Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Sverige bidrar till att skapa fred i flera muslimska länder. Trots att vi bestämt oss för att återgå till ett invasionsförsvar och kämpar med den uppgiften på hemmaplan så avdelar vi personal till internationella fredsoperationer. Det gör vi för att vi tycker att det är viktigt. Det är viktigt att hejda och avbryta processer i främmande länder där människor lider och där man trampar på deras humanitära rättigheter.

Vi kan avdela vissa militära personella resurser, men inte hur mycket som helst. De ekonomiska medlen för internationella fredsoperationer bör tas från biståndsbudgeten, eftersom det är fråga om bistånd. Behöver vi då öka biståndsbudgeten? Ja, på sikt är det tänkbart.

Vårt egentliga försvar tar vi hand om på hemmafronten eller på andra ställen, såsom i Adenviken, där våra direkta intressen är hotade.

Deltagande i internationella fredsoperationer har sina särskilda villkor. Motståndarna i dessa krig har inga stora komplexa förband eller dyra avancerade materielsystem, men de krigar med gerillataktik och ibland följer de inte krigets lagar. Det gör det svårt för våra pojkar och flickor därute.

I Mali, precis som när vi var i Afghanistan, är IED och andra minor ett gissel. Beroende på utvecklingen kan tyngre minskyddade fordon bli ett krav från Malistyrkan.

Optimismen var för stor när den arabiska våren bröt ut. Många trodde att hela MENA-området var på väg att snabbt bli demokratier och gryende välfärdsstater. Tyvärr var denna optimism grundad mer på hemmagjorda föreställningar än på riktiga iakttagelser i själva området.

Mycket tyder på att demokratiseringen av MENA-området kommer att ta tid och att utvecklingen måste börja inifrån av människor från området. Samtidigt gäller det att inte tillåta pessimismen att bli för stor.

Islamismen ska slås ned om möjligt. Sedan bör krafter i området kunna etablera energi för en demokratisk utveckling. De har sett vart demokratin har fört Europa och vilka frukter de kan njuta om de också lyckas.

Flyktingströmmarna till Europa måste däremot brytas för alltid. Att acceptera att det kontinuerligt kommer fler flyktingströmmar till Europa är som att säga att det är okej att människorna själva i området inte ska ta itu med sina problem. Flyktingproblemen ska lösas i närområdena på samma sätt som Sverige hjälpte norska och finska flyktingar under andra världskriget. Det är en självklarhet.

Samtidigt är det viktigt att alltid ha en god långsiktig planering för alla internationella fredsoperationer.

Vi röstade nej till Libyeninsatsen dels för att det inte fanns någon tanke på att föra in marktrupp - boots on the ground - efter flyginsatserna, dels för att det var mycket oklart vilken sida som man borde stödja. Vi hade rätt om Libyen. I dag är situationen på marken där katastrofal.

Det är också delvis på grund av Libyeninsatsen som vi i dag måste ha en Maliinsats. Stora mängder krigsmateriel har nämligen förts in i Mali från Libyen

Det som en gång på allvar kommer att bryta fattigdomens bojor är handel. Att köpa ett lands varor skänker mer kraft än att ge det bidrag. Det är väl lite så som kineserna har påverkat Afrika. Och så vore det bra om det blev också från vår sida i det långa loppet. Handel är inte att utnyttja, handel är att bygga ett växthus på det som kan gry i de här länderna.

Betänkandet uppmärksammar problemet med Medevac inom ramen för Maliinsatsen. Att de indonesiska Medevac-helikoptrarna som ska vara de svenska soldaterna till hjälp saknar mörkerförmåga är oacceptabelt.

De indonesiska helikoptrarna är av samma grundmodell, Superpuma, som dem som vi nyss har avvecklat i det svenska försvaret. Fast våra Superpumor var anpassade för flygräddning och hade naturligtvis mörkerförmåga. Avsaknad av mörkerförmåga hos de indonesiska helikoptrarna binder våra soldater nattetid till att vara nära basen, och dessutom är det en stor riskfaktor. Mörkerförmågan borde vara en standard i dessa operationer.

Jag vill också framföra ett tack till de svenska soldaterna och officerarna som ger oss en anledning att vara stolta. Personal från Ing 2 byggde den svenska campen, Camp Nobel. Den 32:a bataljonen från Karlsborg och nu den 71:a bataljonen från Revinge har hittills utgjort insatsstyrkan.

Svenska soldater och officerare har ett rykte som åter och åter befästes: De är kloka, dugliga och modiga. Ni är vår tids hjältar. Det är svårt för oss att ens förstå hur tungt det måste vara att bära full stridsmundering i 50 graders stekande sol. Försvarsutskottet får ofta beröm för ert arbete och det ni har uträttat, svenska soldater och officerare.

Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till förslaget i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande. Det är glädjande att Sveriges riksdag med en så bred enighet förhoppningsvis kan fatta beslut senare i dag om den insats som vi nu debatterar. Det handlar om att sända kvinnor och män ut på farliga uppdrag i världen. Det som dagens debatt och beslut gäller är en förlängning av insatsen i Mali fram till slutet av juni 2017, under förutsättning att det även i fortsättningen finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut i FN:s säkerhetsråd.

Att nu kunna förlänga denna insats är viktigt utifrån många aspekter. Sverige har exempelvis lämplig kompetens och utrustning för att utföra det som FN efterfrågar. Sveriges bidrag till Minusma innebär en möjlighet till förnyad kunskap om FN:s fredsfrämjande verksamhet. Det är kunskap som kommer att vara värdefull även för Sverige och Försvarsmakten, bland annat om tillfälle ges att delta i fler FN-ledda insatser. Sveriges bidrag till Minusma, ett underrättelsekompani, ger FN bättre kontroll över händelseförloppet i den oroliga norra delen av Mali, där också FN-soldater själva har blivit måltavla för terrorister.

FN-soldaternas närvaro i den här delen av är nödvändig för att civilbefolkningen i Mali ska kunna återgå till ett normalt liv. Bakgrunden till detta uppdrag är konflikten som pågår i Mali och som under flera år har destabiliserat landet och negativt påverkat dess grannländer. De väpnade konflikterna i Mali utgör ett hot mot regional såväl som global fred och säkerhet. Insatsen är viktig för Mali, men även för hela världen. Om vi kan undvika att ytterligare en stat faller sönder är oerhört mycket vunnet.

I Mali pågår två olika politiska konflikter, dels den politiska konflikten mellan staten och olika grupper i norr gällande självstyre, dels konflikten med väpnade islamister som vill införa sharialagar och bilda ett islamistiskt kalifat. För båda typerna av grupper har kontrollen över de illegala handelsflöden som passerar genom Mali stor ekonomisk betydelse.

Lösningen på konflikten är komplex och kan inte enbart fokusera på att begränsa konflikterna. Vi måste faktiskt också hjälpa till att lösa grundorsakerna. Här är resolutionen från FN:s säkerhetsråd tydlig. Minusmainsatsen har fyra huvudsakliga uppgifter: stöd till säkerhet, stabilitet och skydd av civila, stöd till den nationella politiska dialogen och försoning, stöd till att återupprätta statens överhöghet i hela landet och stöd till parterna att uppfylla fredsavtalet.

Målet för svenskt deltagande i insatsen är enligt regeringens proposition att bidra till att uppfylla Minusmas mandat enligt säkerhetsrådets resolution. Eftersom utveckling inte kan byggas utan säkerhet är det logiskt att Sverige är med och bidrar i en militär FN-ledd insats samtidigt som Sverige genom bistånd bidrar till att stabilisera och stödja Malis utveckling.

Om humanitärt arbete ska kunna vara framgångsrikt måste det finnas en så trygg och säker miljö som möjligt. Sveriges långsiktiga bistånd till Mali uppgick 2015 till 180 miljoner kronor. Under 2016 beräknar vi att det kommer att uppgå till ca 200 miljoner kronor. Vi vet att Sveriges humanitära stöd till Mali under 2015 uppgick till nära 65 miljoner kronor.

Det svenska stödet kanaliseras genom FN, Internationella rödakorskommittén och internationella och svenska humanitära organisationer samt genom expertpersonal som ställs till förfogande via Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Sverige bidrar även med omfattande basbudgetstöd till humanitära organisationer som gör betydande insatser i Mali och dess grannskap. För 2016 planerar vi att ge 53 miljoner kronor i humanitärt stöd till Mali.

Gällande yrkandet om uppföljning och utvärdering av internationella insatser är det positivt att utskottet är tydligt med att regeringen bör formulera uppföljbara mål för den svenska insatsen och ange hur man avser att utvärdera den svenska insatsen mot de uppställda målen.

Vi socialdemokrater välkomnar detta. När frågan behandlades av utskottet 2012 hade vi en reservation där vi underströk att vi redan 2008 påpekade att en nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet borde belysa hur utrikes, försvars, säkerhets- och utvecklingspolitiken ömsesidigt berikar varandra och skapar en genomtänkt helhet som lägger grunden för breda, välplanerade insatser.

Fru talman! Det är angeläget - inte minst på grund av att det innebär ett betydande ansvar att sända svenska trupper på uppdrag utomlands - att mål och motiv för de svenska bidragen till internationella insatser inom det freds- och säkerhetsfrämjande området tydligt framgår. Det är dessutom svårt att utan en samlad redovisning av omfattningen, inriktningen, kostnaderna med mera fatta beslut om prioriteringar eller analysera hur Sverige kan svara mot tänkbara behov av insatser i framtiden.

En väl genomförd analys kan ge viktiga lärdomar inför framtida engagemang, till exempel när det gäller styrningen av civil-militär samverkan, samverkan med mottagarlandets myndigheter, effekter för svensk kompetens och förmåga samt resultatet på samhällelig nivå i mottagarlandet.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag tacka alla dem som tjänstgör i Sveriges fredsfrämjande internationella insatser. Det är dessa svenska kvinnors och mäns beredvillighet, uppoffringar och risktagande som gör att Sverige, genom deras arbete, kan bidra till internationell fred och säkerhet.

(Applåder)

(forts. § 8)

Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Fru talman! Sveriges fredsfrämjande insatser bidrar just till fred och säkerhet på oroliga platser runt om i världen. Genom att delta i internationella insatser stärker vi också Sveriges säkerhet och vårt politiska inflytande. Det finns egentligen inte någon motsättning mellan försvaret av Sverige och fredsfrämjande insatser utomlands, men självklart är det alltid till syvende och sist en resursfråga hur mycket man kan satsa på det ena eller det andra.

Det pågår nu ett omfattande arbete inom FN för att se över formerna för alltifrån konfliktförebyggande insatser till fredsfrämjande och fredsbyggande insatser.

För Sverige ligger det ett stort värde i att kunna bidra till FN:s fredsfrämjande insatser. Genom att delta i dem bidrar Sverige ofta till att höja förmågan och kompetensen i själva insatsen, och genom att fler länder bidrar får insatsen större legitimitet.

Som kammaren väl känner till deltar Sverige just nu i den FN-ledda insatsen i Mali. Den heter Minusma, och det är den vi debatterar här i dag. Det är Sveriges första större insats under FN:s ledning på många år, och den är mycket viktig för att bevara stabiliteten - eller få tillbaka stabiliteten - i den här delen av Afrika.

Läget i Mali fortsätter att vara osäkert även om situationen har förbättrats något sedan säkerhetskrisen 2012-2013. Ett fredsavtal kunde ju slutas i juni 2015, men situationen i landet är fortfarande mycket spänd. Under förra året förekom attacker också i södra Mali, vilket inte hade förekommit tidigare, bland annat två spektakulära gisslandramer på hotell.

I juni förra året hade huvuddelen av Minusmastyrkan kommit på plats. Det är 44 stater som bidrar till missionen Minusma.

USA:s FN-ambassadör har kallat Minusma den farligaste insatsen i världen för FN:s fredsbevarare. Hettan, de många väpnade grupperna, den bristande infrastrukturen, vägbomber, kidnappningar och sjukdomar gör uppdraget svårt och riskfyllt. Många FN-soldater har också fått sätta livet till.

Det här måste vi självklart ta i beaktande när vi ska fatta det här beslutet. Men vi vet att insatser av den här typen inte är riskfria, och det är just därför det är Försvarsmaktens personal vi är beredda att skicka.

I propositionen föreslår regeringen att Sverige och Försvarsmakten ska fortsätta att ställa en väpnad styrka - det handlar om högst 470 personer - till förfogande för att vara med i Minusma fram till utgången av juni månad 2017, under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett giltigt mandat för styrkan enligt beslut i FN:s säkerhetsråd. Styrkan kommer normalt att uppgå till ungefär 320 personer på plats.

Det här bidraget ska, som man har sagt i tidigare inlägg, utgöra en del av insatsens samlade underrättelsestruktur. I det svenska förbandet ingår också en nationell stödenhet med bland annat en kvalificerad sjukvårdskomponent, analysfunktioner samt personal för drift och underhåll av basen och dess struktur. Avsikten enligt propositionen är dessutom att även fortsättningsvis placera stabsofficerare vid relevanta staber.

Som sagt: Huvuduppgiften för det svenska förbandet är att ge stöd till genomförandet av Minusmas mandat genom att bidra till insatsens underrättelseenhet. Det här är en förmåga som är ny för FN. Det är någonting som FN inte har gjort tidigare. Därför är det naturligtvis extra viktigt att kunna följa upp hur det fungerar.

Vi moderater ställer oss bakom propositionens förslag att ställa en svensk väpnad styrka till Minusmas förfogande fram till slutet av juni månad 2017. Utskottet är enigt om detta och välkomnar att den svenska insatsens bidrag till förstärkt säkerhet och stabilitet i Mali görs i enlighet med FN:s säkerhetsråds mandat. Det anges också som syftet. Vi ska arbeta för att Minusmas mandat uppfylls.

Samtidigt, fru talman, bör svenska bidrag till internationella fredsfrämjande insatser också ha nationella mål. Därför anser vi och ett enigt utrikesutskott i sitt tillkännagivande, som vi hoppas att kammaren ska besluta om i dag, att regeringen måste precisera vilka målsättningar som ska gälla för det svenska bidraget. Detta för att göra det tydligt för Försvarsmakten vad det är för beslut vi fattar men också för att göra det möjligt att följa upp och utvärdera det svenska bidraget. Då måste också målen kvantifieras. Utskottet anser att insatsen ska analyseras och utvärderas löpande för att man efter hand ska kunna avgöra om den ska ändras eller förlängas eller om det finns skäl att minska eller förändra insatsens omfattning och hur den ska se ut.

Mali är som sagt, fru talman, ett mycket fattigt land med stora behov av stöd. Därför är det viktigt att vi har en helhetssyn - att vi inte bara stirrar oss blinda på den militära insatsen i Minusma utan att vi också har ett fungerande utvecklingssamarbete. Det har vi med Mali.

Stabiliteten i Mali är viktig för regionen. Sverige ska fortsätta att ge bistånd till Mali. Det ska vara fokuserat och naturligtvis koordinerat med alla insatser som vi gör i landet. Långsiktigheten är viktig. Mali kommer att behöva svenskt stöd under lång tid framöver för att kunna nå fred, stabilitet och utveckling. Det har sagts förr, men det tål att sägas igen: Utan säkerhet blir det ingen utveckling och utan utveckling ingen långsiktig säkerhet.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill självklart också tacka alla de kvinnor och män som deltagit och deltar i de fredsfrämjande insatserna som görs från svensk sida. Det är ett svårt och riskabelt uppdrag som vi är tacksamma för att de utför.

Fru talman och ärade ledamöter! Vi står inför ytterligare en förlängning av den svenska väpnade insatsen i Mali. Det är vårt bidrag till Minusma, en mycket viktig insats. Förlängningen gäller till mitten av 2017 och kan uppgå till högst 470 personer.

Miljöpartiet välkomnar förstås förlängningen. Det är en viktig insats, och vi konstaterar att det underrättelsearbete som Sverige bidragit med har varit viktigt för hela den FN-insats som vi deltar i.

Fru talman! Mali är ett väldigt fattigt land. Det är härjat av torka. Barn, kvinnor och män lider av undernäring. Sjukvården är bristande. Bara en av fyra kan läsa och skriva. Bara en av fyra lever på mer än 2 dollar om dagen. Det vill säga att 75 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Medellivslängden i Mali ligger på bara 52 år.

Ovanpå det här är Mali ett land som är härjat av konflikter. Väpnade islamister breder ut sig i syfte att skapa ett kalifat. Barnen, kvinnorna och männen har det svårt. De lever i en tuff miljö, och terrorismens utbredning är ett hot mot hela omvärlden.

Fru talman! På grund av den här komplexa bilden är det viktigt att vi arbetar brett - att vi har ett bra utvecklingssamarbete, att vi ger det viktiga humanitära stödet men också att vi deltar med militärt stöd så som vi gör här med Minusma.

Herr talman! Det är min grundmurade övertygelse att militära insatser ska tas i anspråk som last resort. Först och främst ska man jobba med att tillsammans med sina partner bygga upp en bra miljö, och man ska jobba med konfliktförebyggande och fredsskapande åtgärder. Det är också någonting som regeringen inom kort kommer att tala om att man kommer att jobba ännu mer med. Men ibland krävs det att man går in även med militära insatser för att skapa möjlighet till säkerhet, som i sin tur skapar möjlighet till ytterligare utveckling.

Herr talman! Det tillkännagivande som ges om Mali, att man ska ställa upp mål för Sveriges insats i Minusma, ligger helt i linje med vad Miljöpartiet anser och redan tidigare har sagt.

Därför är det så bra att vi är helt överens om att det behöver ställas upp mål, så att man lättare ska kunna utvärdera insatsen, precis som vi gör med våra insatser inom utvecklingssamarbetet.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till utrikesutskottets förslag.

Herr talman! Detta är andra gången som vi i Sveriges riksdag ska ta ett årsbeslut när det gäller en insats i Mali. Det första tog vi för drygt ett år sedan. Det var i sin tur första gången på länge som vi beslutade oss för att delta i en FN-insats. Det var naturligtvis i sig viktigt och riktigt.

Det var viktigt, för FN:s förmåga blir aldrig bättre eller större än vad vi som medlemmar i FN mäktar med. Det finns naturligtvis lärdomar att dra av detta på lite olika sätt.

Minusmainsatsen har till uppgift att stödja säkerhet, stabilitet och skydd av civila. Vi vet att de vi har sänt ut har gjort skillnad. Vi vet hur man räddade människor från attack utanför Timbuktu, till exempel.

Det handlar om att ge stöd till den nationella politiska dialogen och försoning. Det är viktigt i ett land som har stora utmaningar. Det handlar om stöd till att återupprätta statens överhöghet i hela landet - att återuppbygga Malis säkerhetssektor, främja mänskliga rättigheter och humanitärt stöd. Det är också centralt eftersom det är en stat som höll på att falla samman och fortfarande riskerar att göra det.

Det handlar om att ge stöd till parterna att uppfylla fredsavtalet, och det är också vitalt. Den svenska insats som vi i dag diskuterar är den militära delen, men det är inte den enda delen. Som framgår av betänkandet har vi också bistånd och humanitärt stöd för att stärka förutsättningarna för att hela Maliinsatsen ska kunna bli framgångsrik.

Sverige ska enligt Centerpartiets mening både söka, förebygga och militärt skapa förutsättningar för utveckling, kunna vara fredsframtvingande och även delta i återuppbyggnad. Här finns ett klart folkrättsligt mandat, och vi förutsätter naturligtvis att det kommer att gälla under hela det år som vi nu ser framför oss.

Som jag nämnde höll Mali på att falla samman. De inre spänningarna drev fram vad som skulle ha kunnat bli - och som för väldigt många människor blev - en mycket svår humanitär situation. Det är risk för inbördeskrig. Vi talar om tuareggerillan, väpnade islamistgrupper som Aqim, en missnöjd armé, regeringskupp och gränsstrider med flera av grannarna. Men 2015 kom ett fredsavtal, som vi nu ska medverka till får förutsättningar att förverkligas.

Minusmas svenska bidrag är i dag vad jag kan se av rapporterna ett av de större, tillsammans med Nederländernas, om man ser till vår del av världen. Det är också en insats som knyter an till Frankrikes begäran enligt artikel 42.7 i Lissabonfördraget. Vi fick frågan av FN, och vi kunde den här gången svara tillbaka med efterfrågad kapacitet: vår underrättelseförmåga.

Jag vill för Centerpartiets räkning tacka alla de kvinnor och män som gjort insatser, som nu är redo och som nu är där för att utföra våra beslut. Ni har alla gjort och kommer att göra skillnad!

Tack också till alla familjer och alla anhöriga! Det är en farlig och utmanande insats. I generalsekreterarens senaste rapport till säkerhetsrådet kan vi se att man markerar FN-personalens mycket höga utsatthet när det gäller just säkerhet. Det är för övrigt en intressant rapport att ta del av. FN:s säkerhetsråd får ju återkommande rapporter från generalsekreteraren. Däri berättas en hel del om utvecklingen, som ibland ser lite hoppfull ut men väldigt ofta är svajig och svag.

Mot bakgrund av säkerhetsläget är det också bra att vi får detta tillkännagivande. Vi hoppas att regeringen ska kunna klara att säkerställa att det finns Medevac-kapacitet även när det är mörkt för att på det sättet kunna säkra våra utsända och den effektivitet vi vill se i uppdraget.

Det är också viktigt att vi i det här ärendet bifaller vår gemensamma alliansmotion om att fastställa nationella mål som är möjliga att utvärdera. Vi ska bidra till uppfyllelsen av FN:s säkerhetsråds resolution och fördjupa kunskapen om FN:s fredsfrämjande verksamhet, sägs det. Vi vet att militären fortlöpande utvärderar och redovisar sina erfarenheter. Men det är viktigt att vi säkerställer att vi själva för medborgarna i Sverige kan redovisa både mål och måluppfyllelse och säkerställa att vi därigenom också kan vara en god kravställare och utvecklare när det gäller FN:s fredsframtvingande insatser. Och det främsta är att våra väljare måste kunna känna sig säkra på att våra mål blir uppfyllda.

Jag tror också att det har en betydelse som inte ska undervärderas för de personer som vi sänder iväg. De får veta att vi vet och kan redovisa vilken skillnad de faktiskt gör i de viktiga insatser för fred och utveckling som de är med och bidrar till.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vänsterpartiet stöder regeringens förslag om fortsatt svensk militär närvaro i Mali.

Det är väldigt bra med stor enighet i en fråga som ytterst handlar om att sända svenska män och kvinnor att riskera liv och lem. Vänsterpartiet vill som bekant att detta ansvar nu, men även i framtiden, ska ligga i Sveriges riksdag. Då är det möjligt för medborgarna att utkräva ansvar för sådana tunga beslut som detta.

I likhet med flera andra vill jag också rikta ett stort tack till dem som gör det farliga men viktiga arbetet på marken.

Det är också bra att vi ska delta i en FN-insats. Som föregående talare noterade var det ju ett tag sedan sist. Det är också något som Vänsterpartiet förordat under de många år då det, till stora kostnader och med tyvärr ganska små resultat i form av fred och säkerhet, i stället mest handlat om att under Natoflagg delta i olika krigsoperationer.

Detta är en bra proposition, och den har blivit ännu bättre genom att utskottet nu tillstyrker två alliansyrkanden och därigenom föreslår två tillkännagivanden till regeringen. Enligt utskottet bör regeringen ta de initiativ som krävs för att säkerställa tillräcklig tillgång till medicinsk evakuering inom ramen för insatsen. Detta är viktigt för säkerheten för dem som gör insatsen, men det är också viktigt, för bara med den medicinska evakuering som var planerad kan det svenska förbandets aktionsradie bli enligt planen och enligt de behov som finns.

Utskottet anser slutligen också att regeringen ska fastställa uppföljbara nationella mål för att kunna utvärdera de insatser som Sverige genomför inom ramen för till exempel Minusma.

Det är självklart viktigt. Trots att man ska vara oerhört medveten om alla de svårigheter den uppgiften bjuder att hitta de uppföljbara och utvärderbara målen är det viktigt att försöka fastställa mål även för den svenska delinsatsen för att få en meningsfull uppföljning och utvärdering.

Redan Seneca den yngre konstaterade: "När en man inte vet vilken hamn han seglar mot, är ingen vind den rätta." Här kunde man kanske vända på det och säga att när man inte vet vart man ska är alla vindar de rätta.

Det är alltså viktigt att sätta upp mål i förväg för att på ett stringent sätt kunna följa upp och utvärdera insatsen.

Herr talman! Vi yrkar bifall till förslaget i framlagt betänkande.

I detta anförande instämde Hans Wallmark (M).

Fru talman! Det blir inte lätt att tillfoga klokskap till den här debatten när man kommer efter Stig Henriksson. Jag vill instämma i stort sett i varje påstående och synpunkt som han hade.

Den här debatten inleddes med att Kenneth G Forslund gladde sig å Socialdemokraternas vägnar åt att det nu skulle fastställas nationella mål för insatsen i Mali och att dessa mål skulle vara utvärderbara. Man fick nästan intrycket att det var Socialdemokraterna som kom med den här tanken till det sammansatta utskottet, men förslaget återfanns ju i en alliansmotion.

Med det sagt vill jag också gärna medge att under lång tid har avsaknaden av nationella mål i de internationella insatser som Sverige deltagit i varit en black om foten när det gällt vårt fredsfrämjande arbete. Inte heller alliansregeringen skötte sig fullt ut på den här punkten. Och jag ser fram emot dessa utvärderbara nationella mål. De handlar om effekten av insatsen, men de handlar också om sådant som ekonomi, till exempel.

Under förra året etablerades insatsen från svensk sida. Det byggdes camper, det ställdes i ordning infrastruktur och så vidare. Då uppgick kostnaderna till 660 miljoner. Det är lite förvånande att kostnaderna för förbandet det här året, när investeringarna är gjorda, fortsätter att stiga upp till 700 miljoner kronor.

Kenneth G Forslund nämnde också att det är värdefullt för Sverige att vara i Mali, för då får vi kunskap och kompetens för framtida deltagande i FN:s fredsfrämjande insatser. Jag vill, fru talman, understryka att det finns en sådan bieffekt, men det får aldrig vara skälet till att vi deltar i internationella insatser. Skälet måste alltid vara att förbättra säkerheten för mindre lyckligt lottade folk på jorden.

Jag är också glad att riksdagen för vart år som går engagerar sig mer och mer i det som kallas för vårdkedjan, det vill säga att en svensk soldat som skadas eller blir sjuk ska ha möjlighet att snabbt och effektivt komma under kvalificerad vård. Där har vi tyvärr inte nått ända fram. De helikoptrar som står till bland annat svenskt förfogande i operationsområdet har inte möjlighet att medicinskt evakuera personal nattetid. Då säger Försvarsmakten: Men vi avstår då från att operera på nätterna. Det låter ju bra, men befinner man sig i ett fientligt område är det inte alltid så att man själv väljer tidpunkten för när man inbegrips i en strid. Det kan vara så att motståndaren tar initiativ när och om våra resurser är begränsade. Och det är viktigt att understryka att det inte bara handlar om risker för svensk personal. Det handlar också om den effekt som man får ut av insatsen. Operationsområdet är flera hundra mil långt - lika stort som det var i Afghanistan. Med sådana avstånd ställs det särskilda krav just på transportmöjligheter.

Jag utgår från att försvarsministern, trots att FN nu enligt FN:s egen mening fullgjort vad man kan när det gäller Medevac-resurser, fortsätter sina försök att förbättra situationen så att effekten ökar och riskerna minskar.

Jag har varit särskilt glad i dag, fru talman, åt att i stort sett varje talare som har stått i talarstolen har valt att tacka de kvinnor och män som gör insatser utomlands i uppdrag som måste betecknas som de farligaste som en svensk statstjänsteman kan skickas på. Trots att den här insatsen inte pågått under lång tid har den redan hunnit bli en av de blodigaste insatserna i FN:s historia. När vi riktar dessa tack till både soldater och deras anhöriga är det viktigt att komma ihåg att vi i den här kammaren verkar för att utveckla veteranpolitiken och stödet och omhändertagandet, inte bara av soldaterna utan också av deras anhöriga. Men efter vad jag hört i dag, fru talman, känns den utvecklingen väl tryggad.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Hans Wallmark (M).

Fru talman! I dag diskuterar vi det svenska deltagandet i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali.

Låt mig först yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Jag vill börja där Allan Widman slutade och komma ihåg att tacka de soldater och befäl som gör insatsen. Vi tar beslutet här i Sveriges riksdag, men sedan är det soldaterna, befälen och också anhöriga som får betala ett högt pris. Låt mig framföra och instämma i det stora tacket för de insatser som de gör. Det är ett farligt uppdrag på en av de farligaste platser man kan tänka sig att befinna sig på. Det är alltså en stor insats som görs.

Som tidigare sagts har vi från Alliansens sida påpekat att det är viktigt att det går att utvärdera insatsen. Det är också viktigt att vi kommer till rätta med problemen med Medevac. I en så farlig insats kan man bli skadad. Då måste vi säkerställa - det kan tyckas vara en detalj som vi lägger oss i, men det är en viktig detalj - att man kan känna sig trygg som soldat. Nu är det fortfarande brister när det gäller helikopter nattetid. Det gör att det blir en begränsning. Det är viktigt att det rättas till, och därför är det tydliga tillkännagivandet och beställningen till regeringen i betänkandet viktigt.

Mali är ett av världens fattigaste länder, och där behövs det stora insatser. Bakgrunden till insatsen var att FN:s säkerhetsråd den 5 juli 2012 antog en resolution som fastställde att situationen i Mali utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Den 23 april förra året biföll riksdagen regeringens förslag om fortsatt svenskt deltagande i FN:s stabiliseringsinsats i Mali. Nu ska den alltså förlängas ett år. Då är det viktigt att det här rättas till, att vi kan utvärdera våra insatser och att problemet med den viktiga Medevac-förmågan löses.

Fru talman! Ett fredsavtal i Mali skrevs under i somras. Nu genomförs detta med stöd av FN:s stabiliseringsinsats Minusma. Det svenska förbandet, som ingår i Minusma, har en oerhört viktig roll i fredsprocessen.

Vi ska ha klart för oss att detta inte är ett enkelt uppdrag. Det är ett oerhört komplext uppdrag; det är en farlig situation på marken. Säkerhetshoten har regionala förgreningar, vilket försvårar säkerhetsläget i regionen.

Minusmas roll är mycket viktig och avgörande för att skapa förutsättningar för stabilitet och utveckling i Mali. Minusma bidrar till ansträngningarna att minska förekomsten av terrorism och människosmuggling i Mali och i den vidare Sahelregionen.

Sverige har ett brett och långsiktigt engagemang i Mali. Förutom i Minusma deltar vi i EU:s träningsinsats EUTM, och vi har ett omfattande biståndsprogram. Det är viktigt att vi samordnar alla ansträngningar som görs i Mali, både civila och militära och inom ramen för FN och EU.

I januari besökte jag Mali tillsammans med utrikesministern och överbefälhavaren. Mitt intryck av besöket bekräftar bilden av att vårt bidrag till regionen måste vara långsiktigt och brett. Detta är inget vi kan avsluta inom kort.

Vi träffade flera höga representanter för Minusma och även regeringens representanter. Jag talade med dem och betonade vikten av kopplingen mellan säkerhet och utveckling.

Malis försvarsminister förklarade att han var mycket nöjd med det svenska förbandet. Försvarsministern uttryckte sin uppskattning för den svenska personalens professionalism och förmåga att lösa sina uppgifter. Han uttryckte även vikten av den underrättelseförmåga Sverige bidrar med och förklarade att det är en unik kompetens som behövs i regionen då det är en viktig del för Minusmas framgång som helhet.

Det nu planerade svenska förbandsbidragets huvuduppgift är att fortsätta att förse underrättelseenheten med information i syfte att uppfylla säkerhetsrådets mandat. Det svenska förbandsbidraget utgör en viktig del i att bygga upp FN:s kompetens på underrättelseområdet, vilket är ett nytt område inom FN.

Få länder inom FN har möjlighet att medverka med så avancerade förband som Sverige. Vårt bidrag blir därför en viktig del av helheten och stabiliteten i operationen.

Det svenska bidraget föreslås även fortsättningsvis att under normala omständigheter uppgå till ungefär 320 personer och omfatta ett underrättelsekompani, ett så kallat ISR-kompani, intelligence, surveillance and reconnaissance, med tillhörande stabs- och logistikfunktioner.

Det svenska underrättelsebidraget har till uppgift att via bland annat personbaserad inhämtning, patrullering, och teknisk inhämtning, UAV och enklare former av signalspaning, förse Minusma med kvalificerade underrättelser.

Underrättelserna skickas från det svenska ISR-kompaniet till Asifu, All Sources Information Fusion Unit, som verkar som en hubb för inkommande underrättelser. Asifu bearbetar underrättelserna. De används sedan av Minusmas underrättelsestabsfunktion och styrkechef för att fatta operativa beslut och driva verksamhet som syftar till att uppfylla säkerhetsrådets mandat och därmed stödja fredsprocessen.

Genom vårt underrättelsebidrag kan Sverige både utveckla FN:s underrättelseförmåga och bidra med erfarenheter till andra deltagande länder.

Jag ska också kommentera den diskussion som förs om mörkerförmåga. Jag kan inledningsvis konstatera att sammansättningen av det svenska förbandet och de däri ingående förmågorna är baserad på den information som Försvarsmakten erhållit av FN gällande vilka resurser som skulle vara tillgängliga i insatsen vid tidpunkten för förbandets gruppering.

FN har i många avseenden inte levt upp till de utfästelser som man har gett. Förseningen av Medevac-helikoptrar är ett exempel på det. Brister i förnödenhetsförsörjningen är en annan.

I sektorn finns i dag lätta attackhelikoptrar från El Salvador med begränsad förmåga till evakuering av skadade samt medeltunga transporthelikoptrar från Indonesien. Sedan slutet av 2015 finns samtliga utlovade helikoptrar på plats och är operativa. De indonesiska helikoptrarna medför en ökad operativ handlingsfrihet för det svenska förbandet genom att de bidrar till en ökad robusthet i sjukvårdskedjan.

Vi har återkommande tagit upp denna fråga med FN:s representanter. Efter olika besked, där tidpunkter visserligen har förskjutits, har man nu ändå levererat denna del av det hela. Men som det har påpekats här saknas det mörkerförmåga, och vi avser att fortsätta dialogen med FN på denna punkt.

Adekvat sjukvård för svensk personal säkerställs genom att den så kallade 1012-regeln tillämpas vid genomförande av operationer. Regeln innebär att all personal ska kunna erhålla kamrathjälp inom tio minuter. Efter maximalt en timme ska en skadad kunna ges kvalificerad livsuppehållande sjukvård för att senast två timmar efter skadan kunna ges kirurgisk behandling.

I förbandet ingår läkarteam vilka medföljer förbandet när verksamhet såsom längre patrulleringar genomförs, i syfte att säkerställa att adekvat sjukvård kan ges inom de angivna tidsramarna. Kontigenschefen anpassar i samråd med högre chef de operationer som genomförs så att fastställd medicinsk beredskap kan erhållas. De operativa begränsningarna består främst i att förbandet endast kan operera i en riktning då tillgången på läkarteam är gränssättande.

Jag träffade också själv läkare och sjukvårdspersonal och fick en ordentlig genomgång av vilka olika typer av resurser de förfogar över i samband med denna operation. Det var en mycket intressant och givande genomgång.

Det har också kommenterats och ställts frågor om ekonomin och fördyringen. Budgeten för transporter, främst mellan Bamako och Timbuktu, har ökat kraftigt för 2016 med anledning av fler personaltransporter och fördyrade leverantörsavtal.

Vi har också en budget för logistik. Kostnaden för driften av den delade campen Midgård i Bamako har ökat kraftigt under 2016. Kostnaden regleras i ett avtal mellan Sverige och Nederländerna.

Budgeten för service- och supportavtal kopplat till UAV har tillkommit för 2016. Budgeten för sambands- och satellitoperatör har ökat med anledning av utökad användning av operationsområdet.

Campens driftskostnader har också ökat.

Detta är svaret på de frågor som ställts om ekonomin.

Jag ska säga en sak till när det gäller ekonomin. Det har också ställts frågor om hur man täcker detta i budgeten.

På s. 15 i propositionen står det: "Regeringen beräknar att kostnaden för det svenska bidraget under 2016 kommer att uppgå till högst 700 000 000 kronor. Kostnaderna ska belasta det under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap uppförda anslaget 1:2 Försvarsmaktens insatser internationellt och är beräknade utifrån den justerade beräkningsmodellen för kostnadsfördelning mellan anslag 1:2 Försvarsmaktens insatser internationellt och anslag 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap. Merkostnader för eventuella förstärknings- och evakueringsåtgärder ryms inom föreslagen ram för anslaget 1:2 Försvarsmaktens insatser internationellt. Vidare kommer återställandekostnader till följd av insatsen att belasta anslaget."

I propositionen redogörs det alltså för de ekonomiska förhållandena.

Jag ska också kort kommentera diskussionen om mål och utvärdering. Det som måste vara utgångspunkten när man funderar på målet med insatsen är det grundläggande FN-mandatet. Det omfattar bland annat säkerhet, stabilitet och skydd av civila, stöd till den politiska dialog- och försoningsprocessen, stöd till att återupprätta statens överhet i hela landet, stöd till att skapa förutsättningar för humanitärt bistånd och stöd till parterna att uppfylla det fredsavtal som skrevs under den 15 maj respektive den 20 juni 2015.

Detta måste givetvis kopplas till Sveriges del av den specifika insatsen och den underrättelseverksamhet som vi har att genomföra.

Jag vill också peka på att i ett utvärderingsarbete genomför Försvarsmakten insatsutvärderingar. FOI genomför också denna typ av arbete. Det är underlag som kan vara till fyllest att använda sig av i en utvärdering och uppföljning av denna insats.

Jag vill också peka på att det nu finns en särskild utredning som jobbar med en utvärdering av ISAF-insatsen i Afghanistan.

Det svenska förbandet verkar i en svår miljö med många aktörer, i ett extremt klimat och i ett område med bristfällig infrastruktur. Det har inneburit viktiga erfarenheter för förbandet och bidragit till att utveckla dess förmåga, och det är något som vi vill bygga vidare på. En förbättrad förmåga att agera tillsammans med andra länder och organisationer är en viktig aspekt av detta.

Nu är en ny svensk styrka på väg till Mali. Mali 03 med personal från K 3 i Karlsborg ersätts av Mali 04 med personal från Södra skånska regementet, P 7. Personalen i Mali 04 är välmotiverad för sitt uppdrag. De har utbildats och övats och är redo att ta över ansvaret för de uppgifter som det svenska förbandet har att lösa i Mali.

I över 60 år har de blå hjälmarna bidragit till en fredligare och säkrare värld. Jag vill passa på att tacka de soldater och officerare som med stor professionalism och mod ovillkorligt arbetar för att skapa säkerhet och stabilitet. Jag vill också passa på att vända mitt tack till alla anhöriga som har stöttat våra soldater på hemmaplan. Tack så mycket!

(forts. § 11)

Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali

Herr talman! Som försvarsministern säger är det naturligtvis så att eventuella fördyringar av Sveriges bidrag till Minusma i första hand kommer att tas från anslaget till internationella insatser, 6.1.2. Men det är väl viktigt att komma ihåg att vi behöver ha en sparsamhet även på det anslaget för att kunna behålla handlingsfriheten i en alltmer orolig och konfliktfylld värld.

Det som fick mig att begära replik, herr talman, var dock detta med medicinsk evakuering. Jag hörde försvarsministern säga i sitt anförande att FN har fullgjort vad FN har lovat i och med att de två indonesiska helikoptrarna har kommit på plats. Likväl finns det fortfarande begränsningar när det gäller aktionsradien och effekten av det svenska bidraget eftersom dessa helikoptrar inte kan flyga nattetid. Försvarsministerns konstaterande att FN därmed har fullgjort vad man utlovat får mig att ställa frågan: Kände försvarsministern och regeringen till att FN inte fullt ut skulle leverera på den här punkten när man satte igång insatsen?

Min andra fråga är: Om det är så att vi kände till och accepterade denna relativt svaga uppbackning med helikoptrar för medicinsk evakuering, hur ska då försvarsministern nu kunna kräva att FN tillför ytterligare resurser i sammanhanget?

Herr talman! Jag vet inte om Widman har lyssnat på vad jag har sagt. Jag har nedskrivet ord för ord vad jag har sagt när det gäller vad FN har lovat och inte, och jag har i sammanhanget inte nämnt att FN skulle ha fullgjort sin uppgift. Däremot har jag sagt att man har levererat helikoptrarna, att vi har stött på när det gäller Medevac och att det har gett resultat. Sedan har jag konstaterat att man trots detta inte har mörkerförmåga och att vi avser att fortsätta dialogen med FN på denna punkt.

Jag har alltså gett mig själv ett åtagande i anförandet, nämligen att utifrån den debatt som har förts i kammaren ta upp detta med FN. Däremot har jag inte använt formuleringen att jag anser att man har fullgjort någonting.

Herr talman! Jag kan naturligtvis minnas fel, och jag vill så småningom via protokollet förvissa mig om vad försvarsministern har sagt. Jag minns alldeles bestämt att just de orden användes, det vill säga att FN därmed fullgjort sina åtaganden i den delen.

De frågor jag ställde ville försvarsministern inte besvara. Kände vi till att det var enbart detta FN skulle sätta på bordet redan när operationen planerades och beslutades? Hur ska vi i så fall kunna ställa krav på FN i efterhand, om de har fullgjort sina åtaganden?

Herr talman! Men, Widman, jag vet vad jag har sagt i den här frågan, och jag har utgått ifrån de förberedelser som har gjorts. Jag har inte sagt att man har fullgjort någonting, så försök inte att fösa in mig i den positionen. Det är inte ett sjyst sätt att hantera det här.

När det gäller mörkerförmåga har jag ju sagt att vi ska jobba vidare med den frågan. Eftersom vi inte har satt oss i den situationen att vi har antagit några formuleringar om att det ena och andra är avslutat ser jag inte heller att vi behöver ha någon debatt som handlar om att vi nu inte kan kräva någonting. Vi kan kräva hur och vad vi vill här utifrån att vi anser att det är en bristsituation.

Det som är gränssättande för hur man lägger upp operationerna är naturligtvis tillgången till sjukvårdsresurser i det operativa skedet. Vi har känt till att det som man har ställt upp med är en Medevac-förmåga som kan användas på dagtid. Det har vi haft full information om. Nu får vi gå vidare och kräva att det också ska finnas Medevac under nattetid. Hur vi ska nå fram med detta får vi återkomma till vid en rapportering. Jag kan bara påminna om att det inte var helt enkelt att åstadkomma det som vi nu har åstadkommit. Men någon anledning att ha nästan konspirativa funderingar kring vårt sätt att jobba är inte en rimlig hantering.

Vi har försökt att hantera detta rakt av allteftersom vi har insett problemen, och det kommer vi att fortsätta med. Jag har ingenting att dölja i det här sammanhanget.

Herr talman! Det här är ju en jätteviktig insats som Sveriges riksdag står bakom. Men det är också en farlig insats. Det har funnits en brist under lång tid, ända sedan insatsen började. Det togs upp väldigt tydligt i förra årets debatt, och då beslutades det att regeringen bör ta de initiativ som krävs för att säkerställa tillräcklig tillgång till medicinsk evakueringsförmåga inom ramen för insatsen.

Då undrar jag: Finns det något tidsperspektiv för när man ska kunna ha möjlighet att även under nattetid använda Medevac?

Herr talman! Jag har rapporterat till utskottet. Jag har pratat om det här i riksdagen. Jag har berättat om de kontakter som jag har haft med Ladsous i frågan om Medevac-förmåga. Jag hoppas att ni kommer ihåg det som jag har sagt och att ni har följt det arbete som jag har genomfört. Vi har verkligen inte legat på latsidan i det här sammanhanget.

Under den process som ledde fram till Medevac-förmågan på dagtid försköts ju FN:s löften i tiden. Man uppfyllde ju inte de datum som man inledningsvis hade angett, utan det hela flyttades fram. Men nu har man i alla fall kommit dithän.

Nu får vi försöka att jobba vidare med mörkerförmågan. Jag kan inte uppge någon dag eller tidpunkt för när en sådan operation kan vara genomförd. Men vi kommer att ta upp detta med FN. Däremot kan jag inte ange någon tidpunkt, därför att jag nämligen inte rår över det, eftersom det är FN som hanterar frågan.

Herr talman! Att FN:s löften har förskjutits i tiden låter lite som Orsa kompani, som inte lovar någonting bestämt. Då är frågan: Vore det rimligt att ta saken i egna händer och ha en svensk förmåga att lösa helikopterfrågan? Är det någonting som försvarsministern har övervägt?

Herr talman! Det är FN som fullgör vissa åtaganden och hänvisar resurser. Det är då rimligt att man ställer krav på att FN lever upp till sitt ansvar. Är det så att vi inledningsvis tar över ansvaret för Medevac-förmågan kopplat till de två indonesiska helikoptrarna, då har FN naturligtvis inte gjort det som FN skulle göra och som var deras grundläggande utfästelse. Nu gäller det att driva frågan om mörkerförmåga.

Men jag kan inte ange någon tidsplan eller någon exakt tidpunkt för detta. Sedan tänker inte jag vara den som när det gäller FN använder mig av formuleringar om Orsa kompani, som inte lovar någonting bestämt. Den typen av nivå ger liksom inget resultat.

Herr talman! Som många av mina kamrater här har beskrivit har det under lång tid varit en oerhört svår situation i Mali. Splittringar inom landet i kombination med kriminalitet och växande extremistiska grupper har gjort landet svårt att styra samtidigt som det har skapat en mycket svår livssituation för civilbefolkningen. Situationen förvärras dessutom av den enorma fattigdomen i landet.

Enligt FN är i dag ca 2 miljoner människor i Mali matosäkra. Under 2015 var 709 000 barn i åldern 6-59 månader akut undernärda. Konflikten har dessutom bidragit till stora flyktingströmmar inom landet och mellan länderna i regionen. Man beräknar att det finns ca 139 000 flyktingar i grannländerna och ca 62 000 internflyktingar inom landet, vilket har skapat ytterligare humanitära behov.

I de norra delarna av landet, där situationen fortsatt är oerhört instabil, är det svårt för humanitära organisationer att fullt ut verka och kunna göra ordentliga behovsbedömningar. En svår humanitär situation har genom konflikterna därför blivit ännu svårare.

Att stötta en politisk ordning, fungerande polis och fungerande militärstruktur och samtidigt stötta civilbefolkningens säkerhet och upprätthålla fredsavtalet är därför oerhört viktiga bidrag där både FN och Mali självt har bedömt att det behövs stöd. Det är det som insatsen med Minusma handlar om. Även försvarsministern och flera andra har redogjort för det breda engagemang som vi har i Mali.

Det är en mycket omfattande insats som vi gör i Mali och som ingår i Minusma. I januari 2016 bestod Minusma av en militär personalstyrka om 10 800 personer, 1 100 poliser och ungefär 1 200 övriga civilt anställda.

Herr talman! Som vi hört tidigare deltar Sverige i Minusma genom att bidra till insatsens underrättelseenhet med ungefär 320 personer och har i veckorna inlett den fjärde rotationen. Det svenska bidraget föreslås även fortsättningsvis utgöra en del av insatsens samlade underrättelsestruktur. I förbandet ingår även en nationell stödenhet och bland annat en kvalificerad sjukvårdskomponent, analysfunktioner samt personal för att underhålla basen. Vid behov av räddnings, evakuerings- och förstärkningsinsatser vid försämrat säkerhetsläge är det dock viktigt att styrkan tillfälligt kan förstärkas. Sammanlagt ska det svenska bidraget därför kunna uppgå till högst 470 personer.

Då den komplexa miljö som insatsen verkar i och som den tvingas hantera är en militär problematik som är ny för FN, som exempelvis asymmetriska hot, är den svenska insatsen genom sin karaktär starkt bidragande till att utveckla den konceptuella förmågan i FN-systemet och inhämta och bearbeta underrättelser för FN-insatser. Det förväntas långsiktigt bidra till att bättre genomföra FN:s säkerhetsråds mandat och inte minst till att skapa bättre förutsättningar för skydd av civila i insatspersonal. För den svenska försvarsmaktens del innebär deltagandet i Minusma dessutom en möjlighet att fördjupa sin erfarenhet och kunskap om FN:s fredsfrämjande arbete och verksamhet, något som ökar Sveriges förmåga att lämna ytterligare styrkebidrag till FN när tillfälle ges.

De individer som utgör den svenska insatsen bidrar till internationell säkerhet och riskerar ytterst sina liv för att skydda civilbefolkningen och bidra till ett stabilare Mali. För att skydda soldaterna och säkerställa deras säkerhet planerar insatschefen verksamheten utifrån möjligheten att upprätthålla akutsjukvård enligt 10-1-2-principen, som försvarsministern också noga har redogjort för. För att lösa den här uppgiften ingår i förbandet en sjukvårdsresurs om 25 personer som tillgodoser behovet av Medevac för svenska soldater genom egna resurser för medicinsk evakuering och egna kirurginsatser.

Under ett besök i Karlsborg i höstas hade jag och flera av de socialdemokratiska kollegorna möjligheten och förmånen att få se den utrustning som personalen har med sig och därmed också vilken kapacitet de har i fält. Det är svårt att inte bli imponerad av den förmåga som förbandet har och hur mycket de kan åstadkomma på plats. Tack vare denna förmåga kan förbandet upprätthålla 10-1-2-principen dygnet runt med egna resurser och verka i operationsområdet. Försvarsministern redogjorde också nyss för att han kommer att fortsätta dialogen för att ytterligare förbättra förmågan till medicinsk evakuering.

Säkerhetsfrågorna är helt klart oerhört viktiga i det här sammanhanget. Insatsen i Minusma är en oerhört tuff och utsatt insats i en väldigt tuff miljö. I februari i år hade 74 FN-soldater dödats sedan insatsen formellt inrättades den 25 april 2013. Det är alltså en tuff situation som insatsen verkar i, och i och med insatsens långsiktighet och den instabila situationen i landet kommer hotbilden för insatsens personal att variera. Försvarsmakten gör därför löpande en hot- och riskbedömning för att kunna vidta de åtgärder som behövs.

Herr talman! I en konflikt som den i Mali, där man försöker få en lösning mellan parterna och skapa säkerhet för civilbefolkningen, är det oerhört viktigt att ta till vara och leva upp till FN:s resolutioner om kvinnor och barn i konflikt. Vi vet att det genom alla tider främst har suttit - och fortfarande sitter - män vid förhandlingsbordet. Det tenderar att vara mäns behov och intressen som först och främst tillgodoses. Samtidigt vet vi att kvinnor och barn tenderar att vara särskilt utsatta i väpnade konflikter. Därför är det så viktigt att det svenska bidraget, som regeringen också betonar i propositionen, aktivt arbetar för att säkerställa att hänsyn tas till kvinnors roll som aktörer samt att särskild hänsyn tas till kvinnors och flickors utsatta situation och särskilda skyddsbehov.

Herr talman! Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det här är en oerhört viktig insats. Det är bra och viktigt att Sverige åtagit sig detta som en längre insats och att vi nästa vecka får möjlighet att förlänga den ytterligare ett år. Jag ser också fram emot att om ungefär en månad närvara vid mottagningsceremonin för Mali 03 på det sätt som vi har haft möjlighet till vid de tidigare rotationerna. Det här är kvinnor och män som ytterst riskerar sina liv för att bidra till att skapa säkerhet för andra, och de förtjänar att uppskattas därefter.

Förutom medaljceremonin för förbandet brukar även vid dessa ceremonier Invidzonen finnas på plats för att dela ut hemmahjältemedaljer till barnen. Som flera andra har nämnt krävs det duktiga och kompetenta personer på plats för att insatsen ska kunna nå den framgång som den når. Men det innebär också ett stort ansvar för dem här hemma. Jag vill därför avsluta med att rikta ett stort tack såväl till dem som deltar eller har deltagit i insatsen som till alla de anhöriga som är hemma och stöttar och har tagit ett stort ansvar.

Jag yrkar bifall till förslaget i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande.

Herr talman! Sverige har historiskt en lång tradition av att ställa företrädare för Sveriges försvarsmakt i den internationella fredens tjänst. Vi som land deltar, gör skillnad och bidrar. Med det betänkande som nu debatteras och det beslut som följer kommer alla vi som röstar ja att förlänga en viktig insats i Mali, nu fram till utgången av juni månad 2017.

Det handlar om ett utpekat uppdrag, en utpekad uppgift, en utpekad kostnad och ett utpekat största antal deltagande. Vi ledamöter ska ta mycket allvarligt på vår uppgift att ställa oss bakom denna operation. Våra krav och förväntningar på dem som deltar är de allra högsta. Ytterst är de där för att riskera sina liv - för våra gemensamma intressen och för vårt bästa.

Alla de som deltar är svenska hjältar, och alla dessa kvinnor och män bär ett namn och har en hemvist, även om vi i Sveriges riksdag naturligtvis känner få om ens någon av dem. Jag och andra moderater har dock förmånen att känna Oscar Karlflo, som tidigare tjänstgjort i Mali. I dag, just denna torsdag, är han en del av högvakten vid Stockholms slott. Annars åker han omkring i vårt land för att på skolor och bibliotek berätta om sina erfarenheter.

Oscar visar undersköna bilder av soluppgångar över vidder i Afrika. Han berättar om hur man som svensk soldat kör in i byar med glada barn som springer efter fordonet för att de vet att dessa soldater representerar ordning, stabilitet och kamp mot krafter som vill slita sönder deras samhällen. Han kan också säga en hel del, herr talman, om en FN-byråkrati som kräver ett stort antal underskrifter bara för att få borda ett flygplan som ska från Timbuktu till Bamako.

Oscar Karlflo är stolt över det han uträttat och berättar gärna om det. Därmed är han en av alla dessa värdiga representanter för vår svenska försvarsmakt. Det är när man lyssnar till erfarenheter förmedlade av Oscar Karlflo och andra som några av Alliansens gemensamma yrkanden i vår motion känns extra angelägna.

För det första gäller det att fastställa nationella mål för att kunna utvärdera de insatser som genomförs. Varför är vi där? Vad ska uppnås? Har vi åstadkommit det önskvärda?

Målen för insatsen är: "1) stöd till säkerhet, stabilitet och skydd av civila, 2) stöd till den nationella politiska dialogen och försoning, 3) stöd till att återupprätta statens överhöghet i hela landet; återuppbygga Malis säkerhetssektor; främja och skydda mänskliga rättigheter; samt stöd till humanitärt bistånd, 4) stöd till parterna att uppfylla fredsavtalet. Insatsen ska även skydda FN-personal och bevara Malis kulturarv."

Vi från Alliansens sida anser att en förutsättning för att kunna genomföra en utvärdering är att konkreta, uppföljbara mål formulerats för den svenska insatsen.

Herr talman! Vidare lyfter vi fram frågeställningar kring brister i den medicinska evakueringsförmågan. Låt mig försäkra att jag har moderata kolleger - varav vissa är närvarande här i kammaren: Lena Asplund och Jan R Andersson - som återkommande i försvarsutskottet brukar ställa frågor till försvarsministern eller överbefälhavaren kring just Medevac-förmågan. Det handlar om att kunna känna trygghet och full tillförlitlighet för att kunna utföra uppdrag längre bort men också om vetskapen om att hjälp finns att tillgå.

På basis av vår allianstext finns följande lydelser med i det betänkande vi nu behandlar: "Utskottet välkomnar Försvarsmaktens åtgärder för att begränsa konsekvenserna av den bristande mörkerförmågan, men konstaterar att problem kvarstår när det gäller förmågan till medicinsk evakuering för den svenska styrkan i Mali. Bristerna påverkar styrkans möjligheter att verka effektivt i insatsområdet och kan påverka personalens säkerhet. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ för att säkerställa medicinsk evakueringsförmåga dygnet runt inom ramen för insatsen."

Herr talman! Inom ramen för vår kandidatur till FN:s säkerhetsråd och ambitionen att vara medlem av detta i två år med start 2017 är det också av mycket stor betydelse att vi kan delta i olika kommande FN-ledda och FN-sanktionerade insatser. Ifall Sverige får ett samtal om behov av hjälp måste vår grundinställning vara positiv inför att stå upp för att säkra freden och friheten.

Kostnaderna för insatsen i Mali under 2016 beräknas uppgå till högst 700 miljoner kronor. Exakt vad de beräknas bli för 2017 får redovisas i den kommande höstbudgeten. Men den avgörande frågan som måste ställas är hur mycket mer pengar det finns kvar för internationella uppgifter. Vad kan Sverige axla för ytterligare ansvar?

Vi har från Alliansens sida framfört saklig kritik när det gäller exempelvis Sveriges bidrag till Frankrike efter terrordåden i Paris för dess otillräcklighet. Tyvärr tror jag att den beror just på de ekonomiska begränsningarna. Det är fullt möjligt att vi vill och måste göra mer än bara den här viktiga insatsen i Mali under 2016 och 2017. Då får det inte gå ut över det nationella svenska försvaret. Det kräver i så fall idérikedom om hur andra, nya resurser kan tillföras kontot Försvarsmaktens insatser internationellt utan neddragningar i övrigt.

Herr talman! Från Alliansens sida har vi ingen reservation. När vi sänder ut kvinnor och män på internationella uppdrag är det en styrka för alla att vi står sida vid sida. Våra kvinnor och män, våra soldater, ska veta att de har vårt uppdrag och vårt fulla stöd.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 maj.)