Sekretess i det internationella samarbetet

Konstitutionsutskottets betänkande 2013/14:KU6

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 21 november 2013

Beslut

Ny sekretessregel för myndigheter vid internationellt samarbete (KU6)

Sekretessreglerna ändras från den 1 januari 2014. Syftet är att svenska myndigheter ska kunna uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt så att Sverige ska kunna delta i internationella samarbeten.

Ändringen gäller uppgifter som en svensk myndighet utbyter med utländska myndigheter på grund av bindande EU-regler eller internationella överenskommelser som har ingåtts av EU eller godkänts av riksdagen. För sådana uppgifter ska sekretess gälla om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det samarbete som avtalet gäller försämras om uppgiften skulle röjas.

Regeringen betonar att den nya sekretessbestämmelsen inte ska påverka Sveriges höga ambitionsnivå vad gäller offentlighetsprincipen. Det är bra, tycker Konstitutionsutskottet, som har förberett riksdagens beslut. Sverige måste även i fortsättningen slå vakt om de svenska öppenhetstraditionerna i sina internationella kontakter, anser utskottet.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:KU6 (pdf, 530 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

1 motion, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2012/13:192 Sekretess i det internationella samarbetet

Motioner från ledamöterna

Sekretess i det internationella samarbetet Motion 2013/14:K1 av Peter Eriksson m.fl. (MP)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2013-10-24
Justering: 2013-11-07
Betänkande publicerat: 2013-11-12
Trycklov: 2013-11-12

Reservationer 1
Betänkande 2013/14:KU6

Alla beredningar i utskottet

2013-10-24, 2013-10-17

Ny sekretessregel för myndigheter vid internationellt samarbete (KU6)

Regeringen föreslår ändringar i sekretessreglerna från den 1 januari 2014. Syftet är att svenska myndigheter ska kunna uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt så att Sverige ska kunna delta i internationella samarbeten.

Konstitutionsutskottet tycker det är bra att regeringen betonar att den nya sekretessbestämmelsen inte ska påverka Sveriges höga ambitionsnivå vad gäller offentlighetsprincipen. Sverige måste även i fortsättningen slå vakt om de svenska öppenhetstraditionerna i sina internationella kontakter, anser utskottet.

Utskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2013-11-20

Webb-tv Debatt om förslag: Sekretess i det internationella samarbetet

20 november 2013
Debatt om förslag 2013/14:KU6

Dokument från debatten

2013-11-20

Protokoll för debatten

Peter Eriksson (MP)

Anf. 107 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Sverige har i några avseenden bidragit till världen med reformer som stärkt våra samhällens effektivitet och minskat risken för korruption. Det största bidraget, det som spritts mest, handlar nog om JO-ämbetet, Justitieombudsmannen. Sverige var först, men i dag är det systemet spritt över nästan hela världen. Andra viktiga samhällsreformer som vi har bidragit med är offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Offentlighetsprincipen återfinns i tryckfrihetsförordningen. Den har liksom JO en lång historia. Redan 1766, herr talman, antog den svenska riksdagen tryckfrihetsförordningen där man genom en lång rad mycket detaljerade regler drev fram en hög grad av öppenhet och rätt för medborgarna att ta del av allmänna handlingar. Dessa regler har tjänat Sverige mycket väl och är en av förklaringarna till att vi har en relativt låg grad av korruption, god effektivitet och god tilltro till myndigheternas sätt att fungera. År 2016 har riksdagen tänkt att vi ska fira 250-årsjubileum av denna svenska innovation, på tillskyndan av konstitutionsutskottet. Tyvärr kan det bli med smolk i glädjebägaren. Det är vanligt att riksdag och regering beslutar om begränsningar i öppenheten genom att besluta om sekretess i vissa ärenden. Det är till och med mycket vanligt enligt KU:s egna undersökningar. Men då handlar det om att tälja med kniv i kanten på en stor kaka. I dag är det fråga om ett rejält yxhugg för att minska offentlighetsprincipens räckvidd. I dag debatterar vi en helt ny sekretessbestämmelse som ska gälla över alla myndigheter med någon internationell verksamhet, det vill säga de allra flesta. Regeringen och Socialdemokraterna vill dela ut nya fina hemligstämplar till svenska myndigheter. Det ska bli betydligt enklare att sekretessbelägga uppgifter och handlingar om de på något sätt är kopplade till EU eller andra länder genom olika former av avtal. Majoriteten av våra nya lagar kommer i dag från EU-maskineriet. En huvuduppgift för många av våra myndigheter handlar om att delta i kommittéer och annat arbete i unionen. Det räcker om någon på myndigheten kan anta att möjligheten att delta i det aktuella samarbetet försämras för att en hemligstämpel ska kunna tas fram. Ett telefonsamtal och att någon i kommissionen, rådet, någon annan EU-myndighet eller något annat EU-land kanske tycker att det inte är bra att uppgiften kommer ut så räcker det. Man behöver inte vara statsvetarprofessor för att förstå att många myndigheter kommer att välja den enkla vägen med en hemligstämpel i stället för att ta konflikten för öppenhet. Den nya bestämmelsen öppnar för godtycke och slentrianmässiga beslut. Det blir i praktiken omöjligt för en domstol att överpröva beslutet eller för en journalist att bevisa att beslutet är fel. När vi blev medlemmar i EU följde det efter en omfattande diskussion kring den svenska öppenheten. Risken som då diskuterades var att EU skulle tvinga ned den svenska offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Nu har vi varit medlemmar i 18 år och det tycks ha fungerat, om än med gnissel ibland. Svenska myndigheter tvingas lyfta frågan om öppenhet, och det gillar naturligtvis inte alla. Men det förslag som ligger på bordet innebär att vi kapitulerar. Granskningen av makten kommer att begränsas. Korståget för öppenhet, som vi skulle rida ut på, är uppenbarligen över och ersätts av att vi i stället delar ut hemligstämplar som kan användas helt godtyckligt. Det är tragiskt och ett svek mot den kunskap och erfarenhet som 247 års offentlighetsprincip har gett Sverige. Nu kommer regeringsföreträdarna och socialdemokraterna att säga att presumtionen kommer att vara öppenhet. Det står i KU:s betänkande. De kommer också att säga Sverige ska fortsätta att slåss för offentlighetsprincipen. Men tyvärr blir det här mest munväder. För samtidigt delar de med den andra handen ut nya hemligstämplar. Och den som läser lagen ser ingenting om öppenhet. Där står bara om den ökade sekretess som nu blir möjlig att använda. Dagens lagförslag är inte ett EU-direktiv. Det är inte ett krav från Bryssel. Det är den svenska regeringens sätt att kasta in handsken i kampen för en öppnare, effektivare och mindre korrupt värld och union. Det finns flera andra alternativ som man i stället kunde ha valt. Vi hade kunnat fortsätta som tidigare där vi i enskilda fall fattar beslut om sekretess där det anses nödvändigt. Vi hade också kunnat anta ett lagförslag som är betydligt mindre omfattande och mer preciserat. Men i regeringens proposition klarar man inte av att definiera problemet som man är ute efter att lösa. Vi har inte fått några tydliga väl definierade skäl för förslaget, och det är antagligen också skälet till den stora yxa man valt för att lösa frågan med. Jag yrkar bifall till reservationen, det vill säga avslag på utskottets förslag.

Helene Petersson i Stockaryd (S)

Anf. 108 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Var gång riksdagen antar en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen innebär det en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Det måste vi vara klara över. Det ska vi hantera med försiktighet och ödmjukhet. Vad är det då som gör att vi från Socialdemokraterna ändå föreslår riksdagen att anta denna proposition? Sverige har alltid varit en del av det internationella samarbetet. För oss är det naturligt att kunna arbeta över gränserna, och det samarbetet har också ökat i och med inträdet i EU. Sverige har under lång tid tecknat avtal med andra stater eller ingått avtal med mellanfolkliga organisationer. Det är för oss ett naturligt sätt att samarbeta. Vi vet också att sekretessen ser olika ut i olika länder. Sverige har, och det ska vi fortfarande - trots det som Peter Eriksson säger - vara stolta över och slå vakt om, en mycket mer långtgående öppenhet när det gäller uppgifter som allmänheten har tillgång till än vad många andra länder och deras myndigheter har. Frågan om sekretess i detta sammanhang uppkommer när en myndighet i Sverige i ett samarbete får uppgifter från en utländsk myndighet eller ett annat utländskt organ på grund av ett avtal som riksdagen har godkänt eller en bindande rättsakt eller ett av EU ingånget avtal. Hade vi inte ingått avtalet, hade vi inte fått uppgifterna. Eller omvänt, en myndighet samlar in uppgifter för att överlämna till ett utländskt organ utifrån samma sorts avtal. Hade vi inte haft avtalet, hade vi inte samlat in uppgifterna. Det är alltså endast uppgifter som har med det ingångna avtalet att göra. Det är inga andra uppgifter som vi samlat in utifrån nationella uppdrag. Ett samarbete bygger på ömsesidigt förtroende. För att Sverige ska kunna delta i samarbetet inom EU eller i andra internationella samarbeten krävs det att svenska myndigheter kan uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt Har vi några alternativ till denna nya sekretessbestämmelse? Jo vi kan göra som tidigare, det vill säga att varje gång det skrivs ett avtal går riksdagen in i sekretesslagstiftningen och gör en förändring i lagen för att anpassa den till just det avtalet. Men jag ser en risk för att det kan bli ett större ingrepp i offentligheten än vad som är nödvändigt. Tittar vi på den översyn av offentlighets- och sekretesslagstiftningen som konstitutionsutskottet gjorde under våren ser vi att sedan EU-inträdet och till dess den tidigare sekretesslagen upphävdes gjordes 45 ändringsförslag utifrån direktiv, förordningar och konventioner. Det är både bestämmelser om absolut sekretess - där alltså meddelarfriheten inte har företräde framför tystnadsplikten - och om inskränkningar i rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. 2009 beslutades om en ny offentlighets- och sekretesslag på grund av att det behövdes en översyn och omarbetning för att lagstiftningen hade blivit så spretig att den knappast hängde ihop och hade blivit svåröverskådlig. Vi kan vara på väg dit igen om vi fortsätter. Sedan 2009 har 53 ändringar gjorts och av dem har EU:s rättsakter varit orsak till 20. KU är på tå när det gäller sekretess, men jag funderar på om de är andra utskotten det? Får vi mer öppenhet om vi låter varje ärende åsamka en ändring i lagstiftningen? Jag är inte så säker på det. Det kommer hela tiden förslag till samarbetsavtal eller frihandelsavtal till riksdagen för godkännande. Och de går till det utskott som hanterar sakfrågan. Av de 20 förändringar som gjorts i sekretesslagstiftningen har sju utskott varit inblandade. KU har berett två ärenden. Vi kan inte i dag säga exakt vad som kommer att sekretessbeläggas i framtiden, och det kan uppfattas som en osäkerhet. Men det finns några grundläggande delar i detta förslag som gör att vi socialdemokrater har tagit ställning för denna förändring. Lagen har ett rakt skaderekvisit, alltså ska offentlighet gå före sekretess. En noggrann prövning ska göras av myndigheten i varje enskilt fall. Här anser utskottet att någon form av uppföljning av hur lagen tillämpats bör göras. En annan del som gör att vi känner att lagen är väl avvägd är att meddelarskyddet, alltså rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, går före tystnadsplikten. Vi är av den uppfattningen att bestämmelsen fyller en funktion för att Sverige på ett bra sätt ska kunna delta i det internationella samarbetet. Om det krävs ett större sekretesskydd så kommer riksdagen även i fortsättningen att behöva ta ställning till de lagändringarna i varje enskilt fall. Sverige har starka grundläggande principer i grundlagarna om tryckfrihet och yttrandefrihet, och de öppenhetstraditionerna ska vi fortsätta att värna. Regeringen har som sin uppgift att tillsammans med riksdagen i alla sammanhang arbeta för en ökad öppenhet, inte bara i Sverige utan inom hela Europeiska unionen och i samarbete med länder utanför unionen. Med detta tillstyrker vi propositionen och därmed konstitutionsutskottets förslag i betänkande nr 6

Andreas Norlén (M)

Anf. 109 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Det internationella samarbetet i världen har sannolikt aldrig varit mer omfattande än nu. Världens länder samverkar såväl bilateralt som inom en rad internationella organisationer. Det är bra. Dialog och samverkan mellan världens länder om handel, brottsbekämpning, miljöskydd och en rad andra frågor gynnar oss alla. En sak som blir tydlig när man har kontakt med andra länder är att alla inte är som Sverige. Olika länder har olika utgångspunkter och ser på saker på olika sätt. Det är uppenbart på många områden. Ett av dem gäller hur man ser på offentlighet för handlingar som finns hos myndigheter. Vi har en stark offentlighetstradition i Sverige. Sedan lång tid ser vi det som en självklarhet att handlingar hos myndigheter på alla nivåer ska vara offentliga och därmed tillgängliga för medborgare och journalister som vill granska hur den offentliga makten utövas. Den traditionen bärs av en övertygelse om att största möjliga öppenhet är ett viktigt verktyg för att så många som möjligt ska känna sig delaktiga i samhällslivet, liksom för att motverka korruption och annat maktmissbruk. En sådan här offentlighetskultur saknas i många länder, där huvudregeln i stället är att handlingar hos offentliga myndigheter är hemliga om inte öppenhet är särskilt påbjuden. Det räcker att titta i kretsen av EU-medlemmar för att hitta många länder som inte har den starka offentlighetskultur som vi har. Det här har inneburit att Sveriges regering i många sammanhang när man har förhandlat om EU-lagstiftning liksom i förhandlingar om internationella avtal har behövt kämpa hårt för att få till stånd en så stor handlingsoffentlighet som möjligt på det aktuella området. Det handlar till exempel om situationen att myndigheter i de olika EU-länderna eller myndigheter i de länder som ingår ett visst avtal ska utbyta information med varandra. I dessa olika förhandlingar möter regeringen hårt motstånd från en del andra länder. Regeringen har också drivit på för att EU:s generella lagstiftning om handlingsoffentlighet ska bli så generös som möjligt. Även i det sammanhanget finns länder som drar åt ett helt annat håll. Vi har en stark offentlighetstradition i Sverige - den ska vi värna, och den ska vi vara stolta över. Regeringen driver hårt i internationella förhandlingar att uppgifter som utbyts mellan myndigheter i olika länder ska vara offentliga, men Sverige får inte alltid stöd av andra länder för dessa ståndpunkter. Därför kan resultatet av förhandlingarna bli att Sverige inte får gehör för sina krav på största möjliga öppenhet. När det gäller EU-lagstiftning kan vi bli nedröstade i ministerrådet. När det gäller internationella avtal kan det bli så att vi ställs inför valet att underteckna avtalet trots allt, eller att ställa oss vid sidan av för att vi inte är nöjda med offentlighetsreglerna i avtalet. Ofta är fördelarna med avtalet så stora att det är bättre att vara med, även om man inte fått precis som man vill. Det här medför att Sverige, genom EU-lagstiftning och internationella avtal som riksdagen eller EU har godkänt, har åtagit sig att hemlighålla viss information som Sverige kan komma att få från utländska myndigheter inom ramen för avtalet eller EU-lagen. För att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt avtalet eller EU-lagen måste det därför finnas bestämmelser i den svenska offentlighets- och sekretesslagen som gör det möjligt att skydda information som vi fått från utländska myndigheter. Det är oklart, och förmodligen osannolikt, att dagens bestämmelse om utrikessekretess ger ett tillräckligt skydd för dessa uppgifter. Lagstiftningen är inte tillräckligt tydlig, särskilt inte efter att Högsta förvaltningsdomstolen har tolkat bestämmelsen om utrikessekretess på ett sätt som gör att det i första hand är en handlings innehåll, inte varifrån den kommer, som ska avgöra om det föreligger sekretess eller inte. Därför har regeringen föreslagit att en ny bestämmelse ska införas i offentlighets- och sekretesslagen, och det är den vi debatterar här i dag. Den innebär att sekretess ska gälla för en uppgift som en myndighet har fått från ett annat land med stöd av en EU-lag eller ett internationellt avtal som EU eller riksdagen har godkänt, om det kan antas att Sveriges möjligheter att delta i samarbetet försämras om uppgiften lämnas ut. Det är inte fråga om automatisk sekretess. Varje gång någon begär att få del av en uppgift som en utländsk myndighet har lämnat till Sverige ska den svenska myndigheten själv bedöma om det skulle bli svårare för Sverige att delta i samarbetet om uppgiften lämnades ut. Dessutom ska, enligt regeringens förslag, meddelarfriheten gälla även beträffande sådana här uppgifter. Det innebär att myndighetsföreträdare utan att riskera påföljder kan berätta för journalister om innehållet i handlingarna. Regeringen har alltså gjort sekretessbestämmelsen så mjuk som möjligt. Den är konstruerad med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att öppenhet är huvudregel och sekretess gäller bara om skadan är sannolik, samtidigt som meddelarfriheten bevaras. Bestämmelsen är också så tydligt avgränsad som möjligt. Den gäller enbart uppgifter som Sverige har fått från utländska myndigheter inom ramen för EU-lagstiftning eller internationella avtal. Det är uppgifter som Sverige inte hade haft tillgång till om det inte hade funnits något internationellt samarbete. Vi kan förstås välja att inte delta i internationella samarbeten. Då har vi inget problem. Då är vi inte bundna av sekretessregler i några avtal. Men då får vi inte heller del av några uppgifter från utländska myndigheter, och i det läget finns inte heller några uppgifter att lämna ut till allmänheten. Den kritik som har förts fram av Peter Eriksson här i talarstolen är grovt överdriven och populistisk. Det är inte alls fråga om en så långtgående inskränkning av offentlighetsprincipen som han vill ge sken av. Detta är en nyanserad lagstiftning. Regeringen har gjort en nyanserad bedömning. Det behövs en sekretessbestämmelse, eftersom vi inte alltid får som vi vill och eftersom det trots allt är bättre att samarbeta än att inte samarbeta - även om man inte alltid får som man vill. Peter Erikssons sätt att resonera är ungefär som om Zlatan skulle säga till Ronaldo: Vi spelar gärna fotboll med er. Men vi tycker inte att Fifas regler för fotboll är något vidare, så vi har hittat på egna regler i stället. Vi kommer bara ut på planen om ni accepterar det vi har kokat ihop. Med det resonemanget skulle Sverige inte få spela så många internationella matcher. På samma sätt är det med annat internationellt samarbete. Man är med och påverkar och ska vara tuff när man förhandlar, men man kan inte alltid få precis som man vill. Vi tycker att man ska kunna samarbeta ändå. Det finns ett brett stöd i Sveriges riksdag för den hållningen. Regeringen har gjort en nyanserad bedömning. Bestämmelsen är väl avgränsad och så mjuk som möjligt, helt i linje med den svenska öppenhetstraditionen. Jag yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Peter Eriksson (MP)

Anf. 110 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag tror att ett skäl till att diskussionen har varit så liten kring det här lagförslaget med förändringen av offentlighetsprincipen med den nya sekretessbestämmelsen är att många kanske inte tror att ändringen är så omfattande som den riskerar att bli. Andreas Norlén verkar också vara inne på den linjen, att det egentligen bara handlar om papper och uppgifter som vi annars inte skulle ha fått del av. I så fall måste man kunna hävda att det här inte har fungerat under de 18 år vi under ett internationellt avtal har varit medlemmar i Europeiska unionen. Det har inneburit att svenska myndigheter inte har fått del av handlingar och att den svenska regeringen inte har kunnat sköta det svenska medlemskapet i EU. Är det verkligen på det sättet?

Andreas Norlén (M)

Anf. 111 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Peter Eriksson vill som vanligt vara lite godare än vi andra och lite mer för öppenhet än vi andra. Det är inte på det sättet. Det är inte så att den hållning Peter Eriksson står för är mer svensk än den hållning som vi andra står för. Vi värnar alla i den här riksdagen Sveriges öppenhetstradition. Vi värnar alla rätten för medborgarna att ta del av handlingar som finns hos svenska myndigheter. Vi värnar alla rätten att meddela uppgifter till journalister. Det är ett gemensamt åtagande som vi har i alla partier och som Sveriges regering, oavsett sammansättning, har stått upp för i förhandlingar i internationella sammanhang, i EU och i andra konstellationer. Vad detta lagförslag innebär är att man skapar en tydligare reglering än den vi har i dag. Dagens bestämmelse om utrikessekretess är inte tillräckligt tydlig. Det är oklart om den innebär att vi lever upp till våra internationella åtaganden. Det är därför det behövs en ny bestämmelse. Som jag sade i mitt anförande har det inte minst blivit tydligt efter Högsta förvaltningsdomstolens avgörande på området. Det är ganska uppenbart att det behövs ett förtydligande. Ett förtydligande innebär att rättssäkerheten stärks, inte att den försvagas. Det blir enklare att avgöra i vilka fall sekretess ska gälla och i vilka fall sekretess inte ska gälla. Det här är en förbättring. Peter Eriksson tar i från tårna för att skapa skräckbilder om vad det här kan innebära. Jag vill påstå att det är kraftigt överdrivet. Jag skulle vilja fråga Peter Eriksson varför han anser att Sverige inte ska lagstifta på ett sätt som gör att vi lever upp till våra internationella åtaganden.

Peter Eriksson (MP)

Anf. 112 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag vill att talmannen ska notera att Andreas Norlén inte svarade på frågan. Jag ställde frågan om den svenska regeringen inte har klarat av det svenska EU-medlemskapet och om den inte fått de handlingar som har berörts eller de dokument och uppgifter som svenska myndigheter behöver för att fungera i Europeiska unionen. Andreas Norlén svarade inte på den frågan.

Andreas Norlén (M)

Anf. 113 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Jag tycker att jag var ganska tydlig i mitt svar. Vi har haft en ordning under lång tid som har byggt i huvudsak på utrikessekretess och på lagstiftning om enskilda internationella åtaganden i enskilda fall. Regeringen har nu kommit fram till att den ordningen inte är till fyllest. Vi behöver göra förtydliganden av lagstiftningen för att Sverige på ett rättssäkert och tydligt sätt ska leva upp till sina internationella åtaganden. Det är det förslaget som nu föreligger och som en bred majoritet i kammaren står bakom. Det är enbart Peter Eriksson som gör en annan tolkning och menar att man borde göra det här på ett annat sätt. Jag tycker att det är rätt tydligt att Peter Eriksson vill att Sverige ska vidhålla sina egna spelregler, även i ett läge där vi till följd av internationellt samarbete behöver jämka mellan oss och andra. Regeringen har ett ansvar för att driva öppenhetsfrågorna hårt och ambitiöst och gör också det. Men man får inte alltid som man vill, och det är därför den här lagstiftningen behövs.

Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 114 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Den svenska offentlighetsprincipen är unik. Den har vi diskuterat flera gånger här i kammaren. Den är en grundbult i vårt demokratiska system. Den ska ge alla människor, alla medborgare och alla medier möjlighet att delta i och utveckla det politiska samtalet. Medierna kan granska vad som sker i maktens korridorer, och alla ska ha möjlighet att ta del av allmänna handlingar. Medlemskapet i EU och ett utökat internationellt samarbete har medfört inskränkningar av vår offentlighetsprincip, och många förändringar har gjorts genom åren i vår lagstiftning. Det har vi också hört från talarstolen tidigare. Det här ärendet handlar om hur de offentlighetsinskränkningar som är resultat av EU-rättsakter eller internationella avtal ska hanteras. Man kan i princip agera efter två linjer. Antingen gör vi ändringar i sekretesslagstiftningen vid varje enskilt tillfälle - så har vi gjort hittills - eller också sammanför vi vissa sekretessgrunder i en gemensam paragraf i offentlighets- och sekretesslagen och tar specifika beslut endast när det är starkare sekretess och inskränkningar i meddelarfriheten som gäller. Med allt fler internationella avtal och djupare samarbete med andra länder som har en helt annan syn på offentlighetsprincipen än Sverige har det genomförts många förändringar, som jag sade inledningsvis. Det gjorde att vi 2009 antog en ny offentlighets- och sekretesslag, bland annat för att kunna göra lagen överskådlig och systematisera det lappverk som den hade blivit av alla gjorda ändringar. Från att den antogs 2009 och fram till den 31 december 2012 har det gjorts ungefär 80 ändringar i lagen, och 20 av dem baserar sig på EU-rättsakter. I de allra flesta fall har en totalt enig riksdag stått bakom dessa ändringar. Vi hade en votering här i kammaren angående införande av stark sekretess och inskränkningar av meddelarfriheten när det gällde genomförande av EU-direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Det är, vad jag kan påminna mig, det enda tillfälle då offentlighetsinskränkningar förorsakade av EU-rättsakter väckt någon som helst diskussion här i kammaren - under den senaste mandatperioden, förstås. Jag kan inte svara för hur det var innan; det kommer jag inte ihåg alls, för jag satt inte och kollade. Det förslag som finns nu innebär en ny sekretessbestämmelse för uppgifter som svenska myndigheter får från utländska organ på grund av EU-rättsakter eller avtal som riksdagen godkänner - om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i just den rättsakten eller avtalet skulle försämras om uppgiften röjdes. Motsvarande sekretess ska gälla för uppgifter som en svensk myndighet samlar in för att lämna vidare till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Den svenska myndigheten ska göra en egen bedömning, precis som myndigheter gör i alla sekretessprövningar. De ska göra egna bedömningar, och utgångspunkten är offentlighet. Det är också så att den här sekretessgrunden inte ska bryta mot den svenska meddelarfriheten. Vi ser alltså två olika principer och två olika sätt att hantera de inskränkningar av offentlighetsprincipen som en del av EU-rättsakterna och de internationella avtalen ger upphov till. Båda varianterna har sina fördelar och sina nackdelar. Fortsätter vi att vid varje tillfälle göra en förändring av offentlighets- och sekretesslagen riskerar vi att snabbt få en oöverskådlig lagstiftning igen. Det skulle också kunna finnas en risk att vi blir lite slarviga och kanske inför starkare begränsningar än nödvändigt - att vi helt enkelt inte blir tillräckligt observanta på frågor som kommer ofta. Så kan man tänka. Med det nya förslaget skulle man också kunna tänka sig att det blir fler och fler EU-rättsakter och avtal som innehåller offentlighetsbegränsningar utan att vi uppmärksammar det eller tycker att vi behöver ta upp det på nytt här i kammaren eftersom vi redan har en begränsning av vår lagstiftning som tillåter sekretessbeläggande av handlingar. Vi har diskuterat det här fram och tillbaka i Vänsterpartiet, och vi har diskuterat de olika lagstiftningsvägar man kan välja. Utifrån den risk som vi kan se finns att det liggande förslaget skulle kunna innebära försämringar i offentligheten som vi inte kan överblicka ordentligt kommer vi i voteringen i morgon att rösta för Miljöpartiets reservation. Vår uppfattning är att det är viktigt att de förändringar som görs inom sekretesslagstiftningen blir tydliga. Därför vill vi att vi fortsätter med den ordning vi har, där eventuella ändringar i och inskränkningar av offentlighets- och sekretesslagen görs i samband med att nya EU-rättsakter eller avtal antas här i riksdagen.

Börje Vestlund (S)

Anf. 115 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Det är lite av en premiär för mig i dag - jag har nog aldrig deltagit i en debatt med konstitutionsutskottet förut, men någon gång ska ju vara den första. Jag har begärt ordet i den här debatten eftersom det finns två saker att tänka på när man hanterar lagstiftning. Den ena är de principiella frågorna, och det är dem ni hanterar så bra i konstitutionsutskottet. Den andra är hur det fungerar i verkligheten. De skiljer sig åt lite grann i de här sammanhangen. Jag som kommer från näringsutskottet och även har många års erfarenhet av EU-nämnden kan konstatera att verkligheten inte alltid är som principerna behöver vara. Världen är inte så funtad som Sverige är. Man har inte den öppenhetslagstiftning och de tydliga regler om detta som man har i Sverige. När vi då kommer till de här förhandlingarna som vi ska ingå i, ska vi vara med över huvud taget, eller ska vi stå utanför? Om vi inte får igenom detta, vad ska vi då göra? Låt mig ta ett par exempel. När det gällde det ganska omdiskuterade och numera nedröstade förslag som gick under benämningen Acta-avtalet gick det under diskussionerna hur mycket rykten som helst. Det var alltifrån att man varje gång man passerade en tull skulle vara tvungen att lämna ifrån sig sin mobiltelefon - som om man kunde tömma den på all information - till att de olika staterna skulle kunna göra både det ena och det andra. Vi som satt i näringsutskottet visste att det här bara var rent snack eftersom vi hade fått information om det i näringsutskottet. Men det var naturligtvis ingenting vi under pågående förhandlingar kunde gå ut med. Däremot var den viktiga principen att den svenska regeringen och den svenska riksdagen gemensamt stod bakom att man skulle driva linjen att förhandlingarna skulle bedrivas öppet. Det tycker jag ska vara poängen i det här. Ställdes det några krav från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, när man skulle dela ut förhandlingsmandatet från EU:s länder när det gällde frihandelsavtalet med USA, om att det skulle finnas en öppenhet? Nej, det gjordes inte. Varför gjorde man inte det? Det var helt enkelt så att det var regeringens ståndpunkt att det skulle vara så stor öppenhet som möjligt. Det var regeringens uppfattning. Det ska vara någonting som man bedriver öppet. Det är så både tidigare regeringar och den här regeringen har bedrivit den här typen av verksamhet, det vill säga man kräver öppenhet. Får man inte det finns det två vägar att gå. Ska man avstå från att vara med? Nej, det vill vi faktiskt inte. Handelsavtal är någonting som vi vill ingå. Det tror jag att vi är överens om i den här kammaren. Vad ska man då göra? Hur ska man hantera det här? Ja, man kan naturligtvis, som man säger här, ge sekretess i varje enskilt fall. Men vad blir då skillnaden? Jag tycker att det finns en stor poäng med detta? Det är att vi i utskotten kan få fortlöpande information om vad de här avtalen innehåller. Redan i dag kan vi konstatera, när det gäller frihandelsavtalet med USA, att det är väldigt många rykten i svang. Jag vet inte om det är rätt eller fel. Jag kan bara konstatera att det återigen är ganska fantasifulla rykten kring det här handelsavtalet. Herr talman! Jag tycker också att man måste väga in de praktiska delarna när det gäller att förhandla på internationell nivå. Det finns säkert många principiella saker att göra, men saker och ting måste också gå att hantera praktiskt. Hittills har regeringarna - inte bara den här regeringen - klarat det. Men det är ändå så att det måste fattas ett eget beslut i varje enskilt fall. När man har suttit i EU-nämnden kan man konstatera att vi får en hel del sekretessbelagda handlingar från Utrikesdepartementet. Man trodde att man skulle få läsa statshemligheter eller någonting som är väldigt hemligt. I verkligheten är det sådant som har meddelats på nyheterna redan innan vi kommer dit. Man kan fundera på hur den här stämpeln används. Men när det gäller de här pågående förhandlingarna är det ingen tvekan om att det är någonting som man internationellt sett anser ska vara hemligt. Vi kan ta del av dem, bland annat med stöd av den här regeln. Därför är jag lite förundrad över upprördheten från Miljöpartiet och Vänsterpartiet kring de här frågorna. Det är ingen ändring i sak, men det är hela tiden så att vi har möjlighet att få del av handlingarna i parlamentet. Jag tycker att det här är en förbättring jämfört med den tidigare hållningen där allting var, så att säga, hemligstämplat under hela förhandlingstiden. Med glädje yrkar jag bifall till regeringens proposition.

Peter Eriksson (MP)

Anf. 116 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Då ska jag förklara varför jag tycker att det här är ett problem - jag ska försöka i alla fall. Det som jag ser som en mycket stor risk med det här är att det blir mycket mer omfattande sekretess än vad det hade blivit med det system som vi redan har i dag. De här formuleringarna i sekretessbestämmelsen har nämligen en räckvidd som når långt utöver de avtal som du diskuterar just nu. De når också till en väldigt stor del av hela EU-samarbetet. Därför berör de också myndigheter, dokument och uppgifter som har en mycket större räckvidd än vad du talar om när du talar om de här internationella frihandelsavtalen. Problemet är om svenska myndigheter börjar agera som du menar att Utrikesdepartementet gör. Jag tror att många av oss som sitter i konstitutionsutskottet har märkt att det finns problem med hur man hanterar sekretesstämpeln på Utrikesdepartementet. Börjar det sprida sig genom att man får mycket lättare att sätta hemligstämpel på dokument, handlingar och uppgifter runt om i svenska myndigheter vore det en väldigt olycklig utveckling. Det är den utvecklingen som jag är rädd för och som jag inte tycker att det finns särskilt mycket spärrar för i det här lagförslaget.

Börje Vestlund (S)

Anf. 117 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag delar inte den uppfattningen. Det vore bra om man i så fall kunde få fram exempel på vilka fall det här skulle vara, för det är faktiskt ganska mycket sekretess. Sedan tror jag att vi alla delar uppfattningen att hemligstämpeln på UD ibland kanske har använts lite väl flitigt, även när det gäller sådant som har varit väl känt av alla. Man kan fundera på varför de har gjort det i de här fallen. Jag tror att vi alla tycker att det ibland kan bli nästan lite komiskt. Men jag kan inte se i det här lagförslaget på vilket sätt det här skulle bli vidare och större än vad det i verkligheten är i dag. När det gäller utbytet mellan EU-länder, inte minst bland myndigheter, finns det även i dag ganska mycket som är sekretessbelagt, av det ena eller det andra skälet. Men missbrukas det är det naturligtvis en sak för riksdagen och konstitutionsutskottet att påpeka det. Och jag ser inte att den här lagstiftningen blir bredare för att man får detta på bordet.

Peter Eriksson (MP)

Anf. 118 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Då har jag inget mer att tillägga.

Tuve Skånberg (KD)

Anf. 119 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. Konstitutionsutskottets ordförande påminner mig om berättelsen om riksdagsledamoten som hittade ett kvarglömt manuskript på en bänk. Det var hans kollegas och meningsmotståndares manus. I marginalen stod det: Är argumentationen svag, höj rösten! Jag har nog inte hört ordföranden tala i det tonläget någon gång tidigare under den här mandatperioden. Peter Eriksson liknade sig vid en riddare beredd att rida ut i korståg. Ja, så föll faktiskt orden. Han använde vapenmetaforer i sitt tal. Han talade om yxhugg. Ja, han talar till och med om att han går mot den stora yxan. Då ser man livligt framför sig Peter Eriksson på en vit häst. Och så är det vi andra som står där med den stora yxan. Han talar om fina hemligstämplar och den enkla vägen med hemligstämpel. Och så varnar han för att vi öppnar för slentrianmässiga beslut. Han sammanfattar med att säga att regeringen kastar in handsken. I så fall är det märkligt att inte vi allesammans har sett det som han har sett. Han skakar om oss. Det kan man åtminstone se på Vänsterpartiet. Av någon anledning vänder Vänsterpartiet 180 grader under pågående debatt. Eller möjligen skedde det redan i morse i och med en artikel med Peter Eriksson i Svenska Dagbladet, där man målade upp Peter Erikssons ridande i det här korståget och där han visade att han förde den rättfärdiga kampen. Låt mig erinra mig när jag hörde ett tonläge likadant som detta. När var rösten så hög förra gången? Jag skulle vilja säga att det var i valrörelsens sista vecka. Då kan man höra sådana här tonlägen från mer än ett parti. Man kan höra hur människor tar i från tårna, precis som vår ordförande gjorde. Är det verkligen en valrörelse? Vad är det för korståg som Peter Eriksson rider ut i? Jag skulle vilja påstå att det är fara värt att det är hans kampanj för hans kandidatur till EU-parlamentet som vi såg början av. Det var det som den här debatten handlade om. Hade vi inte haft EU-valet är det sannolikt, menar jag, att Peter Eriksson hade valt ett betydligt lägre tonläge och kanske tillhört majoriteten. Jag är tämligen säker på att Vänsterpartiet då också hade gjort det. Vad handlar alltså det här om? Jo, det handlar om att alla beslut av samma slag tas en gång för alla i stället för att samma beslut tas om och om igen - ingenting annat. Det är så som vi har hört: Offentligheten har företräde framför sekretess. Det är ett rakt skaderekvisit. Låt mig för tydlighets skull läsa innantill i den lagtext vi ska anta vid nästa votering: "Sekretess i det internationella samarbetet 1 a § Sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs."

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 120 Karin Granbom Ellison (FP)

Fru talman! Jag har anmält mig till debatten för att jag vill framhålla och tydliggöra några saker. På flera ställen i betänkandet och i propositionen står det att Sveriges ambition att arbeta för mer öppenhet i det internationella samarbetet är hög och fortsatt ska vara det. Samtidigt måste man ta i beaktande att det finns länder som inte tycker som vi gällande långtgående offentliga handlingar. Vi kan konstatera att vi får svårare att få tillgång till uppgifter, eller inte alls får det, om vi inte kan visa att det finns sekretessbestämmelser för vissa uppgifter som vi kan få del av från andra länders myndigheter. Sveriges möjligheter att ingå internationella avtal kan alltså försämras eller helt omöjliggöras. Vi inför för dessa uppgifter ett rakt skaderekvisit. Det är den svagaste sekretessnivån och innebär att myndigheten, för att den ska kunna belägga uppgiften med sekretess och neka utlämnande, måste komma fram till att ett utlämnande leder till skada för Sverige. När det gäller meddelarfriheten har den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen inte företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Meddelarfriheten har alltså fått en starkare position i propositionen och i betänkandet än i departementspromemorian. Det här handlar om en förändring vi gör för att Sverige ska kunna delta effektivt i förhandlingar och samarbeten med andra länder. Vi ska fortsatt arbeta för en hög grad av offentlighet i internationella samarbeten, och våra svenska myndigheter uppmanas - ja, är skyldiga - även framöver att vid varje tillfälle då en handling begärs ut göra självständiga sekretessbedömningar och sträva efter öppenhet. Slutligen har utskottet sagt att vi ska återkomma till frågan i lämplig form för att följa upp hur sekretessbestämmelsen har tillämpats. Vi kan med detta konstatera att inte bara Peter Eriksson utan vi alla, trots vissa skarpa ord i denna debatt, värnar och värdesätter vår svenska offentlighet och öppenhet högt. Jag yrkar på godkännande av förslaget i betänkandet.

Per-Ingvar Johnsson (C)

Anf. 121 Per-Ingvar Johnsson (C)

Fru talman! Mycket har redan sagts i den här frågan. Jag vill konstatera att konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag om en ny sekretessbestämmelse som är till skydd för det allmännas intresse. Syftet är att säkerställa att svenska myndigheter ska uppfylla de internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt som krävs av oss, men endast i den utsträckningen att vi ska kunna få del av handlingarna. Annars ska det inte vara sekretess. Bestämmelsen innebär att den uppgift vi har fått från en annan myndighet eller ett utländskt organ ska vara en bindande rättsakt som gör att vi är förpliktigade att ha ett sekretesskydd för uppgifterna. Det innebär alltså att vi om vi ska kunna delta i det internationella samarbetet bör ha en sekretessregel. Vi utformar nu en regel som gör att vi inte för varje akt måste utforma en ny sekretessregel. Det är ett sätt att besluta det. Det som är särskilt viktigt i det här fallet är att det ska göras en prövning i varje enskilt fall. För varje handling ska det göras en prövning, och prövningen ska visa att vi annars inte skulle ha fått del av den och inte kunnat delta i samarbetet. Annars är det inte sekretess. Prövningen ska alltså göras vid varje tillfälle - vi ska inte dela ut sekretesstämplar som kan användas i större utsträckning än vad man har gjort tidigare. Visst, det är en generell bestämmelse, men fortfarande är det kvar att vi ska göra en prövning i varje enskilt fall. Meddelarfriheten finns kvar. Det finns alltså ingen absolut sekretess i det här förslaget, och det är bra. Jag yrkar på godkännande av konstitutionsutskottets förslag.

Beslut

Beslut: 2013-11-21

1 förslagspunkt, 1 votering

Webb-tv: Beslut

21 november 2013

Protokoll med beslut

2013-11-21

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2013/14:59

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Sekretess i det internationella samarbetet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:192 och avslår motion
2013/14:K1 av Peter Eriksson m.fl. (MP) yrkandena 1-3.

Reservation 1 (MP)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (MP)
S	97	0	0	15
M	95	0	0	12
MP	0	19	0	6
FP	17	0	0	7
C	19	0	0	4
SD	17	0	0	3
V	1	14	0	4
KD	17	0	0	2
Totalt	263	33	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Var är ärendet nu?

Beslut

Ny sekretessregel för myndigheter vid internationellt samarbete (KU6)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Ny sekretessregel för myndigheter vid internationellt samarbete (KU6)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Sekretess i det internationella samarbetet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag