Anf. 15 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Debatten handlar om Riksrevisionens granskning av just Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli huvudmän.
Granskningen ger vid handen att det finns en del övrigt att önska. En del av detta har varit känt sedan tidigare.
Skolinspektionen föreslog i en skrivelse till regeringen redan i december 2010 att regleringen skulle ses över och tydliggöras i den del som avser påtagliga negativa följder på lång sikt för elever och kommuner, det vill säga att när Skolinspektionen ska behandla en ansökan om en nyetablering av fristående skola ska man inte bara titta på de kortsiktiga ekonomiska och organisatoriska effekterna utan också på de långsiktiga effekterna.
Resultatet av det arbetet är att ingenting har hänt. Regeringen har inte vidtagit några speciella åtgärder och har inte heller skrivit några tilläggsdirektiv, såsom önskats, till den friskolekommitté som i dag sitter och jobbar med många av de här frågorna.
Vad är då resultatet av det här? Ja, vi ser runt om i vårt land i dag att elever, lärare, rektorer och föräldrar meddelas av skolor, från en vecka till en annan, att skolorna från och med nästa termin inte kommer att finnas kvar.
Bakgrunden är att vi under en lång rad av år har lagt till skola, på skola, på skola, framför allt i gymnasieskolan, utan att det i grund och botten har funnits underlag för detta. Vi har i dag en överetablering när det gäller vår gymnasieskola som innebär att det finns väldigt många skolor men inte tillräckligt många elever.
Vad innebär då det här för eleverna? Ja, det finns många konkreta exempel på det. I dag rapporterar Sveriges Television om Landskrona praktiska gymnasium, som precis har meddelat eleverna att skolan från och med nästa termin inte kommer att finnas kvar. De får mitt i utbildningen söka sig någon annanstans. Det gäller såväl de elever som går första året som de som går andra året.
Jag förstår naturligtvis hur Praktiska gymnasiet resonerar. De resonerar utifrån sina perspektiv, utifrån vad som är lönsamt och vad som inte är lönsamt. Går det här att få ihop eller inte? Men det är klart att det drabbar elever, föräldrar, lärare och rektorer. Det drabbar också den kommun, Landskrona, där man har etablerat sig. Till skillnad från de fristående skolor som i hög grad har etablerat sig utan att det egentligen har funnits elevunderlag har kommunen alltid skyldigheten att tillgodose elevernas behov av utbildning i grundskolan, där det är obligatoriskt, men faktiskt också i gymnasieskolan.
Resultatet i det här specifika fallet beskrivs på Sveriges Television så här: För många av de elever som går frisörutbildningen på Landskrona praktiska gymnasium blir det extra tufft. Det finns nämligen ingen annan frisörutbildning i Landskrona som de skulle kunna flytta över till.
Då blir frågan: Vad ska de göra? En av eleverna får frågan från Sveriges Television, hur hon ser på det hela. Det är Nicole Magnusson, som i dag är elev och ska gå ut andra året på Landskrona praktiska gymnasium. Hennes svar är: Det ser väldigt dåligt ut. Det blir svårt att komma in någon annanstans i trean.
Då blir min fråga till regeringens företrädare, de partier som i den här kammaren företräder regeringen: Vad är ert råd till Nicole Magnusson? Vad ska hon göra? Ska hon flytta från Landskrona? Och i så fall: Hur långt ska hon flytta för att kunna fullfölja sin utbildning? För någon frisörutbildning finns inte.
Fru talman! Man skulle kunna tro att det här är ett fenomen som inte har påtalats, att det här är någonting nytt, någonting som vi inte har sett tidigare. Men faktum är att frågan om vem som ska ha ansvar för och inflytande över elevernas utbildning egentligen har varit en omdiskuterad fråga i svensk politik under de senaste 20 åren, ända sedan vi via en proposition till den här kammaren fick det här friskolesystemet.
Missförstå mig inte. Socialdemokraterna ser ett stort värde i att vi har en mångfald. Vi är stora tillskyndare av seriösa aktörer som vill bedriva skolor och ser långsiktigt på det hela, inom både grundskolan och gymnasieskolan. Men det regelverk vi har haft i 20 års tid har inte bara främjat de seriösa aktörerna.
Nu tittar Friskolekommittén igenom det. Jag hoppas att Friskolekommittén kan komma fram med förslag som gör att vi förändrar det här systemet så att eleverna får rätt till den utbildning de har. Men när det gäller just den fråga som handlar om vem som ska garantera och vem som ska se till att eleverna får gå en långsiktig utbildning - det är en fråga som också kommer fram i den här skrivelsen - menar vi att det egentligen inte är Skolinspektionens fel. Jag tror att regeringen har rätt i den meningen. Det är inte Skolinspektionen som gör fel i det här läget, det som Riksrevisionen påpekar om långsiktighet, utan så ser regelverket ut. Därför måste också regelverket förändras. Det är mot bakgrund av det som jag yrkar bifall till reservation nr 1 från Socialdemokraterna. Där skriver vi just att vi menar att kommunernas inflytande över nya fristående skolors etablering behöver stärkas. Man ska ha ett avgörande inflytande. Och vi ska ställa krav på att det finns ett samarbetsavtal mellan de fristående skolorna och kommunen innan de etablerar sig.
I ett sådant samarbetsavtal skulle man till exempel kunna reglera den situation som nu uppstår i Landskrona. Om skolan lägger ned, var ska vi då göra av eleverna? Vem ska finansiera deras fortsatta utbildning, och hur ska det ske? Då behöver vi inte hamna i det läge som vi har i dag. Det är inte bara Nicole, utan det är många elever som i dag får beskedet att deras skola inte kommer att finnas till hösten, och de vet inte riktigt vad de ska göra.
Just nu räknar vi med att åtminstone ett tiotal, kanske ett tjugotal, gymnasieskolor kommer att göra precis som Landskrona praktiska gymnasium, nämligen meddela sina elever, lärare och rektorer att de ska lägga ned.
Då återkommer jag till min fråga till Alliansens företrädare: Vad ska Nicole och de andra eleverna göra om inte den utbildningen finns i den kommun där de i dag går? Ska de flytta, eller ska de börja om från ettan igen?
(Applåder)