Statlig förvaltning och statistikfrågor

Herr talman! Finansutskottets betänkande FiU25 om statlig förvaltning och statistikfrågor är ett motionsbetänkande. Jag ska inte gå in i detalj i ärendet utan försöka resonera lite kort om de två alliansgemensamma reservationerna. I det sammanhanget, herr talman, passar jag på att yrka bifall till de dessa två reservationer, 4 och 5.

Reservationerna handlar om två viktiga frågor, dels om Akademiska Hus roll och uppdrag när det gäller byggnation och förvaltning av studentbostäder, dels om lokalisering av myndigheters verksamhet och kontorsfaciliteter.

Varför är dessa två frågor så viktiga? Vi är alla överens om att det råder brist på bostäder i urbana områden. Det beror på att tillväxten och således jobben oftast finns där. Det är så att säga en tydlig underliggande trend att människor söker sig till städerna.

Även om vi landsbygdsbor ibland känner en viss frustration över detta så gagnar det alla att vi kan flytta till jobb och utbildning - och att tillväxten stimuleras var den än kommer till gynnar till slut oss alla.

För att Sverige ska kunna upprätthålla sin konkurrenskraft är det viktigt att det finns drivkrafter för högre utbildning och en ständig fortbildning. Högre förädlingsgrad i vår produktionsmix stärker landet i alla delar. Då gäller det förstås att företagen över huvud taget kan rekrytera personal, i den meningen att människor måste ha någonstans att bo när de flyttar till jobb.

För att företagen ska kunna utvecklas måste de få tillgång till rätt kompetens, och därför är det lika viktigt att unga kan få bostad när de söker sig till en utbildning.

På senare tid har väl debatten kring hushållens skuldsättning inte undgått någon. Det är väl inte heller okänt att ökningsgraden i hushållens skuldsättning i huvudsak beror på ökade tillgångsvärden när det gäller just fastigheter. Således är det ett mått på hur utbuds- och efterfrågesituationen ser ut på bostadsmarknaden, och då särskilt i urbana områden. Det är helt enkelt i del ett mått på att urbaniseringstrycket är större än utbudstillväxten på bostadsmarknaden.

Det är viktigt att hanteringen av denna obalans inte enbart går ut på att försöka dämpa efterfrågan - något som i så fall riskerar att dämpa rörligheten och i förlängningen också den potentiella tillväxten i rent ekonomiska termer.

Det är centralt att denna obalans också hanteras på utbudssidan, det vill säga måste vi se till att tillgången på bostäder ökar. Alliansen har många förslag på hur tillgången på bostäder kan öka. Vi har genomfört reformer för att öka uthyrning och rörlighet i befintligt fastighetsbestånd, och där går att göra ännu mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor

Vi har också en rad förslag på hur vi kan stimulera nybyggnation av bostäder. En del i detta är hur vi stimulerar och förenklar byggnation av studentbostäder. Vi har flera förslag på det, och ett är det vi diskuterar i vår reservation.

Tillgången till studentbostäder är central för att underlätta för studier. Som jag var inne på är vi beroende av högre utbildning just för att kunna försvara vår välfärd. Därför är det logiskt, och, tycker vi, uppenbart att Akademiska Hus kan spela en viktig roll för att öka utbudet av studentbostäder. Vi vill därför att Akademiska Hus får ett tydligt uppdrag som omfattar förvaltning och nybyggnation av studentbostäder.

Det här är bra av flera skäl. Inte minst skulle det förenkla för studenter, vilket stimulerar att fler vill och kan studera. Det gagnar i sin tur oss alla genom att vi förbättrar svensk konkurrenskraft. Det minskar också efterfrågetrycket på bostäder. På marginalen är det naturligtvis positivt för att hämma en eventuellt farligt överhettad bostadsmarknad.

Det leder oss in på nästa reservation, för visst finns det en naturlig koppling till frågan om statliga myndigheter verkligen ska bidra till att cementera fastighetsmarknaden och till stigande tillgångsvärden. Måste alla myndigheter finnas i de mest eftertraktade och centrala delarna av företrädesvis Stockholm?

Vi landsbygdsbor när givetvis alltid en önskan att statliga jobb ska kompensera för andra jobb vi har förlorat. Även om det är både en god tanke och en logisk konsekvens inser jag att det inte alltid är lätt eller ens görligt eftersom många myndigheter efterfrågar kompetenser som inte finns att tillgå annat än i just huvudstaden.

Men i den mån man måste finnas i vår vackra huvudstad, måste man alltid finnas i de dyraste och mest centrala kontorsfastigheterna? Den frågan kan man ställa sig.

Jag tycker att det finns en poäng med myndigheternas självständighet när det gäller att bestämma över hur man hanterar sitt uppdrag och sin myndighetsutövning, även när det gäller lokaliseringen av verksamheten. Men det finns också en poäng med att sända en väldigt tydlig signal till samtliga myndigheter att deras utgångspunkt borde vara att lokalisering ska undvikas i de dyraste områdena, det vill säga att ytterstadsområdena bör vara förstahandsalternativ.

Det skulle få uppenbara positiva effekter, naturligtvis genom att man på marginalen i så fall inte bidrar till ökade tillgångsvärden på den eventuellt mest överhettade fastighetsmarknaden.

Det skulle också kunna bidra till att skapa en mer dynamisk stadsmiljö, inte bara i de områden där myndigheterna etablerar sig utan också totalt sett för hela stadsmiljöområdet, som skulle kunna växa och blir mer attraktivt i alla delar.

Möjligen skulle också en större rörlighet kunna skapas. Det skulle vara ekonomiskt bra ur ett skattebetalarperspektiv men också samhällsekonomiskt bra om stadens attraktivitet ökar i fler delar och staden i så fall också får förutsättningar att växa.

Herr talman! Jag har försökt att hålla mig kort när det gäller motiveringen för våra reservationer i detta ärende. Jag hade hoppats att utskottsmajoriteten skulle ha insett hur viktiga dessa frågor är och bejakat de problemformuleringar som finns runt dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor

Jag hade hoppats att vi tillsammans skulle ha kunnat bidra med lösningar med dessa - om än små - delar i en större obalans och beklagar således om så nu inte blir fallet. Återigen, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 5.

Herr talman! Det förs i dag statistik inom de flesta samhällsområden för att ge beslutsfattare adekvat beslutsunderlag, men när det kommer till det statistiska underlaget för ekonomiskt bistånd finns det förbättringspotential.

En stor del av det ekonomiska biståndet - i vardagliga termer kallat försörjningsstöd - går till utrikesfödda. Där förs i dag statistik baserad på kön, åldersgrupp, samlevnadsform och inrikes- eller utrikesfödda. För de hushåll som tar emot försörjningsstöd finns dock ingen detaljerad statistik över bakgrund eller utbildning, varken för inrikes- eller utrikesfödda.

En bredare och mer detaljerad statistik skulle ge oss bättre möjlighet att utvärdera våra politiska beslut. Det skulle också förbättra analysen av varför vissa människor i större utsträckning än andra hamnar i bidragsberoende och vilka grupper som är mest utsatta.

Vilken utbildningsbakgrund har de som fastnar i bidragsberoende? Vilka mönster går att se bland inrikesfödda i bidragsberoende? Om vi delar upp utrikesfödda efter ursprungsländer, vilka regioner är då överrepresenterade och varför? Det är frågor som behöver tydligare svar och framför allt officiell statistik.

Ett exempel som belyser den problematik jag talar om är de två närliggande kommunerna Borlänge och Falun. De delar i mångt och mycket samma arbetsmarknad och samma bostadsmarknad, men i Borlänge går 46 procent av det ekonomiska biståndet till svenskfödda, medan siffran i Falun ligger på 65 procent. Har skillnader i den lokala migrations- och integrationspolitiken påverkat utbetalningarna av det ekonomiska biståndet? Bristfälligt statistiskt underlag gör frågan svårare att besvara.

Herr talman! Jag är inte rädd för mer statistik. Tvärtom tror jag att det kan leda till djupare kunskap på området och därmed också till bättre politiska beslut.

Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med hur man kan förtydliga och utöka det statistiska underlaget för utbetalningar av ekonomiskt bistånd. Jag yrkar bifall till reservation 6.

Herr talman! En god kompetensförsörjning är viktig för att vi ska ha en välfärd som man kan lita på.

Välfärdsverksamheter är centrala i våra liv, framför allt för alla kvinnor som arbetar inom välfärden och för samhällets utveckling i stort.

Tyvärr är arbetsvillkoren i välfärdsverksamheter ofta utsatta för en hård press, vilket har lett till att alltför få söker sig till utbildningar till exempelvis undersköterska, barnmorska och specialistsjuksköterska.

Den demografiska utvecklingen kommer att leda till att fler behöver anställas. Samtidigt vet vi att även kvaliteten kommer att behöva förbättras, vilket tillsammans med avfolkningen på landsbygden kommer att leda till att personalförsörjningen inom de offentliga välfärdstjänsterna på landsbygden sätts under press.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor

TCO har studerat denna fråga närmare i en rapport som publicerades förra hösten. Rapporten visar att det kommer att råda brist för flera yrkeskategorier inom välfärden. Framför allt kommer bristen på omvårdnadspersonal att vara stor, vilket beror på att antalet äldre ökar och det därmed blir en större efterfrågan på äldreomsorg. Uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, visar att 125 000 undersköterskor behöver anställas de närmaste tio åren.

Därför behöver regeringen tillsätta en personalförsörjningskommission med uppdrag att föreslå åtgärder och insatser för att klara personalförsörjningen inom välfärdssektorn i hela landet. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation 3.

I januari 2013 startade Arbetsförmedlingen ett praktikprogram där personer med nedsatt arbetsförmåga skulle få praktik på statliga myndigheter, något som förhoppningsvis i förlängningen skulle leda till fler anställningar.

De ansvariga på Arbetsförmedlingen var optimistiska och trodde att man skulle kunna skapa 2 250 praktikplatser, på längre sikt ännu fler. När praktikprogrammet granskades av medierna ett år senare konstaterades att endast 350 personer hade genomgått det. Av dem som klarat sin praktik hade bara 23 personer fått anställning på en statlig myndighet.

En avgörande orsak till det magra utfallet, både vad gäller antalet praktikplatser och antalet praktikanter som erbjudits anställning, är det faktum att Arbetsförmedlingen bara har lyckats skriva överenskommelser med ett fåtal myndigheter. Av de 370 myndigheter som finns i Sverige är det bara 48 som tecknat avtal.

Enligt Handisam, som samarbetar med Arbetsförmedlingen kring praktikprogrammet, ser myndigheterna fler hinder än möjligheter, vilket undergräver möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få en praktikplats och därmed i förlängningen en anställning.

Man kan som vänsterpartist konstatera att Arbetsförmedlingens praktikprogram hos statliga myndigheter för personer med funktionsnedsättning, som den förra regeringen initierade, har blivit en besvikelse.

För att praktikprogrammet ska fylla sin funktion - att ge deltagarna arbetslivserfarenhet från statliga myndigheter och därmed öka deras möjligheter till ett framtida arbete - krävs tydligare styrning från den nya regeringens sida.

De offentliga arbetsgivarna bör föregå med gott exempel när det gäller att erbjuda praktikplats och arbetstillfällen åt personer med funktionsnedsättning. Regeringen bör därför i sin styrning av de statliga myndigheterna begära att man tar fram mål för anställning av personer med funktionsnedsättning.

Om alla statliga myndigheter tog emot sex personer skulle målet om 2 250 praktikplatser nås. Detta är inte omöjligt - det krävs bara hårdare press på de statliga myndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

I dag ska vi behandla ett antal motioner från den allmänna motionstiden inom området statlig förvaltning och statistik. Motionerna tar upp frågor om effektiv statsförvaltning, staten som arbetsgivare, statens fastighetsförvaltning, lokalisering av statliga myndigheter, statens ägande i Akademiska Hus AB samt statistikfrågor.

Frågor om statlig förvaltning är mycket viktiga för oss. Staten och dess myndigheter måste vara föregångare och leva upp till det som riksdagen beslutar när det gäller verksamhet, regler och ekonomisk redovisning.

Departement, myndigheter och statliga bolag måste använda skattemedel på ett ansvarsfullt sätt, annars tappar medborgarna självfallet förtroendet för statsförvaltningen.

Riksdagen och dess utskott och myndigheter, såsom Riksrevisionen och ombudsmännen, har en mycket viktig kontrollmakt. Det borde kanske utvärderas och följas upp ännu mer än i dag.

I betänkandet vill utskottet understryka den långtgående delegering av de arbetsgivarpolitiska frågorna till myndigheter som senast slogs fast av riksdagen vid behandlingen av den förvaltningspolitiska propositionen 2010. Samtidigt anser utskottet liksom regeringen att det är angeläget att fler myndigheter tar emot praktikanter med funktionsnedsättning. Utskottet konstaterar att det praktikprogram inom statliga myndigheter som administreras av Arbetsförmedlingen startade i början av 2013 och ska bedrivas under minst tre år. Utskottet anser därför att det i nuläget inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder.

Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen för 2015 anger att kommunerna står inför omfattande generationsväxling och att det är angeläget att staten bidrar i den processen, så att den kan ge kunskap och kompetens för att hålla uppe kvaliteten i den kommunala verksamheten. Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att noga följa effekterna av generationsväxlingen men anser inte att det i nuläget finns anledning till ytterligare åtgärder.

Varje myndighet får besluta om sin egen lokalförsörjning inom ramen för vad bland annat regeringen beslutar i fråga om lokalisering enligt förordningen om statliga myndigheters lokalförsörjning. Men regeringens inriktning är att myndigheter som behöver vara lokaliserade i Stockholm bör pröva om delar av verksamheten kan lokaliseras till en annan plats och att utgångspunkten är att nya myndigheter i första hand bör lokaliseras utanför Stockholms län. Mot bakgrund av detta anser utskottet att det finns goda förutsättningar för att lokaliseringen av statliga myndigheter kan spridas utanför Stockholms innerstad.

Herr talman! Riksdagen godkände hösten 2013 uppdraget för Akademiska Hus AB. En del i uppdraget är att verka för en långsiktig utveckling av universitets- och högskoleområden, de så kallade campusområdena. I budgetpropositionen för 2015 görs det möjligt för Akademiska Hus att äga, utveckla och förvalta studentbostäder. Studentbostäder är en del av en långsiktig utveckling av campusområdena. I detta sammanhang vill vi lyfta fram att Akademiska Hus tillsammans med lärosäten, kommuner och externa bostadsaktörer planerar 11 000 ytterligare studentbostäder. Det är mycket positivt. Eftersom Akademiska Hus ska följa upp och redovisa vilka åtgärder som vidtas för fler studentbostäder finns det enligt utskottet goda förutsättningar för riksdagen att även framöver följa utvecklingen på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor

Herr talman! När det gäller statistiken: Det statistiska underlaget om utbetalningar av bistånd är redan tillfredsställande. Sedan 2012 samlas det in uppgifter om ekonomiskt bistånd som redovisas månadsvis på kommunnivå. Statistiken avser ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd och bistånd för livsföringen i övrigt. Statistiken är uppdelad efter kön, inrikes- respektive utrikesfödd, hushållstyp, försörjningshinder och kommun, och den grundar sig på individuppgifter som Statistiska centralbyrån samlar in på uppdrag av Socialstyrelsen. Sedan 2012 samlas det alltså in uppgifter om ekonomiskt bistånd som redovisas månadsvis på kommunnivå. Utskottet konstaterar liksom tidigare att det statistiska underlaget om utbetalningar av bistånd redan är tillfredsställande.

Herr talman! Min motion och mitt anförande här har till huvudsyfte att skicka med ett viktigt budskap till de fortsatta beredningar som pågår i Regeringskansliet. Det mesta är ju under utredning och begravt i olika beredningar eller utredningar.

Det har gjorts många utredningar om statens fastigheter och förvaltningen av dessa. Men det får väldigt lite genomslag. Jag vill lyfta fram något som jag tycker är särskilt viktigt. Det är den regionala samordningen av förvaltningen.

Ska man få en riktigt effektiv förvaltning bör man se över de regionala indelningarna. Det finns i dag i små, begränsade områden upp till tre statliga verk som förvaltar olika hus inom det lilla området. Det är kostnadsdrivande och inte särskilt effektivt. Jag tycker inte att utskottet trycker tillräckligt hårt på samordningsmöjligheterna i det betänkande som är lagt.

Jag kan ta ett exempel. Det är Rosersberg. Det ligger i Sigtuna kommun. Där finns Fortifikationsverket som förvaltar ett övningsfält och utbildningslokaler för försvarets hundtjänstenhet. Rosersbergs slott och gamla räddningsskolan ligger där. De förvaltas av Statens fastighetsverk. Lokalerna utnyttjas av polisen. Storbodaanstalten, som ligger där, förvaltas av Specialfastigheter och nyttjas av Kriminalvårdsstyrelsen.

Det är ett litet, begränsat område där man gör samma saker. Förvaltningen är ganska liten. Detta borde man kunna gör betydligt mer effektivt. Det tror jag säkert att ni inser.

Ett exempel beträffande markskötseln: Det talades tidigare om upphandlingar. Man ordnar markskötseln genom upphandlingar på tre olika ställen. Man gör sina förfrågningsunderlag och viktar olika på olika ställen. Den ena kör här och den andra där.

Det finns stora samordningsvinster att göra här. Det borde man trycka på tydligare, så att man styr förvaltningarna lite tuffare än vad som har gjorts tidigare. De tar sig för stora friheter. Man skulle kunna säga att de inte är tillräckligt trogna mot de förslag som kommer härifrån. Man låter det glida undan, och så går det några år igen, och så kommer det en ny utredning.

Det finns också ett antal myndigheter som förvaltar sina egna fastigheter. Jag vill inte säga att det är dåligt, men man kan fundera. För att ta ett exempel: Swedavia är väldigt dyrt med sina tjänster och faktureringar mot andra statliga myndigheter. När man tittar på det och jämför finns det anledning att fundera över om det är rimligt, när man skickar fakturor till varandra.

Statlig förvaltning och statistikfrågor

Jag har framför allt budskapet: Se över den regionala indelningen!

Dessa fastighetsförvaltningar finns över hela Sverige. Specialfastigheter, Fortifikationsverket och så vidare finns överallt i Sverige, och var och en sysslar med sitt. Tittar man lite noggrannare är det lite kul att se, herr talman: Som skäl för att de ska göra det sägs det till exempel att man har ett museum eller har en viss typ av lokaler och så vidare och tror att det skulle vara någon specialkompetens. Ja, det skulle det kunna vara. Men tittar man lite djupare ser man ofta att de går till samma konsultupphandling. De har alltså inte den kompetensen. Fortifikationsverket har oerhört stor kompetens, och det har de andra också. Men detta är väldigt kostnadsdrivande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)