Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2000/01:AU04
Undantag från turordningen m.m.
Innehåll
2000/01
AU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag som rör reglerna i
lagen om anställningsskydd (LAS) om turordningen
arbetstagare emellan vid uppsägning på grund av
arbetsbrist.
Utskottet tillstyrker ett förslag i den s.k. IT-
propositionen 1999/2000:86 som syftar till att
stärka anställningsskyddet för dem som
distansarbetar från hemmet. Förslaget innebär i
fråga om driftsenhetsbegreppet i 22 § LAS att enbart
den omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats i bostaden inte skall medföra att
arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet.
I proposition 1999/2000:144 Undantag från
turordningen finns ett förslag om rätt för
arbetsgivaren att göra undantag från turordningen
för högst två arbetstagare. Regeln skall vara
tillämplig oavsett antalet arbetstagare hos
arbetsgivaren. Förslaget är föranlett av en tidigare
begäran från riksdagen. Utskottet tillstyrker en
motion av företrädare i utskottet för Miljöpartiet,
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet som väckts med anledning av
propositionen och som innehåller ett i förhållande
till propositionen i viss mån avvikande förslag.
Utskottet föreslår att 22 § LAS ändras så att
arbetsgivare med högst tio arbetstagare får göra
undantag från turordningen för totalt två personer
som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild
betydelse för den fortsatta verksamheten.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
2001.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i
motioner yrkat avslag på proposition 144. I en
gemensam reservation yrkar de avslag på både
propositionen och fempartimotionen.
Propositionerna
I proposition 1999/2000:86 föreslår regeringen att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
(punkt 2).
I proposition 1999/2000:144 föreslår regeringen att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
proposition 1999/2000:144
1999/2000:A27 av Elizabeth Nyström och Jan-Evert
Rådhström (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
kriteriet "särskild betydelse för den fortsatta
verksamheten" skall kunna prövas rättsligt,
2. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i
motionen beslutar om ändrad tidpunkt för
ikraftträdandet.
1999/2000:A28 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition 1999/2000:144
Undantag från turordningen.
1999/2000:A29 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition
1999/2000:144.
1999/2000:A30 av Barbro Feltzing m.fl. (mp, m, kd,
c, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring
i 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd enligt
följande
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Vid uppsägning på grund Vid uppsägning på grund
av arbetsbrist skall av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta arbetsgivaren iaktta
följande följande
turordningsregler. turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Innan turordningen
fastställs får en
arbetsgivare med upp till
tio anställda oavsett
antalet
turordningskretsar
undanta högst två
arbetstagare som enligt
arbetsgivarens bedömning
är av särskild betydelse
för den fortsatta
verksamheten. Den eller
de arbetstagare som
undantas har företräde
till fortsatt
anställning.
-----------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera Har arbetsgivaren flera
driftsenheter, fastställs driftsenheter, fastställs
turordningen för varje turordningen för varje
enhet för sig. Enbart den enhet för sig. Enbart den
omständigheten att en omständigheten att en
arbetstagare har sin arbetstagare har sin
arbetsplats i sin bostad arbetsplats i sin bostad
medför inte att den medför inte att den
arbetsplatsen utgör en arbetsplatsen utgör en
egen driftsenhet. Om egen driftsenhet. Om
arbetsgivaren är eller arbetsgivaren är eller
brukar vara bunden av brukar vara bunden av
kollektivavtal, kollektivavtal,
fastställs en särskild fastställs en särskild
turordning för varje turordning för varje
avtalsområde. Finns det i avtalsområde. Finns det i
ett sådant fall flera ett sådant fall flera
driftsenheter på samma driftsenheter på samma
ort, skall inom en ort, skall inom en
arbetstagarorganisations arbetstagarorganisations
avtalsområde fastställas avtalsområde fastställas
en gemensam turordning en gemensam turordning
för samtliga enheter på för samtliga enheter på
orten, om organisationen orten, om organisationen
begär det senast vid begär det senast vid
förhandlingar enligt förhandlingar enligt
29 §. 29 §.
-----------------------------------------------------
Arbetstagarens plats i Turordningen för de
turordningen bestäms med arbetstagare som inte
utgångspunkt i varje undantagits bestäms med
arbetstagares sammanlagda utgångspunkt i varje
anställningstid hos arbetstagares sammanlagda
arbetsgivaren. anställningstid hos
Arbetstagare med längre arbetsgivaren.
anställningstid har Arbetstagare med längre
företräde framför anställningstid har
arbetstagare med kortare företräde framför
anställningstid. Vid lika arbetstagare med kortare
anställningstid ger högre anställningstid. Vid lika
ålder företräde. Kan anställningstid ger högre
arbetstagare endast efter ålder företräde. Kan
omplacering beredas arbetstagare endast efter
fortsatt arbete hos omplacering beredas
arbetsgivaren, gäller som fortsatt arbete hos
förutsättning för arbetsgivaren, gäller som
företräde enligt förutsättning för
turordningen att företräde enligt
arbetstagaren har turordningen att
tillräckliga arbetstagaren har
kvalifikationer för det tillräckliga
fortsatta arbetet. kvalifikationer för det
fortsatta arbetet.
-----------------------------------------------------
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1999
1999/2000:A220 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari
yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en turordning i
större utsträckning baserad på kompetens,
24. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 §
lagen om anställningsskydd att enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats förlagd till bostaden inte skall medföra
att arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet.
1999/2000:A231 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari
yrkas
17. att riksdagen beslutar om förändringar i
arbetsrätten i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1999/2000:A254 av Stefan Attefall m.fl. (kd) vari
yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rätten att
undanta två nyckelpersoner från turordningsreglerna
vid uppsägning.
1999/2000:A723 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari
yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i turordningen för föräldralediga och
gravida i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att återinföra hänvisning
till central facklig organisation i lagen om
anställningsskydd vad gäller personer äldre än 57
och ett halvt år i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1999/2000:Sk696 av Anne-Katrine Dunker och Ewa
Thalén Finné (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändringar i
arbetsrätten.
Utskottet
1. Inledning
I detta betänkande behandlas förslag som rör
turordningsreglerna i 22 § lagen om
anställningsskydd (LAS). Bestämmelserna är
tillämpliga vid uppsägning på grund av arbetsbrist i
fall då det gäller att välja mellan olika
arbetstagare. Reglerna utgår från att en turordning
skall fastställas för varje driftsenhet hos
arbetsgivaren. Med driftsenhet avses i praktiken
driftsställe, t.ex. en fabrik eller en butik. Om
arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal fastställs en turordning för varje
avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera
driftsenheter på samma ort skall en gemensam
turordning fastställas för samtliga enheter på orten
om organisationen begär det. Arbetstagarnas plats i
turordningen bestäms med utgångspunkt i varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos
arbetsgivaren. Längre anställningstid ger företräde.
Reglerna bygger alltså på principen sist in-först
ut. Om en arbetstagare endast efter omplacering kan
beredas fortsatt anställning hos arbetsgivaren
gäller som förutsättning för företräde enligt
turordningen att arbetstagaren har tillräckliga
kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Enligt 23
§ kan arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga som
beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren få
företräde till fortsatt arbete oberoende av
turordningen. Reglerna i 22 § är dispositiva på det
sättet att det får göras avvikelser genom
kollektivavtal. Sådana avtal, s.k. avtalsturlistor,
är vanligt förekommande. Reglerna i 23 § är däremot
tvingande.
I den s.k. IT-propositionen, proposition
1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla,
lägger regeringen fram ett förslag som avser
driftsenhetsbegreppet enligt 22 §. Förslaget innebär
att enbart den omständigheten att en arbetstagare
har sin arbetsplats i bostaden inte skall medföra
att arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. I
denna del har IT-propositionen inte föranlett några
motionsyrkanden. Propositionen i övrigt har beretts
i trafikutskottet. Riksdagen fattade i juni 2000
beslut i enlighet med vad trafikutskottet föreslagit
(1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256).
Proposition 1999/2000:144 Undantag från
turordningen avser den del av 22 § LAS som reglerar
turordningen arbetstagare emellan. Förslaget innebär
en generellt tillämplig regel som anger att en
arbetsgivare från turordningen får undanta högst två
arbetstagare som är av särskild betydelse för den
fortsatta verksamheten.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har yrkat
avslag på denna proposition. I en motion av
företrädare i arbetsmarknadsutskottet för
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet föreslås en annan
utformning av undantagsregeln. I ärendet finns också
en enskild motion (m) som tar sikte på enskilda
delar av regeringens lagförslag. Därutöver behandlar
utskottet ett antal motioner avseende
turordningsreglerna som väcktes under den allmänna
motionstiden hösten 1999.
Utskottet tar först upp förslaget i IT-
propositionen och en motion som rör motsvarande
fråga.
2. Driftsenhetsbegreppet (prop.
1999/2000:86)
Propositionen i huvuddrag
Utgångspunkten för regeringens förslag är att skapa
ett förstärkt anställningsskydd för dem som väljer
att distansarbeta från hemmet. Det geografiska
synsätt som såväl driftsenhetsbegreppet som
ortsbegreppet bygger på och som också tillämpats av
Arbetsdomstolen kan leda till otillfredsställande
konsekvenser för de distansarbetande. I
propositionen påpekas att Arbetsdomstolen i ett fall
dock ifrågasatt om det alltid är möjligt att
upprätthålla ett sådant synsätt.
Propositionen hänvisar till utredningsbetänkandet
Distansarbete (SOU 1998:115). Enligt utredningens
bedömning bör en arbetstagare som utför arbete på
annan plats än huvudarbetsplatsen, i normalfallet
bostaden, ändå anses tillhöra huvudarbetsplatsens
driftsenhet. En annan grupp är däremot personer som
arbetar heltid från sin bostad eller annan lokal.
Även verksamheten vid s.k. telekontor (call centers)
nämns. Sådan verksamhet utförs företrädesvis av
kvinnor och kan utvecklas till distansarbete från
bostaden. Personalen kan organisatoriskt tillhöra en
huvudarbetsplats men utföra arbete från sitt hem med
hjälp av modern informationsteknik. Ett geografiskt
driftsenhetsbegrepp kan leda till att en
arbetsgivare ensidigt bestämmer vilken eller vilka
driftsenheter som skall läggas ned med den effekten
att principen om sist in-först ut helt sätts ur
spel. I propositionen nämns också exempel där
nuvarande regler medför att anställningsskyddet blir
beroende av var den distansarbetande bor i
förhållande till huvudarbetsplatsen.
Avsikten med den föreslagna lagändringen är att
undanröja den oklarhet som råder för arbetstagare
som har hela sin arbetstid förlagd till bostaden,
eller som utgår från bostaden i de fall arbete
utförs på annan plats utan någon fast anknytning
till huvudarbetsplatsen eller någon annan
arbetsplats. Det är enligt regeringen angeläget att
skapa en likvärdig trygghet i anställningen för alla
distansarbetande och därigenom också undanröja ett
onödigt hinder för införande av sådant arbete.
Eftersom det företrädesvis är kvinnor som är
sysselsatta i vissa av de verksamheter som kan
organiseras som distansarbete som i sin helhet
utförs från bostaden kan även jämställdhetsskäl
motivera förslaget.
I stället för att försöka i lag definiera det inte
entydiga begreppet distansarbete har regeringen valt
att knyta an till det organisatoriska samband som
finns mellan bostaden och huvudarbetsplatsen, i de
fall arbetstagaren utför arbete i bostaden. På det
sättet skall lagändringen inte utgöra något hinder
för en rättsutveckling i riktning mot det ovan
angivna fallet där Arbetsdomstolen ifrågasatt om det
är möjligt att alltid upprätthålla ett geografiskt
synsätt. Avsikten är däremot inte att generellt
införa ett organisatoriskt driftsenhetsbegrepp. Av
författningskommentaren framgår att det avgörande
ofta kommer att vara om olika arbetsplatser skall
ses som en sammanhållen enhet efter hur verksamheten
är organiserad och hur arbetet bedrivs, och om
arbetstagaren skall ses som organisatoriskt
självständig eller inte. Om det inte finns någon
anknytning till annan driftsenhet kan arbetstagaren
många gånger hänföras till en egen driftsenhet.
Den föreslagna regeln anger att enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats i sin bostad inte skall medföra att den
arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Regeln
utesluter alltså inte att en arbetstagare som
arbetar i sin bostad kan hänföras till en egen
driftsenhet.
Enligt propositionen skall lagändringen träda i
kraft den 1 augusti 2000.
I en motion, A220, väckt under den allmänna
motionstiden 1999, framställer Centerpartiet ett
yrkande (yrk. 24) motsvarande det förslag som IT-
propositionen innehåller.
Utskottet tillstyrker regeringsförslaget, dock med
ett annan tidpunkt för ikraftträdande.
Ställningstagandet innebär att motion A220 (yrk. 24)
tillgodoses. Utskottet återkommer nedan till frågan
om ikraftträdandet.
3. Turordningsreglerna (prop.
1999/2000:144)
Bakgrund
Turordningsreglerna har haft det ovan beskrivna
innehållet sedan 1974 års anställningsskyddslag
trädde i kraft. Under år 1994 gällde emellertid en
undantagsregel som infördes på förslag av
fyrpartiregeringen. Innebörden var att arbetsgivaren
hade rätt att från turordningen i varje
turordningskrets undanta två personer som enligt
arbetsgivarens bedömning var av särskild betydelse
för den fortsatta driften. Arbetsgivarens urval
kunde i princip inte prövas rättsligt. Efter
regeringsskiftet hösten 1994 beslutade riksdagen på
förslag av den nytillträdda socialdemokratiska
regeringen att återinföra de äldre reglerna.
Därefter har arbetsmarknadsutskottet vid ett
flertal tillfällen tagit ställning till motioner med
förslag om undantag från turordningen. Våren 1999
tillstyrkte en utskottsmajoritet bestående av
företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet sådana
motioner. I det av riksdagen godkända betänkandet
(1998/99:AU8, rskr. 1998/99:179) uppmanades
regeringen att utan dröjsmål återkomma till
riksdagen med ett förslag till ändring i 22 § lagen
om anställningsskydd så att undantag medges från
turordningsreglerna vad gäller totalt två personer i
företag med färre än tio anställda. Utskottet
underströk att undantag skulle få göras för totalt
högst två personer och alltså inte två per
turordningskrets, och betonade också att undantaget
inte skulle kunna utnyttjas på ett sätt som stred
mot olika diskrimineringsförbud m.m.
I februari 2000 lade en arbetsgrupp inom
Näringsdepartementet fram en promemoria (Ds 2000:6).
Den innehöll förslag till ny utformning av
turordningsreglerna. Arbetsgivaren skulle få undanta
högst två arbetstagare oberoende av hur många
turordningskretsar som finns hos arbetsgivaren.
Undantaget skulle avse anställda med särskild
betydelse för den fortsatta verksamheten. Två
förslag lämnades beträffande regelns tillämplighet.
Det ena förutsatte att arbetsgivaren har färre än
tio anställda (förslag A). Det andra var oberoende
av antalet anställda (förslag B). Arbetsgivarens
beslut att undanta arbetstagare skulle enligt båda
alternativen kunna prövas av domstol.
Promemorians förslag har remissbehandlats.
Propositionen i huvuddrag
Förslaget i propositionen motsvarar i princip
förslag B i den nyss angivna
departementspromemorian. Lagtexten har utformats med
beaktande av det förslag i proposition 86 som rör
driftsenhetsbegreppet.
Regeringen erinrar om att bakgrunden till
propositionen är att riksdagen anmodat regeringen
att återkomma med förslag om en undantagsregel. I
propositionen återges de uttalanden som utskottet
gjorde i sammanhanget. Regeringen pekar på att
riksdagen särskilt uttalade att en arbetsgivare inte
skall kunna utnyttja möjligheten att undanta
anställda från turordningen på ett sätt som strider
mot gällande antidiskrimineringslagstiftning och att
riksdagen motsatte sig en mer allmän försvagning av
arbetsrätten. Avsikten med det förslag som läggs
fram i propositionen anges vara att förena dessa två
förutsättningar. De arbetstagare som undantas skall
därför ha särskild betydelse för verksamheten, och
inga andra än de som uppfyller dessa krav skall få
undantas. Till skillnad från 1994 års reglering
skall begränsningen till två personer gälla
oberoende av vilken turordningskrets de som undantas
tillhör och oberoende av hur många
turordningskretsar som finns hos arbetsgivaren. I
propositionen anges vissa exempel på vad som avses
med kriteriet "särskild betydelse för den fortsatta
verksamheten". Det kan vara fråga om att
arbetstagaren har en arbetsledande funktion eller
besitter särskilt viktig kunskap eller på annat sätt
innehar en specialistfunktion i företaget, att
arbetstagaren har upparbetade kundrelationer som är
särskilt viktiga för arbetsgivaren eller att
arbetsprestationen påtagligt skiljer sig från
kollegernas. Arbetsgivarens beslut att undanta
arbetstagare från turordningen skall kunna prövas
rättsligt inom ramen för LAS. Urvalet skall kunna
prövas rättsligt även om det står i strid med
antidiskrimineringslagstiftningen eller liknande.
Regeln bör enligt propositionen konstrueras så att
den inte i onödan skapar etablerings- eller
tillväxthinder för små företag och så att
tröskeleffekter undviks. En generellt tillämplig
regel anses också enklare och mer lättillgänglig för
just de mindre företagen. Möjligheten till undantag
från turordningen skall enligt regeringen därför
gälla alla arbetsgivare oavsett antalet
arbetstagare.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari
2001.
Motioner med yrkande om avslag på propositionen
Såväl Socialdemokraterna, i motion A28 av Johnny
Ahlqvist m.fl., som Vänsterpartiet, i motion A29 av
Gudrun Schyman m.fl., yrkar avslag på proposition
144.
Socialdemokraterna hänvisar till att regeringen har
att rätta sig efter riksdagens majoritet och därför
måste lämna det förslag som riksdagen har beställt.
Regeringen har gjort förslaget mindre dåligt genom
att låta det omfatta alla företag, men det är ändå i
sin helhet oacceptabelt, sägs det i motionen. En
rätt för arbetsgivare att undanta två arbetstagare
från turordningen rubbar den balans mellan
arbetsgivarens och arbetstagarens intressen som LAS
bygger på. Turordningsreglerna skall förhindra
godtycke från arbetsgivarens sida. Förändring i
lagstiftningen är en felaktig väg. I stället borde
frågan lösas avtalsvägen av arbetsmarknadens parter.
Redan i dag är det möjligt att göra en avvägning som
för båda sidorna är den bästa lösningen. Förslaget i
propositionen skulle enligt Socialdemokraterna
stärka arbetsgivarens ställning på bekostnad av de
anställdas trygghet.
Vänsterpartiet menar att förslaget har en felaktig
utgångspunkt. Det skulle leda till ökat godtycke,
rättssäkerheten skulle undermineras och maktbalansen
mellan parterna förskjutas till arbetsgivarens
fördel. En ensidig rätt till undantag skulle medföra
diskriminerande resultat, och detta även om urvalet
skulle kunna prövas rättsligt. Reglerna skulle
uppmuntra arbetsgivaren att utnämna nyckelpersoner
med en förstärkt uppdelning i A- och B-lag som
följd. Ett modernt arbetsliv bör i stället innefatta
ett stärkt anställningsskydd, kompetensutveckling
för alla löntagare, säkrad yttrandefrihet, mångfald,
starkt arbetsmiljöarbete och ökat socialt ansvar hos
arbetsgivarna.
I en enskild motion, 1999/2000:A28 av Elisabeth
Nyström och Jan-Evert Rådhström (båda m), yrkas
avslag på en del av propositionen. Utskottet
återkommer till denna motion i följande avsnitt.
Motioner med förslag om ändrad utformning av tur-
ordningsreglerna
I motion A30 som väckts med anledning av proposition
144 lägger företrädare i utskottet för Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och
Miljöpartiet fram ett från propositionen avvikande
förslag till utformning av en undantagsregel i 22 §
LAS.
En bra arbetsrätt är enligt motionen en
förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad.
Livskraftiga små och medelstora företag är av
avgörande betydelse för landets framtida utveckling.
Den nuvarande arbetsrätten är alltför ofta skriven
med större företag som utgångspunkt, medan små
företag av naturliga skäl har svårare att anpassa
sig till denna lagstiftning. Ett undantag från
turordningsreglerna är ett av flera sätt att
stimulera såväl småföretagande som små företags
möjlighet att öka kompetensen i företaget genom att
anställa välutbildad och kompetent personal utan att
dessa personer känner ett automatiskt hot om att bli
de första som sägs upp vid arbetsbrist.
Motionärerna konstaterar att regeringsförslaget
skiljer sig från riksdagens uppmaning till
regeringen att återkomma med förslag om en
undantagsregel. Storleksgränsen på tio anställda har
inte tagits med, och förslaget har försetts med en
möjlighet till rättslig prövning av arbetsgivarens
beslut om undantag direkt med stöd av LAS. Enligt
motionen har regeringen inte på ett
tillfredsställande sätt beskrivit kriteriet
"särskild betydelse". Förslaget skulle innebära en
generell prövningsmöjlighet som går utöver den som
redan gäller med stöd av diskrimineringslagarna och
annan skyddslagstiftning. Med en rätt till sådan
allmän prövning finns risken att undantaget skulle
kunna hänskjutas till långdragna och kostsamma
domstolsprocesser där det lades på domstolen att
avgöra vilka personer som är av sådan särskild
betydelse för den fortsatta verksamheten. I
praktiken skulle undantaget därmed inte kunna
användas av de små företagen.
Enligt motionen är undantaget från turordningen
särskilt viktigt för små företag eftersom de inte
har samma möjligheter som större företag att genom
omplacering behålla arbetstagare med viktig
yrkesmässig eller personlig kompetens. Innan
turordningen fastställs skall därför arbetsgivare
med upp till tio anställda få undanta två
arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är
av särskild betydelse för den fortsatta
verksamheten. Det finns skäl för viss försiktighet.
Därför skall undantag inte få göras per
turordningskrets.
För att undantagsregeln skall få någon praktisk
betydelse jämfört med nuvarande regler skall
rättslig överprövning inte kunna komma i fråga vare
sig av arbetsgivarens urval enligt undantagsregeln
eller av en uppsägning som skett till följd av att
arbetsgivaren använt sig av rätten att behålla vissa
arbetstagare som bedömts vara av särskild betydelse.
I motionen påpekas att det även i fortsättningen
skall vara möjligt att pröva ett beslut om undantag
med stöd av det skydd för arbetstagaren som följer
av jämställdhetslagen och andra diskrimineringslagar
eller enligt föräldraledighetslagen och annan
ledighetslagstiftning.
I motionens hemställan läggs det fram förslag till
ändrad lydelse av 22 § LAS.
I den ovannämnda enskilda motionen A27 av Elisabeth
Nyström och Jan-Evert Rådhström kritiserar
motionärerna propositionens förslag att kriteriet
"särskild betydelse för den fortsatta verksamheten"
skall kunna prövas rättsligt (yrk.1). De yrkar
därför avslag på propositionen i den delen. De
förordar också ett tidigare ikraftträdande - den 1
juli 2000 i stället för den 1 januari 2001 - med
tanke på den tid som förflutit sedan riksdagens
uppmaning (yrk. 2).
Även ett antal motioner väckta under den allmänna
motionstiden hösten 1999 rör turordningsreglerna.
Såväl Kristdemokraterna i partimotionen A254 (yrk.
26) som Folkpartiet i kommittémotionen A231 (yrk.
17) föreslår en turordningsregel motsvarande vad
som gällde under 1994.
Centerpartiet i motion A220 (yrk. 23) anser att
turordningen på sikt i större utsträckning bör
baseras på kompetens. Det skulle enligt partiet
kunna ske genom en negativ regel som beaktade att
någon avböjt vidareutbildning.
Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (båda m)
anser i motion Sk696 (yrk. 2) att kompetens bör vara
utslagsgivande i stället för turordning vid
arbetsbrist.
I motion A723 (yrk. 6 och 7) framför Vänsterpartiet
synpunkter på turordningsreglernas dispositivitet.
Det bör krävas centralt godkännande av s.k.
avtalsturlistor när föräldralediga eller gravida är
berörda, och den tidigare regeln bör återinföras som
krävde centralt godkännande av en avtalsturlista som
avsåg personer äldre än 57 och ett halvt år.
Utskottets överväganden
Frågan om avslag på propositionen
Som framhålls i fempartimotionen A30 är en bra
arbetsrätt en förutsättning för en väl fungerande
arbetsmarknad. Den nuvarande arbetsrätten är
utformad efter den verklighet som större företag
befinner sig i. Små företag har svårare att anpassa
sig till denna lagstiftning. Därför är det en
prioriterad uppgift att förenkla de regler som styr
företagens verksamhet. Utskottet delar motionens
uppfattning att de nuvarande turordningsreglerna
inte skapar den nödvändiga balansen mellan särskilt
de mindre företagens behov att tillgodose sin
kunskapsförsörjning och de anställdas behov av
anställningstrygghet. Som framhålls i motionen är
möjligheten att göra undantag från turordningen ett
av flera sätt att stimulera både småföretagandet som
sådant och de små företagens möjligheter att
anställa välutbildad och kompetent personal.
Utskottet kan konstatera att Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet mer eller mindre kategoriskt avvisar
varje förslag till uppmjukning av lagreglerna. Detta
visar enligt utskottets mening på en bristande
förståelse för behovet av en arbetsrätt som tar
hänsyn till de små företagen och deras
förutsättningar.
Av dessa skäl anser utskottet att
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets yrkanden om
avslag på proposition 144 bör avslås av riksdagen.
Motionerna A28 och A29 avstyrks därmed.
Utskottet anser emellertid att undantagsregeln bör
utformas på ett annat sätt än vad som föreslås i
propositionen och övergår nu till denna fråga.
Utformningen av en undantagsregel
Som framgått läggs det i motion A30 fram ett förslag
till ny lydelse av 22 § LAS som avviker såväl från
propositionens lagförslag som från de alternativa
förslag som fanns i departementspromemorian.
Utskottet anser liksom motionärerna att en
undantagsregel är särskilt viktig för de små
företagen eftersom de inte har samma möjligheter som
större företag att genom omplaceringar behålla
arbetstagare med viktig yrkesmässig eller personlig
kompetens.
Som framgår av motionens lagförslag tar
undantagsregeln sikte på mindre företag. Utskottet
ansluter sig till att gränsen bör dras vid företag
med högst tio anställda.
Förhållandena vid tidpunkten för uppsägningen skall
vara avgörande för beräkningsunderlaget, vilket
följer av den nu gällande lydelsen av 22 § första
stycket.
Vid beräkningen skall sådana arbetstagare undantas
som avses i 1 § LAS, dvs. arbetstagare med
företagsledande ställning, arbetstagare som hör till
arbetsgivarens familj, arbetstagare i husligt arbete
och arbetstagare som är anställda med särskilt
anställningsstöd eller i skyddat arbete.
Arbetstagare skall medräknas oberoende av anställningsform och
sysselsättningsgrad.
Undantaget, som avser högst två arbetstagare,
skall inte få göras för varje turordningskrets,
vilket i lagtexten uttrycks så att arbetsgivaren får
undanta de högst två arbetstagarna "oavsett antalet
turordningskretsar".
På motsvarande sätt som i den undantagsregel som
gällde 1994 bör det direkt i lagtexten anges vad
undantaget avser. I det i motionen framlagda
lagförslaget preciseras undantaget till att avse
arbetstagare "som är av särskild betydelse för den
fortsatta verksamheten". I 1994 års lag användes här
ordet "driften". Utskottet ansluter sig till vad som
sägs i departementspromemorian (s. 20) om att det är
att föredra att tala om särskild betydelse för
verksamheten snarare än för driften. Nyansskillnaden
avspeglar förhållanden t.ex. inom tjänstesektorn och
förvaltningen bättre än vad ordet "driften" gör.
Det kan noteras att 1994 års lagstiftning på denna
punkt avvek från det förslag som lagts fram av
regeringen. Avsikten den gången med att i lagtexten
precisera regelns materiella innebörd var att
markera att det inte skall skapas en godtycklig
frikrets (1993/94:AU4 s. 39 f.). Det sågs som en
fördel att det redan av lagtexten skulle kunna
utläsas att undantaget avsåg personer som var
särskilt betydelsefulla för den fortsatta "driften".
Utskottet instämmer med motionärerna att någon
rättslig överprövning inte skall komma i fråga vare
sig av arbetsgivarens urval enligt undantagsregeln
eller av en uppsägning som skett till följd av att
arbetsgivaren använt sig av rätten att behålla vissa
arbetstagare. Detta är nödvändigt för att
undantagsregeln skall få någon praktisk betydelse.
Även i detta hänseende är motionens lagtext
utformad med 1994 års lagregel som förebild. Genom
att regeln särskilt anger att det är fråga om
arbetstagare som enligt "arbetsgivarens bedömning"
har den nyss angivna betydelsen för den fortsatta
verksamheten markeras att det är arbetsgivarens egen
uppfattning i denna fråga som är utslagsgivande.
Även i fortsättningen skall det däremot vara
möjligt att pröva ett beslut om undantag med stöd av
det skydd för arbetstagaren som följer av
jämställdhetslagen och andra diskrimineringslagar
eller enligt föräldraledighetslagen och annan
ledighetslagstiftning. Undantag från
turordningsreglerna skall också kunna prövas enligt
allmänna rättsgrundsatser om beslutet är
otillbörligt eller strider mot god sed på
arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet förslaget
i motion A30 om utformningen av en undantagsregel i
22 § LAS med de nyss angivna preciseringarna.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad som
ovan anförts om utformningen av en undantagsregel.
Utskottets ställningstagande innebär att motion A27
(yrk. 1) får anses väsentligen tillgodosedd.
Motionerna A220 (yrk. 23), A231 (yrk. 17), A254
(yrk. 26) och Sk696 (yrk. 2) avstyrks i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med utskottets
ställningstagande.
4. Ikraftträdande m.m.
De båda ändringarna i 22 § LAS bör enligt utskottets
mening träda i kraft vid samma tidpunkt, den 1
januari 2001.
Detta ställningstagande innebär att motion A27
(yrk. 2) avstyrks.
5. Reglernas dispositivitet
Som redovisats ovan anser Vänsterpartiet
att det bör krävas centralt godkännande av
avtalsturlistor när föräldralediga, gravida
eller äldre arbetstagare är berörda. Med
verkan från den 1 juli 1997 gäller att det
får göras avvikelser från bl.a. 22 § LAS
även genom ett lokalt kollektivavtal. Har
detta avtal inte slutits eller godkänts av
en central arbetstagarorganisation krävs
dock att det mellan parterna i andra frågor
gäller ett kollektivavtal som har slutits
eller godkänts av en central organisation.
Utskottet har tidigare tagit ställning till
motsvarande förslag, senast i betänkande
1998/99:AU8. Som där konstateras var syftet
med att slopa det generella kravet på
centralt godkännande att anpassa de
arbetsrättsliga reglerna till förändringar
som skett på arbetsmarknaden. De ändringar
som gjordes var resultatet av en avvägning
mellan intresset av att öka möjligheterna
till lokal anpassning och farhågorna för
att svaga lokala arbetstagarorganisationer
skulle kunna känna sig tvingade att
acceptera omfattande avsteg från lagen
regler. Utskottet ansåg att avvägningen var
välgrundad och har ingen annan uppfattning
i denna fråga i dag. De berörda
motionsyrkandena A723 (yrk. 6 och 7)
avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande driftsenhetsbegreppet
att riksdagen med anledning av proposition 1999/2000:86
punkt 2 och motion 1999/2000:A220 yrkande 24
antar det enligt bilaga 2 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd såvitt avser 22 § tredje
stycket,
2. beträffande undantag från turordningen
m.m.
att riksdagen med anledning av dels motionerna 1999/2000:A27
yrkande 1 och 1999/2000:A30, dels proposition
1999/2000:144 och med avslag på motionerna
1999/2000:A28, 1999/2000:A29, 1999/2000:A220
yrkande 23, 1999/2000:A231 yrkande 17,
1999/2000:A254 yrkande 26 och 1999/2000:Sk696
yrkande 2,
dels godkänner vad utskottet anfört om en
undantagsregel,
dels antar det enligt bilaga 2 framlagda
förslaget i övrigt till lag om ändring i 22 §
lagen (1982:80) om anställningsskydd,
res. 1 (s, v)
3. beträffande ikraftträdande m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1999/2000:A27 yrkande 2
beslutar om ikraftträdande enligt vad som
framgår av bilaga 2,
4. beträffande dispositivitet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:A723 yrkandena 6 och
7.
res 2. (v)
Stockholm den 21 september 2000
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
I beslutet har deltagit: Sven-Erik Österberg (s),
Hans Andersson (v), Margareta Andersson (c), Mikael
Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Martin Nilsson (s),
Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Camilla Sköld Jansson (v),
Maria Larsson (kd), Christel Anderberg (m), Barbro
Feltzing (mp), Anders Karlsson (s), Magnus Jacobsson
(kd) och Runar Patriksson (fp).
Reservationer
1. Undantag från turordningen m.m. (mom. 2)
Sven-Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Björn
Kaaling (s), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s),
Sonja Fransson (s), Camilla Sköld Jansson (v) och
Anders Karlsson (s) anser
dels att utskottets överväganden i avsnitt 3 bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis peka på, vilket också
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör i sina
motioner, att lagen om anställningsskydd är en
skyddslagstiftning till gagn för den svagare parten
i ett anställningsförhållande. För att upprätthålla
respekten för kravet på saklig grund vid uppsägning
och för att objektivitet och rättssäkerhet iakttas
när beslut skall fattas som kan få ingående
konsekvenser för den enskilde är det viktigt att
minimera utrymmet för godtycke i beslutsprocessen.
Metoden att i förhandlingar mellan arbetsgivaren och
arbetstagarnas organisationer diskutera
turordningen, och när så bedöms som lämpligt göra de
avvikelser som för båda sidor framstår som den bästa
lösningen, är väl etablerad på arbetsmarknaden. På
det sättet kan frågan om att undanta någon från
turordningen avgöras av de lokala parterna som är de
som känner förhållandena på arbetsplatsen bäst. Det
godtycke som ensidiga arbetsgivarbeslut kan innebära
undergräver rättssäkerheten för den enskilde och
missgynnar påtagligt den svagare parten.
Maktbalansen mellan de lokala parterna skulle
förskjutas till arbetsgivarens fördel.
Att arbetstagarsidan dessutom fråntas möjligheten
till rättslig överprövning av arbetsgivarens
ensidiga beslut om undantag, vilket är innebörden av
det lagförslag som läggs fram i motion A30, innebär
en ytterligare förstärkning av arbetsgivarens
ställning på bekostnad av de anställdas
rättstrygghet. Syftet med den
diskrimineringslagstiftning som genomförts under
senare år är att öka mångfalden i arbetslivet och
öka tryggheten för utsatta grupper. Om arbetsgivaren
på det sätt som föreslås i motionen får en rätt att
helt efter eget huvud förfoga över
turordningsundantagen ökar risken för
diskriminering, och detta även om beslutet senare
skulle kunna prövas enligt diskrimine-
ringslagstiftningen.
Utskottet är starkt kritiskt till såväl
propositionens som motionens förslag. Det senare är
emellertid än mer betänkligt. Förutom det som
berörts i föregående stycke innebär förslaget i
motionen att det införs en regel som får
tröskeleffekter. Som framhållits av bl.a.
Småföretagsdelegationen är det av största vikt att
regler konstrueras så att de inte i onödan skapar
etablerings- och tillväxthinder för små företag. En
gränsregel väcker dessutom ett antal frågor, som det
skulle kunna bli tvist om. Om arbetstagare som
tillhör undantagskretsen i 1 § lagen om
anställningsskydd inte skall ingå i
beräkningsunderlaget kan man också befara tvister om
vilka som skall anses tillhöra denna krets. En
enklare regel hade varit ett mindre dåligt
alternativ.
Sammanfattningsvis anser utskottet att såväl
propositionen som motion A30 bör avslås av
riksdagen. Detsamma gäller de övriga i sammanhanget
behandlade motionerna A27 (yrk. 1), A220 (yrk. 23),
A231 (yrk. 17), A254 (yrk. 26) och Sk692 (yrk. 2).
Ställningstagandet innebär att motionerna A28 och
A29 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande undantag från turordningen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna
1999/2000:A28 och 1999/2000:A29 avslår dels
proposition 1999/2000:144, dels motionerna
1999/2000:A27 yrkande 1, 1999/2000:A30,
1999/2000:A220 yrkande 23, 1999/2000:A231
yrkande 17, 1999/2000:A254 yrkande 26 och
1999/2000:Sk692 yrkande 2,
2. Dispositivitet (mom. 4)
Hans Andersson och Camilla Sköld Jansson (båda v)
anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 5
bort ha följande lydelse:
Med anledning av Vänsterpartiets begäran om att
regeln om att en central arbetstagarorganisation
skall godkänna avtalsturlistor när föräldralediga
eller gravida är inblandade och att ett sådant
godkännande skall krävas vid vissa avsteg från
turordningen beträffande personer som är äldre än 57
och ett halvt år vill utskottet anföra följande.
Forskning visar att kvinnor behandlas sämre än män
när avsteg görs genom avtalsturlistor från de regler
som gäller enligt LAS. Särskilt föräldralediga
kvinnor och gravida har en svag position när
arbetsgivaren förhandlar och träffar avtal med det
lokala facket om vilka som skall sägas upp vid
arbetsbrist. Det är oacceptabelt och strider mot den
grundläggande principen om icke-diskriminering.
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att det
bör krävas att avtalsturlistor alltid skall
godkännas av central arbetstagarorganisation när
föräldralediga och gravida är berörda. Som
utskottet bedömer saken finns större intresse och
kompetens på den centrala nivån när det gäller att
motverka könsdiskriminering.
Äldre har betydligt svårare än yngre att få
ett nytt arbete efter uppsägning. För personer
som fyllt 57 och ett halvt år bör det därför
ställas krav på ett godkännande av central
arbetstagarorganisation vid avsteg från lagens
regler.
Med detta tillstyrker utskottet motion A723
(yrk. 6 och 7).
att utskottets hemställan under 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande dispositivitet
att riksdagen med anledning av motion
1999/2000:A723 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Lagförslag i proposition
1999/2000:86
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall ha följande lydelse.
22 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera Har arbetsgivaren flera
drifts-enheter, driftsenheter, fastställs
fastställs en turordning en turordning för varje
för varje enhet för sig. enhet för sig. Enbart den
Om arbets-givaren är omständigheten att en
eller brukar vara bunden arbetstagare har sin
av kollektivavtal, arbetsplats i sin bostad
fastställs en särskild medför inte att den
turordning för varje av- arbetsplatsen utgör en
talsområde. Finns det i egen driftsenhet. Om
ett sådant fall flera arbetsgivaren är eller
driftsenheter på samma brukar vara bunden av
ort, skall inom en kollektivavtal,
arbetstagar-organisations fastställs en särskild
avtalsområde fastställas turordning för varje
en gemensam turordning avtalsområde. Finns det i
för samtliga enheter på ett sådant fall flera
orten, om organisationen driftsenheter på samma
begär det senast vid ort, skall inom en
förhandlingar enligt arbetstagarorganisations
29 §. avtalsområde fastställas
en gemensam turordning
för samtliga enheter på
orten, om organisationen
begär det senast vid för-
handlingar enligt 29 §.
-----------------------------------------------------
Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med
utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda
anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med
längre anställningstid har företräde framför arbets-
tagare med kortare anställningstid. Vid lika
anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en
arbetstagare endast efter omplacering beredas
fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som
förutsättning för företräde enligt turordningen att
arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för
det fortsatta arbetet.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.
Lagförslag i proposition
1999/2000:144
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall ha följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
22 §[1]
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Innan turordningen
fastställs får
arbetsgivaren oavsett
antalet tur-
ordningskretsar undanta
högst två arbetstagare
som är av särskild
betydelse för den
fortsatta verksamheten.
En arbetstagare som
undantas har företräde
till fortsatt
anställning.
------------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en
turordning för varje enhet för sig. Enbart den
omständigheten att en arbetstagare har sin
arbetsplats i sin bostad medför inte att den
arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om
arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av
kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för
varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera
driftsenheter på samma ort, skall inom en
arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en
gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om
organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29 §.
-----------------------------------------------------
Arbetstagarnas plats i Turordningen för de
turordningen bestäms med arbetstagare som inte
utgångspunkt i varje undantagits bestäms med
arbetstagares sammanlagda utgångspunkt i varje
anställningstid hos arbetstagares sammanlagda
arbetsgivaren. anställningstid hos
Arbetstagare med längre arbetsgivaren.
anställningstid har Arbetstagare med längre
företräde framför anställningstid har
arbetstagare med kortare företräde framför
anställningstid. Vid lika arbetstagare med kortare
anställningstid ger högre anställningstid. Vid lika
ålder företräde. Kan en anställningstid ger högre
arbetstagare endast efter ålder företräde. Kan en
omplacering beredas arbetstagare endast efter
fortsatt arbete hos omplacering beredas
arbetsgivaren, gäller som fortsatt arbete hos
förutsättning för arbetsgivaren, gäller som
företräde enligt förutsättning för
turordningen att företräde enligt
arbetstagaren har turordningen att
tillräckliga arbetstagaren har
kvalifikationer för det tillräckliga
fortsatta arbetet. kvalifikationer för det
fortsatta arbetet.
-----------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
**FOOTNOTES**
[1]: Lydelse enligt prop. 1999/2000:86.
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall ha följande lydelse.
22 §
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Vid uppsägning på grund Vid uppsägning på grund
av arbetsbrist skall av arbetsbrist skall
arbetsgivaren iaktta arbetsgivaren iaktta
följande följande
turordningsregler. turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Innan turordningen
fastställs får en
arbetsgivare med högst
tio arbetstagare oavsett
antalet
turordningskretsar
undanta högst två
arbetstagare som enligt
arbetsgivarens bedömning
är av särskild betydelse
för den fortsatta
verksamheten. Vid
beräkningen av antalet
arbetstagare hos
arbetsgivaren bortses
från arbetstagare som
avses i 1 §. Den eller
de arbetstagare som
undantas har företräde
till fortsatt
anställning.
-----------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera Har arbetsgivaren flera
driftsenheter, fastställs driftsenheter, fastställs
en turordning för varje en turordning för varje
enhet för sig. Om enhet för sig. Enbart den
arbetsgivaren är eller omständigheten att en
brukar vara bunden av arbetstagare har sin
kollektivavtal, arbetsplats i sin bostad
fastställs en särskild medför inte att den
turordning för varje arbetsplatsen utgör en
avtalsområde. Finns det i egen driftsenhet. Om
ett sådant fall flera arbetsgivaren är eller
driftsenheter på samma brukar vara bunden av
ort, skall inom en kollektivavtal,
arbetstagarorganisations fastställs en särskild
avtalsområde fastställas turordning för varje
en gemensam turordning avtalsområde. Finns det i
för samtliga enheter på ett sådant fall flera
orten, om organisationen driftsenheter på samma
begär det senast vid ort, skall inom en
förhandlingar enligt arbetstagarorganisations
29 §. avtalsområde fastställas
en gemensam turordning
för samtliga enheter på
orten, om organisationen
begär det senast vid
förhandlingar enligt
29 §.
-----------------------------------------------------
Arbetstagarnas plats i Turordningen för de
turordningen bestäms med arbetstagare som inte
utgångspunkt i varje undantagits bestäms med
arbetstagares sammanlagda utgångspunkt i varje
anställningstid hos arbetstagares sammanlagda
arbetsgivaren. anställningstid hos
Arbetstagare med längre arbetsgivaren.
anställningstid har Arbetstagare med längre
företräde framför anställningstid har
arbetstagare med kortare företräde framför
anställningstid. Vid lika arbetstagare med kortare
anställningstid ger högre anställningstid. Vid lika
ålder företräde. Kan en anställningstid ger högre
arbetstagare endast efter ålder företräde. Kan en
omplacering beredas arbetstagare endast efter
fortsatt arbete hos omplacering beredas
arbetsgivaren, gäller som fortsatt arbete hos
förutsättning för arbetsgivaren, gäller som
företräde enligt förutsättning för
turordningen att företräde enligt
arbetstagaren har turordningen att
tillräckliga arbetstagaren har
kvalifikationer för det tillräckliga
fortsatta arbetet. kvalifikationer för det
fortsatta arbetet.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1
januari 2001.