Statliga företag

Betänkande 2004/05:NU4

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
PDF

Beslut

Statliga företag (NU4)

Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen där man redogör för förvaltningen av statens företagsägande och för verksamheten i de statliga företagen. Riksdagen föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Riksdagen säger nej till ett antal motioner som handlar om synen på statligt ägande av företag och försäljning av statliga företag, statens ägarutövning och bolagsledningarnas löner och ersättningar.
Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Motionerna avslås.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 16

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-09-22
Justering: 2004-11-09
Trycklov: 2004-11-17
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-18
Trycklov: 2004-11-18
Reservationer: 11
Betänkande 2004/05:NU4

Alla beredningar i utskottet

2004-09-22

Statliga företag (NU4)

Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen där man redogör för förvaltningen av statens företagsägande och för verksamheten i de statliga företagen. Näringsutskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Utskottet säger nej till ett antal motioner som handlar om synen på statligt ägande av företag och försäljning av statliga företag, statens ägarutövning och bolagsledningarnas löner och ersättningar.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-11-25
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:NU4, Statliga företag

Debatt om förslag 2004/05:NU4

Webb-tv: Statliga företag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 176 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Jag lyssnade på den tidigare debatten. Gustav Fridolin citerade sin politiska förebild - morfar - som sade: Har man ingenting att säga ska man ingenting säga. Jag känner inte Gustav Fridolins morfar, men det verkar vara en klok karl. Därför skulle jag kanske också rätta mig efter de visdomsorden: Har man ingenting att säga ska man ingenting säga. Men visst har vi moderater någonting att säga när det gäller synen på statliga företag, men vi har kanske inte så mycket nytt att komma med utöver det som har sagts redan tidigare. Låt mig därför fatta mig ganska kort i den här debatten. Det är ingen hemlighet att vi moderater ogillar statlig företagsamhet. Det finns flera goda skäl till detta. Det kanske viktigaste skälet är att vi inte anser att staten både ska vara domare och spelare. Hur skulle det se ut på ishockeyarenan om domaren ett tu tre skulle börja spela? Jag tror inte att många skulle vilja vara med i den matchen. Om man är både domare och spelare insmyger sig alltid en liten misstanke om att domaren kan använda sin ställning för att forma reglerna så att de passar det egna laget och den egna positionen. Jag säger inte att det är så, men jag säger att det är tillräckligt att det finns en misstanke om att det kan vara så. Därför bör staten koncentrera sig på att forma spelreglerna, forma de förutsättningar vilka företagen ska verka efter. Bara i det fall då företagen är av sådan speciell karaktär att de inte lämpar sig för att verka på en marknad finns det skäl för staten att driva företag i egen regi. I annat fall bör man avstå. Av det skälet menar vi att det finns ett stort antal företag som ganska snabbt skulle kunna överföras i privat regi, ungefär ett 30-tal, men för att inte detta ska leda till oro på marknaden kan vi gott se att det här kan ske i en väl avvägd takt. Ett annat skäl till att vi ogillar statliga företag är att dessa kan komma att användas som någon form av prebenden. Det kan handla om att dela ut topposter i företagen för särskilt lojala medarbetare. Förutom att detta väcker misstanke om att det förekommer något slags vänskapskorruption i regeringen finns det alltid en möjlighet att personer som befordras till ansvarsfulla poster i företagsamheten inte riktigt har den kompetens som behövs för att driva företag på bästa sätt. Det räcker inte att ha varit en duktig tjänsteman, en lojal medarbetare eller en person med stor politisk fingerfärdighet. För att driva ett företag behövs andra egenskaper. Och det är slöseri med skattebetalarnas pengar om inte företagen, med det betydande kapital som finns i de statliga företagen, drivs på det allra bästa sättet. När staten driver företag finns det också en risk för att man skapar en osund och skev konkurrenssituation. De privata företagen ska konkurrera med företag som i princip har hela statsbudgeten som sin kassakista. De privata företagen får förlita sig till den privata marknaden och de pengar som finns där, och på grund av det höga skattetrycket är de pengarna inte alltid av den omfattning som kanske skulle vara nödvändig. Det finns också ett problem som vi får anledning att återkomma till senare i det här utskottet. Det handlar om hur regeringen med hjälp av de statliga företagen faktiskt kan motverka sin egen politik. Jag tänker på det som har inträffat i Vattenfall. De riktlinjer och direktiv som riksdagen har beslutat om fuskas, så att säga, bort på vägen i och med att regeringen inte utövar sitt ägaransvar på det sätt som man borde göra. Det finns för övrigt fler sammanhang där regeringen inte har varit tillräckligt alert och tillräckligt tydlig i sin ägarroll. Man har inte levt upp till de stolta ord som inleder 2003 års verksamhetsberättelse för de statliga bolagen om transparens och öppenhet och tydlighet i sin ägarförvaltning och sitt ägaruppdrag. Vi kommer också att ha anledning att återkomma till den frågan. Jag nöjer mig därför, fru talman, med att påpeka att man ständigt måste ha i åtanke vilka som är statens egentliga och grundläggande uppgifter. Det är att forma spelreglerna, stå för den grundläggande tryggheten, svara för våldsmonopolet, det inre och yttre försvaret. Men bland dessa uppgifter ingår inte att driva företag på kommersiella villkor på en öppen marknad. Vår rekommendation är i dag som tidigare: Privatisera och fokusera på kärnverksamheter! Fru talman! Jag ställer mig förstås bakom samtliga moderata motioner, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.

Anf. 177 Hans Backman (Fp)
Fru talman! Ger sig det offentliga in i ägande av företag riskerar konkurrensen att försämras, inte minst mot bakgrund av att staten kan skjuta till i princip obegränsat med kapital till sina bolag om så skulle behövas. Ett aktuellt exempel på hur staten kan ge sig in och agera på marknader som annars privata företag borde vara inne på är Sveaskog AB:s nya direktiv där det sägs att bolaget ska ge sig in i turistbranschen, något som den privata sektorn kan sköta minst lika bra. Vi i Folkpartiet anser att de statliga bolagen ska säljas. Vissa kan säljas omgående medan andra först måste omstruktureras för att kunna säljas. Aktiebolagsformen lämpar sig dåligt för offentlig verksamhet. Organisationsformen är avsedd för privat verksamhet som bedrivs i vinstsyfte i en affärsmässig miljö. Därför uppstår konflikter mellan behovet av att kunna agera på en marknad utan att konkurrenterna får kännedom om affärsstrategi och överväganden i förväg och kravet på öppenhet och insyn. Denna konflikt är ofrånkomlig och ett viktigt skäl för att statlig verksamhet normalt inte ska bedrivas i bolagsform. Det finns flera missgrepp inom den statliga företagssfären. Det är till exempel inte rimligt att Vattenfall har gjort stora investeringar i kolgruvor och koleldade kraftverk i Tyskland. Den uppmärksammade mutskandalen kring Systembolaget och Vin & Sprit väcker frågan om hur den statliga ägarrollen utövats. Folkpartiets kritik mot statens funktion som ägare av företag som verkar på en normal marknad har återigen visat sig vara befogad. Staten har haft en dubbel roll, dels som ägare av Systembolaget med dess särskilda funktion i svensk alkoholpolitik, dels som ägare av ett kommersiellt företag, Vin & Sprit. Dessa roller har visat sig vara svårförenliga. Det är angeläget att avskaffa Apotekets monopol, tycker vi. Det ska vara möjligt att köpa en huvudvärkstablett när man behöver det och inte bara när apoteket är öppet. Dessutom visar erfarenheter från flera länder att konkurrens leder till fler apotek och bättre service och lägre läkemedelspriser för oss konsumenter. Kapitaltillskotten till SJ och Teracom visar också på att det inte går att hävda att det råder marknadsmässiga villkor eller konkurrensneutralitet när de statliga företagen i princip har hela skattebetalarkollektivet bakom sig. Det är inte bara Folkpartiet som är kritiskt mot staten som bolagsägare. Oberoende organ, såsom Förtroendekommissionen och Riksrevisionen, har också kritiserat statliga bolagsinnehav. På grund av den kritik och de många anmärkningar som finns mot staten som bolagsägare anser Folkpartiet att en kommission som ser över hur staten sköter sina bolag ska tillsättas. Fru talman! I Riksrevisionens granskning av Vattenfall sägs att den så kallade formlösa styrningen av Vattenfall, det vill säga utbytet av information mellan bolaget och ägarförvaltningen som inte dokumenterats i alla delar, har begränsat Riksrevisionens möjligheter att bedöma hur den interna kontrollen av beredningsprocessen mellan bolag och ägarförvaltning varit utformad och att det inte varit möjligt att få tillgång till information om Vattenfalls dotterbolag i Tyskland på grund av det tyska minoritetsskyddets utformning. Även Riksrevisionens granskning av Arlandabanan visar på brister i den statliga styrningen. Det har konstaterats att regeringen inte har rapporterat till riksdagen att statens åtaganden blev större än vad regeringen hade uppgivit och att staten är exponerad för en betydande del av samfinansieringsprojektets affärsmässiga risker, sägs det i Riksrevisionens granskning. I praktiken kan inte riksdagens, i regeringsformen stadgade, rätt och skyldighet att granska rikets styrelse och förvaltning uppfyllas vad avser de statliga företagen. Öppenheten i de statliga företagen måste öka, och samma krav på öppenhet måste förstås gälla för dem som för kommunala bolag. Allmänhet och journalister måste ges en ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor, och dagordningar måste självklart vara utan hemligstämplar. Underlag för större beslut på bolagsstämmorna måste även de vara offentliga. I detta sammanhang vill vi i Folkpartiet framhålla vikten av att regeringen skyndsamt bereder Offentlighets- och sekretesskommitténs förslag i slutbetänkandet Insyn och sekretess om att statligt ägda bolag, i likhet med vad som redan gäller för kommunalt ägda bolag, ska omfattas av offentlighetsprincipen. Detta har vi också tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet framfört i vår gemensamma reservation 6. Riksdagens revisorer kritiserade i sitt förslag till riksdagen våren 2003 att staten blandar ihop olika typer av mål - övergripande mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål - i olika dokument såsom bolagsordningar, ägardirektiv, avtal, riksdagsbeslut och propositioner. Revisorerna konstaterade också att bolagsordningen inte alltid tydligt anger syftet med verksamheten och att det inte heller framgår huruvida verksamheten syftar till något annat än att gå med vinst. Revisorerna gav en bild av betydande förvirring inom delar av den statliga bolagssektorn. De olika departementen har ingen enhetlig linje när det gäller vilka styrdokument som bör användas. Det förekommer att bolag utvecklar affärsidéer och mål utan att det finns nämnvärd täckning i officiella styrdokument. Andra bolag utvecklar sidoverksamheter som saknar egentlig grund i bolagsordningen. Tydliga avkastningskrav och en fastställd utdelningspolicy finns inte alltid angivna för statliga företag som ska gå med vinst. För att komma till rätta med de här missförhållandena bör antalet styrdokument begränsas och bolagsordningarnas ändamålsparagrafer ses över och stramas upp. Alla statliga bolag bör ha aktuella och genomarbetade bolagsordningar. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga Folkpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation nr 3 och nr 6.

Anf. 178 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Tillåt mig, även om timmen börjar bli sen, att vara lite filosofisk i talarstolen i kväll. Jag kanske inte lyckas hålla mig till de angivna åtta minuterna, men det brukar finnas förståelse. Fru talman! Förhållandet mellan makt och ägande har varit i fokus för den politiska debatten i över 100 år. Socialismen har med hjälp av konfiskering av privat egendom, så kallad socialisering av kapitalet, försökt överföra så mycket makt som möjligt till staten. Kristdemokraterna företräder en annan syn på makt och ägande. Där socialisterna arbetar för allmännytta, förespråkar Kristdemokraterna samhällsnytta - det gemensamma bästa som växer fram i harmoni med grundläggande värden och de naturliga gemenskaperna. Målet för den kristdemokratiska politiken är samhällsgemenskap. Det är inte en gemenskap som kommer från statliga regleringar eller kommunala projekt. I stället växer den fram underifrån och hämtar sin kraft från enskilda personers kreativitet, idealitet och entreprenörskap. Samhällsgemenskapen utmärks av en vilja att verka för det gemensamma bästa och att förbättra villkoren för svagare grupper. Välfärdssamhället är beroende av att människor tar ett personligt ansvar för välfärden och samhällsgemenskapen. Det civila samhället med dess olika gemenskaper som familjer, församlingar, fackföreningar och idrottsrörelser är oerhört viktigt för att skapa en god samhällsgemenskap. Det fyller enskilda människors behov av gemenskap och bekräftelse. Det vitaliserar demokratin. Det ökar aktiviteten i ekonomin, och korruption och maktmissbruk stävjas. Det offentligas roll i samhällsgemenskapen är att värna alla medborgares gemensamma bästa, dock inte - och här är det väsensskilt - att tillhandahålla allt som bidrar till det gemensamma bästa. Att göra det skulle vara att begå våld mot det civila samhället och mot den enskilda människan. Ett vitalt näringsliv är en förutsättning för att det ska finnas ekonomiska resurser till den offentliga sektorn och det civila samhället. En sann samhällsgemenskap är därför otänkbar utan enskilt ägande och viss privat maktutövning. Fru talman! I dag är staten Sveriges största företagsägare. En fjärdedel av det svenska näringslivet ägs av staten och styrs direkt från Regeringskansliet. Vi kristdemokrater anser att staten äger en alltför stor andel av näringslivet och att åtgärder bör vidtas för att sprida ägandet. Det måste alltid finnas ett tydligt formulerat skäl till varför staten ska äga ett visst bolag. Regeringens styrning av bolaget ska utgå från anledningen till ägandet och bolaget ska fokusera på sin kärnverksamhet. Så är det dessvärre inte i dag med det statliga ägandet. Fru talman! Det finns i dag ett antal statligt ägda företag som helt eller delvis utövar en verksamhet som särskilt motiveras av särskilda samhällsintressen. Enligt vår mening är det inte självklart att det bästa sättet att ta till vara de samhällsintressen som förvaltas genom dessa bolag är helägda statliga aktiebolag. Norrland Center och Svensk Bilprovning ägs redan i dag tillsammans med andra aktörer och kan alltså tjäna som exempel där det civila samhället getts ett inflytande i förvaltningen av viktiga samhällsintressen. Det finns väldigt mycket att vinna på en ökad aktivitet i det civila samhället, och att hitta olika sätt att involvera olika organisationer och engagerade enskilda personer i de företag som staten i dag driver för det gemensamma bästa. Vi kristdemokrater är övertygade om att en sådan reform också leder till att många beslut om verksamhetens inriktning kan fattas närmare de personer de berör. Vi skulle vilja att regeringen tillsätter en utredning för att belysa hur staten på ett bättre sätt kan utöva sin subsidiära, alltså sin stödjande, roll vad gäller de samhällsintressen som i dag tillvaratas av helägda statliga bolag och hur det civila samhällets engagemang i dessa bolag kan ökas. Fru talman! En av de saker som vägt tyngst för uppkomsten av den förtroendekris som vi i dag ser gentemot delar av näringslivet är de höga löner och bonusar som utbetalas till vd:ar och andra företagsledare. Även de statliga bolagen plågas av den girighet som leder till att mycket hela tiden vill ha mer. Trots att detta är en girighet som ledande socialdemokrater, bland annat ministrar och partisekreterare, kritiserar föder regeringen den genom att ge statliga bolagsdirektörer lönelyft som vanliga arbetare aldrig skulle drömma om. Så har till exempel vd:n för Svenska Spel fått en löneförhöjning på 12,5 % och vd:n för Vattenfall en löneförhöjning på 9,9 %. Det är inte rimligt att en vd för ett statligt företag har en lön som är mer än 25 gånger högre än en vanlig arbetares. Argumentet att andra vd:ar och ledande befattningshavare tjänar ännu mer är knappast övertygande, vare sig det gäller jämförelser med konkurrenter, andra inhemska bolag eller förhållanden utomlands. Argumentet att svenska företag konkurrerar om toppchefer på en internationell marknad är överdrivet. En undersökning som gjorts vid Handelshögskolan på Göteborgs universitet visar att svenska direktörer inte alls är så flyttbenägna som det hittills har hävdats. Tvärtom är det mycket få av dem som blivit vd för ett utländskt bolag. Trots detta är det argumentet om den internationella konkurrenssituationen som har drivit upp vd-lönerna med i genomsnitt 70 % de senaste fem åren. Vi kristdemokrater anser mot bakgrund av det som har hänt att det bör finnas ett tak för hur mycket en vd i ett statligt bolag ska kunna få i ersättning. Fru talman! För ett år sedan stod vi här i talarstolen och debatterade statliga företag. Jag lyfte då fram problemet med mutor och korruption i Systembolaget. Inom kort kommer åklagaren att väcka åtal mot nära nog hundra chefer från Systembolaget. Åtminstone är det så många som utredningsmaterialet omfattar. Utredningen har dokumenterat 773 olika muttillfällen. Och då har man ännu inte utrett Systembolagets affärer med Vin & Sprit - en härva som påstås, åtminstone i förrgår i DN, vara minst lika stor som den som nu är färdigutredd. Trots att bolagsledningen under flera år har fått rapporter om oegentligheter har den, enligt det material som näringsutskottet fått ta del av från Riksrevisionen, inte agerat tillräckligt kraftfullt för att sätta stopp för mutkulturen. Tvärtemot den bild som bolagets styrelse och vd velat ge visar Riksrevisionens granskningsunderlag att bolagsledningen och vd:n Anitra Steen endast har gjort marginella justeringar i relevanta regelsystem och att "de samlade indikationerna på oegentligheter borde ha föranlett mer kraftfulla uppföljningsåtgärder än de som enligt befintlig dokumentation har genomförts". Frågan är om en annan vd i ett annat statligt bolag hade kunnat göra så. Vi har under året sett hur Sveaskogs vd fick gå eftersom han inte delade regeringens vision för Sveaskogs utveckling. Varför sitter Anitra Steen kvar som vd för Systembolaget, som ju ytterst är ansvarig för den största korruptionshärvan i Sveriges historia? Fru talman! Anitra Steens förtroende som vd för Systembolaget är förbrukat. Jag anser att en första tydlig signal om att regeringen liksom vi kristdemokrater anser att statens företagande ska stå på en tydlig etisk grund skulle vara att regeringen utnyttjade sitt ägarinflytande till att avskeda Anitra Steen och i stället tillsätta en vd som är obefläckad av denna stora korruptionshärva. Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer men nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 11.

Anf. 179 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! 200 000 personer är anställda i statliga företag, koncerner och affärsverk. Staten är den största ägaren på Stockholmsbörsen. Är det här bra, fru talman? Är det problemfritt? Är det bästa sättet att driva dessa företag på? Ska staten äga och driva företag? Frågorna har varit uppe i riksdagen några gånger i allmänna ordalag. Återigen har vi nu en skrivelse som berör detta. Det är inte bara näringsutskottet och Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna som ifrågasätter detta. Det framgår också att ett annat utskott, konstitutionsutskottet, har tittat närmare på Näringsdepartementets handläggning vad gäller statligt ägande och i ett uttalande poängterar frågetecknen och problematiken kring de dubbla roller som staten som ägare har. Förtroendekommissionen har gjort bedömningen att styrningen av de statligt ägda företagen präglas av otydlighet i ägaruppdraget och att det saknas resurser att utöva ägarrollen aktivt. Även Konkurrensverket har gjort en utredning som visar att när offentliga aktörer agerar på en konkurrensutsatt marknad uppstår ofta problem. Man säger att ett fortsatt arbete behövs för att förtydliga när offentlig näringsverksamhet ska få bedrivas i statligt ägande. Fru talman! Detta var några exempel på andra myndigheter, organ och utskott som har markerat tvivel och ifrågasättande kring statligt ägande. Därför är det inte speciellt förvånande eller anmärkningsvärt att det också finns en reservation vad gäller detta i betänkandet. Fru talman! Statens främsta näringspolitiska uppgift måste vara att ange ramar och regelsystem för näringslivet och ge förutsättningar för långsiktig tillväxt. Om då staten samtidigt uppträder som ägare och som regelutformare för näringslivet blir det naturligtvis vissa problem. Grundprincipen måste vara att konkurrensutsatt verksamhet ska bedrivas i privat regi. En privatisering leder till en ökad renodling av statens roll som lagstiftare och normgivare, och det är bra och önskvärt. Därför är, vilket denna reservation innebär, det enda rimliga att staten lägger fram en plan med en tydlig strategi för en utförsäljning av statliga företag. Fru talman! Centerpartiet ställer sig bakom reservationerna i betänkandet men yrkar bifall endast till reservation 1.

Anf. 180 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Det här skulle kunna ha varit en önskerepris av alla våra debatter från tidigare år, men tyvärr är det inte så. Vi hör samma gamla uttjänta argument från de borgerliga partierna om hur oförnuftigt det är att staten ska äga företag. Argumenten är inte nya och fräscha utan de gamla och uttjänta. Det känns lite trist. Egentligen skulle vi, som jag hörde ryktas i dag, ställa in den här debatten därför att allting är känt. Men nu har vi inte gjort det, och då ska vi genomföra den. Här pratar samtliga om att staten genom sitt företagande bidrar till att snedvrida konkurrensen. Staten är både domare och spelare. Man ska renodla rollerna. Varför ska staten äga företag över huvud taget? Anne-Marie Pålsson var tydlig på det: Vi vill inte att staten ska äga företag. Det är inte av praktiska skäl, tror jag, utan mer av ideologiska. Man ska ha tydligare ägare. Vi har ansträngda statsfinanser. Det ska tillsättas kommissioner. Man använder skattemedel för att konkurrera. Det är hemlighetsmakeri med underlag i statliga företag. Det finns ingen ände på alla argument som man använder för att bevisa att staten är en dålig företagsägare. Jag tror att det egentligen är väldigt få, om man ska vara uppriktig, som känner igen sig i den här kritiken. Fråga svenska folket i stället! Vad tycker svenska folket om att staten äger 56 eller 57 företag och ett par hundra dotterbolag som fungerar, tjänar samhället och tjänar sina syften väldigt bra? De tjänar också pengar till statskassan. Det är ett antal miljarder som vi använder som statsbidrag till exempel till kommuner där vi jobbar med äldreomsorgen, barnomsorgen och driver skola av bra kvalitet. Det är inte så att de här pengarna försvinner någon annanstans. De kommer ju tillbaka till staten som ägare genom på bolagsstämman beslutade årliga utdelningar. I går fick vi händelsevis en rapport om de senaste nio månaderna för våra statliga företag. Det var i stort sett bara positiva siffror. En resultatökning på 51 %, ett resultat på 23,6 miljarder kronor intjänade efter skatt och en omsättning på drygt 219 miljarder. Investeringarna i de statliga företagen ökade till 20,6 miljarder, och räntabiliteten på det insatta kapitalet uppgick till 14,3 %. Den totala tillgångsmassan i våra statliga företag uppgår nästan till 1 biljon kronor, 900 miljarder. Det äger vi tillsammans, vi svenska folk. Men det tycker inte de borgerliga partierna om. Jag gillar det skarpt. Vi har några bra företag som jag tycker att vi ska vara särskilt rädda om, Vattenfall till exempel och Sveaskog. Vi har en ganska stor del i Telia Sonera, som har gått väldigt bra de senaste tre kvartalen och bidragit till att vi så småningom kommer att få in en bra slant i statskassan. Åsa Torstensson var inne på att de statliga företagen har många anställda, nästan 200 000. De är spridda över hela landet och bidrar till att upprätthålla en god regionalpolitik, med automatik kan man dessutom säga. Därtill vill jag säga att staten till skillnad från många andra sköter sina företag på ett ganska bra sätt. Öppenheten är mycket större än ni vill påstå. Det som sägs om mörkläggning känner jag inte igen. Det är fullständigt orimligt att påstå det när vi har tillgång till alla de handlingar som vi vill ha, om vi bara frågar. Men det är en del som inte bryr sig när man får ta del av handlingar. Jag vill också påminna om att vi hade information från Sveaskog i näringsutskottet för några dagar sedan. Det är ett lysande företag som äger naturtillgångar i Sverige som hela svenska folket också är delägare i. Det går väldigt bra. Det går före när det gäller produktion av virke. Det går före när det gäller biologisk mångfald. Det gör allting, tycker jag, väldigt mycket mera rätt än många andra gör i dag. Dessutom tjänar bolaget pengar, 600-800 miljoner per år i överskott. Dessutom uttalade styrelseordföranden i Sveaskog, som vad jag vet inte är socialdemokrat, ett stort förtroende för staten som företagsägare. Tydliga, klara besked. Kalla det för ägardirektiv eller vad ni vill. Han säger också så här: Absolut inte privatisering av företagen. Så småningom - det kanske skulle gå väldigt fort - skulle företaget Sveaskog och 4 miljoner hektar skogsmark vara i händerna på utländska företags ägare. Tycker ni att det skulle vara bra? Svara på den frågan! Nej, jag tycker att ni borde prestera någonting mycket bättre. Och ni kan också, om ni vore ärliga, erkänna att redovisningen till riksdagen när det gäller förvaltningen av de statliga företagen har blivit mycket bättre. Möjligen beror det på att vi har debatterat staten som företagsägare i kammaren, men det beror också på att vi lär oss så mycket mer. Öppenhet, olika policyer som är knäsatta, regler för hur företagsledare ska bedömas och avlönas, avveckling av bonusprogram, borttagande av incitamentsprogram - staten går före, visar vägen för hur även privata företag ska agera. Det tycker jag är väldigt bra. Men jag kan inte avhålla mig från att kommentera det Maria Larsson tar upp om Systembolaget. Jag tycker det närmast är en osmaklighet att ge sig på en företagsledare som har försökt att komma till rätta med stora problem i ett företag som vi äger, nämligen Systembolagets vd Anitra Steen. Jag tycker mig ändå se bockfoten sticka fram lite grann. Det är nog inte Anitra Steen som Maria Larsson är ute efter utan någon annan. Men problemet är ju att med den inställning som Kristdemokraterna och Maria Larsson nu redovisar lägger man fram något slags förslag om yrkesförbud. Vilket jobb skulle en människa ha som råkar vara gift med en statsminister? Det kunde också vara en kvinna som var statsminister. Vilket jobb ska en sådan människa ha för att det ska vara tillåtet att ha det utan att bli kritiserad? Jag tycker att det är dåligt gjort att ställa till det på det här sättet. Systembolagets vd försökte faktiskt ställa upp. Hon tog ett eget initiativ. Det ska man väl ändå inte bli straffad för. Jag tycker att det är att gå väldigt mycket för långt. Sedan får vi se vad de utredningar man håller på med och åtalet kommer att leda till. De ska behandlas enligt de rättssystem som vi har, som vi har beslutat om bland annat här i riksdagen. Så småningom ska det här avvecklas på ett bra sätt. Fru talman! Jag får nöja mig med detta och yrkar bifall till förslaget i dess helhet och avslag på reservationerna.

Anf. 181 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Det är fullständigt rätt att vi i Moderaterna inte vill att staten ska driva företag. Det är helt rätt uppfattat. Vi kommer att säga det så länge som så är fallet, det vill säga så länge vi har statliga företag i den omfattning som vi har. Vi tycker att det finns god grund för detta. Vi menar att det är en fråga om trovärdighet. Staten måste vara trovärdig i medborgarnas ögon. Det är oerhört viktigt. Därför kan man inte både vara domare och spelare. Svenska folket, fru talman, upprörs över Systembolaget. Man upprörs över de mutor och de korruptionsskandaler som har präglat detta bolag. När det gäller vd:s roll i detta tror jag att Karl Gustav Abramsson missar en mycket viktig poäng. Det är signaleffekten av att ägarna byter ut en vd som klantar till det för sig. Det är liksom det som är hela poängen med en styrning av företag. Vd ska veta att har jag gjort bort mig, har jag missat, har jag varit dålig i mitt ledarskap är det jag som har ansvaret och jag byts ut. Detta vet alla andra vd:ar, och det är precis det som gör att en vd till varje pris inte vill hamna i en sådan situation. Men när ägarna inte byter ut vd signalerar man i själva verket inte bara till denna vd utan till alla andra vd:ar att ni får göra bort er, vi är så nöjda och glada bara ni försöker ändra er. Det här är viktigt. Även när det gäller bonus är det viktigt att ta upp den här frågan. Även på den punkten missar man. Regeringen sätter själv upp målen för hur pensionsförmåner och bonusar ska se ut. Vd:ar i de statliga bolagen tar ut mer än det som regeringen har bestämt. Förklarar man det för Pagrotsky säger han att vi får väl acceptera att det tar lite tid innan de ändrar sig.

Anf. 182 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag menar att argumenten är desamma. Anne-Marie Pålsson säger att staten inte ska vara domare och spelare. Det gör också representanten för Folkpartiet. Nu är det så att det här företagsägandet har koncentrerats till en särskild ägarenhet på Näringsdepartementet som är skild från all övrig hantering av bolagen. Att sedan förvaltningen för några bolag ligger på andra departement har att göra med vilket uppdrag de har. Det där argumentet biter inte riktigt. Det biter inte på mig, det biter inte på Socialdemokraterna och jag tror inte att det biter på svenska folket. Vad gjorde Systembolagets vd när hon kom in i bolaget? Det måste väl ändå accepteras att man får lite tid på sig att sätta sig in i verksamheten. När de här frågorna och misstankarna började uppdagas var det faktiskt Systembolagets ledning som tog initiativ till att göra utredningarna. Man kan väl inte få sparken för att man vidtar åtgärder för att rätta till felaktigheter i ett bolag? Vem skulle då vilja bli vd i ett företag? Vem skulle då vilja bli vd i Systembolaget? Jag tror inte att någon skulle vilja bli det. Nej, en vd i ett bolag som klantar till sig ska ha sparken. Men Anitra Steen har verkligen inte klantat till sig. Hon har gjort rätt. Hon har tagit itu med det här och försöker att rensa i systemet. När det gäller de bonusar och pensioner som Anne-Marie Pålsson tar upp finns det väldigt klara instruktioner för hur det ska avvecklas. Vissa avtal är ingångna och ska naturligtvis hållas. Man får väl ändå avvakta att detta sker för att man ska komma i fas med det som regeringen har beslutat. Försök inte förvirra oss eller svenska folket! Här finns det regler. De ska följas, och de följs.

Anf. 183 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Det finns här en icke betydande form av dubbelmoral. Å ena sidan säger regeringen att syftet med det statliga ägandet är att det ska vara en förebild, på området för jämställdhet, för etik, miljö och allting annat som man nu formulerar. Det låter väldigt bra. Om man hade varit på det sättet och agerat på det sättet tror jag att Karl Gustav Abramsson hade haft fullständigt rätt. Svenska folket hade tyckt att detta hade varit en ganska bra ordning. Men nu är det inte på det viset. Staten är inte en god förebild. Staten agerar inte på det sätt som man säger att man ska agera. Det blir den ena brandkårsutryckningen efter den andra. Det var Systembolaget, det var Vin & Sprit, och nu är det Vattenfall. När det gäller Vattenfall, däremot, skulle jag inte vilja gå så långt som att anklaga Vattenfall för en försumlig ledning, alls icke, tvärtom. Där har det brustit i att ägarna inte har talat om för Vattenfall vad de ska göra. Man har inte talat om för Vattenfall i ägardirektiv att de ska gå före på miljöområdet. Det har man missat. Man har inte varit tydlig. Det säger Riksrevisionen. Man är inte transparent. Man får inte den informationen. Det är de här problemen som vi tar upp. Vi menar att detta är allvarligt ur trovärdighetssynpunkt. Det här borde man arbeta för. Om man inte mäktar med det ska man inte vara någon ägare. Då ska man koncentrera sig på att göra det man kan, göra det bra och låta dem som kan driva företag göra det. Man ska ställa upp villkor så att företagsamheten sker på ett bra sätt för alla.

Anf. 184 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag tycker tvärtemot vad Anne-Marie Pålsson tycker när det gäller syftet med bolagen. Vi har själva bidragit till att rikta in verksamhet genom särskilda riksdagsbeslut för ett antal bolag, genom riktlinjer som anger ramarna. Sedan ska ägaren som direkt representeras av regeringen fylla det med ytterligare innehåll. De bolagsinstrument som de statliga företagen jobbar efter är inte fler än de privata jobbar efter. Där ska man reglera hur det ska fungera. Sedan ska man kritisera eller komplettera på bolagsstämmor. Jag vill nog påstå att Vattenfall har fått rätt så tydliga instruktioner om vad de borde göra. Om man läser ett antal propositioner, betänkanden och beslut från Sveriges riksdag kan man väldigt tydligt se det. Jag tror inte att det är fel på instruktionen. Det är möjligen så att vi inte vet vilka planer Vattenfall har när det gäller att gå före på miljösidan. De har nyligen presenterat ett ganska stort projekt. Det är väl ändå i linje med vad man kan säga är miljömässigt gott att göra. Sedan kommer det säkert väldigt mycket mer. Jag tycker att de statliga företagen föregår med gott exempel, dessutom med en öppenhet som de privata företagen knappast presterar. Vi har chans att kritisera de statliga företagen. Vi kan stå och göra det i riksdagens kammare. Det tror jag inte vi kan göra särskilt mycket när det gäller de privata företagen. Där tycker jag inte att Anne-Marie Pålsson har särskilt mycket rätt. Hon har mycket mera fel än rätt i alla fall.

Anf. 185 Maria Larsson (Kd)
Innan vi går vidare skulle jag vilja uppmana ledamöterna att hålla sig till betänkandets innehåll och tänka sig för innan människor anklagas som inte kan bemöta det här i kammaren.

Anf. 187 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Först vill jag ge en kommentar kring de samhällsnyttiga företagen. Vi kallar det företag med särskilda samhällsintressen. Det har vi gjort i flera år. Det är väl ungefär samma sak? De ska uppfylla samma syften. På den punkten borde vi väl i så fall vara ganska överens. Ordvalet kanske inte har så stor betydelse. Det är målsättningen med företagen som gäller. Jag har stor respekt för revisorer. Det har jag. Men skillnaden mellan att vara operativ i ett statligt företag och att vara riksrevisor är att de kan se allting i historiens ljus. Det kan inte de som står på plattan och ska fatta beslut göra. De måste göra det utifrån den kunskap de har vid just den tidpunkten och med det goda underlag de givetvis har skaffat sig. Jag är inte alltid beredd att köpa vad revisionen säger. Det finns åtskilligt att fundera över, till exempel vad man har sagt om Vattenfall och styrningen av Vattenfall. Jag tror att jag törs tillåta mig att säga att man lite grann blandar ihop det som de ska granska i förhållande till uppdraget från riksdagen och det vi som politiker ska, förmår och får besluta. Riksrevisionen är ingen politisk institution. Jag tror att det finns mycket att diskutera där. När det gäller vd-löner i statliga bolag har jag redan sagt att det står i instruktioner att man ska vara återhållsam, att man inte ska vara löneledande och att man ska titta på jämförbara företag. Om det nu skulle finnas något som är kvar får man lov att justera det. Det gör styrelserna, och regeringen utser styrelserna. Så småningom kommer man att behöva göra det. När det gäller mina eventuella premier för att jag är partilojal ska jag inte ta någon vd-post, men en stubbe i skogen skulle passa mig väldigt bra.

Anf. 188 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Vi menar kanske inte riktigt samma sak. Jag tror att K G Abramsson tjänar på att läsa vår motion. När vi talat om samhällsnyttiga företag indikerar det ett större inflytande från det civila samhället. Det är också ett sätt att sprida ägandet. Det tycker vi är en intressant tanke som borde prövas och utredas närmare för att se om vi kan få ett större engagemang i de statliga bolagen, vilket vore värdefullt. Jag blir verkligen förundrad över att K G lovsjunger alla statliga bolag - de är utan fel och brister - men kritiserar Riksrevisionen för att den gör ett granskningsuppdrag som inte är trovärdigt. Det tycker jag är mycket allvarligt, att inte ha tilltro till den riksrevision som är satt att granska den verksamhet som regeringen ägarstyr. Vi använder den också som instrument i riksdagen. Jag skulle vilja att Karl Gustav närmare förklarade det. Menar han att det överlag är återhållsamma löner som gives? I så fall har vi väldigt olika uppfattningar om vad som är återhållsamt. K G skyggar lite här och vill inte sätta någon gräns. Är det rimligt att en vd tjänar 25 gånger mer än genomsnittslönen för en arbetare i bolaget? Det är en konkret fråga, som jag skulle vilja ha besvarad med ja eller nej.

Anf. 189 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag kan ju bara läsa Riksrevisionens rapporter och bedöma dem utifrån de beslut som till exempel har fattats i Sveriges riksdag. Då tycker jag på vissa punkter att det mera rör politik än juridik och förvaltning. Det måste väl ändå vara upp till den enskilde ledamoten att kunna ha en sådan uppfattning. Jag har också läst en del av det underlag som har presenterats när det gäller Riksrevisionens granskning av till exempel Vattenfall. Jag säger nu att jag inte har generaliserat. Jag tog upp exemplet Vattenfall, där jag tycker att man har missat en del av poängen. Jag har som sagt svårt att tala illa om revisorer. Det är inte det som det är fråga om, men jag bör ändå kunna få ifrågasätta det, och en del av deras rapportering kommer ju så småningom till kammaren, och då ska vi debattera deras inställning till bland annat Vattenfall. Vd-löner: Det är styrelsen som fattar beslut om lön till vd, men styrelsen har numera en konkret instruktion om hur löner ska sättas för företagsledande personal. Det som har gällt tidigare måste vi lägga till historien - nu är det framtiden som det gäller. När man kan justera löner för våra verkställande direktörer ska man naturligtvis göra det, och för detta finns det en ganska tydlig instruktion. De ska inte vara löneledande, och de ska kunna jämföras med löner i jämförbara företag. Jag tror att den instruktionen är tillräcklig. Om lönen sedan ska vara 20 eller 25 gånger medellönen för en arbetare kan inte jag svara på. Det hör nog mera till styrelsens uppgifter att bedöma. Jag tror att den är kapabel att göra det. Där sitter folk från näringslivet med stor kompetens, med hög kunskap och med lång erfarenhet. Jag tror att man kommer att kunna lösa detta.

Anf. 190 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! K G Abramsson inledde med att kritisera de fyra borgerliga partierna för gammal skåpmat. Jag tänker inte upprepa det som vi tidigare haft uppe i debatter, men jag lyssnade på K G Abramsson när du blommade ut och beskrev hur bra de statliga företagen är. De är väl fördelade över landet, och det svenska folket applåderar med glädje att vi har statliga företag i Sverige. Jag blev då ganska nyfiken, för det kan inte vara så att vi har uppnått den absolut optimala situationen för statliga företag. Vad ska vi nu förvänta oss? Vilken dröm är det som K G Abramsson när? Skulle vi kunna få lite nyheter här i kammaren? Vad kan vi nu förvänta oss i form av förstatligande framöver, eftersom det är så positivt med det statliga ägandet? Jag utgår från att vi nu inte har det optimala läget utan det vore bra om K G Abramsson kunde förmedla en nyhet som vi kan diskutera här i kammaren. Vad är det som ytterligare ska förstatligas? Det måste väl då vara målet.

Anf. 191 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Nej, det har jag verkligen inte sagt. Om jag antytt att det är något sådant program som jag gläder mig åt är det helt fel. Om Åsa Torstensson hade gått tillbaka till de tidigare debatterna skulle hon ha erinrat sig att jag har sagt att vi är väldigt pragmatiska när det gäller det statliga företagsägandet. Vi kan sälja företag, vi kan köpa företag och vi kan delutförsälja. Vi har flera exempel på det. Det är inte fråga om att skapa maximal lycka genom att förstatliga olika verksamheter, men på vissa områden har staten gått före. Det kan ha historiska förklaringar, och det kan också ha andra förklaringar. Så länge staten är en god företagsägare och tjänar pengar åt sina medborgare och omsätter dem till välfärdsproduktion tycker jag att man mycket väl kan försvara det. Det är det som jag är glad över. Jag är glad när vi kan pumpa in 14, 15, 16, 17, 18 eller 20 miljarder i statskassan. Det tycker jag är väldigt bra.

Anf. 192 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Det fanns i K G Abramssons anförande inte ett tecken på att det fanns något intresse för att bemöta eller möta den borgerliga reservationens tankar om att det också fanns ett värde i att sälja ut för att skapa mer tillväxt, skapa ytterligare en privatisering i det här landet som i sig också genererar nya arbetstillfällen, därtill över hela landet. Det fanns inte ett tecken på detta i K G Abramssons anförande. Därför blir min följdfråga eftersom det fortfarande var en så positiv beskrivning: Tar man från Socialdemokraterna inte alls till sig det som Konkurrensverket faktiskt beskriver, att när offentliga aktörer agerar på en konkurrensutsatt marknad uppstår det problem? Tar man inte till sig någonting av den kritiken som faktiskt kommit från Konkurrensverket? K G Abramsson brukar säga att det mig veterligen inte är några borgerliga företrädare som går just vår väg i det sammanhanget.

Anf. 193 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag tror visst att man kan skapa bra tillväxt och bra företagande om staten avvecklar en del av sina företagsinnehav. Åsa Torstensson kan väl inte ha glömt de förhandlingar som vi hade om Sveaskog när staten skulle ta över Assi Domän och vi bildade Sveaskog. Vi kom då överens om ett utförsäljningsprogram för det företaget. Vi gjorde upp om det just med Centern för att skapa lokalt företagande och för att skapa förutsättningar för lokal tillväxt. Jag tycker att det är trovärdigt när jag säger att vi är pragmatiska. Vi behöver inte nu för alltid bestämma att vi ska äga de här företagen och avveckla andra. Det gör vi när vi ser att det passar. Vad sedan gäller Konkurrensverkets kritik: Det är klart att vi visst gör fel ibland. Det måste man ta åt sig, och då måste man rätta till sådana bekymmer. Men det behöver inte vara fråga om hela systemfel. Det kan vara ett missgrepp. Det är i övrigt otydligheter som vi har till exempel i vår lagstiftning, och om det skulle vara till skada för svenskt näringsliv eller för svenskt företagande, för kommuner eller för andra, ska vi naturligtvis ta itu med det, men vad jag menar överlag är att staten är en duktig företagsägare och tjänar pengar åt sina medborgare som vi använder till väldigt nyttiga saker. Det kan väl ändå inte Åsa Torstensson tacka nej till.

Anf. 194 Hans Backman (Fp)
Fru talman! K G Abramsson sade i sitt anförande att man ska vara rädd om Sveaskog. Jag vill fråga: Anser Socialdemokraterna att det finns något problem med att Sveaskog nu ägnar sig åt att bedriva verksamhet genom naturturism, rekreation och upplevelser? Detta sker samtidigt som Sverige har problem med att för få företag startas. Vi har behov av flera företag som växer, och turistbranschen är en bransch som inom vissa delar av Sverige är en möjlig tillväxtbransch för privata aktörer.

Anf. 195 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Jag ska villigt visa överseende med Hans Backmans fråga. Var Hans Backman möjligen med när Sveaskog behandlades i utskottet? Nej. Om Hans Backman hade varit där skulle han aldrig ha ställt den frågan. Det kan vara så att flera har missuppfattat detta. Med det tilläggsuppdrag som Sveaskog nu ska få är det inte fråga om att Sveaskog ska starta företag inom naturturismområdet utan man ska upplåta sina marker på sådana villkor att man kan starta lokala företag, så att det lokala entreprenörskapet ska kunna växa. Det ställer vi upp på. Jag tycker att detta är väldigt bra. Det beskrev Bo Dockered, styrelseordförande i Sveaskog, på ett väldigt tydligt och bra sätt. Det måste väl alla gilla. Det tycker jag att Hans Backman också borde gilla. Inget eget företagande. Inga egna dotterbolag eller så för att jobba inom turistnäringen. Styrelseordföranden var väldigt tydlig på den punkten.

Anf. 196 Hans Backman (Fp)
Fru talman! Man kan möjligen fråga sig varför de privata aktörerna behöver just Sveaskogs mark. Vore det inte ännu bättre om de fick så att säga starta egna verksamheter på egen mark och var helt oberoende? Det kan vi väl få en kommentar om. Annars är det bra om man uppmuntrar det lokala entreprenörskapet. Men entreprenörer brukar vilja vara fria från inblandning av stat och kommun, så jag har väl vissa tvivel om att företagarna och entreprenörerna är lika lyckliga som K G Abramsson över detta. Jag skulle också vilja komplettera med en följdfråga. K G Abramsson sade att folket är så lyckligt och glatt över att vi har statliga företag. Han trodde att det är positivt i mångt och mycket. En sak som man kan titta på är apoteksmonopolet. Anser K G Abramsson att det vore bra om detta försvann, så att man skulle kunna köpa sig en huvudvärkstablett efter att apoteket har stängt? Jag tror att folk i Hofors skulle vara jätteglada om de kunde köpa en huvudvärkstablett halv nio på kvällen på ICA i stället för att behöva vänta till dagen efter och få lägga sig med huvudvärk. Skulle det kunna vara en sak som skulle kunna göra folk ännu lyckligare, i stället för att ha det som i dag med ett apotek som stänger tämligen tidigt?

Anf. 197 Karl Gustav Abramsson (S)
Fru talman! Först vill jag ta upp det här med att lokala entreprenörer skulle starta verksamhet på sin egen mark. Det är klart att man kan få göra det om man har det. Sveaskog erbjuder ju nu tillköpsmöjligheter med 300 000 hektar. Det är väl ett bra program för att öka det lokala företagandet. Men i huvudsak tycker jag att vi ska upplåta våra gemensamt ägda tillgångar för att de lokala entreprenörerna på naturturismens område ska kunna verka, skapa nya aktiviteter, tjäna pengar och försörja sig. Det var som om jag hade på känn att det skulle komma något om Apoteksbolaget. Jag skulle vilja rekommendera Hans Backman att läsa rapporten Nya villkor för apotek och läkemedelsförsäljning , en utredning som Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi i Lund har gjort. Den visar på att där man har avreglerat apoteksmarknaden har tillgängligheten minskat. Jag vet inte var Hans Backman bor, men det är möjligt att han aldrig skulle se röken av en magnecyl om vi avreglerade apoteksmarknaden. Han skulle få ha ont i huvudet varenda dag och varenda kväll och ha svårt för att sova. Läs den rapporten, så ska vi se att vi ska vara lyckliga till och med över att vi äger Apoteksbolaget och att vi har ett distributionsnät som fungerar väldigt väl när det gäller både receptbelagda läkemedel och andra som man kan köpa fritt - till bra priser, dessutom!

Anf. 198 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Efter en sådan här debatt är det svårt att tillägga något nytt, får man säga. Men för mig är det viktigt att stryka under att det faktiskt är väldigt trevligt att följa den utveckling som den här skrivelsen om de statliga företagen som vi får varje år har genomgått. Den blir bättre och bättre, och den ger ju verkligen bra information om allt som kan vara av intresse. Och skulle det vara något mer som vi tycker skulle vara av intresse så tror jag inte att det är omöjligt att få in det också. Vi ledamöter i riksdagen, som också representerar ägarna, svenska folket, har ju stora möjligheter att följa de statliga företagens utveckling och också föreslå förändringar och förbättringar. Riksdagsledamöterna har möjlighet att få all den information man önskar. Vi kan ställa frågor på bolagsstämmorna och vi kan kalla ordförande och vd:ar till diskussioner i utskotten och till partigrupperna. Ledningarna för de statliga bolagen vet dessutom att riksdagens ledamöter kan agera i riksdagen om frågor uppkommer. Man kan till och med vara väldigt tuff och kräva vd:ars avgång. De privata vd:arna löper inte samma risk i det sammanhanget. De statliga bolagen är viktiga i många hänseenden: ekonomiskt, ur tillväxtsynpunkt och beträffande sysselsättning. Dessutom vet vi om att de statliga bolagen stannar i landet. Man kan tycka att samtliga partier - jag har tänkt på det nu i snart tio år - skulle värdesätta våra statliga företag mera och att vi åtminstone någon gång om året skulle diskutera hur de här företagen skulle kunna bli ännu bättre och än mer kunde användas som verktyg för att påverka utvecklingen i näringsliv och samhälle. Men tyvärr måste man väl konstatera att den här positiva och framtidsinriktade diskussionen är omöjlig. För de borgerliga partierna intar, i olika grad måhända - jag ska undersöka det senare - en mycket dogmatisk ståndpunkt. De statliga företagen är av ondo och ska säljas ut, säger man mer eller mindre unisont. Detta är ju lika fundamentalistiskt som att föreslå att hela näringslivet ska vara samhällsägt. Fru talman! Jag accepterar att borgerliga partier har åsikten att staten i princip inte ska äga näringsverksamhet. Men i stället för att ha den inställningen, den principen: Varför pratar man i sina motioner och reservationer om att man vill uppnå ökad konkurrens, att man vill få bort inlåsningen av statlig egendom och att man vill ha en ökad ägarspridning? Man frågar sig - vi har haft den diskussionen uppe förr om åren: Blir det verkligen en ökad konkurrens på exempelvis elmarknaden, om Vattenfall AB säljs till stora tyska eller franska elbolag? Blir det en bättre konkurrens om vi skulle sälja ut Sveaskog till några andra, privata skogsbolag? Skulle vi få en bättre konkurrenssituation eller ägarspridning om vi säljer Vin & Sprit? På vilket sätt skulle vi få en bättre ägarspridning ifall vi skulle sälja ut de övriga aktierna i Telia Sonera? Åtminstone borde man ju få i gång en diskussion med våra borgerliga vänner i riksdagen om detta. Jag menar: Det kan ju vara så att ni har en principiell inställning att ni egentligen skulle vilja sälja alla bolag, men att ni samtidigt inser att historiskt och av andra anledningar - konkurrensmässigt och så vidare - kan det möjligen vara svårt. Åtminstone det lilla försöket att närma sig någon sorts rationell ståndpunkt skulle vara verkligen intressant. Fru talman! Jag sade förut att det är lite skillnad på de borgerliga partierna. Man kan väl säga att vi är väldigt vana vid att Moderaterna vill köra hård utförsäljning, och kanske att vi också har lärt oss med åren att Folkpartiet och kd är ganska hårda i sin utförsäljning, även om jag tror att Kristdemokraterna tycker att Systembolaget trots allt ska vara kvar i samhälleligt ägande. Men när man läser motionerna - det är många motioner, och jag kan ha läst lite fel också - ser man att många motioner har samtliga borgerliga partier skrivit under, och därför vill jag ställa en direkt fråga till Åsa Torstensson: Vill verkligen Centerpartiet sälja ut Vattenfall, Sveaskog, LKAB med mera? Jag tror att det i så fall är ett nytt ställningstagande. Jag är inte van vid att Centern brukar resonera så, helst inte som de här företagen spelar en så väldigt viktig roll över hela Sverige. Ibland undrar man också: Varför lyssnar inte borgerliga ledamöter på den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn, som är ordförande i SJ, trots att han väl inte är direkt känd som socialdemokrat? Han anser att SJ AB av rationella skäl bör kvarstå i statligt ägande. Jag tror som sagt inte att Ulf Adelsohn blivit statssocialist på äldre dar, utan han ser helt enkelt att det inte är något bra sätt att försöka splittra upp eller sälja ut SJ. Det är ingenting som är bra för Sverige eller för någon del av utvecklingen i det här landet. På samma vis kan vi notera att lobbyisten Jan Johansson - jag vet inte om ni känner honom - anser att apoteksmonopolet ska vara kvar. Jan Johansson representerar små läkemedelsimportörer, och det är ju inte helt ointressant att personer som vanligtvis inte brukar prata för statligt ägande i olika konkreta fall finner att det är det mest rationella sättet att klara vissa verksamheter. Kan det vara så, fru talman, att borgerliga politiker kommit alltför långt ifrån verkligheten när det gäller näringsliv och samhälle? De borgerliga personer som leder olika statliga företag har nämligen ofta en annan uppfattning än vad borgerliga politiker i riksdagen har. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i detta betänkande.

Anf. 199 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag vet inte om Lennart Beijer har lite ludd i örat eller lite ludd i ögat, som Nalle Puh brukar säga till Ior. Men det är ganska grova generaliseringar när Lennart Beijer uttalar sig om våra motioner. Om Lennart Beijer hade bemödat sig om att läsa lite noggrant hade han kunnat se att vi har en ganska utvecklad argumentation för ett antal bolag som vi tycker är viktiga att behålla i statens tjänst som statliga monopol därför att det finns särskilda skäl för det. Folkhälsoskäl är naturligtvis ett skäl. Sedan finns det ett antal bolag som i dag finns på en konkurrensutsatt marknad, och vi tycker att det är mycket tveksamt med ett fortsatt statligt ägande av dem. Sedan finns det en del bolag där vi skulle vilja se ett större ägande av det civila samhället och ett spridande av ägandet. Men det finns också affärer som Lennart Beijer vill göra där han vill sälja ut statliga bolag på ett sätt där vi inte kan tänka oss att medverka. Ett sådant exempel är Green Cargo. Lennart Beijer har här i kammaren röstat för att sälja ut det helt eller i delar, och där den tänkte köparen är en annan statlig aktör i ett annat land. Min fråga till Lennart Beijer är: Är det bättre med ett statligt ägande i ett annat land än ett statligt inhemskt ägande? Vad är skillnaden i fråga om detta, och varför kan Lennart Beijer tänka sig att tillstyrka en sådan affär?

Anf. 200 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Först och främst tror jag att jag försökte vidröra detta. När exempelvis Kristdemokraterna i viss mån när det gäller dessa samhällsföretag försöker ha en annan argumentation försvinner trovärdigheten när de i nästa läge så hårt driver att det gäller att sälja de statliga bolagen och att göra det snabbt. De inser inte problemen ur konkurrenssynvinkel när man säljer bolag som Vattenfall, Sveaskog och Vin & Sprit. Frågan om Green Cargo är intressant. Maria Larsson vinklade den här frågan lite grann. Men för min del handlar det om att få ett rationellt och effektivt järnvägssystem i hela Europa. Och jag tror att vi kommer att få se många förändringar i olika länders ägande av järnvägar och driften av dem framdeles. Den stora frågan är faktiskt: Hur ska vi på ett effektivt sätt kunna åka från norra Sverige till södra Europa utan att en massa problem och olika system uppkommer på vägen? Här tror jag faktiskt att Green Cargos linje, som naturligtvis också beror på att Green Cargo är ganska litet, är inriktningen. Alltså: En bra och effektiv järnvägstrafik är naturligtvis minst lika viktig som vem som äger de olika bolagen.

Anf. 201 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det som bekymrar mig är att Lennart Beijer har varit beredd att medverka till en affär som definitivt skulle slå ihjäl de små aktörerna på hemmaplan. Jag tycker att mitt perspektiv ofta är att se till mångfalden och till de små. Det är också därför som jag föreslår en statlig utförsäljning, inte därför att de som har mycket ska ha mer utan därför att de som har väldigt lite ägande i dag ska komma i åtnjutande av ett enskilt ägande. Detsamma gäller naturligtvis i fråga om skog. Detsamma gäller i fråga om att kunna äga sin bostad. Det är genomgående för vårt synsätt eftersom vi vet att den som har ett ägande också har ett engagemang i det som han eller hon äger, vilket vi tror är betydelsefullt för ett gott samhälle. Jag slåss för de små. Det är anledningen till att jag tycker att det kan övergå mer i privat ägande, och det är anledningen till att jag tycker att man inte ska göra affärer där man slår ihjäl de små aktörerna i vårt eget land. Det är därför som jag är angelägen om att få till en större mångfald, och det är därför som jag är lite förvånad över att Lennart Beijer så ofta slåss mot de små.

Anf. 202 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Maria Larsson överdriver återigen. Men jag ska ta Green Cargo som exempel igen. Om vi inte gör någonting är risken väldigt stor att större spelare kommer in på den svenska järnvägs- och godsmarknaden. Vi vet att det redan i dag är svårt att stoppa en sådan utveckling därför att de olika linjerna kan gå över gränserna plus att man kan köpa upp olika järnvägslinjer i Sverige. Det är alldeles självklart att det då knappast skulle vara någon särskild fördel för små entreprenörer om man fick in utländska bolag utan att vi hade ett utvecklat samarbete. Det här är ett försök att få till stånd ett samarbete i norra Europa men på sikt kanske över hela Europa som fungerar effektivt och som är bra för samtliga länder som ingår. Därför förstår jag inte när Maria Larsson säger att hon slåss för de små. Hon slåss ju egentligen för att Sverige ska bli av med sin godstrafik utan att få någonting annat i stället.

Anf. 203 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet menar att det i vissa fall är motiverat med statligt ägda företag. Men det är viktigt att de då är föredömen, att de har goda sätt att agera. Jag tror att det finns många miljöpartister runtom i landet som skulle ha förväntat sig och trott att jag skulle ha flera reservationer i detta betänkande, reservationer som skulle handla om etik, miljö, jämställdhet och annat. Att jag inte har det beror på att Miljöpartiet nu arbetar tillsammans med regeringen för att förbättra regelverket kring de statliga företagen. Regelverket har fått kraftiga förbättringar. Jag ska läsa upp lite grann ur betänkandet när det gäller de förbättringar som har skett. Regeringen beslöt i oktober 2003 om nya riktlinjer för anställningsvillkor och incitamentsprogram. Företagens styrelser ska vid beslut om anställningsvillkor ta ställning till företagsledarens totala ersättning inklusive pensionsvillkor och övriga förmåner. Löner och övriga förmåner till personer i företagsledande och därmed jämförlig ställning ska vara konkurrenskraftiga men inte löneledande. Om det finns incitamentsprogram ska de omfatta all anställd personal i företaget utom koncernchefen eller verkställande direktören. Särskilda incitamentsprogram som enbart riktas till personer i företagsledande ställning ska inte införas. I de särskilda fall då styrelsen beslutar om incitamentsprogram ska det finnas en direkt koppling mellan de mål som ska ligga till grund för belöningen i incitamentsprogrammet och företagets övergripande verksamhetsmål. I Riksdagens revisorers rapport i mars 2003 konstaterades bland annat att de flesta företagen följer regeringens riktlinjer. Revisorer väljs på mandatperioder om fyra år. Och när det sker omval ska deras arbete alltid utvärderas. Revisorerna bör utvärdera hur företagsledningar och styrelser lever upp till regeringens riktlinjer när det gäller extern rapportering och anställningsvillkor. Och det är lämpligt att styrelsen bildar sig en egen uppfattning om revisorernas oberoende. När det gäller frågan om information och öppenhet säger regeringen att det rör sig om en demokratifråga att statligt ägda företag har en öppen och professionell informationsgivning eftersom företagen ytterst ägs av svenska folket. Dessa företag bör vara minst lika genomlysta som börsnoterade företag. När det gäller hänsyn till miljö, sociala frågor och etik bör dessa saker vara självklara utvärderingsparametrar för de beslut som rör förvaltningen av företag med statligt ägande. Att bolagen har en genomtänkt strategi för att hantera dessa frågor är en viktig del i den statliga ägarpolitiken. Styrelserna i företag med statligt ägande bör besluta om en etikpolicy. Alla styrelser bör besluta om att bolaget ska ha en förankrad och gemensam etisk värdegrund. Handlingsprogram bör finnas för hur den gemensamma etiska värdegrunden kommuniceras såväl externt som internt. Regeringen hoppas att de statligt ägda företagen bedriver ett aktivt arbete i dessa frågor i sina respektive branschorganisationer. När det gäller miljöansvar sägs det att det är styrelsens ansvar att säkerställa att företaget har en miljöpolicy och att aktivt följa företagets insatser i frågor som rör ekologiskt hållbar utveckling. Företag med statligt ägande bör därför, i likhet med näringslivet i övrigt, sträva mot ekologiskt hållbar utveckling och bidra till att de nationella miljömålen uppfylls. Företag med miljöpåverkan behöver bedriva ett seriöst miljöarbete och ha god miljökompetens för att undvika miljörelaterade risker och kostnader. I de företag som har en betydande miljöpåverkan - direkt eller indirekt - bör miljöledningssystem införas. Det är regeringens ambition att fler företag, inte minst de statligt ägda, redovisar sitt sociala och miljömässiga engagemang genom att ansluta sig till globalt ansvar. De statligt ägda företagens ledningar och styrelser bör vara ett föredöme i jämställdhetsarbetet. Detta gäller inte minst när nya ledande befattningshavare ska tillsättas. Regeringen säger också att arbetet med mångfald är viktigt och förutsätter att företag med statligt ägande beaktar detta i sin verksamhet och personalpolitik. Det är regeringens förhoppning att de statlig ägda företagen kan bli föredömen när det gäller att reducera sjukfrånvaron. Allt detta är ju väldigt bra saker. Det är alltså motiveringen till att jag inte reserverar mig mot dessa frågor. Det som finns skrivet i regeringens policy är bra. Sedan lyckas man ju inte alltid leva upp till detta, tyvärr. Själv har jag lämnat in två anmälningar till KU om Vattenfall. Jag tycker att regeringen har låtit Vattenfall utveckla en egen klimatpolitik som avviker från EU:s, Sveriges och Tysklands politik. Mot riksdagens beslut om avvecklingen av kärnkraft har regeringen låtit Vattenfall fatta beslut som innebär att en stor del av investeringarna har skett och planeras att ske på just det här området. Regeringen har också låtit Vattenfall ta stora ekonomiska risker med medborgarnas egendom. Regeringen har låtit Vattenfall utvecklas på ett sätt som strider mot målen för Sveriges och EU:s konkurrenslagstiftning. Det som står skrivet och det som vi har fattat beslut om är bra. Det finns naturligtvis saker som kan utvecklas framöver, men på det stadium där vi befinner oss nu tycker jag att det är bra skrivningar. Men det är viktigt att regeringen verkligen klarar av att styra mot målen. Jag kommer med stort intresse att följa regeringens arbete med att gå från ett slappt till ett målmedvetet styre för att nå de mål som man vill nå.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-01
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 2, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regeringens skrivelse och synen på statligt ägande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21 yrkandena 1-3 och 5, 2003/04:N22 yrkandena 1, 2 och 4 i denna del, 2003/04:N23 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N24 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2004/05:Fi232 yrkande 14, 2004/05:T459 yrkande 13, 2004/05:T464 yrkande 12, 2004/05:N249 yrkande 5, 2004/05:N256 yrkandena 1, 12-14 och 16, 2004/05:N310 yrkandena 1-4, 2004/05:N393 yrkande 30, 2004/05:N413 yrkande 11 och 2004/05:N431 yrkandena 1 och 3.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m044011
    fp04305
    kd02805
    v25005
    c01804
    mp13004
    Totalt168133048
    Ledamöternas röster
  2. Kommission för en översyn av statliga bolags agerande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:N431 yrkande 2.
    • Reservation 2 (m, c, kd)
    • Reservation 3 (fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m134011
    fp04305
    kd12255
    v25005
    c10174
    mp13004
    Totalt171488248
    Ledamöternas röster
  3. Företag med samhällsintressen och vissa speciella företag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:N256 yrkandena 15, 17, 19, 20 och 22.
    • Reservation 4 (m, c, fp)
    • Reservation 5 (kd)
  4. Generellt om statens ägarutövning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21 yrkandena 4, 6 och 7, 2003/04:N22 yrkandena 3 och 4, båda i denna del, 2003/04:N24 yrkande 3, 2004/05:N256 yrkandena 2 och 6-9 samt 2004/05:N440 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 6 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m044011
    fp04305
    kd02805
    v25005
    c01804
    mp13004
    Totalt168133048
    Ledamöternas röster
  5. Vissa speciella frågor rörande statens ägarutövning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So357 yrkande 3 och 2004/05:N256 yrkandena 3-5.
    • Reservation 7 (m, c, fp)
    • Reservation 8 (kd)
  6. Bolagsledningarnas löner och ersättningar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N21 yrkandena 8-10, 2003/04:N22 yrkande 3 i denna del, 2004/05:N211, 2004/05:N256 yrkandena 10 och 11 samt 2004/05:N440 yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 9 (m, c)
    • Reservation 10 (fp)
    • Reservation 11 (kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m004411
    fp00435
    kd02805
    v25005
    c00184
    mp12014
    Totalt1672810648
    Ledamöternas röster