Sverige och den västeuropeiska integrationen
Betänkande 1990/91:UU8
Utrikesutskottets betänkande
1990/91:UU8
Sverige och den västeuropeiska integrationen
Innehåll
1990/91 UU8
Innehållsförteckning
Motionerna2 I. Sverige och den europeiska utvecklingen10 Inledning10 Samarbetet Sverige--EFTA-EG14 Sveriges vidare Europasamarbete18
II. Rättsliga och institutionella frågor23
III. Handeln med industrivaror27 Handelspolitik och frågan om tullunion27 Tekniska handelshinder30 Kärnkraft32 Konsumentfrågor33
IV. Medborgarnas Europa35 Personers rörlighet, passunion35 Arbetsmarknadspolitiska frågor37 Jämställdhet39 Utbildningsfrågor41
V. Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter43 VI. Miljöpolitik45 VII. Jordbruk, livsmedel49 VIII. Transporter51 IX. Massmedia och kultur53 X. Närings- och regionalpolitiska frågor56 XI. Sociala frågor57 XII. Den interna organisationen63 Hemställan64 Reservationer68 Bilagor114
Motionerna
1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jordbrukspolitiken icke skall anpassas till EG. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U533.
1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande svensk säkerhetspolitik i ett förändrat Europa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att klargöra Sveriges vilja att så långt vårt säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt.
1989/90:U502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en grupp som skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid harmoniseringen till EG. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A802.
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående stegvis anslutning till Europeiska gemenskapen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de riktlinjer som bör gälla för den fortsatta EES-processen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående europeisk passunion, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående gemensam europeisk arbetsmarknad, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående framtida tullunion, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående svensk medverkan i EEA, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående analys av förutsättningarna för svenskt medlemskap i EG.
1989/90:U504 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande grundregler för industrins råvarukostnadsutjämning med anpassning till EG skall bibehållas oberoende av ursprungsland.
1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en särskild arbetsgrupp för frågan om EG och den offentliga sektorn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i yrkande 1 föreslagna arbetsgruppen i huvudsak skall bestå av kvinnor.
1989/90:U509 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges deltagande i EG:s kultursamarbete. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Kr256.
1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna.
1989/90:U513 av Maria Hed m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativ utveckling och konsumentinflytande i Europaperspektiv.
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det krävs en ny alleuropeisk inriktning av den svenska Europapolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall verka för ett alleuropeiskt parlament organiserat av Europarådet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom EFTA skall verka för att EFTA prioriterar samarbetet med östra Europa framför EG och även verka för att de östeuropeiska staterna som så önskar ges tillträde till EFTA, 4. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige inom EFTA skall verka för att riva upp beslutet om godkännandet av den s.k. Cassis De Dijon-principen, dvs. att om en vara är tillåten i ett land äger den rätt att exporteras till alla övriga länder inom EES-området, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall verka mot att EFTA-länderna utan översättning och debatt skall godkänna EG:s redan beslutade regelverk (acquis communautaire), 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall avvisa krav på tullunion mellan EG och EFTA och i stället förorda frihandelsavtal, 7. att riksdagen hos regeringen begär att denna till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EG:s ministerråd framför att Sverige inte kan godta försämringar när det gäller miljön, arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella välfärdspolitiken, fackliga rättigheter, jämlikheten mellan kvinnor och män samt det demokratiska inflytandet, 8. att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje stats rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin ekonomiska och monetära politik.
1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp bestående av enbart kvinnor med uppgift att analysera vad en harmonisering med EG kommer att innebära för kvinnornas situation i Sverige. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A817.
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för europeisk samverkan, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett vidgat EFTA-arbete att omfatta även samarbete med utomeuropeiska ekonomiska marknader, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av och formerna för det europeiska ekonomiska samarbetet (EES), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för informationsutbyte och kontakter i övrigt mellan regering och riksdag rörande förhandlingarna mellan EFTA och EG, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av det fortsatta arbetet i ESK-processen rörande det andra huvudområdet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en europeisk kulturfond, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering av jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta på sig en aktiv brobyggarroll mellan öst och väst i syfte att bygga nya all-europeiska samarbetsmodeller utan rötter i det kalla krigets tudelade Europa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EFTA bör ta initiativ till att inbjuda demokratiska Östeuropastater till medlemskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EFTA bör ta initiativ till att bereda Danmark möjlighet att aktivt medverka som observatör, associerad eller medlem i EFTA, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör satsa på att utveckla ECE till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete än redan är fallet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samarbete med EG bör fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra för människor att studera, resa, arbeta och forska fritt, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett bihang till EG måste upphöra.
1989/90:U520 av Per Westerberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om harmonisering av de svenska hastighetsbegränsningarna med vad som kommer att gälla inom EG, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en tidsplan för införandet av till EG anpassade hastighetsbegränsningar.
1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de i motionen citerade, negativa sociala verkningar som enligt regeringens årsrapport om det europeiska samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen icke är ett pris som Sverige är berett att betala för EG-anpassning, 2. att riksdagen hos regeringen begär besked om exakt vilken arbetslöshetsnivå den anser vara ett rimligt pris att betala för EG-anpassning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen icke får leda till en försvagning av den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige icke kommer att anpassa sig till någon gemensam alkoholskattesats tillsammans med EG, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen icke får leda till någon försvagning av jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige icke kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG eller annat överstatligt organ, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att folkpensionen skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska medborgare, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den svenska, generella socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens skull.
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med vapen, 2. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med kärnteknik, 3. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall, 4. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med länder i förhållande till vilka riksdagen lagstiftat om bojkott, 5. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet ej omfattar harmonisering av radio-TV-verksamheten, 6. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till EMS,
7. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av socialförsäkringssystemet, 8. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av asyl- och visumregler, 9. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av lagstiftningen beträffande medbestämmande för löntagare i aktiebolag,
10. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av utbildningssystemets läroplaner, 11. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar medlemskap i EG eller annan organisation med överstatliga befogenheter, t.ex. EES, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar accepterande av Cassis Dijon-principen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje EG-regel eller annan lag som avses införlivas med det svenska regelverket måste föreläggas riksdagen som proposition på svenska språket i vanlig ordning för utskottsbehandling, kammardebatt och beslut, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att "osmos" ej är en godtagbar ersättning för verkligt medinflytande för Sverige inom ramen för varje eventuellt avtal om gemensamt beslutsfattande med EG, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det ej ingår i förhandlingsmandatet med EG att ingå avtal som kräver ändring av den svenska grundlagen för att kunna bli gällande i Sverige, 17. att riksdagen hos regeringen begär omedelbara åtgärder för att tillgodose att "allt relevant material" angående EG-anpassningen utan dröjsmål eller hinder görs tillgängligt för EFTA-delegationens medlemmar, i enlighet med tidigare fattat riksdagsbeslut med denna innebörd.
1989/90:U523 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att det förtäckta samarbetet mellan Sverige och EG:s s.k. EPS omedelbart upphör, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte skall ingå i en gemensam vapenmarknad med EG, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslutning till eller harmonisering med Romavtalets 113 § vore oförenligt med trovärdig neutralitetspolitik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslutning till eller harmonisering med Kol- och stålunionens 59:3 § vore oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en anslutning till eller harmonisering med Euratoms 52:1 § vore oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en anslutning eller harmonisering med Romfördragets 75 § vore oförenligt med en trovärdig neutralitetspolitik.
1989/90:U529 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konsumentintresset skulle gynnas av ett svenskt medlemskap i EG. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L717.
1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar med EG. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So296.
1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-bestämmelser. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T629.
1989/90:U532 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall bibehålla full frihet att självt bestämma över sin visumpolitik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att ändra de grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare eller att någon berövas sitt svenska medborgarskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte skall frångå gällande nordiska konventioner om nordiska medborgares inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter i Sverige, 4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av EG-anpassningens följder för dataintegriteten.
1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EG-anpassning av näringslivet riskerar att leda till handelskrig och massutslagning av företagsenheter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta skall bestå, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att självt besluta om regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva underställas EG:s eller annat överstatligt organs godkännande.
1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfrågan i diskussionen kring ett närmande till EG.
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö, ett sämre konsumentskydd eller en urholkad arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen refererats från EG:s egen miljöutredning om risken för att EG:s inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen som påpekats av naturvårdsverket inte kan godtas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som påtalats av energiverkschefen och konsumentverket icke får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de skillnader i arbetarskyddet mellan EG och Sverige som påvisats av arbetarskyddsstyrelsen icke får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som påvisats av livsmedelsverket icke får utjämnas genom att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar försenas, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande åtgärder som motiveras av EG-anpassning icke skall genomföras, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till försening av den beslutade kärnkraftsavvecklingen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige icke i något avseende skall ingå i en gemensam kärnteknisk marknad med EG, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de skillnader mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen som kartlagts av KEMI icke får utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade skärpningar försenas.
1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom EG, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik vid en anpassning till EG.
1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar om att den pågående EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So318.
1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och människors frihet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av den gemensamma nordiska marknaden till EG och EFTA-länderna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radikalt förbättrade möjligheter till studier i andra länder.
1989/90:U548 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges relationer till EG och övriga Europa. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.
1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls vid förhandlingar med EG. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So321.
1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande svensk medverkan i Erasmusprojektet. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ub758.
1989/90:U552 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att harmoniseringen till EG:s inre marknad skall upphöra med omedelbar verkan, Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L722. 2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till känna att samhället måste kunna garantera att tillräckliga resurser satsas på att säkra en stark konsumentmakt och att denna garanti uttrycks i grundlag. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:L722.
1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om observatörsstatus i Europaparlamentet.
1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt medlemskap i EEA.
I. Sverige och den europeiska utvecklingen
Inledning
Våren 1989 antog riksdagen ett betänkande om Sverige och den västeuropeiska integrationen (1988/89:UU19), i vilket målen fastslogs för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG. Efter ytterligare ett år av sonderingar och explorativa samtal mellan EG och EFTA inleddes i juni 1990 formellt de EES-förhandlingar vilka för närvarande befinner sig i en intensiv fas.
Under det ett och ett halvt år som gått sedan utskottet senast behandlade Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen har de politiska förhållandena i Europa förändrats i grunden.
Den lika dramatiska som positiva utvecklingen under l989 och l990 har på en med historiska mått kort tid skapat förutsättningar för en kvalitativt ny europeisk samarbetsordning, vilken inte längre präglas av ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan öst och väst. De starkaste symbolerna för den snabba utvecklingen är Berlinmurens fall i november 1989 och Tysklands enande i oktober 1990.
Flera länder i Central- och Östeuropa har nu genomfört övergången till ett demokratiskt styrelseskick, bekräftad i allmänna val, och till ett samhälle baserat på medborgerliga fri- och rättigheter. Oklarheter om hur långt dessa förändringar nått finns dock ännu i vissa länder. De nya demokratierna strävar efter att förvandla sina ekonomier till öppna, marknadsorienterade system baserade på ett betydande inslag av privat näringsliv och på integration i det internationella ekonomiska samarbetet. Samtliga länder eftersträvar också nära anknytning eller tillträde till de västeuropeiska samarbetsstrukturerna.
Den sovjetiska militära närvaron i Tjeckoslovakien och Ungern håller på att avvecklas och kommer enligt nuvarande tidtabell att upphöra före mitten av nästa år. Förhandlingar mellan Polen och Sovjetunionen om ett sovjetiskt trupptillbakadragande är förestående. För de sovjetiska styrkorna i östra delen av det enade Tyskland gäller en tidsfrist till 1994, då tillbakadragandet därifrån senast skall ha avslutats. Warszawapakten har emellertid i praktiken redan upphört som militär organisation.
Dessa genomgripande förändringar har sitt främsta ursprung i de central- och östeuropeiska folkens aldrig uppgivna strävan att själva få bestämma över sin framtid. Men att utvecklingen kunnat gå så snabbt och med så få våldsamheter beror ytterst på att det även i Sovjetunionen pågår reformsträvanden, vilka -- ehuru från ett långt mera komplicerat utgångsläge -- också ytterst syftar till att befria landet från den stagnation som är en följd av dess totalitära arv. Den pågående demokratiseringen och den beslutade övergången till marknadsekonomi skall enligt reformplanerna leda till att också Sovjetunionen öppnas och integreras i såväl det ekonomiska som politiska internationella samarbetet. Den sovjetiska utrikespolitiken har genomgått en väsentlig förändring som bygger på en omvärdering av landets säkerhetspolitiska intressen. Landets ledning inser att det kalla krigets polarisering och Sovjetunionens internationella isolering inte gav någon ökad säkerhet, och att deltagandet i kapprustningen hotade att helt undergräva den sovjetiska ekonomin.
Internt pågår också i Sovjetunionen djupgående sociala förändringsprocesser. Med fria val i delrepublikerna under 1990 har en helt ny kategori ledare stigit fram som klart tar avstånd från den gamla samhällsmodellen. Ehuru delvis starka nationella motsättningar kommit till ytan och ekonomin försämrats ytterligare i takt med att det gamla systemet upplöses, ter sig en återgång till det traditionella sovjetiska systemet i dag som utesluten.
På västsidan har den inledningsvis avvaktande inställningen till den sovjetiska ledningens nya politik allmänt kommit att ersättas av en aktiv strävan att underlätta och bidra till den inledda omdaningen. Ett betydande tekniskt och finansiellt bistånd på lång sikt håller på att utformas. Den s.k. G 24-gruppen, som samordnat detta arbete, har blivit ett forum där samtliga berörda länder kunnat samarbeta. Omfattande bilaterala krediter har beviljats av främst Tyskland men även av andra ledande västmakter, och en Europeisk bank för återuppbyggnad och utveckling har på kort tid etablerats.
NATO-länderna har vid toppmötet i London i juli 1990 förklarat sig beredda att omformulera sin hittillsvarande militära doktrin som svar på de sovjetiska trupptillbakadragandena. NATO-länderna har därtill förklarat att de generellt önskar ersätta den tidigare motsättningen till Warszawapaktens medlemmar med nya samarbetsrelationer. Vid NATO-toppmötet i juli uttalades också att ESK, konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, borde spela en mer framträdande roll på en rad områden. Motsvarande önskan har lika klart deklarerats av övriga ESK-stater.
Flera olika faktorer har bidragit till att ge den europeiska utvecklingen dess dynamik. Hit måste både som förutsättning och förstärkande faktor räknas den allt intensivare bilaterala dialogen mellan Förenta Staterna och Sovjetunionen, vilken under det gångna året ytterligare har fördjupats. Två toppmöten mellan de båda presidenterna och ett flertal utrikesministermöten har hållits under 1990. I takt med att förtroendet växt har området för samverkan mellan de båda tidigare motståndarna också vidgats. Det senaste och mest åskådliga exemplet utgörs av reaktionerna på Iraks invasion av Kuwait.
Förhandlingarna om reduktioner av de konventionella styrkorna i Europa har redan resulterat i en överenskommelse om långtgående minskningar av de offensiva vapensystemen i Centraleuropa. Det s.k. CFE-avtalet om dessa minskningar, som undertecknades av NATO:s och Warszawapaktens medlemmar i Paris helt nyligen, innebär en framgång av historiska dimensioner för nedrustningsansträngningarna i Europa. De militära förhållandena på kontinenten kommer när avtalet genomförts att väsentligt ha förändrats, speciellt beträffande möjligheterna att inleda ett överraskande angrepp. Avtalet kommer också att få stor betydelse genom det omfattande verifikationssystemet, vilket i sig kommer att utgöra ett förtroendeskapande inslag inför de fortsatta mer långtsyftande nedrustningsförhandlingarna.
Intresset att det enade Tyskland skall förankras i såväl existerande som nya säkerhetstrukturer samt önskan att engagera Sovjetunionen och de nya europeiska demokratierna i ett varaktigt samarbete har givit upphov till en rad olika idéer om framtida former för europeiskt samarbete.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att betydelsefulla framsteg gjorts inom ramen för ESK. ESK har kommit att bli den självklara grunden för arbetet på att bygga upp en ny alleuropeisk säkerhets- och samarbetsordning. Vid det nyligen avhållna toppmötet i Paris har ett stort steg tagits mot skapandet av permanenta mekanismer för konfliktförebyggande i Europa.
Genom regelbundna möten på olika politiska nivåer kommer ESK-arbetet enligt de fattade besluten att få en betydligt fastare struktur. Uppföljningsmöten på stats- och regeringschefsnivå kommer normalt att hållas vartannat år. Däremellan kommer medlemsländernas utrikesministrar att mötas minst en gång om året i form av ett Råd. Dessa rådsmöten kommer enligt den antagna resolutionen att utgöra ESK-processens centrala forum för politiska konsultationer. En särskild kommitté bestående av högre ämbetsmän från medlemsländernas huvudstäder skall förbereda Rådets möten och genomföra dess beslut.
Till stöd för samarbetet på dessa olika nivåer mellan medlemsländernas representanter kommer vissa permanenta organ att etableras. Det administrativa förberedelsearbetet kommer att skötas av ett permanent sekretariat med säte i Prag. Ett Centrum för förebyggande av konflikter (CPC), bestående av en konsultativ kommitté och ett sekretariat, kommer att etableras i Wien. Dess uppgifter kommer bl.a. att vara övervakning av förtroendeskapande åtgärders genomförande samt hållandet av möten som kan sammankallas med anledning av ovanliga militära aktiviteter. Beslut har vidare fattats om inrättandet av ett särskilt organ, med säte i Warszawa, med uppgift att övervaka hållandet av fria val i medlemsländerna.
Denna institutionalisering av mötesformer och organ är en del av det mer strukturerade samarbete i bl.a. säkerhetsfrågor mellan samtliga deltagarländer som förutses i toppmötets resolution. Grundstenarna för en stabil och långsiktig säkerhetsstruktur i Europa är därmed enligt utskottets bedömning lagda.
Ytterligare en stabiliserande och integrerande faktor i det alleuropeiska samarbetsmönstret är de öst- och centraleuropeiska ländernas närmande till såväl Europarådet som EG. Jugoslavien, Sovjetunionen, Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Bulgarien fick under 1989--1990 gäststatus i Europarådets parlamentariska församling. Ungern inträdde som fullvärdig medlem i Europarådet i november i år, och de andra strävar efter att följa efter snarast möjligt.
Sovjetunionen upprättade redan 1989 formella förbindelser med EG och önskar ett så brett samarbete som möjligt med organisationen. Med Polen, Ungern och Tjeckoslovakien har samtal inletts om en associering till EG av dessa länder senast under 1992. Ungern har uttalat sin avsikt att söka medlemskap i EG så snart förutsättningarna härför finns. Ett närmare förhållande mellan EG och länderna i Central- och Östeuropa utgör i sig en stabiliserande faktor i Europa. Detsamma gäller det fördjupade samarbete som nu diskuteras mellan EFTA å ena sidan och Polen--Ungern och Tjeckoslovakien å den andra.
Som utskottet konstaterat i flera betänkanden under det gångna året kan avbrott och även bakslag i den inledda utvecklingen i Central- och Östeuropa inte uteslutas. De svårigheter som de nya demokratierna står inför är betydande. Sovjetunionen möter å sin sida för närvarande långtgående inre utmaningar i form av ekonomisk upplösning och nationella självständighetskrav. Icke desto mindre gäller från säkerhetspolitisk utgångspunkt att alliansmotsättningen mellan öst och väst försvunnit i den europeiska politiken och ersatts av en strävan till samarbete och integration i många olika former såsom ett medel att skapa inte bara välstånd utan också ett stabilt förhållande mellan kontinentens länder.
Parallellt med upplösningen av de gamla strukturerna i Östeuropa och med stärkandet av ESK pågår arbetet på att fördjupa den framgångsrika integrationen inom Europeiska gemenskapen. Den starka process av internationalisering som präglar världsekonomin har påskyndat den fortsatta ekonomiska integrationen i form av beslut om den inre marknaden och de förestående förhandlingarna om en ekonomisk och monetär union.
Även om uppfattningarna går isär mellan och inom medlemsländerna om vart EG:s politiska integration långsiktigt bör syfta, kommer en särskild regeringskonferens att inledas i december i år kring frågan om en politisk union mellan EG:s medlemmar. Av den redan pågående diskussionen framgår att det i första hand torde bli fråga om att stärka och effektivisera gemenskapens institutionella maskineri och samtidigt förstärka det demokratiska inslaget samt att knyta samman det utrikespolitiska samarbetet (EPS) till gemenskapens övriga samarbete. Andra mer långtgående förslag om militärt och försvarspolitiskt samarbete har också presenterats. Dessa tankar har dock stött på betydande motstånd. En sådan förändring kräver dessutom att beslut fattas med enhällighet bland EG:s samtliga medlemsstater. Några förutsättningar för att beslut om dylika förändringar skulle kunna fattas vid den förestående regeringskonferensen torde därför inte föreligga.
Sammanfattningsvis har utvecklingen i Europa på kort tid öppnat nya perspektiv såväl för ett fördjupat alleuropeiskt säkerhetspolitiskt samarbete som för ett ytterligare fördjupat samarbete inom de västeuropeiska institutioner vilka, till skillnad från sina östeuropeiska motsvarigheter, har demonstrerat sin livskraft och utvecklingsförmåga, och vilka alltmer framstår som ett ekonomiskt och delvis även politiskt gravitationscentrum för flertalet av kontinentens länder.
Det är naturligt att dessa djupgående förändringar också påverkar bedömningarna i Sverige av det västliga integrationsarbetet och av Sveriges möjligheter till deltagande däri. I flera av de motioner från januari i år som utskottet nu har att behandla föreslås åtgärder som syftar till ett närmare samarbete med den Europeiska gemenskapen än vad som ryms inom ramen för de nu pågående EES-förhandlingarna. I regeringsskrivelse 1990/91:50 uttalar regeringen att den eftersträvar ett nytt riksdagsbeslut som tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem av den Europeiska gemenskapen.
Innan utskottet behandlar de förslag från allmänna motionstiden 1990 som gäller Sveriges allmänna deltagande i det framtida Europasamarbetet, vill utskottet först behandla de yrkanden som direkt gäller de nu pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om en europeisk ekonomisk samarbetssfär, EES.
Samarbetet Sverige--EFTA--EG
Sammanfattning av motionerna
I motion U503 (m) betonas önskvärdheten att EFTA-länderna uppnår en så långtgående integration som EG kan acceptera. En EES-lösning är enligt motionen en på kort sikt nödvändig mellanlösning. På lång sikt är en sådan lösning otillräcklig eftersom EFTA-länderna inte kan få det fulla inflytande som ett medlemskap innebär. Motionen uppställer mål som bör gälla för den fortsatta EES-processen inom ramen för EES-lösningen: tullunion, gemensam tvistelösning och EES-domstol, gemensam arbetsmarknad, passfrihet, fria kapitalrörelser, utbildningssamarbete, samarbete på miljöområdet m.m.
I motion U501 (fp) yrkande 3 redogörs för vikten av att klargöra Sveriges vilja att så långt vårt utrikespolitiska oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt. Motionen betonar att möjligheten till ett så omfattande avtal som möjligt mellan EG och EFTA-länderna måste tas till vara. Det är enligt motionärerna ytterligt angeläget att Sverige och andra EFTA-länder får ett reellt inflytande över kommande beslut inom EES.
I yrkande 8 (delvis) i motion U518 (c) redogörs för inriktningen och formerna för det europeiska ekonomiska samarbetet. Motionen anger att det varit angeläget att åstadkomma en fördjupning av samarbetet EG/EFTA utan att begränsa EFTA-ländernas självständighet eller hindra EG-ländernas samordning. Den historiska och kulturella värdegemenskap som finns mellan länderna i Västeuropa är viktig att utveckla, och mänskliga kontakter mellan de västeuropeiska folken har ett egenvärde, heter det i motionen. Ett område som måste klargöras är formerna för gemensamt beslutsfattande och kontrollen av efterlevnaden av ingångna överenskommelser. Frågorna måste lösas så att Sveriges självständighet bevaras. Avtalet får inte innehålla beslutsformer av överstatlig karaktär, som skulle kunna leda till att Sverige påtvingades förhållanden som vi finner oacceptabla. Vidare bör integrationen inte medföra krav på svensk anpassning som leder till att viktiga skyddsaspekter sätts åsido. Reformarbete i fråga om sysselsättning, miljöskydd, regionalpolitik m.m. får inte äventyras, heter det i motionen.
Även i motion U515 (v) yrkande 7 (delvis) berörs skyddsaspekterna. Enligt yrkandet bör inte Sverige godta försämringar när det gäller miljön, arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella välfärdspolitiken, fackliga rättigheter, jämställdheten och det demokratiska inflytandet. I motion U548 (v) anges att EG begränsar folkligt inflytande och urgröper nationell bestämmanderätt. EG:s planer på en inre marknad 1992 är att skapa en mur kring en del av Europa. Riksdagen bör uttala sig mot att Sverige underordnar sig EG:s politik.
Enligt motion U519 (mp) yrkande 8 bör det nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett bihang till EG upphöra. När det gäller EES-samarbetet finns det enligt motionen konstitutionella betänkligheter. Vidare kommer EG:s regler att bli de som tillämpas även inom EES. EES blir inte annat än en skeninrättning för att möjliggöra ett utsträckande av EG-systemet över EFTA-området. Yrkande 12 i motion U522 (mp) anför att förhandlingsmandatet med EG ej skall omfatta medlemskap i EG eller annan organisation med överstatliga befogenheter, t.ex. EES. I motionen framförs att när riksdagen fattade beslut om EG-anpassning 1988 var det inte aktuellt att införa en ny typ av överorganisation (EES) med överstatliga befogenheter.
Bakgrund
De mål som angavs i de båda tidigare betänkandena om Sverige och den västeuropeiska integrationen (UU 1987/88:24 och UU 1988/89:19) ligger till grund för Sveriges deltagande i de förhandlingar som nu pågår mellan EG och EFTA om att skapa ett västeuropeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Utskottet angav då som ett mål för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG att de om möjligt skulle leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer att gälla i EG när vitbokens intentioner förverkligats. Utskottet uttalade att syftet måste vara att avskaffa hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet. Vidare fastslog utskottet att förhandlingarna med EG skulle vara förutsättningslösa. Avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.
De strävanden mot ökad västeuropeisk integration som utskottets uttalanden gav uttryck för har en bakgrund som sträcker sig långt bakåt i tiden. Under 1960- och 1970-talen strävade de båda organisationerna EFTA och EG mot att skapa en gemensam industrivarumarknad i Västeuropa. 1972 undertecknades likartade frihandelsavtal mellan å ena sidan vart och ett av EFTA-länderna och EG å den andra. Under 1980-talet växte på båda sidor fram ett intresse av att vidga samarbetet till områden utöver frihandeln med industrivaror. Efter ett gemensamt ministermöte i Luxemburg 1984 mellan EFTA-länderna, EG:s medlemsländer och EG-kommissionen antogs en deklaration om att upprätta ett ekonomiskt samarbetsområde omfattande alla EFTA- och EG-länder. Luxemburgdeklarationen strävade efter ett samarbete på förutom handelns område även exempelvis inom utbildning, socialpolitik, miljövård, kultur och transporter.
De mångåriga strävandena efter ökat samarbete mellan EG och EFTA har varit framgångsrika. Som ovan framgått innefattar detta samarbete, förutom väl fungerande frihandelsavtal, också områden som utbildning, forskning, socialpolitik, miljö, kultur, transporter, konsumentfrågor, finansiella tjänster, bolagsrätt, telekommunikationer m.m.
Den allt snabbare integrationstakten inom EG under senare hälften av 1980-talet medförde dock ökade svårigheter för en parallell utveckling av samarbetet mellan EFTA-länderna och EG inom ramen för Luxemburgprocessen.
EG-rådet fattade 1985 beslut om Vitbok om fullbordandet av den inre marknaden 1992. Vitboken innehåller ett handlingsprogram som syftar till att fullt ut förverkliga Romfördragets målsättningar om fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. För att åstadkomma detta gjordes ett tillägg till Romfördraget, enhetsakten. Denna trädde i kraft 1987 och innehåller bl.a. bestämmelser om beslutsfattande inom gemenskapen med kvalificerad majoritet.
Bl.a. mot denna bakgrund fann EG och EFTA att det förelåg ett behov av ett mer långtgående och mer strukturerat samarbete. Efter riksdagens beslut i juni 1988 tog Sverige tillsammans med de övriga EFTA-länderna kontakt med EG för att uttrycka sitt gemensamma intresse för ett breddat och fördjupat samarbete. I början av 1989 föreslog EG-kommissionens ordförande Jacques Delors i ett anförande inför Europaparlamentet "en ny mer strukturerad relation med gemensamma institutioner för beslutsfattande och administration". Vid ett toppmöte i mars 1989 gav EFTA:s regeringschefer beskedet att de var beredda att förhandla om ett "så fullständigt genomförande som möjligt av den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer i syfte att skapa en dynamisk och homogen europeisk sfär". Det planerade samarbetsområdet avsågs täcka förutom de fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och personer också angränsande områden som socialpolitik, utbildning, miljövård, konsumentfrågor, forskning och utveckling m.m.
Efter ett omfattande förberedande kartläggningsarbete inleddes de formella förhandlingarna om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) den 20 juni 1990. Under ledning av en gemensam förhandlingsgrupp på tjänstemannanivå organiserades förhandlingarna i fem arbetsgrupper: varor, kapital och tjänster, personers rörlighet, angränsande områden samt rättsliga och institutionella frågor. Den gemensamma legala basen i det tänkta avtalet om EES är relevanta delar av EG:s regelverk (l'acquis communautaire). Sammanlagt har cirka 1 400 sådana rättsakter identifierats, varav ca hälften är följdförfattningar. Avtalets konstruktion förutses bli folkrättslig, dvs. båda parter bibehåller sin nationella beslutsautonomi och överenskommelser blir rättsligt bindande för EFTA-länderna efter genomförande på nationell nivå. Målsättningen i förhandlingarna är att ett EES-avtal skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EG:s inre marknad. (Legala och institutionella frågor behandlas i betänkandets kapitel II.)
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis understryka den stora betydelsen av att förhandlingarna om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete mellan EG och EFTA snarast kan slutföras med gott resultat och att ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde kan träda i kraft den 1 januari 1993. En sådan vidareutveckling av det samarbete som pågått i Västeuropa sedan länge framstår som naturlig och nödvändig.
Det ekonomiska samarbetet mellan de båda organisationerna är som tidigare nämnts i betänkandet redan nu mycket omfattande. EFTA och EG är varandras viktigaste handelspartners. Omfattande flöden av varor, kapital, tjänster och investeringar understryker det ömsesidiga beroende som föreligger. I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla de ömsesidiga intressen båda parterna, EG och EFTA, har av framgångsrika förhandlingar och ett gott förhandlingsresultat. EFTA-länderna har samtliga en hög utvecklingsgrad när det gäller såväl industrialisering och teknologi som socialpolitik och miljövård. Tillsammans kan kretsen av länder i EG och EFTA bättre verka för ekonomisk tillväxt, miljöskydd, sysselsättning och välfärd. Den harmonisering av bestämmelser och lagar som avtalet skulle innebära främjar dessa målsättningar.
Det är viktigt att samarbetet inte begränsas till det strikt ekonomiska området. Länderna inom EG och EFTA förenas i gemensamma värderingar om demokrati, mänskliga rättigheter, kulturell gemenskap och social rättvisa. Det är därför tillfredsställande att samarbetet utvecklas vidare även inom områden som personers rörlighet, utbildning, miljövård, socialpolitik, forskning, konsumentfrågor, kultur m.m. Medborgarna i Europa har ett stort intresse av kontakt över gränserna och av att ta del av varandras värderingar och erfarenheter. Dessa intressen utgör ett starkt motiv för de pågående förhandlingarna om ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA.
Utskottet ställer sig bakom förhandlingsmålen såsom de vid flera tillfällen formulerats av EFTA-ministrarna gemensamt. Utskottet vill härvid framhålla betydelsen av att avtalet ger en balans mellan rättigheter och skyldigheter. En rimlig grad av medinflytande bör därför vara en del av avtalet, även om beslutsautonomin enligt den avtalskonstruktion som nu diskuteras bibehålls inom EG resp. vart och ett av EFTA-länderna. De institutioner som kan komma att upprättas i anslutning till ett avtal bör utformas mot den bakgrunden.
Sverige liksom övriga EFTA-länder har en hög utvecklings- och skyddsnivå när det gäller områden som miljö, hälsa, arbetsmiljö och sociallagstiftning. I betänkandet 1988/89:UU19 fastslogs att det finns anledning för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda miljö och rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga ambitionsnivån bör vidare upprätthållas på exempelvis arbetsmarknadens, regionalpolitikens och socialpolitikens områden.
I betänkandet angav samtidigt utskottet att det inte fanns någon särskild grund för antagandet att en anpassning till EG:s regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden, även om det ibland måste bli fråga om förändringar. Dessa uttalanden av utskottet när det gäller Sveriges samarbete med EG är fortsatt giltiga. Utskottet erinrade vidare om att medlemsländer har rätt att upprätthålla strängare krav på ovannämnda områden så länge de inte utgör handelshinder. Härtill kan fogas en hänvisning till det uttalande som EG-kommissionen gjorde i november i år i anslutning till pågående EES-förhandlingar om att EFTA-länderna inte skulle behöva sänka sina höga skyddsnivåer, förutsatt att den fria varucirkulationen inte stördes. Slutligen bör nämnas att det i de nu förda förhandlingarna kan bli fråga om att begära särlösningar i form av undantag, övergångsbestämmelser eller skyddsregler, i synnerhet i de fall då ett land kan åberopa fundamentala nationella intressen. Samtidigt bör erinras om betydelsen av att särlösningarna begränsas i så stor utsträckning som möjligt och av det grundläggande intresset av att skapa en gemensam marknad med fri rörlighet i Västeuropa.
Utskottet konstaterar att såväl de legala och de institutionella frågorna som eventuella särlösningar eller övergångsregler nu är föremål för förhandlingar. Utskottet vill därför inte nu göra några mer detaljerade uttalanden. Vidare kan hänvisas till betänkandets övriga kapitel där olika sakfrågor belyses i anslutning till EES-processen.
Med det ovan anförda får berörd del av yrkande 3 i motion U501 (fp), yrkande 2 i motion U503 (m), berörd del av yrkande 7 i motion U515 (v) och berörd del av yrkande 8 i motion U518 (c) anses besvarade. Yrkande 8 i motion U519 (mp), yrkande 12 i motion U522 (mp) och motion U548 (v) avstyrks.
Sveriges vidare Europasamarbete
De motioner från allmänna motionstiden 1990 som utskottet under denna rubrik har att behandla täcker ett brett spektrum av Sveriges Europapolitik. I ett antal yrkanden läggs tonvikten i första hand på de alleuropeiska samarbetsmöjligheter som finns vid sidan av EG. I yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c) understryks vikten av att Sverige verkar för en alleuropeisk gemenskap, vilken enligt motionärerna knappast kan uppstå genom en utvidgning av EG. Samarbetet bör utvecklas med de nordiska länderna och med de områden som gränsar till Östersjön. Vikten av ESK-processen, FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE och Europarådet för det alleuropeiska samarbetet understryks. EES bör enligt motionärerna kunna bli ett instrument för de central- och östeuropeiska ländernas ekonomiska integrering. I yrkande 11 understryks särskilt vikten av samarbetsområdet handel, teknik, miljö och vetenskap inom ESK-processen. I yrkande 1 i motion U515 (v) betonas vikten av att Sverige verkar för ett verkligt alleuropeiskt samarbete i syfte att göra Europa till en öppen och demokratisk kontinent med respekt för nationellt och kulturellt självbestämmande. I yrkande 2 i samma motion föreslås inrättandet av ett riktigt parlament som kan hysa alla Europas länder, organiserat av det nuvarande Europarådet.
I motion U519 (mp) yrkande 1 föreslås att Sverige bör fungera som en brobyggare mellan öst och väst för att finna nya alleuropeiska samarbetsmodeller utan rötter i det kalla krigets tudelade Europa. Förebilder i denna strävan bör vara det nordiska samarbetet och EFTA-samarbetet.
I några motioner behandlas en vidareutveckling av just EFTA-samarbetet. I yrkande 3 i motion U515 (v) föreslås att Sverige inom EFTA skall verka för att EFTA prioriterar samarbetet med östra Europa framför EG och även verka för att de östeuropeiska stater som så önskar ges tillträde till EFTA. Ett liknande förslag framförs i motion U519 (mp) yrkande 2. I yrkande 3 i samma motion föreslås att Sverige skall verka för att Danmark bereds tillfälle att aktivt medverka i EFTA som observatör, associerad eller medlem.
Andra motioner utgår ifrån behovet att etablera närmare relationer med EG än vad som ryms inom de pågående EES-förhandlingarna. I yrkande 3, berörd del, i motion U501 (fp) anförs vikten av att Sveriges vilja klargörs att så långt vårt säkerhetspolitiska oberoende tillåter delta i det europeiska samarbetet på ett med medlemsländer likvärdigt sätt. Beträffande förhållandet mellan neutraliteten och Sveriges relationer med EG anförs i yrkande 1 i samma motion att om Warszawapaktsländerna upprättar nära förbindelser med EG och avspänningen mellan militära allianser blir bestående ändras förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitiska överväganden, och att det vore till gagn för den europeiska integrationen i stort om alliansfria länder kunde bli medlemmar i EG med bibehållen självständighet i avgöranden som rör säkerhetspolitiken.
Enligt motion U503 (m) kan målsättningen att skapa samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som de vilka gäller inom EG endast förverkligas genom ett svenskt medlemskap i organisationen. Ett medlemskap bör därför vara det långsiktiga målet, och Sverige bör enligt yrkande 1 närma sig detta mål genom en stegvis anpassning till EG på viktiga delområden som skatter och energi och medlemskap i i särskilda samarbetsformer som valutasamarbetet EMS och miljövårdsorganet EEA. Med tanke på de följdverkningar som skulle uppstå för bl.a. svenskt näringsliv om Sverige på sikt stod utanför EG förordas i yrkande 7 att Sverige parallellt med EES-processen analyserar förutsättningarna före ett svenskt medlemskap inkl. konsekvenserna för neutralitetspolitiken.
Sveriges neutralitetspolitik behandlas från olika utgångspunkter i motion U523 (mp). Enligt yrkande 1 bör Sveriges förtäckta samarbete med EPS, EG-ländernas politiska samarbete, omedelbart upphöra. Enligt yrkande 3 vore en anslutning till handelsreglerna i Romavtalets artikel 113 oförenlig med en trovärdig neutralitetspolitik. Samma sak gäller enligt yrkande 4 beträffande en anslutning till eller harmonisering med Kol- och stålunionens artikel 59:3 och enligt yrkande 5 beträffande en anslutning till eller harmonisering med Euratoms artikel 52:1.
Enligt yrkande 6 i motion U518 (c) måste neutralitetspolitikens krav vara en viktig utgångspunkt för Sveriges fortsatta inställning till den europeiska integrationen. Det innebär enligt motionärerna att Sverige inte kan bli medlem i ett Europa som utvecklas till en västeuropeisk politisk union. Neutralitetspolitikens trovärdighet måste också säkerställas genom bibehållande av en rimlig grad av ekonomisk självständighet.
Utskottet
Utskottet noterar att riksdagen förutom de ovan refererade motionerna också har att ta ställning till regeringens skrivelse 1990/91:50, i vilken regeringen uttalar sin strävan att få till stånd ett nytt riksdagsbeslut, som tydligare och i mer positiva ordalag uttrycker Sveriges ambition att bli medlem i den Europeiska gemenskapen. Skrivelsen kommer att i sin helhet behandlas av finansutskottet. Utskottet vill emellertid som eget initiativ ta upp frågan om medlemskap i EG.
Utskottet har ett antal gånger tidigare behandlat frågan om förhållandet mellan neutralitetspolitiken och Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet. I det senaste betänkandet (l988/89:UU19) konstaterades att Sveriges neutralitetspolitik inte är fastlagd i något fördrag utan att vi själva bestämmer dess innehåll. Neutralitetspolitikens syfte är ytterst att minska sannolikheten för att vi blir indragna i krig. Den bygger på att vi hos omvärlden skapar respekt och förtroende för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda linjen. Det sker främst genom en aktiv utrikespolitik och ett starkt försvar.
Det är inte möjligt att i förväg definiera vilka krav som neutralitetspolitiken och dess trovärdighet i varje given situation ställer på vårt handlande. Inför varje avgörande utrikespolitiskt ställningstagande måste en självständig svensk bedömning äga rum. Så skedde t.ex. när Sverige på l940-talet sökte medlemskap i Förenta nationerna, och så var också fallet när vi under l960- och 1970-talen övervägde våra relationer till EG. Så måste även ske inför l990-talets svenska närmande till EG.
Riksdagen har nyligen fastslagit (l990/91:UU4) att de krav vi själva ställer på neutralitetspolitikens utformning inte betyder att den skulle vara statisk eller omöjlig att anpassa till en föränderlig verklighet. När den grundläggande politiska situationen i vår omvärld undergår genomgripande förändringar, ändras också förutsättningarna för utformningen av vår egen fredstida politik. Allteftersom en fungerande, alleuropeisk säkerhets- och samarbetsstruktur växer fram blir Sveriges möjligheter att utan förfång för neutralitetspolitiken delta i ett närmare samarbete av även utrikespolitisk och säkerhetspolitisk karaktär självfallet större än under tidigare perioder. Detta kan ske samtidigt som neutralitetspolitikens centrala syfte ligger fast, nämligen att genom ett konsekvent avstående från militär samverkan med andra stater framgångsrikt kunna hävda vår neutralitet i händelse av krig. Ett undantag som denna linje medger är deltagande i de sanktioner som enligt FN:s stadga kan beslutas av säkerhetsrådet.
Utskottet har i inledningen till detta kapitel redovisat huvuddragen av de djupgående förändringar som den politiska situationen i Europa genomgått under de senaste två åren.
En upplösning har skett av det gamla europeiska mönster vilket under hela efterkrigstiden dominerats av de två militärallianserna och som vilat på ekonomiska, ideologiska och militära motsättningar mellan dessa, och då i synnerhet mellan de två supermakterna. Denna polarisering har nu upphört, och betydelsefulla steg har tagits mot en ny europeisk samarbets- och säkerhetsordning. Av särskild betydelse är de ansträngningar i denna riktning som görs inom ESK:s ram. I stället för konfrontation domineras Europa av nya samarbetssträvanden på många områden och inom många organisationer, strävanden vilka kompletterar och förstärker varandra.
Från svensk sida har under en följd av år uttalats att neutralitetspolitiken kräver att Sverige i sin utrikespolitik avstår från sådana bindningar som kan få vår förmåga att genomföra den deklarerade politiken att framstå som illusorisk. Denna synpunkt har haft särskild tyngd i tider av starka stormaktsmotsättningar och djup misstänksamhet mellan blocken, understundom även riktad mot de alliansfria och neutrala länderna. Mot denna bakgrund uttalade utskottet i föregående EG-betänkande (1988/89:UU19) att ett deltagande i EG-ländernas utrikespolitiska samråd EPS skulle kunna påverka trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.
Det finns all anledning för Sverige att stödja och att deltaga i en utveckling som kan leda till att alla Europas länder blir så sammanflätade med varandra på samhällslivets alla områden att krig i vår världsdel framstår som alltmer otänkbart. En sådan situation föreligger redan mellan de nordiska länderna och, inte minst till följd av just EG:s integration, mellan de västeuropeiska länderna. Den mångfald samarbetsrelationer som nu utvecklas över de tidigare blockgränserna inom ramen för eller i anslutning till ESK, EG, Europarådet och även på det subregionala planet bidrar alla till att fördjupa denna integration. Det fortsatta ESK-arbetet efter toppmötet i Paris innebär att samarbetet om säkerheten i Europa nu förs vidare med en fastare och bredare struktur och på en kvalitativt ny nivå. Institutioner för konfliktlösning håller på att utvecklas så att motsättningar mellan alla Europas länder kan lösas innan konfrontationer uppstår.
De två militäralliansernas roll och ställning har radikalt förändrats som ett resultat av den pågående utvecklingen. Warszawapakten har i praktiken upphört som militärt samarbetsorgan. Också beträffande dess fortsatta bestånd som politiskt samrådsorgan råder det starkt skiftande åsikter bland medlemsstaterna. Åtminstone ett land har redan tillkännagivit sin avsikt att lämna organisationen helt. Vid NATO:s senaste toppmöte i somras förutskickades en anpassning av NATO till den nya situationen genom bl.a. en förstärkning av organisationens politiska roll i syfte att etablera nya samarbetsrelationer med de tidigare motståndarna i Warszawapakten. Den tidigare blockuppdelningen är förbi. Härtill bidrar också det förhållandet att så gott som samtliga stater i Central- och Östeuropa strävar efter att etablera inte bara ekonomiska utan även politiska samarbetsrelationer med EG.
Inom kort inleds mellan EG:s medlemsstater två regeringskonferenser med avsikt att träffa överenskommelser om förändringar av och tillägg till dels Romfördraget från 1958, dels den Europeiska Enhetsakten från 1987. Den ena konferensen gäller frågan om en politisk union och den andra frågan om en ekonomisk och monetär union.
Vad gäller det utrikespolitiska samarbetet kommer regeringenskonferensen om en politisk union att ge ökad klarhet. En ökad samordning av det utrikespolitiska agerandet kan förutses. Samtidigt tyder det mesta på att de tankar som funnits bland några medlemsländer inom EG att utveckla det utrikespolitiska samarbetet i riktning mot militära frågor eller mot majoritetsbeslut i centrala säkerhetspolitiska frågor inte vinner gehör. En sådan förändring skulle kräva beslut med enhällighet bland EG:s samtliga medlemsländer.
Det finns dessutom skäl att utgå från att NATO även i fortsättningen kommer att vara den organisation i vilken huvuddelen av de västeuropeiska staterna tillsammans med USA och Canada bedriver sitt försvarspolitiska samarbete. Den vikt som dessa västeuropeiska nationer fäster vid de säkerhetspolitiska banden till USA talar starkt för att så kommer att förbli fallet under överskådlig tid.
Sammantaget innebär dessa förhållanden att förutsättningarna är väsentligt annorlunda än tidigare vad beträffar Sveriges förhållande till EG bortom de pågående EES-förhandlingarna. Ett svenskt medlemskap i EG bör enligt utskottets mening mot den skildrade bakgrunden kunna förenas med de krav som även fortsättningsvis måste ställas på neutralitetspolitikens utformning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik ligger i vårt lands nationella intresse. Sveriges ekonomi och samhälle är redan mycket nära knutna till det övriga Europa. Det förefaller klart att EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i den fortsatta utvecklingen av europeiskt samarbete. Våra möjligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, socialt och ekonomiskt, skulle självfallet förbättras genom fullt deltagande i gemenskapsarbetet. På det internationella området skulle ett sådant deltagande kunna öka möjligheten att vinna gehör för våra nationella ståndpunkter, däribland Sveriges traditionella strävan att verka för bättre villkor för tredje världens länder.
Enligt utskottets mening bör därför Sverige eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Endast som medlem kan vårt land fullt ut delta i och få inflytande på den Europeiska gemenskapens samarbete. Efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden bör regeringen kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap. Utskottet bedömer det sannolikt att så kan ske under 1991.
I bedömningen ingår självfallet hänsyn till den fortsatta utvecklingen i Europa, inkl. EG:s regeringskonferenser, EES-förhandlingarna och säkerhetspolitiskt viktiga skeenden inom ESK. Av betydelse är också hänsyn till samarbetet med de nordiska länderna och de övriga EFTA-länderna.
Regeringen bör återkomma till riksdagen i frågan om förhandlingarnas uppläggning och konstitutionella aspekter på medlemskapet. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att arbetet med att på olika områden belysa konsekvenserna av ett medlemskap i EG inleds så snart som möjligt. Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges möjligheter att efter slutförda EES-förhandlingar löpande följa framtida medlemskapsförhandlingar och deras förberedelser.
Ett svenskt medlemskap i EG ligger enligt utskottets uppfattning i linje med strävandena mot en allsidig utveckling av samarbetet mellan Sverige och samtliga länder i Europa inom ramen för olika alleuropeiska och regionala sammanslutningar. Med hänsyn till det europeiska samarbetets mångskiftande karaktär är det naturligt att detta tar sig flera olika uttryck, liksom att dessa under nya politiska villkor kompletterar och förstärker varandra. För strävan att förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är som utskottet tidigare understrukit också ESK en naturlig grund.
Utskottet avstyrker härmed yrkande 3 i motion U515 (v), yrkandena 2 och 3 i motion U519 (mp) samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp) och föreslår att riksdagen i anledning av yrkande 1 och berörd del av yrkande 3 i motion U501 (fp), yrkandena 1 och 7 i motion U503 (m), yrkandena 1 och 2 i motion U515 (v), yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c) och yrkande 1 i motion U519 (mp) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
II. Rättsliga och institutionella frågor
Motionerna
Under denna rubrik behandlas, i anslutning till väckta motioner, främst frågan om den rättsliga utformningen av det samarbete med EG som nu diskuteras mellan EG och EFTA-länderna samt det parlamentariska samarbetet.
I motion U515 (v) anges att Sverige skall verka mot att EFTA-länderna utan översättning och debatt skall godkänna EG:s redan beslutade regelverk (l'acquis communautaire).
I motion U522 (mp) anförs att varje EG-regel som avses införlivas med det svenska regelverket måste föreläggas riksdagen som proposition på svenska språket i vanlig ordning för utskottsbehandling, kammardebatt och beslut. Vidare sägs i motionen att "osmos" inte är en godtagbar ersättning för verkligt medinflytande för Sverige inom ramen för varje eventuellt avtal om gemensamt beslutsfattande med EG. Motionen yrkar också på att det inte skall ingå i förhandlingsmandatet med EG att ingå avtal som kräver ändring av den svenska grundlagen.
I motion U554 (m) framförs att olika former av parlamentarikersamverkan bör övervägas inom ramen för ett EES- avtal. Regeringen bör ta initiativ i frågan. Observatörsskap för parlamentariker från de olika EFTA-länderna i Europaparlamentet bör övervägas enligt motionen.
Utskottet
Inledningsvis vill utskottet framhålla att de rättsliga och institutionella frågor som aktualiserats inom ramen för ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) för närvarande är föremål för förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Hur de slutliga lösningarna kommer att utformas vad gäller frågor som exempelvis gemensamt beslutsfattande eller upprättande av institutioner går därför för närvarande inte att fastslå. Däremot kan en generell diskussion föras om dels de rättsliga grundförutsättningarna, dels om Sveriges intressen och mål i detta sammanhang.
I samband med den uppkommande diskussionen om ett utvidgat och breddat samarbete mellan EG och EFTA-länderna angav EG-kommissionens ordförande 1989 behovet av en ny och mer strukturerad relation med gemensamma institutioner för beslutsfattande och administration. Efter att EFTA-sidan svarat positivt på förslaget har ett omfattande förberedande kartläggningsarbete gjorts också vad gäller de rättsliga och institutionella frågorna. En särskild arbetsgrupp för dessa frågor inrättades. I och med att de formella förhandlingarna inleddes i juni 1990 omvandlades denna grupp till en gemensam förhandlingsgrupp.
EFTA-länderna har uttalat som mål om att medinflytandet i beslutsprocessen som rör EES skall stå i proportion till de åtaganden som görs i avtalet. Någon form av gemensam mekanism för beslutsfattande rörande utformning av gemensamma regler skulle därför krävas.
Med utgångspunkt från det arbete som gemensamt gjorts av EG och EFTA-länderna i arbets- resp. förhandlingsgrupper går det att i viss utsträckning redan nu skissera den sannolika rättsliga grundstrukturen i det EES-avtal som förutses. Det bör återigen betonas att den slutliga lösningen är föremål för de nu pågående förhandlingarna.
Parterna är överens om att grunden i avtalet skall vara de för EES relevanta delarna av EG:s regelverk (l'acquis communautaire). Identifiering av dessa relevanta delar har visat att det rör sig om ca 1 400 rättsakter. Dessa avses således införlivas med svensk rätt.
Med denna utgångspunkt skulle ett EES-avtal kunna se ut på följande sätt. Avtalets huvuddel skulle ange övergripande mål och medel, bestämmelser om de fyra friheterna och angränsande politikområden samt reglering av eventuella institutioner. I bilagor till avtalet skulle de relevanta delarna av EG:s sekundära regelverk tas in för att på detta sätt integreras i avtalet. Eventuellt kan det här bli fråga om en referensteknik, dvs. att bestämmelserna inte tas in i fulltext i själva avtalet. Utskottet har inhämtat att dessa bestämmelser skall föreläggas riksdagen på svenska språket och publiceras i sin helhet på svenska. Utskottet vill betona vikten av att så sker senast vid beslutstillfället. Översättningsarbetet av de aktuella rättsakterna har enligt vad utskottet erfarit redan påbörjats.
Enligt bestämmelserna i 10 kap. 2 § regeringsformen (RF) måste EES-avtalet som sådant underställas riksdagen för godkännande. Det formella omsättandet av EES-reglerna till svensk rätt bör därefter i vanlig ordning ske på den konstitutionella nivå som är naturlig med hänsyn till EES-reglernas innehåll. Vissa av de EES-regler vartill hänvisas i de olika bilagorna till avtalet skulle sålunda komma att införlivas med svensk rätt genom av riksdagen beslutade lagar medan andra kan införlivas genom regeringsförordningar eller myndighetsföreskrifter.
Under de förberedande och undersökande samtalen mellan EG och EFTA har det kommit att framstå som alltmer klart att de beslut som avses fattas i EES inte kommer att bygga på överlåtelse av normgivningskompetens utan ålägga de avtalsslutande parterna folkrättsliga förpliktelser. Detta medför att beslut tagna i ett eventuellt EES-organ för Sveriges del inte blir direkt tillämpliga i Sverige och gällande för enskilda och myndigheter på nationell nivå. För att detta skall ske krävs en mellankommande nationell rättsakt.
Det är regeringen som ingår överenskommelser med främmande stater och mellanfolkliga organisationer (10 kap. 1 § RF). Regeringen måste dock inhämta riksdagens godkännande bl.a. om överenskommelsen föranleder lagändring eller om överenskommelsen är av större vikt (10 kap. 2 § RF). I vad mån framtida beslut om nya EES-regler, eller ändringar av befintliga EES-regler, kommer att föranleda riksdagsbehandling beror således av de aktuella EES-beslutens sakliga innehåll.
Frågan om medinflytande i framtida beslut som rör EES gäller inte enbart den formella beslutsprocessen. EFTA-ländernas utgångspunkt i förhandlingarna har också varit att uppnå delaktighet genom deltagande i utarbetandet av förslag bl.a. inom ramen för de kommittéer som verkar inom EG. Detta gäller såväl ändring av existerande regler som utarbetandet av helt nya regler med bäring på EES-samarbetet.
Det finns vidare behov av en rättslig prövning på internationell nivå av tvister som kan uppkomma parterna emellan om tolkningen och tillämpningen av avtalet. Hur tvistelösnings- och övervakningsmekanism sker är föremål för förhandlingar.
Utskottet vill mot ovanstående bakgrund erinra om de målsättningar som formulerats av EFTA-länderna gemensamt om att uppnå ett medinflytande i beslutsprocessen som skall stå i proportion till de åtaganden som görs i ett EES-avtal. Detta är viktigt, dels för att avtalet skall vara politiskt acceptabelt för de nationella parlamenten, dels för avtalets effektivitet.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U515 (v) och yrkandena 14 och 15 i motion U522 (mp) anses besvarade.
I samband med diskussionen om de rättsliga aspekterna av ett EES-avtal har frågan uppkommit om avtalet skulle kräva en svensk grundlagsändring. Justitiedepartementet har i en departementspromemoria (Ds 1990:58), Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och den svenska grundlagen, belyst hur ett EES-avtal skulle förhålla sig till regeringsformen.
Remissbehandlingen av promemorian avslutas i dagarna. Skulle fortsatta överväganden visa att en grundlagsförändring krävs, måste en sådan ändring enligt huvudregeln anhängiggöras i riksdagen senast 14 december 1990 för att kunna träda i kraft efter nästkommande val.
Det resonemang som förts i departementspromemorian gäller EES. Vid en svensk medlemskapsansökan i EG måste självfallet en ny genomgång göras av de rättsliga aspekterna inkl. frågan om grundlagsändring.
Härmed avstyrks yrkande 16 i motion U522 (mp).
Utskottet ansluter sig till vad som i motion U554 (m) anförts om vikten av kontakter med Europaparlamentet.
Utskottet har erfarit att inom ramen för diskussionerna om ett EES-avtal har båda parter anfört att parlamenten skall delta i integrationsarbetet. Målsättningen är att någon form av samarbetsprocedurer skall etableras för parternas parlament, liksom för arbetsmarknadens parter. Den slutliga utformningen av parlamentarikersamarbetet är dock för parlamenten själva att avgöra.
Inom ramen för EFTA:s parlamentarikerkommitté förs diskussioner om utformningen av det parlamentariska samarbetet mellan EG och EFTA. Kommittén har regelbundna kontakter med EG-parlamentet i denna fråga. Utan att föregripa den slutliga utformningen av ett sådant samarbete vill utskottet för sin del understryka den stora betydelsen av att EG/EFTA-samarbetet ges en parlamentarisk dimension. Ett nära samarbete i någon form är av stor betydelse såväl för att tillförsäkra demokratisk kontroll och insyn i samarbetet som för att underlätta flödet av information mellan Europaparlamentet och EFTA-ländernas parlamentariker. Utskottet noterar att Europaparlamentets roll och ställning inom EG väntas bli stärkt genom den författningskonferens om den politiska unionen som inleds i december. Det kan också nämnas att det inom EFTA:s parlamentarikerkommitté förs diskussioner om kommitténs framtida roll och verksamhet inkl. en eventuell utvidgning av kommittén inför EES-avtalets ikraftträdande.
Några svenska riksdagspartier har genom kontakter med resp. partigrupper i Europaparlamentet givits möjlighet att delta som observatörer i deras möten. Inom ramen för den svenska EFTA-delegationens verksamhet utgår ekonomiskt stöd till samtliga riksdagspartier för att underlätta deras kontakter med Europaparlamentet. Vidare kan nämnas att Nordiska rådet har regelbundna kontakter med Europaparlamentet.
Med det ovan anförda får motion U554 (m) anses besvarad.
III. Handeln med industrivaror
Handelspolitik och frågan om tullunion
Motionerna
I motion U503 framförs att för att undanröja gränshinder och avskaffa gränskontrollerna mellan Sverige och EG krävs att Sverige ingår en tullunion med EG. Om gränskontroller finns kvar kommer svenska företag som inte är etablerade inom EG-området aldrig att betraktas som medlemmar av EG-familjen utan alltid som utomstående. EES-avtalet måste utformas så att det inte omöjliggör en framtida tullunion.
I motion U515 (v) anförs att Sverige skall avvisa krav på tullunion mellan EG och EFTA och i stället förorda frihandelsavtal. Enligt motionen kommer en tullunion i konflikt med svensk neutralitetspolitik.
I motion U518 (c) anges att EFTA inte bara skall ses som ett instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige bör verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt samarbete också med utomeuropeiska marknader som Nordamerika, Ostasien etc.
I motion U519 (mp) framförs att samarbetet med EG bör fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att underlätta för människor att studera, resa, arbeta och forska fritt.
I motion U522 (mp) begärs klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar handel med länder i förhållande till vilka riksdagen lagstiftat om bojkott.
Bakgrund
En tullunion mellan olika länder innebär enligt den definition som ges i GATT att tullar och andra restriktiva handelsregleringar (med vissa angivna undantag) avskaffas internt mellan länderna på i stort sett all handel. En tullunion innebär också att i stort sett samma tullar och andra handelsregleringar tillämpas utåt. Deltagande i en tullunion innebär alltså gemensam yttre tullmur och medför i praktiken gemensam handelspolitik gentemot länder utanför unionen.
Begreppet tullunion definieras inte i Romfördraget. Enligt Romfördragets artikel 3 skall EG-länderna upprätta en gemensam marknad. Denna gemensamma marknad innebär att tullar och kvantitativa restriktioner liksom avgifter och åtgärder med motsvarande verkan skall avskaffas mellan medlemsländerna. Även importavgifter för jordbruksprodukter skall avskaffas inom tullunionen. Det fastslås vidare i artikel 3 att EG-länderna skall införa en gemensam tulltariff och gemensam handelspolitik gentemot tredje land. Förändringar i denna tariff beslutas av EG:s råd som alltså övertagit medlemsländernas kompetens på detta område liksom deras kompetens på handelspolitikens område i övrigt. Tullunionen är i princip genomförd. För de nya medlemsstaterna Spanien och Portugal sker en successiv anpassning till EG:s gemensamma yttre tulltaxa under en övergångsperiod som skall vara avslutad år 1992.
Syftet med en inre marknad går emellertid långt utöver målet för en tullunion. Enligt Romfördraget (artikel 3) är målet att skapa en ekonomisk gemenskap som förutom gemensam tull- och handelspolitik även skall avskaffa hindren för den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital mellan medlemsstaterna, införa gemensam jordbruks- och transportpolitik, skapa ett regelsystem som förhindrar att konkurrensen på den gemensamma marknaden snedvrids, främja en samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik och förebygga störningar i deras betalningsbalans, närma ländernas inhemska lagstiftning i den utsträckning som erfordras för den gemensamma marknadens funktion, skapa en europeisk socialfond, inrätta en europeisk investeringsbank samt ansluta översjöiska länder och områden i syfte att öka varuutbytet och att gemensamt arbeta för ekonomisk och social utveckling.
Den s.k. vitbok som EG-kommissionen lade fram år 1985 presenterade förslag om hur Gemenskapens ursprungliga målsättning, sammanfattad i begreppet inre marknad, borde kunna uppnås. Denna inre marknad skall enligt vitbokens planer vara genomförd till utgången av år 1992.
1987 enades EG:s medlemsländer om den s.k. europeiska enhetsakten som förutom en ändring av Gemenskapens beslutsregler också innehåller bestämmelser om EG:s inre marknad, valutapolitik, regionalpolitik, forskning och utveckling, utrikes- och säkerhetspolitik, socialpolitik, miljövård och förhållandet mellan EG:s institutioner.
Enhetsakten skapade de institutionella förutsättningarna för att genomföra bl.a. vitbokens målsättning
Frihandelsavtalet mellan Sverige och EG
År 1973 ingick Sverige och EG ett frihandelsavtal för industrivaror. Liknande frihandelsavtal slöts med övriga EFTA-länder. (Storbritannien, Irland och Danmark blev i stället medlemmar i EG).
Sverige hade inför överläggningarna med EG inga andra förbehåll än dem som föranleddes av den svenska neutralitetspolitiken. Formen för samarbete lämnades till att börja med öppen. En tullunion omfattande alla varor var ett önskemål från svensk sida. Skälet till att Sverige inte från början stannade vid ett frihandelsområde var inte att tullunionens specifika egenskaper i sig utgjorde primära svenska intressen. Anledningen var i stället att en tullunion enligt svenskt förmenande gav det bästa underlaget för det fasta och varaktiga ekonomiska samarbete som Sverige eftersträvade och var det bästa sättet att uppnå likabehandling i olika avseenden för svenska företag och svenska produkter. Av neutralitetspolitiska skäl förbehöll sig den svenska regeringen rätten att avstå från ett gemensamt handelspolitiskt uppträdande i de fall handelspolitiken skulle ges en utrikespolitisk eller säkerhetspolitisk syftning.
Förhandlingarna kom därför att gälla det frihandelsavtal Sverige och EG har i dag.
Utskottet
Som framgår av tidigare betänkande har, när det gäller samarbetet med EG, Sverige sett fördelar med att få till stånd en tullunionslösning. I betänkandet 1988/89 UU:19 redogörs för några av fördelarna med tullunion. En tullunion skulle främja en icke-diskriminerande behandling inom EG av svenska företag och produkter, bl.a. genom att risken för antidumpningåtgärder skulle försvinna. Vidare skulle behovet av ursprungsregler i handeln med EG-länderna undanröjas. Andra fördelar med en tullunionslösning skulle vara att bearbetning av utomeuropeiska råvaror blir möjlig med bibehållen tullfrihet vid export till EG. Sverige skulle vidare med en tullunion kunna få tillträde till EG:s preferensmarknader.
I sin programförklaring 17 januari 1989 pekade kommissionsordföranden Delors på tullunionen som en grundförutsättning för EG:s inre samarbete. I diskussionerna mellan EG och EFTA om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete omfattande de fyra friheterna och angränsande politikområden, är tullunion en möjlig lösning och således inte på förhand utesluten. I de förberedande och undersökande samtalen mellan EG och EFTA identifierades två huvudoptioner, dels ett tullunionsarrangemang, dels ett avsevärt förbättrat frihandelsområde, som sedermera skulle kunna utvecklas till en tullunion. De båda optionerna kvarstår som alternativ även om de förhandlingar som nu förs i huvudsak har ägnats åt den senare lösningen, dvs. ett förstärkt frihandelsavtal med en utvecklingsklausul.
Riksdagen har bl.a. angivit som mål för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG att de om möjligt skall leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer att gälla i EG när vitbokens intentioner förverkligats. I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla vikten av att svenska produkter tillförsäkras högsta möjliga grad av likabehandling på den västeuropeiska marknaden. Ett tullunionsarrangemang skulle underlätta uppfyllandet av de svenska målsättningarna vad gäller samarbetet med EG. Tullunionsalternativet bör därför även i fortsättningen övervägas inom ramen för Sveriges samarbete med EG. Den närmare utformningen av ett eventuellt deltagande i tullunion måste givetvis diskuteras och förberedas noggrant, såväl på svensk sida som i kontakterna med EG.
EFTA-länderna har för närvarande ingen gemensam handelspolitik gentemot utomeuropeiska länder. Vägledande för EFTA-länderna är att uppnå likabehandling med EG i de fall där EFTA-länderna är eller riskerar att bli diskriminerande. Frågan om gemensam handelspolitik gentemot länder utanför EG och EFTA aktualiseras inte inom ramen för EES-förhandlingarna.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U503, yrkande 7 i motion U518 och yrkande 4 i motion U522 anses besvarade. Yrkande 6 i motion U515 och yrkande 7 i motion U519 avstyrks.
Tekniska handelshinder
Motionerna
I motion U515 (v) begärs att Sverige inom EFTA ska verka för att riva upp beslutet om godkännandet av den s.k. Cassis de Dijon-principen.
Även i motion U522 (mp) anförs att förhandlingsmandatet med EG ej bör omfatta Cassis de Dijon-principen. I samma motion begärs klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med vapen.
I motion U523 (mp) anförs att Sverige inte bör delta i en gemensam vapenmarknad inom EG.
Utskottet
Med tekniska handelshinder menas oftast problem som uppstår genom att skilda länder har olika regler för hur produkter skall vara beskaffade. Det kan gälla t.ex. dimensioner, säkerhetsanordningar, märkningsbestämmelser osv. Problemen kan ibland lösas genom att produkterna anpassas till det land som har de strängaste reglerna. I andra fall är reglerna oförenliga så att det blir nödvändigt att tillverka olika versioner till export till skilda länder. Detta fördyrar och försvårar tillverkningen. En annan typ av handelshinder kan hänga samman med att provning och godkännande av en produkt måste upprepas i varje land där varan skall säljas, vilket kan bli tidsödande och dyrbart.
I och med att de klassiska handelshindren, tullar och kvantitativa begränsningar, har avvecklats för handeln med industriprodukter i Västeuropa har andra faktorer som t.ex. de tekniska handelshindren fått en allt större betydelse. Andra icke-tariffära åtgärder som skapar hinder för det fria varuflödet är t.ex. fysiska handelshinder i form av kontroller av varor och transportmedel vid gränserna, t.ex. veterinär- och växtskyddskontroller.
Den s.k. Cassis de Dijon-principen uppfattas allmänt som en regel med innebörden att produkter som lagligen produceras eller marknadsförs i ett medlemsland skall kunna säljas fritt också i ett annat medlemsland. Härvid åsyftas Romfördragets artikel 30 enligt vilken kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan förbjuds. Undantag från denna princip kan enligt Romfördragets artikel 36 göras i vissa fall, om importlandet anser att en produkt äventyrar människors, djurs eller växters hälsa liv och säkerhet. Cassis de Dijon är mer korrekt uttryckt benämningen på ett rättsfall enligt vilket EG-domstolen bl.a. erkände att det fanns grupper av legitima nationella regleringsändamål utöver dem i artikel 36, nämligen s.k. tvingande hänsyn. Som grund för undantag från den fria varucirkulationen utöver vad som anges i artikel 36 kan därför enligt rättspraxis åberopas bl.a. miljö- eller arbetsmiljöskäl samt konsumentskydd, under förutsättning att det inte rör sig om dold protektionism. De ovan redovisade undantagsmöjligheterna gäller endast om det inte finns gemensamt överenskomna regler. Slutsatsen är att vi även i ett EES-samarbete har möjlighet att skydda oss mot sådana produkter som vi bedömer som farliga.
En av grunderna i den svenska handelspolitiken, inklusive i vårt samarbete med EG är att åstadkomma en liberalisering av handeln vilket innebär borttagandet av hinder mot fria handelsströmmar. Ett grundläggande mål i samarbetet med EG är just att skapa en fri marknad för varor i Västeuropa. Utskottet kan i sammanhanget inte ställa sig bakom någon generell reservation mot Cassis de Dijon-principen inom ramen för samarbetet med EG. Utskottet vill framhålla målsättningen att EFTA-ländernas och Sveriges höga ambitionsnivå rörande miljö, hälsa och säkerhet inklusive produktsäkerhetsaspekterna bör vara vägledande i vårt samarbete med EG. Det kan i sammanhanget nämnas att en studie om EG-rättens Cassis de Dijon-princip och vissa andra frågor inom varuhandelns område nyligen slutförts av urikesdepartementet (Ds 1990:76). En av studiens slutsatser är att några konstitutionella hinder eller andra avgörande svårigheter för en effektiv svensk anpassning till EG på varuområdet inte identifierats.
Som näringsutskottet angivit i sitt yttrande är det angeläget att förhandlingarna utvecklas på ett sådant sätt att harmoniseringen med EG inte kommer att innebära att väsentliga svenska säkerhetskrav behöver uppges. Som också anges i näringsutskottets yttrande kan det bli aktuellt att i vissa fall söka särskilda lösningar vad gäller kravnivåerna inom miljö, hälsa och säkerhet.
Härmed avstyrks yrkande 4 i motion U515 och yrkande 13 i motion U522.
EG-länderna för ingen gemensam politik vad gäller krigsmaterielexport, utan varje land tillämpar sina egna regler. Romfördragets artikel 223 ger en medlemsstat möjlighet att utan hinder av övriga regler i fördraget vidta åtgärder som den finner erforderliga, till skydd för egna väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Dessa åtgärder får icke ogynnsamt ändra på konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden i vad avser produkter icke avsedda för direkt militära ändamål.
Det har förts vissa diskussioner inom EG i syfte att minska handelsrestriktionerna och öka konkurrensen inom EG på krigsmaterielområdet, men några bindande beslut har inte fattats. Krigsmaterielfrågor berörs inte i EES-förhandlingarna.
1988 års utredning om krigsmaterielexporten har avgivit sitt betänkande (Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet). Riksdagen kommer senare att få ta ställning till den svenska krigsmaterielexportpolitiken i samband med en proposition med anledning av nämnda betänkande.
Härmed avstyrks yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i motion U523.
Kärnkraft
Motionerna
I motion U522 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med kärnteknik.
I motion U542 yrkande 11 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får leda till försening av den beslutade kärnkraftsavvecklingen.
I motion U542 yrkande 12 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige icke i något avseende skall ingå i en gemensam kärnteknisk marknad med EG.
Utskottet
I EG:s vitbok om den inre marknaden finns inget direktiv som berör energifrågorna. Fortfarande står EG långt ifrån en gemensam energipolitik även om energifrågorna fått successivt ökad uppmärksamhet under senare tid. Kärnkraftssamarbetet mellan EG-länderna regleras i ett särskilt fördrag i den europeiska atomenergigemenskapen, Euratom. Regler för nationella kärnkraftsprogram för de enskilda medlemsländerna innefattas inte i detta fördrag eller i EG:s lagstiftning i övrigt. Sålunda kan de enskilda medlemsländerna själva avgöra vilka energislag de vill utnyttja i sin energiförsörjning. Näringsutskottet anger i sitt yttrande att ett samarbete med EG på energiområdet inte skulle betyda att Sverige behöver frångå beslutet om kärnkraftsavveckling.
Beträffande handel med kärnteknologi har utskottet inhämtat att import av kärnkraftsteknologi inte är förbjuden för den som har tillstånd att inneha och driva en kärnteknisk anläggning. Export av kärnkraftsteknologi är i Sverige liksom i de enskilda EG-länderna reglerad enligt de s.k. Londonriktlinjerna som överenskoms år 1975 mellan femton stater.
I näringsutskottets yttrande anges att såväl GATTs som EG:s regelsystem ger utrymme för sådana icke-diskriminerande handelsbegränsningar som de svenska reglerna rörande export och import inom kärnteknikområdet är exempel på. Det kan tilläggas att motsvarande åtgärder beträffande export täcks av bestämmelser i icke-spridningsavtalet (NPT).
Utrikesutskottet ansluter sig till näringsutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U522 samt yrkande 11 och 12 i motion U542.
Konsumentfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U513 (s) anförs att osäkerhet råder beträffande svensk kooperations ställning i ett Europaperspektiv. I EES-förhandlingarna bör regeringen vidta åtgärder så att den kooperativa företagsformens särskilda ställning beaktas. Vidare bör ett bättre konsumentinflytande eftersträvas.
I motion U529 (m) sägs att svenskt medlemskap i EG vore en viktig konsumentfrämjande åtgärd. Det skulle bl.a. innebära sänkta konsumentpriser, ökat utbud och valfrihet för konsumenten. En stor marknad är till fördel för konsumenternas möjlighet att styra varuutbudet heter det i motionen.
I motion U542 (mp) yrkas att de skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som påtalats av energiverkschefen och konsumentverket inte får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas.
I motion U552 (mp) anförs att harmoniseringen till EG:s inre marknad skall upphöra. Om en sådan harmonisering ändå kommer till stånd, måste tillräckliga resurser satsas på att säkra en stark konsumentmakt.
Utskottet
Sveriges samarbete med EG berör i hög grad konsumentfrågor. Utgångspunkten är att ett närmare samarbete mellan Sverige och EG gynnar konsumenten. Den västeuropeiska integrationen avser att främja tillväxt, hög sysselsättning och fortsatt välstånd. Fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och människor förutses förbättra konkurrensen. En stor och fri västeuropeisk marknad avses ge ökat utrymme för privat konsumtion, ökat utbud av varor och tjänster, bättre kvalitet och service samt pressade priser.
Konsumentfrågorna har fått stor uppmärksamhet inom EG. Det första konsumentpolitiska programmet blev klart 1975 och följdes av ett andra program 1981 och ett tredje 1990. Dessa program innefattar en deklaration om grundläggande rättigheter, som berör bl.a. skydd av hälsa och säkerhet, reklamation, skadestånd, information, utbildning samt rätt att vara representerad och bli konsulterad i konsumentfrågor. I enhetsakten faststlogs att kommissionens förslag när det gäller gemensamma regler för hälsa, säkerhet, miljö och konsumentfrågor skall utgå från en hög skyddsnivå. I november 1989 antog EG:s ministerråd en resolution om vad som är viktigast på konsumentområdet i framtiden. Därvid angavs bättre representation för konsumenterna, integrering av konsumentpolitiken med andra politikområden, säkrare produkter, bättre information och utbildning samt större möjligheter att få rätt i en tvist. I det tredje konsumentpolitiska programmet understryks att nationell lagstiftning måste införas så snabbt som möjligt av medlemsländerna i enlighet med direktiven om vilseledande marknadsföring, produktansvar, konsumentkrediter, hemförsäljning, livsmedelsmärkning och leksakers säkerhet. Generellt gäller att EG:s regelverk på konsumentområdet avser minimistandard som medlemsländerna skall uppfylla. Det står de enskilda fritt att gå utöver minimikraven.
En viktig fråga för konsumenterna gäller produktsäkerhet. Standardiseringsarbetet är därför av största betydelse. Syftet är att harmonisera tekniska regler mellan olika länder bl.a. för att skydda liv, hälsa och säkerhet. Inom EG är principen att EG fastställer väsentliga säkerhetskrav och överlåter tekniska detaljlösningar till de europiska standardiseringsorganen, som CEN eller CENELEC. Sverige och övriga EFTA-länder är fullvärdiga medlemmar i dessa organ som således inte är underordnade EG. Vi har således god möjlighet att påverka de europeiska standarderna. Såväl EG som EFTA har uttalat sig för ökat deltagande av konsumentföreträdare i standardiseringsarbetet.
Såväl inom EG, i Sverige och i övriga EFTA-länder finns höga ambitioner när det gäller produktsäkerheten. Den höga ambitionen bör vara vägledande i det fortsatta arbetet att stärka konsumentskyddet. På enstaka områden kvarstår än så länge vissa skillnader i skyddsnivå. Ett exempel på ett sådant område för svenskt vidkommande är kemikalier. Sverige har på det området målsättningen att bibehålla sin höga skyddsnivå. Inom ramen för EES-diskussionerna är Sveriges och EFTA-ländernas syn att samarbetet inte bör leda till att säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika områden skall behöva sänkas. Det är därför inte uteslutet att särskilda lösningar kan komma att aktualiseras. En grundläggande strävan bör enligt utskottet dock vara att handelshindren elimineras i så stor utsträckning som möjligt och att reglerna därför görs enhetliga, i konsumenternas gemensamma intresse.
Sammanfattningsvis anser utskottet att Sveriges ambitioner på konsumentområdet i stor utsträckning sammanfaller med EG:s. Samsynen gäller bl.a. konsumentinflytande, produktsäkerhet, ekonomiskt och rättsligt skydd, utbildning och information. Detta utgör en god grund i det fortsatta arbetet på förbättringar. Något generellt hinder för Sverige att behålla sitt starka konsumentskydd vid ett närmare samarbete med EG föreligger inte.
Konsumenternas inflytande är en viktig fråga. Inom EG finns ett konsumentråd (CCC), i vilket nationella konsumentorganisationer är företrädda. CCC fungerar som en rådgivande kommitté till kommissionen. Inom EFTA finns en rådgivande undergrupp bestående bl.a. av företrädare för konsumentorganisationer. För närvarande pågår diskussioner inom EFTA om ytterligare förstärkning av konsumentorganisationernas inflytande.
I flera EG-länder har kooperationen en stark ställning. Inom EG som helhet finns generellt en positiv syn på kooperation och på den kooperativa företagsformen. Kooperationens arbetsvillkor regleras främst genom nationell lagstiftning i respektive land. Vissa gemensamma regler, vars övergripande syfte är att stödja kooperativ verksamhet, är under utarbetande. Ett närmare samarbete mellan Sverige och EG bör därför kunna ytterligare främja kooperativ utveckling i Sverige.
Motion U513 (s), motion U529 (m) och motion U542 (mp) yrkande 6 får härmed anses besvarade. Motion U552 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
IV. Medborgarnas Europa
Personers rörlighet, passunion
Sammanfattning av motionerna
I motion U503 (m) betonas betydelsen av personers fria rörlighet inom hela EES-området. Passfrihet bör enligt motionen därför gälla inom EES-området.
I motion U522 (mp) yrkas att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av asyl- och visumregler. I motion U532 (mp) anges dels att Sverige skall behålla full frihet att självt bestämma över sin visumpolitik, dels att Sverige inte skall ändra de grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare eller att någon berövas sitt svenska medborgarskap. Vidare yrkas i motionen att Sverige inte skall frångå gällande nordiska koventioner om nordiska medborgares inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter i Sverige samt begärs en redovisning av EG-anpassningens följder för dataintegriteten. I motion U547 (mp) betonas vikten av att fritt få resa, studera, arbeta och bo i Europa.
Utskottet
I betänkande 1988/89:UU19 betonade utskottet att rätten att fritt bo och arbeta i andra länder hör till det viktigaste för att skapa förståelse, kulturellt utbyte och mänsklig gemenskap. Utskottet vill i detta betänkande upprepa sin positiva syn på ansträngningar att åstadkomma medborgarnas fria rörlighet över gränserna i Västeuropa. Ett av huvudsyftena med Sveriges samarbete med EG är just att avskaffa hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa.
EG har satt upp målet att avskaffa alla gränskontroller mellan länderna före 1993. En hel del arbete kvarstår inom EG innan målet är inom räckhåll. Flera frågor återstår således att lösa. För närvarande diskuteras en gränskontrollkonvention, som avser reglerna för hur kontrollen vid EG:s yttre gränser ska utformas när de inre gränserna avskaffas. Immigrations- och flyktingpolitik, terrorism, vapen- och narkotikasmuggling är exempel på frågor som diskuteras på EG-sidan inom ramen för detta arbete.
EFTA-länderna har i EES-förhandlingarna om rörlighet för personer gemensamt förklarat att en överenskommelse bör omfatta också en förenkling av gränskontrollen för personer. EG-kommissionen saknar för närvarande mandat att bedriva sådana förhandlingar med EFTA om gränskontroller, och området kommer därför -- som det nu ser ut -- troligen inte att bli en del av kommande EES-avtal. Såväl i Sverige som i det nordiska samarbetet och i EFTA-kretsen diskuteras därför andra tänkbara kanaler för att knyta an till det mellanstatliga arbete som pågår på området inom EG. Sådana diskussioner har redan inletts mellan de nordiska länderna och EG.
Inom Norden kan man sedan 1950-talet resa fritt utan passkontroll bortsett från stickprov under vissa förutsättningar. För Sverige är den nordiska passunionen en självklar utgångspunkt, och de nordiska länderna är eniga om att bevara den nordiska passfriheten. Norden avser gemensamt att verka för att den avveckling av EG:s inre gränskontroller som så småningom kommer att ske inte leder till oacceptabla inskränkningar i den nordiska passfriheten. Intresset från nordisk sida är således att den nordiska passkontrollöverenskommelsen så långt möjligt samordnas med det motsvarande system som planeras inom EG.
I det mellanstatliga arbete som pågår inom EG-området berörs som nämnts också frågorna om invandringspolitik, asylpolitik och viseringspolitik. Även om dessa frågor sannolikt inte omfattas av ett EES-avtal, så kommer inte Sverige att undgå att påverkas av en eventuell samordning av asyl- och flyktingpolitiken inom EG-området. I detta sammanhang vill utskottet upprepa vad som framhölls i förra årets betänkande 1988/89:UU19 nämligen vikten av att upprättthålla en generös och solidarisk svensk flyktingpolitik, både vad gäller prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till Sverige av flyktingarna inom ramen för vår flyktingkvot.
Med det ovan anförda får yrkande 3 i motion U503 (m), yrkande 1 i motion U532 (mp) och yrkande 1 i motion U547 (mp) anses besvarade. Yrkande 8 i motion U522 (mp) och yrkande 3 i motion U532 (mp) avstyrks.
Någon grundlagsändring vad gäller utvisning av svenska medborgare eller fråntagande av svenskt medborgarskap är inte aktuell.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U532 (mp).
Beträffande integritetsskydd i samband med automatisk databehandling så föreligger ännu inte några bindande direktiv inom EG på området. Ett arbete pågår dock inom EG för att gemensamt reglera inegritetsskyddet. Området är inte föremål för förhandlingar inom ramen för EES. I Sverige analyserar för närvarande datalagsutredningen dessa frågor. Enligt utredningens direktiv (Dir. 1989:26) skall utvecklingen i andra länder, särskilt inom Norden och i EG beaktas.
Härmed får yrkande 4 i motion U532 (mp) anses besvarat.
Arbetsmarknadspolitiska frågor
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion U503 yrkande 4 att EFTA-länder bör eftersträva att det bildas en gemensam EES-arbetsmarknad i enlighet med de regler som kommer att gälla för EG-arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet begär i motion U515, yrkande 7 delvis, att regeringen till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EG:s ministerråd skall framföra att Sverige inte kan godta försämringar vad gäller fackliga rättigheter.
I motion U521 yrkande 2 (mp) framförs att riksdagen hos regeringen begär besked om exakt vilken arbetslöshetsnivå den anser vara ett rimligt pris att betala för EG-anpassning och i samma motion yrkande 3 anförs att EG-anpassningen inte får leda till en försvagning av den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken.
I miljöpartiets motion U522, yrkande 9 begärs ett klarläggande från regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av reglerna för medbestämmande och inflytande för löntagare i aktiebolag.
I motion U547 yrkande 2 (mp) framhåller motionärerna vikten av att utvidga den gemensamma nordiska arbetsmarknaden till EG- och EFTA-länderna.
Utskottet
Att verka för en fri västeuropeisk arbetsmarknad är en viktig del i arbetet för ett utvidgat västeuropeiskt samarbete. Som angavs i utskottets betänkande 1988/89:UU19 är målet att svenska medborgare fritt skall kunna flytta och ta arbete i andra länder i hela Västeuropa och att motsvarande rättigheter skall gälla för andra västeuropeiska länders medborgare i Sverige.
Utskottet vill markera betydelsen av arbetsmarknadsfrågorna i den europeiska integrationen och välkomnar att ansträngningarna att skapa en gemensam arbetsmarknad är föremål för diskussioner och förhandlingar mellan EG och EFTA.
Det är av största vikt att det parallellt med skapandet av en gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt skyddsnät. Sverige och övriga EFTA-länder har angivit att en överenskommelse avsende personers rörlighet bör innefatta gemensamma samordningsregler på socialförsäkringsområdet, baserade på principerna i EG:s regelverk för samordning av de nationella socialförsäkringssystemen för personer som flyttar inom EG. Dessa frågor behandlas i ett särskilt kapitel i betänkandet, (sociala frågor). Där kommenteras också åtgärder som förutses för att utveckla den sociala dimensionen, ett begrepp som inom EG i hög grad omfattar arbetsmarknadsrelaterade frågor.
I arbetsmarknadsutskottets yttrande konstateras att från EFTA-ländernas sida eftersträvas en gemensam EES-arbetsmarknad. Enligt utskottets uppfattning är ett EES-avtal med sådan innebörd betydelsefullt för svensk ekonomi och därmed också för sysselsättningen i vårt land. Arbetsmarknadsutskottet betonar fördelarna med att kontakter över gränserna underlättas och att svenska medborgare kan arbeta i utlandet. För näringslivet är det också viktigt att utländsk personal kan arbeta i Sverige.
Arbetsmarknadsutskottet anger att under år 1989 uppgick arbetslösheten till 1,4 % i Sverige och till drygt 9 % inom EG-området. Utskottet refererar till den inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetade rapporten Svensk arbetsmarknadspolitik och den västeuropeiska integrationen (Ds 1990:8) vari noteras att den fria arbetsmarknaden hittills inte lett till någon nämnvärd geografisk utjämning av arbetslösheten. Varför arbetslöshetsnivåerna varierar så starkt mellan de västeuropeiska länderna har inte direkt kunnat förklaras. I rapporten redovisas att åtgärdsarsenalen i den svenska arbetsmarknadspolitiken inte skiljer sig på något avgörande sätt från de instrument som används inom EG-länderna.
I rapporten dras slutsatsen att i fråga om statsstöd finns det ingenting som tyder på att åtgärder inom den svenska arbetsmarknadspolitiken skulle strida mot EG:s regler. Ingenting tyder heller på att inskränkningar i den nationella bestämmanderätten över arbetsmarknadspolitiken skulle vara aktuella. Arbetsmarknadsutskottet markerar inställningen att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta område bör kunna fungera som inspirationskälla för andra länder. En EG-integration betyder enligt utskottets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken kommer att spela en alltmer betydelsefull roll som instrument i den ekonomiska politiken.
Utrikesutskottet vill med hänvisning till yttrandet ansluta sig till arbetsmarknadsutskottets uttalande. Utrikesutskottet utgår ifrån att ett övergripande mål i svensk arbetsmarknadspolitik är och förblir att skapa full sysselsättning.
Härmed får yrkande 4 i motion U503, yrkande 3 i motion U521 och yrkande 2 i motion U547 anses besvarade. Yrkande 2 i motion U521 avstyrks.
I arbetsmarknadsutskottet berörs även arbetsrättsliga frågor i anslutning till behandling av motion U515 (v) yrkande 7 (delvis) och yrkande 9 i motion U522 (mp).
Arbetsmarknadsutskottet anför följande: Utskottet har inhämtat att vid förhandlingarna skall den höga svenska ambitionsnivån i dessa frågor vara vägledande. Det finns tre EG-direktiv på detta område, nämligen Skydd för anställdas rättigheter vid arbesgivarens konkurs, Kollektiva uppsägningar (skydd för anställda) och Skydd av anställdas rättigheter vid företagsöverlåtelser. Reglerna om de anställdas inflytande enligt dessa direktiv är att se som minimikrav. Inte i något av dessa fall krävs ändring av svensk lagstiftning för att harmonisering skall kunna uppnås. Ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL), lagen om anställningsskydd (LAS), lagen om statlig lönegaranti vid konkurs m.fl. lagar aktualiseras således inte i detta sammanhang.
Arbetsmarknadsutskottet anger att inom EG har förslag till en förordning lagts fram beträffande den övernationella företagsform som kallas Europabolag. I ett särskilt förslag till direktiv finns kompletterande regler för de anställdas deltagande i den långsiktiga ledningen av Europabolaget. Flera olika alternativa modeller accepteras. Arbetsmarknadsutskottet betonar vikten av att bevaka att möjligheterna för arbetstagarna att påverka sina arbetsvillkor inte försämras. Liksom tidigare (1988/89:AU3y) anser arbetsmarknadsutskottet att de arbetsrättsliga frågorna måste ägnas stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på den europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större företagen.
Utrikesutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Härmed får yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 9 i motion U522 anses besvarade.
Jämställdhet
Motionerna
Folkpartiet begär i motion U502 yrkande 1 inrättande av en arbetsgrupp som skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid harmonisering till EG.
I motion U506 av vänsterpartiet föreslås att regeringen tillsätter en särskild arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn samt att denna arbetsgrupp i huvudsak skall bestå av kvinnor. Enligt motionärerna är svenska kvinnor i hög grad beroende av den offentliga sektorn. Vid en EG-harmonisering med skatteharmonisering som följd kan statens inkomster minska på ett sådant sätt att den offentliga sektorn blir hotad enligt motionärerna. Del av denna motion behandlas även under avsnittet sociala frågor.
Även i motion U516 (c) begärs att regeringen tillsätter en arbetsgrupp bestående av anbart kvinnor. Uppgiften för denna grupp skulle vara att analysera vad en harmonisering med EG kommer att innebära för kvinnornas situation i Sverige.
Miljöpartiet begär i motion U521 yrkande 5 ett tillkännagivande att EG-anpassningen inte får leda till någon försvagning av jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete.
Utskottet
Jämställdhetsfrågorna har fått stor uppmärksamhet inom EG. I Romfördragets artikel 119 slås principen fast att kvinnor och män skall ha lika lön för lika och likvärdigt arbete. Vägledande för EG:s arbete inom jämställdhetsområdet har varit de två handlingsprogram som EG-kommissionen utarbetat vilka innefattar olika åtgärder för att främja jämställdheten. Ett tredje handlingsprogram för perioden 1991--1995 är under utarbetande.
EG har vidare beslutat om fem direktiv på området. Dessa berör likalönsprincipen, likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, progressivt införande av likabehandling på socialförsäkringsområdet, kollektiva försäkringar i arbetslivet om socialförsäkringsförmåner för kvinnor och män sysselsatta i egen verksamhet m.m. Vidare finns förslag till nya direktiv angående bl.a. rätt till föräldraledighet och skydd i arbetet för gravida kvinnor.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande att jämställdhetsfrågorna särskilt bevakas dels i arbetsgruppen för personers rörlighet, dels i den nyligen inrättade statssekreterargruppen för frågor som rör den sociala dimensionen. I EES-förhandlingarna behandlas jämställdhetsfrågor i förhandlingsgruppen IV för angränsande områden. Utskottet och riksdagen har tidigare ställt sig bakom målet att kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha ökat till 30 % år 1992 (AU 1987/88:17, rskr. 364). Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att man även inom integrationsarbetet strävar efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män.
Arbetsmarknadsutskottet refererar till den probleminventering som gjorts på svensk sida inför EES-förhandlingarna (Redovisning av det svenska integrationsarbetet, april 1990). Av denna framgår att en harmonisering skulle kräva att den svenska jämställdhetslagen ändras. Såväl vad gäller EG:s likalönsdirektiv som i fråga om regler om indirekt diskriminering går EG:s regler längre än den svenska jämställdhetslagen. EG:s likalönedirektiv slår fast principen om lika lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller motsvarande utgör utgångspunkten för principens tillämpning. Enligt den svenska jämställdhetslagen krävs en mellan parterna "överenskommen arbetsvärdering". Beträffande indirekt diskriminering saknas bestämmelse i den svenska jämställdhetslagen till skillnad från EG:s regelverk.
Vad gäller den offentliga sektorn och anpassningen till EG redovisar arbetsmarknadsutskottet samma uppfattning som motionärerna i fråga om den offentliga sektorns speciella betydelse för kvinnorna i Sverige genom att vård- och omsorgssektorn domineras av offentligt drivna verksamheter. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om vi vill slå vakt om tillgången till god vård och omsorg, den offentliga sektorn och om vår välfärd, så är vi beroende av de inkomster som utrikeshandeln ger oss. En stark ekonomi är enligt utskottets uppfattning nödvändig för en ambitiös välfärdspolitik i samhället.
Utrikesutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uttalande. Utskottet anser att det breddade och fördjupade samarbete som vi nu förhandlar om är av största vikt för att vi ska kunna behålla och vidareutveckla vår välfärd. En stark samhällsekonomi är en förutsättning för en välutbyggd offentlig service och för att vi ska kunna värna om sysselsättning och den svenska välfärden, till gagn för såväl kvinnorna som den övriga befolkningen.
Under avsnittet sociala frågor har utskottet redogjort för de arbetsgrupper som tillsatts för att behandla de frågor som rör den sociala dimensionen. Utskottet vill i sammanhanget betona att jämställdhetsfrågorna bör beaktas på samtliga områden och inom alla de arbetsgrupper som berörs i integrationsarbetet.
Utskottet anser att det är önskvärt och möjligt att bibehålla en hög ambitionsnivå vad gäller jämställdhetsarbetet inom ramen för ett närmare samarbete med EG. En fortsatt integration i Västeuropa kan ge positiva impulser till nya åtgärder på jämställdhetsområdet för alla deltagande parter. Utskottet noterar i detta sammanhang att regeringen i början av nästa år avser föreslå en skärpning av reglerna i den svenska jämställdhetslagen för att likställa de svenska reglerna med EG:s direktiv vad gäller lika lön och lika behandling.
Med det anförda anser utskottet yrkande 1 i motion U502 (m) och yrkande 5 i motion U521 (mp) besvarade. Yrkande 2 i motion U506 (v) och motion U516 avstyrks.
Utbildningsfrågor
Motionerna
Miljöpartiet begär i motion U522, yrkande 10, klarläggande från regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av utbildningssystemets läroplaner.
I motion U547 (mp) yrkande 4 begärs ett uttalande om radikalt förbättrade möjligheter till studier i andra länder. Motionärerna anser att informationen om de olika alternativ som finns att studera utomlands är dålig, att utbudet bör öka för ungdomar på högstadiet och i gymnasiet och slutligen att utbytet med Östeuropa bör förbättras.
I motion U550 (c) krävs ett fullvärdigt svenskt deltagande i ERASMUS-programmet (European Community Action Scheme for the Mobility of University Students). Motiven för detta yrkande återfinns i motion Ub758, där bilaterala avtal om studerandeutbyte förs fram som ett alternativ för det fall det fulla deltagandet i ERASMUS-programmet inte skulle visa sig möjligt.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis betona utbildningsfrågornas vikt i det europeiska samarbetet. Möjligheten att fritt kunna välja studieform och studieort inom ramen för det stora utbud av utbildningar som Europas länder sammantaget kan erbjuda värderas högt av medborgarna.
Utskottet kan konstatera att EG gjort omfattande satsningar på utbildning och forskning. Satsningarna har motiverats såväl av ekonomiska skäl som med önskemålet att ge unga människor bättre kunskaper och förståelse för andra kulturer. Tre mål står i centrum för EG:s utbildningsprogram: att stärka utbildningens kvalité, att skapa en bättre yrkesutbildning och att bredda mångkulturell utbildning inkl. språkutbildning. Däremot strävar inte EG efter att åstadkomma en allmän harmonisering av medlemsländernas utbildningssystem. Det har i stället ansetts värdefullt att bibehålla mångfalden inom EG och varje lands specifika karaktär.
Utbildningsutskottet understryker i sitt yttrande sin positiva grundsyn till samarbete och utbyte såväl med EG-länderna som med andra länder i och utanför Europa. Utbildningsutskottet ser det i sitt yttrande som helt nödvändigt för kvalitén i verksamheten och för förståelsen mellan olika kulturer att sådant samarbete etableras i största möjliga omfattning.
Utbildningsutskottet säger vidare i sitt yttrande att EG-samarbetet inom utbildningsområdet inte har till syfte att åstadkomma en allmän harmonisering av medlemsländernas utbildningssystem. Tvärtom brukar EG:s ministerråd och utbildningsministrar stryka under hur viktigt det är att behålla det som är specifikt för varje land. Däremot är både ministerrådet och kommissionen överens om att examina och betyg skall erkännas och tillgodoräknas mellan medlemsländerna trots stora skillnader i utbildningssystemen. Enligt utbildningsutskottets uppfattning finns det således ingen anledning att tro att utbildnings- eller läroplaner skulle komma att harmoniseras genom påbud från EG-kommissionen. Däremot kommer naturligtvis det framtida studerande- och lärarutbytet inom ramen för olika utbildningsprogram att medföra en ömsesidig påverkan på de deltagande ländernas utbildningar.
Utrikesutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets yttrande.
I det handlingsprogram på utbildningsområdet som EG:s ministerråd antagit anges ett antal huvudpunkter i EG:s kommande arbete: yrkesutbildning, förbättrat ungdomsutbyte, ökat universitetssamarbete (ERASMUS), ömsesidigt erkännande av examina och kvalifikationer, utbildning för teknologisk förändring (COMETT m.m.), höjd utbildningskvalitet, utbildning i främmande språk (LINGUA m.m.). Vidare kan nämnas program för återkommande yrkesutbildning för vuxna, stipendieprogram på kulturområdet samt utbildningssamarbete med Östeuropa (TEMPUS).
Såväl Sverige som övriga EFTA-länder strävar efter att delta i samtliga utbildnings- och ungdomsutbytesprogram inom EG. Sverige har också målsättningen att nå anslutning till arbetet med erkännande av examina och kvalifikationer.
Längst har samarbetet nått ifråga om COMETT (främjande av samarbete mellan universiteten och näringslivet). Sverige deltar i COMETT under femårsperioden 1990--94. Beträffande ERASMUS (the European Community Action Scheme for the Mobility of University Students) har utskottet erfarit att förhandlingarna mellan EG och EFTA om deltagande i ERASMUS-programmet nu inleds. Förhandlingarna planeras kunna slutföras till våren, vilket skulle möjliggöra att svenska studenter deltar i utbytet fr.o.m. höstterminen 1992.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att utbildngingsfrågor i bred bemärkelse utgör en viktig del i Sveriges samarbete med EG och i de pågående EES-förhandlingarna. Det är viktigt att Sverige fortsätter att verka för att fullt ut delta i EG:s alla program på utbildningsområdet.
Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U522, yrkande 4 i motion U547 och yrkande 1 i motion U550 anses besvarade.
V. Ekonomisk politik, kapitalrörelser, skatter
Motionerna
Vänsterpartiet hemställer i motion U515 yrkande 8 att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje stats rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin ekonomiska och monetära politik.
I motion U522 yrkande 6 (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till EMS.
I motion U533 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta skall bestå.
Utskottet
EG-ländernas stats- och regeringschefer i Europeiska rådet beslöt 1989 att sammankalla en regeringskonferens som ett led i arbetet på en ekonomisk och monetär union (EMU). Vid regeringskonferensen som kommer att inledas i december i år, avser EG:s medlemsländer att fatta beslut om åtgärder för att förverkliga målet om en ekonomisk och monetär union, en samordnad ekonomisk politik, en enhetlig valuta och valutapolitik.
Tre faser kan skönjas i detta arbete. Den första fasen, som nu pågår, syftar till att lägga grunden för den ekonomiska och monetära unionen genom regeringskonferensen och de eventuella tillägg till Romtraktaten som där kommer att aktualiseras. Under denna fas kommer EG att sträva efter att så många länder som möjligt ansluter sig till växelkursmekanismen (ERM). Under denna fas, som delvis sammanfaller med den inre marknadens realiserande, förutses friare kapitalrörelser och ökad samordning av ekonomisk politik. Under den andra fasen, som planeras inledas 1994, förutses de första stegen tas för att tillskapa de institutioner som samarbetet bedöms kräva, såsom en gemensam centralbank, samt i övrigt stärka instrument och procedurer bl.a. vad gäller valutapolitiken och den enhetliga valutan. Sista fasen, som sannolikt kan ta sin början mot slutet av 90-talet, innebär att den ekonomiska och monetära unionen ska träda i funktion fullt ut med fungerande institutioner.
Det europeiska monetära samarbetet(EMS), i vilket samtliga EG:s medlemsstater deltar har pågått sedan slutet av 70-talet. I korthet syftar samarbetet främst till en stabil valuta- och växelkurspolitik inom EG. Successivt har allt fler EG-stater anslutit sig också till växelkursmekanismen ERM.
Det kan i sammanhanget nämnas att de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA inte berör vare sig EMS eller ERM. Däremot finns önskemålet om ökade icke-bindande ekonomisk-politiska konsultationer mellan EG och EFTA.
Finansutskottet anför i sitt yttrande följande: Som utskottet redovisat i betänkande 1989/90:FiU20 är det formellt möjligt för tredje land att i någon form ansluta sig till EMS, men samtidigt måste konstateras att förutsättningarna för ett samarbete på det ekonomiska och monetära området med EG och framför allt inom EG förändras mycket snabbt. Frågan om en ekonomisk och monetär union står på dagordningen för en av EG:s regeringskonferenser i december i år.
Storbritannien som sedan länge deltagit i EMS har nu också anslutit sig till växelkursmekanismen (ERM) inom systemet. Systemet omfattar därmed alla EG-länder utom tre. Det kan konstateras att växelkursstabiliteten ökat de senaste åren och att några kursjusteringar inte skett sedan 1987.
Det tycks således som om erfarenheterna av det europeiska växelkurssystemet är goda. Det bör dock framhållas att det inte är den fasta växelkursnormen i sig som pressat ned inflationstakten på en låg nivå utan det faktum att normen också följts upp med en stram penning- och finanspolitik.
I proposition 1990/91:39 om den ekonomiska politiken på medellång sikt anförs att de nuvarande problemen i den svenska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta sätt den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas, anförs det. Att göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs är uteslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet, och det ligger i vårt eget intresse att vi blir en trovärdig samarbetspartner. Detta understryks, sägs det i propositionen, av den breda uppslutning som råder om ett utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal. Regeringen följer utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjligheter till ett närmare samarbete.
Utskottet ansluter sig till finansutskottets yttrande. Härmed avstyrks yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.
Utskottet kan liksom i förra betänkandet konstatera att EG-länderna hittills inte enats om någon gemensam skattepolitik. Som framgår av vad som senare sägs i betänkandet under avsnittet om alkoholpolitik vad gäller indirekta skatter inom EG, så pågår ett arbete inom EG med syftet att bl.a. harmonisera den indirekta beskattningen som ett led i genomförandet av den inre marknaden. PÅ vissa punkter kan Sverige ha intresse av en samordning med EG även på skatteområdet. Utskottet vill betona vikten av att noga följa EG:s fortsatta arbete på skatteområdet.
I skatteutskottets yttrande sägs att de nu pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG, som syftar till att få till stånd ett gemensamt europeiskt samarbetsområde, enligt vad utskottet erfarit inte har omfattat beskattningsfrågorna i någon nämnvärd utsträckning, vare sig på alkoholområdet eller i övrigt. Den framtida utformningen av de svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning (Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (Dir. 1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas.
Utskottet ansluter sig till skatteutskottets yttrande.
Det som ovan anförts om EG:s arbete på skatteområdet innebär inte att svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta skulle hamna i fara. I likhet med vad som angavs i betänkandet 1988/89:UU19 kommer enligt utskottets mening beslut om skatter i Sverige även framgent att fattas av Sveriges riksdag.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U533.
VI. Miljöpolitik
Sammanfattning av motionerna
I motion U503 (m) betonas att miljöproblemen måste lösas på övernationell nivå. Vidare anges att EG:s gemensamma miljöpolitik enligt Romfördraget är inriktad på en hög skyddsnivå. Argumentet att en EG-integration skulle medföra en försämring av svenska miljöskyddsregler anges vara felaktigt. I yrkande 6 förordas svenskt medlemskap i EG:s gemensamma miljövårdsorganisation EEA.
Även i folkpartiets motion U657 förordas en svensk anslutning till EEA. Vidare betonas i motionen miljöproblemens gränsöverskridande karaktär som därför måste lösas genom internationellt samarbete. Det är viktigt att Sverige närmar sig EG för att kunna delta i dagens europeiska miljösamarbete och för att kunna påverka den framtida miljöpolitiken.
I motion U518 (c) berörd del anges att Sverige ställer högre standardkrav än motsvarande regler i EG leder till. Integrationen får inte medföra krav på svensk anpassning så att viktiga skyddsaspekter sätts åsido. Fortsatt reformarbete i fråga om bl.a. miljö och arbetsmiljö får enligt motionen inte försvåras.
I motion U515 (v) anges att miljöproblemen kräver ett alleuropeiskt samarbete med bindande beslut inom miljöområdet. EG-systemet anses vara ett hinder för utvecklingen. Enligt yrkande 7, berörd del, bör Sverige till EG-kommissionen deklarera att försämringar inte kan godtas när det gäller bl.a. miljö och arbetsmiljö.
I ett antal motioner från miljöpartiet anges en kritisk inställning till samarbetet med EG vad gäller miljöområdet. I motion U519 (mp) yrkande 5 anförs att Sverige bör satsa på att utveckla Economic Commission of Europe (ECE) till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. I motion U522 yrkas att regeringen skall klarlägga att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall. I motion U542 (mp), yrkande 1 anges att försämrad yttre miljö, sämre konsumentskydd eller urholkad arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning. I yrkande 2 anges risken för att EG:s inre marknad leder till betydande ökning av allvarliga miljöproblem. I yrkande 4 anges att en försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen inte kan godtas. I yrkande 5 framförs att skillnaderna mellan Sverige och EG när det gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav. I yrkande 7 anges att skillnaderna mellan Sverige och EG i arbetarskyddet inte får utjämnas genom att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar försenas.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis betona att internationellt samarbete är en nödvändighet för ett effektivt miljövårdsarbete. Luft-och vattenföroreningar känner inga nationella gränser. Miljövårdsfrågorna är högt prioriterade såväl inom EG som bland EFTA-länderna. Under de senaste åren har EG:s ministerråd fattat ett stort antal viktiga beslut på miljöområdet. EG höll t.ex. en hög och aktiv profil under miljövårdskonferensen i Bergen.
I utskottets förra betänkande om den västeuropeiska integrationen (1988/89:UU19) angavs de ramar som styr EG:s miljöpolitik. Genom enhetsaktens artikel 130 r fastslås att EG:s miljöpolitik skall ha till syfte att skydda och förbättra miljön och främja en försiktig och rationell användning av naturtillgångarna. Det framgår av artikel 130 t att ingenting hindrar ett medlemsland från att vidta strängare miljöskyddsåtgärder än de gemensamt beslutade, så länge de är förenliga med Romfördraget i övrigt.
Miljöskyddsfrågorna aktualiseras också när det gäller genomförandet av EG:s vitbok och förverkligandet av den inre marknaden. Enligt artikel 100 a i enhetsakten skall medlemsländerna (med kvalificerad majoritet) besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att fullborda den inre marknaden. Ett medlemsland kan dock åberopa de särskilda skäl som nämns i artikel 36 i Romfördraget (moral, allmän säkerhet, hälsoskydd, skydd av nationalskatter m.m.) eller miljöskäl -- inbegripet arbetsmiljö -- för att uppnå undantag från gemensamt beslutade regler. Anmälan härom skall göras till EG-kommissionen som kan godkänna åtgärden förutsatt att den inte innebär diskriminering eller ett dolt handelshinder. I sista hand får EG-domstolen pröva frågan.
Sverige har sedan 1977 en överenskommelse om samarbete med EG på miljövårdsområdet. Detta samarbete, som baserar sig på den s.k. Luxemburgöverenskommelsen, har bl.a. lett till ett antal expertseminarier. Vidare har EFTA:s och EG:s miljöministrar träffat en överenskommelse om samarbete. Regelbundna ministermöten äger rum. Ett aktuellt exempel på detta samarbete är de beslut angående begränsning av utsläpp av så kallade växthusgaser som EG:s och EFTA:s miljöministrar nyligen enades om. Beslutet innebär bl.a. ett gemensamt åtagande att frysa koldioxidutsläppen fram till år 2000.
Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-länderna gjort en framställan om deltagande i European Environment Agency, EEA. Beslut om att upprätta EEA har fattats men ännu inte trätt i kraft. EG har uttalat att organisationen ska stå öppen även för länder utanför EG, och man har också från EG:s sida markerat intresse för EFTA-ländernas deltagande. Även Östeuropa har inbjudits att delta. Vidare kan nämnas att Sverige deltar i forskningssamarbete med EG i miljörelaterade frågor.
Jordbruksutskottet anger i sitt yttrande att det är angeläget att söka påverka både EG och enskilda länder i riktning mot ökat miljömedvetande. Som ett resultat av bl.a. tidigare handelsavtal är graden av samordning på miljövårdsområdet redan i dag hög mellan EFTA-och EG-länderna, heter det i yttrandet. Jordbruksutskottet anser att positionerna på miljövårdsområdet flyttats fram inom EG, och miljökraven har även mött en allt större förståelse t.ex. inom kommissionen. Detta torde möjliggöra kommande gemensamma riktlinjer på miljövårdsområdet, anser jordbruksutskottet.
Utrikeutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uttalanden. En sammanfattande bedömning är att intresset och ambitionerna för ökat miljövårdsarbete ökar inom EG. Utskottet vill i sammanhanget upprepa vad som sades i betänkandet 1988/89:UU19, nämligen att Sverige inte skall sänka utan höja ambitionerna på miljövårdsområdet. Samarbetet med EG bör härvid inte betraktas som ett hot utan som en möjlighet till att med gemensamma ansträngningar nå längre. Det är i detta sammanhang synnerligen viktigt att uppmärksamma de stora miljöproblemen i Östeuropa och aktivt medverka till bättre miljö i dessa länder.
ECE är, jämte andra organ som OECD och Europarådet, ett viktigt organ för miljösamarbetet och torde så förbli de närmaste åren. Det går inte att med säkerhet förutse vilka organisatoriska förändringar eller förskjutningar som kan komma att äga rum på längre sikt när det gäller miljösamarbetet i Europa.
En rad yrkanden berör på delvis olika sätt behovet av att bibehålla eller stärka svenska skyddsnormer. Utskottet vill här erinra om att betänkandet 1988/89:UU19 återgav den ståndpunkt riksdagen slagit fast, nämligen att en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö är pris som vi inte är beredda att betala för ett närmare samarbete med EG. Utskottet anser att denna utgångspunkt, att slå vakt om och att vidareutveckla existerande höga standard på miljöskyddsområdet, gäller också i de förhandlingar som nu förs mellan EG och EFTA. På vissa punkter kan det för Sveriges och andra EFTA-länders del bli aktuellt med särskilda läsningar exempelvis övergångsregler inom ramen för EES-avtalet.
Jordbruksutskottet säger i sitt yttrande angående skyddsnivåer att EFTA-länderna har klargjort vikten av att bibehålla en hög ambitionsnivå. EG:s inställning är att undantagen måste begränsas till ett minimum och att alltför omfattande krav på särlösningar riskerar att urholka innehållet i ett kommande EES-avtal. Båda parter är eniga om att frågorna skall lösas i själva förhandlingsskedet. Ett viktigt element härvidlag är att EFTA-länderna ges möjlighet att delta i utvecklingen av nya internationella regler. Utrikesutskottet ansluter sig till detta.
Jordbruksutskottet kommenterar också två yrkanden där specifika exemplifieringar görs, yrkande 4 i motion U542 (mp) angående freoner och yrkande 3 i motion U522 (mp) angående handel med miljöfarligt avfall.
Jordbruksutskottet säger beträffande freoner bl.a. att målet för det svenska avvecklingsprogrammet för CFC-produkter är en total avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen inom alla användningsområden. Riksdagens beslut om att avveckla användningen av CFC ligger till grund för det fortsatta arbetet, och det finns inte anledning att ompröva detta beslut.
Beträffande handel med miljöfarliga ämnen refererar jordbruksutskottet till regeringens proposition 1989/90:100. Avfall eller andra farliga produkter skall enligt propositionen inte exporteras till land som saknar reurser att ta hand om avfallet eller produkten på ett miljöriktigt sätt. Ett samordnat handlande borde eftersträvas i Västeuropa. Inom såväl OECD som Förenta nationernas miljöprogram UNEP pågår arbete med konventioner för att internationellt reglera kontrollen av gränsöverskridande transporter av avfall som kan hota människors hälsa eller miljö. Vidare redovisades i propositionen bl.a. det arbete som bedrivs på kemikalieområdet inom OECD, FN och mellan de nordiska länderna. Riksdagen anslöt sig till vad som anförts i propositionen om det internationella samarbetet på avfallsområdet. Utrikesutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets yttrande.
Med det ovan anförda får yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i motion U657, yrkande 8 berörd del i motion U518, yrkande 7 berörd del i motion U515, yrkande 5 i motion U519, yrkande 3 i motion U522 och yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542 anses besvarade.
VII. Jordbruk, livsmedel
Sammanfattning av motionerna
I motion U504 (m) yrkas att nuvarande regler för industrins råvarukostnadsutjämning med anpassning till EG skall bibehållas oberoende av ursprungsland.
I motion U518 (c) yrkande 13 framförs att jordbruksproduktionen bör planeras på ett sätt som garanterar en långsiktig uthållig folkförsörjning i hela Europa.
I motion Fi207 yrkande 5 (mp) sägs att jordbrukspolitiken inte skall anpassas till EG. I motion U522 (mp) yrkande 11 begärs klarläggande om att förhandlingsmandatet inte omfattar jordbruket. I motion U542 (mp) yrkande 8 framförs de skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som inte får utjämnas genom att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar försenas.
Utskottet
Inledningsvis kan konstateras att EFTA-ländernas deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) inte ligger inom ramen för de pågående EES-förhandlingarna. Däremot berörs jordbruket genom att samarbetet EG/EFTA syftar till att innefatta handeln med bearbetade jordbruksvaror samt regelverket för livsmedel. Vidare ingår regelverket för veterinära och fytosanitära (växtsanitära) frågor.
I utskottets betänkande 1988/89:UU19 angavs att de grundläggande principerna för den svenska jordbrukspolitiken överensstämmer i sina huvuddrag med EG:s jordbrukspolitik. Enligt utskottets bedömning skulle ett nära samarbete med EG även på jordbruksområdet ur denna synvinkel inte behöva möta några allvarliga hinder. Redan under de kontakter som förekom mellan Sverige och EG i början av 1970-talet förklarade den svenska regeringen att Sverige utan större problem skulle kunna tillämpa EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Utskottet framförde vidare vikten av att ta hänsyn till det jordbruk som har regionalpolitisk betydelse och som bidrar till att bevara särskilda miljövärden.
Dessa uttalanden äger sin giltighet även i dag.
I jordbruksutskottets yttrande sägs bl.a. att generell frihandel med jordbruksprodukter inte är aktuell inom EES. Däremot diskuteras möjligheten att underlätta handeln med specifika produkter med anknytning till jordbrukssektorn. EG har bl.a. markerat önskvärdheten av att liberalisera handeln med vissa produkter, såsom grönsaker och frukt, från de fattigare Medelhavsländerna. EFTA har offensiva intressen som i första hand ligger inom området bearbetade jordbruksprodukter. I anslutning härtill diskuteras också nya regler för råvaruprisutjämning. I den våren 1990 framlagda livsmedelspolitiska propositionen (1989/90:146) konstaterades att förhandlingarna mellan EFTA och EG inte omfattar en gemensam jordbrukspolitik. Samtidigt framhölls att önskemål från EG:s sida om ökat marknadstillträde för vissa jordbruksprodukter motiverade lättnader på EG-marknaden för intressanta svenska produkter. Med åberopande av vad som anförts i propositionen framhöll jordbruksutskottet i likhet med vissa motionärer att det från jordbrukets synpunkt var angeläget med ett ökat marknadstillträde inom EG för svenska livsmedel. Utskottet utgick ifrån att de lättnader för intressanta produkter som avsågs i propositionen gällde jordbruksprodukter (1989/90:JoU25).
Utrikesutskottet ansluter sig till vad som anförts av jordbruksutskottet.
Jordbruksutskottet refererar, med anledning av motion U518 yrkande 13 om planering av långsiktigt uthållig folkförsörjning i Europa, ur sitt betänkande om livsmedelspolitik (1989/90:JoU25) att det knappast är möjligt att närmare bedöma i vad mån det fanns anledning att göra antaganden om den framtida utvecklingen av den globala livsmedelsförsörjningen som väsentligen avvek från regeringens bedömning som grundades på FAO:s undersökningar och prognoser. Samtidigt anslöt sig utskottet till vissa motionärers synpunkter när det gäller de risker för livsmedelsproduktionen som är förenade med ekologiska katastrofer och annan negativ miljöpåverkan. Det ansågs ej meningsfullt att föreslå något bestämt riksdagsuttalande i en fråga där möjligheterna att dra bestämda slutsatser om den långsiktiga utvecklingen i hög grad är begränsade.
Urikesutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uttalande. Utskottet noterar härutöver att en förbättring av livsmedelsförsörjningen i Central- och Östeuropa kan förväntas efter en övergång till marknadsekonomi på jordbruksområdet. Det effektivaste sättet att tillgodose en långsiktig folkförsörjning i Europa torde således vara, förutom övergång till marknadsekonomi i vissa länder, en avreglering av jordbruksmarknaderna liksom en reducering av de höga stödnivåerna. En sådan omställning måste ske under miljömässigt acceptabla former.
Med anledning av motion U504 om råvarukostnadsutjämning kan följande sägas. Riksdagen beslutade 9 juni i år (1989/90:JoU25) att nuvarande system för utjämning av industrins råvarukostnader (RÅK) bibehålls i avvaktan på resultatet av de förhandlingar som pågår mellan EFTA och EG om ett enhetligt system.
När det gäller det som anförts i motion U542 yrkande 8 om skyddsnormer vill utskottet upprepa det som nämnts på flera ställen i betänkandet och även i inledningsavsnittet, nämligen att det inte finns någon särskild grund för att en anpassning till EG:s regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden, även om det ibland måste bli fråga om förändringar, samt att utgångspunkten är att lägre skyddsnormer inkl. minskat konsumentskydd inte bör accepteras. Frågan är föremål för förhandlingar i vilka det kan bli fråga om särskilda lösningar.
Med det ovan anförda får motion U504, yrkande 13 i motion U518 och yrkande 8 i motion U542 anses besvarade. Yrkande 5 i motion Fi207 och yrkande 11 i motion U522 avstyrks.
VIII. Transporter
Sammanfattning av motioner
I motion U520 (m) framförs med utgångspunkt från önskemål om förbättrad trafiksäkerhet dels att en harmonisering i Sverige av gällande hastighetsgränser bör ske till de krav som gäller i övriga Västeuropa, dels att en tidsplan för införandet av till EG anpassade hastighetsbegränsningar fastställs.
I motion U523 (mp) anges att en anslutning eller harmonisering med Romfördragets artikel 75 vore oförenlig med en trovärdig neutralitetspolitik. Det framförs i motionen att tillämpningen av artikel 75 skulle kunna innebära att ett EG-land kan tvingas tillåta genomfart för krigsmateriel och trupper.
I motion U542 (mp) anförs dels att EG-anpassningen inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken, dels att de av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande åtgärder som motiveras av EG-anpassning inte skall genomföras.
Enligt motion U531 (m) måste svensk sjöfartspolitik utformas så att svenska rederier kan medverka på samma villkor som gäller i EG-länder. Sverige måste arbeta aktivt så att svenska skepp och rederier inte utsätts för diskriminering till följd av konkurrensreglernas tillämpning.
Utskottet
Såväl i trafikutskottets yttrande som i utrikesutskottets betänkande 1988/89:UU19 refereras till riksdagens beslut den 5 maj 1988 med anledning av proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet (Sverige och Europa), TU 1987/88:21. I beslutet framhåller riksdagen att Sverige bör verka för en gemensam europeisk transportmarknad. Detta innebär att Sverige eftersträvar en harmonisering av de europeiska ländernas regelsystem i syfte att utjämna skiljaktigheter vad gäller konkurrensvillkoren för de internationella transporterna. Den svenska trafikpolitiken bör utvecklas på ett sätt som gör att den inte avviker från huvuddragen i EG:s trafikpolitik. Enligt riksdagsbeslutet är det önskvärt med en enhetlig trafikpolitik där Sverige framför allt ifråga om de internationella transporterna har samma regler som EG. Samtidigt fastslås i riksdagens beslut att den gemensamma trafikpolitiken inte får innebära att avkall görs på väsentliga intressen i fråga om miljö, säkerhet och hälsa. Vidare anges att utvecklingen av den internationella kombinerade väg- och järnvägstrafiken bör stödjas och att en framtida avreglering av den internationella vägtrafiken inte behöver innebära negativa konsekvenser för järnvägarna och den kombinerade trafiken.
Trafikutskottet finner i sitt yttrande inga skäl för att göra någon ändring av de yttranden om gemensam trafikpolitik som gjordes vid riksdagsbeslutet.
Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande. Frågan om en gemensam trafikpolitik är föremål för diskussioner inom ramen för EG/EFTA-samarbetet. Utskottet utgår ifrån att regeringen söker tillgodose svenska intressen, bl.a. när det gäller miljöskyddsaspekterna, utan att den grundläggande ambitionen att finna gemensamma trafikpolitiska bestämmelser åsidosätts.
Härmed avstyrks yrkande 9 i motion U542 (mp).
Trafikutskottet refererar i sitt yttrande till riksdagsbeslutet 1987 (TU19) om ett tioårigt investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av vägnätet. Dessa åtgärder bedömdes vara av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri som utnyttjar skogsråvaror. Dessutom innebär åtgärderna att anpassningen till EG underlättas. Trafikutskottet ser i sitt yttrande inga skäl att ompröva 1987 års riksdagsbeslut.
Trafikutskottet refererar vidare till sitt betänkande TU 1987/88:20 i vilket anges att utvecklingen av biltrafiken måste ske under beaktande av kraven på en hög säkerhet och en god miljö. I beslutet betonas att för att komma till rätta med vägtrafikens miljöproblem krävs i första hand miljövänligare fordon.
Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U542 (mp).
I trafikutskottets yttrande anges att EG-staterna ännu inte nått enighet om harmoniserade hastighetsbegränsningar för personbilstrafiken. I fråga om lastbilar och bussar föreligger ett preliminärt förslag men som ännu inte lett till enighet. Utskottet nämner vidare att en nordisk harmonisering av hastighetsgränserna har aktualiserats och att trafiksäkerhetsverket på uppdrag av regeringen utarbetat ett förslag till nya regler för hastighetsbegränsningar i Sverige. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Utrikesutskottet ansluter sig till trafikutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U520 (m).
Avsikten med artikel 75 i Romfördraget är att transporter skall kunna ske på lika villkor ur konkurrensrättlig synvinkel. Detta innebär inte automatiskt rätt till tillträde till annan stats territorium. Artikel 75 innebär således inte att krigsmateriel eller trupp fritt skall kunna föras över gränserna.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U523 (mp).
Beträffande sjöfart kan utskottet konstatera att förhandlingar för närvarande pågår mellan EG- och EFTA-länderna inom ramen för EES-processen. Syftet med förhandlingarna är att uppnå en gemensam transportmarknad och således motverka diskriminering.
Med det ovan anförda får motion U531 (m) anses besvarad.
IX. Massmedia och kultur
Motionerna
Moderata samlingspartiet tar i motion U509 upp Sveriges deltagande i kultursamarbetet inom EG. I motiveringen som återfinns i motion Kr256 påpekas att EG-kommissionen år 1987 antog ett program med riktlinjer för kultursamarbetet fram t.o.m. år 1992 och att arbetet på att utforma ett program för tiden därefter har påbörjats.
I motion U518 (c) förordas att den svenska regeringen inom ramen för ESK-processen skall verka för att en europeisk kulturfond inrättas.
Enligt motion U522 yrkande 5 (mp) vill motionärerna att riksdagen skall begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet ej omfattar harmonisering av radio-TV-verksamheten.
Utskottet
Sverige, övriga EFTA-länder och EG har gemensamma värderingar i fråga om kulturens roll i samhället och betydelsen av kulturell mångfald. Detta utgör en god grund för ett utökat samarbete på kulturområdet.
I kulturutskottets yttrande redogörs för en del av EG:s arbete på kulturområdet. Kulturutskottet konstaterar att kulturfrågorna inom EG inte finns inskrivna som ett område för gemenskapspolitik vare sig i Romtraktaten eller i den europeiska enhetsakten. I samband med besluten om att genomföra den inre marknaden och behoven att därvid också definiera ett "Medborgarnas Europa" antog EG-kommissionen det nämnda programmet för kulturfrågor. I programmet anges fyra områden som speciellt viktiga, nämligen bokutgivning och översättning, sponsring, audiovisuella frågor och kulturutbildning. EG:s ministerråd har inrättat en särskild kulturkommitté för att bereda, verkställa och följa upp arbetsprogrammet.
Inom EG har en rapport--Culture and the European citizen in the year 2000--utarbetats av en av kommissionen särskilt tillsatt kommitté. I rapporten som överlämnades till kommissionen i november 1989 föreslås en rad åtgärder på kulturområdet. Kommissionen har ännu inte tagit stälning till kommitténs förslag.
I yttrande redogörs vidare för Sveriges arbete när det gäller kulturfrågorna inom ramen för EG-samarbetet. Utskottet uppger att för kulturfrågor har en särskild arbetsgrupp -- arbetsgruppen för kultur- och informationsutbyte med Europa (EKI) -- tillkallats. Arbetsgruppen -- i vilken ingår representanter för bl.a. utrikesdepartementet och utbildningsdepartementet -- har genom möten med företrädare för olika sektorer inom kulturlivet sökt kartlägga hinder och möjligheter för ökat kulturutbyte med Europa. Arbetsgruppen har i juni 1990 sammanträffat med företrädare på tjänstemannaplanet för Kommissionen och EG:s ministerråd för fortsatta diskussioner rörande möjligheterna för kultur- och erfarenhetsutbyte i Europa. En fråga som uppmärksammas är också hur EG:s regelsystem kan komma att påverka de svenska kulturpolitiska stödsystemen. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att en specialstudie av detta problem skall genomföras inom utbildningsdepartementet.
I detta sammanhang kan även nämnas att inom Nordiska rådet diskuteras EG och kulturen i ett nordiskt perspektiv och möjligheterna för de nordiska länderna att spela en roll som kulturnationer i framtidens Europa.
Kulturutskottet konstaterar sålunda att det från svensk sida pågår ett omfattande arbete när det gäller att följa utvecklingen av kulturfrågor inom EG och att skapa förutsättningar för att det svenska kulturlivet skall kunna delta i de projekt som planläggs inom EG.
Utrikesutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.
Härtill kan fogas att det är viktigt att främja Sveriges deltagande i de stipendieprogram på kulturområdet som avses läggas fram inom EG.
Vad gäller förslaget i motion U518 om en europeisk kulturfond anför kulturutskottet följande: Den i motionen nämnda konferensen i Budapest 1985 avslutades efter sex veckors diskussioner utan att enighet hade kunnat uppnås om ett slutdokument. Som följd härav finns inga förslag från denna kulturkonferens som senare möten inom ESK-processen haft att ta ställning till. Enligt vad utskottet inhämtat har förslag om inrättande av en europeisk kulturfond inte förts fram i den fortsatta ESK-processen.
Utskottet har i det föregående redogjort för det arbete som pågår inom EG för att stödja och utveckla kultursamarbetet i Europa. Även inom Europarådet vidtas olika åtgärder för att stärka den europeiska kulturen.
Utskottet gör följande bedömning. Resultatet av de pågående EES-förhandlingerna mellan EG- och EFTA-länderna kan självfallet få stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i Europa. Utskottet anser att det inte finns förutsättningar för att medan förhandlingarna pågår bedöma lämpligheten av att en sådan fond inrättas, som motionen synes syfta till, nämligen en fond för kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika.
Utrikesutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.
Med det ovan anförda får motion U509 (m) och yrkande 12 i motion U518 anses besvarat.
I motion U522 berörs mediaområdet. I anslutning till behandling av denna motion erinrar kulturutskottet om utbildningsministerns uttalande i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 98). Han framhöll vikten av att främja ett ökat utbyte inom Norden och Europa men menade också att det var viktigt att slå vakt om vår nationella identitet.
Utbildningsministern bedömde att det viktigaste är att komma fram till en nationell politik inom främst det audiovisuella området som tillåter oss att upprätthålla dagens höga ambitionsnivå samtidigt som den tar hänsyn till att samarbetet med andra länder bör intensifieras.
Vidare fastslogs att målet för den svenska televisionen även i fortsättningen bör vara att verka för yttrandefrihet, mångfald och kvalitet. Det svenska språket och den svenska kulturens ställning bör värnas, och det nationella TV-utbudet bör vara tillgängligt i hela landet.
Kulturutskottet utgår från att EES-förhandlingar från svensk sida bedrivs utifrån det synsätt på massmediepolitiken som ovan redovisats.
Kulturutskottet erinrar vidare om att på massmedieområdet har samarbetssträvandena i Europa förra året lett till betydelsefulla resultat. Den 5 maj 1989 öppnades Europarådets konvention om gränsöverskridande television för undertecknande. Konventionen har hitintills skrivits under av tretton medlemsstater, bland dem Sverige. Den 3 oktober 1989 antog EG:s ministerråd direktivet TV utan gränser, som vuxit fram i ett komplicerat samspel med den nyssnämnda konventionen -- EG:s medlemmar formerar ju en majoritet inom Europarådet.
I månadsskiftet september-oktober 1989, slutligen, avhölls i Paris på initiativ av Frankrikes president och EG-kommissionen, en konferens -- de s.k. assises audiovisuelles -- med deltagande av såväl EG-staterna som övriga västeuropeiska stater damt vissa öststater. Konferensen följs för närvarande upp med ett antal konkreta samarbetsprojekt för att stärka den europeiska TV- och filmproduktionen, det s.k. Audiovisuella Eureka. I sammanhanget kan nämnas att Europarådet år 1989 inrättade en europeisk fond för stöd till samproduktion och distribution av film--EURIMAGES. Sverige blev medlem i fonden under år 1989.
Utskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande.
Härmed avstyrks motion U522 yrkande 5.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det enda EG-direktiv som finns på området och som berörs i Sveriges EG-samarbete "TV utan gränser" på åtskilliga punkter sammanfaller med Europarådets konvention om gränsöverskridande TV och som Sverige undertecknade 1989. Den harmonisering som är aktuell i sammanhanget är gemensamma regler för innehållet i vidaresända program i andra länder samt eventuella åtgärder för att stärka det europeiska inslaget i programutbudet. Ett exempel på en fråga som kan komma att diskuteras i sammanhanget är regler för reklam i vidaresända program. Utskottet drar slutsatsen att staternas rätt att utforma sin egen nationella radio- och TV-politik och andra övergripande frågor inte närmare berörs i EG-samarbetet.
X. Närings- och regionalpolitiska frågor
Motionerna
Miljöpartiet anför i motion U533 yrkande 1 att en EG-anpassning av svenskt näringsliv riskerar att leda till handelskrig. Vissa väl förberedda storföretag kan skörda vinster, men många företag som är sämre rustade för stenhård internationell konkurrens kommer att gå under.
I yrkande 3 i motion U533 (mp) begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att självt besluta om regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva underställas EG:s eller annat överstatligt organs godkännande.
Utskottet
En av de grundläggande målsättningarna med Sveriges närmande till EG är att de svenska företagen skall kunna konkurrera på lika villkor med andra företag på den europeiska marknaden. Skapandet av en västeuropeisk marknad enligt de riktlinjer som gäller för det pågående samarbetet mellan EG och EFTA kommer enligt utskottets bedömning att förbättra förutsättningarna för industriell verksamhet i Sverige och därigenom underlätta en aktiv närings- och regionalpolitik. Utskottet anser sammanfattningsvis att det inte finns belägg för bedömningen att ett närmande till EG skulle leda till en försämrad regionalpolitisk utveckling i Sverige. Det kan i sammanhanget konstateras att regionalpolitik fått stor uppmärksamhet inom EG. Anslagen till EG:s strukturfonder har ökat kraftigt under senare år. Syftet är att underlätta utvecklingen i de delar av EG som har en väsentligt lägre utvecklingsnivå än genomsnittet.
Såväl näringsutskottet som arbetsmarknadsutskottet tar i sina yttranden upp närings- och regionalpolitiska frågor.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande att en ökad internationell konkurrens inte bara är en följd av utan ett av syftena med den ekonomiska integrationen i Europa. Näringsutskottet tar därför avstånd från den grundsyn på konkurrensens roll i det ekonomiska livet som motion U533 ger uttryck för.
I arbetsmarknadsutskottets yttrande refereras vad utskottet anförde i sitt betänkande Regionalpolitik för 90-talet (1989/90:AU13). Där framförde utskottet att med det mycket stora internationella beroende som Sverige och de svenska företagen lever i finns det all anledning att se till att eventuella otillbörliga och konkurrenssnedvridande företagsstöd försvinner.
Det är alltså utskottets uppfattning att vi i Sverige inte kan driva en regionalpolitik och näringspolitik helt oberoende av omvärlden.
De nya riktlinjerna i regionalpolitiken innebär bl.a. en förskjutning från direkt företagsstöd till insatser med syfte att utveckla infrastrukturen i de sämst ställda regionerna. Ett av motiven till denna inriktning är anpassning till internationell standard. Regler på detta område finns såväl i GATT som i EFTA och EG.
Utrikesutskottet ansluter sig till yttrandena från närings- och arbetsmarknadsutskotten.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks yrkandena 1 och 3 i motion U533.
XI. Sociala frågor
Motionerna
I motion U506 (v) föreslås att regeringen tillsätter en särskild arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn. I motion U515 yrkande 7 (delvis) anges att Sverige inte kan godta försämringar bl.a. när det gäller den generella välfärdspolitiken.
Miljöpartiet hemställer i motion U521 yrkande 1 att riksdagen ger regeringen till känna att de i motionen citerade negativa verkningarna, som enligt regeringens årsrapport om det europeiska samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen, inte är ett pris som Sverige är berett att betala för EG-anpassningen.
I yrkande 6 i motion U521 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG eller annat överstatligt organ.
Vidare begär miljöpartiet i motion U521 yrkande 7 ett tillkännagivande om att folkpensionen skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska medborgare. Motionärerna anför vidare att en EG-anpassning även leder till en successiv anpassning av de sociala kostnaderna och därmed av de sociala förmånerna. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om att den svenska generella socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens skull.
I motion U522 yrkande 7 anser miljöpartiet att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av socialförsäkringssystemet.
Centern hemställer i motion U530 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar med EG. Motionärerna framhåller bl.a. att Sverige sett i ett europeiskt perspektiv har kommit relativt långt när det gäller stödet till människor med handikapp. I Sverige har samhället ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade till frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga liv. Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett närmande till EG.
Utskottet
I december 1989 antog stats- och regeringschefer i elva av EG:s tolv medlemsländer Gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare. Stadgan har formen av en högtidlig deklaration och är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna. Stadgan har dock en stor betydelse som ett politiskt instrument, eftersom den anger viktiga grundläggande sociala rättigheter för varje land att respektera.
I stadgan slås arbetstagarnas rättigheter i arbetslivet och deras rättigheter på den sociala trygghetens område fast. Stadgan utgör en bas dels för kommande lagstiftningsarbete och programverksamhet inom EG, dels för nationella åtgärder i medlemsstaterna. EG-kommissionen har presenterat ett handlingsprogram för implementeringen av stadgan. I handlingsprogrammet berörs bl.a. frågor rörande arbetsmarknaden, anställningsförhållanden, löner, social trygghet, medbestämmande, yrkesutbildning, jämställdhet, hälsa och säkerhet m.m. De direktiv som antagits eller förutses antas har generellt karaktären av minimikrav för de samverkande staterna. Den viktiga roll som arbetsmarknadens parter har framhålls i handlingsprogrammet.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande att lagstiftningen inom EG på det sociala området har mycket begränsad omfattning och att någon ändring för närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam socialpolitik.
De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad uppmärksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare", ett icke bindande dokument som antagits av elva av medlemsländerna. Vidare har EG antagit ett handlingsprogram för tillämpning av den sociala stadgan innehållande ett antal förslag till åtgärder, som nu enligt uppgift genomförs.
Socialutskottet nämner att Sverige liksom de flesta EFTA-länderna och flertalet EG-länder i större eller mindre omfattning anslutit sig till Europarådets sociala stadga som är bindande och garanterar ett flertal grundläggande sociala rättigheter.
Socialutskottet anser det angeläget att Sverige nära följer utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala välfärden. En självklar utgångspunkt måste vara att Sverige i kontakterna med EG med kraft slår vakt om de resultat som uppnåtts på det sociala området i vid bemärkelse. Det är också viktigt att Sverige i den utsträckning det är möjligt deltar i projekt och arbetsgrupper m.m. på detta område inom EG.
Utrikesutskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt betona vikten av den sociala dimensionen inom ramen för Sveriges samarbete med EG. Den grundläggande synen är att den höga ambitionsnivån i svensk socialpoltik skall bibehållas och att det breddade och fördjupade samarbete med EG som Sverige eftersträvar kommer att gagna social trygghet och välfärd.
Med anledning av yrkande 1 i motion U506 om att tillsätta en särskild arbetsgrupp kan följande anföras. Förhandlingarna mellan Sverige och EG sker inom den förhandlingsgrupp som behandlar angränsande politikområden. På svensk sida har en särskild statssekreterargrupp inrättats för att samlat behandla de frågor som rör den sociala dimensionen inom ramen för samarbetet med EG. Vidare finns en expertgrupp på området inom EFTA bl.a. för att understödja förhandlingarna.
Med det ovan anförda får yrkande 1 i motion U506, yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 1 i motion U521 anses besvarade.
Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande vissa pensions- och socialförsäkringsfrågor. Enligt socialförsäkringsutskottet bygger EG-systemet på principen att alla förvärvsarbetande skall omfattas av socialförsäkringen i förvärvslandet oavsett i vilket land de är bosatta. Vidare får ett EG-lands nationella lagstiftning inte göra skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de är medborgare i något EG-land. För att uppfylla dessa principer måste vissa förändringar göras i den svenska lagstiftningen. En anslutning till EG:s system nödvändiggör även förändringar i kvalifikationsvillkoren för svensk folkpension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att utreda möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem, och uppdraget har redovisats den 11 juni 1990. Förändringar i folkpensionssystemet övervägs för närvarande av pensionsberedningen, som väntas avge sitt slutbetänkande i november 1990.
Eftersom vissa förändringar måste göras i det svenska socialförsäkringssystemet vid en anpassning till EG framhåller socialförsäkringsutskottet betydelsen av att man från regeringens sida med särskilt intresse bevakar socialförsäkringsfrågorna i EG-sammanhang. Utskottet förutsätter att konsekvenserna för den svenska socialförsäkringen ytterligare analyseras. Socialförsäkringsutskottet erinrar vidare om den allmänna bedömning utrikesutskottet gjorde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:UU19, nämligen att det inte finns någon särskild grund för antagandet att en anpassning till EG:s regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden, även om det ibland måste bli fråga om förändringar. Vidare angavs att det inte finns anledning att tro att Sverige ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer att behöva uppge centrala svenska värderingar.
Utskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets yttrande.
Härmed får yrkandena 7 och 8 i motion U521 anses besvarade med vad utskottet anfört. Yrkande 7 i motion U522 avstyrks.
Handikappfrågorna behandlas i socialutskottets yttrande. Däri anges att det inom EG finns ett program för att främja social och ekonomisk integration, det s.k. HELIOS-programmet (Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society) som omfattar åten 1988--1991. Det skall bidra till att de handikappade integreras socialt och ekonomiskt. Ungefär 10 % av EG:s befolkning, eller ca 30 miljoner människor, beräknas ha ett handikapp. 1988--1991 har omkring 150 milj.kr. avsatts för att intensifiera samarbetet med näringslivet i olika EG-länder. Det finns en oro för att de handikappades situation kan komma att förvärras under tider med stor arbetslöshet. Arbetet på EG-nivå skall leda fram till ett förslag från kommissionen. De handikappade och deras familjer skall ges tillfälle att yttra sig i två rådgivande organ till kommissionen. Lokala och nationella ansträngningar skall förhoppningsvis inspireras av HELIOS-programmet. Ett andra handikapprogram aviseras i det nya sociala programmet, HELIOS II, för 1992--1996. Ett direktivförslag för åtgärder för de motoriskt handikappade avses även utarbetas inom ramen för det nya sociala programmet. Avsikten är att ge de handikappade förutsättningar för att kunna skaffa sig både yrkesutbildning och arbete. Sverige har under de gångna åren haft vissa informella kontakter med HELIOS-programmets sekretariat.
Socialutskottet anser att samhällets ansvar för handikappade inte får uttunnas vid ett närmare samarbete med EG. Sverige bör också så långt det är möjligt medverka i EG:s program för social och ekonomisk integration för handikappade (HELIOS).
Utrikesutskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande och vill framhålla vikten av att handikappfrågorna ges erforderlig uppmärksamhet inom ramen för samarbetet med EG.
Härmed får motion U530 anses besvarad.
Läkemedelsfrågorna behandlas i socialutskottets yttrande. Där anges att socialutskottet i sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet, 1988/89:SoU4y, behandlade en motion om att läkemedelskontroll och läkemedelspolitik skulle undantas från EG-anpassning. Socialutskottet redogjorde i yttrandet för den utveckling inom dessa områden som skett bl.a. inom EG och EFTA.:
Socialutskottet anser att svensk läkemedelsindustri vid upprepade tillfällen har framhållit behovet av en harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s med hänsyn till den svenska läkemedelsexporten.
Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv m.m. på detta område gjorts inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Den allmänna upfattning inom avdelningen är att skillnaderna mellan EG:s regler på läkemedelsområdet och motsvarande svenska bestämmelser sakligt sett inte är stora. En ytterligare svensk harmonisering skulle inte medföra att kraven på läkemedel i Sverige generellt skulle minska.
Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan EFTA-länderna om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas upp. EG har också under hand visat intresse för diskussioner med EFTA i läkemedelsfrågor.
Socialutskottet bedömer att en harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s innebär ingen nackdel för den svenska läkemedelskontrollen. Däremot finns det skäl anta att en ytterligare harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s skulle vara till fördel för den svenska läkemedelsindustrins möjligheter att exportera läkemedel till EG-länderna.
Socialutskottet kunde inte förorda att läkemedelskontrollen och läkemedelspolitiken undantogs från en EG-anpassning och föreslog därför att motionen avslogs.
Utskottet ansluter sig till socialutskottets yttrande.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U521.
Alkoholfrågor
Motionerna
I vänsterpartiets motion U512 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om att alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna. Motionärerna framhåller att alkoholpolitiken är dåligt utvecklad i EG-länderna och att den svenska alkoholpolitiken är i fara. Detta måste de svenska EG-förhandlarna bli medvetna om.
I miljöpartiets motion U521 yrkande 4 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att anpassa sig till någon gemensam alkoholskattesats tillsammans med EG.
I motion U541 (fp) hemställs att de alkoholpolitiska frågorna bör tas in som en viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG. Motionären anför att ett medlemskap medför att vi blir formellt bundna till beslut som fattas inom gemenskapen. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för folkhälsan om vi inte kan bevara vår handlingsfrihet på alkoholpolitikens område. Detta bör ges regeringen till känna.
I motion U544 yrkande 2 (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik vid en anpassning till EG.
I motion U544 yrkande 1 (mp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom EG.
I motion U546 hemställs att den pågående EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks.
I motion U549 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls vid förhandlingar med EG.
Utskottet
I förra årets betänkande 1988/89:UU19 angavs att alkoholpolitikens syfte måste vara att bringa ned konsumtionen av alkohol, bl.a. med hjälp av en verksam prispolitik. Vidare sades att Sverige även inom ramen för ett närmare samarbete med EG avser föra en självständig politik med priset som ett viktigt instrument. Denna hållning kvarstår.
Statsrådet Lindqvist svarade den 16 oktober 1990 på en fråga om alkoholpolitiken och EG: Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av diskussionerna mellan EG och EFTA när det gäller alkoholpolitikens utformning. Det ena är punktskatterna, det andra är gränshandeln och det tredje är monopolen.
Gränshandeln har, enligt statsrådet Lindqvist, över huvud taget ännu icke diskuterats, ännu mindre utifrån ett alkoholpolitiskt perspektiv. Men den frågan kommer säkert längre fram, enligt svaret.
När det gäller monopolen anfördes i statsrådet Lindqvists svar att man från EG-kommissionens sida har krävt att en paragraf som motsvarar Romtraktatets 37 § om att statsmonopol inte får innebära handelspolitisk diskriminering skall tas upp till diskussion. Vi får, enligt statsrådet Lindqvists svar, räkna med att en diskussion kommer kring de alkoholmonopol som finns. Här pågår dels en intern utredning inom regeringskansliet, dels diskussioner mellan de olika EFTA-medlemmarna för att finna en gemensam linje. Några förhandlingar har ännu inte skett på den punkten.
Beträffande punktskatter har utskottet erfarit följande:
Det förslag på skatteområdet som EG internt diskuterar rör i huvudsak de indirekta skatterna (mervärdeskatten och punktskatterna). Harmonisering på skatteområdet är dock något som visat sig tillhöra de allra svåraste frågorna att uppnå enighet kring inom EG. För närvarande är inriktningen att uppnå en överenskommelse om minimiskattesatser. En sådan överenskommelse skulle inte hindra ett land från att använda högre skattesatser. När slutliga beslut kan tas är för närvarande oklart.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande angående alkoholpolitik bl.a. att det inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom EG och inte heller någon gemensam skattepolitik. Diskussioner pågår dock om skattepolitiken. Inget hindrar ett land från att bedriva en restriktiv alkoholpolitik, där t.ex. prismekanismen utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Socialutskottet vill kraftigt understryka att integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga. Skatteutskottet uppger i sitt yttrande att de pågående EES- förhandlingarna inte i någon nämnvärd utsträckning omfattat beskattningsfrågorna, vare sig på alkoholområdet eller i övrigt. Vidare säger skatteutskottet att den framtida utformningen av de svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning (Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (dir. 1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas.
Utskottet ansluter sig till social- och skatteutskottens yttranden.
Härmed får motion U541, motion U546, motion U512, yrkande 4 i motion U521 och yrkandena 1 och 2 i motion U544 och motion U549 anses besvarade med vad utskottet anfört.
XII. Den interna organisationen
Motionerna
I motion U518 (c) anförs vikten av att informationsutbytet mellan riksdagen och regeringen i EG-frågan intensifieras. För att få bredast möjliga majoritet i riksdagen i frågan är det nödvändigt att riksdagen får tillfälle att delge regeringen sina synpunkter på förhandlingsläget innan förhandlingarna inleds.
I motion U522 yrkande 17 (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär omedelbara åtgärder för att tillgodose att "allt relevant material" angående EG-anpassningen utan dröjsmål eller hinder görs tillgängligt för EFTA-delegationens medlemmar, i enlighet med tidigare fattat riksdagsbeslut med denna innebörd.
Utskottet
År 1988 upprättades inom regeringskansliet en organisation för beredning av integrationsfrågorna inom statsdepartementen. Arbetet leds av en statsrådsgrupp under statsministerns ordförandeskap. Därunder svarar en statssekreterargrupp för den löpande styrningen av arbetet. Ett omfattande analysarbete pågår inom 25 departementala och interdepartementala arbetsgrupper. Referensgrupper med företrädare för olika samhällsintressen har knutits till flertalet av de nämnda arbetsgrupperna. En särskild beredningsgrupp under en chefsförhandlare samordnar arbetgruppernas arbete. Samordningsansvaret ligger på utrikesdepartementets handelsavdelning, i vilken ingår ett särskilt integrationssekretariat (ISEK). Ett råd för Europafrågor för information och samråd har inrättas i vilket ingår företrädare för näringslivet, bankerna, fackföreningsrörelsen och högskoleväsendet.
Som tidigare nämnts i betänkandet har de fem arbetsgrupperna, i vilka de undersökande samtalen mellan EG och EFTA fördes (varor, kapital och tjänster, personers rörlighet, angränsande områden samt rättsliga och institutionella frågor), sedan förhandlingarna formellt öppnades 20 juni 1990 omvandlats till förhandlingsgrupper. Förhandlingsarbetet samordnas genom en särskild arbetsgrupp för chefsförhandlarna.
Kontakt- och informationsutbytet mellan regering och riksdag sker främst genom utrikesnämnden, utrikesutskottet och riksdagens EFTA-delegation samt riksdagens kammare. EFTA-delegationen förstärktes under 1989 med ytterligare tre suppleanter för att ge alla riksdagspartier möjligheter att delta. Vid EFTA-delegationens sammanträden ges en löpande och regelbunden information om Sveriges samarbete med EG inkl. de pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG.
I riksdagens ställs ett växande antal interpellationer och frågor angående Sveriges samarbete med EG. Härtill har varje riksdagsutskott möjlighet att inom ramen för löpande ärendeberedning inhämta specifik information om EG-samarbetet från regering och myndigheter.
Regeringsföreträdare har vid ett antal tillfällen framhållit vikten av att riksdagen ges bred och löpande information om det svenska samarbetet med EG och förhandlingarna mellan EG och EFTA.
I sitt betänkande 1989/90:KU30 tog konstitutionsutskottet upp frågan om information från regering till riksdag i anslutning till EG-samarbetet. Behandlingen föranleddes av en förfrågan om att få tillgång till relevant material avseende de svenska kontakterna med EG. Konstitutionsutskottet betonade vikten och värdet av att riksdagspartierna genom sina representanter i EFTA-delegationen hålls underrättade om förhandlingsarbetets utveckling. Vidare angav KU att partierna kan komma att fästa olika avseende vid olika aspekter av integrationsarbetet. Härav följer att man också kan ha skilda uppfattningar om vad som i sammanhanget är relevant material. Konstitutionsutskottet noterade med tillfredsställelse att det är regeringens uttalade ambition att så långt möjligt efterkomma delegationens önskemål om information.
Utskottet finner att informationsflödet rörande EG-samarbetet till riksdagen fungerar väl med de instrunment som står till buds. Utskottet utgår ifrån att regeringen även framgent fortlöpande söker förmedla så bred och aktuell information som möjligt vad gäller Sveriges samarbete med EG.
Utskottet vill vidare betona betydelsen av att allmänheten ges god information om Sveriges samarbete med EG. Mot bakgrund av de uttalanden utskottet gjort tidigare i betänkandet rörande svenskt medlemskap i EG anser utskottet att ytterligare informationsinsatser är nödvändiga i syfte att främja en allsidig belysning av och diskussion om Sveriges Europasamarbete. Utskottet förutsätter att regeringen inkommer med förslag med denna innebörd.
Med det ovan anförda får yrkande 9 i motion U518 och yrkande 17 i motion U522 anses besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande samarbetet Sverige--EFTA--EG att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 3 i motion 1989/90:U501, yrkande 2 i motion 1989/90:U503, ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och ifrågavarande del av yrkande 8 i motion 1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U519, yrkande 12 i motion 1989/90:U522 och motion 1989/90:U548, res. 3 (v) res. 4 (mp)
2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete att riksdagen med anledning av yrkande 1, ifrågavarande del av yrkande 3 i motion 1989/90:U501, yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503, yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U515, yrkandena 6 och 11 i motion 1989/90:U518 och yrkande 1 i motion 1989/90:U519 och med avslag på yrkande 3 i motion 1989/90:U515, yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U519 och yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 5 (m, fp) res. 6 (v) res. 7 (mp)
3. beträffande rättsliga och institutionella frågor att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U515 och yrkandena 14 och 15 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 16 i motion 1989/90:U522, res. 8 (mp)
4. beträffande parlamentarikersamverkan att riksdagen förklarar motion 1989/90:U554 besvarad med vad utskottet anfört,
5. beträffande frihandel och tullunion att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1989/90:U503, yrkande 7 i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1989/90:U515 och yrkande 7 i motion 1989/90:U519, res. 9 (v) res. 10 (mp)
6. beträffande Cassis de Dijon-principen att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1989/90:U515 och yrkande 13 i motion 1989/90:U522, res. 11 (v) res. 12 (mp)
7. beträffande krigsmateriel att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1989/90:U522 och yrkande 2 i motion 1989/90:U523, res. 13 (v, mp)
8. beträffande kärnkraft och kärnteknik att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542, res. 14 (c) res. 15 (mp)
9. beträffande konsumentfrågor att riksdagen förklarar motion 1989/90:U513, motion 1989/90:U529 och yrkande 6 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552, res. 16 (v) res. 17 (mp)
10. beträffande personers rörlighet att riksdagen förklarar yrkande 3 i motion 1989/90:U503, yrkande 1 i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U522 och yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U532, res. 18 (v) res. 19 (mp)
11. beträffande dataintegritet att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U532 besvarat med vad utskottet anfört, res. 20 (v, mp)
12. beträffande arbetsmarknadspolitik att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1989/90:U503, yrkande 3 i motion 1989/90:U521 och yrkande 2 i motion 1989/90:U547 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U521, res. 21 (v) res. 22 (mp)
13. beträffande arbetsrättsliga frågor att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört, res. 23 (v) res. 24 (mp)
14. beträffande jämställdhet att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U502 och yrkande 5 i motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U506 och motion 1989/90:U516, res. 25 (c) res. 26 (v) res. 27 (mp)
15. beträffande utbildningsfrågor att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U522, yrkande 4 i motion 1989/90:U547 och yrkande 1 i motion 1989/90:U550 besvarade med vad utskottet anfört,
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6 i motion 1989/90:U522, res. 28 (c) res. 29 (v) res. 30 (mp)
17. beträffande skattefrågor att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1989/90:U533, res. 31 (v, mp)
18. beträffande miljöfrågor att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1989/90:U503, ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515, ifrågavarande del av yrkande 8 i motion 1989/90:U518, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3 i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion 1989/90:U542 och yrkande 1 i motion 1989/90:U657 besvarade med vad utskottet anfört, res. 32 (v) res. 33 (mp)
19. beträffande jordbruk och livsmedel att riksdagen förklarar motion 1989/90:U504, yrkande 13 i motion 1989/90:U518 och yrkande 8 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:Fi207 och yrkande 11 i motion 1989/90:U522, res. 34 (c) res. 35 (v) res. 36 (mp)
20. beträffande transport-och trafikfrågor att riksdagen förklarar motion 1989/90:U531 besvarad med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U520, yrkande 6 i motion 1989/90:U523 och yrkandena 9 och 10 i motion 1989/90:U542, res. 37 (v, mp)
21. beträffande kulturfrågor att riksdagen förklarar motion 1989/90:U509 och yrkande 12 i motion 1989/90:U518 besvarade med vad utskottet anfört, res. 38 (c)
22. beträffande massmedia att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1989/90:U522, res. 40 (mp)
23. beträffande närings-och regionalpolitik att riksdagen avslår yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U533, res. 41 (c) res. 42 (v, mp)
24. beträffande sociala frågor att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1989/90:U506, ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande 1 i motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört, res. 43 (v) res. 44 (mp)
25. beträffande socialförsäkringar att riksdagen förklarar yrkandena 7 och 8 i motion 1989/90:U521 besvarade med vad utskottet anfört samt att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1989/90:U522, res. 45 (v, mp)
26. beträffande läkemedel att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1989/90:U521, res. 46 (v, mp)
27. beträffande handikappfrågor att riksdagen förklarar motion 1989/90:U530 besvarad med vad utskottet anfört,
28. beträffande alkoholfrågor att riksdagen förklarar motion 1989/90:U512, yrkande 4 i motion 1989/90:U521, motion 1989/90:U541, yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U544, motion 1989/90:U546 och motion 1989/90:U549 besvarade med vad utskottet anfört, res. 47 (v, mp)
29. beträffande intern organisation att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1989/90:U518 och yrkande 17 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört. res. 48 (mp)
Stockholm den 22 november 1990
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Arne Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Sverige och den europeiska utvecklingen (motiveringen)
Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar "Parallellt med" och slutar med "inte föreligga." bort ha följande lydelse:
En analys av det säkerhetspolitiska läget kan dock inte stanna vid det öst--västliga förhållandet. Det nya politiskt-ekonomiska maktförhållandet i världen måste analyseras. Viktiga frågor att besvara i en sådan analys är: Varför har EG snabbt höjt takten i integrationsprocessen? Vilken roll kommer konflikten Nord--Syd att spela i framtiden?
Världsekonomin genomgår en mycket snabb internationalisering. Bakom denna utveckling döljer sig framför allt de transnationella bolagens alltmer växande makt över världsekonomin.
De transnationella bolagen agerar övernationellt, och samtidigt håller tre geografiska maktcentra på att utvecklas: ett dollar-centrum kring USA/Canada, ett yen-centrum kring Japan/NIC-länderna i Ostasien och ett EGs ECU-centrum. Mellan dessa olika imperialistiska krafter pågår en kamp om makt och inflytande över råvaror och marknader.
Flertalet av de personer som i dag styr EG vill skapa en superstat -- ett Västeuropas förenta stater. Ett sådant EG skulle bli en kraft som med större tyngd än i dag kan delta i kampen om marknader och råvaror.
För att med större kraft kunna hävda sina intressen i världen finns i EG också planer på en gemensam försvarspolitik och gemensamma militära styrkor. Tanken är att integrera försvarsalliansen i den västeuropeiska unionen (WEU) i EG. Det är sannolikt att det förr eller senare sker, eftersom EG redan har bestämt sig för att forma en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
De som betalar det högsta priset för den internationella ekonomiska ordningen är folkmassorna i Syd, i tredje världen. Arbetslöshet, misär, svält och skrämmande hög barnadödlighet är verklighet för majoriteten av världens befolkning.
EG-ländernas företag och organisationer deltar i plundringen av den tredje världens resurser. Många fattiga stater har dessutom stora lån tagna i olika EG-länder. Skuldkrisens effekt är att de fattiga staternas befolkningsmajoritet dras ned i allt djupare misär.
Den nuvarande internationella ekonomiska ordningen för oss allt närmare väpnade Nord-Syd--konflikter. Kuwaitkrisen har i vissa avseenden drag av en sådan konflikt.
Världsekonomins internationalisering har dessutom medfört att varje enskilt land också i det rika Nord har svårigheter att föra en självständig ekonomisk politik. EGs planer på en gemensam centralbank med stora maktbefogenheter kommer för dess medlemsstater att innebära att den tendensen förstärks.
2. Sverige och den europeiska utvecklingen (motiveringen)
Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Parallellt med" och på s. 14 slutar med "medlem av den europeiska gemenskapen" bort ha följande lydelse:
När Berlin-muren föll för snart ett år sedan öppnades alltså en oerhörd, efterlängtad möjlighet -- att utan bindningar i det kalla krigets blockmotsättningar skapa ett gränslöst samarbets-Europa där människor fritt kan resa inte bara mellan Malmö och Köpenamn och mellan Köln och Bryssel utan lika lätt och enkelt från Tallinn till Stockholm, från Bukarest till Wien, från Odessa till Istanbul. När muren föll öppnades möjligheten för Europa att äntligen skaka av sig alla gamla kolonialistiska supermaktsambitioner, att ge upp strävan att behärska världen och i stället ta fasta på det europeiska kulturarvets humanistiska och civilisatoriska grundvalar.
1992 skulle kunna bli året då Europa en gång för alla gjorde upp med arvet efter Columbus, slutade upp att uppträda som de fattigas utsugare och de svagas förtryckare och i stället tog på sig rollen som en världens "räddare i nöden", som fredsmäklare och miljöskyddare, demokratiförstärkare och kulturspridare.
Tyvärr har EGs utveckling blivit ett hinder för en sådan all-europeisk fredsutveckling. Om EG hade syftat till att bli en demokratisk och decentraliserad freds- och miljöorganisation för hela Europa skulle man givetvis ha reagerat annorlunda på murens fall. Då skulle man ha sagt: Förutsättningarna har radikalt förändrats jämfört med EGs barndom. Låt oss samla alla Europas folk, regioner och nationer till en förutsättningslös konferens om framtidens samarbetsstruktur!
Alla vet att EG gjorde tvärtom. EG missade Europatåget. Efter murens fall sa EG: Låt oss påskynda fullbordandet av vårt supermaktsbygge, låt oss påskynda utvecklingen till en integrerad union, via gemensam valuta, gemensam ekonomi, gemensam yttergräns, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och gemensam militärpolitik! Vid en debatt i EG-parlamentet i somras undrade en kritiker om EG inte bygger trösklar mot omvärlden. EGs utrikesminister Andriessen svarade: Jovisst, och det är meningen, vi behöver högre trösklar nu! EGs Sverigeambassadör har medgett: EG är inte så öppet som man tror i Sverige.
Utskottet måste konstatera att EG inte är öppet. EG bygger nya gränser mot Östeuropa och planerar gemensamma stridskrafter mot framtidsfiender söder och öster om Medelhavet. EG flyttar makt uppåt, från kommuner, regioner och stater till byråkratin i Bryssel. EG satsar på en samhällsmodell som -- enligt dess egna experter -- leder till stora miljöskador. EG försvårar enskilda regioners möjligheter att utgöra miljöförebilder. Det senaste exemplet är Vallonien som har förbjudit import av miljöfarligt avfall; EG-kommissionen har anmält förbudet till EG-domstolen eftersom man anser att det strider mot frihandelsreglerna.
EG är och förblir en regional västeuropeisk samarbetsorganisation som syftar till att placera "Europe back at the top" (titeln på EG-ideologen de Clercs nya bok).
EG blir militärunion
Ett av de allvarligaste tecknen på att EGs utveckling kan skapa nya hotbilder är ambitionerna att utveckla EG till en ny supermakt med för medlemsländerna gemensam försvarspolitik.
I EG-kommissionens promemoria (21 oktober 1990) om "Garantier för enighet och konsekvens i gemenskapens insats på det internationella planet" heter det (i översättning) bland annat:
"Att garantera enhet och konsekvens i Gemenskapens insats på internationellt plan är en historiskt utmaning. Kommissionen ser optimistiskt på Gemenskapens möjlighet för att anta utmaningen. I det sammanhanget reser sig tre grundläggande frågor: Menar medlemsstaterna att de har väsentliga gemensamma intressen och önskar de försvara dem i gemenskap? Vilken ambitionsnivå har Gemenskapen och dess medlemsstater och är de beredda att påta sig samtliga ekonomiska och finansiella konsekvenser av sina beslut? Skall den gemensamma utrikespolitiken också omfatta säkerhetsfrågor,vari försvarsfrågor ju ingår som en väsentlig beståndsdel? Kommissionen svarar jakande på dessa tre frågor."
Det heter vidare: "Det bör i det nya traktatet ske en allmän understrykning av orienteringen hän emot en gemensam säkerhets- och försvarspolitik."
Beträffande vapenhandel sägs: "Det är i medlemsstaternas gemensamma intresse att produktion av och handel med försvarsmateriel fullt ut underkastas den gemensamma marknadens disciplin, vilket bl a innebär upphävande av artikel 223." (I art 223 tillförsäkras medlemsstaterna rätt att behålla säkerhetspolitiska hemligheter för sig själva och att själva kontrollera sin vapenproduktion och sin vapenhandel).
Det förefaller helt klart att EG snabbt rör sig i riktning mot att bli en fullfjärdrad militär union.
Utrikesutskottet anser att svenskt medlemskap i en militärunion är helt uteslutet.
3. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (mom. 1)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.17 börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och på s.18 slutar med "motion U548 (v) avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av att förhandlingarna om samarbete mellan EG och EFTA slutförs så att ett EES-(eller EEA)-avtal kan träda i kraft den 1 januari 1993.
En utveckling av det samarbete som pågått inom ramen för gällande frihandelsavtal är nödvändig. EG och EFTA är varandras viktigaste handelspartner. Handelshinder och onödig tullbyråkrati bör så långt möjligt undanröjas.
EFTA-länderna har samtliga en hög utvecklingsgrad när det gäller såväl social välfärd som miljövård och teknologi.
Ett avtal mellan EG och EFTA måste emellertid klart och entydigt utformas så att vårt lands suveränitet respekteras. Riksdagens beslutsrätt över lagar och skatter, och våra domstolars självständighet att döma, får inte överlåtas till överstatliga beslutsstrukturer inom EG.
Dessa EG-strukturer är dessutom i dag odemokratiskt uppbyggda. Genom omfattande lobbyverksamhet och den starkt centralistiska uppbyggnaden av EGs beslutsstruktur utövar de stora bolagen ett avgörande inflytande på EGs utveckling. Det folkliga inflytandet är starkt kringskuret, och valdeltagandet är lågt i valen till Europaparlamentet, som dessutom bara är rådgivande till sin funktion. Det är viktigt att ha denna bild av EG klar för sig när man diskuterar vilka som styr de överstatliga organen som vi skall överlåta makt till. Hittills har anpassningsarbetet med EG varit alltför okritiskt.
Det är inte rimligt att beslutanderätt av den typ och omfattning som diskuteras inför ett eventuellt EES-avtal överförs till överstatliga organ av den typ vi ovan beskrivit. Ett EES-avtal måste därför skrivas så att det är förenligt med nu gällande svensk grundlag.
Ett EES-avtal får inte innebära försämringar inom vart och ett av områdena: svenska fackliga rättigheter, jämställdhet mellan män och kvinnor, arbetsmiljölagar, hälso- och miljölagstiftning, konsumentskydd, demokratiskt inflytande och sociala rättigheter.
Anslutning till tullunion, ekonomisk och monetär union kan inte vara aktuell för svensk del.
Samarbete inom områden som utbildning, forskning och miljövård är angeläget.
Det är emellertid viktigt att samarbetet vidgas till hela Europa. Det måste bli ett samarbete mellan länder på likvärdiga villkor utan att vissa länder överordnas andra, på det sätt som den nya EG-stormakten gör med sina ambitioner att "leda" övriga Europa.
Hela Europas försörjningsproblem måste lösas. Massarbetslöshet, sociala klyftor och miljöproblem måste få sin lösning inte bara i Västeuropa, utan även i Östeuropa.
Därför behövs ett alleuropeiskt samarbete -- mellan öst och väst -- inom en rad existerande organisationer, t.ex. ESK, Europarådet, ECE. Det krävs inom miljöområdet bindande beslut för hela Europa. Det måste handla om minimiregler, som ger enskilda länder möjlighet att gå vidare och skärpa reglerna.
I betänkandet 1988/89:UU19 fastslogs att det finns anledning för Sverige att slå vakt om vår relativt oförstörda natur och rätten att föra en ambitiös miljöpolitik. Den höga ambitionsnivån bör vidare upprätthållas på exempelvis arbetsmarknadens, regionalpolitikens och socialpolitikens områden.
Utskottet konstaterar att den anpassning till EGs regler som nu håller på att framförhandlas inom EES tyder på att målsättningen i betänkandet 1988/89:UU19 inte kan uppnås.
När avtalet presenteras kan det därför bli aktuellt att besluta att nu gällande frihandelsavtal mellan Sverige och EG förlängs och att förhandlingar om utveckling av detta avtal upptas.
Med det anförda bifalls ifrågavarande del av yrkande 7 i motion U515 (v) och motion U548 (v). Yrkande 8 i motion U518 (c), yrkande 12 i motion U522 (mp) och yrkande 8 i motion U519 får härmed anses besvarade, och ifrågavarande del av yrkande 3 i motion U501 (fp) och yrkande 2 i motion U503 (m) avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande samarbetet Sverige--EFTA-EG att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och till motion 1989/90:U548 samt med besvarande av ifrågavarande del av yrkande 8 i motion 1989/90:U518, yrkande 12 i motion 1989/90:U522 och yrkande 8 i motion 1989/90:U519 samt med avslag på ifrågavarande del av yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkande 2 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Samarbetet Sverige -- EFTA - EG (mom. 1)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill" och på s. 18 slutar med "U548 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av att det praktiska samarbete som inletts mellan EFTA och EG inom ramen för den s k Luxemburgsprocessen och det befintliga frihandelsavtalet för industrivaror utvidgas och fördjupas så långt det är möjligt inom ramen för bibehållet svenskt självbestämmande och fortsatt höjning av ambitionerna för det svenska reformverket, särskilt beträffande normer för miljö, hälsa, konsumentsäkerhet, arbetsmiljö, m. m.
Inte minst viktigt är det att samarbetet när det gäller utbildning och forskning vidareutvecklas. Utskottet noterar med tillfredsställelse de framsteg som här görs, t.ex. beträffande möjligheter för svenska studenter att medverka i projekten Erasmus och Comett.
Utskottet förordar också att möjligheterna för människor att fritt resa i hela Europa utvidgas. Varje tendens till en ny järnridå mellan olika delar av Europa måste motarbetas.
Förhandlingarna mellan EFTA och EG har visat att ett s.k. EES-avtal inte är en framkomlig väg. Dels är det uppenbart att reellt medinflytande över den framtida beslutsprocessen i ett eventuellt EES kommer att ensidigt tillfalla EG. Dels har det visat sig att det inte blir möjligt att göra undantag för väsentliga svenska intressen som skulle komma i kläm vid en anpassning till EGs regelverk.
Den 8 maj 1990 upprättade regeringen "Probleminventering EES" som delgavs EFTA-delegationen, men hemligstämplades. Utskottet finner det anmärkningvärt att detta dokument varken delgetts offentligheten eller utrikesutskottet.
Av 52 problempunkter i "Probleminventering" ansågs 35 olösbara, 17 möjliga att lösa. Bland de förmodat lösbara frågorna fanns fyra där "problemet" utgörs av att EG har mer avancerade regler än Sverige. I 48 fall handlade det alltså om befarade försämringar i svensk lagstiftning. Dessa 48 problem utgjorde en återstående innersta kärna efter omfattande bantning i förhållande till de hundratals fall där statliga verk har avstyrkt EG-anpassning.
Den 12 juni beslöt EG-parlamentet att övergångsreglerna för EFTA-länderna "skall bli av begränsad varaktighet och omfattning och icke komma att framstå som egentliga dispenser eller undantag".
Den 20 juni inleddes de formella EG--EFTA-förhandlingarna, varvid chefsförhandlare Dinkelspiel konstaterade att ett EES avtal innebär att "EFTA-länderna på kort tid skall anpassa sig till 30 års EG-lagstiftning".
Ungefär samtidigt spreds ett rykte om att EFTA-länderna redan före förhandlingarnas påbörjan ensidigt bantat ner sina krav på undantag radikalt, till bara ett dussin punkter för samtliga sju länder. Den 31 juli sammanträdde riksdagens EFTA-delegation. Flera ledamöter begärde att få se den starkt förkortade undantagslistan. Men utrikeshandelsminister Anita Gradin vägrade.
Enligt vad utskottet erfar upptar den korta EFTA-listan, daterad 12 juni 1990 och försedd med påskriften "Strictly confidential", 12 rubriker. Tillsammans med underavdelningar omfattar den 22 undantagskrav för EFTA-länderna tillsammans. Sverige och Finland har kortast undantagslistor, bara 8 punkter. Längst lista har Schweiz, 16, följt av Norge 14, Lichtenstein 11, Island 10, Österrike 9. Här följer några exempel på problem enligt Probleminventering EES (förkortad nedan till P-EES) som en månad senare saknas på EFTAs undantagslista:
Kemikalier. P-EES noterar att EG saknar tre grundbultar för svensk kemikalielagstiftning: tillverkaransvar, omvänd bevisbörda och substitutionsprincipen. EFTA-listan nämner bara "farliga substanser", inte kemikalier överlag.
Bekämpningsmedel. P-EES noterar att den svenska regleringen bygger på prövning i Sverige vilken kan stå i konflikt med EGs direktiv. Problemet saknas helt i EFTA-listan.
El-material. Trots att S-märkningen redan har offrats för EGs skull kvarstår enligt P-EES en skillnad, genom att EG saknar förhandskontroll av högriskprodukter. Problemet saknas på EFTA-listan.
Sjuka hus. P-EES noterar som problem att Sverige planerar att införa nya ansvarsregler för sjuka hus. Saknas på EFTA-listan.
Leksaker. P-EES noterar att EGs leksaksdirektiv skiljer sig från svenska regler beträffande säkerhetskrav och provningsmetoder. Leksakssäkerhet finns med på EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Norge!
Skattekontroll. P-EES menar att en rad svenska regler för utlandsbetalningar i syfte att förhindra skatteflykt strider mot vissa EG-regler. Saknas i EFTA-listan.
Utländska förvärv av banker. P-EES noterar att gällande svenska restriktioner strider mot EGs regler. Saknas i EFTA-listan.
Kollektiva försäkringar. P-EES noterar att kollektivavtalsgrundade försäkringar torde sakna motsvarighet i EG, vilket kan kräva övergångsperiod för arbetsmarknadens parter. Försäkringar noteras på EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Finland och Schweiz.
Utflaggning av fartyg. P-EES noterar att EG vill ha EG-flagg i sjöfarten, medan Sveriges regering och riksdag är negativa. Saknas i EFTA-listan.
Tunga lastbilar. P-EES påpekar att det medför "mycket höga kostnader" att anpassa svenska trafikleder till EGs högre axeltryck. Lastbilstrafiken finns med på EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Österrike och Schweiz.
Socialförsäkringar. P-EES hävdar att "en anpassning av svensk lagstiftning till EGs centrala regelverk på området kommer att kräva betydande lagstiftningsarbete, vilket kan komma att aktualisera behov av 6-12 månaders övergångsarrangemang för svensk del". Socialförsäkringar finns på EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Österrike som vill behålla skydd för havande kvinnor och arbetande mödrar.
Bolagsrätt/Medbestämmande. P-EES noterar att EGs förslag till arbetstagarinflytande "förefaller inte ge arbetstagarna lika stort inflytande som enligt svensk arbetsrätt". Bolagsrätt finns med i EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för Schweiz och Lichtenstein.
Kärnkraftssäkerhet. P-EES noterar två problem: EGs handlingsprogram om handhavande och lagring av radioaktivt avfall och EGs upparbetning av använt kärnbränsle. Saknas helt i EFTA-listan.
Fast-breederreaktor. P-EES nämner som ett problem att EG har ett program för att utveckla breederreaktorer. Saknas i EFTA-listan.
Genmodifierade organismer. P-EES nämner detta som problem, men noterar att det ej är klarlagt om området är relevant. Saknas i EFTA-listan.
Dessutom saknas för Sveriges del i EFTA-listan de problem P-EES nämner om offentlig upphandling, kosmetiska produkter, etableringslagstiftning, betalningsbalansstatistik, domstolsprövning av myndighetsbeslut, värdepappermarknaden, cabotage, telekommunikationer, informationstjänster.
Utrikesutskottet finner det synnerligen anmärkningvärt att minst 24 stora problemkomplex -- varav de flesta ansågs vara sådana "för vilka lösningar för närvarande ej kan presenteras" -- kunnat avfärdas från Sveriges undantagslista mellan den 8 maj och den 12 juni trots att förhandlingarna med EG inte inleddes förrän den 20 juni.
En förklaring kan vara att regeringen har insett att EG inte förhandlar om sakinnehåll, inte om särregler och undantag, bara om formerna och tidsutsträckningen för övergångsarrangemang.
Regeringen bär ansvaret för att både riksdagen och svenska folket bibringats uppfattningen att Sverige skulle kunna plocka russinen ur EG-kakan.
Den sorts öppna förhandlingsmandat som tillämpats i samband med EES-förhandlingarna har visat sig leda till total underkastelse från svensk sida.
Utskottet anser att varje form av svensk anslutning till internationellt samarbete måste ha som utgångspunkt att grundpelarna i det svenska reformverket inte kan uppges. Riksdagen måste inför varje förhandlingsskede fastställa tydliga minimikrav som regeringen inte får frångå utan nytt riksdagsbeslut.
Regeringen bör därför före varje form av vidare förhandlingar med EG öppet redovisa vilka problem som kan uppstå om svenska regler ersätts med EGs regelverk och ge riksdagen möjlighet att på den grundvalen fastställa ramarna för eventuellt förhandlingsmandat.
Med det ovan anförda tillstyrks yrkande 8 i motion U519 (mp), yrkande 12 i motion U522 (mp) och yrkande 7 i motion U515 (v), medan motion U548 (v) och yrkande 8 i motion U518 (c) får anses besvarade. Yrkande 3 i motion U501 (fp) och yrkande 2 i motion U503 (m) avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande samarbetet Sverige -- EFTA - EG att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515, yrkande 8 i motion 1989/90:U519, yrkande 12 i motion 1989/90:U522, med besvarande av ifrågavarande del av yrkande 8 i motion 1989/90:U518 och motion 1989/90:U548 samt med avslag på yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkande 2 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Sveriges vidare Europasamarbete (mom.2, motiveringen)
Margaretha af Ugglas (m), Jan-Erik Wikström (fp), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "under 1991." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det bör ske under 1991.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "deras förberedelser."bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör en parlamentarisk arbetsgrupp ges möjligheter att löpande följa detta arbete.
6. Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.20 börjar med "Utskottet noterar" och på s.23 slutar med "utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
I regeringsskrivelse 1990/91:50 föreslår regeringen att rikdagen fattar ett nytt beslut som tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli medlem i EG. Skrivelsen kommer att behandlas av finansutskottet.
Utskottet vill hänvisa till inledningen och dess beskrivning av den globala politiska situationen med växande nord--sydlig konflikt och EGs roll i denna konflikt, liksom vad som i inledningen sagts om de ytterligt inskränkta möjligheterna att föra en självständig ekonomisk politik inom EG. Dessa skäl talar klart och tydligt emot att ansöka om medlemskap.
Dessutom talar följande fyra skäl emot en ansökan:
Konstitutionellt: Innan medlemskap kan träda i kraft måste grundlagen ändras, eftersom ett EG-medlemskap kommer att innbära att riksdagen överlåter beslutsrätt till överstatliga organ. Enligt EG-kommissionens president Delors kommer det framtida EG att fatta upp till 80 % av de beslut som tidigare fattats av nationella parlament. En så allvarlig försämring av landets suveränitet kan inte få ske utan omfattande diskussion. Ännu saknas en bred och omfattande EG-debatt i Sverige. Beslut om medlemsansökan kan därför inte pressas fram i stor hast. Det beslut som fattas -- oavsett vilket -- måste vara resultat av en bred debatt där hela folket getts möjlighet att delta.
Utrikes- och säkerhetspolitiken: EG har redan fattat beslut att samordna sin utrikes- och säkerhetspolitik. En snar svensk medlemsansökan är att meddela hela världen att vi avser att inom några år uppge vår hittills självständigt förda utrikespolitik. En sådan signal i dagens värld, präglad av tilltagande spänning mellan Nord och Syd, vore djupt olycklig. Den skulle allvarligt skada Sveriges anseende och roll i världspolitiken, framför allt bland den tredje världens utsugna och förtryckta stater.
Bunden anpassningspolitik: Att i nuläget ansöka om medlemskap vore också att meddela att vi avser att ge upp alla svenska lagar och regler som strider mot EGs regelverk. På ett flertal områden innebär detta försämringar som drabbar både människa och miljö.
Felaktig tidpunkt: Oavsett vad man anser om EG kan man konstatera att EG inte avser att ta in nya medlemmar förrän den första centrala integrationsprocessen avslutats l993. Efter 1993 kan det vara aktuellt med nya medlemmar. Sverige har därför ingen anledning att jäkta fram. Att avvakta beslut om medlemansökan innebär dessutom att bilden av EG klarnar. 1993 vet vi mycket mer om vilken typ av EG vi har att ta ställning till. Det kommer också att underlätta den politiska diskussionen om EG och det definitiva ställningstagandet till ansökan om medlemskap. Det finns således inga skäl att under stor tidspress nu hasta fram ett beslut. Ett eventuellt beslut om ansökan om medlemskap och förhandlingsmandat måste då fattas av Sveriges riksdag.
Vad gäller EG torde den regeringskonferens som inleds om några veckor ge ökad klarhet vad beträffar det utrikespolitiska samarbetet. Men som tidigare framförts måste varje seriös säkerhetspolitisk analys utgå från inte bara ett europeiskt utan även ett globalt synsätt.
Östeuropa riskerar i dag att bli något av en bakgård till en av världens största handelsmakter på ungefär samma sätt som Latinamerika i dag är visavi USA. Med lån i EG-styrda banker och i IMF binds Östeuropa upp, och folken får betala med social nedrustning. En "välfärdsmur" hotar resas på samma plats som "järnridån" förr stod.
Sverige, Norden och EFTA borde aktivt arbeta för att motverka en sådan utveckling. EFTA bör planera för att ge samarbetet med staterna i Östeuropa hög prioritet.
Även om den traditionella öst--väst-konflikten går mot sitt slut så finns det fortfarande all anledning att slå vakt om Sveriges självständiga utrikespolitik och roll som alliansfri neutral nation i dagens värld. Vi vet att nord--syd-konflikten är i snabbt växande. Sverige har en unik roll i världen, i vissa avseenden som en "Syds ombudsman" i Nord. Denna roll är vikti- gare än någonsin att försvara.
Iraks annektering av Kuwait är inte bara ett grovt brott mot internationell folkrätt, utan har också skapat en situation där USA kunnat föra över stora militära styrkor till de strategiska oljekällorna i Mellanöstern. Konflikten har i vissa avseenden drag av en nord--sydlig konflikt.
Det är uppenbart att EGs utrikes- och säkerhetspolitiska samordning kraftigt ökat i samband med Kuwaitkrisen. EG-stater har på USAs inrådan sänt trupper till området. I USA har statsledningen klargjort att även om Irak drar sig tillbaka från Kuwait kommer USAs trupper att stanna kvar i gulfen under lång tid. USA har därigenom fått den militära närvaro nära oljkällorna som de länge strävat efter, och därigenom har USA skaffat sig ett avsevärt inflytande över området.
År 1988 uttalade riksdagen att utrikes- och säkerhetspolitisk samordning inte var möjlig med EG. Den växande nord--syd-konflikten understryker vikten av att hålla fast vid detta beslut. EG syftar i dag till att bli en västeuropeisk superstat. Sverige som alliansfri nation kan under inga omständigheter ansluta sig till något sådant.
Med anledning av vad som ovan anförts avstyrker utskottet yrkande 3 (delvis) i motion U501 (fp) och yrkande 7 i motion U503 (m), förklarar yrkandena 6 och 11 i motion U518 (c) besvarade med vad utskottet anfört samt tillstyrker yrkandena 1 2 och 3 i motion U515 (v), yrkandena 2 och 3 i motion U519 (mp) samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp).
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U515, yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U519 samt yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523, med besvarande av yrkandena 6 och 11 i motion 1989/90:U518 samt med avslag på yrkande 1 och ifrågavarande del av yrkande 3 i motion 1989/90:U501 och yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet noterar" och på s. 23 slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Det är ungefär 30 år sedan den första stora politiska striden om Sveriges relation till EG (EEC) rasade. Likheterna mellan då och nu är förbluffande stora, framgår det av sista delen av Tage Erlanders memoarer (1960-talet -- Samtal med Arvid Lagercrantz).
Erlanders varningar för EG
Erlander träffade Socialistinternationalen i Helsingör i juli 1961. Det var, berättar han, "en dyster upplevelse". Han fick klart för sig att EEC var något mycket mer än en ekonomisk gemenskap: "Många talade om att EEC var en förstärkning av den Atlantpakt som vi av politiska skäl inte kunnat ansluta oss till." Samtidigt ville Sverige gärna ha ett fördjupat ekonomiskt samarbete: "Här har du vårt dilemma. Vi var intresserade av samarbete. Vi ville ta bort alla handelshinder. Men vi ville inte uppge vår självbestämmanderätt."
Erlander påpekar: "Vi befann oss i den farligaste situation som man kan placera sig i när det gäller utrikespolitiken. Vi sa oss driva neutralitetspolitik. Samtidigt pågick en opinionsbildning mot denna politik som vi inte bemötte."
Den 22 augusti 1961 gick Erlander dock till mottattack mot näringslivets EEC-propaganda. Han höll sitt berömda Metalltal på Metallarbetarförbundets kongress. Däri tog han naturligtvis upp neutraliteten. Men, berättar han i memoarerna, "den punkt som blev mest omdiskuterad i den offentliga debatten var när jag framhöll att vi ville bevara så mycket som möjligt av vår självständighet och vårt oberoende även när det gäller vår inrikespolitik".
Erlander skulle alltså knappast ha skrivit under på någon EG-anpassningsformel som säger att neutralitetspolitiken utgör det enda hindret för EG-medlemskap. Han berättar i memoarerna: "Jag ställde frågan: Skulle vi på 30-talet haft möjlighet att driva den krispolitik som blev av så stor betydelse för den svenska ekonomin, om vi hade varit beroende av de övriga europeiska länderna, där man vid den tidpunkten överallt förde en mycket mera konservativ politik än vad Sverige gjorde?"
Erlander betonade också i Metalltalet att han ville behålla svensk beslutanderätt över "den ekonomiska politiken, skattepolitiken, socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken, jordbrukspolitiken, kapitalrörelserna, tullarna etc". 1990 skulle han förmodligen ha förlängt uppräkningen med miljöpolitiken, konsumentpolitiken, hälsopolitiken.
EEC-anhängarna blev upprörda, Bertil Ohlin kallade Metalltalet för "demagogiskt" och Expressen publicerade en ledare på första sidan med direkt adress till Metallkongressens ombud där det hette att "en försämrad konkurrensförmåga på grund av att vi ställs utanför den gemensamma marknaden kommer i hög grad att drabba just era medlemmar".
Erlander kommenterar: "Där fanns naturligtvis många som kände en äkta oro för att 50-talets exempellösa expansion av svensk industri och handel skulle brytas om vi blev stående utanför EEC. Där fanns säkert också de som hade hoppats att en fast anknytning till EEC skulle framtvinga en mera konservativ inriktning av den ekonomiska politiken i Sverige."
Erlanders syn på EEC kan sammanfattas i fem punkter:
1. För Erlander var det uppenbart att EEC var en sammanslutning med politisk innebörd, inte bara ekonomisk. Därför vore EG-medlemskap oförenligt med trovärdig neutralitet.
2. För Erlander var det tydligt att EEC utgjorde ett hot mot svensk suveränitet.
3. För Erlander var det självklart att svensk anpassning till EEC inte enbart skulle drabba neutralitet och suveränitet utan också medföra avbräck för den "svenska modellen" över hela det politiska fältet, från arbetslöshetsbekämpning till socialpolitik.
4. För Erlander framstod EEC-anhängarnas motiv som dubbla: han anade bakom den påstådda omsorgen om Sveriges ekonomi en politiskt betingad strävan att förändra hela den socialdemokratiskt präglade "svenska modellen", med ATP, allmän sjukförsäkring, etc., till en mer konservativt inriktad EEC-modell.
5. För Erlander stod det klart att EEC knappast skulle ta emot Sverige som medlem utan betydande svenska uppoffringar eller, som han uttrycker det i memoarerna: "Jag ställde då frågan om det var så säkert att de stora makterna ute i Europa var intresserade av Sverige. Vi kanske inte blir mottagna med öppna armar om vi försöker behålla mer av vår suveränitet än de andra europeiska staterna får behålla."
Såvitt utskottet kan finna är problemet 1990 i allt väsentligt detsamma som 1961 -- men med den försvårande skillnaden att EGs integration och överstatliga karaktär har fördjupats på ett sätt som Tage Erlander knappast kunde ana.
Utskottet har ovan s. 21--25 berört EGs utveckling till militärpakt, vilket givetvis omöjliggör varje form av allvarligt menad neutralitet för EG-medlemmar. Utskottet konstaterar också att regeringen varken i nu aktuell skrivelse eller i annat sammanhang har berört de allvarliga problem för neutraliteten som uppstår om Sverige skulle bli underkastat de paragrafer i EG-avtalen som tas upp i motion 523, yrkandena 3, 4 och 5.
Enligt Romfördraget 113 § skall EG-medlemmar bedriva en "gemensam handelspolitik", vilken skall baseras på "enhetliga principer, särskilt beträffande tulltariffer, ingående av tull- och handelsavtal, uppnåendet av enhetlighet beträffande liberaliseringsåtgärder, exportpolitik och åtgärder för att skydda handeln, däribland sådana som vidtas vid fall av dumping eller subsidier". Enligt utskottet är en anslutning till EGs gemensamma handelspolitik enligt 113 § icke förenlig med trovärdig neutralitet i Haagkonventionens anda.
Enligt Kol- och Stålunionens stadga 59:3 måste EG-medlemmar underkasta sig centrala EG-beslut om "allockering av gemenskapens resurser" vid fall av "allvarlig brist" på någon produkt inom dess jurisdiktion. Enligt utskottets mening innebär detta att EG-medlem i kris- eller krigstid kan tvingas leverera strategiska varor till annan EG-medlem på ett sätt som står i strid med Haagkonventionen om neutrala staters beteende.
Enligt Euratoms stadga, 52 §, är EG-medlem förpliktad att underkasta sig Euratoms gemensamma försörjningspolitik och optionsprivilegium beträffande "malm, råvaror och speciellt klyvbart material". Enligt utskottets mening är anslutning till denna paragraf inte förenlig med trovärdig neutralitetspolitik i Haagkonventionens anda och inte heller med den svenska uppfattningen att kärnvapen skall förbjudas och att kärnkraften skall avvecklas.
EG-medlemskap innebär också allvarliga inskränkningar i svensk suveränitet. Vid ett medlemskap skulle vi få samma status som t.ex. Danmark, dvs. ett mycket marginellt medinflytande i EG-organen som belöning för tvång att underkasta oss tusentals majoritetsbeslut om året. Vid EG-anpassning blir läget mer komplicerat. EFTA strävar efter formaliserat medinflytande inom ramen för EES, vilket EG avvisar. I det läget talar EFTA om medinflytande via "osmos", dvs. en sorts informell lobbyverksamhet från EFTAs sida inom EG. Man talar om "tvåpelarmodellen", varmed man menar att EFTA och EG i samma ärenden skall fatta autonoma beslut som alltid skall bli lika. Det är detta som Danmarks utrikesminister har raljerat med som EES-problemet med cirkelns kvadratur. Man kan misstänka att EES-modellens "osmos", "tvåpelarmodell" , etc. är konstruktioner som utformats av EG-anhängare i syfte att få fullt EG-medlemskap att vid en jämförelse framstå som det mindre onda.
EG-medlemskap innebär bl.a. att en ny medlem måste anta hela den betydande lagstiftning som EG åstadkommit (acquis communautaires) sedan organisationen bildades, dvs. omkring 80 000 sidor lagtext. Även om vissa övergångsarrangemang kan godtas, handlar det inte om något ömsesidigt tagande och givande, utan om ensidig anpassning av den nya medlemsstaten till EGs regelverk. För den pågående EG-anpassningen gäller detsamma "i relevanta delar", dvs. beträffande alla "acquis" som gäller den inre marknaden. För Sveriges del har listor på flera tusen lagtexter publicerats. En del av dem är naturligtvis överspelade eller harmlösa, t.ex. rent praktiska standarder som helt saknar miljö- eller hälsorelevans. Men i hundratals fall handlar det om regler som syftar till att upprätthålla hög social, miljömässig eller hälsonivå. Allt från folkpensioner till resthalter av bekämpningsmedel på tomater berörs. Man kan alltså konstatera att större delen av den "svenska modellens" reformverk de senaste 30 åren nu skall ersättas med EGs regelverk.
Erlander misstänkte att de svenska EEC-anhängarna bakvägen via EEC ville införa högerns och folkpartiets politik, som förlorat i val efter val. Var och en som studerar vad det är som Sverige måste offra av den svenska modellen för att uppnå EG-anpassning 1990 måste komma till slutsatsen att Erlanders misstanke kvarstår. Det är sannerligen inget politiskt neutralt samhälle som åstadkoms genom EGs "acquis" utan ett samhälle som präglas av moderat-liberala värderingar.
Erlander anade att EEC knappast skulle släppa in Sverige om Sverige kom med stora förbehåll i bagaget. Detsamma gäller i dag. Den 26 januari 1989 lovade Anita Gradin i riksdagen att regeringen "inte skulle acceptera någon social nedrustning, försämrad miljö, minskat konsumentskydd, urholkad arbetsrätt, eftergifter på jämställdhetsområdet eller försämrade arbetsvillkor" som pris för EG-anpassningen. Den 22 mars 1989 avgav statsministern ett liknande kategoriskt löfte. De löftena har senare inte upprepats. Regeringen har nämligen insett att EG inte tänker tillåta att Sverige plockar russinen är kakan -- vilket man ju kan förstå från EG-synvinkel.
Sammanfattningsvis: De fem centrala problemen för Sverige på grund av en EG-anslutning, som Tage Erlander pekade på i Metalltalet 1961, kvarstår oförändrade eller försvårade 1990.
Utskottet vill här ytterligare, med stöd i dokument från svenska myndigheter och EG-institutioner, belysa två grundpelare för svenskt samhällsliv som kommer att drabbas negativt av svenskt EG-medlemskap.
EG skadar svensk demokrati
Den svenska delegationen i Bryssel har ägnat ett 8-sidigt PM till utrikesdepartementet (1990-07-10) åt att rapportera från en konferens i Brygge om de institutionella förändringar som nu pågår inom EG. Till en början fastslås att EG nu håller på att omvandlas "från ekonomisk integration till en union av politisk natur". PM-et konstaterar också att utrikespolitiken nu helt kommer att integreras i EG, medan den hittills formellt behandlats i ett särskilt regeringssamarbete (EPS) vid sidan om EG.
PM-et skildrar den interna EG-debatten om demokratin. Efter enhetsakten och vitboken om den inre marknaden har diskussionen främst gällt "risken för en tilltagande Bryssel-baserad centralisering av beslutsmakten och ett s k demokratiskt deficit i Gemenskapen". Det relativt maktlösa EG-parlamentet har skissat en modell för "en europeisk union av federal typ" där parlamentet skulle ha lagstiftande makt. Mot det har kommissionspresident Delors ställt en kompromiss där EG-parlamentets inflytande ökas ett tuppfjät. I dag kan ändringsförslag från EG-parlamentet bli beslut om de dels får stöd av Kommissionen, dels av två tredjedelar av Rådet; enligt Delors kompromiss skulle EG-parlamentets ändringsförslag gå igenom om de får stöd av Kommissionen och får mindre än en majoritet emot sig i Rådet.
Men, heter det i PM-et," t.o.m. denna relativt blygsamma ökning av parlamentsinflytandet skulle om man får tro deltagarna i Brüggekonferensen vara svårt att få gehör för i Rådet".
En särskild aspekt av EG-strukturen är bristen på öppenhet och offentlighet. Bland annat får inte Rådets ställningstaganden redovisas för EG-parlamentet. Enligt PM-et lämnar "det nuvarande systemet ur demokratisk synpunkt mycket övrigt att önska".
Detta bistra faktum belyses ytterligare bl.a. av läget i Danmark: av 1472 lagar som antogs med direktverkan i Danmark 1989, hade 1 250 beslutats av EG, bara 222 av danska folketinget. Drygt 80 % av de lagar som stiftas för danska folket fastställs alltså av EG. Sammanlagt gäller i EG 33 053 direktiv och förordningar, medan motsvarande antal gällande danska lagar och förordningar är 6 345. (Källa: Jens Peter Bonde, "Folkestyret og EF".)
I en rapport från konstitutionsutskottets resa till Danmark hösten 1990 för att studera Danmarks EG-situation, konstateras också att den danska regeringen strävar efter att bekämpa det s.k. "demokratiska underskottet" i EG (Sveriges ambassad i Köpenhamn, 1990-06-25).
Utskottet måste därför konstatera att EGs nuvarande medlemsstater må vara demokratier, men EG är ingen demokrati!
Enligt utskottets mening kan Sverige inte gå in som delstat i en icke-demokratisk union i hopp om att eventuellt senare kunna medverka till att demokratisera densamma. Det är synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i sin skrivelse inte med ett ord berör den diskussion om EGs demokratiska "underskott" som förs inom EG och i rapporter från svenska diplomater i Bryssel.
Utskottet anser det helt omöjligt att förorda svenskt medlemskap i en överstatlig politisk union som icke är en demokrati.
EG hotar den fulla sysselsättningen
Enligt vad utskottet erfar visar en färsk rapport från rådspresidenten Guido Carli till statscheferna i det Europeiska Rådet, daterad den 27 oktober i år, att EGs ekonomiska och monetära union kommer att hota den svenska politiken för full sysselsättning.
Carli beskriver hur EG skall bilda en ekonomisk union med en enda valuta och gemensam valutapolitik som bygger på prisstabilitet. Valutapolitiken skall fastställas av en enda myndighet, som får bestämma penningpolitik och räntepolitik för alla delstater inom den ekonomiska unionen. Detta innebär enligt Carli att de enskilda staternas suveränitet i valuta- och skattepolitiska frågor överlämnas till denna myndighet. Han hävdar att målet för den nya samlade ekonomiska unionen är prisstabilitet. Vid konflikter mellan prisstabilitet och arbetslöshet skall prisstabiliteten ha företräde.
Underskott i de enskilda ländernas budgetar genom reglering av penningmängden förbjuds. Skall något göras får det bara göras på de villkor som den ekonomiska unionens centralbank bestämmer.
Detta innebär att Sverige vid en EG-anslutning förlorar "det svenska folkets rätt att sig självt beskatta". Våra ekonomiska förhållanden och vår ekonomiska politik blir inte längre vår; den blir fastlagd av en centralbank utan demokratisk kontroll. Vi kommer inte att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik längre. Vi kan inte föra en aktiv konjunkturpolitik eftersom enskilda länder inte tillåts ha budgetunderskott annat än efter tillåtelse fråm den stora centralbanken.
Man vill hålla nere inflation genom att hålla hög arbetslöshet. Hittills har man lyckats bra med det i EG. Arbetslösheten i EG är i genomsnitt fyra gånger så hög som i Sverige! Enligt utskottets mening kommer den ekonomiska politiken i Sverige, om EGs centralbank och ekonomiska union skall styra, att medföra stor arbetslöshet.
Av intresse är att denna bedömning tycks delas av den danska regeringen. Enligt ovan nämnda rapport från konstitutionsutskottets Danmarksbesök heter det att den danska regeringen har invänt mot "prioriteringen av prisstabilitet" i EGs planer för EMU och krävt att "målet att uppnå full sysselsättning skall ha minst lika hög prioritet som inflationsbekämpningen". Enligt vad utskottet erfar har den danska regeringen dock inte fått gehör för denna önskan från övriga EG-regeringar.
Mål för Europasamarbetet
Med anledning av regeringens skrivelse med begäran om ett "positivt" riksdagsbeslut angående EG-medlemskap vill utskottet på eget initiativ som sin uppfattning om Europasamarbetet ange följande grundprinciper:
1. Europasamarbetet skall vara öppet på lika villkor för alla Europas nationer och regioner; gränser för människors rörelsefrihet skall rivas på jämlikt sätt i hela världsdelen.
2. Europasamarbetet skall vara öppet mot resten av världen och inte ta formen av en "Fästning Europa"; inga utomeuropéer skall få svårare att komma till Samarbets-Europa än de har att komma till dagens splittrade Europa.
3. Europasamarbetet skall stärka freden och minska risken för nya militära konfrontationsmönster; Samarbets-Europa skall inte bli en ny militär supermakt.
4. Europasamarbetet skall stärka demokratin och gynna lokalt och regionalt självbestämmande; endast beträffande få, viktiga gränsöverskridande problem (t.ex. beträffande vissa miljöskador och grundläggande mänskliga rättigheter) bör bindande beslut fattas på alleuropeisk nivå. I övrigt bör grundregeln vara att makten flyttas ner till regional och lokal nivå.
5. Europasamarbetet skall ske i former som minskar miljöskador och sociala klyftor. Gränshinder för varor, kapital och tjänster skall undanröjas, förutsatt att detta inte leder till risk för miljöskador och sociala orättvisor.
6. Europasamarbetet skall gynna mångfald och motverka politisk likriktning; i stället skall enskilda länder och regioner känna stimulans att fungera som förbilder, t.ex. genom mer avancerat miljöskydd eller mer solidarisk socialpolitik.
Utskottet konstaterar att Sverige som stat redan i dag är medlem i minst ett 30-tal mellanstatliga europeiska samarbetsorganisationer -- från Europarådet till Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och FNs Ekonomiska kommission för Europa (ECE). ECE är faktiskt just det många efterlyser, nämligen en alleuropeisk miljöorganisation med kontrollverktyg. ECE, som har 33 medlemmar, stod bakom vårens miljökonferens i Bergen och har åstadkommit flera internationella miljökonventioner, bl.a. ett avtal om minskning av gränsöverskridande luftföroreningar som övervakas med hjälp av 95 mätstationer. Vid sidan om statliga organisationer finns dessutom över 500 ickestatliga europeiska samarbetsorganisationer med svenska medlemmar. Någon risk för att Sverige skulle "isoleras" föreligger därför inte.
Europarådet håller på att utvecklas till ESKs parlament. Om också ECE integreras i en gemensam struktur och en miljömyndighet efter mönster av Europarådets kommission för mänskliga rättigheter inrättas, skulle ett permanent alleuropeiskt nätverk, ett Samarbets-Europa, ett Europas FN, faktiskt vara på väg.
Enligt utskottet bör Sveriges strävan inriktas på att skapa ett sådant permanent alleuropeiskt nätverk. Detta bör med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion U515 (v), yrkandena 1, 2 och 3 i motion U519 (mp), yrkandena 1, 3, 4 och 5 i motion U523 (mp) ges regeringen till känna. Motion U515 (v), yrkandena 1 och 2, motion U518 (c) yrkande 6 (delvis) och yrkande 11 får anses besvarade, medan motionerna U501 (fp) yrkande 3 och motion U503 (m) yrkandena 1 och 7 avstyrks.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande Sveriges vidare Europasamarbete att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U515, yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1989/90:U519 och 1, 3, 4 och 5 i motion 1989/90:U523, med besvarande av yrkande 3 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6 och 11 i motion 1989/90:U518 samt med avslag på yrkandena 1 och 3 (delvis) i motion 1989/90:U501 och yrkandena 1 och 7 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rättsliga och institutionella frågor (mom. 3)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Inledningsvis vill" och på s. 26 slutar med "motion 522 (mp)" bort ha följande lydelse:
Enligt regeringsformen (10:5) kan beslut av visst slag "i begränsad omfattning" överlåtas till mellanfolklig organisation. Det betyder, enligt utskottets mening, att medlemskap i EG strider mot nu gällande regeringsform!
Regeringskansliet har dessutom i en promemoria diskuterat om ett EES-avtal är förenligt med gällande grundlag. Enligt regeringskansliet skulle detta vara fallet. Men såväl högsta domstolen som regeringsrätten anser i remissvar att grundlagsändring sannolikt är nödvändig för EES-avtal.
Mot denna anledning anser utskottet att regeringens strävan att förmå riksdagen att ge regeringen fria händer att förhandla om ett EG-medlemskap -- som alltså nu är grundlagsstridigt -- är ytterst märkligt. Utskottet finner det också anmärkningsvärt att regeringen snabbt vill ingå EES-avtal utan att invänta en grundlagsändring som landets högsta juridiska instanser anser erforderlig.
Enligt utskottets mening är den rätta turordningen att grundlagen (om riksdagen och folket så önskar) först ändras så att den medger EG-medlemskap resp. EES-avtal. Först därefter kan regeringen, om den så önskar, föreslå riksdagen att besluta om ansökan om EG-medlemskap eller ingående av EES-avtal.
Detta bör med bifall till motion U515, yrkande 5 och motion U522, yrkandena 14, 15 och 16 ges regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande rättsliga och institutionella frågor att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U515 och yrkandena 14, 15 och 16 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Frihandel och tullunion (mom. 5)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.29 börjar med "I diskussionerna" och på s. 30 slutar med "U519 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Vid en långtgående anpassning, eller ett eventuellt medlemskap, torde en tullunion bli oundviklig. Att EG vid ett mindre långtgående avtal skulle kunna kräva återinförande av de tullar som nu avvecklas måste anses osannolikt.
En tullunion medför också oacceptabla nackdelar som måste vägas mot de fördelar som ovan nämnts. En tullunion innebär gemensam politik mot tredje land och blir därmed ett redskap i den utrikespolitik som EG avser att föra. Sveriges förmåga att föra en självständig utrikespolitik skulle ytterligare undergrävas.
Sverige skulle bli bundet till att använda icke-tarriffära handelshinder mot länder utanför Västeuropa, t.ex. Japan och länder i tredje världen. Vårt land skulle sannolikt också tvingas göra skillnad på de u-länder som en gång varit kolonier till EG-länder och andra u-länder.
De vinster genom lägre priser på varor som kan uppnås genom avregleringar av handeln i EES-området kommer delvis att förloras i ökade kostnader för handeln utom EG. Japanska bilar kan t.ex. bli dyrare eller mer svåråtkomliga på grund av importkvotering. Närmare hälften av vår handel gäller länder utanför EG-området och närmare en tredjedel gäller länder utanför.
Med det ovan anförda bifalls yrkande 6 i motion U515 och yrkande 4 i motion U522. Yrkande 7 i motion U518 anses besvarad. Yrkande 7 i motion U519 och yrkande 5 i motion U503 avstyrks.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande frihandel och tullunion att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U515 och yrkande 4 i motion 1989/90:U522, med besvarande av yrkande 7 i motion 1989/90:U518 samt med avslag på yrkande 7 i motion 1989/90:U519 och yrkande 5 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Frihandel och tullunion (mom. 5)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Som framgår" och på s. 30 slutar med "U519 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Såsom utskottet framhållit är svenskt medlemskap i en tullunion i enlighet med Romfördragets stadgar icke förenligt med trovädig neutralitetspolitik. I stället bör som framhålls i motion U519 (mp) yrkande 7 samarbetet med EG fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att underlätta för människor att studera, resa, arbeta och forska fritt.
Utskottet tillstyrker härmed motion U519 (mp) yrkande 7, motion 522 (mp) liksom motion U515(v). U503 avstyrks, medan U518 anses besvarad.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande frihandel och tullunion att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U515, yrkande 7 i motion 1989/90:U519 och yrkande 4 i motion 1989/90:U522, med besvarande av yrkande 7 i motion 1989/90:U518 och med avslag på yrkande 5 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Cassis de Dijon-principen (mom. 6)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.31 börjar med "En av studiens" och slutar med "yrkande 13 i motion U522." bort ha följande lydelse:
Men då det grundläggande målet med EG är just att skapa en fri marknad för varor händer det alltför ofta att kommissionen och EG-domstolen beslutar till nackdel för principer om hälsa, miljö och säkerhet. Härpå finns ett flertal exempel, inte minst från vårt eget grannland Danmark.
Att ge efter för EGs Cassis de Dijon-princip i ett EES-avtal skulle innebära att målsättningen att hålla hög ambitionsnivå vad gäller hälsa, miljö och säkerhet undergrävs.
Med det ovan anförda yrkas bifall till yrkande 4 i motion U515 och yrkande 13 i motion U522.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande Cassis de Dijon-principen att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U515 och yrkande 13 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Cassis de Dijon-principen (mom. 6)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Slutsatsen är" och på slutar med "motion U522", bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening innebär Cassis de Dijon-principen ett allvarligt hinder för Sverige att skydda landet mot produkter som vi anser farliga. Enligt handelshinderutredningen (Ds 1989:61) existerar för närvarande 215 förordningar som stadgar om gränsformaliteter för varor, varav åtskilliga i syfte att upprätthålla skydd för miljö, hälsa, osv. Inom dåvarande miljö- och energidepartementets område finns till 32 sådana förordningar noterade.
Enligt vad utskottet inhämtat tolkas Cassis de Dijon-principen som "att huvudregeln i art 30 är att varje EG-stat i princip måste acceptera importen av varor, vilka lagligen har tillverkats och marknadsförts i någon annan EG-stat samt en specificering av de typer av undantag som kan medges från denna huvudregel" (RUT PM Dnr 90/91:593).
Utskottet erfar också att det uttalande från EG som i massmedia (bl.a. DN 1990-09-21) presenterades som ett besked om att EG tänker låta EFTA-länderna behålla strängare regler, icke innebar något tillmötesgående till EFTA från EGs sida. Enligt vad utskottet erfar innebär EG-uttalandet enligt handläggare på UDs handelsavdelning visserligen något nytt, varvid "det nya består i att EG skapar klarhet rörande sin ståndpunkt. Däremot handlar det inte om någon ändring av EGs ståndpunkt" (RUT PM 90/91:593).
Enligt utskottets uppfattning är det således klarlagt att EG icke har gjort något som helst avsteg från sina grundprinciper, vilka enligt nämnda RUT-PM formulerats av kommissarie Andriessen på följande sätt: "EGs huvudlinje är emellertid klar: Inom hela EES-området får det inte finnas några regler som utgör ett hinder för frihandeln."
Enligt utskottets uppfattning är det därför omöjligt att godta Cassis Dijon-principen om Sverige samtidigt vill fritt kunna upprätthålla högre skyddsnormer för säkerhet, hälsa etc.
Utskottet tillstyrker därför motion U522 (mp) yrkande 13 och motion 515 (v) yrkande 4.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande Cassis de Dijon-principen att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U515 och yrkande 13 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Krigsmateriel (mom. 7)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "EG-länderna" och på s.32 slutar med "motion U523" bort ha följande lydelse:
Internationaliseringen av svensk vapenindustri går mycket snabbt. Inom EG pågår förberedelser för en gemensam försvarsindustrimarknad. Vapenexportlagstiftning torde komma att harmoniseras. Svensk försvarsindustri blir genom samarbetsavtal reellt en del av en gemensam EG-vapenmarknad. Inom EG finns inte samma restriktioner mot vapenexport som i Sverige. Sverige bör inte ingå i en gemensam vapenmarknad med EG.
Härmed tillstyrks yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i motion U523.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande krigsmateriel att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion U522 och yrkande 2 i motion U523 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Kärnkraft och kärnteknik (mom. 8)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att det efter det avsnitt som på s. 32 slutar med "femton stater" bör tilläggas:
Sverige har beslutat avveckla kärnkraften. Det finns ett uppenbart samband mellan kärnkraftsteknologi för civilt resp. militärt bruk. Som centerpartiet i annat sammanhang framför bör därför all export av kärnteknologi från Sverige vara förbjuden. EG-länderna bör inte vara något undantag från ett sådant förbud.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.33 börjar med "Härmed avstyrks" och slutar med "motion U542" bort ha följande lydelse:
Med det ovan anförda förklaras yrkande 2 i motion U522 (mp) och yrkandena 11 och 12 i motion U542 (mp) besvarade.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande kärnkraft och kärnteknik att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542 besvarade med vad utskottet anfört,
15. Kärnkraft och kärnteknik (mom. 8)
Per Gahrton anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "I EGs" och på s.33 slutar med "motion U542" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att en svensk EG-anpassning riskerar att beskära vårt lands handlingsfrihet på det energipolitiska området. Det är därför viktigt att riksdagen genom att uttala sig i enlighet med motionärernas förslag klargör för regeringen att en EG-anpassning inte får påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen och inte heller leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi och kärnavfall. Även om dagens EG-regler inte skulle medföra svårigheter för en svensk kärnkraftspolitik kan nya regler som leder till problem för Sverige inte uteslutas. Det är därför angeläget med en klar markering från riksdagens sida att regeringen på ett kraftfullt sätt måste sträva att förebygga en situation där Sverige blir beroende av sådana regler.
Utskottet får därmed tillstyrka yrkande 2 i motion U522 samt yrkandena 11 och 12 i motion U542.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande kärnkraft och kärnteknik att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U522 och yrkandena 11 och 12 i motion 1989/90:U542 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Konsumentfrågor (mom. 9)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Såväl inom" och på s. 35 slutar med "yrkandena 1 och 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a. yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av de svenska kraven.
Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U542. Motion U513, motion U529 och motion U552, yrkandena 1 och 2 besvaras.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande konsumentfrågor att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U542 samt med besvarande av motion 1989/90:U513, motion 1989/90:U529 och yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552,
17. Konsumentfrågor (mom. 9)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Såväl inom" och på s. 35 slutar med "yrkandena 1 och 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a. yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av de svenska kraven.
Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U542 och yrkandena 1 och 2 i motion U552. Motion U513 och U529 anses besvarade.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande konsumentfrågor att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U542 och yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U552 samt med besvarande av motion U513 och motion U529 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Personers rörlighet (mom. 10)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Med det ovan" och slutar med "motion U532 (mp)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär EGs omfattande polisiära samarbete inom ramen för TREVI, i vilket också Sverige deltar, ett hot mot en liberal flyktingpolitik. Sverige bör därför i enlighet med vad som sägs i motionerna U522 och U532 bibehålla sina möjligheter att bedriva en självständig flyktingpolitik.
Riksdagen bör uttala att Sverige inte bör ändra de grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare eller att någon berövas sitt medborgarskap.
Med det anförda tillstyrks motion U532, yrkandena 1, 2 och 3. Motion U503, yrkande 3, motion U522, yrkande 8 och motion U547 yrkande 1 anses besvarade.
dels att utskottets hemställan i moment 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande personers rörlighet att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U522 och yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U532 samt med besvarande av yrkande 3 i motion 1989/90:U503, yrkande 2 i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Personers rörlighet (mom. 10)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Med det ovan" och slutar med "motion U532 (mp)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär EGs omfattande polisiära samarbete inom ramen för TREVI, i vilket också Sverige deltar, ett hot mot en liberal flyktingpolitik. Sverige bör därför i enlighet med vad som sägs i motionerna U522 och U532 bibehålla sina möjligheter att bedriva en självständig flyktingpolitik.
Med det anförda tillstyrks motion U532 yrkandena 1 och 3, motion U547 yrkande 1 samt U522 yrkande 8 medan motion U503 anses besvarad.
Riksdagen bör uttala att Sverige inte bör ändra de grundlagsregler som förbjuder utvisning av svenska medborgare eller att någon berövas sitt medborgarskap.
Härmed tillstyrks motion U532 yrkande 2.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande personers rörlighet att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U522 yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U532 och yrkande 1 i motion 1989/90:U547 samt med besvarande av yrkande 3 i motion 1989/90:U503 och yrkande 2 i motion 1989/90:U532 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Dataintegritet (mom. 11)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Beträffande integritetsskydd" och på s. 37 slutar med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Frågan om dataintegriteten måste uppmärksammas i samband med analys av EG-harmoniseringens följder. Riksdagen bör hos regeringen begära en redovisning av EG-anpassningens följder för dataintegriteten.
Härmed tillstyrks yrkande 4 i motion U532.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande dataintegritet att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1989/90:U532 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Arbetsmarknadspolitik (mom. 12)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anger" och slutar med "U521 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att en EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband med en EG-anpassning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkande 2 och 3 i motion U521. Yrkande 4 i motion U503 och yrkande 2 i motion U547 får anses besvarade.
dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande arbetsmarknadspolitik att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U521 och med besvarande av yrkande 4 i motion 1989/90:U503 och yrkande 2 i motion 1989/90:U547 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Arbetsmarknadspolitik (mom. 12)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anger" och slutar med "U521 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Statistiken visar med brutal tydlighet sanningen om arbetslöshetsläget i EG och i Sverige.
Arbetslöshet i procent av yrkesverksam befolkning i EG (1988)
Land Alla Ungdomar under 24 år
Spanien 19,0 41,1 Irland 17,6 24,1 Italien 12,4 35,4 Belgien 10,8 20,5 Frankrike 10,4 22,2 Holland 10,0 14,3 England 8,7 12,3 Grekland 8,0 27,6 Danmark 6,5 9,5 Västtyskland 6,4 6,4 Portugal 5,9 13,6 Luxemburg 2,5 4,9 Sverige 1,9 3,3
Ett mycket tydligt exempel på EGs förödande effekt på sysselsättningen är Danmark, som har dubbelt så hög arbetslöshet som Finland, tre gånger så hög som Island.
En analys av EG-anpassningens effekter som gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet (mars 1989) visar att när det gäller aktiva åtgärder intar Sverige trots sin låga arbetslöshet en tätposition. Det gäller särskilt s.k. efterfrågeskapande åtgärder, dvs. olika bidrag och skyddande verksamheter som direkt skapar jobb åt människor som har svårt att av egen kraft klara sig i konkurrensen, inte minst handikappade och ungdomar.
Frågan är: Hur kommer den sortens arbetsmarknadsstöd att betraktas av EG i framtiden?
Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att en EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband med en EG-anpassning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker yrkandena 2 och 3 i motion U521 och yrkande 2 i motion U547. Yrkande 4 i motion U503 får anses besvarat med vad utskottet anfört.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande arbetsmarknadspolitik att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion 1989/90:U521, yrkande 2 i motion 1989/90:U547 och med besvarande av yrkande 4 i motion 1989/90:U503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Arbetsrättsliga frågor (mom. 13)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.38 börjar med "Utskottet har inhämtat" och på s.39 slutar med "i detta sammanhang." bort ha följande lydelse:
Utskottet fastslår att Sverige inte kan godta försämringar när det gäller de fackliga rättigheterna, arbetsmiljö- och arbetsrättslagstiftningen. Dessa har generellt en högre nivå i Sverige och är en grundförutsättning för svenskt arbetsliv.
Bedömningarna i hur stor grad en EG-anpassning påverkar arbetsrätten är olika. Men genom att fastslå att vi inte accepterar någon försämring av fackliga rättigheter, arbetsmiljö- och arbetsrätt så klargör vi en viktig princip för såväl svenska arbetstagare som för EG.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.39 börjar med "Utrikesutskottet ansluter sig" och slutar med "U522 anses besvarade" bort ha följande lydelse:
Yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 9 i motion U522 tillstyrks.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande arbetsrättsliga frågor att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Arbetsrättsliga frågor (mom. 13)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet ansluter sig till andemeningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande men anser vad medbestämmanderätten för löntagare i aktiebolag beträffar att riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande av att förhandlingsmandatet med EG över huvud taget inte omfattar harmonisering av lagstiftningen beträffande medbestämmande för löntagare i aktiebolag.
Härmed tillstyrks yrkande yrkande 7 (delvis) i motion U515 (v) och yrkande 9 i motion U522.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande arbetsrättsliga frågor att riksdagen med bifall till yrkande 7 (delvis) i motion 1989/90:U515 och yrkande 9 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Jämställdhet (mom. 14)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.41 börjar med "Med det" och slutar med "U516 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer emellertid i motionskraven att en särskild arbetsgrupp bör tillsättas som är helt inriktad på att bevaka konsekvenserna för kvinnor av EG-anpassning och ett eventuellt medlemskap. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt att en sådan grupp kommer att vara sammansatt av kvinnor. Detta är desto mer angeläget som kvinnorna är starkt underrepresenterade i de redan befintliga arbetsgrupper som sysslar med integrationsfrågorna.
Detta bör med bifall till motion U516 ges regeringen till känna.
Motionerna U502 yrkande 1, U506 yrkande 2 och U521 yrkande 5 får anses besvarade med vad utskottet anfört.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande jämställdhet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U516, med besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U502 och yrkande 2 i motion 1989/90:U506 och yrkande 5 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Jämställdhet (mom. 14)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.40 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s.41 slutar med "motion U516 avstyrks." bort ha följande lydelse:
EGs integrationsprocess innefattar dock även en strävan att harmonisera de indirekta skatterna. Detta arbete har visat sig mycket svårt. Men kapitalets fria rörlighet -- marknaden -- ordnar detta själv.
När företag och kapital kan röra sig fritt justeras skatterna automatiskt nedåt, eftersom inget land vågar riskera att bli tömt på kapital och resurser.
I Sveriges fall kan detta på sikt innebära en förlust på upp till 40 miljarder kronor ur statskassan. Det skulle få allvarliga konsekvenser för svensk offentlig sektor, och i sin förlängning för många av landets kvinnor. Ur detta perspektiv kan jämnställdhetsarbetet ställas inför stora problem.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande jämställdhet att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U502, yrkande 2 i motion 1989/90:U506, motion 1989/90:U516 och yrkande 5 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Jämställdhet (mom. 14)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 som börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 41 slutar med "U516 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till arbetsmarknadsutskottets uttalande. Utskottet anser att Sverige skulle riskera alltför många av de förmåner med betydelse för jämställdheten som har skapats på den svenska arbetsmarknaden för att en anpassning till EG skulle vara meningsfull. Trots EG-direktiven är kvinnosynen inom många av EG-länderna fortfarande konventionell och traditionalistisk. Utskottet vill betona att en EG-anpassing inte får leda till någon försvagning av jämställdheten och kvinnors ställning på arbetsmarknaden i Sverige.
Utskottet tillstyrker yrkande 5 i motion U521. Yrkande 1 i motion U502, yrkande 2 i motion U506 och motion U516 får anses besvarade.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande jämställdhet att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U521 och med besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U502, yrkande 2 i motion 1989/90:U506 och motion 1989/90:U516 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion U522" bort ha följande lydelse:
Samtidigt konstaterar utskottet att deltagande i EMS i praktiken inte står öppet annat än för medlemmar i EG. Detsamma torde komma att gälla samarbetet inom EMU. Detta samarbete innebär dessutom en så långtgående samordning av den ekonomiska politiken att det knappast vore möjligt för Sverige att ingå utan att ha de inflytandemöjligheter som ett medlemskap ger.
Med det anförda får yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522 anses besvarade.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 besvarade med vad utskottet anfört,
29. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.44 börjar med "I proposition 1990/91:39" och slutar med "yrkande 6 i motion U522." bort ha följande lydelse:
Utskottet måste understryka att rätten till arbete som är ett mål för vårt lands ekonomiska politik inte är det i EG. I stället betonar EG endast prisstabiliteten.
Planen på en gemensam centralbank för EG kommer när den genomförs att innebära att beslutsrätt i en mängd ekonomiska frågor förs från de nationella parlamenten till EG-banken.
I den s.k. Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som bl.a. innefattar:
effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda medlemsstater, hinder mot tillgång till direkta centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering, gränser för lån i icke-EGvaluta.
fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika budgetposterna, såväl på nationell som EG-nivå."
Detta innebär enligt utskottet en oacceptabel centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex. skattepolitiken, till övergripande organ inom EG. Av denna anledning menar utskottet att riksdagen redan i dag kan uttala att Sverige inte kommer att delta i EGs EMS-samarbete.
Med tanke på att ett EG-medlemskap innebär en kraftig inskränkning av den nationella beslutanderätten över den ekonomiska politiken är naturligtvis ett EG-medlemskap uteslutet.
Med anledning av ovanstående yrkar utskottet bifall till yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mom. 16)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "U522" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till finansutskottets yttrande. Den pågående integrationsprocessen gentemot EG innebär ett påtagligt hot mot Sveriges möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik och besluta om sina egna ekonomiska förhållanden.
I Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som bl.a. innefattar: effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda medlemsstater; hinder mot tillgång till direkta centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering; gränser för lån i icke-EG-valuta; fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika budgetposterna, såväl på nationell som på EG-nivå."
Detta innebär enligt utskottets mening en oacceptabel centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex. skattepolitiken, till övergripande organ inom EG där Sverige inte får något inflytande. Sverige har i det pågående samarbetet med EG i alltför hög grad prioriterat kapitalets frihet i Europa. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att denna utveckling hejdas och ges en annan inriktning, där i stället människors frihet prioriteras och där samarbetet inte begränsas till EG utan omfattar hela Europa. Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i yrkande 6 i motion U522 (mp) att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till EMS. Ett närmande till EMS vore ett steg i fel riktning. I stället bör Sverige hävda sin nationella självbestämmanderätt och utveckla samarbetet med hela Europa, med sikte på att skapa fri rörlighet för människorna. I likhet med yrkande 9 i samma motion anser utskottet att riksdagen hos regeringen begär klarläggande att förhandlingsmandatet med EG inte heller omfattar harmonisering av lagstiftningen beträffande medbestämmande för löntagare i aktiebolag.
Med det anförda yrkar utskottet bifall till yrkande 8 i motion U515 och yrkande 6 i motion U522.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande ekonomisk politik och kapitalrörelser att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U515 och yrkande 6 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Skattefrågor (mom. 17)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "På vissa" och slutar med "motion U533" bort ha följande lydelse:
Sverige har emellertid inget intresse av en samordning med EG på skatteområdet. För att kunna bibehålla nationell självständighet i fiskala frågor krävs att den svenska regeringen behåller sin förmåga att opåverkad av främmande nationers intressen utforma sin egen skattepolitik.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motion U533" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till skatteutskottets yttrande. Svenska folkets urgamla rätt att sig självt beskatta måste enligt utskottets uppfattning bestå.
Härmed ansluter sig utskottet till yrkande 2 i motion U533.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande skattefrågor att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1989/90:U533 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Miljöfrågor (mom. 18)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att det efter det avsnitt i utskottets yttrande som på s.47 slutar med "EG-domstolen pröva frågan" bör tilläggas:
Problemet för miljöfrågorna i EG är således den överordnade principen om varornas fria rörlighet. Grunden för en framgångsrik miljöpolitik måste bygga på principen att skyddet av en människovänlig miljö är viktigare än varornas fria rörlighet.
Fortsättningsvis är det viktigt att Sverige bryter sin låga profil i EES-förhandlingarna gällande miljöfrågorna och med skärpa klargör att vi inte kan godta försämringar för svensk del när det gäller miljön.
Alla miljöuppgörelser i EES måste bygga på att enskilda länder inte får försämra sin miljölagstiftning och inte heller får senarelägga planerade förbättringar/skärpningar av lagstiftningen.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.47 börjar med "Samarbetet med EG" och slutar med "miljösamarbetet i Europa" bort ha följande lydelse:
Miljöproblemen är globala och åtgärder kan inte inskränkas till ett nationellt plan. Det krävs en utveckling av de internationella och europeiska organ som arbetar med miljöskydd. EG-, EFTA- och östeuropeiska stater måste gemensamt angripa de stora miljöproblemen genom beslut om bindande åtgärder på ett europeiskt plan. ECE, ESK eller Europarådet skulle kunna utgöra de organ där sådana beslut fattas.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkande 7 i motion U515, yrkande 5 i motion U519, yrkande 3 i motion U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542. Yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i motion U657 och yrkande 8 i motion U518 anses besvarade.
dels att den mening på s.48 som börjar med "På vissa punkter" och slutar med "EES-avtalet" bort utgå.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande miljöfrågor att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3 i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion 1989/90:U542 och med besvarande av yrkande 6 i motion 1989/90:U503, yrkande 8 (delvis) i motion 1989/90:U518 och yrkande 1 i motion 1989/90:U657 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Miljöfrågor (mom. 18)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 49 slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
EG kommer inte att acceptera ett svenskt fasthållande vid hundratals "särregler" i det fortsatta arbetet med EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att alla länder som vill komma i åtnjutande av den inre marknadens fördelar också måste acceptera hela EGs samlade regelverk, den s.k. acquis communautaire, som omfattar allt vad EG enats om sedan år 1957. Sverige håller i det pågående arbetet på att avsäga sig möjligheterna att föra en självständig miljöpolitik. Riksdagen bör enligt utskottet därför bl.a. ge regeringen till känna att en försämrad yttre miljö är ett pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning.
I november 1989 redovisades en av EG-kommissionen beställd expertrapport som förutspådde kraftigt ökande miljöproblem på grund av den inre marknadens dynamiska tillväxteffekter. De i rapporten refererade riskerna för att EGs inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna. Vidare bör framhållas att de av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav. Kemikaliekontrollen inom EG är på olika sätt snävare. Det innebär bl.a. att färre ämnen klassas som cancerframkallande inom EG än i Sverige och att EG har högre farlighetströskel.
EG saknar vidare regler om uppgiftsskyldighet. Skillnaderna mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen får inte utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade skärpningar försenas. Naturvårdsverket har i ett förslag till importregleringar av produkter som framställts med hjälp av CFC (freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om anslutning till Montreal-protokollet inte för närvarande är möjligt att harmonisera de svenska reglerna med EGs bestämmelser. En försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen kan enligt min mening inte godtas. EFTA har lovat EG att man i framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a. export, import, återexport, territoriella skyddsregler och oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av miljöfarligt avfall har inte gjorts. Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall.
Utskottet är vidare av den uppfattningen att Sverige skall satsa på att utveckla ECE (Economic Commission for Europe) till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. Globalt och regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och möta hoten mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda naturen, miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med miljö- och hälsovådliga produkter och produkter som framställs under omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna eller innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och väst är särskilt viktigt för att underlätta bl.a. ekologisk återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete. Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom ramen för det all-europeiska samarbetet.
Utskottet tillstyrker därför yrkande 7 (delvis) i motion U515, yrkande 5 i motion U519 (mp), yrkande 3 i motion U522 (mp) samt yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion U542 (mp). Yrkande 6 i motion U503, yrkande 1 i motion U657, yrkande 8 (delvis) i motion U518, anses besvarade.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande miljöfrågor att riksdagen med bifall till yrkande 7 (delvis) i motion 1989/90:U515, yrkande 5 i motion 1989/90:U519, yrkande 3 i motion 1989/90:U522, yrkandena 1, 2, 4, 5, 7 och 13 i motion 1989/90:U542 och med besvarande av yrkande 6 i motion 1989/90:U503, yrkande 8 (delvis) i motion 1989/90:U518 och yrkande 1 i motion 1989/90:U657 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "acceptabla former" bort ha följande lydelse:
Det råder livsmedelskris i flera östeuropeiska länder. Statsminister Ingvar Carlsson lovade nyligen vid ESK-mötet i Paris att Sverige skulle ställa livsmedel till förfogande till Sovjetunionen, som hotas av svält.
Matförsörjningen beror inte enbart på ekonomiska och organisatoriska faktorer. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till jordens produktionsförmåga. Världens spannmålslager beräknas nu enbart räcka för två månader. Stora delar av jordens bördigaste områden brukas på ett icke uthålligt sätt. Av USAs 20 miljoner hektar konstbevattnade areal får en femtedel sitt vatten genom ett överutnyttjande av grundvatten.
Omfattande arealer jordbruksmark i Sovjetunionen går inte längre att bruka. Omkring 100 000 ha försvinner om året i jorderosion. Två tredjedelar av de odlade områdena har redan drabbats av minskande bördighet på grund av vind och vattenerosion. 40% av Sovjetunionens bevattnade areal får sitt vatten från Aralsjön. Försaltning, kemiska och radioaktiva föroreningar skapar stora problem.
Om miljöförstöringen i öst inte kan hejdas finns det risk för att produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket inte kan förbättras, oberoende av ekonomiskt och tekniskt system. Det kan bli nödvändigt att importera livsmedel under lång tid för att garantera folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna planerar regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade arealen för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter. EG-kommissionen konstaterade att något överskottslager inte fanns att disponera för livsmedelsbistånd till Polen.
Med anledning av den totala livsmedelssituationen i världen och situationen i våra östeuropeiska grannländer anser utskottet att regeringen i samordningsarbetet med EG omedelbart bör ta upp frågan om en jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Med det" och slutar med "U522 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Motion U518 yrkande 13 tillstyrks. Motionerna U504 och U522 yrkande 8 får anses besvarade. Yrkande 5 i motion Fi207 och yrkande 11 i motion U522 avstyrks.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande jordbruk och livsmedel att riksdagen med bifall till yrkande 13 i motion 1989/90:U518, med besvarande av motion 1989/90:U504, yrkande 8 i motion 1989/90:U542 och med avslag på yrkande 5 i motion 1989/90:Fi207 och yrkande 11 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I utskottets" och på s. 50 slutar med "av jordbruksutskottet" bort ha följande lydelse:
En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle bl.a. leda till förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till försämringar beträffande märkningsprinciper, innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av livsmedel. Enligt utskottet får de skillnader i livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas.
dels att en del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 51 slutar med "U522 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Motion U542, yrkande 8 tillstyrks. Motion U504, motion U518 yrkande 13, motion U522 yrkande 11 och motion Fi207 yrkande 5 besvaras.
dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande jordbruk och livsmedel att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1989/90:U542 och med besvarande av motion 1989/90:U504, yrkande 13 i motion 1989/90:U518, yrkande 11 i motion 1989/90:U522 och yrkande 5 i motion 1989/90:Fi207,
36. Jordbruk och livsmedel (mom. 19)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I utskottets" och på s. 50 slutar med "av jordbruksutskottet" bort ha följande lydelse:
Jordbruket är inte uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om konkreta förslag. Den svenska jordbrukspolitiken skall enligt utskottet inte anpassas till EG. Sverige måste behålla ett livskraftigt jordbruk över hela landet med biologiskt-organiskt brukningssätt. Riksdagen bör hos regeringen begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket. En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle bl.a. leda till förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till försämringar beträffande märkningsprinciper, innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av livsmedel. Enligt utskottet får de skillnader i livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas.
dels att en del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 51 slutar med "U522 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Motion U542 yrkande 8, motion Fi207 yrkande 5 och motion U522 yrkande 11 tillstyrks härmed. Motion U504 och 518 yrkande 13 besvaras.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande jordbruk och livsmedel att riksdagen med bifall till yrkande 11 i motion 199/90:U522, yrkande 8 i motion 1989/90:U542 och yrkande 5 i motion 1989/90:Fi207 och med besvarande av motion 1989/90:U504 och yrkande 13 i motion 1989/90:U518 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Transport- och trafikfrågor (mom. 20)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Såväl i" och på s. 52 slutar med "yrkande 10 i motion U542 (mp)" bort ha följande lydelse:
EGs trafikpolitik främjar enligt utskottets mening i alltför hög grad bilismens utveckling. I Västtyskland har t.ex. under åren 1960--1988 trafikandelen för järnväg sjunkit från 42,2% till 26,2%, för insjöfart från 33,6 % till 22,1 %, medan lastbilstrafiken har ökat från 19,7% till 45,9%. Enligt det västtyska trafikministeriets beräkningar kommer EGs inre marknad att leda till ett ytterligare bortfall av järnvägstransporter med 5% och en resultatförsämring för Deutsche Bundesbahn med upp till 800 miljoner DM årligen.
En sådan trafikpolitik bör, enligt utskottets uppfattning, Sverige inte anpassa sig till. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en EG-anpassning inte får leda till en ökning av lastbilstrafiken.
Det EG-anpassade s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder kronor innebär enligt utskottets mening ett enormt slöseri med landets resurser. I likhet med just-in-time-transporterna leder de bärighetshöjande åtgärderna till en ökning av tunga landsvägstransporter och ökat slitage på miljön och på vägarna.
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast möjligt utfärda föreskrifter enligt vilka landsvägsfordons högsta tillåtna bruttovikt och längd reduceras från nuvarande 56 ton resp. 24 m till 40 ton resp. 18 m. Vidare bör högsta tillåtna drivaxeltryck begränsas till 10 ton. Med sådana bestämmelser behövs inte de särskilda bärighetshöjande åtgärderna -- med påföljd att programmet härför kan avbrytas.
Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 9 och 10 i motion U542 (mp). Övriga motioner avstyrks.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Avsikten med artikel 75" och slutar med "motion U523 (mp) bort ha följande lydelse:
I Romfördragets artikel 75 finns regler som ger EG-rådet makt att med majoritetsbeslut fastställa gemensamma regler för in- och utfart till samt genomgångstrafik genom ett EG-land. Detta betyder att ett EG-land skulle kunna tvingas att tillåta genomfart för krigsmateriel och trupper, vilket inte vore förenligt med svensk neutralitetspolitik.
Härmed tillstyrker utskottet yrkande 6 i motion U523.
dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
20. beträffande transport- och trafikfrågor att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U523 och yrkandena 9 och 10 i motion 1989/90:U542, med besvarande av motion 1989/90:U531 och med avslag på yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U520 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Kulturfrågor (mom. 21)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet gör" och slutar med "anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Det förändrade läget i Europa ger stora möjligheter att få gehör för behovet av en kulturfond för att främja kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika. Utskottet anser att förslaget bör aktualiseras vid förhandlingarna mellan EFTA och EG samt i ESK-processen.
Motion U518 (c) yrkande 12 tillstyrks. Motion U509 besvaras.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande kulturfrågor att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1989/90:U518 och med besvarande av motion 1989/90:U509 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Kulturfrågor (mom. 21, motiveringen)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Sverige, övriga" och slutar med "på kulturområdet" bör utgå.
40. Massmedia (mom. 22)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och slutar med "i EG-samarbetet" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan ej ansluta sig till kulturutskottets yttrande. Miljöpartiet har vid flera tillfällen framfört kritiska synpunkter på Europarådets konvention om gränsöverskridande television (se bl.a. KUs betänkande 1989/90:KU8, motion 1989/90:K436). Utskottet delar i allt väsentligt den uppfattning som miljöpartiet då gett uttryck för. Från svensk kultur- och mediepolitiks synpunkt innehåller konventionen klara brister.
Europarådskonventionen är emellertid från svensk synpunkt sett bättre än EG-direktivet på ifrågavarande område. Som exempel kan nämnas att i EG-direktivet saknas bestämmelse om att reklam som i någon omfattning riktas till ett särskilt land inte får kringgå reklamreglerna för landet.
Enligt det i motionen åberopade hemliga dokumentet skulle EFTA vara berett att gå med på att de nationella monopolen skall anpassas till de krav som ställs på fri rörlighet för varor och tjänster. Detta är ägnat att inge betydande oro. En annan möjlighet är att man vid förhandlingarna utgår från att Europarådskonventionen bör gälla i stället för EG-direktivet. Inte heller ett sådant handlande får anses rimligt med hänsyn till svensk kultur- och mediepolitik. Radio- och TV-verksamhet bör sålunda lämnas helt utanför anpassningen till EG.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet yrkande 5 i motion U522 (mp).
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande massmedia att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Närings- och regionalpolitik (mom. 23)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottet yttrande som på s.57 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion U533" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del framhålla att det med hänsyn till de kriterier som hittills tillämpats i EGs regionalpolitik inte är sannolikt att Sverige skulle få någon mer betydande del av EGs regionalpolitiska stöd, även om regionalpolitiken skulle ingå i det framtida samarbetet. Det blir således våra egna insatser som avgör om vi förmår upprätthålla en regional balans. Därför är det viktigt att EES-samarbetet utformas så att det inte försvårar en aktiv regionalpolitik. Det kan dessutom bli nödvändigt med förstärkta regionalpolitiska insatser för att motverka de koncentrationstendenser som EG-samarbetet kan föra med sig.
Med vad som här anförts får yrkandena 1 och 3 i motion U533 anses besvarade.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande närings- och regionalpolitik att riksdagen förklarar yrkandena 1 och 3 i motion 1989/90:U533 besvarade med vad utskottet anfört.
42. Närings- och regionalpolitik (mom. 23)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "En av" och på s. 57 slutar med "motion U533" bort ha följande lydelse:
Det berörda yrkandet i motion 1989/90:U533 (mp) riktar uppmärksamheten på en allvarlig risk med en sådan ohämmad EG-anpassning som även regeringen numera tycks förespråka. De handelspolitiska och allmänt näringspolitiska konsekvenserna av en sådan utveckling kan, som motionärerna understryker, bli dramatiska. Riksdagen bör enligt utskottet genom ett uttalande pålägga regeringen en förpliktelse att beakta de restriktioner för integrationssträvandena som följer av ett rimligt hänsynstagande till det svenska näringslivet och den svenska folkförsörjningen.
Därmed tillstyrks yrkandena 1 och 3 i motion U533 (mp).
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande närings- och regionalpolitik att riksdagen med bifall till yrkanden 1 och 3 i motion 1989/90:U533 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Sociala frågor (mom. 24)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att det efter det avsnitt som på s.59 slutar med "understödja förhandlingarna." bör tilläggas:
I det nätverk av arbetsgrupper som arbetar med integrationsfrågorna och konsekvenser för svenska förhållanden finns emellertid ingen arbetsgrupp som analyserar konsekvenserna för den offentliga sektorn. En sådan särskild arbetsgrupp måste tillsättas. Arbetsgruppen bör ha ett stort inslag av kvinnor. Yrkande 1 i motion U506, yrkande 7 (delvis) i U515 och yrkande 1 i motion U521 tillstyrks.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande sociala frågor att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1989/90:U506, ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515 och yrkande 1 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Sociala frågor (mom. 24)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "I december 1989" och slutar med "och välfärd",
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Med det" och slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
"För att inte förvärra de regionala skillnaderna, arbetslösheten, ojämnheten mellan könen och den nya fattigdomen när den inre marknadsprocessen påskyndas genom företagssammanslagninger, jordbruksnedläggningar och övrig strukturomvandling krävs dämpande sociala åtgärder på kortare sikt."
Så står det på s. 99 i den svenska regeringens årsrapport 1989 om Europasamarbetet. Därmed uttalar regeringen vad en EG-anpassning får för konsekvenser. På vanlig svenska betyder det att regeringen säger att "den inre marknadsprocessen" leder till
ökade regionala skillnader, ökad arbetslöshet, ökad ojämlikhet mellan könen, ökad nyfattigdom, fler företagssammanslagningar, fler jordbruksnedläggningar.
Arbetet med "den sociala dimensionen" inom EG har stannat vid en icke bindande rekommendation i form av en "social stadga" jämte ett av EG-kommissionen utarbetat handlingsprogram. Detta tillkortakommande kan inte skyllas på att enstaka personer, såsom Thatcher, bromsar den inre marknadens huvudsyfte och struktur.
Utskottet anser att den höga ambitionen i svensk socialpolitik skall bibehållas och inte får äventyras genom anpassningen till EG.
Med det ovan anförda tillstyrker utskottet yrkande 7 (delvis) i motion U515 och yrkande 1 i motion U521 samt förklarar yrkande 1 i motion U506 besvarat.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande sociala frågor att riksdagen med bifall till ifrågavarande del av yrkande 7 i motion 1989/90:U515, yrkande 1 i motion 1989/90:U521 och med besvarande av yrkande 1 i motion 1989/90:U506 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Socialförsäkringar (mom. 25)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.59 börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "U522 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets tolkning innebär EGs principer att ett EG-lands nationella lagstiftning inte får göra åtskillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om dessa är medborgare i något EG-land. För att uppfylla denna princip måste förändringar göras i kvalifikationsvillkoren för svensk folkpension. Enligt utskottets mening kan det inte accepteras att en svensk medborgare, som bott utomlands under hela eller delar av sin yrkesverksamma tid men som vid pensioneringen flyttar hem till Sverige, inte får full folkpension. Utskottet anser därför att folkpensionen måste förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska medborgare, och detta bör med bifall till motion U521 yrkande 7 ges regeringen till känna. Utskottet kan inte heller acceptera en försämring av det svenska socialförsäkringssystemet i övrigt utan anser i likhet med motionärerna i motion U521 yrkande 8 att principen om en generell socialförsäkring fortfarande skall gälla. Även detta bör ges regeringen till känna.
Yrkandena 7 och 8 i motion U521 och yrkande 7 i motion U522 tillstyrks.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande socialförsäkringar att riksdagen med bifall till yrkandena 7 och 8 i motion 1989/90:U521 och yrkande 7 i motion 1989/90:U522 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Läkemedel (mom. 26)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "En ytterligare" och på s. 61 slutar med "motion U521" bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar emellertid att en EG-anpassning av läkemedelslagstiftningen leder till att Sverige förlorar sitt självbestämmande i läkemedelsfrågor. En analys av socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket) av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken visar bl.a. följande:
Enligt EG får "s.k. behovsparagrafer inte förekomma i nationell läkemedelslagstiftning". Det blir omöjligt för Sverige att stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på tillverkaren så att denne för att få registrering måste visa att det finns ett otillfredsställt medicinskt behov av läkemedlet.
EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit godkända. Parallellimport är inte tillåten i Sverige. Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få negativa konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen, eftersom identiteten med det ursprungligen godkända läkemedlet inte kan garanteras.
EG ställer inte heller samma strikta krav som Sverige när det gäller kombinationsprodukter.
Utskottet anser att Sverige vid ett närmande till EG inte får frånhända sig rätten att självt fatta beslut i läkemedelsfrågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U521 (mp) yrkande 6 bör enligt utskottet ges regeringen till känna.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
26. beträffande läkemedel att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1989/90:U521 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Alkoholfrågor (mom. 28)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Utrikesutskottet ansluter" och på s. 63 slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Inom EG har man emellertid en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. En svensk EG-anpassning kan medföra kraftigt sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den svenska prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder, eftersom den är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande. Den svenska EG-anpassningen kan då komma att medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser på alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad förbrukning och ett ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i grunden accepterade alkoholpolitik riskerar att raseras vid en anpassning till EG.
Härmed tillstyrks motion U541 (fp), motion U546 (mp), motion U512 (v), yrkande 4 i motion U521 (mp) och yrkandena 1 och 2 i motion U544 (mp).
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande alkoholfrågor att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U512, yrkande 4 i motion 1989/90:U521, motion 1989/90:U541, yrkandena 1 och 2 i motion 1989/90:U544, motion 1989/90:U546 och med besvarande av motion 1989/90:U549 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Intern organisation (mom. 29)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.64 börjar med "I sitt betänkande" och slutar med "samarbete med EG" bort ha följande lydelse:
Tyvärr har det visat sig att informationen om EG-harmoniseringen inte fungerar så som avsett i riksdagens beslut. Relevanta handlingar görs inte på begäran tillgängliga för EFTA-delegationens ledamöter.
dels att den del av utskottets yttrande som på s.64 börjar med "Med det" och slutar med "anses besvarade" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker motion U522 yrkande 17.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande intern organisation att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1989/90:U522 och med besvarande av yrkande 9 i motion 1989/90:U518 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Sveriges vidare Europasamarbete (mom. 2)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:
Vi godtar att Sverige nu aktivt prövar förutsättningarna för medlemskap i EG på det sätt utskottet anger. Vi förutsätter dock att regeringen återkommer till riksdagen med frågan om medlemsansökan om utvecklingen skulle leda till förändrade förutsättningar.
Reservationer
1. Sverige och den europeiska utvecklingen (v), motiveringen 2. Sverige och den europeiska utvecklingen (mp), motiveringen 3. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (v) 4. Samarbetet Sverige--EFTA-EG (mp) 5. Sveriges vidare Europasamarbete (m, fp), motiveringen 6. Sveriges vidare Europasamarbete (v) 7. Sveriges vidare Europasamarbete (mp) 8. Rättsliga och institutionella frågor (mp) 9. Frihandel och tullunion (v) 10. Frihandel och tullunion (mp) 11. Cassis de Dijon-principen (v) 12. Cassis de Dijon-principen (mp) 13. Krigsmateriel (v, mp) 14. Kärnkraft och kärnteknik (c) 15. Kärnkraft och kärnteknik (mp) 16. Konsumentfrågor (v) 17. Konsumentfrågor (mp) 18. Personers rörlighet (v) 19. Personers rörlighet (mp) 20. Dataintegritet (v, mp) 21. Arbetsmarknadspolitik (v) 22. Arbetsmarknadspolitik (mp) 23. Arbetsrättsliga frågor (v) 24. Arbetsrättsliga frågor (mp) 25. Jämställdhet (c) 26. Jämställdhet (v) 27. Jämställdhet (mp) 28. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (c) 29. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (v) 30. Ekonomisk politik och kapitalrörelser (mp) 31. Skattefrågor (v, mp) 32. Miljöfrågor (v) 33. Miljöfrågor (mp) 34. Jordbruk och livsmedel (c) 35. Jordbruk och livsmedel (v) 36. Jordbruk och livsmedel (mp) 37. Transport- och trafikfrågor (v, mp) 38. Kulturfrågor (c) 39. Kulturfrågor (v, mp), motiveringen 40. Massmedia (mp) 41. Närings- och regionalpolitik (c) 42. Närings- och regionalpolitik (v, mp) 43. Sociala frågor (v) 44. Sociala frågor (mp) 45. Socialförsäkringar (v, mp) 46. Läkemedel (v, mp) 47. Alkoholfrågor (v, mp) 48. Intern organisation (mp)
Särskilt yttrande Sveriges vidare Europasamarbete (c)
Finansutskottets yttrande 1990/91:FiU1y Bilaga 1 Sverige och EG
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda finansutskottet tillfälle att yttra sig över följande motioner om EG:
1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser yrkande 5, 1989/90:U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1989/90:U502 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), i vad avser yrkande 1, 1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1--6, 1989/90:U504 av Karl-Gösta Svenson och Bertil Danielsson (m), 1989/90:U506 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1989/90:U509 av Carl Bildt m.fl. (m), 1989/90:U510 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m), 1989/90:U511 av Nic Grönvall och Bertil Persson (m), 1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1989/90:U513 av Maria Hed m.fl. (s), 1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (c), 1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1, 2 och 6--13, 1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1--5 och 7--8, 1989/90:U520 av Per Westerberg (m), 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp), 1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp), 1989/90:U523 av Inger Schörling m.fl. (mp), 1989/90:U529 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m), 1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c), 1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m), 1989/90:U532 av Inger Schörling m.fl. (mp), 1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp), 1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), 1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1, 2 och 4--13, 1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (mp), 1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp), 1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp), i vad avse yrkandena 1, 2 och 4, 1989/90:U548 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c), 1989/90:U550 av Larz Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkande 1, 1989/90:U552 av Elisabet Franzén m.fl. (mp), 1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (m), 1989/90:U657 av Lars Ernestam m.fl. (fp), i vad avser yrkande 1.
Finansutskottet har i betänkandet 1989/90:FiU20 behandlat andra yrkanden i ovanstående motioner som remitterats till finansutskottet och som berör valutaregleringen och det europeiska monetära samarbetet (EMS).
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet behandlar i detta yttrande följande motionsyrkanden i de delar de berör finansutskottets beredningsområde.
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de riktlinjer som bör gälla för den fortsatta EES-processen.
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 8. att riksdagen uttalar att Sverige icke kan delta i den ekonomiska och monetära unionen, då denna strider mot varje stats rätt att själv bestämma grundläggande delar av sin ekonomiska och monetära politik.
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av och formerna för det europeiska ekonomiska samarbetet (EES).
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej medger anslutning av Sverige till EMS.
1989/90:U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta skall bestå.
1989/90:U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och människors frihet.
Motionernas motiveringar
I motion U503 av Carl Bildt m. fl. (m) anförs att Sverige varken kan eller bör stå utanför det europeiska samarbetet. Sverige bör fullt ut delta i den västeuropeiska integrationen. Sverige bör utforma en strategi för en stegvis anslutning till den europeiska gemenskapen.
EES kan bara vara ett steg på vägen mot ett fullt deltagande i EG. Sverige måste parallellt med EES-processen analysera förutsättningarna för svenskt medlemskap.
Sverige bör eftersträva en anknytning till valutasamarbetet i EMS. Om pågående utvecklingssamarbete med sikte på en ekonomisk monetär union (EMU) skulle utgöra hinder för anslutning till EMS kan Sverige ensidigt anknyta till växelkursmekanismen (Exchange Rate Mechanism, ERM) genom att deklarera att växelkursen skall stå i viss relation till Ecun (European currency unit).
I ett gemensamt valutaområde, EMU, är samma valuta legalt betalningsmedel i alla länder. Det innebär att de enskilda länderna inte längre får samma möjligheter att utforma en egen penningpolitik. Även finanspolitiken måste samordnas. Då krävs en gemensam europeisk centralbank. Med en gemensam valuta elimineras växelkursriskerna.
I motion U518 av Olof Johansson m.fl. (c) betonas vikten av EFTA-samarbetet och utvecklingen av det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES) mellan EFTA och EG. Neutralitetspolitiken måste vara avgörande för Sveriges hållning till den europeiska integrationen. Det innebär enligt motionärerna att Sverige inte kan bli medlem i ett EG som utvecklas till en västeuropeisk politisk union. Det är viktigt att vi behåller en rimlig grad av ekonomisk självständighet för att säkerställa neutralitetspolitikens trovärdighet.
Sverige ska också i fortsättningen vara en suverän stat och behålla sin rätt till självbestämmande, anförs det. Det är viktigt att vi behåller våra möjligheter till en fortsatt reformpolitik på viktiga samhällsområden som sysselsättning, regionalpolitik, arbetsmiljö, miljö och folkhälsa.
Beslutsordningen inom EES måste utformas så att vi kan påverka utformningen av nya förslag. Centern utgår från att förhandlingsmandatets närmare utformning blir föremål för överläggningar mellan de politiska partierna.
Motionärerna framhåller vidare att utvecklandet av det monetära samarbetet till en valutaunion skulle kräva ett långtgående ekonomiskt-politiskt samarbete och samordnad budgetpolitik. Det skulle i sin tur få mycket långtgående följder för de deltagande ländernas möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik. Motionärerna konstaterar att den svenska växelkursens anknytning till omvärldens valutor har fungerat tillfredsställande och att en svensk anknytning till EMS därför saknar aktualitet.
I motion U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs att det avgörande steget för att bilda den nya superstaten, den politiska EG-unionen, med EFTA som släpvagn, är skapandet av den ekonomiska och monetära unionen. Den skulle innebära att växelkursen låses, valutan blir gemensam samt att budgetreglerna skall vara bindande. Ett centralbanksråd kommer att bildas som skall kunna gå in och ändra enskilda länders finans- och budgetpolitik.
Sveriges deltagande i EMS skulle bli ett oåterkalleligt steg i processen att skapa den ekonomiska monetära unionen. Motionärerna varnar för denna utveckling och anser att Sverige inte bör delta i detta samarbete, eftersom det skulle strida mot vår rätt att själva bestämma grundläggande delar av vår ekonomiska och monetära politik. I stället bör EFTA utvecklas och breddas anser motionärerna.
Även i motionerna U522 och U533 av Inger Schörling m.fl. (mp) ställer man sig mycket kritisk till att Sverige skulle delta i samarbetet mot en europeisk monetär union. Det skulle innebära alltför långtgående inskränkningar i den nationella självbestämmanderätten. I motion U547 av Åsa Domeij m.fl. (mp) anförs att Sverige i sin förhandlingsinriktning i alltför stor utsträckning ägnat sig åt att underlätta för kapitalet att röra sig fritt. Det är enligt motionärerna betydligt mer angeläget att skapa möjligheter för människorna att röra sig fritt.
Utskottet
Riktlinjerna för integrationsarbetet lades fast av riksdagen våren 1988. Målet för förhandlingarna och kontakterna med EG angavs vara att de om möjligt skall leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer att gälla i EGs medlemsländer när vitbokens intentioner förverkligas. Syftet är att bredda och fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.
Riksdagen konstaterade också att ett svenskt medlemskap inte är ett mål för de förestående diskussionerna.
Ett viktigt steg i samarbetet med EG togs i december 1989 då EFTA-ländernas och EGs ministrar fattade beslut om att inleda förhandlingar om upprättande av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) som syftar till att främja samhällsutvecklingen i ett brett europeiskt perspektiv.
Målet är att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Samarbetet skall dessutom omfatta angränsande områden och även syfta till att utjämna sociala och regionala olikheter i EES-området.
Resultaten av de utredande samtalen under våren 1990 tyder på att förhandlingarna i första hand kommer att avse två huvudfrågor. Den ena rör avtalets rättsliga grundval och formerna för gemensamt beslutsfattande. Det är som utskottet ser det ytterst angeläget att EFTA-länderna får ett reellt inflytande, eftersom beslut inom EES i framtiden kommer att påverka regelsystemet i vårt land.
Den andra huvudfrågan berör fastställandet av vilka EG-regler som skall ligga till grund för EES-avtalet. Identifieringen av EES-regler är direkt förknippad med frågan om EFTA-ländernas behov av särlösningar i form av undantag eller övergångsåtgärder. EFTA-länderna har klargjort vikten av att bibehålla en hög ambitionsnivå när det gäller hälso-, säkerhets-, konsument- och miljöfrågor. En motsvarande hållning kan förväntas från EG på de områden där man har högre normer jämfört med EFTA-länderna. Det ligger därför i båda parters intresse att undantagen begränsas så långt som möjligt, eftersom innehållet annars kan undergrävas och balansen rubbas i ett EES-avtal.
Förhandlingarna har nu gått in i ett avgörande skede. Riksdagen har preciserat regeringens mandat för dessa förhandlingar. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande kommer att hålla riksdagen informerad i syfte att brett förankra de ställningstaganden som görs. Finansutskottet ser mot denna bakgrund från sina utgångspunkter inte anledning att nu förorda någon ändrad inriktning av det fortsatta ekonomiska samarbetet. Motionerna U503 yrkande 2 och U518 yrkande 8 i här berörda delar bör därför avstyrkas av utrikesutskottet.
Vad gäller särskilt det ekonomiska och monetära samarbetet vill utskottet anföra följande. Som utskottet redovisat i betänkande 1989/90:FiU20 är det formellt möjligt för tredje land att i någon form ansluta sig till EMS, men samtidigt måste konstateras att förutsättningarna för ett samarbete på det ekonomiska och monetära området med EG och framför allt inom EG förändras mycket snabbt. Frågan om en ekonomisk och monetär union står på dagordningen för en av EGs regeringskonferenser i december i år.
Storbritannien som sedan länge deltagit i EMS har nu också anslutit sig till växelkursmekanismen (ERM) inom systemet. Systemet omfattar därmed alla EG-länder utom tre. Det kan konstateras att växelkursstabiliteten ökat de senaste åren och att några kursjusteringar inte skett sedan 1987.
Det tycks således som om erfarenheterna av det europeiska växelkurssystemet är goda. Det bör dock framhållas att det inte är den fasta växelkursnormen i sig som pressat ned inflationstakten på en låg nivå utan det faktum att normen också följts upp med en stram penning- och finanspolitik.
I proposition 1990/91:39 om den ekonomiska politiken på medellång sikt anförs att de nuvarande problemen i den svenska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efterfrågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta sätt den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas, anförs det. Att göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs är utslutet. Sverige har ett starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet och det ligger i vårt eget intresse att vi blir en trovärdig samarbetspartner. Detta understryks, sägs det i propositionen, av den breda uppslutning som råder om ett utvidgat samarbete med EG genom ett EES-avtal. Regeringen följer utvecklingen vad gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjligheter till ett närmare samarbete.
Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna U503 yrkande 2 i här berörd del, U515 yrkande 8, U518 yrkande 8 i här berörd del, U522 yrkande 6, U533 yrkande 2 samt U547 yrkande 1 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Finansutskottet förordar därför från sina utgångspunkter att utrikesutskottet avstyrker dessa motioner.
Stockholm den 16 oktober 1990
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Gunilla André (c) och Maggi Mikaelsson (v).
Avvikande meningar
1. Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Riktlinjerna för" och slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:
Sverige är i ekonomiskt och kulturellt hänseende en del av Europa. Sverige bör därför vara en fullvärdig deltagare i det europeiska integrationssamarbetet. Vi har inte råd att inte vara med i det nya Europa som håller på att skapas. De nationella gränserna för människor, företag och institutioner håller på att avvecklas. Skapandet av den inre marknaden kommer att vara en betydelsefull stimulans för EG-ländernas ekonomier. Det ekonomiska välståndet väntas öka påtagligt som resultat av att olika gränshinder avvecklas.
Det är utskottets slutsats att Sverige varken kan eller bör stå utanför det europeiska samarbetet. Uskottet delar således uppfattningen som framförs i motion U503 (m) att Sverige fullt ut bör delta i den västeuropeiska integrationen. Sverige bör därför utforma en strategi för en stegvis anslutning till den Europeiska gemenskapen.
De pågående EES-förhandlingarna bör leda fram till ett avtal som är så omfattande som möjligt. EES kan därigenom bli ett betydelsefullt steg på vägen mot integration. Det är utskottets uppfattning att Sverige bör genomföra EES-processen med sikte på att senare bli fullvärdig medlem i EG. Sverige bör därför parallellt med EES-processen analysera förutsättningarna för ett svenskt medlemskap.
Ett betydelsefullt steg i denna process vore också en svensk anslutning till det europeiska monetära systemet (EMS). Det pågående utvecklingsarbetet med sikte på en ekonomisk monetär union (EMU) kan emellertid utgöra hinder för en sådan lösning, varför Sverige i stället borde överväga att anknyta till det europeiska växelkurssamarbetet (ERM) inom EMS genom att deklarera att växelkursen skall stå i viss relation till ECU (European Currency Unit). En sådan deklaration skulle, som framhålls i motion U503 (m), vara ett tecken på att Sverige eftersträvar en integration med EG och skulle bana vägen för en senare formell anslutning till ERM. Därmed skulle ett viktigt steg tas mot fasta växelkurser och en gemensam valuta. Detta skulle innebära betydelsefulla fördelar för handelsutbytet och för att hålla tillbaka inflationen.
Finansutskottet anser från de utgångspunkter utskottet har att beakta att den inriktning av EES-processen som förordas i motion U503 bör tillstyrkas av utrikesutskottet. Detta ställningstagande innebär att motionerna U515 (vpk), U518 (c), U522 (mp), U533 (mp) och U547 (mp) bör avstyrkas av utrikesutskottet.
2. Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av finansutskottets yttrande som börjar med "Förhandlingarna har" och slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:
Förhandlingarna har nu gått in i ett avgörande skede. Riksdagen har preciserat regeringens mandat för dessa förhandlingar. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande kommer att hålla riksdagen informerad i syfte att brett förankra de ställniningstaganden som görs. Enligt utskottets mening är det viktigt att Sverige går vidare i det nordiska samarbete, stärker EFTA och breddar och fördjupar samarbetet med EG så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Ett huvudmål för det svenska samarbetet med EG bör vara att svenska medborgare, institutioner och företag behandlas på samma sätt som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Det är önskvärt att Sverige kan inträda som fullvärdig medlem i EG. För att det skall bli möjligt för EFTA-länderna att få del av fördelarna i EGs inre marknad förutsätts givetvis reciprocitet från Sveriges och andra EFTA-länders sida. Det bör vara en väsentlig uppgift för den svenska regeringen att hos våra samarbetspartner i EG skapa en verklighetstrogen bild av Sverige som en aktiv och engagerad partner i det europeiska integrationsarbetet. Detta bör enligt finansutskottets uppfattning riksdagen med anledning av motionerna U503 yrkande 2 och U518 yrkande 8 i här berörda delar som sin mening ge regeringen till känna.
Vad gäller särskilt det ekonomiska och monetära samarbetet vill utskottet anföra följande. Målet är och förblir en fast växelkurs. Sedan ett tiotal år tillbaka anges växelkursen i förhållande till en korg av utländska valutor. I praktiken har emellertid den svenska kronans värde påverkats av de stora kurssvängningarna för dollarn, som har givits dubbel vikt i korgen. EMS erbjuder en fastare punkt att knyta kronan till. Ett medlemskap i EMS är i princip möjligt även för centralbanker i länder som ej är medlemmar i EG, men situationen kompliceras av pågående överläggningar kring skapandet av en ekonomisk monetär union (EMU). Som nämns i motion U503 (m) är en ensidig förklaring om anslutning av valutakursen till EMS-systemet fullt möjlig även om man därigenom inte får tillgång till de stödmöjligheter som förekommer i systemet. Genom en EMS-anslutning skulle Sverige ytterligare markera att inflationsmål och valutakursnormer måste tas på allvar. Därvid skulle både anti-inflationspolitiken och närmandet till EG öka i trovärdighet. Vad finansutskottet anfört med anledning av motion U503 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Detta ställningstagande innebär att finansutskottet från de utgångspunkter utskottet har att bedöma anser att utrikesutskottet bör avstyrka motionerna U515 yrkande 8, U518 yrkande 8 i här berörd del, U522 yrkande 6, U533 yrkande 2 samt U547 yrkande 1.
3. Carl Frick (mp) och Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Riktlinjerna för" och slutar med "dessa motioner" bort ha följande lydelse:
Den pågående integrationsprocessen gentemot EG innebär ett påtagligt hot mot Sveriges möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik och att besluta om sina egna ekonomiska förhållanden.
I Delorsplanen heter det bl.a.: "Det blir nödvändigt att utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken som bl. a. innefattar: effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda medlemsstater; hinder mot tillgång till direkta centralbankskrediter och andra former för monetär finansiering; gränser för lån i icke-EG-valuta. fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång sikt, inbegripet storleken och finansieringen av de olika budgetposterna, såväl på nationell som EG-nivå."
Detta innebär enligt utskottets mening en oacceptabel centralisering av beslutanderätten i ekonomiska frågor, t.ex. skattepolitiken, till övergripande organ inom EG där Sverige inte får något inflytande. Sverige har i det pågående samarbetet med EG i alltför hög grad prioriterat kapitalets frihet i Europa. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att denna utveckling hejdas och ges en annan inriktning där i stället människors frihet prioriteras och där samarbetet inte begränsas till EG utan omfattar hela Europa. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna U515 (vpk), U522 (mp), U533 (mp) och U547 (mp) att det nuvarande samarbetet med sikte på en ekonomisk monetär union (EMU) bör avbrytas. Ett närmande till EMS vore följaktligen ett steg i fel riktning. I stället bör vi hävda vår nationella självbestämmanderätt och utveckla samarbetet med hela Europa med sikte på att skapa fri rörlighet för människorna.
Vad utskottet här anfört bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna. Finansutskottet kan således från sina utgångspunkter inte ställa sig bakom den inriktning av det ekonomiska samarbetet som förordas i motionerna U503 (m) och U518 (c) och förordar därför att dessa avstyrks av utrikesutskottet.
Särskilt yttrande
Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anför:
Vi instämmer i utskottets beskrivning av nuläget och utskottets bedömningar av möjligheterna till ett svenskt deltagande i EMS.
Sedan början av året har de ekonomiska och politiska förutsättningarna för den svenska valutapolitiken ändrats. Sverige tvingas till ett högt ränteläge för att hejda valutautflöde och för att kompensera för devalveringsförväntningar. Storbritannien deltar nu även i ERM vilket för Sveriges del innebär ett ökat inslag av EMS-valutor i den svenska valutakorgen.
Den fortsatta utvecklingen av den svenska valutapolitiken bör gå i riktning mot en ökad anknytning till starka valutor. Vi anser det eftersträvansvärt att för Sveriges del komma närmare det europeiska valutasamarbetet. Ett närmare ställningstagande bör dock inte göras förrän resultat föreligger från EGs regeringskonferens i december om den ekonomiska och monetära unionen.
Deltagande i en ekonomisk och monetär union (EMU) sådan den skisserats inför ministermötet kräver EG-medlemskap och saknar därför aktualitet för Sveriges vidkommande.
Att göra avsteg från valutapolitikens mål om en fast växelkurs är uteslutet.
Skatteutskottets yttrande 1990/91:SkU1y Bilaga 2 EG
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett berörda utskott -- däribland skatteutskottet -- tillfälle att yttra sig över ett antal under den allmänna motionstiden 1990 väckta motioner som berör Europeiska Gemenskaperna (EG) och Sveriges förhållande till EG. Skatteutskottet, som konstaterar att endast en mindre del av de aktuella motionerna berör frågor inom skatteutskottets ämnesområde, får med anledning härav anföra följande.
I motion U503 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om bl.a. vikten av att EES-förhandlingarna resulterar i ett så omfattande avtal som möjligt men enligt motionärerna bör målet vara Sveriges fulla deltagande i EG. Sverige måste därför, anser de, parallellt med EES-processen analysera förutsättningarna för ett svenskt medlemskap.
I motion U501 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) behandlas framför allt de säkerhetsmässiga aspekterna av en eventuell svensk anslutning till en europeisk integration. Motionärerna anser att regeringen bör klargöra att Sveriges mål är att så långt vår alliansfria säkerhetspolitik tillåter på ett med medlemsländerna likvärdigt sätt delta i integrationen. De begär ett tillkännagivande härom.
Enligt motion U518 av Olof Johansson m.fl. (c) bör det nordiska samarbetet ligga till grund för det europeiska samarbetet. Integrationssträvandena bör enligt motionärerna vidgas till att omfatta såväl EFTA och EG-länderna som medlemmarna i SEV. Sverige bör, menar de, arbeta för ett friare och ökat flöde av varor, tjänster och kapital mellan Europas länder. Vikten av EFTA-samarbetet och utvecklingen av EES-avtalet mellan EFTA och EG betonas och det sägs vidare att det bör vara självklart för Sverige att som huvudmål för sin Europapolitik sträva efter en alleuropeisk gemenskap. I motionen begärs ett uttalande med denna innebörd.
Lars Werner m.fl. (v) vänder sig i motion U548 -- med hänvisning till motion Fi212 -- mot att Sverige underordnar sig EGs politik. Målsättningen mot EG bör enligt motionärerna vara densamma som mot andra stater, dvs. beredskap till samarbete och frihandel men inte underordning och beroende. Samtidigt bör, anser motionärerna, Sverige verka för en världsordning som gynnar den tredje världens sociala utveckling. Spridning av handelsrelationer, samarbete i hela Europa, EFTA-samarbete och ökat nordiskt samarbete bör -- menar de -- vara huvudinriktningen. I motion U515 av Lars Werner m.fl. (v) förespråkas ett frihandelsavtal i valet mellan en tullunion eller ett utvidgat frihandelsavtal. En tullunion, menar motionärerna, innebär en gemensam politik gentemot tredje part och blir ett redskap för utrikespolitik, sanktioner m.m. som skulle komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik. I motionerna begärs tillkännagivanden med nu nämnd innebörd.
I motion U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) förordas ett ökat samarbete inom Norden, med Europas alla länder och med världens alla folk. Detta ökade samarbete skall enligt motionärerna syfta till att rädda miljön, skapa en rättfärdig hushållning med jordens resurser, åstadkomma jämlikhet och fördjupad demokrati, skydda folkens kulturella särarter och utplåna svälten och nöden i världen. De anser att man, för att bidra till en nödvändig miljömässig rekonstruktion av Europa, på lång sikt bör sträva efter ett minskat behov av handel och ett minskat transportbehov jämfört med dagens situation. De yrkar i motionen att riksdagen gör ett tillkännagivande härom.
I några av motionerna berörs särskilt alkoholpolitiken och alkoholskatterna. I motion U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) uttalas att Sverige bör bevara sin handlingsfrihet på alkoholpolitikens område och att alkoholfrågan bör tas in som en viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG. Karin Israelsson m.fl. (c) anser enligt motion U549 -- med hänvisning till motion SoU321 -- att de svenska alkoholpolitiska principerna bör upprätthållas i de kommande förhandlingarna med EG. I motion U512 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas ett tillkännagivande om att Sverige bör undanta alkoholpolitiken från integrationsförhandlingarna med EG. Slutligen begärs i motion U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (båda mp) att regeringen upplyser EG om att Sverige vid en anpassning till EG inte kommer att tillämpa de prisnivåer på alkoholhaltiga drycker som nu är aktuella inom EG och att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik och i motion U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp) -- med hänvisning till So318 -- att den pågående EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks.
De allmänna uttalandena i partimotionerna berör i huvudsak endast indirekt förhållandena på skatteområdet. Däremot görs i de ovan relaterade alkoholmotionerna mera precisa uttalanden rörande alkoholpolitiken och alkoholbeskattningen.
De nu pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG, som syftar till att få till stånd ett gemensamt europeiskt samarbetsområde, har enligt vad utskottet erfarit inte omfattat beskattningsfrågorna i någon nämnvärd utsträckning, vare sig på alkoholområdet eller i övrigt. Den framtida utformningen av de svenska alkoholskatterna är för övrigt för närvarande under utredning (Fi 1989:06), varvid bl.a. EG-aspekterna skall beaktas (dir. 1989:51). Denna utredning beräknas vara slutförd senare i år. I fråga om skatterna på bl.a. alkoholdrycker har utskottet tidigare understrukit att målet för ett svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationsprocessen bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas.
Mot den angivna bakgrunden är det enligt skatteutskottets mening inte för närvarande aktuellt med ett ställningstagande till de frågor inom utskottets ämnesområde som berörts i motionerna. Utrikesutskottet bör därför enligt skatteutskottets uppfattning avstyrka motionerna i dessa delar.
Stockholm den 9 oktober 1990
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson (fp), Gösta Lyngå (mp), Karl Hagström (s), Håkan Hansson (c), Maggi Mikaelsson (v) och Marianne Andersson i Gislaved (s).
Avvikande meningar
1. Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:
Beträffande mervärdeskatten vill vi peka på följande. Finansministrarna i EGs medlemsländer har i december 1989 enat sig om att behålla nuvarande principer under en övergångstid. Enligt ett senare av kommissionen framlagt direktivförslag skall övergångsperioden vara fram t.o.m. 1996. Därefter skall en mera grundläggande omläggning äga rum med målsättningen att ett nytt EG-mervärdeskattesystem skall vara i bruk från 1997. För tiden 1993--1996 innebär förslaget bl.a. att gränskontrollåtgärder för skatteändamål vid handel inom EG slopas, att mervärdeskatt vid importaffärer påförs vid förvärvet i importlandet och redovisas av importören i samband med den vanliga redovisningen av mervärdeskatten och att vissa särregler under övergångstiden införs för bl.a. postorderförsäljning och bilhandel. Olika arbetsgrupper inom EG är för närvarande sysselsatta med att bearbeta reglerna för övergångsperioden.
Det anförda visar enligt vår mening att Sverige bör ha en god framförhållning när det gäller bl.a. beskattningsfrågorna. De pågående förhandlingarna, som bl.a. syftar till att erhålla fri rörelse för varor, personer, tjänster och kapital, kommer oundvikligen att aktualisera överenskommelser även på skattesidan, och man kan inte utesluta att ensidiga anpassningsåtgärder från svensk sida måste övervägas.
Som framhålls i den moderata partimotionen U503 är det viktigt att EES-förhandlingarna resulterar i ett så omfattande avtal som möjligt. Om Sverige och de andra EFTA-länderna inte erhåller en tullunion med EG kommer gränskontroller och andra gränshinder inte att kunna hävas. Svenska företag får därmed inte likvärdiga konkurrensvillkor med företagen inom EG. Genom att Sverige ställs utanför beslutsprocessen inom EG kommer Sverige inte heller att i någon väsentlig utsträckning kunna göra sitt inflytande gällande i den europeiska politiken.
Vi delar moderata samlingspartiets uppfattning att målet bör vara Sveriges fulla deltagande i EG. När EGs inre marknad är i funktion 1993 torde EG komma att ta ställning till Österrikes medlemsansökan, och i det sammanhanget finns det enligt vår bedömning också förutsättningar för fler länder att vinna inträde i EG. Sverige måste därför parallellt med EES-processen analysera förutsättningarna för svenskt medlemskap.
Det anförda bör enligt vår mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vi tillstyrker följaktligen motion U503 i berörd del och avstyrker övriga motioner.
2. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anför:
Från folkpartiets sida har vi tidigare betonat vikten av att Sverige går vidare i det nordiska samarbetet, stärker EFTA och breddar och fördjupar samarbetet med EG så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Vi har också framhållit att ett huvudmål för det svenska samarbetet med EG bör vara att svenska medborgare, institutioner och företag behandlas på samma sätt som sina motsvarigheter inom EG på den inre marknaden. Det är önskvärt att Sverige kan inträda som fullvärdig medlem i EG. För att det skall bli möjligt för EFTA-länderna att få del av fördelarna i EGs inre marknad förutsätts givetvis reciprocitet från Sveriges och andra EFTA-länders sida. Som framhålls i fp-motionen U501 är det en väsentlig uppgift för den svenska regeringen att hos våra samarbetspartner i EG skapa en verklighetstrogen bild av Sverige som en aktiv och engagerad partner i det europeiska integrationsarbetet. Detta bör enligt vår uppfattning riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att vi i berörda delar tillstyrker motion U501 och avstyrker övriga motioner.
3. Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:
Centern har tidigare betonat att den europeiska integrationen från svensk synpunkt inte bara är fråga om relationerna till EG utan till Europa i dess helhet. Integrationssträvandena måste således nu vidgas till att omfatta såväl EFTA och EG-länderna som medlemmarna i SEV. Gemensamma ansträngningar i olika internationella organ, där EFTA är en viktig del, kan medverka till att skapa öppenhet inom olika områden i hela Europa. Vi bör arbeta för ett friare och ökat flöde av varor, tjänster och kapital mellan Europas länder. EFTA bör dock inte bara ses som ett instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige bör tvärtom verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt samarbete också med andra marknader som Nordamerika, Ostasien etc.
Vi delar vidare den uppfattning som förs fram i motion U549 att de svenska alkoholpolitiska principerna bör upprätthållas i förhandlingarna med EG. Av folkhälsoskäl är det nödvändigt att Sverige utan begränsningar bibehåller sin rätt till punktbeskattning av alkoholdrycker.
Inte heller bör enligt vår mening Sverige ge upp sin självständiga beslutanderätt när det gäller energipolitiken och miljöpolitiken. På dessa områden har bl.a. punktskatter och miljöavgifter betydelse för samhällets möjligheter att påverka energianvändningens utveckling och inriktning och att minska förbrukningen av miljöfarliga ämnen och varor.
Vad vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att vi i berörda delar tillstyrker motionerna U518 och U549 och avstyrker övriga motioner.
4. Maggi Mikaelsson (v) anför:
Från vänsterpartiets sida vill vi redovisa en i grunden annorlunda syn på svensk Europapolitik och svensk internationell politik än den officiellt förda. För vänsterpartiet är hela Europatanken vägledande. Efter utvecklingen i Östeuropa är detta än mer aktuellt. Sverige bör stanna upp i sitt integreringsarbete med EG och på allvar arbeta för en Europalösning med alla länder och satsa på konstruktiva insatser i t.ex. Östeuropa.
Inom vänsterpartiet instämmer vi därför i att riksdagen bör uttala sig mot att Sverige underordnar sig EGs politik. Målsättningen mot EG bör vara densamma som mot andra stater, dvs. beredskap till samarbete och frihandel men inte underordning och beroende. Sverige bör verka för en världsordning som gynnar den tredje världens sociala utveckling. Spridning av handelsrelationer, samarbete i hela Europa, EFTA-samarbete och ökat nordiskt samarbete bör vara huvudinriktningen.
En utveckling enligt dessa riktlinjer skulle inte motverkas av att Sverige genomför vårt krav att i likhet med flertalet EG-länder införa differentierad mervärdeskatt med lägre eller helt slopad mervärdeskatt på mat.
I valet mellan en tullunion och ett utvidgat frihandelsavtal med EG förordas ett frihandelsavtal. En tullunion innebär en gemensam politik gentemot tredje part och blir ett redskap för utrikespolitik, sanktioner m.m. som skulle komma i konflikt med svensk neutralitetspolitik. En självklar utgångspunkt är vidare att alkoholpolitiken och den alkoholpolitiskt motiverade beskattningen av alkoholdrycker undantas från integrationsförhandlingarna. En anpassning av alkoholskatterna till en sådan nivå som är vanlig inom EG, dvs. en avsevärd minskning av skatten, skulle enligt vänsterpartiet leda till en kraftig konsumtionsökning och ett totalt uppgivande av riksdagens tidigare uttalade målsättning att minska den totala konsumtionen.
Vad nu har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att motionerna U548, U515 och U512 tillstyrks i berörda delar.
5. Gösta Lyngå (mp) anför:
I stället för att söka i allt anpassa sig till EG vill miljöpartiet de gröna att Sverige skall öka samarbetet inom Norden, med Europas alla länder och med världens alla folk. Detta ökade samarbete skall syfta till bättre miljö, bättre hushållning med världens resurser, ökad jämlikhet och fördjupad demokrati. Vidare bör man sträva efter att skydda folkens kulturella särarter och utplåna svälten och nöden i världen.
När det gäller Europa bör som framhålls i mp-motionen U519 politiken långsiktigt syfta till att befrämja självtillit och egenförmåga och verka för ett decentraliserat och allsidigt näringsliv i bärkraftiga regioner. Insatser för att understödja den folkliga mobilisering som skett i Östeuropa till förmån för demokratin måste för närvarande ges mycket hög prioritet. Aktiva politiska och ekonomiska stödåtgärder måste nu vidtas av Sverige och andra länder för att befästa demokratin och lägga grunden för en ekonomisk utveckling i Östeuropa. Som vidare framhålls i den nämnda mp-motionen bör man också, för att bidra till en nödvändig miljömässig rekonstruktion av Europa, eftersträva ett minskat behov av handel jämfört med dagens situation, liksom ett minskat transportbehov.
En svensk anpassning till EG på det alkoholpolitiska området kommer att medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem. Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion, och man strävar efter att öka den för att få avsättning för den stora vintillverkningen. En svensk anpassning till EGs normer på detta område kommer att medföra kraftigt sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Detta kommer i sin tur erfarenhetsmässigt att leda till en ökad förbrukning och en ytterligare ökning av det redan alltför stora antalet alkoholister. De alkoholrelaterade sociala problemen -- i motion U544 har nämnts misshandel, trafikolyckor, arbetsolycksfall och utslagning -- kommer att öka i omfattning.
Regeringen bör upplysa EG om att Sverige vid en anpassning till EG inte kommer att tillämpa de prisnivåer på alkoholhaltiga drycker som nu är aktuella inom EG och att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik. Den pågående EG-harmoniseringen får inte leda till att skatterna på alkoholdrycker sänks.
Sammanfattningsvis anser miljöpartiet de gröna att det nuvarande förhandlingsarbetet med syfte att göra Sverige till ett bihang till EG måste upphöra. Sverige bör i stället ta initiativ till att snabbt utvidga Europasamarbetet till att omfatta alla Europas demokratier. Samarbetet med EG bör fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra möjligheterna för alla människor att studera, resa, arbeta och forska fritt. Riksdagen bör med bifall till mp-motionerna U519, U544 och U546 som sin mening ge regeringen det anförda till känna.
Särskilt yttrande
Görel Thurdin och Håkan Hansson (båda c) anför:
Från centerns sida har vi nu i flera år av bl.a. fördelningspolitiska skäl förordat en sänkning av mervärdeskatten på livsmedel. Härigenom skulle låginkomsttagare, som är nödsakade att lägga en förhållandevis stor andel av sin inkomst på matinköp, ges en skattesänkning inom ramen för ett konstant skattetryck. Den i våras beslutade skattereformen gör det ännu mera motiverat för oss att fortsätta att driva frågan, eftersom sänkningen av marginalskatterna gynnar höginkomsttagarna, vilka får de största skattesänkningarna. Även stabiliseringspolitiska skäl kan åberopas till förmån för en sådan åtgärd som skulle förbilliga konsumtionen av inhemskt producerade livsmedel.
Centerns krav får nu ytterligare tyngd mot bakgrund av de pågående EES-förhandlingarna. På livsmedelsområdet finns inom EG skilda skattesatser, och de harmoniseringssträvanden som i andra sammanhang förespråkas borde även vara giltiga på detta område. En på detta sätt differentierad mervärdeskatt skulle således innebära en bättre samstämmighet med reglerna inom EG-området.
Inom centern kommer vi även i fortsättningen att med kraft driva detta angelägna krav. I lämpligt sammanhang kommer vi att återkomma till frågan.
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1990/91:SfU1y Bilaga 3 Sverige och den västeuropeiska integrationen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda berörda utskott tillfälle att yttra sig över ett antal motioner om EG. Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till yrkandena 7 och 8 i motion U521 av Inger Schörling m.fl. samt yrkandena 1 och 3 i motion U532 av Inger Schörling m.fl.
I motion U521 anförs att en anpassning till EGs regelsystem av det svenska folkpensionssystemet kan leda till att svenskar, som bott utomlands under hela eller delar av sin yrkesverksamma tid men som efter eller i anslutning till pensioneringen flyttat hem till Sverige, får lägre folkpension än i dag. Motionärerna begär därför i yrkande 7 ett tillkännagivande om att folkpensionen skall förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska medborgare. Motionärerna anför vidare att en EG-anpassning även leder till en successiv anpassning av de sociala kostnaderna och därmed av de sociala förmånerna. I yrkande 8 begär motionärerna ett tillkännagivande om att den svenska generella socialförsäkringsmodellen inte får offras för EG-anpassningens skull.
Utskottet vill anföra följande.
EG-systemet bygger på principen att alla förvärvsarbetande skall omfattas av socialförsäkringen i förvärvslandet oavsett i vilket land de är bosatta. Vidare får ett EG-lands nationella lagstiftning inte göra skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de är medborgare i något EG-land. För att uppfylla dessa principer måste vissa förändringar göras i den svenska lagstiftningen. En anslutning till EGs system nödvändiggör även förändringar i kvalifikationsvillkoren för svensk folkpension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag att utreda möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem, och uppdraget har redovisats den 11 juni 1990. Förändringar i folkpensionssystemet övervägs för närvarande av pensionsberedningen, som väntas avge sitt slutbetänkande i november 1990.
Eftersom vissa förändringar måste göras i det svenska socialförsäkringssystemet vid en anpassning till EG vill utskottet framhålla betydelsen av att man från regeringens sida med särskilt intresse bevakar socialförsäkringsfrågorna i EG-sammanhang. Utskottet förutsätter att konsekvenserna för den svenska socialförsäkringen ytterligare analyseras, och utskottet anser att något uttalande om folkpensionssystemet i enlighet med yrkande 7 inte bör göras. Vad gäller yrkande 8 om den svenska generella socialförsäkringsmodellen vill utskottet erinra om den allmänna bedömning utrikesutskottet gjorde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89:UU19, nämligen att det inte finns någon särskild grund för antagandet att en anpassning till EGs regler skulle behöva innebära en sänkning av våra krav i olika avseenden, även om det ibland måste bli fråga om förändringar. Vidare angavs att det inte finns anledning att tro att Sverige ens med ett mycket nära samarbete med EG kommer att behöva uppge centrala svenska värderingar. Socialförsäkringsutskottet anser att det mot denna bakgrund inte finns anledning att göra något tillkännagivande till följd av yrkande 8.
Utskottet föreslår således att utrikesutskottet avstyrker bifall till motion U521 yrkandena 7 och 8.
I motion U532 tas upp vissa aspekter på den svenska flykting- och invandringspolitiken. Motionärerna anför bl.a. att EG kommer att upprätta en gemensam yttre gräns och att EG-länderna därför måste komma överens om gemensamma visumkrav. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att Sverige skall behålla sin frihet att självt bestämma över sin visumpolitik. Motionärerna åberopar även vissa påståenden om att medborgare i annat nordiskt land som inte är med i EG måste berövas de rättigheter som de nu har enligt de nordiska konventionerna och i stället reduceras till "gästarbetare". I yrkande 3 begär de ett tillkännagivande om att nordiska medborgare skall ha kvar sin rätt att bl.a. resa in i och uppehålla sig i Sverige.
Utskottet vill understryka vad utrikesutskottet anförde i sitt betänkande 1988/89:UU19, nämligen vikten av att en generös och solidarisk svensk flyktingpolitik skall upprätthållas, både vad gäller prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till Sverige av flyktingarna inom ramen för vår flyktingkvot. Enligt utrikesutskottet är det därför viktigt att vi breddar och fördjupar samarbetet på detta område. Utrikesutskottet anförde vidare att det även är mycket viktigt att den successiva avvecklingen av EGs inre gränskontroller, som kommer att ske, inte leder till inskränkningar i den nordiska passfriheten.
Socialförsäkringsutskottet anser att något ytterligare uttalande från riksdagens sida med anledning av motion U532 yrkandena 1 och 3 inte är påkallat.
Stockholm den 23 oktober 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s) och Bertil Persson (m).
Avvikande mening
Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "EG-systemet" och slutar med "och 8." bort ha följande lydelse:
Enligt EGs principer får ett EG-lands nationella lagstiftning inte göra skillnad på försäkrade beroende på medborgarskap om de är medborgare i något EG-land. För att uppfylla denna princip måste förändringar göras i kvalifikationsvillkoren för svensk folkpension. Enligt utskottets mening kan det inte accepteras att en svensk medborgare, som bott utomlands under hela eller delar av sin yrkesverksamma tid men som vid pensioneringen flyttar hem till Sverige, inte får full folkpension. Utskottet anser därför att folkpensionen måste förbli en medborgerlig grundrättighet för alla svenska medborgare, och detta bör med bifall till motion U521 yrkande 7 ges regeringen till känna. Utskottet kan inte heller acceptera en försämring av det svenska socialförsäkringssystemet i övrigt utan anser i likhet med motionärerna i motion U521 yrkande 8 att principen om en generell socialförsäkring fortfarande skall gälla. Även detta bör ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "är påkallat." bort ha följande lydelse:
För att EG skall kunna upprätta en gemensam yttre gräns måste EG-länderna komma överens om gemensamma visumkrav. Utskottet anser emellertid att Sverige även vid ett närmande till EG skall behålla sin frihet att självt bestämma över sin visumpolitik. Viktigt är även att nordiska medborgare liksom i dag skall ha rätt att resa in i och uppehålla sig i Sverige. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion U532 yrkandena 1 och 3 ge regeringen till känna.
Socialutskottets yttrande 1990/91:SoU1y Bilaga 4 EG
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över följande motioner om EG: 1989/90:Fi207 yrkande 5, U501, U502 yrkande 1, U503 yrkandena 1--6, U504, U506, U509, U510, U511, U512, U513, U515, U516, U518 yrkandena 1, 2 och 6--13, U519 yrkandena 1--5, 7 och 8, U520, U521, U522, U523, U529, U530, U531, U532, U533, U541, U542 yrkandena 1, 2 och 4--13, U544, U546, U547 yrkandena 1, 2 och 4, U548, U549, U550 yrkande 1, U552, U554 och U657 yrkande 1.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till motionerna U503, U512, U515 yrkande 7, U521 yrkandena 1, 4 och 6, U530, U541, U542 yrkande 6, U544, U546 och U549.
Socialpolitiken i stort
I motion U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att de i motionen citerade, negativa verkningarna som enligt regeringens årsrapport om det europeiska samarbetet befaras bli en följd av EG-anpassningen inte är ett pris som Sverige är berett att betala för EG-anpassningen (yrkande 1).
Enligt motionärerna medger regeringen i årsrapporten Sverige--EFTA--EG 1988 att "den inre marknadsprocessen" leder till bl.a. ökad nyfattigdom och ökade regionala skillnader. Svårigheterna att ge EG en social dimension kan enligt motionärerna inte skyllas på enstaka bromsare utan problemet ligger djupare i EGs och den inre marknadens grundstruktur.
I motion U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att denna till EG-kommissionen, EG-parlamentet och EGs ministerråd framför att Sverige inte kan godta försämringar bl.a. när det gäller den generella välfärdspolitiken. Sverige har enligt motionärerna i EG--EFTA-förhandlingarna när det gäller undantag haft en exempellös låg profil (yrkande 7).
I motion U503 av av Carl Bildt m.fl. (m) redovisas moderata samlingspartiets syn på socialpolitikens utveckling vid ett kommande EG-samarbete. Motionen innehåller dock inget yrkande som faller inom socialutskottets ansvarsområde.
Motionärerna framhåller bl.a. följande:
Hittills har de sociala frågorna inte ingått i EG-samarbetet. Att EG nu håller på att skapa en social dimension innebär inte att sociallagstiftningen kommer att bli likformig. Varje land kommer även i framtiden att kunna avgöra de sociala förmånernas utformning inom ramen för de minimiregler som nu samlas i en social stadga.
Dessa minimiregler kan påskynda utbyggnaden av sociala förmåner i Medelhavsländerna. För Sveriges del kommer en framtida social stadga knappast att innebära några höjda krav.
Motståndare till europeisk integration hävdar ofta att svensk socialpolitik skulle försämras om Sverige deltar i integrationsarbetet. Det är fel. EG-samarbetet har inskränkts till att tillse att reglerna är sådana att det inte diskriminerar invånare från ett annat EG-land. För övrigt står Sverige inte alls i någon särställning beträffande sociala förmåner -- flera länder i Västeuropa erbjuder sina invånare ett motsvarande och ibland bättre skydd.
I utrikesdepartementets årsbok Sverige--EFTA--EG 1988 som åberopas av motionärerna i motion U521 sägs bl.a. följande (s. 109).
Redan i Romtraktaten finns inskrivet att den ekonomiska utvecklingen skall leda till förbättrade sociala villkor. För att inte förvärra de regionala skillnaderna, arbetslösheten, ojämlikheten mellan könen och den nya fattigdomen när den inre marknadsprocessen påskyndas genom företagssammanslagningar, jordbruksnedläggningar och övrig strukturomvandling krävs dämpande sociala åtgärder på kortare sikt. Insikten finns om att de rikare länderna inte kan fortsätta att vara rika om de fattigare inte hjälps till en högre nivå. Socialpolitikens hörnstenar är alltså åtgärder mot arbetslösheten, stimulans åt vissa kategoriers rörlighet, regionalutjämning med hjälp av strukturfonderna, utbildning och solidaritet med mindre gynnade grupper samt inflytande för anställda och bättre tillvaratagande av "den sociala dialogen" mellan arbetsmarknadens parter och kommissionen.
I årsboken Sverige--EFTA--EG 1989 sägs bl.a. följande om behandlingen inom EG av frågan om den sociala dimensionen (s. 24 f.).
Vikten av att den sociala utvecklingen sker i takt med den ekonomiska utvecklingen och den inre marknadens framväxt har många gånger framhållits av kommissionspresidenten Delors. EG:s stats- och regeringschefer har vid sina möten såväl under 1988 som 1989 givit uttryck för samma inställning. Den "sociala dimensionen" av den inre marknaden är ett vittomfattande begrepp som flitigt debatterats under 1989, och den som fått en mer konkret innebörd genom arbetet med att utforma en "social stadga" på EG-nivå. EG:s ekonomiska och sociala kommitté -- som, på uppdrag av Jacques Delors, i februari 1989 presenterade sina förslag till vad en sådan stadga skulle innehålla -- liksom Europaparlamentet och i hög grad ETUC och UNICEF, har under det gångna året aktivt deltagit i diskussionerna om den sociala dimensionen och framfört synpunkter på kommissionens arbete med den sociala stadgan.
Storbritannien, som hela tiden ställt sig avvisande till idén om en social stadga på EG-nivå, kunde inte förmås att acceptera det utarbetade förslaget, trots ihärdiga ansträngningar från kommissionens och det franska ordförandeskapets sida under hösten 1989.
Således var det stats- och regeringscheferna i elva medlemsländer som vid Europeiska rådets möte i Strasbourg 8--9 december antog en "EG:s sociala stadga", eller -- med den fullständiga titeln -- "den Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare".
Stadgan, som antogs i form av en "högtidlig deklaration", är inte något juridiskt bindande dokument utan mer ett politiskt instrument som innebär "moraliska förpliktelser" för medlemsländerna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land. Samtidigt ger stadgan en uppmaning till, och stöd för kommissionen att -- inom sitt kompetensområde -- lägga fram erforderliga förslag till direktiv, rekommendationer och andra instrument för implementeringen av den sociala stadgan.
Kommissionen hade också, redan innan stadgan antogs, presenterat sitt handlingsprogram för implementeringen av den sociala stadgan. Handlingsprogrammet upptar ett antal förslag till åtgärder som avses presenteras 1990--92, och som kommissionen ser som nödvändiga för att garantera tillämpningen av viktiga, grundläggande rättigheter som omfattas av den sociala stadgan, och härigenom utveckla den sociala dimensionen av den inre marknaden.
Den mycket viktiga roll arbetsmarknadens parter har när det gäller denna utveckling framhålls i programmet.
De i handlingsprogrammet föreslagna åtgärderna grupperas inom 13 områden, bl.a. förbättring av levnads- och arbetsvillkor, social trygghet, äldre personer och handikappade.
För närvarande genomförs åtgärderna i handlingsprogrammet.
När det gäller Sveriges och EFTAs behandling av dessa frågor, vilket berörs i motion U515, sägs i årsboken för 1989 bl.a. följande (s. 109):
I de riktlinjer riksdagen fastställt för Sveriges fortsatta medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet framhålls det att Sverige skall verka för att den sociala dimensionen ges en ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet.
Den sociala dimensionen är ett mycket vittomfattande begrepp som berör flera departements och arbetsgruppers ansvarsområden. I syfte att inför de kommande förhandlingarna ta ett samlat grepp om de frågor som ryms inom den sociala dimensionen har en särskild statssekreterargrupp inrättats (februari 1990) för dessa frågor med representanter för andra berörda departement.
Inom -- och i samråd mellan -- berörda departement planeras nu nationella seminarier för ett informations- och åsiktsutbyte kring olika ämnen inom den sociala dimensionens område.
Inom ramen för Oslo/Bryssel-processen har under 1989 EFTA-länderna gemensamt deklarerat -- först vid toppmötet i Oslo och därefter inom ramen för den arbetsgrupp (WG IV) som behandlar "angränsande politikområden" -- att ett utvidgat ekonomiskt samarbete måste åtföljas av framsteg avseende den sociala dimensionen, som skall uppnås i samarbete med arbetsmarknadens parter. EFTA-länderna har här också uttryckt sin ambition att aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen av det europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Vid WG IV:s möte den 7 december 1989 beslöts -- på svenskt förslag -- att sammankalla en ny ad hoc-grupp med EFTA-experter på "social policy"-området. Denna grupp har -- i likhet med en rad andra, existerande expertgrupper på olika områden -- fått i uppgift att bistå WG IV inför de kommande förhandlingarna.
Den nya expertgruppen, som höll sitt första möte i januari 1990, har i ett första skede sökt identifiera "relevant acquis" i form av fördragsbestämmelser, existerande och föreslagna EG-direktiv, institutioner, kommittéer, programverksamhet m.m. som bör beaktas inför förhandlingarna. Även hälsopolitiska "acquis" behandlas i den aktuella gruppen.
På den sociala dimensionens område torde det i stor utsträckning bli fråga om att genom olika former av samarbete -- i programverksamhet, informations- och erfarenhetsutbyte m.m. -- främja en ur social synvinkel positiv utveckling i det europeiska samarbetet.
Av stor vikt är också att finna lämpliga former för EFTA-ländernas anknytning till viktiga kommittéer och andra organ, i syfte att skapa goda förutsättningar för EFTA-ländernas aktiva medverkan i utvecklingen av den sociala dimensionen i ett framtida EES.
Den ekonomiska och sociala undergruppen till EFTAs rådgivande kommitté färdigställde hösten 1989 en rapport om den sociala dimensionen av EES.
Ett gemensamt EFTA/EG-seminarium om den sociala dimensionen har anordnats den 18 och 19 oktober 1990.
Utrikesutskottet anförde i sitt betänkande 1988/89:UU19 följande om de sociala frågorna inom EG med anledning av två motionsyrkanden.
De sociala frågorna har ägnats ökad uppmärksamhet av EG-organen under senare år. En starkt bidragande orsak härtill är att kampen mot den höga arbetslösheten framstått som alltmer angelägen. I september 1988 presenterade kommissionen en rapport om den inre marknadens sociala dimension -- ett slags vitbok på det sociala området. De åtgärder som föreslås i den saknar emellertid en fast tidsplan. Rapporten omfattar en rad skilda områden: sysselsättning, de sociala aspekterna av den fria rörligheten för personer, jämställdhetsfrågor, utbildningsfrågor.
EG har alltså ännu inte någon gemensam socialpolitik men ambitionerna finns att i gemenskapsarbetet få med allt fler av de sociala frågorna. Gemenskapens sociala och ekonomiska råd har fått i uppdrag att framlägga idéer om vad en "social stadga" för EG skulle kunna innehålla.
Utskottet delar uppfattningen i motion U561 (c) att det är viktigt att Sverige nära följer utvecklingen på de områden som sammanfattas under uttrycket "den sociala dimensionen". Som framhålls i motionen måste en utgångspunkt vara att vi i vårt samarbete med de västeuropeiska länderna slår vakt om det vi uppnått på det sociala området i vid bemärkelse. Sverige bör enligt utskottets bedömning kunna påräkna stöd inom EG för denna föresats. Det är även de västeuropeiska ländernas uppfattning att integrationsarbetet syftar till att skapa ett tryggare samhälle för Västeuropas medborgare.
Härmed ansågs motionsyrkandena besvarade.
Med anledning av två andra motionsyrkanden anförde utrikesutskottet följande.
De socialpolitiska frågorna omfattas liksom andra områden av regeringens breda översyn av våra relationer till EG. Häri ingår också EG-samarbetets potentiella inverkan på de sociala förmåner för pensionärer, barnfamiljer, sjuka och handikappade. Utskottet ser emellertid inga skäl till att regeringen inom ramen för denna översyn också skulle ompröva grunderna för den svenska socialpolitiken, vilket tycks vara innebörden av motion U565 (m).
I likhet med socialutskottet avstyrkte utrikesutskottet det sistnämnda yrkandet medan det andra fick anses besvarat.
Socialutskottet konstaterar att lagstiftningen inom EG på det sociala området har mycket begränsad omfattning och att någon ändring för närvarande inte kan förutses. EG har ingen gemensam socialpolitik.
De sociala frågorna har dock under senare tid ägnats ökad upmärksamhet inom EG. Detta har bl.a. resulterat i "EG:s sociala stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare", ett icke bindande dokument som antagits av elva av medlemsländerna. Vidare har EG antagit ett handlingsprogram för tillämpning av den sociala stadgan innehållande ett antal förslag till åtgärder, som nu enligt uppgift genomförs.
Från regeringens sida har vid upprepade tillfällen framförts bl.a. av statsministern i riksdagen att social nedrustning är ett pris som vi i förhandlingarna med EG inte är beredda att betala.
Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige liksom de flesta EFTA-länderna och flertalet EG-länder i större eller mindre omfattning anslutit sig till Europarådets sociala stadga som är bindande och garanterar ett flertal grundläggande sociala rättigheter.
Utskottet anser det angeläget att Sverige nära följer utvecklingen inom EG när det gäller frågor om den sociala välfärden. En självklar utgångspunkt måste vara att Sverige i kontakterna med EG med kraft slår vakt om de resultat som uppnåtts på det sociala området i vid bemärkelse. Det är också viktigt att Sverige i den utsträckning det är möjligt deltar i projekt och arbetsgrupper m.m. på detta område inom EG. Några sådana initiativ som begärs i motionerna U521 (mp) yrkande 1 och U515 (vpk) yrkande 7 behövs inte enligt utskottet, som föreslår att motionerna avslås.
Handikappolitik
I motion 1989/90:U530 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om handikappfrågornas betydelse i Sveriges förhandlingar med EG. (Motiveringen finns i motion 1989/90:So296). Motionärerna framhåller bl.a. att Sverige sett i ett europeiskt perspektiv har kommit relativt långt när det gäller stödet till människor med handikapp. I Sverige har samhället ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade till frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga liv. Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett närmare till EG.
Av årsböckerna Sverige--EFTA--EG 1988 och 1989 framgår bl.a.:
Inom EG finns ett program för att främja social och ekonomisk integration, det s.k. HELIOS-programmet (Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society) som omfattar åren 1988--1991. Det skall bidra till att de handikappade integreras socialt och ekonomiskt. Ungefär 10 % av EGs befolkning, eller ca 30 miljoner människor, beräknas ha ett handikapp. 1988--1991 har omkring 150 milj.kr. avsatts för att intensifiera samarbetet med näringslivet i olika EG-länder. Det finns en oro för att de handikappades situation kan komma att förvärras under tider med stor arbetslöshet. Arbetet på EG-nivå skall leda fram till ett förslag från kommissionen. De handikappade och deras familjer skall ges tillfälle att yttra sig i två rådgivande organ till kommissionen. Lokala och nationella ansträngningar skall förhoppningsvis inspireras av HELIOS-programmet. Ett andra handikapprogram aviseras i det nya sociala programmet, HELIOS II för 1992--1996. Ett direktivförslag för åtgärder för de motoriskt handikappade avses även utarbetas inom ramen för det nya sociala programmet. Avsikten är att ge de handikappade förutsättningar för att kunna skaffa sig både yrkesutbildning och arbete. Sverige har under de gångna åren haft vissa informella kontakter med HELIOS-programmets sekretariat.
Utskottet delar motionärernas inställning att samhällets ansvar för handikappade inte får uttunnas vid ett närmare samarbete med EG. Sverige bör också så långt det är möjligt medverka i EGs program för social och ekonomisk integration för handikappade (HELIOS). Något sådant initiativ som motionärerna begär behövs inte enligt utskottet, som föreslår att motion U530 (c) avslås.
Alkoholpolitik
I flera motioner tas olika alkoholfrågor upp, främst pris- och skattefrågor. Vissa motioner faller inom skatteutskottets beredningsområde. Socialutskottet behandlar dock samtliga motioner med hänsyn till utskottets ansvar för alkoholpolitiken i stort.
I motion 1989/90:U512 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om att alkoholpolitiken skall undantas från EG-förhandlingarna.
Inom EG-länderna är alkoholpolitiken dåligt utvecklad, framhåller motionärerna. Inget land har tagit några större initiativ för allmänna begränsningar av alkoholkonsumtionen. Danmark och Irland utgör undantag. Båda länderna har relativt höga priser, dock mera betingade av ekonomiska intressen än av alkoholpolitiska strävanden.
Den omfattande gränshandel som i dag förekommer mellan Danmark och Västtyskland ger enligt motionärerna en tydlig bild av att det är omöjligt att på sikt, för ett land som tillhör EG, tillämpa en avsevärt annorlunda prissättning på alkohol än de andra medlemsländerna. Särskilt om man betänker att all gränskontroll skall upphöra efter 1993.
Den svenska alkoholpolitiken är enligt motionärerna i fara och de svenska EG-förhandlarna måste bli medvetna om detta. En kraftfull markering från riksdagens sida om att alkoholpolitiken skall undantas från integrationsförhandlingarna är därför nödvändig.
I motion 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att anpassa sig till någon gemensam alkoholskattesats tillsammans med EG (yrkande 4).
EG-anpassning innebär enligt motionärerna i princip utjämning av alkoholbeskattningen. I dag skiftar den väldigt mellan olika EG-länder. EG-kommissionen har enligt motionärerna föreslagit en utjämning så att priserna skulle öka i lågprisländerna och sjunka i högprisländer. EG-parlamentet har enligt motionärerna uttryckligen beslutat att vinkonsumtionen bör öka i de icke-vinproducerande EG-länderna. EG-domstolen har beslutat att icke-vinproducerande länder inte får beskatta vin högre än öl. Motionärerna frågar sig hur det då i praktiken skall vara möjligt för t.ex. Sverige att efter en EG-anpassning värja sig mot en flod av billigt importvin. Hur skall Sverige då kunna uppnå målsättningen att minska alkoholkonsumtionen i enlighet med WHOs mål med 25 % till år 2005?
I motion 1989/90:U541 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om alkoholfrågan i diskussionen kring ett närmande till EG. Ett medlemskap skulle enligt motionären kunna få förödande konsekvenser för folkhälsan om vi inte kan bevara vår handlingsfrihet på alkoholpolitikens område. Hittills har regeringen enligt motionären haft en låg profil när det gäller att lyfta fram de alkoholpolitiska frågorna i integrationsarbetet. Alkoholfrågan bör tas in som en viktig del i diskussionerna kring ett närmande till EG.
I motion 1989/90:U544 av Carl Frick och Anita Stenberg (båda mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna dels att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige vid en anpassning inte kommer att tillämpa de prisnivåer som nu är aktuella inom EG (yrkande 1), dels att den nu klart skall upplysa EG om att Sverige inte kommer att ändra sin socialt motiverade alkoholpolitik vid en anpassning till EG (yrkande 2).
Svensk solidarisk alkoholpolitik hotas av en EG-anpassning, anför motionärerna. Den svenska EG-anpassningen kommer att medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem. Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. Man strävar efter att öka den för att kunna klara den stora vintillverkningen.
En svensk EG-anpassning innebär enligt motionärerna att Sverige skall följa de principer som har fastlagts i EGs vitbok §§ 13 och 58. Detta innebär att det kommer att bli kraftigt sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige vid en anpassning. Den svenska prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder eftersom den är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande. Regeringen måste göra en konsekvensanalys av hur en EG-anpassning kommer att påverka prisbildningen när det gäller alkoholhaltiga drycker, och vilka sociala och statsfinansiella konsekvenser de lägre priserna på alkohol får.
I motion 1989/90:U546 av Anita Stenberg m.fl. (mp) hemställs att riksdagen beslutar att den pågående EG-harmoniseringen inte får leda till att skatterna på alkoholhaltiga drycker sänks. I motion 1989/90:U549 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om vikten av att de svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls vid förhandlingar med EG. (Motiveringen finns i motion 1989/90:So321.)
Ett närmande till EG kan enligt motionärerna innebära att alkoholbeskattningen måste harmoniseras. Inom EG försöker man harmonisera de olika skatterna länderna emellan. Detta skulle för Sveriges del kunna leda till en kraftig sänkning av våra dryckesskatter. Detta skulle medföra en kraftig höjning av alkoholkonsumtionen som i sin tur torde leda till ett större antal alkoholbetingade skador. I de kommande förhandlingarna med EG är det väsentligt att de svenska alkoholpolitiska principerna upprätthålls.
I sitt yttrande till utrikesutskottet med anledning av proposition 1987/88:66 Sverige och den västeuropeiska integrationen (SoU 1987/88:5y) anförde socialutskottet bl.a. följande.
Riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 innebär bl.a. att prismekanismen bör utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Enligt dessa riktlinjer måste därför priserna på alkoholdrycker vara höga och minst följa med i den allmänna prisutvecklingen. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en effektiv svensk alkoholpolitik. Det sagda hindrar självfallet inte ett internationellt samarbete på alkoholområdet syftande till minskad konsumtion.
Skatteutskottet framhöll i sitt yttrande till utrikesutskottet (SkU 1987/88:3y) följande.
När det gäller vissa punktskatter, som är utformade efter andra utgångspunkter än rent statsfinansiella, skulle en långtgående anpassning till EG-standard innebära problem. Utskottet tänker närmast på de svenska skatterna på alkoholdrycker som bl.a. har till syfte att bidra till en dämpning av konsumtionen av dessa varor.
-- -- --
Enligt utskottet bör målet för ett svenskt deltagande i den västeuropeiska integrationsprocessen vara att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska politiken på dessa områden inte försvagas.
Utrikesutskottet slutligen framhöll följande (1987/88:UU24).
Utskottet instämmer i social- och skatteutskottens synpunkt att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska skattepolitiken på alkoholens -- -- -- område inte bör försvagas genom ett samarbete med EG. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att få förståelse för dessa synpunkter i kommande kontakter med EG, där det också finns en opinion som alltmer uppmärksammar -- -- -- alkoholbrukets skadliga verkningar. Utskottet kan emellertid inte förorda att alkohol- -- -- --beskattningen redan i utgångsläget undantas från integrationsarbetet.
Riksdagen följde utrikesutskottet.
I sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet 1988/89:SoU4y framhöll socialutskottet följande.
Enligt uppgift kommer alkoholfrågorna att studeras ytterligare i integrationsarbetet inom regeringskansliet.
Enligt vad utskottet inhämtat finns ingen gemensam alkoholpolitik inom EG. Varje land driver sin egen politik utan några begränsningar i form av direktiv e.d. på området. Något hinder för ett land att bedriva en restriktiv alkoholpolitik finns därför inte. När det gäller frågor om den indirekta beskattningen är läget oförändrat sedan frågan behandlades av riksdagen för ett år sedan.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i dessa frågor. Utskottet förutsätter att integrationsarbetet i förhållande till EG inte bedrivs på ett sådant sätt att det försvårar en effektiv svensk socialpolitik. Detta hindrar självfallet inte ett internationellt samarbete på alkoholområdet, syftande till minskad konsumtion.
Socialutskottet avstyrkte de då behandlade motionerna. Utrikesutskottet ville i betänkandet 1988/89:UU19 till vad socialutskottet anfört lägga att det inte heller finns någon gemensam skattepolitik inom EG och att avgöranden på de av vitbokens områden som gäller skattefrågor tills vidare inte fattas med majoritetsbeslut. Utrikesutskottet anförde vidare: Strävan torde dock vara att efter hand nå fram till för medlemsländerna gemensamma regler för punktskatter, inkl. skatt på alkohol. Detta ändrar dock inte den svenska uppfattningen att alkoholpolitikens syfte måste vara att bringa ned konsumtionen av alkohol, bl.a. med hjälp av en verksam prispolitik. Som framgår av regeringens redovisning av det svenska integrationsarbetet avser Sverige att även inom ramen för ett närmare samarbete med EG föra en självständig alkoholpolitik med priset som ett viktigt instrument. Utskottet anser inte att det nu finns anledning för riksdagen att ta närmare ställning till de olika restriktioner som berörs i de föreliggande yrkandena.
Motionsyrkandena fick anses besvarade med hänvisning till vad utrikesutskottet anfört om den svenska alkoholpolitiken. Riksdagen följde utrikesutskottet.
Statsrådet Lindqvist svarade den 16 oktober 1990 på en fråga i riksdagen om den svenska alkoholpolitiken och EG. Statsrådet anslöt sig till vad utrikesutskottet anfört i betänkandet UU 1987/88:24 och tillade därutöver följande:
Det är tre huvudområden som kan komma att omfattas av diskussionerna mellan EG och EFTA när det gäller alkoholpolitikens utformning. Det ena är punktskatterna, det andra är gränshandeln och det tredje är monopolen.
När det gäller skatterna råder det utomordentliga svårigheter inom EG att finna en gemensam linje för hur punktskatterna skall utformas. Det man hittills har lyckats med inom EG är att bli överens om att vissa miniminivåer skall finnas hos alla, vilket lämnar öppet för länderna att gå uppåt i skattenivå om de så vill.
Gränshandeln har över huvud taget ännu icke diskuterats, ännu mindre utifrån ett alkoholpolitiskt perspektiv. Men den frågan kommer säkert längre fram.
När det gäller monopolen har man från EG-kommissionens sida krävt att en paragraf som motsvarar Romtraktatets 37 § om att statsmonopol inte får innebära handelspolitisk diskriminering skall tas upp till diskussion. Vi får räkna med att en diskussion kommer kring de alkoholmonopol som finns. Här pågår dels en intern utredning inom regeringskansliet, dels diskussioner mellan de olika EFTA-medlemmarna för att finna en gemensam linje. Några förhandlingar har ännu inte skett på den punkten.
Socialutskottet konstaterar nu på nytt att det inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom EG och inte heller någon gemensam skattepolitik. Diskussioner pågår dock om skattepolitiken. Inget hindrar ett land från att bedriva en restriktiv alkoholpolitik där t.ex. prismekanismen utnyttjas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument. Utskottet vill kraftigt understryka att integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar denna fråga. Några sådana initiativ som begärs i motionerna U512 (vpk), U521 (mp) yrkande 4, U541 (fp), U544 (mp), U546 (mp) och U549 (c) behövs dock inte enligt utskottet, varför utskottet föreslår att dessa motioner avslås.
Läkemedelspolitik
I motion 1989/90:U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige inte kommer att frånhända sig sin oinskränkta rätt att självt fatta beslut om läkemedelsfrågor utan att dessa underställs EG eller annat överstatligt organ (yrkande 6).
Socialstyrelsens analys av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken (Sverige och EG, läkemedelsfrågor, jämförelse mellan EG-regler och svenska bestämmelser, Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, 1989-02-03) visar enligt motionärerna bl.a. följande:
Enligt EG får "s.k. behovsparagraf inte förekomma i nationell läkemedelslagstiftning". Om man alltså i Sverige skulle vilja stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på att tillverkaren måste visa att det finns ett otillfredsställt medicinskt behov, blir det inte möjligt på grund av EG-reglerna.
Om den svenska läkemedelsindustrin inte skall bli diskriminerad på EG-marknaden måste Sverige bli fullvärdig medlem i EGs organ för gemensam läkemedelskontroll, CPMP. Om så sker kommer självständig svensk läkemedelskontroll inte att vara möjlig.
EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit godkända. Motsvarande är inte tillåtet i Sverige. "Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen av negativ art, då identitet med det ursprungligen godkända läkemedlet ej kan garanteras", konstaterar socialstyrelsen.
"En principiell skillnad mellan EG:s krav och de svenska gäller synen på kombinationsprodukter. EG ställer inte samma strikta krav som Sverige."
EGs regler betyder också att "de svenska särreglerna för naturmedel för injektion och övriga naturmedel måste upphöra".
En genomgång av EGs olika direktiv på läkemedelskontrollens område har som framgår av motionen skett inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket) inför de kommande EG/EFTA-förhandlingarna. EFTA-länderna har utsett observatörer som från årsskiftet deltar i EGs arbetsgrupper inom läkemedelsområdet.
Socialutskottet behandlade i sitt yttrande våren 1989 till utrikesutskottet 1988/89:SoU4y en motion om att läkemedelskontroll och läkemedelspolitik skulle undantas från EG-anpassning. Socialutskottet redogjorde i yttrandet för den utveckling inom dessa områden som skett bl.a. inom EG och EFTA. Utskottet anförde vidare:
Utskottet har inhämtat att svensk läkemedelsindustri vid upprepade tillfällen har framhållit behovet av en harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s med hänsyn till den svenska läkemedelsexporten.
Vidare har inhämtats att en genomgång av EG:s olika direktiv m.m. på detta område gjorts inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Den allmänna uppfattning inom avdelningen är att skillnaderna mellan EG:s regler på läkemedelsområdet och motsvarande svenska bestämmelser sakligt sett inte är stora. En ytterligare svensk harmonisering skulle inte medföra att kraven på läkemedel i Sverige generellt skulle minska.
Diskussioner pågår sedan en tid, på svenskt initiativ, mellan EFTA-länderna om hur ett närmare samarbete med EG borde läggas upp. EG har också under hand visat intresse för diskussioner med EFTA i läkemedelsfrågor.
Såvitt nu kan bedömas innebär en harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s ingen nackdel för den svenska läkemedelskontrollen. Däremot finns det skäl anta att en ytterligare harmonisering av de svenska läkemedelsbestämmelserna med EG:s skulle vara till fördel för den svenska läkemedelsindustrins möjligheter att exportera läkemedel till EG-länderna.
Utskottet kunde inte förorda att läkemedelskontrollen och läkemedelspolitiken undantogs från en EG-anpassning och föreslog därför att motionen avslogs. Även utrikesutskottet avstyrkte motionen (1988/89:UU19). Riksdagen följde utrikesutskottet.
Socialutskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om harmoniseringen när det gäller läkemedelslagstiftningen och föreslår därmed att motion U521 (mp) yrkande 6 avslås.
Barnsäkerhetsfrågor
I motion 1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att de skillnader i bl.a. barnsäkerhet mellan EG och Sverige som påtalats av energiverkschefen och konsumentverket inte får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas (yrkande 6).
Som exempel på normer för konsumentprodukter som kan komma att försämras nämner motionärerna normer om yttertemperatur på ugnsluckor, centrifuger på tvättmaskiner och värmeelement i daghem. Enligt motionärerna kan svenska säkerhetskrav bli nedröstade i EGs organ genom majoritetsbeslut.
En redogörelse för arbetet inom EG med barnsäkerhetsfrågorna finns i Fakta Europa -- Konsumenterna i ett nytt Europa -- En jämförelse mellan Sveriges och EG:s regler på konsumentområdet, UD Stockholm 1990 (s. 28 och 29).
I sitt yttrande till utrikesutskottet våren 1989 (1988/89:SoU4y) redogjorde socialutskottet med anledning av en liknande motion för utvecklingen inom EG och inom det nordiska samarbetet på området. Utskottet citerade också ett frågesvar av statsrådet Wallström i riksdagen den 16 mars 1989. Statsrådet anförde i sitt svar bl.a. följande.
De nordiska konsumentministrarna uttalade för ett år sedan att anpassningen till EG:s inre marknad inte bör medföra en sänkning av den nuvarande höga nordiska nivån i konsumentskyddet. I den mån säkerhetskraven för konsumentprodukter fastställs på europeisk nivå är det därför angeläget att Sverige deltar i arbetet. Detta gör vi både genom överläggningar med EG-kommissionen och genom deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet. Till detta har vi anslagit nya resurser och vet redan att sådant arbete kan medföra att svenska säkerhetssynpunkter vinner gehör.
Samtidigt måste sägas att det inte är givet att Sverige på alla områden som rör konsumentprodukter har de bäst genomtänkta säkerhetsnormerna. Frågan om en anpassning av svenska konsumentskyddsbestämmelser får därför prövas från fall till fall.
Som ett exempel på att Sverige varit med och drivit på utvecklingen pekade statsrådet på frågan om säkerheten när det gäller leksaker.
Socialutskottet, som delade inställningen i frågesvaret såvitt rör barnsäkerhetsarbetet, föreslog att den då behandlade motionen skulle avslås.
Även lagutskottet yttrade sig över motionen (1988/89:LU4y).
Utrikesutskottet instämde i betänkandet 1988/89:UU19 i vikten av att Sverige engagerar sig i det västeuropeiska samarbetet på konsumentskyddsområdet. Även i övrigt anslöt sig utskottet till vad som anförts av lag- och socialutskotten. Riksdagen följde utrikesutskottet.
Statsrådet Wallström erinrade i ett frågesvar i riksdagen den 7 november 1989 om produktsäkerhetsnormer vid anpassning till EG om riksdagens uttalande och tillade:
Regeringen har i linje med detta som ett viktigt förbehåll i de diskussioner som nu pågår fört fram att de säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika områden inte skall behöva sänkas.
Vi har ett bra konsumentskydd i Sverige, och det skall vi värna, men det är inte alltid så att vi har de bästa reglerna. I vissa fall råder en strängare ordning inom EG. Det kan också handla om att vi har samma mål som EG men att vi arbetar med olika medel.
Det går ännu inte att dra några generella slutsatser om hur en harmonisering av reglerna kommer att påverka den svenska produktsäkerheten. Givetvis kan den föranleda lagändringar. Det är riksdagens sak att ta ställning till sådana.
Det är inte bara de gällande EG-direktiven som är intressanta i detta sammanhang utan också de planerade. Vi eftersträvar tidig information och erfarenhetsutbyte om nya EG-regler. På konsumentområdet har kontakter etablerats med EG-kommissionen och olika EFTA-expertgrupper. Vi kan också från svensk sida påverka produktsäkerhetsregler, eftersom vi som fullvärdiga medlemmar redan deltar i de europeiska standardiseringsorganisationernas arbete.
Statsrådet betraktade inte EG-harmoniseringen på konsumentområdet som något stort problem.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och föreslår att motion U542 (mp) yrkande 6 avslås.
Stockholm den 25 oktober 1990 På socialutskottets vägnar Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och Paul Ciszuk (mp).
Avvikande meningar
1. Socialpolitiken i stort
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista stycket i avsnittet "Socialpolitiken i stort" i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar att en EG-anpassning kommer att leda till bl.a. en ökad nyfattigdom och ökade regionala skillnader.
Utskottet anser att Sverige inte kan godta att ett närmare samarbete med EG leder till försämringar av den generella välfärden. Regeringen måste till EG-komissionen, EG-parlamentet och EGs ministerråd framföra detta.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna med anledning av motionerna U515 (vpk) yrkande 7 och U521 (mp) yrkande 1.
2. Handikappolitik
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser att sista stycket i avsnittet "Handikappolitik" i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Sett i ett europeiskt perspektiv har Sverige kommit relativt långt när det gäller stödet till människor med handikapp. Samhället har ett ansvar, och de handikappade är inte hänvisade till frivillig- och välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga liv. Utskottet anser att samhällets ansvar för handikappade inte får uttunnas vid ett närmande till EG.
Vad utskottet anfört bör enligt utskottet ges regeringen till känna med anledning av motion U530 (c).
3. Alkoholpolitik
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista stycket i avsnittet "Alkoholpolitik" i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Inom EG har man en mycket liberal syn på alkoholkonsumtion. En svensk EG-anpassning kan innebära att det kommer att bli kraftigt sänkta priser på alkoholhaltiga drycker i Sverige. Den svenska prisnivån skulle betraktas som ett handelshinder eftersom den är och har till syfte att vara konsumtionsdämpande. Den svenska EG-anpassningen kan då komma att medföra att Sverige ställs inför allvarliga sociala problem, eftersom sänkta priser på alkoholhaltiga drycker erfarenhetsmässigt leder till ökad förbrukning och ett ökat antal alkoholister. Vår mångåriga och i grunden accepterade alkoholpolitik riskerar att raseras vid en anpassning till EG.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna U512 (vpk), U521 (mp) yrkande 4, U541 (fp), U544 (mp), U546 (mp) och U549 (c) bör enligt utskottet ges regeringen till känna.
4. Läkemedelspolitik
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista stycket i avsnittet "Läkemedelspolitik" i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar att en EG-anpassning av läkemedelslagstiftningen leder till att Sverige förlorar sitt självbestämmande i läkemedelsfrågor. En analys av socialstyrelsens läkemedelsavdelning (numera läkemedelsverket) av EG-anpassningens inverkan på läkemedelspolitiken visar bl.a. följande:
Enligt EG får "s.k. behovsparagrafer inte förekomma i nationell läkemedelslagstiftning". Det blir omöjligt för Sverige att stämma i läkemedelsfloden genom att skärpa kraven på tillverkaren så att denne för att få registrering måste visa att det finns ett otillfredsställt medicinskt behov av läkemedlet.
EG tillåter s.k. parallellimport, dvs. en sorts okontrollerad import av läkemedel som liknar sådana som tidigare blivit godkända. Parallellimport är inte tillåten i Sverige. Parallellimport av den nuvarande typen i EG skulle få negativa konsekvenser för den svenska läkemedelsförsörjningen eftersom identiteten med det ursprungligen godkända läkemedlet inte kan garanteras.
EG ställer inte heller samma strikta krav som Sverige när det gäller kombinationsprodukter.
Utskottet anser att Sverige vid ett närmande till EG inte får frånhända sig rätten att självt fatta beslut i läkemedelsfrågor. Vad utskottet anfört med anledning av motion U521 (mp) yrkande 6 bör enligt utskottet ges regeringen till känna.
5. Barnsäkerhetsfrågor
Gudrun Schyman (v) och Paul Ciszuk (mp) anser att sista stycket i avsnittet "Läkemedelsfrågor" i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att Sverige ställer större säkerhetskrav på konsumentprodukter än man gör inom EG. Det gäller bl.a. yttertemperaturen på ugnsluckor, på centrifuger på tvättmaskiner och på värmeelement på daghem. Utskottet motsätter sig en försämring av barnsäkerheten genom en sänkning av de svenska säkerhetskraven eller en försening av planerade skärpningar av de svenska kraven.
Vad utskottet anfört med anledning av motion U542 (mp) yrkande 6 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Kulturutskottets yttrande 1990/91:KrU1y Bilaga 5 Vissa EG-frågor
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över ett antal motioner som avser ett stort antal EG-frågor. Motionerna har väckts under allmänna motionstiden 1990.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över motionerna, såvitt de rör kultur- och och massmediefrågor, nämligen motionerna 1989/90:U509, U518 yrkande 12 och U522 yrkande 5.
Utskottet
Kultur
Företrädare för moderata samlingspartiet tar i motion U509 upp Sveriges deltagande i kultursamarbetet inom de Europiska gemenskaperna (EG). I den motivering som motionärerna lämnar i motion Kr256 påpekas att EG-kommissionen år 1987 antog ett program med riktlinjer för kultursamarbetet fram t.o.m. 1992 och att arbetet på att utforma ett program för tiden därefter har påbörjats.
Motionärerna hävdar att för Sverige och svenska medborgare är möjligheterna att komma i åtnjutande av det stipendiesystem som inrättats för bl.a. översättning av litteratur och filmproduktion nästan obefintliga. Särskilt svårt har det blivit att upprätthålla vetenskapliga kontakter inom kulturområdet. Sverige bör verka för att få delta i EGs kultursamarbete.
Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.
Inom EG finns kulturfrågorna inte inskrivna som ett område för gemenskapspolitik vare sig i Romtraktaten eller i den europeiska enhetsakten. I samband med besluten om att genomföra den inre marknaden och behoven att därvid också definiera ett "Medborgarnas Europa" antog EG-kommissionen det nämnda programmet för kulturfrågor. I programmet anges fyra områden som speciellt viktiga, nämligen bokutgivning och översättning, sponsring, audiovisuella frågor och kulturutbildning. EGs ministerråd har inrättat en särskild kulturkommitté för att bereda, verkställa och följa upp arbetsprogrammet.
Inom EG har en rapport -- Culture and the European citizen in the year 2000 -- utarbetats av en av kommissionen särskilt tillsatt kommitté. I rapporten som överlämnades till kommissionen i november 1989 föreslås en rad åtgärder på kulturområdet. Kommissionen har ännu inte tagit ställning till kommitténs förslag.
Riksdagens beslut våren 1988 om riktlinjerna för Sveriges medverkan i den västeuropeiska integrationen har följts av ett brett upplagt beredningsarbete inom regeringskansliet avseende alla de områden som berörs av integrationsfrågan, nämligen fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Inför de pågående förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna rörande ett avtal om ett strukturerat samarbete -- European Economic Space (EES) -- har ett antal arbetsgrupper upprättats inom regeringskansliet.
För kulturfrågor har en särskild arbetsgrupp -- arbetsgruppen för kultur- och informationsutbyte med Europa (EKI) -- tillkallats. Arbetsgruppen -- i vilken ingår representanter för bl.a. utrikesdepartementet och utbildningsdepartementet -- har genom möten med företrädare för olika sektorer inom kulturlivet sökt kartlägga hinder och möjligheter för ökat kulturutbyte med Europa. Arbetsgruppen har i juni 1990 sammanträffat med företrädare på tjänstemannaplanet för kommissionen och EGs ministerråd för fortsatta diskussioner rörande möjligheterna för kultur- och erfarenhetsutbyte i Europa. En fråga som uppmärksammas är också hur EGs regelsystem kan komma att påverka de svenska kulturpolitiska stödsystemen. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att en specialstudie av detta problem skall genomföras inom utbildningsdepartementet.
I detta sammanhang kan även nämnas att inom Nordiska rådet diskuteras EG och kulturen i ett nordiskt perspektiv och möjligheterna för de nordiska länderna att spela en roll som kulturnationer i framtidens Europa.
Utskottet konstaterar således att det från svensk sida pågår ett omfattande arbete när det gäller att följa utvecklingen av kulturfrågor inom EG och att skapa förutsättningar för att det svenska kulturlivet skall kunna delta i de projekt som planläggs inom EG.
Med hänvisning till vad som anförts finner utskottet att motionärernas förslag om ett aktivt svenskt deltagande i kulturarbetet i Europa i allt väsentligt överensstämmer med de åtgärder som nu vidtas från regeringens sida. Någon framställning från riksdagens sida är alltså inte nödvändig. Utskottet förordar därför att motion U509 avstyrks.
I motion U518 (c) förordas att den svenska regeringen inom ramen för ESK-processen skall verka för att en europeisk kulturfond inrättas. Motionärerna anför bla följande.
I anslutning till "Kulturforum" i Budapest 1985, en konferens inom ramen för ESK-processen, väcktes förslag om inrättande av en europeisk kulturfond. Förslaget föranledde inga beslut. Det förändrade läget i dag ger dock nya möjligheter att nå consensus i frågan. Frågan om inrättande av en europeisk kulturfond för att främja kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika bör därför aktualiseras vid uppföljningskonferensen i Wien under året.
Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), vars första sammanträde ägde rum i Helsingfors år 1975, sammanträder vart tredje år. Det senaste mötet mellan signatärmakterna på toppnivå ägde rum i Wien hösten 1989, och nästa möte på toppnivå skall alltså äga rum år 1992. Med hänsyn till utvecklingen under 1989 i Östeuropa skall dock ett särskilt toppmöte äga rum redan den 21 november 1990 i Paris. En förberedande kommitté (Prep Com) har sammanträtt under augusti och september 1990 i Wien för att förbereda detta möte.
Den i motionen nämnda konferensen i Budapest 1985 avslutades efter sex veckors diskussioner utan att enighet hade kunnat uppnås om ett slutdokument. Som följd härav finns inga förslag från denna kulturkonferens som senare möten inom ESK-processen haft att ta ställning till. Enligt vad utskottet inhämtat har förslag om inrättande av en europeisk kulturfond inte förts fram i den fortsatta ESK-processen.
Utskottet har i det föregående redogjort för det arbete som pågår inom EG för att stödja och utveckla kultursamarbetet i Europa. Även inom Europarådet vidtas olika åtgärder för att stärka den europeiska kulturen.
Utskottet gör följande bedömning. Resultatet av de pågående EES-förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna kan självfallet få stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i Europa. Utskottet anser att det inte finns förutsättningar för att medan förhandlingarna pågår bedöma lämpligheten av att en sådan fond inrättas, som motionen synes syfta till, nämligen en fond för kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika. Med hänsyn härtill och då det i första hand får ankomma på regeringen att inför den fortsatta ESK-processen bedöma vilken inriktning krav på kulturområdet bör ha från svensk sida avstyrker utskottet motion U518 yrkande 12.
Massmedieområdet
I motion U522 (mp) ifrågasätts uppläggningen av EES-förhandlingarna. Motionärerna hävdar att från EFTA-ländernas sida är beredvilligheten att anpassa sig till EG betydligt mer långtgående än vad som öppet har medgivits. De åberopar en hemlig promemoria från EFTA-sekretariatet från oktober 1989 enligt vilken EFTA skulle gå med på att "de nationella monopolen skall anpassas till de krav som ställs av fri rörlighet för varor och tjänster". Motionärerna anför att det inte tidigare meddelats att t.ex. Sveriges Radio-TVs ställning skulle påverkas av EG-anpassningen. Motionärerna vill att riksdagen skall begära ett klarläggande av innehåll att förhandlingsmandatet ej omfattar harmonisering av radio-TV-verksamheten.
Inledningsvis vill utskottet erinra om att utbildningsministern i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 10 s. 98) framhöll att den situation som kan förutses inom massmedieområdet rymmer många möjligheter. Vi har all anledning, sade han, att på olika sätt främja ett ökat utbyte inom Norden och Europa. Vi bör emellertid också vara på vår vakt mot utvecklingstendenser som om de får fortgå ohämmat kan utgöra ett hot mot vår nationella identitet.
Utbildningsministern bedömde att det viktigaste är att komma fram till en nationell politik inom främst det audiovisuella området som tillåter oss att upprätthålla dagens höga ambitionsnivå samtidigt som den tar hänsyn till att samarbetet med andra länder bör intensifieras.
Han slog fast att målet för den svenska televisionen bör även i fortsättningen vara att verka för yttrandefrihet, mångfald och kvalitet. Det svenska språket och den svenska kulturens ställning bör värnas, och det nationella TV-utbudet bör vara tillgängligt i hela landet.
Förhandlingarna mellan EG- och EFTA-länderna om EES-avtal omfattar -- som nämnts i det föregående -- fyra områden och bedrivs i fem olika arbetsgrupper. Massmediefrågorna (audiovisuella tjänster) hör till området kapital och tjänster. Utskottet -- som har anledning utgå från att förhandlingar från svensk sida bedrivs utifrån det synsätt på massmediepolitiken som ovan redovisats -- har inhämtat att de förhandlingar som påbörjades i juni i år bedöms kunna avslutas i början av år 1991. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion U522 yrkande 5.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att på massmedieområdet har samarbetssträvandena i Europa förra året lett till betydelsefulla resultat. Den 5 maj 1989 öppnades Europarådets konvention om gränsöverskridande television för undertecknande. Konventionen har hitintills skrivits under av 13 medlemsstater, bland dem Sverige. Den 3 oktober 1989 antog EGs ministerråd direktivet TV utan gränser, som vuxit fram i ett komplicerat samspel med den nyssnämnda konventionen -- EGs medlemmar formerar ju en majoritet inom Europarådet.
I månadsskiftet september-oktober 1989, slutligen, avhölls i Paris på initiativ av Frankrikes president och EG-kommissionen en konferens -- de s.k. assises audiovisuelles -- med deltagande av såväl EG-staterna som övriga västeuropeiska stater samt vissa öststater. Konferensen följs för närvarande upp med ett antal konkreta samarbetsprojekt för att stärka den europeiska TV- och filmproduktionen, det s.k. Audiovisuella Eureka. I sammanhanget kan nämnas att Europarådet år 1989 inrättade en europeisk fond för stöd till samproduktion och distribution av film -- EURIMAGES. Sverige blev medlem i fonden under år 1989.
Stockholm den 4 oktober 1990
På kulturutskottets vägnar
Ingrid Sundberg
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Leo Persson (s), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s), Göran Åstrand (m) och Lola Björkquist (fp).
Avvikande meningar
1. Sveriges deltagande i EGs kultursamarbete
Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "U509 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det principprogram för kultursamarbetet fram t.o.m. 1992 som EG-kommissionen lade fram år 1987 innebar att kulturfrågor inlemmades i EG-samarbetet. Arbetet på att utforma ett kulturprogram för tiden därefter har nu påbörjats. Målsättningen för samarbetet på kulturområdet är att hjälpa européerna att utveckla sin lokala och regionala egenart, att upptäcka grannländernas kultur och att vårda det gemensamma europeiska arvet.
Det är enligt utskottets mening viktigt att Sverige deltar i det samarbete på olika kulturområden som växer fram inom EG. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att ett möte mellan kulturer ökar kraven på insatser för att bevara det egna landets kulturarv och föra det vidare. Utskottet tillstyrker således motion U509.
2. Inrättande av en europeisk kulturfond
Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet gör" och slutar med "U518 yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Resultatet av de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA kan självfallet få stor betydelse för det framtida kulturella samarbetet i Europa. Enligt utskottets mening är det dock viktigt att det arbete på kulturområdet som pågår inom ramen för ESK-processen uppmärksammas och får stöd. Det förslag om inrättande av en europeisk kulturfond som fördes fram år 1985 vid en konferens inom ramen för ESK-processen bör nu ånyo tas upp. En sådan kulturfond skulle kunna bidra till att främja kulturellt utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika. Utrikesutskottet bör med anledning av motion U518 yrkande 12 föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.
3. Omfattningen av radio- och TV-verksamheten i Europasamarbetet
Kaj Nilsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Förhandlingarna mellan" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Miljöpartiet har vid flera tillfällen framfört kritiska synpunkter på Europarådets konvention om gränsöverskridande television (se bl.a. KUs betänkande 1989/90:KU8, motion 1989/90:K436). Utskottet delar i allt väsentligt den uppfattning som miljöpartiet då gett uttryck för. Från svensk kultur- och mediepolitiks synpunkt innehåller konventionen klara brister.
Europarådskonventionen är emellertid från svensk synpunkt sett bättre än EG-direktivet på ifrågavarande område. Som exempel kan nämnas att i EG-direktivet saknas bestämmelse om att reklam som i någon omfattning riktas till ett särskilt land inte får kringgå reklamreglerna för landet.
Enligt det i motionen åberopade hemliga dokumentet skulle EFTA vara berett att gå med på att de nationella monopolen skall anpassas till de krav som ställs på fri rörlighet för varor och tjänster. Detta är ägnat att inge betydande oro. En annan möjlighet är att man vid förhandlingarna utgår från att Europarådskonventionen bör gälla i stället för EG-direktivet. Inte heller ett sådant handlande får anses rimligt med hänsyn till svensk kultur- och mediepolitik. Radio- och TV-verksamhet bör sålunda lämnas helt utanför anpassningen till EG.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion U522 yrkande 5.
Utbildningsutskottets yttrande 1990/91:UbU1y Bilaga 6 Europeiska gemenskaperna (EG) m.m.
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 beslutat att bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över vissa motioner från allmänna motionstiden 1990 om EG.
Utbildningsutskottet begränsar sitt yttrande till de motionsyrkanden som uttryckligen berör internationella utbildnings- och forskningsprogram inom EG m.m. och behandlar således motionerna 1989/90:U503 yrkande 2 delvis, 1989/90:U515 yrkande 2 delvis, 1989/90:U518 yrkande 1 delvis, 1989/90:U522 yrkande 10, 1989/90:U547 yrkande 4 och 1989/90:U550 yrkande 1 i detta yttrande.
Utbildningsutskottet vill inledningsvis erinra om de båda yttranden om forsknings- och utbildningssamarbete med EG som utskottet lämnat till utrikesutskottet dels under riksmötet 1987/88 (UbU 1987/88:3y), dels under riksmötet 1988/89 (1988/89:UbU2y). Utskottet vill återigen understryka den positiva grundsyn som utskottet har till samarbete och utbyte inom forskning och utbildning såväl med EG-länderna som med andra länder i och utanför Europa. Utskottet ser det som helt nödvändigt för kvaliteten i verksamheten och för förståelsen mellan olika kulturer att sådant samarbete etableras i största möjliga omfattning. Enligt utbildningsutskottets mening manar de resultat som hittills uppnåtts i förhandlingarna med EG -- bl.a. deltagande i EGs program COMETT (Community Action Programme in Education and Training for Technology) och SCIENCE (Stimulation des Coopérations Internationales et des Echanges Nécessaires aux Chercheurs Européens) -- till fortsatta ansträngningar på utbildnings- och forskningsområdena.
Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om de resurser -- 5 milj.kr. per år -- som riksdagen anslagit till ökat studerandeutbyte med länder såväl inom som utanför EG under riksmötena 1988/89 (bet. 1988/89:UbU18 s. 20, rskr. 194) och 1989/90 (bet. 1989/90:UbU18 s. 20--21, rskr. 228). Därtill kommer kostnaderna för COMETT-programmet, för närvarande ca 10 milj.kr. per år.
Vidare vill utskottet erinra om de riktlinjer för resursförstärkningar om sammanlagt 126 milj.kr. under åren 1990/91--1992/93 till internationella forskningsändamål som riksdagen beslöt om under föregående riksmöte (prop. 1989/90:90, bet. UbU25 s. 41--43, rskr. 328). Av dessa medel utgör 70 milj.kr. utvidgat deltagande i EGs nuvarande ramprogram och 56 milj.kr. förstärkningar av bilaterala insatser. Till dessa insatser kommer enligt propositionen om forskning ett åtagande från regeringens sida att när underlag föreligger återkomma med förslag om täckande av kostnaderna för upp till fullständigt medlemskap i EGs ramprogram för forskning för perioden 1990--1994. Kostnaderna för deltagande i programmet på samma nivå som EG-länderna uppskattades i propositionen (s. 118) till närmare 400 milj.kr. årligen.
Tre motionsyrkanden rör Sveriges deltagande i EGs forsknings- och utbildningsprogram.
I motion 1989/90:U503 (m) yrkande 2, som avser vilka riktlinjer som bör gälla för den fortsatta EES-processen, krävs bl.a. fullt deltagande i EGs forsknings- och utbildningsprogram. Ett fullvärdigt svenskt deltagande i ERASMUS-programmet (European Community Action Scheme for the Mobility of University Students) krävs också i motion 1989/90:U550 (c) yrkande 1. Motiven för detta yrkande återfinns i motion 1989/90:Ub758, vari bilaterala avtal om studerandeutbyte förs fram som ett alternativ för det fall det fulla deltagandet i ERASMUS-programmet inte skulle visa sig möjligt. Motionsyrkandet om resurser för sådant utbyte har utbildningsutskottet, som tidigare nämnts, behandlat i sitt betänkande 1989/90:UbU18.
Vad gäller EGs ramprogram för forskning och teknisk utveckling under åren 1990--1994 anfördes redan i propositionen om forskning (s. 118) att det är viktigt att Sverige med kraft eftersträvar ytterligare och förstärkt medverkan i det europeiska FoU-samarbetet. Målsättningen för Sveriges -- liksom övriga EFTA-länders -- deltagande är enligt propositionen ett fullt deltagande i programmet, vilket tydligt klargjorts för EG-kommissionen. Enligt vad utskottet inhämtat gäller samma utgångspunkt för de förhandlingar mellan EFTA- och EG-länderna om deltagande i ERASMUS-programmet som beräknas kunna starta under hösten 1990. Utbildningsutskottet finner för sin del att det inte är påkallat att riksdagen gör några uttalanden inför de aktuella förhandlingarna om EGs forsknings- eller utbildningsprogram.
I motion 1989/90:U522 (mp) yrkande 10 begärs klarläggande från regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av utbildningssystemets läroplaner. Motionärerna hänvisar till en promemoria från EFTA-sekretariatet som stöd för misstanken att detta skulle komma att ingå i förhandlingarna.
Utskottet vill påpeka att EG-samarbetet inom utbildningsområdet inte har till syfte att åstadkomma en allmän harmonisering av medlemsländernas utbildningssystem. Tvärtom brukar EGs ministerråd och utbildningsministrar stryka under hur viktigt det är att behålla det som är specifikt för varje land. Däremot är både ministerrådet och kommissionen överens om att examina och betyg skall erkännas och tillgodoräknas mellan medlemsländerna trots stora skillnader i utbildningssystemen. Enligt utskottets uppfattning finns det således ingen anledning att tro att utbildnings- eller läroplaner skulle komma att harmoniseras genom påbud från EG-kommissionen. Däremot kommer naturligtvis det framtida studerande- och lärarutbytet inom ramen för olika utbildningsprogram att medföra en ömsesidig påverkan på de deltagande ländernas utbildningar.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet hemställer att riksdagen avslår motionerna 1989/90:U503 yrkande 2 i här behandlad del, 1989/90:U522 yrkande 10 och 1989/90:U550 yrkande 1.
Tre motionsyrkanden rör utbildningssamarbete utanför EG-länderna.
I motion 1989/90:U515 (vpk) yrkande 2 begärs att Sverige skall verka för ett alleuropeiskt parlament organiserat av Europarådet. Motionärerna hävdar att Europarådet i så fall förutom sina traditionella frågor måste ta sig an bl.a. utbildningsfrågor för hela Europa.
Det ankommer inte på utbildningsutskottet att uttrycka någon uppfattning om huruvida ett alleuropeiskt parlament skall organiseras av Europarådet. Men om så skulle ske finner utskottet det naturligt att utbildningsfrågorna får spela en framträdande roll i detta parlament. Redan i dag spelar utbildningsfrågorna vid sidan av kulturfrågorna en framträdande roll i Europarådet.
I motion 1989/90:U518 (c) hävdas att grunden för det europeiska samarbetet ligger i ett förstärkt nordiskt samarbete och att detta bör vidgas till de övriga länderna runt Östersjön. I yrkande 1 begärs ett uttalande av riksdagen om inriktningen av det nordiska samarbetet, bl.a. syftande till en fördjupad integration inom utbildningsområdet.
Utbildningsutskottet finner ingen anledning att uttala sig om huruvida ett förstärkt nordiskt samarbete kommer att underlätta eller försena ett europeiskt samarbete i övrigt. Vad gäller samarbetet på utbildningsområdet vill utskottet endast peka på de olika delprogram som finns under den samlande rubriken En nordisk utbildningsgemenskap. De ansträngningar som görs syftar bl.a. till ömsesidiga erkännanden av examina på såväl gymnasial nivå som högskolenivå. Därutöver kan erinras om det nordiska studerandeutbytet NORDPLUS, som startade under år 1989 efter mönster från ERASMUS-programmet och som omfattar både högskolestuderande och gymnasieelever.
I motion 1989/90:U547 (mp) yrkande 4 begärs ett uttalande om radikalt förbättrade möjligheter till studier i andra länder. Motionärerna anser att informationen om de olika alternativ som finns att studera utomlands är dålig, att utbudet bör öka för ungdomar på högstadiet och i gymnasiet och slutligen att utbytet med Östeuropa bör förbättras.
Utskottet vill liksom motionärerna framhålla att möjligheten att få studiemedel för studier utomlands väsentligt har förbättrat förutsättningarna för sådana studier. Trots detta kvarstår informationsproblem, attitydskillnader mellan olika grupper av ungdomar och ett i viss mån nyvaknat intresse för Östeuropa. Det senare har dock redan uppmärksammats av EG genom programmen EFT, som är en stiftelse för att främja yrkesutbildningen i Östeuropa, och TEMPUS, som är ett samarbetsprogram på universitetsområdet som bygger på ERASMUS, COMETT och LINGUA. Samtliga här nämnda problem har beskrivits mer ingående i utredningen SOU 1990:42 Internationellt ungdomsutbyte. Utredningsförslagen bereds för närvarande i civildepartementet, varför utbildningsutskottet inte ser någon anledning för riksdagen att nu uttala sig i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda föreslår utbildningsutskottet att utrikesutskottet hemställer att riksdagen avslår motionerna 1989/90:U515 yrkande 2 och 1989/90:U518 yrkande 1 i här behandlade delar samt 1989/90:U547 yrkande 4.
Stockholm den 25 oktober 1990
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson
Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Samuelson (v), Eva Goës (mp), Ingegerd Wärnersson (s), Jan Björkman (s), Ulf Melin (m), Marianne Jönsson (c) och Sinikka Bohlin (s).
Trafikutskottets yttrande 1990/91:TU1y Bilaga 7
Vissa motioner om EG
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett berörda utskott tillfälle att senast den 25 oktober 1990 yttra sig över följande motioner om EG: 1989/90:Fi207 yrkande 5, U501, U502 yrkande 1, U503 yrkandena 1--6, U504, U506, U509, U510, U511, U512, U513, U515, U516, U518 yrkandena 1--2 och 6--13, U519 yrkandena 1--5 och 7--8, U520, U521, U522, U523, U529, U530, U531, U532, U533, U541, U542 yrkandena 1--2 och 4--13, U544, U546, U547 yrkandena 1--2 och 4, U548, U549, U550 yrkande 1, U552, U554 och U657 yrkande 1.
Motionsyrkanden som har samband med trafikutskottets beredningsområde
1989/90:U520 av Per Westerberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om harmonisering av de svenska hastighetsbegränsningarna med vad som kommer att gälla inom EG, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en tidsplan för införandet av till EG anpassade hastighetsbegränsningar.
1989/90:U531 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1989/90:T629 anförts om EG-bestämmelser.
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att EG-anpassningen inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande åtgärder som motiveras av EG-anpassning icke skall genomföras.
Trafikutskottets ställningstaganden
I motion U520 (m) framhålls att det pågår en omfattande harmonisering av fartgränserna inom EG-området. Detta innebär -- säger motionären -- i de olika länderna omväxlande höjningar resp. sänkningar allt efter den standard en väg skall hålla för att ha viss hastighetsbegränsning. Huvudsyftet med harmoniseringen är att en väg med viss hastighetsbegränsning skall hålla en viss standard avseende såväl väg som total trafikmiljö, oavsett i vilket EG-land man befinner sig. De hastighetsbegränsningar som föreslås är i huvudsak 40, 60, 80, 100 och 120 km/tim. Införandet sker -- framhålls det i motionen -- stegvis under ett antal år. En harmonisering i Sverige av gällande hastighetsgränser till de krav som gäller i övriga Västeuropa är därför angelägen, avslutar motionären sin framställning. Enligt vad utskottet erfarit har EG-staterna ännu inte nått någon enighet om harmoniserade hastighetsbegränsningar för personbilstrafiken. Det är för närvarande ovisst om och när så kan ske. I fråga om trafiken med lastbilar och bussar föreligger ett preliminärt förslag som diskuteras men som ännu inte lett till någon enighet. I sammanhanget förtjänar nämnas att en nordisk harmonisering av hastighetsgränserna har aktualiserats och att trafiksäkerhetsverket på uppdrag av regeringen utarbetat ett förslag till nya regler för hastighetsbegränsningar i den svenska landsvägstrafiken. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet. Med hänvisning till det anförda kan trafikutskottet inte finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av motionen, varför utskottet för sin del avstyrker ett bifall till densamma.
I motion U531 (m) framhålls att det inom EG pågår ett arbete med att skapa en gemensam sjöfartspolitik som skall göra det möjligt för rederier i EG-länderna att på ett aktivt sätt delta i internationell sjöfart. Motionärerna framhåller att även svensk sjöfartspolitik måste utformas så att svenska rederier kan medverka på samma villkor som gäller i EG-länder. Sverige måste -- betonas det -- aktivt arbeta så att svenska skepp och rederier inte utsätts för diskriminering till följd av konkurrensreglernas tillämpning. Enligt vad trafikutskottet erfarit omfattar de pågående överläggningarna mellan EG och EFTA om ett EES-avtal även sjöfartsfrågor. Från berörda EFTA-staters sida söker man bl.a. säkerställa att skepp och rederier från dessa stater inte skall utsättas för diskriminering till följd av en tillämpning av Romfördragets konkurrensregler. Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av överläggningarna avstyrker trafikutskottet för sin del motionsyrkandet.
I motion U542 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna dels att EG-anpassningen inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken, dels att de av vägverket planerade investeringarna i bärighetshöjande åtgärder som motiveras av EG-anpassning inte skall genomföras. Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU20, rskr. 297) väntas vägtrafiken även under 1990-talet spela en dominerande roll i det svenska transportsystemet. I beslutet understryks att utvecklingen av biltrafiken måste ske under beaktande av kraven på en hög säkerhet och en god miljö. Vägnätet skall förbättras från trafiksäkerhetssynpunkt. Vid byggande och drift av vägar skall höga miljökrav ställas. För att komma till rätta med vägtrafikens miljöproblem krävs -- betonas det i beslutet -- i första hand miljövänligare fordon. Av det trafikpolitiska beslutet framgår också att Sverige bör verka för en gemensam europeisk transportmarknad (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU21, rskr. 248). Detta får dock inte innebära att avkall görs på väsentliga intressen i fråga om miljö, säkerhet och hälsa. Sverige bör -- heter det vidare i beslutet -- fortsatt verka för en liberalisering av den internationella vägtrafiken och för att enhetliga kör- och vilotidsregler skall gälla för den internationella landsvägstrafiken i Europa. Utvecklingen av den internationella kombinerade väg- och järnvägstrafiken bör stödjas. Trafikutskottet finner inga skäl att göra någon ändring i de sålunda återgivna uttalandena och avstyrker mot bakgrund härav för sin del yrkandet om ett riksdagsuttalande att en EG-anpassning av den svenska trafikpolitiken inte får medföra en ökning av lastbilstrafiken. Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av vägnätet i syfte att så långt möjligt anpassa detta till den standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri som utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades till 5750 milj.kr. -- utöver ordinarie vägbyggnadsmedel -- i 1988 års prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen i april 1987 (prop. 1986/87:82, bet. SkU35, rskr. 194) om en höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar och släpvagnar. Åtgärderna skulle enligt programmet inriktas på huvudvägnätet -- riksvägar och primära länsvägar -- samt dessutom övriga länsvägar i skogslänen. Investeringsprogrammet har gjort det möjligt att i en första etapp höja de tillåtna fordonsvikterna på betydande delar av vägnätet i skogslänen och huvudvägarna i övrigt från 51,4 tons bruttovikt till 56 tons bruttovikt. Omkring år 1995 beräknas den maximalt tillåtna fordonsvikten kunna höjas ytterligare till 60 tons bruttovikt, samtidigt som det tillåtna boggitrycket kan höjas till 18 ton. Trafikutskottet ser inga skäl att ompröva 1987 års riksdagsbeslut och avstyrker följaktligen för sin del yrkandet om att bärighetsprogrammet bör avbrytas.
Stockholm den 23 oktober 1990
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik, (fp), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s), Tom Heyman (m) och Eva Rydén (c).
Avvikande meningar
1. Ökning av lastbilstrafiken
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Enligt riksdagens" och slutar med "av lastbilstrafiken" bort ha följande lydelse: EGs trafikpolitik främjar enligt trafikutskottets mening i alltför hög grad bilismens utveckling. I Västtyskland har t.ex. under åren 1960--1988 trafikandelen för järnväg sjunkit från 42,2% till 26,2%, för insjöfart från 33,6 % till 22,1 %, medan lastbilstrafiken har ökat från 19,7% till 45,9%. Enligt det västtyska trafikministeriets beräkningar kommer EGs inre marknad att leda till ett ytterligare bortfall av järnvägstransporter med 5% och en resultatförsämring för Deutsche Bundesbahn med upp till 800 miljoner DM årligen. En sådan trafikpolitik bör, enligt trafikutskottets uppfattning, Sverige inte anpassa sig till. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en EG-anpassning inte får leda till en ökning av lastbilstrafiken. Det sålunda anförda bör enligt trafikutskottets mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
2. Bärighetshöjande åtgärder
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Riksdagen beslutade" och slutar med "bör avbrytas" bort ha följande lydelse: Det EG-anpassade s.k. bärighetspaketet på ca 6 miljarder kronor innebär enligt trafikutskottets mening ett enormt slöseri med landets resurser. I likhet med just-in-time-transporterna leder de bärighetshöjande åtgärderna till en ökning av tunga landsvägstransporter och ökat slitage på miljön och på vägarna. Enligt trafikutskottets mening bör regeringen snarast möjligt utfärda föreskrifter enligt vilka landsvägsfordons högsta tillåtna bruttovikt och längd reduceras från nuvarande 56 ton resp. 24 m till 40 ton resp. 18 m. Vidare bör högsta tillåtna drivaxeltryck begränsas till 10 ton. Med sådana bestämmelser behövs inte de särskilda bärighetshöjande åtgärderna -- med påföljd att programmet härför kan avbrytas. Det anförda bör riksdagen, enligt trafikutskottets mening, som sin mening ge regeringen till känna.
Jordbruksutskottets yttrande
1990/91:JoU2y Bilaga 8
Sverige och den västeuropeiska integrationen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 29 maj 1990 berett jordbruksutskottet m.fl. utskott tillfälle att avge yttrande över vissa under den allmänna motionstiden 1990 väckta motioner om Sverige och den västeuropeiska integrationen.
I yttrandet behandlar jordbruksutskottet följande motioner:
1989/90:Fi207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jordbrukspolitiken icke skall anpassas till EG.
1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående svensk medverkan i EEA.
1989/90:U515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 7. att riksdagen hos regeringen begär att denna till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd framför att Sverige inte kan godta försämringar när det gäller miljön, arbetsmiljön, konsumentskyddet, den generella välfärdspolitiken, fackliga rättigheter, jämlikheten mellan kvinnor och män samt det demokratiska inflytandet.
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planering av jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör satsa på att utveckla ECE till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljöarbete än redan är fallet.
1989/90:U522 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall, 11. att riksdagen hos regeringen begär klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket.
1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försämrad yttre miljö eller arbetsmiljö, ett sämre konsumentskydd eller en urholkad arbetsmiljö är pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen refererats från EGs egen miljöutredning om risken för att EGs inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen som påpekats av naturvårdsverket inte kan godtas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som påvisats av livsmedelsverket icke får utjämnas genom att svenska normer försvagas eller planerade skärpningar försenas, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de skillnader mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen som kartlagts av KEMI icke får utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade skärpningar försenas.
Hearing
Utskottet har anordnat en utfrågning med representanter för utrikesdepartementets handelsavdelning, jordbruksdepartementet och miljödepartementet i syfte att erhålla information om det västeuropeiska integrationsarbetet.
Utskottet
Miljöpolitik m.m.
Enligt motionärerna i motion U515 (v) kan de enskilda nationalstaterna inte lösa alla avgörande problem som finns i Europa. Miljöhoten känner inga gränser. Det krävs ett alleuropeiskt samarbete med för hela Europa bindande beslut inom miljöområdet. Det är viktigt att det rör sig om minimiregler som ger enskilda länder möjlighet att ensamma eller tillsammans med andra länder gå vidare och skärpa reglerna. Enligt motionärerna är EG-systemet här ett hinder för en positiv utveckling. Detta beror på att varornas fria rörlighet är en överordnad princip inom gemenskapen. Enligt motionärerna har Sverige i EG--EFTA-förhandlingarna när det gäller undantag haft en exempellöst låg profil. Sverige bör klart och tydligt deklarera till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd att vi inte kan godta försämringar för svensk del när det gäller bl.a. miljön (yrkande 7 delvis).
I motion U542 (mp) framhålls att EG inte kommer att acceptera ett svenskt fasthållande vid hundratals "särregler" i det fortsatta arbetet med EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att alla länder som vill komma i åtnjutande av den inre marknadens fördelar också måste acceptera hela EGs samlade regelverk, den s.k. acquis communautaire, som omfattar allt vad EG enats om sedan år 1957. Enligt motionärerna håller Sverige i det pågående arbetet på att avsäga sig möjligheterna att föra en självständig miljöpolitik. Rikdagen bör ge regeringen till känna att bl.a. en försämrad yttre miljö är ett pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning (yrkande 1, delvis). I november 1989 redovisades en av EG-kommissionen beställd expertrapport som förutspådde kraftigt ökande miljöproblem på grund av den inre marknadens dynamiska tillväxteffekter. De i rapporten refererade riskerna för att EGs inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem bör enligt motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 2). Vidare framhålls i motionen att de av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav (yrkande 5). Kemikaliekontrollen inom EG är enligt motionärerna på olika sätt snävare. Det innebär bl.a. att färre ämnen klassas som cancerframkallande inom EG än i Sverige och att EG har högre farlighetströskel. EG saknar vidare regler om uppgiftsskyldighet. Skillnaderna mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen får inte utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade skärpningar försenas (yrkande 13).
Utskottet vill för sin del framhålla att alla länder måste samarbeta för att bemästra de regionala och globala miljöproblemen. Inom många internationella organisationer bedrivs ett intensivt miljösamarbete, och Sverige har alltid aktivt verkat för att miljöhänsyn skall tas vid utformningen av organisationernas rekommendationer och beslut. Det internationella samarbetet på miljöområdet har under senare år förstärkts, och betydande framsteg har gjorts. Genom de samarbetsformer som etablerats torde de institutionella förutsättningarna finnas för en ansvarsfull hushållning med naturresurser och till en djupare insikt och bättre omsorg om miljön. Det är för framtiden angeläget att söka påverka både EG och enskilda länder i riktning mot ytterligare ökat miljömedvetande. Som ett resultat av bl.a. tidigare frihandelsavtal är graden av samordning på miljövårdsområdet redan i dag hög mellan EFTA- och EG-länderna. Under senare år har positionerna på miljövårdsområdet flyttats fram inom EG, och miljökraven har även mött en allt större förståelse t.ex. inom kommissionen. Detta torde enligt utskottets mening möjliggöra kommande gemensamma riktlinjer på miljövårdsområdet. Inför EES-förhandlingarna har vissa problemområden identifierats. EFTA-länderna har klargjort vikten av att bibehålla en hög ambitionsnivå när det exempelvis gäller hälso-, säkerhets-, konsument- och miljöfrågor. För redovisade problemkategorier kan det bli aktuellt att förhandla fram undantag. EGs inställning är att undantagen måste begränsas till ett minimum. Alltför omfattande krav på särlösningar riskerar att urholka innehållet i ett kommande EES-avtal. Båda parter är dock eniga om att frågan skall lösas i själva förhandlingsskedet. Ett viktigt element härvidlag är att EFTA-länderna ges möjlighet att delta i utvecklingen av nya internationella regler. Mot bakgrund av vad som här anförts om det internationella miljösamarbetet torde syftet med motionerna U515 yrkande 7 delvis, U542 yrkandena 1 delvis, 2, 5 och 13 i allt väsentligt kunna bli tillgodosett. Motionsyrkandena kan därmed lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
I motion U519 (mp) yrkande 5 framförs krav på att Sverige skall satsa på att utveckla ECE (Economic Commission for Europe) till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. Globalt och regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och möta hoten mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda naturen, miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med miljö- och hälsovådliga produkter och produkter som framställs under omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna eller innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och väst är särskilt viktigt nu för att underlätta bl.a. ekologisk återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete. Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom ramen för det all-europeiska samarbetet.
Av redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs inom internationella fora i allt väsentligt är ägnat att tillgodose syftet med motion U519 yrkande 5. Motionsyrkandet bör således inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Miljöpartiet hävdar i motion U522 att EFTA lovat EG att man i framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a. export, import, återexport, territoriella skyddsregler och oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av miljöfarligt avfall har inte gjorts. Riksdagen bör hos regeringen begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall (yrkande 3).
Utskottet erinrar om de riktlinjer för integrationsarbetet som lades fast som ett resultat av riksdagens behandling under våren 1988 av propositionen om Sverige och den västeuropeiska integrationen (prop. 1987/88:66, UU24, rskr. 245). Förhandlingarna med EG skulle vara förutsättningslösa och avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken. Inget område borde vara undantaget från förhandlingar. De allmänna målen för Sveriges samarbete med EG bekräftades av riksdagen våren 1989 (1988/89:UU19). I regeringens proposition 1989/90:100, bil. 16 såvitt avser vissa avfallsfrågor konstaterades att avfall eller andra farliga produkter inte skall exporteras till land som saknar resurser att ta hand om avfallet eller produkten på ett miljöriktigt sätt. Ett samordnat handlande borde eftersträvas i Västeuropa. Inom såväl OECD som Förenta nationernas miljöprogram, UNEP, pågår arbete med konventioner för att internationellt reglera kontrollen av gränsöverskridande transporter av avfall som kan hota människors hälsa eller miljö. Vidare redovisades bl.a. det arbete som bedrivs på kemikalieområdet inom OECD, Förenta nationerna och mellan de nordiska länderna. Riksdagen anslöt sig till vad som anförts i propositionen om det internationella samarbetet på avfallsområdet. Samtidigt erinrades om det nordiska samarbetet som har bedrivits parallellt med EGs motsvarande arbete (1989/90:JoU16, rskr. 241). Mot bakgrund av det anförda är jordbruksutskottet inte berett att tillstyrka ett särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion U522 yrkande 3. Motionen avstyrks i berörd del.
I motion U503 (m) framhålls att förmågan att komma till rätta med miljöproblemen kommer att bli avgörande för Europas framtid. De stora miljöproblemen måste lösas på övernationell nivå. I det framtida arbetet med att skapa ett renare Europa kommer EG att spela en betydelsefull roll. EG håller på att etablera en gemensam miljövårdsorganisation, European Environment Agency (EEA). Organisationen skall även vara öppen för länder utanför EG och enligt motionärerna bör Sverige ansöka om medlemskap (yrkande 6).
Vid utskottets utfrågning framkom bl.a. att EGs gemensamma miljövårdsorganisation EEA (European Environment Agency) kommer att vara öppen för andra länder utanför gemenskaperna. EFTA-länderna har klart manifesterat sitt intresse för ett medlemskap. Även från EG har ett sådant intresse uttalats. Utskottet förutsätter att frågan om ett svenskt medlemskap i EEA kommer att aktualiseras när organisationen formellt har upprättats. Syftet med motion U503 yrkande 6 torde således i allt väsentligt komma att tillgodoses och motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motion U542 (mp) yrkande 4 har naturvårdsverket i ett förslag till importregleringar av produkter som framställts med hjälp av CFC (freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om anslutning till Montrealprotokollet inte för närvarande är möjligt att harmonisera de svenska reglerna med EGs bestämmelser. En försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen kan enligt motionärerna inte godtas.
EG anslöt sig under hösten 1988 till det s.k. Montrealprotokollet om en successiv minskning av fem fullständigt halogenerade CFC-föreningar samt en frysning av användningen av förekommande bromerad motsvarighet, s.k. haloner. Genom en förordning som trädde i kraft den 1 januari 1989 har EG fullföljt dessa åtaganden. Förordningen äger tillämpning på import, export, produktion och förbrukning av CFC och haloner. Fr.o.m. den 1 januari 1990 förbjuds import av dessa ämnen och från den 1 januari 1993 förbjuds import av produkter innehållande dessa ämnen från land som inte är part i Montrealprotokollet. Därtill har uppmanats till frivilliga överenskommelser med industrin för att eliminiera eller ytterligare begränsa användningen. I mars 1989 beslutade EG att konsumtion och tillverkning av de ämnen som täcks av Montrealprotokollet helt skall vara eliminerade före år 2000. En reducering med 85 % skall ske så snabbt som möligt.
Beträffande det svenska avvecklingsprogrammet för CFC-produkter m.m. vill utskottet erinra om att målet för denna plan är en total avveckling av användningen av ozonnedbrytande ämnen inom alla användningsområden. Avvecklingsplanen är tvingande och straffsanktionerad och bygger på dagens förutsättningar, kunskaper och teknik samt på tillgången till alternativa produkter m.m. Utskottet kan konstatera att det svenska avvecklingsprogrammet internationellt sett är mycket långtgående. Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen frågan med uppmärksamhet och erhåller fortlöpande information om utvecklingen av alternativa produkter och processer som kan påskynda avvecklingen av samtliga ozonnedbrytande ämnen. I juli 1989 framlade naturvårdsverket förslag om förbud mot import av sådana freonprodukter och produkter tillverkade med hjälp av freon som avses omfattas av det förbud som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1991. I sin rapport nr 3716 redovisar naturvårdsverket åtgärder till skydd för ozonskiktet och lämnar förslag om förbud mot nyinstallationer och portabla halonbrandsläckare. Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan i regeringskansliet. Den 20 september 1990 fattade regeringen beslut om förbud mot import fr.o.m. den 1 januari 1991 av vissa skumplastprodukter tillverkade med hjälp av CFC. Naturvårdsverket har i uppdrag att senast vid årsskiftet 1990-1991 avge förslag om vilka ytterligare varugrupper som skall omfattas av ett eventuellt importförbud fr.o.m. den 1 januari 1995. I likhet med vad miljöministern anförde i samband med en frågestund i riksdagen den 13 februari 1990 (prot. 1989/90:66) anser utskottet att riksdagens beslut att anta regeringens förslag om att avveckla användningen av CFC ligger till grund för det fortsatta arbetet och att det inte finns anledning att ompröva detta beslut. Utskottet upprepade nyligen sin tidigare uttalade inställning om det angelägna i att detta arbete snarast slutförs (1990/91:JoU3). Med hänsyn härtill och mot bakgrund av vad som i övrigt anförts bör motion U542 yrkande 4 kunna avstyrkas i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Jordbrukspolitik m.m.
Enligt motionärerna i motion U522 (mp) yrkande 11 är jordbruket inte helt uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om konkreta förslag. Riksdagen bör hos regeringen begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket. Även i motion Fi207 kräver miljöpartiet att den svenska jordbrukspolitiken inte skall anpassas till EG (yrkande 5). Sverige skall behålla ett livskraftigt jordbruk över hela landet med biologiskt-organiskt brukningssätt. Därför måste det slås fast att en anpassning till EG inte kommer att bli aktuell.
Utrikesdepartementets handelsavdelning (UDH) har i sin rapport Redovisning av det svenska integrationsarbetet (april 1990) sammanfattat förberedelsearbetet inför de formella förhandlingarna med EG. I rapporten redovisas bl.a. avgränsningen av det materiella innehållet i ett kommande EES-avtal. Förhandlingarna mellan EFTA och EG omfattar inte ett EFTA-deltagande i EGs gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Generell frihandel med jordbruksprodukter är således inte aktuell inom EES. Däremot diskuteras möjligheten att underlätta handeln med specifika produkter med anknytning till jordbrukssektorn. EG har bl.a. markerat önskvärdheten av att liberalisera handeln med vissa produkter, såsom grönsaker och frukt från de fattigare medelhavsländerna. EFTA har offensiva intressen som i första hand ligger inom området bearbetade jordbruksprodukter. I anslutning härtill diskuteras också nya regler för råvaruprisutjämning. I den våren 1990 framlagda livsmedelspolitiska propositionen (1989/90:146) konstaterades att förhandlingarna mellan EFTA och EG inte omfattar en gemensam jordbrukspolitik. Samtidigt framhölls att önskemål från EGs sida om ökat marknadstillträde för vissa jordbruksprodukter motiverade lättnader på EG-marknaden för intressanta svenska produkter. Med åberopande av vad som anförts i propositionen framhöll jordbruksutskottet i likhet med vissa motionärer att det från jordbrukets synpunkt var angeläget med ett ökat marknadstillträde inom EG för svenska livsmedel. Utskottet utgick ifrån att de lättnader för intressanta produkter som avsågs i propositionen gällde jordbruksprodukter (1989/90:JoU25). Med det anförda bör motionerna U522 yrkande 11 och Fi207 yrkande 5 anses besvarade. Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Enligt motionärerna i motion U518 (c) tyder uppgifterna om miljöförstöringen i Sovjetunionen på att omfattande arealer jordbruksmark är obrukbara. Om miljöförstöringen i öst inte kan hejdas finns det risk för att produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket inte kan förbättras. Detta oavsett om näringen får tillgång till modern teknik och nya effektiva produktionsmetoder. En sådan framtid kommer att medföra långvariga behov av att importera livsmedel för att garantera folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna planerar regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade arealen för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter. Med anledning av den nya situationen i våra östeuropeiska grannländer är det enligt motionärerna viktigt att regeringen i samordningsarbetet med EG omedelbart aktualiserar frågan om en jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa (yrkande 13).
Jordbruksutskottet konstaterade i samband med behandlingen av den framtida livsmedelspolitiken våren 1990 (1989/90:JoU25) att det knappast var möjligt att närmare bedöma i vad mån det fanns anledning att göra antaganden om den framtida utvecklingen av den globala livsmedelsförsörjningen som väsentligen avvek från regeringens bedömning som grundades på FAOs undersökningar och prognoser. Samtidigt anslöt sig utskottet till vissa motionärers synpunkter när det gäller de risker för livsmedelsproduktionen som är förenade med ekologiska katastrofer och annan negativ miljöpåverkan. Det ansågs ej meningsfullt att föreslå något bestämt riksdagsuttalande i en fråga där möjligheterna att dra bestämda slutsatser om den långsiktiga utvecklingen i hög grad är begränsade. Med det anförda och med hänsyn till vad utskottet redovisat ovan beträffande avgränsningen av ett eventuellt EES-avtal avstyrks motion U518 yrkande 13.
I miljöpartiets motion U542 yrkande 8 framhålls att en EG-harmonisering av livsmedelskontrollen bl.a. skulle leda till förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till försämringar beträffande märkningsprinciper, innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av livsmedel. Enligt motionärerna får de skillnader i livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas.
Enligt UDHs ovan (s. 10) nämnda rapport har EGs och EFTA-ländernas olika kravnivåer på bl.a. livsmedelsområdet identifierats som ett problemområde inför EES-förhandlingarna. Olika regler finns bl.a. för märkning (innehåll) samt för livsmedelstillsatser. För dessa problemkategorier kan det bli aktuellt att förhandla fram undantag, övergångsarrangemang eller andra former av lösningar. Ett kommande EES-avtal syftar till ökad samhandel genom sänkt gränsskydd mellan EG och EFTA och som utskottet framhållit ovan (s. 5) är det mycket viktigt att EFTA-länderna ges möjlighet att delta i utvecklingen av nya regler inom ramen för ett eventuellt EES-avtal. Härutöver anser utskottet det inte meningsfullt att -- innan förhandlingarna slutförts -- förorda ett särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion U542 yrkande 8. Motionen avstyrks i berörd del.
Motionerna föranleder i övrigt inget särskilt uttalande av jordbruksutskottet.
Stockholm den 16 oktober 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Jan Fransson
Närvarande: Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Karin Starrin (c) och Dag Ericson (s).
Avvikande meningar
1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anför:
Som anförts i motion U503 yrkande 6 kommer förmågan att komma till rätta med miljöproblemen att bli avgörande för Europas framtid. De stora miljöproblemen måste lösas på övernationell nivå. I det framtida arbetet med att skapa ett renare Europa kommer EG att spela en betydelsefull roll. EG håller på att etablera en gemensam miljövårdsorganisation, European Environment Agency (EEA). Organisationen skall även vara öppen för länder utanför EG och vi anser att Sverige bör ansöka om medlemskap.
2. Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) anför:
Uppgifterna om miljöförstöringen i Sovjetunionen tyder på att omfattande arealer jordbruksmark är obrukbara. Om miljöförstöringen i öst inte kan hejdas finns det risk för att produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket inte kan förbättras. Detta oavsett om näringen får tillgång till modern teknik och nya effektiva produktionsmetoder. En sådan framtid kommer att medföra långvariga behov av att importera livsmedel för att garantera folkförsörjningen. Inom EG- och EFTA-länderna planerar regeringarna nu för en snabb reducering av den brukade arealen för att eliminera överskottet av jordbruksprodukter. Med anledning av den nya situationen i våra östeuropeiska grannländer är det enligt vår mening viktigt att regeringen i samordningsarbetet med EG omedelbart aktualiserar frågan om en jordbruksproduktion som kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion U518 yrkande 13.
3. Annika Åhnberg (v) anför:
Som framhållits i motion U515 yrkande 7 (delvis) kan de enskilda nationalstaterna inte lösa alla avgörande problem som finns i Europa. Miljöhoten känner inga gränser. Det krävs ett alleuropeiskt samarbete med för hela Europa bindande beslut inom miljöområdet. Det är viktigt att det rör sig om minimiregler som ger enskilda länder möjlighet att ensamma eller tillsammans med andra länder gå vidare och skärpa reglerna. Enligt min mening är EG-systemet här ett hinder för en positiv utveckling. Detta beror på att varornas fria rörlighet är en överordnad princip inom gemenskapen. Sverige har i EG--EFTA-förhandlingarna när det gäller undantag haft en exempellöst låg profil. Sverige bör klart och tydligt deklarera till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd att vi inte kan godta försämringar för svensk del när det gäller bl.a. miljön. I likhet med vad som anförts av miljöpartiet anser jag att förhandlingsmandatet med EG inte bör omfatta handeln med miljöfarligt avfall och att den svenska avvecklingen av freonanvändningen inte får försenas på grund av EG-anpassningen. Vidare anser jag att de skillnader i livsmedelsnormerna mellan Sverige och EG som påvisats av livsmedelsverket inte får utjämnas genom att de svenska normerna försvagas eller att planerade skärpningar försenas. Utskottet borde enligt min mening ha tillstyrkt motionerna U515 yrkande 7, U522 yrkande 3 och U542 yrkandena 4 och 8.
4. Marianne Samuelssson (mp) anför:
EG kommer inte att acceptera ett svenskt fasthållande vid hundratals "särregler" i det fortsatta arbetet med EG-anpassningen. Tvärtom kräver EG att alla länder som vill komma i åtnjutande av den inre marknadens fördelar också måste acceptera hela EGs samlade regelverk, den s.k. acquis communautaire, som omfattar allt vad EG enats om sedan år 1957. Sverige håller i det pågående arbetet på att avsäga sig möjligheterna att föra en självständig miljöpolitik. Riksdagen bör bl.a. ge regeringen till känna att en försämrad yttre miljö är ett pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning. I november 1989 redovisades en av EG-kommissionen beställd expertrapport som förutspådde kraftigt ökande miljöproblem på grund av den inre marknadens dynamiska tillväxteffekter. De i rapporten refererade riskerna för att EGs inre marknad leder till betydande ökningar av allvarliga miljöproblem bör enligt min mening ges regeringen till känna. Vidare bör framhållas att de av energi- och miljödepartementet påpekade skillnaderna mellan Sverige och EG, bl.a. när det gäller miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp, inte får utjämnas genom att Sverige sänker sina krav. Kemikaliekontrollen inom EG är på olika sätt snävare. Det innebär bl.a. att färre ämnen klassas som cancerframkallande inom EG än i Sverige och att EG har högre farlighetströskel. EG saknar vidare regler om uppgiftsskyldighet. Skillnaderna mellan EG och Sverige beträffande kemikaliekontrollen får inte utjämnas genom att svenska normer försvagas eller att planerade skärpningar försenas. Naturvårdsverket har i ett förslag till importregleringar av produkter som framställts med hjälp av CFC (freoner) konstaterat att det trots EG-beslut om anslutning till Montrealprotokollet inte för närvarande är möjligt att harmonisera de svenska reglerna med EGs bestämmelser. En försenad avveckling av freoner på grund av EG-anpassningen kan enligt min mening inte godtas. EFTA har lovat EG att man i framtiden skall avstå från alla restriktioner beträffande bl.a. export, import, återexport, territoriella skyddsregler och oberättigade säljförbud. Undantag för t.ex. export av miljöfarligt avfall har inte gjorts. Miljöpartiet anser att riksdagen hos regeringen bör begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG ej omfattar handel med miljöfarligt avfall.
Miljöpartiet kräver också att Sverige skall satsa på att utveckla ECE (Economic Commission for Europe) till en ännu starkare bas för all-europeiskt miljösamarbete. Globalt och regionalt samarbete krävs för att sanera miljön och möta hoten mot vår överlevnad. Varje land skall kunna skydda naturen, miljön och sina invånares hälsa och vägra handla med miljö- och hälsovådliga produkter och produkter som framställs under omständigheter som strider mot de mänskliga rättigheterna eller innebär ekologisk dumpning. Ökat samarbete mellan öst och väst är särskilt viktigt för att underlätta bl.a. ekologisk återuppbyggnad. Europarådet och ECE bör medverka i detta arbete. Även EG kan med förändrade ambitioner utgöra en byggsten inom ramen för det all-europeiska samarbetet.
Jordbruket är inte uteslutet från EG-anpassningen. EFTA har i visst sammanhang låtit förstå att av EG-kommissionen omnämnda eftergifter rörande jordbruksprodukter kommer att behandlas med ett öppet sinnelag och med beredskap för förhandlingar om konkreta förslag. Den svenska jordbrukspolitiken skall inte anpassas till EG. Sverige skall behålla ett livskraftigt jordbruk över hela landet med biologiskt-organiskt brukningssätt. Riksdagen bör hos regeringen begära ett klarläggande om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar jordbruket. En EG-harmonisering av livsmedelskontrollen skulle bl.a. leda till förändringar som strider mot vetenskapligt baserade kost- och hälsoprinciper. Vidare kan en anpassning leda till försämringar beträffande märkningsprinciper, innehållsdeklarationer, datummärkning och bestrålning av livsmedel. Enligt min mening får de skillnader i livsmedelsnormerna mellan EG och Sverige som påvisats av livsmedelsverket inte utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks eller planerade skärpningar försenas.
Mot bakgrund av det anförda borde utskottet ha tillstyrkt motionerna Fi207 yrkande 5, U519 yrkande 5 och U522 yrkandena 3 och 11 samt U542 yrkandena 1, 2, 4, 5, 8 och 13.
Näringsutskottets yttrande
1990/91:NU1y Bilaga 9 Sverige och den västeuropeiska integrationen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över ett stort antal motioner om Sverige och den västeuropeiska integrationen.
Våren 1989 behandlade näringsutskottet motionsyrkanden inom samma ämnesområde i ett utförligt yttrande till utrikesutskottet (1988/89:NU4y), vilket återgavs och åberopades i utrikesutskottets betänkande 1988/89:UU19. Med hänvisning till integrationsfrågornas centrala betydelse för svensk industri och handel tog näringsutskottet då i ett särskilt avsnitt upp vissa övergripande frågor rörande inriktningen av Sveriges handelspolitiska agerande och organisationen av samarbetssträvandena. I anslutning till motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet diskuterades där frågor om vidareutveckling av riktlinjerna för Sveriges medverkan i det västeuropeiska samarbetet. Härvidlag rådde olika uppfattningar, vilket kom till uttryck genom fyra avvikande meningar (m; fp och c; vpk; mp).
De motioner som föreligger i år synes inte ge näringsutskottet anledning till en motsvarande framställning. Under de nio månader som har gått sedan de väcktes har såväl de internationella förhandlingarna rörande den västeuropeiska integrationen som den interna svenska debatten om Sveriges framtida relationer till EG fortsatt. Endast i begränsad utsträckning berör motionerna sådana speciella industri- och handelspolitiska aspekter som näringsutskottet främst bör ägna uppmärksamhet åt.
Med utgångspunkt i vad nu har sagts kommenterar näringsutskottet i det följande de motionsyrkanden som mera direkt gäller ämnen inom utskottets beredningsområde. Utskottet avstår från att därvid söka registrera i vad mån ståndpunkter i dessa ämnen framförs i andra motioner utan att sammanfattas i särskilda yrkanden.
EES-förhandlingarna m.m.
Beträffande riktlinjer för Sveriges deltagande i de pågående förhandlingarna om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES, finns yrkanden i motionerna 1989/90:U503 (m) och 1989/90:U518 (c). I det senare fallet gäller frågan närmast hur Sverige skall ställa sig till krav på beslutsformer av överstatlig karaktär; detta generella problem går näringsutskottet inte in på. Vissa synpunkter på olika sakområden framförs i den förstnämnda motionen. Som en utgångspunkt anges att EFTA-länderna bör sträva efter att genom förhandlingarna uppnå en så långtgående integration som EG kan acceptera. En del praktiska aspekter på samarbetet borde därvid prioriteras. Regler som garanterar medborgarnas rätt att flytta kapital liksom rätt att förvärva företag och fast egendom inom EES borde garanteras. EFTA-länderna borde eftersträva att fullt ut kunna medverka i EGs forsknings- och utbildningsprogram. Vad gäller varuhandel borde frihandelsavtalet utformas så att det inte omöjliggör en framtida tullunion.
Fri rörlighet för kapital liksom för varor, tjänster och personer är ett mål för EES-förhandlingarna. I anslutning till proposition 1989/90:90 om forskning har riksdagen behandlat frågor om svenskt deltagande i europeiskt forskningssamarbete (1989/90:UbU25, 1989/90:NU40).
I utrikesdepartementets redovisning i april 1990 av det svenska integrationsarbetet meddelades att den handelspolitiska ramen för en fri varucirkulation inom EES hade lämnats öppen vid de överläggningar i en arbetsgrupp som fördes mellan EG och EFTA-länderna. Två huvudoptioner hade identifierats: ett tullunionsarrangemang och ett avsevärt förbättrat frihandelsområde. Man hade också diskuterat möjligheten att utgå från ett frihandelsområde, som sedermera skulle kunna utvecklas till en tullunion. Diskussionen hade i första hand ägnats åt den avsevärt förbättrade frihandelsoptionen. De preliminära överläggningarna har sedermera avlösts av förhandlingar mellan parterna. Enligt vad utskottet har erfarit innebär detta inte någon förändring av det förhållandet att båda de angivna huvudoptionerna är föremål för uppmärksamhet.
Mot bakgrund av vad här har sagts anser näringsutskottet att det inte är erforderligt med några särskilda rekommendationer till regeringen på grundval av det nu berörda yrkandet i motion 1989/90:U503 (m). Med hänvisning till vad som har anförts om frihandelsområde kontra tullunion avstyrker näringsutskottet även det yrkande i motion 1989/90:U515 (vpk) som går ut på att Sverige skall avvisa krav på en tullunion mellan EG och EFTA-länderna och i stället förorda ett frihandelsavtal.
Näringspolitiska aspekter på integrationsfrågan tas upp i motion 1989/90:U533 (mp), där ett yrkande är att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att EG-anpassning av näringslivet riskerar att leda till handelskrig och massutslagning av företagsenheter.
En ökad internationell konkurrens är inte bara en följd av utan ett av syftena med den ekonomiska integration i Europa som det förs överläggningar om. Motionen ger uttryck för en grundsyn på konkurrensens roll i det ekonomiska livet som utskottet tar avstånd från.
Cassis de Dijon-principen
För vissa slags varor genomförs inom EG en harmonisering av tekniska föreskrifter. I övrigt gäller inom EG principen om ömsesidigt erkännande av nationella regler. Produkter som lagligen produceras eller marknadsförs i ett medlemsland skall kunna säljas fritt också i ett annat medlemsland. Denna princip har -- efter ett rättsfall -- fått benämningen Cassis de Dijon-principen. Undantag från denna kan göras i vissa fall, om importlandet anser att en produkt äventyrar människors, djurs eller växters hälsa, liv och säkerhet. Som grund för undantag från den fria varucirkulationen kan enligt rättspraxis åberopas bl.a. miljö- och arbetsmiljöskäl samt konsumentskydd, allt under förutsättning att det inte rör sig om en dold protektionism.
I två motioner föreslås att riksdagen skall göra uttalanden med sikte på att Sverige skall verka för att EFTA-länderna inte godtar Cassis de Dijon-principen såsom giltig inom det tillämnade europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Sverige bör inom EFTA verka för att beslutet om godkännande av denna princip rivs upp, hävdas det i motion 1989/90:U515 (vpk). Enligt motion 1989/90:U522 (mp) får mandatet för förhandlingar med EG inte innefatta ett accepterande av principen från EFTA-ländernas sida.
Näringsutskottet finner inte en sådan hållning som motionärerna rekommenderar vara realistisk. Utskottet anser det emellertid angeläget att förhandlingarna utvecklas på sådant sätt att harmoniseringen med EG inte kommer att innebära att väsentliga svenska säkerhetskrav behöver uppges. EFTA-länderna har i olika sammanhang sagt sig vilja slå vakt om viktiga skyddsnormer. Enligt utrikesdepartementets redovisning av det svenska integrationsarbetet är EGs och EFTA-ländernas olika kravnivåer rörande miljö, hälsa och säkerhet inom vissa sektorer ett av de problemområden beträffande vilka det kan bli aktuellt att söka särskilda lösningar. Ett viktigt element härvidlag är, framhålls det, att EFTA-länderna ges möjlighet att delta i utvecklingen av nya regler.
Kärnkraft och handel med kärnteknik
Miljöpartiet de gröna har i två motioner tagit upp frågor om hur en EG-anpassning kan påverka Sveriges möjligheter att föra en självständig politik på kärnkraftsområdet. I motion 1989/90:U542 yrkas att riksdagen skall göra uttalanden till regeringen av innebörd dels att EG-anpassningen inte får leda till försening av den beslutade kärnkraftsavvecklingen, dels att Sverige inte i något avseende skall ingå i en gemensam kärnteknisk marknad med EG. Ett klarläggande av att mandatet för förhandlingar med EG inte omfattar handel med kärnteknik begärs i motion 1989/90:U522.
Näringsutskottet hänvisar till sin behandling av detta ämne våren 1989 (1988/89:NU4y). Såväl GATTs som EGs regelsystem torde, framhöll utskottet, ge utrymme för sådana icke-diskriminerande handelsbegränsningar som de svenska reglerna rörande import och export inom kärnteknikområdet är exempel på. Utskottet upprepar sitt konstaterande att ett samarbete med EG på energiområdet inte skulle betyda att Sverige behöver frångå beslutet om en kärnkraftsavveckling. Något uttalande på grundval av de berörda motionsyrkandena torde således, även utifrån motionärernas energipolitiska utgångspunkt, inte vara motiverat.
Kooperation
Kooperativ utveckling och konsumentinflytande i ett Europaperspektiv är ämnet för motion 1989/90:U513 (s). En förutsättning för att den svenska kooperationen skall kunna stå stark i detta perspektiv är, anför motionärerna, att lagstiftningen ger den reell möjlighet att verka. Den kooperativa företagsformen måste, säger de vidare, ges arbetsvillkor likvärdiga med aktiebolagsformens, med respekt för kooperationens särart; detta borde beaktas vid EES-förhandlingarna. Det finns nu, hävdar motionärerna, risk för att den federativa organisationsform som kooperationen representerar angrips av konkurrenslagstiftningen.
Motionen har starkt släktskap med två motioner rörande kooperativ verksamhet som näringsutskottet i våras behandlade i ett betänkande (1989/90:NU30 s.83f.) om vissa näringspolitiska frågor. Härvid refererades konkurrensutredningens delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn. Vidare framhölls att en utredning om den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden hade tillsatts enligt beslut av regeringen och att det inom regeringskansliet pågick en översyn i fråga om bl.a. hinder av legal natur för kooperativ verksamhet. På näringsutskottets förslag gjorde riksdagen ett uttalande att, i den mån konkurrenslagstiftningen skulle behöva förändras för att skadliga konkurrensbegränsningar ytterligare skulle kunna motverkas, detta måste ske med respekt för kooperationens karaktär av demokratisk folkrörelse. Enligt en reservation (m, fp) borde inget sådant uttalande ha kommit till stånd. De skäl som i olika sammanhang åberopades för en särställning för sådan kommersiell verksamhet som drivs i kooperativ form saknade enligt reservanterna all bärkraft. När näringsutskottet nu på grundval av motion 1989/90:U513 (s) har kommit in på samma fråga, har uppdelningen på de båda angivna meningsriktningarna visat sig vara bestående.
Ekonomiskt samarbete i Nordeuropa
Centerpartiet påyrkar i motion 1989/90:U518 ett uttalande av riksdagen till regeringen "om inriktningen av ett samarbete i Nordeuropa att omfatta de nordiska länderna och länderna runt Östersjön". Sveriges exportråd bör, menar motionärerna, få i uppdrag att ta fram ett program för att underlätta samarbete mellan svenska småföretag och företag i våra grannländer runt Östersjön. Regeringen skulle anmodas att förelägga riksdagen förslag till de resursförstärkningar som erfordras för genomförandet av ett sådant program.
Exportrådet anför i sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92 bl.a. följande. Östeuropa möter en fortsatt stark företagsefterfrågan på service från Exportrådet, även om den avtagit något under senare tid. Ett enmanskontor i Tallinn har etablerats. Den baltiska marknaden kommer att följas uppmärksamt för att rådet senare skall kunna ta ställning till behovet av en motsvarande representation i Riga. Polen erbjuder intressanta exportmöjligheter. Exportrådet kommer i bearbetningen av den östeuropeiska marknaden att följa den inriktning som har uttryckts i en skrivelse till utrikesdepartementet i juni 1990 från Exportrådet och vissa centrala näringslivsorganisationer.
Riksdagen bör i januari 1991 få förslag från regeringen rörande anslag för budgetåret 1991/91 till exportfrämjande åtgärder. Frågan om en åtgärd av det slag som det nu aktuella motionsyrkandet syftar till bör lämpligen behandlas i anslutning till detta budgetärende.
Samarbete mellan EFTA och utomeuropeiska länder
EFTA bör, anförs det i motion 1989/90:U518 (c), inte ses bara som ett instrument för ökat samarbete inom Europa. Sverige borde tvärtom verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat ekonomiskt samarbete också med andra marknader, såsom Nordamerika och Ostasien. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
EFTA-länderna driver, vill näringsutskottet framhålla, ingen gemensam handelspolitik gentemot utomeuropeiska länder. En princip har varit att de enskilda EFTA-länderna skall ha frihet i sina handelsrelationer med sådana länder. Frågor om ett för EFTA-länderna gemensamt samarbete med utomeuropeiska länder får därför behandlas från fall till fall. En strävan är att EFTA-länderna skall uppnå likabehandling med EG i fall där de är eller riskerar att bli diskriminerade i förhållande till EG. Sverige spelar därvid en pådrivande roll inom EFTA-kretsen.
Näringsutskottet anser inte att riksdagen har anledning att påfordra några särskilda åtgärder från regeringens sida i här aktuellt hänseende.
Stockholm den 25 oktober 1990
På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s) och Sven-Olof Petersson (c).
Avvikande meningar
1. Handelspolitisk ram
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken EES-förhandlingar m.m. -- som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "ett frihandelsavtal" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill framhålla som angeläget att EES-förhandlingarna resulterar i en långtgående integration i handelspolitiskt avseende, så att Sverige får de fördelar som följer av ett mera fullständigt tillträde till EGs inre marknad. Enligt utskottets mening är därför tullunion den samarbetsform som i första hand bör eftersträvas. Riksdagen bör på grundval av det berörda yrkandet i motion 1989/90:U503 (m) rikta en rekommendation av här angiven innebörd till regeringen. Det sagda innebär att näringsutskottet avstyrker det yrkande i motion 1989/90:U515 (vpk) som går ut på att Sverige skall avvisa krav på en tullunion mellan EG och EFTA-länderna och i stället förorda ett frihandelsavtal.
2. Näringspolitiska konsekvenser
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken EES-förhandlingar m.m. -- som börjar med "En ökad" och slutar med "avstånd från" bort ha följande lydelse:
Det berörda yrkandet i motion 1989/90:U533 (mp) riktar uppmärksamheten på en allvarlig risk med en sådan ohämmad EG-anpassning som även regeringen numera tycks förespråka. De handelspolitiska och allmänt näringspolitiska konsekvenserna av en sådan utveckling kan, som motionärerna understryker, bli dramatiska. Riksdagen bör genom ett uttalande pålägga regeringen en förpliktelse att beakta de restriktioner för integrationssträvandena som följer av ett rimligt hänsynstagande till det svenska näringslivet och den svenska folkförsörjningen.
3. Cassis de Dijon-principen
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Cassis de Dijon-principen -- som börjar med "Näringsutskottet finner" och slutar med "nya regler" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill understryka att en EG-anpassning kan medföra negativa konsekvenser genom att i praktiken undanröja bestämmelser som i de enskilda länderna har lagts fast till skydd för miljö, säkerhet och hälsa. De svenska företagens intresse av att automatiskt få tillträde till EG-ländernas marknader med produkter tillverkade enligt svenska bestämmelser får inte tillmätas sådan betydelse att Sverige accepterar tillämpningen av Cassis de Dijon-principen. Riksdagen bör följaktligen göra ett uttalande till regeringen i anslutning till de båda nu aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:U515 (vpk) och 1989/90:U522 (mp).
4. Kärnkraft och handel med kärnteknik
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Kärnkraft och handel med kärnteknik -- som börjar med "Näringsutskottet hänvisar" och slutar med "vara motiverat" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser liksom motionärerna att en svensk EG-anpassning riskerar att beskära vårt lands handlingsfrihet på det energipolitiska området. Det är därför viktigt att riksdagen genom att uttala sig i enlighet med motionärernas förslag klargör för regeringen att en EG-anpassning inte får påverka eller försena den svenska kärnkraftsavvecklingen och inte heller leda till åtgärder som förhindrar förbud mot import och export av kärnkraftsteknologi och kärnavfall. Även om dagens EG-regler inte skulle medföra svårigheter för en svensk kärnkraftspolitik kan nya regler som leder till problem för Sverige inte uteslutas. Det är därför angeläget med en klar markering från riksdagens sida att regeringen på ett kraftfullt sätt måste sträva att förebygga en situation där Sverige blir beroende av sådana regler.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1990/91:AU1y Bilaga 10
EG-frågor
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över motioner om EG. Aktuella motionsyrkanden inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde återfinns i folkpartiets motion 1989/90:U502, moderata samlingspartiets motion 1989/90:U503, vänsterpartiets motioner 1989/90:U506 och 1989/90:U515, motion 1989/90:U516 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c) samt motionerna 1989/90:U519, 1989/90:U521, 1989/90:U522, 1989/90:U533 och 1989/90:U542 av Inger Schörling m.fl. (mp).
I den följande framställningen tar utskottet upp EG-frågor i samband med arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljö och arbetsrätt, jämställdhet och regionalpolitik.
Inledning
Enligt riksdagens beslut (UU 1987/88:24, rskr. 245 resp. 1988/89:UU19) är det ett mål för Sveriges kontakter med EG att de om möjligt skall leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som kommer att gälla inom EG. Syftet är att avskaffa hindren för människors, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet i Västeuropa. Vidare fastslogs i riksdagsbeslutet att förhandlingarna med EG skall vara förutsättningslösa samt att svenskt medlemskap inte är ett mål för de diskussioner med EG som nu förestår.
Det pågående integrationsarbetet innebär förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG om tillskapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES (European Economic Space). Målet med ett EES-avtal är att skapa ett europeiskt samarbetsområde, där varor, tjänster, människor och kapital skall kunna röra sig fritt inom hela EG--EFTA-området och att utveckla och bredda samarbetet på angränsande politikområden. Avsikten är att ett EES-avtal skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som den inre marknaden i EG skall vara genomförd.
Förhandlingarna mellan EFTA och EG har organiserats i fem förhandlingsgrupper under ledning av en gemensam förhandlingsgrupp på tjänstemannanivå (High Level Negociation Group, HLNG). De fem förhandlingsgrupperna har undergrupper för skilda sektors- eller sakfrågor. Arbetsmarknadsutskottets ämnesområden återfinns inom följande grupper. Förhandlingsgruppen I diskuterar förutsättningarna för den fria varucirkulationen inom EES, varvid man bl.a. kommer in på tekniska handelshinder (krav på miljö, hälsa och säkerhet på vissa områden) samt frågor om statsstöd, däribland regionalpolitiska stöd. Förhandlingsgruppen III svarar för personers rörlighet och frågor om en gemensam arbetsmarknad. Förhandlingsgruppen IV omfattar bl.a. områden som bolagsrätt inkl. arbetstagarinflytande, arbetsmiljö och arbetsrätt samt jämställdhetsfrågor. EFTA-länderna talar med en röst i dessa sammanhang, varvid ordförandeskapet varierar mellan olika EFTA-länder.
Förhandlingarna sker med siktet att resultat skall kunna uppnås under första halvåret 1991. I den svenska beslutsprocessen följer sedan riksdagsbehandling.
Beträffande organisationen för integrationsfrågorna i regeringskansliet finns liksom tidigare ledningsgrupper och ett 25-tal arbetsgrupper. Inom arbetsmarknadsutskottets ämnesområden finns tre arbetsgrupper, nämligen Arbetsliv och arbetsmiljö, Närings- och regionalpolitik samt Personers rörlighet. I syfte att vid förhandlingarna kunna ta ett samlat grepp om de frågor som ryms inom den s.k. sociala dimensionen har i februari 1990 en särskild statssekreterargrupp inrättats för dessa frågor. Ordförande är statssekreteraren för arbetsmarknadsfrågor i arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetsmarknadsfrågor
Frågor om arbetsmarknadspolitik och EG tas upp i tre motioner.
I moderata samlingspartiets motion U503 (yrkande 4) framhålls att deltagande i den europeiska integrationen i realiteten är en förutsättning för att kunna upprätthålla hög sysselsättning i Sverige i framtiden. Det är riktigt enligt motionärerna att den genomsnittliga arbetslösheten inom EG-länderna ligger högre än i Sverige, men det finns också länder med arbetslöshetstal på svensk nivå, om man tar hänsyn till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och förtidspensionering i Sverige. Det finns inget som hindrar en aktiv arbetsmarknadspolitik om Sverige deltar i integrationsarbetet, anför motionärerna.
Miljöpartiet begär i motion U519 (yrkande 7 delvis) att samarbetet med EG bör fortsätta inom frihandelsavtalets ram i syfte att förbättra för människor att bl.a. kunna arbeta fritt över gränserna. Miljöpartiet begär vidare i motion U521 (yrkande 2) besked av regeringen om exakt vilken arbetslöshetsnivå den anser vara ett rimligt pris att betala för EG-anpassning samt (i yrkande 3) ett tillkännagivande att EG-anpassningen inte får leda till en försvagning av den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken. Ett mycket tydligt exempel på EGs förödande effekt på sysselsättningen är Danmark som har betydligt högre arbetslöshetstal än övriga nordiska länder, anför motionärerna. Frågan är enligt miljöpartiet hur EG kommer att se på olika bidrag och skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt människor som har svårt att av egen kraft klara sig.
Utskottet kan konstatera att EG nu är i färd att genomföra den öppna inre marknaden. EG och EFTA-länderna har inlett förhandlingar om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. En utgångspunkt för förhandlingarna är att de s.k. fyra friheterna skall ingå i ett EES-avtal, bland dem den fria arbetskraftsrörligheten. Från EFTA-ländernas sida eftersträvas en gemensam EES-arbetsmarknad. Enligt utskottets uppfattning är ett EES-avtal med sådan innebörd betydelsefull för svensk ekonomi och därmed också för sysselsättningen i vårt land. Utskottet vill betona fördelarna med att kontakter över gränserna underlättas och att svenska medborgare kan arbeta i utlandet. För näringslivet är det också viktigt att utländsk personal kan arbeta i Sverige.
Under år 1989 uppgick arbetslösheten till 1,4 % i Sverige och till drygt 9 % inom EG-området. I den inom arbetsmarknadsdepartementet utarbetade rapporten Svensk arbetsmarknadspolitik och den västeuropeiska integrationen (Ds 1990:8) noteras att den fria arbetsmarknaden hittills inte lett till någon nämnvärd geografisk utjämning av arbetslösheten. Varför arbetslöshetsnivåerna varierar så starkt mellan de västeuropeiska länderna har inte direkt kunnat förklaras. I rapporten redovisas att åtgärdsarsenalen i den svenska arbetsmarknadspolitiken inte skiljer sig på något avgörande sätt från de instrument som används inom EG-länderna.
I rapporten dras slutsatsen att i fråga om statsstöd finns det ingenting som tyder på att åtgärder inom den svenska arbetsmarknadspolitiken skulle strida mot EGs regler. Ingenting tyder heller på att inskränkningar i den nationella bestämmanderätten över arbetsmarknadspolitiken skulle vara aktuella. Utskottet vill markera sin inställning att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta område bör kunna fungera som inspirationskälla för andra länder. En EG-integration betyder enligt utskottets uppfattning att arbetsmarknadspolitiken kommer att spela en alltmer betydelsefull roll som instrument i den ekonomiska politiken.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionerna U503 (m), U519 (mp) och U521 (mp) i aktuella delar inte bör föranleda något riksdagens uttalande.
Arbetsmiljö och arbetsrätt
EG-anpassning och arbetsmiljön tas upp i två motioner.
Vänsterpartiet anför i motion U515 (yrkande 7 delvis) att Sverige i EG--EFTA-förhandlingarna haft en exempellös låg profil. Sverige bör enligt motionärerna klart och tydligt deklarera till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd att vi inte kan godta försämringar för svensk del när det gäller bl.a. arbetsmiljön.
I motion U542 (yrkandena 1 delvis och 7) av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden att en försämrad eller urholkad arbetsmiljö är ett pris som Sverige inte är berett att betala för att uppnå EG-anpassning samt att de skillnader i arbetarskyddet mellan EG och Sverige som påvisats av arbetarskyddsstyrelsen inte får utjämnas genom att svenska säkerhetskrav sänks. Inte heller får planerade skärpningar försenas. Motionärerna anser att statsministern gett ett kategoriskt löfte i mars 1989 att försämrad arbetsmiljö m.m. är ett pris som vi inte är beredda att betala och att löftet senare har blivit urvattnat i regeringsförklaringen i oktober 1989. I motionen hänvisas till att arbetarskyddsstyrelsen sagt att EG-anpassning skulle leda till sämre arbetarskydd beträffande bl.a. asbest och lösningsmedel.
Utskottet vill anföra följande. Det fortlöpande arbetet inom EG beträffande arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor har under 1989 resulterat i att flera nya direktiv blivit klara eller förts framåt i beslutsgången. Bl.a. finns ramdirektiv angående förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (OJ L 183/1989), vilket anger generella minimikrav för hur säkerhetsarbetet skall ske. Det gäller i princip för alla arbetsplatser, inom alla arbetsmarknadssektorer och för alla typer av arbetsuppgifter. I direktivet behandlas arbetsgivarnas resp. arbetstagarnas ansvar, organisationen av skyddsverksamhet på arbetsplatsen, samråd m.m. Alla bestämmelser är minimikrav, som måste uppfyllas men ej hindrar medlemsländerna från att ha strängare krav. Ramdirektivet följs upp av särdirektiv -- också de i form av minimidirektiv -- som rör särskilda arbetsplatser.
Utskottet vill liksom i sitt yttrande 1988/89:AU3y betona angelägenheten av att de svenska föreskrifterna så långt som möjligt samordnas med motsvarande EG-direktiv, så att tekniska handelshinder undviks. Utskottet utgår därvid ifrån den självklara förutsättningen att reglerna bedöms vara tillfredsställande ur hälso- och säkerhetssynpunkt. De frågor som motionerna tar upp ingår i EES-förhandlingarna. Sverige liksom övriga EFTA-länder har i dessa förhandlingar markerat sin vilja att slå vakt om existerande höga standard på bl.a. arbetsmiljöområdet. Beträffande den i motion U542 aktualiserade frågan om arbetarskydd i samband med asbest och lösningsmedel har utskottet inhämtat att EG rör sig i den svenska färdriktningen. I sådana fall kan det bli aktuellt att förhandla fram undantag, övergångsarrangemang eller andra former av lösningar.
Med hänvisning till det nyss anförda samt till riksdagens tidigare nämnda beslut om förutsättningslösa förhandlingar avstyrker utskottet motionerna U515 (v) och U542 (mp) i behandlade delar.
I två motioner berörs frågor om EG och arbetsrätt.
Vänsterpartiet begär i motion U515 (yrkande 7 delvis) att regeringen till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd skall framföra att Sverige inte kan godta försämringar vad gäller fackliga rättigheter.
I miljöpartiets motion U522 (yrkande 9) begärs ett klarläggande från regeringen om att förhandlingsmandatet med EG inte omfattar harmonisering av reglerna för medbestämmande och inflytande för löntagare i aktiebolag.
Utskottet har inhämtat att vid förhandlingarna skall den höga svenska ambitionsnivån i dessa frågor vara vägledande. Det finns tre EG-direktiv på detta område, nämligen Skydd för anställdas rättigheter vid arbetsgivarens konkurs, Kollektiva uppsägningar (skydd för anställda) och Skydd av anställdas rättigheter vid företagsöverlåtelser. Reglerna om de anställdas inflytande enligt dessa direktiv är att se som minimikrav. Inte i något av dessa fall krävs ändring av svensk lagstiftning för att harmonisering skall kunna uppnås. Ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL), lagen om anställningsskydd (LAS), lagen om statlig lönegaranti vid konkurs m.fl. lagar aktualiseras således inte i detta sammanhang.
Inom EG har förslag till en förordning lagts fram beträffande den övernationella företagsform som kallas Europabolag. I ett särskilt förslag till direktiv finns kompletterande regler för de anställdas deltagande i den långsiktiga ledningen av Europabolaget. Flera olika alternativa modeller accepteras. I den redovisning av det svenska integrationsarbetet som utrikesdepartementets handelsavdelning gett ut i april 1990 anges att bolagsrätten kan innebära ett potentiellt problem eftersom de föreslagna bestämmelserna inte förefaller ge arbetstagarna lika stort medinflytande som gällande svensk arbetsrätt. Utskottet vill i detta sammanhang betona vikten av att bevaka att möjligheterna för arbetstagarna att påverka sina arbetsvillkor inte försämras. Liksom tidigare (1988/89:AU3y) anser utskottet att de arbetsrättsliga frågorna måste ägnas stor uppmärksamhet i samband med dels den ökade integrationen på den europeiska arbetsmarknaden, dels internationaliseringen av de större företagen.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att motionerna U515 och U522 i behandlade delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Jämställdhetsfrågor
Jämställdhetsfrågor tas upp i fyra motioner.
Folkpartiet begär i motion U502 (yrkande 1) inrättande av en arbetsgrupp som skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid harmonisering till EG. De av regeringen tillsatta arbetsgrupperna är helt mansdominerade.
I motion U506 av vänsterpartiet (yrkandena 1 och 2) föreslås att regeringen tillsätter en särskild arbetsgrupp för frågan om EG och offentliga sektorn samt att denna arbetsgrupp i huvudsak skall bestå av kvinnor. Enligt motionärerna är svenska kvinnor i hög grad beroende av den offentliga sektorn. Vid en EG-harmonisering med skatteharmonisering som följd kan statens inkomster minska på ett sådant sätt att den offentliga sektorn blir hotad enligt motionärerna.
Även i motion U516 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c) begärs att regeringen tillsätter en arbetsgrupp bestående av enbart kvinnor. Uppgiften för denna grupp skulle vara att analysera vad en harmonisering med EG kommer att innebära för kvinnornas situation i Sverige. För närvarande är det nästan uteslutande män som arbetar med harmoniseringsfrågorna.
I motion U521 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs (i yrkande 5) ett tillkännagivande att EG-anpassningen inte får leda till någon försvagning av jämställdheten och kvinnors rätt och möjlighet till förvärvsarbete.
Utskottet vill anföra att jämställdhetsfrågorna särskilt bevakas dels i arbetsgruppen för personers rörlighet, dels i den nyligen inrättade statssekreterargruppen för frågor som rör den sociala dimensionen. I EES-förhandlingarna behandlas jämställdhetsfrågor i förhandlingsgruppen IV för angränsande områden. Utskottet och riksdagen har tidigare ställt sig bakom målet att kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha ökat till 30 % år 1992 (AU 1987/88:17, rskr. 364). Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att man även inom integrationsarbetet strävar efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män.
Av den probleminventering som gjorts på svensk sida inför EES-förhandlingarna (Redovisning av det svenska integrationsarbetet, april 1990) framgår att en harmonisering skulle kräva att den svenska jämställdhetslagen ändras. Såväl vad gäller EGs likalönsdirektiv som i fråga om regler om indirekt diskriminering går EGs regler längre än den svenska jämställdhetslagen. EGs likalönedirektiv slår fast principen om lika lön för likvärdigt arbete, varvid arbetsvärdering eller motsvarande utgör utgångspunkten för principens tillämpning. Enligt den svenska jämställdhetslagen krävs en mellan parterna "överenskommen arbetsvärdering". Beträffande indirekt diskriminering saknas bestämmelse i den svenska jämställdhetslagen till skillnad från EGs regelverk.
I betänkandet (SOU 1990:41) Tio år med jämställdhetslagen har utredaren bl.a. belyst hur den svenska jämställdhetslagen stämmer överens med EGs regler på detta område. Beträffande lönediskriminering och indirekt diskriminering av kvinnor föreslås i betänkandet vissa ändringar, vilka skulle innebära att den svenska lagstiftningen anpassas till EGs regler. Bl.a. föreslår utredaren att olika metoder för arbetsvärdering bör kunna tillämpas även i Sverige samt att lagen uttryckligen inkluderar begreppet indirekt diskriminering. Enligt utskottets uppfattning är det positivt att de berörda frågorna ytterligare blir belysta -- inte minst i ett EG-perspektiv -- genom regeringskansliets beredningsarbete.
Vad gäller den offentliga sektorn och anpassningen till EG har utskottet samma uppfattning som motionärerna i fråga om den offentliga sektorns speciella betydelse för kvinnorna i Sverige genom att vård- och omsorgssektorn domineras av offentligt drivna verksamheter. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att om vi vill slå vakt om tillgången till god vård och omsorg, den offentliga sektorn och om vår välfärd, så är vi beroende av de inkomster som utrikeshandeln ger oss. En stark ekonomi är enligt utskottets uppfattning nödvändig för en ambitiös välfärdspolitik i samhället. I detta sammanhang kan pekas på att EG-administrationen har varit mycket aktiv på jämställdhetsområdet och att ett tredje jämställdhetsprogram nu är under utarbetande inom EG.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna U502 (fp), U506 (v), U516 (c) och U521 (mp) i aktuella delar.
Regionalpolitik
I miljöpartiets motion U533 (yrkande 3) begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att självt besluta om regionalpolitiskt stöd utan att detta skall behöva underställas EGs eller annat överstatligt organs godkännande. Bakgrunden är en rapport enligt vilken EGs industripolitik "i ringa mån kunnat främja balansen mellan de olika regionerna. De mest utvecklade regionerna har dragit till sig arbetskraft och kapital, medan regioner baserade på tillbakagående aktiviteter har fått svåra sociala och ekonomiska problem."
Riksdagen har nyligen behandlat nya riktlinjer inom regionalpolitiken (prop. 1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346). I sitt betänkande Regionalpolitik för 90-talet framförde utskottet följande.
Liksom industriministern anser utskottet att med det mycket stora internationella beroende som Sverige och de svenska företagen lever i finns det all anledning att se till att eventuella otillbörliga och konkurrenssnedvridande företagsstöd försvinner.
Det är alltså utskottets uppfattning att vi i Sverige inte kan driva en regionalpolitik och näringspolitik helt oberoende av omvärlden.
De nya riktlinjerna i regionalpolitiken innebär bl.a. en förskjutning från direkt företagsstöd till insatser med syfte att utveckla infrastrukturen i de sämst ställda regionerna. Ett av motiven till denna inriktning är anpassning till internationell standard. Regler på detta område finns såväl i GATT som i EFTA och EG.
Enligt den tidigare nämnda redovisningen av det svenska integrationsarbetet från april 1990 syftar de nuvarande EES-förhandlingarna bl.a. till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor. Det konstateras att EFTA-länderna liksom EG önskar vidmakthålla sin handlingsfrihet på det regionalpolitiska området. Dock bör snedvridning av handeln undvikas, anförs det.
Utskottet står fast vid den uppfattning som utskottet framförde i maj detta år. Med hänvisning härtill och vad som i övrigt anförts avstyrker utskottet det aktuella yrkandet.
Stockholm den 23 oktober 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien (mp) Monica Öhman (s), Erik Holmkvist (m) och Ines Uusmann (s).
Avvikande meningar
1. Arbetsmarknadsfrågor
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsfrågor som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "riksdagens uttalande" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det riktigt att verka för att människor skall få röra sig fritt över gränserna för att studera och söka arbete. Det är också viktigt med en fri och rättvis handel på villkor som låter sig förenas med de villkor naturen ställer. EGs nuvarande arbete kommer emellertid att leda till ännu fler fusioner, monopol och företagsuppköp vilket inte gagnar arbetstagarna.
Utskottet vill framhålla betydelsen av att en EG-anpassning inte får innebära att den aktiva svenska arbetsmarknadspolitiken försvagas. Särskilt väsentligt är det att Sverige även fortsättningsvis kan tillämpa sådana bidrag och skyddade verksamheter som direkt skapar jobb åt enskilda människor med svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare anser utskottet att regeringen bör kunna ge besked om vilken arbetslöshetsnivå som kan anses vara ett rimligt pris i samband med en EG-anpassning.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna U519 (yrkande 7 delvis) samt U521 (yrkandena 2 och 3). Motion A503 (yrkande 4) avstyrks.
2. EG-anpassning och arbetsmiljön
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljö och arbetsrätt som börjar med "Utskottet vill anföra" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att regeringen på våren 1989 avgav ett kategoriskt löfte att försämrad arbetsmiljö är ett pris som vi inte är beredda att betala för en EG-anpassning. När arbetsgruppernas rapporter lades fram under sommaren 1989 stod det emellertid klart för regeringen att hundratals särregler inte skulle accepteras av EG. Enligt utskottets uppfattning är det emellertid viktigt att vårt land kan föra en självständig arbetsmiljöpolitik. Sveriges strängare krav på arbetsmiljöområdet bör inte ändras därför att man försöker ta bort tekniska handelshinder mellan olika länder. Sverige bör klart och tydligt deklarera sin inställning i EG-sammanhang och stå fast vid den.
Av vad som anförts framgår att utskottet tillstyrker de aktuella yrkandena i motion U515 (v) och U542 (mp).
3. EG och arbetsrätt
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljö och arbetsrätt som börjar med "Utskottet har" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Förslag har lagts fram inom EG beträffande en övernationell företagsform som kallas Europabolag. I den redovisning av det svenska integrationsarbetet som utrikesdepartementets handelsavdelning gett ut i april 1990 anges att bolagsrätten kan innebära ett potentiellt problem eftersom de föreslagna bestämmelserna inte förefaller ge arbetstagarna lika stort medinflytande som gällande svensk arbetsrätt. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att klarlägga att de svenska bestämmelserna i fråga om bl.a. arbetstagarnas medbestämmande och insyn inte omfattas av harmonisering. Utskottet tillstyrker därför motion U522 i denna del. Yrkandet i motion U515 (v) avstyrks i den mån det inte tillgodoses med det anförda.
4. EG och arbetsrätt
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmiljö och arbetsrätt som börjar med "Inom EG" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
I likhet med motion U515 (v) anser utskottet att Sverige inte kan godta försämringar när det gäller fackliga rättigheter. De fackliga rättigheterna i vårt land är en grundförutsättning i svenskt arbetsliv och detta bör Sverige bestämt deklarera till EG-kommissionen, Europaparlamentet och EGs ministerråd. Utskottet tillstyrker därför det nämnda kravet i motion U515. Yrkandet i motion U522 (mp) avstyrks i den mån det inte tillgodoses med det anförda.
5. Jämställdhetsfrågor
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Jämställdhet som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U506 (v) är två tredjedelar av alla kvinnor som yrkesarbetar i Sverige sysselsatta inom den offentliga sektorn. Detta gör kvinnorna sårbara eftersom statliga besparingar drabbar kvinnor i egenskap av anställda. För att över huvud taget kunna arbeta är kvinnorna också beroende av den offentliga sektorn för att få omsorg om barn och gamla. En skatteharmonisering med EG kan väntas innebära kraftigt minskade inkomster för staten och därmed en minskande offentlig sektor. Följden kan bli en gigantisk privatisering av vård och omsorg, vilket i hög grad påverkar kvinnors arbetsliv.
Med detta perspektiv för ögonen anser utskottet att det svenska integrationsarbetet bör utökas med en arbetsgrupp för frågan om EG och den offentliga sektorn. Denna arbetsgrupp bör i huvudsak bestå av kvinnor. Motion U506 tillstyrks därmed. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden bör -- i den mån de inte tillgodoses av utskottets förslag -- inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
6. Jämställdhetsfrågor
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Jämställdhet som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion U521 (mp) att när det gäller olika förmåner med betydelse för jämställdheten, t.ex. föräldraledighetsförmåner, så har Sverige inte mycket att vinna på en EG-anpassning. Trots EG-direktiven är det så att kvinnosynen inom EG-länderna ofta är konventionell och traditionalistisk. Utskottet vill därför betona att en EG-anpassning inte får leda till någon försvagning av jämställdheten och kvinnors ställning på arbetsmarknaden i Sverige.
Utskottet tillstyrker alltså motion U521 i denna del. Övriga behandlade motionsyrkanden avstyrks.
7. Jämställdhetsfrågor
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Jämställdhet som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare framfört uppfattningen att det är väsentligt att man även i integrationsarbetet strävar efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män. Ingen av de nuvarande grupperna har dock till uppgift att särskilt bevaka jämställdhetsfrågorna. Utskottet vill därför i likhet med motion U502 (fp) framhålla att en arbetsgrupp som särskilt skall bevaka jämställdhetsaspekterna vid harmonisering till EG bör inrättas.
Utskottet tillstyrker därför motion U502 i aktuell del. Yrkandena i motionerna U506, U516 och U521 avstyrks i den mån de inte tillgodoses med vad som nu föreslagits.
8. Regionalpolitik
Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Regionalpolitik som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "aktuella yrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har uppfattningen att ökade regionala obalanser kan förväntas bli en effekt av EGs "stormarknad". Hittills har EGs industripolitik inte lyckats främja balansen mellan de olika områdena. EG-anpassning skulle för Sveriges del kunna innebära att Sverige får betala till EGs regionalpolitik utan att själv få något stöd samt att EG-kommissionens godkännande kommer att krävas för införande av svenska regionalpolitiska åtgärder. Utskottet anser i likhet med motion U533 (mp) att Sverige skall slå vakt om sin rätt att bedriva en självständig regionalpolitik. De svenska regionalpolitiska åtgärderna skall inte behöva underställas EG eller annat överstatligt organ.
Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet.
Särskilda yttranden
1.Jämställdhetsfrågor
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:
Utskottet har tidigare framfört uppfattningen att det är väsentligt att man även i integrationsarbetet strävar efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män. Utskottet vill framhålla betydelsen av att bringa klarhet i vad EG kommer att innebära för kvinnorna. En tänkbar metod är att tillsätta en särskild arbetsgrupp, t.ex. bestående av enbart kvinnor med uppgift att klarlägga, bevaka och analysera jämställdhetsaspekterna ur ett kvinnoperspektiv vid ett närmande till EG.
2. Regionalpolitik
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:
Vi vill peka på att vi i samband med utskottets behandling av proposition 1989/90:76 om regionalpolitik för 90-talet har gett vår syn på regionalpolitiska stöd och internationella regler (s. 303 i AU13). I detta sammanhang har vi även uttryckt vår uppfattning att en utredning bör tillkallas för att se över reglerna om transportstöd (s. 315 i nämnda betänkande). Vi vill hänvisa till dessa synpunkter.