Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Anf. 41 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag ska verkligen göra mitt bästa för att hålla mig till den överenskommelse som finns om att på sex minuter tala om allt som ligger inom utgiftsområde 9: all hälso- och sjukvård, all social omsorg, all äldrevård, all den viktiga vården för de barn i vårt land som är mest utsatta och all politik som handlar om personer med funktionshinder.

Det är ett stort område. Som ni förstår innebär det att jag bara kommer att kunna göra några korta nedslag i alla de satsningar som Kristdemokraterna har i sin budget.

Kristdemokraterna hade ett stort ansvar för detta område under den förra regeringen. Då kunde vi, efter åtta år med alliansstyre, se hur vården och omsorgen förbättrades på område efter område. Vi kunde se hur tillgängligheten till vård ökade, hur patienterna blev mer nöjda och hur vårdens resultat förbättrades.

För bara någon vecka sedan fick vi en rapport som visade att den trenden nu tyvärr har brutits. Vi ser i dag hur patienter upplever sig mindre nöjda - inte bara jämfört med tidigare utan framför allt om vi jämför med andra länder. Ingen annanstans i Europa är patienter i dag mer missnöjda med det egna landets vård än i vårt land.

Vi kan se hur köerna återigen växer. Detta är inget som sker per automatik, utan det sker på grund av att vi i dag har en regering som inte prioriterar det som är vårdens och samhällets stora utmaningar.

En av regeringens allra första insatser - och nästan den enda - när det gäller hälso- och sjukvård var att man redan i sin första regeringsförklaring sa att man hade för avsikt att ta bort kömiljarden. Den införde vi för att vi såg att vi hade ett stort problem med alla de patienter som väntade på vård men inte fick den vård de behövde. Det hjälper inte att vården är bra när man kommer till den om man inte får den vård man behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

De senaste rapporterna om de öppna jämförelserna visar att mer än var fjärde patient som av sin läkare fått veta att man har rätt till behandling och behöver en vårdinsats fortfarande inte har fått den insatsen efter tre månader. Det är mer än en fördubbling på bara ett par år, och det beror på den politik som den nuvarande regeringen för.

Därför vill vi återinföra kömiljarden och göra precis det vi gjorde under den tid den fanns: för varje år öka trycket på sjukvårdshuvudmännen att i tid leverera vård till de patienter som behöver det. Det gäller det första viktiga besöket, där man får veta vad som är fel, men också hela vägen genom vårdkedjan, vid varje tillfälle då man behöver en ny insats. Att förbättra och utveckla är något helt annat än att avveckla.

Ni som har hört sjukvårdsministern säga att detta var något vi var överens om att avskaffa kan gå tillbaka och läsa protokoll, beslut, motioner och budgetar från allianspartierna. Där kan ni se att vi varje gång har sagt att vi vill fortsätta att öka och utveckla kömiljarden för att fler patienter ska få vård i tid.

Men det finns andra områden som också är otroligt viktiga för att vi i framtiden ska kunna möta sjukvårdens utmaningar. Vi har inte i dag en organisation som gör att vi kan leverera den bästa vården till alla patienter i hela landet. Därför har vi kristdemokrater sagt att vi behöver göra århundradets sjukvårdsreform.

Det är helt oacceptabelt att dina chanser att överleva med en viss diagnos avgörs av var i landet du bor. Vi har i dag en utformning som innebär att landstingen som sjukvårdshuvudmän har olika förutsättningar att ge tillräckligt bra vård. Genom att ha ett större statligt ansvar för sjukhusvården, den högspecialiserade vården, skulle vi kunna ge mer likvärdig vård och få mer vård för pengarna för alla patienter i hela landet.

Vi kristdemokrater har i vår budget också omfattande insatser inte minst för barn och äldre. Det är grupper i vårt samhälle som många gånger har stora behov.

För att bara göra några nedslag i våra insatser avsätter vi 100 miljoner för ett måltidslyft inom äldreomsorgen. Det är inte okej att det i dag finns äldre som svälter, i sitt eget hem eller i sitt vård- eller omsorgsboende.

Vi satsar också på det sociala innehållet i äldreomsorgen. Vi satsar på vårdserviceteam för att personal med lång sjukvårdsutbildning ska kunna koncentrera sig på det de är utbildade för, och för att vi ska kunna få in fler personalgrupper som kan se till att tillvaron för de äldre blir bättre i vården.

Men vi vill också satsa på mer forskning och utveckling för att vi i framtiden ska kunna ha en bättre äldreomsorg. Vi vill därför inrätta tre regionala demenscentrum, där man kan satsa på att lära sig mer och utveckla kunskapen om åldrandets sjukdomar.

När det gäller barn satsar vi på en elevhälsogaranti. Vi vet nämligen att elevhälsan många gånger är första linjens sjukvård för våra barn och ungdomar. För att de varje dag i skolan ska ha möjlighet att komma i kontakt med elevhälsovården behöver ordentliga insatser göras.

Vi satsar också på att förkorta väntetiderna till BUP, förbättra överföringen från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin och kartlägga orsakerna till den psykiska ohälsan hos unga, som tyvärr fortsätter att öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi satsar också på att familjer och föräldrar ska få ett bättre stöd tidigt i barnens liv och under hela barndomen.

Herr talman! Kristdemokraterna har ett helt annat budgetalternativ, med mycket större insatser på detta område än vad regeringen har. Hade vår budget som helhet gällt hade vi såklart yrkat på den. Nu har inte ramarna för vår budget vunnit bifall, och därför har vi ingen reservation i detta ärende. Men vi står självklart bakom vår budget, som hade givit bättre förutsättningar för vårt lands invånare.

(Applåder)

Anf. 42 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Emma! Du bor ju här i länet. Ni skriver i ert yttrande att ett ledarskap behövs för bättre och säkrare förlossningar. Det är ju också ni som har haft ansvaret. Det är alltid intressant att se vad som händer i praktiken när Alliansen, eller kanske före detta Alliansen, regerar i riksdagen.

I Stockholms läns landsting lades ju BB Sophia ned, vilket förorsakade en förlossningskris i Stockholm som vi fortfarande lever med. Det var ett marknadsexperiment, som mycket annat har varit. Jag tar upp detta för att Stockholm har varit det stora skyltfönstret för högern när det gäller hälso och sjukvård.

Ni vill ju ha kömiljarden igen. Då är min första fråga hur kömiljarden skulle kunna fixa till förlossningen i Stockholms län. Man ska komma ihåg att både Läkarförbundet och Socialstyrelsen var emot kömiljarden eftersom man såg undanträngningseffekter, speciellt för de multisjuka.

Min andra fråga handlar om äldreomsorgen. Ni satt vid makten i åtta år. Mellan 2006 och 2014, under er regering, försvann 9 619 platser i särskilda boenden. Nu har ni lagt in en äldreboendegaranti i ert förslag samtidigt som ni säger nej till investeringsstödet på 150 miljoner.

Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur ni resonerar i detta.

Anf. 43 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! När det gäller förlossningsvården ser vi utmaningar i det här länet, ett län som hela tiden växer. Dessa utmaningar har funnits ända sedan det socialdemokratiskt styrda landstinget på den tiden lade ned en av förlossningsklinikerna som då var mycket välfungerande - den som fanns i Nacka. Sedan dess har vi haft en utmaning när det gäller kapaciteten, men den har konsekvent byggts upp och utökats.

Den stora utmaningen inom dagens förlossningsvård runt om i landet ser man framför allt effekter av i de socialdemokratiskt ledda och vänsterledda landstingen. Jag besökte tidigare i höstas Kalmar län, där man meddelade att det just då på Västerviks sjukhus fanns en enda ordinarie barnmorska kvar. Alla andra tjänster fick besättas av inhyrd personal som inte kunde rutinerna. Man kunde inte heller bemanna under den tid det behövdes bemanning. Detta är en rejäl patientsäkerhetsrisk, och det innebär även en risk för att man så småningom kommer att behöva stänga förlossningskliniker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den utmaning vi har när det gäller de högspecialiserade yrkena inom vården där vi behöver kompetens är framför allt en fråga om personalpolitik. Sjukvårdshuvudmännen klarar i dag inte av att leverera en arbetsmiljö som gör att personalen vill stanna.

Under vår tid i regeringen byggde vi ut utbildningsplatserna i hög utsträckning, och det arbetet behöver fortsätta. Men framför allt måste vi se till att man kan trivas på jobbet. Vi ser att sjukskrivningarna är enormt mycket högre hos de offentliga arbetsgivarna än hos de privata. Ändå leder Vänsterpartiet jakten på alla andra aktörer inom hälso- och sjukvård - de som vi kan se i alla typer av undersökningar är bättre arbetsgivare och som arbetstagarna vill jobba hos.

Anf. 44 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Vi bedriver ingen jakt. Vi bedriver jakt på vinsterna. När vi tittar på avkastningen på operativt kapital inom välfärdsområdet ser vi att hälso- och sjukvården ligger på 51 procent jämfört med tjänstesektorn, som ligger på 10 procent. Det finns alltså en del att göra.

Jag återkommer till den kömiljard som ni vill föra in och frågar igen: På vilket sätt tror Emma Henriksson att en kömiljard skulle avhjälpa att 600 platser står tomma i Stockholms län just nu? De är liksom nedlagda på grund av den kris som finns här i länet, och det är kris även i andra län

På vilket sätt tror Emma Henriksson att kömiljarden kan fixa till det här? Det handlar ju som hon säger om personal. Den här situationen har inte uppkommit på två år, bara så där, utan det handlar om hur man gräver ur välfärden under en längre period. Så ser jag på den här frågan. Just kömiljarden har varit ansatt av både Socialstyrelsen och Läkarförbundet för att man ser att den har undanträngningseffekter.

När det gäller äldreomsorgen, återigen, lade ni alltså ned 9 619 platser. Nu vill ni ha en äldreboendegaranti. Det borde ni ha tänkt på under era åtta år, kan jag tycka. Samtidigt säger ni nej till regeringens investeringsstöd på 150 miljoner. Det går inte ihop för min del. Hur går det ihop för er?

Anf. 45 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Dels satsar vi i vår budget avsevärt mer än regeringen gör i den budget som Vänsterpartiet stöder just på utbyggnad av boendeplatser inom äldreomsorgen, och det gjorde vi också under den tid vi satt i regering, dels hade vi en omfattande politik för bostadssektorn över huvud taget.

En hel del av det vi initierade gör att vi i dag ser ett ökat bostadsbyggande. Det är alltså ganska långa processer för bostadsbyggande, oavsett om det handlar om vanliga bostäder, ungdomsbostäder eller boende för äldre personer. Vi ser en ökad bostadstakt tack vare den bostadspolitik som Kristdemokraterna var med och ledde i den förra regeringen.

Tillbaka till kömiljarden. Vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister som pratar om kömiljarden påstår någonting som man inte har belägg för. Man säger att det fanns undanträngningseffekter.

Om vi går tillbaka till de undersökningar som finns så pekar de på att det fanns risk för undanträngningseffekter. Det var någonting vi var medvetna om. Det var någonting vi tillsatte utredningar om, för vi ville veta om denna risk är verklig. Det fanns en upplevelse av att det skulle kunna vara så, och det var någonting vi tog på största allvar. Det var därför vi också gång på gång skruvade på kömiljarden för att undvika den risk för undanträngningseffekter som fanns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi är väl medvetna om den kritik som fanns; det var därför vi också ville utveckla kömiljarden för att öka tillgängligheten och framför allt med fokus i de senare stegen, alltså gällande dem med kroniska sjukdomar och allvarliga åkommor.

Det vi nu ser är att köerna växer både för kroniker, för dem som väntar på behandling och för dem som vill komma till doktorn på ett första besök. Vi ser nu resultatet ute bland medborgarna. Man litar i dag inte längre på att vården finns där när man behöver den, och framför allt är man missnöjd med tillgängligheten.

Anf. 46 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Emma Henriksson avslutade sitt anförande med att beklaga att de budgetramar som Kristdemokraterna hade föreslagit inte gick igenom. Kanske, herr talman, skulle hon i stället vara glad för det, för om vi tittar lite närmare på det som Kristdemokraterna föreslår i sin budget för utgiftsområde 9, som vi debatterar här i dag, ser vi att finansieringen inte räcker till.

Man föreslår visserligen mer än regeringen, 4,5 miljarder, men man drar samtidigt ned med 10 miljarder i utgiftsområde 25, som alltså är bidrag till kommuner och landsting. Så var det med den satsningen. Det blev liksom inte mer kvar. Vi bör kanske få en redovisning här i kammaren av hur man har tänkt sig att det här ska gå ihop i slutändan.

Anf. 47 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Mer än gärna, för om man tittar på regeringens budget i detalj ser man framför allt vilka konsekvenser regeringens skattepolitik får för den stora arbetsgivarorganisation som är hälso- och sjukvården och den kommunala omsorgen.

När man höjer skatterna för arbetsgivare höjer man nämligen framför allt skatterna för det offentliga, någonting som ganska snabbt äter upp ganska mycket av det som regeringen utlovar som satsningar - pengar som för övrigt förefaller användas ganska många gånger om.

Det stämmer att regeringen ger mer i en påse till kommuner och landsting, men man visar inte hur mycket kommuner och landsting måste betala i form av de skattehöjningar som regeringen har föreslagit.

Att Kristdemokraterna föreslår fler insatser på hälso- och sjukvårdsområdet är för att vi ser att det är där vi har stora utmaningar. Det är där mer behöver göras för att vi ska kunna lita på vården och få den bästa tänkbara vård, oavsett var i landet vi bor. Som jag nämnde i mitt anförande gör vi insatser på äldreområdet och även när det gäller ungdomar.

Men det finns också specifika områden där vi ser att regeringen slösar bort pengar. Jag kan bara nämna flytten av E-hälsomyndigheten där regeringen förvisso har en extra satsning på 30 miljoner kronor i budgeten, vilket kan låta fint. Det man gör är dock att flytta en myndighet från Stockholm till Kalmar, och 95 procent av personalen följer inte med. Detta är en myndighet vars verksamhet är viktig för att vi i framtiden ska kunna dra nytta av all den kunskap som finns i vården så att patienterna får det som de redan i dag förväntar sig: att den läkare man möter kan titta i journalen oavsett om man har varit hos den läkaren eller någon annan läkare tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Genom flytten av E-hälsomyndigheten har regeringen gjort att det har blivit dyrare och sämre för patienterna.

Anf. 48 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Jag tror att vi socialdemokrater och Kristdemokraterna är tämligen överens om att hälso- och sjukvården och omsorgen också, för den delen, står inför stora utmaningar. Det krävs stora reformer, och det krävs många insatser. Men vi är inte överens om hur det ska gå till.

Emma Henriksson nämnde att regeringen överlämnar en påse pengar. Ja, så kan man faktiskt uttrycka det. Regeringen har lyssnat på vad landsting och kommuner säger: Man vill inte ha en statlig detaljstyrning och kanske inte heller en detaljstyrning från Kristdemokraterna, som er budget är en uppvisning i.

Herr talman! Göran Stiernstedt har i sin utredning visat att detaljstyrning är ett av de kanske största hindren för att vi ska kunna uppnå en mer effektiv hälso- och sjukvård och en bättre organisering.

Vi kan till exempel titta på förslaget om att återinföra en kömiljard. Det ställde till ganska mycket inom sjukvården. Vi fick en budgetstyrning ända in i mötet mellan vårdgivare och patient som inte alls var särskilt bra. Vi behöver kunna lita till professionen och till att sjukvårdspersonalen kan klara det här själva. Därför har regeringen i stället infört en professionsmiljard, som ska leda till att det skapas förutsättningar för sjukvårdspersonalen att använda sin professionalitet och sin egen kompetens för att utveckla arbetsformer och organisering i sjukvården.

Anf. 49 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! I regeringens budget finns en del annat förutom det generella, där vi ser att de 10 miljarderna i vissa kommuner används till att bygga sporthallar även om man från regeringens sida talar om att detta ska gå till den mest väsentliga delen av verksamheten. Det finns dessutom en hel mängd av just den detaljreglering som Anna-Lena Sörenson nu kritiserade.

Låt oss ta exemplet med glasögon för barn. Jättemånga landsting hade detta tidigare - faktiskt allihop i någon form. Men nu går man in och reglerar hur det ska göras, vilket till exempel i Stockholms läns landsting innebär att inga barn kommer att få billigare eller lättare tillgång till glasögon. Men kostnaden för skattebetalarna har ökat avsevärt eftersom regeringen tvingar på landstingen ett visst administrativt system för hur det hela ska lösas. Snacka om att styra in i detaljer och dessutom till en högre kostnad för skattebetalarna! Vi är inte emot att barn ska kunna få glasögon. Men just sådana beslut ska ligga på sjukvårdshuvudmännen så länge de har detta ansvar.

Vi kristdemokrater säger också att det finns områden där landstingen i dag har ansvaret men inte förmår att ta det i tillräckligt stor utsträckning till gagn för alla patienter i hela landet. Därför behöver vi en större statlig styrning. Det är också någonting som flera utredningar har kommit fram till, och de visar på att det skulle kunna finnas vinster med detta.

Kristdemokraterna har många insatser, varav kömiljarden är en, som visar att om man betalar för att någon gör det de ska och lyckas med det kan man också korta köerna. Ni tar bort kömiljarden, och nu ser vi effekten: Köerna har växt, och inte bara lite. De har växt enormt mycket.

Anf. 50 Cecilia Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Nu debatteras socialpolitikens frågor, som omfattar 68 miljarder för 2017. Tack, Emma Henriksson, för en bra inledning!

Sverige beskrivs ofta som ett av världens bästa länder att leva och växa upp i, men vi behöver göra mer för att denna utveckling ska fortsätta och hålla samma höga takt. Sverige utmanas av ett nytt och växande utanförskap som snart omfattar 1 miljon människor. Vi ser växande vårdköer, och när genomsnittstiden för en socialsekreterare är nere på fyra timmar i veckan för individsamtal har vi kris i socialtjänsten.

Många människor lever i en bra värld och har ett bra liv i Sverige med jobb, familj och fritidssysslor. Men många människor lever i en helt annan del av verkligheten - på en baksida och i ett skuggsamhälle. Då duger det inte att skyddsnätet, trots att det är omfattande, låter människor falla mellan stolarna. Det duger inte att äldre slutar att äta av ensamhet. Det duger inte att patienter väntar på lungcancerbehandling tre gånger så lång tid i Dalarna som på andra ställen i Sverige. Det duger inte att bli lämnad ensam och att leva med ett multifunktionshandikapp. Det duger inte. Sverige kan bättre. Vårt samhälle ska inte ge upp om någon.

Herr talman! Sveriges regering framstår nu som både svag och vilsen. Efter två hela år - vi talar nu om halva mandatperioden - har de inte använt makten för att göra de där nödvändiga reformerna, presentera de konkreta förslagen och återkomma till riksdagen med de behov som finns när det gäller utmaningarna för reformer för vård, för äldre och på socialtjänstens område. Varje dag gör välfärdens medarbetare fantastiska insatser i att hantera vardagen. Men samhällsutmaningarna växer, och regeringen måste då visa ledarskap.

Moderaterna och allianspartierna värnar en välfärd och dess viktiga kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet. Svensk hälso- och sjukvård håller hög internationell standard. Men vi moderater och allianspartier behöver inte stå i tv och hitta på. Regeringen och sjukvårdsministern, däremot, kände sig trängda och pressade och talade därmed osanning. Regeringen borde i stället presentera konkreta förslag få att få bukt med de växande vårdköerna. När man tar bort en effektiv kökortningsreform - varför presenterar man då inte ett bättre alternativ som svar?

Förutom växande vårdköer är det klart att utmaningarna landar i den andra stora delen, nämligen välfärdens medarbetare. Inom tio år talar vi om en brist på över 200 000 medarbetare inom svensk välfärd. Det kräver reformer. Det krävs absolut reformer på kort sikt för att lösa det som är akut här och nu för att leva upp till de grundläggande behoven av de skyddsnät som vi har. Men det krävs framför allt en långsiktig och hållbar strategi för hur man ska behålla, men också självklart fortsätta att rekrytera nya, medarbetare som vill jobba med människor i utsatthet och sjukdom eller i behov av omsorg.

Den tredje stora utmaning Sverige står inför är de allt fler multisjuka äldre, som i dag hellre skickas på resor mellan sjukvårdshuvudmän eller andra huvudmän än att man ger dem den vård och omsorg som krävs. Det handlar också om kroniker, som drabbas av väntetider och brist på kontinuitet och därmed blir sjukare i sjukvårdssystemet än friskare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utmaningarna kräver sina lösningar, sina konkreta förslag och ett tydligt ledarskap och handlingsplaner. Då gäller det att börja agera och presentera dem totalt sett.

Våra ambitioner tillsammans med de övriga partierna i Alliansen är tydliga: att stärka kvaliteten och att hela tiden ha mötet med patienter, brukare och äldre i fokus för att göra mötet ännu mer värdefullt. Det är där kvaliteten uppstår - mellan vårdens, välfärdens, medarbetare och de enskilda. Det är det mötet som ska stärkas. Andra, byråkratiska och administrativa, åtgärder ska självfallet stå tillbaka.

Jag står självklart bakom alla de moderata förslag som har presenterats under budgetdebatterna och den finansiering som ligger på plats, men jag vill nämna några i min inledning.

Vi vill ha konkreta åtgärder och nationella handlingsplaner för att korta väntetider i vården, öka tillgängligheten, jobba med de sammanhållna vårdkedjorna och skapa ett helhetsansvar för patienten. Vi har presenterat en nationell långsiktig personalförsörjningsstrategi med olika delar både för att behålla och för att nyrekrytera.

Det handlar om att minska den psykiska ohälsan, inte minst bland barn och unga. Vi gör satsningar för att ytterligare stärka tillsyn och uppföljning. Vi ser behovet av ett måltidslyft för äldre, och vi ser vikten av att äldre inte drabbas av ensamhet och utsatthet. Vi presenterar därmed också konkreta förslag för detta.

De här konkreta åtgärderna står nu mot en tom propositionslista från Socialdepartementet. Efter två år förväntar vi oss mer - aktivitet, handlingsplaner och konkreta åtgärder. Jag hoppas, herr talman, att vi kan få en god och fruktsam debatt under stunden som kommer.

(Applåder)

Anf. 51 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Ni lägger ju lite mindre pengar i budgeten på det här området, Cecilia. Det är i och för sig bara 435 miljoner. Dock vill jag nämna det.

Ni har en fin portal - vårt samhälle ska inte ge upp någon - och det låter nästan som att en vänsterpartist skulle ha skrivit det. Jag vill påminna om vad som hände under era år vid makten. År 2006 hade Sverige den lägsta andelen fattiga i Norden och efter två mandatperioder hade vi den högsta andelen fattiga. Jag vill bara säga det. Det handlade väl om den politik som ni förde.

Det står i er budget att ni vill ha en prestationsbunden vårdgaranti. Då undrar jag: Hur tror du att det skulle fungera i Stockholms län? Jag tar Stockholm som exempel, för det har ju varit ert stora skyltfönster och lite av en experimentverkstad.

Jag tycker att det här är intressant. Hur skulle den prestationsbundna vårdgarantin påverka? Skulle den på något sätt hjälpa till när det gäller de 606 platser som nu står tomma? Skulle man få en bättre personalpolitik i Stockholms läns landsting som är det största landstinget i Sverige och omfattar väldigt många människor som just nu lever i ett slags vårdkris?

Ni har tagit bort och sagt nej till ganska konstiga saker. Ni har exempelvis tagit bort pengar för att arbeta med antibiotikaresistens på Folkhälsomyndigheten. Det är en liten summa, men man kan ändå fundera på den. Ni har också tagit bort 40 miljoner som har gått till att arbeta med nyanlända med psykisk ohälsa. Det skulle säkert du och jag också ha om vi hade tvingats fly från exempelvis Aleppo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det här är några små frågor till dig, Cecilia Widegren, som jag hoppas få svar på.

Anf. 52 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att leva upp till detta. Jag tar gärna matchen med Vänsterpartiet om resurser till välfärden. Det stämmer att det skiljer ungefär 0,7 procentenheter mellan ert alternativ på det här utgiftsområdet och vårt alternativ. Den stora skillnaden finns på utgiftsområde 25, som också är en del av statsbudgeten, där vi väljer att skicka 20 ytterligare miljarder jämfört med Karin Rågsjös parti till kommuner och landsting.

Kom alltså gärna tillbaka till matchen om resurser till välfärden! Moderaterna har valt att prioritera det ännu mer än Vänsterpartiet. Jag tycker att vi har hanterat just den frågan på ett förtjänstfullt sätt genom att titta på hela statsbudgeten.

Den andra frågan, kopplad till tillgänglighet, är rätt intressant. Visst är det tydligt att vi både har brist på platser och personal, och vi har ett antal utmaningar. Då krävs det åtgärder från Socialdepartementet så att man också går fram nationellt. Ansvaret kan inte bara ligga hos huvudmännen där ute någonstans. Hälso- och sjukvårdslagen är lika mycket Vänsterpartiets ansvar som stödjare av den här regeringen.

Var är åtgärderna? Var är de konkreta förslagen? Just nu bör man bo i Halland eller i Jönköping för att få bäst tillgänglighet vad gäller exempelvis operation inom tre månader. Man ska absolut inte bo i Västernorrland, Västerbotten eller Jämtland, för de landsting som har det allra tuffast får inget som helst stöd eller några resurser från regeringen.

Det är oerhört viktigt att inte bara prata utan också komma med de konkreta åtgärderna, Karin Rågsjö. När Vänsterpartiet nu tar häng på regeringen krävs det också att Vänsterpartiet är med och driver fram de här reformerna och de konkreta åtgärderna.

Var är reformerna och de konkreta åtgärderna, Karin Rågsjö?

Anf. 53 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag kommer att återkomma till våra mycket bra framförhandlade reformer. Den bästa tycker jag är de 10 miljarderna som vi riktar till just kommuner och landsting och som vi kommer att få följa upp, för det är förstås oerhört viktigt att se var pengarna landar.

Papper är en sak, ord är en sak och sedan kan man titta på verkligheten. Jag menar att er prestationsbundna vårdgaranti inte skulle göra någonting i ett landsting som Stockholms läns landsting där det är kris på alla områden just för att man har jobbat mycket med vårdvalen. Er melodi är ju: Ut med allt! Ekonomin går ganska knackigt i ett landsting som är superrikt. Här har ni styrt, och det här är verkligheten som skapas av er politik.

Du drar upp Västernorrland och Jämtland och så vidare. Där är det problem, och det är också glesbygdsproblem. Det handlar om personalresurser. Hur ska man exempelvis få läkare att stanna? Hur ska man få sjuksköterskor att trivas? Man måste självklart ha en rimlig arbetsmiljö. Man måste också se till att ha sjysta löner, sjysta arbetstider och att personer jobbar kortare på sina scheman inom hela hälso- och sjukvården. Det är så mycket mer man kan göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ni hade också möjlighet att ta fram de här reformerna just för arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården. Det som händer nu är inte en följd av de senaste två åren, utan det är en utveckling som vi har kunnat se över tid.

Ni tog 140 miljarder från välfärden till skattesänkningar, och gör man det händer det saker i socialtjänsten, sjukvården, assistansen - you name it. Jobbar man dessutom på att öka vinsterna för näringslivet, för vårdkapitalet, försvinner pengar rakt ut från välfärden och rakt ned i fickan.

Anf. 54 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Moderaternas verklighet är större än Stockholm. Den innefattar faktiskt hela Sverige, och förutsättningarna ser oerhört olika ut.

Karin Rågsjö valde att inte lyssna på min inledning som handlade om hur vi ska stärka den nationella kompetensförsörjningsstrategin och inte bara låta det vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. Staten bör gå in och ta ett större ansvar. Men eftersom Karin Rågsjö redan hade förberett frågan till mig hörde hon inte den delen av inledningen och heller inte när jag berättade om satsningarna som Moderaterna gör i sitt budgetalternativ. Det kan jag beklaga, Karin Rågsjö.

Det är oerhört tydligt att tillgänglighet är ett bekymmer för den här regeringen och för Vänsterpartiet. Vi kan ha ett av världens bästa hälso och sjukvårdssystem, men det bygger på att människor får vård inom rimlig tid. Där har Vänsterpartiet ett ansvar så länge man sitter som ankare på den här regeringen när man budgetförhandlar. Det finns inga konkreta åtgärder som kan reparera den prestationsbundna insats som kömiljarden ändå var. Det visade sig att en strategi med tydlighet, mål och uppfyllnad halverade köerna under ett antal år i Sverige. Det kan ingen ta ifrån oss. Varenda analytiker som har tittat på detta kan intyga det.

Ni tog aktivt bort detta - Vänsterpartiet har ett stort ansvar i det - och ingenting annat har presenterats sedan dess. Man kan inte bara stå och se detta hända. Verkligheten stannar inte vid tullarna i Stockholm; Sverige är större än Stockholm. Vänsterpartiet har ett större ansvar än att bara sitta i regeringens knä och låta regeringen göra ingenting. Det är kanske dags att Vänsterpartiet tar budgetförhandlingarna på lite större allvar.

(Applåder)

Anf. 55 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Vi ska här i dag debattera utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Dessvärre är det inte bara mörkt ute nu när det är vinter, utan det är även mörkt när det gäller den svenska välfärden som alltmer börjar krackelera i fogarna. Jag talar inte minst om sjukvården och de oacceptabelt långa vårdköerna.

I oktober hade var fjärde patient i operationskön väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Det är alltså mer än 123 000 personer som inte får den vård de har rätt till. Det är en dubbelt så hög siffra som för fyra år sedan. Vi har nu de längsta vårdköerna i Europa tillsammans med några få andra länder. Situationen gör mig oerhört orolig. Det är skamligt och ett svek mot Sveriges befolkning.

Jag ska ge ett exempel. Medianväntetiden för män som har drabbats av aggressiv prostatacancer är från diagnos till behandling nästan ett halvår. Det innebär att hälften av patienterna får vänta ännu längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Man ska inte använda ordet katastrof i onödan, men med dagens situation är det befogat. Först och främst är det en katastrof för de enskilda patienterna och deras familjer, men det är också en katastrof för tilltron till den svenska sjukvården och till samhället i stort. Ingenting tyder på att vårdköerna kommer att minska under överskådlig tid, dels på grund av den stora befolkningsökningen vi har haft de senaste åren, dels för att regeringen verkar totalt handlingsförlamad i den här oerhört viktiga frågan.

Herr talman! Nyligen presenterade Socialstyrelsen en rapport som heter Hälso- och sjukvård och tandvård till asylsökande och andra flyktingar. Det är tyvärr ingen uppmuntrande läsning.

I rapporten framgår det att hälso- och sjukvården är mycket hårt ansträngd på såväl kort som lång sikt. En del av konsekvenserna som tas upp i rapporten är att bristen på vårdplatser innebär en sämre arbetsmiljö som gör personalen ännu mer stressad än den var innan.

Dessutom står där att de förebyggande hälsofrämjande insatserna får stå tillbaka. Det gäller exempelvis cellprovtagning på kvinnor. I Blekinge var det över 1 000 personer som inte blev kallade på grund av att mödravården var så hårt belastad.

Barn- och vuxenpsykiatrin, som redan tidigare har varit hårt ansträngd, ställs inför nya och större utmaningar. Också infektionsvården är hårt ansträngd, enligt rapporten. Tuberkulos, hiv och hepatit förekommer oftare bland asylsökande än bland den inhemska befolkningen.

Likadant är det med tandvården, som ställs inför nya och stora utmaningar. Flera landsting uppger i rapporten att tandstatusen hos berörda grupper liknar situationen i Sverige för 40 år sedan. Det innebär att vårdkonsumtionen kommer att öka alltmer framöver.

Sammanfattningsvis kan man säga att den stora invandring som vi har sett under de senaste åren inte kommer att lindra belastningen på svensk sjukvård som vi är i och står inför, utan tvärtom kommer köerna att öka och tillgängligheten försämras.

Herr talman! Det är flera delar i vården som brister i dag. Därför kommer det också att behövas flera olika förändringar och förstärkningar så att man kan återställa förtroendet för svensk sjukvård, som ligger i botten sett till europeiskt snitt.

Jag ska ta några exempel. Vi har under många år velat satsa på fler vårdplatser. Sverige har mycket få vårdplatser jämfört med många andra länder. Antalet är faktiskt lägst bland jämförbara OECD-länder, och det är naturligtvis inte rimligt. Men vårdplatser måste också bemannas av utbildad personal. Här har vi en utmaning att hantera.

Låt oss då vara ödmjuka och säga att vi bara kan lösa det tillsammans med vårdens viktigaste resurs, personalen. Endast genom att satsa på den kan vi komma till rätta med problemen. Man ska också komma ihåg att sjukvårdsjobbet i dag inte längre är något kall, som det kanske var förr i tiden.

Det ställer nya krav på arbetsgivaren att kunna erbjuda bättre arbetsvillkor. Det kan vara rätten till heltid eller deltid. Men det handlar också om att ta bort de delade turer som är förödande för personalen.

Möjlighet till vidareutbildning för personalen är också viktigt så att den får möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och därmed höja sin lön. Vi vill också ha möjlighet för personalen inom sjukvården att slippa en karensdag vid särskilda händelser, som till exempel vid utbrott av vinterkräksjuka på en avdelning. Man gör det redan på vissa sjukhus runt om i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi vill också eventuellt göra undersköterskejobbet till ett legitimationsyrke. Det är det redan i dag i en majoritet av Europas länder.

Detta en del av våra förslag för att göra vårdyrket attraktivare. Endast så kan vi få människor att söka sig till och vilja utbilda sig inom vårdyrkena. Men det handlar också om locka tillbaka personal som har lämnat vårdyrket.

Man ska komma ihåg att det finns ca 10 000 utbildade sjuksköterskor i landet som arbetar i annan näring. Därtill finns ytterligare 5 300 som arbetar med utbildning och administration. Slutsatsen är att det finns en reserv av utbildade sjuksköterskor som sjukvården kan locka tillbaka genom att erbjuda bättre villkor. Den resursen måste vi ta vara på.

Herr talman! Vi vill också satsa på den psykiatriska vården, som är ett eftersatt område där köerna är alltför långa. Vi kan aldrig acceptera att människor får lida i onödan på grund av att de inte får hjälp i tid.

Man ska komma ihåg att när man mår psykiskt dåligt kan det många gånger vara ett oerhört stort steg att ta att be om hjälp. Det är därför oacceptabelt att människor som har kommit så långt att de vågar be om hjälp får vänta så länge som i dag.

Jag ser att min talartid håller på att gå ut. Ett annat område som vi vill satsa på är den palliativa vården. Vi menar att hälso- och sjukvården måste fungera. Människor måste kunna lita på att de får hjälp när de blir sjuka. Annars underminerar vi förtroendet inte bara för sjukvården utan även för hela det politiska systemet och viljan att betala skatt och bidra till välfärden.

Det handlar för oss också om att det ska vara en jämlik och rättvis vård oavsett var man bor i landet. Sveriges befolkning har rätt kräva en tillgänglig och patientsäker vård. Så är det tyvärr inte riktigt i dag. Därför satsar vi 13 miljarder mer än regeringen under budgetperioden inom detta viktiga område.

Anf. 56 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Du företräder ett parti som lever väldigt mycket på myter på olika sätt, Per Ramhorn. Det som du säger låter väldigt fiffigt på sina sätt. Det är 2 miljarder mer än vad regeringen föreslår.

Tittar man lite mer nogsamt i er budget ser man att ni har en minuspost på bidrag till kommunerna på 26 miljarder för 2017, och det ökar till 47 miljarder kronor till 2020. Man skulle kunna säga: Hej, vad det går dåligt, om ni skulle sitta vid makten! Det är det ena.

Ni har varit en av hejaklackarna när det gäller statlig assistans. Det kanske är felskrivet. Men tittar man i er budget ser man en minuspost hos er när det gäller statlig assistans.

Jag undrar: Hur har ni då kunnat vara sådana fantastiska påhejare för att man inte ska röra den statliga assistansen? Det handlar om 111 miljoner, om jag inte såg fel. Det står på s. 23 i utskottets betänkande.

Jag vill först höra med dig om kommunpengarna.

Anf. 57 Per Ramhorn (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Tack för frågan, Karin Rågsjö!

Jag börjar med LSS och påståendena att vi vill dra ned. Det är felaktigt. Det är en grupp som vi vill värna om.

Dessa siffror har vi naturligtvis fått från riksdagens utredningstjänst. Det är baserat på den invandringspolitik som vi har föreslagit. Den innebär i korthet att om färre människor med behov kommer hit, kommer det också att bli en mindre belastning på välfärden, sjukvården och LSS.

Dessa siffror är offentliga, och alla kan ta del av dem. Om du kommer ihåg bad jag dig för exakt ett år sedan att läsa det pm som fanns. Jag har även pm:et med mig här. Det står i pm:et om utgifterna per anslagsperiod. Det är så fiffigt att man går ned på varje anslag.

När det gäller LSS skulle kostnaden 2017 uppgå till 159 miljoner för nyanlända och anhöriginvandringen. Därför har vi lagt mindre på den utgiften. Det kan vara lite svårt att hänga med, men jag kan ta det efteråt. Vår utgift låg på 111 miljoner, men den verkliga utgiften är alltså 159.

Det är inte helt lätt att förstå en budget, men man måste läsa helheten. Jag har det här, och du kan få det direkt efteråt.

Anf. 58 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag tycker att det är jättelätt, Per Ramhorn, att se vad ni är ute efter. Man kan vara sju år och fixa det. Så här är det, Per: Hela välfärdssystemet, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården skulle klappa ihop om vi inte hade en invandring. Du kan läsa massor av rapporter om vad invandringen ger, inte sant?

Ni fluffar runt bland siffrorna och säger på fullt allvar att man kan dra ned med 47 miljarder i kommunerna till 2020, och det kommer att se superbra ut om invandrarna skulle försvinna. Det kanske också finns andra grupper ni vill placera på olika öar, vad vet jag?

Er budget är inte alls transparent. Om du också tittar på vad invandringen ger lovar jag att du får på plussidan om vi har en sjyst integration och inte gör som ni vill göra.

När du talar om assistansen säger jag: Wow! Jaha! Det står tydligt att det är 111 300 000. Det är förstås invandrarna som inte ska ha någon assistans. Det borde jag faktiskt ha kunnat räkna ut. Herregud! Ja, det var ju korkat av mig.

Anf. 59 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Tack, Karin!

Jag vet egentligen inte vad som är så svårt att förstå. Riksdagens utredningstjänst är så fiffig. Den beräknar både inkomster och utgifter. Naturligtvis är också inkomsterna med här, och de dras av från utgifterna.

Siffran som de har kommit fram till är inte våra siffror. Det är att kostnaden skulle vara 159 miljoner. Det är inte vi som har kommit på det.

Vad gäller det andra, att utan invandring stannar Sverige: Ja, jag har jobbat med invandrare i många år. Det är väl klart. Men det har inget att göra med nyinvandringen, som vi vill begränsa. Det har nu även regeringen förstått att vi har behov av.

Kom inte och påstå att vi har några konstiga idéer om invandringen, att vi vill kasta ut och vill både det ena och det andra! Det vet Karin också att så är det inte.

Anf. 60 Anders W Jonsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! På de sex minuter som står till mitt förfogande när vi diskuterar det kanske absolut viktigaste området i riksdagen är det fem frågor som jag vill lyfta fram.

För det första får man när man sitter här och lyssnar på inläggen lite grann bilden att de 60 miljarder som vi här i riksdagen förfogar över står för hela välfärdens finansiering. Låt mig ta er ur den villfarelsen. Det är en tiondel av de pengar som den svenska välfärden kostar som vi i dag debatterar. Välfärden kostar ungefär 600 miljarder; det är 60 av dem som vi förfogar över.

Med det sagt är den viktigaste frågan och utmaningen vi har i det här hur vi ska klara välfärdens framtida finansiering. Hur ska vi se till att det finns mer pengar för svensk välfärd? Där är det viktiga egentligen inte debatten vi för i dag utan snarare den ekonomisk-politiska debatten, för där går det en skiljelinje i svensk politik. På vänstersidan tror man att mer pengar till välfärden får vi genom att höja skatterna. Vi i Centerpartiet och Alliansen säger att det inte är så, utan mer pengar till välfärden får vi genom att se till att fler människor kommer i arbete.

För det andra är att sitta i socialutskottet under den här perioden ett ganska lättsamt uppdrag. Det kommer nämligen över huvud taget inga förslag från regeringen. Jo, under första hösten fick vi ett förslag, och det var att det fria vårdvalet skulle tas bort. Landstingspolitikerna skulle bestämma; patienterna skulle inte få välja. Det förslaget drogs snabbt tillbaka beroende på att det var så dåligt berett. Och nu har vi faktiskt fått en proposition till, och det är att utöka möjligheterna till fritt sprututbyte.

I socialutskottet ägnar vi oss åt studiebesök, och vi kallar in föreläsare. Vi har en väldigt trevlig tillvaro. Jag ser att sjukvårdsministern använder sin tid till att göra studiebesök runt om i landet. Det är klart att det här vore bra om läget var det att det inte fanns några problem eller utmaningar i den svenska sjukvården eller den svenska äldreomsorgen. Men så är det inte. Alla vi som rör oss ute i verkligheten vet att problemen och utmaningarna är stora. De rapporter vi får in till socialutskottet visar att köerna ökar, att det blir fler och fler patienter som inte har en fast läkarkontakt och att förtroendet för svensk sjukvård sjunker. I det läget ägnar vi i socialutskottet oss åt studiebesök och föreläsningar, vilket beror på en påfallande passivitet från regeringens sida. Man kommer inte med några förslag över huvud taget.

För det tredje har vi under den senaste tioårsperioden fått ett antal välfungerande enheter i den svenska välfärden. Jag talar om Nya Närvården uppe i norra Jämtland, där man äntligen - i norra Jämtland, i glesbygden - har fått en fungerade primärvård som inte baseras på stafettläkare. Jag talar om Bollnäs sjukhus i Norrlands inland, som under Aleris drift har blivit ett av de absolut bästa småsjukhusen i Sverige. Jag talar om Diaverum på Visby lasarett, där man nu har en av landets bästa dialysenheter.

Det här väljer man från vänstersidan och regeringens sida att gå i korståg mot. Det här ska bort ur verksamheten eftersom vinster hos de här företagen är att likställa med stöld från skattebetalarna, om man får citera civilministern. Det finns alltså mycket stora utmaningar i den svenska välfärden, men man väljer att med precision ge sig på de enheter i välfärden som faktiskt fungerar bra och försöka dra undan mattan för dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För det fjärde finns det - även vi på allianssidan drabbades eller led av den sjukdomen - en förkärlek för att använda sig av specialdestinerade bidrag, inte minst i hälso- och sjukvården, eftersom vi tror att våra 50, 100 och 150 miljoner i statsbidrag kommer att lösa de mest gigantiska problem som vi står inför.

Nyligen kom det en rapport från Riksrevisionen som visar att ingenting kan vara mer fel. Riktade statsbidrag förstör möjligheterna att följa prioriteringsordningen. De skapar ryckighet i verksamheten. Personalen tror över huvud taget inte på att det här är rätt möjlighet att lösa problemen.

Det är därför vi i Centerpartiet har valt att dra tillbaka ett antal av de riktade statsbidragen, att faktiskt lita på våra vänner ute i kommuner och landsting och att öka på de generella statsbidragen så att de får förutsättningar att lösa det ansvar som de har.

För det femte och sista tycker jag att det den här debatten borde handla om är en av de riktigt stora utgiftsposterna i socialutskottets budget, nämligen assistansersättningen.

Jag tror att alla som sitter här inne har blivit mycket starkt berörda av vad som händer i dag med de människor som är beroende av assistans för att klara sitt dagliga liv. Hit kommer mejlen, och här träffar vi människorna.

Efter att finansminister Magdalena Andersson gick ut för drygt ett år sedan och sa att assistans är ett område där vi ska se till att dra ned kostnaderna har effekten blivit oerhört tydlig. Inte mindre än sex förslag har kommit från regeringen, där man konsekvent går hårt åt assistansen och de människor som är assistansberättigade. Det handlar inte bara om regleringsbrevet. Det handlar inte bara om direktiven till utredningen att dra ned pengar. Det handlar inte bara om att ta bort förskottsbetalningen. Det handlar också om att man tog bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar, vilket slog stenhårt mot de privata assistansföretagen. Det handlar inte minst om korståget mot de privata företagen.

Det här är tragiskt, och jag förstår att statsrådet Regnér väljer att inte vara på plats här i kammaren i dag för att försvara att hon har gjort de här åtgärderna på finansministerns uppdrag utan i stället väljer att tala om en jämställdhetsmyndighet som tydligen ska förläggas till Göteborg. Jag förstår det, för hon har mycket svårt att förklara för de assistansberättigade varför hon har ställt till det här på så kort tid.

(Applåder)

Anf. 61 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Anders W Jonsson visade på skiljelinjen som går mellan oss i fråga om vår syn på den ekonomiska politiken och hur vi ska finansiera välfärden.

Jag får väl påminna om att under åtta år med ett borgerligt styre där Centerpartiet ingick sänkte man skatterna med motsvarande 140 miljarder och lämnade efter sig motsvarande 5 procent färre välfärdsarbetare i den sektorn. Dessutom slutade det med högre arbetslöshet 2014 än det var 2006. Det måste vi ändå ta med oss in i den här debatten.

Anders W Jonsson pekar på att man vill ha mer generella statsbidrag. Det ställer vi oss bakom - vi tycker att det är en bra idé med mer av generella statsbidrag. Där är ju Centern djupt oenig med sina borgerliga kamratpartier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag måste ändå ställa en fråga. Centerpartiet försämrar ju möjligheterna för landsting, regioner och kommuner att ta det här ansvaret och arbeta med sjukvården och övrig omsorg. Ni drar undan möjligheterna för dem. Det ser ut som om ni lägger på mer pengar, men ni drar undan desto mer eftersom ni inte kompenserar för de riktade statsbidrag som finns i regeringens budget.

Ett exempel är professionsmiljarden, som ni drar undan utan att lägga tillbaka pengar. Det slutar på minus.

Anf. 62 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag vill tacka Anna-Lena Sörenson för att hon tar upp två viktiga frågor i den här diskussionen.

Den första är hur vi ska klara välfärdens framtida finansiering. Där har hon helt och hållet rätt - vi sänkte skatterna på jobb och företagande med 140 miljarder. Men om man tittar på de totala resurserna för kommun- och landstingssektorn, det vill säga de som har ansvaret för det här, ser man att de 2006 hade 656 miljarder till sitt förfogande. År 2014 hade de 880 miljarder. Ni hörde rätt: 656 miljarder 2006 och 880 miljarder 2014. Om man står här och kallar det för en nedskärning av välfärdssektorn i Sverige behöver man lite extra räkneövningar, tror jag.

Det här visar också på skillnaden mellan oss. Vi ser till att människor kommer i arbete. Därmed får vi in mer skattepengar. På vänstersidan väljer man i stället att höja skatterna på jobb och företagande. Det kommer att leda till mindre pengar för vård, skola och omsorg. Vi har visat att vårt resonemang stämmer, och vi kommer tyvärr att få se konsekvensen av de kraftiga skattehöjningar som har gjorts.

Vad gäller riktade statsbidrag välkomnar jag att Socialdemokraterna delar vår syn. Men jag förstår också att man för att köpa Vänsterpartiets stöd är tvungen att dutta med de här små specialdestinerade bidragen. Det handlar om 100 miljoner här och 150 miljoner där. Det vore ju bättre om ni vore konsekventa, vilket vi har varit. Vi ser till att det i de riktade statsbidragen finns 12 miljarder mer per år. Det är ju det våra vänner i kommuner och landsting efterfrågar. De vill ha ekonomiska möjligheter att sköta sitt ansvar. De vill inte ha pekpinnar från Helgeandsholmen.

Anf. 63 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Regeringen har också hört precis detta och har slagit in på en linje med mer av generella statsbidrag. Men faktum kvarstår, herr talman: I Centerpartiets budget blir det en minuspost för kommuner och landsting. De får mindre. Man tar 1 krona från sjukvården och ger tillbaka 5 öre. Ungefär så blir det.

Jag skulle vilja passa på att lyfta fram det här med LSS och personlig assistans, som Anders tog upp. Det är ett bekymmer som vi delar allihop. Vi ser att människor faller mellan stolarna. Vi får ta del av tragiska händelser som inträffar. Det uppstår jobbiga situationer för många människor.

I dag har det kommit en rapport från ISF i detta ämne. Jag vet inte om Anders W Jonsson har hunnit titta på den. Jag har själv bara hunnit läsa sammanfattningen. ISF pekar på att det finns en väldigt stor otydlighet när det gäller ansvaret för de olika huvudmännen. Det här behöver man naturligtvis ta tag i. Slutklämmen från ISF är att detta måste lösas med lagändringar, och det ligger redan i direktiven till den långa utredningen. Men någonting måste även göras före 2018. Det tror jag att vi kan vara överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Nu var inte jag med i behandlingen av de här frågorna under förra mandatperioden, men det var Anders W Jonsson. Vad jag förstår såg man behovet av lagändringar redan då. Man försökte på ett konstruktivt sätt tillsammans övertyga den dåvarande regeringen med KD:s ministrar om att detta måste åtgärdas. Men ingenting gjordes. Skulle vi inte återigen kunna kroka arm - i stället för att politisera detta och skapa konflikter - och försöka lösa de här svåra problemen för väldigt många människor? Det finns underlag för det, tror jag.

Anf. 64 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag tycker att det här är ett intressant replikskifte som tydligt visar skillnaden mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna. Vi vill skapa mer pengar i den svenska välfärden genom att se till att fler människor kommer i arbete och att småföretagen kan växa. Fyra av fem nya jobb kommer i småföretagen. Därför säger vi nej till de kraftiga skattehöjningar som ni gör på jobb och företagande. Vi vet att det på sikt kommer att innebära mindre pengar för vård, skola och omsorg. Ni har en helt annan uppfattning: Om vi bara höjer skatterna tillräckligt mycket får vi kortsiktigt in några miljarder extra som vi sedan kan dutta ut i form av specialdestinerade bidrag till kommuner och landsting, menar ni. Där finns det en oerhört tydlig skillnad.

Sedan tycker jag att det är bra att Anna-Lena Sörenson tar upp frågan om assistans. Här kan vi se någonting helt nytt i svensk politik. Det var finansminister Magdalena Andersson som för drygt ett år sedan pekade ut assistansersättningen - där ska vi spara pengar, menade hon. Sedan har man vidtagit sex olika åtgärder som samtliga slår med precision mot de människor som behöver assistans. Det handlar om borttagandet av rabatten på arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det handlar om att man bedriver ett korståg mot de privata välfärdsföretagen, och det innebär att man straffar dem som har valt privata assistansföretag. Om det är så att det privata assistansföretaget begår en stöld mot skattebetalarna måste det ju vara så att den stackars assistansberättigade som har valt ett privat assistansföretag är medhjälpare vid stölden. Andra saker är regleringsbrevet, att man inte räknar upp kostnaden samt direktiven till utredningen.

Jag beklagar det här, herr talman. Jag känner inte igen Socialdemokraterna, som "pinpointar" och ger sig på en av de absolut mest utsatta grupper som vi har i det svenska samhället. Jag är oerhört besviken.

Anf. 65 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Det är lite bombastiskt att tala om korståg när det gäller de privata företagen inom vårdsektorn, Anders. Men vi har ganska många med oss på tåget. 70-80 procent av befolkningen tycker inte att man ska berika sig på våra skattepengar.

Jag har varit runt i Sverige jättemycket, inte bara i Stockholm, som det kan låta, utan i hela Sverige. Jag har besökt väldigt många privata företagare. En del är bra, en del är mindre bra, precis som inom offentlig sektor.

Tittar man på avkastningen på operativt kapital inom välfärdsområdet förstår man: Wow, det här är en lönsam bransch! Inom hälso- och sjukvården lyckas man få ut 51 procent. Sociala insatser är ännu mer lönsamma. Där är det 72 procent. Det kan man jämföra med tjänstesektorn, där det är 10 procent. Det är inte företagen vi är emot, utan vinsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ju mindre pengar som satsas i välfärdssektorn, desto bättre, känns det som när man pratar med dig. Ni har i er budget lagt 5 miljarder mindre på det här välfärdsområdet. Ni tycker att vi duttar med pengar, men vi tycker att de 10 miljarder per år som ska gå till kommuner och landsting är ganska bra. Vi är nöjda med den förhandlingen.

Sedan måste jag fråga dig om förlossningsvården. Här har vi en ganska viktig satsning, tycker vi. Ni har tagit bort medel för det. Skadorna vid förlossningar är i dag väldigt utbredda. Vi ligger inte så bra till, även om vi har en väldigt bra profession. Det här är en jämställdhetsfråga och en patientsäkerhetsfråga. Vi avsätter 400 miljoner kronor per år under mandatperioden. Ni tycker inte att det är en bra idé. Hur vill du bromsa förlossningsskadorna? Det är min första fråga till dig.

Anf. 66 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Ja, jag använder begreppet "korståg" när det handlar om Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets arbete för att bekämpa de privata företagen inom välfärdssektorn.

Det som är helt avgörande för oss i Centerpartiet är att det ska vara hög kvalitet, nöjda patienter och nöjd personal som gärna jobbar kvar. Om det dessutom är så att det här företaget kan ha positiva resultat har vi ingenting emot det.

Vänsterpartiet har en fundamentalt annan syn. Det viktiga är inte att det är hög kvalitet, att patienterna är nöjda och att personalen är nöjd och gärna jobbar kvar. Vänsterpartiet går helt in på driftsformen. Den är det avgörande. Är det ett privat företag som dessutom har ett positivt resultat ska det bort till varje pris. Om det däremot är en offentlig aktör som kanske har missnöjda patienter, missnöjd personal och dessutom dålig kvalitet och minusresultat, då har Vänsterpartiet över huvud taget inga dubier.

Jag brukar citera en gammal kinesisk kommunist som sa: Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit - huvudsaken är att den fångar råttor. Det är precis samma inställning vi i Centerpartiet har vad gäller välfärdsföretagen.

Sedan är det intressant att Karin Rågsjö lyfter fram frågan om förlossningar. Jag tycker att det är väldigt bra att vi i dag har sådan koll på förlossningsverksamheten i Sverige att vi i detalj kan följa hur förlossningsskador utvecklas. Jag är den förste att säga: Här måste man göra någonting. Här måste man uppmuntra professionen att gå fram och titta på vilka det är som lyckas bra och vilka det är som lyckas mindre bra. Där handlar det om öppna jämförelser och kvalitetsregister. Det handlar inte om att pytsa iväg ett fåtal miljoner från Sveriges riksdag. Det är inte det som kommer att lösa problemen med förlossningsskador, utan det är just att man lyfter fram de positiva exemplen och ser till att andra kan ta efter.

Anf. 67 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Anders! Jag har precis läst några rapporter om förlossningsvården och de här medlen. Det är uppenbart att de har fallit väldigt väl ut, eftersom detta är en fråga som betyder väldigt mycket i landstingen. Förlossningsvården har inte mäktat med det här. Hälften av alla som föder vaginalt har skador på ett eller annat sätt. Det är alldeles för många. Det är en väldigt hög siffra, tycker jag. Då måste man arbeta mot det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Blanda inte ihop mig med kinesiska kommunister, är du snäll! Då är du inne på helt fel väg.

De privata företagen ska självklart ha bra kvalitet. Vi har aldrig sagt att vi är emot kvalitet, nöjd personal, you name it. Men vi är emot vinsterna.

Det är uppenbart att med en avkastning på operativt kapital på 51 procent inom hälso- och sjukvården och 10 procent inom tjänstesektorn finns det guld att tjäna. Det är detta vi är emot. Det förvånar mig att ni står fast vid detta. Dessa företag blomstrar och får plocka ut vilka vinster som helst. Du kommer ju inte från Stockholm, Anders, men jag skulle ändå råda dig att göra en liten turné i Stockholms läns landsting och tittar på hur det ser ut och också läser in vad som funkar och inte.

Du pratar om vår lobbyverksamhet och andras. Herregud, titta på vårdföretagen! Titta på Almega och de miljoner som finns där!

Nu kommer jag tillbaka till förlossningsvården. Det förvånar mig att du fortfarande är emot de medel som avsätts. Jag tror att de andra partierna i Alliansen - vi diskuterade detta förra året, även om jag nästan förträngt det - är med på det tåget, men ni är emot. Ni skär ned 5 miljarder på hela området. Det tycker jag är väldigt signifikant för er: Ju mindre pengar, desto bättre, verkar det som.

Anf. 68 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Låt mig börja med vår syn på privata företag inom välfärdssektorn. Vi är beredda att ställa stentuffa kvalitetskrav, både på de privata företagen och på de offentliga aktörerna. Vi är beredda att lyssna på vad patienter säger. Vi är beredda att stötta de enheter som faktiskt kan attrahera personal. För oss är det inte ointressant. Men huruvida man på sista raden har svarta eller röda siffror och om man är en offentlig eller privat aktör är inte det intressanta. Det är kvalitet, nöjda patienter och brukare och nöjd personal som vi utgår från. Ni utgår i stället från driftsform och huruvida det går back eller inte.

Sedan är det en intressant diskussion hur vi ska styra den svenska sjukvården. Svensk sjukvård kostar i runda slängar 300 miljarder. Det är alltså oerhört stora resurser som finns där. En tiondel av det utgör statsbidragen härifrån. Där är merparten läkemedelskostnader, som vi står för. Då tror Vänsterpartiet att om vi bara tar fram ett statsbidrag på 50, 100 eller 150 miljoner och pekar ut en viss diagnos eller en viss åtgärd så kan vi styra svensk sjukvård.

Riksrevisionens rapport visar tydligt att detta åsidosätter landstingens möjlighet att arbeta enligt den prioriteringsordning som finns i hälso- och sjukvården, och effekten är dessutom begränsad. Det viktiga sättet att minska förlossningsskador och över huvud taget höja kvaliteten i den svenska sjukvården är i stället att vi från statens sida ser till att det finns kvalitetsregister på så många områden som möjligt, att de är offentliga och att patienter och personal på ett enkelt sätt kan gå in och se hurdana resultat man har på de olika förlossningsklinikerna. Det är sådant som driver fram utvecklingen. Är det något som är typiskt för både barnmorskor och läkare i förlossningsvården är det att de är tävlingsinriktade, och om de ser att någon annan är bättre gör de vad de kan för att själva bättra sig.

Anf. 69 Barbro Westerholm (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Detta utgiftsområde är väldigt brett. Det handlar i princip om det som ligger människor närmast från det att de föds tills de går i graven. Detta illustreras av att området på regeringsnivå leds av två ministrar. Jag beklagar att Åsa Regnér inte har möjlighet att vara här, för det innebär att frågor om äldreomsorg och assistans liksom funktionshindersfrågor, som vi var inne på nyss, måste tas under allmänna frågestunden i eftermiddag, då hon är närvarande.

Detta är ett brett fält, och det är väldigt beroende av vad man gör i andra sektorer av samhället, som diskuteras under andra utgiftsområden. Det handlar om skola och högre utbildning för att skapa möjlighet för unga människor att få riktigt bra jobb. Det handlar om jobben, och vad Liberalerna står för där finns i andra delar av budgetdiskussionen.

Ni var nyss inne på detta med skatten. Jag har levat länge och var med och arbetade på den tiden när vi hade ett väldigt hårt skattetryck. Det innebar att det inte lönade sig att arbeta, jämfört med att själv reparera hus och hem och göra andra saker. Nu har vi en bättre situation i samhället, och det har också påverkat arbetslösheten. Det är många fler som är i jobb i dag, och det är grundläggande för välfärden.

Nu diskuterar vi den del som staten har ansvar för. Det är viktigt att vi har en ordentlig rågång mellan de aktörer som är ansvariga för området. Staten har sitt ansvar med lagstiftning, tillsyn och att tillsätta utredningar - se på Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård, som nämndes nyss, och de förslag som där kom fram. Enligt vad Riksrevisionen har sagt har punktsatsningarna fått effekt - till och med en motsatt effekt jämfört med det som man ville åstadkomma.

Göran Stiernstedt, som inte är här och kan säga det själv, brukar kalla dessa bidrag för förgiftade pengar. Sådana ska vi akta oss för. Det vi i stället ska göra, och som Göran Stiernstedt har gett bra förslag till, är att använda de resurser vi har på ett mycket effektivare sätt.

I Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun ser vi positiva resultat där man utifrån Göran Stiernstedts idé arbetar med en hälso- och sjukvård och en äldreomsorg som krokar arm. Då sparar vi mycket mer pengar än storleken på de bidrag som vi diskuterar här.

Sedan måste vi vara tydliga med landstingens ansvar. I den här budgeten har staten genom regeringens budgetförslag börjat ta över ansvar för landstingsuppgifter. Ta detta med mammografi. Jag, som har varit med om de studier som visade vilken nytta mammografin gör, brinner naturligtvis för dessa undersökningar, men det är landstingens ansvar att genomföra dem, och det är också landstingen, utöver de enskilda kvinnorna, som har nytta av att cancern upptäcks tidigt. Det finns andra satsningar här, till exempel gratis p-piller. I Norrbotten har man visat vilken positiv effekt det har. Det har positiv effekt för de kvinnor som använder p-piller, men det har också positiv effekt för landstinget, för aborttalen kan sänkas.

Staten ska inte gå in och ta över sådant som landstingen borde klara själva. Här har vi också barnmorskorna och förlossningsvården. Genom kvalitetsregistren har vi möjlighet att följa kvaliteten. Det borde ringa klockor hos ansvariga om man ser förlossningsskador.

Kommunerna har ansvar för skola och äldreomsorg. De fick ta över ansvaret för sjukvården i boendena, och det ansvaret måste de då ta. Vi har siffror på vilka som gör det bra och vilka som gör det dåligt. Det finns också förslag i Göran Stiernstedts utredning om hur man kan bli bättre. Det finns också mycket av kunskap ute i äldreomsorgen i landet om hur man kan få hög kvalitet inom ramen för befintliga resurser. De punktvisa satsningarna är alltså något av förgiftade pengar, som Göran Stiernstedt säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det finns många detaljer i Liberalernas budgetalternativ, men det får ni läsa om själva i vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Anf. 70 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Barbro! Jag tycker också att den modell Norrtälje har, Tiohundra, funkar jättebra. Det är väl det enda som funkar i det här landstinget.

En annan fråga som du har lyft gäller mammografin. Vi har förhandlat fram avgiftsfri mammografi. Det har vi gjort eftersom det handlar om en jämlik hälsa.

Vi har diskuterat den frågan tidigare. Man kan titta på mer välbärgade områden, exempelvis Sävedalen utanför Göteborg. Där går 84 procent till mammografin. I Bergsjön är det 54 procent som går. Då förstår man. Så här ser det ut i både Stockholm och Malmö. Vi tycker att en avgiftsfri mammografi skulle fungera väldigt bra tillsammans med att man vidtar andra åtgärder.

WHO har ganska nyligen publicerat en studie som visar att organiserade populationsbaserade screeningprogram kan minska dödligheten i bröstcancer med ca 20 procent. Det är 150 000 kvinnor per år som inte kommer till mammografin - så många är det som har låg inkomst och dålig hälsa. De riskerar att få just bröstcancer. Vi tycker att det här är en välfärdsreform och en jämlikhetsreform. Det tycker inte ni. Därför skulle jag vilja veta: Hur ska vi få de 150 000 kvinnorna att gå till mammografin? Det är min första fråga.

Anf. 71 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Det ska naturligtvis ske genom en effektiv information till kvinnorna om den nytta detta gör. Jag tror att många avstår eftersom de inte vet vad de skulle kunna få. Det gäller framför allt i invandrartäta områden.

Men jag menar att detta är ett landstingsansvar. Det är inget som hindrar ett landsting att göra kostnadsfria undersökningar. Jag skulle gärna se att man utvidgade detta till 75-åringar och äldre. Det är någonting som vi har drivit, inte minst i Statens medicinsk-etiska råd. Åldersgränsen är ju satt utifrån de åldersgränser som forskarna valde. Socialstyrelsen, där jag var chef, var på den tiden faktiskt med om att göra den begränsningen. Men vi förutsåg inte att det sedan skulle leda till att man bara skulle rekommendera mammografi till den åldersgrupp som hade varit med i studierna. Bröstcancer slutar inte att uppträda vid 75 års ålder. Den fortsätter med oförminskad styrka.

Men detta är ett landstingsansvar. Det är upp till landstingen att avgöra vilken avgift det ska vara eller om det ska vara gratis. Det är i landstingens eget intresse att hitta tumörerna så tidigt som möjligt. Utöver att den enskilda kvinnan gör en mänsklig vinst sänker man kostnaderna.

Anf. 72 Karin Rågsjö (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag tycker inte, Barbro, att man ser att jämlikheten när det gäller hälsa direkt ökar. Då tycker jag att det är ett statligt ansvar att peka ut de områden där man på något sätt måste höja sig i landstingen. Det är inte rimligt att kvinnor med kort utbildning och som ofta kommer från andra länder har en mycket sämre hälsostatus än vad utbildade kvinnor har. Det är inte värdigt.

Sedan tänker jag fråga dig om en annan sak. Det handlar om att föräldrar numera kan hämta ut avgiftsfri medicin till sina barn. Fattigdomen har tyvärr ökat i Sverige. År 2008 var det 12 procent av invånarna som hade en inkomst som låg under gränsen för EU:s definition av fattigdom. År 2014 var det 15 procent. Det är alltså en ökning. Det handlar om föräldrar som arbetar dubbla skift eller som kanske är arbetslösa och som har svårt att få makaronerna att räcka till.

Hela den före detta Alliansen säger nej till den här reformen. Tycker inte du att det är värt att lägga pengar på detta? Man lägger ju pengar på bidrag till ROT och RUT och allt vad det nu heter. Detta är ändå en insats som är riktad mot föräldrar som har en relativt taskig ekonomi. Deras barn kanske inte får den medicin som de behöver. Det handlar om att vi har fått fler fattiga i Sverige under ett antal år, konstigt nog också under den period när ni satt vid makten.

Anf. 73 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jo, men här smetar man ju ut förmånen på alla. Det är väldigt många som faktiskt skulle kunna betala 200 spänn i månaden för läkemedel. Det täcker då alla barn i familjen. Jag menar att man i så fall ska rikta pengarna till dem som bäst behöver dem.

Det är likadant med det tandvårdsbidrag som nu ges till 65-74-åringar. Det är ytterligare 150 spänn till alla 65-74-åringar. Det är den grupp pensionärer i samhället som har de bästa pensionerna. Jag skulle ta de 100 miljonerna och rikta dem till de pensionärer som bara har garantipension, en mycket låg pension, så att de skulle kunna få råd med implantat.

Det är ett likartat tänk. Man ger ut alla de här pengarna, och de flesta av dem som får dem skulle kunna betala själva. Man riktar inte in sig på dem som faktiskt behöver pengarna. Jag tror att vi behöver göra ordentliga analyser av hur vi på ett effektivare sätt än i dag ska stötta dem som ligger under fattigdomsgränsen.

Anf. 74 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Målet med samhällsbygget för oss socialdemokrater är ett land i arbete och i sammanhållning. Ett land som präglas av jämlikhet och hållbarhet är också ett land som har förutsättningar för god tillväxt. Det är ett land som kan möta medborgarnas krav och behov och som ger möjligheter för alla att leva ett liv i frihet och trygghet.

Det bygger ett samhälle där varje medborgare är delaktig, kan fullgöra sina skyldigheter och har möjlighet att förverkliga sina drömmar. Den svenska modellen med tydliga regelverk på arbetsmarknaden, en stram och hållbar finanspolitik och en generell och god välfärd skapar grunden för ett sådant samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi socialdemokrater fick efter valet ta över ett samhälle som präglats av åtta års skattesänkningar och nedskärningar i välfärden. Antalet anställda i välfärden minskade i förhållande till befolkningen. Därför, herr talman, är det mycket glädjande men också nödvändigt att regeringen nu gör den största satsningen på mycket länge genom att anslå 10 permanenta miljarder till välfärden årligen.

Regeringen har också lyssnat till kommuner, landsting och regioner och anslår pengarna utan öronmärkning för att de ska kunna användas till att möta behov utifrån de förutsättningar som råder lokalt och regionalt. Tillskottet kommer att göra stor skillnad. Det kommer att göra det möjligt för kommuner och landsting att utveckla välfärden, och det skapar förutsättningar för fler kollegor och fler händer i sjukvården, omsorgen och skolan.

Herr talman! Den del av statsbudgeten som vi debatterar i dag, utgiftsområde 9, innehåller ytterligare satsningar från regeringen, såsom fri tandvård för ungdomar och fria preventivmedel för personer upp till 21 år.

Det är också på sin plats att påminna om att regeringens långsiktiga satsningar på sjukvård och social omsorg fortsätter. Överenskommelser med Sveriges kommuner och landsting om att utveckla standardiserade vårdförlopp inom cancervården har visat sig mycket framgångsrika. Satsningen fortsätter även 2017.

Den utbredda psykiska ohälsan bland barn och ungdomar är alarmerande. Regeringen fortsätter sitt arbete för att möta behoven där.

Jag tror att vi är överens om att tillgängligheten till hälso- och sjukvård är själva grundbulten i att känna trygghet och förtroende för sjukvården. Men vi måste snarare åtgärda grundproblemen än bara lindra symtomen. Regeringens fortsatta satsning på utveckling av arbetsformer i vården genom professionsmiljarden är ett viktigt sätt att ge vårdpersonalen möjlighet att organisera sitt arbete för att kunna leva upp till kravet på kvalitet och tillgänglighet.

Satsningar för att uppnå en mer jämställd sjukvård fortsätter också genom riktade primärvårdssatsningar och insatser i förlossningsvården.

Herr talman! Mot detta står en splittrad borgerlighet, där man har helt olika synsätt när det gäller välfärdens utmaningar och hur man ska möta dem. Vid en hastig titt på anslagstabellen i vårt betänkande blir det tydligt att spännvidden mellan allianspartierna är mycket stor, från Centerns neddragningar på nästan 5 miljarder till Kristdemokraternas ökning inom utgiftsområdet på drygt 4,5 miljarder.

Denna splittring handlar inte enbart om hur mycket pengar man anslår. Den handlar också om synen på styrning av sjukvården, vilka prioriteringar man vill göra och om människosyn och värderingar.

Herr talman! Moderaterna anslår i sitt budgetförslag till utgiftsområde 9 nästan 436 miljoner mindre än regeringen, och detta samtidigt som man säger sig vilja möta de utmaningar som vården, omsorgen, psykiatrin och socialtjänsten står inför.

Det är väldigt svårt att få grepp om Moderaternas välfärdspolitik och hur deras budgetförslag slår mot kommun- och landstingssektorn. Vid ett försök till närmare granskning finner man dock ett förslag för 2017 som påverkar kommunsektorn med neddragningar på ca 4,5 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Inom socialutskottets utgiftsområde görs vissa öronmärkningar, ibland ända ned på detaljnivå, men större delen är mer eller mindre dolda omprioriteringar. Så vad är det som Moderaterna vill skära ned på? Är det insatser för kvinnors hälsa? Vill man skära ned på förlossningsvård? Är det omsorgen om våra äldre som man vill skära ned på? Återigen får stora skattesänkningar gå före ett ansvarsfullt åtagande för omsorgen och välfärden.

Herr talman! Centerpartiets förslag är en uppvisning i nedskärningar och saknar helt ambitioner och visioner för välfärden. För varje krona som Centerpartiet tar från sjukvården ger de 5 öre tillbaka i allmänna statsbidrag.

KD:s satsningar inom utgiftsområdet överstiger regeringens med 4,5 miljarder, men då ska man veta att KD också föreslår neddragningar inom de allmänna statsbidragen på över 10 miljarder. Så var det med de satsningarna.

Liberalerna gör nedskärningar inom vården och omsorgen på dryga halvmiljarden. De symbolsatsningar som görs inom vården finansieras genom att man tar resurser från sjukvården och omsorgen om de årsrika.

Herr talman! Det står klart att regeringen föreslår en satsning på välfärden som är större än på många år. Nu skapar vi goda förutsättningar att skapa trygghet för människor som har varit med om - och för dem som ska vara med om - att bygga ett hållbart Sverige i arbete och delaktighet.

(Applåder)

Anf. 75 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Det är tydligt att Socialdemokraterna är tomma på förslag och tomma på åtgärder - huvuddelen av anförandet nyss handlade ju om attack mot oppositionspartierna. Vi är dock glada att vi får så stort intresse.

Jag ska försöka att reda ut detta med välfärdsmiljarderna. Moderaterna lägger alltså mer än regeringen på välfärden, totalt sett. Jag skulle vilja att Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraternas riksdagskansli går hem och räknar ihop helheten för samtliga utgiftsområden. Om detta inte skulle underlätta har jag till och med en färdig bild av hur det här ser ut - Moderaternas budgetalternativ innebär 20 miljarder mer till kommuner och landsting - till välfärden - de kommande åren.

Jag har två tydliga frågor till Anna-Lena Sörenson. Vi står inför stora utmaningar vad gäller socialtjänsten och äldreomsorgen. Ändå väljer det ansvariga statsrådet att inte prioritera debatten om budgeten för det kommande året. Därmed blir Anna-Lena Sörenson skyldig att svara för regeringen.

Min första fråga är kopplad till socialtjänstens kris. Sedan valet har över 90 kommuner i Sverige, från norr till söder, själva lex Sarah-anmält sig, eftersom de inte känner att de har förmåga att leva upp till de rådande kraven. När kommer de konkreta åtgärderna från regeringen för att stödja, hjälpa och underlätta för kommunerna i deras arbete, så att man som socialsekreterare får ägna mer än i snitt fyra timmar i veckan åt individsamtal och individtid?

För en månad sedan hade vi här i kammaren en debatt om assistans. Då sa statsrådet Åsa Regnér att det finns ett problem med att 10 procent av de 30 miljarderna används till reklam och sponsring. Det är alltså 3 miljarder per år som regeringen anser går till reklam och sponsring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det finns dock inte några fakta, något underlag eller någon utredning som pekar på detta. Min fråga till Anna-Lena Sörenson är därför om hon delar statsrådets bild av att det är 10 procent som i dag går till sponsring och annonsering.

Anf. 76 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Tidigare under debatten hänvisade Cecilia Widegren till utgiftsområde 25 för att visa att Moderaterna anslår ett antal miljarder mer än vad regeringen gör.

Det här är svårgenomtränglig materia, men vid närmare anblick finns det andra områden där man gör stora nedskärningar. Sammantaget blir det i stället ett minus på nästan 4,5 miljarder kronor. Detta handlar om utgiftsområdena 10, 14, 16, 17 och 18 - områden som inte har redovisats här.

Som sagt är detta svårgenomtränglig materia, men som vi har läst det här ligger man bra mycket lägre än vad regeringen gör. Dessutom har regeringen ett anslag på ytterligare 40 miljoner varje år, som Moderaterna heller inte kan jämföra sig med.

När det gäller socialtjänstens kris pågick denna kris redan när den moderatledda regeringen lämnade regeringsmakten. Självklart måste det här åtgärdas på många sätt, men jag kan inte riktigt förstå på vilket sätt socialtjänsten är betjänt av den budget som Moderaterna presenterar här i dag, inom utgiftsområde 9, som innebär ett minus på 436 miljoner.

Det ska ske en översyn av socialtjänstlagen, där det förmodligen kommer att läggas fram många bra förslag på hur detta ska åtgärdas. Dessutom har det under tidigare år utgått stimulansmedel för att man ska kunna arbeta med det här.

Jag får återkomma till assistansen i nästa replik.

Anf. 77 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag hoppas att det inte är symtomatiskt att regeringen återkommer till assistansen. Jag tror att detta är den mest brådskande frågan just nu - så är absolut fallet för de individer som drabbas och faller mellan stolarna.

Min fråga är kopplad till det underlag som statsrådet använder sig av i debatten, som jag tror är undermåligt. Jag tycker att det är viktigt att vi utgår från samma verklighetsbild om vi ska kunna komma fram till konkreta åtgärder.

Delar Anna-Lena Sörenson bilden av att det handlar om 10 procent, det vill säga 3 miljarder, som används för reklam och sponsring inom personlig assistans? Eller är denna siffra tagen ur luften av regeringen och därmed en uppgift som inte bygger på analys och rena fakta?

Min första fråga besvarade Anna-Lena Sörenson tydligt med att det finns utredningar som tittar på dessa frågor, men några konkreta åtgärder har vi inte fått presenterade här. Det vore önskvärt om Socialdemokraterna gick tillbaka till Socialdepartementet och tittade lite mer på vad man konkret vill göra för att få till stånd en bättre utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är ju så, Anna-Lena Sörenson, att kommunerna fortsätter att lex Sarah-anmäla sig själva, eftersom man inte mäktar med och orkar med. Då behövs det självklart ett nationellt stöd för att möjliggöra detta. Vi har presenterat ett sådant i vårt budgetförslag, och vi kommer att återkomma med ytterligare konkreta åtgärder. Det krävs en nationell handlingsplan för Sveriges socialsekreterare och socialtjänster för att få bukt med detta.

Vad gäller välfärdsmiljarderna tror jag att Socialdemokraternas riksdagskansli bör använda en annan miniräknare för att få ihop helheten i fråga om statsbudgeten. Det är nämligen så att vi, totalt sett, har presenterat fler satsningar än regeringen på välfärden. Detta avser inte respektive utgiftsområde - där läser Anna-Lena Sörenson helt rätt - men totalt rör det sig om satsningar om 20 miljarder mer de kommande åren.

Anf. 78 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! När det gäller underlaget till vad socialministern har sagt om den personliga assistansen finns det en räcka rapporter, och jag förstår inte varför vi plötsligt ska ifrågasätta de experter som vi har till vårt förfogande för att ta fram ett underlag.

Vad gäller dessa 10 procent är det snarare, vad jag har hört från Försäkringskassan, en siffra som inte speciellt täcker sponsring och reklam utan som handlar om felaktiga utbetalningar. Där ingår också fusk och ren brottslighet. Enligt generaldirektören är det här en siffra som är applicerbar på de flesta områden.

När det gäller expertunderlaget förstår jag inte varför man just i det här fallet ska ifrågasätta detta.

Herr talman! Jag måste fråga om Cecilia Widegren har tagit del av den rapport från Inspektionen för socialförsäkringen som har kommit oss till handa i dag. Den är nämligen intressant att ta del av.

Den landar i något som vi har vetat länge. Vi i riksdagen och i utskotten har känt till att domarna som har kommit - 2009, 2012 och 2015, tror jag - kan ge väldigt besvärliga konsekvenser för många människor. Det har tidigare funnits initiativ till att försöka ta tag i detta. Den förra regeringen valde att inte göra det.

Anders W Jonsson valde att inte svara på det här tidigare, men under förra mandatperioden hade vi mer eller mindre en överenskommelse mellan partierna att försöka göra det här tillsammans och påverka ministrarna.

Jag tror att det skulle vara önskvärt, bra och smakligt om vi kunde komma tillbaka till den positionen igen i stället för att hela tiden försöka skapa konflikt på detta väldigt svåra område.

Anf. 79 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Den socialdemokrati som jag känner har alltid lagt sig vinn om att stå på de svagas sida, åtminstone i talen. Det gör att jag inte känner igen dagens socialdemokrati.

För lite drygt ett år sedan gick finansministern ut och sa att det område som man kunde spara pengar på i statens budget var just assistansersättningen. Sedan dess har det kommit ett antal konkreta regeringsbeslut direkt riktade mot de människor som behöver samhällets stöd allra mest, det vill säga de som har rätt till personlig assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det började med att man tog bort rabatten på arbetsgivaravgiften för unga. Man kompenserade kommunerna men däremot inte de privata assistansföretagen. Därmed straffar man dem som har valt ett privat assistansföretag. Man bedriver klappjakt på de privata assistansföretagen. Statsrådet Shekarabi sa att det är stöld från skattebetalarna om ett privat assistansföretag visar svarta siffror. Ja, men vad gör det för de assistansberättigade som har valt ett av de privata assistansföretagen därför att de tycker att det är bra kvalitet och bra personal och är väldigt nöjda med det? Är de också med och bidrar till stölden från skattebetalarna?

Man ger i regleringsbrevet order till Försäkringskassan att vara restriktiv i tillämpningen. I ett läge där lönekostnaderna enligt avtal, enligt den svenska modellen, har ökat med mer än 2 procent väljer man att räkna upp avgiften med drygt 1 procent. Slutligen lägger man ett direktiv till en statlig utredning att minska kostnaderna för assistansersättningen.

Min fråga till Anna-Lena Sörenson är: Tycker du, precis som din finansminister, att det område där vi i Sverige bör spara pengar handlar just om de människor som behöver samhällets stöd allra mest, nämligen de assistansberättigade?

Anf. 80 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Anders W Jonsson säger att han inte känner igen dagens socialdemokrater. Men tror Anders W Jonsson verkligen att Socialdemokraterna medvetet vill försämra för de människor som har det allra svårast i vårt land, att vi medvetet skulle vilja dra undan från dem som har berättigade krav på och rätt till den personliga assistansen för att leva ett liv i delaktighet och frihet? Menar verkligen Anders W Jonsson att vi för en sådan politik med något slags dold agenda?

Jag måste då returnera frågan. Ser inte Centerpartiet och Anders W Jonsson en utmaning i att den här reformen faktiskt är utsatt? Den har ju diskuterats under många herrans år, till och med under den regering som Anders W Jonssons parti var med i men som ingenting gjorde åt frågan. Tycker Anders W Jonsson att det är rimligt med en utveckling där timantalet och kostnaderna ökar, samtidigt som de personer som får del av assistansstödet inte ökar särskilt mycket? Många människor är missnöjda med de insatser de får, bedömningarna är olika över hela landet och det är en ojämställdhet mellan kvinnor och män. Huvudmannaskapet tycks inte fungera utan incitament, så man skjuter de här problemen fram och tillbaka.

Vad är Anders W Jonssons och Centerpartiets lösning? Jag har inte hört något förslag kring detta. Ska man inte göra någonting åt det här? Är det ansvarstagande?

Anf. 81 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag tror inte att det handlar om en dold agenda från regeringens - Miljöpartiet och Socialdemokraterna - sida. Det är en i allra högst grad öppen agenda.

Landets finansminister står och pekar ut att det är just i detta konto i budgeten, assistansersättning, som man ska genomföra besparingar. Det är ingen dold agenda. Det är i allra högsta grad en öppen agenda. Vet man då inte att de människor som är beroende av assistans är några av dem som behöver samhällets stöd allra mest?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi vet att det finns väldigt många privata företag inom assistansbranschen, beroende på att de assistansberättigade faktiskt har valt en privat utförare och inte en kommunal utförare. Då har vi en civilminister som säger att om de företagen går med plusresultat, det vill säga gör vinst, är det en stöld från skattebetalarna. Om det bara hade varit ett enda beslut som regeringen hade fattat som var direkt riktat sig mot människors rätt att få assistans hade jag kunnat säga: Okej, det här var nog ett misstag i arbetet, de förstod inte bättre. Men det är ju inte bara en sak man har fattat beslut om. Det är inte på mindre än sex olika punkter som regeringen konsekvent fattar beslut, ibland med Vänsterpartiets stöd och ibland inte, som är direkt riktade mot de människor som behöver assistans och framför allt de som har valt ett privat assistansföretag.

Jag är den förste att säga att det här är ett problematiskt område. Men vad regeringen borde ha gjort är att förutsättningslöst sätta sig ned och titta på vad kostnadsökningen beror på och om det för samhället totalt sett kan vara en besparing att ha detta välfungerande system. Om man hade gjort det hade vi kunnat fatta beslut i bred överenskommelse över blockgränsen. I stället väljer man att med precision i sex olika regeringsbeslut gå direkt på de människor som behöver samhällets stöd allra mest. Därför förstår jag att statsrådet Åsa Regnér väljer att prata om annat i stället för att delta i den här debatten.

Anf. 82 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Anders W Jonsson väljer att glida på vad som är fakta i det här fallet. Jag tror att han mycket väl vet att regeringen inte har fattat ett enda beslut som innebär neddragningar i personlig assistans.

Han talar om restriktioner i regleringsbrevet. Det finns inga sådana, och det vet Anders W Jonsson. Han vet precis vad som sas i regleringsbrevet, och det handlade absolut inte om det.

Han väljer att flytta fokus till andra områden i stället för att svara på mina frågor. Hur ska vi ta oss an denna utmaning som vi alla ser och som vi såg under den förra regeringen? Man gav uppdrag om utredningar som man sedan bara lade åt sidan och inte gjorde någonting åt.

I ett replikskifte tidigare under debatten försökte jag sträcka ut handen och sa: Ska vi ändå inte göra det här tillsammans? Vi ser ju problemet, och man såg det även under förra mandatperioden. Vi kunde se att de domar som kom kunde få konsekvenser, att människor faller mellan stolarna, och det är precis det som den här rapporten också visar i dag. Och det är på grund av att huvudmännen har ett otydligt ansvar och inte förmår att samla ihop sig och ge de här människorna det stöd och den hjälp som de behöver.

Sedan behöver vi långsiktigt titta på lagen och förmodligen göra förändringar i den, så att de människor som behöver och har rätt att få den personliga assistansen också ska få den. Varför kan vi inte göra det i stället för att skapa konflikter kring detta? Ja, det är väl förmodligen för att helt enkelt vinna billiga politiska poäng på bekostnad av människor som har det väldigt svårt i samhället.

Anf. 83 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag kommer också att koncentrera mig på lagen om stöd och service för personer med stora behov och deras möjligheter att leva ett liv som andra. Det är nämligen en av detta utgiftsområdes absolut viktigaste delar och ett område där regeringen har skapat enorm skada hittills under den här mandatperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag är ändå beredd att lyssna på socialdemokrater och hoppas att Anna-Lena Sörenson i dag kan kommentera ett uttalande från en annan kollega i utskottet, Mikael Dahlqvist, i en debatt hos Ifa den 24 november.

Vi kristdemokrater som har haft ansvar för det här området vet att det är ett område där den enskilda budgetposten har ökat under ett antal år. Det var en oro som vi hade. Framför allt är det ett område där vi kände att vi noga måste följa vad kostnadsökningen berodde på. Därför finns det ett antal rapporter, som ministern som ansvarig ibland brukar hänvisa till, och de ger en del svar, till exempel att hälften av ökningen tydligt kan förklaras av befolkningsökning, att de som har assistansbehov har blivit äldre och att omfattningen av behoven har ökat. Sedan finns det en del frågetecken kvar.

Men regeringen har valt att tillsätta en utredning som entydigt säger att all utveckling inom hela LSS ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen. Man säger också att med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Mikael Dahlqvist öppnade på seminariet för ett par veckor sedan för att regeringspartierna är beredda att ge andra direktiv till utredningen om detta är problemet. Vi och de som är beroende av det här säger att det är problemet.

Anf. 84 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Åter hör vi en ledamot glida på fakta och säga att regeringen har gjort enorm skada. Det är inte sant. Jag ser att den rapport som kom i dag ligger på Emma Henrikssons plats, och där står det att Försäkringskassan har gjort det som domarna i Högsta förvaltningsdomstolen ålägger dem att göra. Det är ett domslut som ligger till grund för det som Försäkringskassan gör i dag, inte ett beslut från regeringen. Detta vet Emma Henriksson.

Låt oss utgå från rapporten och titta på vad man ser. Jo, man ser att det är en otydlighet i ansvaret mellan huvudmännen. Det finns starka incitament för sjukvården att skjuta över ansvaret till den personliga assistansen, och det finns givetvis incitament för Försäkringskassan att skjuta över ansvaret till kommunerna. Då är det stor risk att människor blir av med sin assistans. Det står svart på vitt i rapporten. Det finns också stor risk att man faller mellan stolarna och inte får något stöd eller någon hjälp alls.

Jag tror att det krävs akuta insatser för att stoppa detta.

Man kommer också fram till att vi måste dra tillbaka, titta på lagen igen och göra rätt. Men det behövs inga förändringar i direktiven till Désirée Pethrus utredning. Det finns redan där. Det hon ska utreda och komma fram till är just hur reformen fungerar. Fungerar den som det var tänkt? Hur ska vi komma till rätta med ojämlikheter, skillnader i bedömningar, det dubbla huvudmannaskapet och så vidare? Detta finns redan med, så vi behöver inte nya direktiv.

Vad andra människor har sagt får du ta med dem. Jag representerar mitt synsätt.

Anf. 85 Emma Henriksson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag ser precis som alla andra som under året har följt konsekvenserna av ändrade beslut att domar också har påverkat. Det är uppenbart. Det märkliga är att Försäkringskassan först i år har börjat tillämpa bland annat en dom som kom för flera år sedan. Det är svårt att inte se ett samband med det tydliga regleringsbrev som myndigheten fick om att bryta utvecklingen av antalet timmar - något som den senaste månadens siffror visar att man också verkar ha åstadkommit.

Men min fråga gällde inte detta.

Det finns många saker i utredningsdirektivet som är viktiga, till exempel det dubbla huvudmannaskapet och övervältringen mellan skattebetalarnas del i kommuner, landsting och stat.

Det finns dock en sak i utredningsdirektivet som är grymt problematisk. Det är att regeringen redan på förhand bestämmer sig för att göra det som finansministern sa och göra besparingar utan att veta om det innebär ökade kostnader någon annanstans och utan att veta om det kommer att innebära att människor fortfarande får det som de har rätt till enligt lagstiftningen.

Utredningens direktiv säger att utvecklingen på de andra insatserna inom LSS ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen, så det måste utredningen leverera. Man säger dessutom att med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Redan innan vi har svart på vitt vad kostnadsökningen består av vill regeringen göra besparingar och skära ned. Det kommer att innebära att människor inte får det de har rätt till.

Kan regeringen tänka sig att ändra på detta?

Anf. 86 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Återigen misstänkliggör Emma Henriksson experterna och de rapporter vi har till vårt förfogande. Jag funderar på varför hon gör det.

Rapporterna visar att det finns ett överutnyttjande av denna reform. Kanske är det inte 10 procent; man kan säkert titta på vad siffrorna innehåller. Men det finns ett överutnyttjande, och dessa pengar kan man behöva använda till annat.

Finns det något område där vi inte kräver kostnadskontroll och vill veta vart pengarna går? Går de till det avsedda? Eller rinner de ut någon annanstans? Så gör vi inom alla andra områden. Vi gör det inom denna typ av rättighetslagstiftning. Vi gör det inom till exempel sjukförsäkringen och migrationspolitiken.

Men här ska vi inte ha kostnadskontroll fast det är väldigt mycket pengar. Vi ser ju också en ökning som vi inte riktigt kan förklara.

I debatten har det här med balansräkning kommit upp. Det ligger i reformens natur att människor ska kunna arbeta och vara delaktiga i samhället och bidra. Det är bra om vi kan få en hälsoekonomi eller samhällsekonomi i de reformer vi gör, men man ska akta sig noga för att göra det till ett kriterium för att få personlig assistans att man måste bidra till samhället och vara hälsoekonomisk. Det finns redan i reformen.

Anf. 87 Barbro Westerholm (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! I Sverige har vi väldigt bra socialförsäkringssystem, som diskuteras både i SfU och i detta utskott. Vi vill att de ska vara rättvisa, och det ska inte finnas något ekonomiskt svinn i dessa system. Det gör att vi detaljreglerar och detaljreglerar, vilket gör att Försäkringskassans personal drunknar i detaljfrågor som man ska ställa dels till dem i sjukförsäkringen, dels till dem i LSS. En del av dessa frågor blir nästan kränkande.

Vi har en liknande situation när det gäller biståndsbedömningarna inom äldreomsorgen. Personalen går på knäna, och vård- och omsorgstagarna känner sig kränkta av att sitta emellan.

I vår motion har vi lyft fram den förenklade handläggningen inom hemtjänsten som har funnits i Anna-Lena Sörensons valkrets. Men det låter vänta på sig. Det är efterlängtat eftersom det underlättar för socialtjänsten, som kan koncentrera sin tid på svårare ärenden. De årsrika personerna vet väldigt väl vad de behöver. Kan jag få höra lite mer om Linköpingsmodellen och varför det tar stopp?

Anf. 88 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Ja, det kan man verkligen undra, för denna fråga drevs ju från flera håll redan under den förra regeringen utan att det hände särskilt mycket. Det verkar segt.

Det är till och med så att det har kommit ett domstolsutslag som förbjuder Linköping att använda sig av förenklad biståndsbedömning, vilket man har gjort under många år.

Förenklad biståndsbedömning innebär att man kan få hemtjänst några timmar utan att det görs en biståndsbedömning. Det har inte blivit något överutnyttjande, och människor är mycket nöjda. Det frigör dessutom resurser för socialsekreterarna att ägna sig åt andra saker, till exempel uppsökande verksamhet.

I Linköping har man också använt det i missbruksvården. Inom hemtjänsten har det varit bra, men inom missbruksvården har det kanske varit ännu bättre. Man har kunnat få en insats utan att det har gjorts en utredning eller en biståndsbedömning. Man har kunnat få samtal, vägledning och stöd utan att gå till socialförvaltningen och be om missbruksvård. Därmed har man själv kunnat börja ta stegen mot att sluta med sitt missbruk. Men det får man inte längre göra enligt lagen.

Det finns andra insatser som man också skulle vilja göra inom kommunerna, utan en utredning. Man kanske ser att ett barn far illa i skolan, och då kan man gå in med tidiga och preventiva insatser.

Jag kan glädja Barbro Westerholm med att detta, såvitt jag förstår, kommer att ligga i direktiven om den nya översynen av socialtjänstlagen.

Anf. 89 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jag hoppas att det kommer lagförslag till riksdagen om dessa förenklingar, för jag tror att det är en viktig åtgärd både för enskilda och för den kommunala, landstingskommunala och statliga ekonomin.

Jag hade en annan fråga, som jag skulle ha ställt till Åsa Regnér, om äldreboendena. Det är brist på vård- och omsorgsboenden, vilket innebär att närstående och anhöriga får ansvaret för att ge hälso- och sjukvård och omsorg dygnet runt. Avlastningen via hemtjänst och hemsjukvård är väldigt svag. Boendena har minskat, både under alliansregeringen och under den nuvarande regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Alliansregeringen försökte få fart på byggandet genom investeringsstöd, som var större än det som regeringen ger, och genom andra insatser. Lite fart blev det, men jag hade önskat mer.

Jag vill ställa en fråga: Vad är regeringens nästa steg utöver att anslå ett litet investeringsstöd för att få fart på byggandet?

Anf. 90 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Vi delar Liberalernas syn att detta är ett bekymmer och att det inte går tillräckligt snabbt.

Jag ska bara snabbt försöka titta i mina anteckningar hur Liberalerna har ställt sig till vårt investeringsstöd. Barbros allianskamrater har nämligen avfärdat det, så man är djupt oenig där. Det är naturligtvis tråkigt, för det är ett stöd till kommunerna för att bygga.

När det gäller äldreomsorgen, boendeformer och äldrepolitiken över huvud taget pågår en utredning. Det finns en samordnare som kommer att presentera en politik i vår, om jag inte är alldeles fel ute, och som har ett uppdrag att titta på om man kan inrätta andra former av äldreomsorg.

I dag har vi egentligen bara två steg, dels hemtjänsten, dels vårdboende eller särskilt boende. Det kan finnas andra former som man kan tänka sig att införa. Det tror jag är en väg att gå, men vi får vänta och se vad utredaren kommer med för förslag.

Anf. 91 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Vi har talat mycket om LSS, som är en viktig fråga. Jag ska tala om ett annat viktigt område inom socialutskottet.

Som vi vet släppte Vårdanalys för ett tag sedan en rapport där man jämfört svensk sjukvård med tre andra länder med liknande välfärdsnivå. I rapporten framkom bland annat att förtroendet för svensk sjukvård är rekordlågt: Bara 31 procent anser att sjukvården fungerar bra. För tre år sedan var det 43 procent. Det är alltså en sjunkande trend. Sverige ligger dessutom näst sist i mätningarna i förhållande till jämförbara länder.

När det gäller operationsköerna är det enligt SKL:s landstingsstatistik det värsta läget sedan mätningen infördes. I oktober hade en fjärdedel eller drygt 123 000 patienter väntat längre än tre månader på sin operation. Det är dubbelt så många som för fyra år sedan. Det är ett oerhört allvarligt läge vi befinner oss i, och det tror jag att Anna-Lena Sörenson instämmer i.

Min fråga är: Hur kunde det gå så illa, vad har regeringen för besked till alla som står i de oändliga köerna, och vilka lösningar har ni?

Anf. 92 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! En god tillgänglighet till hälso- och sjukvård är, precis som jag sa i mitt anförande, A och O för att människor ska kunna känna förtroende för den sjukvård vi har. Den är i grunden god.

Nu valde Per Ramhorn att lyfta fram just undersökningen och jämförelsen med andra länder. När vi tittar på medicinska resultat och annat står sig Sverige väldigt väl - det måste man slå fast. Men tillgängligheten är som sagt viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi såg redan i slutet av alliansregeringens tid att köerna åter började växa. Vi har sett vårdgarantier tidigare; för 15-20 år sedan fanns också en vårdgaranti som fungerade till en viss nivå. Sedan verkade den ha spelat ut sin roll, och så började köerna växa igen.

Regeringens analys av det hela är, som jag var inne på i mitt anförande, att man måste åtgärda själva grundorsaken och inte bara titta på symtomen. Grundorsaken, som vi ser det, är en ineffektiv sjukvård där sjukvårdspersonalen inte får syssla med det som de är utbildade för.

Det är alldeles för mycket administration, man arbetar med saker man är överkvalificerad för och kanske saknas yrkeskategorier som borde komma in i vården och göra den mer effektiv. Göran Stiernstedt har en hel rad med förslag om hur man kan göra vården mer effektiv - jag tror att potentialen för att effektivisera den var 12 procent. Då kan man också komma till rätta med tillgängligheten, för den är viktig. Det håller jag med om, och där tror jag att vi är överens.

Anf. 93 Per Ramhorn (SD)

Herr talman! Tack för svaret, Anna-Lena Sörenson!

Det stämmer att de medicinska resultaten är bra, men vad hjälper det när vi inte får tillgång utan får vänta i köerna?

I mitt anförande tog jag upp att det finns över 10 000 utbildade sjuksköterskor som har utbildning men som jobbar inom annan verksamhet. Skulle inte ett sätt kunna vara att locka tillbaka dem? En bra början vore bättre villkor.

Man säger att operationsköerna är olika långa i olika landsting och för olika sjukdomar. Man kan dock se att vissa landsting har kortare operationsköer och kapacitet att ta emot fler. Naturligtvis måste sådant utredas, men skulle man inte kunna ta fram en form av system där man utnyttjar detta på ett bättre sätt och hänvisar dit?

Man kan redan söka vård i andra landsting, men ofta måste patienten själv ta reda på det, trots att läkare och vårdpersonal ska informera. Det sker uppenbarligen inte i många fall. Vill regeringen titta på om befintliga resurser kan utnyttjas bättre än i dag?

Anf. 94 Anna-Lena Sörenson (S)

Herr talman! Att förbättra villkoren för personalen tycker jag ligger i regeringens budgetförslag, och det finns med bland förslagen i Göran Stiernstedts utredning. Det är väsentligt att göra detta.

En effektiv sjukvård där man utnyttjar kapaciteten bättre och där personalen får arbeta med det som de är utbildade för och som de har valt att arbeta med tror jag i sig är en grund för att behålla och rekrytera personal.

Sedan handlar det naturligtvis om löner och jämställdhet. Detta är ett kvinnodominerat område, och vi behöver arbeta mer med jämställdhet. Det brukar inte Sverigedemokraterna vara särskilt intresserade av, men många gånger är det grunden för att höja statusen och öka möjligheterna att rekrytera till hälso- och sjukvården.

När det gäller att utnyttja kapaciteten hos andra landsting finns det redan i dag möjlighet att göra detta, precis som Per Ramhorn sa. Det borde ligga i landstingens eget intresse att utnyttja kapaciteten på bästa sätt.

Anf. 95 Jan Lindholm (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman, åhörare och kollegor! Den rödgröna feministiska regeringen utvecklar politiken på alla områden.

Men med den talartidsbegränsning som är satt för denna debatt är det inte så lätt att beskriva såväl den feministiska profilen som statens samlade styrning av bidrag till verksamheter som utförs av totalt ca 530 000 offentligt anställda. Jag syftar då på de 260 000 som arbetar inom hälso- och sjukvården, de 240 000 som arbetar med vård och omsorg i kommunerna och de ca 30 000 som arbetar med individ- och familjeomsorg i kommunal regi, som alla gör fantastiska insatser.

Vi ska inte glömma att det till detta kommer ytterligare ungefär 150 000 personer som är anställda i den privata sektorn, men som arbetar med att utföra offentligt finansierad vård, omsorg och tjänster i den sociala sektorn.

Totalt omfattar alltså utgiftsområdet statens styrning av verksamheter i hela landet som ger sysselsättning för ungefär 700 000 personer. Med en feministisk profil på ett så stort politikområde, som direkt berör så många människor, borde vi på lite sikt kunna se tydliga värdeförändringar i samhället. Det tror jag.

Sverige anses vid jämförelser med andra länder ha en mycket bra hälso- och sjukvård. Vi lägger drygt 11 procent av bnp på vården, och vi har fler läkare per 1 000 invånare än många andra jämförbara länder.

Den statliga kostnaden för hälso- och sjukvårdens del beräknas i budgetförslaget för 2017 öka med 1,5 miljarder, i förhållande till den prognos som vi har för i år. Som redan har sagts av någon av de föregående talarna handlar det i första hand om ökade läkemedelskostnader på detta område.

Herr talman! Utgiftsområde 9 i statens budget handlar inte enbart om hälso- och sjukvård utan även om folkhälsopolitik, funktionshinderspolitik, politik för sociala tjänster, barnrättspolitik, äldrefrågor och forskningspolitik för alla dessa områden.

Eftersom kommunerna lägger över 180 miljarder och landstingen över 230 miljarder på detta område är det klart, som någon påpekade, att statens styrning inte bara handlar om dessa 68,5 miljarder som tillförs under nästa år. Styrningen sker också genom lagar och förordningar. Men en del av de pengar som staten tillför är knutna till specifika uppdrag som staten ger.

I detta sammanhang tycker jag att det finns en tydlig skillnad mellan regeringen och oppositionen, som i sina budgetar väljer att styra dessa statliga anslag mycket hårdare än den rödgröna regeringen gör. Vi har, som jag tolkar budgeten, en betydligt större tilltro till att kommuner och landsting vet bäst hur de skapar största möjliga nytta med de resurser som staten tillför. Ett exempel på det är den generella satsningen på välfärden som regeringen gör, där vi ökar statsbidragen till kommuner och landsting med 10 miljarder framöver.

Men visst är det så att vi också detaljstyr. Det måste regeringen göra när man genomför reformer. Jag är lite förvånad över den debatt som har varit här tidigare. Det verkar som om en del oppositionspartier inte riktigt ser sitt eget agerande under många år tillbaka. Ett exempel i denna budget är att vi förstärker tandvården. Dels fördubblar vi det allmänna tandvårdsbidraget från 150 till 300 kronor för alla mellan 65 och 74 år, dels växlar vi upp den avgiftsfria tandvården för unga, så att den från 2019 ska gälla för unga vuxna upp till 24 års ålder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag kan konstatera att Moderaterna avvisar båda dessa förslag. Det är beklagligt att Moderaterna backar tillbaka till något slags gammal högerpolitik, där de inte verkar förstå att det, oavsett vilken familj man är född i, är bra med likvärdiga förutsättningar för ett framgångsrikt yrkesliv. Tandstatusen påverkar nämligen självförtroendet för individen, och det är någonting som man har med sig hela livet och när det gäller möjligheterna på arbetsmarknaden.

Frågan om en höjd åldersgräns för fri tandvård är något som vi i Miljöpartiet har drivit under många, bland annat genom motioner i riksdagen. Därför tycker jag personligen att det känns mycket bra att vi nu genomför denna reform.

Den rödgröna regeringen fortsätter också med satsningar på cancervården med 500 miljoner, 200 miljoner till förlossningsvården och 400 miljoner till insatser för kvinnors hälsa. Vi avsätter också 27 miljoner för reformen om kostnadsfria preventivmedel för unga under 21 år.

Detta gör vi inte bara för att vi tycker att det är viktigt med den feministiska profilen på budgeten, utan vi gör det i första hand för att detta är eftersatta områden. Så är det ofta när det gäller områden som i första hand berör kvinnors hälsa eller kvinnor över huvud taget. Vi har långt kvar på jämställdhetsområdet där.

Herr talman! Under 2016 har regeringen ökat stödet till äldreomsorgen med 2 miljarder för mer personal. Många äldre har därmed fått en bättre omsorg med högre kvalitet och ökad trygghet.

Under 2017 skjuter vi till mer pengar till välfärden - totalt 10 miljarder. En del av dessa pengar kommer att komma de äldre på äldreboenden och äldre med hemtjänst till godo; det är vi övertygade om.

En prioriterad fråga för regeringen är barn som lever i socialt utsatta situationer. Socialtjänstens arbete för att hjälpa barn som lever i miljöer med missbruk och våld eller som på annat sätt far illa anser vi är ett av de mest angelägna områdena. Regeringen har från 2016, alltså från i år, skjutit till 250 miljoner till kommunernas arbete med detta. Men även här skapar de extra 10 miljarderna för hela välfärden, som vi nu skjuter till, bättre möjligheter för kommunerna att fortsätta förbättra skyddet för de mest utsatta barnen och hjälpa dem.

Möjligheten att också anställa fler socialsekreterare innebär inte bara att det blir lättare att hinna med att hjälpa barn som har det svårt och befinner sig i utsatta situationer. Det gynnar också arbetsmiljön. På detta sätt tror vi att fler socialsekreterare och chefer som vi ser lämna yrket kommer att kunna välja att stanna kvar och hjälpa till att utveckla socialtjänsten. Det tror vi är en av de viktiga faktorerna. Det ger också ett mycket robustare samhälle som är mindre sårbart.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 96 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Vi har haft mycket diskussion i denna debatt om assistansfrågan. Det hänger samman med att vi alla möter dessa barn, ungdomar och föräldrar som har fått ett betydligt tuffare liv efter att dessa beslut började få effekt på verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Senast var jag med Ulla Andersson från Vänsterpartiet i Gävle och mötte ett antal föräldrar som i detalj beskrev vilka konsekvenser som regeringens beslut har fått.

Miljöpartiet sitter i en koalitionsregering. Det innebär att Miljöpartiet måste godkänna vartenda beslut som regeringen fattar.

Jag vill ställa en fråga till Jan Lindholm om hur diskussionen egentligen gick i Miljöpartiets riksdagsgrupp, när ni tyckte att det var helt okej att i ett regleringsbrev ge Försäkringskassan order om att ha en tuffare tillämpning. Hur gick diskussionen i Miljöpartiets riksdagsgrupp när ni gav klartecken till att ge ett utredningsdirektiv där det specificerades att satsningar inom LSS ska finansieras genom neddragningar på assistansen? Och inte minst: Hur gick diskussionen i Miljöpartiets riksdagsgrupp när ni var väl medvetna om att löneavtalet gav en löneökning på drygt 2 procent till de personliga assistenterna, medan ersättningen från staten räknades upp med bara 1 procent? Ni måste då ha sett framför er vilken effekt detta skulle få på de människor som faktiskt är helt beroende av assistansen.

Min fråga är alltså: Hur resonerade ni i Miljöpartiet när ni tyckte att dessa åtgärder var helt okej att ställa sig bakom?

Anf. 97 Jan Lindholm (MP)

Herr talman! Jag blir lite förvånad över din fråga, Anders W Jonsson. Det låter som att du inte har någon erfarenhet av politiskt arbete över huvud taget. Med tanke på just hur du formulerar frågan kan jag tyvärr inte svara på den. Jag tror inte att du skulle kunna svara på en fråga som ställdes på samma sätt. De interna diskussioner som sker i riksdagsgrupperna är inte offentliga. Som du ställer frågan kan jag naturligtvis inte svara på den.

Jag tycker, precis som tidigare har sagts här, att du har ett sätt att debattera som innebär att du överdriver oerhört mycket. De saker som du påstår att regeringen har gjort har regeringen inte gjort. Därför är det mycket konstigt att ställa frågan över huvud taget. Det finns ingen ambition från denna regering - det har ansvarig minister sagt många gånger - att på något sätt minska möjligheterna för den som enligt denna lagstiftning har rätt till stöd, underhåll, assistanstimmar och så vidare. Det finns ingen sådan ambition över huvud taget; det har påpekats oerhört många gånger.

Det här är i stället ett problem som ni såg under de åtta år ni hade på er, Anders W Jonsson, men som ni inte lyckades hantera. Det är ett problem i alla rättighetslagstiftningar, också i denna, att det finns ett missbruk. Det finns möjlighet till det. Personligen tycker jag att det handlar väldigt mycket om de myndigheter som är ansvariga. Regelverken vi har skapat är inte alltid så enkla att hantera, och därför blir det möjligt för den som är smart att utnyttja detta system - precis som att det finns de som utnyttjar andra av samhällets olika system.

Detta måste vi arbeta med. Ni gjorde ingenting åt det under era åtta år. Vi har börjat göra någonting åt detta, och jag tycker att ni borde vara glada över det.

Anf. 98 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Det Jan Lindholm nu säger är ganska fascinerande. Han säger att det finns ett missbruk av assistansen och att de som är smarta utnyttjar systemen. Han säger att det är myndigheternas fel om något har hänt; det har definitivt inte med de sex regeringsbesluten, som Miljöpartiet har skrivit under vartenda ett av, att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Lyssnar man på Jan Lindholm får man intrycket av att detta över huvud taget inte har hänt. Men alla vi som är ute och möter dessa familjer, barn och ungdomar, läser tidningarna och tar del av rapporterna ser att det blev en otroligt tydlig effekt i Sverige efter Magdalena Anderssons uttalande att regeringen ska spara på detta område. Man beviljar inte längre personlig assistans. Det sker kanske inte varje dag, men flera gånger i veckan rapporteras det om detta i medierna.

Jan Lindholm förklarar att Miljöpartiets resonemang för att ställa sig bakom regeringsbesluten var att det finns ett missbruk av assistansen och att det är de som är smarta som har lärt sig att utnyttja systemet. Får detta några som helst negativa konsekvenser är det inte Miljöpartiets och regeringens ansvar, utan det är myndigheternas ansvar. Då ska jag upplysa Jan Lindholm om att myndigheterna gör exakt vad regeringen har beslutat att de ska göra.

Om regeringen i sitt regleringsbrev till Försäkringskassan säger att den ska börja vara mer restriktiv i tillämpningen när den beslutar om assistans har Försäkringskassan inget annat alternativ än att faktiskt göra exakt det Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen har beslutat och skrivit i regleringsbrevet att den ska göra. Jag förstår nu att ambitionen från Miljöpartiets sida alltså var att stoppa missbruket och de smarta som utnyttjar systemet.

Anf. 99 Jan Lindholm (MP)

Herr talman! Anders W Jonsson har som vanligt helt fel. Han kanske inte känner till att vi har självständiga domstolar. Regeringen och Miljöpartiet skriver inte under några domstolsbeslut, utan domstolarna agerar självständigt - och det är de som har påverkat Försäkringskassans tillämpning.

Jag tycker också att Anders W Jonsson glider mycket i sina formuleringar. Jag sa inte det du påstod att jag gjorde, Anders W Jonsson, utan jag talade om att detta förekommer i många av de offentliga system vi har. Ta skattesystemet! Det finns många människor som får sina deklarationer omprövade och sedan får betala avgifter och skatter de inte hade betalat. Det förekommer inom alla områden där statens pengar hanteras.

Jag tror att det är så här: Hade vi inte börjat agera när det gäller det ni inte kunde hantera under era åtta år hade vi fått kritik från andra hållet. Då hade ni börjat säga att vi är ansvarslösa med skattemedel. Försäkringskassan har ju pekat ut att de bedömer att någonstans mellan 3 och 10 procent av pengarna de betalar ut inte går till assistanstimmar utan till någonting annat. Det tog inte ni ansvar för, men vi försöker göra det.

Anf. 100 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Miljöpartiet och Jan Lindholm framstår som ganska nöjda. Efter två år vid makten och en vänsterbudget verkar det som att Miljöpartiet nu har fått igenom allt det man önskar, och utmaningarna har minskat.

Jag tänkte ta upp en del av det budgetförslag Jan Lindholm och Miljöpartiet står bakom som kanske inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Det gäller en av de största förändringarna i den här delen av statsbudgeten, nämligen en halvering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För ett par veckor sedan var det internationella aidsdagen. Kampen mot hiv/aids pågår ständigt. Samma dag rapporterade FN att hiv riskerar att öka med uppemot 60 procent hos barn och unga de kommande åren. I Sverige är situationen inte lika dramatisk, men vi talar om minst 7 000-8 000 människor som är smittade av hiv. Det finns dock ett stört mörkertal - bortåt 1 000 eller fler.

Nu har regeringen och Miljöpartiet utan någon som helst dialog - utan att berätta för någon av de berörda frivilligorganisationerna, för ansvarig statlig myndighet, för kommuner och landsting eller för andra - halverat det stöd som alla dessa organisationer och företrädare har räknat med för de kommande åren. Det innebär att Miljöpartiet tycker att kampen mot hiv/aids kan halveras. Den är inte lika angelägen som tidigare.

Jag är därför, precis som alla dessa organisationer och företrädare, angelägen om att få veta för det första vilken analys Miljöpartiet lägger bakom halveringen stödet till kampen mot hiv/aids. För det andra vill jag veta om det inte längre är lika angeläget för Miljöpartiet att bekämpa hiv/aids i Sverige.

Anf. 101 Jan Lindholm (MP)

Herr talman! Jag är en sådan politiker som inte ger mig in i diskussioner jag inte behärskar, så jag kan bara säga: Jag har inte hanterat denna fråga, och jag känner inte till den. Jag kan därför inte ge något svar om detta.

Anf. 102 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag tror att vi allihop beklagar detta djupt. Mejlkorgen innehåller ju den här typen av försändelser till alla oss som sitter i riksdagen. Brevlådan för den vanliga posten innehåller också den här typen av försändelser.

När regeringens budgetproposition dök ned den 20 september chockades ansvariga på Folkhälsomyndigheten. Frivilligorganisationerna stod helt utan kunskap om detta. Det är en halvering av stödet till en kamp som alltjämt pågår. Riskerna är absolut mindre i Sverige än i andra länder, men detta är en oerhört utsatt grupp som behöver stöd och hjälp lokalt, regionalt och nationellt. Det görs fantastiska frivilliginsatser varje dag för detta, och nu halverar Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stödet. Man gör allt det man absolut inte ska göra om man vill bekämpa och komma åt någonting.

Det förvånar mig att Miljöpartiet inte går igenom hela det budgetunderlag man fattar beslut om i sin helhet. Jag tror dessutom att det är Jan Lindholm som har ansvaret i den miljöpartistiska riksdagsgruppen att informera sina kollegor om hur det ser ut. Detta är mycket beklagligt. Men låt oss stanna vid frågan om angelägenhetsgraden. Är det inte längre lika angeläget för Miljöpartiet att bekämpa hiv/aids? Är det därför man halverar anslaget till de berörda?

Anf. 103 Jan Lindholm (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Som jag sa har jag inte hanterat denna fråga. Jag vet inte vem som har gjort det. Personligen tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter att bekämpa hiv/aids, men jag kan inte svara mer än så. Jag kan bara säga att man har missat min adress om man har skickat något via mejl, för jag har inte fått information från någon organisation - RFSL, RFSU eller annan - om den här frågan över huvud taget. Det har varit helt tomt i min korg om dessa frågor. Tyvärr! Jag har ingen information eller kunskap om detta.

Anf. 104 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Jag tänker börja med att svara på den fråga Jan Lindholm inte svarade på.

Ja, det har blivit en halvering av bidragen, men det kommer inte - det står tydligt - att drabba organisationerna. De statliga medlen till kampen mot hiv/aids har funnits sedan 2006, och vi i Vänsterpartiet tycker kanske att det hade varit bättre med en nedtrappning. Varje år upptäcker man att ungefär 400-500 personer i Sverige har hiv. Som ni vet har virushalterna sänkts genom forskning, och man är inte längre smittsam om man går på medicin.

Vi hoppas att det är organisationerna som ska göra det utåtriktade arbetet när det gäller hiv/aids - arbetet utanför tullarna, så att säga - som får behålla sina pengar. Sedan 2006 borde landstingen borde ha axat upp det ansvaret för länge sedan och börjat jobba själva.

Vi tycker att en nedtrappning hade varit bättre. Där var svaret.

Herr talman! Det måste finnas en relevans i politik. Politik ska svara mot behoven, inte näringslivets utan medborgarnas. Politik ska handla om hur vi bygger jämlikhet inom hälso- och sjukvård, hur vi skapar allas rätt till hälsa. Det ska handla om hur vi bygger en socialtjänst för den som behöver den mest och en assistans utifrån behov. Politik ska inte handla om hur vårdföretag kan öka vinsterna.

Vänstern förhandlade in 10 miljarder per år till välfärden, till kommuner och landsting, under hela mandatperioden. Det är pengar som verkligen behövs.

I alliansstyrda Stockholms läns landsting fattas i dag 606 vårdplatser på grund av personalbrist. Det är 18 procent av alla vårdplatser i hela länet och är jämförbart med om ett helt sjukhus hade lagts ned.

Högern har alltid haft Stockholms läns landsting som sitt skyltfönster mot Sverige. Titta vad fint det kan bli i hela Sverige! Gör som Stockholm! Nu har ni nog dragit igen persiennerna för den butiken. Det här har verkligen drabbat de absolut sjukaste. Det är en sorts vårdkris.

En annan vård måste vara möjlig, men då krävs politik som prioriterar välfärd framför skattesänkningar. De 10 miljarderna per år behövs. Om Vänstern fick bestämma skulle vi ta tillbaka de 140 miljarder som Alliansen valde att ta bort från välfärden genom gigantiska skattesänkningar. Sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, socialarbetare och assistenter kämpar för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor och relevanta löner. Då behövs inga fler skattesänkningar.

Vänstern vill lyfta fram jämlik hälsa. Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i västvärlden, och den ökar dessutom. Kvinnor med kort utbildning, svag ekonomi eller av utländsk härkomst utgör majoriteten av de 150 000 som inte går och kollar sina bröst. Cancerfonden och Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation tycker att det är bra med avgiftsfri mammografi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

WHO konstaterar i en nyligen publicerad studie att screeningprogram kan minska dödligheten i bröstcancer med ca 20 procent. Hur kan ni, hela Alliansen vad jag förstår, vara emot det? Vad säger ni? Det är svårt att utläsa av Moderaternas förslag, men jag förmodar att ni är emot.

Vi har i alla fall förhandlat in 207 miljoner per år under mandatperioden för avgiftsfri mammografi.

Den svenska mödra- och förlossningsvården håller hög medicinsk kvalitet, enligt internationella jämförelser. Men nästan varannan kvinna som föder vaginalt får någon form av förlossningsskada. Det är enormt många. Att minska skadorna är en jämställdhetsfråga och en patientsäkerhetsfråga. Nu avsätter vi 400 miljoner kronor per år för att lyfta förlossningsvården.

Genom Vänsterpartiets försorg satsas det på jämlik och jämställd hälsa. Kvinnor ska respekteras och bli synliggjorda. Centern verkar inte tycka att det är en angelägen fråga. Ni har inte lagt pengar till det. Det har vi diskuterat. Centern är dessutom inte i salen längre.

Vi behöver en psykiatri som möter sina patienter med respekt och hopp om att det går att leva med psykisk ohälsa. 45 procent av alla pågående sjukskrivningar som ersätts av Försäkringskassan handlar om psykisk ohälsa. Det är en enorm siffra. 1,1 miljard lyfts in i budgeten till hela området. Dessutom går 40 miljoner till att motverka psykisk ohälsa i gruppen asylsökande och nyanlända. Vänsterpartiet har också förhandlat in 250 miljoner per år under mandatperioden för att möta psykisk ohälsa hos unga.

När det gäller äldreomsorgen är personalen grundbulten. Med 2 miljarder årligen under mandatperioden, införhandlade av Vänstern, stärker vi bemanningen inom äldreomsorgen. Det är personalen som bygger äldreomsorgen. Mer personal gynnar de äldre och personalteamen. Högre bemanning är en förutsättning för att personalen ska få tid med de äldre, exempelvis fixa mat till dem. Det handlar om att ge bra vård.

När det gäller jämlik hälsa har Vänstern också förhandlat in 130 miljoner i riktade insatser, för att nå de kvinnor som har sämre hälsa än genomsnittet. Kvinnor med kort utbildning har den sämsta hälsoutvecklingen. Där måste vi göra något. Klass och hälsa går hand i hand. Här är det kalla handen från hela före detta Alliansen. Fundera på det ni!

Socialtjänsten har fått alldeles för lite resurser för att utvecklas och stärkas under det senaste decenniet - långt före flyktingvågen. Nu läggs det 711 miljoner på utveckling inom området. Och de 10 miljarderna per år till hela välfärdssektorn gynnar förstås också socialtjänsten.

Vi har besökt Statens institutionsstyrelse tillsammans. Vi vill öka deras budget med 40 miljoner. Det behövs. Vi borde ha gjort någonting för de barnen och ungdomarna för länge sedan. Det här är sista anhalten för dem. Då ska de få allt.

När det gäller assistansen ska regeringen självklart jaga vinster i välfärden, men jakten ska aldrig någonsin bedrivas på funktionshindrade. De är helt beroende av personlig assistans, inte bara för att leva utan för leva ett liv. Det är en vansinnig skillnad däremellan.

Vänsterpartiet fick med sig två borgerliga partier, Liberalerna och Kristdemokraterna, på förslaget om att stoppa Försäkringskassans kostnadsjakt inom personlig assistans. Regeringen och Moderaterna röstade emot förslaget. Centern var inte ens i salen när vi röstade, även om det kan låta som om de var det. Men så var det inte.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För övrigt förutsätter vi att de som har behov av assistans ska få det, inte för att de ska överleva utan för att de ska just leva. Här bär regeringen ett stort ansvar. Titta i budgeten, på vilka som lägger extra pengar till assistans! Det är faktiskt bara Liberalerna. Det står i alla fall så i budgeten.

Det behövs ett förstärkt arbete mot det exempellösa våldet riktat mot kvinnor i hemmet. 251 kvinnor har mördats av sina partner sedan 2000. Hur de kvinnorna levde var känt av socialtjänsten, kriminalvården etcetera. Det kan göras så mycket mer. Nu läggs det in en nationell strategi i budgetförslaget. Det är bra.

Välfärd bygger vi på jämlikhet tillsammans. Resurserna ska gå till just välfärd - inte till bolagen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

(forts. § 10)

Anf. 183 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag måste börja med att korrigera det felaktiga påståendet från Karin Rågsjö om att Kristdemokraterna inte har mer medel avsatta till assistansen i vår budget. Det har vi. Det finns under utgiftsområde 25 och debatterades också i kammaren i går, då vår företrädare i den debatten lyfte fram det på ett tydligt sätt. Kristdemokraterna har alltså mer pengar till assistansen än vad Vänsterpartiet har.

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vänsterpartiet har haft hela året på sig. Efter nio månader kom man på att regleringsbrevet till Försäkringskassan var lite bristfälligt. Först då valde man att försöka agera. Vi har agerat i den här frågan under hela året och ända sedan finansministern förra hösten började tala om att regeringen ska göra nedskärningar på detta. Vänsterpartiet står bakom den budget som innebär nedskärningar i assistansen.

Herr talman! Min fråga till Karin Rågsjö handlar om det andra inflytande som Vänsterpartiet har över regeringens budget och därmed över svensk hälso- och sjukvård. Det handlar om den dogmatiska jakten på andra utförare inom vård och omsorg. Man vill till varje pris stoppa alla dem som på något sätt är beredda att vara med och satsa, lägga sin egen tid, sitt eget engagemang och många gånger också sina egna ekonomiska resurser.

Många av de utförarna är kvinnor. De vill vara med och utveckla svensk hälso- och sjukvård. I dag finns det mer än 200 000 anställda i den privata delen av verksamheten som utför viktiga välfärdstjänster. För dem är många gånger arbetssituationen mycket bättre. Det finns exempel från Västernorrland där man på en vårdcentral slipper gå runt med vikarier på grund av detta. Varför är Vänsterpartiet så dogmatiskt emot andra utförare?

Anf. 184 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! Vi är inte emot själva utförarna. Vi är emot det enorma vinstuttaget. Tittar du i styrelserna för Capio, Aleris, etcetera, de stora - och vi kan exempelvis tala om Academedia på skolans område - är det inte riktigt kvinnorna som råddar den verksamheten.

Vi är inte emot fria företagare på området. Men vi är emot att avkastning på operativt kapital inom välfärdsområdet är enormt. Tittar du på hälso- och sjukvården är den 51 procent. Jag har inte något emot små företag som drivs av kvinnor, så länge som man inte tar ut ett vinstuttag från våra skatter. Det handlar om vinstuttag från våra skatter som berikar andra och inte välfärden. Det är vad vi talar om.

Det är inte så att Vänsterpartiet står nere i källaren själva och trycker kopior mot detta. Vi har ganska många med oss. Vi har ungefär 70-80 procent av befolkningen med oss i den här frågan. Nu har Reepalu gjort sitt med utredningen, och den går nu ut på remiss. Vi ska titta på den, och alla andra ska titta på den.

Om man lever i ett land där man vill ha en jämlik hälso- och sjukvård, en sjyst socialtjänst, och så vidare, måste de skattemedel vi har i landet just gå till välfärden. Det är extremt centralt i den här frågan. Då kan exempelvis inte avkastningen i de sociala insatserna vara 72 procent samtidigt som vi har socialsekreterare som går på knä. Någonting är skevt.

Anf. 185 Emma Henriksson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Om det var så att Vänsterpartiet var emot all typ av vinst i all typ av verksamhet som bekostas av skattebetalarna hade man för årtionden sedan gett sig på alla de manliga branscherna. Det handlar om alla dem som bygger våra skolor, sjukhus, vägar, järnvägar och tunnlar. Det är alla de som använder skattebetalarnas pengar och bygger det som är viktiga delar i vår välfärd. Grunden för vår välfärd byggs många gånger av privata företag. Men de är just när det kommer till de kvinnodominerade branscherna som vänsterpartier, trots att de påstår sig värna om kvinnor, ger sig på dem.

Förra veckan var det en välfärdsföretagare här i riksdagen. Karin Rågsjö brukar ofta använda exempel från Stockholm. Hon var från Stockholm och drev ett äldreboende. Hon ville utveckla sin verksamhet för att hon hade så många som ville komma till verksamheten. Hon får nej från den som ska bygga. Hon måste själv betala ett och ett halvt års hyra i förväg. De kan inte få lån beroende på att Vänsterpartiet är med och stoppar utvecklingen av denna bransch.

Vem gör vinsten i stället? Vem är det hon betalar hyran för ett och ett halvt år i förskott till? Jo, det är till den manligt drivna byggherrens företag som minskar sin risk och ökar sin vinst på grund av att ni ger er på de kvinnliga företagarna.

Det kom för bara några dagar sedan en rapport från Försäkringskassan som visar på hur mycket mer sjukskrivna kvinnor ofta är hos de arbetsgivare som är offentliga fastän de har samma typ av arbetsplatser. Det är arbeten inom äldreomsorgen, hemtjänst och personlig assistans. Ser ni inte att det finns många verksamheter som gör bra insatser för patienterna men som också är bättre arbetsgivare?

Anf. 186 Karin Rågsjö (V)

Det är inte ofta som KD går i bräschen för feminismen, men nu när det gäller bolagen och egenföretagarna gör man det.

Självklart måste man se på varje enhet. Det här handlar om vinster, vilka vinster vi som samhällsmedborgare ska tolerera. Vi har ingenting emot valfrihet. Vi har ingenting emot privata företagare som öppnar hälso och vårdcentral, hemtjänst, you name it. Det är inga problem så länge man inte lyckas komma upp i ett enormt kapital.

Man kan tjäna 51 procent mer på sitt privata fögderi i hälso- och sjukvården än i tjänstesektorn. Då har man kommit ganska långt. Det här är ju en lönsam sektor. Det är därför fler går in. Det är ju inte så att Wallenberg går in i Academedia för att gynna bildningen. Han går inte in därför, utan han går in för att det finns cash att tjäna. Så är det med de här stora bolagen. Där handlar det om ekonomi, om marknad.

Vi har ingenting emot de små företagen. De kommer säkert att göra en liten vinst, men de ska ta mig sjutton inte plocka ut miljoner från skattepengarna och lägga dem i sin egen ficka. Och jag säger återigen att det är 70-80 procent av befolkningen som vi har bakom oss.

Vi lever i en välfärdsstat - än så länge. Ta en titt runt om i Stockholm! Kolla vad pengarna går till här, där ni har hur många privata vårdavtal som helst. Titta vad det blev av det - ekonomiskt kaos och vårdkaos!

Anf. 187 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Ledamöter och åhörare! Som debattens sista talare vill jag börja med att tacka för en bra debatt och en bra diskussion. Det förtjänar hälso- och sjukvården. Den är, skulle jag vilja påstå, själva kärnan i den svenska välfärdsmodellen.

När svenskar reser utomlands och träffar människor från andra länder kan jag tänka mig att om det är något de allra flesta vill framhålla som något unikt för Sverige, något som gör dem stolta över sitt land, är det den svenska hälso- och sjukvården. Att den omfattar alla. Att man utan att någon frågar hur mycket ens föräldrar tjänar, hur mycket man själv tjänar eller vilken typ av sjukförsäkring man har faktiskt får vård efter behov.

Vi kan också konstatera att svensk hälso- och sjukvård står sig väldigt väl i en lång rad internationella jämförelser med sina fantastiska medicinska resultat och sin vård som är till för alla medborgare.

Detta måste vara grunden när vi vänder blicken framåt och diskuterar framtidens hälso- och sjukvård och de utmaningar som vi inte bara kommer att möta då utan som också finns här och nu.

Precis som många i debatten redan har lyft fram har vi ett antal stora utmaningar att ta tag i inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag skulle vilja påstå att den största av dem alla är att modernisera svensk hälso- och sjukvård från ett ganska traditionellt system som i hög grad har varit anpassat efter så kallade sällanbesökare. Det är i stort sett fullt friska individer som någon gång under livet råkar ut för en olycka, en infektionssjukdom eller liknande och då behöver hälso- och sjukvårdens stöd och hjälp men sedan kanske inte behöver komma tillbaka på 10, 20 eller 30 år.

Det systemet var fullt godtagbart under 1900-talet. Men i dag går 80-85 procent av varje krona vi lägger på hälso- och sjukvård till människor som har minst en kronisk sjukdom, som behöver ha en många gånger livslång relation till vården och som kanske behöver träffa läkare inte bara flera gånger per år utan flera gånger i månaden eller i veckan.

Då räcker våra system inte längre till. Då behöver de reformeras, för i dag har vi alldeles för många patienter som faller mellan stolarna. Det finns alldeles för många berättelser om framför allt äldre människor med olika sjukdomar som tvingas besöka vården 10, 20, 30, 40 gånger under ett år utan att riktigt få den hjälp och vård som de behöver.

Vi kan inte ha en ordning där vi hänvisar äldre patienter till akutmottagningarna, där de får vänta timme ut och timme in. Vi måste ha en ordning där man direkt får träffa en läkare eller en sjuksköterska och få den hjälp man behöver.

Därför har nu regeringen som sin främsta uppgift att förbereda en stor sjukvårdsreform. Vi gör det utifrån den utredning vi fick i början av året och som har bemötts med näst intill hallelujastämning i stora delar av hälso- och sjukvården i Sverige. Jag talar naturligtvis om Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård.

Det kommer att kräva att staten gör ett antal lagändringar. Vi hoppas kunna komma med propositioner i den frågan under nästa år. Men det handlar framför allt om att landsting och kommuner måste göra sin del av insatsen, och där måste staten ta ett tydligare ansvar för att koordinera, hjälpa till att peka ut riktning och erbjuda en del resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det som vi har presenterat i budgeten tar fasta på de akuta problemen för hälso- och sjukvården här och nu. Vi kan konstatera att ett av de viktigaste är tillgänglighetsproblematiken, det vill säga att köerna växer.

Det finns många som ger sig in i debatten och har en universallösning för hur man ska korta köerna. De säger att om man bara gör den här åtgärden, då kommer vi att lösa köproblematiken.

Jag vill här och nu slå fast att det inte finns några universallösningar. Det finns inget alexanderhugg som kommer att lösa köproblematiken, och vi kommer definitivt inte att fixa den om vi bara behandlar symtomen. Vi måste gå ned på grundproblemen, och då handlar det om kompetensförsörjningen.

För varför har vi stängda vårdplatser? Varför har vi köer inom primärvården? Varför kan även svårt sjuka människor få vänta på att få den vård de behöver? Jo, i de flesta fall är det på grund av att vi saknar personal - det må vara sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, läkare eller andra kategorier.

Det är också för att avhjälpa den bristen som regeringen sedan ett år tillbaka satsar en så kallad professionsmiljard. Det är pengar som ska gå till att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården och leda till konkreta förändringar. Ett av de bästa exemplen är studielön för sjuksköterskor som väljer att utbilda sig till specialistsjuksköterska.

Vi gör också en generell satsning på hela välfärden med de 10 välfärdsmiljarderna.

Vi gör insatser för att förbättra tillsynen inom hälso- och sjukvården, där vi tillför 70 miljoner kronor i ett långsiktigt tillskott till Inspektionen för vård och omsorg.

Det här är några exempel på vad vi gör för att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården men också se till att strukturerna, de som ska ta ansvar i kommuner och landsting, följer de regelverk som är uppställda och hela tiden har patienternas bästa för ögonen.

Jag vill avsluta med att ge ett konkret exempel på hur jag tror att vi måste arbeta på fler områden inom hälso- och sjukvården. Det är vad vi just nu gör på cancerområdet.

Cancersatsningen som regeringen nu är kraftigt engagerad i och har för avsikt att fortsätta utveckla under den här mandatperioden, den påbörjades redan under de borgerliga åren. Jag tycker att det var bra att man gjorde det, och jag tycker att det är bra att vi kan fortsätta. Men det visar också att när vi går ned på strukturfrågorna och talar om de utmaningar där vi kan vara överens om hur problemen ser ut men också hitta gemensamma lösningar, då hittar vi vägar framåt som leder till att man på cancerområdet får en bättre vård för patienterna, en mer sammanhållen vård där enskilda inte hamnar mellan stolarna men också en vård där vi nu ser och har sett under de senaste åren att köerna börjar minska kraftigt.

Jag hoppas att när vi når slutet av den här mandatperioden innebär de pengar och det engagemang som regeringen har lagt ned på cancerområdet att vi inte bara har kortat köerna och förbättrat cancervården för de enskilda patienterna utan också skapat modeller som vi kan använda oss av på andra områden inom hälso- och sjukvården.

Låt oss ha en frejdig debatt om hälso- och sjukvården, även fortsättningsvis och även utanför den här kammaren, men låt den handla om de stora framtidsfrågorna. Låt den handla om hur vi kan förbättra vårdens strukturer och modernisera en hälso- och sjukvård som i grunden är god på många sätt men som är i kraftigt behov av nya insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

(Applåder)

Anf. 188 Cecilia Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar ansvarigt statsråd för att ni är här vid budgetdebatten. Det andra statsrådet med ansvar för frågorna har varit här, men valde att så fort som möjligt lämna riksdagen. Det beklagar vi.

Vårdköerna ökar kraftigt. Jag förstår att statsrådet ägnar många funderingar åt detta varje dag och kommer att göra det framöver. Därför är det viktigt att statsrådet reflekterar något över de första kliv han gjorde när han klev in på departementet för två år sedan. I två år har statsrådet suttit vid makten och kunnat agera, vidta åtgärder och lägga fram förslag. Men propositionslistan är så här långt tom.

Det var med kirurgisk precision som statsrådet klev in och plockade bort den då framgångsrika kömiljarden. Allianspartierna ville fortsätta att utveckla de här viktiga instrumenten, som gav effekt och halverade vårdköerna. I oktober 2016 hade vi den värsta situationen beträffande vårdköerna och tillgängligheten sedan 2011. Det duger inte. Det duger då heller inte att bara tala, utan det gäller att agera. Det är det ledarskapet vi från Sveriges riksdag söker.

Min första fråga till statsrådet är: Varför tog regeringen medvetet bort den så framgångsrika kömiljarden? Det kan ju inte bero på politisk prestige. Det måste ju vara någonting som låg bakom den analysen - att man hade några bättre instrument att kasta in för att förbättra tillgängligheten.

Min andra fråga är: Vilka är dessa bättre instrument och redskap? Vi har ännu inte fått se dem, eftersom vårdköerna tyvärr fortsätter att öka.

Fråga ett gäller alltså medvetenheten, och fråga två handlar om vilka redskap det är som ska korta köerna, förbättra tillgängligheten och se till att patienter får vård inom rimlig tid.

Anf. 189 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Det var just den här typen av universallösningar och alexanderhugg som jag nyss varnade för. Jag tror nämligen inte att någon återinförd kömiljard skulle lösa den situation vi befinner oss i. Den tar inte fasta på att det är problem med kompetensförsörjningen som är roten till att köerna nu ökar.

Kömiljarden hade sina förtjänster. Vi såg hur köerna minskade under dess första år. Men vi såg också hur köerna började öka under kömiljardens sista år, det vill säga alliansregeringens sista år vid makten. Det var väl därför som inte bara den här regeringen ensam utan också allianspartierna gjorde analysen att kömiljarden i dess dåvarande form inte var mycket att hålla i handen och inte skulle lösa de problem med tillgängligheten som man såg började växa.

Från regeringens sida bestämde vi oss för att ta fasta just på kompetensförsörjningsproblematiken. Det är kanske den fråga som jag har ägnat mest tid åt som ansvarigt statsråd. Det ska för det första ske via de pengar som vi fördelar till landstingen för förbättrad kompetensförsörjning. Som jag redogjorde för nyss ska de kunna gå till studielön för sjuksköterskor som utbildar sig till specialistsjuksköterskor, förbättrad digitalisering och naturligtvis förbättrade arbetssätt inom vården. För det andra ska vi i väldigt nära samarbete med parterna och tillsammans med ansvariga myndigheter rigga system för att förbättra kompetensförsörjningen. Ett tydligt exempel är de flaskhalsar som finns i samverkan mellan högskolor och huvudmän. På grund av bristande kommunikation har man till exempel inte VFU-platser eller andra platser som gör att studenter kan genomföra den praktik eller verksamhetsförlagda utbildning som de har rätt till.

Anf. 190 Cecilia Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag blir tyvärr väldigt orolig. Jag ställde två konkreta frågor kopplade till tillgängligheten. Även jag talade i mitt anförande om den viktiga kompetensförsörjningen. Men det var inte den jag ställde frågor till statsrådet om.

Det är tydligt att regeringen med precision har gått in och tagit bort någonting som fungerat framgångsrikt. Allianspartierna var väldigt tydliga. Jag citerar ur allianspartiernas tidigare gemensamma budget: "Kömiljarden behålls och utvecklas." Vi ville alltså använda de goda egenskaper som möjliggjorde att köerna halverades, att tillgängligheten ökade och att kontinuiteten förbättrades och se till att förbättra detta ytterligare.

Min fråga kvarstår. Vad är det för universalredskap som ska förbättra tillgängligheten men som statsrådet fortfarande inte har presenterat för svenska folket, för riksdagen eller för någon annan? Jag pratar fortfarande om tillgängligheten. När kommer de reformerna? Man valde att ta bort någonting som fungerade - inte det optimala, men någonting som fungerade. När ska man förbättra detta?

I Socialdemokraternas Sverige är det nu bostadsorten som avgör om man får vård inom rimlig tid. Enligt väntetidsbasen är det just nu i Hallands län och Jönköpings län som det fungerar. Där har man ett väldigt bra arbete kopplat till de garantitider som vi tillsammans har ställt upp för det här arbetet. Men är det rimligt att det är bostadsorten som styr detta i Socialdemokraternas Sverige?

Jag har två frågor, och jag vill ha två svar. Min första fråga är: Vilken är analysen bakom att ta bort någonting som faktiskt fungerar och som kan utvecklas, justeras och bli bättre?

Min andra fråga är: Om man nu ska göra någonting, när kommer förslagen? Eller är det fortfarande så att vi ska fråga oss om det kommer några förslag? Får vi några förslag till Sveriges riksdag?

Anf. 191 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag vill inte behöva upprepa min tidigare replik, där jag talade om analysen bakom att vi tog bort kömiljarden. Som sagt ville även Alliansen ha bort kömiljarden, även om man i sin tur ville utveckla den till någonting annat. Analysen var att den hade spelat ut sin roll och inte längre hade de effekter som man såg i början. Vi trodde helt enkelt att vi kunde använda pengarna på ett bättre sätt, och vi ansåg att ett bättre sätt var just att gå till botten med problemet, det vill säga kompetensförsörjningen.

Cecilia Widegren efterlyser återigen ett universalredskap. Jag kan bara återigen varna för en övertro på att man med ett alexanderhugg eller en universallösning ska lösa tillgänglighetsproblematiken i vården. Det finns inget sådant. Det vi står inför är en situation där vi har allt fler äldre patienter som kräver alltmer vård och omsorg, samtidigt som många erfarna specialistsjuksköterskor, läkare, sjuksköterskor och personer ur andra personalkategorier håller på att gå i pension. Det är grundproblemet bakom våra problem med kompetensförsörjningen och våra problem med tillgängligheten. Det är kompetensförsörjningen vi måste lösa inom hälso och sjukvården. Här saknar jag svar från allianspartierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Cecilia Widegren har presenterat en kompetensförsörjningsstrategi, säger hon. Men det är 100 miljoner på ett papper, och strategin saknar totalt innehåll. Jag har för min del under mina två år som minister ägnat mig åt att i nära samverkan med de parter på arbetsmarknaden som har ett stort inflytande och tillsammans med ansvariga myndigheter se vad vi i grunden kan göra för att förbättra kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Men jag förstår att det inte slår väl an hos Cecilia Widegren, eftersom hon fortfarande söker efter en universallösning.

Anf. 192 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Det är en ganska rosenskimrande bild som sjukvårdsministern målar upp av den svenska sjukvården. Vi som befinner oss ute i verkligheten vet att det inte är så positivt. Vi ser också i de rapporter vi får att köerna ökar, att fler och fler svenskar saknar en fast läkarkontakt och att förtroendet för sjukvården går ned.

Då måste sjukvårdsministern ändå vara ganska glad över allt det han fick ärva från alliansregeringen. Cancerstrategin lyftes fram här. Det var alliansregeringen som drev fram den, mot oppositionens vilja. Den utredning som han nu tänker göra något stort av, Göran Stiernstedts utredning, var också någonting som alliansregeringen tillsatte och som sedan har levererat.

Köerna har varit ett stort problem. Jag blir lite orolig när jag hör statsrådet säga att de beror på att det råder brist på personal. Socialstyrelsen gjorde ju en väldigt gedigen utredning som visade att köerna inte främst berodde på resursbrist eller personalbrist, utan på att man använde ineffektiva metoder i sjukvården och framför allt på att ledningen inte hade fokus på att försöka göra något åt tillgängligheten.

Sedan sjukvårdsministern själv började tänka och beställa utredningar har det inte gått riktigt lika bra. Låt oss titta på vad sjukvårdsministern har sjösatt!

Det första handlade om att avskaffa vårdvalet i Sverige. Landstingen skulle bestämma, inte patienterna. På vilket sätt löser det problemen i sjukvården?

Det andra var förslaget om att det skulle bli förbjudet att sälja universitetssjukhus, som man har lagt ned utredningsresurser på. Detta förslag har blivit totalsågat av de flesta remissinstanser. På vilket sätt skulle det lösa problemen?

Slutligen har vi det förslag som nu ligger, som innebär att man vill dra undan mattan för 40 procent av svensk primärvård, som drivs av privata utförare, där man inte är beroende av stafettläkare, där patienterna är nöjda, där personalen är nöjd och där man har hög kvalitet. På vilket sätt gynnar det svensk sjukvård att man stänger detta, enligt det förslag som Ilmar Reepalu har lagt fram?

Anf. 193 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag blir besviken på Anders W Jonsson och på Centerpartiet. Jag känner Anders W Jonsson som en person som det går att resonera med och som brukar ha kloka åsikter om sjukvården och i vilken riktning vi borde modernisera den. Men att han så till den milda grad trivialiserar en av svensk hälso- och sjukvårds absolut största utmaningar, nämligen kompetensförsörjningen, blir jag besviken på.

Vi får gång efter annan rapporter. Eftersom Anders W Jonsson befinner sig i den så kallade verkligheten kan det väl inte undgå honom heller. Du har väl fått berättat för dig av gamla kollegor, sjuksköterskor eller läkare runt om i landet hur just personalbrist ligger bakom stängda vårdplatser eller att primärvården nu upplever köer. Jag menar att det också är där som vi måste sätta fokus.

Det handlar inte om att på nytt skapa en kömiljard eller något slags system där landstingen tävlar mot varandra om de knappa resurser som finns i syfte att få ned köerna. Vad vi såg i det systemet var dels att det var de landsting som redan hade ett bra tänk från början som lyckades kapa åt sig den största andelen av resurserna, dels att de landsting som hade behövt hjälp med mer pengar eller mer stöd från nationell nivå inte fick det, för tävlan gjorde att de mer eller mindre slogs ut. Det är inte rimligt.

Det rimliga är att vi ger resurser till landstingen och att vi också ger ett nationellt stöd, så att de kan ta sitt uppdrag och sitt ansvar på ett större allvar, och att vi framför allt hjälps åt för att komma åt kompetensförsörjningsproblematiken. Här behöver staten göra mer. Det är jag helt överens med Anders om.

Anf. 194 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Däri ligger min oro för att regeringen inte kommer att lyckas med köproblematiken. Det finns ju en ganska omfattande utredning där man har tittat på vad som är orsaken till att vi har stora problem med tillgängligheten i svensk sjukvård, till skillnad från andra länder. När Socialstyrelsen gick igenom detta sa man inte att personalbrist inte spelar någon roll. Man sa inte att ekonomiska resurser inte var problemet. Man sa att det också fanns med men att det viktigaste var att se till att den politiska ledningen i landstinget och tjänstemannaledningen fokuserade på problemet och att man var beredd att använda effektiva metoder i sjukvården för att se till att kapa köerna. Socialstyrelsen var tydlig med att det är där fokus måste ligga.

Vi gjorde också stora utbyggnader. Vi ökade läkarutbildningen från 900 till 1 400 per år. Vi gjorde också utbyggnader av sjuksköterskeutbildningen. Men det är inte där svaret ligger när det gäller varför vi har problem i den svenska sjukvården.

Det finns bara ett enda land, Luxemburg, som har större läkartäthet än Sverige. Om problemet var att vi hade för få läkare och sjuksköterskor i Sverige skulle vi inte befinna oss i den här situationen. Vi är ju det land som har den högsta läkartätheten och den högsta sjukskötersketätheten. Jag säger inte att vi ska förringa det problemet, men jag blir orolig när ministern säger att vi kommer att lösa sjukvårdens problem om vi bara ser till att utbilda fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

När vi såg problemet tillsatte vi Göran Stiernstedts utredning. Vi har betydande problem med ineffektivitet i den svenska sjukvården. Tack och lov att detta underlag togs fram av alliansregeringen, som tillsatte en utredning! Det är detta som gör att ministern förhoppningsvis nu äntligen kan komma med en proposition på detta område.

Men det som oroar mig är att när ministern själv ska sätta försöka fingret på vad som är problemet pekar han på att det är privata företag i primärvården som är bekymret eller att vissa landsting är framgångsrika med vårdvalet. Där saknas det analys.

Anf. 195 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag hoppas att alla har noterat att jag inte har talat om vårdval eller privata vårdföretag här i dag, utan det är Anders W Jonsson som pratar om det. Vad jag har pratat om är hur vi löser tillgänglighetsproblemen inom svensk hälso- och sjukvård. Jag har pratat om kompetensförsörjningen som en avgörande faktor bakom detta, särskilt i ett kort perspektiv. Jag har också lyft fram de effektivitetsbrister som finns inom sjukvården, där vi behöver göra en stor insats för att reformera svensk hälso och sjukvård, inte minst för att patienterna med de största behoven, det vill säga multisjuka äldre och kroniskt sjuka, ska kunna få den vård de har rätt till och förtjänar.

Man kan alltid ha en diskussion om vem som ska ha äran av att ha tillsatt en utredning. Jag skulle kunna kontra med att Göran Stiernstedt gjorde den största delen av jobbet under vår regeringstid. Kan vi inte bara nöja oss med att det nu har kommit fram ett bra underlag? Nu har vi för första gången på många decennier underlag för att göra en stor hälso- och sjukvårdsreform i det här landet. Jag ser fram emot att samtala med allianspartierna om detta. Jag ser fram emot att hitta gemensamma lösningar. Den resa vi ska ge oss ut på när det gäller att reformera och förbättra svensk hälso- och sjukvård kommer inte att ta ett eller två år utan ett stort antal år, för det är enorma förändringar som behöver göras.

Om vi samtidigt ska komma till rätta med de akuta problemen i svensk hälso- och sjukvård får vi dock inte bara gå på symtombehandling, utan då måste vi gå till roten. Då måste frågan handla om kompetensförsörjning inom svensk hälso- och sjukvård. Ledarskapet och styrningen är inte oviktigt, men förbättrar vi inte kompetensförsörjningen kommer vi inte att lösa problematiken.

Anders W Jonsson har helt rätt i att vi har väldigt många läkare här i landet. Men du nämnde inte att vi samtidigt är ett av de länder i OECD-området som har lägst andel allmänläkare. Det är en viktig orsak till problemet.

Anf. 196 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Om jag inte tar alldeles fel är området e-hälsa en hjärtefråga för statsrådet. Människor i vårdens vardag har väntat länge på att journalsystem ska kunna prata med varandra och att man ska kunna skriva ut recept på ett effektivt sätt, men detta är ett område som är mycket bredare än så. Det handlar om automatisk övervakning och om hjälpmedel av olika slag. Det är väldigt viktigt att man har utveckling och kvalitetssäkring av dessa system och också utbildar den personal som ska använda det hela. Här spelar E-hälsomyndigheten en väldigt viktig roll. Nu ska den flytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vad har hänt med andra myndigheter som har flyttat? Det sker ett kompetenstapp som är väldigt väsentligt. Myndigheterna tappar så att säga minnet under flytten. För läkemedelskontrollen, som flyttade bara från Stockholm till Uppsala, alltså inte så långt och från en universitetsort till en annan, tog det tio år innan man var uppe i standard igen.

Nu ska E-hälsomyndigheten flytta till Kalmar. Hur förebygger man att den myndigheten, som tappar nästan all personal, också tappar minnet under flytten?

Anf. 197 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Tack, Barbro Westerholm, för att du lyfter e-hälsofrågorna i den här debatten. Det är frågor som är oerhört viktiga för moderniseringen av svensk hälso- och sjukvård. De är också viktiga mot bakgrund av det nyligen avslutade replikskiftet om hur vi förbättrar kompetensförsörjningen.

Vi vet att när vi jämför oss med andra länder kan vi se att svensk hälso och sjukvårdspersonal ägnar orimligt mycket tid åt dokumentation och administration av olika slag när de i stället borde ägna tiden åt att träffa patienter. Detta skapar inte bara frustration utan också patientsäkerhetsproblem och kan i förlängningen leda till ett minskat förtroende för hälso och sjukvården från patienternas sida. Därför är detta en fråga som är väldigt angelägen för regeringen.

Vi valde att flytta E-hälsomyndigheten, för vi hade en översyn av ett antal myndigheter där vi såg att det är viktigt att statens verksamhet finns över hela landet. Det är viktigt inte minst utifrån de mål som jag tror att vi är ganska överens om i den här kammaren - att hela landet ska leva och att det inte bara är basala arbetsuppgifter eller verksamheter utan också kvalificerade sådana som ska kunna finnas över hela landet.

Vi bedömde att E-hälsomyndigheten var en lämplig myndighet att flytta till Kalmar. Där finns det redan ett litet kluster kring e-hälsofrågorna. Och vi tror att man, inte minst med tanke på Linnéuniversitets utbildningar, ska kunna klara kompetensförsörjningen.

Det betyder inte att det är oproblematiskt. Därför har regeringen både anslagit medel till myndigheten för att man ska kunna klara omflyttningen och gett ett ordentligt stöd i form av organisatorisk kompetens till myndigheten för att man ska fixa detta.

Det finns exempel på myndighetsflyttar som inte har varit lika lyckade. Men hela utgångspunkten är att vi har lärt oss någonting av de exemplen och nu kan göra detta bättre.

Anf. 198 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Jag hittar ingen myndighetsflytt som har blivit lyckad. Det är en annan sak med etablering av nya myndigheter. Jag tycker till exempel att det är utmärkt att jämställdhetsmyndigheten kommer till Göteborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Läkemedelsverket flyttade till Uppsala. Där fanns farmaceutiska fakulteten, och det fanns utbildning i klinisk farmakologi. Men det hjälpte inte. Myndigheten tappade minnet på vägen. Då är min fråga: Hur kan den kompetens som i dag finns lämnas över på ett bra sätt till dem som ska ta över, så att det inte blir ett glapp? Det är en ganska liten del som finns i Kalmar i dag, och det handlar om ett väldigt brett fält.

Sedan kan jag inte låta bli att ta upp frågan om hiv och halveringen av anslaget. Vi hörde i en tidigare replikrunda att det inte ska drabba organisationerna. Men det har ett signalvärde att man går ut och säger: Nu halverar vi anslaget. Då låter det som att man har blåst faran över. De som behandlas med bromsmediciner är inte smittförande längre. Men det är fortfarande en obotlig sjukdom. Den är dödlig om man inte får bromsmediciner. Den smittar sexuellt, och det kommer att finnas nysmittade. Sexuellt överförbar smitta går inte att hejda.

Då blir det viktigt att man i generation efter generation signalerar att detta är någonting man tar på allvar. Jag vill fråga: Hur understryker man att det fortfarande är allvar, trots att anslaget halveras?

Anf. 199 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag blir lite förvånad, för Barbro Westerholm använde en stor del av sitt huvudinlägg i debatten till att prata om vikten av att den som har ansvar för en fråga får det ansvaret och tar det ansvaret fullt ut.

I Sverige är smittskyddsarbetet ett ansvar för landstingen. Just på hivområdet har man haft en särlösning, där staten har gått in med riktade pengar till organisationerna och till landsting och kommuner. Det har sin grund i synen på hiv och aids. Man har pekat ut detta som någonting specifikt och speciellt, skilt från en del andra smittsamma sjukdomar. Detta har förmodligen varit nödvändigt under resans gång, för det var en speciell situation. Men det har samtidigt bidragit till att skapa ett stigma och till att man har behandlat detta i särskild ordning.

Med den här anslagsöverflyttningen vill vi säga: Hiv är en smittsam sjukdom som andra, och huvudansvaret ska ligga på landstingen i det här fallet. Samtidigt ökar vi de generella statsbidragen till landstingen med åtskilliga miljarder, vilket gör att det finns pengar för att landstingen även fortsättningsvis ska kunna prioritera detta arbete. Mig veterligen kommer till exempel Västra Götaland att göra just detta.

När det gäller den här typen av transitioner vet vi att ideella organisationer ibland hamnar i kläm. Därför valde vi att säga: Just pengarna till organisationerna ska vara öronmärkta för att de inte ska få indragna medel och därmed svårt att ställa om verksamheten och modernisera den.

Vi har valt att göra på det här sättet med hänvisning till principerna för förvaltningen och principerna för smittskyddet.

Anf. 200 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag ska säga något apropå den senaste debatten om hivanslaget. Det hade varit en sak om man hade meddelat ansvariga myndigheter i god tid, om man hade meddelat landstingen, som är ansvariga, att det kommer att bli en skillnad innan de hade lagt fast sina budgetar. Många landsting hade redan beslutat om budgeten för nästa år när de fick veta att stödet skulle halveras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Men min fråga till statsrådet handlar egentligen om någonting helt annat. Den handlar om de ökade köerna.

Under de senaste åren har det blivit en drastisk ökning av vårdköerna, och vi ser att köerna fortsätter att öka. Jag håller helt och hållet med statsrådet om att det inte går att tro att det är en ensam åtgärd som påverkar köerna, utan det är många saker. Personalen är såklart en viktig del, men vi ser hur trivseln bland personalen minskar för att regeringen väljer att fokusera på fel saker.

Man kan titta på den senaste offentliga siffran för hur köerna ser ut. Det är 424 300 personer som står och väntar i kö. Många av dem har väntat i mer än tre månader. Skulle alla dessa människor ställa sig i en kö som börjar utanför riksdagens kammare skulle kön sträcka sig hela vägen till Mjölby. Så många människor är det i dag som väntar i vårdkö.

Min fråga till statsrådet är: Har beslutet att ta bort kömiljarden påverkat i någon som helst positiv riktning?

Det blev en liten procentenhets ökning av vårdköerna i slutet när vi valde att gång efter gång bredda uppdraget med kömiljarden. Men det är ingenting mot den drastiska fördubbling av köerna som har skett sedan dess.

Anf. 201 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag kan inte låta bli att bemöta Emma Henrikssons inlägg om hivanslaget. Varför fick inte landstingen veta det här innan? När jag står i riksdagens kammare måste jag säga: Det är naturligtvis av respekt för riksdagen. Det kan väl inte vara den rätta ordningen att landstingen ska få veta vad som kommer i budgeten innan den har presenterats i Sveriges riksdag? Det verkar mycket märkligt.

När det gäller köproblematiken vill jag försäkra både Emma Henriksson och kammaren att jag är lika orolig som Emma Henriksson. Köproblematiken riskerar att undergräva förtroendet för hälso- och sjukvården. Och den innebär naturligtvis en olägenhet och kanske ett lidande för enskilda patienter. Därför måste vi mer än vad vi har gjort hittills från olika parter prioritera att öka tillgängligheten inom svensk hälso- och sjukvård.

Jag vill än en gång understryka att det handlar om att förbättra kompetensförsörjningen. Det handlar om att åtgärda roten till de problem som vi ser. Alla inser väl att tillgängligheten försämras om det inte finns läkare eller sjuksköterskor på plats. Det är klart att vårdplatser får stänga om man inte kan garantera patientsäkerheten för att det till exempel saknas specialistsjuksköterskor.

Därför har regeringens satsningar varit inriktade på detta. Det var också därför som vi tog bort kömiljarden. Vi såg att de pengarna skulle kunna användas bättre och att de skulle göra mer nytta om de användes till insatser för att förbättra kompetensförsörjningen. Ett av de områden där de kanske har gjort allra mest nytta handlar om att ge bra ekonomiska villkor för de sjuksköterskor som väljer att utbilda sig till specialistsjuksköterskor. Det är ett område där det har rått brist i Sverige under väldigt lång tid.

Anf. 202 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Jag brukar i många sammanhang när jag är ute och samtalar om vårdfrågorna lyfta fram att regeringen faktiskt gör en del saker som är bra när det gäller vården. Regeringen har nämligen valt att på flera områden fullfölja insatser. Statsrådet stod i talarstolen och slog sig för bröstet när det till exempel gäller cancerområdet. Det är insatser som den tidigare alliansregeringen initierade. Arbetet har åtminstone i stora delar fullföljts. Och Sverige levererar bra vårdresultat på många områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Men det finns områden där regeringen har valt att göra ordentliga insatser genom att man har tagit nya beslut. Det finns områden där man har valt att gå in och förändra, eller där man har skapat en stark oro hos just den vårdpersonal som är avgörande för att svensk hälso- och sjukvård ska fungera. Ja, det är där vi ser effekterna.

Kömiljarden var ett verktyg som vi märkte fungerade. Regeringen tog ensidigt ett beslut om att ta bort kömiljarden. Detta var en miljard som användes till att stimulera till kortare köer och som gav effekt - den gav kortare köer.

På grund av regeringens beslut har vi nu människor som skulle kunna ställa sig i en kö hela vägen till Mjölby. Regeringen hänvisar i stället till att man har gjort andra insatser, men resultatet av dessa insatser är att köerna växer.

Finns det då inte någon insikt hos statsrådet eller regeringen om att de åtgärder som man har vidtagit har gett fel resultat? Det är dags att göra om och göra rätt.

Anf. 203 Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Herr talman! Jag inser naturligtvis att det ingår i oppositionens uppgifter att kritisera regeringen. Men det oroar mig att man nu så ensidigt har skjutit in sig på att borttagandet av kömiljarden är hela förklaringen till att köerna växer, samtidigt som man säger att införandet av en ny kömiljard är hela lösningen på köproblematiken, särskilt med tanke på att man inom den så kallade Alliansen inte verkar vara överens om kömiljardens förträfflighet.

Emma Henriksson använde en del av sin repliktid till att raljera över Karin Rågsjö och över att Karin Rågsjö och Vänsterpartiet hävdar att det förekommer undanträngningseffekter. Hon läste också högt ur ett antal rapporter.

Den repliken hade lika gärna kunnat vara riktad till Cecilia Widegren, en ledande företrädare för Moderaterna, som för inte alls länge sedan slog fast i en artikel i DN Debatt att kömiljarden hade undanträngningseffekter. Det verkar alltså råda fullständig oenighet inom den så kallade Alliansen om förträffligheten i detta.

I era budgetförslag finns lite olika skrivningar om huruvida man ska införa en kömiljard eller inte. En del har pengar till en kömiljard, fullt ut. En del har pengar till tre fjärdedelars kömiljard. Andra har inga pengar alls till någon kömiljard.

Frågan är: Hur kan man satsa allt på ett kort som det verkar råda så stor förvirring om i det borgerliga lägret?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)