Straffansvaret för terroristbrott

Sammanfattning


I   detta  ärende  behandlar  utskottet  regeringens
proposition      2002/03:38     Straffansvar     för
terroristbrott,  fyra   motioner   som   väckts  med
anledning  av  propositionen och två motionsyrkanden
från den allmänna  motionstiden år 2002. Förslagen i
propositionen   syftar    huvudsakligen   till   att
genomföra  det  inom  EU  antagna   rambeslutet   om
bekämpande  av terrorism. Det föreslås att det skall
införas en ny  lag om straff för terroristbrott samt
att brottsbalkens  bestämmelser  om  svensk domsrätt
och kapning skall utvidgas. Därutöver föreslås vissa
följdändringar i annan lagstiftning.

Lagförslagen   som   har   granskats  av  Lagrådet
föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.
Utskottet tillstyrker propositionen  och avstyrker
motionerna.
I   ärendet  finns  fyra  reservationer  och   två
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen  avslår  motionerna  2002/03:Ju2  och
2002/03:Ju4.
Reservation 1 (v, mp)

2. Lagen om straff för terroristbrott

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
straff   för   terroristbrott.   Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2002/03:38 i  denna del och
avslår motion 2002/03:Ju3 yrkande 3.
Reservation 2 (m)

3. Kapningsbrottet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i brottsbalken. Därmed bifaller riksdagen
proposition  2002/03:38  i  denna del och  avslår
motion 2002/03:Ju3 yrkande 4.

4. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till
a)  lag om ändring i lagen (2002:444)  om  straff
för   finansiering    av    särskilt    allvarlig
brottslighet i vissa fall, m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
c)  lag om ändring i lagen (2000:1225) om  straff
för smuggling,
d) lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
e) lag  om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
f) lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m.,
g)   lag  om   ändring   i   säkerhetsskyddslagen
(1996:627),
h) lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),
i) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
j)  lag   om   ändring   i  lagen  (1974:203)  om
kriminalvård i anstalt, och
k)  lag  om  ändring  i  lagen   (1991:1129)   om
rättspsykiatrisk vård.
Därmed  bifaller riksdagen proposition 2002/03:38
i denna del.

5. Utvärdering av rättstillämpningen

Riksdagen  avslår  motionerna  2002/03:Ju5  och
2002/03:Ju364 yrkande 27.
Reservation 3 (fp)

6. Utredning om straffansvaret för
juridiska personer m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju3 yrkandena 1
och 2.

Reservation 4 (m)

7. Övrigt

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju278 yrkande 8.



Stockholm den 3 april 2003


På justitieutskottets vägnar


Susanne Eberstein

Följande   ledamöter   har  deltagit  i  beslutet:
Susanne Eberstein (s), Alice  Åström  (v), Margareta
Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson (s),
Helena   Zakariasén  (s),  Ragnwi  Marcelind   (kd),
Elisebeht  Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz
Kerimo (s),  Torkild Strandberg (fp), Johan Linander
(c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe
Frans (s), Leif  Björnlod  (mp)  och  Karin  Granbom
(fp).

2002/03

JuU12


Redogörelse för ärendet


Bakgrund

I artikel 29 i Fördraget om Europeiska unionen (FEU)
anges att unionens mål skall vara att ge medborgarna
en  hög  säkerhetsnivå  inom  ett område med frihet,
säkerhet  och  rättvisa  genom  att   bl.a.  utforma
gemensamma  insatser på områdena polissamarbete  och
straffrättsligt  samarbete. Målet skall uppnås genom
förebyggande och bekämpande  av  brottslighet,  vare
sig   denna   är   organiserad  eller  ej,  särskilt
terrorism,  människohandel   och   brott  mot  barn,
olaglig  narkotikahandel  och  olaglig  vapenhandel,
korruption och bedrägeri. Enligt  artikel  31  e FEU
skall   det   straffrättsliga   samarbetet   omfatta
gradvisa   beslut   om   åtgärder   som  fastställer
minimiregler avseende brottsrekvisit  och  påföljder
på områdena organiserad brottslighet, terrorism  och
narkotikahandel.  Artikel 34.2 b FEU anger att rådet
genom   enhälligt  beslut   på   initiativ   av   en
medlemsstat eller kommissionen skall fatta rambeslut
om tillnärmning  av medlemsstaternas lagar och andra
författningar.

Europeiska rådet  beslutade den 3 december 1998 om
en handlingsplan för  att genomföra bestämmelserna i
Amsterdamfördraget om upprättandet av ett område med
frihet,  säkerhet  och rättvisa.  I  handlingsplanen
anges  bl.a.  att  EU inom  två  år  efter  det  att
fördraget trätt i kraft  bör vidta åtgärder för att,
om  det  anses  nödvändigt, fastställa  minimiregler
avseende  brottsrekvisit   och   påföljder   rörande
terrorism.
För  att  följa  vilka  framsteg  som görs med att
genomföra  åtgärderna  enligt  handlingsplanen   och
hålla  de  tidsfrister  som  anges  har kommissionen
upprättat   en   resultattavla  som  innehåller   en
redogörelse  för arbetet.  Vid  sin  uppdatering  av
resultattavlan i maj 2001 angav kommissionen att den
hade för avsikt  att  presentera  ett  förslag  till
rambeslut   om  gemensamma  definitioner,  åtal  och
straff  för  terrorism   före   utgången  av  tredje
kvartalet  2001.  I  enlighet  härmed   presenterade
kommissionen den 19 september 2001 ett förslag  till
rambeslut  om  bekämpande  av  terrorism. Syftet med
förslaget var, i enlighet med artiklarna  29,  31  e
och  34.2  b  FEU,  att  tillnärma  medlemsstaternas
lagstiftning när det gäller terroristbrott.
Under   hösten   2001   bedrevs   ett   omfattande
förhandlingsarbete   inom   EU   med   anledning  av
kommissionens   förslag.  Vid  sitt  möte  den   6-7
december  2001  träffade  Rådet  för  rättsliga  och
inrikes  frågor  en   politisk   överenskommelse  om
innehållet   i   rambeslutet  och  Europaparlamentet
godkände den 6 februari 2002 rådets förslag.
Riksdagen godkände ett utkast till rambeslutet den
29 maj 2002 (prop.  2001/02:135,  bet.  JuU22, rskr.
267) och det antogs vid ministerrådet för  rättsliga
och  inrikes  frågor  den  13  juni 2002 (EGT L 164,
22.6.2002, s. 3). Rambeslutstexten  i svensk lydelse
finns i bilaga 3 och rådets uttalande, som togs till
rådets   protokoll   i   samband   med  rambeslutets
antagande, finns i bilaga 4.

Ärendet och dess beredning


Inom Justitiedepartementet utarbetades  därefter  en
departementspromemoria,       Straffansvar       för
terroristbrott (Ds 2002:35). Departementspromemorian
innehåller  förslag  till  de  lagändringar  som bör
vidtas  för att Sverige skall uppfylla åtagandena  i
rambeslutet.  Promemorian  har  remissbehandlats. En
sammanställning     av    remissyttrandena     finns
tillgänglig          i         Justitiedepartementet
(Ju/2002/4942/L5).

Lagrådet har i sitt yttrande förordat att några av
bestämmelserna i den remitterade  lagtexten  ändras.
Regeringen  har  i allt väsentligt beaktat Lagrådets
synpunkter, utom såvitt avser förslaget till ändring
av  bestämmelsen  om   kapning  i  13  kap.  5  a  §
brottsbalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll


I propositionen föreslår  regeringen  att  det skall
införas  en ny lag om straff för terroristbrott  och
att  brottsbalkens   bestämmelser  om  domsrätt  och
kapning  skall utvidgas.  Därutöver  föreslås  vissa
följdändringar  i  annan  lagstiftning.  Ändringarna
syftar huvudsakligen till att genomföra det  inom EU
antagna rambeslutet om bekämpande av terrorism.

Förslaget  till  lag  om straff för terroristbrott
innebär att den skall dömas  för  terroristbrott som
begår en gärning som i svensk rätt  motsvaras  av de
handlingar   som   räknas   upp   i  artikel  1.1  i
rambeslutet,  om gärningen kan allvarligt  skada  en
stat   eller  en  mellanstatlig   organisation   och
avsikten  med  gärningen  är att 1. injaga allvarlig
fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,
2. otillbörligen tvinga offentliga  organ  eller  en
mellanstatlig  organisation  att  vidta  eller avstå
från  att  vidta  en  åtgärd,  eller  3.  allvarligt
destabilisera     eller    förstöra    grundläggande
politiska,   konstitutionella,    ekonomiska   eller
sociala   strukturer   i   en   stat  eller   i   en
mellanstatlig organisation. Försök, förberedelse och
stämpling  till  samt  underlåtenhet   att   avslöja
terroristbrott föreslås också bli straffbart.
Om någon begår ett brott enligt 8 kap. 1, 4-6  §§,
9  kap.  4 §, 14 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken, eller
försök till  sådana  brott  med  uppsåt  att  främja
terroristbrott,   skall   detta   betraktas  som  en
försvårande   omständighet   vid   bedömningen    av
straffvärdet.
Utbyte  av  terroristbrott och egendom som använts
som hjälpmedel  vid  sådant  brott  eller  värdet av
utbytet eller egendomen skall kunna förverkas.
Det föreslås att brottet kapning, 13 kap.  5  a  §
brottsbalken,  utvidgas  till att omfatta buss, tung
lastbil  och  maskindrivet  spårfordon  på  järnväg,
spårväg    eller   tunnelbana,   som    används    i
förvärvsverksamhet   för  befordran  av  gods  eller
passagerare.
Vidare  föreslås  att   det   skall   införas   en
uttrycklig  bestämmelse  om  svensk  domsrätt för de
brott som omfattas av förslaget till lag  om  straff
för  terroristbrott, oberoende av innehållet i lagen
på gärningsorten.  Förslaget  innebär  att  det inte
ställs upp något krav på dubbel straffbarhet.
Därutöver   föreslås   att   terroristbrott  skall
omfattas  av  bestämmelserna i lagen  (1952:98)  med
särskilda  bestämmelser   om   tvångsmedel  i  vissa
brottmål   samt  utgöra  sådan  särskilt   allvarlig
brottslighet  som avses i lagen (2002:444) om straff
för finansiering  av särskilt allvarlig brottslighet
i vissa fall, m.m.
Det föreslås vidare  att  det i annan lagstiftning
använda begreppet för att beskriva  vilka brottsliga
gärningar    som    skall    kunna    anses   utgöra
terroristbrottslighet  - våld, hot eller  tvång  för
politiska syften - utmönstras  och  ersätts  med  en
hänvisning  till  sådan brottslighet som omfattas av
den föreslagna lagen om straff för terroristbrott.
Slutligen föreslås  att  undantaget  i  1  § andra
stycket     lagen     (1991:572)     om     särskild
utlänningskontroll slopas. Förslaget innebär att det
skall  vara  möjligt  att  utvisa  en  utlänning för
befarad terroristbrottslighet i annat land,  även om
brottet har övervägande karaktär av politiskt brott.
Lagändringarna  föreslås träda i kraft den 1  juli
2003.

Utskottets överväganden



Straffansvaret för terroristbrott,
m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  att  riksdagen  bifaller
propositionen.  Detta  innebär  att utskottet
också    föreslår    att   riksdagen   avslår
motionsyrkanden  om avslag  på  propositionen
och om förslag till  vissa  ändringar  i  den
föreslagna lagstiftningen. Slutligen föreslår
utskottet  att  ett  par  motionsyrkanden  om
ytterligare  utredning respektive utvärdering
av  den  nya  lagstiftningen  avslås.  Jämför
reservationerna 1-4.

Propositionen


Inledning

Regeringens förslag innebär att det införs en ny lag
om   straffansvar   för   terroristbrott   och   att
brottsbalkens  bestämmelser  om domsrätt och kapning
skall    utvidgas.    Därutöver    föreslås    vissa
följdändringar  i  annan  lagstiftning.  Ändringarna
syftar huvudsakligen till att  genomföra det inom EU
antagna rambeslutet om bekämpande av terrorism.

Av rambeslutets artikel 1.1 framgår  gränserna för
vad   som  enligt  rambeslutet  skall  anses  utgöra
terroristbrott  (se  bilaga  3).  Med terroristbrott
avses  sådana  gärningar  som  anges i  artikel  1.1
punkterna   a-i  när  de  kvalificerande   rekvisit,
objektiva och subjektiva, som anges i inledningen av
artikeln   är  uppfyllda.   Objektivt   sett   måste
handlingen vara  sådan  att  den genom sin art eller
sitt sammanhang allvarligt kan  skada ett land eller
en   internationell   organisation.   I   subjektivt
hänseende   krävs  att  gärningsmannen  har   begått
handlingen i  syfte  -  direkt  uppsåt  krävs  - att
injaga  allvarlig  fruktan  hos en befolkning, eller
otillbörligen  tvinga  offentliga   organ  eller  en
internationell organisation att utföra  eller  avstå
från   att  utföra  en  handling,  eller  allvarligt
destabilisera   eller   förstöra   de  grundläggande
politiska,   konstitutionella,   ekonomiska    eller
sociala   strukturerna   i   ett  land  eller  i  en
internationell organisation.

Att handlingen skall vara sådan att den allvarligt
kan   skada   ett   land   eller  en  internationell
organisation medför att rambeslutet  begränsas  till
att omfatta endast mycket allvarliga brott.

Avslag på propositionen

I  motionerna  Ju2  (v) och Ju4 (mp) yrkas avslag på
propositionen.  Här  anförs  att  lagförslagen  inte
uppfyller de höga krav  på  rättssäkerhet  som måste
ställas på en sådan straffrättslig reglering och att
domstolarna   kommer   att   ställas   inför   svåra
tillämpningsproblem,   t.ex.   att   skilja   mellan
terroristbrott och politiska brott.

Regeringen   anför   i   fråga   om  grundläggande
rättigheter  och  rättsprinciper  att  punkten  1  i
artikel  1  emellertid  inte  kan ses isolerad.  Den
måste  läsas  tillsammans  med  punkten  2  i  samma
artikel  och  beaktandesats nr 10 i  inledningen  av
rambeslutet samt  dessutom  tolkas  i  ljuset av det
rådsuttalande  som  ministerrådet enats om  avseende
artikel 1 och som tagits  till  rådets  protokoll  i
samband  med  att  rambeslutet  antogs.  Artikel 1.2
anger  att rambeslutet inte kan påverka skyldigheten
att respektera de grundläggande rättigheterna och de
grundläggande  rättsprinciperna  i  artikel 6 i FEU.
Denna artikel anger bl.a. att EU skall respektera de
grundläggande rättigheterna, såsom de  garanteras  i
Europakonventionen   om   skydd   för  de  mänskliga
rättigheterna   och  de  grundläggande   friheterna.
Skrivningar   av   liknande    innehåll    finns   i
beaktandesats nr 10 som dessutom uttryckligen  anger
att  inget  i  rambeslutet  kan tolkas som om syftet
vore  att  begränsa  de grundläggande  rättigheterna
eller  friheterna,  t.ex.  strejkrätt,  mötesfrihet,
föreningsfrihet  eller   yttrandefrihet,  inbegripet
rätten    att    tillsammans   med    andra    bilda
fackföreningar   och   ansluta   sig   till   sådana
fackföreningar för  att  försvara sina intressen och
den därmed sammanhängande  rätten  att  demonstrera.
Rådsuttalandet   klargör,  enligt  regeringen,   att
rambeslutet endast  omfattar  handlingar som av alla
medlemsstater betraktas som allvarliga överträdelser
av deras straffrätt och som begås  av  personer vars
syften   utgör   ett   hot  mot  deras  demokratiska
samhällen,  som  respekterar   rättsstaten  och  den
civilisation på vilken dessa samhällen  bygger.  Det
anges  att  rambeslutet  måste ha denna innebörd och
att  det  bl.a.  inte  får  tolkas  så  att  man  på
terroristgrunder anklagar personer  som  utövar  sin
grundläggande rätt att lägga fram sina åsikter, även
om  de  begår  brott  när  de  utövar  denna rätt. -
Artikel   1.2,   beaktandesats   nr  10  och  rådets
uttalande,  som samtliga medlemsstater  står  bakom,
understryker  således  rambeslutets i detta avseende
begränsade tillämpningsområde  och  klargör  att det
endast  är  tillämpligt på handlingar som utgör  ett
hot mot ett demokratiskt samhälle. - Att rambeslutet
inte  är avsett  att  tillämpas  på  handlingar  som
innebär  utövande  av  den grundläggande rättigheten
att lägga fram sin åsikt,  även  om  ett brott begås
när  denna rättighet utövas, syftar också  till  att
klargöra att bl.a. olika former av civil olydnad som
tar sig  uttryck  i  brottsliga  handlingar  inte är
avsedda    att    falla    under   definitionen   av
terroristbrott.  Exempel  på sådana  handlingar  kan
vara  allmänna  aktioner mot  omdiskuterade  projekt
såsom  t.ex.  olika   byggprojekt,   transporter  av
farligt  gods,  utvinning  av  naturtillgångar   och
provsprängningar   av   kärnladdningar  eller  andra
stridsmedel. Andra exempel  kan vara olika former av
skadegörelse eller våldsbrott  i samband med upplopp
vid demonstrationer.
Utskottet noterar inledningsvis  att  rambeslutet,
efter  dess antagande den 13 juni 2002, är  bindande
för  Sverige   och  att  det  därmed  föreligger  en
skyldighet att uppfylla  rambeslutets  minimikrav. I
samband  med  riksdagens  godkännande av rambeslutet
delade utskottet regeringens bedömning att det fanns
ett  mervärde  att  på  EU-nivå  utforma  gemensamma
definitioner  av vilka handlingar  som  skall  anses
utgöra  terroristbrott  och  vilka  påföljder  dessa
skulle kunna  leda  till.  På  så  sätt  skapas  ett
gemensamt  rättsområde som underlättar det rättsliga
och  polisiära  samarbetet  för  att  förebygga  och
bekämpa terroristbrottslighet (bet. 2001/02:JuU22 s.
8). Utskottet  har  ingen  annan  uppfattning nu och
delar regeringens bedömning att det  bör införas ett
terroristbrott,  som  tillsammans  med  vissa  andra
bestämmelser  regleras i en ny lag. Utskottet  delar
vidare  regeringens  bedömning  att  artikel  1.1  i
rambeslutet   inte   får  läsas  isolerat  utan  med
beaktande  av innehållet  i  artikel  1.2  samt  mot
bakgrund av  bl.a.  rådets  uttalandet i samband med
rambeslutets  antagande.  Det  kan   tilläggas   att
domstolarna  vid  tillämpningen  av den nya lagen om
ansvar för terroristbrott skall beakta,  som vid all
straffrättslig bedömning, bestämmelserna i  bl.a.  2
kap.   regeringsformen  om  grundläggande  fri-  och
rättigheter  samt  den Europeiska konventionen den 4
november   1950   om   skydd    för   de   mänskliga
rättigheterna   och  de  grundläggande   friheterna.
Sammantaget     anser      utskottet      att     de
rättssäkerhetskrav   som   måste   ställas   på   en
lagstiftning   av  förevarande  slag  är  uppfyllda.
Utskottet avstyrker  alltså  bifall  till motionerna
Ju2 och 4 om avslag på propositionen.
Till  några  enskildheter  i förslaget  återkommer
utskottet nedan.

Mindre grovt terroristbrott

I  motion  Ju3  (m)  yrkas att propositionen  avslås
såvitt avser förslaget  om  att  införa  ett  mindre
grovt  terroristbrott i 2 § tredje stycket lagen  om
straff för  terroristbrott.  I motionen tas i första
hand sikte på att det leder tanken  fel  att tala om
mindre  grova  terroristbrott; per definition  utgör
ett terroristbrott alltid ett grovt brott.

Regeringen anför  att  oaktat  att  terroristbrott
endast kommer att omfatta gärningar vars straffvärde
allmänt sett är mycket högt kan det finnas  skäl att
skapa  utrymme för att betrakta vissa gärningar  som
mindre grova  och  bedöma  dem  enligt  en  särskild
straffskala.  Förslaget  till  terroristbrott kommer
bl.a.   att  även  omfatta  situationer   som   inte
inneburit  någon  konkret  fara  för  människors liv
eller  hälsa  eller  avsett egendom som inte  är  av
särskild betydenhet. Exempel  på  sådana situationer
kan t.ex. vara hot om terroristbrott, vissa typer av
skadegörande   handlingar   som   inte  är   alltför
omfattande,   eller  vissa  begränsade   former   av
befattning med  vapen  eller sprängämnen. Med hänsyn
härtill menar regeringen  att det med fog kan hävdas
att fängelse i fyra år i vissa  fall  kan  vara allt
för  strängt.  Regeringen  anser därför att det  bör
finnas  en möjlighet att i mindre  grova  fall  döma
till ett  lägre fängelsestraff. Även dessa gärningar
har emellertid,  med  hänsyn  till  de kvalificerade
subjektiva  och  objektiva rekvisit som  skall  vara
uppfyllda, ett betydande straffvärde. Minimistraffet
bör därför sättas på en förhållandevis hög nivå. Mot
denna bakgrund bör,  om  brottet  är  mindre  grovt,
dömas till fängelse i lägst två år och högst sex år.
Den  mindre stränga straffskalan skall användas  vid
mindre  allvarliga fall. Även här bör utgångspunkten
vara straffskalan för den gärning som gärningsmannen
enligt 3  § lagen om straff för terroristbrott gjort
sig skyldig  till.  Med  hänsyn  till att rekvisitet
"allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig
organisation" alltid måste vara uppfyllt  torde  det
dock  mera  undantagsvis  komma i fråga att tillämpa
den mindre stränga straffskalan  (prop. s. 66 och s.
89).
Utskottet delar regeringens bedömning  att det för
vissa  gärningar  kan  behövas  en  straffskala  för
mindre    grova   terroristbrott.   Som   regeringen
konstaterar  är  dock  utrymmet  för  att bedöma ett
terroristbrott som mindre grovt begränsat. Utskottet
avstyrker således bifall till motion Ju3 i denna del
och tillstyrker motsvarande del av propositionen.

Kapningsbrottet

Enligt 13 kap. 5 a § första stycket första  meningen
brottsbalken  skall  en person dömas för kapning  om
han genom olaga tvång  bemäktigar sig eller ingriper
i manövreringen av ett luftfartyg  eller  ett fartyg
som   används   i   civil  yrkesmässig  sjöfart  för
befordran  av  gods  eller  passagerare,  bogsering,
bärgning, fiske eller annan fångst.

Enligt artikel 1.1 punkt  e  i  rambeslutet  skall
kapning   av   luftfartyg  och  fartyg  eller  andra
kollektiva transportmedel  eller  godstransportmedel
betraktas som terroristbrott (se bilaga 3).
Det krävs lagstiftningsåtgärder för  att  uppfylla
rambeslutet   avseende   andra   transportmedel   än
luftfartyg och fartyg och där är, enligt regeringen,
olika  lösningar  tänkbara.  Vid denna bedömning bör
beaktas  om  det  även  av  andra  skäl  kan  finnas
anledning   att   utvidga  tillämpningsområdet   för
kapningsbestämmelsen.  -  Det  kan  starkt  sättas i
fråga  om  det  från saklig synpunkt finns skäl  att
straffrättsligt göra  åtskillnad  mellan  kapning av
luftfartyg    och    fartyg    samt   andra   större
transportmedel  som  transporterar   personer  eller
gods.  Kapning av exempelvis ett tåg, en  buss,  ett
tunnelbanetåg  eller av en lastbil kan, om den t.ex.
transporterar farligt gods, innebära minst lika stor
fara för människors liv och hälsa som kapning av ett
luftfartyg eller ett fartyg. Dessutom kan kapning av
t.ex. tunnelbanetåg, spårvagnar och innerstadsbussar
komma att utföras  i  en  stads  centrum eller annat
tättbebyggt  område  och  därmed  orsaka  omfattande
störningar i samhället vad gäller bl.a. den allmänna
samfärdseln.                   Kapningsbestämmelsens
tillämpningsområde bör därför utvidgas.  På  så sätt
skapas  möjligheter  för  en  enhetlig  bedömning av
sådana  gärningar som innebär att någon genom  olaga
tvång bemäktigar  sig eller ingriper i manövreringen
av    större   transportmedel    som    används    i
förvärvsverksamhet   för  befordran  av  gods  eller
passagerare (prop. s. 68 f.).
I  motion  Ju3  (m)  yrkas   att   regleringen  av
kapningsbrottet   bör   inriktas   mot   utåtriktade
yrkesmässiga   transporter,   inklusive  taxitrafik.
Motionärerna hänvisar till Lagrådets synpunkter.
Regeringens    förslag   till   ny   lydelse    av
kapningsbrottet innebär  att  de uppräknade fordonen
skall   användas   för  befordran  av   gods   eller
passagerare    i    förvärvsverksamhet    för    att
straffbestämmelsen skall  bli  tillämplig. Uttrycket
förvärvsverksamhet har samma betydelse som det har i
annan  trafiklagstiftning  och  innefattar   således
begreppet   yrkesmässig   trafik   (1   kap.   1   §
yrkestrafiklagen [1998:490]). Med yrkesmässig trafik
av  bl.a. buss och tung lastbil avses att fordon och
förare   mot   betalning  ställs  till  allmänhetens
förfogande för transporter  av  personer eller gods.
Begreppet  förvärvsverksamhet har  dock  ett  vidare
tillämpningsområde  än  begreppet yrkesmässig trafik
och omfattar även alla andra typer av transporter av
gods eller passagerare som sker förvärvsmässigt inom
ramen för ett affärsdrivande företag. Exempel på det
senare är t.ex. de transporter  av ett företags gods
eller  anställda  som  utförs  med  företagets  egna
transportmedel (prop. s. 94).
Regeringen anför bl.a. att det skulle föra alltför
långt   att,   som   föreslås   av  Lagrådet,   låta
kapningsbestämmelsen omfatta alla fordon som används
i  yrkesmässig  trafik,  såsom bl.a.  taxibilar  och
lätta  lastbilar.  Syftet  med   den  av  regeringen
föreslagna ändringen är dels att kapning  av  större
transportmedel  som befordrar gods eller passagerare
skall  bedömas  på  ett  enhetligt  sätt,  dels  att
uppfylla rambeslutets krav. Rambeslutets krav på att
kapning    av    kollektiva    transportmedel    och
godstransportmedel  skall,  om  övriga  rekvisit  är
uppfyllda, bedömas som terroristbrott kan inte anses
innefatta krav på att även gärningar som innebär att
någon   genom   olaga  tvång  bemäktigar  sig  eller
ingriper i manövreringen  av  t.ex. en taxibil eller
en lätt lastbil skall kunna utgöra terroristbrott.
Sammanfattningsvis     anser    regeringen     att
kapningsbrottet bör utvidgas  till  att även omfatta
bussar, tunga lastbilar, maskindrivna  spårfordon på
järnväg,  spårväg  eller  tunnelbana, som används  i
förvärvsverksamhet  för  befordran   av  gods  eller
passagerare (prop. s. 68 f.).
Utskottet   delar   regeringens  uppfattning   att
kapningsbrottets tillämpningsområde  bör  -  i visst
avseende  utöver  vad rambeslutet kräver - utvidgas.
Det bör, som regeringen  anför, inte föreligga någon
skillnad i bedömningen av  gärningar enbart på grund
av om en busstransport genomförts  med  ett företags
eget fordon eller med hjälp av ett inhyrt bussbolag.
Enligt   utskottets   bedömning  kräver  rambeslutet
däremot  inte  att  det nya  terroristbrottet  skall
omfatta  transporter  med   lätta   lastbilar  eller
taxibilar.  Detta  innebär  att utskottet  avstyrker
motion  Ju3 i denna del och tillstyrker  regeringens
förslag till utformning av kapningsbrottet.

Propositionen i övrigt


I övrigt  har  utskottet  ingenting  att  anföra med
anledning   av   propositionen  och  här  behandlade
motioner.

Sammanfattningsvis      tillstyrker      utskottet
propositionen och avstyrker motionerna Ju2-4  i  här
behandlade delar.

Utvärdering av rättstillämpningen m.m.


I  motion  Ju5  (fp) begärs att det skall utföras en
utvärdering   av   tillämpningen    av    den    nya
lagstiftningen  om  terroristbrott,  särskilt ur ett
rättssäkerhetsperspektiv.   Ett   liknande   yrkande
framställs i motion Ju364 (fp). I motion  Ju5  pekas
vidare  på vikten av att den föreslagna förändringen
i    1    §    lagen    (1991:572)    om    särskild
utlänningskontroll    tillämpas   med   försiktighet
rörande de som i Sverige  arbetar  mot en diktatur i
t.ex. sitt hemland.

Utskottet konstaterar att regeringen  regelmässigt
brukar låta utvärdera ny lagstiftning efter  det att
den  varit i kraft en tid. Utskottet utgår från  att
detta  kommer  att  ske  även  med  den  nu aktuella
lagstiftningen.  Vid  detta  förhållande  föreligger
inte  skäl för riksdagen att göra något uttalande  i
frågan.   Motionerna   Ju5   och  Ju364  bör  i  här
behandlade delar avslås.
I motion Ju3 (m) begärs att en utredning tillsätts
för  att  utvärdera om den svenska  implementeringen
avseende rambeslutets  artiklar  om  dels ledande av
och  deltagande  i  en  terroristorganisation,  dels
straffansvaret  för  juridiska  personer  till  alla
delar  uppfyller  de  krav  rambeslutet  uppställer.
Motionärerna pekar här  på  de tveksamheter Lagrådet
framfört om att det på sikt kan visa sig att så inte
är fallet. Utredningen bör vidare göra en översyn av
hur  den nya lagstiftningen förhåller  sig  till  de
grundlagsskyddade fri- och rättigheterna i
2 kap. regeringsformen.
Utskottet     har     helt     nyligen    avstyrkt
motionsyrkanden liknande dem som här  framställts om
deltagande   i   en  kriminell  organisation   (bet.
2002/03:JuU10 s. 17  f.).  Utskottet  anförde  i det
ärendet  att  de  skäl mot att införa ett förbud mot
deltagande    i    rasistiska     och     kriminella
organisationer  som  Kommittén  om brottslighet  med
anknytning till vissa organisationer  m.m. lade fram
i  sitt  betänkande  (SOU  2000:88) fortfarande  var
giltiga.  Utskottet  var  därför   inte  berett  att
förorda  införandet  av ett sådant förbud  i  svensk
rätt. - I propositionen  anför  regeringen  att  den
anser  att  det  inte, för att uppfylla åtagandena i
rambeslutet, föreligger  behov  av  att  införa  ett
utvidgat  straffrättsligt  ansvar  för  åtgärder som
innebär    ledande    av    eller    deltagande    i
sammanslutningar  som  inrättats med avsikt att begå
terroristbrottslighet. Det  bör  dock  anmärkas  att
frågan  om ytterligare kriminalisering av ledande av
och  deltagande   i  kriminella  organisationer  kan
diskuteras på ett mer  generellt  plan utifrån andra
behov  och  andra  förutsättningar. Inom  ramen  för
detta  lagstiftningsarbete   finns  emellertid  inte
underlag att ta ställning i den frågan, utan den får
övervägas  i  annat  sammanhang (prop.  s.  47  f.).
Utskottet delar regeringens  uppfattning att det för
närvarande inte finns underlag  för att ta ställning
till  en  eventuell  ytterligare kriminalisering  av
ledande    av    och   deltagande    i    kriminella
organisationer. Ingenting  har nu framkommit som bör
föranleda något uttalande från riksdagen.
Utskottet har vid ett flertal  tillfällen under de
senaste åren fått ta ställning till  om  de  svenska
reglerna   om  företagsbot  uppfyller  de  krav  som
generellt brukat  uppställas  i rambeslut vad gäller
ansvar  och  påföljder  för juridiska  personer  (se
bl.a. prop. 2001/02:124 och  bet.  JuU27). Utskottet
har därvidlag delat regeringens uppfattning  att  de
svenska bestämmelserna uppfyller dessa krav. I detta
ärende  har inget framkommit som bör föranleda något
annat ställningstagande.
Utskottet  avstyrker  motion  Ju3 i här behandlade
delar.

Övrigt


I motion Ju278 (v) begärs att regeringen skall verka
för  att  rambeslutet  om  bekämpande  av  terrorism
omförhandlas.

Det har inte framkommit något  som  utgör skäl för
utskottet   att   begära  att  regeringen  inom   EU
initierar en översyn av rambeslutet om bekämpande av
terrorism. Utskottet  avstyrker  motion  Ju278 i här
behandlad del.

Reservationer



1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Alice Åström (v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2002/03:38. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju2 och
2002/03:Ju4.

Ställningstagande

Kampen mot internationell brottslighet och terrorism
är  mycket viktig. En av de bärande komponenterna  i
kampen   mot  terrorismen  och  dess  grogrunder  är
försvaret   och   förstärkningen   av  de  mänskliga
rättigheterna och demokratin.

I  samband  med  att rambeslutet om bekämpande  av
terrorism antogs beslutade  rådet  om  ett uttalande
där vissa företeelser undantas från definitionerna i
rambeslutet. Vi anser att det är mycket  oroande att
ett  dokument  som inte är juridiskt bindande  skall
vara garantin för  att  motstånd mot diktaturer inte
skall   bedömas  som  terroristbrott.   Rådet   hade
knappast  sett ett behov av att uttryckligen undanta
motståndskampen under andra världskriget om det inte
sett en risk  för  att denna annars skulle ha fallit
in  under terrorismdefinitionen.  -  Den  föreslagna
definitionen  av terroristbrottet är alltså otydlig.
Rekvisiten    är    alltför    vaga    och    därmed
svårtillämpade.   De   uttalanden   som   gjorts   i
förarbetena avhjälper inte  i  någon nämnvärd mån de
gränsdragnings- och tolkningsproblem  som kommer att
uppstå.     Sammantaget     kan    den    föreslagna
lagstiftningen       inte       anses       uppfylla
legalitetsprincipens  krav  vad  gäller klarhet  och
tydlighet   och   därmed   inte   heller  det   inom
straffrätten   viktiga   kravet  på  förutsägbarhet.
Förslaget uppfyller därför enligt vår mening inte de
krav på rättssäkerhet som bör ställas. Propositionen
bör avslås.

2. Lagen om straff för terroristbrott (punkt 2)

av  Beatrice  Ask  (m), Jeppe  Johnsson  (m)  och
Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar regeringens  förslag  till  lag  om
straff för terroristbrott  med den ändringen att 2 §
tredje  stycket  utgår.  Därmed  bifaller  riksdagen
motion 2002/03:Ju3 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi  tillstyrker  i  princip förslaget  till  lag  om
straff för terroristbrott.

Enligt vår mening saknas  det  emellertid behov av
att införa ett särskilt mindre grovt terroristbrott.
Det  leder  tanken  fel  att  tala  om mindre  grova
terroristbrott;    per    definition    utgör    ett
terroristbrott  alltid  ett  grovt  brott. Även  mot
bakgrund    av    konstruktionen    av    det    nya
terroristbrottet  - utöver redan befintliga rekvisit
för    respektive    gärning    krävs    ytterligare
kvalificerande och försvårande  rekvisit för att ett
terroristbrott  skall anses föreligga  -  förefaller
det främmande att  det  skall finnas utrymme för att
bedöma terroristgärningar som mindre grova brott.
Det  kan  vidare befaras  att  införandet  av  ett
mindre grovt  terroristbrott  får  den  effekten att
fler gärningar kommer att bedömas som terroristbrott
än vad som avsetts.
Om  domstolarna  i någon större omfattning  kommer
att  bedöma  terroristgärningar   som  mindre  grova
terroristbrott    och    därmed    döma   ut   korta
fängelsestraff,  är  risken stor att det  preventiva
syftet med den nya lagstiftningen omintetgörs.
Mot bakgrund härav anser  vi  att förslaget om att
införa ett mindre grovt terroristbrott bör avslås.

3. Utvärdering av rättstillämpningen (punkt 5)

av  Torkild  Strandberg  (fp) och  Karin  Granbom
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 3. Därmed  bifaller
riksdagen   delvis   motionerna    2002/03:Ju5   och
2002/03:Ju364 yrkande 27.

Ställningstagande

Samarbetet    inom    EU    mot   gränsöverskridande
brottslighet  och  särskilt  det  mot  terrorism  är
viktigt.

Införandet av nya brottstyper  föranleder i mindre
eller  större  utsträckning  en  oro  för   att   de
grundläggande   mänskliga   fri-  och  rättigheterna
riskerar att kränkas. De grundlagsskyddade  fri- och
rättigheterna  som främst åsyftas handlar om skyddet
för yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten i 2
kap. regeringsformen.  Vidare  berörs  rättigheter i
den   Europeiska   konventionen  om  skydd  för   de
mänskliga   rättigheterna   och   de   grundläggande
friheterna, främst  artiklarna  10  och  11,  samt i
fördraget   om   Europeiska   unionen,   artikel  6.
Införandet   av  ett  särskilt  terroristbrott   och
därtill kopplade  förändringar  i  gällande rätt får
inte  innebära  ett  åsidosättande  av  de   angivna
rättigheterna.
Vi vill särskilt understryka att stor försiktighet
måste  iakttas  när  det  gäller  verkställighet  av
utvisningsbeslut  i  de fall den utvisade verkar mot
t.ex. en diktatur i sitt hemland.
Enligt vår mening bör  regeringen få i uppdrag att
följa   upp   tillämpningen   av    hela   den   nya
lagstiftningen inom två år.

4. Utredning om straffansvaret för juridiska
personer m.m. (punkt 6)

av  Beatrice  Ask  (m),  Jeppe Johnsson  (m)  och
Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 4. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju3 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Rambeslutet  uppställer   krav  att  medlemsländerna
kriminaliserar bl.a. ledande  av och deltagande i en
terroristorganisation samt inför  regler  om  ansvar
för  juridiska  personer.  Lagrådet  har  ställt sig
tveksam till om regeringens förslag i dessa delar på
sikt kommer att visa sig vara tillräckliga. Vi delar
Lagrådets  tveksamhet i dessa delar. - Det är  också
en  brist  att   regeringen   inte   analyserat  hur
institutet    företagsbot    förhåller    sig   till
standardartiklarna  i rambeslut om straffansvar  för
juridiska personer, som  också  förekommer  i  detta
ärende,  och  därmed om den svenska implementeringen
till  fullo  uppfyller  kraven  i  det  nu  aktuella
rambeslutet.

Sammantaget  anser  vi  att  det finns skäl att ge
regeringen i uppdrag att inom två  år  följa upp den
nya lagstiftningen. Samtidigt bör en analys göras av
hur  institutet företagsbot förhåller sig  till  det
krav på  straffansvar  för  juridiska  personer  som
ställs i detta ärende.
Det  får  ankomma  på  regeringen att tillsätta en
utredning och därefter återkomma  till riksdagen med
förslag.
Särskilda yttranden



1. Lagstiftningsprocessen

av  Beatrice  Ask  (m),  Jeppe Johnsson  (m)  och
Cecilia Magnusson (m) .

I   den   proposition   som   föregick    riksdagens
godkännande  den  29  maj  2002  av  rambeslutet  om
bekämpande  av  terrorism  fanns  inga förslag  till
lagändringar     (prop.     2001/02:135).     Sådana
presenterades   i   stället   i   en  därefter  inom
Justitiedepartementet                      utarbetad
departementspromemoria.  Den  beredning som därefter
skett har varit begränsad till  frågan om hur svensk
lagstiftning  bör  anpassas  till  bestämmelserna  i
rambeslutet.

Beredningen  skiljer sig härigenom  från  vad  som
normalt  tillämpas  i  samband  med  internationella
överenskommelser som kräver lagstiftning. Den gängse
principen är att frågor om följdlagstiftning till en
internationell överenskommelse tas upp samtidigt som
frågan om godkännande av överenskommelsen. Ordningen
är    naturlig     eftersom    det    först    genom
följdlagstiftningen  blir  klart  vilka  de  närmare
konsekvenserna av ett godkännande blir.
Vi har förståelse för att det kan finnas anledning
att  i  vissa  hänseenden  särbehandla  rambeslut  i
förhållande      till      andra     internationella
överenskommelser men anser att  kraven  på beredning
inte  generellt  bör  ställas  lägre när det  gäller
rambeslut  och därav föranledd lagstiftning  än  vid
andra former av internationella överenskommelser.
Det är otillfredsställande  att  Sverige medverkar
till antagande av ett bindande beslut  i  medvetande
om att det sannolikt inte kommer att bli möjligt att
uppfylla förpliktelserna i beslutet.
Frågor   om  terrorism  och  dess  straffrättsliga
behandling är  av stor principiell betydelse och den
tillnärmning   av    medlemsstaternas    lagar   som
rambeslutet syftar till är givetvis betydelsefull  i
detta  sammanhang.  Det  aktuella rambeslutet lämnar
ett   förhållandevis   brett   utrymme   för   olika
lagtekniska     lösningar    och    skillnader     i
regleringarnas  närmare   innehåll.  Om  även  andra
lagtekniska  lösningar  än de  nu  föreslagna  varit
möjliga hade det varit av värde att detta redovisats
och  att  det  gjorts  en  avvägning   av  för-  och
nackdelar med olika lösningar.
Det kan, som Lagrådet anfört, väl tänkas  att  det
med     tillämpning     av    straffmätnings-    och
straffskärpningsregler  hade   varit   möjligt   att
åstadkomma  en lösning som skulle vara smidigare och
tekniskt enklare  än  den  i remissen föreslagna och
som också skulle utgöra ett  mindre  ingrepp  i  den
svenska strafflagens systematik. På det underlag som
nu  föreligger  anser vi oss dock inte kunna förorda
någon annan lösning än den regeringen valt.


2. Kriminella organisationer

av Ragnwi Marcelind (kd).

Vad   gäller  brottslighet   med   kopplingar   till
kriminella  organisationer  har jag under lång tid i
olika sammanhang påtalat de problem  som  följer  av
att  det i Sverige saknas lagstiftning som riktar in
sig mot deltagande i sådana organisationer. Av flera
skäl är  det svårt - för att inte säga meningslöst -
att   direkt   förbjuda   rasistiska   eller   andra
kriminella   organisationer.   En  organisation  som
förbjuds ena dagen kan t.ex. snabbt återuppstå under
annat  namn  dagen  därpå.  Ett  organisationsförbud
skulle  därför  inte  gå  att upprätthålla.  Det  är
därför  mycket  effektivare  att  kriminalisera  den
enskildes  stöd  eller deltagande  i  den  typen  av
organisation, som  ofta  är  inblandad i organiserad
brottslighet.

I förevarande proposition påpekar Lagrådet att det
inte  är  säkert  att  förslaget  att   de   svenska
bestämmelserna  om  medverkan,  försök, förberedelse
och stämpling  är tillräckliga för att tillgodose de
i artikel 2.2 upptagna kraven på  kriminalisering av
ledande      av      och     deltagande     i     en
terroristorganisation. Lagrådet är inte övertygat om
att förslaget i denna  del  på  sikt kommer att visa
sig hållbart, men anser sig inte ha underlag för att
motsätta sig regeringens bedömning i denna del.
Regeringen  hävdar att det inom  ramen  för  detta
lagstiftningsarbete  inte  finns underlag för att ta
ställning  i  frågan om det på  ett  generellt  plan
föreligger behov  av  ytterligare kriminalisering av
ledande    av    och   deltagande    i    kriminella
organisationer, utan att detta får övervägas i annat
sammanhang.  Jag  kan   tills   vidare  godta  denna
slutsats, men förutsätter att regeringen  återkommer
med erforderliga lagförslag i ett annat sammanhang.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I     proposition    2002/03:38    har    regeringen
(Justitiedepartementet)   föreslagit  att  riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om straff för terroristbrott,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (2002:444)  om  straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet  i
vissa fall, m.m.,

4.  lag  om  ändring i lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,

5. lag om ändring  i lagen (2000:1225) om straff för
smuggling,

6. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

7. lag om ändring i  lagen  (1991:572)  om  särskild
utlänningskontroll,

8.  lag  om ändring i lagen (1990:217) om skydd  för
samhällsviktiga anläggningar m.m.,

9. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),

10. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622),

11. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

12.  lag  om   ändring   i   lagen   (1974:203)   om
kriminalvård i anstalt samt

13.   lag   om   ändring   i  lagen  (1991:1129)  om
rättspsykiatrisk vård.

Följdmotioner


2002/03:Ju2 av Alice Åström m.fl. (v)

Riksdagen avslår proposition 2002/03:38 Straffansvar
för terroristbrott.

2002/03:Ju3 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om straffansvaret för
ledande av och deltagande i en terroristgrupp.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om straffansvaret för
juridiska personer.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om införande
av ett ringa terroristbrott.

4.   Riksdagen   beslutar  att  13  kap.  5  a  §  3
brottsbalken  skall   ha  följande  lydelse:  "ett
maskindrivet spårfordon  på järnväg, spårväg eller
tunnelbana som används för befordran av gods eller
passagerare, eller ett annat  fordon som används i
yrkesmässig trafik,".

2002/03:Ju4 av Leif Björnlod och Gustav Fridolin
(mp):

1.    Riksdagen   avslår   regeringens   proposition
2002/03:38.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om sekretessreglerna.

2002/03:Ju5 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
noga bör övervaka rättstillämpningen  av  den  nya
lagen  så att den inte i någon del kan anses komma
att  strida   mot   de   grundläggande   fri-  och
rättigheterna.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad som i motionen anförs om förändringen i
1  §  2  lag  om  ändring  i lagen  (1991:572)  om
särskild utlänningskontroll.


Motioner från den allmänna
motionstiden år 2002


2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
begära   nya   förhandlingar   om  rambeslutet  om
bekämpande av terrorism.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att se över de lagar
som berör terrorism.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag



Bilaga 3

EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism




Bilaga 4

Rådets uttalande