Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Anf. 226 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru talman! För beslut i detta ärende hänvisar jag till Moderaternas särskilda yttrande. Moderaternas budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Mot den bakgrunden avstår vi från ställningstagande.

Detta ärende handlar om hur vi kan skydda, värna och upprätthålla den finansiella stabiliteten, särskilt de institutioner som ska värna det finansiella systemet och den finansiella stabiliteten i Sverige och som också har tillsyn över hur den allmänna ekonomiska politiken sköts. Det är därmed en mycket viktig fråga.

Den är särskilt viktig i dessa tider. Det är inte helt klart vad den situation vi nu har kommer att leda till. Under detta utgiftsområde behandlas en rad viktiga frågor som på många sätt skapar förutsättningar för en god samhällsekonomi med en väl fungerande finansmarknad.

Sverige har, förutom pandemin, att hantera en hög arbetslöshet och en grov kriminalitet. Detta är Sveriges stora problem. I Moderaternas budgetmotion fokuserade vi därför på att se till att Sverige ska ha beredskap för att pandemin kan förvärras ytterligare, på att knäcka arbetslösheten och på att bekämpa kriminaliteten.

För att ta höjd för ett läge där coronakrisen skulle förvärras innehåller Moderaternas budget en krisbuffert. Den kan användas för att dels stärka hälso- och sjukvården, dels stötta ekonomin för att pressa tillbaka arbetslösheten när smittspridningen nu återigen har tagit fart.

För att knäcka arbetslösheten ser vi till att återupprätta arbetslinjen genom att strama åt de svenska bidragssystemen, införa ett bidragstak, se till att nyanlända gradvis ska kvalificera sig till de svenska bidragssystemen samt växla ineffektiva skatteavdrag mot bredare skattesänkningar på arbete och investeringar.

Välfärden tillförs mer resurser samtidigt som de villkoras med ett skattehöjarstopp för att inte framtida skattehöjningar ska hota en ekonomisk återhämtning.

Den klyfta i beskattning mellan löntagare och pensionärer som regeringen inför tas bort.

För att bekämpa kriminaliteten föreslår vi en mönsterbrytande kriminalpolitik som kan krossa gängen och återupprätta tryggheten. Det handlar också exempelvis om att hela rättsväsendet tillförs resurser och om att göra polisyrket mer attraktivt.

Genom att fokusera på att lösa Sveriges stora problem kan vi se till att Sverige blir ett land där arbetslösheten pressas tillbaka, fler är trygga och resurserna till välfärden kan växa.

Anf. 227 Dennis Dioukarev (SD)

Fru talman! Utgiftsområdets myndigheter har en viktig demokratisk uppgift i att analysera, prognostisera och sammanställa information om statens finanser, om reformer och om samhällsekonomin i övrigt.

I dagsläget uträttar myndigheterna ett ändamålsenligt arbete, och därför bör den politiska inriktningen vara att säkerställa finansieringen så att de även i framtiden kan upprätthålla en god statlig förvaltning, tillsyn och kontroll.

Inom ramen för sitt arbete har Finansinspektionen inrättat ett innovationscenter vars huvuduppgift är att ge vägledning till de företag som till exempel känner sig osäkra när det gäller regler och tillstånd. Sverigedemokraterna ser i dagsläget en betydande risk för att en utebliven finansiering av myndigheten kommer att leda till ett omodernt regelverk som i framtiden inte hänger med i innovationstakten i svensk fintechsektor.

Många av de svenska företagen ligger i framkant i det teknikskifte som just nu pågår, och därmed är det en hög efterfrågan på Finansinspektionens kompetens och erfarenhet. Utbudet av de finansiella tjänsterna ökar, och det är sannolikt en utveckling som kommer att fortsätta i en oförminskad takt. Därför ser Sverigedemokraterna ett behov av ett ökat anslag med 5 miljoner kronor per år under budgetperioden, i enlighet med myndighetens eget äskande.

Vidare, fru talman, har vi under året sett stora fall på världens börser, och på grund av det såg vi också en svensk kreditmarknad som frös. Orsaken till detta var bristfällig likviditet. På grund av de stora börsfallen försökte många att avyttra sina innehav samtidigt på en marknad som till stor del saknade köpare och därmed inte kunde prissätta tillgångarna korrekt.

I förlängningen skulle en dåligt fungerande kreditmarknad även utgöra en risk för den finansiella stabiliteten eftersom företagen i högre grad blir beroende av bankfinansiering. Bankfinansiering är redan företagens huvudsakliga finansieringskälla i en banksektor som i relation till bnp är en av de absolut största i världen. Synnerligen allvarligt är detta faktum eftersom 35 av de totalt 60 europeiska fonder som tillfälligt stängde för uttag när den svenska kreditmarknaden frös var svenska.

Det här måste naturligtvis åtgärdas. Då är frågan hur vi gör det. Sverigedemokraternas svar på den frågan är följande: Vi måste öka likviditeten, och vi måste förbättra transparensen.

Grundproblemet på kreditmarknaden är att transparensen är begränsad eftersom mycket av handeln sker utanför reglerade handelsplatser - så kallad OTC-handel eller handel över disk. Där är information om avslutspriser svåråtkomlig, och information om handelsvolymer är oftast icke-transparent.

Vid en internationell utblick finns det dock exempel på system där man offentliggör information om pris, volym och part bara minuter efter att transaktionen ägt rum. På så sätt har man också kunnat skapa ett register där man kan bygga aggregerade data om obligationsomsättningen.

I USA har man exempelvis på detta sätt ökat insynen och förbättrat transparensen för investerare samt möjliggjort för dem att analysera likviditeten i de underliggande papperen. Sverigedemokraterna vill se ett liknande moderniserat och digitaliserat system för obligationshandel i Sverige.

Vidare, fru talman, har vi i kölvattnet av pandemin sett att Finansinspektionen medgett en temporär amorteringslättnad till landets hushåll åtminstone fram till augusti 2021. Detta är enligt vår mening ett helt korrekt beslut, men det underminerar samtidigt det andra amorteringskravets hela existensberättigande eftersom det andra amorteringskravet infördes med motiveringen att det skulle öka motståndskraften i kristider. Nu befinner vi oss i kristider, men då måste man i stället temporärt avskaffa kravet eftersom det tvärtom har minskat hushållens motståndskraft under pandemin - alltså tvärtemot hela ursprungsidén.

I bästa fall leder det andra amorteringskravet till att hushåll med god betalningsförmåga utestängs från bostadsmarknaden och förpassas till en osäker andrahandsmarknad med skyhöga hyror. Det kan handla om såväl ensamstående som unga vuxna. Det kan exempelvis handla om ett par som är nyexaminerat från universitetet, med bra kassaflöde men med en nivå på insatsen som aktiverar det andra amorteringskravet och därmed omöjliggör ett inträde på bostadsmarknaden i våra mest snabbväxande och arbetsintensiva regioner.

Sedan toppnivån 2017 har bostadsbyggandet minskat med 30 procent i riket och med hela 50 procent i Stockholmsregionen. I sämsta fall är kravet alltså direkt tillväxthämmande och leder till samhällsekonomiska välfärdsförluster. Regeringen måste omedelbart vidta politiska åtgärder för att avskaffa kravet eftersom vi nu har svart på vitt att det andra amorteringskravet är ineffektivt och kontraproduktivt. Det här är också en linje som har stöd i forskningen av bland andra professor Lars EO Svensson, Finanspolitiska rådet och Stockholms Handelskammare.

Sammanfattningsvis, fru talman, har jag inget yrkande här i dag eftersom Sverigedemokraternas anslagsnivå överstiger den av riksdagen fastställda utgiftsramen. Däremot har jag presenterat förslag som skulle säkerställa finansieringen av Finansinspektionens innovationscenter och därmed förbättra möjligheterna och utsikterna för svensk fintechinnovation. Jag har presenterat förslag som skulle öka likviditeten och förbättra transparensen på den svenska kreditmarknaden. Jag har också presenterat förslag som skulle möjliggöra för fler unga vuxna att förverkliga drömmen om ett eget hem.

Anf. 228 Ilona Szatmari Waldau (V)

Fru talman! Gång på gång har vi fått ta del av nyheter om penningtvätt. Via medier har vi fått se och höra hur de svenska storbankerna används för omfattande penningtvätt. Så sent som i går rapporterade Dagens industri att den amerikanska federala polisen, FBI, utreder misstankarna om penningtvätt och bedrägeri i Swedbank och SEB. Fler svenska banker har också pekats ut i olika rapporter. Banker ska ha kännedom om sina kunder men verkar inte ha det, trots att det är deras ansvar enligt lag.

Från Vänsterpartiet har vi kritiserat att regeringen har varit mycket saktfärdig och inte tagit tag i arbetet mot penningtvätt på det sätt som skulle behövts. Vi har därför lagt fram flera egna förslag för att visa på vad som kunde och borde göras. Det har bland annat handlat om stärkta böter, åtgärder för att minska personalomsättningen på Finansinspektionen, högre avgifter för tillsynen och en specialmyndighet för arbetet mot penningtvätt liknande den i Holland där resurser från olika brottsbekämpande myndigheter samlas. Vi föreslog också mer ekonomiska resurser.

Vi tog också kontakt med Kristdemokraterna, som hade många liknande förslag för att åtgärda problemen med penningtvätt. Vi enades om ett förslag till utskottsinitiativ. Detta ledde så småningom till att hela utskottet ställde sig bakom det och att en statlig utredning tillsattes, vilket var mycket välkommet.

Den utredningen ska vara klar i maj nästa år. Men sedan initiativet kom och utredningen tillsattes har vi fått se nya avslöjanden, och vi vet att Finansinspektionens arbete behöver stärkas. I budgeten för 2020 föreslog vi därför 20 miljoner till myndigheten så att den skulle kunna stärka sitt arbete. Nu tillför regeringen hälften av det, och det är ju en bit på vägen men inte tillräckligt. Vänsterpartiet menar att ytterligare 10 miljoner behövs, och vi föreslår därför det i vår budgetmotion. Vi måste ta krafttag mot penningtvätt.

Vi står bakom detta förslag och vår budget som helhet, men eftersom vår rambudget fallit avstår vi från ställningstagande. Jag hänvisar till vårt yttrande.

Anf. 229 Jakob Forssmed (KD)

Fru talman! Vi debatterar utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Detta är av stor vikt för att skapa förutsättningar för ett gott samhälle och en fungerande arbetsmarknad.

Kristdemokraternas ekonomiska politik grundar sig på social marknadsekonomi samt på att det är i en fri marknadsekonomi som resurser kan fördelas mest effektivt och som ekonomin växer. Men det är inte bara effektivitet som vi eftersträvar utan också mänsklighet. Därför behöver marknadsekonomin kompletteras med en tydlig social dimension där förvaltarskap, solidaritet och etik får en tydligare plats i den ekonomiska politiken.

En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter en effektiv konkurrens, stabila institutioner och ett etiskt handlande. När man arbetar med lagstiftning för och reglering av finansmarknaden och den ekonomiska politiken samt med hur marknadsekonomin ska regleras är det särskilt viktigt att det finns en särskild hänsyn till dem som befinner sig i utsatta situationer, exempelvis till dem som riskerar att bli överskuldsatta.

Det är också viktigt att vi agerar med kraft för att upprätthålla förtroendet för finansmarknaderna, till exempel när det gäller penningtvätt, och att dessa institutioner inte används för kriminalitet och för att förstöra för vårt gemensamma samhälle.

Den statliga förvaltnings- och arbetsgivarpolitiken måste också bedrivas på ett effektivt och kvalitetsinriktat sätt som säkerställer både kompetens och att staten föregår med gott exempel för andra organisationer och arbetsgivare.

Fru talman! Våren 2019 initierade Kristdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet, som vi hört från föregående talare, ett utskottsinitiativ i finansutskottet gällande förstärkt arbete mot just penningtvätt. Vi pekade på det som ett internationellt problem som utgör ett hot mot det finansiella systemet och på det mycket allvarliga i de omfattande och återkommande rapporteringarna om misstänkt penningtvätt i det svenska banksystemet. Så småningom enades utskottet om ett tillkännagivande. Det sitter nu en statlig utredning som undersöker och utreder på vilket sätt Finansinspektionen bäst kan stärkas för att ytterligare skärpa det svenska arbetet mot penningtvätt, och det är mycket bra. I vår budget har vi därutöver föreslagit en ambitionshöjning med ett tillskott på 20 miljoner årligen utöver regeringens förslag för att bekämpa penningtvätt.

Fru talman! Vi ser att servicen i Sverige behöver bli bättre och nå fram i hela landet. För att motverka den nedgång vi ser när det gäller både myndigheter och kommersiell service och stärka servicen på landsbygden tillskjuter vi mer medel från Kristdemokraternas sida. Vi vill öppna ytterligare sju servicekontor, så att fler personer får tillgång till myndigheter närmare där man bor. Vi vill också stärka arbetet med att stötta dagligvarubutiker och annat på landsbygden.

Det här året har visat oss och fått oss att bättre förstå vad det är som skänker våra liv mening. Vi förstår det, men vi behöver också mäta och följa upp hur det faktiskt går för vårt land och dess medborgare från flera aspekter än de ekonomiska. Ett sådant livskvalitetindex eller ett arbete för att följa den utvecklingen initierades av alliansregeringen och togs vidare av den nuvarande regeringen. Det är mycket bra och välkommet. Men i vårt förslag föreslår vi att vi i uppföljningen ska lägga större tonvikt på goda relationer. Vi vet vilken stor betydelse de har för livskvaliteten. Det är kvaliteten i våra relationer som ofta avgör hur vi ser på våra liv. Det har väl också blivit tydligt under pandemin, när många av oss tvingas att avstå just från det som gör livet så värt att leva. Vi ser hur ensamhet är ett stort hot mot exempelvis vår hälsa. Regeringens redovisning behöver därför kompletteras med fler indikatorer just på detta område. Det ingår också i det kristdemokratiska förslaget inom utgiftsområde 2.

Därutöver ser vi att fler statliga myndigheter behöver överväga att etablera sig i utsatta områden runt våra storstäder, framför allt Stockholm, snarare än i Stockholms innerstad. Därför förändrar vi hyresersättningen till statliga myndigheter för att främja den typen av förändringar. Det skulle kunna betyda mycket också för att skapa kringservice i områden där den typen av större arbetsplatser tyvärr är relativt sällsynt.

Eftersom Kristdemokraternas budgetförslag är en helhet avstår vi från att delta i beslutet om utgiftsområde 2. Men jag har här redogjort för de prioriteringar vi hade velat se om riksdagen hade beslutat i enlighet med vårt budgetalternativ. Vi har anmält ett särskilt yttrande.

Anf. 230 Adnan Dibrani (S)

Fru talman! Jag vill börja med att önska alla därhemma som lyssnar på det här en god jul och ett gott nytt år och även talmannen, talmanspresidiet och kansliet. Det är lätt att glömma det eftersom det är några dagar kvar. Men framför allt vill jag önska god jul och gott nytt år till våra fantastiska medarbetare i utskottskansliet, som har fått stå ut med oss under det här väldigt konstiga året och får göra det några dagar till och, vem vet, kanske alldeles för många dagar till beroende på hur det blir i vårt utskott framöver. Ni gör ett jättefint jobb som jag är stolt över.

Jag vill också yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Som tidigare talare sagt är det utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning som vi talar om i dag. Det är framför allt politiken för finansmarknaden i sin helhet men också statlig förvaltningspolitik och en rad andra verksamheter som ryms inom staten.

Allt handlar i grund och botten om en ökad finansiell stabilitet, bättre konsumentskydd på finansmarknaden och bättre tillgänglighet till offentlig service. Den statliga närvaron i hela landet är en förutsättning för ett starkt samhälle, och den är bra för vår demokrati och vår tilltro till det offentliga Sverige.

Fru talman! Under många år jobbade vi för att få ordning och reda i statsfinanserna. Vi betade av ett underskott som lämnades över till oss när vi tog över. Under de goda åren byggde vi upp en så kallad välfärdsreserv och fick till slut en statsskuldskvot som var den lägsta sedan 1977. Vi rustade den svenska ekonomin med muskler för att möta en eventuell avmattning i konjunkturen. Förra året avslutade jag med att säga att det kommer risker och att vi behöver vara förberedda. Man kan nu säga att 2020 blev ett jobbigt år för oss alla.

Under 2020 har världen och Sverige genomgått en väldigt stor prövning. Våren var svår. Även om restriktioner senare lyftes både här och på andra håll i världen och vi hade förhoppningar om en mer normal tillvaro efter sommaren var det alldeles för tidigt att blåsa faran över. Coronan slår nu ännu en gång med full kraft över vårt land.

Coronakrisen har i första hand drabbat många människors liv och hälsa, men den har också lett till ett mycket bekymmersamt ekonomiskt läge. Den globala ekonomin har tidvis tagit paus helt och hållet. Hela branscher har sett sina intäkter försvinna. Och jag vet att det är många därhemma som har magont och är oroliga för framtiden, oroliga för sina jobb och för att inte kunna betala sin hyra och sina bolån.

Sverige och hela världen har under flera månader varit i ett historiskt mycket allvarligt läge. Detta drabbar självklart hela samhället. Men vi kan också konstatera någonting som jag är stolt över, att de politiska partierna i finansutskottet har kraftsamlat, gått ihop och gjort allt för att finna så många gemensamma lösningar som möjligt. Det är jag väldigt glad över, för så ser det inte riktigt ut i många andra länder i världen, vilket till syvende och sist går ut över dess medborgare. Vi har inte alltid kommit överens hela vägen, men jag är svinglad över att leva i detta land.

Fru talman! Det är många undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och mycket annan omsorgspersonal som i princip under hela året jobbat långa dagar för att rädda liv och vårda sjuka. Troligtvis, som det ser ut just nu, kommer de att behöva göra det ett bra tag framöver. De förtjänar all kredd och heder för det jobb de gör. Vi bär alla ett stort ansvar för att hjälpa dem och göra vårt bästa för att inte sprida smittan vidare. För att ytterligare underlätta för sjukvården har man sett till att folk får stanna hemma genom att till exempel ersätta för karensavdraget. För två dagar sedan tror jag att vi var uppe i strax över 1,4 miljoner i detta land som har nyttjat denna möjlighet, och det är bra.

Som jag sagt tidigare har coronakrisen slagit hårt mot den svenska ekonomin, och det är fortfarande väldigt osäkert och svårbedömt vad som kan hända framöver. Under våren agerade vi därför kraftfullt och snabbt tillsammans i finansutskottet för att stötta livskraftiga företag och därmed försöka rädda så många jobb som möjligt. Vi har sänkt arbetsgivaravgifter och egenavgifter, infört kraftfulla omställningsstöd, korttidsarbete och så vidare. Det är historiska åtgärder för att rädda jobb och svensk produktionskapacitet. Mycket av detta startade under våren, sedan var det en liten lugn period under sommaren, och nu har vi fått förlänga och förändra många insatser. Vi vet inte ännu när krisen är över. Vi är beredda att agera ytterligare om krisen blir längre än vad vi alla hoppas på och att styra om i de olika system som finns på plats. Vacciner är förvisso på gång, men det kommer att ta tid innan vi kommer till ett normalläge.

Inget land, inte ens Sverige, har oändliga resurser. Därför ska vi ta ansvar för att det finns pengar den dag vi kommer ur den här krisen. Den dagen kommer, även om det ser jobbigt ut just nu. Då måste vi vara redo att fortsätta att bygga ett starkare samhälle och sätta ny fart på Sverige igen.

Anf. 231 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det är inte varje dag vi får chansen att diskutera finansmarknaden här i talarstolen. Det är desto mer glädjande när det väl händer!

Det är helt avgörande med fungerande finansmarknader. Den kris vi nu går igenom är ju inte som 2008 och 2009 en finansmarknadskris utan en helt annan typ av kris. Det är glädjande, fru talman, att se att en större del av finansmarknaden är på väg att bli grön. Den svenska gröna obligationsmarknaden är den sjätte största i världen. Den svenska kronan är den fjärde mest använda valutan att emittera gröna obligationer i. Det är en fantastisk utveckling som vi har haft på senare tid, något som jag hoppas kan fortsätta.

Tyvärr hotas nu den utvecklingen. EU:s taxonomi, som ska sätta ramar för vad gröna obligationer är, är uppe på bordet. De finansieringslösningar som EU föreslår håller på att köra allting i diket.

Tyvärr har regeringen också suttit i baksätet och låtit ekipaget slira ut mot vägrenen. Vi har en situation där tuffa energikrav på byggnader riskerar att ligga oss i fatet och där det kommer att bli mer hållbart att bygga nytt än att renovera.

Vi har en situation där vattenkraften, denna kronjuvel i det svenska energisystemet, riskerar att klassas som icke hållbar, trots att den är en förutsättning för att integrera mer sol och vind inte bara i vårt energisystem utan i hela norra Europas. Det går dessutom tvärtemot vad som klubbades i energiöverenskommelsen i riksdagen.

Vi har en situation där den svenska skogens brukande kanske inte anses hållbart, det som är en förutsättning för hela den gröna omställningen i allt från mer trähusbyggande till biodrivmedel. Det går tvärtemot hela den ambition som den här riksdagen brukar ge uttryck för. I stället säger taxonomin att skogen ska stå.

Tanken har föresvävat mig, fru talman, att ansvarigt statsråd gladeligen har tittat på medan bioekonomin och vattenkraften hotas, speciellt som statsrådets eget parti ofta brukar framföra precis den kritik som taxonomin nu lägger grunden för: att skogen ska stå och vattenkraft delvis är av ondo.

Mina farhågor blir heller inte direkt lugnade när regeringens företrädare berättar hur duktig man har varit i förhandlingarna, hur mycket man har presterat och vilka fantastiska samtal man har haft med kommissionen, när det här är utfallet. Resultatet för svensk räkning kan bli katastrofalt.

Nu vill det till att regeringen kovänder i sina ambitioner på samma sätt som man faktiskt la fram en riktigt bra ståndpunkt i finansutskottet häromdagen. Nu vill det till att man sätter till all energi, om ni ursäktar uttrycket, för att se till att det här blir bra, för att se till att vi kan fortsätta vår omställning i Sverige och fortsätta att växa med våra gröna obligationer.

Jag är allvarligt oroad över regeringens oförmåga att få taxonomins regelverk att vara rimligt, logiskt och teknikneutralt.

Jag vill avsluta, fru talman, med att ändå lyfta fram någonting som regeringen har gjort bra. De svenska AP-fondernas fossila innehav sjunker nu stadigt. Det är något som vi i Centerpartiet har varit med och drivit på för. Det är välkommet och en trygghet för framtiden. Det handlar inte bara om klimatomställningen utan också om att riskminimera. De fossila tillgångarna blir alltmer riskabla att inneha, och våra gemensamma pengar, som vi förvaltar i AP-fonderna för den här generationen och för kommande generationer, måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt som ser till att vi inte äventyrar klimatet och vår egen framtida försörjning.

Därför är jag glad över att det går åt rätt håll. Jag hoppas att vi kan se det även på fler områden där offentlig byråkrati brukar sätta stopp.

Fru talman! Jag hoppas på en trevlig debatt!

Anf. 232 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Jag har två korta, enkla frågor till Rickard Nordin, för det här svavelosande inlägget är jag inte helt säker på.

Den första frågan är: Tycker Centerpartiet att regeringens förslag på svensk ståndpunkt rörande taxonomi var bra eller dåligt?

Den andra frågan är: Finns det företag i Sverige som kommer att tjäna på att vi får en gemensam definition av vad en grön investering är och som kommer att gälla för hela EU?

Anf. 233 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Som Karolina Skog hörde sa jag att regeringens ståndpunkt var bra. Men det är också väldigt sent som regeringen har kommit fram till den här ståndpunkten. Man har inte tydligt drivit detta ordentligt mot kommissionen. Vi hörde själva, både Karolina Skog och jag, på utskottet hur man var nöjd med detta, hur man sa att det här kommer att bli bra för svenska företag och att svenska företag kommer att tjäna på det här.

Ett regelverk som slår undan benen på vattenkraften, som gör det dyrare att investera i bioekonomin och som ser ut att få helt horribla konsekvenser för fastighetsförvaltningen kan man inte vara nöjd med. Man kan inte vara nöjd med sin förhandlingsinsats på det sättet. Det tycker jag är helt orimligt.

Här har regeringen varit alldeles för sen på bollen, agerat för långsamt och inte klarat av att vända debatten som man uppenbarligen inte har brytt sig tillräckligt mycket om. Man har inte klarat av att förklara för Tyskland att de är helt beroende av svensk och norsk vattenkraft för att klara sin energiomställning. I stället klassar kommissionen det här som ohållbart.

Regeringens ståndpunkt är bra, absolut, men den kommer för sent. Svenska företag kan absolut gynnas av det här om taxonomin landar bra.

Min motfråga till Karolina Skog blir: Är Karolina Skog nöjd med det nuvarande förslaget, som ju regeringen säger sig ha jobbat för och varit nöjd med när det gäller förhandlingsinsatsen hittills? Tycker Karolina Skog att regeringens förhandlingsinsats fram till detta har varit lyckad? Det var det som förhandlaren själv sa i vårt utskott.

Anf. 234 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Det oerhörda som har hänt här är alltså att regeringen har fått ett förslag från EU-kommissionen. Då har regeringen först läst förslaget. Sedan har de analyserat förslaget och tagit in synpunkter från olika typer av branschorganisationer och företag i Sverige. Därefter har regeringen tagit fram ett förslag till ståndpunkt och gått till riksdagen.

Man kan tycka att detta är senfärdigt. Jag tycker att det är en mycket god ordning att arbeta efter. Det gick inte många dagar mellan att kommissionens förslag landade till att det fanns en färdig analys klar. Detta tycker jag behöver komma fram i diskussionen.

Det ställdes också en fråga om jag är nöjd. Eftersom regeringen nu har presenterat ett förslag för finansutskottet om vilka prioriteringar regeringen har när det gäller att förändra kommissionens förslag är det liksom svar nog: Det finns mycket kvar att göra.

Det som har varit framgångsrikt får jag återkomma till.

Anf. 235 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Varje lyckosamt påverkansarbete startar innan förslagen läggs. Om man väntar till efter att förslag har lagts är chansen att påverka betydligt mindre.

Det svar som Karolina Skog ger, att hon tycker att regeringen har agerat i rätt ordning, på ett korrekt sätt och väntat in förslaget för att sedan läsa och fundera på om det är bra eller inte, gör mig än mer oroad över regeringens agerande.

Att man inte har tagit chansen att påverka kommissionen rejält från början, att inte ens lyfta fram att man åtminstone borde ha försökt lite tydligare, ja, det gör mig orolig för regeringens kompetens att förhandla i Bryssel. Alla som sysslar med någon typ av påverkansarbete vet att det viktigaste är att påverka tidigt i processen när förslag diskuteras, innan förslagen är lagda, och inte komma efteråt när förslagen redan ligger på bordet och försöka förändra dem då.

Anf. 236 Karolina Skog (MP)

Fru talman! Inom området för finansförvaltning och samhällsekonomi vill jag denna gång uppehålla mig vid en specifik del. Det handlar om missbruk av våra välfärdssystem. Ett förslag är att vi nu ska införa ett särskilt mål för att minska fusket i systemen. Detta kan låta träigt och byråkratiskt, men det är en oerhört viktig och försummad del i debatten om kriminalitet i Sverige.

Vi har en debatt om gängkriminalitet och organiserad brottslighet i Sverige som har fokuserat på artärerna. Det är gott om förslag om hur vi ska sätta dit barn som gör tjänster ute i de kriminella artärerna och hur vi ska minska rörligheten för dem som bor i de mest brottsutsatta områdena, men i debatten saknar jag och Miljöpartiet ett fokus på dem som finns i kriminalitetens och den organiserade brottslighetens kärna: de som tjänar pengarna.

Våra myndigheter ger oss tydliga rapporter om att det finns ett systematiskt organiserat missbruk från organiserad brottslighet in i våra välfärdssystem. Ofta gömmer man sig bakom företag eller på annat sätt när man dränerar våra välfärdssystem. Detta är brottsligt, och det arbetas systematiskt för att stoppa det, men inte tydligt nog. Det som jag uppfattar missas är kopplingen mellan det här och den organiserade brottsligheten och att brottsligheten handlar om att tjäna pengar.

Sveriges styrka är våra statliga myndigheter och våra byråkrater, och de är i dag inte nog nyttjade i det brottsförebyggande arbetet och i arbetet med att sätta dit den organiserade brottsligheten. När vi nu lägger fast ett mål för detta ökar det möjligheten att hitta systematik i att minska det som på byråkratiska heter fusk men som i många fall handlar om brott när det kommer till att dränera våra välfärdssystem. Jag tror att det är bra att vi systematiserar detta mer, för kärnan i ett sådant arbete handlar om att hitta samarbete över myndighetsgränser och över nivåer i samhället. Det finns bra exempel på när detta har skett - när kommuner arbetar tillsammans med statliga myndigheter.

Jag menar att en underutnyttjad aspekt är de tillståndsgivande myndigheterna och tillsynsmyndigheterna, för de har goda möjligheter att komma ut och upptäcka problem och starta uppnystandet av missbruk av bland annat våra välfärdssystem. Våra myndigheter har bland annat larmat om systematiskt arbete som rör personlig assistans. Förutom att det är helt förfärligt att den organiserade brottsligheten göds med pengar innebär det att personer som faktiskt behöver hjälp inte får den hjälp de ska ha.

Här finns mycket att göra, och därför är jag väldigt glad att riksdagen nu får möjlighet att lägga fast ett mål för detta område så att vi kan öka systematiken i arbetet med att stoppa fusk i välfärdssystemen.

Detta var ett exempel på vad det här ganska breda politiska området handlar om och som jag menar borde få mer uppmärksamhet i denna kammare.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)