Tingsrättsorganisationen

Herr talman! Vi befinner oss i demokratins finrum, svenska riksdagens kammare. Här för vi samtal, och här debatterar vi, mestadels sakfrågor men ibland också formfrågor, vilket är fallet i dag. I dag ska vi nämligen diskutera ett initiativ från Socialdemokraterna, någonting som kallas utskottsinitiativ. Sverige har ibland en lite ovanlig lösning för hur vi styr vårt land jämfört med många länder. Vi har självständiga myndigheter. I många andra länder kan exempelvis polisen sortera direkt under ett så kallat ministerium, politiskt styrt. Så fungerar det inte i vårt land. Vi har en riksdag, vi stiftar lag och vi beställer lagstiftning. Vi kontrollerar det regeringen gör, och vi har ett antal verktyg för det som vi har arbetat fram under lång tid, under en lång historia. Jag tror att vi som svenskar och svenska riksdagsledamöter kan vara relativt stolta i den bemärkelsen att vi anses ha en stabil, välutvecklad och genom praxis och breda överenskommelser under många år rättsordning och demokrati som många har respekt för. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att vi när vi gör förändringar och byter praxis gör det ganska övervägt och genomtänkt. Vår regering styr landet bland annat genom att styra myndigheter med så kallade regleringsbrev. Myndigheterna ska agera självständigt i enlighet med de direktiv de får, den budget och de förutsättningar som vi ger och med de regleringsbrev som regeringen ger. Vi i vår tur har möjlighet att påverka politiken, har initiativrätt och har motionsrätt under den allmänna motionsperioden. Vi har rätt att motionera med följdmotioner när propositioner kommer. Men det finns också möjlighet till så kallat utskottsinitiativ. Därtill har vi naturligtvis kontrollmakten med frågeinstitutet och KU:s roll. Att Sverige har självständiga myndigheter innebär bland annat att statsråden inte får ingripa i myndigheternas pågående ärenden. Det är väldigt viktigt. Det kallas populärt ministerstyre, och har vi en vaken opposition brukar det snabbt leda till en KU-anmälan och en utredning inom konstitutionsutskottets ramar. Regeringen måste helt enkelt lugnt avvakta till dess att en myndighet har lagt fram och färdigbehandlat ett förslag innan ett statsråd går ut och agerar. De här arbetsformerna har vi som sagt utvecklat under en väldigt lång tid, och det har vi gjort genom breda överenskommelser. Jag tror att vi har velat ha de breda överenskommelserna just därför att vi respekterar demokratin. Nu får vi dock en debatt i dag som handlar om just ett så kallat utskottsinitiativ. Och jag må säga att det är förvånande, för det är väldigt ovanligt till sin karaktär. Bakgrunden är följande. En av våra myndigheter - vi har många - har arbetat fram en promemoria med datum den 25 januari där man har förslag om förändring på vissa av landets tingsrätter. Man gör det här på ett vanligt svenskt rättssäkert sätt, helt enkelt genom att remittera och låta de berörda få lämna in synpunkter. De synpunkterna är inte färdiginlämnade ännu därför att man har tid på sig till i morgon. Sedan vet vi inte vad som händer. Det kan vara så att Domstolsverket lämnar in propåer till regeringen, kanske, eller också gör man det inte. Det är inte upp till ansvarigt statsråd att gå in i den diskussionen, och egentligen kanske vi inte heller borde göra det utan avvakta och se om det kommer ett förslag. När förslaget har kommit tar regeringen ställning till det, och där kommer också vår möjlighet att påverka. Skulle det vara på det sättet - vilket vi inte vet - att Domstolsverket kommer med en rapport, då kommer ärendet med all säkerhet att hamna här, i Sveriges riksdags kammare. Vi vet som sagt inte. Vad är då ett utskottsinitiativ? Jo, när Sverige fick en enkammarriksdag 1970 beslutades det att det skulle ges en möjlighet för ett utskott att ta egna, självständiga initiativ. Man uttalade rätt tydligt att det gällde att vara restriktiv. Man skulle vara varsam. Och man skulle eftersträva politisk enighet. Konstitutionsutskottet har vid ett flertal gånger uttalat sig om just detta, senast mig veterligt riksdagsåret 2006/07, då man upprepade detta. Det finns en anledning till att konstitutionsutskottet står fast vid detta år efter år. Det är helt enkelt så att man vill att detta instrument, denna initiativrätt, inte ska missbrukas så att den leder till politiskt käbbel eller används som ett instrument för grundlösa anklagelser mot politiska motståndare eller för att försöka ge sken av att motståndaren skulle ha någon särskild politisk uppfattning. I själva verket har man gjort en uppdelning i litteraturen. Normalt ska det handlar om frågor som rör riksdagen och myndigheterna, eller så korrigerar man eller kompletterar felaktigheter och förbiseenden för att vinna tid, i stället för att skicka tillbaka ärendet till regeringen. Oftast sker det i samråd med regeringen. Det kan vara konsekvensändringar eller kompletteringsbeslut, oftast i fråga om lagstiftning. Det kan också vara en fråga utanför riksdagen. Är detta vanligt, kan man fråga sig. Vi kan nöja oss med att titta tillbaka tio år - man kan gå längre tillbaka - ser man att justitieutskottet har gjort detta sex gånger. Vad har man då gjort? Korrigeringar har skett vid tre tillfällen. År 2000/01 var det en ändring i brottsbalken. Sedan tog det ett tag. Vi fick vänta ända till 2005/06 innan nästa förändring gjordes. Även då var det en ändring i brottsbalken. Sedan kommer vi till 2007/08, och då var det en ändring i rättegångsbalken. De övriga korrigeringarna har skett vid ett antal tillfällen. Det skedde faktiskt vid två tillfällen föregående riksdagsår, då det egentligen gällde samma fråga. Allt detta har skett med eniga utskott, i politisk enighet och därför att man behövde korrigera något. En enda gång under dessa tio år har det skett i fråga om en fråga som väckts utifrån. Då handlade det om ett initiativ då man ville att regeringen skulle ta fram statistik, rapporter och en skrivelse beträffande narkotikan i samhället. Det handlade alltså inte om att påverka myndigheters arbetssituation och de förslag som de arbetar med. När vi jobbar med våra demokratiska instrument - det finns nu en utredning som heter Eumotutredningen som diskuteras - är det viktigt att vi gör det i brett samförstånd och vårdar och är rädda om de demokratiska instrument som vi har. Jag skulle gärna diskutera domstolsfrågor i dag. Men frågan är inte mogen. För vår del handlar det om att vi med förvåning ser att det här initiativet har tagits innan saker är färdigberedda. Jag konstaterar att jag vid senare tillfälle gärna tar upp debatten om hur Socialdemokraterna har gjort med domstolarna tidigare och hur vi räddade Haparanda tingsrätt. Men den debatten tar vi vid senare tillfälle. Jag yrkar bifall till reservationen i utskottet. (Applåder)

Herr talman! Detta är ett litet udda ärende. Vi har en situation där Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort en ringdans där man har funnit varandra och känner: Nu är det dags att agera. Jag tillhör dem som, när jag uppfostrar mina barn, nogsamt säger: Allt man kan göra, det ska man inte göra eller bör man inte göra. Det ni håller på med nu är fullt möjligt att göra. Men det är extremt olämpligt. Ni ställer den svenska förvaltningsprocessen på ända. Jag har mycket svårt att förstå syftet med detta, annat än att det är ett gemensamt intresse från fyra partier i opposition, i er iver att krama varandra och dela ut nålstick till regeringen. Med detta sagt kan man konstatera att frågan är väckt med anledning av att Domstolsverket har ett uppdrag att ständigt se över sin inre och yttre organisation, vilket är ett rimligt uppdrag till en myndighet, i det här fallet just till Domstolsverket när det gäller våra domstolar. Ser man det historiskt kan man se att vi har genomgått en hel del renodling av verksamheten som det har rått bred enighet om. Däremot har det varit en hel del diskussion om den yttre organisationen. Man kan konstatera att det också tidigare har varit debatter när vi har haft den här ordningen. Även om vi från tidigare opposition aldrig har kommit på att ta några utskottsinitiativ så har vi diskuterat lämpligheten. I rask takt slogs det ju svenskt rekord i domstolsnedläggningar. De låg som på pärlband och avskaffades och lades ned av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag är dock lite glad att man nu - vad jag förstår av förslaget i betänkandet - har insett att det kanske inte alltid var det bästa. Det är ingen slump att de domstolar som nu diskuteras i en promemoria från Domstolsverket är kvar. Det var därför att vi då lyckades rädda dem undan nedläggningarna. Socialdemokraterna hade säkert velat gå längre. Under detta ligger en stor utmaning: att utveckla svenska domstolar. Jag vill hålla med föregående talare om att vi får diskutera det vid ett annat, lämpligare tillfälle. Det är ju klart att vi måste ta upp frågan med rekrytering, autonomi och hur vi - oavsett den yttre organisationen - långsiktigt försörjer våra domstolar med de absolut bästa juristerna, för att känna att vi har en rättsstat i den toppklass som vi alla är överens om att vi ska ha även framgent. Just nu är det förvånande att se hur fyra oppositionspartier gör det man kan, fast man inte borde, i sin vilja att välta upp och ned på svensk förvaltningstradition. Det är inte särskilt imponerande. Bifall till reservationen! (Applåder)

Herr talman! Precis som har nämnts var det under åren 1999-2006 som nästan hälften av landets tingsrätter lades ned. Den socialdemokratiska regeringen - med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet - gick igenom län för län och lade i princip ned alla tingsrätter utom en i varje län. Vi hade hårda debatter om de nedläggningarna här i kammaren. Jag och Centerpartiet bekämpade dåvarande justitieminister Thomas Bodströms centralisering av rättsväsendet. Men den rödgröna majoriteten hade bestämt sig för att det var stora enheter som gällde. Det var det sätt som man skulle organisera svenskt domstolsväsen på. Jag letade faktiskt fram ett gammalt kammarprotokoll från november 2004 för att se vad Socialdemokraterna sade i debatten. Jag tänkte citera lite av vad Socialdemokraternas dåvarande talesperson i justitieutskottet för domstolsfrågor, Göran Norlander, sade. Han uttryckte sig så här: "Medborgarna har rätt att ställa krav på snabbhet och kvalitet på domstolsväsendet. Det är därför viktigt att vi har tillräckligt stora domstolar som har underlag för att bedriva verksamhet på ett rättssäkert sätt. På många håll är domstolarna för små för att bedriva en effektiv verksamhet. Det är också viktigt att domstolarna har en personal som är tillräckligt stor för att ej vara för sårbar vid till exempel sjukdomar. Renodling av verksamheten gör att den dömande verksamheten blir kvalitetshöjande. En större domstol ges också möjlighet till specialisering och en bättre beredningsorganisation." Under 2005 lades till exempel Västerviks, Oskarshamns, Arvika, Värnamo, Bollnäs, Enköping och Trelleborgs tingsrätter ned. Med andra ord: Flera tingsrätter lades ned som var lika stora eller till och med större än vad några av de fyra nu aktuella i Domstolsverkets förslag. Då kan man fundera. Tingsrätter som då var för små för att överleva var alltså större än vad några av de nu fyra aktuella är. Det är uppenbart att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ändrat uppfattning i frågan om vilken storlek en tingsrätt ska ha för att vara välfungerande. Jag tycker att det är jättebra. Nu har ni närmat er den hållning som vi i Centerpartiet har haft under många år. Men man tycker att ni skulle ha kunnat komma fram till den här insikten lite tidigare. Då hade ni inte behövt lägga ned alla dessa tingsrätter som ni lade ned under första halvan av 2000-talet. Men samtidigt är det något som inte stämmer, för ni har faktiskt inte ångrat tidigare nedläggningar. Man kan läsa den text i utskottets betänkande som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet står bakom. Där står det: "Tingsrättsorganisationen genomgick stora förändringar mellan åren 1999 och 2006. De förändringar som då genomfördes medförde att kraven på en effektiv tingsrättsorganisation med hög kvalitet i dömandet samt tillgänglighet, servicenivå och säkerhet uppnåddes." Man kan fundera på vad ni egentligen menar när ni då lade ned tingsrätter som i vissa fall var större än dem som vi nu diskuterar. Då var det för att uppnå tillgänglighet, servicenivå och kvalitet. Men nu gäller tydligen inte det längre. Kan ni förklara vad ni menar, mer än att ni nu sitter i opposition och då satt i regeringsställning? Man kan, fru talman, snabbt konstatera att det här med en tydlig linje i politiken inte är Socialdemokraternas starkaste gren. Det här är inte första gången som frågan om riksdagens eller regeringens behandling av ofärdiga förslag från Domstolsverket är uppe för diskussion här i kammaren. Redan 1999 hade justitieutskottet uppe en liknande fråga. Då fanns det en motion om dåvarande Falköpings tingsrätt. I utskottet var till exempel nuvarande föräldralediga utskottsordföranden Morgan Johansson ledamot. Utskottets majoritet uttalade: "När det gäller Falköpings tingsrätt finns ännu inget förslag, och utskottet anser att riksdagen inte bör uttala sig i frågan nu." Då skulle justitieutskottet inte uttala sig eftersom det inte fanns något färdigt förslag. Men nu ska vi alltså göra det. Några år senare, 2005, höll Domstolsverket på att utreda om Alingsås tingsrätt skulle läggas samman med Göteborgs tingsrätt. Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Ingemar Vänerlöv ställde en muntlig fråga till dåvarande justitieminister Thomas Bodström om hans åsikt, om utredningen skulle komma fram till att Alingsås tingsrätt skulle läggas ned - det här skedde under frågestunden här i riksdagen. Då svarade Thomas Bodström att det skulle vara konstitutionellt olämpligt att lova någonting. Han fortsatte vidare: "Utredningsarbetet inom Domstolsverket måste få fortgå. Man måste få prova olika möjligheter för att sedan kunna komma med förslag." Detta sade Thomas Bodström 2005. Det är uppenbart att någonting har hänt med Socialdemokraternas rättspolitik sedan Thomas Bodström for till USA. Det är nästan så att man börjar sakna honom. Fru talman! Jag och Centerpartiet står bakom en decentraliserad tingsrättsorganisation, precis som vi har gjort sedan den dåvarande socialdemokratiska regeringen påbörjade tingsrättsnedläggningarna 1999. Men nu röstar vi inte om tingsrätternas vara eller inte vara. Vi röstar om hur utskottsinitiativ ska användas. Det är konstitutionellt mycket tveksamt om riksdagen ska kräva att regeringen ska ta avstånd från en myndighets förslag innan förslaget ens har kommit. Jag tycker att oppositionen borde förstå detta. Men tyvärr är det inte så. Då tvingas vi i Centerpartiet tillsammans med våra vänner i Alliansen att reservera oss mot det här sättet att använda utskottsinitiativ. Reservationen innehåller inte någonting i själva sakfrågan om tingsrätternas vara eller inte vara. Det får vi återkomma till när det faktiskt finns ett förslag att diskutera och ta ställning till. Med detta vill jag önska Håkan Juholt lycka till med att styra upp det socialdemokratiska partiet och också yrka bifall till reservationen. (Applåder)

Fru talman! Jag vill redan från början klargöra en sak: Det finns inget färdigt förslag som lämnats till riksdag eller regering. Det föreligger ännu inget politiskt förslag. Så för mig kan debatten i dag inte handla om ja eller nej till nedläggningar. Om jag ska tolka tanken hos några här i dag så verkar oppositionspartierna vilja gå in och styra en myndighet. Man vill alltså säga nej till en rapport som ännu inte lagts fram för regeringen eller riksdagen. Enligt mig är detta ett anmärkningsvärt förhållningssätt. Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Alla tingsrätter, även de små, är betydelsefulla. Den lokala tingsrätten är en viktig del av rättssamhället och är ett led i att upprätthålla förtroendet för rättsväsendet. Ett levande tingshus påminner invånarna om rättssamhällets närvaro. Det är viktigt med närhet i samband med rättegångar, inte minst för vittnen och nämndemän. Kristdemokraternas mål under den förra mandatperioden, med den nya domstolsorganisationen, var att det skulle vara ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsväsen med hög kvalitet. Vi uteslöt då inte en förändring av tingsrättsorganisationen som helhet. En viss specialisering kan vara nödvändig för att möta de krav som samhällsutvecklingen medför. Detta gäller än i dag. Men en förändring får aldrig göras utan hänsyn till ett helhetsperspektiv. Därför måste jag vara ärlig. Det här utskottsinitiativet och den här debatten - vad gäller det? Vi har inget att yttra oss om. Tanken med ett utskottsinitiativ är inte att man ska kommentera en rapport som inte är färdig. Det pågår en process. Nu vill man föregå en process, och det gör att processen inte får ro. Vad hände med myndigheternas oberoende? Vad hände med lyhörda politiker? Vad hände med att vi i Sverige inte har ministerstyre och därför bör invänta vad remissinstanserna säger? Det publiceras rapporter från myndigheter varje dag. Beredningen vid Domstolsverket är inte avslutad. Remisstiden har inte gått ut. Det är en oroande utveckling att man från riksdagens sida går in innan det har blivit politik av rapporterna och försöker styra en myndighet som ligger under regeringen. Det är viktigt att värna kvaliteten i den dömande verksamheten. Under de senaste tio åren har vi sett hur ärendetillströmningen till domstolarna har ökat. Vi i Alliansen satsade under den förra mandatperioden - och vi gör det även denna - på domstolarna för att återställa ordningen, så som det ska vara. Socialdemokraterna å sin sida valde under förra mandatperioden i sina skuggbudgeter att dra ned på landets domstolar. Socialdemokraterna, som själva lade ned hälften av Sveriges tingsrätter i början av 2000-talet, har helt plötsligt blivit tingsrätternas största beskyddare. Besparingarna som gjordes under förrförra mandatperioden, när Socialdemokraterna regerade, och i skuggbudgetarna under förra mandatperioden gjordes under en tid då antalet inkomna brottmål förväntades öka. Det visar återigen den bristande helhetssyn som finns hos oppositionen. Socialdemokraternas besparingar på domstolar motsvarar 6 000 brottmål per år som inte kan hanteras. Som sagts tidigare i dag - jag tycker att det tål att upprepas - är tanken hos de partier som lagt fram utskottsinitiativet alltså att man ska säga till regeringen att avvisa ett förslag från Domstolsverket, ett förslag som Domstolsverket inte ens är klar med. Då har man inte riktigt förstått processen. Detta initiativ är ett perfekt exempel på en myndighetsutövning. Jag yrkar bifall till reservationen. (Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i det betänkande vi nu debatterar och avslag på reservationen. Föregående talare frågade precis varför vi ska ha den här debatten. Jo, vi ska ha den här debatten just därför att Domstolsverket har tagit fram ett förslag, och det förslaget innebär att fyra tingsrätter föreslås läggas ned. Vi vill förekomma hellre än förekommas här i riksdagen, eftersom det är risk att förslaget blir verklighet. Jag har inte hört någon i Alliansen ta ställning till frågan såsom förslaget ser ut. Men det har faktiskt förekommit ställningstaganden vid ett antal tillfällen från ett antal alliansledamöter i medierna lokalt emot att man ska stänga tingsrätter. I riksdagen verkar det dock inte vara aktuellt. Bakgrunden är som sagt att Domstolsverket i en promemoria har föreslagit sammanslagna tingsrätter. Det gäller Eksjö, Hässleholm, Mora och Norrtälje. Vi socialdemokrater ser allvarligt på förslaget. Vi gillar inte att det föreslås att ytterligare tingsrätter läggs ned. Därför har vi lagt fram ett utskottsinitiativ i justitieutskottet, och jag måste fråga, med anledning av det vi har hört inledningsvis i denna debatt, om vi inte skulle ha rätt att lägga fram ett utskottsinitiativ. Tycker Alliansen att vi gör fel? Hade vi inte rätt att göra det? Vi har givetvis förhoppningen att kammaren ställer sig bakom initiativet så att vi får en majoritet i riksdagen. Initiativet innebär en tydlig signal från riksdagen till regeringen om att ytterligare förändring av tingsrättsorganisationen inte får innebära att fler domstolar läggs ned nu. Vi menar att det finns en poäng med att redan i ett tidigt skede sända detta budskap till regeringen. Vi känner alla till historien. Den borgerliga alliansen hann knappt sätta sig i regeringsställning förrän de genomförde nedläggningar av ett antal tingsrätter. Sedan följdes detta upp av ytterligare nedläggningar när antalet länsrätter halverades. Men nu får det vara stopp på utarmningen av domstolsorganisationen. Det är signalen från vår sida, och jag har som sagt goda förhoppningar om att en majoritet av riksdagens ledamöter står bakom detta viktiga budskap. Vi socialdemokrater har tidigare pekat på de negativa konsekvenserna av neddragningar av ett antal domstolar. Servicenivån i landet försämras, och medborgarnas avstånd till domstolarna ökar. Den lokala förankringen är viktig, inte minst när det gäller ärenden som rör Försäkringskassan, kommunen eller socialnämnden. Sådana ärenden rör ofta människor som är ganska utsatta. Neddragningar av antalet domstolar innebär även att kommuner förlorar kvalificerade arbetstillfällen. Det minskar möjligheterna för att hela landet ska leva. Nu ökar också antalet mål i domstolarna. I samtliga av dessa fyra domstolar ökar antalet brottmål, vilket talar emot ytterligare nedläggningar. Ytterst handlar alltså detta om att värna förtroendet för rättsväsendet. Jag måste även säga att jag är något förvånad över Alliansens märkliga kappvändarpolitik. I början av 2000-talet gjordes en stor reform av domstolsväsendet. Den var nödvändig. Vi socialdemokrater tog ett helhetsgrepp. Då fanns det tingsrätter med en domare, och i vissa fall gick det upp till ett par tre veckor innan ett ärende kom upp i domsalen. Därför gjordes en rad nödvändiga förändringar där små tingsrätter slogs ihop. Samtidigt fick flera tingsrätter särskilda kansliorter och tingsställen. Efter den reformen nåddes en bra nivå med hänsyn till kravet på en effektiv tingsrättsorganisation med hög kvalitet i dömandet samt tillgänglighet, servicenivå och säkerhet. Då stod de borgerliga kritiska och reserverade sig emot de nödvändiga förändringarna som inte heller gick så långt den gången som förslaget från Domstolsverket ursprungligen såg ut. Tanken var att det skulle vara ännu hårdare tag. Efter att Alliansen agerat mot förändringar i opposition hann ni knappt hamna i regeringsställning förrän ni lade ned ytterligare domstolar. Vi agerade i linje med vad vi sagt innan att med den förändring vi hade gjort så räckte det med nedläggningar och sammanslagningar av tingsrätter. Efter att Domstolsverket i januari redovisat sin promemoria om ytterligare neddragningar går flera borgerliga företrädare som jag nämnde ut lokalt i medierna och kritiserar ytterligare nedläggningar, vilket naturligtvis är lovvärt. Men samtidigt reserverar de sig i riksdagen mot vår skrivelse om att förhindra ytterligare nedläggningar. Kör man ett dubbelspel? Försöker man vinna röster på lokalplanet samtidigt som man i riksdagen tycker något annat? Det verkar lite märkligt. Det är inte min sak att döma hur märkligt det är eller om det är ett dubbelspel. Det får väljarna avgöra, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns något konstigt. Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till förslaget i utskottsbetänkandet och vill även tacka Johan Linander för lyckönskningar angående den socialdemokratiska valberedningens förslag till ny partiordförande. I detta anförande instämde Kerstin Haglö och Elin Lundgren (båda S), Maria Ferm (MP) samt Lena Olsson (V).

Fru talman! Jag tänkte ställa några frågor. Jag ska ta dem i tur och ordning så att Mattias Jonsson får en möjlighet att svara. Först vill jag fråga om du anser att Domstolsverket har behandlat sitt ärende färdigt och att det finns en slutprodukt. Det vill jag att du svarar på. Vi ska ju prata om saker som de är. Sedan tänkte jag också tacka för den beskrivning som du gjorde av Socialdemokraterna och historiken kring nedläggningen av domstolar. Den var väldigt belysande. Vi känner väl till den. Jag ska också påminna om, och det kanske du inte känner till, att precis just när vi tog över regeringsmakten och Beatrice Ask vandrade in som justitieminister och efterträdde Thomas Bodström så tog hon tag i en hel del färdiga utredningar. Det innebär bland annat att de opolitiska tjänstemännen gjorde en liten rundtur i Norrland, och det innebar att Haparanda tingsrätt inte lades ned, vilket hade föreslagits. Historiebeskrivningen var alltså delvis rätt vad gäller Socialdemokraterna men haltade lite grann i beskrivningen av oss. Jag skulle nu vilja fråga, förutom den första frågan om du anser att det här är färdigbehandlat, om du tycker att vi ska ha självständiga myndigheter som ska kunna arbeta på utan att statsråd eller någon annan ska gå in i deras ärendehantering. Det var två frågor. Så har jag en tredje fråga, och det är vad du anser om konstitutionsutskottets uttalande om hur man ska använda sig av utskottsinitiativ. Man har ju sagt att man ska vara varsam och att man ska eftersträva politisk enighet. Anser du att konstitutionsutskottet genom alla dessa år har haft fel? Anser du att vi ska införa en nyordning? Jag har kvar en fråga till nästa replikomgång.

Fru talman! Jag ställde också en fråga som jag antagligen inte får något svar på. Det var om ni i Alliansen anser att vi gör fel som lägger fram ett utskottsinitiativ. Domstolsverket har lagt fram ett förslag som är ute på remiss. Efter remissrundan kommer förslaget antagligen att landa på regeringens bord. Vi menar att såsom det ser ut i det förslaget just nu, med fyra föreslagna tingsrättsnedläggningar, är det så pass allvarligt så vi vill förekomma i den frågan. Vi vill att riksdagen talar om sin mening till regeringen. Vi kan låta frågan gå och inte göra någonting, och den hamnar på regeringens bord. Riksdagen har faktiskt delegerat möjligheten för en regering att fatta beslut om nedläggning. Säger inte riksdagen sin mening riskerar detta förslag att klubbas igenom, och det vill vi förhindra. Krister Hammarbergh har en partiledare som påstår sig vara en resultatinriktad politiker. Vill man ha en förändring eller vill man se till att stoppa ytterligare nedläggningar av tingsrätter får man använda sig av de möjligheter som finns, i det här fallet ett utskottsinitiativ i riksdagen. Det har vi tagit, och vi känner att det är helt rätt. Vi hoppas att det blir en majoritet i kammaren som gör att det blir bekymmersamt för regeringen att faktiskt fatta ett beslut. Utöver det skulle jag vilja säga att det kanske är ett antal personer också inom Alliansen som är ute och pratar för att inte stänga ned ytterligare tingsrätter. Varför går det bra att prata i medierna, ställer jag mig frågan, men inte ställa sig bakom vårt förslag i kammaren.

Fru talman! Jag ska påminna om att det inte finns några förslag. Det vi nu diskuterar är ett utskottsinitiativ. Jag ställde tre frågor. Jag fick delvis svar på den första. Men frågan var om det fanns en färdigbehandlad produkt från Domstolsverket. Det svarade du inte på. Du sade att det fanns en första rapport. Du medgav att den är under remissbehandling och att det inte är färdigt. Jag antar att du inte kommer att svara på den frågan, men jag tror att vi kan vara överens om att den inte är färdigbehandlad. Du får gärna bekräfta det. Däremot svarar du inte på om du anser att Domstolsverket i fortsättningen ska vara en självständig myndighet. Använd gärna den sista repliken till det. Använd gärna också den sista repliken till att kommentera lite grann vad konstitutionsutskottet har sagt genom åren. Har du respekt för det eller vill du ha en nyordning? Det var min fråga. Nu har du hunnit grunna lite grann på det där så du kanske är redo för ytterligare en fråga också. Ser du någon som helst begränsning av hur vi ska använda oss av utskottsinitiativet? Det är det den här debatten handlar om. Jag vill instämma i Johan Linanders lyckönskning till Håkan Juholt. Det är helt uppenbart att han har väldigt mycket att göra.

Fru talman! Beatrice Ask stod i talarstolen och sade: Jag är inte rätt person att svara på frågan så som läget är just nu när det gäller det förslag som ligger ute. Om inte ministern är rätt person att svara på frågan får vi i oppositionen faktiskt fråga er som sitter i riksdagen hur ni anser att vi ska hantera frågan och om vi kan få en majoritet i kammaren som jag var inne på tidigare. Det anser vi är rätt. Jag tror att man vanligtvis ska vara försiktig med att använda sig av ett utskottsinitiativ. Men när vi har delegerat den här frågan till regeringen för att den faktiskt ska kunna fatta beslut är det också en skyldighet från vår sida att agera om vi ser att det finns en möjlighet att göra det. Den möjligheten finns. Det var så här tidigare också när det gällde vem som var ute och sade vad. En alliansföreträdare var faktiskt ute i medierna lokalt. Det bästa vore, påstår alliansföreträdaren, om Hässleholm och Kristianstad agerade gemensamt och framförde värdet av att båda tingsrätterna fanns kvar. Det säger alliansföreträdaren, att agera gemensamt. Varför agerar inte alliansföreträdarna i riksdagen för att se till att stoppa de föreslagna nedläggningarna av de här fyra tingsrätterna? Det undrar jag.

Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraternas talesperson i de här frågorna, Mattias Jonsson, inte har förstått skillnaden mellan att som politiker och som parti tycka och uttrycka saker å ena sidan och å andra sidan begära att riksdagen ska fatta beslut i frågan i det här läget, innan det ens finns ett förslag att ta ställning till. Det är klart att vi som politiker, vilket jag har gjort - du har till och med redan återgett vad jag har sagt - kan tycka i både den ena och den andra frågan. Det har vi all rätt att göra. Men det är en helt annan sak än om riksdagen ska fatta beslut. Det är en helt annan sak att kräva att regeringen eller justitieministern ska uttala en ståndpunkt i en fråga som ännu inte har kommit på regeringens bord. Skulle justitieministern göra det hade ni varit snabba. Då hade det blivit en KU-anmälan för ministerstyre direkt. Den skillnaden måste man kunna se. Jag ställde ett antal frågor i mitt anförande. Mattias Jonssons anförande gick ju ut på att Socialdemokraterna tidigare lade ned sisådär 40-45 tingsrätter för att de var för små. Det behövdes, men de här fyra ska absolut inte läggas ned, för de är inte så små. Det stämmer ju inte. Jag kan ta Skåne som exempel eftersom jag är skåning. Trelleborgs tingsrätt lade ni ned. Den domsagan var större än vad Hässleholms domsaga är nu. Varför var det då rätt att lägga ned Trelleborgs tingsrätt? Varför tyckte ni att det höjde kvaliteten? Det behövdes verkligen, det var absolut nödvändigt, trots att den var större än Hässleholms tingsrätt är nu.

Fru talman! Under den tid som vi hade regeringsmakten motionerade Alliansen - 2003, 2004 och 2005 tror jag att det var - om att den här typen av frågor som riksdagen har fattat beslut om att delegera till regeringen ska hanteras så att riksdagen får tycka till om det är så att man ska göra förändringar i domstolsorganisationen. Det var ett återkommande motionerande. Nu när vi har tagit ett initiativ för att låta riksdagen ge sitt besked och skapa en uppfattning i den här frågan är det inte intressant att ställa sig bakom. Jag kan notera, Johan Linander, att du också har varit ute och varit kritisk till nedläggning av de här föreslagna tingsrätterna. Jag förstår inte, som jag också nämnde i mitt anförande, det här dubbelspelet. Vi sade när vi var i regeringsställning att vi tog ett helhetsgrepp. Vi gjorde stora förändringar. Det var rejäla neddragningar. Vi ansåg att de var väl avvägda, att de var behövliga och att de var viktiga. Ni var emot de förändringarna. Sedan kom ni till regeringsmakten och gjorde ytterligare förändringar. Men vi sade när vi hade gjort våra förändringar: Det räcker nu. Vi behöver inte göra fler. Den linjen har vi hållit därefter. Vi fortsätter att hålla den. Det är inga fram och tillbakasvängningar utan här håller vi det vi sade när vi gjorde de stora förändringarna. Det är precis samma linje.

Fru talman! Under den tid som vi hade regeringsmakten motionerade Alliansen - 2003, 2004 och 2005 tror jag att det var - om att den här typen av frågor som riksdagen har fattat beslut om att delegera till regeringen ska hanteras så att riksdagen får tycka till om det är så att man ska göra förändringar i domstolsorganisationen. Det var ett återkommande motionerande. Nu när vi har tagit ett initiativ för att låta riksdagen ge sitt besked och skapa en uppfattning i den här frågan är det inte intressant att ställa sig bakom. Jag kan notera, Johan Linander, att du också har varit ute och varit kritisk till nedläggning av de här föreslagna tingsrätterna. Jag förstår inte, som jag också nämnde i mitt anförande, det här dubbelspelet. Vi sade när vi var i regeringsställning att vi tog ett helhetsgrepp. Vi gjorde stora förändringar. Det var rejäla neddragningar. Vi ansåg att de var väl avvägda, att de var behövliga och att de var viktiga. Ni var emot de förändringarna. Sedan kom ni till regeringsmakten och gjorde ytterligare förändringar. Men vi sade när vi hade gjort våra förändringar: Det räcker nu. Vi behöver inte göra fler. Den linjen har vi hållit därefter. Vi fortsätter att hålla den. Det är inga fram och tillbakasvängningar utan här håller vi det vi sade när vi gjorde de stora förändringarna. Det är precis samma linje.

Fru talman! Det verkar vara svårt att få fram kommunikationen här. Det är självklart att jag har varit ute och tyckt till i tingsrättsfrågan. Det har jag gjort under nio år som riksdagsledamot. Jag har varit med och kritiserat Socialdemokraternas nedläggningar av tingsrätt efter tingsrätt. Jag står kvar vid Centerpartiets politik, den decentraliserade politiken att det är viktigt att ha samhällsservice nära medborgarna, inklusive rättsväsendet. Vi kan till exempel se på polisstationerna. Under Socialdemokraternas tid lades polisstation efter polisstation ned. Nu ökar antalet polisstationer när Alliansen styr. Men det var ett sidospår. Det är klart att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om tingsrätterna. Så har det ju varit hur länge som helst. Ska förändringar i domstolsorganisationen göras kommer man till riksdagen, även om man inte behöver, genom en skrivelse. Den skrivelsen kan riksdagsledamöterna motionera på. Det blir ett betänkande i justitieutskottet som sedan debatteras här i kammaren. Det är precis den ordningen vi säger här att vi vill ha men som ni inte godtar längre. Ni har ju inte väntat på att det finns ett förslag att debattera. Det ni vill göra är att styra en myndighet att inte lägga fram det förslag som de har tänkt. Ni vill göra det som en minister inte skulle få göra, för då är det ministerstyre. Det vill ni att riksdagen ska göra i stället. Vad ska man kalla det? Riksdagsstyre av myndigheterna. Men vi kan inte KU-anmäla er för det. Förklara så att eventuella tittare eller lyssnare, eller jag till exempel, kan förstå varför det var rätt att 2005 lägga ned den större Trelleborgs tingsrätt, för det säger ni. Fortfarande säger du det. Det var då rätt att lägga ned den tingsrätten. Men nu skulle det vara fel att lägga ned Hässleholms mindre tingsrätt. Jag vill inte lägga ned Hässleholms tingsrätt heller, men förklara varför ni har ändrat ståndpunkt!

Fru talman! Det har påståtts att vi med det här utskottsinitiativet hindrar Domstolsverket att lägga fram förslag till regeringen. Det stämmer inte. Det är helt fel. Vi lägger fram ett utskottsinitiativ för att tala om hur riksdagen anser att regeringen ska agera om det färdiga förslaget innebär nedläggningar av ytterligare tingsrätter. Det hindrar inte på något sätt Domstolsverket från att lägga fram förslag. Så är det inte. Det som gör mig förvånad över retoriken är att det hela tiden är en diskussion om formalia i fråga om utskottsinitiativet, men det finns ingen som säger något om uppfattningen att tingsrätterna ska finnas kvar eller om de ska läggas ned - förutom tidigare diskussioner. Det finns ett förslag från Domstolsverket, och det är ute på remiss. Hur förslaget exakt kommer att se ut när det hamnar på regeringens bord vet vi inte. Men vi vill att riksdagen ska tala om sin uppfattning om regeringen får ett färdigt förslag där det föreslås ytterligare nedläggningar av tingsrätter. Jag tycker att ni kan ställa er bakom detta och inte gömma er bakom formalia för att sedan lokalt på orterna säga att ni är emot nedläggningar av ytterligare tingsrätter. Det rimmar illa.

Fru talman! Riksdagen är den yttersta beslutsfattaren i landet och har i princip rätt att fatta beslut om alla olika saker och i alla typer av ärenden. Det finns vissa undantag såsom myndighetsutövning mot enskild med mera, men principen är att riksdagen är den yttersta beslutsfattaren. Ett exempel på detta är utskottens möjlighet till att ta egna initiativ i viktiga frågor enligt 3 kap. 7 § i riksdagsordningen. Det är en möjlighet som har använts när viktiga frågor har stått på spel och eller när regeringen av olika skäl inte har kunnat agera. Ett annat exempel är den enskilde ledamotens rätt att motionera under allmänna motionstiden eller med anledning av en proposition, för att på så sätt driva politiken i en viss riktning. Under riksdagsåret 2005/06 medförde detta bland annat att en majoritet i riksdagen fattade beslut om ändringar i skollagen för ökad frihet för vissa förskoleverksamheter. Det är något som visar att riksdagen kan utöva egen makt. Justitieutskottets majoritet har nu tagit initiativ till ett tillkännagivande till regeringen om att förändringar av tingsrättsorganisationen inte får innebära nedläggningar av fler domstolar. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. Under åren 1999-2007 skedde omfattande nedläggningar av tingsrätter i Sverige, och antalet minskade från 96 till 55. Statskontoret påpekar i rapporten Sammanslagna tingsrätter - En utvärdering att övervägande skäl talar för att nedläggningarna fått de effekter riksdagen och regeringen har avsett. Därefter har beslut fattats om att fler nedläggningar inte ska ske i Norrland. Ändå har ytterligare tingsrätter lagts ned. Antalet tingsrätter har således minskat från 96 till 55. Därefter har antalet förvaltningsdomstolar kraftigt minskat, vilket har medfört att enskilda parter i exempelvis mål om tvångsomhändertagande har fått avsevärt mycket längre att resa än vad som förr var fallet. Enskildas avstånd från domstolarna har ökat. Domstolsverket har nu på eget initiativ börjat utreda en sammanslagning av Eksjö och Jönköpings tingsrätter, Hässleholms och Kristianstads tingsrätter, Mora och Falu tingsrätter samt Norrtälje och Attunda tingsrätter. Domstolsverket anför som huvudsakliga skäl effektiviseringsskäl och till viss del arbetsmiljöskäl. Utredningen har skickats på remiss av verket. Om förslagen genomförs kommer de att medföra att det i hela Dalarna finns bara en tingsrätt, att det i Jönköpings län finns bara en tingsrätt, att det i norra Storstockholm finns två tingsrätter och att det i norra Skåne finns bara en tingsrätt. Om Mora tingsrätt läggs ned får detta en väsentlig innebörd för hela Dalarna och särskilt boende i norra Dalarna. Om Norrtälje tingsrätt läggs ned innebär detta att hela norra Stockholms län hänvisas till en enda tingsrätt. I min egen region blir innebörden att det i hela före detta Kristianstads län finns bara en enda tingsrätt. Avstånden till domstolar ökar som sagt väsentligt, vilket innebär att allt från parters tillgång till domstolar till elevers möjligheter till studiebesök och allmänhetens möjligheter till kunskap om rättsväsendet, och hur det faktiskt fungerar, kraftigt försämras. På samma sätt som det kan finnas ett egenvärde i att ha många förtroendevalda i en kommun eller ett landsting för att öka befolkningens förtroende för systemet, kan det finnas ett behov av att enskilda ska veta var deras domstol finns, var de kan få sin rättvisa. Det får inte bli så att rättvisan och domstolen blir något illusoriskt, något förbehållet välutbildade jurister i storstäder. Sveriges domstolar finns till för landets befolkning. Jag vill avsluta mitt anförande med att säga att det är positivt att vara med och skicka ett budskap om att stoppa nedläggningen av fler tingsrätter i Sverige. Om det är så att Mora tingsrätt har en sårbar arbetssituation med befintlig bemanning se då till att ändra bemanningen. Brist på arbete finns ju enligt Domstolsverkets statistik över inkomna och avgjorda mål inte. Jag är stolt över att kunna bidra till att stoppa nedläggningen av fler tingsrätter. I detta anförande instämde Kerstin Haglö, Mattias Jonsson och Elin Lundgren (alla S) samt Lena Olsson (V).

Fru talman! Jag hade inte tänkt att begära replik på Maria Ferms anförande, men eftersom jag inte fick något som helst svar från Mattias Jonsson på mina frågor tänkte jag ställa dem till Maria Ferm också. Först tänkte jag ge en bild av tingsrättsnedläggningarna. Du nämnde tidsspannet 1999-2007. Jag lät riksdagens utredningstjänst ta fram en lista på alla tingsrätter som har lagts ned. Jag ska inte läsa upp alla, men jag kan nämna att 2007 lades två tingsrätter ned. Det hände faktiskt lite. År 2006 lades en tingsrätt ned, och år 2005 var det 13 tingsrätter. Det här var bara för att få en bild av hur det såg ut innan Alliansen tog över och efter. Låt mig gå över till frågan. Eftersom Maria Ferm också representerar Skåne, Malmö valkrets, tänkte jag att vi kunde prata lite om de skånska tingsrätterna. Från Centerpartiets sida har vi motsatt oss nedläggningen av till exempel Trelleborgs tingsrätt. Vi menar att det blev betydligt sämre tillgänglighet för medborgarna. Det har inte ökat effektiviteten att tvinga trelleborgarna att åka till Ystad. Det var en centraliseringsiver som den socialdemokratiska regeringen stödd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet stod för. Trelleborgs domsaga har fler invånare än vad nuvarande Hässleholms domsaga har. Då var argumentet att Trelleborgs tingsrätt var för liten. De argumenten använder Miljöpartiet också. Men de gäller tydligen inte nu. Kan du förklara skillnaden eller vad som har hänt däremellan, varför tingsrätten då var för liten för att fungera men att i dag är en mindre tingsrätt, en domsaga med färre invånare, stor nog, enligt er syn och vår syn, att fungera på ett effektivt sätt?

Fru talman! Jag noterar att Johan Linander bara pratar om och kritiserar nedläggningar av tidigare tingsrätter. Det är nedläggningar som är genomförda, men det är ingenting som säger att vi ska lägga ned fler. Någonstans måste det finnas en bortre gräns för hur många tingsrätter som kan läggas ned. Det här är en så pass tydlig gräns. Annars blir det för stora avstånd, och den lokala förankringen kommer att gå förlorad. Det är symtomatiskt för hela debatten att det är många diskussioner om tidigare nedläggningar snarare än om dagens sakfråga. Det stämmer att det har skett många nedläggningar tidigare, och nu vill vi förhindra att ännu fler läggs ned. Vad jag kan se finns ingen från Alliansen som över huvud taget uttrycker att man är emot att fler tingsrätter läggs ned. Det är lätt att säga att man är motståndare i lokala medier, men det är otroligt svårt att säga det i riksdagen. Jag tycker att det är märkligt om man inte kan rösta för ett utskottsinitiativ där man skickar ett budskap om att riksdagen inte vill att fler tingsrätter ska läggas ned men samtidigt kan säga det i lokala medier. Jag har funderat på om det är så att man inte vill göra det för att man är rädd att det skulle se lite hycklande ut om man sedan röstar för ett förslag om att lägga ned tingsrätterna när det väl kommer hit till riksdagen.

Fru talman! Maria Ferm kan nog läsa i protokollet sedan, men jag kan säga det en gång till: Från Centerpartiets sida har vi inga som helst problem att säga att vi står fast vid den politik vi har drivit ända sedan tingsrättsslakten påbörjades 1999. Vi vill ha ett decentraliserat rättsväsen, inklusive Domstolsverket. Det är inga problem för mig att säga det; det har jag gjort många gånger i denna kammare. Man måste dock kunna se skillnaden mellan att vi som partier och politiker säger och tycker saker, vilket är en sak, och att riksdagen fattar beslut. Då har riksdagen nämligen sagt att det ska vara på ett visst sätt innan det ens finns ett förslag att ta ställning till. Det är en mycket märklig ordning ni nu inför i och med detta. Sedan måste jag konstatera att Maria Ferm inte kan svara. Jag går tillbaka till gamla beslut och vad ni har sagt i tidigare debatter för att försöka få fram någon slags stringens i politiken. Vad är det som gör att en sak var rätt då men inte är det nu? Vad är det som har hänt under tiden? Jag har inte fått något svar från Mattias Jonsson, och jag har inte fått något svar från Maria Ferm heller. Hon har dock en replikchans till. Jag skulle också vilja ta upp det du sade om en tingsrätt i varje län, Maria Ferm. Jag håller med om att det var ett väldigt fyrkantigt sätt att se på rättsväsendet, men det var precis det ni höll på med 1999-2006. Man lade ned varenda tingsrätt i Värmland förutom en, och man lade ned varenda tingsrätt i Blekinge förutom en. I Västmanland lade man ned varenda tingsrätt förutom en, och så vidare. Det är dock lätt att nu stå i opposition och tycka något helt annat. Jag är i varje fall glad att vi står fast vid den politik vi har drivit hela tiden. Det känns tryggast så.

Fru talman! Jag förstår att du mycket hellre vill diskutera tidigare nedläggningar av tingsrätter än det faktum att det finns förslag om att fler ska läggas ned, Johan Linander. Jag har hört flera gånger i denna debatt att det inte finns något förslag. Det finns faktiskt ett förslag från Domstolsverket som är ute och remissbehandlas. Det finns heller ingenting som säger att vi från riksdagen inte skulle kunna uttala oss om att vi inte vill att fler tingsrätter ska läggas ned. Skulle det vara så att vi inte kunde göra det skulle vi inte heller ha denna debatt. Vi skulle inte ha den möjligheten. Även om ni har diskuterat mycket formalia tycker jag att kritiken har varit väldigt svag. Den handlar om att vi kanske borde avvakta, vilket jag har hört från Moderaternas håll, eller att man ska behandla detta varsamt och eftersträva en stor enighet. Det kan vi absolut tycka, men när man säger att man inte borde göra detta eftersom vi borde eftersträva en stor enighet innebär det att det finns en oenighet i sakfrågan. Annars skulle det väl inte vara något problem. Ett utskottsinitiativ kräver en stor enighet. Om det är så att vi är eniga i frågan borde ni inte heller vara emot utskottsinitiativet. Å andra sidan har det kommit fram kritik om att detta kanske inte är en tillräckligt stor fråga. Det tycker jag också är ganska märkligt när ni har varit ute i lokala medier och just visat att det är en jätteviktig fråga och att det är viktigt att vi inte lägger ned tingsrätter. Sedan lyckas ni inte göra något så enkelt som att skicka ett budskap till regeringen i frågan. Ni har också jämfört detta med ministerstyre, till exempel. Vi är dock inte ministrar. Vi är riksdagsledamöter. Vi har all möjlighet att ta detta initiativ, men ni väljer medvetet att inte göra det. Det tycker jag är beklagligt, och jag hoppas ändå att det går igenom i riksdagen. (Applåder)

Fru talman! Jag ska verkligen inte vara långrandig. Vi har väl hört det mesta vid det här laget. Vi ställer oss bakom betänkandet som det ser ut, och vi menar att tingsrätterna ska vara kvar i nuvarande form. Sedan får vi se vad det blir för förslag från Domstolsverket. Blir det inget sådant förslag är det bra, och blir det ett sådant förslag tycker jag att det kan vara bra att skicka signalen redan nu att vi inte vill att några nya tingsrätter ska läggas ned.

Fru talman! Som siste man på talarlistan är det väldigt intressant att lyssna på debatten om vad vi får och inte får när det gäller utskottsinitiativet, som man ser som en formsak. Jag läste en artikel, "Värna Mora tingsrätt", som jag i stort sett kan ställa mig bakom. Där kommer det upp vad denna fråga handlar om: Vad tycker man i sak om detta? Här i riksdagen får vi inget svar på den frågan i dag, konstigt nog. I medierna har vi dock fått svar om vad man tycker i sakfrågan. Jag betraktar mig själv som lika mycket politiker i medierna som här i riksdagen, och jag vill faktiskt ha svar på frågan: Får vi inte ta detta initiativ? Den frågan vill jag ställa till Alliansen. När man tittar på utskottets övervägande ser man att det längst ned, sammanfattningsvis, står vad vi i majoriteten tycker. Sedan finns det en reservation där man kör mycket formalia. "Sammanfattningsvis", avslutar man i reservationen, "anser vi att riksdagen bör avslå förslaget". Det sitter ju ihop. Ni säger att detta är en formsak, men ni säger ingenting i sakfrågan. Jag har också hört från talarstolen att det var en reformering av tingsrätterna. Under min tid här i riksdagen under förra mandatperioden hade vi dock 21 länsrätter som blev 12 förvaltningsrätter. Det har jag inte hört att ni har kommenterat så mycket. Johan Linander hakar upp sig på att man gjorde en reformering av tingsrätterna. Det är väl ingen ursäkt för att inte nu ta detta initiativ och säga: Stopp, nu går vi inte längre. Nu är det nog; nu har vi lagt ned nog. Det är inget förslag, säger man. Men Domstolsverket har faktiskt ett förslag ute. Det är ett förslag. Jag förstår inte hur ni resonerar över huvud taget. Som sagt, frågan är: Får vi göra detta? I riksdagen måste man väl kunna ta initiativ. Det är ju här politiken ska bedrivas. Verkligheten förändras, dessutom. Gör alltså inte detta bara till en formfråga, utan stå för sakfrågan om ni gör det även i medierna! När det gäller att myndigheter ska vara självständiga har jag haft många olika debatter i denna kammare för att få myndigheter att samverka så att vi ska ha någon slags service på landsbygden. Detta är ytterligare ett steg mot att vi på landsbygden snart kommer att bo i våra bilar. Vi ska nämligen åka hur långt som helst för att träffa till exempel Försäkringskassan, där det också är förändringar på gång. Det blir medborgarna som får sitta och betala sina resor för att ha kontakt med myndigheterna. Detta initiativ går ut på att det nu får vara nog. Vi måste sätta ned fötterna. Landsbygdens befolkning behöver också service. Att styra sina myndigheter kan man visst göra utan att för den skull bedriva ministerstyre och så vidare. Det kan man göra genom regleringsbrev etcetera. Jag vill också påminna om att revisorerna har kritiserat regeringen för dess dåliga styrning av sina myndigheter. Frågorna kvarstår: Får vi tycka i den här frågan? Också sakfrågan kvarstår. Läs i utskottsbetänkandets sammanfattning vad majoriteten tycker, och läs er sista mening! Jag yrkar bifall till förslaget till beslut i betänkandet och avslag på reservationen. I detta anförande instämde Kerstin Haglö och Mattias Jonsson (båda S) samt Maria Ferm (MP).

Fru talman! Ja, det går jättebra att Lena Olsson tar utskottsinitiativ. Hon kan ta 200 olika utskottsinitiativ. Det finns alla möjliga saker som myndigheter hittar på som vi bör utreda och kontrollera. Vi kan ju stå här hela nätterna och debattera. Känns det bra för dig ställer jag upp. Men vi kanske kan be några andra att göra det, för det finns annat här i livet än detta. Och det finns ju inget färdigt förslag. Jag tillhör dem som på fullt allvar menar att Domstolsverket och andra myndigheter har ett löpande uppdrag att se över sin verksamhet. De lägger fram den här promemorian, och jag kan säga att jag tycker att den har klara brister och att deras förslag verkar konstigt. Men man måste åtminstone ha respekt för och lyssna på andra. Det kan ju komma fram intressanta fakta som inte du och jag har, eller hur? Därför tycker jag att det är viktigt att man följer den ordningen. Sedan kan det ändå landa i att vi i den här riksdagen kommer fram till att vi absolut inte ska lägga ned till exempel Mora tingsrätt. Det verkar dumt. Jag delar den uppfattningen. Du undrade om jag inte kunde säga det, och det kan jag väl göra. Men så fort det tas ett initiativ och en myndighet som vi är överens om ska vara självstyrande ska utreda något, måste man åtminstone låta dem få jobba. Sedan kan man tycka och kommentera saker. Men att agera och stoppa varje gång det är något som vi initialt inte tycker verkar vettigt är en väldigt udda arbetsordning för Sveriges parlament. Det ställer liksom hela vår förvaltningstradition på ända. Det här sker bara för att du har möjlighet, därför att du har så otroligt bra handlag med Sverigedemokraterna. Ni vill förena er med Miljöpartiet och sossarna i detta sätt att stifta lagar, utveckla våra myndigheter och förbättra Sverige. Jag tycker bara att det är ett förvånande sätt. Du får gärna redovisa vilka nästa utskottsinitiativ är som du tänker ta med Sverigedemokraterna och varför.

Fru talman! Jag hör att Johan Pehrson är väldigt upprörd och överdriver lite. Han kan stå här hela natten, och vi kan ta 200 utskottsinitiativ. Nu har vi tagit ett, som jag har varit med om under min tid. När ska vi i oppositionen få tycka till om saker och ting som riksdagsledamöter? Det här ligger inom justitieutskottets område. Det är Domstolsverket som har skickat ut ett förslag som är ett förslag. Sedan har du synpunkter på det, och det var väl rätt okej synpunkter. Men läs sista meningen i majoritetens text i utskottsbetänkandet, för det är ju precis det ni avslår, Johan Pehrson. Jag tycker att det är ganska raljant. Det låter precis som om vi skulle ha tagit hundratals utskottsinitiativ. Så är det ju inte. För oss är den här frågan väldigt angelägen. Jag har inte varit ute i pressen, som en del alliansföreträdare, och tyckt i sakfrågan. Jag har fått frågan på senare tid och har då sagt vad jag tycker i sakfrågan. I pressen vågar vi diskutera sakfrågan, men när vi kommer till Sveriges parlament får vi inte tycka i frågan. Det är en väldigt konstig ordning.

Fru talman! Vi får ju tycka saker hela tiden. Jag har uppfattat att Lena Olsson har åsikter oavbrutet. Jag har hela tiden hört henne tycka saker i riksdagen, så det är väl inga problem. Men frågan är bara om man ska ta ett utskottsinitiativ för ett förslag som ännu inte är levererat. Eller upplever Lena Olsson att förslaget har skickats till justitieutskottet för att vi ska ta tag i det nu? I så fall har brevet gått fel. Men det har ju inte kommit något sådant brev. Detta är ute på remiss till andra myndigheter. Sedan kanske de lägger fram ett förslag till regeringen som sedan ska fatta ett beslut. Då blir det verkligen politik. Om det skulle bli ett förslag från regeringen tycker jag verkligen att det ska hit och debatteras. Vad gäller Mora tingsrätt kan vi stå sida vid sida och säga att förslaget verkar knasigt. Det är väl inte så svårt. Men för den skull kan man inte ta ett utskottsinitiativ. Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Trafikverket och alla möjliga myndigheter har utredningar som är ute på remiss. Men ska det bli utskottsinitiativ av allt detta så fort vi tycker något? Det här handlar om att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har funnit varandra med ledsagare från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Ni tillsammans tycker att det här är så viktigt och har då landat på att ni ska ge ett nålstick här. Gör det, men om ni ska fortsätta med det är det ett kraftfullt brott mot svensk förvaltningstradition. Jag menar att det är ett tveksamt sätt att använda möjligheten till utskottsinitiativ, åtminstone om man ser det historiskt.

Fru talman! Jag hör vad Johan Pehrson, och jag skulle inte tillåta mig själv att falla så lågt som att påstå att vi står här och begår brott, som Johan Pehrson gör. Vi har tagit ett utskottsinitiativ, därför att vi tycker att vi ska värna de tingsrätter som vi har kvar i dag, att de ska få vara kvar. Du har ju lite samma åsikt. Det borde inte vara ett så stort problem för dig att stödja förslaget i betänkandet, så jag förstår faktiskt inte vad du snackar om.

Fru talman! Jag ska bara korrigera Lena Olsson. Hon har varit med och tagit utskottsinitiativ förut. Om hon hade läst de papper som hon har fått från utskottskansliet och från riksdagens utredningstjänst, som har gått igenom allt detta med utskottsinitiativ, hade hon sett att hon var med och tog initiativ också förra året. Och då gjordes det på det sätt som det normalt sett brukar göras. Jag redogjorde lite grann för det tidigare. En av punkterna är att snabbt kunna korrigera saker som har blivit fel. Men du var med. Jag är inte jätteförvånad, Lena Olsson, över att du tycker om det här. Att du och Sverigedemokraterna faller in i det här passar liksom in i bilden. Däremot har vi, om jag ska vara riktigt ärlig, blivit djupt bekymrade över Socialdemokraterna, eftersom det inte var ni som tog initiativet utan Socialdemokraterna. Det bekymrar oss. Hela diskussionen som har varit i dag, där utskottsinitiativ jämförs med vad som skrivs på en insändarsida och vad som slängs in i lokala medier som Norrbottens-Kuriren, Ljusnan eller vad det nu skulle kunna vara för tidning, förvånar mig inte. Själva förvåningen var hur utskottsinitiativet såg ut när vi fick det till utskottet den 3 februari. Det såg faktiskt ut som en insändare och ingenting annat. Det såg inte ut som ett utskottsinitiativ. Som sagt, Håkan Juholt har mycket att göra. Vi vill ta ansvar för Sveriges domstolsväsen, men vi har också respekt för riksdagens arbetsformer och för svensk konstitution. Och vi tycker att förändringar och praxisförändringar ska ske ganska brett. Mattias Jonsson medgav nu i slutet av sitt inlägg att det inte finns något färdigt förslag. Du har fortfarande hävdat motsatsen. Eller delar du Mattias Jonssons uppfattning? Jag skulle också vilja att du kommenterar KU:s yttrande om varsamhet och politisk enighet, därför att ingen av er har velat göra det tidigare. Anser ni att konstitutionsutskottet har haft fel alla dessa år?

Fru talman! För att ta det sista först ville väl inte KU alls yttra sig i den här frågan, om jag har förstått det rätt, utan det var vår kanslipersonal som skulle ta reda det här den här gången. Och det är fullt okej. Vi får absolut ta det här initiativet. Sedan får jag väl be om ursäkt, Krister Hammarbergh, för att jag glömde det utskottsinitiativ som du tog upp. Nu blir det också fört till protokollet. Men det kanske var en gång då det passade Krister Hammarbergh väldigt bra. Vi tog det initiativet, och det var okej. Den ena gången passar det, den andra gången passar det inte. Vad Krister Hammarbergh vill para ihop oss med för folk är också olika från gång till gång. Jag tänker inte sänka mig till den nivån. Krister Hammarbergh säger att Alliansen tar ansvar. Det gör vi i oppositionen också. Det har varit en stor reformering av tingsrätterna. Nu tycker vi att det är nog. Det är vi i vår fulla rätt att tala om i Sveriges riksdag. Att alliansföreträdare hellre för sakfrågan i debatt i tidningarna och inte törs göra det i Sveriges riksdag är beklagligt. Det här är ett förslag från Domstolsverket.

Fru talman! Jag känner mig lite skolläraraktig när jag nu säger att det inte var en gång utan två gånger ni gick med på det hela. Det var också ett fall av politisk enighet, och det var något vi snabbt behövde korrigera. Det finns alla möjligheter att dryfta frågor i Sveriges riksdag. Frågeinstitutet är en sådan möjlighet. Man kan ställa skriftliga frågor, och vi kan ha interpellationsdebatt på interpellationsdebatt. Frågan har redan förekommit i flera interpellationsdebatter, och ministern har svarat. Det är ingen slump att ministern inte uttalar sig om ett pågående ärende som Domstolsverket har. Lena Olsson har en replik till, och jag undrar lite oroligt: Om Beatrice Ask uttalade sig skulle du då KU-anmäla henne eftersom du har möjlighet att göra det? Det vore bra att klarlägga det. Man ska dock inte jämföra interpellationer med utskottsinitiativ, för det är två olika saker. Det vi med en dåres envishet kommer att hävda tills vi har en stor och bred politisk överenskommelse är att vi ska följa KU:s yttranden om hur utskottsinitiativ ska användas. Det handlar inte om detta ärende, utan konstitutionsutskottet har gjort sådana yttranden sedan 1970 och framåt, senast 2006/07. Det står också i de papper du har fått, Lena Olsson. Det hade varit bra om du hade läst dem.

Fru talman! Jag påminner Krister Hammarbergh om att KU inte ville bereda detta ärende, utan man överlät åt kanslipersonalen att ta reda på hur detta skulle gå till eftersom det är ett område där vi får tycka. Det hör till vårt område i rättsväsendet. Domstolsverket hör till detta. Vi är i vår fulla rätt att ta ett initiativ och skicka en hälsning till regeringen att vi tycker att det är nog. Man har lagt ned tillräckligt många tingsrätter. Låt dem som finns vara kvar, och låt oss bland annat värna Mora tingsrätt. Tack för en bra artikel, Johan!