Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Betänkande 2010/11:UU2

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
14 december 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Pengar till internationellt bistånd (UU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om att biståndsramen för 2011 ska uppgå till 35,2 miljarder kronor. Det motsvarar 1 procent av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI). För utgiftsområdet Internationellt bistånd beräknas 30,5 miljarder kronor under 2011. Mest pengar inom utgiftsområdet går till biståndsverksamhet (drygt 28,1 miljarder) och reformsamarbete i Östeuropa (drygt 1,3 miljarder). Riksdagen har också behandlat regeringens skrivelse Biståndets resultat - tema miljö och klimat. Där har regeringen redogjort för resultat från Sveriges internationella utvecklingssamarbete och reformsamarbetet i Östeuropa. Riksdagen avslutar därmed ärendet.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 36
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-11-30
Justering: 2010-12-02
Trycklov: 2010-12-06
Trycklov till Gotab och webb: 2010-12-07
Trycklov till Gotab och webb: 2010-12-08
Trycklov till Gotab och webb: 2010-12-09
Reservationer: 7
Betänkande 2010/11:UU2

Alla beredningar i utskottet

2010-11-18, 2010-11-25, 2010-11-30

Pengar till internationellt bistånd (UU2)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om att biståndsramen för 2011 ska uppgå till 35,2 miljarder kronor. Det motsvarar 1 procent av den beräknade bruttonationalinkomsten (BNI). För utgiftsområdet Internationellt bistånd beräknas 30,5 miljarder kronor under 2011. Mest pengar inom utgiftsområdet går till biståndsverksamhet (drygt 28,1 miljarder) och reformsamarbete i Östeuropa (drygt 1,3 miljarder).

Utrikesutskottet har också behandlat regeringens skrivelse Biståndets resultat - tema miljö och klimat. Där har regeringen redogjort för resultat från Sveriges internationella utvecklingssamarbete och reformsamarbetet i Östeuropa. Utskottet föreslår att riksdagen därmed avslutar ärendet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-12-13
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:UU2, Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Debatt om förslag 2010/11:UU2

Webb-tv: Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 111 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Jag vill ställa mig bakom det särskilda yrkandet från S, V och MP om internationellt bistånd. Jag tänker i dag med verklig emfas ta upp ämnet klimat och bistånd, två oerhört viktiga utmaningar i det internationella biståndet. De senaste dagarna har vi kunnat följa förhandlingarna i Mexiko. Men för inte så länge sedan kunde vi följa förhandlingarna på närmare håll, när de ägde rum i Köpenhamn. Vi från Socialdemokraterna vill se ett globalt ansvarstagande i klimatfrågan där Sverige är med och samlar länder med höga ambitioner för att driva frågan framåt. Att Sverige och alla de andra länderna inte nådde längre än vad de gjorde i Köpenhamn, som var ett stort misslyckande, är bara att beklaga. Under de senaste dagarnas förhandlingar i Mexiko har vi alla kunnat hålla andan, eftersom det nästan har handlat om risken för ett totalt misslyckande, inte bara vad gäller klimatförhandlingarna som sådana utan också för de här stora regeringskonferenserna och FN-samarbetet. Stor kraft måste ägnas åt det internationella klimatarbetet för att öka miljörättvisan. I grunden har vi en bra utgångspunkt. Vi står bakom att vi ska ge minst 1 procent av bni i bistånd. För oss rödgröna är det otänkbart att finansiering av klimatåtgärder i fattiga länder ska gå ut över fattigdomsbekämpningen. När vi genom åren har lyssnat på olika FN-organ som har kommit till utrikesutskottet och bland annat redogjort för utmaningarna inför framtiden, har vi kunnat höra att det krävs mångdubbelt mer av internationella satsningar additionellt för att vi ska kunna undvika att mycket av den utveckling som har skett i de fattiga länderna inte ska vridas tillbaka. Vi vet också att det är många av de fattigaste länderna och de fattigaste människorna på jorden som kommer att få betala priset för klimatomställningarna till det sämre. Det är många av dem som är mest sårbara, de som egentligen inte har något skydd att tala om, som kommer att drabbas hårdast när klimatomställningarna förvärras. Det är oerhört angeläget att vi från den rika världen verkligen visar vad vi menar. De förhandlingar som har ägt rum de senaste dagarna har hållit på att haverera flera gånger. Vi har kunnat höra hur man ända in i det sista diskuterade huruvida man skulle avsluta förhandlingarna i Cancún med ett misslyckande. Vi kan se hur de stora länderna har agerat. Till exempel ställer sig USA helt utanför det avtal man kom fram till. Kina, Indien och andra stora utvecklingsländer som i dag är på väg på resan upp från att ha varit utvecklingsländer till att vara någonting mitt emellan ställer sig också utanför, eftersom det enda bindande avtal som existerar är resterna från Kyoto. De ser det som en garanti att i-länderna tar huvudansvaret för minskningen av växthusgasutsläppen. När man är i Kina eller andra av de här länderna säger de så här: Varför ska vi ta ansvar nu? När ni gjorde er resa från fattigsamhälle till industrisamhälle var det fullt ös i era fabriker, och då var det ingen som höll er tillbaka. Nu när vår tid har kommit och vi har möjligheter att utvecklas i snabb takt vill ni att vi ska hålla igen. Det kanske inte låter som ett klokt resonemang med våra utgångspunkter, men så är det många företrädare för dessa länder som resonerar. Det gäller också Indien. Det är därför flera av de här länderna i dag väljer att stå utanför. Kina har nämnts här tidigare. Där finns definitivt mycket att önska både när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt händer det faktiskt enormt mycket på miljöområdet. Kina är ett av de länder som står för enormt mycket av världens utsläpp. Dess folk får betala ett enormt högt pris för föroreningarna i landet. Stora delar av stränderna kan inte användas. Jag tror att tio tolv av världens mest förorenade städer finns just i Kina. Samtidigt investerar man stort i miljöteknik. Det är faktiskt att så att den amerikanska regeringen flera gånger oroat sig för Kinas stora inköp av miljöteknologi, det vill säga hela kunnandet i de företagen. När vi tittar på framtiden i utvecklingsländerna är det oerhört angeläget att vi i Sverige ägnar kraft åt att driva det internationella klimatarbetet. Det handlar helt enkelt om att öka miljörättvisan. Det är viktigt att vi ger 1 procent av bni i bistånd, men det är också viktigt att vi är aktiva policymässigt i de internationella konferenserna. Det är viktigt att vi hittar nya sätt att addera resurser för att motverka klimatomställningar. Det är ett avgörande ställningstagande för att skapa förtroende i de fattiga länderna till bland annat klimatförhandlingarna. Vi, som utvecklade länder med ett högt kunnande i miljöteknik, måste visa vägen. Utvärderingarna är dock bekymmersamma. I dagarna kom rapporten med Climate change performance index. Där fick Sverige förra året lämna ifrån sig toppositionen till Brasilien. I delmomentet Climate policy, klimatpolitiken, halkar Sverige ned för tredje eller fjärde året på raken. Från förra året, då vi var på 18:e plats, har vi nu halkat ned till 24:e plats. Vi har varit på ett sluttande plan vad gäller klimatpolitiken. Vi minns kanske alla de presskonferenser inom biståndsområdet som hölls för ett par år sedan i samband med Köpenhamnsmötet. Då fick vi bland från biståndsministern och andra i Regeringskansliet höra att man presenterade 8 nya miljarder till klimatbistånd. Jag tittade precis på SVT Play på hur Rapport hade granskat detta. De intervjuade statsministern om detta. Han fick tillstå att det inte var så värst mycket nya pengar, utan att man hade tagit dem från biståndet. Det var statsminister Fredrik Reinfeldt. Nu i dagarna har en av framgångarna varit att man har inrättat en grön klimatfond. Jag utgår ifrån att biståndsministern så småningom kommer att nämna detta i sitt anförande. Det är ett viktigt genombrott att man har kommit fram till att presentera en grön klimatfond, GCF, som ska ge stöd till klimatåtgärder i de fattigaste länderna och bland annat hindra en fortsatt skövling av regnskogen samt ge insyn i u-ländernas klimatrapportering. Jag skulle kunna diskutera många andra områden. Vi socialdemokrater kommer att arbeta igenom vår biståndspolitik och komma igen med ett fullödigt program på biståndsområdet lite längre fram under den här mandatperioden. I dag ägnar jag mig åt klimatbiståndet, inte minst i kölvattnet av mötena i Cancún. Jag antar att biståndsministern så småningom kommer att hålla sitt anförande. Min fråga till biståndsministern är: Kommer detta att ske i form av additionella pengar till klimatbiståndet? Eller kommer nya satsningar till klimatfonden även nu att tas från den ordinarie biståndsbudgeten? I det inslag där man intervjuade statsminister Fredrik Reinfeldt sade någon att det spelar stor roll om man använder samma pengar som tidigare och bara sätter en ny etikett på dem. Det är viktigt att det är nya pengar och att vi hittar mekanismer. Jag tycker att biståndsministerns tänkande är positivt. Det är viktigt att vi tillsammans försöker hitta nya vägar att tillföra ytterligare pengar. Om vi inte hittar ett sätt att addera pengar till detta område kommer mycket av de investeringar och satsningar vi gör via biståndsbudgeten i dag att gå förlorade.

Anf. 112 Valter Mutt (Mp)
Fru talman! Enligt uppskattningar från Global Humanitarian Forum i Genève dör årligen drygt 300 000 människor som en följd av klimatförändringarna eller, annorlunda uttryckt, som en följd av vår livsstil här i den groteskt överkonsumerande delen av världen där genomsnittsindividen lever som om ett par extra planeter stod till vårt förfogande. Vi svenskar beräknas i år köpa julklappar för runt 60 miljarder kronor, alltså ungefär dubbelt så mycket som vi lägger på bistånd. Det är givetvis viktigt att komma ihåg det "vi" jag talar om är ett genomsnittsvi och att, som miljöekonomen Kenneth Hermele framhållit, en låginkomsttagare som bor i flerfamiljshus, åker kollektivt och har en måttlig köttkonsumtion mer eller mindre befinner sig inom ramarna för det globalt hållbara. Den rika världens ohållbara konsumtionsmönster slår också hårt mot biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som denna mångfald upprätthåller. Det stora forskningsprojektet TEEB, The economics of ecosystems and biodiversity, den biologiska mångfaldens och ekosystemens ekonomi, som Tysklands förbundskansler Angela Merkel tog initiativ till i samband med G8-mötet 2007 och som är knutet till FN:s miljöprogram Unep, uppskattar att världsekonomin genom artutrotning och sämre fungerande ekosystem årligen tillfogas en förlust som är två till fem gånger större än kostnaderna för finanskrisen. Syds ekonomiska skuld till nord ter sig fjäderlätt vid sidan av nords enorma och växande ekologiska skuld till syd. Det här perspektivet lyser emellertid med sin frånvaro i texten i den här propositionen. Kontrasten är skarp till den synnerligen läsvärda rapport, Sustainable futures , som gavs ut i fjol av det finska utrikesministeriet där Gunilla Carlssons och Carl Bildts partivän Alexander Stubb är departementschef. I denna finska rapport betonas också vikten av att vi i den rika världen inte bara lär ut utan också lyssnar och själva lär om människor och organisationer i utvecklingsländerna och genom en sådan ömsesidig lärprocess tillsammans för världen mot hållbarhet. Såväl satsningar för att bromsa växthuseffekten som anpassningsåtgärder till redan inträffade klimatförändringar kommer att kräva utomordentligt stora belopp. Vi i Miljöpartiet tycker att regeringen bör verka internationellt för nya finansieringsmekanismer för internationella klimatåtgärder. Avgifter på utsläpp från internationellt flyg och sjöfart kan vara en sådan finansieringskälla liksom skatter, exempelvis på finansiella transaktioner och däribland Tobinskatten som även ledande politiker som Merkel och Sarkozy nu visar intresse för. Fru talman! Det är av yttersta vikt att finansieringen av klimatåtgärder inte går ut över fattigdomsbekämpningen. Det är också viktigt att finansieringsarkitekturen hamnar under FN och inte underordnas den av rika västländer dominerade Världsbanken. Som ett föredöme framstår den anpassningsfond som upprättats under Kyotoprotokollet inom ramen för FN:s klimatkonvention med syfte att stödja utvecklingsländer som är särskilt drabbade av klimatförändringarna. Anpassningsfondens styrelse är balanserat sammansatt av representanter för i-länder och utvecklingsländer. Fonden är den första som har en automatisk internationell finansiering via en 2-procentig avgift på alla CDM-projekt. Vi miljöpartister har länge ansett att en liknande fond för utsläppsminskning också bör upprättas i FN-regi så att utvecklingsländer får möjlighet till stora investeringar i förnybar energi och energieffektivisering. Det är glädjande att det just avslutade mötet i Cancún öppnar för detta. 4,7 miljarder kronor av biståndsramens 35,2 miljarder, alltså hela 13 procent, förs bort från den egentligen biståndsverksamheten och används i stället för sådant som flyktingmottagning, skuldavskrivning och lönekostnader inom den biståndsrelaterade utrikesförvaltningen. Det finns besparingar och besparingar. Att spara in på något, till exempel en utebliven skattesänkning som inte ytterligare höjer levnadsstandarden för redan välmående, är när allt kommer omkring inte jämförbart att spara in på livet självt. För 4,7 miljarder kronor får man ganska många vårdcentraler i Mali och skolor i Burkina Faso. Miljöpartiet vill skärpa regelverket för OECD:s biståndskommitté så att den sortens avskrivningar från den egentliga biståndsverksamheten inte blir möjliga. Vi motsätter oss med stort eftertryck regeringens strävan att ändra regelverket så att militära kostnader ska få räknas som bistånd. Jag vill, fru talman, yrka bifall till reservation 6. Det är viktigt att emellanåt höja sig över det dagspolitiska harvandet till den skapande statskonstens nivå. Så uttryckte sig Carl Bildt när han 1991 tillträdde som svensk statsminister. Jag tycker att det är en alldeles utomordentlig målformulering. Men var finns då de nya, spännande idéerna i det departement som han i dag leder och där Gunilla Carlsson har en så central uppgift? Att effektivitet är bättre än ineffektivitet kan vi väl alla enas om, men vad är det verkligt nya ni har att komma med? Runt om vi världen ser vi hur ny informationsteknik och högre genomsnittlig utbildning håller på att skapa en helt ny värld. FN:s utvecklingsprogram UNDP konstaterar i sin senaste årsrapport att sedan 1970 har HDI, human development index, som mäter hälsa, utbildning och inkomst, utvecklats åt rätt håll i alla länder utom tre. Rapporten slår vidare fast att den positiva utvecklingen kommit till stånd genom att stat och marknad balanserat varandra, och man skriver att "marknaderna är mycket dåliga på att tillhandahålla kollektiva nyttigheter som säkerhet, stabilitet, hälsa och utbildning". På samma sätt som man drar ned stödet till ideella och folkrörelsedrivna biståndsorganisationer fryste den moderatledda regeringen länge stödet till UNDP. Jag tycker att det är djupt oroande och påtagligt oliberalt att resurser fryses eller dras ned på till organisationer som har en delvis annan syn på världen än den som Regeringskansliet omfattar. Fru talman! I längden kommer knappast något att kunna hindra medborgargrupper, folkrörelser, kommuner och andra understatliga enheter att utveckla sina förbindelser till en allt tätare väv av ett globalt civilsamhälle. Världsorganisationen för jordens kommuner, United Citizens Local Governments, om man så vill en sorts förenta kommunerna, kommer att ta allt större plats i globala sammanhang. Framsynta länder som Holland och Kanada har kommunaliserat en del av den tidigare statliga biståndsbudgeten med ett avsevärt uppsving för folkligt engagemang och ömsesidighet i arbetet för en rättvisare och rimligare värld. I en sådan värld behövs inga biståndsministrar, möjligen samarbetsministrar.

Anf. 113 Hans Linde (V)
Fru talman! För mig som vänsterpartist är det solidariteten som är utgångspunkten när vi nu ska diskutera biståndsbudgeten för 2011. Det är insikten att kampen för rättvisa, jämlikhet och jämställdhet varken börjar eller slutar vid Sveriges gränser, eller för den delen vid EU:s gränser. Det är insikten att vi som tror på rättvisa, jämlikhet och jämställdhet bedriver en gemensam kamp för gemensamma intressen oavsett om den kampen förs på en förskola i min hemkommun Göteborg, i en skofabrik i El Salvador eller i slummen i Calcutta. Vi kan konstatera att det finns tillräckligt med resurser på jordklotet för att alla skulle kunna mättas, att vi skulle kunna utrota fattigdomen och att alla människor skulle kunna ges ett värdigt liv. Men i stället för en rättvis fördelning av resurserna, där vi bekämpar våra gemensamma utmaningar, ser vi att alltför mycket av jordens resurser samlas i händerna på en liten del av jordens rika befolkning. Jag tror att det är viktigt att vi påminner oss att det inte saknas resurser på jordklotet. Det som saknas är den politiska viljan att fördela dem på ett rättvist sätt. I biståndsdebatten i Sverige, men också i Europa, talar vi ibland om givmildhet och välvilja när vi diskuterar bistånd, men faktum är att resurserna i dag går från syd till nord, inte tvärtom. Alla länder i nord har därför ett ansvar. Det handlar inte om välvilja. Det handlar inte om generositet. Det handlar om att vi i den rika delen av världen har ett ansvar att betala tillbaka de resurser som under århundraden har forsat från syd till nord. Biståndet från Sverige ensamt kan inte lösa alla de utmaningar vi har framför oss, men Sverige och vårt bistånd kan spela en viktig roll för att förändra vardagen för åtminstone några av världens hungriga, fattiga och förtryckta. Ska vi kunna möta fattigdomen, ojämlikheten mellan män och kvinnor, klimatförändringarna och de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna runt om på jorden krävs en rad åtgärder på en rad områden. Det handlar om ökat bistånd, naturligtvis, men också om skuldavskrivningar, en klimatpolitik där världens rika länder och de multinationella företagen tar sitt ansvar, ett stärkt regelverk för vapenhandel, en reformering av IMF och Världsbanken, tydligare globala regler för utländska investeringar och rättvisa handelsregler. I grund och botten krävs en annan ekonomisk världsordning med en tydlig omfördelning av makt och resurser från nord till syd. Fru talman! Den svenska biståndsdebatten har under lång tid fokuserat på enprocentsmålet. Jag tror att det har varit bra och viktigt. Utan ett tydligt mål för biståndet hade det troligen varit mycket lägre. Det kan vi inte minst lära av att titta ut över Europa. Där ser vi att land efter land misslyckas med att leva upp till sina internationella förpliktelser och löften. Samtidigt får vi nog konstatera, även vi biståndsvänner i denna kammare, att fokus på nivåerna i biståndsdebatten alltför ofta resulterat i att debatten om innehåll kommit i andra hand. Låt oss därför påminna oss att biståndets huvuduppgift är att bekämpa fattigdomen, förändra vardagen för de miljoner människor som förvägras ett värdigt liv. Trots detta vet vi att endast 30 procent av det internationella biståndet går till fattigdomsbekämpning, och tyvärr ser vi även i Sverige hur biståndets huvuduppgift, att bekämpa fattigdomen och stärka de fattigas rättigheter, har tappats bort. Vi kan se det av Utrikesdepartementets utspel. Varje utspel som görs innebär att fattigdomsbekämpningen kommer allt längre ned på den politiska prioriteringslistan. En central del i arbetet mot fattigdomen måste vara att stärka kvinnors rättigheter. 360 000 kvinnor dog i samband med graviditet 2008. 99 procent av dessa kvinnor levde i ett utvecklingsland. Vi kommer självklart aldrig att lyckas bekämpa fattigdomen så länge kvinnor förvägras rätten till sin egen kropp och sin egen sexualitet. Samtidigt ser vi hur alltför många biståndsgivare inte vågar, eller inte vill, satsa på frågor om preventivmedel, sexualupplysning och säkra aborter. Därför vilar ansvaret så mycket tyngre på just Sverige, och därför borde vi öka biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter med målet att minst 10 procent av biståndsbudgeten ska öronmärkas för dessa områden. De klimatförändringar som vi redan ser i många länder i syd fördjupar fattigdomen och hotar fattigdomsbekämpningens grunder. Ska vi möta dessa gigantiska utmaningar går det inte att göra som den borgerliga regeringen, ta resurser från fattigdomsbekämpningen, ta resurser från satsningar på att få fler barn i skolan, ta resurser från att utbilda fler barnmorskor för att i stället finansiera klimatåtgärder. För oss rödgröna är det, vilket även tidigare talare understrukit, otänkbart att finansieringen av klimatåtgärder i fattiga länder går ut över fattigdomsbekämpningen. Biståndet behövs mer än kanske någonsin för att bekämpa just fattigdomen och skapa en positiv utveckling i en värld som allt hårdare drabbas av ett förändrat klimat. Sist men inte minst vill jag, när vi nu diskuterar biståndets innehåll, lyfta fram behovet av att förstärka förutsättningarna för folkrörelserna och deras arbete med utvecklingsfrågor i både nord och syd. Frivilligorganisationer i Sverige har spelat och spelar en viktig roll inom biståndet. Tack vare alla de svenskar som genom åren ideellt engagerat sig i solidaritets- och biståndsarbetet har svensk utvecklingspolitik fått en tydligare folklig förankring och tillförts viktiga perspektiv. En viktig om än i budgeten liten del i detta är folkrörelsernas informationsarbete. Ett bistånd av hög kvalitet förutsätter nämligen en biståndsdebatt av hög kvalitet där olika röster hörs och där de som faktiskt arbetar med utvecklingsfrågor har möjlighet att ta del av och bidra till debatten. Fru talman! Vi har nu i fyra år haft en svensk biståndsminister som talat om kvalitet och resultat. Och visst har Sveriges bistånd lidit av kvalitetsproblem, och visst har vi fortfarande stora problem med att mäta resultaten. Men till skillnad från Gunilla Carlsson och den borgerliga regeringen anser jag och Vänsterpartiet inte att de största kvalitetsproblemen finns hos frivilligorganisationer eller i de projekt som genomförs ute i fält. De verkligt stora kvalitetsproblemen i svenskt bistånd finns i Stockholm. Regeringens budget synliggör flera av dessa stora kvalitetsproblem i det bistånd som vi har framför oss. I budgeten för 2011 avräknar regeringen 2 596 miljoner kronor från biståndsbudgeten för flyktingmottagande i Sverige. Som vänsterpartist kan jag säga att vårt parti självklart står upp för en human flyktingpolitik. Vi vill att ännu fler som flyr undan krig och förföljelser ska kunna få en fristad i vårt land. Men flyktingmottagande i Sverige är inte bistånd, och trots att biståndsministern nu i sin femte budget avräknar mångmiljardbelopp för just flyktingmottagande i Sverige har man inte kunnat visa på vilket sätt detta bidrar att bekämpa fattigdomen och stärka de fattigas mänskliga rättigheter. I budgeten för 2011 ökar också avräkningarna för utrikesförvaltningens förvaltningskostnader från 415 till 456 miljoner kronor. Genom kreativ bokföring finansieras allt fler och alltmer av Sveriges ambassader med bistånd. De kan vara rimligt att en ambassad som bedriver utvecklingsarbete i ett utvecklingsland också delvis ska finansieras med bistånd. Men vari ligger logiken att Sverige 2008 tog 248 000 kronor från biståndet för att finansiera ambassaden i Reykjavik? Eller att man tog 2,6 miljoner samma år till ambassaden i Tokyo och 411 000 kronor till ambassaden i Bratislava? Dessa avräkningar går direkt in i ambassadernas ordinarie budget, och frågan är vart retoriken om kvalitet och resultat tog vägen när bistånd ska finansiera cocktailmingel och limousiner i Europa. Fru talman! I budgeten för 2011 ger den borgerliga regeringen 250 miljoner i kapitaltillskott till Swedfund. Det är samma statliga riskkapitalbolag som 2008 lät 20 procent av sina investeringar kanaliseras via skatteparadis i Brittiska Jungfruöarna och Caymanöarna. Det är samma bolag som hårt kritiserats av Riksrevisionen för att man har låtit sina investeringar främst motiveras utifrån ett ekonomiskt perspektiv samtidigt som utvecklingsperspektivet har tappats bort. Retoriken om kvalitet måste ha tagit semester den dag man beslutade att ge ytterligare 250 miljoner till denna hårt kritiserade verksamhet. På alla dessa områden har vi i Vänsterpartiet genom åren lagt fram förslag som stärkt kvaliteten i biståndet. Vi har krävt att Sverige ska arbeta internationellt för att regelverken om vad som räknas som bistånd och vad som kan avräknas ska skärpas, och att vi i Sverige likt länder som Irland och Luxemburg inte ska finansiera vårt flyktingmottagande med biståndsmedel. Vi har krävt att avräkningarna för ambassaderna bara ska kunna genomföras om man kan visa att ambassadkostnaderna har direkt koppling till utvecklingssamarbete. Vi har vidare krävt att Sverige, likt vårt grannland Norge, ska stänga möjligheten att kanalisera bistånd via skatteparadis. Sammantaget kan vi i dag konstatera att de som verkligen slår vakt om ett svenskt bistånd av hög kvalitet som gör nytta och ger resultat inte är de borgerliga företrädarna utan snarare vi i oppositionen. Jag vill därmed yrka bifall till reservation 4, som tar upp behoven av ökade satsningar för jämställdhet, sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter och kvinnorörelsen i syd, samt till reservation 6, som tar upp behoven av skärpta regelverk för vad som räknas som bistånd.

Anf. 114 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack för att kammaren har överseende med att jag bryter talarlistan. Ni hade någon extradebatt under eftermiddagen som gjorde att det preliminära tidsschemat blev förskjutet. Sverige är en del av världen. Vi påverkas, och vi gör också anspråk på att tillsammans med andra påverka hur det ser ut i vår värld. I den här kammaren har vi haft bred samsyn om att vi måste möta de globala utmaningarna gemensamt, och vi har grundat detta i vårt värn av de mänskliga fri- och rättigheterna, vår öppenhet och tolerans. I dag, när vårt samhälle har konfronterats med attack mot vår säkerhet och våra värden, hoppas jag att vi gemensamt kan slå vakt om öppenheten och toleransen och om ökat internationellt samarbete. En av de många plattformarna för samarbete är internationellt bistånd, utgiftsområde 7, som vi ska diskutera i dag. Jag vill tacka utrikesutskottet för ett väldigt gediget betänkande, och jag vill passa på att säga, eftersom vi är i början på mandatperioden, att jag ser fram emot fortsatt samarbete men också sparring från utrikesutskottet och kammaren i övrigt under den fortsatta mandatperioden. Hittills gjorda inlägg i debatten vittnar om denna vilja. Jag tänkte ta tillfället i akt att redogöra för hur alliansregeringen har valt att prioritera i den budget som nu ska beslutas på just detta utgiftsområde. För 2011 ökar biståndsramen med 3,7 miljarder kronor, som ett resultat av Sveriges goda ekonomiska utveckling. Biståndsramen uppgår till 35,2 miljarder kronor, vilket beräknas motsvara 1 procent av bni. Det stämmer att vi från biståndsbudgeten avräknar 4,7 miljarder kronor för bland anat flyktingkostnader, EU-bistånd och bidrag till vissa FN-organs reguljära budget, men totalt sett är det en budgetökning i reda pengar med 4 miljarder kronor under året. Jag tror att det är den största utgiftsökning som finns i statsbudgeten, och den går till internationellt bistånd. Hur väljer vi då att lägga dessa pengar? För det första gör vi en kraftsamling på att möta de ständigt ökande humanitära behoven i världen. Vi stärker anslagen för det humanitära biståndet med 700 miljoner kronor. Jag kan bara konstatera att vi under det innevarande året har haft att hantera bland annat Haiti, där Sverige med ett humanitärt starkt engagemang utifrån de behov som finns är en av de riktigt stora givarna med snart kanske uppemot 500 miljoner kronor. Det gäller också utmaningarna i bland annat Pakistan. Låt oss heller inte glömma de pågående humanitära katastrofer som vi inte varje dag ser om i tidningen men där Sverige finns med: Sahel, Colombia och framför allt de många sammanhang där det finns många flyktingar som lider. De har flytt undan hot, konflikter och klimatförändringar. Där måste vi se att behoven av en humanitär beredskap ökar. Vi stärker också fokus på Afrika. Bland annat genom medel för bilateralt utvecklingssamarbete ökar vi ytterligare ansträngningarna för Afrika. Vi har i regeringen antagit en regional strategi för Afrika med inriktning på demokrati, MR, handel och miljö i syfte att bland annat också inspirera och öka samarbetet inom Afrika för att få i gång utvecklingens drivkrafter. De tematiska prioriteringarna - stärkta insatser för demokrati och mänskliga rättigheter, för miljö och klimat men också för jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen - fortsätter. Vi har också gjort en förstärkt livsmedelssatsning mot hunger och undernäring. I samband med livsmedelskrisen initierade vi 2009 en första satsning på 100 miljoner kronor. Den fortsätter nu under 2011 och uppgår till 225 miljoner kronor. Vi ser behoven i världen. Vi initierar en satsning, vi lär oss, och när vi ser att det fungerar kan vi öka satsningen men också, framför allt när det gäller livsmedelssäkerhet, ta vara på kunskap och engagemang som finns i Sverige, inte bara i forskningskretsar utan på en bredd för att se till att pengarna blir väl använda. I höstas var jag tillsammans med bland andra en del representanter för riksdagen på FN:s stora möte inför millenniemålsuppfyllnaderna 2015. Att vi ska ge mer samt halvera fattigdomen till 2015 är en utmaning för Sverige som land men också för hela världen. Här är det ett antal millenniemål som ligger efter, inte minst millenniemål 5, som vi i den här kammaren har diskuterat många gånger. Vi ökar engagemanget för just kvinnor och jämställdhet och välkomnar den nya jämställdhetsorganisationen UN Entity for Gender Equality and the Empowerment of Women och lägger svenska skattebetalares pengar på detta, men vi försöker också göra förstärkningar på just millenniemål 5. Vi lägger en halv miljard kronor på att uppnå ökad utveckling för världens barn och unga. Det finns allt fler barn och unga i världen, och många av dem har det inte lika bra som svenska barn. En särskild satsning på just ungdomars rätt till hälsa, grundskoleutbildning och sysselsättning är en viktig investering i framtiden. En del av den satsning som nu görs kanaliseras via de svenska organisationerna i det civila samhället, men vi har också ökad fokusering på forskning för att minska barnadödligheten och se till att vi kan minska de fattigdomsrelaterade sjukdomarna. Detta är en väldigt viktig millenniemålssatsning, som vi väljer att kalla det, just för att visa att vi tror att det är möjligt att uppnå millenniemålen till 2015. I utvecklingsländerna efterfrågas alltmer jobb, investeringar och företagsamhet. För att kunna ta vara på utvecklingens drivkrafter i form av hållbar tillväxt och privatsektorutveckling har vi stärkt Sveriges bidrag till långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning genom att titta på nya verktyg för att kunna stärka ägarskap och uthålligheten i projekten, minska riskerna för utvecklingsländerna och öka kapitalströmmarna. Det handlar om att fortsätta med Sidas framgångsrika arbete för utvecklingslån och garantier, att ytterligare lägga pengar till Swedfund och att se till att vi kan göra mer i samarbete med de olika utvecklingsbankerna. Även här har vi ett ökat fokus på Afrika. Vi har också sett att vi behöver öppna biståndet för mer av innovation och nya aktörer. Därför gör vi en särskild satsning på informations- och kommunikationsteknikens betydelse. Vi kallar det för ICT for Development. Vi har också vidare Business for Development där det handlar om att kunna få fler och bättre jobb och ökad tillväxt i utvecklingsländerna för att på så sätt minska fattigdomen. Detta är att tänka nytt och att också gå utvecklingsländerna till mötes, eftersom detta är mer och mer efterfrågat. Tidigare inbromsning av biståndsnivåerna gjorde att forskningssamarbetet fick ta en hel del stryk. Nu ser vi till att återställa och ökar med 150 miljoner kronor stödet till forskningssamarbete. En del av dessa pengar går till, som jag tidigare nämnt, livsmedelssatsningen och till millenniemålssatsningen med fokus på barns hälsa. Jag tror också att det är väldigt viktigt att samarbetsländernas egen forskningskapacitet stärks. En del av kanaliseringen av det svenska biståndet går till det svenska och det internationella samhällets civila organisationer. Där avsätter regeringen ytterligare 357 miljoner kronor. Det är en väldigt viktig signal för alla dem som försöker baktala oss och säger att vi inte ser dessa viktiga aktörer i biståndet. Fru talman! Vi har infört något som vi kallar för Öppna biståndet och som det redovisas väldigt fint för i betänkandet. Syftet med detta är att fortsätta att reformera biståndet och ta till vara behov av ökad öppenhet och transparens. Det handlar om att öka kunskapen om biståndet och öka förutsättningarna för ansvarsutkrävande och granskning, främja nytänkande och att öka samverkan med andra delar av samhället. Regeringens avsikt är att transparens och deltagande från och samverkan med flera aktörer ska genomsyra hela biståndet. Som ett led i detta har vi infört en transparensgaranti i det svenska biståndet. Allt fler givare gör detta. Det är inget konstigt, och det är också något som vi har utlovat oss att göra inom ramen för biståndseffektivitetsagendan. Vi vill väldigt gärna arbeta mer med riksdagen i denna fråga. Fru talman! Jag ska också ta tillfället i akt att svara på några av de frågor som redan har ställts. Jag välkomnar att oppositionen nu inte bara talar om de drygt 4 miljarder av 31 som handlar om avräkningarna. Det var befriande att få höra välförberedda klimatinlägg om hur vi ska kunna ta de svenska klimatsatsningarna vidare. Jag är tacksam för den reklam som Kent Härstedt ger det svenska biståndets engagemang med 8 miljarder kronor hittills för att jobba med hållbar utveckling. Redan nu är Sverige en föregångare för att möta de behov av anpassning som finns och möta den efterfrågan som finns på energitillgång och energieffektivisering i utvecklingsländerna. Det visar sig också i den skrivelse, Biståndets resultat - tema, miljö och klimat , som behandlas i detta betänkande. Hållbar utveckling har varit i fokus för satsningarna för 6 av 10 spenderade kronor av Sida. Fru talman! Detta är helt naturligt, eftersom det hänger ihop. Vi får ingen hållbar utveckling om vi inte tittar på den ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Vi måste se till att tillväxt och utveckling tar hänsyn till dessa. Ett av de problem som vi ser med klimatförändringarna i världen är att de fattigaste får betala dubbelt. Vi behöver se till att de biståndsflöden som vi har kan öka för att möta klimatutmaningen. Men vi kan också tänka nytt och se hur vi jobbar med energieffektivisering. Vi måste verkligen se till att gjorda insatser och resultat vi har uppnått för att bekämpa fattigdomen i världen nu inte går förlorade i form av fler stormar, mer översvämningar eller mer långvarig torka. Därför är det så rätt att satsa på klimat och utveckling och därmed också finansiera det inom ramen för de mekanismer som vi redan har. Det frågades en del om den nya gröna fonden. Jag välkomnar den. Beslutet i Cancún handlar om att vi ska ha en fond i gång 2020. Men jag talar nu om de 8 miljarder som den svenska regeringen redan har beslutat ska betalas ut. Vi har kanaler för att använda pengarna omedelbart. Nu talar vi om 2011 års budget. Redan nu finns det kanaler, och redan nu ska vi använda detta och vara beredda att göra mer framöver. Vi välkomnar innovativt tänkande. Vi ska se att en del transportslag ska beskattas och bära sina kostnader för utsläpp om det inte sker på något annat ställe. Det handlar om att hitta innovativa finansieringsmekanismer som vi gör nu genom att jobba mer med lån och krediter och se till att vi får fler flöden för att möta miljö- och klimatutmaningarna. Fru talman! Vi försöker att möta detta. Jag är glad över att vi kan få fortsatta diskussioner om hur vi får ett verkningsfullt bistånd som också tar till vara den hållbara utvecklingen. Jag vill bara vädja till kammaren och utskottet att inte nu skapa parallella system. Vi ser att hållbar utveckling lika mycket handlar om att vi ska ha god hälsa och kunskap i utvecklingsländerna för att kunna möta klimatutmaningarna inte bara globalt utan också lokalt och regionalt.

Anf. 115 Hans Linde (V)
Fru talman! Först tror jag att man måste påminna biståndsministern om att det finns andra finansieringskällor än bistånd när man vill göra internationella satsningar. När man lyssnar på debatten och detta anförande är det talande hur mycket som måste finansieras med biståndet. Klimatinsatser i syd ska finansieras med bistånd. Flyktingmottagande i Sverige ska finansieras med bistånd. Till och med att ha utländska studenter vid svenska högskolor ska finansieras med bistånd. En påminnelse till Gunilla Carlsson kan vara: Det finns fler finansieringskällor om man så önskar. Men det var inte därför jag begärde replik. Biståndsministern har lite gjort kvalitets- och resultatredovisning till sina honnörsord. Men frågan när man läser den borgerliga biståndsbudgeten är: Vart tog kvaliteten vägen? Var är de mätbara resultaten? Jag ser nu att den borgerliga regeringen har lyckats använda mer än 10 miljarder från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagande i Sverige. Man gör ännu ett nytt stort kapitaltillskott till Swedfund på 250 miljoner trots att denna verksamhet har kritiserats hårt. Man fortsätter nu att pumpa in biståndsmedel i europeiska ambassader. Jag har själv fått ett underlag från Utrikesdepartementet som visar hur man med bistånd finansierar ambassaderna i Budapest, Ljubljana, Reykjavik och så vidare. Frågan är: Var är resultaten? Hur många fler har fått jobb i syd, vilket biståndsministern talar om, genom att man finansierar flyktingmottagningen i Sverige med biståndsmedel? Hur många flickor och pojkar har fått gå utbildning, något som biståndsministern också talar om, genom att man ger pengar till Swedfund samtidigt som de låter sina investeringar kanaliseras genom skatteparadis? På vilket sätt har situationen förbättrats för befolkningen i Sahel och Colombia, som biståndsministern talar om, genom att man pumpar in svenska biståndsmedel i ambassaden i Reykjavik?

Anf. 116 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Nu är vi kanske tillbaka till avräkningsdebatten igen. Jag vill bara påminna om att när jag tittar tillbaka lite grann på avräkningsvolymer hade vi år 2002 en biståndsvolym på 0,83 procent av bni. Då avräknades 14,53 procent. Det är nästan lika mycket som vi avräknade 2008 när jag var ansvarig. Då avräknade vi 13,96 procent från biståndsramen. Fast då var vi å andra sidan uppe i 0,98 procent av bni. Detta med avräkningar, Hans Linde, har vi haft under lång tid i det svenska biståndet. Det viktiga nu för mig är att återkomma till riksdagen för att mer klargöra varför vi gör det. Vi kommer alltid in i en debatt om detta. Jag vill återigen vädja: Jag tror att flyktingmottagande i världen tjänar på att den lilla rännil som kommer till Sverige ska bemötas på ett bra sätt. Vi måste också se den globala utmaningen med allt fler människor på flykt undan förföljelse, klimatförändringar, krig, konflikter eller bara ekonomisk vanmakt. Därför är det bra att biståndet i Sverige avräknas och tar ett huvudansvar för flyktingsituationen i världen. Det hänger ihop med människors värdighet, kunskap och möjligheter att kunna klara sig själv - det om avräkningarna vad gäller just flyktingmottagandet och historiken. Vi har nu på Utrikesdepartementet har försökt att göra en rättvisande beräkning av kostnaden. Var är det egentligen det kostar att bedriva utrikesförvaltningen, och vad förväntar vi oss av UD? Vi ser att en av de saker som inte minst Vänstern, Miljöpartiet och även Socialdemokraterna säger är att fler länder ska öka sina nivåer vad gäller bistånd. Hur ser det ut i Budapest, Ljubljana och Bratislava? Är det inte så att vi ska bedriva den typen av samtal där för att se till att fler arbetar med både biståndseffektivitetsagendan och höjer sina ODA-nivåer? Det är just vad ni ber oss om, och därför ser vi att även de europeiska ambassaderna i ökad grad behöver jobba med internationellt utvecklingssamarbete. Då har vi likt andra länder gjort en avräkningsmodell på detta för att biståndet ska bära sina egna kostnader, och den har nu i full transparens delgetts utrikesutskottet.

Anf. 117 Hans Linde (V)
Fru talman! Man får väl igen påminna biståndsministern om att det finns fler utgiftsområden i Sveriges budget än just utgiftsområde 7. Det finns andra utgiftsområden som man kan använda för att finansiera till exempel ambassaden i Budapest, Ljubljana eller Reykjavik. Jag har väldigt svårt att tänka mig att de här ambassaderna skulle stå och falla med om vi har en svensk biståndsbudget som finansierar dem eller inte. Jag tycker det är lite talande att vi har en biståndsminister som klagar på att vi i oppositionen är så tjatiga med det här med avräkningar. Ja, men det är ju för att det handlar om stora belopp. Det handlar inte direkt om kaffepengar. Gunilla Carlsson och hennes regering har under sin tid vid makten tagit mer än 10 miljarder kronor av de svenska skattebetalarnas pengar för att finansiera flyktingmottagande i Sverige med biståndsmedel. Jag tycker att det är på sin plats att man frågar vad resultaten är. Hur många fattiga har lyfts upp ur fattigdom? Hur många fler har fått arbete? Hur många fler barn har fått gå i skolan genom att vi gör de här satsningarna? Tycker biståndsministern som gammal revisor att det är en irrelevant fråga att ställa? Jag tycker nog inte det. Låt mig gå vidare in på biståndets innehåll, för det var något jag också lyfte fram i mitt anförande. Biståndsministern berömmer nu hur regeringen satsar 3,7 miljarder mer på ökat bistånd. Det är självklart positivt, men är det då inte hög tid att den här retoriken vi gång på gång hör från talarstolen om satsningar på kvinnor, jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter också omsätts i satsningar som vi kan se i kronor och ören? Vi har genomgående under Gunilla Carlssons tid som biståndsminister hört de här talen. Jag hör Gunilla Carlsson säga rätt saker, om jag ska vara helt ärlig och det tar lite emot som vänsterpartist att erkänna, men jag ser inte att retoriken om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter omsätts i satsningar. När ska vi börja se att andelen av den svenska biståndsbudgeten som går till dessa områden ökar, både i procent och i kronor?

Anf. 118 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Vi försöker göra mer nu på millenniemål 5 just för att minska mödradödligheten i världen. Det hänger också intimt samman med hur vi jobbar med hälsosystemen. Men den politiska insats vi gör för att jobba med SRHR-frågorna ska inte underskattas. Under den förra mandatperioden såg jag till att samtliga diplomater i den svenska utrikesförvaltningen fick ökad kunskap om SRHR-frågorna i bred bemärkelse, just för att vi ska kunna lyfta upp dessa frågor. Jag utesluter inte att det kan komma mer pengar framåt, men jag vill, fru talman, värja mig mot det Hans Linde sade i sitt huvudanförande, att fattigdomsbekämpningen kommer allt längre ned och att vi inte ser så mycket om detta och att det är mycket retorik. Jag vill bara säga att jag är stolt också över att jaga kostnader. När vi talar om att det är väldigt mycket pengar i avräkningar vill jag bara poängtera att Socialdemokraterna jobbade likadant när de satt vid makten, och det är därför jag är trött på avräkningsdebatten. Men vi ska återkomma även till den. Jag får aldrig något erkännande för att jag försöker spara pengar genom att komma åt korruptionen genom att försöka effektivisera och se till att fler arbetar. Det är också ett sätt att frigöra mer resurser och se till att vi stärker demokratiseringssträvandena. Vi ska använda de pengar vi har på ett ansvarsfullt sätt och se till att de ökade resurser vi nu får dirigeras på ett sådant sätt att vi bland annat ser världens barn och unga och att vi ser till att skapa förutsättningar för hållbar tillväxt genom att titta både på klimat- och miljöinvesteringar. 6 av 10 kronor som används av Sida har miljö och hållbar utveckling som del i sin rapportering. Allt är inte direkt miljörelaterat, men det är i alla fall vad vi får fram av skrivelsen. Vi ser också att med ökade medel som används bättre och mer målinriktat kan vi antagligen också få bättre resultat. Vi har haft väldigt mycket erfarenhet av att prata om hur mycket pengar vi satsar. Jag ska gärna återkomma också med resultatrapport nästa gång som handlar om jämställdhet och vad vi har uppnått på det området för att visa att vi inte bara lägger in mer pengar och mer kunskap utan också att resultaten blir allt bättre, även på jämställdhetsområdet.

Anf. 119 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Jag glömde tidigare att säga till protokollet att självklart står socialdemokratins breda syn på det svenska biståndet med i den motion vi har lagt fram. Jag skulle vilja ta upp två frågor och synpunkter till biståndsministern. Som biståndsministern säkert vet är vi socialdemokrater i grunden positiva till Swedfunds verksamhet. Vi har också varit med om att bygga upp Swedfund och stödja dem över åren. Ändå är det anmärkningsvärt när tung och allvarlig kritik kommer från Riksrevisionen mot Swedfund på ett flertal olika områden att biståndsministern inte, vad jag vet, har kommit med ordentliga svar på kritiken om att Swedfund använder skatteparadis för sin verksamhet. Jag vet att regeringen tillsatte någon form av översyn av detta. Swedfunds verksamhet leder enligt Riksrevisionen inte heller på ett tydligt sätt till fattigdomsbekämpning. De här två frågorna skulle jag vilja ställa till biståndsministern och be att få ett svar på. Har de här två frågorna fått nöjaktiga svar? Om inte, hur kan man kontinuerligt fortsätta att ösa in pengar i Swedfund? I grunden är vi socialdemokrater som sagt var positiva till Swedfund, men de här två frågorna måste få nöjaktiga svar. Inte vid något tillfälle hittills har dessa frågor besvarats offentligt i utrikesutskottet eller här i kammaren. Jag tror inte heller att Riksrevisionen har fått svar på dessa frågor.

Anf. 120 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Tack för att vi får en möjlighet att inledningsvis diskutera Swedfund en del. Jag tror att vi behöver återkomma. Jag tror att Swedfund behöver ytterligare kapitalskott för att hävda sig som en svensk utvecklingsaktör på en marknad där det blir alltmer konkurrens mellan givarna. Jag tror också att man behöver en viss volym för att kunna vara attraktiv. När jag ser en del investeringar som bolaget nu till exempel gör i Liberia, inte minst på det område som Kent Härstedt lyfte fram, det vill säga förmågan att kunna göra bra energiinvesteringar som är hållbara framöver, så behövs den här konkurrensen som Swedfund kan erbjuda. Hur har vi då hanterat det? Jag har många gånger sagt att hela biståndsförvaltningen är behäftad med en del problem som vi har diskuterat från tid till annan. Det kan vara bristande återrapportering, och ibland har vi också ett behov av att biståndet ska åstadkomma allting och hur pass tydlig är just fattigdomsbekämpningsambitionen i det första ledet. Det här tror jag är ett problem som Swedfund har eftersom det inte är lika tydligt som det kanske är i en del andra biståndsformer. Vi behöver diskutera det här, eftersom vi vet att förväntningarna från utvecklingsländerna naturligtvis är att kunna göra bra saker kring utbildning och hälsa, vilket har ett väldigt direkt perspektiv, men också att bidra till nya och bättre jobb. Här har Swedfund med sin förmåga att kunna komma med riskkapital, minska riskerna och öka de totala kapitalflödena en hel del att bidra med. Vad gäller skatteparadisen har vi i samband med finanskrisen arbetat just med att undanröja dessa skatteparadis, för de har besvär, tycker jag rent allmänt, med transparensen i betalningssystemen. Men en förklaring vi har fått till att Swedfund har använt dem har varit att det är just där transaktionen sker. När det gäller Riksrevisionens kritik gentemot Swedfund har vi verkligen försökt följa upp den. Vi har tittat på ägardirektiven, och vi har krävt bättre rapportering, och jag tror att det fortsatt finns en hel del kvar att göra där också. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser, precis som Kent Härstedt säger, att det här är en viktig del i de svenska biståndsverktygen, och därför behöver vi nog återkomma till hur vi kan göra Swedfund ännu mer relevant och effektivt.

Anf. 121 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Mycket kort: Jag tror att vi får återkomma när det gäller Swedfund, för jag är inte helt nöjd med svaren. Jag hör att det är saker på gång, men jag hör inte att biståndsministern har godtagbara svar kring de frågeställningar som Riksrevisionen har ställt kring Swedfund, och därför lär väl också Riksrevisionen återkomma om inte de svaren blir nöjaktiga. Det finns alltså skäl att återkomma till det. Det andra jag skulle vilja ta upp handlar om de 8 miljarder till miljöbistånd som biståndsministern är väldigt glad för. När man blickar tillbaka och tittar på presentationen och sedan på Rapports granskning och intervju med statsministern kan man konstatera att det ges väldigt olika bilder. Vid presskonferensen handlar det väldigt mycket om nya pengar till klimatbistånd. När statsministern sedan får svara på frågor och Rapport granskar var det ganska mycket pengar som redan fanns i biståndet och som någon sade: Samma pengar, ny etikett. Vad klimatbiståndet behöver är ju mer pengar, inte återanvända eller ompaketerade pengar. Jag antar att det är journalister som också lyssnar på detta, och granskningen kommer att fortsätta. Jag kommer själv ihåg när biståndsministern och ytterligare ett statsråd kallade till presskonferens, och det ställdes frågor från journalisterna. Är detta nya pengar? Ja, det är det, sade man. När sedan granskningen görs av Rapport och frågor ställs till statsministern visar det sig att så inte var fallet. Jag tycker att man ska vara ärlig och tydlig, och när det gäller många av biståndsministerns honnörsord säger hon, precis som Hans Linde sade, rätt saker. Men i detta fall blir det väldigt fel. Det vill vi helst undvika i framtiden. Vi vill hellre ha raka och ärliga svar.

Anf. 122 Gunilla Carlsson (M)
Fru talman! Det stämmer att när vi presenterade denna unika klimatsatsning inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet, där mycket handlade om att använda pengar till anpassningsåtgärder i de allra fattigaste länderna men också i viss mån bidra med energieffektivisering, var det bara en del i det svenska internationella klimatengagemanget. Då var det 4 miljarder som var nya pengar till biståndet. Det var så vi beskrev det. I dag talar vi om att det totalt sett är ungefär 8 miljarder som vi jobbar med i klimatsatsningen, och det är gamla pengar också. Det som jag ville visa, och som också framgår i betänkandet, handlar om att mer och mer av det som Sida gör - 6 av 10 kronor - har bäring på just klimat och hållbar utveckling. Därför blir vi verkligen föregångare i fråga om detta eftersom vi väver ihop fattigdomsbekämpningen med behovet av att ha den både ekologiskt och socialt hållbar. Här finns det mycket kunskap i Sverige som gör att vi kanske har förtroende när vi nu ska föra dessa otroligt komplicerade klimatförhandlingar som behövs, där det handlar om att använda de pengar man har till fattigdomsbekämpning på ett klokt sätt men också om att se till att man kan få till nya flöden. Det är därför som jag tycker att det är viktigt att öppna upp för det innovativa men samtidigt se till att vi kanske också ska hitta former som gör att vi jobbar mer med lån och krediter även på energieffektiviseringsområdet. Jag vill också hävda att det är additionellt utifrån de 0,7 procenten av bni som vi är internationellt förbundna av. Det är så som statsministern ibland också har resonerat, att detta är utöver det svenska åtagandet för fattigdomsbekämpning som är 0,7 procent. När vi har fått nya pengar tack vare att vi har skött vår ekonomi och har ökat biståndsbudgeten kan vi också säga att vi ytterligare klimatsatsar. Om vi kan fortsätta sköta den svenska budgeten, vilket vi ska, och med de ökade biståndsflöden som jag kan se framför mig skulle jag, om jag får välja, göra ytterligare riktade satsningar på världens barn och unga. Vi ska inte glömma hälsa och utbildning. Men jag tror att vi framför allt måste kunna se vad vi har lärt oss av den klimatsatsning på 4 miljarder som vi gjorde och ta den vidare eftersom den tar slut 2012.

Anf. 123 William Petzäll (Sd)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer. När jag läser om utgiftsområde 7 om internationellt bistånd kan jag inte låta bli att ställa mig frågande till om majoriteten av riksdagsledamöterna i tidig ålder fick boken om pojken med guldbyxorna uppläst som godnattsaga. Boken handlar om en pojke som i högerfickan alltid hade obegränsat med resurser som han kunde slösa på allehanda saker. Det var en saga. Men hur gärna man än vill att statens kassa ska fungera som pojkens guldbyxor måste man förstå att våra resurser i verkligheten är begränsade och ska i första hand gå till att finansiera vår gemensamma välfärd. Svenska staten ger i år 35 miljarder kronor i bistånd, vilket motsvarar 1 procent av den beräknade bruttonationalinkomsten. Genomsnittet för OECD-ländernas biståndsbudget ligger på 0,48 procent av bni, och som vi hörde nyligen är FN:s allmänna rekommendation 0,7 procent av bni. Sveriges budgetram för bistånd utmärker sig således både i jämförelse med FN:s uttalade ambition om vad länderna ska ge och i jämförelse med genomsnittet för OECD-länderna. En stor del av Sveriges bistånd kanaliseras via Sida, en myndighet med uppdrag att genomföra de beslut som fattas i Sveriges riksdag. Riksrevisionen gjorde som bekant år 2007 en granskning av projektverksamheter som finansierades av just Sida. Resultatet visade på en anmärkningsvärd oordning, otillräcklig internkontroll samt flera oegentligheter. I Riksrevisionens granskning framgick det bland annat att av 15 biståndsprojekt i Sydafrika, Namibia, Kenya och Tanzania undgick inget projekt kritik. I två tredjedelar fanns det väsentliga fel i räkenskaperna, i flera fall saknades bokföring, och i tre av fyra fall saknades underlag för att Riksrevisionen skulle kunna göra en bedömning om verksamheten över huvud taget hade bedrivits. I ett av tre fall förekom oriktiga handlingar som förfalskade kvitton och närvarolistor. I ett annat fall förekom omotiverat höga löner, lokalkostnader och konsultkostnader. Hälften av projekten hade inte betalat lagstadgade skatter eller arbetsgivaravgifter. Jag ska ge några andra exempel där man har slösat svenska skattemedel. 5 miljoner kronor gick till att bygga en kolchos efter svensk modell. Projektet gav ett nytt svenskt jobb. Det var till en konsult som fick 114 000 kronor i månaden för att leda arbetet. Efter ett par år lades projektet ned utan att det ens hade slutförts. Ett annat exempel är en begagnad skruvfabrik som kostade svenska skattebetalare 12 miljoner kronor. Den inköptes och skickades till Moçambique som bistånd. Men på tio år tillverkades inte en enda skruv. Det enda som återstod av värde var skrotet. Ytterligare ett exempel är när svenska staten satsade 28 miljoner kronor på ett mejeri i Ryssland. Projektet skulle leda till 110 nya jobb. Resultatet efter två års tid var att det inte blev ett enda nytt jobb. Fru talman! Det är ingen hemlighet att det svenska utvecklingsbiståndet liksom utvecklingsbistånd i allmänhet många gånger pumpas in i ett svart biståndshål och alltför ofta hamnar i diktatoriska länder. Sverigedemokraterna sätter i sin budgetmotion ned foten mot det ändlösa resursslöseriet med svenska skattemedel. I stället föreslår vi en omfördelning där vi minskar det många gånger ineffektiva och kontraproduktiva utvecklingsbiståndet för att samtidigt öka anslagen till FN:s flyktingorgan UNHCR med 1 miljard. På detta sätt frigör vi dessutom resurser som vi väljer att satsa på eftersatta välfärdsområden. Vår omfördelning gör att vi landar på den av FN rekommenderade procentsatsen, 0,7 procent, av bni, och innebär således att vi satsar betydligt mer i genomsnitt än många andra OECD-länder. Vi ser bistånds- och flyktingpolitik som en helhet. Det är ingen hemlighet att de tillsammans innebär två mycket stora kostnader, kostnader som felriktas och hjälper få människor till en hög kostnad. Inte alltför sällan slår många av er i de övriga partierna i denna kammare sig för bröstet när det gäller hur behjärtansvärda och solidariska era satsningar gentemot omvärldens människor är. Jag menar att det i många fall förhåller sig precis tvärtom. Låt mig exemplifiera detta kort och koncist. Varje ensamkommande asylsökande ungdom kostar i genomsnitt 1 900 kronor per dag. Denna summa multiplicerad med 365 blir närmare 700 000 kronor per år. För denna summa skulle vi exempelvis ha kunnat rädda 60 000 barn per år från att dö i kolera eller ge över 400 000 utsatta barn vaccinationsskydd mot bland annat mässling. Fru talman! Jag vill tro att ni i de övriga partierna har en god intention med er politik, men tyvärr hamnar ni många gånger i fel slutanalys. Jag tycker ändå att man ibland då kan svälja sin egen stolthet och faktiskt erkänna att man har haft fel. Genom vår miljardsatsning till UNHCR hjälper vi mångdubbelt fler människor i verklig nöd än man gör med dagens kostnadsinneffektiva och vad jag menar inhumana flyktingpolitik. Solidaritet och medmänsklighet kan inte alltid räknas i procentsatser, däremot i antalet räddade människoliv. Med vår politik räddar vi betydligt fler än som sker i dag. Det menar jag hela tiden måste vara utgångspunkten för såväl biståndspolitiken som flyktingpolitiken.

Anf. 124 Hans Linde (V)
Fru talman! Det framgick med önskvärd tydlighet att Sverigedemokraterna vill minska den svenska biståndsbudgeten. Det kan vara bra att veta för dem som lyssnar på debatten att Sverigedemokraterna har föreslagit att det svenska biståndet ska minskas med 9 505 miljoner kronor - en neddragning som ska inledas om 19 dagar. Den budget som vi nu diskuterar träder i kraft den 1 januari nästa år, och det innebär att dessa nedskärningar ska genomföras om 19 dagar. Frågan är: Vilka biståndsprojekt är det som Sverigedemokraterna vill lägga ned? Det kanske är värt att upplysa William Petzäll om att man inte kan göra retroaktiva nedläggningar och neddragningar. De biståndsprojekt som William Petzäll pratar om i talarstolen har redan genomförts - om de någonsin har genomförts - och det går inte att spara på dem. Om man tittar framåt mot kommande verksamhetsår är frågan: Vad är det för biståndsprojekt som man vill lägga ned? Är det Svenska Afghanistanskommitténs arbete med att utbilda barnmorskor i Afghanistan, ett land där över 20 000 kvinnor dog i samband med graviditet förra året? Eller är det samma organisations arbete i Afghanistan som nu ger mer än 100 000 barn möjlighet att gå i skolan? Är det detta som är det svarta hålet, resursslöseriet? Eller är det möjligtvis så att man ska lägga ned det svenska stödet till RFSL:s projekt där man stöder hbt-organisationer i Uganda, ett land där man just nu diskuterar att införa dödsstraff för människor som har samkönade relationer? Eller vill ni dra tillbaka det svenska stödet till ungdomsmottagningar i Tanzania, där vanliga ungdomar i ett land som härjas av hiv/aids får möjlighet till kunskap och att använda preventivmedel? Är det dessa projekt ni vill lägga ned och börja fasa ut om 19 dagar? Eller vilka områden är det egentligen som ni vill göra besparingarna på?

Anf. 125 William Petzäll (Sd)
Fru talman! Till att börja med är det vi ska fastslå ramarna för den kommande budgeten, inte vilka projekt vi specifikt vill skära ned på. Rent generellt är det som vi har gett oss in på, vilket även framgår av vår budgetskrivelse, det många gånger kostnadsineffektiva och kontraproduktiva utvecklingsbiståndet, som bevisligen inte har gett något större resultat och som bevisligen också många gånger hamnat i fel händer. Oavsett om de har hamnat i fel händer direkt eller indirekt spelar det mindre roll. Faktum är ändå att hur fina insatser vi än gör för skola, sjukvård och omsorg i tredje världen hjälper vi indirekt diktaturstaterna att inte behöva satsa på till exempel välfärdsområden, och i stället kan de enbart ägna sig åt att köpa in vapen och fortsätta att bedriva krig. Det är vad det handlar om. Vi har inte sett att utvecklingsbiståndet har gett några positiva resultat. I stället vill vi omfördela resurserna och satsa utökade resurser på UNHCR. Där kan vi hjälpa betydligt fler människor än vad vi gör med dagens biståndspolitik och flyktingpolitik. Jag menar att det måste vara utgångspunkten, och det är en sant human flyktingpolitik.

Anf. 126 Hans Linde (V)
Fru talman! Jag begär inte att William Petzäll nu ska redovisa exakt hur de 9,5 miljarderna ska slå mot biståndsbudgeten. Men någonstans måste man ha mer än bara yvig retorik att komma med när man ska motivera varför man vill göra en neddragning på nästan 10 miljarder som ska sjösättas om 19 dagar. Någonstans måste man kunna ge exempel på ett projekt som man vill avsluta och ett land som man inte vill ge något svenskt bistånd till. Någonstans måste ni kunna redovisa det. Det minsta man kan begära av en folkvald riksdagsledamot är att han i grova drag kan ge några exempel över huvud taget på hur man vill genomföra dessa nedskärningar på 9,5 miljarder kronor. Talmannen påminde William Petzäll om yrkandena. Jag tittar i biståndsbetänkandet, och trots William Petzälls yviga retorik i talarstolen hittar jag inte en enda reservation från Sverigedemokraterna och inte ett enda förslag på hur man ska ändra svensk biståndspolitik. Om man nu är så upprörd över hur svensk biståndspolitik fungerar, varför har man inte presterat ett enda förslag på förändringar i den biståndspolitik vi har inom ramen på 35 miljarder. Det finns sju reservationer i biståndsbetänkandet, och Vänsterpartiet står bakom samtliga. Men det finns ingenting från Sverigedemokraterna. Det är också lite intressant för dem som lyssnar här. När det i morgon blir dags att votera om betänkandet, kommer då Sverigedemokraterna sin vana trogen att agera som stödparti till den borgerliga regeringen och rösta ja till den borgerliga Alliansens skrivningar i detta betänkande?

Anf. 127 William Petzäll (Sd)
Fru talman! Till att börja med kanske jag ska påminna Hans Linde om att vi för bara några dagar sedan röstade igenom besparingar med De rödgröna. Jag kommer inte att gå in i detalj på vad vi vill skära ned på, men det handlar generellt sett om utvecklingsbiståndet. Där kan vi göra besparingar på 10 miljarder kronor, som vi i stället väljer att satsa på svensk välfärd. Till skillnad från Vänsterpartiet lever vi med den insikten att våra skattemedel är begränsade, och då måste man prioritera. Där prioriterar vi svensk välfärd, sjukvård, äldreomsorg och skola före ett kontraproduktivt och innehållslöst utvecklingsbistånd, som bevisligen inte kan påvisa några förbättrade resultat. Det handlar om ett resursslöseri, som vi menar måste få ett slut någon gång.

Anf. 128 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Jag tycker att det var intressant att lyssna på Petzälls anförande för det var så fyllt av märkligheter, som jag tror att många av oss som har jobbat ett tag med de här sakerna inte riktigt kände igen oss i. Först och främst togs flera exempel, bland annat ur Riksrevisionens kritik för något år sedan. Alla vi som har följt det här och läst på lite grann vet att det handlar om 15 projekt av 6 000. Efter detta lät Sida tillsätta en egen utredning av hur det stod till med de 15 projekten, och i slutändan landade det på ett eller två projekt som hade svårigheter. Lundgren får rätta mig eller nicka. Det var två som gick till rättslig prövning, och de övriga byggde på missförstånd och en inte helt bra genomförd granskning av dem. Det landade alltså på att det handlade om 2 projekt av 6 000 i slutändan. Det går att läsa sig till när man följer ärendet. Det talades om mejeri. Det enda mejeri vi andra har hört talas om fanns inte i Ryssland utan i Makedonien. Det är ganska viktigt att man läser på ordentligt innan man ger sig på att hugga i ett så viktigt och angeläget område som just biståndet. Det handlar om människors liv, och biståndet är kanske på ett annat sätt än många andra politikområden ett område där de facto väl använda pengar räddar människoliv på daglig basis. Svenskt bistånd under den tidigare regeringen, men även under nuvarande regering, har ett oerhört gott internationellt anseende. Den svartmålning som William Petzäll har presterat här i dag känns inte igen på internationell nivå.

Anf. 129 William Petzäll (Sd)
Fru talman! Jag är inte helt förvånad över det som har konstaterats, att Riksrevisionen kommer fram till en slutsats och Sida kommer fram till en helt annan slutsats när man tillsätter sin egen utredning. Det har förekommit oegentligheter, missräkningar och så vidare. Det har Riksrevisionens egna utredare konstaterat, och det framgår också med all önskvärd tydlighet i deras sammanfattning. Sedan kan jag förstå att Sida försöker undfly de egna misstag som har begåtts. Det är inga konstigheter i det - man försöker alltid rädda sitt eget skinn. Återigen: Det här handlar inte om att vi vill minska katastrofbiståndet, utan det handlar om att vi framför allt vill minska det kostnadsineffektiva utvecklingsbiståndet. Vi menar att vi kan skära ned på det och i stället använda det för inhemska ändamål, som till exempel förbättringar av vår välfärd. Jag tror inte att du har den uppfattningen att välfärden är helt utbyggd som den ser ut i dag, utan den är i behov av upprustning. Politik handlar till stora delar om att prioritera, och då väljer vi att prioritera svensk välfärd före utvecklingsbiståndet. Som jag har påpekat tidigare gör vi en omfördelning där vi ökar anslagen till UNHCR, som gör ett väldigt gott jobb. Som jag var inne på tidigare kan vi hjälpa oerhört många fler människor än med dagens flyktingpolitik genom att vi satsar våra resurser i krisernas närområden i stället för att satsa dem på den lilla rännil som lyckas ta sig till Sverige.

Anf. 130 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Jag tillhör också regeringens kritiker - jag tillhör oppositionen. Men inte heller jag skulle vilja säga att det bistånd vi har i dag pumpas in i diktaturer. Så har det inte varit, och så är det inte. När du pratar om kontraproduktivt och ineffektivt bistånd, vad grundar det sig på? Det är inte det anseende som svenskt bistånd har. När svenskt bistånd utvärderas av internationella bedömare - och de listorna kan göras långa - är det ingen som är i närheten av dina formuleringar här i dag. Jag vill höra faktakällorna. Man kan inte bara sitta några stycken på en kammare och komma på hur man ska svartmåla svenskt bistånd. Det måste ha någon form av förankring i verkligheten. Då kan man inte som i det tidigare fallet ta ett eller två exempel för att svartmåla svenskt bistånd, som består av 6 000 olika projekt, som ständigt granskas av internrevision, av myndigheten Sadev, av Riksrevisionen och av andra. Det finns väldigt gott som utförs med svenskt bistånd. Tror man att Sverige är en isolerad ö i världen som inte alls är beroende av sjukdomar, miljöförstöring, kriminalitet och mycket annat som i dag är gränsöverskridande över jordklotet utan tror att Sverige är en isolerad ö som inte berörs alls av hur människor har det i andra delar av världen, då har man en ganska udda politisk inställning, skulle jag vilja säga. I dag berör allt alla människor på jordklotet. Vill vi svensk välfärd väl måste vi också interagera och hjälpa människor på andra platser i världen. Det är just genom att tillsammans hjälpas åt som vi kan uppnå en bättre levnadsstandard i världen.

Anf. 131 William Petzäll (Sd)
Fru talman! Det sades att vi kritiserade utvecklingsbiståndet eftersom det inte har gett något resultat, och du frågade efter källor, Kent Härstedt. Föregående talare och din kollega efterlyste just fakta, siffror på vilket resultat biståndet har gett. Det har vi inte på bordet. Vilket resultat har utvecklingsbiståndet gett? Jag har inte sett det i de rapporter som har lagts fram. Det finns fler mycket ansedda forskare som menar att utvecklingsbistånd i allmänhet snarast passiviserar många av mottagarländerna. Som jag var inne på tidigare: I stället för att en diktaturstat som för anfallskrig ska tvingas prioritera sin egen välfärd gör vi från västvärlden den prioriteringen att vi bygger deras välfärd samtidigt som de kan lägga ännu mer resurser på att föra krig mot andra länder. Det menar jag till stor del utgör det kontraproduktiva i utvecklingsbiståndet. När det kommer till det kostnadsineffektiva frågar jag återigen: Var är resultaten? Vi har inte sett dem. Vi har dem inte på bordet i dag. Vi har inte haft det under tidigare år heller.

Anf. 132 Christian Holm (M)
Fru talman! Vi har nu kommit till den årliga debatten i kammaren om det svenska biståndet. För egen del blir det min femte debatt i rad på det temat. Jag kan konstatera att det är en viss skillnad på debatten i dag jämfört med när vi började 2006. Men det finns också självklart många likheter. Jag återkommer till det om en liten stund. Jag kan börja nu med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, så att den formaliadelen är avklarad. Att göra tillbakablickar och se hur vår politik har utvecklats är viktigt för att kunna utvärdera det vi har genomfört och mäta resultaten av det. Just resultatfrågan kommer hela tiden upp. Det är något som vi prioriterar och som har prioriterats de senaste åren, just för att det är så viktigt att se vart biståndet går. I många delar är det nog många av oss som kan vara överens, från höger till vänster i politiken, om att biståndet ska göra nytta och givetvis vara effektivt och att det är viktigt att vi får ut resultat. Där skiljer vi oss inte så mycket åt. När det däremot kommer till vad vi ska genomföra och på vilket sätt vi ska göra det, då skiljer det sig. Det är viktigt att vi är tydliga i våra formuleringar av vad vi vill ha ut av biståndet. Men det är viktigt att vi inte bara formulerar, utan vi måste också leverera. Det handlar om att skapa utveckling, och det handlar till syvende och sist om att rädda liv och förbättra utvecklingen i länder där människor lever under förhållanden som är allt annat än bra. Efter många års diskussioner påbörjades under förra mandatperioden en relativt omfattande landfokusering av biståndet. Det var en diskussion som hade pågått i många år men som just stannade vid formuleringar och det inte blev leverans. Men detta levererades under förra mandatperioden. Sverige kan inte göra allt överallt, och det är också i enlighet med de överenskommelser som vi har internationellt, exempelvis genom den så kallade Parisdeklarationen. Det handlar om att samarbeta bättre med andra, att vi som givare har bättre koordination och att det ges ett större ägarskap till de länder där vi är engagerade. Vi har också prioriterat tematiskt. Vad är Sverige bäst på, och var är det vi kan vi nå bäst resultat? Det blev tre tematiska prioriteringar där vi satsade extra: demokrati och mänskliga rättigheter, klimat och miljö samt jämställdhet och kvinnors roll och delaktighet i utvecklingen. Det är stora och viktiga områden. Demokrati och mänskliga rättigheter handlar om att vi på olika sätt stimulerar genom att bygga upp fungerande, ansvarstagande partiväsen, att vi säkerställer att de mänskliga rättigheterna efterlevs. Beträffande klimat och miljö handlar det om att vi gör kloka investeringar. Vi hade tidigare i kväll diskussioner om att vissa delar av världen måste göra vissa saker och att man resonerar: Vi har gjort vårt, och nu är det deras tur. Men vi gjorde någonting utvecklingsmässigt och industrialiseringsmässigt för ganska många år sedan. Det är dumt att de länder som i dag industrialiseras gör det på samma dåliga sätt som vi gjorde utifrån dagens perspektiv. Det som man ska göra är att se till att när det finns ny, modern teknik, som är klimatsmart och bra för miljön, då kan man investera direkt där, så slipper man att gå den långa vägen. Man behöver inte uppfinna hjulet igen. Där kan vi med särskilda insatser inom biståndet vara med och göra extra nytta. När det gäller kvinnors roll i utvecklingen och deras delaktighet och jämställdhetsfrågan handlar det om att det är en mänsklig rättighetsfråga att både kvinnor och män har samma rättigheter. Men det är också en utvecklingsfråga rent ekonomiskt. I länder där vi förbjuder halva befolkningen att delta, att bidra, är det självklart att utvecklingen stannar av. Men det grundläggande är att det är en mänsklig rättighetsfråga. Fru talman! Sverige har ett omfattande bistånd. Ja, det är faktiskt rekordhögt. Enprocentsmålet ligger fast. Det finns en bred majoritet i den här kammaren om att vi ska ha ett enprocentsmål. Samtidigt - det vet den som har lyssnat på mig tidigare - tycker jag inte att det är helt oproblematiskt. Jag hoppas att det ska vara möjligt för oss att föra en diskussion om detta framöver - inte för att frångå enprocentsmålet för att minska och inte heller nödvändigtvis för att kraftigt öka utan för att tydligare sätta fokus på vad vi vill göra utvecklingsmässigt snarare än utbetalningsmässigt. Förra året stod vi här och diskuterade - jag tror att det var i slutet av november 2009 - finanskrisens inverkan på vårt utvecklingssamarbete och biståndet. Då konstaterade vi att den svenska ekonomin minskade i finanskrisens spår. Det fick konsekvensen att även det svenska utvecklingsbiståndet minskade och man fick göra neddragningar. I år kan vi se att biståndet ökar kraftigt. 35,2 miljarder, står det på slutraden för den budgetpost i statsbudgeten som avser det svenska utvecklingsbiståndet. 35,2 miljarder är en hel del pengar. Ja, det är riktigt mycket, för att vara exakt. Samtidigt kan vi konstatera att behovet runt om i världen säkert är långt mycket större. Där har Sverige en unik möjlighet att fortsätta att arbeta och utveckla när det gäller det svenska biståndet. Men vi är också en del av världens största biståndsgivare, som är Europeiska unionen, där vi också kan arbeta för att nå ett bättre resultat. Tidigare år har det rört sig om ökningar i biståndet. Men det som har vållat viss problematik är inte framför allt huruvida vi sker ned eller ökar utan ryckigheten, som självfallet är lite mer plågsam det år man måste dra ned snarare än öka. Men det är också svårt att på kort tid kraftigt justera upp biståndet med korta ledtider, i alla fall om vi vill säkerställa att pengarna hamnar i rätt händer och används på ett ansvarsfullt sätt. I och med att vi är tydliga med att vi inte accepterar korruption och annat fusk och att vi ställer vissa, ofta ganska hårda, krav på dem som tar emot vårt bistånd hamnar vi också i situationer där vi måste stoppa biståndet. De här pengarna måste sedan omfördelas för att vi ska kunna få ut de pengar som vi avser. Det kan bli korta ledtider, och det kan emellanåt bli problematiskt att hinna säkerställa att det här sker på absolut bästa sätt. Där tycker jag att det är viktigt att vi i framtiden kan ha ett resonemang för att se hur vi kan se till att de pengar vi nyttjar används på ett så effektivt och bra sätt som möjligt och hamnar i rätt händer. Jag tycker också att det är bra att vi har en aktiv biståndsdebatt här i Sverige och att vi ska vara pådrivande, som jag nämnde tidigare, inom EU och förbättra EU:s bistånd. Fru talman! För en dryg vecka sedan hade jag förmånen att träffa Storbritanniens nye biståndsminister, Andrew Mitchell, och ha viss diskussion med honom. Jag gladdes åt att den brittiska biståndspolitiken i allt väsentligt är väldigt lik den svenska. Resultat och utkomsten för mottagarna av biståndet står i centrum, det vill säga att biståndet gör nytta och att vi ska se att vi får värde för de pengar som investeras. Men det handlar också om ansvarstagandet gentemot biståndsgivarna, det vill säga för Sverige de svenska skattebetalarna, för Storbritannien de brittiska skattebetalarna och för EU skattebetalarna i Europeiska unionen. Jag är övertygad om att vi måste bli bättre på att visa vad skattebetalarnas pengar går till. Och jag tror att det finns alla möjligheter för oss att bli bättre på att redovisa vad pengarna går till och vilket resultat de ger. För den transparensgaranti som nu är införd och det arbete som görs med att öppna biståndet gör informationen om vad som görs med de svenska biståndspengarna mer lättillgänglig. Vi får reda på vad som görs, var det görs, hur det görs och av vem det görs. Och detta ska vi göra offentligt. Det är viktigt, för det gynnar såväl mottagare av biståndet som de svenska givarna. Angelägna uppgifter som vi har att diskutera framöver tror jag handlar om att hitta vägar för en mindre ryckig planering av vårt bistånd och hur vi ska hantera så stora summor som vi gör utan att det ska finnas risk för oegentligheter. Det tror jag blir enklare om vi har öppenhet och transparens. Vi ställer stora krav på öppenhet och transparens på våra mottagare av biståndet. Det är bra, men därför är det ännu viktigare att vi själva kan uppvisa detsamma i våra egna interna processer i Sverige. Det här arbetet har börjat, men det är inte enkelt, och vi måste fortsätta att driva de här frågorna. Sverige kan inte göra allt överallt, sade jag tidigare. Samtidigt är bistånd inte heller lösningar på alla problem i utvecklingsländerna. Biståndet kan däremot vara ett verktyg för att uppnå ekonomisk utveckling. Det kan handla om uppbyggnad av samhällsinstitutioner, som ett fungerande rättsväsen. Det kan handla om utbildningssystem, så att folk får möjlighet att utbilda sig och höja sin kompetensnivå. Men för att nå verklig utveckling behövs givetvis ett ansvarsfullt politiskt ledarskap i de länder som det gäller, självklart kombinerat med en rad andra faktorer. Handel är en del. Öppenheten är en annan. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter tillsammans med marknadsekonomiska reformer är grundläggande för utvecklingen. Biståndet kan fungera som ett smörjmedel, men i grunden krävs, för hållbarhet, att barn får gå i skolan och utbilda sig och att de vuxna är sysselsatta och har ett jobb att gå till. I inrikespolitiken i Sverige talar vi mycket om arbetslinjen, och vi bedriver politik utifrån den. I utvecklingspolitiken bör vi nog prata ytterligare lite mer om jobben, lite mer arbetslinjen international, så att säga. Det är marknadsekonomiska reformer och handel som är grundläggande för detta. Tidigare i dag uttryckte Valter Mutt från Miljöpartiet i den här frågan en viss oro för julhandeln. Jag är mer oroad för att vi inte julhandlar, för det är när vi köper produkter som är tillverkade i olika länder och när vi får internationell rörlighet på varor och tjänster som vi får utveckling. Det är det som stärker ekonomin för personer i länder som i dag inte har det så enkelt. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag är övertygad om att vi kan visa på att de pengar som investeras i biståndet faktiskt gör nytta och leder till minskad fattigdom, till minskad barn- och mödradödlighet, till mer klimatsmarta och hållbara investeringar i utvecklingssamarbetet, till stärkta rättigheter för kvinnor i länder där sådana rättigheter saknas och till att fler människor får leva i länder som styrs demokratiskt och där kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte förekommer i den här omfattningen. Om vi kan göra det här är jag övertygad om att viljan och stödet för en ansvarsfull och generös biståndspolitik består och stärks.

Anf. 133 Hans Linde (V)
Fru talman! Under den gångna valrörelsen träffade jag Christian Holm flera gånger i olika debatter om utrikes- och utvecklingspolitik. Jag ställde då en fråga till Christian Holm flera gånger, nämligen om det rimliga i att 5 procent av kostnaden för den svenska ambassaden i Reykjavik finansierades med bistånd och det rimliga i att vi använder biståndsmedel som går rakt in i olika ambassaders budgetar och därigenom också är med och finansierar cocktailmottagningar, mingel och limousiner. Christian Holm kunde inte riktigt svara på det här i någon av de debatter vi hade i valrörelsen, och det var synd, för det var då vi sökte mandat från svenska folket för den politik som vi skulle föra. Men Christian Holm gav i alla fall ett tydligt besked, kommer jag ihåg, när vi debatterade de här frågorna i hans egen valkrets, hemma i Värmland, när han sade: Någon champagne har minsann inte finansierats med svenska biståndsmedel. Men nu har utrikesutskottet fått siffrorna. De är för 2007, får man visserligen säga. Jag vet inte riktigt varför det är så pass lång eftersläpning när det gäller att få de här siffrorna till utrikesutskottet. Men vi kan titta i den statistik som vi alla i utrikesutskottet nu har fått från Utrikesdepartementet. Då konstaterar vi hur det var under 2007. 5 procent av ambassadbudgeten för Reykjavik, bestående av 285 000 kronor, togs från biståndsbudgeten. 5 procent av budgeten för ambassaden i Ljubljana kom från biståndsbudgeten, till en kostnad av 375 000 kronor. 5 procent av kostnaden för ambassaden i Köpenhamn finansierades med bistånd, till en kostnad av 894 000 kronor. 5 procent av kostnaden för ambassaden i Budapest finansierades från biståndsbudgeten, till en kostnad av 519 000 kronor. Listan kan göras lång, och listan är lång. Det kan de garantera som är här och ser debatten. Christian Holm sade tidigare i sitt anförande: Vi kan visa att biståndet gör nytta. Då har jag en fråga: Vilken nytta har de 285 000 kronorna till ambassaden i Reykjavik gjort?

Anf. 134 Christian Holm (M)
Fru talman! Jag är övertygad om att vårt svenska bistånd både kan och gör nytta i ganska många länder. På många ambassader finns det också ett arbete med just utvecklingsfrågorna. Exakt till vilka områden varje ambassad använder sina pengar och exakt vilka delar av anslaget som går till vad är givetvis inte helt enkelt att säga. Men som vi normalt sett brukar vara överens om i utskottet använder vi oss av OECD:s DAC-regler vad gäller avskrivningar, och i OECD:s DAC-regler gällande avskrivningar ingår vissa delar som är det som avses med det bistånd som hamnar på ambassaden i Reykjavik - jag tror att det var 285 000 av 35,2 miljarder.

Anf. 135 Hans Linde (V)
Fru talman! Jag ska säga att jag som vänsterpartist också tror att biståndet gör nytta. Jag tror att biståndet gör stor nytta i Afghanistan, Tanzania, Bolivia med flera länder. Men jag har ganska svårt att se vad svenskt bistånd gör för nytta i just Reykjavik på Island. Det må vara ett land som just nu drabbats av finansiell kris och ökad arbetslöshet och liknande, med det är inte direkt ett utvecklingsland. Det är inte heller direkt så att Sverige bedriver biståndsprojekt på Island. I alla fall har inte jag kunnat identifiera något sådant projekt. Jag tycker ändå att detta är en rimlig fråga. Det må vara en liten summa, men när vi har en regering som har stått här i fyra år och pratat om att biståndet ska göra nytta, att man kan visa resultaten och att man ska kvalitetssäkra måste man ju kunna visa vad nyttan är med alla de pengar som trots allt går in i europeiska ambassader och vad resultaten är. Man kan stå här i riksdagens talarstol och säga: Nej, jag har ingen aning om vad de här pengarna resulterar i. Hur kan man då samtidigt prata om kvalitet i biståndet? Ett av de verkligt stora kvalitetsproblemen är att ni pumpar in pengar i europeiska ambassader utan att kunna visa några som helst effekter och resultat. Christian Holm lovade tidigare i sitt anförande här att den borgerliga regeringen ska bli bättre på att redovisa vad pengarna går till. Ja, jag ser fram emot att man ska bli bättre på att redovisa vad pengarna går till. Jag ser fram emot redovisningen av vad de 285 000 kronorna från vår svenska biståndsbudget har gjort för nytta på Island.

Anf. 136 Christian Holm (M)
Fru talman! Jag kan inte säga emot Hans Linde gällande frågan om att det är viktigt att vi får ett öppet bistånd. Det har varit mycket diskussioner, och det har inte varit total enighet i alla lägen i riksdagen, vare sig i kammaren eller i utskottet, om vikten av det öppna biståndet. Men det är kul att det finns en stor uppslutning bakom det här. Som jag sade tidigare handlar det om avskrivningar i enlighet med OECD:s DAC-regler, vilket kan vara rimligt att vi gör. Det har gjorts under den föregående mandatperioden. Det gjordes under mandatperioden dessförinnan, mandatperioden dessförinnan och mandatperioden före den. Det gjordes alltså under tre mandatperioder innan den borgerliga regeringen tillträdde. Hans Linde pratade i miljardbelopp tidigare, och det var 10 miljarder, 10 000 miljoner, som alliansregeringen hade haft i avskrivningar. Det ska man ta i beaktande, samtidigt som vi haft en biståndsram som har ökat kraftigt. Under de tolv år innan alliansregeringen kom i styre var det 24 miljarder som antogs i avskrivningar av regeringar som inte var några socialdemokratiska majoritetsregeringar utan socialdemokratiska minoritetsregeringar med stöd av bland annat Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tycker att det är rimligt att vi följer internationella regelverk. Däremot kan vi alltid arbeta för att möjligtvis ändra regelverket för vad som får betraktas som bistånd och inte. Men i det läge där vi redovisar allt annat, på samma sätt som tidigare regeringar, tycker jag att det är rimligt att vi agerar på det här sättet.

Anf. 137 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Jag satt här och lyssnade och reflekterade lite grann. Det är klart att schablonbelopp alltid är ett kantigt redskap att använda när man ska göra avräkningar, som i det här fallet. Och just när det gäller Reykjavik är det kanske särskilt knepigt, eftersom man i det sammanhang som Hans Linde från Vänsterpartiet tog upp gjorde ungefär en kvarts miljon i avskrivningar till bistånd. När vi pratade med biståndsministern tidigare fick vi höra att det handlade om att man skulle kunna föra samtal om bistånd. Problemet är att Island inte har speciellt mycket bistånd, så det finns kanske inte så jättemycket att prata om i det avseendet. Det kanske är mer relevant att ha en samordning när det gäller länder som är stora biståndsgivarländer. Även om man sträcker den där argumentationen så långt det går känns det ganska krystat att betala ett stort belopp av ambassadens kostnad i Island för att diskutera bistånd, för det kan väl knappast vara mer än kaffepengar som kan behövas för det ändamålet. Jag tyckte inte heller att historiken var korrekt när Christian Holm pratade om landfokuseringen. Även på det området har det precis genomförts granskningar. Först och främst var det inte under den förra mandatperioden som landfokuseringen började. Beslutet fattades flera år tidigare. Redan före den förra mandatperioden hade de sex första länderna fasats ut, och det känner säkert Christian Holm till, om han tänker efter. Det var alltså inte så att den här processen kom i gång under förra mandatperioden. När nu granskningen har gjorts av forskare visar det sig att det på det hela taget är ganska få länder som helt fasats ut, utan det är i stället så att ganska många finns kvar. Det är bara det att de har landat under olika kategorier, kategori 1, 2, 3, 4 och så vidare. Jag tycker att det är viktigt att få historiken rätt och skulle vilja höra Christian Holms kommentar här.

Anf. 138 Christian Holm (M)
Fru talman! Jag får väl instämma i att det är viktigt att historiken hamnar rätt. Det är sant att det gjordes vissa fokuseringar innan, men den stora landfokuseringen där vi gick från dryga 70-talet länder till strax över 30 länder i biståndsarbete drevs inte igenom förrän en bit in under den tidigare sittande alliansregeringen, den som fortsätter att regera Sverige nu. Men det är viktigt, och det ska vi nog fortsätta att reformera. Sedan vet vi självklart att det finns problem på många sätt. Vi ska fasa ut. Det finns dessutom olika former av bistånd, som Kent Härstedt var inne på. Jag uttryckte att det finns en viss problematik med utbetalningarna till våra stora mottagarländer. Till exempel har det förekommit omfattande korruption i Zambia, dit Sverige har stoppat utbetalningar av bistånd. Likadant är det med Rwanda, och det finns andra exempel. I och med att vi har den diskussion vi har ska vi hitta ansvarsfulla områden att betala ut bistånd till, så att vi kan se att det används på ett rätt, korrekt och riktigt sätt. Där har vi ett ansvar, och det ska vi fullfölja. Då kan det vara projekt i länder som ligger utanför våra fokuserade länder. I det fallet handlar det också om att vi på ett ansvarsfullt sätt ska ta hand om de svenska skattebetalarnas pengar.

Anf. 139 Kent Härstedt (S)
Fru talman! Christian Holm tillhör ju ett av regeringspartierna, det som har ansvaret för bistånd, så jag skulle vilja fråga Christian Holm: Vi skulle ju gå ned från 77 länder, och vi skulle landfokusera. Om vi räknar alla kategorier av länder, hur många länder är vi nere i nu? Det kunde vara intressant att få höra Christian Holms lägesbedömning på området, för det tror jag att Holm är ganska väl påläst om eftersom han för debatt i frågan. Jag vet, men jag vill höra Christian Holms svar. Flera länder nämns här. Flera av de länder som vi bedriver bistånd i är några av världens mest korrupta länder, och det är ett av skälen till att de kanske inte fungerar så bra. Och vi använder biståndet som ett redskap för att bekämpa korruption. Vi får inte glömma att det är en av våra viktiga utmaningar. Ska många av de här länderna bli väl fungerande medlemmar i världsgemenskapen måste de här sakerna bekämpas. Rwanda är ett sådant land som Holm nämnde. Jag kan konstatera att det väl var så sent som förra veckan som vi skrev biståndsavtal med Rwanda, och vi har öppnat ambassad där. När Rwandas premiärminister var i Europa häromveckan togs han inte emot av vare sig Belgiens eller andra länders premiärministrar. Det kan vara intressant att få en kommentar till det. Slutligen: Holm har varit en av förfäktarna av och flera gånger ifrågasatt storleken på svenskt bistånd. Nu har Christian Holm fått en kompis här i kammaren. Det finns ju ett annat parti som har samma uppfattning, så jag vill fråga om Christian Holm tänker driva frågan om sänkning av biståndet på något speciellt sätt under den här mandatperioden, för då blir han ju inte ensam.

Anf. 140 Christian Holm (M)
Fru talman! Jag har inte identifierat något parti som tycker som jag utanför Alliansen, Kent Härstedt. Som jag sade har jag uttryckt oro för enprocentsmålet, inte för procenten utan för att det snarare är en utbetalningsdel än en utvecklingsdel. Jag sade det ganska tydligt i talarstolen tidigare. Jag hade inte möjlighet att begära replik tidigare, för man får inte begära replik innan man själv har varit uppe i talarstolen - för att ge lite information till dem som eventuellt fortfarande orkar sitta och lyssna och inte är i kammaren. Det har funnits en diskussion mellan allianspartierna, men det finns en alliansöverenskommelse om ett enprocentsmål. Däremot tycker jag att det är viktigt att vi diskuterar runt omkring det. Kent Härstedt tar också upp att vi arbetar i många icke-fungerande stater, i många diktaturliknande eller åtminstone icke-fungerande demokratier. Det här kan också bli lite av ett svar till William Petzäll från Sverigedemokraterna: Det är inte så att Sverige ger budgetstöd till länder som är diktaturer, utan här handlar det om att vi ger bland annat humanitärt bistånd till människor som bor i länder som har politiska ledare som över huvud taget inte bryr sig om vad som händer och sker med deras befolkning. Vi finns i Zimbabwe, Kuba, Vitryssland och ett antal andra länder. Afghanistan har fått en regering som kanske inte är fullt fungerande. Där är vi med och bidrar. Den militära och den civila insatsen i Afghanistan ser till att cirka sju miljoner barn kan gå i skolan. Ett par miljoner av dessa barn är flickor som tidigare var förbjudna att gå i skolan. Det är viktigt för utvecklingen. Samtidigt har vi mycket att jobba med. Man ska också veta att det finns risker med att ge bistånd till icke-fungerande länder. Det finns alltid en risk att det kan finnas korruption. Vi måste arbeta kvalitativt med att försöka undvika det så att vi får ut som mycket som möjligt av varje satsad krona.

Anf. 141 Fredrik Malm (Fp)
Fru talman! Vi debatterar fortfarande i denna sena timma. Det är roligt. Nu behandlar vi det maffigaste betänkandet som utrikesutskottet har. Det rör rätt mycket pengar, nämligen 35 miljarder. Det har att göra med att Sverige har väldigt höga ambitioner på det internationella området. Det är viktigt att vi inte bara ser biståndet isolerat som enskilda utbetalningar utan att vi ser att det också följer Sveriges politik för global utveckling och att det interagerar med andra politiska områden eller i alla fall kompletterar vår diplomati och vårt arbete inom EU, FN och andra organ runt om i världen. Sverige har höga ambitioner. Mitt parti, Folkpartiet, har varit bland de ivrigaste förkämparna för att Sverige ska ha ett enprocentsmål. Vi har alltid värnat enprocentsmålet, och vi kommer att fortsatta värna enprocentsmålet. Det är viktigt för vårt parti. Vi menar, precis som Hans Linde nämnde tidigare, att enprocentsmålet är en garant för att man inte stegvis börjar nagga i biståndet, det vill säga att man inte kapar mer och mer. Det är en sorts ribba som är väldigt viktig att ett anständigt land som Sverige har. Det är också en signal till andra länder att bidra med mer. Om Sverige ger ett så pass högt bistånd som vi gör ökar det vår trovärdighet när vi argumenterar gentemot andra länder. Det är någonting som utskottet också betonar i betänkandet på s. 22. Vi understryker där i likhet med de tidigare budgetbetänkandena att Sverige måste fortsätta att agera för större internationella biståndsvolymer. Det är någonting som också är väldigt viktigt. Då är det bra att Sverige är ett föregångsland. Ett högt bistånd innebär också att Sverige stärker sin position internationellt. Det kan vi göra på olika sätt. Jag tror att vårt aktiva deltagande i många fredsbevarande operationer, civila och i dag också militära, också bidrar till att stärka Sveriges position internationellt sett. Det är väldigt viktigt för vårt land. Vi är ett ganska litet land med höga ambitioner internationellt. Vi är beroende av vår omvärld. Vi bidrar med mycket, och då ska vi också kunna argumentera för att andra ska ställa upp mer än vad de gör. Alliansen har också levererat på det här området fem år i rad. Det är den enda regering i Sveriges historia som har nått upp till enprocentsmålet fem år i rad. Det klarade inte De rödgröna när de styrde. I andelar sett hade de ungefär lika stora avräkningar som vi har haft. Där nådde de upp till våra nivåer, men de gjorde det inte på samma sätt när det gäller biståndet och enprocentsmålet. Fru talman! Ett högt bistånd ställer också krav på en god styrning och kontroll. Det ställer krav på att man inte lutar sig tillbaka när man ger så mycket som man gör. Det gäller också att se att en del projekt behöver fasas ut. Det måste finnas exitfunktioner inom biståndet. Man måste klara av att fokusera och prioritera. Det kräver också att vi kontinuerligt reformerar, moderniserar och effektiviserar biståndet. Det ställer givetvis också krav på att vi är duktiga på att utvärdera resultaten av biståndet. Fru talman! Jag instämmer faktiskt med William Petzäll på en punkt. Bistånd ska inte gå till diktaturer. Det är Folkpartiets principiella uppfattning. Bistånd ska inte gå till frustande ledare i grön militäruniform som gärna röker cigarr, som fängslar sina oppositionella, som hänger kvinnor i lyftkranar, som man gör i Iran, eller som fängslar sina människorättsaktivister, som man gör i Kina. Sverige ska inte ge bilateralt bistånd till dessa. Vi kan ge katastrofbistånd. Det är en annan sak, men vi ska inte ge bilateralt bistånd till förtryckande regimer. Det är Folkpartiets principiella uppfattning. Vi vill verka för att hela tiden driva biståndet i den riktningen. Men om vi är väldigt tydliga med att vi inte ska ge bistånd till odemokratiska regimer bör vi vara minst lika tydliga med att vi ska ställa upp för människor som flyr till Sverige från dessa regimer, annars blir vår politik väldigt enkelsidig. Det är inte en rimlig, konsekvent och sammanhållen politik om vi säger att vi inte ska stödja förtrycket i Iran och den dagen det kommer en kvinna eller en homosexuell som hotas av avrättning i Iran säger att personen inte får stanna här. Det är inte det förhållningssättet vi ska ha till odemokratiska stater och diktaturer. Fru talman! När Sverige ger ett så högt bistånd som vi gör är det också viktigt att vi ser att om vi hanterar våra volymer på rätt sätt kan de bidra till förändringar. Som liberaler menar vi i Folkpartiet att det finns en viktig iakttagelse som vi bör göra när det gäller vad som är viktigt för att kunna bygga goda samhällen. Det är en väldigt viktig erfarenhet, inte minst från de stora omvälvningarna i Östeuropa i slutet av 80-talet och fram till nu. Det går inte att bygga demokrati om det inte finns demokrater. En demokratirörelse är den grundläggande förutsättningen för att det över huvud taget ska kunna gå att bygga demokrati. Hur kom det sig att man lyckades bygga demokrati i Tjeckien men inte i Belarus, Vitryssland? Hur kommer det sig? Jo, därför att i Tjeckien fanns en stark demokratirörelse med tydliga frontpersoner med stort förtroende och djup intellektuell kapacitet som Vaclav Havel, och i Polen fanns Lech Walesa och Adam Michnik, men i Belarus fanns Lukasjenko. Där heter säkerhetstjänsten fortfarande KGB. Det är en mycket stor skillnad mellan grannländer som har en liknande historia i Östeuropa, men det viktigaste är att där det går att stödja demokratirörelser och investera i dessa på olika sätt ökar möjligheterna kraftigt att också bidra till en positiv utveckling framöver. Det är därför som det är så oerhört viktigt att Sverige bidrar med ett mycket aktivt demokratistöd också till exempel till slutna, totalitära Kuba om vi inte vill att ett fritt Kuba i framtiden ska uppleva stora, starka spänningar i förhållande till en väldigt radikal och ekonomiskt stark exilkubansk community i USA med stor kapacitet. Vi vet att det krävs en stark demokratirörelse på Kuba, som har levt där under de vedermödor som Castroregimen har påtvingat befolkningen, för att Kuba i framtiden ska kunna utvecklas demokratiskt. Det är oerhört viktigt att vi värnar demokratistödet. Folkpartiet välkomnar de satsningar på ett stärkt demokratistöd, ett stärkt yttrandefrihetsbistånd och så vidare som finns i denna budget. Vi avser också att framöver, precis som tidigare, argumentera för att detta stöd bör öka ytterligare. Demokratibiståndet är också viktigt av ett annat skäl. Vi lägger mycket stor möda nu på att nå upp till millenniemålen och argumentera för detta, men det finns inga demokratimål i millenniemålen. Det kunde världen givetvis inte enas om eftersom en stor andel av FN:s medlemsstater inte vill ha några demokratimål eller MR-råd. Där finns inget millenniemål om att alla länder i världen ska vara demokratier 2015, att alla invånare i världen ska känna till sina rättigheter eller att alla människor i världen ska ha rätt att välja sina politiker i fria val. Det finns inga sådana mål i millenniemålen. Därför är det viktigt att vi kompletterar de viktiga målen för att minska fattigdomen med tydliga demokratiinsatser och ett starkt demokratistöd. Fru talman! Jag ska inte dra över min tid mycket mer än så, men jag skulle vilja peka på en punkt till som är viktig för Alliansen, nämligen att fler länder måste ta ansvar och att biståndsvolymerna i världen måste öka totalt sett. För 2010 räknar man med ODA, officiellt utvecklingsbistånd, på ungefär 100 miljarder dollar. Det är lite mindre än man hade prognostiserat, delvis beroende på finanskrisen, men det är en dryg tredjedel mer än för fem år sedan. Det är förstås bra men otillräckligt. Det finns länder som inte når upp till de förpliktelser de tidigare förbundit sig till. På samma sätt som vi behöver ett samarbete i Europa kring migrationsfrågorna - att vi gemensamt tar ansvar för dem - behöver vi självklart ett samarbete också på biståndsområdet. Därför är det glädjande att utrikesutskottet i betänkandet tydligt slår fast att det är en ambition från Sveriges sida att kraftfullt argumentera och engagera sig i olika forum - internationellt, i EU och så vidare - för att fler länder ska höja sina bistånd. Därigenom kan vi minska nöden i världen och bidra till att bygga upp demokrati och mänskliga rättigheter. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna och motionerna.

Anf. 142 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Enligt Centerpartiets uppfattning har Sverige en viktig uppgift i att bedriva en grön, frihetlig och solidarisk utrikes- och säkerhetspolitik. Människors lika rätt och värde gäller oavsett var man lever. Vi har ett ansvar och måste visa respekt för varandra över alla gränser. Vi behöver ha insikt om att det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att världens fattigaste länder och världens fattigaste människor får stöd för sin utveckling, insikt om att det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att vi bidrar till att bygga en hållbar värld, hållbar socialt och ekologiskt. Sverige har tillsammans med övriga rika länder enats om att säkra de resurser som krävs för att världens fattigaste ska få en bättre framtid, att halvera fattigdomen till 2015. Många länder har lovat mer än de hållit. Vi håller mer än vi lovat. Vi har gjort det under hela förra mandatperioden, och vi inleder den här mandatperioden på samma sätt - 1 procent av bruttonationalinkomsten. Och det, fru talman, är viktigt. Vi är ett litet land, men vi har en stark röst. Vi använder den, och ska använda den, och även om inte hela oppositionen uppfattat det använder vi den för att trycka på i EU, OECD och på andra ställen just för att de ska leva upp till de utlovade biståndsnivåerna. Vi använder den också för att driva på världens utveckling när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, för klimat och miljö och för jämställdhet, alltså de fokuserade mål som vi har lagt fast för vår biståndspolitik. Genom att gå i täten i utvecklingsarbetet, internationellt i FN, i EU och i våra närområden, kan Sverige som ett litet land göra skillnad. Vi har valt att fokusera biståndet på färre länder och på olika teman. Vi har sökt effektivisera och säkra resultat för de fattigaste människorna och för de fattigaste länderna. Därför syns det tydligt i årets budgetförslag, som kammaren så småningom ska ta ställning till, att Afrikas roll förstärks. Men det handlar naturligtvis också om att vi ska vara effektiva och säkra resultat för svenska skattebetalare, för det är resurser som vi gemensamt satsar för att utveckla vår gemensamma värld. När vi gör det måste vi samverka med andra, och det är en viktig insikt. Vi beslutar inte själva om allt, utan andra ska ha ett ord med i laget. Det är till och med så att det är andra som ska bestämma. Utifrån den Parisagenda vi har kommit överens om ska vi göra det med mottagarländernas perspektiv på upplägget. Vi ska göra det tillsammans med FN, och inom ramen för FN gör vi stora insatser. När vi, bland annat några från utskottet, nu i höst hade anledning att besöka FN kunde vi konstatera att de var glada över att Sverige hade förstärkt sina insatser. Ett år när många fick dra ned insatserna på grund av den finansiella krisen kunde Sverige till och med ge ett ökat stöd. Det var en signal som mottogs med stor värme för det ger förutsättningar att tillsammans arbeta vidare inom ramen för FN. Vi ska som sagt samverka med utvecklingsländerna, men vi måste också våga göra det med andra aktörer. Det handlar om näringslivet, den privata sektorn, det civila samhället. Vi måste våga inse att biståndet ensamt inte är lösningen på utveckling, utan biståndet är, rätt använt, ett smörjmedel för att tillsammans med andra insatser kunna åstadkomma en god ekonomisk utveckling, välstånd och frihet för människorna i hela världen. Fru talman! Självfallet innebär biståndet också hållbar utveckling. Från vår sida har vi sedan länge krävt att en tydlig profil i biståndet ska vara att jobba med hållbarhetsfrågor. Därför är det ett av de teman som gäller klimat och miljö. För mig är det oerhört svårt att förstå att vi å ena sidan talar om fattigdomsbekämpning och vet att det är de fattigaste människorna som drabbas hårdast om vi inte gör insatser på klimatområdet. Å andra sidan säger vi att nej, vi ska inte använda biståndet, utan det ska användas till någonting annat för annars har vi inte de fattiga människornas perspektiv i fokus. Är det inte så att vi måste ha en helhetssyn på detta och inse att vi måste få ihop utvecklingsagendan med hållbarhetsagendan? Vi har framför oss, fru talman, inte bara ett nytt klimatmöte i Cancún under nästkommande år, utan 2012 har vi också en uppföljningskonferens till Stockholm + 40 eller Rio + 20, och 2015 har vi att ta ställning till MDG. Det är många stora globala uppgifter som vi tillsammans måste försöka jobba ihop till en agenda för en utveckling som är hållbar socialt och ekologiskt. Det var budskapet i Rio 1992, en signal som vi borde ta med när vi resonerar inför de kommande åren. Fru talman! Jag lyssnade med stigande förväntning på Kent Härstedts inledning i den här debatten. Det lät som att det var en kraftfull satsning i vardande. Nu har han i och för sig ingen reservation att yrka bifall till på detta område, detta sagt med tanke på Hans Lindes tidigare resonemang. Däremot finns i ett särskilt yttrande några rader som handlar om klimatet. Där har De rödgröna enats om 250 miljoner extra, men inte för nästa budgetår, inte för 2011. Nej, det är för 2012 säger man i det gemensamma rödgröna yttrandet. På något kände jag när jag lyssnade på den opposition som varit rödgrön att det liknade korthuset som föll samman. Inte fanns det någon gemensam samsyn. Hans Linde försökte, fru talman, att tala om de rödgröna reservationerna, och han yrkade bifall till en som var gemensam för Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men det var inte en samlad rödgrön reservation enligt den gamla definitionen. Det kändes som om de hade byggt sin argumentation inte på hälleberget utan möjligen på kvicksand. Det verkade som om man stod enig bakom kraftfulla additionella resurser för att göra klimatet en tjänst, men det var ett särskilt yttrande som innehöll några rader som pekade ut 250 miljoner i en budget på 35 miljarder, och det var inte för 2011 utan för 2012. Fru talman! Jag är osäker på om det kommer att finnas ett rödgrönt förslag nästa år när vi diskuterar budgeten för 2012. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 143 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Fru talman! Även om vi är en allians och har gemensamma budgetförslag vill vi nog i alla partier ändå säga något om vad vi prioriterar och lyfter fram. Det ska jag nu göra för Kristdemokraternas räkning. Vi behandlar nu utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, och det är ett budgetområde som engagerar väldigt många i det svenska samhället - biståndsorganisationer, barnrättsorganisationer, andra enskilda organisationer, kyrkor och också många enskilda medborgare. Många känner starkt för att visa sin solidaritet med dem som på olika sätt har det svårt världen över. När jag själv gick med i politiken och i vårt ungdomsförbund på 80-talet var jag med i en kampanj och uppvaktade just riksdagsledamöter om enprocentsmålet. Om jag inte minns fel hade jag i uppgift att uppvakta Inga Lantz från Vänsterpartiet om att vi skulle satsa på enprocentsmålet. Nu har vi nått enprocentsmålet. Jag minns att vår förra partiledare, Alf Svensson, drev denna fråga hårt i den första regering där Kristdemokraterna ingick. Det var 1991-1994. Trots att den borgerliga regeringen då hade tagit över en ekonomi i fritt fall där det så småningom krävdes blocköverskridande överenskommelser för att komma till rätta med budgetläget drev vi kristdemokrater på för att solidariteten inte fick stå tillbaka i dåliga tider. Vi fortsätter att tro på ett generöst bistånd, och därför är det också glädjande att vi i dag är sju partier som står bakom enprocentsmålet, medan Sverigedemokraterna endast vill ligga på 0,7 procent. Biståndet skiftar med den ekonomiska utvecklingen, men det har trots allt ökat ganska rejält under flera år på grund av en hög tillväxt. Krisen i ekonomin den senaste tiden har påverkat det, men vi har ändå en hög nivå. Ramen uppgår nu till 35 miljarder kronor. Vi kristdemokrater tycker att man i framtiden kanske bör överväga att fondera vissa medel, så att det inte blir så ryckigt i biståndsbudgetarna, som följer ekonomin upp och ned, för att skapa stabilitet och mer långsiktighet. Det innebär inte att vi ska rucka på enprocentsmålet, men jag tror att vi behöver hitta nya mekanismer. Det svenska biståndet ska bidra till en hållbar global utveckling, och Sveriges regering har därför, som tidigare sagts här, satsat på tre tematiska områden. Det är demokratiutveckling och mänskliga rättigheter, det är miljö och klimat, och det är främjande av jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen. Detta tycker vi som kristdemokrater är bra prioriteringar som vi verkligen står bakom. Av det svenska biståndet går cirka hälften till internationella organisationer, exempelvis olika FN-organisationer. Ett exempel där är Unicef, som särskilt riktar sig till barn. Vi ger också stora bidrag till organ som arbetar med kvinnor och utveckling, som mödrahälsovård. Det går till klimatsatsningar, till bidrag till hållbar utveckling, och vi vill också vara med och se till att millenniemålen uppnås. Vi vill minska barnadödlighet, öka jämställdheten, förbättra klimatet och minska hiv/aids-utbredningen. Det är alltså väldigt många områden där vi vill göra förbättringar. Men när vi talar om hur fattiga människor ska förbättra sina levnadsvillkor får vi inte glömma bort att vi också måste ta oss an frågor om rättigheter, frihet, demokrati och politisk makt. För att lyfta ett land krävs också stora satsningar på utbildningsväsendet. Med utbildning skapas bättre förutsättningar för arbete, och ett arbete ger en bättre inkomst och ökad ekonomisk makt. Detta är naturligtvis viktigt för både kvinnor och män. Den andra hälften av biståndet går till olika bilaterala mottagare. Sverige samarbetar med ett trettiotal länder. Vi har fokuserat på färre länder. Tidigare var det sjuttiotalet länder. Det är bra att vi försöker fokusera, även om det är svårt eftersom det finns väldigt stora behov världen över. Det är också viktigt att betona att en stor del av biståndspengarna kanaliseras via EU:s biståndsbudget. EU är ju världens största biståndsgivare, och EU-kommissionen har också nyligen skickat ut en grönbok på biståndsområdet som vi kommer att få anledning att återkomma till under nästa år i denna kammare. Den tar bland annat upp viktiga frågor om tillväxt, sysselsättning och socialt ansvar. I biståndet ligger en del som kallas för avräkningar mot biståndsramen och som ofta debatteras. Det är ju så att olika medel går till avskrivningar. Där litar vi nu till Dacreglerna, som man är överens om inom OECD. Man kan ifrågasätta vissa av dessa regler, men precis som tidigare regeringar håller vi oss till de regler som finns på området. Räknar man det som andel av biståndsramen minskar trots allt avskrivningarna från 2010 års nivå på 16 procent till 13 procent 2011. Nästa år kommer det att bli 288 miljoner mindre än detta år. Det är bra att regeringen i det här budgetunderlaget också bättre har beskrivit vart avräkningarna går. Det ska som sagt också framhållas att det har skett även tidigare. Fru talman! Flera motioner här handlar om miljö och klimat och om hur viktigt det är att ha ett effektivt klimatbistånd. Vi kristdemokrater delar den synen och är positiva till att Sverige ger mer pengar till klimatbistånd i den här budgeten, via EU men också via FN-systemet. Sverige var ju pådrivande under förra årets EU-ordförandeskap för att få fler länder att öka klimatfinansieringen. I Köpenhamn kom man överens om att kollektivt bidra med 30 miljarder US-dollar för perioden 2010-2012. Det var additionella resurser för både klimatanpassningsåtgärder och utsläppsminskningar men också för att minska avskogningen i utvecklingsländer. Sverige åtog sig att bidra till den så kallade snabbstartsfinansieringen med ca 800 miljoner kronor för perioden 2010-2012, vilket är ett väldigt viktigt område. De utvecklade länderna har också åtagit sig att gemensamt skaffa fram 100 miljarder US-dollar per år för att bistå utvecklingsländerna med åtgärder för utsläppsminskningar. Det återstår att se hur det arbetet ska gå att genomföra, men det är viktigt att vi har en hög ambitionsnivå, och FN:s generalsekreterare har tagit ett ansvar för att driva på i syfte att få in dessa medel. Det sker genom en högnivågrupp för långsiktig klimatfinansiering. Nu, efter Cancún i Mexiko, inser vi att det är ett tungrott arbete att samla alla länder kring en gemensam agenda, men man kom ändå vidare med avskogningen och med en fond för klimatåtgärder, så något åt rätt håll hände åtminstone. Fru talman! För oss kristdemokrater är det också viktigt att vi satsar på de allra fattigaste för att lyfta rättighetsperspektivet ur många synvinklar. Hälso- och sjukvårdsområdet måste ligga högt på prioriteringslistan över insatser i utvecklingsländer. Att bekämpa hiv/aids är en mycket viktig åtgärd. Där ska vi arbeta förebyggande men också se till att få fram bra vård. Vi ska också fortsätta att ha en hög ambition när det gäller att satsa på billigare mediciner till dem som har drabbats av hiv och aids. Vi ska också fortsätta att ha en hög ambition när det gäller att satsa på mödrahälsovården, så att vi minskar sjukdomar och dödsfall bland mödrar men också minskar barnadödligheten. Därför är det viktigt med det starka stöd som vi ger till UNDP och UNFPA, som gör ett bra arbete för FN. Sverige är en stor bidragsgivare till dessa FN-organ och ökar nu också stödet. UNFPA får en ökning på över 9 miljoner kronor. Tack vare att vi är stora bidragsgivare får vi också ett starkt inflytande internationellt. Vid ett besök i FN av flera ledamöter under hösten som det tidigare refererades till kunde man tydligt se att Sverige får ett stort inflytande för att vi har visat på ett kraftfullt engagemang. Vi inte bara pratar bistånd, utan vi bidrar också med ekonomiska resurser som är väldigt stora jämfört med vad många andra länder bidrar med. I satsningen för kvinnor finns regeringens prioritering av jämställdhet. Vi vet att satsningar på kvinnor ger god utdelning när det gäller utveckling i utvecklingsländer. Kvinnor är ofta nyckelfigurer. Satsar man på kvinnor och deras självförsörjning utvecklas ett land snabbare. Det visar flera olika forskningsrapporter. Vi stöder nu också på olika sätt tillskapandet av FN:s nya organisation UN Women, där man har slagit samman olika kvinnoorgan inom FN till ett, och vi stöder också den tjänst som Margot Wallström har under FN:s generalsekreterare, som handlar om att bekämpa det sexuella våldet i krig och konflikter. Det arbete som hon nu har startat kring resolution 1325 är mycket bra. En viktig temaprioritering inom biståndet är den om demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter. Det finns med som prioritet inom både det multilaterala och bilaterala utvecklingssamarbetet. Vi ska stärka medborgerliga och politiska rättigheter där även fackliga rättigheter är viktiga. I januari i år beslutade regeringen om en policy på området. Det är glädjande att vi nu förstärker de särskilda insatserna för demokratisering och yttrandefrihet där anslaget kommer att uppgå till 150 miljoner kronor år 2011. Det avsätts också särskilda medel för insatser för ökad yttrandefrihet. Sadev har fått i uppgift att utvärdera de satsningarna, vilket är bra. Vi kristdemokrater vill också lyfta vikten av ett starkt stöd till det civila samhället. Dess bidrag i utvecklingssamarbetet är ovärderligt. Kyrkor, fackliga organisationer, sociala organisationer med flera spelar en viktig roll i utvecklingsländerna. De bidrar med olika typer av insatser för människors hälsa och utbildning men också för att skapa ett större demokratiskt inflytande. Det är viktigt att det i utvecklingsländer växer fram organisationer som kan ställa de lokala beslutsfattarna till svars. Därför ska vi fortsätta att stödja det civila samhället. Skuldavskrivningar är en fråga som ofta kommer upp i biståndssammanhang. Kristdemokraternas syn på det är att det i vissa fall är motiverat för att lyfta ett land ur en ohållbar situation. Det får naturligtvis inte innebära att länder kan missbruka sin egen ekonomi och att andra ska lösa den. Här måste vi se pragmatiskt på historien och se hur ett land kan komma vidare och ta sig mot ökad stabilitet både ekonomiskt och politiskt. I Sudan kommer till exempel nu USA att göra skuldavskrivningar ifall man kommer vidare i fredsprocessen. Den moroten kan vara bra att använda. Annars tror jag att det är viktigt att göra satsning på handel och näringslivsutveckling. Det är viktigt att länderna utvecklas i syfte att stå på egna ben. Vi har där utvecklingsbankerna men också Swedfund som med kapital kan stödja lokala investeringar för utveckling. Där tror jag att vi ska göra mer. Särskilt i de länder där vi fasar ut vårt bistånd bör näringslivet få särskilda satsningar. Vi ska granska att pengarna används så att de bidrar till utveckling. Men vi kan inte bortse från att det långsiktigt måste vara ländernas eget företagande och stabilitet som ska stå i fokus. Det är också viktigt att nämna vikten av att de internationella finansiella institutionerna fungerar i den globala ekonomin och har kapacitet att agera stabiliserande och bistå sina medlemsländer. Fru talman! Vi ska fortsätta att ha en hög ambitionsnivå i biståndet, men vi ska också ständigt se över och granska biståndet så att det blir mer effektivt. Sida är nu under förändring. Riksrevisionens kritik av Sida har tagits på allvar. Vi hoppas nu att den nya ledningen kan göra de förändringar som är nödvändiga. Det är viktigt att vi i riksdagen följer utvecklingen och ställer krav på hur vi tror att biståndsmedlen vi avsätter kan användas på bästa sätt. Vi ska inte styra det dagliga arbetet i Sida. Men vi ska sätta upp prioriteringarna, och det är vi som ska följa upp. Vi står nu inför många utmaningar. Det är miljö-, klimat- och millenniemålen som ska uppfyllas. Demokrati och utveckling med ökad jämställdhet är några viktiga områden som kommer att stå i fokus under den närmaste tiden. Vi kristdemokrater tycker att Sverige ska vara pådrivande i detta arbete. Därför är detta en bra biståndsbudget som vi kommer att anta här i kammaren. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-12-14
Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 13, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Biståndsram, anslagsfrågor m.m. inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:

    a) Biståndsram
    Riksdagen fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till 1 % av vid budgeteringstillfället beräknad bruttonationalinkomst för 2011.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 1 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

    b) Anslag och anslagsvillkor m.m. för 2011 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
    Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor som utskottet angivit, för budgetåret 2011 anslag under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd i enlighet med regeringens respektive Riksrevisionens styrelses förslag i bilaga 2 till betänkandet.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkterna 11 och 13 samt avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

    c) Bemyndigande beträffande anslag 1:1 avseende garantier inom det internationella utvecklingssamarbetet
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:1 Biståndsverksamhet ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier som inklusive tidigare gjorda åtaganden uppgår till ett belopp av högst 10 220 000 000 kr.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 3.

    d) Bemyndigande beträffande garantier avseende NIB:s miljöinvesteringslån
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier för Nordiska investeringsbankens miljöinvesteringslån som inklusive tidigare gjorda åtaganden uppgår till ett belopp av högst 103 720 437 euro.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 4.

    e) Godkännande av Sveriges medverkan i kapitalhöjningen i AfDB och bemyndigande beträffande garantier till följd av kapitalhöjningen
    Riksdagen godkänner att Sverige medverkar i kapitalhöjningen i Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), som innebär att Sverige under 2011-2018 till AfDB ska inbetala 436 956 000 kr, och bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till AfDB som inklusive tidigare gjorda åtaganden uppgår till ett belopp av högst 936 640 000 Units of Accounts.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 5.

    f) Godkännande av Sveriges medverkan i kapitalhöjningen i IDB och bemyndigande beträffande garantier till följd av kapitalhöjningen
    Riksdagen godkänner att Sverige medverkar i kapitalhöjningen i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), som innebär att Sverige under 2011-2015 till IDB ska inbetala 39 062 000 kr, och bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till IDB som inklusive tidigare gjorda åtaganden uppgår till ett belopp av högst 538 318 607 US-dollar.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 6.

    g) Godkännande av Sveriges medverkan i kapitalhöjningen i IBRD och bemyndigande beträffande garantier till följd av kapitalhöjningen
    Riksdagen godkänner att Sverige medverkar i kapitalhöjningen i Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD), som innebär att Sverige under 2012-2016 till IBRD ska inbetala 246 614 000 kr, och bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till IBRD som inklusive tidigare gjorda åtaganden uppgår till ett belopp av högst 2 247 182 392 US-dollar.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 7.

    h) Bemyndigande beträffande kapitaltillskott till Swedfund
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:1 Biståndsverksamhet besluta om kapitaltillskott om 250 000 000 kr till det statligt ägda bolaget Swedfund International AB.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 9.
  2. Skuldavskrivningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U249 och 2010/11:U298 yrkande 26.
    • Reservation 1 (MP, V)
  3. Internationella insatser för bistånd och millenniemålen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U262 yrkandena 1 och 2, 2010/11:U264 yrkande 2, 2010/11:U298 yrkande 22 och 2010/11:U306 yrkande 11.
    • Reservation 2 (V)
  4. Vissa inriktningsfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U202 och 2010/11:U306 yrkandena 2, 4, 5 och 9.
  5. EU:s åtgärder mot människohandel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:U296 yrkande 16.
    • Reservation 3 (MP, V)
  6. Kvinnorörelsens roll

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:U298 yrkande 7.
    • Reservation 4 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S106006
    M102005
    MP23002
    FP22002
    C21002
    SD18011
    KD17002
    V01702
    Totalt30917122
    Ledamöternas röster
  7. Sekulära biståndsinsatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:U296 yrkande 5.
    • Reservation 5 (V)
  8. Godkännande av ändring av stadgar för IFC

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner ändringen av Internationella finansieringsbolagets (IFC) stadgar som ökar tilldelningen av basröster till medlemsländerna.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 8.
  9. Beställningsbemyndigande beträffande anslag 1:1

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 1:1 Biståndsverksamhet besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 51 630 000 000 kr under 2012-2028.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 2.
  10. Beställningsbemyndigande beträffande anslag 2:1

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslag 2:1 Reformsamarbete i Östeuropa besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 2 974 000 000 kr under 2012-2017.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 10.
  11. Beställningsbemyndigande beträffande anslag 1:5

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att under 2011 för ramanslag 1:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete ingå avtal om samarbetsprojekt som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 28 000 000 kr under 2012-2014.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 7 punkt 12.
  12. Internationella överenskommelser om vad som avses med bistånd

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U222, 2010/11:U298 yrkande 23 och 2010/11:U318 yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 6 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S104107
    M103004
    MP02401
    FP22002
    C22001
    SD18002
    KD16003
    V01702
    Totalt28542022
    Ledamöternas röster
  13. Frågor om miljö och klimat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2010/11:U1 yrkandena 1-5.
    • Reservation 7 (MP, V)
  14. Vissa övriga frågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:K380 yrkandena 2, 4 och 7, 2010/11:U201, 2010/11:U225, 2010/11:U248 yrkandena 1 och 2, 2010/11:U262 yrkande 4, 2010/11:U264 yrkande 3, 2010/11:U299, 2010/11:U317 yrkande 7 och 2010/11:MJ328 yrkande 2.
  15. Skrivelse om biståndets resultat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2009/10:214 till handlingarna.