Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Anf. 4 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 3, som behandlar en del av den statliga budgeten, i detta fall utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Genom det samarbetsavtal som skrivits mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har vi säkerställt en ny politisk inriktning för Sverige. Detta är möjligt genom det stöd väljarna har gett oss i valet i år och därmed förutsättning att bilda en majoritet i Sveriges riksdag.

Genom det samarbetsavtal som benämns Tidöavtalet räknas områden upp som är viktiga för den politiska förändringen i Sverige. Däri ingår att förhandla den budget som riksdagen beslutar om i två steg. Vi är nu inne på det andra steget, som avser fördelning av anslag inom utgiftsområdet. Och i dag ska vi bland annat avgöra frågan om allmänna bidrag till kommunerna i Sverige, det vill säga våra primär- och sekundärkommuner - i vardagligt tal kommuner och regioner.

I utskottets förslag föreslås att riksdagen ska besluta om anslag som uppgår till cirka 157,5 miljarder kronor för år 2023.

Fru talman! Grundprincipen för den kommunala självstyrelsen är att kommunerna själva har rätt att besluta om skatter, den så kallade beskattningsrätten, och avgifter på respektive nivå för att finansiera verksamheten. Det handlar alltså om vår gemensamma välfärd i form av skola, äldreomsorg, hälso- och sjukvård, idrott och kultur - för att nämna några områden. I detta finns uppgifter som åligger både kommuner och regioner genom lag men även frivillig verksamhet som man väljer att göra.

Genom det kommunala utjämningssystemet bidrar en del av Sveriges kommuner och en region till att jämna ut förutsättningarna för jämlik välfärd i Sverige. Staten skjuter genom beslut i riksdagen till sin del i utjämningssystemet, och till det kommer sedan diverse olika riktade statsbidrag.

Sveriges Kommuner och Regioner har en tuff situation framför sig det kommande året som en följd av lågkonjunktur och en avtagande ökning av skatteintäkter, samtidigt som ett stort behov av investeringar kvarstår och en hög inflation driver upp kostnaderna. Där har kommunerna, precis som utskottet konstaterar, ett viktigt arbete i att fortsätta att jobba med digitalisering, effektivisering och andra åtgärder, till exempel förändrade arbetssätt för att nå en budget i balans. Även om det i många fall kommer att vara svårt att nå en balans under 2023 ser målet om god ekonomisk hushållning ut att nås i slutet av prognosperioden 2022-2025.

Det finns också ett behov av att påpeka att kommunerna står med fortsatta stora investeringar i välfärden framför sig, bland annat som en följd av den tidigare förda migrationspolitiken där befolkningen i Sveriges kommuner ökade. Behovet av välfärd ökade samtidigt som arbetslösheten bet sig fast på en hög nivå. Därmed skapas den tuffa ekvationen att fler ska försörjas per 100 personer som arbetar.

Exempelvis var andelen utrikes födda som fick ekonomiskt bistånd 63 procent av de totala utgifterna för ekonomiskt bistånd, enligt Socialstyrelsens rapport för 2021. Långvarigt bistånd till gifta eller sammanboende betalades i nio fall av tio till utrikes födda. Det är något som givetvis är ohållbart ekonomiskt.

Men det är också viktigt att tala klarspråk om kostnaderna för den tidigare förda migrationspolitiken och den misslyckade integrationen in i samhället. Samtidigt vill jag, precis som SKR väljer att göra i sin decemberrapport, peka på den förändring inom migrationsområdet som tack vare Tidöavtalet på sikt kommer att innebära en minskad efterfrågan på reguljär kommunal verksamhet, till exempel skola och hälso- och sjukvård. Den rätt som finns i dag till ekonomiskt bistånd för dem som befinner sig olovligt i landet kommer att förbjudas, och i stället kommer en succesiv kvalificering till offentliga välfärdstjänster att införas.

Fru talman! Under 2021 drev Sverigedemokraterna igenom extra stöd till Sveriges Kommuner och Regioner under den pågående pandemin. Det var något som var välbehövligt och som stärkte kommunsektorn inför 2022. Enbart tre av Sveriges 290 kommuner och en region gick med underskott 2021. Det var ett tydligt tecken på att kommunerna stod bättre rustade efter ett välbehövligt tillskott genom Sverigedemokraternas ställningstagande.

Regeringen konstaterar i budgetförslaget att kommunsektorn 2021 redovisade ett positivt resultat om 67 miljarder, varav kommunerna stod för 45 miljarder och regionerna 22 miljarder. För regionerna var det dessutom det högsta resultatet någonsin.

Under 2023 skjuter vi med hjälp av den av Sverigedemokraterna med regeringen förhandlade statsbudgeten till ytterligare drygt 13 miljarder till kommunerna, varav drygt 6 miljarder i generella statsbidrag. Det är ett välkommet tillskott till kommunsektorn och en tydlig prioritering från bland annat Sverigedemokraterna. Därutöver sker en ökning av riktade statsbidrag som visserligen ligger under andra utgiftsområden men som är ett faktiskt tillskott till kommunsektorn, exempelvis 2 miljarder till vården och 200 miljoner till förlossningsvården. Det är viktiga satsningar för bättre hälsa och tryggare förlossningar. Goda förutsättningar skapas också för att bedriva en bra skola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård och för att stötta till exempel det lokala föreningslivet i sitt viktiga arbete främst riktat mot barn och unga. Samtidigt vet vi att kommunerna har ett aldrig tidigare skådat arbete att göra främst för tryggheten de kommande åren.

En explosion av grova brott, bidragsfusk och fortsatt segregation och utanförskap påverkar kommunerna negativt och tvingar fram insatser bland annat för att bryta negativ utveckling och återupprätta tryggheten i samhället. Det är något som också underlättas genom andra förändringar i och med det framförhandlade Tidöavtalet.

Jag kan bara vända mig mot min hemkommun, Gävle, där vi under förra mandatperioden såg en våg av förnedringsrån mot unga och där vi bara under detta år har sett ett flertal skjutningar och rena avrättningar på öppen gata i centrum. Detta skapar enorma konsekvenser på många plan för ett samhälle, inte minst ekonomiskt och framför allt i mänskligt lidande.

Fru talman! Det är i regeringens och Sverigedemokraternas budgetförslag tydligt att vi prioriterar ett ökat stöd till kommunsektorn de kommande åren. Under 2023 skjuter vi till cirka 13 miljarder i generella och riktade statsbidrag, samtidigt som Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, beräknar att det kommande elstödet kommer att generera ytterligare drygt 5 miljarder kronor till kommunsektorn under samma år. Allt som allt kommer kommunsektorn under 2023 att stärkas med närmare 18 miljarder kronor när det kommande elstödet räknas in under nästa år.

Jag vill med detta yrka bifall till finansutskottets förslag till beslut i betänkande 3.

Innan jag lämnar talarstolen vill jag också önska presidiet och alla våra medarbetare en god jul och ett gott nytt år. Likaså vill jag rikta mig till våra kamrater i utskotten och tacka för ett väl utfört arbete under inledningen av den nya mandatperioden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Dennis Dioukarev, David Perez och Charlotte Quensel (alla SD).

Anf. 5 Eva Lindh (S)

Fru talman! Under pandemin blev revorna i välfärden tydliga, inte minst inom äldreomsorgen. Arbetsvillkoren för dem som jobbar där har fått stå tillbaka i många kommuner, och många människor är oroliga för äldreomsorgen. Personalen stressar på minutscheman. Många är oroliga för att man inte kunnat göra tillräckligt för att stötta de äldre som bor på boenden eller har hemtjänst.

Därför tillförde den socialdemokratiskt ledda regeringen permanenta statsbidrag till äldreomsorgen för att stärka den i de behov som man faktiskt har.

Sverigedemokraterna har ofta utgett sig för att vara äldres försvarare. När nu Sverigedemokraterna styr tillsammans med regeringen ekar de orden tomma. Man sa en sak före valet och en annan sak efter valet. Nu får inte äldreomsorgen de stöd och de resurser för att utveckla äldreomsorgen som verkligen behövs.

Min fråga till Sverigedemokraterna blir: Vad säger ni nu till de äldre som är oroliga för hur äldreomsorgen kommer att se ut i framtiden?

Anf. 6 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

För att gå tillbaka till den del som gällde pandemin tror jag att den kan sägas ha påverkat hela världen i fråga om hur man kunde arbeta med de välfärdstjänster som man erbjuder - så också i Sverige. Personalen fick slita ont under två år med pandemins konsekvenser inom bland annat äldreomsorgen men också hälso- och sjukvården.

Vi skjuter nu till ytterligare 6 miljarder i generella statsbidrag. Dessutom ökar vi de riktade bidragen till bland annat hälso- och sjukvården.

När det gäller pengarna till äldreomsorgen ser vi att det är del i de generella statsbidragen som ökar kommunens resurser. Men det handlar också om hur kommunerna väljer att använda de riktade statsbidrag som funnits tidigare. Min hemkommun Gävle hade möjlighet att söka ett statsbidrag för att utveckla äldreomsorgen men valde inte att göra det, så de pengarna föll bort. Det är också en del i kommunens ansvar att faktiskt söka de statsbidrag som finns tillgängliga.

Från min och Sverigedemokraternas sida tittar vi på den rapport som kom från SKR nu i december, där man pekar på hur kommunernas och regionernas situation ser ut. Man ser inga stora neddragningar framför sig. Jag kan citera ur denna rapport från december 2022, som säger följande: "Då de stora kostnadsökningarna nästa år är av tillfällig karaktär, som inflation och pensionskostnader, undviks omfattande kortsiktiga ingrepp i verksamheten." Det är alltså SKR, kommunernas paraplyorganisation, som uttalar sig på det här sättet. SKR ser att det här på kort sikt inte kommer att påverka den verksamhet som kommunerna bedriver.

De pengar som vi ger genom den med regeringen framförhandlade budgeten kommer att vara ett välkommet tillskott för kommunerna. Delvis kommer de också att få tillbaka pengarna i form av elstödet som kommer under nästa år. SKR själva beräknar att kommunerna kommer att få ta del av strax över 3 miljarder av de 5 miljarderna.

Anf. 7 Eva Lindh (S)

Fru talman! Det är märkligt hur man kan läsa samma rapport på så olika sätt och höra det som sägs på så olika sätt.

Sveriges kommuner och regioner har sagt att man har stora behov i framtiden, även under kommande år. Man har utgifter för höga elräkningar men också för högre inflation och höjda räntor, så man står inför en kostnadskris. Det här kommer inte att hjälpa äldreomsorgen.

Jag har också vid flera tillfällen hört regeringsföreträdare och sverigedemokrater säga att resurserna inte är det enda viktiga utan att det också handlar om att man måste ha personal att anställa.

Då blir det lite märkligt när man tar bort det äldreomsorgslyft som vi socialdemokrater har lyft in och som har varit och är en viktig insats för att höja kompetensen och få fler fast anställda men också fler anställda i äldreomsorgen, för det är arbetsbrist i äldreomsorgen och svårt att få fatt i personal. Man tar bort det. Det är kvar 2023 men finns inte kvar i budgeten för 2024 och framåt.

Det här är ett långsiktigt problem. Det är inte något som man löser bara nu. Lyftet behöver förlängas, och det har vi socialdemokrater lagt i vår budget, så jag förstår fortfarande inte. Vad kommer man att göra för att stärka äldreomsorgen, som Sverigedemokraterna ofta lyfter fram som en viktig sak? Pengarna räcker inte generellt. Vi satsar mer på välfärden i stort - dubbelt så mycket som regeringen och Sverigedemokraterna gör. Man har ingen politik för de äldre, och man satsar inte på att få fler anställda inom äldreomsorgen. Så vad är ert besked?

Anf. 8 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Precis som ledamoten säger kommer en del av Äldreomsorgslyftet som Socialdemokraterna införde att förändras. Däremot är inte den kommande budgeten förhandlad mellan Sverigedemokraterna och regeringen. Vilka åtgärder vi avser att göra får vi naturligtvis återkomma till.

Jag måste ändå hänvisa igen till SKR:s ekonomirapport för december 2022, där man själv säger att de kostnadsökningar man ser framför sig är av tillfällig karaktär. Det gäller inflationen och pensionskostnader, och när inflationen dämpas kommer det naturligtvis att påverka kostnadsutvecklingen inom kommunerna. Det gäller kostnaderna för välfärdstjänster men också kostnaderna för pensionerna. Det får man inte glömma bort.

När det gäller det äldreomsorgslyft som ledamoten beskriver kan jag bara titta på min egen kommun igen. Gävle valde att inte söka det här stödet. Jag undrar hur ledamoten ställer sig till det utifrån att det är hennes egna partikamrater som styr den kommunen. Det här förutsätter ju att de stöd som staten ger också söks av kommunerna. Det spelar ingen roll vad vi ger för möjligheter från staten eller riksdagen om kommunerna inte nyttjar det fullt ut. Jag tror att det är fler kommuner som har låtit bli att söka det här stödet.

Vi stärker som sagt kommunsektorn med 6 miljarder i generella statsbidrag. Vi skjuter också till riktade statsbidrag så att det blir drygt 13 miljarder för nästa år. Till det kommer elstödet på 5 miljarder, varav drygt 3 miljarder kommer att gå till kommunerna. Det kommer att utgöra ett starkt tillskott för kommunerna.

Samtidigt måste vi se att det negativa resultat som vissa kommuner och regioner beräknas göra under det kommande året är en följd av ökade kostnader för pensionerna, så det vi ser är egentligen inte stora neddragningar i välfärden. Det är kostnader för pensioner som påverkar det.

Jag känner mig trygg med att kommunerna kommer att kunna använda det stöd vi ger till att stärka äldreomsorgen de kommande åren.

Anf. 9 Eva Lindh (S)

Fru talman! Socialdemokraterna är välfärdens förkämpar. Vi byggde upp den svenska välfärdsmodellen, och vi kommer att fortsätta försvara och utveckla den. En stark välfärd minskar klyftor och stärker jämställdheten.

En fungerande välfärd är kärnan i det starka samhället. Det handlar om så mycket viktigt, sådant som på allvar är betydelsefullt för oss alla och för våra nära och kära - tryggheten att få en god omsorg på livets höst, att alla barn ska få en god utbildning och start i livet och att få vård efter behov.

Politik gör skillnad. När vi socialdemokrater ledde regeringen prioriterade vi välfärden samtidigt som vi tog ansvar för ekonomin. Det blev 100 000 fler anställda i välfärden. Under pandemin sköt den S-ledda regeringen till tre gånger så mycket som det beräknade skattebortfallet till välfärden.

I den budget som vi presenterade för ett par veckor sedan satsade vi dubbelt så mycket som regeringen och SD på välfärden, och fortsatta satsningar behövs. Kommuner och regioner står inför en kostnadskris på grund av höjda räntor, den höga inflationen och otillräckligt med resurser.

Trots detta väljer alltså regeringen och Sverigedemokraterna att prioritera bort våra kommuner och regioner, som står för all vår välfärd. De satsningar man gör duger inte i det här svåra läget. Och vi vet alla vad det kommer att innebära: ett stålbad som slår direkt mot välfärdens kärnuppgifter. Den välfärdsmodell som vi stolt byggt upp riskerar att brytas sönder.

Tyvärr känns detta igen. Förra gången Sverige var i en lågkonjunktur var jag kommunalråd i Linköping. Den dåvarande borgerliga regeringen valde som vanligt att sänka skatterna och att inte höja statsbidragen till kommuner och regioner. De anställda fick betala priset; välfärden krackelerade. Och nu ser vi det igen. Sverigedemokraterna och regeringen prioriterar skattesänkningar för dem med en lön över 50 000 och prioriterar inte välfärden.

Fru talman! Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och öka segregationen inom skolan. Företag har kunnat göra vinster på bekostnad av god kvalitet, och det har öppnats för välfärdsbrottslighet. Det gör mig både arg och upprörd när jag hör om fusk och misskötsel inom välfärden.

Kontroller är absolut viktiga, och fler ska genomföras. Men har vi system som öppnar och ger möjlighet för utnyttjande kommer vi aldrig att kunna täppa till alla hål där resurser sipprar ut.

På skolområdet är situationen i internationell jämförelse extrem. Sverige är det enda landet i världen som tillåter privata vinstuttag från det skattefinansierade skolsystemet. Friskolor kan i dag ta ut hur mycket vinst de vill. Våra barns utbildning får stå tillbaka samtidigt som de stora överskotten skickas till skatteparadis och investmentbolag i Luxemburg. Det utländska ägandet i skolan har ökat med 70 procent sedan 2014.

Jag har själv sett detta på nära håll, när jag under många år arbetade som skolkurator och mötte elever som kom från skolor där elevhälsa knappt fanns och kom med glädjebetyg men inte hade de kunskaper de behövde.

Marknadiseringen har också inneburit att arbetsvillkoren försämrats för dem som arbetar inom välfärden, att vården splittrats upp och att plånboken styr alltmer - inte patienternas behov. På samma sätt har privat driven äldreomsorg på många håll lägre bemanning och otryggare anställningar för personalen. Det drabbar omsorgen om våra äldre.

Nej, vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård - inte till stora vinstuttag. Välfärden är till för våra barn, elever och äldre - inte för att berika ägarna. Att ta tillbaka kontrollen över välfärden kommer fortsatt att vara en av socialdemokratins högsta prioriteringar.

Fru talman! Förra mandatperioden beslutade riksdagen om en ny kostnadsutjämning, och nu tas större hänsyn till den samhällsutveckling som skett under senare år. Utjämningen tar större hänsyn till gles bebyggelse och socioekonomiska faktorer. Men skillnaderna är alltjämt för stora. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre så kallad skattekraft.

Nu pågår en utredning av hela det så kallade utjämningssystemet, det vill säga hur vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner. Det är en mycket viktig och avgörande utredning.

Vi måste prioritera mer jämlika förutsättningar. Alla kommuner, från norr till söder, ska kunna ha en bra välfärd. Sverige tjänar inte på att vi glider isär. Vi måste säkerställa en jämlik välfärd i hela vårt avlånga land. Det är en fråga om rättvisa.

Fru talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde stora reformer för att stärka kunskapsresultaten och öka likvärdigheten i skolan. Antalet heltidstjänster i skolan har ökat med drygt 35 000 sedan läsåret 2014/15. År 2020 var barngrupperna i förskolan de minsta sedan 1992. Och efter en period av försvagade kunskapsresultat i skolan vände resultaten uppåt. Men ojämlikheten i skolan är fortfarande alltför stor. Likvärdighetsbidraget är därför avgörande för att stärka jämlikheten i skolan. Varenda unge ska få det stöd han eller hon behöver.

Fru talman! Jag är särskilt orolig över den framtida omsorgen om våra äldre. Jag har länge varit engagerad i äldreomsorgen, dels genom mina egna erfarenheter som vårdbiträde i äldreomsorgen, dels för att det är så centralt att ett samhälle klarar av att ta hand om de människor som varit med och byggt upp det samhälle som vi är så stolta över.

Den S-ledda regeringen satsade på äldreomsorgen genom ett permanent årligt bidrag på 4 miljarder kronor till kommunerna för att stärka äldreomsorgen. Undersköterska blev en skyddad yrkestitel. Det så kallade Äldreomsorgslyftet infördes. Satsningen innebär att ny och befintlig personal får möjlighet att utbilda sig på betald arbetstid. Det gynnar fler fasta anställningar och högre kompetens hos personalen.

Under pandemin blev revorna så tydliga att ingen kunde undgå att se dem. En fortsatt satsning på äldreomsorgen måste till, för fler arbetskamrater och bättre arbetsvillkor.

Av alla stora ord om äldreomsorgen från SD och regeringspartierna före valet blev det knappt en tummetott. De sa en sak före valet och en annan efter valet. De tillsatte en äldreminister, men en äldreminister hjälper inte när det inte finns någon äldrepolitik. Det kommer inte att stärka äldreomsorgen.

Fru talman! Vad Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt samhälle. Alla kommuner och regioner ska kunna ha en bra välfärd. Oavsett vem du är och var du bor ska du få en bra sjukvård, en bra utbildning och en bra omsorg. Hela landet ska leva och växa. Sverige kan verkligen bättre än så här!

(Applåder)

Anf. 10 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Ledamoten beskriver att det kommer att ske ett stålbad inom Sveriges kommuner de kommande åren, tvärtemot vad SKR beskriver i sin decemberrapport 2022. Där säger man att de stora kostnadsökningarna är av tillfällig karaktär och att omfattande kortsiktiga ingrepp i verksamheten kommer att kunna undvikas.

Jag kan också läsa ett citat om regionerna från rapporten: "Enligt enkätsvar från ekonomidirektörerna kommer 10 regioner att vidta riktade och 17 generella effektiviseringsåtgärder i budgeten för 2023. Exempel på åtgärder är att skjuta upp tidigare utlovade satsningar, sammanslagning av enheter, anställningsstopp i den centrala administrationen och översyn av investeringar."

I SKR:s rapport pratar man alltså inte alls om det stålbad som ledamoten från Socialdemokraterna beskriver i sitt anförande från talarstolen. Det är också ett faktum att Sveriges Kommuner och Regioner har en resultatutjämningsreserv som man kommer att använda under det kommande året, bland annat för att täcka upp de underskott som i vissa fall uppstår i verksamheterna och säkerställa att man har en ekonomi i balans, så långt det är möjligt. Till detta kommer de 6 miljarder som regeringen och Sverigedemokraterna skjuter till i den budget som förhandlats fram.

Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten. Ni pratar om att ni skjuter till ytterligare 6 miljarder. Ni gör detta bland annat genom att gå emot er egen biståndspolitik, som ni skär i. Ni gör det genom att sänka skiktgränsen för statlig skatt, vilket bland annat kommer att innebära att det blir skatt för specialister inom ambulanssjukvården, rektorer, specialpedagoger i skolan och de barnmorskor som tar extra pass i sjukvården för att stötta där det finns brister. Hur ser ledamoten på att de nu kommer att få betala mer skatt med er politik?

Anf. 11 Eva Lindh (S)

Fru talman! Sveriges kommuner och regioner säger inte att allting är fine. De säger att de behöver mer resurser och att alla regioner står inför underskott redan nästa år. Vi socialdemokrater står upp för och är stolta över de satsningar vi har gjort på välfärden. Vi har kompenserat kommuner och regioner tre gånger om, och vi har gjort stora satsningar. Men de dagarna är slut nu.

Det regeringen och Sverigedemokraterna gör är att underfinansiera. De behov som finns inom välfärden är mycket större. Sedan är det intressant att man påstår att vi till exempel skulle höja skatten. Det gör vi inte. Det är inte alls detta det handlar om.

Det ni gör är att ni sänker skatten. Det är 10 miljarder kronor som det kostar. Det är en oerhört stor summa, den största satsningen i er budget, och den handlar om att sänka skatterna för dem som tjänar 50 000 eller mer. Jag kan säga att det är ganska många som jobbar inom välfärden som inte kommer upp i de lönerna.

Jag har själv varit skolkurator och känner många som jobbar som socionomer. De tjänar inga 50 000. De får inte några skattesänkningar. Det hela är oerhört orättvist och görs på bekostnad av satsningar på välfärden som behövs väldigt mycket de kommande åren.

Anf. 12 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Jag har faktiskt tittat på vad den sänkta skiktgränsen som ni föreslår skulle innebära. Med er politik skulle vi landa på en nivå där till exempel rektorer inom skolan, som tar det ledande ansvaret för en så viktig verksamhet som skolan, kommer att få högre skatt. Var finns då motiveringen för rektorn att gå in och ta detta ansvar? Var finns motiveringen att gå in och vidareutbilda sig och specialisera sig inom till exempel sjukvården? Var finns motiveringen för barnmorskorna att gå in och ta extrapass inom en verksamhet som är hårt ansatt i hela landet? Då kommer man ju att få högre skatt. Var finns poängen för dem att göra detta? Var finns incitamenten och motiveringen i er politik?

Det är ju dessa personer som drabbas av detta. Jag vet att ni gärna vill sätta fokus på de rikaste i samhället, men det drabbar dem som jobbar inom hälso- och sjukvården. Det drabbar retorerna i skolan. Det drabbar specialpedagoger i skolan. Det handlar om personer som har valt att vidareutbilda sig och ta ett särskilt ansvar inom våra välfärdsverksamheter. Hur ser ledamoten på detta?

Jag märker också att ledamoten inte vill svara på hur hon ställer sig till frågan om sänkt bistånd. Det är ju delvis så ni finansierar er politik. Ni går emot den politik ni själva vill ha och sänker biståndet.

Vi i Sverigedemokraterna var tydliga. Vi vill sänka biståndet. Så vill vi finansiera bland annat välfärden och sänkt bensinskatt. Men det är ju inte er politik. Ni vill ju ha kvar biståndet.

Ni säger i er budget att ni ska jobba er tillbaka mot ett enprocentsmål. Men beslutet om att sänka detta fattades ju först här i riksdagen. Ni hade kunnat ha kvar enprocentmålet själva, men det har ni inte. Ni finansierar extrasatsningar genom att gå emot er egen politik.

Det är också detta som kommer att påverka just rektorerna i skolan, barnmorskorna inom hälso- och sjukvården och specialpedagoger i skolan. Det är de som kommer att få högre skatt med er politik. Det är ett faktum. Det är bara att titta vilken lönenivå de ligger på i landet, vilket extrajobb de gör och var skiktgränsen kommer att hamna med er politik.

Anf. 13 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jag har också sett siffrorna på hur många det är som jobbar inom välfärden och med er politik får lägre skatt. Vi höjer inte skatten för dem, men de får lägre skatt med er. Det några rektorer som får det.

Jag pratade med några rektorer nu i veckan. De sa tack men nej tack. De ser mycket hellre satsningar på välfärden och på skolan. De lever i den här verksamheten och ser vad det kommer att innebära. De talar inte för alla rektorer, förstås, men det är inte så att vi höjer skatten. Ni sänker skatten. Det innebär stora kostnader på bekostnad av satsningar på välfärden. De satsningarna behövs. Jag vet hur de på allvar slår.

Det är vad rektorerna också säger. De ser vad sänkta resurser till skolan faktiskt gör för de elever som de jobbar för och engagerar sig för varje dag. De vill ha resurser till välfärden. Jag tror att många fler än de jag har pratat med hellre tackar nej till den sänkta skatten än till pengar och resurser till välfärden.

Ni återkommer väldigt många gånger till detta med biståndet. Vi hade en debatt om det i går. Då klargjorde vi socialdemokrater tydligt vad vi tycker när det gäller biståndet. Vi återtar. Vi sänker inte så mycket som regeringen. Vi har en plan för hur vi ska återgå till enprocentsmålet. Jag tror att man kan vara trygg med det.

Men här pratar vi om satsningar på välfärden. Vi dubblerar och ger mer än dubbelt så mycket resurser till välfärden. Det behövs inför de kommande åren och de svårigheter som kommuner och regioner står inför.

(Applåder)

Anf. 14 Jan Ericson (M)

Fru talman! Jag lyssnade på Eva Lindhs anförande. Det var väldigt mycket vackra ord. Men man börjar fundera lite på hur Eva Lindh ska få igenom all den politik som hon skryter om i talarstolen.

Det är ju inte bara så att det skiljer mycket mellan de fyra oppositionspartierna när det gäller just satsningarna på kommunerna. Man kan också titta på en del andra saker i de olika budgetarna.

Om vi till exempel ser på medlen till rättsväsendet kan vi konstatera att partier både vill höja och sänka. När det gäller medel till försvaret vill man både höja och sänka. Och när det gäller a-kassan vill man både höja och sänka. Vi kan också konstatera att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet budgeterar för hundratals miljarder i underskott de kommande åren.

Då är min fråga hur Eva Lindh ska få ihop alla de vackra orden till något som fungerar. Om man inte kan samla en majoritet i riksdagen för att få igenom sin politik blir det bara tomma löften.

Det enda som de fyra oppositionspartierna verkar vara överens om är att höja biståndet jämfört med regeringens politik, att öka mottagandet av flyktingar och att höja drivmedelsskatterna. Det är det enda ni är överens om. I princip överallt annars spretar det åt precis alla håll. Hur tänker Eva Lindh lösa detta?

Anf. 15 Eva Lindh (S)

Fru talman! Tack, Jan Ericson, för frågan! Det är intressant. Vi i Socialdemokraterna står för vår politik. Moderaterna står för sin politik, och ledamoten Ericson vet ju också att man måste samarbeta och kompromissa. Det var väl inte fullt så lätt som man sa före valet? Regeringsbildningen drog ju ut en del på tiden, så jag tror att Moderaterna väl känner till hur det kan vara när man ska kompromissa och samarbeta.

Vi står för vår politik. Det är ganska tydligt att många i Sveriges befolkning tycker att socialdemokratins politik är bra. Och ju starkare vi blir, desto starkare kan vi också påverka politiken framöver. Jag hoppas att vi senast valet 2026 också kan göra verklighet av vår politik.

Vi står för satsningar på välfärden. Ledamoten säger att det är vackra ord, men det är ord som inte bara är vackra. De innebär också en vackrare framtid när det gäller till exempel välfärden. Vi står upp för detta och kommer att göra det. Det är inte bara vackra ord.

Låt mig också kommentera detta med höjda drivmedelsskatter. Vi har ett mycket bra förslag om tankrabatt. Det skulle innebära 2 kronor per mil under de första 2 000 milen. Det innebär stora skillnader för dem som nu kämpar med ökade kostnader på så många olika sätt. De väntar fortfarande på elprisstöd. De kämpar med höjd inflation. Det är många som är utsatta och har det väldigt tufft i Sverige nu. De väntar på att få stöd och hjälp. Tyvärr tror jag att de väntar förgäves.

(Applåder)

Anf. 16 Jan Ericson (M)

Fru talman! Att ha höga opinionssiffror nio veckor efter valet är ungefär som att vara rik i Monopol.

När det gäller drivmedel och tankrabatten ser vi i era siffror att ni inte har tagit hänsyn till den automatiska indexeringshöjning av skatten som sker efter årsskiftet. Den äter upp nästan hela er tankrabatt, så det är en ren bluff.

Sedan har vi brytpunkten, som tagits upp här. När Socialdemokraterna var med och antog den stora skattereformen 1991 innebar det att man införde en princip att 20 procent av löntagarna skulle betala statlig skatt. Det var det man var överens om, och det är därför man justerar upp brytpunkten varje år i takt med inflation och löneökningar. Om man inte hade gjort detta årligen sedan 1991 hade i dag 100 procent av löntagarna och pensionärerna betalat statlig skatt. Tycker Eva Lindh att det vore rimligt att alla människor i Sverige får höjd skatt med 20 procent, från 30 till drygt 50?

Skatterna är heller inte det enda som indexeras, utan det är även andra saker. Försörjningsstödet indexhöjs, liksom garantipension, studiemedel, sjukersättning, aktivitetsersättning, omvårdnadsbidrag, närståendepenning, vårdbidrag, bostadstillägg, arbetsskadeersättning och en mängd andra ersättningar liksom föräldrapenning och graviditetspenning. Allt detta indexuppräknas. Vill Eva Lindh stoppa det också?

Tycker ni inte om er egen skattereform, där ni sa från början att 20 procent av löntagarna ska betala statlig skatt? Ni vill urholka systemet, och då undrar jag hur ni tänker er framtiden. Tänker ni fortsätta att automatiskt smyghöja skatten för löntagarna? Eva Lindh säger att det inte är en skattehöjning. Är inte 50 procent i skatt mer än 30 procent i skatt på samma hundralapp?

Anf. 17 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jag kan nöja mig med att säga att vi inte prioriterar en skattesänkning för dem med löner över 50 000 så som regeringen och Sverigedemokraterna gör.

Vi prioriterar andra saker, till exempel välfärden. Den budget som regeringen och Sverigedemokraterna har lagt fram innebär en kostnadskris för välfärden. Trots stigande inflation och höjda räntor som innebär svåra utmaningar för Sveriges kommuner och regioner gör man inte de satsningar som behövs på välfärden. Vi socialdemokrater gör annorlunda.

Det här kommer att spela roll. Att resurser inte tillförs välfärden kommer att innebära att människor behöver sägas upp och att välfärden skärs ned. Så min fråga, som jag har gått och funderat över under de veckor som gått sedan budgeten presenterades, är: Vilken välfärd vill regeringen inte ha?

(Applåder)

Anf. 18 Jan Ericson (M)

Fru talman! Sverige har fått en ny regering. Efter åtta år i opposition leder Moderaterna återigen ett regeringssamarbete i samverkan med tre andra partier, och detta samarbete regleras i ett gemensamt avtal där vi redovisar vilka saker vi tycker det är viktigast att ta itu med i vårt land.

Regeringen tillträder i en mycket svår tid med krig i vår närhet och en europeisk energikris som förvärras i Sverige av aningslösa svenska beslut om avveckling av kärnkraft. Ovanpå detta går vi in i en lågkonjunktur med en ovanligt hög arbetslöshet och har dessutom en historiskt hög inflation.

Moderaternas vallöften och samarbetspartiernas program gäller för fyra år framåt. Allt går inte att göra på åtta veckor i regeringsställning, och konjunkturen och inflationen bromsar en del reformer. Men den budgetproposition vi nu lägger fram tar de första viktiga stegen för att lösa Sveriges stora problem. Samtidigt säkrar budgeten handlingsutrymme om nedgången i ekonomin blir djupare. Vi har också en riksdagsmajoritet som står bakom vår budget, vilket gör att våra förslag också kommer att bli verklighet. Det är en stor skillnad mot hur det sett ut de senaste åtta åren.

Årets statsbudget prioriterar det allra viktigaste. Det är åtgärder för att hantera höga drivmedelskostnader och höga elpriser, ökat stöd till kommuner och regioner, en historisk offensiv mot den organiserade brottsligheten, upprustning av försvaret i ett försämrat säkerhetsläge samt åtgärder för ökad stabil elproduktion på kort och lång sikt.

Regeringen vill sätta Sverige på en ny kurs, steg för steg. Årets budget är ett första steg, men de stora förändringarna kommer vi att kunna göra i kommande budgetar när det funnits tid att förbereda lagförslag och åtgärder och remissbehandla dem på det sätt man måste göra enligt regelverket om det ska bli bra.

Fru talman! Under pandemin fick kommunsektorn mycket riktigt stora extra tillskott, ofta efter direkta initiativ från oss moderater och andra oppositionspartier. Detta var värdefullt och medförde att kommunsektorn och inte minst regionerna fick lite ekonomiskt andrum och kunde fokusera på sina kärnuppgifter i ett ansträngt läge. Tack vare dessa stora tillskott har kommunsektorns samlade resultat legat på historiskt höga nivåer de senaste två åren.

Samtidigt var dessa stora överskott av tillfällig natur, och de kommande åren kommer att bli svårare rent ekonomiskt. Skatteintäkterna påverkas av både arbetslöshet och demografi, och inflationen, löneutvecklingen, räntehöjningar och energipriser påverkar kostnaderna. Samtidigt finns problem i form av svårighet att rekrytera personal till viktiga sektorer.

I budgetpropositionen tillför regeringen därför såväl generella som riktade bidrag till kommuner och regioner, med totalt nära 13 miljarder kronor, varav hälften är generella statsbidrag.

Satsningar görs bland annat för att korta vårdköerna, öka tillgängligheten i vården, stärka förlossningsvården och dessutom höja kvaliteten på undervisningen i skolan, förstärka lovskolan, förbättra tillgången till läromedel av hög kvalitet och öka antalet speciallärare.

Utöver ökade statsbidrag får kommuner och regioner också del av elprisstödet. Sveriges Kommuner och Regioner konstaterar, precis som vi hörde i ett tidigare anförande, att detta tillför kommunsektorn ytterligare 5 miljarder.

Det finns även andra poster och förslag i budgeten som direkt stärker kommunsektorns ekonomi. Exempelvis avskaffar vi avfallsförbränningsskatten och straffskatten på fjärrvärme. I min egen hemkommun Mark stängde man ned elproduktionen i kraftvärmeverket när straffskatten infördes. Nu finns möjligheten att återstarta och utöka den lokala elproduktionen. I stället för straffskatt kan kommunen nu få intäkter från såld el.

Sammantaget betyder regeringens politik att kommunsektorn stärks med ungefär de 20 miljarder som kommunsektorn själva anser att de behöver.

Fru talman! Samtidigt är det så att politik hänger ihop. De storsatsningar vi gör på polisen och rättsväsendet är till nytta för alla invånare och givetvis även för kommunerna. Hög brottslighet, omfattande skadegörelse, bilbränder, social utslagning och brottslighet som styrs av kriminella gäng medför enorma kostnader för vissa kommuner. Om vi kan vända detta har det även stor ekonomisk betydelse för kommunerna. Det är samma sak när vi nu stramar upp migrationen och minskar invandringen. Detta kommer ha stor betydelse långsiktigt för kommunsektorns ekonomi.

En annan viktig post i statsbudgeten är åtgärderna för att minska kostnaderna för transporter med bil. Vi tar nu de första stegen, och mer kommer att följa. Efter årsskiftet kommer vår skattesänkning att göra att drivmedel kostar 1 krona mindre per liter än det annars skulle ha gjort. För en landsbygdskommun med omfattande körning med kommunala fordon betyder 1 krona lägre drivmedelskostnad mycket. Det är samma sak för kommunens anställda som måste ta bilen till jobbet. Ett ordentligt förbättrat reseavdrag införs också, vilket kommer att underlätta för kommunens anställda. För en landsbygdskommun kommer minskade reskostnader dessutom att ha stor betydelse för möjligheten att rekrytera personal.

Fru talman! En av de första frågor jag drev som nybliven riksdagsledamot 2006 var att vi borde införa någon form av resultatutjämningssystem för kommuner och regioner. Detta blev också verklighet under Alliansens regeringsår. En stor majoritet av kommunerna och regionerna har använt denna möjlighet att spara överskott från goda år för att använda när tiderna blir sämre.

Resultatutjämningsfonderna skapar en bättre balans mellan goda och dåliga år, och det är tämligen fria regler för kommunerna hur man hanterar dessa.

År 2021 var det 203 av landets 290 kommuner som hade satt av sammanlagt 30 miljarder kronor i denna typ av reserver under år med goda överskott. Och SKR förutspår att ytterligare ett antal kommuner kommer att sätta av pengar i år eftersom de har överskott även i år. Det är också 13 av 21 regioner som har sparat totalt 10 miljarder kronor i sådana resultatutjämningsreserver. Vi kan konstatera att dessa reserver blev precis den framgång som jag och andra hoppades att de skulle bli när de infördes. Och dessa dryga 40 miljarder kronor i avsättningar kommer nu väl till pass när tiderna försämras. Och det blir, precis som vi hörde tidigare, en kudde som skyddar verksamheten om man skulle drabbas av allvarliga problem.

Fru talman! Staten har en självklar uppgift att stötta kommuner och regioner i tuffa tider. Men samtidigt bär kommunerna ett eget stort ansvar för att effektivisera, utveckla och prioritera i sin verksamhet. En kommun kan inte klaga över för lite statsbidrag eller argumentera för höjd kommunalskatt om man inte själv först har prioriterat det som är viktigast.

Att kommuner frivilligt väljer att betala ut försörjningsstöd till personer som vistas illegalt i landet är inte bara stötande utan ett exempel på usel prioritering. Och det finns en mängd andra exempel på satsningar som knappast uppfyller kravet på rimliga prioriteringar.

Skattebetalarna brukar årligen anordna omröstningar om de mest störande exemplen, och de visar på en häpnadsväckande förmåga från vissa kommuner att slösa bort skattebetalarnas pengar, samtidigt som behoven inom skola, äldreomsorg och infrastruktur ökar.

Min egen hemkommun Mark har nu exempelvis satt av pengar till en kommunal danspedagog som ska stimulera kommuninvånarnas dansintresse. Det är jättetrevligt med dans, men det är kanske inte det absolut viktigaste att lägga kommunala eller regionala pengar på när man har brister inom sjukvård, äldreomsorg och skola. En annan kommun i min valkrets blev rikskänd för sin statligt finansierade kommunpoet.

Så länge stat, regioner och kommuner inte klarar att prioritera kommer vi att ha problem oavsett hur mycket vi höjer skatten eller hur mycket medel vi tillskjuter.

Herr talman! Det är också helt avgörande för kommunerna att vårt land har ett starkt näringsliv och att fler kommer i arbete i riktiga jobb. Detta försvinner tyvärr ofta i samhällsdebatten.

En stark näringslivspolitik, rimliga skatter på företagande, arbete och transporter, god tillgång till el, en trygg välfärd, en effektiv polis och ett starkt rättsväsen är avgörande frågor för vårt näringsliv. Den tidigare regeringen har tyvärr misslyckats med många av dessa saker. Här betyder den nya moderatledda regeringens politik mycket för att vända utvecklingen. Lyckas vi med detta kommer också kommunerna att gynnas i form av både ökade skatteintäkter och lägre kostnader.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 19 Ilona Szatmári Waldau (V)

Fru talman! Vänsterpartiet presenterar i sin budgetmotion en helt annan inriktning än vad den högerkonservativa regeringen och deras samarbetsparti gör. Den ekonomiska politiken i vårt förslag inriktas mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Bördorna av de snabba prishöjningarna måste fördelas rättvist med särskild hänsyn till de hushåll som har små marginaler. Samtidigt måste klimatomställningen snabbas på betydligt för att vi ska nå klimatmålen. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för dem som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och omsorg och inte till kommersiella bolag som har etablerat sig i välfärden.

I vårt samlade budgetförslag prioriterar vi stora resurser till välfärdssatsningar. Tillsammans med våra satsningar på klimatområdet påverkar detta i praktiken direkt eller indirekt alla utgiftsområden.

Eftersom riksdagsmajoriteten har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som Vänsterpartiet önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 25. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ som är en helhet.

Att välfärden fungerar är en förutsättning för många människors frihet. Generell välfärd ska gälla alla som är i behov av den. Den generella välfärden innebär en solidarisk omfördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, mellan lågavlönade och högavlönade, mellan olika perioder i vårt liv och mellan sjuka och friska. Välfärden står inför många, stora utmaningar. Den demografiska utvecklingen innebär att kommuner och regioner har stora resursbehov de närmaste åren.

Regeringens budgetförslag är långt ifrån tillräckligt för att täcka de behov som finns och kommer i praktiken att leda till nedskärningar. Vänsterpartiet vill i stället höja ambitionerna i välfärden. Med vår satsning möter vi behoven till följd av den demografiska utvecklingen, och vi satsar samtidigt ytterligare resurser på att öka personaltätheten inom välfärden. Vänsterpartiet avsätter 24 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag till kommuner och regioner 2023.

Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera andra satsningar på kommunsektorn. Vi vill bland annat införa ett investeringsstöd för samhällsfastigheter, stärka vården i glesbygden och avsätta ytterligare resurser för att stärka socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor.

Hushåll med minst ekonomiska marginaler är extra utsatta till följd av den höga inflationen. Vänsterpartiets budgetmotion innehåller flera förslag som förbättrar situationen för dessa hushåll och hjälper dem igenom de svåra tiderna. Bland dessa förslag finns en generell höjning av försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjningsstödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll samt med 200 kronor per månad och barn.

Av de rikaste kommunerna i Sverige finns åtta i Stockholms län. Alla de tio fattigaste ligger på landsbygden. Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste kommunsektorn stärkas, och det är kommuner med störst utmaningar som behöver mest. Vi kan inte fortsätta att ha skatteskillnader på 6 kronor och 17 öre som innebär att det skiljer 1 850 kronor i skatt i månaden för dem som tjänar 30 000 kronor beroende på var de bor. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor redan i dag föreslår Vänsterpartiet ytterligare stöd till mindre kommuner, ett stöd som ska jämna ut de regionala skillnaderna i sammanlagd kommunalskatt.

Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och därmed också förebygga kriminalitet. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska.

Med riksdagens beslut om budget för 2023 vidgas klyftan än mer när statsbidragen till kommuner och regioner inte räcker för att täcka de ökade kostnaderna. Mellan 20 och 30 miljarder kronor skulle behöva tillföras för 2023 för att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla servicen. Regeringen skjuter till 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, och dessutom en del riktade satsningar, som Sveriges Kommuner och Regioners chefsekonom konstaterar ska räcka till flera saker samtidigt. Hon skriver: Jag upphör inte att förvånas över hur stor uppfinningsrikedomen är för hur samma pengar ska kunna täcka olika saker flera gånger, budget efter budget. Problemet är bara att det inte går ihop i verkligheten.

Hon konstaterar också att en ekonomichef i en kommun kommenterade regeringens budget med orden: Ja, det är ett besked i alla fall. Då kan vi börja arbeta med våra besparingar utifrån det.

Förra veckan kom också Sveriges Kommuner och Regioner med sin bedömning för 2023. 17 regioner bedömer att de kommer att gå med underskott, och övriga 3 bedömer att de kommer att ha ett nollresultat. För kommunernas del beräknar man att resultatet blir det lägsta på nästan 20 år. Ändå ingår planerade nedskärningar i den bedömningen. För 2024 bedömer SKR att det är än mer bekymmersamt; då räknar man med underskott på cirka 24 miljarder kronor.

Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra - och till och med bättre - välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten.

Vi kan också konstatera att de senaste decenniernas omfattande statliga skattesänkningar har gynnat höginkomsttagare. Från 2023 får dessutom de som tjänar över 70 000 en skattesänkning på 1 400 kronor i månaden medan de med lägre inkomster, och därmed mindre eller inga marginaler, inte får någon skattesänkning alls - eller ett par hundralappar.

De 13 miljarder som skattesänkningen för dem med högre inkomster kostar staten skulle göra större nytta i vården, omsorgen och skolan än i plånboken hos dem som redan har så att de klarar sig. Kostnader för hyra, mat och el går upp även för dem som redan har små marginaler och för våra kommuner och regioner. Redan nu kommer det rapporter, vilket bland annat Aftonbladet skrivit om, om att eleverna äter mer av skolmaten - framför allt på måndagar och fredagar. Det kan tyda på att barnen får mindre mat hemma. Oavsett skälet ökar det dock kommunernas kostnader för maten. Tänk vilken skillnad 13 miljarder - eller, som Vänsterpartiet föreslår, 20 miljarder - mer till kommuner och regioner skulle göra!

I övrigt hänvisar jag till det särskilda yttrandet, fru talman.

Anf. 20 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! När jag lyssnar på ledamotens anförande om Vänsterpartiets budgetförslag blir jag lite orolig över hur partiet har valt att finansiera sin budget. Man kan väl nämligen konstatera att den inte är finansierad.

När vi pratar om arbetet gentemot kommuner och en god ekonomisk hushållning brukar vi säga att den som har 1 procent i överskottsmål har nått en bra nivå på den ekonomiska hushållningen. Helst ska det vara 2 procent. Vänsterpartiet väljer samma väg fast omvänt: Under 2024 väljer man till exempel att ha ett enprocentsmål fast på minussidan. Partiets budget driver upp belåningsbehovet för staten med drygt 200 miljarder under perioden 2023-2025. Man levererar alltså egentligen en ofinansierad budget till riksdagen och ökar statens lånebehov.

Ledamoten pratade i anförandet om stärkta satsningar på välfärden och glesbygden. Samtidigt noterar jag att man faktiskt driver upp kostnaderna för att ta sig till jobbet för de välfärdsarbetare som bor i glesbygden. Kostnaderna för att pendla till jobbet ökar genom att man stryker den skattesänkning på bensin- och dieselpriset som regeringen och Sverigedemokraterna genomför. Man vill inte sänka reduktionsplikten utan kvarstår vid det mål som innebär en utökad reduktionsplikt. Om man följer planperioden kommer reduktionsplikten inom några år att nå 50 procent för diesel och 19 procent för bensin, vilket kommer att driva upp priserna.

Så sent som i går gick jag in på Arbetsförmedlingens hemsida och tittade på hur det ser ut med lediga jobb inom hälso- och sjukvården i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Det finns 1 558 lediga jobb. Varför vill Vänsterpartiet göra det dyrare för människor att ta de jobben om de behöver pendla för att få möjlighet att ha en inkomst?

Anf. 21 Ilona Szatmári Waldau (V)

Fru talman! Det var många frågor som levererades.

Vi i Vänsterpartiet gör ganska stora satsningar på kollektivtrafiken. Vi menar att människor ska kunna ta sig till jobbet med hjälp av en billig och bra kollektivtrafik. Vi har också ett annat förslag gällande avdrag för resor som kommer att gynna betydligt fler. Våra satsningar på kollektivtrafiken och på att få ett bättre resandesystem över huvud taget - både när det gäller tåg och när det gäller kollektivtrafik - innebär att det behövs en annan finansiering av vår budget. Det är dock någonting som inte drabbar kommunerna.

Det vi gör är att lägga betydligt mer pengar till kommunerna, så att de kan klara sig. Det Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen är i stället att se till att de inte får tillräckligt med pengar för att kunna bibehålla sin verksamhet. Som den där ekonomichefen sa: Nu har vi fått besked om budgeten, så nu kan vi börja planera våra nedskärningar.

Regeringen och dess samarbetsparti gör riktade satsningar. Men beroende på om det är en sverigedemokrat, en moderat eller en kristdemokrat som pratar är det olika saker som pengarna ska gå till. Både i uttalanden i medierna och i själva budgeten använder man samma pengar till olika saker. Man får 2 miljarder att bli 10 eller 20 miljarder när alltihop läggs ihop, och det är verkligen inte ansvarsfullt.

Kommuner och regioner behöver få mer resurser, och det får de i Vänsterpartiets budget.

Anf. 22 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Jag kan ändå konstatera att man i Vänsterpartiets budgetförslag alltså ökar statens belåningsbehov med 200 miljarder under de kommande tre åren, för att finansiera den expansiva politik man vill genomföra i dessa inflationstider.

Ledamoten pratar om att man vill ha sänkta biljettpriser och en möjlighet för människor att åka tåg, med hjälp av ett förändrat reseavdrag. Jag frågar därför ledamoten: Hur ser Vänsterpartiet på att det i glesbygden och i våra nordligaste län finns brister i kollektivtrafikens utbyggnad? Det finns brister i kollektivtrafiken oavsett om det gäller buss eller tåg. De sänkta biljettpriserna hjälper ju inte om det inte finns någon buss att åka med.

Däremot vill ni göra det dyrare för människor att använda bilen, Ilona Szatmári Waldau. Det är långa avstånd i våra fyra nordligaste län, och det kostar att åka till arbetet. Ändå vill ni göra det dyrare för de människorna att ta bilen till sina jobb. Som jag just nämnde finns det 1 558 lediga jobb inom hälso- och sjukvården i våra fyra nordligaste län. Vem kommer att ta de jobben när ni gör det dyrare för människor att ta sig till jobbet? Vem kommer att vara beredd att göra den resan? Varför skulle man inte välja att jobba i någon annan del av landet, där det blir billigare antingen på grund av kortare avstånd eller på grund av att kollektivtrafiken är utbyggd?

Jag vill återkomma till SKR:s decemberrapport 2022 avseende just kommuner och regioner. Där pratar man om förändrade arbetssätt, anställningsstopp inom administrativa enheter och en översyn av investeringar. Vänsterpartiet försöker få det att låta som att vi står inför ett stålbad, men samtidigt skjuter ju regeringen och Sverigedemokraterna till 13 miljarder dels i generella statsbidrag, dels i riktade statsbidrag. Kommuner och regioner kommer också att tillföras 5 miljarder genom elprisstödet under nästa år. Välfärden får alltså ett rejält tillskott.

Jag vill också säga att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag skär ned på rättsväsendet, något som kommer att hjälpa kommunerna. Men samtidigt höjer ni biståndet, Ilona Szatmári Waldau. Det är en väldigt märklig politik.

Anf. 23 Ilona Szatmári Waldau (V)

Fru talman! Jag får tacka ledamoten för en bra sammanfattning av vad jag sa i talarstolen, det vill säga att kommuner och regioner står inför ett stålbad. Det är nämligen så det är. Det kommer att bli massiva nedskärningar i våra kommuner och regioner.

Vi har stora problem i de norra delarna av Sverige, och det är därför Vänsterpartiet har drivit på för ett nytt system för kostnads- och inkomstutjämning mellan kommuner. Det är någonting vi fick igenom för ett par år sedan, och det är jag väldigt glad och stolt över. Vi måste nämligen se till att det inte skiljer så mycket som det gör mellan den kommun som har högst skatt, vilket är Dorotea i norra Sverige, och den Stockholmskommun som har lägst skatt. I Dorotea har man 6 kronor och 17 öre mer i skatt.

Det är där vi behöver göra förändringar för att kommunerna i norr ska kunna anställa. De behöver mer resurser för att kunna höja löner och på så sätt bli mer attraktiva som arbetsgivare. De behöver se till att människor stannar och inte flyttar. Det är där vi behöver sätta in kraften. Det handlar inte om våra förslag om resor. Dessutom innebär vårt förslag utbyggnad av kollektivtrafiken även i norra Sverige. Det är det vi satsar på.

Vi kan också konstatera att de avdrag för resor som högerregeringen och Sverigedemokraterna nu beslutat om gynnar resor i storstaden. Sverigedemokraterna och regeringen gör stora satsningar på att de som bor i storstäderna och har höga löner ska få lägre skatt och dessutom kunna fortsätta göra avdrag för sina bilresor, trots att de har väldigt bra tillgång till kollektivtrafik. Vi gör tvärtom.

Anf. 24 Jan Ericson (M)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att gå in även i denna debatt, för jag tycker att det är ganska viktigt att svenska folket får veta vilket underlag oppositionssidan faktiskt har och hur de ser på ansvaret för svensk ekonomi.

I partiledardebatten och i budgetdebatten framhöll Vänsterpartiets partiledare att Vänsterpartiet presenterar en budget i balans. Hon sa faktiskt det. Min fråga till Ilona Szatmári Waldau är såklart om hon delar den bilden.

Anf. 25 Ilona Szatmári Waldau (V)

Fru talman! Ja, jag delar bilden att Vänsterpartiet presenterar en budget i balans. Vi gör investeringar som på sikt kommer att sänka kostnader. Det är att ha en budget i balans.

Ledamoten talade om hur stolt han var över att kommunerna nu kan fondera pengar för att använda sitt överskott till eventuella underskott. Det är kanske en brist att riksdagen eller regeringen inte kan göra samma sak i statsbudgeten. Jag menar att Vänsterpartiet har en budget i balans och att investeringarna vi gör kommer att leda till minskade kostnader framöver. De kommer också att medföra att vi kommer längre när det gäller klimathotet.

Klimatet är förmodligen vår största utmaning framöver. Klimatförändringarna kommer att innebära ökade kostnader, bland annat för att säkra havsnära kommuner när havet stiger. Vi kommer att få ett annat klimat och ett annat sätt att odla grödor. Vi kommer också att få betydligt fler klimatflyktingar i världen - vi har redan många, och vi kommer att få fler.

Investeringar som räddar klimatet är investeringar för framtiden och för minskade kostnader i framtiden. Det är också helt nödvändiga investeringar. Jag skulle önska att regeringen prioriterade klimatet mer. Nedprioriteringen av klimatet som har gjorts av regeringen kommer att få väldigt negativa konsekvenser i framtiden.

Anf. 26 Jan Ericson (M)

Fru talman! Då kan vi alltså meddela svenska folket att Vänsterpartiet anser att de har en budget i balans.

Jag läser nu i budgetpropositionen, budgetmotionerna och riksdagens beräkningar av hur det ser ut och konstaterar att Vänsterpartiet för 2023 budgeterar med ett underskott på 25 miljarder kronor. Underskottet 2024 är 90 miljarder kronor, och 2025 är det 135 miljarder kronor. Vänsterpartiet ökar statsskulden med totalt 251 miljarder kronor på tre år - och detta kallar alltså Ilona Szatmári Waldau att presentera en budget i balans!

Ilona Szatmári Waldau sa i sitt anförande att Vänsterpartiet vill ge budgetpolitiken en helt ny inriktning. Jag kan bara konstatera att de lyckas med det.

Anf. 27 Ilona Szatmári Waldau (V)

Fru talman! Jag menar att Vänsterpartiet har en ansvarsfull budget - en budget för framtiden. Vi har en budget som i förlängningen ger Sverige en möjlighet att vara ett bra välfärdsland.

Jag vill också passa på att nämna något om finansieringen. Vänsterpartiet tycker till exempel inte att den som tjänar över 70 000 kronor i månaden ska kunna få en skattesänkning - en extra skattesänkning - på 1 400 kronor i månaden. Jag tror att jag, ledamoten Ericson och övriga ledamöter i Sveriges riksdag klarar sig utan den skattesänkningen. Totalt skulle det ge ytterligare 13 miljarder till kommuner, regioner och statsbudget.

Vänsterpartiet föreslår skattehöjningar för dem som tjänar allra mest för att kunna göra omfördelningar till dem som tjänar mindre. Vi föreslår till exempel sänkt skatt för sjuka arbetslösa. Det är bättre än skattesänkningar för de rika. De skattesänkningar som regeringen föreslår kommer ju att öka klyftorna ännu mer i det här landet! Och ökade klyftor i kommuner, regioner och landet som helhet kommer att leda till att vårt land dras isär ännu mer. Det kommer att göda kriminaliteten och få väldigt stora konsekvenser.

Vårt förslag innebär en omfördelning och att de som har de högsta inkomsterna delar med sig till dem som har de lägsta inkomsterna, både mellan kommuner och mellan människor. Det är att ha en ansvarsfull budget.

Anf. 28 Yusuf Aydin (KD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

I dag debatteras utgiftsområde 25 som handlar om allmänna bidrag till kommuner och regioner. De bedriver mycket av den välfärd som vi är i behov av när vi är sjuka och sköra och som är oerhört viktig. Men jag vill börja med att säga att Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge där många människor kämpar med höga el- och matpriser, hög inflation och höga räntor.

Den budget som regeringen har lagt fram prioriterar därför det allra viktigaste: att stötta hushållen i en svår situation och att satsa på rättsväsen, försvar och välfärd. Och det gör den utan att spä på inflationen. Det finns också handlingsutrymme framåt om nedgången i ekonomin blir djupare än vad vi kan se nu.

Jag vill även understryka vikten av, i den situation vi har med hög inflation, att finanspolitiken inte motverkar Riksbankens arbete med att dämpa inflationen. Inflation gör människor relativt sett fattigare och är skadligt för samhällsekonomin. Därför är regeringens budget ansvarstagande och något återhållsam i en tid som präglas av krig i Europa, oro i omvärlden och stora osäkerheter framåt.

Fru talman! Det tuffa ekonomiska läget kommer även att innebära en svårare ekonomisk situation för kommuner och regioner de kommande åren. Det är därför bra att kommunsektorns ekonomiska resultat har legat på historiskt höga nivåer de senaste två åren. Prognosen för 2024 pekar också på ett starkt resultat. Dessa positiva överskott skapar bättre förutsättningar att nu när vi går in i svårare tider fortsatt tillhandahålla välfärd med hög kvalitet.

Den demografiska utvecklingen kommer också att fortsätta påverka kommunsektorns ekonomi. Det handlar framför allt om att antalet äldre personer ökar i relation till antalet förvärvsarbetande. Denna utveckling påverkar kommunsektorns inkomster och utgifter.

Det finns även andra utvecklingsområden inom de kommunala verksamheterna, varav en del har blivit särskilt tydliga under pandemin. Det handlar bland annat om kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen och om tillgängligheten inom hälso- och sjukvården.

Regeringen vill skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och regioner, då detta är avgörande för en god kommunal service i hela landet, samt minska risken för att de höga priserna och inflationen ska drabba kommunala verksamheter inom framför allt vård, skola och omsorg.

Mot bakgrund av detta ger regeringen betydande tillskott till kommuner och regioner, dels i form av generella statsbidrag på 6 miljarder kronor för att möta kostnadsökningarna till följd av inflationen, dels riktade bidrag för att höja kvaliteten på vård, skola och omsorg. Sammantaget får kommuner och regioner närmare 13 miljarder extra. Dessutom får kommuner och regioner i elområde 3 och 4 ta del av högkostnadsskyddet för el; detta motsvarar närmare 5 miljarder.

Fru talman! Jag tänkte nu redogöra för några av de prioriterade satsningar som finns inom kategorin riktade statsbidrag.

Regeringen gör en satsning på utökad vårdkapacitet med fler vårdplatser i hela landet genom en prestationsbaserad ersättning till regionerna i syfte att öka antalet vårdplatser samt genom att kartlägga och ta fram en nationell plan för hur bristen på vårdplatser ska kunna åtgärdas. Regeringen satsar ytterligare 1 miljard kronor på detta under 2023 utöver den tidigare miljarden, det vill säga totalt 2 miljarder nästa år.

Regeringen inför en nationell statlig vårdförmedling för att öka tillgängligheten till vård och korta vårdköerna. Genom att det synliggörs var i landet det finns ledig och tillgänglig kapacitet ska väntande patienter snabbare kunna erbjudas vård på annan plats, där kapacitet finns. Regeringen avsätter 100 miljoner under kommande år.

Regeringen förstärker, förlänger och utvecklar satsningen på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Det ska även tas fram en nationell förlossningsplan för att öka tillgängligheten och minska regionala skillnader i förlossningsvården. Till detta avsätts totalt 1,7 miljarder under 2023.

Slutligen gör regeringen en gemenskapssatsning för att förebygga och bryta ofrivillig ensamhet och isolering. Den ofrivilliga ensamheten är ett samhällsproblem med allvarliga konsekvenser. Den kan leda till såväl psykiska som fysiska sjukdomar och kosta både mänskligt lidande och stora vårdresurser. Ofrivillig ensamhet ökar också risken för hjärt-kärlsjukdomar, stroke, demens och psykisk ohälsa. Den för med sig stora negativa konsekvenser för samhället, särskilt bland äldre, vilket har förstärkts under covid-19-pandemin. För att stärka folkhälsan och minska konsekvenserna av ofrivillig ensamhet föreslår regeringen en treårig gemenskapssatsning som 2023 uppgår till 300 miljoner kronor.

Fru talman! Dessa viktiga satsningar är några av Kristdemokraternas mest prioriterade frågor. De blir nu verklighet och kommer att bidra till att göra livet lite lättare för de sjuka och sköra i vårt samhälle. Det är med glädje jag konstaterar att de kristdemokratiska inslagen har fått så tydligt genomslag i regeringens budget för 2023.

Avslutningsvis vill jag önska en riktigt god jul till utskottets ledamöter, medarbetare på kammar- och utskottskansliet och talmanspresidiet.

(Applåder)

Anf. 29 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jag har två frågor till ledamoten Aydin.

Vården har stora utmaningar efter tuffa år. Redan före pandemin fanns det behov och utmaningar, och efter pandemin kämpar många kommuner fortfarande med den uppskjutna vården. Under pandemin gjorde ju vården ett exceptionellt arbete för många av oss.

På många håll kämpar man och har svårt att få tag i nya medarbetare. Till detta kan läggas utmaningar när det gäller de resurser som regionerna behöver för att stärka hälso- och sjukvården. Jag håller inte med ledamoten om att man gör det som behövs. Vi förstärker ju med dubbelt så mycket.

Jag vill stanna kvar vid detta med att få tag i medarbetare. Inom stora delar av hälso- och sjukvården råder det brist på personal med rätt kompetens. Specialistläkare och specialsjuksköterskor saknas i alla de 21 regionerna, och listan på bristyrken kan göras väldigt lång.

Oavsett regering och oavsett vad som händer framöver är det så att man inte kan bygga ut antalet vårdplatser eller förstärka vården om man inte har personal. Därför satsar vi på vårdens medarbetare. Vi håller fast vid den satsning som den S-ledda regeringen införde. Vi förstärker den också med 850 miljoner kronor och förlänger satsningen på en verksamhetsförlagd praktik för sjuksköterskor för att minska bristen på sjuksköterskor.

Dessa satsningar finns inte i regeringens budget. Utan personal blir det svårt - om inte omöjligt - att kapa köer och få fler vårdplatser. Därför vill jag fråga ledamoten: Hur ska det här gå till?

Anf. 30 Yusuf Aydin (KD)

Fru talman! Kristdemokraterna har år efter år drivit vårdfrågor, både i opposition och nu i majoritet. Vi ser också de inslag som jag nyss nämnde - det görs tydliga satsningar på vården, både för att minska vårdköerna och för att skapa en bättre arbetsmiljö.

Jag nämnde satsningar på 2 miljarder, och det finns även andra. Att skapa nya vårdplatser handlar delvis om att kunna anställa personal. Våra satsningar gör att regionerna får mer resurser för att förbättra arbetsmiljön och villkoren för de anställda.

Som nämndes tidigare kommer kommunerna och regionerna att behöva förändra arbetssätt, jobba mer med digitalisering och använda nya verktyg för att förbättra situationen för de vårdanställda. Regeringen skjuter till generella bidrag för att kommuner och regioner själva ska kunna göra vissa prioriteringar. Men på vissa håll behövs mer statlig styrning i form av till exempel en nationell vårdförmedling och mer prestationsbaserade bidrag som ger ett tydligt incitament att få fram fler vårdplatser. Det handlar både om mer personal och om den infrastruktur som behövs för att tillgängliggöra vården för fler som har stått väldigt länge i vårdköerna.

Anf. 31 Eva Lindh (S)

Fru talman! Jag håller inte med om att det satsas tillräckligt på regionerna. Hälso- och sjukvården kommer att få problem med att erbjuda den goda vård som vi alla efterfrågar och önskar. Dessutom har man ju en uppskjuten skuld efter pandemin, så det blir svårigheter.

Jag håller heller inte med om att man gör det som behövs för att få fler att kunna ta jobben i hälso- och sjukvården. Det råder personalbrist. Jag frågar återigen hur detta ska gå till.

Jag vill också ställa en annan fråga. Ledamoten Aydin tog upp att man ska kostnadsersätta när det gäller elräkningarna och att det då inte ska bli så stora problem.

Man har inget elstöd till de delar av Sverige som ligger norr om Dalälven. Innebär det att inte heller kommuner och regioner norr om Dalälven kommer att få någon kompensation? Jag vet inte; jag har inte hört något om det. Men det är vad det borde innebära. Om kommuner och regioner, som har en viktig del i en stark hälso- och sjukvård, i de norra delarna av Sverige inte får rätt till elstöd kommer de att få ännu svårare att erbjuda den vård som vi alla önskar ska finnas. Hur tänker regeringen och Sverigedemokraterna när det gäller elprisstödet till norra Sverige? Den frågan vill jag höra ett svar på.

Anf. 32 Yusuf Aydin (KD)

Fru talman! Det stämmer att det efter en del av de satsningar som gjorts tidigare och med den stora vårdskuld pandemin lett till kommer att behövas både stora satsningar och andra arbetssätt.

Jag tror inte att det är obekant för någon här att Kristdemokraterna de senaste åren har drivit att vi behöver ha mer nationell styrning och nationellt ansvar för sjukvården. Vi ser att det finns regionala skillnader. Alla regioner klarar inte av att bedriva och erbjuda högspecialiserad vård och vård i rätt tid till alla som väntar. Därför har vi både tidigare och nu drivit att staten ska ta ett större ansvar vad gäller styrning.

Vi börjar med den nationella vårdförmedlingen, och vi hoppas att det blir ännu mer längre fram genom att staten tar över ansvaret. Det finns regionala förutsättningar som gör att alla inte riktigt klarar av detta.

Som jag redan nämnt ökar vi med ytterligare 1 miljard för att skapa fler vårdplatser, och det sker i hela landet. Om det krävs ytterligare resurser kommer det som jag nämnde att finnas möjlighet till handlingsutrymme framöver. Men i det läge vi befinner oss i nu med hög inflation är en av de viktigaste prioriteringarna att inte spä på den ytterligare. Det vore att föra en oansvarig politik som i slutändan skulle göra att kostnaderna för regionerna ökade ytterligare. Det vill vi inte bidra till.

Anf. 33 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Efter år av coronapandemi som orsakat sjukdom, död och ekonomisk kris i världen kom Putins invasionskrig i Ukraina. Detta och pandemins fortsatta framfart gör att omvärldslägets påverkan på ekonomin fortsatt är stor och framtiden mycket osäker.

Förutom krig och pandemi har vi också en klimatkris som förvärras dag för dag om vi inte får ned utsläppen. Detta måste det vara varje regerings högsta prioritet att hantera, men tyvärr ser vi med förfäran på hur den här regeringen kastar klimat- och miljöpolitiken i papperskorgen och förstör framtida generationers möjligheter att leva ett bra liv på den här planeten.

Men för att kunna bekämpa klimatförändringarna måste vi också satsa på välfärden. Ett grönt samhällsbygge lämnar ingen utanför. Ett rättvist samhällsbygge är en förutsättning för ett hållbart samhälle.

Vi dras sedan länge med en underfinansiering av välfärden, trots stora tillskott under Miljöpartiets tid i regering. Pandemin förvärrade situationen, och nu är det på många ställen ohållbart. Sjukvårdspersonal flyr dåliga arbetsvillkor och låga löner. Att få fler kollegor för att minska arbetsbelastningen på var och en är för många en helt avgörande fråga. Vårdavdelningar som verkligen hade behövts står tomma i brist på personal.

Vi måste få fler att vilja jobba och sedan stanna i välfärdsyrkena. Det är avgörande för att stärka sjukvård och välfärd, men det är också en jämställdhetsfråga. De flesta som jobbar inom vården är kvinnor. Det är på tiden att deras löner och arbetsvillkor blir bättre.

Trygghet är avgörande för att kunna bygga ett starkt samhälle och ge individen frihet. Skolan är det viktigaste verktyg vi har för att ge alla en god chans att lyckas i livet. En bra skola föder drömmar, hopp och framtidstro. Skolan ska ge alla barn förutsättningar att nå sin fulla potential. När var sjunde elev inte klarar grundskolan kan inte en del av skolans pengar gå till vinster i aktiebolag. Därför vill vi i Miljöpartiet inte att vinstutdelande aktiebolag ska få driva skola. Pengarna som går till skolan ska också stanna i skolan.

När skola och samhälle misslyckas förlorar vi människor till kriminalitet. De som kunde ha blivit välmående, kreativa medborgare som bidrar till samhället riskerar i stället att bli våldsutövare i den illegala ekonomin, där många dör alltför unga. Ingen vill att det ska bli så.

I går skrev Johan Pehrson på Twitter: "Gängens värsta fiende är en fungerande skola och en stark socialtjänst." Detta stämmer. Ändå lades bara sådana förslag fram som inte stärker vare sig skolan eller socialtjänsten. Det var i stället förslag som visitationszoner och anonyma vittnen. Förutom att de inte stärker välfärden rimmar de dessutom illa med rättsstatens principer och skapar mer motsättningar, inte mindre.

Sveriges Kommuner och Regioner har konstaterat att det behövs kraftiga tillskott till kommuner och regioner under kommande år. Inflationen och ökade kostnader ger effekt även på deras budgetar. SKR har varit tydligt med att allt under 20 miljarder innebär neddragningar eller skattehöjningar.

Välfärden behöver betydande tillskott i form av allmänna bidrag som kommuner och regioner kan använda där behoven är som störst. Därför skulle vi vilja se 14 miljarder utöver det som regeringen skjuter till, så att de 20 miljarder som efterfrågats också skulle komma ut i de verksamheter som så väl behöver dem. För 14 miljarder får man en hel del välfärd. Ordentliga tillskott till regioner och kommuner innebär att kvaliteten kan öka, och det spelar roll för människor. Det kan göra att man snabbt får en sjukvårdstid eller får hjälp med det man behöver av personal som inte alltid är stressad. Tillskotten kan göra att man kan ge ordentligt med resurser till barn med större behov i skolan. För 14 miljarder kan man till exempel anställa runt 20 000 lärare eller 30 000 vårdbiträden. När nu pengar inte skjuts till från regeringen riskerar man i stället neddragningar.

Utöver denna bottenplatta av allmänna bidrag, som är det som vi diskuterar här i dag, har vi i Miljöpartiet dessutom i vår budgetmotion gjort betydande riktade satsningar på skolan och vården, så att lärarna ska få fler kollegor och eleverna ska få hjälp när de behöver av elevhälsa och kurator. Vi vill fortsätta att stärka skolan, även genom lärarna, och vi vill se minskade barngrupper i förskolan.

Men i stället för att skjuta till de pengar som behövs till kommuner och regioner har regeringen prioriterat en dyr och ineffektiv skattesänkning på bensin och diesel. En handfull hundralappar per person får de som kör bil. Det allra mesta går dessutom till storstäderna och intilliggande kommuner. Förutom detta väljer man att sänka skatten för dem som tjänar mest. Det bidrar inte heller till större trygghet och jämlikhet.

Välfärden är det som skapar trygghet i vardagen. Vården, omsorgen och skolan måste fungera i ett starkt välfärdssamhälle som Sverige. Vi är ett av världens rikaste länder. Vi har råd att satsa på barnen, som är vår framtid, samtidigt som vi ger äldre ett värdigt liv och en sjukvård som fungerar.

Miljöpartiets budgetalternativ ska ses som ett sammanhållet paket där inga delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen valde en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller ansvarsfördelningen och hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Jag önskar ledamöterna och talmanspresidiet en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 34 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! När jag lyssnar på Miljöpartiets anförande i debatten låter det lite som det som sagts i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets anföranden. Man vill gärna skjuta till extra medel till välfärden. Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera Miljöpartiets politik innebär en fortsatt hög migration till Sverige och kanske till och med mer migration än vad vi ser i dag.

När det gäller nyttandet av välfärdstjänster som till exempel hälso- och sjukvård ska vi komma ihåg att det är någonting som är generellt högre hos människor som har kommit till Sverige genom migration. Det driver upp vårdbehovet inom den offentliga sektorn. Det ställer betydligt större krav på att ha tillgång till mer vård. Tittar man på de beräkningar som Regeringskansliet har gjort minskar med er skattepolitik antalet helårsarbetskrafter med 10 000 i Sverige.

Det innebär att de som jobbar inom till exempel hälso- och sjukvården - läkare, barnmorskor och liknande yrken - kommer att ha färre arbetade timmar inom verksamheten. Samtidigt driver er politik upp behovet av välfärd.

Hur kommer den politiken att gå ihop? Även om ni skjuter till pengar krävs det att någon ska utföra vården. Det kommer ni inte att få med er politik. Det kommer att bli färre timmar inom de yrkena, och man kan därigenom inte ge den vård som förväntas.

I SKR:s decemberrapport, som jag hänvisade till tidigare, bedömer man att Sverigedemokraternas och regeringens politik kommer att minska migrationen och också behovet av välfärdstjänster genom att migrationen i sig minskar.

Jag skulle vilja höra vad ledamoten säger om att Miljöpartiets politik inte kommer att gå ihop inom det här området.

Anf. 35 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Att Sverigedemokraternas och Miljöpartiets migrationspolitik skiljer sig avsevärt åt är någonting som är väl känt. Vi står upp för asylrätten och människors rätt att söka asyl, få det och få ett skydd undan krig, förtryck och förföljelse, Det vill jag vara väldigt noga med.

Sedan vet jag inte var ledamoten har fått det ifrån att vår politik skulle minska antalet anställda i välfärden. Jag har inte sett en sådan siffra. Våra beräkningar tyder inte på det utan snarare på stora tillskott. Förutom det vi diskuterar i dag om de allmänna tillskotten som vi vill göra för att man inte ska dra ned har vi gjort stora tillskott.

Vi vill se en väldigt stor vårdsatsning så att den kräftgång som vården nu har på grund av alltför få som vill och orkar jobba i välfärdsyrken ska kunna tacklas. Det ser inte jag att man gör med regeringens politik.

Om vi talar om människor som vill och kan jobba inom vård och omsorg är det där vi väldigt ofta ser människor som kommer från andra länder. Den migrationspolitik som Sverigedemokraterna nu står för och försöker genomdriva i regeringsposition kommer att göra att vi får ännu svårare att få människor som jobbar i vården.

Hur tänker Sverigedemokraterna egentligen lösa arbetsbristen i den svenska välfärden? Det är vad jag skulle vilja ha svar på.

Anf. 36 Mattias Eriksson Falk (SD)

Fru talman! Naturligtvis ska ledamoten få ett svar på sin fråga. Det är precis som jag sa. När det har sett migration till Sverige har man också till exempel sett ett generellt större vårdbehov och ett större nyttjande av de välfärdstjänster vi erbjuder.

Det innebär att även om det kommer personer genom migration som tar anställning inom välfärden i Sverige kommer ändå vårdbehovet i den gruppen att vara större. Antalet som börjar arbeta i förhållande till antalet som nyttjar välfärdstjänsterna går inte ihop. Det är fler som nyttjar än som arbetar inom välfärden. Det blir ändå ett generellt större välfärdsbehov trots de anställningar som görs.

Enligt Regeringskansliets beräkningar kommer antalet helårsarbetskrafter att minska med cirka 10 000 sett till er skattepolitik, Det kommer naturligtvis även att drabba välfärden. Vi talar till exempel om läkare och barnmorskor. Vi kommer att få se ökade köer i hälso- och sjukvården och problem att kunna erbjuda välfärd i kommunerna sett till att antalet timmar som man arbetar inom de branscherna minskar.

Jag nämnde tidigare i ett replikskifte om skatten på bränsle och reduktionsplikten att det kommer att kosta mer för människor att ta sig till jobben. Vi har i dag 1 558 lediga tjänster i de fyra nordligaste länen inom hälso- och sjukvården. Varför skulle människor välja att jobba i våra nordligaste län med er bränslepolitik? De kommer att välja att jobba någon annanstans.

Hur ska ni upprätthålla välfärden i norra Sverige när människor inte kommer att ha råd att åka till jobbet? Det är vad er politik leder till. Människor väljer att jobba i andra delar av landet, och nordligaste Sverige blir helt utarmat. Det är vad det kommer att leda till.

Ändå går ni fram med förslag där ni vill ta bort skattesänkningar på bensin och diesel. Ni vill behålla reduktionsplikten och öka den vilket enligt beräkningar kommer att driva upp priset på bensin med åtminstone 3 kronor de kommande åren och på diesel med 4-5 kronor de närmaste tre till fyra åren.

Ni kommer att göra det dyrare för människor att arbeta. Ni kommer inte att ha några som vill jobba i er välfärd som ni tänker satsa på.

Anf. 37 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Det var väldigt många intressanta slutledningar här från dem sverigedemokratiska ledamoten som jag nog måste bemöta lite pö om pö.

Att det skulle vara fler som nyttjar välfärdstjänsterna än som jobbar i dem beror väldigt mycket på vilken tidshorisont man tittar på. De som kommer hit, får skydd och väljer att leva sitt liv här får naturligtvis också barn och barnbarn.

Det är människor som vi behöver i svensk ekonomi för att den ska fortsätta att utvecklas så att vi kan fortsätta att stärka välfärden. Länder som inte har haft lika stor migration har väldigt mycket större problem med sin demografiska utveckling.

Man ser att det finns en väldigt stor åldrande befolkning och inte inkommande underifrån som kan bära de kostnaderna. Den frågan svarar inte Sverigedemokraterna på. Den undviker Sverigedemokraterna alltid.

Vi behöver fler människor i det här landet och inte färre för att vi ska kunna utveckla vår ekonomi och få en stark välfärd där människor vill jobba.

Att det är dyrt att köra bil vet vi. Det mesta ha blivit dyrare på grund av Putins invasion av Ukraina som ger en jättestor effekt på vår ekonomi.

Men om vi bara ska se till det ville vi ha ett förändrat reseavdrag med en höjning så att man inte bara skulle kunna ta bilen, utan det också skulle kunna leda till utbyggd kollektivtrafik och samåkning. Med det är inte bara för bensin- och dieselbilar som man får avdrag utan även för dem som går på el.

När det gäller politiken för norra Sverige har vi betydligt mer än regeringen. Vi vill förutom det förändrade reseavdraget också se ett elstöd. Det kommer vi att ta upp i utskottet, och det stöttar vi.

Vi vill se sänkt skatt i glesbygd och att kommuner ska få bättre ekonomi genom att producera mer el. Vi har mycket stöd för norra delarna av Sverige. Där saknar regeringen politik.

Anf. 38 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag vill i denna budgetdebatt slå ett slag för någonting som det sällan talas om från den här talarstolen. Det har faktiskt inte nämnts en enda gång under denna punkt om kommunernas ekonomi och de generella bidrag som vi ska ge till dem. Men det spelar i verkligheten stor roll för barnmorskors villkor, personalens tid med äldre och för lärarens möjlighet att följa eleven.

Jag vill tala om valet mellan att ge riktade och generella medel till välfärden i Sveriges kommuner och regioner. Enligt den senaste rapporten från Sveriges Kommuner och Regioner fanns före pandemin över 180 riktade bidrag i Sverige. Det var före den nya regeringen i Sverige lade till ytterligare ett antal. Jag har räknat till tio nya, men någon från regeringssidan får gärna korrigera mig.

Enligt Statskontoret är över en tredjedel av alla bidrag till kommuner riktade. Vart och ett av dessa bidrag har ofta ett vällovligt syfte, men det sammantagna resultatet är inte bra. Statskontorets kartläggning visar att ungefär vart fjärde statsbidrag omfattar 30 miljoner kronor eller mindre.

Tänk då på att när en minister eller någon av er här i riksdagen stolt presenterar sina 30 miljoner som ska gå till något vällovligt syfte kan det för en kommun på 7 000 invånare röra sig om kanske 10 000 kronor eller mindre. Det är pengar som kostar mer att investera och redovisa än att vad de går att använda i riktig verksamhet.

I praktiken innebär det att skattemedel som hade kunnat gå till små kommuner i stället i högre grad tillfaller större kommuner, som har möjlighet att använda dem - fastän små kommuner är så hårt pressade i dag.

Miljarder av bidragen går åt till att hantera alla villkor för riktade bidrag. Över 70 procent av dem som svarade på SKR:s enkät kring dessa bidrag sa att man hade avstått från att söka dem för att det var för krångligt. Vanliga svar var: "Vi har inte haft råd med medfinansiering eller motprestation", "det är så många statsbidrag så vi har svårt att hålla koll på dem" eller "vi behöver arbeta med verksamheten i lugn och ro".

Så när ni hör att barnmorskor får rusa från havande till havande eller att hemtjänstpersonal inte har tid för äldre ber jag er riksdagskollegor att inte reflexmässigt tänka att här är det dags för ett nytt och fiffigt riktat bidrag. Villkoren är olika i varje kommun och olika i olika delar av landet. Ni vet mycket väl, riksdagskollegor, att vi i regioner och kommuner har folkvalda som är ansvariga för att anpassa resurserna till just dessa lokala och regionala villkor. Ge dem en chans att göra sitt jobb!

Särskilt allvarligt är det - som flera har nämnt i debatten - just nu då kommunerna och regionerna måste återanpassa verksamheten till situationen efter pandemin. Det går ned med tiotals miljarder kronor samtidigt som intäkterna viker på grund av att konjunkturen viker och samtidigt som kostnaderna rusar för att inflationen är så hög. Enligt SKR:s ekonomirapport som har nämnts ett par gånger här ökar kostnaderna med 45 miljarder kronor 2023 och 19 miljarder kronor 2024. Skatteunderlaget minskar i reala inflationsskyddade termer.

Många kommuner och regioner sitter i en rävsax för att klara välfärden. I det läget behöver de handlingsutrymme och inte fler pekpinnar.

Vi i Centerpartiet har också syndat. Vi har också haft en del riktade bidrag. Det kan jag villigt erkänna. Men låt oss försöka leva lite mer som vi lär.

Vi vill i vårt budgetalternativ samla ihop regeringens riktade bidrag för att öka de generella medlen med 4 miljarder så att det blir mer handlingsutrymme för kommunerna.

Centerpartiet avstår som brukligt från ställningstagande när det gäller anslagen inom utgiftsområde 25 eftersom Tidöpartiernas budgetalternativ vann i föregående omröstning. Men låt oss ge välfärden mer generella resurser och flytta makten närmare människor!

Anf. 39 Mattias Eriksson Falk (SD)

Herr talman! När det gäller Centerpartiets budgetförslag vill jag återkomma till bränslefrågan. Den är ju ganska stor, och den är ganska intressant i det här perspektivet, speciellt när vi pratar om norra Sverige, långa avstånd och förutsättningar för att välfärden ska fungera. Det förutsätter ju att människor kan ta sig till jobbet, att man har en rimlig möjlighet att så göra.

När jag läser Centerpartiets budgetförslag ser jag att man vill ha kvar reduktionsplikten; man står bakom att den ska fortsätta att höjas under de kommande åren. Detta innebär att vi 2026 skulle ha en reduktionspliktsnivå på 50 procent på diesel och 19 procent på bensin, vilket skulle driva upp priset på bränsle med flera kronor. Det skulle göra det dyrare för människor generellt att åka till arbetet, men det skulle också innebära att det blir dyrare att åka och handla och att skjutsa barn till fritidsaktiviteter eller skola, för att nämna några exempel.

Samtidigt vill man också ha kvar indexeringen av bränsleskatten, vilket naturligtvis ytterligare driver upp priset år för år på bensin och diesel. Allt som allt skulle Centerpartiets politik göra det dyrare att bo i de områden i Sverige där det faktiskt är långa avstånd och där det är svårt att ta sig till arbete på annat sätt än med bilen.

Jag skulle vilja höra hur ledamoten resonerar där. Som ni tänker är det faktiskt dyrare för människor som bor utanför stan att ta sig till och från arbetet eller skjutsa barn till fritidsaktiviteter, för att nämna några exempel.

Anf. 41 Martin Ådahl (C)

Herr talman! Jag kan ändå ge ledamoten från Sverigedemokraterna det att han har ett visst mod när han här i kammaren i en debatt om kommunernas ekonomi vågar resa det största sveket mot svensk landsbygd från Sverigedemokraterna, trots vallöfte på vallöfte i kampanjen. Han har kanske ändå inte läst Centerpartiets motion, eftersom det där framgår att vi vill ha en paus i reduktionsplikten för kommande år, som den här budgeten gäller.

Men låt oss prata om löftet om 10 kronor lägre pris på diesel. Ledamoten får gärna svara på när exakt det kommer att ske. Ledamoten får också gärna svara på varför man - när Sveriges landsbygd, precis som ledamoten säger, är hårt pressad av mycket höga dieselpriser - väljer att rikta sin sänkning vid pump till personer som bor i städerna och som kör suv fram och tillbaka till Stockholm - ja, kanske Göteborg och Malmö också. Varför ger man den inte i stället till människor på landsbygden, som är i direkt behov av det, så som Centerpartiet gör. Det vore möjligt att sänka vid pump med 3 kronor i stället för att komma med alla de här 10 kronorna som sedan blev . Ja, vad blev det till slut av den här tummen som Sverigedemokraterna har sålt gång på gång? Blev det 40 öre eller 14 öre på bensinen? Varför inte leverera? Och när levererar ni? Varför inte sänka just för dem som är beroende av bilen, de på landsbygden, med 3 kronor?

Anf. 42 Mattias Eriksson Falk (SD)

Herr talman! Det blir ju alltid intressant när man ska diskutera den här typen av politik.

Då ska jag ändå säga att Sverigedemokraterna naturligtvis har gett ett skarpt löfte. Hade vi fått egen majoritet hade vi kunnat driva igenom betydligt mycket mer bra politik för Sverige. Nu har vi inte egen majoritet, utan vi samarbetar med fyra andra partier. Trots det har vi lyckats driva igenom stora förändringar just när det gäller bensin- och dieselpriset de kommande åren. Vi inför en sänkning av skatten, vi stoppar indexeringen och vi säkerställer att reduktionsplikten sänks till ett minimum. Det är tvärtemot Centerpartiets politik, där man i stället vill höja reduktionsplikten på sikt och dessutom driver upp skatten på priserna.

Sedan vill jag svara när det gäller reseavdraget att vi förstärker det från 18,50 kronor per mil till 25. Detta kommer naturligtvis att få effekt på möjligheterna att ta sig till och från jobbet när vi också sänker kostnaderna. Samtidigt har vi en möjlighet att stärka välfärden generellt med 6 miljarder kronor i generella bidrag men också nästan lika mycket till i riktade statsbidrag, till exempel 2 miljarder till vården och 200 miljoner till förlossningsvården.

Ledamoten vill ju också nämna sitt särskilda bidrag på 3 kronor på pump till landsbygden. Regeringskansliets beräkningar i den frågan säger att det kommer att medföra stora administrativa kostnader för mackarna att hantera detta. Hur finansieras detta? Ska ni lösa det med någon form av bränslecheck, som vi har hört? Hur ska detta gå till när det till stor del är obemannade mackar på landsbygden? Ska människor då köra några mil till en bemannad mack och tanka och sedan åka hem igen? Ert avdrag som ni vill införa kommer ju att ätas upp på en gång eftersom ni inte kommer att kunna omsätta det i praktiken. Hur ska ni genomföra er politik? Ska människor få en check hem i brevlådan och få åka in till stan och tanka och sedan hem igen, och så har bidraget ätits upp på en gång? Är det så er politik fungerar i praktiken?

Anf. 43 Martin Ådahl (C)

Herr talman! Jag föreslår att ledamoten från Sverigedemokraterna - som nu plötsligt så gärna vill genomföra Centerpartiets politik att han redan ber om utredningar och så vidare - för det första tänker efter. Ledamoten bor, om jag har förstått det rätt, i Gävle - har det då aldrig hänt att han fått en rabattcheck i en bensinstation, digitalt eller fysiskt? Ska det ska var så himla svårt att det aldrig någonsin har hänt? Bensinbolagen får ju chans att sänka priset för folk på landsbygden; skulle de då inte medverka till att göra det lätt för dem att komma just till deras mack och få 3 kronor lägre pris på bensin, diesel eller biodiesel? Det vill jag se innan jag tror det, Mattias Eriksson Falk!

Och återigen - tycker ni att det är ett bra förslag att man ödar pengar för att få 40 öre eller 14 öre till människor som bor i storstäder och som har ett helt andra alternativ, när man i stället kan ge 3 kronor till dem som bor på landsbygden? Jag föreslår att ni kommer till Centerpartiet, så ska vi visa hur vi ska göra det! Ni klarar uppenbarligen inte av det.

Ni lovar 10 kronor, och det blir ingenting - det ska komma i morgon eller i övermorgon. I era löften ska den här grindslanten ge mer och mer, någon gång i framtiden. Folk kommer inte att gå på det länge till. Det kommer inte att funka någon mer gång att komma med det. Nu måste man vara konkret och rak. Folk har en kris. De har höga dieselpriser. De måste hantera det. Ge dem möjlighet att få någonting i handen som de kan använda vid pump och inte massa tomma löften.

Sedan kom det faktiskt också ett svar på en fråga som jag inte hade ställt, nämligen om reseavdraget. Vi riktar det inte till dem som pendlar i storstäderna med suv utan direkt till dem på landsbygden. Varför inte ge dem 5 kronor extra på milen? Det är också en fråga som ni hade kunnat få svara på, men tyvärr fanns det ingen mer repliktid så jag får nöja mig med att konstatera att detta inte sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)