Trädgårdsnäringen

Fru talman! Vi är tre som deltar i den här inter- pellationsdebatten i dag och det är förhållandevis många för att vara en interpellationsdebatt. Jag vill gärna tillägga att jag vet att flera andra socialdemo- kratiska kvinnliga riksdagsledamöter gärna hade deltagit i dag, men de har varit förhindrade av andra uppdrag. Det visar att det är väldigt många som möter den här diskussionen hemma i sina valkretsar. Vi lever ju inte på samma orter. Jag möter det här när jag i olika sammanhang träffar kvinnor och man har möjlighet att sitta och diskutera på ett mer avspänt sätt. Då tar man ju upp de här frågorna. Man tar upp sin oro. När vi diskuterat tillsammans har vi kommit un- derfund med att det här är en mycket viktig politisk fråga, en fråga där det är mycket svårt att använda sig av konsumentmakt. Man är i starkt underläge när man kommer till sjukvården och har besvär. Man har inte den medicinska kunskap som behövs för att kunna ställa de rätta frågorna. Det finns en oro. Det finns ju uppgifter om att t.ex. förekomsten av bröstcancer ökar om man an- vänder östrogen. Samtidigt är det här kvinnans vanli- gaste cancersjukdom. I en sådan situation, när man nås av den här informationen, vill man ha mer kun- skap. Man vill känna att man står på starkare grund. Jag tror, som Siw Wittgren-Ahl har talat om, att Sverige har en unik situation när det gäller att göra bra undersökningar, därför att vi har denna struktur på vår forskning. Jag tycker att det är viktigt att vi slår vakt om och befäster vår ställning som en av världens ledande forskningsnationer på det här områ- det. Jag träffar ofta kvinnor som kommer från länder där man har en svår ekonomisk situation. Jag känner att det här är frågor som väcks även bland dem, kan- ske beroende på att man har en ekonomisk utveckling som gör det möjligt att efterfråga den här typen av hjälp. Jag tror att det är oerhört viktigt och är därför mycket tacksam för den öppna attityd som vi har kunnat möta hos socialministern.

Fru talman! Den information som jag har pekar inte på att det bara skulle handla om ett fåtal interna- tionella undersökningar, utan det är ett större antal. Det är därför rätt viktigt att SBU gör den här sam- manställningen och att den kommer fram snabbt. Med den som grund kan vi bedöma i vilken mån det svenska forskarsamhället skulle kunna bidra till yt- terligare kunskaper och svara på de frågor som kan behöva redas ut. Det som emellertid skapar ett problem när det gäller svensk forskning är de principer vi har för våra register. Det får vi möjlighet att diskutera när vi ska ta ställning till Läkemedelsutredningens förslag. Lä- kemedelsutredningen behandlar också frågan om receptregistren. Problemet är ju att receptregistren inte får kopplas samman med vårdregistren. Recep- tregistren är så upplagda att den information som finns handlar om varje uttag för sig. Man kan inte i receptregistret se vilka läkemedel en enskild patient har fått och under hur lång tid. Anledningen till detta är en annan viktig princip, nämligen att vi inte ska kunna använda registren för att göra intrång i människors integritet, dvs. vi ska förhindra att någon kan forska kring uppgifter som i hög grad är individuella och som bara jag själv ska förfoga över. Där står vi inför ett annat etiskt problem. Om vi vill göra en långsiktig utvärdering, försöka se vad som har hänt med de kvinnor som under lång tid har behandlats med östrogen, måste vi kunna följa läke- medelsförskrivningen under denna långa tid. Det är möjligt att man när vi ska ta ställning till principerna för receptregistret ska pröva möjligheten att i särskil- da fall samköra register. Men ännu viktigare är att man, om man inte gör det, ska öppna för annan typ av undersökningar. Det kan vara intervjuundersökningar. Här finns säkerligen en lång rad kvinnor som är beredda att ställa upp i en undersökning. Det kan vara lite mer omständligt för forskarna, men den möjligheten bör ju finnas att man svarar på frågorna genom att finnas med i en annan form av urval. Under alla omständigheter är det viktigt att vi mot bakgrund av den utvärdering som görs av SBU tar ställning till i vilken mån det svenska forskarsamhäl- let kan svara på fler av de frågor som vi har anledning att ställa oss.

Fru talman! Vi har olika information när det gäller forskningen och hur många undersökningar som har gjorts. Det är bara att avvakta hur det kommer att se ut. Jag är självklart mycket glad över om det finns bra underlag och bra forskning. Till detta med receptregister. Jag är mycket väl medveten om att det ser ut på det här sättet. Jag tror ju att skulle vi hitta en form där vi på något sätt skulle kunna öppna för samkörning i vissa sammanhang, som ministern sade, inte minst i forskningssamman- hang, skulle vi få oerhört stora kunskaper. Jag har faktiskt talat med människor och frågat en del. Många säger: Det har inte jag någonting emot, men jag vill ju veta när det görs, på vilka villkor och vem som gör det. Det är just det en forskare skulle kunna ta sig an. Vi gör väldigt mycket annat som måste prövas etiskt, självklart. Även i dag kan man samköra vissa register om det prövas i en forskningsetisk kommitté. Det är självklart att det måste göras. Det är därför det går att göra en forskningsundersökning i Sverige. Det skulle kunna gå att få tillstånd att samköra vissa re- gister, även om det naturligtvis först måste prövas forskningsetiskt. Det är intressant med det som ministern tar upp, men det är givetvis en annan fråga att man i Västra Götaland försöker pröva att göra register på vissa platser, som en vårdcentral eller liknande. Och det är inte patienterna som opponerar sig utan det är faktiskt läkarna. Då måste man ju fråga sig vad det beror på. Jag tycker att det måste vara rimligt att läkare sopar rent framför egen dörr. Är det någon som missbrukar förskrivningsrätten eller använder läkemedel på fel sätt måste det vara bra för läkarna också att få undan den personen och att det uppdagas. Alla vi patienter vill ju känna oss trygga antingen det gäller östrogen eller annan medicinsk behandling. Det här är en väl- digt stor fråga men, visst, den ligger också i det här med forskningen.

Fru talman! Jag tycker att den här diskussionen har varit nyttig. Dels skildrar den just det här proble- met, dels skildrar den också det djupa, etiska problem som vi har att hantera. Svaret på djupa, etiska pro- blem är nästan alltid ökad kunskap. Bara vi vet vad det är för val vi ska göra i livet är vi också beredda att göra dem. Det är brist på kunskap som är problemet just nu. Jag hoppas att vi kommer att mötas fler gång- er i en diskussion och att vi så snart som möjligt kan se till att diskutera den utvärdering som SBU nu ska göra för att se vilka nya initiativ vi behöver ta.

Fru talman! Inger Segelström har frågat mig vad jag avser att göra för att den offentliga upphandlingen av bilar i Sverige ändras så att större hänsyn tas till EU:s åtagande enligt Kyotoprotokollet. Ingegerd Saarinen har frågat statsministern om EU:s direktiv för offentlig upphandling, EG- kommissionens förslag till tolkningsmeddelande om miljökrav vid offentlig upphandling samt om Sveri- ges hållning när det gäller att kunna ställa krav på hur en vara producerats. Interpellationen har överlämnats till mig för att besvaras. Då alla dessa frågor rör regeringens syn på hur miljökrav ska kunna ställas vid offentlig upphandling har jag valt att besvara dem i ett sammanhang. I regeringsförklaringen sade statsministern att miljökrav ska ställas vid all offentlig upphandling. Vi arbetar nu för att genomföra detta med olika åtgärder. Regeringen tillsatte 1998 Delegationen för ekolo- giskt hållbar offentlig upphandling som har i uppdrag att utarbeta vägledningar som ska vara till konkret hjälp för den offentliga sektorn när myndigheter ut- formar sin upphandlingspolicy. Till sommaren ska delegationen presentera ett Internetbaserat verktyg som ska underlätta för offentliga myndigheter att ställa korrekta miljökrav vid sin upphandling. Detta är ett konkret sätt att stödja införande av miljöhänsyn vid upphandlingar. Regeringen har sedan 1996 gett 138 statliga myn- digheter i uppdrag att införa miljöledningssystem. I uppdraget ingår att dessa ska miljöanpassa sin upp- handling. Detta har resulterat i att myndigheterna ser över sina resor, kontrakt för tjänstebilar, hyrbilar etc. för att minska verksamhetens miljöpåverkan. Jag anser att det är viktigt att miljökrav ställs i of- fentliga upphandlingar och att "grön" offentlig upp- handling ska kunna utnyttjas som ett medel för att uppnå en hållbar utveckling. EG-kommissionen arbetar som bäst med att ta fram ett tolkningsmeddelande med syfte att klargöra hur miljökrav kan ställas inom ramen för EG:s nuva- rande upphandlingsdirektiv. Meddelandet ska pre- senteras under första kvartalet 2001. Detta sker sam- tidigt som ett arbete pågår med att revidera upphand- lingsdirektiven. Direktivförslaget innebär att ordet miljöegenskaper har lagts till som ett exempel på utvärderingskriterier som kan användas vid offentlig upphandling. Jag anser att det är mycket positivt att det nu tydligt framgår av direktiven att myndigheter kan ställa miljökrav. Inom Regeringskansliet pågår ett beredningsarbete vad avser frågan om att vidga gränserna för vilka krav som får ställas vid offentlig upphandling. De frågor som Ingegerd Saarinen ställer anser jag vara angelägna att behandla i beredningsar- betet. Det gäller t.ex. möjligheter att ställa krav på hur varor produceras, miljöledningssystem och att mil- jönytta ska beaktas. Mot denna bakgrund är det för tidigt att nu pre- sentera ett slutgiltigt ställningstagande men regering- en är inställd på att pröva dessa frågor i en positiv anda. Vad jag sagt hittills besvarar också i stort sett, hoppas jag, Inger Segelströms fråga om att ställa miljökrav vid upphandling av bilar så att hänsyn tas till Sveriges åtaganden under Kyotoprotokollet. Jag vill dock i det sammanhanget avsluta med att påmin- na om att regeringen har verkat för att det ska vara förmånligt att anskaffa miljöanpassade bilar och där- för infört gynnsamma skatteregler för sådana fordon. Bilar som tillhör miljöklass 1 har t.ex. en viss skatte- lättnad. Förmånsvärdet vid beskattning har även jus- terats så att det inte missgynnar den som vill köpa en elbil. Dessa åtgärder bidrar givetvis till att uppnå Kyo- toprotokollets målsättning.

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för sva- ret på frågan om upphandling av bilar. Orsaken till att jag ställer frågan är ju att en ny statlig ramupphand- ling ska göras om ett och ett halvt år, dvs. den 1 juli 2002, för nuvarande avtalsperiod hos Rikspolisstyrel- sen som då går ut för bilar. Därför finns ju chansen att göra förändringar just nu om miljöministern vill. Det är fullt möjligt. I veckan har ju FN:s klimatpanels senaste oroande rapport om den globala uppvärmningen kommit. Jag är väldigt oroad. Kommissionären Margot Wallström presenterade också i går EU:s sjätte miljöhandlings- program. KFB, Kommunikationsforskningsbered- ningen, har just avslutat en stor forskningsrapport om projekt rörande miljövänliga fordon sedan 1993. Där kan man läsa om massor av goda idéer, men det går långsamt att få ut de här bilarna på gatorna i Stock- holm. Därför besökte jag i december Toyota i Sundby- berg och fick åka deras hybridbil Prius. Det är ett bra exempel på de nya miljöbilarna. Prius har ju funnits sedan 1997 och är ett exempel på en icke subventio- nerad marknadssatsning. Det var väl också därför Toyota som första bilföretag fick FN:s miljöpris 1999. Tittar man på försäljningen av Prius förra året rörde det sig om lite över 200 bilar. 7 % gick till privatpersoner och av resten gick ungefär hälften till privat och hälften till offentlig sektor. Tydligt är ju att det finns flera som skulle vilja köpa de här miljöbi- larna. Jag vet att vi har väldigt många miljömedvetna bilister här i Stockholm. Men priset måste bli lägre. För mig som stockholmare är det naturligtvis som att höra musik att Prius ger 40 % mindre CO2-utsläpp. Det skulle jag vilja se i flertalet av bilarna här i stan. I Stockholm försöker man vara aktiv i den här frågan. I slutet av 2000 hade vi 600 miljöbilar i stan och t.o.m. 2002 kommer vi att ha ytterligare 300. Målet är att hälften av alla bilar som man upphandlar i Stockholm ska kunna vara miljövänliga fordon. I total politisk enighet beslutade man i november att ta fram förslag om en subvention av boendeparke- ring för elbilar och om en stimulans för övriga for- don. Men det räcker inte om vi stockholmare ska kunna klara de miljömål vi ställer. Därför behöver vi göra mycket mer än i dag, och därför är den statliga upphandling som snart kommer så intressant. Jag hörde i går en intervju med miljöministern där han sade att vi gör mycket för att komma till rätta med miljöproblemen i Sverige och att det pågår väl- digt många projekt på trafikområdet. Men jag känner att det inte längre framför allt är projekt som vi stockholmare behöver, utan det är handling just nu. Vi behöver både miljövänlig handling och en klar subvention för att kunna komma vidare i den här diskussionen. Jag tycker inte heller att det räcker med det som miljöministern säger i sitt svar om skatter, att "förmånsvärdet vid beskattning har även justerats så att det inte missgynnar den som vill köpa en elbil". Jag trodde att tanken var, miljöministern, att vi skulle gynna miljöbilar. Vi måste också se till att vi får bättre resultat när det gäller CO2-utsläppen. Därför undrar jag om miljöministern delar min uppfattning att vi kan göra någonting nu, och att vi faktiskt också avser att göra det i den statliga upp- handlingen om ett och ett halvt år.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Ministerrådet har träffat en överenskommelse om att reglerna för offentlig upphandling ska ses över i syfte att öka möjligheten att ta miljöhänsyn, men arbetet går trögt. EG-kommissionens tolkningsdokument om miljö och offentlig upphandling har försenats ett otal gånger. Man kan redan nu konstatera att tolkningen av be- fintligt regelverk inte gör det möjligt att ställa mil- jökrav i tillräcklig utsträckning. Den upphandling som stat, kommun och landsting ängar sig åt omfattar 400 miljarder kronor om året. Offentlig sektor är därmed Sveriges största köpare. Självklart är det ytterst betydelsefullt hur kraven ställs och följs upp, speciellt som man vanligen teck- nar långsiktiga avtal med företagen. Den offentliga sektorn kan på så vis komma att utöva ett tryck på marknaden att anpassa varor och tjänster till mil- jökrav och andra viktiga krav. Sådana krav kan sti- mulera producenterna att börja använda bättre teknik och produkter. Vid en träff med näringslivets miljöchefer nyligen kom det på ett tydligt sätt fram att de var missnöjda med den offentliga sektorns upphandling. De menade att den offentliga sektorn är dåligt förberedd för att ställa bra och framåtsyftande krav. I de fall man stäl- ler krav är man dålig på att se till att de följs. De menade att uppföljningen är nästintill obefintlig. Det kom fram att man ser den offentliga sektorn som en bromskloss i arbetet med miljöanpassning och att det är de seriöst arbetande företagen som drabbas. Jag anser att det är oerhört allvarligt om det är så. Jag undrar om miljöministern har några planer för hur den offentliga sektorn kan bli bättre på att följa upp uppställda krav. Det Internetbaserade verktyg som miljöministern berättade om kan förhoppningsvis bli till hjälp för upphandlarna, men det verktyget ändrar inte de reella möjligheterna att ställa krav. De får fortfarande inte ställa krav på produktionsprocessen, annat än om de kan visa uppenbara fördelar för sin verksamhet. Att 138 statliga myndigheter ser över sina resor är utmärkt. Men inte heller det ändrar möjligheterna att ställa krav. Det enda det gör är att hjälpa till att syn- liggöra att det går att ställa krav inom vissa ramar. Det är positivt att miljöministern anser att det är viktigt att miljökrav ställs i offentliga upphandlingar och att "grön" offentlig upphandling ska utnyttjas som ett medel för att uppnå hållbar utveckling. Men frågan är: Kommer regeringen att verka för det i EU? Inom Regeringskansliet pågår ett beredningsar- bete för att vidga gränserna för vilka krav som får ställas vid offentlig upphandling. Men besked ska lämnas till EU redan i februari. Hur kommer rege- ringen att ställa sig då? Ser man upphandling som främst ett konkurrensverktyg, eller kommer man att se till att det också används för att nå andra sam- hällspolitiska mål? Kommer en kommun att kunna köpa in miljö- märkt el i stället för annan el? Kommer en kommun att kunna ställa krav när det gäller hur livsmedlen har producerats, exempelvis att ställa som villkor att djuren inte har fått lida under uppfödning, transporter och slakt?

Fru talman! Vi är överens om att offentlig upp- handling kan vara ett oerhört verkningsfullt och kraft- fullt verktyg för att ställa om mot ett hållbart sam- hälle, en hållbar utveckling, mer av miljöhänsyn. Ingegerd Saarinen pekade på att den offentliga upphandlingen i Sverige är ungefär 400 miljarder kronor. Det är en väldigt hög siffra, och det visar vilken kraft det kommer att finnas när vi använder upphandlingen för att främja en hållbar utveckling. Jag tror att jag miss rätt om jag säger att den of- fentliga sektorns upphandling inom EU är ungefär 6 000 miljarder kronor. Väldigt mycket av den upp- handlingen är inriktat på områden som har stor bety- delse för miljöutvecklingen. Det gäller inte minst fordon, transporter och fastigheter på olika sätt. Att kunna få till stånd en effektiv användning av offentlig upphandling, som också kan ta miljöhänsyn, är ett primärt mål för mig och för regeringen. Det har vi också arbetat väldigt aktivt för under lång tid. Vi har tillsatt den utredning som jag hänvisar till i mitt interpellationssvar. Den har arbetat väldigt bra och har dels varit en pådrivare på den offentliga sektorn att arbeta med miljöupphandling, dels pekat på en del brister som finns när det gäller EU:s lagstiftning. Jag har tillsammans med mina nordiska kolleger, de nordiska miljöministrarna, skrivit till EU- kommissionen och pekat på ett antal problem med EU:s upphandlingsregler, som blockerar möjligheter att använda upphandling på ett bra sätt. Det krävs t.ex. att man som upphandlare ska ha egen ekonomisk vinning av upphandlingen, vilket innebär att man i dag inte kan göra en upphandling och ta sitt ansvar för att möta t.ex. klimathotet eller något annat av de allmänna, generella miljöhot som vi konfronterar. Nu har vi möjligheter att påverka EU för att för- ändra upphandlingen och driva den åt rätt håll. Vi har ett ganska intensivt arbete i Regeringskansliet nu för att fastställa de svenska positionerna. Jag pekar i mitt svar på vilken inriktning vi vill se på de nya upp- handlingsreglerna. Jag tror att vi är ganska eniga om att detta är väl- digt viktigt och att vi måste gå i ungefär den riktning som både interpellationssvaret och interpellationerna pekar på. Får jag sedan säga till Inger Segelström att när jag pratade om projekt i TV i går var det en av många saker som jag lyfte fram. Tyvärr fick inte allt plats i den del av intervjun som sändes i TV - det är någon- ting som händer ibland. De projekt jag talade om var de projekt som vi nu stöder i lokala investeringsprog- ram från statens sida. Det är inte bara projekt i största allmänhet, utan det är väldigt konkreta insatser för att göra miljömässigt bra investeringar. Det handlar väldigt mycket om koldioxidutsläpp- en. Det handlar också en hel del om trafiken, hur vi lägger om trafiken i många kommuner för att minska människors beroende av bilar, för att öka alternati- vens konkurrenskraft och för att skapa en bättre kommunal infrastruktur när det gäller trafikfrågor. De här satsningarna kommer att ge koldioxidminskningar på ungefär 1,6 miljoner ton. Det motsvarar nästan 3 % av de totala svenska koldioxidutsläppen. Det är alltså konkreta, bra och verkningsfulla in- satser, som också berör trafiken. När det gäller frågan om att subventionera bilar, som Inger Segelström också tog upp, återkommer jag i nästa inlägg.

Fru talman! Både miljöministern och jag är stock- holmare. Stockholms stad gör nu en kraftfull satsning och har som mål att inom två år ska 50 % av allting som staden gör vara miljövänligt. Jag skulle då också vilja se att staten börjar sätta upp sådana här mål. Jag skulle vilja veta om det är möjligt att i denna ramupphandling sätta upp sådana här mål, att säga att 2002 ska vi vara en bit på väg och 2004 ytterligare en bit på väg. Jag tror, precis som miljöministern säger, att vi är överens om vart vi vill nå. Jag kan se på andra politi- kområden där jag har varit aktiv att det är först när man sätter upp tydliga mål, antingen som procentsat- ser eller som årtal, som man får se resultaten. Jag undrar: Går det att sätta upp sådana här mål? Skulle det vara möjligt att t.ex. säga att vi vill uppnå det här och att vi tror att miljöbilarna är ett sätt? Går det att premiera det här i den statliga upphandlingen? Jag sitter i trafikutskottet, och jag vet hur många andra områden som ska prioriteras, när det gäller säkerhet och annat. Jag undrar bara om miljöminis- tern kommer att vara aktiv när de här ramavtalen ska börja. Just när det gäller Toyota och man ser att det är bara 7 % av de miljövänliga bilarna som köps av privatpersoner måste man försöka skynda på, så att det blir en större produktion av miljövänliga bilar och bilar som drar mindre bensin. Det är det enda sättet att komma vidare. Då skulle jag vilja veta om det finns någon chans att vi kan få se en sådan målbeskrivning. Det var så vi klarade maxtaxan och mycket annat på andra områ- den.

Fru talman! Miljöpartiet vill att den offentliga sektorn ska kunna ställa krav inte bara på en varas egenskaper utan även på hur den produceras. EU- kommissionen arbetar sedan åtskilliga år med att tolka nuvarande direktiv beträffande vilka miljökrav som går att ställa. Vid ett rådsmöte i februari ska EU behandla de synpunkter som länderna har lämnat. Finansdepartementet kommer där, om jag har för- stått det rätt, att föra fram Sveriges svar. Detta är mycket snart. Vad kommer Sverige att svara? Ska det t.ex. gå att ställa krav på hur en vara produceras? EKU-delegationen har föreslagit att det ska gå att ställa krav på att en vara är tillverkad med miljöan- passade och resurseffektiva tillverkningsprocesser. Man vill att artikel 24 i EU:s direktiv ändras så att det går att ställa krav på hur en vara produceras. Frågan är om den svenska regeringen vågar föra fram ett sådant förslag till EU nu i februari. Tyvärr är det så att det i utkastet till tolknings- meddelandet står att krav på grön el inte ska få stäl- las. Detta visar vart vi kan vara på väg. Tolkningsmeddelandet ska komma under första kvartalet 2001. På ministermötet sade Pagrotsky att Sverige vill vänta på tolkningsmeddelandet innan man ger sin synpunkt på hur man tycker att direktivet ska förändras. Det reviderade upphandlingsdirekivet ska antas under Sveriges ordförandeskap, är det tänkt. Det har plötsligt blivit snävt om tid om Sverige ska vara med och påverka utformningen av EU:s upphandlingsreg- ler. När är regeringens beredningsarbete klart? Kom- mer Sverige att agera, och i så fall hur?

Fru talman! Jag är som sagt också stockholmare, Inger Segelström. Jag har min cykel snyggt parkerad utanför Riksdagshuset. Jag hoppas att Inger Segel- ström också har sin cykel här och cyklar hem koldi- oxidfritt i kväll efter denna intressanta debatt. Nu håller vi på och skapar förutsättningarna för en bra grön upphandling. Jag kan med en gång svara Ingegerd Saarinen att vi naturligtvis kommer att på- verka EU-reglerna. Vi kan inte i dag säga exakt hur, eftersom vi håller på och diskuterar detta i Rege- ringskansliet. Men vi kommer att påverka dem i rätt riktning. Jag tycker att min tidigare korrespondens med kommissionen tillsammans med mina nordiska kolleger visar i vilken riktning vi vill driva detta. Jag sade förut att 6 000 miljarder kronor - det är kanske lågt räknat - går till offentlig upphandling i Europa. Detta är en jättechans inte bara för Sverige utan för hela Europa att påverka samhällsutveckling- en. Jag ska naturligtvis fundera på om det är möjligt för staten att på det sätt som har gjorts på annat håll ställa upp mål för denna utveckling. Det kan vara ett bra verktyg. Jag tror i och för sig att skillnaderna är ganska stora mellan kommunerna och staten när det gäller möjligheterna att använda sådana mål vad beträffar andelen bilar, osv., men låt mig pröva detta. Det ligger naturligtvis något i det faktum att så många myndigheter hittills - det kommer att bli yt- terligare i framtiden - har fått uppdraget att utarbeta en miljöledning. Vi tvingar på det sättet myndighe- terna att tänka på miljökonsekvenserna av allt det de gör, inklusive upphandling. Redan här ligger det en pådrivande kraft på de statliga myndigheterna, så att de går precis i den riktning vi är överens om att man måste gå i. Sedan gäller det de förmånsbilar som jag beskrev i mitt interpellationssvar. Personer som har förmåns- bilar har tidigare när de har velat använda miljövänli- ga bilar - t.ex. biogasbilar, hybridbilar eller elbilar - fått räkna med att betala mycket mer för den bilen därför att de är dyrare att producera. Det hänger som Inger Segelström var inne på tidigare ihop med att de produceras i en så väldigt liten upplaga. Nu har vi sett till att ta bort den nackdelen för des- sa bilar jämfört med vanliga bilar. Det handlar om en subvention, om man vill använda det uttrycket, på ganska mycket pengar: 60 000-70 000 kr om året. Så stor har prisskillnaden varit tidigare. Det tycker jag är värt att nämna som ett av många exempel på hur vi vill stimulera denna utveckling.

Fru talman! Självklart, miljöministern - om jag inte cyklar går jag eller åker kollektivt. Jag har som alla riksdagsledamöter i detta län månadskort på SL. Jag tycker att det är bra om miljöministern vill undersöka om man kan sätta mål för varje år, så att vi kan bocka av och så att vi känner att vi kommer framåt. Utvecklingen för miljöbilen går långsamt. När man läser Kommunikationsforskningsbered- ningens utvärdering av de försök och den forskning som finns ser man att vi i dag har kunskaperna. Nästa steg är att få alla biltillverkare att ta fram motorer som drar mindre bensin. Då tror jag att just sådana mål gör det lättare att flytta fram positionerna. Det har vi gjort väldigt framgångsrikt på andra miljöom- råden. Det var bra att vi fick klarat ut vad som gäller för förmånsvärdet. Jag tycker fortfarande att vi ska ha ett skattesystem som uppmuntrar till miljöåtgärder över huvud taget och inte bara vad gäller upphandling av bilar. Det ska gälla allting som är bra för vår miljö.

Fru talman! Jag skulle vilja påminna miljöminis- tern om frågan om det finns några planer på att hjälpa den offentliga sektorn att följa upp ställda krav, som man tydligen är dålig på. Dessutom vill jag peka på ytterligare en sak som kan vara värd att fundera på. I Sverige kan vi faktiskt börja med att förbättra vår egen lagstiftning, som t.o.m. kan tolkas som att den är sämre än EG-rätten när det gäller att ställa sociala och miljömässiga krav. I lagen om offentlig upphandling finns begreppet affärsmässighet som ett centralt begrepp. Det är ett begrepp i enlighet med tidigare svensk tradition, men det finns inte i EU-direktivet. I svensk upphand- lingstradition ingår det att man betraktar affärsmäs- sighet ur ett mycket snävt ekonomiskt perspektiv, och det är det som är problemet med det begreppet. Sverige borde ta tillfället i akt att förenkla lagen om offentlig upphandling, så att EU:s upphandlings- direktiv i den delen förs in i lagen rakt av, utan några omskrivningar om affärsmässighet. Det är oklart vad man menar med det. Det är väl ändå självklart att upphandlande enhe- ter i stat, kommun och landsting försöker handla ekonomiskt och effektivt och göra så fördelaktiga inköp som möjligt för medborgarna. Vi ska naturligt- vis agera effektivt och göra bra affärer där även mil- jömässiga, etiska och sociala faktorer vägs in.

Fru talman! Visst ska vi ha ett skattesystem som uppmuntrar till detta. Det är mycket det som debatten om grön skatteväxling har handlat om. Det gäller den diskussion som vi kommer att gå över till i nästa interpellationsdebatt, nämligen hur vi behandlar biobränslen, osv., skattemässigt. Att skapa ekonomis- ka incitament av detta slag ser jag självklart som oerhört viktigt i miljöpolitiken. Där kan vi säkert gå längre. Där kommer vi säkert att gå längre. Jag tycker också att det är viktigt att följa upp ställda krav. Det ligger i begreppet miljöledningssys- tem att man skapar rutiner och att man skapar ett tryck så att dessa krav följs upp. Jag kan på nytt hän- visa till det som finns i mitt interpellationssvar om hur myndigheterna nu arbetar med att införa miljö- ledningssystem. Vi ska förbättra vår egen lagstiftning. Ett av syf- tena med EKU-kommittén är att ta fram ett underlag för detta. Det viktigaste nu är att vi försöker påverka EU:s lagstiftning i rätt riktning. Vi måste gå i riktning mot att underlätta för upphandlaren att ställa miljö- mässiga krav vid upphandlingen. Vi ska ta bort en del av de begränsningar som finns nu - inte minst den som jag pekade på förut. Nu kan man bara ställa sådana krav som leder till en egen ekonomisk vin- ning. Det är att oerhört mycket snäva in möjligheter- na att använda detta viktiga instrument.

Fru talman! Sven Bergström har frågat närings- ministern om han avser lägga förslag om att, i likhet med Kalifornien, fastställa konkreta mål för hur många nollemissionsfordon som ska säljas år 2005 och om han avser lägga förslag om hur staten ska ta hänsyn till koldioxidutsläpp vid upphandling av for- don. Sven Bergström har också frågat vilka åtgärder näringsministern avser vidta för att ytterligare minska utsläppen av klimatgaser i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Innan jag svarar på frågorna vill jag hänvisa till en annan interpellationsdebatt med näringsministern den 16 januari om fossilbränsleanvändningen i vilken frågor om transporter och drivmedel också behandla- des. Klimatfrågan och fordonsparkens bidrag till ut- släppen av koldioxid är ett område som regeringen är djupt engagerad i och prioriterar. När det gäller frågan om nollemissionsfordon vill jag erinra om att riksdagen med utgångspunkt i den trafikpolitiska propositionen har antagit flera miljö- mål som avser avgasutsläpp från motorfordon. Det gäller bl.a. en stabilisering av koldioxidutsläppen till år 2000 på 1990 års nivå. Vidare gäller att utsläppen av kväveoxider ska minskas med minst 40 % till år 2005 jämfört med år 1995. För att uppnå dessa mål måste ett flertal åtgärder vidtas. Regeringen avser bl.a. att utarbeta en strategi för utveckling och introduktion av alternativa bräns- len på kort och lång sikt. Regeringen har ingått ett avtal om ett sexårigt samverkansprogram med bilin- dustrin om forskning och utveckling av miljövänliga- re bilar. I skattelagstiftningen underlättas introduktio- nen av el- och hybridbilar genom en femårig fordons- skattefrihet. Miljöklassystemet för bilar är teknikdri- vande och ger drivkrafter för de renaste bilarna med framtida teknik. Miljökrav på drivmedel och fordon omfattas av internationellt harmoniserade regler. Dessa regler omfattar i dag inte utsläpp av koldioxid. Sverige deltar i det internationella arbetet med att utveckla bränsleeffektiv teknik. Det finns olika metoder att införa sådan teknik. USA har valt linjen att kvotera in nollemissionsfordon. Svagheten med denna metod är att den på intet sätt garanterar att bränsleförbrukning- en hos den övriga bilparken förbättras. Tvärtom finns det i USA en kraftig trend mot att personbilar ersätts av s.k. stadsjeepar, vilket naturligtvis är negativt för bränsleeffektiviteten. Den europeiska linjen har i stället varit att åstadkomma en generell bränsleeffek- tivisering hos nya bilar. Bilindustrins frivilliga åta- gande att minska koldioxidutsläppen från nya bilar som säljs inom EU med 25 % till år 2008 kommer att vara av stor betydelse för transportsektorns utsläpp av koldioxid. Mot bakgrund av detta är det inte nu aktuellt att anta ett särskilt mål för nollemissionsfordon. När det gäller frågan om offentlig upphandling vill jag först konstatera att den offentliga upphand- lingen är omfattande och att en miljöinriktad in- köpspolitik kan bli ett mycket kraftfullt styrinstru- ment i miljöarbetet. Delegationen för ekologisk håll- bar upphandling har till uppgift att arbeta pådrivande för att den offentliga upphandlingen ska vara ett in- strument för att åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. Delegationen har bl.a. tagit fram förslag till upphandling av transporter i offentlig sektor. Fo- kus har lagts på transporter som ger upphov till ut- släpp av koldioxid. Arbetet med miljöledningssystem, både inom of- fentlig och privat verksamhet, bidrar redan i dag till att miljöanpassade alternativ väljs. Som exempel kan nämnas att Vägverket och vissa kommuner redan har infört upphandlingskrav som premierar arbetsmaski- ner och lastbilar med låga utsläpp. Väl fungerande upphandlingskrav kan ha en påtagligt styrande effekt, men det är viktigt att kraven är samordnade mellan olika aktörer. Delegationen för ekologisk hållbar upphandling arbetar också med att ta fram ett Inter- netbaserat verktyg för den offentliga förvaltningen. Syftet med verktyget är att bättre kunna samordna miljökraven. När det slutligen gäller frågan om ytterligare åt- gärder för att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser måste jag hänvisa till en kommande klimatpro- position som för närvarande är under beredning. Syf- tet med propositionen är att lägga fram en strategi för att minska utsläppen av klimatgaser för Sverige. Detta kommer naturligtvis att ha betydelse för utsläp- pen inom transportsektorn likväl som för andra sekto- rer.

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Kjell Larsson för svaret på min interpellation. Låt mig börja med att anknyta till den föregående interpella- tionsdebatten eftersom jag också i min interpellation berörde upphandlingsfrågorna och upphandlingsfrå- gornas vikt. Jag har uppmärksammat att det är väldigt olika hur man hanterar de här frågorna. Det har åtminstone varit så. Nu signalerar miljöministern nya tag på det här området. Det välkomnar jag. Man måste ordent- ligt ta med t.ex. detta med utsläpp av koldioxid som en viktig faktor vid upphandlingen. Det är viktigt att staten och kommunerna agerar som ett gott föredöme och ställer stora krav på de fordon som upphandlas att de ska vara allmänt miljöanpassade och också ha låga utsläpp av koldioxid. Samtidigt vill jag säga att det är viktigt att man inte diskriminerar någon teknik som uppfyller uppställda krav. Det är viktigt att man gör en teknikneutral och teknologineutral upphandling. Bakgrunden till min interpellation som skrevs i slutet av november var den då pågående Haagkonfe- rensen som aktualiserade de här frågorna väldigt tydligt. Nu i veckan har vi dessutom fått en rapport från FN:s klimatexperter som ytterligare understryker allvaret i klimatfrågorna. Under slutdelen av förra året fick vi här i Sverige exempel på situationer när det gäller väder, vind och översvämningar som många av oss misstänker har ett klart samband med de ökande koldioxidutsläppen och klimatpåverkan runtom i världen. Därför finns det stor anledning att ta de här frågorna på största allvar och arbeta inten- sivt med att komma någonstans. När nu Sverige är ordförandeland i EU förväntar vi oss här i riksdagen att regeringen är starkt pådri- vande och verkligen engagerar sig och driver på de här frågorna så att de kommer framåt. Jag tror att vi är väldigt många som är otåliga och tycker att det händer alldeles för lite. Miljöministern nämnde i sitt svar att man har ställt upp konkreta mål för t.ex. en stabilisering av koldioxidutsläppen. När man då stämmer av de kon- kreta miljömålen för transportsektorn och tittar hur det går kan man konstatera att vi går baklänges. Vi klarar inte av de delmål vi har ställt upp. Det konsta- terade regeringen själv i sin budgetproposition i hös- tas. Då finns det naturligtvis anledning att vara själv- kritisk och fundera om vi kan göra något annorlunda, något tydligare och något kraftfullare. Jag är alldeles övertygad om att Sverige, som än- då har en stor medvetenhet på det här området har chans att vara föregångare, precis som vi har varit när det gäller bioteknik och telekomområdet. Vi kan se hur andra länder i Europa har lyckats vara framsynta och gå före. Vi kan ta Danmark och energiområdet som exem- pel. Där är nu vindkraftens andel uppe i 15 %. I kärn- kraftsdebatten dömdes det ut som fullständigt ut- siktslös och som rena nippran att man skulle ha någon chans att få särskilt mycket tillskott av vindkraften. Tyskland har varit föregångare när det gäller att utveckla solenergin. I Sverige har vi en jättechans att bli föregångare just när det gäller alternativa miljöriktiga bränslen genom vår stora tillgång till skogsråvara. Det kan bli en avgörande viktig faktor när det gäller att utveckla nya och miljöanpassade bränslen. Låt mig också berätta att i dag på förmiddagen - jag vet inte om miljöministern hade annat för sig då - pågick det ett väldigt intressant seminarium Strategi för bränslen i framtida fordon. Det ägde rum på SJ:s konferenscentrum vid Centralstationen. Det illustre- rade väldigt tydligt vilket intresse det finns från bran- schen och från engagerade människor att åstadkomma något på det här området. Man gick igenom alla de olika tekniker som är aktuella och de olika bränslen som finns. Jag är alldeles övertygad om att tiden är mogen för regering och riksdag att nu ta ytterligare steg på det här området. Jag vill avsluta med att fråga miljöministern om han är beredd att medverka till att vi nu formar en gemensam nationell strategi med konkreta mål för att komma någon vart på det här området.

Fru talman! Jag vill ta det här tillfället i akt att ställa frågor främst när det gäller den tredje frågan som Sven Bergström ställde i sin interpellation och som gäller åtgärder för att minska de totala klimatpå- verkande utsläppen. Vi tror att det är angeläget att få till stånd över- enskommelser om miniminivåer för koldioxidskatter i första hand inom EU. Det ser ju inte så hoppfullt ut när det gäller möjigheten att åstadkomma det. Internationell handel med utsläppsrätter borde va- ra möjlig att etablera. Jag skulle vilja fråga: Hur be- dömer miljöministern i dag möjligheterna att nå framgångar när det gäller överenskommelser om en internationell handel med utsläppsrätter? I avvaktan på det borde vi kunna hitta på någon- ting svenskt. Jag frågar det mot bakgrund även av delrapporten från - jag tror att den heter så - Utred- ningen om möjligheterna att utnyttja Kyotoprotokol- lets flexibla mekanismer i Sverige. Mot bakgrund av det här, finns det inte läge och möjligheter att nu hitta på något svenskt, eftersom det ser ut att dröja, med koldioxidskatter och med handel med utsläppsrätter?