Riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, tilläggsbudget 1995/96, m.m.
Betänkande 1995/96:FiU10
Finansutskottets betänkande
1995/96:FIU10
Ekonomisk vårproposition (prop. 1995/96:150)
Innehåll
1995/96
FiU10
Sammanfattning
Den ekonomiska politiken
Utskottet framhåller i betänkandet att den internationella konjunkturbilden är splittrad. Avmattningen av den ekonomiska aktiviteten under det sista kvartalet 1995 och det första kvartalet 1996 talar för att den genomsnittliga tillväxten i EU blir betydligt lägre i år än vad som förutsågs hösten 1995. Tillväxten i Förenta staterna och utanför OECD-området bedöms emellertid bli god i år och nästa år. Det gäller i synnerhet de asiatiska länderna. Regeringens prognos för tillväxten i Sverige har med hänvisning till den nämnda försvagningen av konjunkturen i Europa skrivits ned i jämförelse med bedömningen i höstas. Tillväxten förväntas bli drygt 1 % år 1996 för att stiga till 2 % år 1997. Arbetslösheten är fortfarande hög. Förra året ökade sysselsättningen betydligt men eftersom utbudet av arbetskraft och medelarbetstiden steg blev nedgången i arbetslösheten blygsam. Den öppna arbetslösheten väntas stanna vid drygt 7 % i år och ligga något under 7 % nästa år. Utskottet understryker i betänkandet att den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att kampen mot arbetslösheten står i första rummet. Om läget på arbetsmarknaden uthålligt skall kunna förbättras krävs att de alltjämt stora underskotten i den offentliga sektorns finanser elimineras. Samtidigt med en stram finanspolitik måste förutsättningarna för ökad tillväxt förbättras, vilket bl.a. innebär att möjligheterna att driva företagande måste underlättas och arbetsmarknadspolitiken effektiviseras. Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Utskottet kan konstatera att detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Samarbetet fullföljs nu genom en utbildningssatsning, ett förstärkt saneringsprogram och de i den nu aktuella propositionen redovisade förslagen rörande den ekonomiska politiken, utgiftstaket, kommunsektorn och tilläggsbudget för budgetåret 1995/96.
Utgiftstaket
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till utformning av ett utgiftstak för den offentliga sektorn. Med anledning av att konstitutionsutskottet har påpekat att den rättsliga innebörden av ett sådant tak är oklar redovisar finansutskottet sin syn på utgiftstakets innebörd och tillämpning. Såsom konstitutionsutskottet framhåller skall riksdagens beslut med anledning av utgiftstaket ses som ett riktlinjebeslut. Liksom övriga riktlinjebeslut av ekonomisk-politisk innebörd är utgiftstaket i första hand att betrakta som en politisk viljeyttring av regeringen och en markering av den politik regeringen vill få riksdagens stöd för att föra. Enligt finansutskottets mening bör ett flerårigt utgiftstak ses som ett ekonomisk-politiskt mål av särskild dignitet, vilket kommer till uttryck i att regeringen i annat sammanhang föreslagit att det skall finnas en lagreglerad skyldighet för regeringen att vidta motåtgärder om utgifterna tenderar att bli större än utgiftstaket. Utgiftstaket är ett budgetpolitiskt åtagande. Genom lagregleringen manifesterar regeringen en stark vilja att leva upp till detta åtagande. Enligt ett tidigare principbeslut skulle utgiftstaket omfatta hela den offentliga sektorn. Regeringen föreslår emellertid nu att kommuner och landsting skall undantas eftersom deras verksamhet under åren 1997-1998 kommer att regleras i annan ordning. Finansutskottet biträder detta förslag. Utgiftstaket omfattar därmed samtliga utgifter på statsbudgeten utom statsskuldräntor. Dessutom ingår i taket utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten, dvs. utgifterna för ATP, delpensioner och arbetsskadeförsäkring. I taket ingår slutligen också en budgeteringsmarginal motsvarande ungefär 2 % av de samlade utgifterna. Utgiftstaket skall vara treårigt och nominellt. Att taket anges i nominella termer innebär att det inte skall justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast. Det tak som läggs fast för respektive år skall inte omprövas, såvida inte särskilda omständigheter föranleder annat. När riksdagen nästa år tar ställning i motsvarande fråga är avsikten således att nivåerna för åren 1998 och 1999 skall ligga fast och att det beslut som då skall fattas bara omfattar år 2000. Utgiftstaket skall till den del det omfattar statsbudgetens utgifter även preliminärt fördelas på olika utgiftsområden. I propositionen föreslår regeringen att utgiftstaket fastställs till 723, 720 respektive 735 miljarder kronor under åren 1997-1999. Utskottet tillstyrker detta förslag, liksom regeringens förslag till preliminär fördelning av de statliga utgifterna på utgiftsområden.
Kommunsektorn
Finansutskottet delar regeringens principiella grundsyn att de offentliga verksamheterna i kommuner och landsting skall prioriteras framför transfereringar och statlig verksamhet. Verksamheter som barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg måste enligt utskottet värnas och utvecklas även i tider med knappa ekonomiska resurser. Den överenskommelse om den kommunala ekonomin som har träffats mellan regeringen och de två kommunförbunden har som övergripande syfte att skapa stabila spelregler inför de kommande årens verksamhet. Utskottet ser för sin del mycket positivt på uppgörelsen. Genom överenskommelsen har förutsättningar skapats att utifrån kraven på en stabilisering av de offentliga finanserna även fortsättningsvis upprätthålla en kommunal verksamhet av rimligt god kvalitet. Utskottet anser det också vara av stor vikt att kommunalskatterna inte höjs och att åtgärder vidtas för att motverka detta.
Tilläggsbudget
Regeringen har tidigare uttalat att för att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna skall utgiftsökningar och inkomstminskningar vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar. I vårpropositionen föreslås i tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 utgiftsökningar på ca 2 miljarder kronor och utgiftsminskningar på knappt 3 300 miljoner kronor, varav 3 288 miljoner kronor avser medel till Försvarsmakten som på grund av leveransförseningar i stället bör budgeteras år 1997. I betänkandet behandlar utskottet även de förslag till tilläggsbudget på Utbildningsdepartementets område som tidigare presenterats i proposition 105. I vårpropositionen föreslås att egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1996 från lägst 1 800 kr till lägst 2 500 kr. Finansutskottet föreslår i stället, i enlighet med socialförsäkringsutskottets yttrande i ärendet, att egenavgifterna för läkemedel höjs från nuvarande 160 kr till 170 kr för det först inköpta läkemedlet och från nuvarande 60 kr till 70 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt läkemedel. Därmed kan höjningen av högkostnadsskyddet begränsas och nivån på detta bestämmas till 2 200 kr per år. Inom Jordbruksdepartementets område föreslår utskottet vissa omdisponeringar av medlen när det gäller fiskevård. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att ytterligare medel anvisas på tilläggsbudget inom Utbildningsdepartementets område. Förslagen innebär bland annat att det under höstterminen 1996 inrättas ytterligare 56 300 platser i komvux, varav 4 000 platser i basår och 1 700 platser i en försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.
Till betänkandet har fogats 88 reservationer och 2 särskilda yttranden som framgår av innehållsförteckningen.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1995/96:150 Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.,
dels proposition 1995/96:105 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96, i vad avser avsnitt 6 Utbildningsdepartementet punkterna A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m., B 1 Bidrag till folkbildningen, C 46 Övriga utgifter inom grundutbildning, yrkandena 2 och 3. E 3 Studiehjälp m.m., E 4 Studiemedel m.m. samt E 5 Vuxenstudiestöd m.m.,
dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna 1995/96:Fi78 av Carl Bildt m.fl. (m), 1995/96:Fi79 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), 1995/96:Fi80 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1995/96:Fi81 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp), 1995/96:Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds), 1995/96:Fi83 av Siw Persson och Bengt Harding Olson (fp), 1995/96:Fi84 av Per Unckel m.fl. (m), 1995/96:Fi85 av Ulla Löfgren m.fl. (m, c, fp, kds), 1995/96:Fi86 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m), 1995/96:Fi87 Beatrice Ask m.fl. (m), 1995/96:Fi88 av Gullan Lindblad m.fl. (m), 1995/96:Fi89 av Inger Segelström m.fl. (s), 1995/96:Fi90 av Elver Jonsson m.fl. (fp), 1995/96:Fi91 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m), 1995/96:Fi92 av Lena Klevenås (s), 1995/96:Fi93 av Alf Svensson och Ingrid Näslund (kds), 1995/96:Fi94 av andre vice talman Görel Thurdin (c), 1995/96:Fi95 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), 1995/96:Fi96 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s), 1995/96:Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (fp), 1995/96:Fi98 av Kerstin Warnerbring (c), 1995/96:Fi99 av Karin Israelsson m.fl. (c), 1995/96:Fi100 av Margareta Andersson och Ingbritt Irhammar (c) samt 1995/96:Fi101 av Margitta Edgren (fp),
dels de med anledning av proposition 105 väckta motionerna 1995/96:Kr1 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp), 1995/96:Kr2 av Marianne Andersson m.fl. (c), 1995/96:Kr3 av Elver Jonsson (fp), 1995/96:Kr4 av Sven-Erik Österberg (s), 1995/96:Kr5 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s), 1995/96:Kr6 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v), 1995/95:Ub7 av Beatrice Ask m.fl. (m), 1995/96:Ub8 av Göte Jonsson (m), 1995/96:Ub9 av Margitta Edgren m.fl. (fp), 1995/96:Ub10 av Mats Odell m.fl. (kds) i vad avser yrkandena 1-5, 1995/96:Ub11 av Lars Hjertén (m) samt 1995/96:Jo16 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkande 2,
dels den med anledning av proposition 1995/96:198 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet väckta motionen 1995/96:Sk45 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 25.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Utgiftstak och utgiftsramar 1997-1999
En tabell över utgiftstak och utgiftsramar för åren 1997-1999 föreslagna av regering och oppositionspartier återfinns i bilaga 3 till betänkandet.
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
En sammanställning av nya besparingsförslag i propositioner som omfattas av uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet (1995/96:150 Vårpropositionen, 1995/96:171 om en sjätte AP- fondstyrelse och 1995/96:198 om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet) samt de parti- och kommittémotioner som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 4 till betänkandet. En motsvarande sammanställning över Socialdemokraternas och Centerpartiets tilläggsbudgetförslag under budgetåret 1995/96 redovisade i proposition 150 samt oppositionspartiernas syn på förslagen återfinns i bilaga 5 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats från - konstitutionsutskottet (1995/96:KU10y), - skatteutskottet (1995/96:SkU12y), - justitieutskottet (1995/96:JuU6y), - utrikesutskottet (1995/96:UU4y), - försvarsutskottet (1995/96:FöU6y), - socialförsäkringsutskottet (1995/96:SfU5y), - socialutskottet (1995/96:SoU7y), - kulturutskottet (1995/96:KrU9y), - utbildningsutskottet (1995/96:UbU6y), - trafikutskottet (1995/96:TU5y), - jordbruksutskottet (1995/96:JoU6y), - näringsutskottet (1995/96:NU9y), - arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU4y) samt - bostadsutskottet (1995/96:BoU9y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 6-19 till betänkandet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit ett antal skrivelser från organisationer och privatpersoner.
Offentliga utfrågningar
Finansutskottet har under våren 1996 anordnat tre offentliga utfrågningar. Den första utfrågningen ägde rum den 22 februari och behandlade tillväxtens förutsättningar. I utfrågningen deltog doktor Bodil Jönsson, Lunds universitet, ekonom Magnus Henrekson, Industriens Utredningsinstitut, och statssekreterare Svante Öberg, Finansdepartementet. Den 7 maj anordnade utskottet en offentlig utfrågning i ämnet Hur påverkar penningpolitiken sysselsättningen? I utfrågningen deltog vice riksbankschef Lars Heikensten, chefen för Industriens Utredningsinstitut Ulf Jakobsson, chefsekonom Irma Rosenberg Posten AB samt LO-ekonom Dan Andersson. Vidare anordnade utskottet den 9 maj en offentlig utfrågning om penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningarna återfinns i bilagorna 20-22 till betänkandet.
Propositionerna
Proposition 150
I proposition 150 Ekonomisk vårproposition föreslår regeringen (Finansdepartementet) 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordat, 2. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1997-1999 (avsnitt 4.5), 3. att riksdagen godkänner regeringens förslag till utformning av utgiftstak för staten och den offentliga sektorn (avsnitt 4.1), 4. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor (avsnitt 4.5), 5. att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden (avsnitt 4.6.1), 6. att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999 (avsnitt 4.5), 7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997, 8. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt, m.m., 9. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting, 10. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting, 11. att riksdagen godkänner regeringens förslag att kompensera kommuner och landsting avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare, skolledare och syokonsulenter (avsnitt 7.5.1), 12. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., 13. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, 14. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret1995/96 minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvarsmakten med 3 295 094 000 kr, 15. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens försvarshistoriska museer med 2 000 000 kr, 16. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Flygtekniska försöksanstalten med 5 000 000 kr, 17. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Riksförsäkringsverket med 38 000 000 kr, 18. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Allmänna försäkringskassor med 30 000 000 kr, 19. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med 393 750 000 kr, 20. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget Bidrag till folkbildningen med 72 000 000 kr, 21. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Övriga utgifter inom grundutbildningen med 35 910 000 kr, 22. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning med 755 016 000 kr, 23. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Studiemedel m.m. med 134 000 000 kr, 24. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 328 666 000 kr, 25. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens jordbruksverk med 2 000 000 kr, 26. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen på 173 000 000 kr, 27. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett ramanslag Fiskevård på 6 917 000 kr, 28. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättningar för viltskador m.m. med 10 000 000 kr, 29. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår i fråga om datortek under tionde huvudtiteln, 30. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår i fråga om höjt finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion under tionde huvudtiteln, 31. att riksdagen godkänner den föreslagna användningen av medel på det under tionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., 32. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under tolfte huvudtiteln anvisade ramanslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. med 9 500 000 kr, 33. att riksdagen godkänner en utökning av investeringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät för budgetåret 1995/96 med 500 000 000 kr att finansieras med verkets egna medel (avsnitt 6.7), 34. att riksdagen bemyndigar regeringen att, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 000 000 kr, teckna borgen för lån eller utfärda kreditgarantier till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar (avsnitt 6.7), 35. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under trettonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. med 3 500 000 kr, 36. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under trettonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa med 4 841 000 kr.
Proposition 105
I proposition 105 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 föreslår regeringen (Finansdepartementet) i avsnitt 6 Utbildningsdepartementet
dels under punkt A 9 (s. 14, 15) att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 511 905 000 kr,
dels under punkt B 1 (s. 16, 17) att riksdagen till Bidrag till folkbildningen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 158 000 000 kr,
dels under punkt C 46 (s. 17-20) 2. att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om omfattning och principer för fördelning av vissa särskilda åtgärder under de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96, 3. att riksdagen till Övriga utgifter inom grundutbildning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 173 285 000 kr,
dels under punkt E 3 (s. 23) att riksdagen till Studiehjälp m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 880 000 kr,
dels under punkt E 4 (s. 24) att riksdagen till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 286 135 000 kr,
dels under punkt E 5 (s. 24, 25) att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 475 575 000 kr.
Motionerna
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1995/96:Fi78 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar godkänna allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförs i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för budgetpolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om budgetprocessen och utgiftstaket, 4. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 670 miljarder kronor, för år 1998 till 652 miljarder kronor och för år 1999 till 641 miljarder kronor i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar godkänna den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattepolitikens inriktning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en oberoende riksbank, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av kommunsektorn, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning av den kommunala verksamheten, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett grundlagsenligt statsbidragssystem för kommunerna från den 1 januari 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på budgetbalans i kommuner och landsting från 1997, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av goda villkor för företagande, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad konkurrens, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningspolitiken och införande av nationell skolpeng, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiken.
1995/96:Fi79 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen, 2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen, 3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten a) för år 1997 till 702,5 miljarder kronor, innebärande 20,0 miljarder kronor lägre än regeringens förslag, b) för år 1998 till 694,2 miljarder kronor, innebärande 25,7 miljarder kronor lägre än regeringens förslag, c) för år 1999 till 704,3 miljarder kronor, innebärande 30,2 miljarder kronor lägre än regeringens förslag, 4. att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för olika utgiftsområden enligt vad i motionen anförts, 5. att riksdagen godkänner förslagen till skattesänkningar för tillväxt och företagande (avsnitt 8.2.1), 6. att riksdagen godkänner förslagen till omdisponeringar bland de offentliga utgifterna (avsnitt 8.2.2), 7. att riksdagen godkänner finansieringsförslagen för lägre offentlig utgiftskvot (avsnitt 8.2.3), 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privat sparande, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en redovisning av hur enprocentsmålet för u-hjälpen skall fullföljas, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att främja turismen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om servicecheckar och ett fyraårigt experiment med lägre skatt på hushållstjänster, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter till kompetensutveckling och företagande genom "återlånerätt" i pensionssystemet, 13. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar om en sådan ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. enligt vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi80 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en politik för arbete och rättvisa, 2. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag, godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av de offentliga utgifterna för åren 1997-1999, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag till utformning av utgiftstak för staten och den offentliga sektorn, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag till utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för åren 1997-1999, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgiftsområden (avsnitt 4), 7. att riksdagen avslår regeringens beräkning av utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunerna (avsnitt 5), 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsdirektivet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningspolitiska konsekvensanalyser, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om levnadsnivåundersökning på pensionärskollektivet, 12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tandvårdsförsäkringen, 14. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det anvisade anslaget till Vuxenstudiestöd m.m. med 90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således 418 666 000 kr, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om revalveringen av jordbruksomräkningskursen, 16. att riksdagen beslutar att på tilläggsbudget till statbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det anvisade anslaget till Fiskevård med 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således 21 917 000 kr, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för rovdjursdödade renar, 18. att riksdagen avslår vad regeringen föreslår om höjt finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion, 19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetshandikappade, 21. att riksdagen beslutar att omdisponera medel inom Arbetsmarknadsdepartementets område i enlighet med vad i motionen anförts, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en speciell ungdomssatsning.
1995/96:Fi81 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i motionen samt därmed avslår regeringens förslag i detta avseende, 2. att riksdagen antar den i motionen redovisade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1997-1999, 3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten a) för år 1997 till 724 miljarder kronor, b) för år 1998 till 714 miljarder kronor, c) för år 1999 till 712 miljarder kronor, 4. att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden i enlighet med vad som redovisats i motionen, 5. att riksdagen godkänner den i motionen redovisade beräkningen av utgifterna inom den kommunala sektorn, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de indirekta ekonomiska förbättringarna för kommuner och landsting, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den växande miljöskulden och nödvändigheten att minska denna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer aktiv miljöpolitik som drivkraft för en positiv ekonomisk utveckling, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hushållens sparande, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer aktiv fördelningspolitik i statens sparande, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ökad självtillit som mål för den ekonomiska politiken, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lägre realränta som mål för den ekonomiska politiken, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för genomlysning av penning- och valutamarknaden m.m., 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en grön skatteväxling, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftade övergripande mål för Riksbanken i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutsfattande om valutapolitisk regim, anslutning till ERM m.m., 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk anslutning till ERM, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i EMU, 19. att riksdagen beslutar att svenskt medlemskap i EMU skall föregås av en folkomröstning, 20. att riksdagen hos regeringen begär en analys av miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet, 21. att riksdagen hos regeringen begär en plan eller ett åtgärdsprogram för minskad miljöskuld som del i fullföljandet av konvergensprogrammet, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre kontroll, prioritering och uppföljning av bidrag från Europeiska unionen, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskad arbetslöshet genom sänkt arbetstid, lägre skatt på arbete och en satsning på gröna jobb, 24. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om 35 timmars veckoarbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ till ett kontrakt med arbetsmarknadens parter om en arbetstidsförkortning till 35 timmars arbetsvecka, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar inom polisväsendet, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar för budgetåren 1997 och 1998 inom polisväsendet, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskat behov av militära utgifter och konsekvenserna av en vidgad hotbild, 29. att riksdagen avslår regeringens förslag till besparingar inom internationellt bistånd, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enprocentsmålet för internationellt bistånd, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationell handels betydelse för u-länder m.m., 32. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m., 33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om assistansersättningar, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fördelaktiga med ett s.k. brutet tak i sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, 35. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka bostadstillägget för pensionärer, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgifter på kulturområdet, 37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett grundforskningsavdrag och dess användning m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen, 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade resurser till åtgärder för förstärkt utbildning m.m. för elever med specifika läs- och skrivsvårigheter, 39. att riksdagen avslår regeringens förslag att på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 öka anslaget till Statens försvarshistoriska museer, 40. att riksdagen avslår regeringens förslag att på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 öka anslaget till Flygtekniska försöksanstalten, 41. att riksdagen avslår regeringens förslag att på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 anslå 23 miljoner kronor till Riksförsäkringsverket och 5 miljoner kronor till försäkringskassorna för det nya pensionssystemet, 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för kontroll av livsmedelsprodukter från tredje land, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstöd till jordbruket, 44. att riksdagen avslår regeringens förslag till besparingar på företagshälsovård och avbytarverksamhet inom jordbruket, 45. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad som anförts i motionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anslå 10 miljoner kronor till ersättning för viltskador utöver vad regeringen föreslår, 46. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen avslår regeringens begäran om bemyndigande att lämna utökad borgen eller garantier till Svenska kraftnät för anläggande av likströmskabel mellan Sverige och Polen, 47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas kontroll av livsmedelsprodukter från tredje land, 48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av stöd från Europeiska unionen inom lantbruksområdet, 49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat anslag till fiskevården, 50. att riksdagen beslutar att tillföra ytterligare 15 miljoner kronor till Fiskevård för budgetåret 1995/96 och att detta finansieras genom ianspråktagande av outnyttjade medel på anslaget B 11 Miljöersättningar inom jordbruket, 51. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska statsbidrag till kommuner som höjer sin kommunalskatt, 52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra kommunsektorns ekonomiska förhållanden, t.ex. genom sänkta egenavgifter och andra åtgärder som förbättrar dess skatteunderlag.
1995/96:Fi82 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i motionen, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjt egenkostnadstak i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag till reviderad tandvårdstaxa, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av tandvårdsförsäkringen enligt vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att antalet nya platser i komvux under höstterminen 1996 begränsas till 10 000, 6. att riksdagen fastställer utgiftstaket inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 664 miljoner kronor, för år 1998 till 718 499 miljoner kronor och för år 1999 till 731 446 miljoner kronor, 7. att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för de utgiftsområden som angivits i motionen.
1995/96:Fi83 av Siw Persson och Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda medel för bekämpning av mc-relaterad brottslighet.
1995/96:Fi84 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för datortek, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphandling av datortektjänsterna i konkurrens.
1995/96:Fi85 av Ulla Löfgren m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag till preciseringar och principer för systemet med ersättning för rovdjursrivna renar.
1995/96:Fi86 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m ) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör utnyttja en större del av det i EU framförhandlade miljöstödet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medfinansiera anläggandet av våtmarker och skyddszoner genom användning av EU:s miljöstödsmedel så att det av riksdagen uppställda miljömålet att halvera kväveutsläpp till havet uppnås.
1995/96:Fi87 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 267 750 000 kr avseende 17 000 platser inom komvux i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Bidrag till folkbildningen anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 72 000 000 kr avseende särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund och folkhögskolor samt extra platser inom folkhögskolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att under anslaget C 46 Övriga utgifter inom grundutbildningen m.m. anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag om 35 910 000 kr avseende extra platser inom högskolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar att under anslaget E 4 Studiemedel m.m. anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 102 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att under anslaget E 5 Vuxenstudiestöd m.m. anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 237 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utbildningspolitik som karakteriseras av långsiktighet, stabilitet och kvalitetstänkande.
1995/96:Fi88 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja högkostnadsskyddet till 2 500 kr den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar höja högkostnadsskyddet till 1 900 kr den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändringar i tandvårdsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar förändra tandvårdsförsäkringen till att enbart omfatta ett högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att tandvårdslagen ändras så att barn och ungdom garanteras fri tandvård både i privat och offentlig regi i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Fi89 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en analys av föreslagna neddragningar för låglönepensionärerna.
1995/96:Fi90 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en plan upprättats som snarast säkerställer Sveriges löfte om det utlovade enprocentsmålet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ideellt biståndsarbete prioriteras i avsikt att uppnå hög effektivitet i biståndsinsatserna.
1995/96:Fi91 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m ) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att revalveringskompensationen till jordbruket skall ske proportionellt till uppkommen revalveringsförlust inom respektive sektor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samråd med respektive sektor bör ske innan fördelning av kompensationsbeloppen sker.
1995/96:Fi92 av Lena Klevenås (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av anslagen i proposition 1995/96:150 för år 1997 att utgiftsområde 6 (totalförsvar) minskas med 1 130 miljoner kronor och att utgiftsområde 7 (internationellt bistånd) ökas med 1 130 miljoner kronor, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av anslagen i proposition 1995/96:150 för år 1998 att utgiftsområde 22 (kommunikationer) minskas med 500 miljoner kronor och utgiftsområde 7 (internationellt bistånd) ökas med 500 miljoner kronor, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av anslagen i proposition 1995/96:150 för år 1999 att utgiftsområde 6 (totalförsvar) minskas med 870 miljoner kronor och att utgiftsområde 7 (internationellt bistånd) ökas med 870 miljoner kronor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en plan för att inom fem år återupprätta 1 % av BNI till internationellt bistånd.
1995/96:Fi93 av Alf Svensson och Ingrid Näslund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastställande av en plan för återgång till enprocentsmålet senast år 2001 eller tidigare, beroende på den ekonomiska utvecklingen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om volymen av biståndsramen 1997-1998.
1995/96:Fi94 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna nedskärningen av det svenska internationella biståndet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en plan för att inom fem år åter uppfylla enprocentsmålet.
1995/96:Fi95 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel motsvarande 20 000 av föreslagna 100 000 vuxenstudieplatser tillförs Folkbildningsrådet för fördelning mellan studieförbund och folkhögskolor.
1995/96:Fi96 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en grundlig kartläggning och analys behöver göras för att följa upp effekterna av den ekonomiska krisen och dess följder i Sverige.
1995/96:Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammanhållna konsekvensbeskrivningar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållen assistansersättning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försämrat högkostnadsskydd och utredning av ett utökat högkostnadsskydd, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till kortade vårdköer och resurser till rehabilitering, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvisande av förslaget till sänkning av omställningspensionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvisande av sänkningen av kompensationsgraden i bostadstillägget samt om höjning av golvet för bostadstillägg, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehavet av fritidsfastighet vid bedömningen av rätten till bostadstillägg, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtidspensioner m.m. och höjd pensionsålder, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvisande av förslaget till höjt högkostnadssydd för tandvården samt höjd självrisk m.m., 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopade garantidagar i föräldraförsäkringen samt bibehållen ersättningsnivå i pappa- och mammamånaderna, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flerbarnstillägg och höjt barnbidrag.
1995/96:Fi98 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagens sjuklöneförsäkring.
1995/96:Fi99 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om senareläggning av löneutbetalningar till statligt anställda samt riksdagsledamöter.
1995/96:Fi100 av Margareta Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning.
1995/96:Fi101 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en utvärdering genomförs av om de s.k. ALF-medlen används på det sätt som avses.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 105
1995/96:Kr1 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statsbidrag skall utgå för totalt ca 10 000 extra platser inom folkhögskolan under höstterminen 1996, 2. att riksdagen beslutar att 72 000 000 kr av medel avsatta för åtgärder mot arbetslöshet skall användas för extra platser inom folkhögskolan utöver regeringens förslag.
1995/96:Kr2 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av extra studieplatser för läsåret 1996/97.
1995/96:Kr3 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att nuvarande utbildningsvolym för arbetslös ungdom vid folkhögskolorna nästa läsår bibehålls och förstärks.
1995/96:Kr4 av Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållande av det extra anslaget för läsåret 1996/97.
1995/96:Kr5 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra utbildningsplatser på folkhögskolor.
1995/96:Kr6 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen till Bidrag till folkbildningen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 255 000 000 kr, 2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att anslaget till folkbildningen omfördelas så att reduceringen av antalet extra utbildningsplatser sker proportionellt mellan komvux och folkhögskolorna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet extra folkhögskoleplatser under första halvåret 1997.
1995/96:Ub7 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen belutar att under anslaget A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 511 905 000 kr avseende 35 300 platser inom komvux samt att under littera A Skolväsendet anvisa 140 000 000 kr avseende 4 000 platser inom kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att för utbildningsplatser motiverade av arbetsmarknadsskäl anvisa 300 000 000 i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Bidrag till folkbildningen anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 158 000 000 kr avseende särskilda kurser för arbetslösa förlagda till studieförbund och folkhögskolor samt extra platser inom folkhögskolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar att under anslaget C 46 Övriga utgifter inom grundutbildningen m.m. anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag om 173 285 000 kr avseende ett flertal olika utbildningssatsningar i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om medel på tilläggsbudget under anslaget E 3 Studiehjälp m.m. avseende elever under 20 år i basårsutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag om stipendier för genomgången basårsutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:Ub8 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att medel omfördelas från anslaget till komvux och tillförs anslaget till folkhögskolorna i enlighet med vad i motionen anförts.
1995/96:Ub9 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att högskolor tillförs utbildningsuppdrag som innebär att sommaruniversitetet blir ett permanent inslag i högre utbildning i Sverige, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av ca 20 000 platser i sommaruniversitet från sommaren 1997,
3. att riksdagen avslår propositionens förslag om basårsstipendier om 10 000 kr, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samtliga basårsplatser skall förläggas till komvux, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om basår med social inriktning för män, 6. att riksdagen beslutar att försöket med aspirantutbildning skall pågå även hösten 1997, 7. att riksdagen beslutar att folkhögskolorna skall tilldelas medel motsvarande 10 000 platser, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte sänka antal veckor per elev i folkhögskolorna, 9. att riksdagen beslutar att bidraget per elev och vecka i folkhögskolorna skall sänkas till 1000 kr, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentiering av medel för olika linjer i folkhögskolorna, 11. att riksdagen avslår propositionens förslag om 1 700 platser för försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning tills vidare.
1995/96:Ub10 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet utbildningsplatser på folkhögskolorna med arbetsmarknadspolitiska medel skall uppgå till 10 000 under höstterminen 1996, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet utbildningsplatser inom gymnasial vuxenutbildning med arbetsmarknadspolitiska medel skall uppgå till 42 500 platser under höstterminen 1996, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag till stipendier till elever som fullgjort studier på basåret inom komvux, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kostnad för de extra utbildningsplatserna på folkhögskolorna och inom gymnasial vuxenutbildning skall täckas av medel som föreslagits för stipendier till elever på basåret i komvux, kvarstående medel under Arbetsmarknadsdepartementet för pendlingsstöd och starthjälp samt i övrigt under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sommaruniversitet för sommaren 1997,
1995/96:Ub11 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av upphandling av kurser för arbetslösa.
1995/96:Jo16 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 anslår ytterligare 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit på anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet till åtgärder för barn med speciella läs- och skrivsvårigheter i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Motionsyrkande med anledning av proposition 198
1995/96:Sk45 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insättaravgifternas storlek.
Proposition 150
I propositionen understryks att regeringens främsta uppgift är att minska arbetslösheten. Den djupa lågkonjunkturen, krisen i den finansiella sektorn och den kraftigt sjunkande sysselsättningen är de viktigaste orsakerna till sammanbrottet i de offentliga finanserna och till de påfrestningar på välfärden som nationen har upplevt sedan början av 1990-talet. Arbetslösheten är en viktig faktor bakom de ökande inkomstskillnaderna under senare år. Såvitt nu kan bedömas blir det svårt men inte omöjligt att nå målet att halvera den öppna arbetslösheten från 8 % år 1994 till 4 % år 2000. Kampen mot arbetslösheten kräver en samverkan av politiken inom flera områden och en medverkan från hela det svenska samhället.
För det första måste det finnas en god samhällsekonomisk grund för en hållbar utveckling och en hög sysselsättning. Sunda statsfinanser och prisstabilitet är nödvändiga delar av en sådan grund. Därför är regeringen fast besluten att fullfölja budgetsaneringen. Att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna är en avgörande förutsättning för att räntorna skall kunna pressas ner och för att vårt lands ekonomi varaktigt skall kunna stärkas. Målen är att stabilisera statsskulden som andel av BNP år 1996, begränsa underskottet i de offentliga finanserna till mindre än 3 % av BNP år 1997 och att Sverige skall ha de offentliga finanserna i balans 1998.
För det andra måste utbildningen förbättras och byggas ut. Den reguljära utbildningen byggs ut med 100 000 platser i vuxenutbildningen för att ge människor med låg utbildningsnivå en chans att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt tillskapas 30 000 nya platser i högskolan. Denna utbyggnad av vuxenutbildningen och högskolan avlöser de tillfälliga utbildningsplatser som har finansierats med arbetsmarknadspolitiska medel.
För det tredje måste villkoren för företagande förbättras. Sverige behöver fler företag och företagare. Den svenska företagsbeskattningen är förmånlig vid en internationell jämförelse. Andra områden behöver förbättras och utvecklas. Näringspolitikens lokala och regionala roll måste stärkas. Tillväxten måste komma hela landet till del. Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras ytterligare. Arbetsrätten behöver förändras. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig utformning och spegla en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut och företagens behov av att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade förutsättningar och behov. Miljöpolitiken måste få spela en central roll i en strategi för ökad sysselsättning. Nästa tillväxtperiod i de moderna ekonomierna kan komma som ett resultat av just de krav på omställning av produktion och konsumtion som miljön ställer. Kretsloppssamhället ger nya jobb och nya företag. Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken måste utvecklas. Ekonomisk brottslighet måste bekämpas. Kapitalförsörjningen måste förbättras.
För det fjärde krävs ett nytt kontrakt för samverkan. En bred uppslutning kring kampen mot arbetslöshet är av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en tillfredsställande tillväxt och sysselsättning. För att så snabbt som möjligt ta Sverige ut ur massarbetslösheten behövs därför samverkan inom flera områden:
- Lönebildningen måste förbättras. Sverige måste även vid väsentligt lägre arbetslöshetsnivåer än den nuvarande få en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Arbetsmarknadens parter har ansvaret för att finna former för en lönebildning som bidrar till att minska arbetslösheten. Regeringen kommer inom kort att inbjuda arbetsmarknadens parter till överläggningar för att få deras syn på den framtida lönebildningen.
- Kommunerna måste medverka till en god utveckling. I enlighet med en nyligen träffad överenskommelse utfäster sig kommunförbunden bland annat att verka för att kommuner och landsting inte höjer skatten under åren 1997 och 1998 och att de i möjligaste mån undviker att säga upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet. Regeringen åtar sig bland annat att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå och avvaktar med att införa ett lagstadgat balanskrav för kommunerna till år 1999 och för landstingen till år 2000.
- Regeringen avser att fortsätta verka för en bred uppslutning i Europa för kampen mot arbetslösheten. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) ger därvid nya möjligheter.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Detta samarbete fullföljs nu genom en utbildningssatsning, ett förstärkt saneringsprogram och de i propositionen redovisade förslagen rörande den ekonomiska politiken, utgiftstaket, kommunsektorn och tilläggsbudget för budgetåret 1995/96. Den sammanlagda effekten av den förda finanspolitiken genom saneringsprogrammet och den ekonomiska återhämtningen har hejdat statsskuldens utveckling och lett till ett dramatiskt minskat budgetunderskott. Även om utvecklingen av de offentliga finanserna försämrats jämfört med prognoserna i höstas, ligger den väl i linje med beräkningarna i kompletteringspropositionen våren 1995 och i det konvergensprogram som regeringen överlämnade till EU i juni 1995. Trots de hittillsvarande framgångarna är budgetunderskottet och statsskulden fortfarande mycket stora och sårbarheten vid internationella kriser finns kvar. Utan tillkommande åtgärder kommer målen för budgetpolitiken inte att nås fullt ut. Underskottet i de offentliga finanserna beräknas till 3,3 % av BNP år 1997 och 0,8 % av BNP år 1998. Det innebär att det fattas ca 6 miljarder kronor år 1997 och ca 14 miljarder kronor 1998 för att målen skall nås. Denna situation har föranlett svåra finanspolitiska överväganden. Finanspolitiken är i utgångsläget mycket stram och kalkylerna över utvecklingen av de offentliga finanserna osäkra samtidigt som det saknas konjunkturpolitiska skäl för att strama åt finanspolitiken ytterligare. Det stärker emellertid trovärdigheten för den ekonomiska politiken om statsmakterna håller fast vid de mål som har satts upp. Budgetsaneringen måste därför fortsätta med full kraft. Målen för budgetpolitiken ligger fast: att stabilisera statsskulden som andel av BNP 1996, att begränsa underskottet i de offentliga finanserna till mindre än 3 % av BNP år 1997 och att Sverige skall ha de offentliga finanserna i balans år 1998. Med hänsyn till att de offentliga finanserna även utan att strama åt finanspolitiken ytterligare förbättras i snabb takt och att det inte finns några konjunkturpolitiska skäl att strama åt ekonomin kan en del av åtgärderna genomföras som engångsförstärkningar i form av senareläggningar av inköp och extra inleveranser från statliga affärsverk och företag. Dessutom finns det fördelningspolitiska skäl att komplettera utgiftsneddragningarna med vissa skattehöjningar. Det framtida utrymmet för skattehöjningar är emellertid starkt begränsat. Ett stabilt skattesystem som bygger på sunda principer är en förutsättning för att möta framtida krav. Därför måste i möjligaste mån täta förändringar i skattereglerna undvikas. På några områden är dock fortsatta reformer motiverade. Det gäller företagsbeskattningen, miljö- och energiskatterna och skattekontrollen. I propositionen framhålls att penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som övergripande uppgift att värna penningvärdet. Den spelar en viktig roll för att skapa den stabila samhällsekonomiska miljö som är en av grundpelarna i regeringens strategi för tillväxt och sysselsättning. Prisstabilitet stärker möjligheterna till en god ekonomisk utveckling och gör ett land mindre sårbart vid oro på de internationella kapitalmarknaderna. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd, men måste för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna. Det är inte aktuellt att knyta kronan till ERM.
Motionerna
Moderata samlingspartiets partimotion
I motion Fi78 (m) konstateras att Moderata samlingspartiets kritik mot den ekonomiska politiken och återställarraseriet sedan hösten 1994 har besannats. I vårpropositionen tvingas regeringen nu skriva ner tillväxtprognosen kraftigt för andra gången på bara ett halvår. Sannolikheten är betydligt större att tillväxten helt upphör än att vi skulle komma i närheten av ens de blygsamma genomsnittstal som Sverige uppnådde under 1980- talet. Och än värre: regeringen fortsätter på den inslagna vägen som om ingenting hade hänt. Till det kommer att regeringen också misslyckats i fråga om saneringen av de offentliga finanserna. De alltför optimistiska prognoserna och alltför snäva marginalerna har lett till högre räntor under längre tid.
I propositionen saknas såväl strategi som konkreta åtgärder för att komma till rätta med arbetslösheten. Regeringen väjer för att sätta mål för den totala arbetslösheten. Den tvingas dessutom redan nu överge sitt eget mål att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000. För att detta i sig alltför begränsade mål skall kunna uppnås hänvisar regeringen sig själv till statistiska manipulationer. Sverige befinner sig åter i en utförslöpa. Förbättringen av statsfinanserna kan inte dölja det faktum att de strukturella problemen förvärras och att stagnationen fortsätter. I motionen understryks att de reella och långsiktiga ekonomiska problem som vårt land möter bara kan avhjälpas genom en kraftig kursomläggning över hela det politiska fältet. Öppenheten för företagande och näringsliv måste öka, om välståndet skall växa snabbare. Bara genom en politik som stimulerar arbete, förtagande och investeringar kan utvecklingskraften återfinnas. Att återskapa dessa välståndsbildande drivkrafter kommer att vara den viktigaste nationella utmaningen under åtskilliga år framöver. Sverige måste bli det socialt rörliga samhälle där individen och familjen är starka och genom egna insatser kan bygga sig en bättre tillvaro. Det skapar, tillsammans med förvissningen om att det finns ett gemensamt stöd när det behövs, en ny trygghet.
Skall denna politik lyckas måste bl.a. följande villkor uppfyllas:
- Samhällsekonomisk stabilitet är en nödvändig förutsättning för att bryta stagnationen. Det förutsätter i sin tur att saneringen av statsfinanserna fullföljs, att statsskulden slutar öka och att utgifterna pressas tillbaka till en nivå som är långsiktigt förenlig med inkomstnivån vid ett rimligt skattetryck. Det förutsätter vidare att inflationen också i fortsättningen hålls nere - även vid en tillväxt klart högre än genomsnittet under 1980-talet.
- Saneringen av statsfinanserna måste understödja tillväxtpolitiken och inte försvåra den. Skattehöjningar motverkar de positiva effekterna av den räntenedgång som följer av minskade underskott i de offentliga finanserna. Därför måste saneringspolitiken framför allt ta sikte på att begränsa statens och kommunernas utgiftsåtaganden.
- Besparingarna måste därtill ha en sådan inriktning att de bidrar till hela ekonomins liberalisering och syfta till att stärka incitamenten för arbete, sparande, investeringar och företagande. Lägre offentliga utgifter innebär i sig ett större utrymme för näringslivet att växa, men vissa utgiftsnedskärningar ger större utrymme och bättre stimulans för tillväxtavgörande faktorer som företagande och arbete än andra.
- Det är inte likgiltigt vilka offentliga utgifter som minskas. Där stat och kommun har grundläggande uppgifter måste stat och kommun stå starka. Det gäller sådana gemensamma åtaganden som att hjälpa dem som genom handikapp, olyckor eller allvarlig sjukdom inte kan klara sig själva, men det gäller också sådant som enbart kan skötas gemensamt, som försvar och rättsväsende.
I motionen föreslås en stramare finanspolitik, ett utgiftstak som understiger regeringens med 94 miljarder kronor 1999. Motionärerna visar därmed hur en politik för saneringen av statsfinanserna kan uppfylla både de krav som måste ställas på kortsiktig stabilitet och kraven på en långsiktigt strukturell anpassning av svensk ekonomi. Det ger Sverige, dess medborgare och företag, förutsättningar för framåtskridande som är jämförbara med vår omvärld. Den föreslagna inriktningen av finanspolitiken medför en budgetsaldoförstärkning som är 9 miljarder kronor starkare än regeringens 1997 och 12 miljarder kronor starkare 1998. 1999 skulle detta budgetalternativ, inklusive skattesänkningar om drygt 60 miljarder, vara 9 miljarder kronor starkare än regeringens. I motionen konstateras att såväl finans- som penningpolitiken dessutom har blivit mer normbaserad, i detta ords verkliga bemärkelse, under senare år. Den nya budgetprocessens syfte var detta, och riksdagen har ställt sig bakom riksbankens norm för den årliga inflationen på 2 procent (+/- 1 procentenhet). Denna utveckling mot en mer normbaserad finans- och penningpolitik ser motionärerna som någonting mycket positivt. Man anser dock att mer återstår att göra. Så som regeringen valt att tillämpa budgetprocessen har den blivit betydligt mindre stram vilket därmed också gäller inriktningen av finanspolitiken. En rad strukturella förändringar föreslås i motionen, som tar sikte på att stärka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. Ett av Sveriges mest akuta problem är skattetrycket, som uppgår till 53 % av BNP. Med matematisk nödvändighet kommer den tyngsta skattebördan därmed att bäras av vanliga löntagare. Därför föreslås att skatten på arbete - främst för låg- och medelinkomsttagare - sänks med 43 miljarder kronor, på företagande med 13,5 miljarder kronor och på boende med 2 miljarder. Därtill kommer smärre förändringar som netto ger 1,5 miljarder kronor i lägre skatt. I motionen läggs också fram en rad förslag i syfte att fullfölja den borgerliga strategin för ekonomisk tillväxt. Förslagen rör åtgärder för avreglering, privatisering, skärpt konkurrens- och stimulans av den enskilda tjänstesektorns expansion. I motionen föreslås också en omfattande satsning på utbildning och forskning, privatisering, skärpt konkurrenstryck och stimulans av den enskilda tjänstesektorns expansion och inte minst en omfattande satsning på utbildning och forskning. En hel del av dessa förslag berör kommunerna. (Kommunfrågorna behandlas längre fram i betänkandet.) Åtgärder på här redovisade områden har, menar motionärerna, alla det gemensamt att de bidrar till att skapa nya arbeten och därmed en minskad arbetslöshet. Sverige är i den värsta arbetslöshetskrisen sedan 1930-talet. Utan radikala reformer på arbetsmarknaden kommer arbetslösheten att permanentas på dagens nivåer, vilket betyder att i runda tal en femtedel av befolkningen kommer att sakna riktiga arbeten. Därför måste en rad avregleringar och liberaliseringar genomföras för att underlätta för företagen att nyanställa och minska risktagandet vid anställningar. Dessa krav kommer att utvecklas i en separat motion i anslutning till regeringens sysselsättningsproposition. En viktig del i en tillväxtfrämjande politik är också att avvisa tanken på att inleda en förtida avveckling av kärnkraften. En förtida avveckling skulle vara rent partipolitiskt motiverad och innebär att regeringen sätter sådana överväganden framför levnadsstandard och trygghet. Avslutningsvis framhålls i motionen att Sverige behöver en ny politik som tar tillvara medborgarnas vilja att arbeta, spara och satsa för framtiden. Det handlar om en modernisering och en liberalisering av samhällslivet, om att stat och kommun tar ett steg tillbaka och medborgarna ett steg framåt. Förutsättningen för en sådan förnyelse är ett politiskt skifte - en ny politik för en ny tid.
Folkpartiet liberalernas partimotion
I motion Fi79 (fp) framhålls att den allt överskuggande uppgiften i svensk politik är att ge fler människor möjlighet till arbete.
Fortsätter den nuvarande utvecklingen hotar Sverige att bli ett fyrafemtedelssamhälle där majoriteten visserligen har jobb och klarar sig hyggligt, men en stor minoritet på omkring 20 procent av befolkningen hamnar utanför. Med en femtedel av arbetskraften utan jobb riskerar vi dessutom att bli kvar i det träsk av ekonomiska problem vårt land nu befunnit sig i under många år, med ständiga nedskärningar i välfärden som följd. Det värsta som kan hända är att vi börjar acceptera den höga arbetslösheten. På många håll i samhället börjar man nu allt mer att acceptera att en hög arbetslöshetsnivå är oundviklig. En sådan inställning kan aldrig accepteras. Det är motionärernas bestämda uppfattning att arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en klok och samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik. I motionen redovisas Folkpartiets alternativ till regeringens politik. Det består av tre delar: ett "jobbpaket" med tillväxtåtgärder, ett "rättvisepaket" med vissa fördelningspolitiska förslag och ett "finansieringspaket" för att finansiera åtgärderna och sanera statsfinanserna. Alla delarna förutsätter fortsatt låg inflation i enlighet med Riksbankens mål. Jobbpaketet syftar till att parera den nödvändiga finanspolitiska åtstramningen med tydliga tillväxtsignaler från statsmakterna. Det består av kraftigt sänkta skatter på företagande och kapitalbildning, förenklad arbetsrätt, försök att stimulera hushållstjänster som en ny arbetsmarknad, ansatser till en ny process för lönebildning, en mer genomtänkt kompetenspolitik, en skärpt konkurrenspolitik m.m. Rättvisepaketet utgår från att särskilt utsatta grupper måste försvaras i besparingstider. Nedskärningen av u-landsbiståndet är oacceptabelt. Motionärerna anser att barnbidraget och flerbarnstillägget måste höjas eftersom fördelningsstudier visat att barnfamiljerna drabbats hårt av de senaste årens nedskärningar. Även ansträngningarna att bevara en god miljö i Sverige kan ses som en rättvisefråga. Det vore orättvist att lämna en stor miljöskuld till kommande generationer. Därför måste, anser motionärerna, mer göras nu för att bekämpa de stora miljöhoten. Finansieringspaketet syftar till att statsfinanserna snarast måste komma i balans, bland annat för att den fortfarande alltför höga räntan skall kunna pressas ner ytterligare. Statens lånebehov måste pressas ner ytterligare för att säkerställa att statens budgetunderskott kan vara eliminerat till 1998. När det gäller den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken anges följande huvudpunkter i motionen. Den fortsatta saneringen av statsfinanserna för att skapa budgetbalans 1998 kräver större säkerhetsmarginaler i finanspolitiken. Samtidigt krävs att saneringspolitiken har en sådan inriktning att tillväxten främjas. Detta kan ske genom nedskärningar i företagssubventionerna, högre matmoms, försäljning av statliga företag, nej till den nya ROT-satsningen m.m. Nyföretagandet och näringslivets expansion är en avgörande faktor för ökad tillväxt. Om Sverige skall bli en företagarnation krävs det en mycket grundläggande kulturförändring. Hundratusentals människor måste känna att det är mödan värt att starta ett nytt eget företag eller att investera för att ett redan existerande företag skall expandera. Det finns, menar motionärerna, ingen annan faktor i svensk ekonomi som skulle betyda mer för tillväxten av nya jobb som etablerandet av flera företagare. Nyligen har undersökningar gjorts som visar att det finns en stor potential för att starta fler företag i Sverige. Folkpartiet har i skilda sammanhang lagt fram en rad förslag som skulle främja företagande. De handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, förbättrad riskkapitalförsörjning genom avskaffad dubbelbeskattning, förenklad arbetsrätt m.m. För att tvinga tillbaka arbetslösheten måste regeringen också vara inriktad mot att pröva nya grepp i kampen mot arbetslösheten. Exempel på åtgärder som utan dröjsmål bör övervägas är att stimulera hushållstjänster genom lägre skatt, att pröva ett mindre krångligt system att anställa inom sektorn för hushållstjänster samt att ge människor "mitt i livet" chans till ett startkapital för kompetensutveckling eller företagande. En viktig uppgift för den ekonomiska politiken för att stärka Sveriges långsiktiga utvecklingskraft är att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och samtidigt finna åtgärder som möjliggör en ur samhällsekonomisk synvinkel fungerande lönebildning. I motionen betonas att det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemen med lönebildningen löses. Samtidigt påpekas att maktbalansen mellan parterna har rubbats genom politiska beslut och att det krävs politiska beslut för att återskapa den. Motionärerna hänvisar till att Folkpartiet genom åren fört fram ett antal förslag som ligger inom det politiska systemets ram att ta beslut om. Dit hör t.ex. ett skattesystem som gör att det lönar sig att arbeta och utbilda sig. Att återställa grundtankarna i den stora skattereformen är mycket angeläget. En allmän arbetslöshetsförsäkring finansierad med egenavgifter skulle dels ge individen ett verkligt val om han eller hon vill tillhöra en fackförening eller ej, dels öka motivationen för arbetstagarna att inte medverka till löneavtal som höjer arbetslösheten. Det är också viktigt att motverka den utveckling som nu tycks vara på gång där facken, förutom a-kassan, skall administrera kollektiva tilläggsförsäkringar på t.ex. sjukförsäkringsområdet. Förändringar i arbetsrätten som dels gör den mera lättadministrerad för småföretagare, dels stärker individens ställning är angelägna. De nya utvecklingstendenserna på arbetsmarknaden ställer krav på förändring av lagstiftningen. Det var, som motionärerna ser det, ett svårt misstag av den socialdemokratiska regeringen att av rena demonstrationsskäl avskaffa den sittande arbetsrättskommittén och ersätta den med ett arbete i korporativistiska former. I motionen krävs att en parlamentarisk arbetsrättskommitté återinrättas med uppgift att snabbt komma med förslag på bl.a. de områden som här nämnts. Ett minimikrav är därvid att staten är neutral mellan fack och arbetsgivare i utformningen av lagar och regler. När det gäller arbetsmarknadspolitikens utformning framhålls i motionen att projektanställningar, uppdragsjobb och olika former av tidsbegränsade förordnanden står för en allt större andel av de nya jobben. Mycket talar för att de fasta jobben, i en inte alltför avlägsen framtid, kan bli en mindre vanlig anställningsform. En fortsatt utveckling i denna riktning innebär att det kan bli vanligt att byta arbete flera gånger under yrkeslivet, med mellanperioder av arbetssökande eller utbildning. Arbetsmarknadspolitikens uppgift att underlätta yrkesmässig och geografisk rörlighet accentueras då ytterligare. För utvecklingen av nya företag och nya branscher är rörligheten avgörande. Att öka rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir arbetsmarknadspolitikens långsiktigt viktigaste uppgift. Det underlättar framväxten av nya företag och nya branscher. Utbildningsinsatser är det lämpligaste instrumentet för att underlätta främst yrkesmässig rörlighet. I motionen redovisas de krav som måste ställas på utbildningspolitiken för att denna tillsammans med en reformerad arbetsmarknadspolitik bl.a. skall lämna sitt bidrag till en ökad sysselsättning. Av mycket goda skäl planerar EU sedan flera år tillbaka för ett närmare valutasamarbete mellan medlemsländerna (EMU). Det är angeläget att minska risken för att de europeiska valutorna utsätts för valutaspekulation, liksom att minska de s.k. transaktionskostnaderna vid handel. Folkpartiet har i detta sammanhang många gånger gjort klart att partiet tror på europeiskt valutasamarbete och att ett beslut bör fattas om svenskt EMU-medlemskap. Samtidigt har man emellertid också gjort klart att det finns risker med att Sverige går med innan vi anpassat den svenska ekonomins funktionssätt till de krav ett sådant samarbete ställer. För närvarande kan man inte, enligt motionärerna, vara säker på att det kan ske till den 1 januari 1999. Men det är viktigt att Sverige gör allt vad som står i vår makt för att möjliggöra ett inträde så snart som möjligt. I motionen varnas för att om Sverige väljer att stå utanför EMU en tid sedan projektet rullat i gång kommer utanförskapet att ha sitt pris. För att minimera det är det viktigt att saneringen av svensk ekonomi drivs med all kraft.
Vänsterpartiets partimotion
I motion Fi80 (v) framhålls att kampen mot arbetslösheten och för en ökad sysselsättning måste vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken. För detta syfte krävs enligt Vänsterpartiet en politik som utgår från följande:
- Miljöomställning av produktion och konsumtion, bl.a. genom skatteväxling, styrande regelsystem och stimulanser via miljöfonder.
- En politik för att stärka utvecklingskraften i näringslivet. Svenskt näringsliv måste utvecklas för att motsvara sociala behov och framtidens krav. Vänsterpartiet framlägger i motionen konkreta förslag på åtgärder för kompetenshöjning i arbetslivet och ökade satsningar på utbildning. Det kommer att behövas stöd till nyföretagande och mindre företag genom skattelättnader och kreditsubventioner. Sverige behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik med tonvikt på stimulanser och stöd till de arbetssökande i stället för negativa åtgärder riktade mot de arbetslösa. I det sammanhanget måste insatser för kvinnor som av strukturella skäl ställts utanför arbetsmarknaden få särskild uppmärksamhet.
- En medveten strategi för en successiv kortare arbetsdag med inriktning på sextimmarsdagen. Samhället skall stödja denna process genom sänkta arbetsgivaravgifter för försök med kortare arbetsdag.
Vänsterpartiet gör bedömningen att ett riktat sysselsättningspaket omfattande minst 20 miljarder kronor måste utarbetas och antas av riksdagen. Paketet riktas främst mot fyra områden: näringspolitiken, kommunsektorn, miljöomställningen och arbetsmarknadspolitiken. Åtgärderna måste verka på många plan och omfatta såväl skattestimulanser, investeringsstöd som andra åtgärder för en uthållig utveckling. Av vikt är att ett grönt investeringsprogram genomförs. Programmet skall bl.a. omfatta ekologiskt byggande, biobränsleteknik och energieffektiviserande åtgärder. Vänsterpartiet vidhåller sina tidigare förslag om ett ökat ekonomiskt utrymme för den gemensamma sektorn och då främst för kommunsektorns tjänsteproduktion, dvs. satsningar på vård, omsorger och utbildning genom sänkta arbetsgivaravgifter inom en ram på minst 5 miljarder kronor. I motionen betonas att Vänsterpartiet har en helt annan syn än regeringen och de borgerliga partierna på den offentliga sektorns betydelse i ekonomin. Den offentliga sektorn spelar en mycket viktig roll för att befrämja förnyelse i näringslivet och stimulera den ekonomiska tillväxten. En aktiv fördelningspolitik har också mycket positiva återverkningar på den ekonomiska utvecklingen. Socialt och ekonomiskt trygga människor är starka, ansvarstagande och initiativrika. De är också konsumtionsbenägna. I motionen framhålls att Vänsterpartiet alltid har hävdat att en social politik som omfördelar från välbeställda till mindre välbeställda grupper stimulerar ekonomin och förbättrar resursutnyttjandet. En starkare sysselsättningsutveckling i privat sektor är nödvändig om vi ska kunna förbättra den offentliga ekonomin. I ett läge där industrisektorn effektiviseras och sysselsätter allt färre personer måste den privata tjänstesektorn öka väsentligt om arbetslösheten skall kunna pressas ned till rimliga nivåer. Lönekostnaderna är ofta en större andel av produktionskostnaderna i tjänstesektorn än i andra sektorer och Vänsterpartiet föreslår därför att man överväger riktade arbetsgivaravgiftssänkningar för såväl kommunal som privat tjänstesektor. Detta kan för privat tjänstesektor, i likhet med Vänsterpartiets förslag på den kommunala sidan, ske inom en ram på 5 miljarder kronor. Motionärernas uppfattnng är att en sänkning av avgifter för att stimulera till sysselsättningsökningar inom den privata tjänstesektorn främst skall rikta sig till de områden där även kvinnor utifrån sin kompetens och utbildning kan erbjudas sysselsättning. Den exakta tekniska utformningen av stödet bör utredas. Kortsiktigt föreslår Vänsterpartiet något större insatser för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att få människor i aktivitet i stället för att hamna i passivt bidragsberoende. Bl.a. är insatser för kompetensutveckling nödvändiga för att få ner arbetslösheten och stärka svensk ekonomi. I motionen förordas ett obligatoriskt lagstadgat system för finansiering av utbildning i företaget. När det gäller finanspolitikens utformning avvisar Vänsterpartiet förslagen till utgiftstak. En sådan konstruktion förhindrar, menar motionärerna, en sysselsättningsbefrämjande ekonomisk politik. Ett avvisande av utgiftstaket innebär inte ett övergivande av ståndpunkten att en fortsatt budgetsanering är nödvändig för att stärka svensk ekonomi, minska arbetslösheten och säkra välfärden. Motionärerna anser att finanspolitiken är tillräckligt stram och att några ytterligare besparingar inte behövs. Det går att hålla fast vid budgetsaneringsprogrammet på 114 miljarder kronor och ändå uppnå en balans i statsbudgeten år 1998 eller senast år 1999. Detta mot bakgrund av framgångarna med de hittillsvarande budgetförstärkningarna. Vänsterpartiets politik har enligt motionärerna också en betydligt starkare tillväxt- och sysselsättningsinriktning. Den inriktning penningpolitiken fått efter det att Riksbanken successivt börjat sänka reporäntan, kommer att ge utdelning i en starkare aktivitet på hemmamarknaden, och en fallande nivå på de statliga ränteutgifterna. En starkare tillväxt har redan bidragit till en kronförstärkning under det senaste året som också medfört att statens räntebördor minskat. De i motionen angivna riktlinjerna kommer att stärka hemmamarknaden, ge en starkare ökning av den privata konsumtionen och en snabbare minskning av sparkvoten. Det går därför att uppnå målen om balans i statsbudgeten 1998 utan att utöka budgetsaneringsprogrammet med de ytterligare 12 miljarderna. Motionärerna delar inte regeringens uppfattning om behovet av en mer självständig riksbank. Penningpolitiken skall vara direkt underordnad riksdag och regering. Regeringen bör få ansvaret för växelkurspolitiken. Målsättningen för penningpolitiken kan inte begränsas till prisstabilitet. Det krävs enligt motionärerna en bättre samordning av finans- och penningpolitiken. Precis som LO menar Vänsterpartiet att såväl sysselsättnings- som inflationsmål skall ligga till grund för penningpolitikens inriktning. I motionen understryks att det går att förena en politik för att hålla tillbaka inflationen och minska arbetslösheten. Vidare framhålls vikten av att penningpolitiken inriktas på fortsatta räntesänkningar. Det finns med tanke på den mycket låga inflationen förutsättningar för fortsatt kraftiga räntesänkningar. Med en lättare penningpolitik och fortsatta räntesänkningar skapas förutsättningar för högre tillväxt, lägre arbetslöshet och därmed ett starkare förtroende för svensk ekonomi. Den bakomliggande ideologin i vårpropositionen är som motionärerna ser det helt inriktad på ett EMU-deltagande, vilket framgår av att man nu tydligare än tidigare framhäver huvudmålsättningen att få ner de offentliga utgifterna. Detta är också kärnpunkten i EMU- projektet. Vänsterpartiet avvisar regeringens inriktning på att knyta kronan till ERM år 1998 som ett första steg inför ett EMU-inträde år 1999.
Miljöpartiet de grönas partimotion
I motion Fi81 (mp) anförs att Sverige behöver en grön ekonomisk politik. Det innebär att den ekonomiska politiken under de kommande tre åren särskilt bör inriktas mot följande mål:
- Miljöskuldsökningen skall upphöra senast år 1999 och därefter skall miljöskulden minskas. Det kräver långtgående miljökrav, miljöanpassning av skattesystemet och betydande satsningar på miljön inom både offentlig och privat sektor.
- En rättvisare och mer solidarisk fördelning av såväl tillgångar som besparingar skall uppnås med en stark fördelningspolitik, bl.a. genom lägre ersättningar och bidrag till medel- och höginkomsttagare, färre besparingar på subventioner till ekonomiskt och socialt klämda människor och mindre ersättningar och bidrag till företag.
- Den öppna arbetslösheten skall minskas till under 4 % år 2000, bl.a. genom sänkt arbetstid, minskad beskattning av arbete, statliga investeringssatsningar till gröna jobb inom bl.a. kultur-, kommunikations- och energiområdena och genom att skapa bättre förutsättningar för främst små och medelstora företag.
- Enskilda människors ekonomiska självtillit skall stegvis stärkas genom brutet tak och grundskydd i socialförsäkrings- och pensionssystemen, lägre beskattning av arbetet och högre miljöskatter, ökat inflytande i den demokratiska processen och i offentliga angelägenheter m.m.
- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå till högst 3 % av BNP 1997 och balans nås år 1998. Från år 1999 bör även statsbudgeten vara i balans så att statsskulden kan börja minska.
- Realräntorna skall pressas ner mot hälften bl.a. genom bibehållna låga kostnadsökningar, fullföljd statsfinansiell sanering och utgiftskontroll, samt en bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad.
- Förutsättningar skall skapas för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske så att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och sysselsättningen ökar.
I motionen framhålls särskilt betydelsen av att miljökraven måste ses som en av de viktigaste drivkrafterna för en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett förändringstryck som leder till effektivare och mer ekonomisk användning av både naturresurser och arbetskraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxtbransch med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön skatteväxling skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och fortsatt välfärd. I tillväxtpropositionen från i höstas erkändes också att traditionell tillväxtfixerad politik i praktiken kommit att ske på miljöns bekostnad. I det s.k. konvergensprogrammet som regeringen inlämnat till EU har miljömålet liksom bekämpningen av arbetslösheten ställts upp som två tillkommande krav jämsides med konvergenskriterierna. Avsikten var att riksdagen skall bedöma om målen att minska arbetslösheten och minska miljöskulden tillgodosetts i samband med eventuellt beslut om Sverige skall gå med i EMU:s tredje fas eller ej. I den uppföljning av konvergensprogrammet som bifogats till vårpropositionen finns emellertid ingen uppföljning vad gäller miljöfrågorna med. Därmed försvåras riksdagens bedömning av hur konvergensprogrammet uppfylls. Regeringen måste därför återkomma till riksdagen med en analys av miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet. Dessutom bör regeringen som en del i uppföljningen av konvergensprogrammet lägga fram en plan eller åtgärdsprogram som tillgodoser kravet på att miljöskulden skall minskas. I motionen ställs krav på att nya konkreta miljömål och aktionsplaner nu läggs fram i riksdagen. Den gröna skatteväxlingen måste påskyndas. Resultaten av arbetet med gröna räkenskaper i ekonomin måste utnyttjas i högre grad i budgetarbete och ekonomisk planering i staten. En rad omprioriteringar behöver göras inom den statliga budgeten. En förbättrad miljölagstiftning måste snart bli verklighet. Sverige måste åter bli pådrivande och föregångare i internationella sammanhang vad gäller miljöpolitik.
Finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske så att resurs- och energieffektiva produktionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför, jämte bekämpningen av miljöskulden, vara en viktig del i finanspolitiken. I motionen föreslås därför en skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Besparingar i den offentliga sektorn bör göras, men får inte ske så att de slår ut förutsättningarna för ett jämlikt och gott samhälle. I motionen görs bedömningen att hushållens sparkvot inte kommer att sjunka så mycket som regeringen förutsätter. Det betyder att den inhemska konsumtionen inte kommer att öka i den takt som regeringen förutspår. För att kompensera en sådan utveckling föreslår motionärerna en mer aktiv fördelningspolitik och ökade resurser till kommunsektorn. Dessa åtgärder ger ett större ekonomiskt utrymme främst till grupper med små ekonomiska, marginaler, som är mer konsumtionsbenägna. Det höga ränteläget och den måttliga kronkursen har sin grund i omvärldens förväntningar på svensk ekonomi, och då spelar den stora och fortfarande växande statsskulden en stor roll. Men även återkommande oro och spekulationer på den snabbt växande internationella penning- och valutamarknaden torde bidra till att driva upp ränteläget och pressa ned kronkursen. De gröna har i olika sammanhang påpekat att spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på den internationella penning- och valutamarknaden. Ett steg som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté med uppgift att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ges bättre informella eller formella spelregler. En sådan kommitté bör också i övrigt undersöka penning- och valutamarknadens nuvarande funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Riksbanken skall i högre grad än hittills stödja den långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten skall vara centrala. Det är motionärernas uppfattning att riksdagen i lag skall fastställa att Riksbankens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomiska politiken. Riksdagen bör också genom lag fastställa Riksbankens penningpolitiska mål. Det skall vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Avgörande förändringar i den valutapolitiska regimen som t.ex. en eventuell anslutning till ERM, måste, anser motionärerna, beslutas av regeringen i stället för Riksbanken. När det gäller Sveriges anslutning till EMU understryker motionärerna att ett beslut om detta måste avgöras genom en folkomröstning. Regeringen har satt upp målet att halvera den öppna arbetslösheten från 8 % 1994 till 4 % år 2000. I propositionen finns dock enligt motionärerna få konkreta förslag på hur detta skall gå till. Motionärerna ser den i propositionen föreslagna utbildningssatsningen som viktig. Särskilt positivt är att tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder nu överförs till långsiktig förstärkning av reguljär utbildning. Det räcker emellertid inte, menar motionärerna, som medel för att minska arbetslösheten. För att nå resultat måste arbetslösheten minskas genom att arbetstiden förkortas, skatter på arbete sänks och genom att satsa på gröna jobb. Det är i detta sammanhang av stor vikt att personalneddragningarna inom kommuner och landsting begränsas.
Kristdemokraternas partimotion
Årtionden av missgrepp i den ekonomiska politiken, i kombination med den mycket djupa lågkonjunkturen i början av 90-talet, har, sägs det i motion Fi82 (kds) gjort förutsättningarna för att bedriva en framgångsrik ekonomisk politik ytterst svåra. De offentliga finanserna har krävt en hård åtstramning, vilket särskilt hårt drabbat grupper i samhället som redan tidigare hade det sämre ställt. I motionen kritiseras den socialdemokratiska regeringen för en felaktig fördelningspolitisk profil vid saneringen av statsfinanserna och man noterar med besvikelse att regeringen med vårpropositionen även fortsättningsvis förtjänar kritik på detta område. Den ekonomiska politiken måste utformas så att en bättre fördelningsprofil än regeringens skapas samtidigt som en ökad satsning på offensiva åtgärder genomförs för att nå en ökad tillväxt. För att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna utvecklas så att välfärden garanteras och arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av långsiktig och strukturell natur nödvändiga. Det främsta hotet mot en rättvis fördelning är arbetslösheten. Därmed blir också den enskilt viktigaste fördelningspolitiska åtgärden att skapa förutsättningar för nya jobb. Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner arbetslösheten måste, menar motionärerna, regeringen våga se den svenske familjeföretagaren som en strategisk tillgång som måste värnas och stimuleras. Det räcker inte att i regeringsförklaringar och i propositioner endast tala om vikten av ett ökat företagande. Något måste också visa sig i praktisk handling. I motionen understryks att målet för den ekonomiska tillväxten, måste vara att ge möjlighet till ett bättre liv för fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske på bekostnad av andra människor eller miljön. En förutsättning för att göra verklighet av den sociala och ekologiska målsättningen är goda statsfinanser. Den ekonomiska saneringen är därför en prioriterad uppgift, men den måste ske parallellt med att skapa fundamentala tillväxtförutsättningar. Individuellt sparande behövs och skall premieras. Nästan alla är i dag överens om att de nya jobben måste skapas i den privata sektorn. Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och därigenom också för sanering av statsfinanserna. I dag råder, enligt motionärerna, flera obalanser i svensk ekonomi som hindrar utvecklingen mot en sund ekonomi. Obalansen mellan privat och offentlig sektor kan till en viss del åtgärdas genom att ytterligare effektivisera och renodla den offentliga sektorn. Viktigast är emellertid åtgärderna för att radikalt öka den privata sektorns andel av ekonomin. Obalansen mellan stora och mindre företag kan bara rättas till om de små och medelstora företagen kan växa och placeras i fokus och ges avsevärt bättre villkor. Obalansen mellan den gamla generationens och den nya generationens företag kan avhjälpas om Sverige främjar utvecklingen av ny teknik, högre utbildning och bättre infrastruktur. Gemensamt för dessa åtgärder är att de på olika sätt verkar tillväxthöjande. Insikten om att endast den privata sektorn kan skapa den expansion av samhällsekonomin och den ökning av det totala antalet arbetstillfällen som Sverige så väl behöver innebär, menar motionärerna, att man måste föra en kraftfull tillväxtpolitik som bygger på strukturella och tillväxthöjande åtgärder. Den traditionella konjunkturorienterade tillväxtpolitiken måste ge plats för en politik som via djupverkande och långsiktiga insatser främjar de reella förutsättningarna för tillväxt.
I motionen anges följande exempel på tillväxtbefrämjande åtgärder:
- Attityderna till företagande måste bli bättre. Politiker, skolor, företagare, organisationer med flera har ett gemensamt ansvar för detta.
- En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. För att en sådan skall främjas krävs att devalveringspolitik undviks. En väl fungerande infrastruktur, inklusive telekommunikationer och informationsteknik, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet skall kunna expandera.
- Stora satsningar på forskning och utbildning är nödvändiga om svenskt näringsliv skall kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga.
- Samordning av de olika statliga verksamheterna som handhar företagarfrågor bör ske samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestämmelser genomförs.
- Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen. Reglerna för den nya tidpunkten för redovisning av moms måste ändras för alla företag.
- Arbetsrätten måste reformeras så att den bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet.
- Stimulera tjänstesektorn. Som ett första steg bör en selektiv lösning väljas. Hushållssektorn har en stor potential. Det är dock grundläggande när viss verksamhet särskilt stimuleras att inte osund konkurrens mellan olika branscher och företag uppstår.
Tillväxtåtgärder är det centrala för att få fler i arbete och därmed skapa bättre förutsättningar att få balans i svensk ekonomi. Men också arbetsmarknadspolitiken bör reformeras. I dag är just detta område ett av de mest genomreglerade med ett stort statligt verk som dirigent. Enligt motionärerna måste arbetsmarknadspolitiken nu i grunden omprövas.
Kristdemokraterna har under det senaste året presenterat flera politiska rapporter som berört tillväxt- och arbetsmarknadspolitiken. Exempel på arbetsmarknadspolitiska förslag som bör prövas är:
- dela upp Arbetsmarknadsverket regionvis - utveckla arbetsförmedlingarna,
- styr in arbetsmarknadsutbildningen till det reguljära utbildningsväsendet,
- praktik/lärlingssystem för ungdomar,
- ungdomsskattsedel för unga företagare - flexibla löner för ungdom,
- praktiksystem för invandrare - stöd till start av exportkonsultföretag för invandrare.
Utskottet
Den ekonomiska politiken
Den internationella utvecklingen
Den svenska exportens beroende av utvecklingen inom EU
I propositionen görs bedömningen att den avmattning som den svenska ekonomin nu är inne i kommer att brytas i slutet av detta år. En avgörande förutsättning för att så skall ske är emellertid att tillväxten i främst EU-området återigen tar fart. Som framgår av tabell 1 har Finansdepartementet kraftigt skrivit ner sin prognos från oktober i höstas för den ekonomiska utvecklingen i EU-området. Sålunda mer än halveras prognosen för BNP-tillväxten för Tyskland, som är den bland enskilda länder klart största avsättningsmarknaden för svensk export. EU- länderna totalt är mottagare av ca 60 % av Sveriges export. För de två stora industriländerna utanför EU redovisas i propositionen ingen väsentlig avvikelse från oktoberprognosen.
Tabell 1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet Årlig procentuell förändring ------------------------------------------------------- 1994 1997 1995 1996 -------------------------------------------------------
BNP: ------------------------------------------------------- Förenta staterna 2,1 2,2 2,5 3,5 (2,9)1 (2,3) ------------------------------------------------------- Japan 0,9 2,2 2,7 0,5 (0,5) (2,0) ------------------------------------------------------- Tyskland 1,9 1,1 2,3 2,9 (2,6) (2,8) ------------------------------------------------------- Frankrike 2,5 1,2 2,6 2,9 (2,7) (3,0) ------------------------------------------------------- Storbritannien 2,6 2,0 2,6 4,1 (2,9) (2,6) ------------------------------------------------------- Norden 3,4 2,2 2,4 3,8 ------------------------------------------------------- OECD (14) 2,1 2,0 2,5 2,8 ------------------------------------------------------- EU 2,6 1,7 2,5 2,9 (2,9) (2,8) -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- Konsumentpriser: ------------------------------------------------------- OECD (14) 2,3 2,4 2,4 2,3 ------------------------------------------------------- EU 3,1 2,7 2,6 3,0 (3,2) (3,1) ------------------------------------------------------- Norden 2,3 1,9 2,6 1,8 -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- Arbetslöshet i % av arbetskraften: ------------------------------------------------------- OECD (14) 7,8 7,9 7,9 8,0 ------------------------------------------------------- EU 11,5 11,1 11,0 10,9 (11,1) (10,9) ------------------------------------------------------- Norden 10,7 9,7 9,1 8,7 ------------------------------------------------------- 1 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i prop. 1995/96:25 oktober 1995. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Utvecklingen inom de tre stora industriländerna
I slutet av år 1995 dämpades BNP-tillväxten påtagligt i Förenta staterna. Orsaken var bl.a. krav på utgiftsnedskärningar som ställdes i kongressen i samband med behandlingen av den federala budgeten för budgetåret 1996. I propositionen bedöms dock förutsättningarna för en förstärkning av tillväxttakten som förhållandevis gynnsamma. Bl.a. exporten väntas utvecklas väl tack vare en relativt hög tillväxt i vissa ekonomier i Asien och Latinamerika. Sedan några år tillbaka har de flesta etablerade konjunkturbedömare med OECD i spetsen varje år trott sig se tecken på en återhämtning i Japan. Under de senaste tre åren har Japan varit en stagnerande ekonomi. En starkt bidragande orsak har varit den finansiella kris som drabbade Japan mycket hårt och blev mer långvarig än för de länder som hamnade i motsvarande kris i västvärlden. Under andra hälften av år 1995 genomfördes återigen kraftfulla åtgärder i syfte att få till stånd en depreciering av yenen gentemot dollarn och att stimulera den inhemska efterfrågan. I propositionen framhålls att åtgärderna tycks ha fått avsedd effekt, då hushållens och företagens framtidstro har förbättrats. Penningpolitiken lättades under år 1995. Den finansiella sektorns ansträngda situation består emellertid. Styrräntan ligger under 0,5 %. Den förbättrade framtidstron, deprecieringen av yenen, den relativt goda exportefterfrågan samt ytterligare ännu inte materialiserade effekter av stimulansåtgärderna talar för att tillväxten för 1996 blir drygt 2 %. År 1997 bedöms tillväxten närma sig 3 %. En tillfredsställande tillväxt i EU-länderna förutsätter en positiv utveckling av Tysklands ekonomi. Men aktiviteten i den tyska ekonomin dämpades betydligt år 1995, främst mot slutet av året. Den lägre aktiviteten har inneburit att inflationstrycket har dämpats och inflationen ligger nu under 2 %. Det är främst privat konsumtion och export som utvecklats svagt. Hushållen är försiktiga, delvis beroende på den höga arbetslösheten som stigit under inledningen av år 1996. I februari uppgick arbetslösheten till nära 11,5 % av arbetskraften. Finanspolitiken är restriktiv. Bundesbank har gradvis sänkt styrräntan.
Arbetslösheten i OECD-området
Även om det kan vara vanskligt att jämföra statistik över den öppna arbetslösheten mellan länder är arbetslösheten ett mindre problem i flera av OECD-länderna utanför Europa jämfört med i EU-länderna. Av OECD:s statistik framgår att arbetslösheten i Nordamerika uppgår till ca 6 %, i Japan till 3 % medan EU redovisar en arbetslöshet för år 1995 på drygt 11 %. Även om enskilda länder som Spanien, med en arbetslöshet som samma år översteg 24 %, drar upp genomsnittet för hela EU-området så ligger arbetslösheten i de stora industriländerna - Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien - i intervallet 9-12 %. I de skandinaviska länderna är det Finland som drabbats hårdast med en öppen arbetslöshet år 1994 på drygt 18 % som kan falla ned till 15 % år 1997 om konjunkturen inom EU vänder uppåt i slutet av år 1996. Som framgår av tabell 1 förutses i propositionen inte någon förbättring av arbetsmarknadsläget i Europa.
Osäkerheten i prognoserna
Osäkerheten i här redovisade prognoser gäller framför allt bedömningarna av utvecklingen i EU. Den statistiska information som inkommit efter det att Finansdepartementet avslutade sitt prognosarbete i början av april talar för att den amerikanska ekonomin fortsätter att växa i stabil takt. Även för april kan man notera en viss minskning av arbetslösheten. Senaste amerikanska BNP-statistik visar att BNP ökade med 2,8 % i årstakt första kvartalet 1996. För den japanska ekonomin kvarstår en viss osäkerhet om huruvida ekonomin nu äntligen tar sig upp ur stagnationen. Industriproduktionen ökar emellertid nu samtidigt som mycket tyder på att byggnadsverksamheten börjar komma i gång. Osäkerheten gäller främst den privata konsumtionen. Frågan är om den expansiva finanspolitiken kommer att ge en uthållig och tillräcklig tillväxt i den privata efterfrågan. I propositionen framhålls att utvecklingen i EU-området kan bli mer negativ än som tidigare förväntats. I bedömningen av den internationella utvecklingen har det förutsatts att de största bidragen i EU till en ökad tillväxt skall komma från inhemsk efterfrågan och att denna nu hämmas av företagens och konsumenternas bristande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Tidigare erfarenheter tyder på att när väl förtroendet börjar vika nedåt det kan ta tid innan det vänder uppåt igen. Speciellt viktigt ur detta perspektiv blir hur arbetslösheten utvecklas då denna starkt påverkar stämningsläget bland hushållen. Realräntorna är alltjämt höga.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
Konjunkturperspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 1997
Prognosförutsättningar
De prognosförutsättningar som gäller för propositionens bedömning av den svenska ekonomins utveckling anges i tabell 2.
Tabell 2 Prognosförutsättningar ----------------------------------------------------------- Årsgenomsnitt 1997 1994 1995 1996 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- BNP-tillväxt i OECD 2,0 2,8 2,1 (2,5)1 2,5 ----------------------------------------------------------- Konsumentprisökning i OECD 2,4 2,3 2,3 (2,7) 2,4 ----------------------------------------------------------- Dollarkurs (i kr) 6,8 7,7 7,1 (6,6) 6,6 ----------------------------------------------------------- ECU-index 123,8 126,1 117,8 115 (119,5) ----------------------------------------------------------- Tysk ränta 5 års 5,2 statsobligation 6,2 6,0 (5,7) 5,5 ----------------------------------------------------------- Svensk ränta 5 års 7,8 statsobligation 9,1 9,9 (8,7) 7,2 ----------------------------------------------------------- Svensk ränta 6 månaders 7,0 ssvx 7,7 8,9 (8,7) 6,5 ----------------------------------------------------------- 1 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i prop. 1995/96:25 oktober 1995. Källor: OECD och Finansdepartementet
Det är framför allt två viktiga utgångspunkter för prognosen som bör observeras. Som nämnts utgår bedömningen från att relativt gynnsamma tillväxtbetingelser i Europa kommer att leda till en återhämtning i EU- ekonomierna under senare delen av år 1996 och under år 1997. Vidare antas att relativt små förändringar i omvärlden kommer att äga rum vad gäller såväl de korta som de långa räntorna. För Sveriges del görs antagandet att det även fortsättningsvis finns utrymme för sjunkande räntor på grund av den allt lägre inflationen. Men trots fallande räntor kommer realräntorna att ligga kvar i intervallet 4,5 % till 5,0 %, vilket är högt sett i ett längre historiskt perspektiv. Det bör även observeras att den i propositionen redovisade prognosen inte beaktar de tillkommande budgetförstärkningar, utöver 118- miljarderprogrammet, som föreslås för åren 1997 och 1998. Enligt Finansdepartementet skulle dessa budgetförstärkningar endast innebära en marginell revidering av BNP-prognosen.
Tabell 3 Nyckeltal ------------------------------------------------------------- 1994 1997 1995 1996 -------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------- Timlön, kostnad 3,4 5,3 4,3 2,4 (3,6)2 (5,6)2 ------------------------------------------------------------- KPI, dec.-dec. 2,6 1,9 2,3 2,6 (2,7) (2,9) ------------------------------------------------------------- NPI, dec.-dec. 1,0 1,0 1,3 1,7 (1,6) (2,4) ------------------------------------------------------------- Disponibel inkomst -0,1 0,8 0,3 1,1 (-1,4) (1,1) ------------------------------------------------------------- Sparkvot (nivå) 8,2 8,3 7,0 8,6 (6,3) (5,9) ------------------------------------------------------------- Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4 (11,0) (5,8) ------------------------------------------------------------- Relativ -4,5 0,0 9,9 2,7 enhetsarbetskostnad (-1,0) (8,9) ------------------------------------------------------------- Öppen arbetslöshet 7,7 7,2 6,5 (nivå) 8,0 (7,5) (6,4) ------------------------------------------------------------- Arbetsmarknadspolitiska 4,4 5,2 5,2 åtgärder1) 5,2 (4,5) (5,2) ------------------------------------------------------------- Handelsbalans (mdr kr) 67,1 108,2 102,7 119,0 (117,5) (130,8) ------------------------------------------------------------- Bytesbalans (i % av BNP) 2,1 1,8 2,5 0,4 (2,7) (3,4) -------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------- 1 I % av arbetskraften. 2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i prop. 1995/96:25 oktober 1995. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.
Av tabell 3 framgår att timlönerna för ekonomin som helhet stiger med 5-5,5 % i år och ca 1 % långsammare nästa år. Dessa löneantaganden förutsätter att löneglidningen kommer att begränsas till i ett historiskt perspektiv mycket låga nivåer.
För inflationsutvecklingen görs antagandet att inflationstakten blir något under 2 % år 1996 och stiger till något över 2 % år 1997. Statistiska centralbyrån (SCB) anger i sin senste KPI-mätning (april 1996) att inflationstakten, dvs. förändringen under den senaste tolvmånadersperioden, i april var 1,3 %. Det är den lägsta inflationstakt som uppmätts sedan år 1968.
Försörjningsbalansen
Tillväxten i bruttonationalprodukten (BNP) åren 1994 och 1995 kom att ligga något över tillväxten för genomsnittet för länderna i Västeuropa. BNP är därmed i stort sett tillbaka på samma nivå som gäller för toppåret 1990. Under 1980-talet låg den svenska BNP per innevånare något över genomsnittet för EU-länderna. Efter de dåliga åren i början av 1990-talet sammanfaller Sveriges BNP/innevånare med genomsnittet för EU. Samtidigt har inflationen pressats tillbaka så kraftigt att Sverige nu tillhör låginflationsländerna i Europa. Ett starkt negativt drag i den ekonomiska utvecklingen är att arbetslösheten för svenska förhållanden alltjämt är mycket hög. Det finns uppenbart en stor risk för att arbetslösheten kan bita sig fast på en nivå som karakteriserat arbetsmarknaderna i flertalet länder i Västeuropa sedan mer än ett decennium tillbaka. De bakomliggande realekonomiska faktorer som förklarar denna utveckling redovisas i tabell 4.
Tabell 4 Försörjningsbalans 1994_1997 --------------------------------------------------------- Miljarder kr Procentuell volymförändring --------------------------------------------------------- 1995 1994 1997 1995 1996 ---------------------------------------------------------
BNP 1 3,0 1,4 634,9 2,6 (3,5)2 (2,7) 2,0 --------------------------------------------------------- Import 8,7 5,0 563,8 13,4 (8,5) (6,9) 4,7 --------------------------------------------------------- Tillgång 2 4,3 2,2 198,7 4,9 (4,4) (3,7) 2,6 ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- Privat 0,3 0,8 konsumtion 853,5 0,8 (0,7) (1,5) 1,7 --------------------------------------------------------- Offentlig - -2,3 0,9 -1,1 konsumtion 422,6 0,5 (-1,1) (-0,7) --------------------------------------------------------- Stat - -4,5 5,2 -3,3 131,3 0,1 (-1,0) (0,0) --------------------------------------------------------- Kommuner - -1,2 -1,0 (- 291,3 0,7 (-1,2) 1,0) 0,0 ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- Bruttoinvesteringar - 10,6 10,0 237,8 0,2 (10,4) (9,8) 2,4 --------------------------------------------------------- Näringsliv 24,5 10,9 171,6 14,4 (21,3) (11,1) 2,1 --------------------------------------------------------- därav 37,5 17,0 -4,0 industri 60,9 28,6 (38,2) (19,0) --------------------------------------------------------- Bostäder - -27,9 (- 19,2 26,7 35,3 22,6) (14,5) 5,6 --------------------------------------------------------- Myndigheter 1,6 0,1 39,4 10,6 (5,5) (0,6) 1,1 ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- Lagerinvesteringar1 0,5 -1,0 (- 17,5 1,5 (-0,1) 0,3) 0,1 --------------------------------------------------------- Export 11,4 4,5 667,3 14,1 (13,0) (7,8) 6,1 ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- Användning 2 4,3 2,2 198,7 4,9 (4,7) (3,7) 2,6 --------------------------------------------------------- Inhemsk 1 1,6 1,3 användning 531,3 1,9 (1,5) (1,9) 1,1 --------------------------------------------------------- 1 Förändring i % av föregående års BNP. 2 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i prop. 1995/96:25 oktober 1995. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Som framgår av tabell 4 har motorn i utvecklingen varit exporten som för de båda senaste åren uppvisar historiskt mycket höga ökningstal. Denna utveckling har även medfört en kraftig tillväxt i bruttoinvesteringarna år 1995. Anmärkningsvärd är utvecklingen av industriinvesteringarna som detta år ökade med närmare 40 %. Däremot har tillväxten i den privata konsumtionen varit fortsatt svag. Försörjningsbalansprognosen visar att den svenska ekonomin under år 1996 kommer att präglas av en klar avmattning. Bedömningen innebär att exporttillväxten bromsas upp kraftigt. Fallet i tillväxten förstärks av företagens behov av att hålla nere de i dagsläget alltför stora lagren. Enligt propositionens prognos väntas det ekonomiska läget förbättras nästa år. Den i prognosen förbättrade internationella återhämtningen får positiva återverkningar på den svenska exporten. Den privata konsumtionen väntas öka med 1,5 %. Lagerneddragningen antas vara avklarad vilket får till följd att en ökad efterfrågan slår igenom i ökad produktion. Mycket talar för att det främst är utvecklingen av exporten och den privata konsumtionen som blir avgörande för om den BNP-tillväxt som anges i tabell 4 för åren 1996 och 1997 kommer att infrias. Mot den bakgrunden redovisas något mer utförligt i det följande hur man i propositionen ser på utvecklingen av dessa två nyckelvariabler.
Exporten
Den tidigare beskrivna mycket positiva utvecklingen av exporten under år 1995 förklaras till stor del av kvardröjande effekter av den konkurrensförbättring som blev resultatet av den mycket kraftiga deprecieringen av den svenska kronan. Den utvecklingen innebar fortsatta marknadsandelsvinster för de svenska företagen. Under innevarande och nästa år antas i propositionen att kronan kommer att apprecieras med ca 7 % resp. ca 2 %, mätt som årsgenomsnitt. Apprecieringen förutses leda till en kraftig press nedåt på företagens prissättning. Under de senaste åren har vinstmarginalerna avsevärt förbättrats och lönsamheten är god. Mot denna bakgrund bör det enligt propositionen vara rimligt att anta att företagen värnar om sitt internationella konkurrensläge genom att hålla priserna nere och sänka vinstmarginalerna. En annan viktig förutsättning är att produktionskapaciteten byggs ut ytterligare under år 1996, vilket också torde medföra att företagen pressar priserna för att inte tappa marknadsandelar i alltför stor utsträckning. Trots kraftigt sänkta svenska exportpriser höjs dock relativpriset med ca 2 % år 1996 och med ca 0,5 % under år 1997. Svensk exportindustri antas därför tappa marknadsandelar med drygt 1 % under perioden. Under här angivna förutsättningar görs bedömningen att exporttillväxten minskar från 11,4 % förra året till 4,5 % i år. År 1997 sker en återhämtning, och exporten bedöms öka med något mer än 6 %.
Den privata konsumtionen
Utvecklingen av hushållens ekonomi i termer av disponibelinkomster, konsumtion och sparande framgår av tabell 5. I propositionen görs bedömningen att den privata konsumtionen stagnerar under det första halvåret i år, till följd av den försvagning av arbetsmarknadsläget som skett under vintern. Under den i propositionen angivna förutsättningen, att det internationella konjunkturläget förbättras, väntas konsumtionen accelerera mot slutet av året, och därmed förbättras förutsättningarna för den svenska industrin. De fulla effekterna av räntesänkningarna bör då göra sig gällande. Den privata konsumtionen bedöms, räknat som årsgenomsnitt, i år öka med 0,8 %. Det innebär en praktiskt taget oförändrad sparkvot. Nästa år förutses konsumtionen öka med drygt 1,5 %. Då inkomsterna samtidigt beräknas stiga svagt utgår konsumtionsprognosen från en sänkning av hushållens nettosparkvot med drygt en procentenhet. I propositionen framhålls att en sparkvotsänkning i den takten dock inte är sannolik på längre sikt.
Tabell 5 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande ------------------------------------------------------------
Miljarder Procentuellt bidrag till
kr realinkomstutvecklingen ----------------------------------------------------------- 1995 1995 1996 1997 -----------------------------------------------------------
Lönesumma inklusive 686,5 1,6 3,4 sjuklön (2,1)1 (4,0) 1,9 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Hushållstransfereringar från offentlig sektor 397,0 -0,4 (- -1,2 (- - 1,6) 2,0) 0,6 ----------------------------------------------------------- Pensioner 211,6 0,1 0,0 (- - (0,0) 0,2) 0,2 ----------------------------------------------------------- Sjukförsäkringar m.m. 43,6 -0,3 (- -0,3 (- 0,2) 0,2) 0,0 ----------------------------------------------------------- Arbetslöshetsbidrag m.m. 54,4 -0,5 (- -0,3 (- 0,7) 0,9) 0,6 ----------------------------------------------------------- Övrigt 87,5 0,3 (- -0,5 (- 0,7) 0,8) 0,1 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Räntor och utdelningar, -13,1 1,1 0,8 netto (1,2) (1,1) 0,7 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Övriga inkomster, netto 207,1 0,6 0,3 (0,7) (0,3) 0,0 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Direkta skatter 348,0 -2,9 (- -2,4 (- - 3,8) 2,2) 1,6 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Disponibel inkomst 929,6 -0,1 (- 0,8 1,4) (1,1) 0,3 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Konsumtion, procentuell utveckling, 1991 års priser -----------------------------------------------------------
Privat konsumtion 853,5 0,3 0,8 (0,7) (1,5) 1,7 -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Sparande, nivå i % av disponibel inkomst -----------------------------------------------------------
Nettosparande (sparkvot) 8,2 8,3 (6,3) (5,9) 7,0 ----------------------------------------------------------- Finansiellt sparande 10,3 9,8 8,3
-----------------------------------------------------------
1 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i prop. 1995/96:25 oktober 1995. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det bör understrykas att prognosen över konsumtion och sparande har som utgångspunkt att hushållen försöker undvika att justera konsumtionen till följd av tillfälliga variationer i inkomsterna och i stället försöker anpassa konsumtionen till de förväntade långsiktiga inkomsterna. Konsumtionsökningen nästa år skall därför ses mot bakgrund av antagandet att de realt disponibla inkomsterna i genomsnitt beräknas öka med 1,8 % per år från år 1998 till år 2001.
Osäkerheter i försörjningsbalansprognosen
Som tidigare understrukits i betänkandet bygger prognosen för den svenska ekonomins utveckling under åren 1996 och 1997 på att den internationella konjunkturavmattningen blir kortvarig. De osäkerhetsfaktorer som vidlåder den bedömningen av den internationella utvecklingen har redovisats i föregående avsnitt. Det råder emellertid inga tvivel om att den internationella utvecklingen under de kommande två åren är avgörande för utvecklingen också i Sverige. Som framhålls i propositionen finns det betydande osäkerheter i den här beskrivna konjunkturbilden. Om den internationella utvecklingen blir sämre får detta direkta återverkningar på exporten och investeringarna inom den konkurrensutsatta sektorn. De negativa effekterna kan sedan sprida sig till den inhemska delen av ekonomin. Ett osäkerhetsmoment i detta sammanhang är den privata konsumtionen. Sparkvoten antas falla betydligt nästa år. Om arbetsmarknaden blir svagare eller om det uppstår oro på de finansiella marknaderna kan hushållen komma att bli mer försiktiga än vad som här antas. Som påpekas i propositionen är osäkerheten om hushållens konsumtions- och sparbeteende alltjämt mycket stor. Utvecklingen av lagerinvesteringarna är svårbedömd. Som framgått av försörjningsbalansprognosen blir lagerinvesteringarnas bidrag till tillväxten kraftigt negativt i år. Den snabba, ej förutsedda konjunkturavmattningen under hösten 1995 gjorde att många företag inte hann anpassa sina insatsvaru- och färdigvarulager till den svagare efterfrågeutvecklingen. Denna anpassning kommer i den här redovisade prognosen i stället att ske i år, men väntas vara genomförd år 1997. Men detta förutsätter att den faktiska utvecklingen bl.a. för exporten och den privata konsumtionen inte kommer att avvika alltför mycket från den prognos som här redovisats.
Offentliga sektorns finanser
Den offentliga sektorns finanser har förstärkts under de två senaste årens ekonomiska återhämtning. Trots konjunkturavmattningen i år beräknas det finansiella sparandet i stat och kommuner fortsätta att förbättras i ungefär samma takt som åren 1994 och 1995. Utifrån den här angivna prognosen för den svenska ekonomins utveckling beräknas det finansiella underskottet i år uppgå till 86 miljarder kronor, vilket motsvarar 5,1 % av BNP. Sparandeökningen förklaras främst av ökade inkomster. Den höjning av skatter och avgifter som ägt rum, mätt som andel av BNP, uppgår till nära tre procentenheter. De offentliga utgifterna förutses växa något långsammare än BNP. Nästa år minskar de offentliga utgifterna i reala termer. Med de samhällsekonomiska förutsättningar som föreliggande prognos anger och de beslut som hittills fattats vad gäller budgetförstärkningar beräknas den offentliga sektorns finansiella underskott år 1997 uppgå till 57 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,3 % av BNP. I den nu behandlade propositionen lämnar regeringen förslag till budgetförstärkande åtgärder utöver de redan beslutade besparingar på 118 miljarder kronor som beräknas vara tillräckliga för att Sverige med betryggande marginal - vid den angivna ekonomiska utvecklingen - skall klara EMU:s underskottskriterier. Budgetunderskottet väntas därmed stanna vid 2,7 % år 1997.
Läget på arbetsmarknaden
Avmattningen av ekonomin i slutet av förra året fick till följd att arbetsmarknadsläget försämrades. Som framgår av tabell 6 räcker inte den förutsedda produktionsökningen åren 1996 och 1997 till för att sysselsättningen skall stiga i någon större omfattning.
Tabell 6 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64) ---------------------------------------------------------- Nivå Förändring från föregående år ---------------------------------------------------------- 1995 1994 1995 1996 1997
----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- Sysselsättning: ---------------------------------------------------------- Jord- och -1 -11 -2 0 skogsbruk 124 (-12)1 (-3)
---------------------------------------------------------- Industri -10 41 9 24 803 (43) (32)
---------------------------------------------------------- Byggnadsverksamhet -17 5 5 4 224 (7) (14)
---------------------------------------------------------- Privata tjänster 1 572 31 34 17 8 (36) (45)
---------------------------------------------------------- Kommunal 1 079 -27 -8 -11 1 verksamhet (-3) (-10)
---------------------------------------------------------- Statlig verksamhet -11 1 -2 -1 184 (-2) (-2)
---------------------------------------------------------- Totalt 3 988 -38 61 16 36 (71) (78)
----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- Arbetskraft, 4 320 -53 54 -4 4 totalt utbud (55) (31)
----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- Arbetslösa -16 -8 -20 -32 332 (-16) (-47)
---------------------------------------------------------- % av 7,7 7,2 arbetskraften, 7,7 8,0 (7,5) (6,4) 6,5 nivå ----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- Personer i arbetsmarknadspolitiska 221 189 227 227 åtgärder, nivå 189 ---------------------------------------------------------- % av 4,4 5,2 arbetskraften, 4,4 5,2 5,2 nivå ----------------------------------------------------------
1 Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i prop. 1995/96:25 oktober 1995. Anm.: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökaraktivitet samt företagsutbildning. Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år 1996. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Förra året var sysselsättningsuppgången inom industrin och de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn betydande, för att mot slutet av året mattas något. En nedgång väntas under första halvåret i år. Ett tecken på detta är den varseluppgång som kunnat konstateras och som till största delen kan hänföras till industrisektorn. Enligt propositionen inleds mot slutet av året dock en återhämtning, som bedöms fortsätta i god takt under år 1997. I samband med att produktionsökningarna inom industrin avtar i år bör bidraget till den totala sysselsättningsökningen minska i denna sektor. I stället bör de mer konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn stå för en större andel av sysselsättningsökningen. Även inom byggnadsverksamheten förutses i propositionen en viss expansion men i den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fortsätta att falla år 1996 med en utplaning under år 1997. Av tabell 6 framgår att den öppna arbetslösheten bedöms minska samtidigt som antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar. Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 7,7 % 1995 till 6,5 % 1997. Den s.k. totala arbetslösheten reduceras från drygt 12 % till 11,7 %. I denna bedömning framhålls att ett oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en för svenska förhållanden hög nivå, ca 35 % av det totala antalet arbetslösa. Utvecklingen av antalet personer som varit inskrivna på arbetsförmedlingen längre tid än två år (som arbetssökande eller som deltagande i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd) visar en än mer negativ tendens. Trots den ekonomiska återhämtningen har antalet långtidsinskrivna fortsatt att stiga. Denna utveckling är oroande och påminner mycket om den starkt negativa utvecklingen för de långtidsarbetslösa som karaktäriserat de flesta västeuropeiska länder sedan 1980-talet och första hälften av 1990-talet. Av Statistiska centralbyråns (SCB) senaste arbetskraftsundersökning från den 15 april framgår att läget på arbetsmarknaden sedan årsskiftet visar en svag tendens till försämring med minskande sysselsättning och oförändrad hög arbetslöshet. I april var antalet öppet arbetslösa nära 320 000 eller 7,5 % av arbetskraften. Det kan nämnas att Sverige jämte Danmark är de två länder inom EU - enligt OECD:s statistik år 1995 - som har den största andelen av befolkningen som står till arbetsmarknadens förfogande. Motsvarande andel för genomsnittet för EU-länderna men även för de stora industriländerna Tyskland, Frankrike och Italien ligger väsentligt lägre än för Sverige och Danmark.
Partimotionernas syn på propositionens konjunkturbedömningar
I motion Fi78 (m) kritiseras regeringen för att inte ha tagit hänsyn till sina nya åtgärdsförslag i den bedömning som redovisas av den svenska tillväxten. De i propositionen föreslagna åtgärderna kommer att försämra hushållens köpkraft ytterligare, vilket vid ett oförändrat sparbeteende drar ner den privata konsumtionen och tillväxten.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Som sägs i motionen har de ytterligare budgetförstärkningarna utöver de beslutade 118 miljarderna inte beaktats i prognoserna. Åtgärderna var vid fastställandet av prognoserna inte fullt ut preciserade. De har emellertid beaktats vid beräkningen av utgiftstaken för de kommande åren. Som anförs i propositionen torde de i sig få en viss neddragande effekt på efterfrågan och tillväxten. Omfattningen av budgetförstärkningarna är måttlig i relation till BNP. De rör sig om ca 0,6 % av BNP år 1997 och ytterligare 0,2 % av BNP år 1998, varav en del är inleveranser m.m. vilka inte torde ha någon dämpande effekt på den inhemska efterfrågan. Den dämpande effekten av budgetförstärkningar motverkas av att ett fasthållande vid balansmålen för de offentliga finanserna dels stärker förtroendet för den ekonomiska politiken, dels leder till lägre räntor än om regering och riksdag skulle skjuta på balansmålen.
I motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp) och Fi82 (kds) anförs att propositionens bedömning av den internationella utvecklingen är alltför positiv. I motion Fi78 (m) framhålls att skälen som kan anföras för en mer långvarig lågkonjunktur är lika många och mer övertygande än de som anförs i propositionen för att lågkonjunkturen skall bli kortvarig. Utskottet kan konstatera att Finansdepartementet i oktober redovisade i jämförelse med den nu aktuella bedömningen en väsentligt ljusare bild av den internationella utvecklingen med en tillväxt i EU-området på 2,2 % år 1996 och 2,5 % för år 1997. Detta var en bedömning som inte avvek från hur de flesta etablerade konjunkturbedömare såg på utvecklingen för de kommande två åren. Så sent som i december 1995 presenterade OECD i sin "Economic Outlook" en prognos som stod i god överensstämmelse med departementets oktoberprognos. Den nu föreliggande prognosen innebär en nedskrivning av tillväxten i EU för år 1996 med drygt en procentenhet. I likhet med vad som sägs i motionerna har självfallet utskottet den uppfattningen att man inte kan utesluta en ännu sämre ekonomisk utveckling i EU-länderna än den som anges i propositionen. Men det internationella konjunkturläget är svårbedömt. Det som talar för en tillväxt i EU på något mer än 1,5 % är den draghjälp som kan förväntas komma från länder utanför EU. Den statistik som inkommit efter det att Finansdepartementet avslutat sitt prognosarbete motsäger inte att en sådan utveckling kan realiseras.
I motionerna Fi78 (m) och Fi82 (kds) anges den åtstramning av finanspolitiken som nu äger rum i främst Tyskland och Frankrike till följd av de uppställda inträdesvillkoren i EMU vara en av orsakerna till att lågkonjunkturen kan fördjupas.
Som utskottet ser det kan en åtstramning av finanspolitiken på grund av konvergensvillkoren både försena och försvaga den kommande konjunkturuppgången. Också i propositionen framhålls att utformningen av den ekonomiska politiken i EU-länderna kan försena konjunkturuppgången. Redan den BNP-tillväxt som i propositionen anges för EU-länderna (jfr tabell 1) kan göra det svårt för dessa länder att uppnå konvergenskriteriet om ett underskott på högst 3 % i de offentliga finanserna.
När det gäller den ekonomiska utvecklingen i Sverige riktas i flera motioner kritik mot exportprognosen och bedömningen av utvecklingen av den privata konsumtionen. I motion Fi78 (m) anförs att exportprognosen är alldeles för optimistisk. Bakgrunden till denna kritik är den negativa utveckling som motionärerna förutspår för EU-området och som utskottet redan har kommenterat. I motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp), Fi80 (v), Fi81 (mp) och Fi82 (kds) hävdas att propositionens prognos för privat konsumtion inte kommer att förverkligas. Antagandet i propositionen om att hushållen skall minska sitt hushållssparande under prognosperioden är inte realistiskt, menar motionärerna.
Utskottet vill med anledning av vad här aktuella motioner anför om konsumtionsprognoserna anföra följande. I motion Fi78 (m) och även i motion Fi79 (fp) anförs att regeringens prognoser saknar trovärdighet genom att man gör orealistiska antaganden om sänkt sparkvot, och att därför tillväxten i privat konsumtion överskattas. Ser man emellertid på konsumtionsprognoserna för åren 1994 och 1995 finner man att avvikelserna mellan prognos och utfall har varit försumbara. I själva verket har prognoserna för privat konsumtion visat sig vara förhållandevis tillförlitliga. Det hindrar emellertid inte att avvikelserna mellan prognos och utfall för sparkvoten varit stora. Men det har inte sin förklaring i en missbedömning av hushållssparandets utveckling. I stället förklaras denna skillnad mellan prognos och utfall av att hushållens disponibla inkomst blivit större än beräknat. Vad utskottet här anfört om prognosen för privat konsumtion motsäger emellertid inte att osäkerheten om hushållens framtida konsumtions- och sparbeteende är betydande.
Kristdemokraterna riktar i motion Fi82 (kds) en allmän kritik mot de i propositionen redovisade prognoserna. I motionen görs påståendet att "den konjunkturnedgång som flera institut länge varnat för förträngdes så sent som i höstens tillväxtproposition och kom enligt egen uppgift som en överraskning för den dåvarande finansministern." Utskottet ställer sig frågande till denna beskrivning av prognosarbetet i Finansdepartementet. Det kan nämnas att TCO:s, Handelns Utredningsinstituts, Handelsbankens och SE-bankens prognoser har utarbetats under perioden december 1995 - mars 1996 och ligger i linje med eller över den bedömning av BNP-tillväxten som redovisas i propositionen.
I motion Fi78 (m) tas även frågan upp om bedömningen av den statliga konsumtionen. En viktig orsak till att regeringens tillväxtprognos för 1996 ligger högre än Konjunkturinstitutets nyligen avgivna bedömning (på 1,0 %) är den skiljaktiga synen på den statliga konsumtionens utveckling. Som påpekas i propositionens bilaga om svensk ekonomi sammanhänger detta med den beräknade tidpunkten för leveranser till försvaret. Motionärerna sätter frågetecken för varför regeringen föreslår att anslaget för budgetåret 1995/96 räknas ned med ca 3,3 miljarder kronor men ändå bibehåller prognosen att den statliga konsumtionen skall växa med 5,2 % i år. Som anges i propositionen är periodiseringen av försvarsinköpen en källa till osäkerhet i prognosen. I och med att dessa inköp fluktuerar kraftigt påverkas tillväxtprofilen i betydande grad. För att beskriva den underliggande konjunkturutvecklingen kan förändringen av den statliga konsumtionen sättas till noll 1996 och 1997 i stället för de + 5,2 % resp. - 3,3 % som ligger inne i prognosen. I ett sådant räkneexempel stiger BNP endast 1 % 1996 och med 2,2 % 1997 (jfr tabell 4). Utskottet finner det otillfredsställande att statliga myndigheters inrapporterande till departementen om planerade inköp är behäftade med så stora fel att det inte går att göra en rimlig bedömning av den statliga konsumtionen. Utskottet har emellertid erfarit att Finansdepartementet tillsammans med RRV och KI bedriver ett intensivt arbete för att förbättra prognosunderlaget i fråga om statens inköp. Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att riskerna för sämre konjunkturutveckling för den svenska ekonomin med en lägre tillväxt i den totala produktionen och en därigenom något sämre utveckling på arbetsmarknaden än vad som anges i propositionen inte får negligeras. Av den senaste månadsbarometern från Konjunkturinstitutet (960521) framgår att den svenska industrikonjunkturen är i fortsatt nedgång. De optimistiska förväntningarna som fanns i marsbarometern har inte infriats utan orderingången har fortsatt att falla från såväl hemmamarknaden som exportmarknaden. Det positiva i barometern är att förväntningarna inför de närmaste månaderna liksom i marsbarometern är relativt optimistiska och då särskilt i investeringsvaruindustrin. Drygt en tredjedel av företagen räknar med ökad produktionsvolym. I insats- och konsumtionsvaruindustrin planeras produktionen bli i stort sett oförändrad. Fortsatta prissänkningar aviseras på exportmarknaden medan priserna på hemmamarknaden förutses bli i det närmaste oförändrade, totalt sett. Massaindustrin, som under en längre period successivt sänkt sina priser, aviserar nu återigen prishöjningar på exportmarknaden. Det bör här framhållas att barometern endast återger företagens bedömning av nuläget och av utvecklingen de närmaste månaderna. Den kan inte betraktas som en konjunkturprognos för t.ex. återstoden av innevarande år.
Två scenarier för ekonomin fram till sekelskiftet
Utöver den här redovisade konjunkturbedömningen presenteras också i bilagan till finansplanen kalkyler över ekonomins utveckling fram till sekelskiftet. I de scenarier som presenteras för utvecklingen av den svenska ekonomin fram till år 2001 antas tillväxten i OECD-området bli 2,5 % per år mellan år 1998 och år 2001. Denna bedöms vara den tillväxt som på sikt kan upprätthållas utan att löner och priser accelererar. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området under den senaste femtonårsperioden har legat nära 2,5 % per år. Något explicit konjunkturmönster har inte antagits i detta scenario för utvecklingen fram till sekelskiftet. Inflationstakten förutsätts stabiliseras på nivåer runt 2,5 % fram till prognosperiodens slut. Rimligheten i detta antagande stöds av att betydelsen av låg inflation i dag betonas av alla centralbanker och regeringar.
Som framgår av tabell 7 redovisas ett basalternativ (B) och högtillväxtalternativ (H). I båda alternativen antas tillväxten i OECD-området ligga i intervallet 2-2,5 % per år. Förutsättningarna för kalkylerna skiljer sig åt på det sättet att den svenska räntan ligger något lägre samtidigt som kronan stärks något mer i H-alternativet än i B-alternativet.
Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen samt den finansierade utbildningssatsning som regeringen nu föreslår. Däremot har dessa kalkyler inte de tillkommande budgetförstärkande åtgärder, utöver 118-miljardersprogrammet, som aviseras i propositionen. För kalkylperioden finns inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda alternativen har det antagits att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avtar successivt i relativt långsam takt.
Tabell 7 Bas- (B) resp. Högtillväxtalternativet (H), försörjningsbalans och nyckeltal, 1995-2000 Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring ----------------------------------------------------------- 1995 1996 1997 1998 1999 2000 B B B B H H H H
-----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- Privat 1,7 2,2 2,4 2,2 konsumtion 0,3 0,8 2,0 2,5 2,7 2,5 ----------------------------------------------------------- Offentlig - -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 konsumtion 2,3 0,9 -0,7 -0,5 -0,1 0,3 ----------------------------------------------------------- Bruttoinvesteringar10,610,0 2,4 7,4 6,1 4,0 4,6 9,1 7,7 5,8 ----------------------------------------------------------- Lagerförändringar (bidrag) -1,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,5 0,1 0,0 0,0 0,0 ----------------------------------------------------------- Export 11,4 6,1 5,4 5,3 5,1 4,5 6,1 5,8 5,7 5,5 ----------------------------------------------------------- Import 4,7 5,3 5,4 5,6 8,7 5,0 5,0 5,6 5,6 5,8 ----------------------------------------------------------- BNP 2,0 2,5 2,5 2,0 marknadspris 3,0 1,4 2,5 3,2 3,2 2,7 -----------------------------------------------------------
Nyckeltal: ----------------------------------------------------------- KPI dec.-dec. 2,3 2,2 2,3 2,2 2,6 1,9 2,0 2,0 2,0 2,0 ----------------------------------------------------------- Kostnadstimlön 4,3 4,0 4,0 4,0 3,4 5,3 4,0 3,5 3,5 3,5 ----------------------------------------------------------- Öppen 6,5 6,1 5,8 5,7 arbetslöshet1 7,7 7,2 6,1 5,3 4,6 4,0 ----------------------------------------------------------- Arbetsmarknads- politiska 5,2 4,6 4,0 3,8 åtgärder1 4,4 5,2 5,2 4,6 3,9 3,8 ----------------------------------------------------------- Sysselsättning 0,9 1,3 1,1 0,6 1,6 0,4 1,4 2,0 1,8 1,4 -----------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------
1 Som andel av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
I basalternativet antas BNP-tillväxten bli 2 till 2,5 % per år under kalkylperioden. Med tanke på det relativt låga resursutnyttjandet i den svenska ekonomin i utgångsläget bör tillväxten kunna bli högre än den trendmässiga de närmaste åren. Under åren 1998 och 1999 antas tillväxten därför i basalternativet ligga 0,5 procentenheter över en mer långsiktig trend på 2 % per år. Drivkraften i tillväxtprocessen är investeringarna och successivt i allt högre grad den privata konsumtionen. Den öppna arbetslösheten faller något under perioden ned till under 6 %. Inflationstakten beräknas ligga nära Riksbankens inflationsmål under hela kalkylperioden.
Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där utgångspunkten är att den öppna arbetslösheten reducerats till 4 % år 2000. I jämförelse med basalternativet bygger högtillväxtalternativet på en i grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Samtliga aktörer i ekonomin antas agera ansvarsfullt och därmed bidra till en utveckling som är betydligt bättre än i basalternativet. Det gynnsammare alternativet kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en framgångsrik arbetsmarknadspolitik, vilket tar sig uttryck i en väl fungerande arbetsmarknad och ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska ekonomin. Den arbetskraftsreserv som finns i utgångsläget kan därigenom bättre tas i anspråk utan att det uppstår några överhettningstendenser som driver upp löner, priser och räntor. Genom den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar de offentliga finanserna att förbättras snabbare än i basalternativet, vid ett antagande om samma regelverk i de båda kalkylerna. Beräkningarna baseras dock på antagandet att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande år 2000 skall vara detsamma, som andel av BNP, som i basalternativet. Detta skapar utrymme för högre offentliga utgifter och en sänkning av hushållens inkomstskatter, vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata konsumtionen. Hushållens framtidstro antas förstärkas så att sparkvoten kan falla mer än i basalternativet. Den privata konsumtionen blir därigenom en motor i tillväxtprocessen. Skillnaderna mellan dessa två kalkyler visar tydligt på vinsterna av en väl fungerande ekonomi. I högtillväxtalternativet är, jämfört med basalternativet, år 2000 BNP-nivån 2,6 % högre, 115 000 fler personer har sysselsättning, den privata konsumtionen är 1,2 % högre och den offentliga konsumtionen ligger 2,3 % högre.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Under de första åren av 1990-talet drabbades Sverige av en ekonomisk kris som i efterkrigstidens Sverige saknar motstycke i omfattning. Krisen ledde till ett sammanbrott av de offentliga finanserna och vad än värre var att under denna tid förlorades mer än 500 000 arbetstillfällen. Vart åttonde jobb försvann från den svenska arbetsmarknaden. Det helt överskuggande målet för den ekonomiska politiken måste mot denna bakgrund vara att pressa tillbaka arbetslösheten. Som utskottet har redovisat tidigare i betänkandet var utvecklingen under år 1995 god med en tillväxt på 3 % och en ökning av industriinvesteringarna med nära 40 %. Det finns styrkefaktorer i den svenska ekonomin som även fortsättningsvis kan leda till en gynnsam utveckling under återstoden av decenniet. Den konkurrensutsatta sektorns lönsamhet är hög historiskt sett och svenska företag har utrymme att sänka sina marginaler för att hålla uppe marknadsandelarna. Om framtidsförväntningarna blir mer positiva finns en betydande potential för konsumtionsökning, särskilt om kampen mot arbetslösheten blir framgångsrik. Den låga inflationstakten möjliggör en krympande räntemarginal gentemot omvärlden. Kommer den svenska ekonomin in i en sådan positiv utvecklingbana förbättras de offentliga finanserna i än snabbare takt, vilket bl.a. bör förstärka tendensen mot en avtagande räntemarginal gentemot omvärlden. Utskottet har emellertid i föregående avsnitt understrukit att det finns betydande risker att ekonomin inte följer en sådan positiv bana utan att den avmattning som drabbade den svenska ekonomin i slutet av förra året i stället förstärks och att konjunkturuppgången därigenom skjuts framåt i tiden. Det stora osäkerhetsmomentet är att den internationella konjunkturen kan försvagas mer än vad som förutsätts i regeringens prognoser. Trots de hittillsvarande framgångarna för den förda politiken är budgetunderskottet och statsskulden alltjämt mycket stora. Ekonomins sårbarhet vid internationella kriser kvarstår och den utveckling som nu kan förutses för de närmaste åren kräver vissa ytterligare budgetförstärkningar utöver 118-miljarderspaketet. Finanspolitiken är i utgångsläget mycket stram samtidigt som det saknas konjunkturpolitiska skäl för att strama åt finanspolitiken ytterligare. Regeringen har satt som mål för den ekonomiska politiken att halvera den öppna arbetslösheten. Som framhålls i propositionen är detta ett mycket ambitiöst mål. Mot bakgrund av den redovisade konjunkturbedömningen blir, som utskottet ser det, slutsatsen att det ställs stora krav för att nå målet att pressa ned den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 men att det med aktiv samverkan i det svenska samhället för att betvinga arbetslösheten ligger inom räckhåll för den ekonomiska politiken.
Det s.k. tillväxtalternativet i propositionens scenario för utvecklingen fram till år 2000 (jfr tabell 7) ger exempel på hur ekonomin måste utvecklas för att en sådan neddragning av arbetslösheten skall kunna realiseras. I detta alternativ fungerar ekonomin bättre. Lönebildningen ger, vid en betydligt lägre arbetslöshet än dagens, kostnadsökningar som inte urholkar det svenska näringslivets konkurrenskraft. Tillväxten är högre, sysselsättningen ökar snabbare och den öppna arbetslösheten reduceras därigenom till det uppställda målet år 2000.
I Moderata samlingspartiets motion Fi78 framhålls att Sveriges problem inte handlar om en snedfördelning av inkomster och förmögenheter utan om bristande resurser som leder till en allmän försvagning av ekonomin. Bara genom en politik som stimulerar till arbete, företagande och investeringar kan utvecklingskraften återvinnas. I motionen krävs en mer långtgående åtstramning av finanspolitiken jämfört med förslagen i propositionen. I motionen föreslås ett utgiftstak som år 1999 understiger regeringens med 94 miljarder kronor. Den viktigaste åtgärden för att stärka förutsättningarna för tillväxt anser motionärerna vara en kraftig sänkning av skattetrycket. Avregleringen, som bl.a. i hög grad berör arbetsmarknaden, är enligt motionärerna nödvändig om en stabil och ökad tillväxt skall kunna möjliggöras.
Som utskottet tidigare redovisat i betänkandet måste finanspolitiken vara fortsatt mycket stram. Det är anmärkningsvärt att motionärerna närmast blundar för de svåra avvägningsproblem som en regering ställs inför när finanspolitiken på grund av en hög statsskuld måste stramas åt i ett läge där lågkonjunkturen i värsta fall kan förstärkas. Det är nödvändigt att regering och riksdag mildrar de negativa effekter på inkomstfördelningen och på arbetsmarknaden som kan uppstå i arbetet med att sanera den offentliga sektorns finanser. Med anledning av den syn på skattepolitiken som framförs i motion Fi78 (m) vill utskottet understryka att de åtgärder som vidtas måste ha en acceptabel fördelningspolitisk profil och att de bördor som den nuvarande situationen kräver måste bäras av alla. De analyser som regeringen redovisar i propositionen visar att de besparingar som blivit nödvändiga i olika sociala transfereringar medför negativa fördelningspolitiska verkningar som till en del har kunnat kompenseras med höjda ersättningsnivåer och förändringar i beskattningen. Finansutskottet delar den uppfattning som framförs i skatteutskottets yttrande till finansutskottet (SkU12y) att det inte kan vara aktuellt att vidta några lättnader i inkomstskatten genom att nu upphäva den s.k. värnskatten eller att försvaga budgeten med ofinansierade skattesänkningar för dem som har god inkomst, kapitalinkomster eller förmögenheter. Som nämnts ställs i motion Fi78 (m) krav på förändringar av arbetsmarknadspolitiken och då bl.a. en reformering av arbetsrätten. I likhet med vad som anförs i propositionen anser utskottet att arbetsrätten behöver förändras. Någon lösning har dock inte skett inom ramen för arbetsrättskommissionens arbete. Strävan bör fortfarande vara att en förändring åstadkommes av arbetsmarknadens parter i samverkan. Utskottet avvaktar mot den bakgrunden regeringens besked när det gäller dessa frågors fortsatta behandling. Utan att mera i detalj ta ställning till vilka förändringar som kan vara påkallade inom detta område, vill finansutskottet på samma sätt som arbetsmarknadsutskottet (AU4y) ändå klart ta avstånd från Moderaternas förslag om genomgripande förändringar av arbetsrätten, däribland att generella avsteg från lagreglerna skall kunna göras i de individuella anställningsavtalen.
I anslutning till utskottets behandling av arbetsmarknadsfrågorna vill utskottet bemöta den kritik som riktas mot regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. I motion Fi78 (m) sägs att "det i och för sig är möjligt att regeringen - genom överflyttningar av människor från öppen till dold arbetslöshet i olika former - skulle kunna halvera den öppna arbetslösheten". I motion Fi79 (fp) antyds att regeringen kommer att utnyttja "bokföringsknep". "Huvudstrategin förefaller vara rent statistisk - ett stort antal människor skall föras bort från arbetskraften till olika utbildningsplatser", heter det i motionen. Utskottet ser sådana skrivningar som här citerats närmast som exempel på olyckliga formuleringar i arbetet med framtagandet av motionerna. Utskottet utgår ifrån att t.ex. antalet personer i utbildning blir något högre år 2000 än i dag. En sådan utveckling är inte någonting negativt i en ekonomi med de offentliga finanserna i god ordning. Människor som är i utbildning - antingen därför att de vill bredda sina möjligheter på arbetsmarknaden eller tvingats därtill på grund av att arbetssituationen förändrats - utför självfallet ett värdefullt arbete både för sig själva och för samhället.
I motion Fi78 (m) framhålls vidare som en viktig del av riktlinjerna för den ekonomiska politiken att det måste skapas goda villkor för företagande och att en ökad konkurrens är nödvändig för tillväxten. Bl.a. en sänkning av företagsskatterna, avreglering och privatisering av statliga företag ses som viktiga inslag i riktlinjerna för näringspolitiken. I motionerna Fi79 (fp) och Fi82 (kds) anges riktlinjer för näringspolitiken som i flera avseenden sammanfaller med de som redovisas i motion Fi78 (m).
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att svenska företagsskatteregler i och med 1991 års skattereform blev mycket konkurrenskraftiga vid en internationell jämförelse. Samtidigt medförde den omläggning som beslutades hösten 1993 ett ökat skatteuttag på företagen. Regeringen har därför tidigare uttalat att skatteuttaget på detta område skall sänkas, samt avsatt en ram för detta på två miljarder kronor. I höstas beslutades om ett tillfälligt riskkapitalavdrag och en utvidgad kvittningsrätt för enskilda näringsidkare för att understödja nyföretagande och expansion. Samtidigt gavs 1992 års företagsskatteutredning i uppdrag att pröva en ny modell för en generell skattelättnad på företagsnivå för att ytterligare förbättra de skattemässiga villkoren för företagens nyinvesteringar och kapitalförsörjning. Utskottet är av samma uppfattning som regeringen att om utredningen skulle finna avgörande hinder mot att införa en generell modell på företagsnivå skall utredningen i stället presentera förslag till en selektiv lättnad med inriktning på mindre företag. Avsikten är att de nya reglerna skall kunna tillämpas från och med inkomståret 1998. Sedan årsskiftet gäller nya regler för redovisning och inbetalning av mervärdesskatt. För företag med en omsättning med mer än 10 miljoner kronor skall skatten redovisas månadsvis senast den 20 i den efterföljande månaden. Som framgår av propositionen föreslår nu regeringen att företag med en skattepliktig omsättning under 40 miljoner kronor per år skall redovisa skatten senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden. Ändringen skall gälla från den 1 juli 1996. Finansutskottet delar den syn på inriktningen av näringspolitiken som framförs i näringsutskottets yttrande (NU9y). Det är av stor vikt att det skapas sunda och fasta spelregler för näringslivet. Det gäller t.ex. det allmänna regelverket för företagen, skattesystemet och energipolitiken. Insatserna inom näringspolitiken bör främst vara av generell karaktär och avse områden där marknadsekonomin fungerar mindre bra. I vissa fall kan också behov av mer selektiva, branschinriktade åtgärder uppstå. Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna att näringspolitiken måste vara inriktad på att stärka konkurrens och konkurrensförmåga. En väl fungerande konkurrens är nödvändig för att upprätthålla omvandlingstrycket i ekonomin och därmed åstadkomma en erforderlig strukturomvandling. Som redovisas i näringsutskottets yttrande pågår för närvarande en rad översyner på konkurrensområdet, och riksdagen kommer att få göra en förnyad prövning av konkurrensfrågorna när resultaten härav föreligger. Vad gäller privatisering av statliga bolag måste i ett föränderligt samhälle, som utskottet ser det, staten och kommunerna kontinuerligt pröva vilken verksamhet som bör drivas i offentlig regi. Däremot finner utskottet ingen anledning att driva generella privatiseringsprogram utan hänsyn till de närmare omständigheterna i varje konkret fall. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi78 (m) yrkandena 1, 6, 12 och 14.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi79 uttalas en stark varning för att en femtedel av arbetskraften kan komma att stå utanför arbetsmarknaden. Det värsta som kan hända, sägs det i motionen, är att vi börjar acceptera den höga arbetslösheten. I motionen föreslås en i jämförelse med propositionens förslag starkare åtstramning av finanspolitiken, en reformering av arbetsmarknadspolitiken med större rörlighet för arbetskraften och åtgärder för ökad tillväxt, bl.a. genom åtgärder som främjar nyföretagandet.
Utskottet delar motionärernas oro för utvecklingen på arbetsmarknaden. Samtidigt är det förvånande att motionärerna inte i tillräcklig utsträckning beaktar problemet att åtgärder som ökar "säkerhetsmarginalerna i budgetpolitiken" också kan förvärra läget på arbetsmarknaden. Utskottet har samma uppfattning som motionärerna att den i dag mycket strama finanspolitiken måste kombineras med en bra tillväxtpolitik. Men avvägningen av finanspolitiken bör inte vara sådan att avmattningen i ekonomin fördjupas i en sådan utsträckning att åtgärder inom arbetsmarknads- och näringspolitiken inte får någon positiv effekt på sysselsättningen. Detta utgör ett av skälen till att utskottet inte nu vill förorda en ytterligare åtstramning av finanspolitiken utöver vad som föreslås i propositionen.
I detta sammanhang kan nämnas att i motion Fi79 (fp) hävdas att Folkpartiet till skillnad mot regeringen har en positiv syn på privat sparande. Det privata sparandet är både positivt för den enskilde individen som samhället i stort. Åtgärder riktade mot det privata sparandet bör därför inte förekomma. Likartade synpunkter på sparandet återfinns i motionerna Fi78 (m) och Fi82 (kds). Utskottet anser att kritiken mot regeringens syn på sparande bygger på felaktiga föreställningar. Utskottet har inte någon allmänt negativ inställning till privat sparande. Ej heller planeras såvitt utskottet känner till, men som motionärerna i Fi79 (fp) tror, något attentat mot detta sparande. Som utskottet ser det är det utmärkt med ett högt sparande i en ekonomi i balans med en offentlig sektor utan finansiella problem och en arbetsmarknad där några arbetslöshetsproblem inte finns. Så är inte läget i dag. Den låga tillväxten i den privata konsumtionen är en förklaring till den låga aktiviteten på hemmamarknaden. Budgetsaneringen måste fullföljas. Att i detta läge genomföra särskilda skattesänkningar för att stimulera enskilt sparande är åtgärder som inte är ändamålsenliga i dagens konjunktursituation. Motionärernas förslag om reformering av bl.a. arbetsrätten och inriktningen av näringspolitiken har utskottet tidigare i betänkandet kommenterat i anslutning till ställningstagandet till motion Fi78 (m).
I Folkpartiets motion föreslås vidare att ett system med servicecheckar och att ett fyraårigt experiment med lägre skatt på hushållstjänster prövas. Utskottet vill med anledning av dessa förslag erinra om att frågor om den framtida utformningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder övervägs för närvarande i samband med beredningen av den sysselsättningsproposition som regeringen aviserat.
I motion Fi79 (fp) men även i motionerna Fi78 (m) och Fi82 (kds) framhålls betydelsen av en väl fungerande lönebildning. Folkpartiet ser problem i konfliktreglerna och i det kompensationstänkande som de menar har styrt löntagarorganisationerna. Utskottet delar uppfattningen att lönebildningen måste förbättras. Ansvaret för en fungerande lönebildning vilar på arbetsmarknadens parter. Som sägs i propositionen måste de vilja och kunna ta ansvar för löneutvecklingen. Lönebildningen är av avgörande betydelse för möjligheterna att nå tillbaka till full sysselsättning. Internationaliseringen av ekonomin har medfört ökade krav på en balanserad inhemsk lönebildning. Sveriges möjligheter att halvera den öppna arbetslösheten till sekelskiftet är starkt beroende av att lönebildningen fungerar väl. I likhet med arbetsmarknadsutskottet (AU4y) ser finansutskottet därför med tillfredsställelse på att regeringen inbjudit parterna till överläggningar om bl.a. lönebildningsfrågorna. I inbjudan hänvisas till det nya kontrakt för samverkan som regeringen vill etablera. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion Fi79 (fp) yrkandena 1, 5, 8 och 11.
I Vänsterpartiets motion Fi80 anförs att regeringen inte kommer att uppfylla målet att halvera den öppna arbetslösheten vid sekelskiftet. Som motionärerna ser det har kampen mot arbetslösheten ingen hög prioritet i propositionen. I motionen avvisas förslaget till utgiftstak samtidigt som det hävdas att ytterligare budgetförstärkningar utöver 114-miljardersnivån är obehövliga. I stället måste ett sysselsättningspaket omfattande minst 20 miljarder utarbetas och antas av riksdagen. Vänsterpartiet upprepar också sina tidigare förslag om ökat utrymme för kommunsektorn. I motionen betonas också vikten av att penningpolitiken inriktas mot fortsatta räntesänkningar.
Utskottet anser att det är svårt att utläsa från motionen vilken inriktning av den ekonomiska politiken som Vänsterpartiet förordar. Detta gäller främst finanspolitiken. Motionärerna avvisar införandet av ett utgiftstak. Såvitt utskottet förstår föreslår motionärerna en mindre stram finanspolitik med hänvisning bl.a. till framgångarna med de hittillsvarande budgetförstärkningarna. Samtidigt anser motionärerna att propositionens konjunkturbedömning är "överoptimistisk". En sådan inriktning av politiken vill utskottet bestämt avvisa. Att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna är en avgörande förutsättning för att räntorna skall kunna pressas ned och för att ekonomin därigenom varaktigt skall kunna stärkas. Men en sådan politik skapar, som utskottet tidigare i betänkandet framhållit, svåra avvägningsproblem inte minst vad gäller fördelningspolitiken. I längden är det inte hållbart att finansiera välfärden med lånade pengar. I motionen hävdas att den av regeringen förordade ekonomiska politiken som kännetecknas av en mycket stram finanspolitik är helt inriktad på ett deltagande i EMU. Utskottet vill understryka att detta är en felsyn. Även om Sverige skulle välja att stå utanför EMU så måste det stora underskottet i de offentliga finanserna eliminieras. I motionen ställs vidare krav på lättnader i penningpolitiken. Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Inflationstakten har avtagit under det senaste året och den uppgår nu till mindre än 1,5 % i årstakt. Avtagande inflationsförväntningar indikerar också att trovärdigheten i Riksbankens inflationsmål har stärkts. Budgetsaneringen har ökat förtroendet för den ekonomiska politiken och minskat trycket på penningpolitiken. Den har därmed bidragit till att det blivit möjligt för Riksbanken att under de senaste månaderna sänka de korta räntorna. Reporäntan har sänkts med närmare 2 procentenheter sedan årsskiftet 1995/96. Vid en öppen utfrågning med riksbankschefen den 9 maj framhöll riksbankschefen att det finns ett visst utrymme för fortsatta sänkningar av reporäntan. Graden av utrymme blir beroende av vilket realekonomiskt alternativ som materialiseras, de därmed följande inflationsutsikterna samt förtroendet för den ekonomiska politiken. Avslutningsvis vill utskottet bestämt avvisa påståendet i motion Fi80 (v) att den nu förda politiken inte sätter kampen mot arbetslösheten i första rummet. Motionärerna misstolkar de två scenarierna för den ekonomiska utvecklingen fram till sekelskiftet. Det framgår klart av framställningen i propositionen att dessa scenarier är inte några prognoser i traditionell mening. De är avsedda att klargöra vilka krav som måste ställas på ekonomins funktionssätt för att Sverige skall kunna återvända till en god utveckling på arbetsmarknaden där hotet om hög permanent arbetslöshet inte längre föreligger. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi80 (v) yrkandena 1 och 2.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi81 understryks vikten av att minska miljöskulden. Krav ställs i motionen på att nya konkreta miljömål och aktionsplaner snarast läggs fram i riksdagen. Den gröna skatteväxlingen måste påskyndas. En förbättrad miljölagstiftning måste snart bli verklighet. Sverige måste åter bli pådrivande och föregångare i internationella sammanhang vad gäller miljöpolitik. Samtidigt måste finanspolitiken inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. En annan huvudfråga är kampen mot arbetslösheten. De åtgärder som hittills vidtagits och nu föreslås i propositionen räcker inte. För att nå resultat måste arbetslösheten minskas genom att arbetstiden förkortas, skatten på arbete sänks och genom att satsa på gröna jobb.
Utskottet kan i flera avseenden dela den syn på miljöpolitiken som beskrivs i motion Fi81 (mp). Målet för miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap. Utskottet är också av samma uppfattning som motionärerna, vilken också överensstämmer med regeringens ambition, att Sverige skall bli ledande i Europa med att systematiskt bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. Förslag om en miljöbalk avses lämnas till riksdagen våren 1997 med ikraftträdande den 1 januari 1998. Förslaget syftar till en samordnad och skärpt miljölagstiftning och kan leda till ändringar i miljövårdens organisation. Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag till samlad miljöproposition våren 1998. Som framhålls i propositionen spelar miljöpolitiken en central roll i en strategi för ökad sysselsättning. Nästa tillväxtperiod i de moderna ekonomierna kan komma som ett resultat av just de krav på omställning av produktion och konsumtion som miljön ställer. Kretsloppssamhället ger nya jobb och nya företag. Miljösektorn bedöms i dag utgöra ett av de områden som kommer att uppvisa den högsta marknadstillväxten under kommande decennier. Det är i samspelet mellan en alltmer ambitiös miljöpolitik och ett näringsliv som är berett till omvandling, som Sverige kan förnya redan etablerade näringar och finna nya framgångsrika verksamheter, vilka ger exportmöjligheter och nya arbetstillfällen. I motionen framförs även synpunkter på det svenska konvergensprogrammet. I propositionens bilaga 2 kommenteras främst EMU:s konvergenskriterier. Utskottet vill här framhålla att dessa konvergenskriterier är formulerade utifrån de specifika krav som måste ställas på ett deltagarland i den monetära unionen. EMU:s kriterier skall inte ses som en heltäckande uppräkning av de centrala mål som skall gälla för den ekonomiska politiken. När det gäller åtgärder för att nedbringa arbetslösheten och förbättra miljön har utskottet tidigare i betänkandet behandlat dessa frågor.
I motion Fi81 (mp) ses arbetstidsförkortning som en viktig åtgärd om arbetslösheten skall kunna pressas tillbaka. Utskottet anser att den frågan är mycket komplex. Alltsedan arbetslösheten ökade mycket kraftigt i Europa i slutet av 1970-talet har möjligheten att införa arbetsdelning diskuterats. Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning (FIEF, Economic Research Report Nr. 39) har nyligen gjort en översikt av teorier och empirisk forskning inom detta område. En genomgång av denna rapport visar att resultaten från hittillsvarande forskning om sysselsättningseffekter av generella arbetstidsförkortningar inte är entydig. Av rapporten framgår att det bara är under närmast idealiserade villkor om ekonomins funktionssätt som resultaten från såväl praktiska som teoretiska studier visar att generella arbetstidsförkortningar ger positiva effekter på sysselsättningen. En huvudslutsats som dras är att förkortad arbetstid som medel att öka sysselsättningen sannolikt "fungerar bäst" under sådana förhållanden som är utmärkande för en mycket flexibel arbetsmarknad, dvs. för en ekonomi där arbetslösheten inte är ett dominerande problem. Resultaten från det fåtal empiriska studier som genomförts tyder på att generella arbetstidsförkortningar under vissa förutsättningar kan ha haft positiva effekter för sysselsättningen. Den av regeringen tillsatta 1995 års Arbetstidskommitté har bl.a. som uppgift att analysera konsekvenserna för sysselsättningen av förkortad arbetstid. Utredningen skall lämna slutförslag i höst. I motion Fi81 (mp) finns även ett yrkande i vilket föreslås att en lägre realränta skall utgöra ett mål för den ekonomiska politiken. Utskottet har tidigare i betänkandet framhållit att en av de viktigaste motiven till att eliminera det stora underskottet i de offentliga finanserna är att minska räntedifferensen mot de stora industriländerna. Som också understryks i Miljöpartiets motion är saneringen av statsfinanserna avgörande för att få ner realräntan och stabilisera kronkursen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi81 (mp) yrkandena 1, 7-11, 14, 20, 21 och 23-25.
I Kristdemokraternas motion Fi82 är framställningen koncentrerad till de budgetpolitiska frågorna. När det gäller de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken understryks vikten av att den nödvändiga åtstramningen av finanspolitiken måste kombineras med tillväxtfrämjande åtgärder. På samma sätt som i här tidigare behandlade motioner framförs bl.a. förslag om en reformering av arbetsmarknadspolitiken, åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för att driva och starta nya företag. Utskottet kan konstatera att nivån på budgetförstärkningarna i motion Fi82 (kds) är i stort överensstämmande med förslaget i propositionen. Någon ytterligare åtstramning av finanspolitiken utöver förslagen i propositionen föreslås sålunda inte i motionen. När det gäller frågor med anknytning till lönebildningen, arbetsmarknadspolitiken och inriktningen av sparandet hänvisar utskottet till vad utskottet anfört i anslutning till behandlingen av motionerna Fi78 (m) och Fi79 (fp).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi82 att Arbetsmarknadsverkets (AMS) centrala funktion läggs ned och att verket delas upp regionvis. Utskottet delar inte det förslag till omorganisation av AMS som föreslås av motionärerna. Utskottet vill här erinra om att det för närvarande pågår - i samband med de besparingskrav som ställs på AMS - en omfattande översyn av AMS organisation. I början av året överlämnades en rapport till regeringen om AMS framtida organisation (Arbetsmarknadsverkets framtida organisation. Rapport med anledning av uppdrag. 1996 01 26).
I motion Fi82 (kds) behandlas i ett särskilt avsnitt riktlinjerna för miljöpolitiken. Avsnittet är mycket allmänt hållet. Motionärerna framhåller vikten av att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och att bl.a. skatteväxling därvid bör utnyttjas.
Såvitt utskottet kan se avviker inte den uppläggning av miljöpolitiken som föreslås i motionen från de riktlinjer som i dag är vägledande för den förda miljöpolitiken. Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi82 (kds) yrkande 1.
Utskottet tillstyrker den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i propositionen.
Fördelningspolitiska analyser
I motionerna Fi80 (v) och Fi89 av Inger Segelström m.fl. (s), Fi96 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Fi100 av Margareta Andersson och Ingbritt Irhammar (c) framhålls att det är av största vikt att de fördelningspolitiska effekterna av den ekonomiska krisen med den höga arbetslösheten och neddragningarna i bidragssystemen analyseras för att sedan kunna följas upp med olika åtgärder. I motionerna nämns särskilt gruppen pensionärer med endast folkpension eller låg pension. I denna grupp finns också många kvinnor som lever med mycket smala ekonomiska marginaler.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de fördelningspolitiska frågorna har haft och också fortsättningsvis måste ha hög prioritet. Den ekonomiska kris som drabbade landet i början av 1990- talet ledde till ett sammanbrott i de offentliga finanserna och en kraftig minskning av sysselsättningen. Den framtvingade ett budgetsaneringsprogram som - om förslagen i den nu aktuella propositionen inräknas - omfattar 126 miljarder kronor. Det är ofrånkomligt att den höga arbetslösheten, neddragningen av de offentliga utgifterna och de stora förändringarna i transfereringssystemet inneburit stora fördelningspolitiska påfrestningar. Det råder emellertid inget tvivel om att det är den höga arbetslösheten som mer än något annat skapar orättvisor, vidgar klyftorna och urholkar den sociala tryggheten. Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är därför att genom en sund och uthållig finans- och penningpolitik, en aktiv arbetsmarknadspolitik och stora satsningar på utbildning åter ge alla människor möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Men med detta i åtanke måste även de åtgärder som nu vidtas för att stabilisera ekonomin ha en rimlig fördelningsprofil. I stort anser utskottet, med hänvisning till propositionens redovisning av den förda politikens fördelningseffekter, att så också har varit fallet. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att fördelningsfrågor blir väl belysta. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande fördelningspolitiska redogörelser. Vidare har nyligen särskilda studier genomförts av hur ensamföräldrar (Ensamföräldrar och den ekonomiska krisen, Socialdepartementet, Välfärdsprojektet) och ålderspensionärer (Pensionärerna och den ekonomiska krisen, Socialdepartementet, Välfärdsprojektet) påverkas av den ekonomiska krisen och saneringsprogrammet. Som framhålls i propositionen analyseras i de olika undersökningar som gjorts av utvecklingen under de senaste åren främst hur inkomstfördelningen påverkas av ändrade regler i skatte- och bidragssystemen. Krisen i ekonomin har medfört hög arbetslöshet, men återhämtningen har gett en allt bättre reallöneutveckling i de expanderade sektorerna och ökade vinster för många företag. Kommunerna och landstingen möter växande behov av och efterfrågan på vård, omsorg och service, men eftersom resurserna är begränsade måste avgifterna höjas och verksamheten koncentreras till prioriterade områden och grupper. Ett stort antal genomgripande reformer förbereds och har genomförts inom det sociala området (bostadsbidrag, socialbidrag, underhållsstöd, pensioner) samt inom arbetsmarknadspolitiken. Det är utskottets uppfattning att fördelningseffekterna av dessa förändringar måste följas mycket noga. Regeringen kommer också att återkomma med fortsatta analyser av fördelningseffekterna i takt med att nytt material kommer fram.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi80 (v) yrkandena 10 och 11, Fi89 (s), Fi96 (s) och Fi100 (c).
Jämställdhetspolitiska konsekvenser
Med utgångspunkt i det s.k. generella jämställdhetsdirektivet (dir. 1994:124), som innehåller riktlinjer för hur samtliga kommittéer och särskilda utredare skall ge jämställdhetsperspektivet ökad uppmärksamhet i utredningsverksamheten, framför Vänsterpartiet i sin motion Fi80 (yrkande 9) kritik mot propositionens avsaknad av ett könsperspektiv. I motionen förs ett allmänt resonemang om behovet av att beakta de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av den ekonomiska politiken. Motionärerna hävdar att regeringens ekonomiska politik, med stora nedskärningar inom den offentliga sektorn, drabbar kvinnorna hårt och därmed rubbar grunden för jämställdhet mellan könen. De anser att regeringen borde styra kommittéernas arbete bättre för att förverkliga ambitionerna i direktivet och att uppföljningen är för svag. Motionärerna yrkar att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om jämställdhetsdirektivet.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU4y) att det ser det som en självklarhet att jämställdhetsperspektivet får en allsidig belysning i offentliga utredningar och propositioner som tar upp frågor som har betydelse för eller beröring med könsperspektivet. Utskottet hänvisar till en utredningsrapport på området, "Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad". Utskottet utgår ifrån att denna rapport kommer att vara ett mycket värdefullt underlag vid kommande ställningstaganden av regering och riksdag på det arbetsmarknadspolitiska området. Något uttalande härutöver anser arbetsmarknadsutskottet inte påkallat med anledning av det nu berörda motionsyrkandet. Vänsterpartiets representant har i en avvikande mening förordat motionsförslaget.
Finansutskottet vill anföra följande med anledning av motionen och arbetsmarknadsutskottets yttrande. Att verka för jämställdhet är en central uppgift i politiken. Det krävs omfattande åtgärder för att tillförsäkra kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Beslut som fattas om den ekonomiska politiken får inte sällan omfattande konsekvenser för den grundläggande samhällsstrukturen. Jämställdheten får inte ses som en isolerad fråga, utan inom alla samhällsområden bör frågor om kvinnors och mäns skilda villkor analyseras. Ett könsperspektiv bör därför prägla alla politiska beslutsprocesser. Mot denna bakgrund var det betydelsefullt att regeringen under hösten 1994 beslutade om ett generellt direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att förslag som läggs fram skall innehålla en analys och en redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna. Detta bör innebära att riksdagens beslutsunderlag i form av propositioner efterhand kommer att bli allt bättre. Budgetprocessen utgör ett strategiskt styrinstrument vilket kan användas för att förbättra jämställdheten. Jämställdhetsmål kan fastställas i olika styrdokument som t.ex. direktiv för fördjupad anslagsframställning, regleringsbrev, regler för vissa anslag eller bidrag eller särskilda uppdrag. Genom årsredovisningarna kan regeringen och riksdagen sedan följa upp resultaten. Mycket av ansvaret för detta arbete åvilar regeringen och den statliga förvaltningen, men även riksdagen har en roll i detta arbete. Eftersom vårpropositionen är av mer övergripande karaktär än budgetpropositionen är förutsättningarna inte lika goda att redovisa konsekvensbeskrivningar av den föreslagna fördelningen på utgiftsområden.
Finansutskottet utgår ifrån att regeringen kommer att intensifiera sitt arbete på detta viktiga område. Utskottet avstyrker därmed motion Fi80 (v) yrkande 9.
Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken
I propositionen redovisas att ett arbete påbörjats för att förbereda de förändringar i lagstiftningen som de nya förutsättningarna för penning- och valutapolitiken innebär. Sverige har anslutit sig till EG- fördraget, i vilket inriktningen är att penningpolitiken utan att åsidosätta målet om prisstabilitet bör bidra till att uppfylla övriga mål för den ekonomiska politiken såsom hållbar tillväxt och hög sysselsättning. Vidare innebär fördraget vissa åtaganden om Riksbankens och riksbankschefens ställning. Regeringen anser också att det finns anledning att se över ansvarsfördelningen för valutapolitiken mellan regeringen och Riksbanken.
Moderata samlingspartiet understryker i sin motion Fi78 (yrkande 7) behovet av en lagstiftning om en mer oberoende Riksbank. Vidare bör det anges i lag att Riksbankens mål för penningpolitiken skall vara att värna om penningvärdet. Det skulle öka trovärdigheten för Riksbankens ansträngningar att hålla inflationen nere och därmed minska kostnaderna för detta i form av höga räntor. Riksbanken skall enligt motion Fi81 (mp) i högre grad än hittills stödja den långsiktiga ekonomiska politiken och detta skall i lag fastställas som mål för Riksbanken (yrkande 15). Övergripande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten skall vara centrala mål för den ekonomiska politiken. Det penningpolitiska målet skall vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå (yrkande 12). Motionärerna framhåller att prisstabilitet har en avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En låg inflation leder till lägre räntor och minskad känslighet för konjunktursvängningar. I motionen sägs vidare att avgörande förändringar i den valutapolitiska regimen som t.ex. en eventuell anslutning till ERM bör beslutas av regeringen i stället för av riksbanken (yrkandena 16 och 17). Riksdagen, eller riksdagspartierna måste enligt motionärerna ges ett stort inflytande över sådana beslut.
Finansutskottet ser inte anledning att föregripa regeringens arbete med att förändra lagstiftningen om Riksbanken. De förändringar i lagstiftningen som skall övervägas är även sådana som berör regeringsformen. Utskottet utgår från att regeringen på det sätt som är brukligt vid sådana förändringar eftersträvar en bred och stabil parlamentarisk grund. Motionerna Fi78 (m) yrkande 7 och Fi81 (mp) yrkandena 12 samt 15-17 avstyrks därmed av utskottet.
Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden
Miljöpartiet anför i sin motion Fi81 (yrkande 13) att spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på den internationella penning- och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är att införa en avgift på större transaktioner. Motionärerna anser att utformningen av spelreglerna är en komplicerad fråga som måste få sitt svar i internationella sammanhang. Sverige bör vara pådrivande i ett sådant arbete. Som ett första steg i ett sådant arbete bör regeringen tillkalla en kommitté med uppgift att ta fram förslag till bättre informella och formella spelregler. Kommittén bör också belysa marknadens funktionssätt och undersöka effekter på samhällsekonomin.
Finansutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsförslag med innebörden att avgifter eller regler skall kunna styra och begränsa internationella valutatransaktioner (bet. 1994/95:FiU20, rskr. 447). Riksdagen har på utskottets förslag avslagit dessa yrkanden med hänvisning till de svårigheter som finns att nå internationella överenskommelser som blir effektiva. En samhällsekonomi i balans, där den offentliga sektorn inte behöver låna för att finansiera löpande utgifter är den bästa förutsättningen för att kunna minska valutaspekulationerna mot och osäkerheten kring den svenska kronan. Att genom en kraftfull sanering av statsfinanserna minska det internationella låneberoendet framstår därför som det mest verkningsfulla sättet att motverka de negativa effekter som kan uppkomma vid internationell valutaoro. Motionsförslaget i Fi81 (mp) yrkande 13 att inrätta en särskild kommitté för att förbereda ett internationellt regelverk avstyrks av utskottet.
Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas
Miljöpartiet motsätter sig i motion Fi81 ett svensk deltagande i EMU. Det skulle för svensk del leda till att delar av näringslivet slås ut, till fortsatt och tilltagande massarbetslöshet, ökande ekonomiska klyftor och minskat inflytande för medborgarna. Motionärerna framhåller emellertid att de fem konvergenskraven inte står i motsatsförhållande till en grön ekonomisk politik - tvärtom. Men den ekonomiska politiken kan inte tillåtas bestå av endast dessa fem krav. Tvärtom måste de underordnas övergripande sociala och miljömässiga mål för den ekonomiska politiken. Ett flertal länder i EU kommer enligt motionärerna att anordna folkomröstningar om sitt eventuella deltagande i EMU. Det är enligt motionärerna nödvändigt att svenska folket i en folkomröstning får avgöra huruvida Sverige skall gå med i EMU eller ej (yrkandena 18 och 19).
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Sverige deklarerade i medlemskapsförhandlingarna att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Regeringen anförde att beslutsprocessen i Sverige inför övergången från fas två till fas tre är en intern svensk angelägenhet. Beslutet om Sverige skall ta detta steg skall fattas av riksdagen. Såvitt regeringen nu bedömer kommer ett beslut om deltagande i EMU att behöva fattas av riksdagen under hösten 1997. Riksdagen har tidigare ställt sig bakom denna ordning (1995/96:FiU1, rskr.131). Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet motion Fi81 (mp) yrkandena 18 och 19.
Uppföljning av EU-bidrag
Miljöpartiet anför i motion Fi81 (yrkande 22) att EU-bidragen inte utsätts för samma grad av granskning, prioritering och uppföljning från svensk sida som andra anslag på statens budget. Det gäller bl.a. forskningspengar, bidrag inom jordbrukssektorn och regionalpolitiska bidrag. Regeringen bör göra en genomgripande redovisning och återkomma till riksdagen med förslag till framtida hantering av EU- bidragen.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksrevisionsverket (RRV) har i sin årliga granskning även studerat administrationen av medel från EG:s budget. Det finns i flera avseenden svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande standard på den interna kontrollen vid ett flertal av de berörda myndigheterna, anför RRV. Till en del torde de brister RRV uppmärksammat kunna hänföras till bristande erfarenhet av EG:s regel- och kontrollsystem, anförs det i propositionen, men också av bristande medvetenhet om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att hantera de risker som dessa medelsflöden utsätts för i form av fusk, fel och misstag. Regeringen har nyligen inrättat en delegation för samverkan mellan berörda myndigheter och departement för nationella åtgärder för att bättre bekämpa bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering och användning av EU-relaterade medel (dir. 1996:29). Delegationens huvuduppgift skall vara att utgöra ett forum för samverkan och informations- och erfarenhetsutbyte mellan myndigheter och departement som ansvarar för att EU-medel används korrekt, kostnadseffektivt och säkert i Sverige eller för åtgärder vid misstanke om felaktig användning av medlen. Genom sitt arbete skall delegationen aktivt bidra till att gemenskapens finansiella intressen är skyddade i Sverige. I denna uppgift ingår att främja bl.a. samarbete mellan berörda myndigheter för att förebygga, upptäcka, utreda och vidta åtgärder vid misstanke om felaktig användning av medlen. Delegationen skall även sammanställa information om upptäckta och misstänkta oegentligheter och om vidtagna eller föreslagna åtgärder för att komma till rätta med dessa oegentligheter. Den skall även uppmärksamma behov av, och i förekommande fall lämna förslag till, förändringar i regelverk, organisation m.m. för att effektivare förhindra, försvåra och beivra bedrägerier och andra oegentligheter. Även frågor om missbruk och ineffektiv hantering av EU-relaterade medel skall kunna uppmärksammas. Utskottet ser mot denna bakgrund inte något behov för riksdagen att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av motion Fi81 (mp) yrkande 22, varför motionen avstyrks.
Utgiftstak för den offentliga sektorn
Bakgrund
För vårpropositionen tillämpas för första gången de nya beslutsformer som under senare år utvecklats för budgetarbetet. De innebär att regeringens och riksdagens behandling av budgeten stramas upp och att statsmakterna ges möjlighet att ta ett fastare grepp om utgiftsutvecklingen.
Vårpropositionen bildar upptakt till riksdagens arbete med statsbudgeten för nästa år. I vårpropositionen drar regeringen upp riktlinjer för det kommande budgetförslaget, vars detaljer riksdagen skall ta ställning till i höst när man för första gången fastställer en statsbudget enligt den behandlingsordning som kallas rambeslutsmodellen. Nyordningen innebär att en stram budgetprocess kombineras med en frihet för fackutskotten att göra omdisponeringar inom de ramar som riksdagen lagt fast i den inledande fasen av sin beredning. Riksdagen kommer alltså i höst att fatta beslut om statsbudgeten i två steg. I första steget beslutar riksdagen om det samlade budgetutrymmet med en fördelning på 27 olika utgiftsområden. Riksdagen fastställer en ram för varje utgiftsområde (RO 5:12). I andra steget fördelas utrymmet på de olika anslagen inom respektive utgiftsområde. Riksdagen skall också fastställa en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten.
I vårpropositionen begär regeringen vidare att riksdagen skall lägga fast ett tak för de statliga utgifterna under åren 1997-1999, ett tak vars preliminära fördelning på utgiftsområden kommer att styra inriktningen på regeringens arbete med det kommande budgetförslaget. När riksdagen i slutet av året fastställt statsbudgeten i alla dess delar kommer utgiftstaket dessutom att fungera som ett styrinstrument som ger regering och riksdag ett fastare grepp över utgiftsutvecklingen under löpande budgetår.
Med dessa och tidigare genomförda förändringar har den svenska budgetprocessen på några få år stramats upp och fått en helt annan stadga och långsiktighet än tidigare. Regeringen har den 28 maj lagt fram ett förslag till lag om statsbudgeten. Förslaget innebär att man i ett sammanhängande regelverk för samman olika budgetregler och föreskrifter om budgeten som under årens lopp vuxit fram ur olika riksdagsbeslut, riksdagsuttalanden och bemyndiganden givna av riksdagen. Till skillnad från flertalet andra europeiska länder har i Sverige dessa bestämmelser aldrig reglerats i lag. Avsikten är att budgetlagen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1997.
Utformningen av utgiftstaket
I vårpropositionen föreslås (yrkande 3) att riksdagen godkänner regeringens förslag till utformning av utgiftstak för staten och den offentliga sektorn. På förslag av regeringen fattade riksdagen våren 1995 principbeslut om att införa ett tak för de offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). I december 1995 informerade finansministern riksdagen om resultatet av det utvecklingsarbete som regeringskansliet bedrivit[1] med anledning av beslutet. Enligt principbeslutet skall utgiftstaket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela den offentliga sektorn. Att taket anges i nominella termer innebär att det inte skall justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast. Regeringen anser (s. 49-50, 56-58) att utgiftstaket skall vara treårigt och lägger nu fram förslag om ett utgiftstak som omfattar åren 1997, 1998 och 1999. Det tak som läggs fast för respektive år skall inte omprövas, såvida inte särskilda omständigheter föranleder annat. När riksdagen nästa år tar ställning i motsvarande fråga är avsikten således att nivåerna för åren 1998 och 1999 skall ligga fast och att det beslut som då skall fattas bara omfattar år 2000. Av de statliga utgifterna är det, enligt regeringens mening, bara statsskuldräntor som inte skall omfattas av taket. Att regeringen vill undanta dem beror på att de inte kan påverkas på kort sikt. I det tidigare principbeslutet förutsattes att utgiftstaket skulle omfatta hela den offentliga sektorn, således även socialförsäkringssektorn och kommunerna. Regeringen och de politiska företrädarna för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har emellertid under våren kommit överens om riktlinjer för kommunernas och landstingens ekonomi under åren 1997 och 1998. I dessa riktlinjer ingår att det kommunala skatteuttaget inte får öka. Däremot får kommunsektorn behålla de ökade skatteinkomster som är en följd av den samhällsekonomiska utvecklingen. Regeringen kommer senare att föreslå att kommuners och landstings budgetar måste vara i balans. Regeringen har också för avsikt att föreslå att det generella statsbidraget minskas för de kommuner och landsting som höjer skatten åren 1997 eller 1998. Av bl.a. dessa skäl anser regeringen att ett nominellt utgiftstak inte längre är en lämplig lösning för den kommunala sektorn. I stället bör riksdagen godkänna en beräkning av de kommunala utgifternas omfattning. Därmed bör även riksdagsbeslutet avseende utgifterna inom hela den offentliga sektorn knytas till en beräkning. Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten bör däremot fastställas av riksdagen, anser regeringen. Under den treårsperiod som utgiftstaket omfattar kan såväl den samhällsekonomiska utvecklingen som de ekonomiska konsekvenserna av redan fattade beslut bli annorlunda än vad som antagits. Regeringen finner det därför motiverat att beräkna utgiftstaket med viss marginal. Avsikten med en sådan marginal är inte att skapa utrymme för ofinansierade utgiftsökningar. Den samhällsekonomiska utvecklingen kan emellertid bidra till att utgiftsnivån höjs utan att saldot för den skull försämras. Det sker t.ex. vid stigande inflation då både utgifter och inkomster ökar. En marginal på utgiftssidan skall enligt regeringen inte innebära att respekten för saldorelaterade mål minskar utan tjänar i första hand till att ge flexibilitet och därmed minska risken för revideringar av utgiftstaket. Regeringen har vid sin bedömning av statsbudgetens fortsatta utveckling inte räknat in budgeteringsmarginalen bland utgifterna. Om den tas i anspråk för åtgärder som saknar finansiering kommer detta således att leda till att budgetsaldot försvagas.
Moderata samlingspartiet ser i motion Fi78 positivt på förslaget till ett utgiftstak, men anser att den valda lösningen inte är tillräckligt stram (yrkande 3). De viktigaste norminslagen i finanspolitiken är enligt motionärerna den nya budgetprocessen med dess utgiftstak samt de av riksdagen antagna målen för den offentliga sektorns underskott och nettoskuld. Motionärerna anser emellertid att utgiftstaket inte blir verkningsfullt om regeringen tillåter sig en budgeteringsmarginal på mellan 15 och 22 miljarder kronor. Om utgiftstaket behöver överskridas bör regeringen vända sig till riksdagen för beslut. I annat fall innebär den nya budgetprocessen varken en utökad finansmakt för riksdagen eller ökade krav på regeringen. Motionärerna har i enlighet med denna uppfattning inte räknat med någon budgeteringsmarginal i det egna alternativet. Vidare finner motionärerna det olyckligt att regeringen valt att ställa lägre krav på budgetdisciplin för kommunsektorn än för staten och socialförsäkringssektorn. Tanken var att detta skulle lösas genom det nya kravet på budgetbalans för kommuner och landsting, men genom att det senareläggs bäddar regeringen i stället för växande underskott inom den kommunala sektorn. Motionärerna kräver därför för det första att regeringen inte i något avseende i framtiden skall få frångå de fastlagda reglerna för budgetpolitiken. För det andra måste en stram budgetlagstiftning införas grundad på det förslag som nyligen tagits fram av Budgetlagutredningen. I motion Fi80 avvisar Vänsterpartiet förslaget till utgiftstak som man ser som ett hinder för att kunna föra en sysselsättningsbefrämjande ekonomisk politik (yrkande 4). Motionärerna betonar att deras uppfattning i frågan inte innebär att de övergivit ståndpunkten att en fortsatt budgetsanering är nödvändig för att stärka svensk ekonomi, minska arbetslösheten och säkra välfärden. Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi81 att den offentliga sektorns utgifter måste kontrolleras bättre. Partiet har därför redan våren 1995 accepterat regeringens förslag till utgiftstak för hela den offentliga sektorn. Med tanke på att det är första gången som ett utgiftstak införs för den offentliga sektorn i Sverige bör det finnas en stor beredskap för att följa upp och förbättra utformningen av taket.
Konstitutionsutskottet tar i sitt yttrande (KU10y) fasta på att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen föreslår att riksdagen för det statliga området fastställer ett utgiftstak på ett visst belopp för åren 1997-1999, medan den på det kommunala området föreslår att riksdagen - utan angivande av belopp - godkänner beräkningen av utgifterna.
Enligt konstitutionsutskottet är besluten i båda fallen att uppfatta som riktlinjebeslut (jfr tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till RO[2]). Sådana beslut är inte rättsligt bindande. Men det är uppenbart att ett riktlinjebeslut som innebär att riksdagen fastställer ett visst belopp har en helt annan precision och borde få andra konsekvenser än ett beslut att godkänna beräkningen av vissa utgifter. Enligt konstitutionsutskottet utvecklar regeringen inte själv några synpunkter på denna fråga i propositionen. Däremot har regeringen den 9 maj 1996 beslutat om en lagrådsremiss som gäller en lag om statsbudgeten. Det hade enligt konstitutionsutskottets mening varit lämpligt att detta lagförslag förelagts riksdagen i vårpropositionen. Konstitutionsutskottet ser det som otillfredsställande att den rättsliga innebörden av ett statligt utgiftstak inte klarläggs i propositionen. Utskottet finner det inte heller meningsfullt att nu fördjupa sig i denna fråga, när en proposition med förslag till lagreglering är nära förestående. Konstitutionsutskottet anser därför att riksdagen, innan detta klarläggande görs i samband med behandlingen av förslaget till budgetlag, inte bör fatta beslut i enlighet med hemställan i propositionen. Riksdagen bör dock dessförinnan vara oförhindrad att, om den så önskar, besluta att godkänna en beräkning av de statliga utgifterna för åren 1997-1999 som en riktlinje för det fortsatta budgetarbetet. Konstitutionsutskottet ser det inte som sin uppgift att uttala sig om behovet av ett statligt utgiftstak från ekonomiska utgångspunkter. Konstitutionsutskottet avstår därför från att yttra sig över de motionsvis framförda synpunkterna på utgiftstaket.
Finansutskottet noterar att de betänkligheter mot regeringens förslag till utgiftstak som konstitutionsutskottet redovisar gäller varken utgiftstakets användning i budgetprocessen eller de taknivåer som regeringen anser bör gälla för åren 1997-1999. Konstitutionsutskottet finner det i stället otillfredsställande att den rättsliga innebörden av ett statligt utgiftstak inte klarläggs i propositionen. Det kan enligt finansutskottets mening därför finnas skäl för utskottet att närmare redovisa hur utskottet ser på frågan om ett utgiftstak och dess tillämpning.
Utgiftstakets innebörd
Såsom konstitutionsutskottet framhåller skall riksdagens beslut med anledning av utgiftstaket ses som ett riktlinjebeslut. Det är också innebörden av det förslag till budgetlag som regeringen remitterat till Lagrådet. Enligt RF 9:7 kan riksdagen besluta om riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslagen till verksamheten. Riktlinjerna kan vara av olika slag och ha olika benämningar. Som exempel på tillämpningsområden och benämningar kan nämnas fleråriga planeringsramar för försvaret, investerings- och finansieringsplaner samt planer för infrastrukturinvesteringar. Utan särskild lagreglering har riksdagen sedan 1970-talet återkommande fastställt planeringsramar för totalförsvarets militära del. Senast gjordes detta våren 1992 då riksdagen behandlade propositionen om totalförsvarets utveckling t.o.m. budgetåret 1996/97. De då fastställda planeringsramarna sträckte sig fram t.o.m. budgetåret 2001/02 (prop. 1991/92:102 s. 143, bet. FöU12, rskr. 337). Genom att lägga fast planeringsramar av detta slag har statsmakterna markerat hur stora resurser som totalförsvaret långsiktigt har kunnat påräkna. Planeringsramarna har emellertid inte ersatt riksdagens ordinarie budgetprövning, utan den faktiska medelsanvisningen till totalförsvaret har alltid haft formen av årliga budgetbeslut. Riksdagen har dessutom varit oförhindrad att när den så önskat ompröva de fastställda planeringsramarna, och så har i praktiken även skett då riksdagen i olika omgångar under senare år har fattat beslut om besparingar inom totalförsvaret. Av de tillkommande besparingar på 10 respektive 12 miljarder kronor som aviseras i vårpropositionen hänför sig för övrigt en del till utgiftsområde 6 Totalförsvar. På utbildningsområdet har riksdagen på snarlikt sätt fastställt planeringsramar för inriktningen av olika utbildningslinjer i samband med beslut om dimensioneringen av den grundläggande högskoleutbildningen (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU14, rskr. 242). Vanligt är också att riksdagen ställer upp mål för en eftersträvad utveckling inom olika sektorer. Inte minst på det ekonomisk-politiska området förekommer detta ofta. Så t.ex. styrs inriktningen av budgetpolitiken av det budgetpolitiska mål som riksdagen ställt sig bakom och som innebär att statsskulden mätt som andel av BNP skall ha stabiliserats år 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall understiga 3 % av BNP år 1997 samt att de offentliga finanserna skall vara i balans år 1998. Ett gott exempel på hur ett sådant mål kan användas rent praktiskt är den nu aktuella vårpropositionen i vilken regeringen för att nå det uppställda målet aviserar förslag om ytterligare budgetförstärkningar. Mål av detta slag fastställs formellt inte av riksdagen. De brukar i stället ingå i de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen godkänner i samband med behandlingen av budgetpropositionen eller andra större ekonomisk-politiska paket. Om riksdagen godkänt eller fastställt ett av regeringen framlagt förslag till mål för budgetpolitiken, står självklart både riksdag och regering bakom beslutet. Målet är emellertid i första hand att betrakta som en politisk viljeyttring av regeringen och en markering av den politik regeringen vill få riksdagens stöd för att föra. Riksdagen kan dessutom närhelst den önskar ompröva ett sådant mål. Samma synsätt bör enligt finansutskottets mening gälla för det utgiftstak som regeringen nu begär att riksdagen skall fastställa. I lagrådsremissen framhåller regeringen att beslut om utgiftstak eller användning av ramar för utgiftsområden skall ses som ett allvarligt menat budgetpolitiskt åtagande. För att markera detta föreslår regeringen att det i budgetlagen skall föreskrivas en skyldighet för regeringen att vidta eller föreslå åtgärder om den anser att det finns risk att ett eller flera anslag kan komma att överskridas i en sådan omfattning att ett beslutat utgiftstak eller tillämpade utgiftsramar kommer att överskridas. I förslaget till budgetlag är bestämmelserna om utgiftstak fakultativa, dvs. regeringen kan men är inte skyldig att lämna förslag om ett utgiftstak. Väljer regeringen att använda sig av utgiftstak skall emellertid förslag till beslut om sådant tak lämnas i den ekonomiska vårpropositionen, och regeringen blir då också skyldig att vidta eller föreslå åtgärder som resulterar i att utgifterna håller sig under taket. Har riksdagen beslutat att hänföra statsutgifter till utgiftsområden - dvs. ämnar riksdagen använda sig av rambeslutsmodellen vid sin behandling av ett kommande budgetförslag - skall regeringen i vårpropositionen dessutom presentera förslag till riktlinjer för utgifternas fördelning på utgiftsområden. Skyldigheten att förhindra överskridanden omfattar då enligt lagförslaget inte bara det samlade utgiftstaket utan även respektive utgiftsområde. Hur ett utgiftstak skall vara avgränsat eller utformat bör enligt vad regeringen uppger i lagrådsremissen inte regleras i lag. Enligt finansutskottets mening bör ett flerårigt utgiftstak ses som ett ekonomisk-politiskt mål av särskild dignitet, vilket kommer till uttryck i den föreslagna lagregleringen med dess krav på motåtgärder. Utgiftstaket är, som regeringen själv påpekar, ett budgetpolitiskt åtagande. Genom lagregleringen manifesterar regeringen en stark vilja att leva upp till detta åtagande. Liksom övriga ekonomisk-politiska mål är utgiftstaket i första hand ett åtagande för regeringen och en återspegling av den politik riksdagen har ålagt regeringen att föra. Utgiftstaket är, som konstitutionsutskottet påpekat, inte rättsligt bindande. Riksdagen är även i detta fall oförhindrad att ompröva ett tidigare fastställt tak. Utan en sådan ordning skulle för övrigt en stark folkvilja som i ett val burit fram en ny regering inte kunna komma till uttryck i den nya regeringens budgetförslag. Utan en sådan ordning skulle oppositionspartierna vid behandlingen av ett kommande budgetförslag inte heller kunna redovisa alternativa förslag som helt eller delvis går utöver regeringens förslag till utgifter. Utan en sådan ordning skulle budgetpolitiken inte kunna anpassas till nya, helt ändrade yttre förutsättningar. Finansutskottet ser utgiftstaket som ett viktigt ekonomisk-politiskt instrument som verkningsfullt kan bidra till att budgetdisciplinen skärps. Viljan att komma till rätta med de rådande obalanserna i statsfinanserna bör inte kunna sättas i fråga, ej heller den beslutsamhet med vilken statsmakterna fullgör detta åtagande. Av just de skäl som konstitutionsutskottet anför är det enligt finansutskottets mening därför angeläget att riksdagen nu fastställer ett utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket bör däremot inte omfatta kommunerna. När riksdagen i anslutning till behandlingen av förra årets kompletteringsproposition fattade principbeslut om ett utgiftstak (prop. 1994/95:150, bet. FiU20 s. 87, rskr. 447) var visserligen utgångspunkten att detta också skulle gälla kommunerna. Både konstitutionsutskottet och finansutskottet förutsatte emellertid att utgiftstaket gavs en sådan utformning att det inte inkräktade på kommunernas grundlagsenligt tillförsäkrade självstyrelse. När regeringen nu förordar en annan lösning för kommunerna under åren 1997 och 1998 har finansutskottet därför inget att erinra mot den gjorda avgränsningen. För den kommunala verksamheten, liksom för hela den offentliga sektorn, bör riksdagen således endast godkänna en beräkning av utgifterna.
Budgetpolitiken har under senare år varit starkt inriktad på att begränsa underskottet i de offentliga finanserna och hejda statsskuldens tillväxt. Med utgiftstaket kommer den hittillsvarande saldostyrningen av budgetpolitiken att förstärkas med ett utgiftsrelaterat mål. Utgiftstaket ersätter således inte de nuvarande saldorelaterade målen för budgetpolitiken, men det är ett viktigt komplement till nuvarande normer.
Utgiftstaket innebär att nivån på de statliga utgifterna låses under de tre närmast efterföljande åren. Som tidigare nämnts skall dessa fastlagda nivåer normalt inte omprövas. Av vårpropositionen framgår emellertid att det statliga utgiftstaket kan komma att behöva justeras av olika skäl. Som ett exempel anges att regeringen i sitt förslag till utgiftstak inte har kunnat beakta effekterna av den förestående energipolitiska uppgörelsen. Avsikten är att de åtgärder som föreslås i den kommande energipolitiska propositionen skall vara statsfinansiellt neutrala, dvs. de skall finansieras fullt ut på statsbudgetens utgifts- eller inkomstsida. Om nya utgiftsåtaganden därvid finansieras genom skatte- eller avgiftshöjningar, kommer utgiftstaket att behöva omprövas. Andra skäl till omprövning som regeringen pekar på är justeringar av i första hand budgetteknisk natur. Ändrade skatteregler och andra förändringar kan exempelvis leda till att statens bidrag till kommunerna behöver regleras, vilket då också återverkar på utgiftstaket. Enligt finansutskottets mening ter det sig befogat att justera utgiftstaket med hänsyn till saldomässigt neutrala förändringar av rent budgetteknisk natur. Det ter sig också rimligt att anpassa utgiftstaket till förändringar föranledda av förslagen i den aviserade energipolitiska propositionen, eftersom dessa effekter ännu inte har kunnat beaktas men anmäls av regeringen redan i detta sammanhang. Skall tilltron till det fastställda utgiftstaket kunna upprätthållas är det emellertid samtidigt angeläget att justeringar av detta slag blir få och att varje sådant ändringsförslag redovisas och motiveras mycket tydligt för riksdagen.
Enligt förslaget i propositionen skall en budgeteringsmarginal kopplas till utgiftstaket. Budgeteringsmarginalen skall räknas in i utgiftstaket men skall inte ingå bland statsbudgetens utgifter. I den mån budgeteringsmarginalen behöver tas i anspråk för ofinansierade utgiftsökningar leder detta således till att budgetunderskottet ökar. Regeringen avser emellertid inte att utnyttja marginalen på detta sätt. Av propositionen framgår att respekten för saldorelaterade mål inte skall minska på grund av budgeteringsmarginalen. Den föreslagna budgeteringsmarginalen ifrågasätts i den moderata partimotionen. Folkpartiet godtar däremot marginalen men anser att den skall minskas med 5 miljarder kronor. Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. När utgiftstaket läggs fast råder helt naturligt stor osäkerhet om utgiftsutvecklingen under åren framöver, och denna osäkerhet återspeglar sig i nivån på budgeteringsmarginalen som ökar något mot slutet av treårsperioden. Utskottet har därför inget att erinra mot att en sådan reserv räknas in under utgiftstaket.
Utgiftstakets tillämpning
Genom att regeringen kopplat ihop sitt förslag till utgiftstak med riksdagens nya budgetprocess har man fått en sammanhängande kedja av styrformer som omspänner hela budgetprocessen. Kedjans olika länkar kan beskrivas på följande sätt. På förslag av regeringen fastställer riksdagen i samband med behandlingen av vårpropositionen ett utgiftstak för de tre närmast efterföljande åren. Taket omfattar dels statsbudgetens utgifter utom statsskuldräntor, dels utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten, dvs. utgifterna för ATP, delpension och arbetsskadeförsäkring. I anslutning till vårpropositionen fattar riksdagen också beslut om hur utgiftstaket preliminärt skall fördelas på olika utgiftsområden samt på budgeteringsmarginalen och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Indelningen i utgiftsområden är därvid den som regeringen skall använda när den i september redovisar sitt förslag till statsbudget. Riksdagens beslut om utgiftstaket och de preliminärt beräknade nivåerna för de olika utgiftsområdena styr regeringens arbete under sommaren när det slutliga förslaget till statsbudget tas fram. Genom att riksdagen uttalar sig om det kommande budgetförslagets omfattning och indelning i stort ges ökad stadga åt den budgetdialog som Finansdepartementet har med övriga fackdepartement. Eftersom nivåerna för utgiftsområdena är preliminärt beräknade, kan regeringen i sitt förslag till budgetpropositionen avvika från riksdagsbeslutet i denna del. Däremot kunde det skada tilltron till regeringens förmåga att hantera budgetutvecklingen om budgetförslaget inklusive de beräknade utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten skulle överstiga det fastställda utgiftstaket. Som nämnts bygger rambeslutsmodellen på att riksdagen i två steg behandlar regeringens budgetförslag och de alternativa förslag som oppositionspartierna för fram. I första steget tar riksdagen ställning till budgetens omslutning i stort. Då bestäms genom ett beslut den samlade nivån på utgifterna samt deras fördelning på 27 utgiftsområden, liksom vilka skatte- och avgiftsförändringar som skall genomföras. Beslutet låser nivån på de olika utgiftsområdena och är styrande för riksdagens fortsatta budgetberedning. Beslutet kan ändras, men bara genom att riksdagen på nytt tar ställning till budgetens omslutning i stort. När riksdagen i andra steget av sin behandling skall fatta beslut om medelstilldelningen på de olika anslagen, får fackutskottens förslag avseende utgiftsområdena inte gå utöver de ramar som tidigare lagts fast. För vart och ett av utgiftsområdena fastställs genom ett beslut - som avser hela området - samtliga anslag, deras benämning, belopp och anslagsform. Genom medelstilldelning, valet av anslagsform samt lagar och olika riksdagsuttalanden som reglerar anslags utnyttjande kan riksdagen styra regeringens rätt att disponera över de anslag som finns uppförda på statsbudgeten. I lagrådsremissen över förslaget till lag om statsbudgeten föreslås att regeringen skall vara skyldig att under löpande budgetår noga följa hur inkomster, utgifter och upplåning utvecklas i förhållande till beslutade eller beräknade belopp. Skyldigheten skall även omfatta en kontroll av att utgifterna håller sig inom det utgiftstak som fastställts i anslutning till vårpropositionen liksom de utgiftsramar som lagts fast i första steget av riksdagens budgetbehandling under hösten. Att noga följa utvecklingen innebär enligt lagrådsremissen att regeringen med lämplig periodicitet informerar sig om utvecklingen så att den vid behov kan vidta korrigerande åtgärder eller föreslå riksdagen sådana. Om gjorda prognoser tyder på att ett beviljat anslag kommer att överskridas är det i första hand anslagsformen som avgör i vilken utsträckning anslaget kan fortsätta att belastas. Rör det sig om ett reservationsanslag får detta enligt anslagsvillkoren inte överskridas. Regeringen måste då antingen begära ytterligare medel på tilläggsbudget för att klara det väntade överskridandet eller begränsa omfattningen på den verksamhet som anslaget finansierar. Rör det sig om ett ramanslag får detta enligt anslagsvillkoren överskridas genom att en anslagskredit av viss omfattning tas i anspråk. Anslagskrediten belastar följande budgetårs anslag med ett lika stort belopp. Ramanslaget med dess kredit ger regeringen bättre möjlighet att hantera en uppkommen situation när ett anslag överskrids. En sådan flexibilitet är en förutsättning för att regelstyrda förmåner skall kunna hanteras i systemet med ett utgiftstak. Utbetalningen av lagreglerade förmåner som barnbidrag behöver alltså inte stoppas om det mot slutet av budgetåret visar sig att de medel som anvisats för ändamålet är otillräckliga. Resterande utbetalningar fram till årsskiftet kan i stället finansieras genom att regeringen lånar det erforderliga beloppet från efterföljande års anslag för barnbidrag. Genom detta förfarande får regeringen rådrum att överväga hur överskridandet skall finansieras. Föreligger det risk för anslagsöverskridanden av mer betydande omfattning kan regeringen på egen hand begränsa effekten härav genom att selektivt eller generellt avstå från att ta i anspråk anvisade medel på andra anslag. Så länge ett sådant förfarande inte strider mot de bestämmelser som riksdagen har lagt fast för utnyttjandet av de aktuella anslagen, har regeringen denna möjlighet. Är anslagsöverskridandet av sådan omfattning att det finns risk för att även utgiftsområdet och t.o.m. utgiftstaket överskrids blir, enligt lagrådsremissen, behovet av åtgärder särskilt stort. I lagrådsremissen föreslås att regeringen vid minst två tillfällen under löpande budgetår skall redovisa en prognos över utfallet av inkomster och utgifter på statsbudgeten. Sådana prognoser skall lämnas i vårpropositionen och i anslutning till budgetpropositionen. Den bör enligt förslaget kompletteras med kommentarer som förklarar väsentliga avvikelser i förhållande till de belopp som finns upptagna på statsbudgeten.
Även avvikelser från det fastlagda utgiftstaket och de beslutade utgiftsramarna bör enligt lagrådsremissen förklaras i detta sammanhang. Regeringen skall enligt förslaget då också redovisa vilka åtgärder den själv vidtagit, respektive vilka åtgärder den föreslår att riksdagen skall fatta beslut om. Den föreslagna återrapporteringen kommer enligt finansutskottets mening att bli ett viktigt inslag i rikdagens uppföljningsverksamhet. Utskottet sätter därför stort värde på att redovisningen förbättras i detta avseende. Utskottet förutsätter att regeringen i detta sammanhang inte bara noga redovisar vilka enskilda anslag som överskridits i så stor omfattning att utgiftsramar eller utgiftstak brutits igenom eller riskerar att brytas igenom. Regeringen bör också ge sin syn på utvecklingen under resten av året liksom under efterföljande år mot bakgrund av de för respektive år fastlagda utgiftstaken och preliminärt beräknade nivåerna för utgiftsområdena. Likaså bör regeringen kommentera budgetutfallet för närmast föregående budgetår sett i relation till det utgiftstak och de utgiftsramar som då gällt.
Med de förtydliganden som ovan redovisats föreslår utskottet att riksdagen godkänner regeringens förslag till utformning av utgiftstak för staten och den offentliga sektorn. Utskottet tillstyrker således yrkande 3 i propositionen och avstyrker motionerna Fi78 (m) yrkande 3 samt Fi80 (v) yrkande 4.
Nivån på utgiftstaket för staten
I propositionen föreslår regeringen (yrkande 4) att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720 miljarder kronor och för 1999 till 735 miljarder kronor.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi78 att utgiftstaket under de tre åren i stället skall fastställas till respektive 670, 652 och 641 miljarder kronor (yrkande 4). Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi79 att utgiftstaket under de tre åren fastställs till respektive 702,5, 694,2 och 704,3 miljarder kronor (yrkande 3). Vänsterpartiet avvisar i motion Fi80 de av regeringen föreslagna nivåerna på utgiftstaket (yrkande 5). Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi81 att utgiftstak under de tre åren fastställs till respektive 724, 714 och 712 miljarder kronor (yrkande 3). Kristdemokraterna föreslår i motion Fi82 att utgiftstaket under de tre åren fastställs till respektive 723 664, 718 499 och 731 446 miljoner kronor (yrkande 6).
I sammandrag fördelar sig regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten på följande sätt.
Förslag till utgiftstak för staten
Belopp i miljoner kronor ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- År Proposi-Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens utgiftstak
-----------------------------------------------------------
tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö- Kristdemo- samlings-liberalernapartietpartiet kraterna partiet de gröna -----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------- 1997723 000 - 53 - 20 .. + 1 + 000 500 000 664 ----------------------------------------------------------- 1998720 000 - 68 - 25 .. - - 1 000 800 6 501 000 ----------------------------------------------------------- 1999735 000 - 94 - 30 .. - 23 - 3 000 700 000 554 ----------------------------------------------------------- Finansutskottet gör för egen del följande bedömning av de föreslagna nivåerna för utgiftstaket. Utskottet noterar att skillnaden mellan de olika förslagen till en del inte är reell, utan har sin grund i synen på budgeteringsmarginalen. Moderata samlingspartiet godtar inte att en sådan marginal skall finnas och hamnar därmed automatiskt på en 15-22 miljarder kronor lägre nivå än regeringen. Folkpartiet liberalerna godtar budgeteringsmarginalen men vill minska den med 5 miljarder kronor. En annan bidragande orsak till att framför allt Moderata samlingspartiet, men även Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna hamnar på en lägre utgiftsnivå än regeringen är att dessa partier aviserar förslag som uppges leda till att den faktiska pensionsåldern höjs. Moderata samlingspartiet aviserar också mycket långtgående nedskärningar i kommunbidragen under de närmaste tre åren.
Under innevarande mandatperiod har budgetpolitiken inriktats på att statsskulden mätt som andel av BNP skall stabiliseras senast 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall begränsas till högst 3 % av BNP 1997 och att de offentliga finanserna skall vara i balans senast 1998. Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete fullföljs nu med en bred uppgörelse som omfattar inriktningen av den ekonomiska politiken, ett förstärkt saneringsprogram, förslaget till utgiftstak, en utbildningssatsning, kommunalekonomiska frågor samt vissa tilläggsbudgetfrågor. Det nya saneringsprogrammet beräknas leda till att budgeten förstärks med ytterligare ca 10 miljarder kronor 1997 och ca 12 miljarder kronor 1998. Budgetförstärkningarna medför att den offentliga sektorns upplåning reduceras, vilket i sin tur reducerar ränteutgifterna under kommande år. Beaktas även denna ränteeffekt väntas de tillkommande budgetförstärkningarna bidra till att de offentliga finanserna kommer i balans 1998. Det innebär att målet för budgetpolitiken kan nås. Regeringen har i sitt förslag till utgiftstak beaktat effekten av de tillkommande besparingarna. Utgiftstaket under de tre åren har i regeringens alternativ lagts på en sådan nivå att de uppställda budgetmålen kan nås på ett balanserat sätt. Även i övrigt finner utskottet detta förslag vara väl avvägt med hänsyn till å ena sidan behovet av att snabbt få ordning på statsfinanserna, å andra sidan vikten av att inte åstadkomma alltför långtgående köpkraftsindragningar. Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet propositionens förslag (yrkande 4) samt avstyrker motionerna Fi78 (m) yrkande 4, Fi79 (fp) yrkande 3, Fi80 (v) yrkande 5, Fi81 (mp) yrkande 3 och Fi82 (kds) yrkande 6.
Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner den i propositionen redovisade beräkningen av dels utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999 (yrkande 6), dels de offentliga utgifterna för åren 1997-1999 (yrkande 2). Beräkningen av kommunsektorns utveckling baseras på de antaganden som görs i finansplanen. Konsumtionen bedöms vara oförändrad år 1997 jämfört med år 1996. Under åren 1998 och 1999 minskar den med 0,9 respektive 0,7 %. Löneökningstakten beräknas bli något högre inom den kommunala sektorn än inom näringslivet fram till år 1997. Därefter väntas löneökningstakten bli lika hög eller något lägre. Transfereringarna ökar med 5 miljarder under perioden 1997-1999. Kommunernas utgifter för socialbidrag bedöms dock minska under åren 1996 till 1999 till följd av att antalet flyktingar förväntas minska. Kommunernas totala utgifter beräknas öka från 405 miljarder kronor år 1997 (exklusive utjämningsbidrag på 21,4 miljarder kronor som finansieras med utjämningsavgifter) till 433 miljarder kronor år 1999. Det innebär att utgifterna som andel av BNP minskar från 24 till 22 %. Liksom hittills avser regeringen att tillämpa den s.k. finansieringsprincipen när beslut fattas om ändrade regler för kommunernas och landstingens verksamhet som medför en ändrad kostnadsnivå. Beslut som indirekt påverkar den kommunala ekonomin skall beaktas vid bedömningen av den kommunala sektorns skattefinansierade utrymme. Regeringen avser emellertid att föreslå att nya och ändrade regler som påverkar det kommunala skatteunderlaget eller det kommunala utgiftstrycket utöver vad som har aviserats i 118-miljardersprogrammet skall regleras ekonomiskt under åren 1997 och 1998. Enligt propositionen läggs därmed en stabil grund för den kommunala verksamheten de närmaste åren. Regeringen anser mot den här bakgrunden att det finns förutsättningar för att servicenivån inom den kommunala sektorn skall kunna bibehållas de närmaste åren.
Vänsterpartiet begär i motion Fi80 att regeringens beräkning av utgifterna inom den kommunala sektorn avslås (yrkande 7). Motionärerna anser dessutom att de utgiftsnivåer som regeringen redovisar i propositionen är synnerligen preliminära. Det finns inte någon möjlighet att bedöma hur de räknats fram. Därmed är det enligt motionärernas mening inte heller meningsfullt att försöka räkna fram några alternativa utgiftsnivåer (yrkande 3). Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi81 att riksdagen skall godkänna den beräkning som redovisas i motionen av utgifterna inom den kommunala sektorn (yrkande 5) och göra ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om de indirekta ekonomiska förbättringarna för kommuner och landsting (yrkande 6). Motionärerna vill inte höja de avdragsgilla egenavgifterna 1997 och 1998, och detta bidrar till att kommunernas skatteunderlag inte urholkas. I motionen begärs också att riksdagen skall anta den beräkning som redovisas i motionen av de offentliga utgifterna för åren 1997-1999 (yrkande 2).
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Efterfrågan på kommunala tjänster bestäms till stor del av förändringar i befolkningens storlek och sammansättning. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har i s.k. baskalkyler gjort beräkningar av hur demografiska förändringar påverkar behoven av kommunalt finansierade tjänster. Utgångspunkten i dessa kalkyler är att standarden på de kommunala tjänsterna är oförändrad. Förutom befolkningsutvecklingen tas också hänsyn till redan fattade beslut. Ingen hänsyn tas till möjligheten att höja produktiviteten eller effektiviteten. Enligt dessa kalkyler ökar behoven av kommunal verksamhet med mellan 0,5 och 1 % årligen de närmaste åren, medan regeringen räknar med en minskning av kommunernas och landstingens konsumtion med närmare 0,5 % årligen.
Utskottet konstaterar att förutsättningen för att kunna behålla servicenivån därmed i hög grad blir beroende av möjligheterna att kunna höja produktiviteten i den kommunala verksamheten. Det är viktigt att det kommunala förnyelsearbetet fortsätter för att göra verksamheten bättre och mer kostnadseffektiv. Erfarenheter visar att det genom t.ex. nya organisations- och styrformer, förbättrad teknik samt konkurrensutsättning är möjligt att förbättra produktiviteten ytterligare. Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning att det med den utgiftsutveckling som beräknas för den kommunala sektorn finns förutsättningar för att servicenivån inom den kommunala sektorn skall kunna bibehållas de närmaste åren. Utskottet tillstyrker således att riksdagen godkänner regeringens förslag till beräkning av utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999 (yrkande 6). Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag till utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Läggs till detta tak de konsoliderade utgifterna i den kommunala sektorn motsvarar detta utgiftstaket för den offentliga sektorn. Med hänsyn till utskottets båda övriga ställningstaganden tillstyrker utskottet således även regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 2).
Motionerna Fi80 (v) yrkandena 3 och 7 och Fi81 (mp) yrkandena 2, 5 och 6 avstyrks.
Det statliga utgiftstakets preliminära fördelning på utgiftsområden
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner den i propositionen redovisade preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden (yrkande 5).
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi78 att riksdagen i stället skall godkänna den preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden som redovisas i motionen (yrkande 5). I motionen föreslås också att budgetpolitiken skall inriktas på att gradvis flytta över offentlig verksamhet och finansieringen av socialförsäkringarna till den privata sektorn (yrkande 2). Enligt motionärerna är den offentliga utgiftskvoten för stor och skattetrycket för högt, och båda måste därför minskas. I motionen förespråkas också att den offentliga budgeten skall balanseras över en konjunkturcykel. Det innebär att ett visst överskott måste tillåtas i de offentliga finanserna när konjunkturen står på topp. Detta överskott skall emellertid utgöra en buffert inför nästa lågkonjunktur och får inte användas för nya utgiftsåtaganden. Enligt motionärerna måste det dessutom finnas visst utrymme för politiskt beslutade stabiliseringsåtgärder i extrema låg- och högkonjunkturer. Folkpartiet liberalerna begär i motion Fi79 att riksdagen skall godkänna den preliminära beräkningen för olika utgiftsområden enligt vad som anförs i motionen (yrkande 4). I motionen föreslås också att riksdagen skall godkänna de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som redovisas i motionen (yrkande 2). Liksom regeringen anser motionärerna att skuldkvoten skall ha stabiliserats 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall understiga 3 % av BNP 1997 samt att de offentliga finanserna skall vara i balans senast 1998. De folkpartistiska motionärerna anser emellertid att säkerhetsmarginalen bör vara större än regeringen anger. Vidare skall skatter för företagande och tillväxt sänkas samt de totala utgifterna minskas i snabbare takt än regeringen föreslår. Profilen i budgetpolitiken skall dessutom präglas av rättvisa, dvs. en tydligare omsorg om de mest utsatta i och utanför Sverige. Motionärerna föreslår dessutom att riksdagen skall godkänna dels deras förslag till omdisponeringar bland de offentliga utgifterna (yrkande 6), dels deras finansieringsförslag för lägre offentlig utgiftskvot (yrkande 7). I motion Fi80 redovisar Vänsterpartiet sin syn på de åtgärder som erfordras inom olika utgiftsområden, och partiet begär att riksdagen skall ställa sig bakom denna uppfattning (yrkande 6). Miljöpartiet föreslår i motion Fi81 att riksdagen skall godkänna den preliminära beräkning för samtliga utgiftsområden som partiet redovisar (yrkande 4). Kristdemokraterna begär i motion Fi82 att riksdagen skall godkänna den preliminära beräkning för utgiftsområden som återfinns i motionen (yrkande 7).
Finansutskottet får i denna fråga framhålla följande. I vårpropositionen samt i propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198) aviserar eller lägger regeringen fram förslag om nya budgetförstärkningar. De tillkommande budgetförstärkningarna kan i princip hänföras till fem olika kategorier. Riksdagen har tidigare fattat principbeslut om ett saneringsprogram på ca 118 miljarder kronor. De ytterligare besparingar som nu aviseras i vårpropositionen är till en del åtgärder som ingår i detta program, men som tidigare inte preciserats. Enligt vad som uppges i propositionen kommer återstående förslag i saneringsprogrammet som behöver åtgärdas att föreläggas riksdagen senast i budgetpropositionen i september 1996. En del av de nu aviserade budgetförstärkningarna har tillkommit för att finansiera olika typer av anslagsöverskridanden. Andra är avsedda att finansiera regeringens utbildningssatsningar och löfte att höja ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Några av besparingarna är en kollektiv finansiering av vissa tillkommande utgifter som är gemensamma för flera departement. Bland annat gäller det ökade kostnader för statliga pensioner med anledning av utslag i Arbetsdomstolen, uppbyggnaden av ett lägenhetsregister samt kostnader för en utbyggd kontrollfunktion inom statsförvaltningen. Ytterligare några av budgetförstärkningarna hänför sig till det kompletterande saneringsprogram som Socialdemokraterna och Centerpartiet står bakom och som innebär att budgeten förstärks med ca 10 miljarder kronor år 1997 och med ca 12 miljarder kronor år 1998. Härav utgör ca 6 miljarder kronor permanenta besparingar och ca 2 miljarder kronor permanenta inkomstförstärkningar.
I det följande går utskottet igenom de olika utgiftsområdena samt redovisar vilka förslag till förändringar som regeringen och oppositionspartierna förordar inom respektive område. Bakom regeringens förslag till utgiftstak och regeringens förslag till preliminärt beräknade ramar för utgiftsområdena står även Centerpartiet. För varje utgiftsområde anges också de ramnivåer som regeringen och respektive parti preliminärt beräknat för åren 1997-1999. Genomgången avslutas med att finansutskottet samlat redovisar sin syn på hur utgiftstaket preliminärt bör fördelas mellan olika utgiftsområden. Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet har i sina motioner inte lagt fram förslag till alternativa ramar för utgiftsområdena. Folkpartiet liberalerna har emellertid i efterhand presenterat en sammanställning över de belopp som partiet preliminärt vill avsätta inom respektive utgiftsområde. Den tabellmässiga redovisningen av Folkpartiets förslag bygger på beloppen i denna sammanställning. En översiktlig presentation av de budgetförstärkningar som är aktuella i sammanhanget ges även i bilaga 4. Där redovisas i katalogform de förslag till budgetförstärkningar som förs fram i såväl vårpropositionen som i propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198) liksom i propositionen om en sjätte AP-fondstyrelse m.m. (prop. 1995/96:171), vilka alla omfattas av uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. De tilläggsbudgetförslag som läggs fram i vårpropositionen redovisas på motsvarande sätt översiktligt i bilaga 5.
Utgiftsområde 1: Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna val och stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter för massmedier, bl.a. presstöd, och myndigheterna Justitieombudsmännen, Justitiekanslern, Datainspektionen och Sametinget. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas under år 1996 uppgå till 3,6 miljarder kronor.
I propositionen (s. 74) anges att beslutade besparingar på förvaltningsanslagen kommer att fullföljas. För riksdagen finns sedan tidigare planerade utgiftsökningar för åren 1997-1999 med ca 50, 70 resp. 20 miljoner kronor. Dessa belopp har beaktats i de ramar som regeringen har beräknat för utgiftsområdet. Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 1: Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor --------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------- År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
----------------------------------------------------------
tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö- Kristdemo- samlings-liberalernapartietpartiet kraterna partiet de gröna ----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- 1997 3 676 - - 300 .. ± 0 - 100 545 ---------------------------------------------------------- 1998 3 902 - - 300 .. ± 0 - 100 866 ---------------------------------------------------------- 1999 3 848 - - 300 .. ± 0 - 100 895 ----------------------------------------------------------
I Moderata samlingspartiets motion Fi78 framhålls att det är befogat av såväl statsfinansiella skäl som av integritetsskäl att minska det statliga ekonomiska stödet till politiska partier och till dagspressen. Motionärerna avser därför att återkomma med förslag om att minska partistödet till en tredjedel av nu utgående belopp fr.o.m. 1997 för att därefter bli föremål för reformering och att presstödet avskaffas i två etapper fr.o.m. 1997. I motion Fi82 anger Kristdemokraterna att press-, parti- och andra organisationsstöd bör kunna minskas med minst 100 miljoner kronor under perioden. I motion Fi79 föreslår Folkpartiet liberalerna att besparingar görs i presstödet.
Konstitutionsutskottet anger i sitt yttrande (KU10y) att då några slutliga förslag ej föreligger avstår utskottet från att nu ta ställning. Moderata samlingspartiets ledamöter i konstitutionsutskottet har i en avvikande mening tillstyrkt beräkningen i motion Fi78 (m).
Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina överväganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar myndigheter som verkar inom området för styrning av den offentliga sektorn. De handhar frågor rörande den statliga budgeten, beräkningen och redovisningen av statens inkomster och utgifter liksom regler för förfogandet över statens tillgångar. De gör prognoser om den offentliga sektorns ekonomi och om samhällsekonomins utveckling. Till området hör även bank- och försäkringsfrågor. Exempel på myndigheter inom området är Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansinspektionen. Därtill kommer stora utgiftsposter såsom kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till ca 3,3 miljarder kronor.
Av propositionen (s. 74) framgår att regeringen beräknat att utgifterna inom utgiftsområdet kommer att sjunka mellan åren 1997 och 1998 med ca 1 miljard kronor, främst beroende på att Sveriges inbetalningar till Europeiska investeringsbanken minskar kraftigt. Regeringen har vidare utgått från att ytterligare besparingar på 6 miljoner kronor görs på myndigheterna inom området fr.o.m. år 1998. Därutöver har de ökade kostnaderna för uppbyggnaden av ett lägenhetsregister beaktats. Som ett led i att förstärka kontrollfunktionen i staten föreslår regeringen att 100 miljoner kronor avsätts för år 1997, 120 miljoner kronor år 1998 och 125 miljoner kronor år 1999. Dessa resurser föreslås fördelas på berörda utgiftsområden under höstens budgetberedning. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
**FOOTNOTES**
[1]: Informationen lämnades torsdagen den 7 december 1995 (prot. 1995/96:33 s. 48-61). Utvecklingsarbetet finns även redovisat i Ds 1995:73 Fortsatt reformering av budgetprocessen.
[2]: I tilläggsbestämmelsen 3.2.1 tredje stycket till RO, som konstitutionsutskottet åberopar, föreskrivs följande: Om regeringen anser att proposition med förslag till riktlinjer för den framtida ekonomiska politiken och anslag för löpande budgetår (ekonomisk vårproposition) bör behandlas under pågående riksmöte skall propositionen, om hinder inte möter, avlämnas senast den 15 april.
Förslag till ram för utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen ModerataFolkpartietVänster-Miljö- Kristdemo- samlings-liberalernapartietpartiet kraterna partiet de gröna ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- 1997 3 861 ± 0 - 300 .. + 3 ± 0
--------------------------------------------------------- 1998 2 816 ± 0 - 300 .. + 4 ± 0
--------------------------------------------------------- 1999 2 862 ± 0 - 300 .. + 5 ± 0
--------------------------------------------------------- I motion Fi79 föreslår Folkpartiet liberalerna att lägenhetsregistret slopas, vilket beräknas medföra minskade utgifter om 300 miljoner kronor per år. I motion Fi81 föreslår Miljöpartiet de gröna att till Statistiska centralbyrån tillförs medel för att förbättra miljöstatistiken. Motionärerna menar att denna statistik drabbats hårt av de besparingar man gjort inom myndigheten.
Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina överväganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till ca 5,2 miljarder kronor.
I propositionen (s. 75) föreslås en ökning av utgiftsområdet för år 1997 med knappt 10 % i förhållande till 1996. Även för 1998 och 1999 föreslås ökade utgifter men i mindre omfattning än för 1997. Den föreslagna utgiftsökningen motiveras med att regeringen önskar fullfölja tidigare beslut om en särskild satsning på utbyggd skattekontroll. Under de närmaste åren vill regeringen särskilt prioritera bl.a. insatserna mot ekonomisk brottslighet. En förbättrad kontrollfunktion i staten tillhör de områden som regeringen prioriterar. Satsningen på utbyggd skattekontroll innebär fr.o.m. innevarande budgetår ett resurstillskott på 200 miljoner kronor per år. Medlen har budgeterats under utgiftsområde 2 och kommer i budgetpropositionen att fördelas på berörda utgiftsområden. För Tullverket har medlemskapet i EU lett till en kraftig minskning av arbetsvolymen. Med anledning av detta har riksdagen tidigare fattat beslut om att anpassa Tullverkets dimensionering efter de nya förutsättningarna, vilket innebär en minskning av Tullverkets anslag med 288 miljoner kronor under budgetåren 1995/96 och 1997. Därtill har regeringen vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar på 24 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet fr.o.m. år 1998. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor -----------------------------------------------------
----------------------------------------------------- År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram -------------------------------------------------------
tionen ModerataFolkpartietVänster-Miljö Kristdemo- samlings-liberalernapartietpartiet kraterna partiet de gröna -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- 1997 5 678 ± 0 ± 0 .. ± 0 +
200 ------------------------------------------------------- 1998 5 739 ± 0 ± 0 .. ± 0 +
200 ------------------------------------------------------- 1999 5 935 ± 0 ± 0 .. ± 0 +
100 ------------------------------------------------------- I motion Fi82 föreslår Kristdemokraterna ytterligare satsningar på Riksskatteverket och Tullverket i kampen mot ekobrott och smuggling. Det innebär ökade utgifter med 200 miljoner kronor de två närmast följande budgetåren och med 100 miljoner kronor för 1999.
Skatteutskottet biträder i sitt yttrande (SkU12y) regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområdet och avstyrker motionsförslaget. I en avvikande mening till utskottets yttrande har Kristdemokraternas representant förordat en högre ram i enlighet med förslaget i motion Fi82.
Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina överväganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 4: Rättsväsendet
I utgiftsområdet ingår polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden. De totala utgifterna för området under år 1996 beräknas till 20,6 miljarder kronor, varav polisväsendets utgifter motsvarar ca 10 miljarder kronor.
Regeringen redovisar i vårpropositionen (s. 75) att besparingar på 462 miljoner kronor har genomförts inom utgiftsområdet budgetåret 1995/96. Ytterligare besparingar på ca 670 miljoner kronor kommer att genomföras t.o.m. budgetåret 1998, varav hälften under 1997. Regeringen aviserar i propositionen att nya besparingar med 30 miljoner kronor skall göras inom utgiftsområdet fr.o.m. 1998. De områden regeringen vill prioritera är en effektivisering av rättsväsendet och en modernisering av kriminalpolitiken. Följande sakområden skall prioriteras: åtgärder för att åstadkomma ett effektivt brottsförebyggande arbete, en ny organisation för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten samt Schengensamarbetet. Regeringen föreslår en ram för utgiftsområdet på 21 189 miljoner kronor 1997, 21 499 miljoner kronor 1988 och 22 209 miljoner kronor 1999. Dessutom bör medel som avsatts för förstärkning av den statliga kontrollfunktionen (utgiftsområde 2) få disponeras för satsningen på bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Förslag till ram för utgiftsområde 4: Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor -------------------------------------------------------
------------------------------------------------------- År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram
---------------------------------------------------------
tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö- Kristdemo- samlings-liberalernapartietpartiet kraterna partiet de gröna ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- 1997 21 189 + ± 0 .. ± 0 + 207 350 --------------------------------------------------------- 1998 21 499 + ± 0 .. ± 0 + 372 730 --------------------------------------------------------- 1999 22 209 + ± 0 .. ± 0 + 548 30 --------------------------------------------------------- Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi78 en höjning av utgiftsramen med hänvisning till bl.a. att ärenden nu samlas på hög hos polisen och åklagarmyndigheterna samt att uppklarningsprocenten av anmälda brott minskar och att brottskurvorna stiger till följd av regeringens besparingsåtgärder inom rättsväsendet. Kristdemokraterna yrkar i motion Fi82 dels avslag på de föreslagna besparingarna inom utgiftsområdet, dels att tidigare besparingsåtgärder inte genomförs. I motionen yrkas att utgiftsramen för rättsväsendet ökas i förhållande till regeringens förslag. Kristdemokraterna anser att regeringen bör anslå medel till en ny myndighet med syfte att bekämpa ekonomisk brottslighet. Vänsterpartiet förespråkar i motion Fi80 att en regel om frivillig frigivning efter halva strafftiden införs för förstagångsdömda och för de intagna som skall utvisas efter avtjänat straff. Denna åtgärd skulle sannolikt sänka utgiftsnivån, enligt motionen. Miljöpartiet yrkar i motion Fi81 på att medel för Schengensamarbetet, enligt miljöpartiet ca 200 miljoner kronor per år, förs över till svensk polis- och åklagarverksamhet. Motionärerna anser att de aviserade framtida besparingarna inom polisväsendet knappast kan genomföras samtidigt med en stor omorganisation (yrkandena 26 och 27). I motion Fi83 av Siw Persson och Bengt Harding Olson (fp) yrkas att de medel från utgiftsområde 2 (Samhällsekonomi och finansförvaltning) som enligt regeringens förslag bör få disponeras inom utgiftsområde 4 (Rättsväsendet) för bekämpning av ekonomisk brottslighet även får användas inom polisen för att bekämpa mc-relaterad brottslighet som uppfyller alla kriterier på ekonomisk brottslighet.
Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande (JuU6y) att det allvarliga statsfinansiella läget är sådant att inget område kan undantas från besparingar. Utskottet understryker att verksamheten vid rättsväsendets myndigheter är så central för samhället att den i så liten utsträckning som möjligt bör påverkas av besparingarna. Förändringsarbetet inom rättsväsendet bör i första hand riktas in på rättsreglerna och struktur- och organisationsförändringar. Justitieutskottet konstaterar att regeringen i propositionen framhåller en effektivisering av rättsväsendet och en modernisering av kriminalpolitiken som prioriterade områden. Utskottet delar regeringens uppfattning att verksamheten inom rättsväsendet kan genomföras inom den ram som regeringen beräknat för utgiftsområdet åren 1997-1999. Som regeringen anför är det också lämpligt att vissa av de medel som avsatts för förstärkning av den statliga kontrollfunktionen får disponeras inom utgiftsområde 4 (Rättsväsendet) för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Motionerna Fi78 (m) och Fi82 (kds) i nu behandlade delar bör sålunda inte föranleda någon åtgärd. Till justitieutskottets yttrande har en avvikande mening i denna del avgetts av Moderaterna. Justitieutskottet konstaterar i ett tidigare betänkande (JuU14) att en samordningsgrupp med representanter för Riksåklagaren, Rikskriminalpolisen samt länspolismästarna i de län som berörs av mc-relaterad brottslighet skall bildas för att förbättra insatserna mot den mc-relaterade brottsligheten. Ett handlingsprogram, antaget av Rikspolisstyrelsen och landets länspolismästare i november 1995, drar också upp riktlinjer för bekämpandet av mc-brottsligheten. Utskottet anser att de nyligen vidtagna åtgärderna inom polisen bör få tillfälle att verka innan nya steg i kampen mot mc-brottsligheten övervägs. Justitieutskottet erinrar också om att utskottet ställt sig bakom regeringens förslag om att vissa medel inom utgiftsområde 2 bör få disponeras för bekämpning av ekonomisk brottslighet, till vilken mc-brottsligheten bör räknas. Utskottet är inte berett att förorda den ökning av utgiftsramen för rättsväsendet med motsvarande minskning av utgiftsområde 2 som föreslås i motion Fi83 (fp). Till justitieutskottets yttrande i denna del har en avvikande mening avgetts av Folkpartiets företrädare. Justitieutskottet återkommer till frågor om prioriteringar m.m. inom utgiftsområdet i samband med behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret 1997, skriver utskottet i sitt yttrande. Motionerna Fi80 (v) och Fi81 (mp) i nu behandlade delar bör inte föranleda någon åtgärd. Till justitieutskottets yttrande i denna del har ett särskilt yttrande avgetts av företrädaren för Vänsterpartiet.
Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina överväganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområdet.
Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt information om Sverige i utlandet. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas under år 1996 uppgå till ca 3,5 miljarder kronor, varav anslaget till utrikesförvaltningen utgör ca 1,7 miljarder kronor.
I propositionen (s. 76-77) anförs att effektivitetskravet på statlig konsumtion för budgetåret 1995/96 har inneburit bl.a. nedläggning av sju utlandsmyndigheter, indragning av ett stort antal tjänster vid kvarvarande myndigheter samt rationaliseringar vad gäller fastigheter och bostäder utomlands. Riksdagens beslut år 1995 om besparingar under perioden fram till år 1998 innebär också minskade bidrag till nordiskt samarbete. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar på 20 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet fr.o.m. år 1998. Vidare har regeringen tagit hänsyn till att den del av anslaget för fredsfrämjande verksamhet som avser insatser med trupp utomlands fr.o.m. 1997 förs över till utgiftsområde 6 Totalförsvar. I förhållande till år 1996 har anslaget först minskats med 250 miljoner kronor. Preliminärt har återstående medel fördelats med ca 150 miljoner kronor på utgiftsområde 5 och ca 530 miljoner kronor på utgiftsområde 6, men fördelningen skall övervägas ytterligare i det fortsatta budgetarbetet, bl.a. mot bakgrund av utvecklingen i Bosnien. Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor --------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------- År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram ----------------------------------------------------------
tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö- Kristdemo- samlings-liberalernapartietpartiet kraterna partiet de gröna ----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------- 1997 2 724 + 52 ± 0 .. ± 0 ± 0 ---------------------------------------------------------- 1998 2 759 + 53 ± 0 .. ± 0 ± 0 ---------------------------------------------------------- 1999 2 834 + 55 ± 0 .. ± 0 ± 0 ----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi78 att internationaliseringen ställer ökade krav på utrikesförvaltningen. Ett kraftfullt och framgångsrikt agerande inom ramen för EU och särskilt dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik liksom arbetet på en gemensam europeisk säkerhetsordning fordrar en gedigen kompetens samt svensk närvaro i hela Europa och Medelhavsområdet. Enligt motionärerna fordrar den snabba globaliseringen också svensk diplomatisk närvaro inte bara i utomeuropeiska industriländer utan särskilt i det dynamiska Asien och Latinamerika. Vidare anförs i motionen att Utrikesdepartementet bör återfå ansvaret för biståndspolitiken. Miljöpartiet, som inte har något annat förslag än regeringen till preliminär beräkning av utgiftsområdet, framhåller i motion Fi81 att de ytterligare besparingar som regeringen räknar med inte får drabba Sveriges representation i utlandet eller Sveriges bidrag till FN.
Utrikesutskottet, som bereder utgiftsområdena 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan samt 7 Internationellt bistånd, betonar i sitt yttrande (UU4y) att de ramar som redovisas för utskottets utgiftsområden är preliminära. Utrikesutskottet anför vidare att det slutliga ställningstagandet som hösten 1996 skall göras beträffande budgeten för 1997 måste baseras på ett mera fullständigt underlag. Utrikesutskottet ansluter sig emellertid till den principiella uppläggningen av budgetarbetet och de huvudsakliga riktlinjer som propositionen ger uttryck för. Med de i propositionen angivna förutsättningarna anser utrikesutskottet att det preliminära förslaget till utgiftstak för utgiftsområde 5, Utrikesförvaltning och internationell samverkan, för åren 1997-1999 vara väl avvägt. Utrikesutskottet avstyrker motion Fi78 (m). I en avvikande mening tillstyrker Moderata samlingspartiets ledamöter i utrikesutskottet beräkningen i motion Fi78 (m).
Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina överväganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden.
Utgiftsområde 6: Totalförsvar Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila för- svaret, totalförsvaret närstående myndigheter samt viss annan verksamhet. Med totalförsvar avses den verksamhet som är nödvändig för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Som redovisats i föregående avsnitt om utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan kommer den del av anslaget för fredsfrämjande verksamhet som avser insatser med trupp utomlands att fr.o.m. år 1997 föras över från utgiftsområde 5 till utgiftsområde 6. De totala utgifterna för utgiftsområde 6 Totalförsvar år 1996 beräknas uppgå till ca 41 miljarder kronor. I propositionen (s. 77-78) erinras om bedömningen i försvarsbeslutet del 1 (prop. 1995/96:12, bet. 1995/96:FöU1, rskr. 45) att det säkerhetspolitiska läget medger att besparingar om totalt 4 miljarder kronor kan genomföras t. o.m. år 2001. Härav har besparingsåtgärder motsvarande 1,3 miljarder kronor redan vidtagits under innevarande budgetår. 0,7 miljarder skall sparas t.o. m. år 1998 och ytterligare 2 miljarder stegvis under åren 1999-2001. Inom det civila försvaret aviseras besparingar motsvarande sammanlagt 250 miljoner kronor. Vidare kommer fr.o.m. år 1998 utgiftsbegränsningar på 200 miljoner kronor att genomföras, främst genom strukturförändringar vid de myndigheter som ingår i utgiftsområdet. Därutöver kommer, enligt regeringen , materielbeställningar för år 1998 att senareläggas vilket en-gångsvis minskar medelsbehovet under år 1998 med 2 000 miljoner kronor. Detta belopp kommer att återläggas under åren 2000 och 2001. Regeringen bedömer att verksamheten inom totalförsvaret kan genomföras inom den ram som regeringen har beräknat för utgiftsområdet. Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för ut- giftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 6: Totalförsvar Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 41 533 + 2 299 ± 0 .. - 2 400 ± 0 1998 40 568 + 4 555 ± 0 .. - 3 000 ± 0 1999 43 472 + 3 172 ± 0 .. - 6 300 + 800 Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi78 att man ser med stor oro på de åtgärder som föreslås på försvarsområdet. Enligt motionärerna bör ett starkt svenskt försvar även fortsättningsvis utgöra grunden för hävdandet av såväl svenska säkerhetsintressen som upprätthållandet av fred och stabilitet i vårt närområde. I motionen anförs vidare att förslaget att flytta in posten internationell fredsfrämjande verksamhet i utgiftsområde 6 Totalförsvar riskerar att på sikt urholka de ekonomiska möjligheterna att försvara vårt land, vilket inte är acceptabelt. Medlen bör därför enligt motionärerna överföras till utgiftsom-råde 7 Internationellt bistånd. Vänsterpartiet anför i motion Fi80 att det säkerhetspolitiska läget medger besparingar inom försvarsmakten utöver regeringens förslag. Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi81 att partiet vidhåller de yt- terligare besparingskrav det förde fram när riksdagen nyligen fattade beslut om en besparing på 4 miljarder kronor fram till år 2001. I motion Fi81 (mp) anförs vidare att besparingen inte sker bara av statsfi- nansiella skäl, utan främst av ideologiska. Miljöpartiet anser att pengar kan investeras betydligt bättre till förmån för vår gemensamma säkerhet. Inte minst med tanke på den vidgade hotbilden, där t.ex. samhällets sårbarhet, miljöhot och ökande klyftor mellan människor inom vårt land och mellan den rika delen av världen och den ekonomiskt fattiga är reella. En del av de medel Miljöpartiet sparar inom totalförsvarets ram förs över i enlighet med den vidgade hotbilden till andra poster som t.ex. internationellt bistånd. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskat behov av militära utgifter och konse-kvenserna av en vidgad hotbild (yrkande 28). Kristdemokraterna framhåller i motion Fi82 att konsekvenserna av de ti- digare beslutade besparingarna på 2 miljarder kronor fram t.o.m. år 1998 redan frestar på totalförsvarets hårt ansträngda ram. I motionen avvisas de av regeringen aviserade besparingarna för åren 1999-2001. Således anslår Kristdemokraterna 800 miljoner kronor mer än regeringen för år 1999. För åren 1997 och 1998 har Kristdemokraterna inget annat förslag än regeringen.
I motion Fi92 av Lena Klevenås (s) föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring att utgiftsområdet minskas med 1 130 miljo- ner kronor år 1997 (yrkande 1 delvis) och med 870 miljoner kronor år 1999 ( yrkande 3 delvis). Minskningarna skall finansiera motsvarande ökning av utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande (FöU6y) att det har fått en orien-tering av regeringskansliet om hur ramarna beräknats. Vad försvarsutskottet anser sig böra ta ställning till nu är om regeringens förslag till ramar är förenliga med det inriktningsbeslut för totalförsvaret som riksdagen fattade hösten 1995 (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45). Av propositionen och den kompletterande redogörelse som försvarsut-skottet fått av representanter ur regeringskansliet har det enligt försvarsut- skottet framgått att beräkningen av utgiftsområdet innefattar dels av riksda-gen tidigare beslutade besparingar, dels tekniska justeringar med hänsyn till uppgifter som tillkommit och utgått, dels ytterligare besparingar och dels en senareläggning inom den femåriga försvarsbeslutsperioden av viss planerad materielanskaffning. När det gäller de ytterligare besparingarna och den föreslagna senareläggningen av materielanskaffningen utgår försvarsutskot-tet från att regeringen i höst återkommer till riksdagen med en närmare redo-görelse för innebörden av dessa förslag. Med denna förutsättning kan för-svarsutskottet godta regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet för de tre budgetåren 1997, 1998 och 1999. Försvarsutskottet avstår från att ge synpunkter på avgivna motioner. I avvikande meningar från representanterna för Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet resp. Kristdemokraterna tillstyrks förslagen i respektive partimotion. Folkpartiet liberalernas representant har avgivit ett särskilt yttrande. Finansutskottet konstaterar att försvarsutskottets ställningstagande för pro-positionens förslag till ramar för utgiftsområdet inte är förenligt med ett tillstyrkande av motionerna. Finansutskottet återkommer senare i betänkan-det och redovisar sina överväganden beträffande den preliminära fördelning-en av utgifterna på utgiftsområden. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i Central- och Östeuropa. För år 1996 beräknas de totala utgifterna till ca 12,2 miljarder kronor, varav ca 11,4 miljarder kronor för utvecklingssamarbetet med u-länder och ca 0,8 miljarder kronor för samarbetet med Central- och Östeuropa. Den totala biståndsramen (inkl. avräkningar från andra utgiftsom-råden) för samarbetet med u-länder beräknas till 13,4 miljarder kronor. I propositionen (s. 78-79) anförs att saneringen av de offentliga finanserna har nödvändiggjort ett avsteg från enprocentsmålet. Riksdagen har tidigare beslutat att hålla biståndet på en nominellt oförändrad nivå. Regeringen har i sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att biståndsramen sänks till en nivå som motsvarar 0,7 % av BNI. Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, medel för EU:s gemen-samma bistånd samt vissa administrationskostnader. För år 1997 sänks asyl- avräkningarna med 200 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Avräkningens storlek för åren 1998 och 1999 skall beräknas på vid budgete- ringstillfället tillgängligt prognosunderlag. Ytterligare 25 miljoner kronor kommer fr.o.m. 1997 att avräknas för bl.a. administrationskostnader. Riksdagen har beslutat om ett samarbetsprogram avseende länder i Cen-tral- och Östeuropa omfattande budgetåren 1995/96, 1997 och 1998. Rege-ringen kommer under år 1998 att lämna förslag på omfattningen och inrikt-ningen för samarbetet efter år 1998. Regeringen bedömer att verksamheten kan genomföras inom den ram som regeringen beräknar för utgiftsområdet. Propositionens och oppositionens förslag till preliminär ramnivå för ut- giftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 10 926 - 796 + 1 200 .. + 1 430 + 2 544 1998 11 511 - 1 458 + 1 500 .. + 1 400 + 2 857 1999 11 286 - 2 159 + 1 800 .. + 1 000 + 4 314 Moderata samlingspartiet anför i motion Fi78 att offentligt bistånd främst skall inriktas på att främja rättsstaten, grundläggande utbildning samt grundläggande hälsovård för alla. I övrigt skall hindren för människors strä-van bort från fattigdomen undanröjas. Att säkerställa en långsiktig hushåll-ning med naturresurser är också en viktig uppgift. Enligt motionärerna bör utgifterna avseende förebyggande, fredsbevarande och fredsskapande verk-samheter som genomförs med militär trupp utomlands flyttas från utgiftsom-råde 6 Totalförsvar till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi79 sänkningen av u- landsbiståndet. Motionärerna befarar att enprocentsmålet definitivt övergivits av regeringen, och de accepterar ej att de allra fattigaste än en gång skall betala för den svenska regeringens oförmåga att få Sveriges ekonomi i ba-lans. Det viktigaste är dock att biståndsdebatten inte blir en exercis i procent-satser. Motionärerna framhåller att u-hjälpen ytterst syftar till att angripa mänskligt lidande. Massfattigdomen måste utrotas och demokratins idéer spridas. Biståndet föreslås jämfört med regeringens förslag öka med 1,2 miljarder för 1997, 1,5 miljarder för 1998 och 1,8 miljarder för 1999. Motionärerna framhåller att i den mån regeringen inkommer med korrigerande sifferupp- gifter behöver även just nämnda siffror justeras. Inledningsvis i Vänsterpartiets motion Fi80 konstateras att regeringen avi- serar ytterligare en stor besparing på biståndet efter beslutet 1995 då en frysning av biståndsnivån gjordes. Mot bakgrund av den långa traditionen i Sverige av internationellt solidaritetsarbete avvisas denna ytterligare bespa-ring av motionärerna. Att sänka biståndet till 0,7 % av BNI innebär en så kraftig nedskärning i biståndet och en så avgörande förändring i biståndspo-litiken att alla vidare proklamationer om enprocentsmål inte längre framstår som trovärdiga. Miljöpartiet de gröna motsätter sig i motion Fi81 propositionens förslag till neddragning av biståndet (yrkande 29). Vidare tas också östbiståndet upp. Behovet av ekonomiskt bistånd till det fortsatta arbetet för miljön i och kring Östersjön är stort, liksom till kärnsäkerhet och nedläggning av kärn-kraftverk. Enligt motionärernas förslag bör sammantaget 1 030 miljoner kronor avsättas till en miljöfond för Östeuropa under den närmaste treårspe -rioden. Också Kristdemokraterna avvisar i motion Fi82 regeringens förslag till beräkning av de preliminära utgifterna på utgiftsområdet. Motionärerna erinrar om att riksdagen redan 1968 beslöt om det s.k. enprocentsmålet. Kopplingen till BNI innebar en medveten, automatisk koppling till Sveriges ekonomiska bärkraft. Biståndet har efter hand minskats till först 0,93 %, sedan 0,81 % och nu föreslås 0,7 %. Kristdemokraterna finner detta orättfär -digt och oacceptabelt. I motionen kritiseras regeringens beräkningsmetoder, och motionärerna säger sig välja att föreslå en plan för en återgång till enprocentsmålet, vilket kan ske senast år 2001 eller dessförinnan om ekonomin så tillåter. Med det framförda förslaget redovisas en ram motsvarande 0,93 % av BNI för perio- dens sista år (1999). Motionärerna föreslår att östbiståndets volym under tidsperioden blir ograverad, 810 miljoner kronor. Samma förslag som i Kristdemokraternas partimotion avseende volymen av biståndsramen förs fram i motion Fi93 av Alf Svensson och Ingrid Näs-lund ( kds) (yrkande 2). I motion Fi92 av Lena Klevenås (s) föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring att utgiftsområdet ökar med 1 130 miljoner kronor år 1997 (yrkande 1 delvis), med 500 miljoner kronor år 1998 (yrkan- de 2 delvis) resp. med 870 miljoner kronor år 1999 (yrkande 3 delvis). Ök- ningarna föreslås finansierade genom minskningar på utgiftsområde 6 Total- försvar för åren 1997 och 1999 samt på utgiftsområde 22 Kommunikationer för år 1998. I motion Fi94 av andre vice talman Görel Thurdin (c) hemställs att den av regeringen föreslagna nedskärningen av det svenska internationella biståndet skall avslås av riksdagen (yrkande 1). Sänkningen är allvarlig, hävdas det, både med hänsyn till konsekvenserna för de svenska biståndsinsatserna och med hänsyn till vår trovärdighet när vi vill försöka få andra länder att ta ett större ansvar för de globala utvecklingsproblemen. I Miljöpartiet de grönas motion Fi81 framhålls att de nuvarande mönstren för världshandel är huvudorsaken till underutveckling i vissa producentlän- der. Det är av avgörande betydelse att i biståndspolitiken också påverka övergripande handels- och näringsstrukturer i syfte att minska råvaruberoen -det och stärka självtilliten i u-länderna. Viktigt är också att föra en ekono-misk politik som stärker kronans ställning gentemot dollarn eftersom u-ländernas valuta vanligen är knuten till dollarn. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 31). I motion Fi90 av Elver Jonsson m.fl. (fp) anförs att ideellt biståndsarbete bör prioriteras i avsikt att uppnå hög effektivitet i biståndsinsatserna ( yrkan-de 2). De insatser av ideell karaktär som utförs av Röda korset, Rädda Bar-nen och svenska missionssällskap har enligt motionärerna varit banbrytande både vad gäller effektiviseringar och opinionsbildande insatser i vårt land. I motion Fi81 (mp) föreslås i stället för regeringens neddragning en stegvis höjning av biståndet (yrkande 30). I flera motioner krävs en plan från regeringen om hur enprocentsmålet skall kunna nås. Yrkanden med denna innebörd återfinns i motionerna Fi79 (fp) ( yrkande 9), Fi90 (fp) (yrkande 1), Fi92 (s) (yrkande 4), Fi93 (kds) ( yrkande 1) samt Fi94 (c) yrkande 2. Utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande (UU4y) att man delar regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget motiverar kraftfulla åtgärder i olika avseenden. Utrikesutskottet finner det angeläget att konsekvenserna av de förutskickade neddragningarna av biståndet redovisas i den kommande bud-getpropositionen. Enligt utrikesutskottets uppfattning bör prioriteringarna i det vidare bud- get-arbetet bl.a. göras så att men ej uppkommer för pågående projekt och så att landprogrammen så långt möjligt kan fullföljas. Med givna förutsättningar och med särskilt beaktande av att tidigare bud- getreservationer i snabbare takt kan komma till utnyttjande är utrikesutskot-tet berett att, under av utrikesutskottet angivna betingelser beträffande be-räkningen av utgiftsområdet för år 1999, tillstyrka det preliminära förslag till utgiftstak som framläggs i propositionen. Berörda motioner avstyrks av utrikesutskottet. Beträffande yrkandena om omdisponering av medel mellan utgiftsområde 7 Internationellt bistånd och andra utgiftsområden för vilka utrikesutskottet ej har beredningsansvar anser utrikesutskottet att det i föreliggande fall an-kommer på finansutskottet att göra en övergripande bedömning av hur riks -dagen bör ställa sig till dessa förslag. Beträffande motionsyrkandena att Sverige åter skall avsätta 1 % av BNI till utvecklingssamarbete med u-länderna, anför utrikesutskottet att det inte är möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra, varför förslagen till mer eller mindre detaljerade planer inte förefaller ändamålsenliga. Det är dock utrikesutskottets bestämda mening att en återgång till enprocentsnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget så tillåter. Som framgår av propositionen har regeringen i sin beräkning av den eko- nomiska ramen utgått från att biståndsramen, varmed torde avses den del av utgiftsområde 7 som kommer att avsättas för u-landsbiståndet samt tillhö- rande utgifter och avräkningar finansierade under andra utgiftsområden, sänks till en nivå som motsvarar 0,7 % av BNI. Enligt utrikesutskottets upp -fattning är det ett oeftergivligt krav att Sverige ej underskrider detta av FN formulerade mål. Motionsyrkandena rörande enprocentsmålet avstyrks av utrikesutskottet. Utrikesutskottet erinrar i yttrandet om att utgiftsområde 7 rymmer såväl u- landsbiståndet som medel för samarbetsprogrammet med Central- och Öst- europa. Riksdagen har beslutat om medel för detta samarbetsprogram för budgetåren 1995/96, 1997 och 1998, vilket synes ha beaktats i propositio- nen. Något beslut för den kommande budgetperiodens sista år, dvs. 1999, föreligger däremot ännu ej. I det betänkande som låg till grund för riksda- gens beslut om Östeuropasamarbetet (bet. 1994/95:UU16) framhölls bety- delsen av att detta samarbete präglas av långsiktighet. Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen menar utrikesutskottet att ett samarbetsbehov kan förutses även efter 1998. Regeringen synes vara av samma uppfattning, och den framhåller i föreliggande proposition (s. 78) att den under år 1998 kommer att lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Enligt utrikesutskottets uppfattning måste detta innebära att taket för utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, för 1999 sätts så att det rymmer såväl ett u-landsbistånd omfattande minst 0,7 % av BNI som till-räckliga medel för att på ett adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare. Detta bör ges regeringen till känna. Avslutningsvis avstyrker utrikesutskottet motioner där speciella aspekter av biståndet lyfts fram. Utrikesutskottet finner det mindre angeläget att, utan den helhetsbild som kommer att presenteras i budgetpropositionen, nu ta ställning till enskildheter inom utgiftsområdena. Till yttrandet har fogats avvikande meningar av företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive Kristdemokraterna. Respektive parti förordar en politik i linje med den egna partimotionen. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar den statliga flykting-, invandrings- och invand- rarpolitiken. Till området hör således frågor som rör förläggningsverksam- het, ersättning till kommuner för flyktingmottagning, överföring av flykting-ar, lån till hemutrustning, åtgärder för invandrare, bidrag till stiftelsen In-vandrartidningen, särskilda åtgärder i invandrartäta områden, insatser mot främlingsfientlighet och rasism samt internationell samverkan i flyktingfrå-gor. I området ingår också Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden och Diskrimineringsombudsmannen. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till 6,4 miljarder kronor. I propositionen (s. 79) framhåller regeringen att antalet asylsökande och antalet flyktingar med uppehållstillstånd som tas emot i kommunerna har minskat under det senaste året efter en kraftig uppgång under första delen av 1990-talet. Därmed minskar kostnaderna inom utgiftsområdet kraftigt. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 framgår av nedanstående samman- ställning.
Förslag till ram för utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 3 368 - 207 ± 0 .. ± 0 ± 0 1998 3 487 - 213 ± 0 .. ± 0 ± 0 1999 3 350 - 219 ± 0 .. ± 0 ± 0 I motion Fi78 föreslår Moderata samlingspartiet att ramen begränsas något. Motionärerna anser detta möjligt med hänvisning till att de senare avser att föreslå skärpta regler för rätten att erhålla uppehållstillstånd. I motion Fi80 kritiserar Vänsterpartiet besparingarna. Om utlänningslagen tillämpades korrekt av invandringsmyndigheten skulle, enligt motionärerna, utgiftsramen för området behöva ökas kraftigt. Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU5y) att regeringens preli-minärt beräknade ram för utgiftsområdet bör godtas och avstyrker de båda motionerna. Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet har var för sig i avvikande meningar givit uttryck för en annan uppfattning än utskottsmajoriteten. Finansutskottet konstaterar att regeringen inte föreslår några besparingar inom området utan att den angivna, tämligen kraftiga neddragningen av medelsbehovet sammanhänger med att att antalet asylsökande väntas avta. Längre fram i betänkandet redovisar finansutskottet sin syn på den preli- minära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive utgifterna för de flesta myndigheterna under Socialdepartementet, bidrag till organisationer inom det sociala området samt stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål. Statens utgifter inom området beräk- nas uppgå till ca 23 466 miljoner kronor år 1996. I propositionen (s. 79-81) har regeringen vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet och för att finansiera överskridanden på anslag under innevarande budgetår. I ramen ligger besparingar på utgifter för statlig assistansersättning i enlig-het med förslagen i proposition 1995/96:146 om den statliga assistansersätt-ningen. Besparings- och strukturåtgärder vidtas inom systemet för sjukvårds-förmåner rörande såväl tandvård som läkemedel. Kostnadsutvecklingen för läkemedel förväntas kunna dämpas genom förstärkta läkemedelskommittéer och en bättre uppföljning av läkemedelsförskrivning samt formerna för prisförhandling med läkemedelsindustrin. Regeringen avser vidare att snarast inleda överläggningar med kommun- och landstingsförbunden om huvud-mannaskapsförändringar för läkemedel. Dessa överläggningar bör också behandla frågor rörande bl.a. assistansersättningen och utformningen av socialbidragen. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under perioden 1997-1999 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 23 837 - 3 238 + 600 .. + 570 + 1 135 1998 23 389 - 2 679 + 600 .. + 1 470 + 1 135 1999 25 068 - 3 997 + 600 .. + 1 470 + 1 135
I motion Fi78 (m) avvisar motionärerna regeringens förslag till besparingar i flera steg som delvis skall täcka höjningen av kompensationsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen. I stället vill man återkomma med ett förslag till omfattande, främst administrativa, förändringar inom läkemedels-för-säkringen. Motionärerna avvisar regeringens förslag till besparingar inom läkemedelsområdet och föreslår i stället att egenkostnadsskyddet inom högkostnadsskyddet höjs till 1 900 kr den 1 juli 1996. Högkostnadsskyddet bör sedan höjas med 100 kr 1997 och 1998. Även förslaget om besparingar inom tandvården avvisas. Beträffande den statliga assistansersättningen anser motionärerna att regeringen bör inkomma till riksdagen med ett förslag om differentieringen av beloppen till assistansersättning mellan LSS-lagens tre personkretsar i enlighet med handikappsorganisationens eget förslag. Slut-ligen föreslås en översyn av de myndigheter som ligger under Social-departe-mentet i syfte att minska kostnaderna. I motion Fi79 (fp) föreslår motionärerna omdisponeringar av de offentliga utgifterna som bl.a. innebär att den besparing som drabbar hårt utsatta män -niskor med funktionshinder avvisas. Samtidigt föreslås större möjligheter för handikappade till anställning med lönebidrag. Motionärerna avvisar vidare den föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård och förordar i stället en höjning till 2 000 kr för de båda områdena enligt förslaget från HSU 2000. Vidare anförs att det är viktigt att arbetet med att åter korta vårdköerna intensifieras (yrkande 4, delvis) . I motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om bibehållen assistansersättning (yrkande 2). Vidare menar motionärerna att det i regeringens förslag till besparingsåtgär-der inom det sociala området saknas en heltäckande analys av vad effekterna blir av förslagen. Budgetförslagen bör i fortsättningen innehålla en hälso-ekonomisk analys av besparingsförslagens sammantagna effekter på folkhäl-san (yrkande 1). Motionärerna menar att det finns oroande tecken på att hälsoläget i landet riskerar att förvärras genom regeringens besparingsför-slag. Vidare anförs att det är viktigt att arbetet med att åter korta vårdköerna intensifieras (yrkande 4, delvis). I motion Fi80 (v) avvisar motionärerna regeringens förslag till utgiftstak och de preliminära utgiftsnivåer som anges i propositionen. Motionärerna avser att återkomma med förslag till utgiftsnivåer för varje enskilt utgiftsom-råde i samband med höstens budgetproposition. Besparingarna inom tand-vården och läkemedelsområdet avvisas. Vidare anser motionärerna att den s.k. fria läkemedelslistan bör behållas och avvisar därmed regeringens för-slag till besparing på området. Motionärerna avvisar också tankarna på ett kommunalt huvudmannaskap för assistansersättningen. I motion Fi81 (mp) avvisas regeringens förslag till höjning av högkost- nadsskyddet för läkemedel och sjukvård. Vidare föreslår motionärerna att ytterligare 200 miljoner kronor avsätts för assistansersättningen för handi -kappade (yrkande 33). Även i motion Fi82 (kds) avvisas höjningen av högkostnadsskyddet. Vida-re avvisas ytterligare besparingar på handikappområdet. Socialutskottet instämmer i sitt yttrande (SoU7y) i regeringens bedömningar och har inte något att invända mot att riksdagen godkänner den preliminära beräkningen för utgiftsområde 9 - Hälsovård, sjukvård och social omsorg - avseende åren 1997-1999. Motionerna i sammanhanget avstyrks därför. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Miljö -partiet de gröna har var för sig avgivit avvikande meningar till yttrandet . Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabilite- ringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Där- utöver ingår i utgiftsområdet folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension. ATP i form av förtidspension samt utgifterna för arbetsskade-försäkringen finansieras däremot vid sidan av statsbudgeten. Inom utgifts-området redovisas även administrationskostnaderna för socialförsäkringen, dvs. anslagen till Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassor-na. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till ca 39,8 mil- jarder kronor. Av propositionen (s. 81-83) framgår att regeringen vid beräkningen av den preliminära ramnivån har utgått från att besparingar genomförs inom utgifts -området både för att fullfölja saneringsprogrammet på 118 miljarder kronor och för att finansiera anslagsöverskridanden som uppkommit under inneva- rande budgetår. Besparingarna avser den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI ), som fr.o.m. 1997 inte längre skall omfatta vissa löneförmåner. Detta väntas minska utgifterna inom sjuk- och föräldraförsäkringen med 0,8 mil- jarder kronor per år, fördelat lika på de båda försäkringsformerna. Regeringen har vidare för avsikt att föreslå att ersättningsnivån i sjukför -säkringen och närståendepenningen höjs den 1 januari 1998 från 75 % till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). Höjningen finansieras genom att SGI fortsättningsvis skall grundas på årsinkomsten under de tolv senaste månaderna samt genom vissa förändringar inom tandvårdsförsäk-ringen . Denna förändring av SGI väntas fr.o.m. 1998 ge en besparing på närmare 1 miljard kronor per år, fördelat lika på sjuk- och föräldraförsäk-ringen. Inom utgiftsområdet kommer det nya saneringsprogrammet på 10 resp. 12 miljarder kronor till uttryck i tre besparingsförslag, nämligen i en tillfälligt minskad satsning på försäkringskassornas köp av yrkesinriktad rehabilite-ring, i en neddragning av försäkringskassornas köp av tjänster för medicinsk rehabilitering från hälso- och sjukvården samt i en förlängning av arbetsgi-varperioden i sjukförsäkringen från två till fyra veckor fr.o.m. 1997. För den senare besparingen får arbetsgivarna kompensation som i genomsnitt mot-svarar hälften av beräknade kostnader. Detta väntas leda till att statsbudge-tens utgifter minskar med ett belopp som inklusive en kompenserande sänk-ning av arbetsgivaravgifterna förstärker statsbudgeten med netto ca 1,1 mil-jarder kronor. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 36 186 - 671 + 1 100 .. - 300 + 300 1998 37 591 - 1 330 + 1 100 .. - 1 200 + 3 190 1999 39 357 - 1 370 + 1 100 .. - 1 200 + 3 190 I motion Fi78 avvisar Moderata samlingspartiet såväl den föreslagna höj- ningen av ersättningsnivån i sjukförsäkringen som förslaget att minska resur-serna för olika typer av rehabiliteringsinsatser. Motionärerna motsätter sig också planerna på att förlänga arbetsgivarnas sjuklöneperiod. Däremot accep-terar de förslaget att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall grundas på en tidigare inkomst men anser att detta bör göras på genomsnitts-inkomsten under de 24 senaste månaderna. Motionärerna räknar vidare med att det skall vara möjligt att minska kostnaderna i socialförsäkringen genom ökad kontroll och skärpta regler. Dessutom vill de se över de myndigheter som tillhör Socialdepartementet i syfte att minska kostnaderna. I motion Fi79 förordar Folkpartiet liberalerna att ersättningsnivån i sjuk- försäkringen höjs till 80 % redan den 1 januari 1997. Höjningen finansieras genom en motsvarande tidigareläggning av beräkningen av den sjukpen- ninggrundande inkomsten. Motionärerna motsätter sig den föreslagna minskningen av stödet till reha- biliteringsinsatser och anser att medlen för dessa ändamål i stället skall för-dubblas. Vidare avvisar de förslaget att förlänga sjuklöneperioden eftersom företagen inte avses bli kompenserade fullt ut. Även i motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. avvisar Folkpartiet libe- ralerna förslaget att minska resurserna för rehabiliteringsinsatser. Enligt motionärerna är det en samhällsekonomisk förlust att låta människor gå sjukskrivna, och de begär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande i frågan (yrkande 4, delvis). I motion Fi80 anser även Vänsterpartiet att höjningen av ersättningsnivån i sjukförsäkringen bör genomföras redan den 1 januari 1997. Motionärerna godtar inte att sjuklöneperioden förlängs med två veckor och avvisar likaså besparingarna i stödet till rehabilitering. Däremot godtar de det nya sättet att fastställa SGI utom i ett avseende. Den s.k. semesterlönefaktorn bör enligt deras mening även i fortsättningen få räknas in i SGI. I motion Fi81 föreslår Miljöpartiet de gröna att ersättningsnivån i sjukför -säkringen skall höjas till 80 % men anser att detta skall göras enligt den i motionen förespråkade lösningen med ett "brutet tak" i socialförsäkringarna (yrkande 34, delvis). Denna lösning är enligt motionärerna ett solidariskt och samhällsekonomiskt alternativ som dessutom ger en viss besparing. I motion Fi82 tillstyrker Kristdemokraterna den föreslagna höjningen av ersättningsnivån i sjukförsäkringen, men anser att höjningen skall genomfö- ras redan den 1 januari. Förslaget att förlänga sjuklöneperioden avvisas av motionärerna som i stället vill att man inför ytterligare en karensdag med ett högkostnadsskydd på tio dagar per år. De motsätter sig också den ändrade beräkningen av SGI och förordar för egen del att SGI skall baseras på ge-nomsnittsinkomsten under de senaste 24 månaderna. I motion Fi98 förordar Kerstin Warnerbring (c) att villkoren för de mindre företagens sjuklöneförsäkring ändras, dvs. den försäkring som mindre före- tag kan teckna hos Riksförsäkringsverket för höga sjuklönekostnader. Enligt motionären anses försäkringen vara för dyr, vilket resulterat i att antalet anslutna företag minskat. Socialförsäkringsutskottet biträder i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområdet och avstyrker de i sammanhanget aktu-ella motionerna. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljö- partiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar anmält en annan uppfattning än utskottsmajoriteten. Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet att redovisa sin syn på den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders- pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer ( BTP) samt särskilt pensionstillägg. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till 65,3 miljar- der kronor. Den i propositionen (s. 83-84) preliminärt föreslagna ramnivån bygger på att besparingarna enligt det tidigare saneringsprogrammet fullföljs och på att anslagsöverskridanden under innevarande budgetår finansieras. Av dessa skäl aviseras förslag om att folkpensionen för änkepensionärer skall in- komstprövas och att den s.k. antagandepoängen för ATP för förtidspensionä- rer skall fastställas på delvis nytt sätt. Den senare åtgärden påverkar utgifter-na inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Inom utgiftsområdet aviseras också vissa besparingar hänförliga till det nya saneringsprogrammet på 10 resp. 12 miljarder kronor. Dessa avser bo- stadstillägget för pensionärer där utgifterna begränsas dels genom att bi- dragsnivån sänks från 85 % till 83 % av boendekostnaden fr.o.m. den 1 januari 1997, dels genom att innehav av fritidsfastigheter skall beaktas vid inkomstprövningen av bostadstilläggen fr.o.m. den 1 april 1997. I det nya saneringsprogrammet ingår också förslag om att förkorta omställningspen -sionen från tolv till sex månader samt förslag om att växla över en viss del av efterlevandepensionen till vuxna från folkpension till pensionstillskott. Det senare förslaget innebär att efterlevandepensionen sänks med 6 procen-tenheter samtidigt som pensionstillskottet höjs i motsvarande utsträckning. Besparingen uppnås genom att pensionstillskott i motsats till folkpension endast utgår till den som har liten eller ingen ATP. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 64 256 - 2 856 + 100 .. + 250 - 950 1998 64 690 - 5 203 + 300 .. + 250 - 1 835 1999 65 479 - 8 647 + 300 .. + 250 - 3 235 I motion Fi78 avvisar Moderata samlingspartiet samtliga de besparingar som regeringen aviserar inom utgiftsområdet. Motionärerna avser att åter-komma med förslag till besparingar som uppnås genom att tidpunkten för pensioneringen senareläggs. I motion Fi79 motsätter sig Folkpartiet liberalerna förslaget att innehav av fritidsfastighet skall påverka rätten till bostadstillägg för pensionärer och att tiden för omställningspension till efterlevande förkortas. Motionärerna för-ordar i stället att pensionsåldern höjs successivt och att besparingar görs inom förtidspensionssystemet. I motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) behandlas samma frågor mer ingående (yrkandena 5 delvis, 7 och 8). Där motsätter sig Folkpartiet liberalerna också förslaget att sänka kompensationsgraden för bostadstillägg. Motionärerna förordar i stället att golvet för den bidragsberättigade delen av hyran höjs från 100 till 160 kr (yrkande 6). I motion Fi80 avvisar Vänsterpartiet förslaget att inkomstpröva änkepen- sionen från folkpensioneringen. Motionärerna motsätter sig också att bo- stadstillägget för pensionärer minskas från 85 % till 83 % av bostadskostna -den och föreslår i stället att kompensationsgraden höjs till 87 %. De godtar inte heller förslaget att innehav av fritidsfastighet skall påverka bo-stadstilläggets storlek. I motion Fi81 motsätter sig Miljöpartiet de gröna den aviserade sänkning-en av kompensationsgraden för pensionärernas bostadstillägg (yrkande 35). Motionärerna finner det diskutabelt att innehav av fritidshus skall påverka bostadstillägget. I motion Fi82 redovisar Kristdemokraterna ett ramalternativ som utgår från partiets syn på den föreslagna försämringen av pensionärernas bo- stadstillägg och förslaget om inkomstprövad folkpension till änkepensionä- rer. Båda förslagen avvisas av motionärerna som i stället förordar att pensio-närerna skall kompenseras genom höjt bostadstillägg, höjt pensionstillskott och höjt särskilt grundavdrag. De anser också att den faktiska pensionsåldern bör kunna höjas med ett halvt år per år fram till år 1999 genom aktiv rehabi-litering som minskar antalet förtidspensionärer. Socialförsäkringsutskottet biträder i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag till preliminär ram för utgiftsområdet och föreslår att finansutskottet avstyr-ker de i sammanhanget aktuella motionerna. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljö- partiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar redovisat förslag till alternativa ramar för utgiftsområdet. Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet att redovisa sin syn på den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer, dock inte bostadsbidragen som redovisas i utgiftsområde 18. Stödet utgörs av allmän-na barnbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, folkpension i form av barnpension samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare ingår ett särskilt stöd till ensamstående adoptivföräldrar samt bidrag till omkostnader vid adoption av barn från utlandet. ATP i form av barnpension finansieras där-emot vid sidan av statsbudgeten. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till 36,7 miljar- der kronor. I propositionen (s. 84-85) framhålls att den föreslagna ramnivån förutsätter att man fullföljer de besparingar som är en del av det tidigare saneringspro-grammet samt att vissa anslagsöverskridanden under innevarande budgetår finansieras inom utgiftsområdet. Det uppnås genom att underhållsstödet till särlevande föräldrar begränsas och - som redovisats under utgiftsområde 10 - genom att vissa löneförmåner inte längre skall få inräknas i den sjukpen-ninggrundande inkomsten (SGI). Liksom höjningen av ersättningsnivån i sjukförsäkringen kommer en avi-serad höjning av föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen till 80 % att finansieras genom att SGI baseras på årsinkomsten under de tolv senaste månaderna samt genom vissa förändringar av tandvårdsförsäkringen. Två besparingar inom utgiftsområdet hänför sig till det nya saneringspro- grammet på 10 resp. 12 miljarder kronor. Det gäller dels vissa ytterligare besparingar i underhållsstödet till särlevande föräldrar, dels ett förslag om att den förhöjda ersättningsnivån i pappa/mammamånaden i föräldraförsäkring-en skall slopas. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 framgår av följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 35 981 - 2 531 + 2 000 .. - 300 + 2 500 1998 37 199 - 2 447 + 2 000 .. - 1 300 + 2 090 1999 37 891 - 2 521 + 2 100 .. - 1 300 + 2 090 I motion Fi78 tillstyrker Moderata samlingspartiet de föreslagna besparing- arna i underhållsstödet till särlevande föräldrar liksom avvecklingen av den förhöjda kompensationsnivån under pappa/mammamånaden. De särskilda bestämmelserna om denna månad kan enligt motionärerna helt slopas. Så-som tidigare nämnts accepterar Moderata samlingspartiet de föreslagna ändringarna av den sjukpenninggrundande inkomsten, men partiet anser att det är inkomsten under de 24 senaste månaderna som skall ligga till grund för beräkningen. I motionen avvisas den föreslagna höjningen av ersättningsnivån i föräld- raförsäkringen. Tvärtom förordar motionärerna att två karensdagar skall införas i föräldraförsäkringen. De anser vidare att havandeskapspenningen och flerbarnstilläggen bör av- skaffas fr.o.m. år 1997. I motion Fi79 godtar Folkpartiet liberalerna förslaget att höja ersättnings -nivån inom föräldraförsäkringen liksom förslaget till ändrad SGI-beräkning . Motionärerna anser dock att båda förändringarna skall genomföras redan 1997. De anser också att en förhöjd ersättningsnivå för mam-ma/pappamånaden bör finnas kvar men att garantidagarna i föräldraförsäk-ringen kan avskaffas. Motionärerna föreslår dessutom att barnbidragen höjs till 750 kr samt att flerbarnstilläggen återinförs. Delvis samma synpunkter framför Folkpartiet liberalerna även i motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (yrkandena 10 och 11). I motion Fi81 tillstyrker även Vänsterpartiet höjningen av föräldraförsäk- ringen men anser att det bör ske redan 1997. Partiet godtar inte att den för-höjda ersättningen under mamma/pappamånaden slopas, ej heller att bespa -ringar av angiven omfattning görs i underhållsstödet till särlevande föräldrar. I motion Fi81 ställer sig Miljöpartiet de gröna positivt till att ersättnings-nivån i föräldaförsäkringen höjs, men partiet anser att ett brutet tak bör ge-nomföras även i denna försäkring (yrkande 34, delvis). I motion Fi82 tillstyrker Kristdemokraterna den aviserade höjningen av föräldraförsäkringen. Höjningen bör dock enligt motionärernas uppfattning genomföras redan 1997. Såsom tidigare nämnts är de även positiva till att SGI skall grundas på en tidigare inkomst, men anser att det är genomsnitts- lönen under de 24 senaste månaderna som skall utgöra denna bas. Övriga ändringar av SGI avvisas i motionen. Motionärerna vill också minska barnbidraget med 40 kr per månad och använda de frigjorda medlen till att höja den barnrelaterade delen av bo- stadsbidragen. Dessutom anser de att vårdnadsbidraget bör återinföras och att detta bör finansieras genom en motsvarande minskning av statsbidraget till kommunerna. Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU5y) att regeringens för-slag till preliminär beräkning för utgiftsområdet för åren 1997-1999 bör godtas och avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljö- partiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar redovisat förslag till alternativ inriktning av åtgärderna på utgiftsområdet. Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet att redovisa sin syn på den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet I utgiftsområdet ingår bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för kontant arbetsmarknadstöd samt bidrag till lönegarantiersättning. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas för år 1996 uppgå till drygt 48 miljar-der kronor varav utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen beräknas utgöra ca 31 miljarder kronor. Under senare år har omfattande förändringar beslutats inom området. Möjligheterna att kvalificera sig har skärpts. Ersättningsnivån har sänkts från 80 till 75 % och grundbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet ( KAS) har sänkts till 230 kr. Antalet avstängningsdagar vid självförvållad arbets-löshet har ökat liksom frånkännandetiden vid fusk. Sammantaget innebär dessa förändringar att utgifterna varaktigt minskas med knappt 7 miljarder kronor årligen fr.o.m. 1998. I den ekonomiska vårpropositionen (s. 85-87) föreslår regeringen att ytterli-gare besparingar på 700 miljoner kronor skall göras inom utgiftsområdet år 1997 genom regelförändringar. Motiven till besparingarna är framför allt två dels att finansiera utbildningssatsningarna, dels att bidra till att finansiera de höjda ersättningsnivåerna inom arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Regeringen avser att i den kommande sysselsättningspolitiska propositio-nen precisera inriktningen och utformningen av dessa besparingsåtgärder. I den propositionen kommer regeringen också att lägga fram ett förslag om hur en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen skall utformas, samt ett förslag om en besparing på 700 miljoner kronor år 1997. De sammanlagda bruttobesparingarna inom utgiftsområdet beräknas till 5,5, 6 ,0 och 6,5 miljarder kronor för respektive utgiftsår 1997-1999.
Förslag till ram för utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 36 091 - 2 273 - 1 700 .. + 600 + 2 000 1998 36 102 - 3 192 - 2 200 .. - 4 500 ± 0 1999 34 610 - 7 671 - 2 900 .. - 14 760 ± 0 Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi78 förslaget att höja ersätt- ningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 % av statsfinansiella skäl och därför att det motverkar en förbättrad struktur inom försäkringssy-stemet. Det är olyckligt att regeringen i stället för att utforma försäkringen på ett sätt som stimulerar sökbeteendet väljer att gå i motsatt riktning. En bortre parentes i försäkringen kan öka incitamenten att minska arbetslöshetsperio-dernas längd och är därför mer välkommen, sägs det i motionen. Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi79 ha en allmän arbetslöshetsför- säkring finansierad med egenavgifter, som dels skulle ge individen ett verk -ligt val om han eller hon vill tillhöra en fackförening eller ej, dels öka moti-vationen för arbetstagarna att inte medverka till löneavtal som höjer arbets-lösheten. Folkpartiet föreslår besparingar inom arbetslöshetsförsäkringen med 0,5, 1,0 respektive 1,7 miljarder kronor för de tre budgetåren 1997-1999. Besparingen bör enligt motionen ske enligt det s.k. mellanalternativet i det nyligen presenterade förslaget från den utredare, ARBOM, som har i upp-drag att presentera hur en ny arbetslöshetsförsäkring skall utformas (SOU 1995:51). Vänsterpartiet vill i motion Fi80 att nivån i arbetslöshetsförsäkringen skall höjas till 80 % redan 1997 och sedan räknas upp med löneökningarna. Vänsterpartiet avvisar förslaget om en bortre parentes i arbetslöshetsförsäk-ringen. De försämringar som genomförts inom arbetslöshetsförsäkringen hotar att skapa ytterligare segregation och vidgade klassklyftor, och de för-svagar löntagarnas och de fackliga organisationernas krav, anser Vänsterpar-tiet. Partiet vill återinföra ersättningen till de deltidsarbetslösa, som man anser är en del av en effektiv arbetsmarknadspolitik och som utgör en om-ställningsförsäkring. Vänsterpartiet framför att systemet med ramanslag inte kan tillämpas på a- kassan eftersom det innebär ett utgiftstak. Om regeringen misslyckas med arbetslöshetsbekämpningen blir det de arbetslösa som får bära följderna av den misslyckade politiken. Miljöpartiet beräknar i sin motion Fi81 minskade utgifter på området till följd av arbetstidsförkortning, sänkt skatt på arbete, satsningar på s.k. gröna jobb och bättre villkor för små och medelstora företag. Partiets förslag om ett "brutet tak" i arbetslöshetsförsäkringen leder under 1997 till högre kostnader än med försäkringens nuvarande utformning. Partiet lämnar heller inte några besparingsförslag för 1998 och 1999 innan regeringen aviserat hur den avser att finansiera höjningen av ersättningsnivåerna. Miljöpartiet tycker att upp-gifterna om att finansieringen skall ske genom att ersättningarna inte räknas upp med löneökningarna framstår som mycket märkliga eftersom det inte skulle leda till någon förbättring för låginkomsttagarna (yrkande 34 delvis). Kristdemokraterna vill enligt motion Fi82 ha en obligatorisk allmän ar- betslöshetsförsäkring. Partiet vill snarast återställa ersättningsnivån i arbets-löshetsförsäkringen till 80 % och lägsta nivån i det kontanta arbetsmarknads-stödet (KAS) till vad som gällde innan riksdagen sänkte beloppet. Motionä-rerna föreslår med hänvisning till detta en ökning av utgiftsramen i förhål-lande till regeringens förslag med 2 miljarder kronor år 1997. Arbetsmarknadsutskottet har ingen principiell invändning mot att finansie- ringen av höjningen av a-kassan sker inom ramen för regelsystemet men vill nu inte ta ställning till hur detta skall ske (AU4y). Utskottet vill avvakta kommande förslag från regeringen på området. Utskottet understryker att ramen för utgiftsområdet är preliminär och att det inte är fråga om att binda sig vid en kostnadsram. Med dessa reservatio -ner anser utskottet att regeringens beräkning kan godtas tills vidare, vilket innebär att propositionen bör tillstyrkas i motsvarande del. Det innebär också att motionerna i berörda delar bör avstyrkas av finansutskottet. Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har avvikande meningar i denna del avgivits av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv I utgiftsområdet ingår utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbets-livsfrågor, Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter för statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns också utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (Jä-mO). De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas år 1996 uppgå till ca 40,0 miljarder kronor varav utgifterna för konjunkturberoende arbetsmark-nadspolitiska åtgärder utgör ca 20,0 miljarder kronor. I vårpropositionen (s. 87-88) redovisas att fr.o.m. budgetåret 1995/96 har en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och upprätthålla flexi-biliteten på arbetsmarknaden. Arbetslivsforskningen har organiserats om och fått en ny myndighetsstruktur. Inom jämställdhetsområdet prioriteras åtgär-der som leder till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområ-den. Sammanlagt har vidtagna åtgärder inom utgiftsområdet inneburit varaktiga besparingar som uppgår till ca 7 miljarder kronor årligen fr.o.m. år 1998. I vårpropositionen har regeringen, vid beräkningen av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet, utgått från att ytterligare besparingar skall göras utöver de som redan beslutats. Regeringen vill ålägga Samhall AB ett skärpt effektivitetskrav motsvaran-de 200 miljoner kronor per år fr.o.m. 1997. Ytterligare besparingar motsva- rande 30 miljoner kronor läggs fr.o.m. 1998 på myndigheterna inom utgifts- området. Dessutom skall utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med 1 300 miljoner kronor fr.o.m. 1997 genom effektiviseringar och/ eller regelförändringar. Regeringen skall senare i den sysselsättningspolitiska propositionen åter- komma med närmare preciseringar av hur dessa effektiviseringar/regel- förändringar skall se ut. Besparingarna motiveras av statsfinansiella skäl men är också en del av finansieringen av de utbildningssatsningar som föreslås under andra utgifts -områden. De sammanlagda bruttobesparingarna uppgår till 1,5 miljarder kronor år 1997, 1,6 miljarder kronor år 1998 och ca 1,6 miljarder kronor år 1999.
Förslag till ram för utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 46 756 - 4 132 - 5 800 .. ± 0 - 2 500 1998 43 934 - 5 320 - 6 800 .. - 1 280 - 3 500 1999 41 922 - 7 100 - 7 100 .. - 3 840 - 3 500 Moderata samlingspartiet anser i sin motion Fi78 att det är möjligt att uppnå större utgiftsminskningar inom utgiftsområdet än dem regeringen anger . Moderaterna delar regeringens uppfattning att besparingar på Arbetsmark- nadsverket bör koncentreras till myndighetens centrala och regionala organi -sation. Avregleringen av arbetsmarknaden är en av de viktigaste ekonomiska re- formerna enligt Moderata samlingspartiet. Med lägre skatter på arbete, mind -re krångel för och i företag och en arbetslöshetsförsäkring som ger starka incitament till aktivt arbetssökande minskar arbetslösheten och statens kost-nader för den (yrkande 13). Folkpartiet liberalerna anser enligt motion Fi79 att de handikappade bör ges större möjligheter till anställning med lönebidrag. För vart och ett av de tre budgetåren föreslås ökade utgifter med 200 miljoner kronor. Denna ut -giftsökning, liksom ett antal skattesänkningar för företagande och jobb, föreslås finansierade bl.a. med minskade subventioner inom arbetsmark- nadspolitiken. Vänsterpartiet vill i motion Fi80 flytta ansvaret och den huvudsakliga fi- nansieringen för utbildning och kompetensutveckling, dålig arbetsmiljö, platser för lärlingar och praktikanter, introduktion av invandrare och rehabi-litering av arbetsskadade från den statliga arbetsmarknadspolitiken till ar-betsgivarkollektivet. Vänsterpartiet vill ha speciella sysselsättnings- och kompetensutveck- lingsprogram för de över 100 000 kvinnor som förlorat sina arbeten inom kon - torsadministrationen. Vänsterpartiet påpekar också att de arbetshandikappade får allt svårare på arbetsmarknaden. Det är därför ingen klok åtgärd av regeringen att spara ytterligare 200 miljoner kronor per år fr.o.m. 1997 på Samhall. Ersättningstaken för lönebidragen bör höjas redan 1996 och volymen bör öka. Mer aktiva åtgärder krävs för att aktivera arbetslösa. Ytterligare vux- enutbildning är positivt. Det är knappast realistiskt att minska medlen så som regeringen föreslagit. Miljöpartiet anser i sin motion Fi81 att ramen för utgiftsområdet kan sän- kas. Grunden för det är bland annat Miljöpartiets förslag om arbetstidsför -kortning, satsningar på s.k. gröna jobb och bättre villkor för små och medel-stora företag. Kristdemokraterna anser i motion Fi82 att trycket på de arbetsmarknads- politiska åtgärderna kan minskas, dels genom en satsning på tjänstesektorn med 6 miljarder kronor, dels genom en förstärkt lokal samverkan mellan kommunen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen mot arbetslösheten, och en försöksverksamhet där a-kassemedel skall kunna användas flexibelt. Dessutom anser Kristdemokraterna att Arbetsmarknadsverket bör reformeras med en prioritering på fältverksamheten. Till detta kommer tillväxtbefräm- jande åtgärder som blir följden av en moderniserad arbetsrätt. Kristdemo- kraterna vill också att lönebidragsnivån för ideella organisationer återförs till 90 %. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande (AU4y) till det omfattande beredningsarbete på området som pågår inom regeringskansliet, Det är följ- aktligen inte meningsfullt att ta ställning till de olika förslagen. Utskottet hänvisar till ett utskottsinitiativ som togs i maj och som syftar till att förhind-ra uppsägningar av arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer. I beslutet (1995/96:AU15) föreslår utskottet att lönebidrag skall kunna lämnas med oförändrat belopp året ut för en arbetshandikappad som varit anställd med bidrag i minst fyra år och för vilken bidrag lämnas med mer än 80 % av lönekostnaden. I fråga om Samhall har utskottet erfarit att ytterligare bespa-ringskrav utöver de 200 miljoner kronor som anges i vårpropositionen kommer att ställas på företaget. Kostnaderna för dessa ytterligare sparkrav uppskattas inom regeringskansliet till runt 250 miljoner kronor. Härutöver har Samhall sedan bolagiseringen ett löpande årligt besparingskrav på 125 miljoner kronor fram till 1997. Sammantaget kan detta få stora konsekvenser för Samhalls verksamhet, vilket måste vägas in i regeringens fortsatta bedömning, anser arbetsmark- nadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen i sin slutliga beräkning av utgifterna på området väger in konsekvenserna av olika besparingskrav så att arbetshandikappade utan chans till arbete på den reguljära arbetsmarkna -den så långt möjligt inte skall behöva riskera uppsägning. Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har i denna del avvikande meningar avgetts var för sig av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 15: Studiestöd Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier. Flertalet anslag inom området är rättighetsstyrda, och anslagsbelastningen är bl.a. beroende av antalet utbildningsplatser. Det innebär att utgiftsområdet direkt påverkas av antalet utbildningsplatser som beslutas inom utgiftsområdena 16 och 17. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till ca 11 mil- jarder kronor. I beräkningen av utgiftstaket för utgiftsområdet har regeringen i propositio-nen (s. 88-89) som ett led i det treåriga besparingsprogram som redovisades i förra årets budgetproposition gjort en nedräkning med sammanlagt 197 miljoner kronor för budgetåret 1997. För budgetåret 1998 uppgår besparing-en till ytterligare 163 miljoner kronor. Utöver dessa besparingar har ut-gångspunkten varit att ytterligare besparingar avseende studiemedel görs om ca 25 miljoner kronor fr.o.m. år 1997. Under utgiftsområdet har utgifter för treårsperioden beräknats för utbildningssatsningen på 130 000 platser inom komvux, folkhögskola, kvalificerad yrkesutbildning och högskola som redo-visas nedan i avsnitten om utgiftsområdena 16 och 17. Utgifter har dessutom beräknats för en förbättrad studiefinansiering för vuxenstuderande med 600 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1998. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 15: Studiestöd Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 18 918 - 633 ± 0 .. ± 0 - 2 340 1998 19 932 - 676 ± 0 .. ± 0 - 2 420 1999 20 483 - 515 ± 0 .. ± 0 - 2 460 I motion Fi78 konstaterar Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsom- råde 15 mer eller mindre är en direkt följd av vad man föreslår inom utgifts-område 16. Motionärerna menar att en flexibel form av utbildning för vuxna som kan kombineras med arbete eller annan verksamhet bör utvecklas. Fi-nansieringen av sådan utbildning kan möjliggöras genom att eget sparande för utbildning underlättas. Detta bör ske genom att den enskilde erbjuds att skattefritt sätta av en del av lönen till ett personligt utbildningskonto. Ett sådant system skulle bereda fler människor möjlighet till utbildning till en avsevärt lägre kostnad för staten. I motion Fi79 vill Folkpartiet liberalerna fästa uppmärksamheten på de allvarliga effekterna av att det särskilda barntillägget i det särskilda vuxen-studiestödet, svux, och i det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa, svuxa, har avskaffats. I yrkande 12 föreslås ett uttalande av riksdagen om vad i motionen anförts om möjligheter till kompetensutveckling och företa-gande genom "återlånerätt" i pensionssystemet. En individ skall varje år kunna sätta av ett visst belopp som avdragsgillt sparande för att användas "mitt i livet" för t.ex. kompetensutveckling. I motionen förordas en slags "återlånerätt" i det reformerade ATP-systemet i utbyte mot att man går i pension ett år senare. Denna möjlighet att ta ut ett pensionsår i förtid bör gälla individer i åldern 30-55 år och pengarna skall användas för kompe-tenshöjning eller som riskkapital i eget företag. I motion Fi80 menar Vänsterpartiet att det är olyckligt att förutsätta bespa-ringar åren 1997 och 1998, innan riksdagen har fattat beslut med anledning av regeringsförslag på grundval av Studiestödskommitténs arbete. Bespa-ringen förefaller vidare märklig med tanke på storleken på den aviserade satsningen på vuxenutbildning och högre utbildning. Man poängterar vikten av att det ökade antalet studerande också bör följas av ett ökat administrativt stöd. Motionärerna anser att barntillägget i det särskilda vuxenstudiestödet, svux, och i det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa, svuxa, skall återin-föras till dess att Studiestödskommittén presenterat sitt förslag om ett nytt samlat studiestödssystem. I motion Fi82 vill Kristdemokraterna gå fram i något långsammare takt när det gäller tillkomsten av antalet nya platser inom komvux för år 1997 och inom högskolan för åren 1998 och 1999. Resurser för studiemedel bör mins- kas i motsvarande mån. Motionärerna kommer senare att, inom ramen, före-slå att medel anvisas för att återställa barntillägget i det särskilda vuxenstu -die-stödet för arbetslösa, svuxa. Vidare avser man att föreslå att stipendiet på 10 000 kr till dem som genomgått basåret i komvux och den särskilda for-men av studiefinansiering för vissa studerande som antas i högskolan med inriktning mot naturvetenskap och teknik, det särskilda N/T- stödet, tas bort. Slutligen anförs att studiemedel bör ges i relation till resultat. Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens uppfattning beträffande besparingarnas omfattning och välkomnar förslaget till utbild- ningssatsning. Utskottet förordar att finansutskottet tillstyrker den föreslagna budgetförstärkningen såvitt avser område 15. Angående vad i motionerna anförs om utformningen av studiebidragssy-stemet och förändringar i detsamma erinrar utbildningsutskottet om det pågående arbetet inom Kommittén för översyn av studiestödssystemet (U 1994:13). Utbildningsutskottet anser att regeringens beredning av förslag från kommittén skall avvaktas, varför motionerna bör avstyrkas. När det gäller motionärernas överväganden och förslag i frågor med anknytning till vissa särskilda anslag anser utskottet att riksdagen bör ta ställning häri i anslutning till budgetpropositionen i höst. Utbildningsutskottet föreslår sammantaget att finansutskottet med hänvis- ning till vad utbildningsutskottet anfört dels godkänner regeringens prelimi-nära beräkning för utgiftsområdet, dels avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna. Till utbildningsutskottets yttrande har fogats fyra avvikande meningar av företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänster -partiet respektive Kristdemokraterna som behandlar utgiftsområde 15. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Förslaget i Fi79 (yrkande 12) om "återlånerätt" i pensionssystemet, vilket utbildningsutskottet behandlar men inte tar explicit ställning till i sitt yttrande, behandlas nedan i avsnittet om socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten. Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning, kvalifi -cerad yrkesutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning. Till de myndigheter som faller inom utgiftsområdet hör Centrala studiestödsnämn- den, Statens skolverk, Högskoleverket samt universitet och högskolor. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till ca 23 mil- jarder kronor. I propositionen (finansplanen) anför regeringen att utbildningspolitiken är av central betydelse för ansträngningarna att stärka tillväxten, öka sysselsätt-ningen, minska klyftorna och trygga välfärden. Genom nu föreliggande proposition konkretiseras det omfattande program för utbildning och kom-petensutveckling som regeringen aviserade i höstens s.k. tillväxtproposition (prop. 1995/96:25). Den permanenta utbyggnad av vuxenutbildningen och högskolan som föreslås avlöser de tillfälliga utbildningssatsningar som hit-tills har finansierats under åttonde huvudtiteln med arbetsmarknadspolitiska medel. (Utbildningssatsningarna för höstterminen 1996 redovisas i detta betänkande i avsnittet om tilläggsbudgeten.) Utbildningssatsningar är ett av de i propositionen prioriterade områdena för de kommande åren. Regeringens förslag till ökat antal utbildningsplatser under perioden 1997-1999 framgår av nedanstående tabell.
Antal utbildningsplatser Ht 1997 Ht 1998 Ht 1999
Komvux inkl. basår 86 300 85 500 87 500 Kvalificerad yrkesutbildning 3 700 4 500 2 500 Folkbildning 10 000 10 000 10 000 Högskola 15 000 25 000 30 000
Summa 115 000 125 000 130 000
Regeringen anser att besparingsprogrammet i förra årets budgetproposition bör fullföljas. Besparingar har med hänvisning härtill inom utgiftsområdet gjorts om sammanlagt 544 miljoner kronor för budgetåret 1997 och ytterli- gare 271 miljoner kronor 1998. Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen för treårsperioden utgått från att ytterligare besparingar skall göras som uppgår till sammanlagt 320 miljoner kronor år 1997 och 400 miljoner kronor åren 1998 och 1999. De avser i huvudsak forskning samt i viss utsträckning fortbildning inom skolväsendet. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 25 623 - 558 ± 0 .. ± 0 - 560 1998 26 436 - 881 ± 0 .. ± 0 - 740 1999 27 596 - 895 ± 0 .. ± 0 - 650 I motion Fi78 förordar Moderata samlingspartiet en omfattande satsning på utbildning och forskning som har fyra huvudinslag: 1. En rejäl insats bör göras för att rusta upp kvaliteten i grundskolan. 2. Den satsning som bör ske på den eftergymnasiala utbildningen skall inriktas på att öka examinations-frekvensen och bygga ut den kvalificerade yrkesinriktade utbildningen. Det är, just nu, en bättre användning av resurserna än en mekanisk utökning av antalet högskoleplatser, vilken snarast kommer att försvåra möjligheterna att upprätthålla kvaliteten. 3. Den borgerliga regeringens strategi för att stärka forskningen, universiteten och högskolorna bör fullföljas. 4. Personliga utbildningskonton bör införas för att stimulera ett livslångt lärande. Den eftergymnasiala yrkesutbildningen bör, enligt motionärerna, byggas ut med ytterligare 20 000 utbildningsplatser. Forskning och högre utbildning gynnas av valfrihet och konkurrens. Detta uppnås bl.a. genom fler enskilda universitet och högskolor, förstärkt samarbete med näringslivet och upp- muntrande av alternativa finansieringsformer, t.ex. forskningsstiftelser. Mo-tionärerna motsätter sig bestämt de nedskärningar som regeringen aviserar i fråga om forskningen, liksom de ingrepp i fria forskningsstiftelser som rege-ringen uppenbarligen planerar. I motionen (yrkande 15) föreslås att ett system med nationell skolpeng in- förs, i första hand för grundskolan, vilket skulle göra valfriheten på skolom-rådet reell. Detta innebär att staten tar huvudansvaret för skolans finansie-ring. Skolpengen skall tilldelas alla skolor som uppfyller kvalitetskraven, fristående likaväl som kommunala. Införandet av nationell skolpeng skall enligt motionen förenas med en skatteväxling mellan stat och kommun. I motion Fi79 välkomnar Folkpartiet liberalerna regeringens förslag till utbildningssatsning och permanentning av platser som hittills tillkommit med hjälp av arbetsmarknadsmedel. Motionärerna finner dock goda skäl till att styra över en del av satsningen på komvux till folkhögskolorna. De erin -rar vidare om att Folkpartiet liberalerna sedan länge krävt obligatorisk skol-start för sexåringar och därmed en tioårig grundskola. När det gäller gymna-sieskolan anförs att den bör göras mer flexibel genom att undervisningen organiseras i "moduler", varigenom möjligheter öppnas att på ett bättre sätt kunna varva studier med praktiskt arbete. Den som av olika anledningar föredrar kortare studietid i tonåren skall kunna komma tillbaka senare i livet och läsa klart sin utbildning vid t.ex. komvux ( "gymnasiebank"). Beträffan-de den högre utbildningen framförs förslag att den på sikt bör organiseras inom ramen för ett treterminssystem, varigenom lokaler och utrustning kan användas effektivare. I motion Fi80 noterar Vänsterpartiet regeringens avsikt att besparingarna inom universitetsforskningen skall kunna kompenseras med stiftelsemedel. Vänsterpartiet anser att det är osäkert att utgå från att besparingarna kan kompenseras på sådant sätt, varför man ställer sig avvaktande till förslaget. Detta skall inte tolkas som att motionärerna vill behålla forskningsstiftelser-na i deras nuvarande form, heter det i motionen. Med hänvisning till det nyligen ingångna läraravtalet avstyrker motionärerna förslaget om nedskär-ningar av fortbildningen inom skolväsendet. I motionens avsnitt om utgifts-område 17 föreslås att 5 000 platser förs över från komvux till folkhögsko-lorna. Den av Miljöpartiet de gröna i motion Fi81 gjorda beräkningen av det statliga utgiftstaket fördelat på utgiftsområden visar ingen avvikelse från regeringens förslag såvitt avser utgiftsområde 16. Allmänt konstateras att regeringens föreslagna utbildningssatsning är viktig. Man finner det särskilt positivt att tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder nu förs över till långsiktig förstärkning av reguljär utbildning. De förändringar som Miljöpartiet föreslår inom utbildning och forskning berör enligt motionen budgettekniskt tre huvudproblem. 1. Vissa elevgruppers försämrade situation i grundskolan och gymnasiet. 2. Kvalitetsbrister i den högre utbildningen ( inklusive gymnasie-skolans yrkesförberedande program och de högre yrkesutbildningarna). 3. Grundforskningens och forskarutbildningens underdimensionering. Med hänvisning härtill begär motionärerna ett uttalande av riksdagen om vad i motionen anförts om utökade resurser till åtgärder för förstärkt utbildning m.m. för elever med specifika läs- och skrivsvårigheter (yrkande 38). Motio-närerna anser att ytterligare 50 miljoner kronor bör anslås för ändamålet i kommande budget. Vidare bör riksdagen av regeringen begära förslag om ett grundforskningsavdrag och dess användning m.m. i enlighet med vad som föreslås i motionen (yrkande 37 ). 5 % av alla forskningsmedel inom den tillämpade forskningen bör oavkortat användas dels för förstärkning av fa-kultetsanslag, i första hand för doktorandtjänster, dels för ökning av statens forskningsråds resurser. Regeringen bör utarbeta formerna för en sådan transferering. Summan är enligt motionen av storleksordningen 2 miljarder kronor. I motion Fi82 stöder Kristdemokraterna regeringens strävan att omvandla tillfälliga konjunkturbetingade satsningar till permanenta platser inom ut- bildningssektorn. Risken är emellertid stor att kvaliteten i undervisningen blir lidande, om ytterligare platser tillförs i alltför snabb takt, heter det i motionen. Därför vill motionärerna gå fram i något långsammare takt när det gäller tillkomsten av antalet nya platser inom komvux för år 1997 och inom högskolan för åren 1998 och 1999. En viktig del av utbildningssatsningen måste göras inom grundskolan och gymnasieskolan, bl.a . för att möjliggöra för kommunerna att genomföra nödvändiga satsningar eller åtminstone hejda nedskärningarna inom skolans område. Bland annat i detta syfte presenteras i motionen en politik för den kommunala ekonomin som sammantaget leder till en förstärkning av kommunsektorn med 5,8 miljarder kronor i jämförelse med regeringens politik. Motionärerna vill ha en annan fördelning än rege-ringen av de medel som anslås för vuxenutbildning. Inom den ram som föreslås i motionen ämnar man återkomma med förslag om en utökning av antalet platser vid folkhögskolor och studieförbund. Såväl dessa som komvux bör få ökade resurser. I motion Fi95 föreslår Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) att medel motsvarande 20 000 av föreslagna 100 000 vuxenstudieplatser tillförs Folk- bildningsrådet för fördelning mellan studieförbund och folkhögskolor. Mo- tionärerna hänvisar till studieförbundens unika möjlighet att erbjuda "pröva-på-studier" i en tvångsfri och opretentiös form. Utbildningsutskottet finner i sitt yttrande (UbU6y) inget skäl att för egen del göra en annan bedömning än regeringen vad gäller krav på besparingar inom utgiftsområdet som en del av programmet för att sanera statens finanser. Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning beträffande besparingar-nas omfattning och förordar därmed att finansutskottet tillstyrker den före-slagna budgetförstärkningen såvitt avser område 16 samt fullföljandet av det besparingsprogram inom området som riksdagen tidigare har beslutat. Utbildningsutskottet instämmer i vad både regeringen och motionärerna anför om betydelsen av en satsning på utbildning. Med tillfredsställelse konstaterar utskottet att regeringen anger utbildningen som ett prioriterat område. Beträffande de farhågor som i motionerna väckts beträffande kvali- teten i den snabbt växande utbildningssektorn anför utskottet att det förut -sätter att Högskoleverket gör vederbörlig uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten. När det gäller motionärernas överväganden och förslag i frågor med an- knytning till vissa särskilda anslag anser utskottet att riksdagen bör ta ställ-ning häri i anslutning till budgetpropositionen i höst. Detsamma gäller för-delningen av utbildningsplatser mellan utgiftsområdena 16 och 17 som kommer att bli föremål för fortsatta överväganden under hösten. Utbildningsutskottet föreslår sammantaget att finansutskottet med hänvis- ning till vad utbildningsutskottet anfört dels godkänner regeringens prelimi-nära beräkning för utgiftsområdet, dels avstyrker de i sammanhanget aktuella motionerna. Avvikande meningar har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive Kristdemokraterna. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattar kulturområdet (exklusive presstöd och vissa andra massmediefrågor), dvs. frågor om arkiv, museer, kulturmiljövård, konstnä- rer, teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter, bildkonst, konsthant-verk, hemslöjd och film samt den samiska kulturen. Till utgiftsområdet hör även folkbildningen. Dessa utgifter innefattar statsbidrag till folkhögskolor-na och studieförbunden, bidrag till kontaktutbildning samt för vissa handi-kappåtgärder inom folkbildningen. Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till ca 6,9 mil- jarder kronor. Propositionens förslag till beräkning av medel för utgiftsområdet för åren 1997, 1998 och 1999 (s. 90-91) innebär en besparing på 100 miljoner kronor på anslaget till folkbildningen och på sammanlagt 55 miljoner kronor på anslagen till idrott och ungdomsverksamhet m.m. Vidare gör regeringen en engångsvis genomförd besparing för år 1997 på Kulturdepartementets områ-de. För folkbildningens del innebär regeringsförslaget vidare att hittillsva- rande 10 000 extra platser vid folkhögskolorna skall permanentas inom ramen för en satsning på vuxenutbildning (s. 60, 61 och 89). Enligt regeringen medger beräkningen för utgiftsområdet vissa satsningar inom kulturområdet. Dessa kommer att presenteras i propositionen om den framtida kulturpolitiken, som kommer att läggas fram under hösten 1996. Därvid kommer särskild vikt att läggas vid frågor om konstnärernas villkor, barn- och ungdomskultur samt kultur i hela landet. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 7 074 - 465 ± 0 .. ± 0 + 180 1998 7 212 - 505 ± 0 .. ± 0 + 180 1999 7 394 - 548 ± 0 .. ± 0 + 180 I motion Fi78 föreslår Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsområ- det bör sänkas i förhållande till regeringens förslag. Statens insatser bör i första hand riktas mot områden som är av allmänt intresse och helt beroende av statliga medel. Mot denna bakgrund bör besparingarna till största delen avse folkbildningen. Även Statens kulturråd och dess allmänna kulturverk-samhet, filmstödet, litteraturstödet, idrotten, allmänna samlingslokaler samt Riksteatern bör vidkännas minskade anslag. I motion Fi80 begär Vänsterpartiet att utgiftsramen skall vidgas med ett i motionen inte preciserat belopp. Motionärerna har inget att erinra mot att medel avsätts till de satsningar på konstnärernas villkor, barn- och ungdoms-kultur samt kultur i hela landet som regeringen aviserar till en kommande kulturpolitisk proposition. Enligt motionärerna bör resurser avsättas även för multimediacentrum, amatörkultur och insatser i anslutning till införande av en bibiliotekslag. Det är enligt motionärerna inte rimligt med ytterligare nedskärningar av anslagen till folkbildningen. Utöver de av regeringen före-slagna 10 000 platserna till folkhögskolorna bör ytterligare 5 000 av de totalt 28 000 nya platser som föreslås inrättade på komvux omfördelas till folk-högskolorna. Motionärerna motsätter sig av regeringen förordade nedskär-ningar av statsbidragen till ungdomsverksamhet. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi81 (yrkande 36) omfördelningar inom den föreslagna utgiftsramen. Nedskärningen av anslagen till idrott och ungdomsverksamhet bör åstadkommas genom besparingar inom administra-tion och sådana omprioriteringar som inte drabbar lokala ungdomsaktiviteter och en rättvis fördelning av medel till flickors respektive pojkars sportakti- viteter. Utöver förslag om medelsanvändningen på statsbudgeten förordar motionärerna att 400 miljoner kronor på rundradiokontot snarast bör tas i anspråk för digital teknikutveckling inom Sveriges Radio och Sveriges Tele- vision. Inför den aviserade propositionen på kulturområdet bör ett långsiktigt mål sättas upp som innebär att 1 % av den offentliga sektorns inkomster avsätts för kulturområdet. Kristdemokraterna begär i motion Fi82 en höjning av utgiftsramen med 180 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997, 1998 och 1999. Medlen bör komma folkhögskolor och studieförbund till del. I motion Fi95 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) stödjer motio- närerna regeringens satsning på 100 000 studieplatser för vuxenutbildningen men anser att 20 000 av dessa platser - och inte 10 000 som regeringen föreslår - skall tillföras folkbildningen. Folkbildningsrådet bör få till uppgift att fördela platserna mellan folkhögskolor och studieförbund. I fyra motioner väckta tidigare under våren 1996 med anledning av propo- sition 105 - Kr2 av Marianne Andersson m.fl. (c), Kr3 av Elver Jonsson (fp) , Kr4 av Sven-Erik Österberg (s), samtliga delvis, och Kr6 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) yrkande 3 - begärs att 10 000 av de tillfälliga studieplatserna inom folkhögskolorna bibehålls vårterminen 1997. Dessa motioner har kulturutskottet överlämnat till finansutskottet för beredning. Kulturutskottet framhåller folkbildningen i sitt yttrande (KrU9y) som en viktig del av den allmänna vuxenutbildningen. Kulturutskottet ställer sig därför positivt till regeringens förslag till utbildningssatsning, vilken bl.a. omfattar 10 000 platser inom folkbildningen, avseende folkhögskolorna , men ser samtidigt att det finns skäl att senare ompröva fördelningen av ut-bildningsplatser mellan olika utbildningsinstitutioner. Kulturutskottet menar att det är viktigt att den i propositionen angivna fördelningen av de 100 000 platserna för vuxenutbildning med 90 000 till kommunal vuxenutbildning (inom utgiftsområde 16) och 10 000 till folkbildning (inom utgiftsområde 17) inte betraktas som en gång för alla fastlagd. Ytterligare platser bör kunna tillföras folkbildningen från de 90 000 platserna för kommunal vuxenutbild-ning. Kulturutskottet förutsätter att regeringen i budgetpropositionen kom-mer med förslag om omfördelning av resurser från de i propositionen föror-dade 90 000 platserna för kommunal vuxenutbildning till folkbildningen och att dessa omfördelade resurser i första hand skall avse utbildning anordnad av studieförbunden. Vad gäller finansieringen för första halvåret 1997 av folkhögskolorna har regeringen uttalat sin avsikt att återkomma till frågan i budgetpropositionen för budgetåret 1997. Det finns anledning, menar kulturutskottet, att räkna med att motionerna Kr2 (c), Kr3 (fp), Kr4 (s) och Kr6 (v) i aktuella delar då kommer att bli tillgodosedda. Utskottet föreslår därför inte någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena. Vad avser de samlade utgifterna på området menar kulturutskottet att den i motion Fi78 (m) föreslagna utgiftsramen på ett avgörande sätt negativt skulle påverka kommande beslut om den framtida kulturpolitiken och mins-ka utrymmet för satsningar på angelägna kulturändamål. Att i förevarande sammanhang ta ställning till besparingar på de särskilda områden som mo- tionärerna förordar skulle föregripa riksdagens behandling av den till hösten 1996 aviserade propositionen om kulturpolitikens inriktning. Kulturutskottet förordar därför den av regeringen föreslagna nivån för utgiftsområdet. Kul-turutskottet är av samma skäl inte berett att i detta sammanhang behandla förslag till omprioriteringar inom utgiftsområdet, vilka föreslagits i motio-nerna Fi80 (v) och Fi81 (mp). Utskottet är inte heller berett att förorda en utökning av den av regeringen föreslagna ramen , vilket föreslås i motion Fi82 (kds). Sammantaget tillstyrker kulturutskottet propositionens förslag och avstyr- ker de i sammanhanget aktuella motionerna. Fyra avvikande meningar beträffande beräkningen av utgiftsområdet redo- visas i kulturutskottets yttrande. Moderata samlingspartiets ledamöter föror-dar en sänkt utgiftsram i enlighet med motion Fi78 (m). Vänsterpartiets representant förordar en höjd ram i enlighet med motion Fi80 (v). Miljöpar-tiet de grönas representant förordar vissa omprioriteringar inom ramen i enlighet med motion Fi81 (mp). Kristdemokraternas representant förordar en utökad ram i enlighet med motion Fi82 (kds). Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för räntebidrag, bostadsbidrag, Bo- stadskreditnämndens garantiverksamhet samt länsstyrelserna. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas under år 1996 uppgå till 40 miljarder kronor, varav utgifterna för räntebidragen uppgår till ca 29 miljarder kronor. I propositionen (s. 91-92) hänvisar regeringen till att kraftfulla åtgärder har föreslagits från regeringens sida (prop. 1995/96:186) för att bryta kost-nadsökningen för bostadsbidragen. Vidare har regeringen vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar görs inom utgiftsområdet bl.a. på länsstyrelserna. De totala besparingarna inom utgifts-området uppgår till 90 miljoner kronor år 1997 och till 170 miljoner kronor från år 1998. När det gäller stödet till den fortsatta produktionen av bostäder kommer förändringar att aktualiseras i samband med att den bostadspolitiska utred- ningen lämnar sitt slutbetänkande hösten 1996. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under perioden 1997-1999 redovisas i följande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 34 769 - 1 488 - 2 000 .. ± 0 - 1 500 1998 27 705 - 2 660 - 2 000 .. ± 0 - 1 500 1999 23 726 - 3 945 - 2 000 .. ± 0 - 1 500
I motion Fi78 (m) anför motionärerna att omfattande subventioner, skatter och regleringar bidragit till att försämra bostadsmarknadens funktionssätt. Motionärerna avser att återkomma med förslag som innebär en fortsatt minskning av subventionerna, sänkta skatter och avreglering i syfte att skapa en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad. I motion Fi79 (fp) föreslås en neddragning av stödet till företagen med 10 miljarder kronor. Enligt vad utskottet erfarit avser 2 miljarder av denna ned-dragning minskningar av räntebidragen. I motion Fi82 (kds) föreslår motionärerna för vart och ett av åren 1997- 1998 en besparing uppgående till 1 500 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Denna tillkommande besparing skall enligt motionärerna användas för att finansiera en sänkning av fastighetsskatten till 1,5 %. Bostadsutskottet godkänner i sitt yttrande (BoU9y) regeringens beräkning av ram för utgiftsområdet. Motionerna Fi78 (m) och Fi82 (kds) avslås därmed i berörda delar. Avvikande meningar har avgivits av Moderata samlingspartiet och Krist- demokraterna. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling I utgiftsområdet ingår regionalpolitik. Sakområdet brukar benämnas "lilla" regionalpolitiken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden även inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra sakområden är sammantaget mer betydelsefull än den lilla regionalpolitiken. Utgiftområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas under år 1996 uppgå till ca 2,8 miljarder kronor. Verksamheten inom utgiftsområdet har på senare tid påverkats av förbere- delser för att ta del av återflödet från EG:s strukturfonder. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 uppgå till ca 5,5 miljarder kronor. Regeringen anger i vårpropositionen (s. 92-93) att man vill spara 150 miljo -ner kronor per år fr.o.m. 1997 på det företagsstöd som i form av driftsstöd lämnas i vissa regionalpolitiska stödområden. Besparingarna beräknas kunna göras utan att minska den ekonomiska tillväxten, vilket är ett av regeringens prioriterade mål. Utvecklingen inom många samhällssektorer har betydelse för den regio-nala utvecklingen. Utgifterna inom området påverkas t.ex. av den ekonomis-ka konjunkturens utveckling. En uppåtgående konjunktur innebär en ökad investeringsvilja hos företagen som i sin tur ökar efterfrågan på företagsstöd.
Förslag till ram för utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 3 499 - 682 ± 0 .. + 150 ± 0 1998 3 487 - 851 ± 0 .. + 150 ± 0 1999 3 510 - 1 096 ± 0 .. + 150 ± 0 Moderata samlingspartiet vill enligt motion Fi78 ersätta det riktade företags-stödet med en rad generella åtgärder, t.ex. minskad beskattning av företa-gande, goda möjligheter till utbildning och avregleringar. Vänsterpartiet anser i motion Fi80 att det passiva driftsstödet bör ersättas med aktiva åtgärder för att stärka det lokala näringslivets utvecklingsförmå-ga. Samarbete mellan kommuner och företag bör uppmuntras och nätverk mellan företag utvecklas. Motionärerna kan acceptera indragningar med 150 miljoner kronor till de regionalpolitiska stödområdena om samma belopp kommer dessa områden till del i form av olika offensiva satsningar. Miljöpartiet motsätter sig i motion Fi81 den besparing som regeringen fö- reslår på visst regionalpolitiskt stöd. Därför räknas utgifterna på området upp med 150 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (AU4y) att vid beräkningen av utgifterna på området har, som ovan framgått, beaktats att utbetalningarna från de olika strukturfondsprogrammen ökar. Programstödet bygger på prin- cipen om nationell medfinansiering. Utgifterna kompenseras som redan nämnts av ett återflöde från EG:s fonder. Liksom i fråga om andra utgiftsområden vill arbetsmarknadsutskottet un- derstryka att ramen för utgiftsområde 19 grundas på en preliminär beräkning . Bl.a. kommer regeringen att se över olika former av företagsstöd inom regi-onalpolitiken med anledning av kommande förslag från Företagsstödsutred-ningen. Det är således inte för riksdagen fråga om att binda sig vid en kost-nadsram. Arbetsmarknadsutskottet anser att regeringens beräkning kan godtas tills vidare, vilket innebär att propositionen bör tillstyrkas i motsvarande del. Det innebär också att motionerna i berörda delar bör avstyrkas av finansutskottet. Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avgett var sin avvikande mening. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård I utgiftsområdet ingår frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforsk -ning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas uppgå 1996 till ca 1,4 miljarder kronor, varav ca 1,2 miljarder kronor för miljövård och 0,2 miljarder kronor för strålskydd och kärnsäkerhet. I propositionen (s. 93-94) redovisas att för år 1996 har riksdagen beslutat om besparingar inom utgiftsområdet om sammanlagt 232 miljoner kronor. Riksdagens beslut innebär vidare att därutöver skall 20 miljoner kronor sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare 127 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar utöver de tidigare beslutade görs inom utgiftsområ-det. Dessa besparingar uppgår till 50 miljoner kronor år 1998. Vidare bort-faller fr.o.m. 1999 resterande medel från energiskatteöverenskommelsen, 58 miljoner kronor. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna kompense-ras genom medel från Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA). Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i följande tabell:
Förslag till ram för utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 1 300 - 238 ± 0 .. + 800 + 300 1998 1 144 - 245 ± 0 .. + 800 + 300 1999 1 109 - 252 ± 0 .. + 800 + 300
I motion Fi78 (m) motsätter sig motionärerna bl.a. varje försök att sänka ambitionerna beträffande klimatpolitiken. Sänkta anslag för miljöforskning kan ej kompenseras av medel från MISTRA. I stort delar motionärerna rege- ringens bedömning när det gäller utgiftsramen. I motion Fi80 (v) avvisar motionärerna regeringens förslag till preliminär utgiftsnivå eftersom det inte finns någon möjlighet att bedöma hur utgiftsni-våerna för utgiftsområdet beräknats. Enligt motionärerna är föreslagen nivå dessutom otillräcklig. Kalkningen av sjöar måste upprätthållas och bidragen bör utökas. Ytterligare medel för ekologisk omställning behövs. Det bör anslås ytterligare medel för inköp av reservatsmark. Vidare måste ytterligare medel anslås till miljöåtgärder i Östeuropa. I motion Fi81 (mp) menar motionärerna bl.a. att kalkningsverksamheten skall tillföras 50 miljoner kronor, skydd av urskogar 500 miljoner kronor, skydd av naturområden 200 miljoner kronor och sanering av miljöskadade områden 50 miljoner kronor. Även i motion Fi82 (kds) menar motionärerna att miljösatsningarna också i fortsättningen måste prioriteras med bl.a. ytterligare kalkningsinsatser och miljöförbättrande åtgärder. Jordbruksutskottet ansluter sig i sitt yttrande (1995/96:JoU6y) till regering-ens bedömning att verksamheten kan genomföras inom den ram som rege-ringen beräknar för utgiftsområdet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Jordbruksutskottet vill dock framhålla att prövningen av den föreslagna ramen för utgiftsområdet inte innebär något slutgiltigt ställningstagande till inriktningen av aviserade besparingsåtgärder. En sådan prövning får ske i samband med regeringens budgetförslag under hösten 1996. Motionerna i sammanhanget avstyrks i berörda delar. Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har av- givit var sin avvikande mening. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 21: Energi Utgiftsområdet omfattar anslag för energiforskning och energiteknisk ut- veckling inklusive bioenergiforskning samt stöd till upphandling av energi- effektiv teknik. Inom ramen för 1991 års energipolitiska program för ny energiteknik, som avslutas under innevarande år, stöds genom bidrag inves- teringar i vindkraftverk, solvärmeanläggningar och biobränsleeldade kraft- värmeverk. Verksamheten med de olika programmen bedrivs i huvudsak inom NUTEK. Viss verksamhet bedrivs även inom Boverket och Statens råd för byggnadsforskning. Utgiftsområdet omfattar också Statens oljelager och Affärsverket svenska kraftnät. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräk-nas år 1996 uppgå till ca 1 miljard kronor. I propositionen (avsnitt 3.3 s. 29) sägs att ett nytt energisystem skall ut -vecklas. Avvecklingen av kärnkraften bör inledas under mandatperioden och därefter fortsätta i jämn takt. Den skall ske på ett sådant sätt att den elinten-siva industrins konkurrensläge inte äventyras. Regeringen eftersträvar en bred parlamentarisk majoritet kring frågan om omställningen av energisy-stemet. En proposition om energipolitiska riktlinjer m.m. planeras till hösten 1996. Ramen kan komma att påverkas av beslut i den energipolitiska propositio-nen hösten 1996, varvid de åtgärder som föreslås förutsätts vara statsfinansi- ellt neutrala. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 21: Energi Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö- partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 558 ± 0 ± 0 .. + 1 000 ± 0 1998 496 ± 0 ± 0 .. + 1 000 ± 0 1999 441 ± 0 ± 0 .. + 1 000 ± 0 I motion Fi78 avvisar Moderata samlingspartiet varje tanke på att framtvinga en avveckling av kärnkraften i förtid. En ersättning av kärnkraften med eld-ning av fossila bränslen och biobränslen ökar utsläppen av miljöskadliga ämnen, menar motionärerna. Motionärerna delar regeringens bedömning att kommande energipolitiska åtgärder bör vara statsfinansiellt neutrala och avvisar därför planer på en avvecklingsskatt på kärnkraften ( yrkande 16). I motion Fi79 menar Folkpartiet liberalerna att man eftersträvar en politisk samling kring en realistisk energipolitik. Energikommissionen har tydligt visat att de energipolitiska mål som riksdagen fastställt är oförenliga, anför motionärerna och anser att det skulle ha oacceptabla miljömässiga och eko-nomiska konsekvener att avveckla all kärnkraft till år 2010. Detsamma gäller stängningen av ett aggregat under innevarande mandatperiod. Om det - som regeringen anger - inte skall bli någon försämring av de offentliga finanser-na vid en stängning av ett kärnkraftverk, antas finansiering ske med högre skatter, vilket i sin tur skulle få negativa effekter på ekonomins utvecklings-kraft, enligt motionärerna. I motion Fi80 ställer Vänsterpartiet frågan hur kostnaderna för en påbörjan av kärnkraftsavvecklingen skall finansieras. Detta utifrån regeringens utta -lande att en sådan skall vara statsfinansiellt neutral. Eftersom utgiftsramen för området är upptagen med endast ca 500 miljoner kronor, torde regering-en få återkomma med annan finansiering för att hålla avvecklingslöftet, anför motionärerna. I motion Fi81 anför Miljöpartiet de gröna att betydande insatser krävs för att miljöanpassa Sveriges energiförsörjning. Tidigare riksdagsbeslut att kärnkraften måste avvecklas till senast år 2010 måste fullföljas, anser motio-närerna och menar att användningen av fossila bränslen måste begränsas och på lång sikt avvecklas. Energikällor såsom vind, sol och biobränslen måste utnyttjas i betydligt större utsträckning och energieffektiviseringen måste förstärkas. Utöver dessa åtgärder inom området, kommer det att behövas kompletterande insatser i form av statliga investerings- och utvecklingsbi-drag under en övergångsperiod. I motion Fi82 anför Kristdemokraterna att inom miljö- och energiområdet kommer arbetstillfällena att öka högst avsevärt när samhället ställs om till ett resursbevarande och ekologiskt synsätt. Detta är bl.a. en viktig faktor för tillskapandet av nya "gröna jobb", anför motionärerna. Näringsutskottet ser i sitt yttrande (NU9y) positivt på att regeringen avser att inbjuda samtliga riksdagspartier till överläggningar om energipolitiken. Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till utgiftsram för utgiftsom-rådet och noterar att regeringen anger att de åtgärder som kan komma att föreslås i den energipolitiska propositionen förutsätts vara statsfinansiellt neutrala. Med detta avstyrker näringsutskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Väns- terpartiet och Miljöpartiet de gröna har avgivit avvikande meningar. Särskilt yttrande har avgivits av Centerpartiet. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 22: Kommunikationer I utgiftsområdet ingår främst investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer och forskning. De totala utgifterna för utgiftsområdet beräknas år 1996 uppgå till 25,6 miljarder kronor, varav ca 23 miljarder kronor för vägar och järnvägar. I propositionen (s. 95-96) redovisar regeringen att de beslut till besparingar inom utgiftsområdet som riksdagen, med hänvisning till det allvarliga eko-nomiska läget, ställt sig bakom i 1995 års budgetproposition och i 1995 års kompletteringsproposition på kommunikationsområdet under perioden fram till år 1998 ligger fast. Detta för att kunna bidra till fullföljandet av sane-ringsprogrammet på 118 miljarder kronor. Besparingarna innebär en viss senareläggning av infrastrukturutbyggnaden. I propositionen utgår regeringen från att ytterligare besparingar behöver göras inom utgiftsområdet. Besparingarna uppgår till 210 miljoner kronor år 1997 samt ytterligare 95 miljoner kronor för år 1998. Dessutom kommer utgifter inom utgiftsområdet om 350 miljoner kronor som planerats till år 1998 att senareläggas till åren 2000-2001. Av dessa medel återläggs 175 miljoner kronor år 2000 och 175 miljoner kronor år 2001. Underhållet av infrastrukturen är sedan länge eftersatt. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för drift och underhåll i ett långsiktigt perspektiv och inom ramen för befintliga resurser. Underhållsfrågorna kommer att övervägas i samband med revideringen 1996-1997 av de långsiktiga investeringsplanerna. Förslag till ett nytt kom-munikationspolitiskt beslut kommer att utarbetas till år 1998.
Detta beslut syftar bl.a. till att åstadkomma ett miljöanpassat transportsy -stem i ett europeiskt perspektiv. En ny kommunikationspolitik kommer att inbegripa åtgärder för att främja användningen av informationsteknik. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 22: Kommunikationer Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 25 037 - 1 859 - 1 300 .. - 1 550 - 200 1998 24 504 - 3 830 - 1 400 .. - 820 - 200 1999 25 465 - 5 918 - 900 .. - 990 - 200 I motion Fi78 avvisar Moderata samlingspartiet regeringens förslag. Motio- närerna menar att besparingarna bör vara större. Enligt motionen måste varje trafikslag bära sina egna kostnader och klara sig utan statliga subventioner. Inget trafikslag skall beläggas med skatter eller avgifter som inte motsvarar dess utnyttjande av infrastrukturen eller påverkan på miljön. Inom och mel-lan trafikslagen skall det råda konkurrensneutralitet. Moderaterna säger sig ha för avsikt att återkomma med nya och tidigare framlagda förslag om minskade subventioner till verksamhet som t.ex. rederinäringen, postbeford-ran och telekommunikationer samt minskade anslag för utbyggnad av viss infrastruktur. I motion Fi79 förordar Folkpartiet liberalerna en mindre, tidsmässig för- skjutning av vissa infrastrukturinvesteringar i förhållande till regeringens förslag. I motion Fi80 avvisar Vänsterpartiet de i propositionen redovisade beräk- ningarna för utgifterna inom olika områden. Enligt motionen är det inte meningsfullt att räkna fram några alternativa utgiftsnivåer. I motion Fi81 föreslår Miljöpartiet de gröna att utgifterna inom utgiftsom- rådet minskas i förhållande till regeringens förslag. I motionen framhålls att målet för transportsystemet måste vara god tillgång till kommunikationer i hela landet och drastiskt minskade utsläpp från trafiken. Underhållet på de vägdelar som är allvarligt eftersatta bör förbättras. Den största besparingen bör genomföras på anslaget Byggande av vägar. Spårburen trafik bör gynnas genom investeringar i nya spårsträckningar, utökad spårkapacitet på vissa sträckningar, investeringar för ökad bärighet m.m. I motion Fi82 föreslår Kristdemokraterna att utgifterna bör minska i för- hållande till regeringens förslag med 200 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997, 1998 och 1999. I motion Fi92 framhåller Lena Klevenås (s) att utgifterna bör minskas med 500 miljoner kronor år 1998 jämfört med regeringens förslag i syfte att fi- nansiera en ökning av det internationella biståndet. Minskningen skall ge- nomföras genom en neddragning av väganslaget med motsvarande belopp ( yrkande 2 delvis). Trafikutskottet delar i sitt yttrande (TU5y) regeringens uppfattning att ytter-ligare besparingar behöver göras inom utgiftsområdet och biträder således regeringens förslag till preliminära beräkningar av ramarna för utgiftsområ-det. Ställningstagandet innebär att de i sammanhanget aktuella motionerna bör avslås av riksdagen i nu behandlade delar. Trafikutskottet vill slutligen erinra om att regeringen i slutet av detta år kommer att förelägga riksdagen ett förslag till inriktning av infrastrukturpla-neringen för perioden 1998-2007. Vidare kommer regeringen att framlägga förslag till ett nytt kommunikationspolitiskt beslut som kan behandlas av riksdagen under år 1998. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Väns- terpartiet och Miljöpartiet de gröna har var för sig avgivit avvikande me- ningar till trafikutskottets yttrande. Särskilt yttrande har avgivits av Miljö-partiet de gröna. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemen-samma fiskepolitiken samt nationellt beslutade åtgärder inom dessa näringar. Vidare ingår utgifter för växtskydd, djurskydd och djurhälsovård samt livs- medelskontroll. Utgiftsområdet innefattar också anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisationen, skogsbruk och rennäring-en. De totala utgifterna för utgiftsområdet väntas uppgå till 10,8 miljarder kronor år 1996. I propositionen (s. 96-97) redovisas att under de kommande åren kommer utvecklingen inom utgiftsområdet i stort sett helt att styras av utvecklingen av de anslag som har sin utgångspunkt i EG:s regelverk och förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken som kan komma att äga rum . Anslags-belastningen är till viss del beroende av den svenska kronans utveckling. Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått ifrån att nettobesparingar på totalt 216 miljoner kronor skall genomföras inom ut- giftsområdet, varav 193 miljoner kronor skall tas ut år 1997. Besparingar kommer bl.a. att ske genom avveckling av stödet till företagshälsovård inom jordbruksområdet och minskade medel för beredskapslagring av livsmedel. Dessutom skall avbytarverksamheten avvecklas. Verksamheten i glesbygd och jourverksamheten kommer dock att upprätthållas. Vidare har regeringen vid sin beräkning av ramen för utgiftsområdet tagit hänsyn till ett förväntat ökat återflöde från EG-budgeten, vilket inte påverkar statsbudgetens saldo men väl belastningen på berörda anslag och därmed utgiftsområdesramen. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i följande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 12 537 + 238 - 1 000 .. + 760 + 500 1998 12 554 + 245 - 1 000 .. + 760 + 500 1999 12 631 + 252 - 1 000 .. + 760 + 500 I motion Fi78 (m) anser motionärerna att Sverige bör ha en högre ambition när det gäller utnyttjandet av EU:s miljöersättningar för jordbruket. Detta skulle bl.a. ge möjlighet till en större areal vallodling. Vidare bör EU:s mil-jöersättningar utnyttjas för att återskapa våtmarker. Mot bakgrund av detta menar motionärerna att utgiftsramen bör ligga något högre än enligt rege-ringens bedömning Enligt motion Fi79 (fp) bör riksdagen godkänna en successiv nedtrappning av företagsstödet med ca 10 miljarder kronor. För detta utgiftsområde (23) skulle förslaget innebära en nedtrappning av jordbruksstödet med ca 1 mil- jard kronor. Enligt motion Fi80 (v) finns det inte någon möjlighet att bedöma hur ut- giftsnivåerna för utgiftsområdet beräknats. Därmed är det inte heller me- ningsfullt att försöka räkna fram en alternativ utgiftsnivå. Regeringens för-slag till preliminär utgiftsnivå avvisas. Enligt motionärerna är föreslagen nivå dessutom otillräcklig. Bl.a. saknas förslag om resurshushållande kon-ventionellt jordbruk. Vidare efterlyses en utredning om kollektiva nyttigheter samt en parlamentarisk arbetsgrupp för analys av EU-medlemskapets miljö-konsekvenser för jordbruket. Innan en tillfredsställande lösning på böndernas behov av avbytare har presenterats bör anslaget finnas kvar. Avbytarstödet skall således inte avvecklas. Beträffande miljöprogrammet framhålls att ett generellt stöd till vallodling måste införas. Detta är nödvändigt både av miljöskäl och för bibehållande av mjölk- och köttproduktion i landet. Vidare känner motionärerna viss tveksamhet beträffande om avsatta medel till eko-logisk odling kommer att räcka. Dessutom bör ytterligare medel satsas på rådgivning, marknadsföring och forskning. I motion Fi81 (mp) framhålls att 650 miljoner kronor, motsvarande den nationella del av det framförhandlade miljöstödet inom jordbruket som inte utnyttjas (1 400-750 miljoner kronor), bör tillföras den s.k. budgetmargina -len för att kunna användas vid behov. Regeringens förslag till besparingar på företagshälsovård och avbytarverksamhet inom jordbruket avslås. I motion Fi82 (kds) menar motionärerna att möjligheterna att utnyttja mil- jöersättningarna i jordbruket bör utnyttjas fullt ut. Ytterligare 400 miljoner kronor bör anslås i detta syfte. Vidare avvisas den föreslagna besparingen på jordbrukets avbytartjänst. Enligt motion Fi86 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull (m) bör Sverige utnyttja en större andel av det i EU framförhandlade miljöstödet. Enligt yrkande 2 kan anläggandet av våtmarker medfinansieras genom användning av EU:s miljöstödsmedel. Härigenom kan det av riksdagen uppställda mil-jömålet att halvera kväveutsläppen till havet uppnås (yrkande 1). Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU6y) regeringens bedömning att verksamheten kan genomföras inom den ram som beräknas för utgiftsområ-det och tillstyrker regeringens förslag i denna del. Utskottet anser sig oför- hindrat att i samband med behandlingen av regeringens kommande budget- förslag senare i år pröva fördelningen på de olika anslagen inom ramen för utgiftsområdet. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i aktuella delar. Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet liberalerna och Mil- jöpartiet har var för sig avgivit avvikande meningar. Försvarsutskottet har informerats om att 100 miljoner kronor av den bespa- ring på utgiftsområdet på totalt 216 miljoner kronor som regeringen föreslår utgörs av minskad beredskapslagring av livsmedel. Regeringen avser att även i denna del återkomma i höst i underlaget för det fleråriga försvarsbe-slutet. Försvarsutskottet kan mot den bakgrunden godta förslaget . Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 24: Näringsliv Utgiftsområdet omfattar verksamheterna näringspolitik, teknologisk in- frastruktur, marknads- och konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveck- ling, konsumentfrågor, kooperativ utveckling samt exportfrämjande. De totala utgifterna för staten inom utgiftsområdet beräknas år 1996 uppgå till 3,6 miljarder kronor. Av propositionen (avsnitt 3.3 s. 28) framgår att det framför allt är i närings-livet som sysselsättningen måste öka, inte minst i de små och medelstora företagen. Särskild uppmärksamhet måste därvid riktas på kvinnors företa-gande och behovet av riskkapital för detta ändamål. Näringspolitikens syfte är att stödja företagens möjligheter att utvecklas och att utnyttja både perso-nalens kompetens och de möjligheter som ställs till förfogande av ny teknik. Den närmare integrering som regeringen genomför mellan handelspolitiken och näringspolitiken syftar till att bredda den senare och skapa en fastare bas för en aktiv näringspolitik. Näringspolitiken måste vara inriktad på att stärka konkurrens och konkurrensförmåga. Småföretagens betydelse (s. 97-98) som skapare av sysselsättning kommer att uppmärksammas under den fort-satta mandatperioden i högre utsträckning. Regeringen avser också, i enlig-het med vad som angivits i regeringsförklaringen, att i den forskningspolitis-ka propositionen, som avlämnas till riksdagen hösten 1996 avseende budget-åren 1997-1999, bl.a. stärka den tvärvetenskapliga och tillämpade forsk-ningen. I det sammanhanget kan omfördelningar mellan olika utgiftsområ-den behöva prövas. Av propositionen framgår vidare att tillkommande be-sparingar, utöver av riksdagen fattade beslut inom ramen för 118-miljard-er-kro-nors- programmet, har beräknats på forskningsanslagen, uppgående till 200 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 och ytterligare 100 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Ambitionen är att huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras genom stiftelsemedel. Den slutliga fördelningen av besparing- arna på statsbudgetens anslag kommer att avgöras i beredningen inför den forskningspolitiska propositionen. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 24: Näringsliv Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 2793 - 103 ± 0 .. - 200 + 500 1998 2543 - 106 ± 0 .. - 250 + 750 1999 2553 - 110 ± 0 .. - 300 + 1000 I motion Fi78 menar Moderata samlingspartiet att regeringen saknar en tydlig strategi på det näringspolitiska området. Uttalanden från regeringen om ökat företagsstöd och inrättande av en ny statlig investeringsbank samt förslaget om en ny fondstyrelse inom AP-fonden tyder på att regeringen planerar att öka inslaget av politisk styrning av näringslivet. Den politiska uppgiften är nu att skapa så goda villkor för företagandet att nya arbetstill-fällen kan skapas, anför motionärerna. I motionen föreslås därför en rad förändringar på framför allt skatteområdet i syfte att förbättra företagskli-matet. Motionärerna menar vidare att regeringen har avbrutit arbetet inom två viktiga områden inom näringslivspolitiken - avregleringar och privatise-ringar. Enligt motionärerna har regeringen avgränsat frågan om konkur-rensproblem till enbart en fråga om lagstiftning och bortsett från behovet av strukturella åtgärder. Konkurrensverket bör ges erforderligt stöd för sitt arbete med att utreda och beivra brott mot konkurrenslagen. När det gäller utgiftsramen delar motionärerna i stort regeringens bedömningar men anser att ramen kan sänkas något genom lägre företagsstöd. I motion Fi79 redovisar Folkpartiet liberalerna sin syn på företagandets villkor. Tillväxten av nya jobb under de närmaste åren måste i allt väsentligt komma i den privata sektorn. Det "jobbpaket" som föreslås i motionen syftar till att parera en nödvändig finanspolitisk åtstramning med tydliga tillväxt-signaler från statsmakterna. Detta paket består enligt vad som sägs i motio-nen av kraftigt sänkta skatter på företagande och kapitalbildning, förenklad arbetsrätt, försök att stimulera hushållstjänster som en ny arbetsmarknad, ansatser till en ny process för lönebildning, en genomtänkt kompetenspolitik, en skärpt konkurrenspolitik m .m. I motionens förslag till finansiering finns försäljning av statliga företag upptaget med 15 miljarder kronor vardera under åren 1997-1999. I motionen aviserar Folkpartiet en successiv ned-trappning i företagsstödet med ca 10 miljarder kronor. Eventuella effekter på utgiftsramen anges dock inte i motionen. I motion Fi80 anför Vänsterpartiet beträffande näringspolitikens inriktning att små och medelstora företag kan förväntas svara för en stor del av den framtida sysselsättningstillväxten. Vänsterpartiet har redovisat en rad förslag och stimulanser för dessa företag, bl.a. reducerade egenavgifter samt rän-testöd för investeringar, och krävt åtgärder för att trygga kapitalförsörjningen för små och medelstora företag med tillväxtmöjligheter . Alla näringspolitis-ka förslag bör utgå från ett företagarperspektiv och inte från ett kapitalplace-ringsperspektiv. Motionärerna efterlyser en medveten satsning på den kun-skapsintensiva industrin från statsmakternas sida. Villkoren för kvinnors företagande måste vidare förbättras. Vänsterpartiet avvisar regeringens för-slag till utgiftstak och de preliminära utgiftsnivåer som presenteras i propo-sitionen. Enligt motionen är det inte heller meningsfullt att räkna fram några alternativa nivåer. I motion Fi81 menar Miljöpartiet de gröna att det är den privata företags- sektorn som behöver utvecklas så att fler arbetstillfällen skapas, varvid in-riktningen skall vara ökad miljöanpassning och ett mänskligare samhälle. En stark och effektiv offentlig sektor skapar goda förutsättningar för företagen och ger i sig många arbetstillfällen, anser motionärerna. De menar att de nya jobben i ökad utsträckning bör tillkomma inom små och medelstora företag samt inom kooperativa företag, vilket förutsätter en politik som underlättar för företagande när det gäller regelverk och beskatt-ning. Kvinnors företagande, liksom företagande bland invandrare, bör på olika sätt stimuleras. Motionärerna föreslår också riktade stimulanser för att påskynda utvecklingen av näringslivet inom bl.a. miljö- , transport- och ener-gisektorerna. I motion Fi82 anför Kristdemokraterna att innehållet i vårpropositionen vittnar om en allvarlig brist på förståelse för företagandets villkor. I motio-nen berör motionärerna olika tillväxtåtgärder inom näringsutskottets område som bl.a. att: attityderna till företagande måste bli bättre, stora satsningar på forskning och utbildning är nödvändiga om svenskt näringsliv skall kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga, varvid utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskningsresultat måste förbättras; samordning av olika statliga verksamheter som handhar företagarfrågor bör ske, samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestämmelser genomförs. Motionärerna anför vidare att staten bör gå vidare med ägarspridningen och sälja ut statliga företag. Näringsutskottets uppfattning är enligt yttrandet (NU9y) - i likhet med vad som anförs i propositionen - att stödja företagens möjligheter att utvecklas och förnyas. Näringspolitiken måste inriktas dels på att ge befintliga småfö-retag goda möjligheter att växa, dels på att underlätta framväxten av nya småföretag och dels på att det skapas sunda och fasta spelregler för närings-livet. Näringspolitiken måste vara inriktad på att stärka konkurrens och kon-kurrensförmåga. Frågan om privatisering av statliga företag som tas upp i vissa av de här aktuella motionerna är för närvarande föremål för behandling inom näringsutskottet. Med det anförda avstyrker näringsutskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar. Vidare tillstyrker näringsutskottet regeringens förslag till ram för utgiftsområdet för åren 1997-1999 och av-styrker de aktuella motionerna i berörda delar. När det gäller de i propositionen nämnda besparingarna på forskningsan- slagen får näringsutskottet anledning att återkomma till denna fråga i sam- band med behandlingen av förslag på utskottets område i den forskningspo- litiska propositionen hösten 1996. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Väns- terpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har var för sig avgivit avvikande meningar. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner I utgiftsområdet ingår anslagen Generellt statsbidrag till kommuner, Gene- rellt statsbidrag till landsting, Särskilda insatser till kommuner och landsting samt Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting. De generella statsbidragen till kommuner och landsting samt anslaget för särskilda insat-ser uppgår år 1996 till 57,2 miljarder kronor. Utjämningsbidraget uppgår till 21,2 miljarder kronor och motsvaras av en lika hög utjämningsavgift för kommuner och landsting som bokförs på budgetens inkomstsida. De totala utgifterna inom utgiftsområdet beräknas för år 1996 uppgå till 78,4 miljarder kronor. I propositionen anges att regeringen i syfte att skapa stabila planeringsförut-sättningar för kommunsektorn i en överenskommelse med företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet enats om riktlinjer för kommunernas och landstingens ekonomiska utveckling under åren 1997 och 1998. Regeringen anser mot denna bakgrund att de generella statsbidragen bör hållas på en nominellt oförändrad nivå under åren 1997 och 1998, med un- dantag av regleringar enligt finansieringsprincipen. Fr.o.m. år 1997 bör dessutom den statliga kompensationen till kommuner och landsting för pen- sioner och andra trygghetsförmåner för lärare m.fl. inkluderas i de generella statsbidragen. Regeringen aviserar också att den senare skall lämna förslag i syfte att reglera nya och ändrade regler som påverkar det kommunala skatte-underlaget och det kommunala utgiftstrycket. Detta gäller dock inte de för-slag som omfattas av 118-miljardersprogrammet för att sanera de offentliga finanserna. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområdet till 79 833 miljoner kronor för år 1997, till 79 833 miljoner kronor för år 1998 och 79 983 miljoner kronor för år 1999. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell.
Förslag till ram för utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 79 833 - 14 772 ± 0 .. ± 0 ± 0 1998 79 883 - 16 811 ± 0 .. ± 0 ± 0 1999 79 983 - 17 215 ± 0 .. ± 0 ± 0 I motion Fi78 föreslår Moderata samlingspartiet en sänkning av statsbidra- gen till kommuner och landsting som följd av effekterna av motionärernas förslag när det gäller avreglering av kommunsektorn, en ändrad familjepoli- tik och sänkningar av egenavgifterna inom sjukförsäkringen. Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden samt oförutsedda utgifter. Utgiftsområdet omfattas inte av utgiftstaket. Det i propositionen (s. 99) angivna beräknade medelsbehovet grundar sig på de prognoser över ränteutvecklingen som presenteras i propositionen. Utgifterna för statsskuldsräntorna styrs av flera faktorer. Grundläggande är hur stor statsskulden är i början av perioden, hur stort primärt lånebehov som beräknas uppstå under perioden och den allmänna ränte- och valutautveck-lingen. Därtill kommer ett antal tekniska faktorer som hänger samman med vilken emissionsteknik som Riksgäldskontoret använder sig av. Valet av emissionsteknik ger upphov till att periodiseringseffekter uppstår mellan åren. Riksgäldskontoret har beräknat den såväl faktiska som underliggande kostnadsutvecklingen för räntorna på statsskulden. Den underliggande ut-vecklingen ligger högre än de redovisade för alla åren fram till 1999. De periodiserade räntorna ligger mellan 6 och 11 miljarder kronor högre än de redovisade för åren 1996 till 1999. Tas hänsyn till dessa effekter ökar kost-naderna för statsskuldsräntorna de närmaste åren för att några år längre fram minska. Regeringen har beräknat utgifterna under utgiftsområdet för år 1997 till 109 600 miljoner kronor, för år 1998 till 106 300 miljoner kronor och för år 1999 till 102 500 miljoner kronor. Regeringens förslag har inte föranlett några motioner. Under ett antal år har finansutskottet uttalat att det finns behov av att kom-plettera redovisningen av utgifter för räntor på statsskulden med en kost-nadsmässig redovisning. Utskottet förutsätter att regeringen i höstens bud-getproposition återkommer med en mer detaljerad redovisning av utgiftsom-rådet. Utskottet noterar vidare att regeringen inte anser att minskade utgifter för räntor på statsskulden till följd av sjunkande räntor är att jämställa med besparingar. Utskottet delar regeringens uppfattning att så ej bör ske. Ut-skottet har inget att invända mot regeringens preliminära beräkning av ut-giftsområdet. Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen Utgiftsområdet omfattar Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens all- männa budget (EG-budgeten). Statens utgifter inom området beräknas under 1996 uppgå till 20 miljarder kronor. Som framgår av propositionen (s. 99-100) är EG-budgeten flerårig, och den omfattar för närvarande perioden fram t.o.m. år 1999. Under dessa år har en successiv ökning av de totala utgifterna beslutats, och det innebär att Sveri-ges avgift kommer att öka stegvis under åren 1997-1999. Den svenska av-giften kommer också att öka till följd av att tullinkomsterna i EG- budgeten förväntas minska medan ländernas avgifter som baseras på den s.k. BNI-avgiften förväntas öka. En effekt av detta är att Sveriges andel till EG-budgeten kommer att stiga. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 1997-1999 redovisas i efterföljande tabell. Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon annan ram för utgiftsområdet än vad regeringen föreslagit.
Förslag till ram för utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 22 500 ± 0 ± 0 .. ± 0 ± 0 1998 24 030 ± 0 ± 0 .. ± 0 ± 0 1999 25 240 ± 0 ± 0 .. ± 0 ± 0 Finansutskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervä- ganden beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsom- råden. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpen- sionen samt arbetsskadeförsäkringen. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten beräk- nas under 1996 uppgå till 129,2 miljarder kronor. I propositionen (s. 100-101) framhåller regeringen att dess ramförslag utgår från att beslutade besparingsåtgärder inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten genomförs. Tillkommande besparingar enligt det senaste saneringspaketet innefattar besparingar i ATP i form av halverad barnpension, förkortad omställ- ningspension för vuxna från tolv till sex månader samt ändrad beräkning av s.k. antagandepoäng för förtidspensionärer. Ändringarna i barnpensionen och omställningspensionen avses träda i kraft den 1 januari 1997 medan det nya sättet att beräkna antagandepoäng skall börja tillämpas den 1 juli 1997. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå under åren 1997-1999 framgår av följande tabell.
Förslag till ram för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristde-mo-kraterna
1997 132 554 - 3 151 - 5 000 .. ± 0 - 1 250 1998 136 749 - 6 650 - 8 000 .. ± 0 - 3 000 1999 142 198 - 10 795 - 11 000 .. ± 0 - 5 000 I motion Fi78 avvisar Moderata samlingspartiet regeringens samtliga bespa- ringsförslag. Partiet vill i stället uppnå besparingar genom att senarelägga tidpunkten för pensioneringen. Folkpartiet liberalerna avvisar i motion Fi79 förslaget att halvera omställ -ningspensionen från ATP (yrkande 12). Samma uppfattning ger Folkpartiet uttryck för i motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. (yrkande 5, delvis). Folkpartiet vill i stället senarelägga tidpunkten för pensioneringen. I motion Fi80 motsätter sig Vänsterpartiet besparingen på barnpension från ATP liksom en förändrad antagandepoängberäkning för förtidspensio-ner. I motion Fi82 avvisar Kristdemokraterna att barnpensionen från ATP hal- veras och anger att besparingar i stället skall göras genom en successivt avvecklad delpension och en höjd reell pensionsålder. Socialförsäkringsutskottet biträder i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag till preliminär ram för socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten och föreslår att finansutskottet avstyrker de aktuella motionerna. Samtidigt erinrar emellertid socialförsäkringsutskottet om att reformering- en av efterlevandepensioneringen skedde med bred parlamentarisk enighet. Det ansågs som en viktig utgångspunkt för denna reform att den tog sikte på framtida generationer efterlevande. Tyngdpunkten lades därför på barnpen- sionerna som förstärktes i olika avseenden (SfU 1987/88:29, rskr. 1987/88: 401). Ett av Folkpartiet liberalerna i motion Fi79 framfört förslag om att ge möjlighet till kompetensutveckling och företagande genom "återlånerätt" i pensionssystemet avstyrks av socialförsäkringsutskottet som anser att det för närvarande inte är påkallat med något initiativ i frågan. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har var för sig i avvikande meningar redovisat en annan uppfattning än utskottsmajoriteten om den preliminärt beräknade ramen för utgiftsområdet. Finansutskottet kommer längre fram i betänkandet att redovisa sin syn på den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden. Budgeteringsmarginal Beräkningen av utgiftstaket rymmer flera osäkerhetsfaktorer. Osäkerheten om vissa makroekonomiska variabler som inflation, räntenivå och arbetslös-het aktualiserar behovet av en viss marginal i utgiftstaket. Avsikten med en sådan budgeteringsmarginal är inte att skapa utrymme för ofinansierade utgiftsökningar, utan att fungera som en buffert mot oförutsedda förändring -ar i den ekonomiska utvecklingen. En högre inflationstakt än beräknat, t. ex., skulle leda till högre utgifter utan att saldot för den skull försämras eftersom både utgifter och inkomster i ett sådant fall ökar. En ytterligare osäkerhet är förbrukningen av sparade anslagsmedel på reservations- och ramanslag. I propositionen (s. 101-102) föreslår regeringen att beräkningen av bud- geteringsmarginalen skall utgöra en till ett par procent av ca 700 miljarder kronor. Eftersom osäkerheten är större ju längre tidsperioder man beaktar föreslås budgeteringsmarginalen stiga över tiden. Således föreslår regeringen att budgeteringsmarginalen skall utgöra 1,5 % för år 1997, 2 % för år 1998 och 2,5 % för år 1999. Vid beräkningen av utgiftstaket har regeringen vidare antagit att behållningen på reservations- och ramanslagen skall minska med 4,5 miljarder kronor 1997, vilket innebär att statsutgifterna kommer att öka med ett lika stort belopp. Slutligen föreslår regeringen att det i budgete-ringsmarginalen dessutom bör reserveras utrymme för vissa saldoneutrala förändringar som av olika skäl inte bör synliggöras på budgeten. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till budgeteringsmarginal inkl. beräknad ändring av anslagsbehållningar under åren 1997-1999 redovi- sas i efterföljande tabell.
Förslag till budgeteringsmarginal inkl. beräknad ändring av anslagsbehållningar Belopp i miljoner kronor
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från propositionens ram tionen Moderata samlings-partiet Folkpartiet liberalerna Vänster-partiet Miljö-partiet de gröna Kristdemo-kraterna
1997 19 500 - 15 000 - 5 000 .. ± 0 ± 0 1998 18 000 - 18 000 - 5 000 .. ± 0 ± 0 1999 22 000 - 22 000 - 5 000 .. ± 0 ± 0 I motion Fi78 avvisar Moderata samlingspartiet förslaget med budgete- ringsmarginal. Motionärerna menar att en sådan marginal skulle motverka budgetdisciplinen och försvaga förtroendet för budgetpolitiken. Om utgifts- taket behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av varför det ökade resursbehovet uppstått samt förslag till åtgärder för att uppfylla det ursprungligen fastställda taket för de statliga utgifterna. Motionärerna accepterar emellertid regeringens beräkning av ändrad anslagsbehållning. I motion Fi79 föreslår Folkpartiet liberalerna att budgeteringsmarginalen minskas med 5 miljarder kronor. Finansutskottet vill i detta sammanhang påpeka att enligt tidigare riksdags -beslut (förs. 1995/96:TK2, bet. KU21, rskr. 157-160) skall oförutsedda utgifter, minskning av anslagsbehållningar och beräkning av tillkommande utgiftsbehov, netto, tillhöra utgiftsområde 26: Statsskuldräntor m.m. Rege- ringen har i propositionen valt att delvis lyfta ut dessa utgifter ur utgiftsra-men och in i budgeteringsmarginalen. Eftersom utgiftsområde 26 inte ingår i utgiftstaket, medan såväl minskning av anslagsbehållningar och budgete-ringsmarginal gör det i propositionsförslaget, innebär regeringsförslaget att dessa delar lyfts in under utgiftstaket. Av tilläggsbestämmelserna i riksdagsordningen (RO 4.6.2) framgår att ut- giftsområde 26 (fr.o.m. 15 september) skall beredas av finansutskottet. Där -emot omnämns av förklarliga skäl inte vilket utskott som skall bereda en budgeteringsmarginal utanför utgiftsområdena, men eftersom budgettekniska ärenden även framgent kommer att falla inom finansutskottets berednings- område är det naturligt att utskottet bereder budgeteringsmarginal och minskning av anslagsbehållningar. Utskottet återkommer senare i betänkandet och redovisar sina övervägan-den beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområ-den. I det sammanhanget kommer utskottet att ta ställning till de i proposi- tionen och motionerna här aktuella förslagen. Finansutskottets sammanfattande bedömning av de preliminärt gjorda beräkningarna för samtliga utgiftsområden Huvudsyftet med den ekonomiska vårpropositionen är att riksdagen skall kunna ta ställning till de statliga utgifternas omfattning och huvudsakliga inriktning under kommande år. Dessa frågor måste i första hand prövas utifrån det allmänna ekonomiska läget, den statsfinansiella utvecklingen och det konvergensprogram som regeringen kunde presentera i juni 1995. Bak- om konvergensprogrammet står förutom regeringen, Centerpartiet, Miljö- partiet de gröna och Kristdemokraterna. Riksdagen har ställt upp mål för budgetunderskottet och statsskuldens utveckling de närmaste åren. I vårpropositionen lägger regeringen fram förslag till åtgärder som leder till att statsfinanserna kan utvecklas i enlighet med dessa mål. För det krävs att nya budgetförstärkningar genomförs motsvarande 10 miljarder kronor 1997 samt ytterligare 2 miljarder kronor 1998. Förslag till åtgärder av denna omfattning redovisas nu för riksdagen. Härav avser under första året närmare 5 miljarder kronor besparingar inom olika utgiftsområden, besparingar vars effekt växer till 7 miljarder kronor under andra året. Hur besparingarna för-delar sig på utgiftsområdena framgår av tabell 4.1 (s. 63 ) i propositionen samt av beskrivningen av respektive utgiftsområde. I denna inledande fas av budgetprocessen bör alltså riksdagens behandling främst inriktas på frågor som gäller budgetens utformning i stort och dess fördelning på utgiftsområden. Omprioriteringar inom utgiftsområden, liksom konkreta förslag till ökad eller minskad satsning på särskilda verksamheter , bör enligt finansutskottets mening normalt inte aktualiseras i detta samman-hang utan bör liksom tidigare prövas i anslutning till regeringens budgetför-slag. För att underlätta övergången till en sådan behandlingsordning är det an- geläget att stor omsorg ägnas åt utformningen av det beslutsunderlag som läggs fram för riksdagen. Presentationerna måste vara överskådliga och klara samt noga avvägda med hänsyn till ärendenas art. Är avsikten att riksdagen bara skall ta ställning till budgetens utformning i stort kan en alltför detalje-rad bakgrundsbeskrivning i vårpropositionen leda till att enskildheter i för-slaget ägnas större uppmärksamhet än önskat i den fortsatta beredningen. Å andra sidan får presentationen av ett ämne inte göras så knapphändig att förslagets rätta innebörd går förlorad. En lämplig ansats torde därför vara att man i framställningen använder sig av olika typer av konsekvensanalyser. Viktigt i sammanhanget är också sådan information som belyser hur väl man inom respektive utgiftsområde har kunnat uppfylla de mål som riksdagen har ställt upp. Hur har tilldelade resurser utnyttjats? Vilka konsekvenser väntas bli följden av en föreslagen besparing? Detta är exempel på frågor som kan aktualiseras vid en sådan prövning. Utgångspunkten för bedömningen bör självklart vara en redovisning som tillhandahålls av regeringen och de ansvariga myndigheterna. Av den skall också framgå hur förutsättningarna för verksamheten kommer att förändras framöver. Den bör innefatta en omvärldsanalys av hur t.ex. olika demogra- fiska, externa och institutionella faktorer förändras samt bedömningar av hur regeringen anser att dessa förändringar påverkar anspråken inom utgiftsom-rådet. Med ledning av uppgifter av detta slag bör riksdagen och utskotten kunna ta ställning till verksamhetens framtida inriktning. De kan då också bedöma hur de av regeringen föreslagna resurserna är avpassade för att verksamheten skall kunna genomföras på det sätt som riksdagen önskar. Det är önskvärt att regeringen i den kommande budgetpropositionen läm-nar en utförlig redovisning av utfallet för 1995 samt gör en bedömning av det väntade utfallet för 1996. Regeringen bör också redovisa uppnådda eller förväntade mål och resultat under dessa båda år samt i anslutning härtill göra de kommentarer man finner erforderliga. Systemet med utgiftstak innebär att budgetarbetet ges en mer långsiktig inriktning. Det är därvid viktigt att skilja mellan mer varaktiga åtaganden och engångsvisa eller mer tidsbegränsade utgifter eller utgiftsprogram. För att beslut om tidsbegränsade verksamheter skall ha någon verkan, måste de ha en tydlig avgränsning i tiden. På så sätt garanteras riksdagen att program inte förlängs utan att ett nytt förslag till beslut med åtföljande finansiering har redovisats. Inför ett sådant beslut skall verksamheten utvärderas och behovet av fortsatt statligt engagemang övervägas. Även om regering och riksdag vid en sådan prövning kommer fram till att verksamheten skall fort-sätta, kan prövningen leda till att inriktningen eller omfattningen ändras. Genom ett sådant förfarande ges riksdagen möjlighet att fatta beslut om avgränsade insatser som inte automatiskt permanentas. Det är därför inte rimligt att föregripa riksdagens ställningstagande genom att i förväg skapa utrymme inom utgiftsramen för eventuell förlängning av fleråriga men ändå tidsbegränsade program. Ett sådant förfarande skulle för övrigt innebära att riksdagen tvingades ta ställning till en finansiering innan den fattar beslut i sakfrågan. Såsom utskottet tidigare påpekat innebär regeringens förslag till utgiftstak att de åtaganden som Sverige gjort i konvergensprogrammet kan fullgöras på ett balanserat sätt. Även de prioriteringar som bär upp regeringens förslag till fördelning av utgiftstaket på utgiftsområden är enligt utskottets mening väl avvägda. Inte minst utbildningssatsningen under de närmaste åren ser ut-skottet som betydelsefull. Det är en framtidssatsning och en investering i kunskap och kompetens som är ett viktigt inslag i ansträngningarna att stärka tillväxten, öka sysselsättningen, minska klyftorna och trygga välfärden. Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över den ekonomiska vårpropositionen, och av dessa är det bara lagutskottet som har avstått från att svara. Lagutskottet kommer i den nya budgetprocessen inte att ha något beredningsansvar i budgetfrågor. Resterande 14 utskott har yttrat sig över sina respektive ansvarsområden, vilket med statsbudgetens nya indelning motsvarar 23 utgiftsområden samt därjämte utgifterna inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Tretton utskott har för sina respektive utgiftsområden m.m. tillstyrkt eller ställt sig bakom det förslag regeringen redovisat samt avstyrkt de förslag till alternativ fördelning som förts fram i olika motioner. Ett utskott, konstitu-tionsutskottet, har avstått från att nu ta ställning till regeringens preliminära beräkning avseende utgiftsområde 1, Rikets styrelse , med hänvisning till att det inte föreligger något slutligt förslag. Även Vänsterpartiet anger i sin partimotion att förslaget till fördelning av utgifterna på utgiftsområden är alltför preliminärt och att det inte finns möjlighet att bedöma hur det räknats fram. I utskottens yttrande avstyrks vidare eller lämnas utan stöd samtliga de motionsyrkanden som utan att beröra avvägningen i stort mellan utgiftsom- rådena tar upp särskilda frågor med anknytning till respektive utgiftsområde. Några utskott tar i sina yttranden dessutom upp frågor inom sina respekti- ve utgiftsområden som man ser som särskilt viktiga att uppmärksamma framöver. Bl.a. gäller detta utrikesutskottet som i sitt yttrande framhåller som sin be-stämda mening att en återgång till enprocentsmålet i utvecklingssamarbetet bör ske så snart det statsfinansiella läget så tillåter. Utrikesutskottet anser också att riksdagen bör göra ett tillkännagivande i fråga om fortsatt stöd till Östeuropasamarbetet. Beslut om medel för detta samarbete har bara fattats för perioden fram t.o.m. 1998 , men utrikesutskottet förutsätter att taket för utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, för år 1999 sätts så att det rymmer såväl ett u- landsbistånd omfattande minst 0,7 % av BNI som tillräckliga medel för att på ett adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare. Dessa och övriga markeringar gjorda i yttrandena bör enligt finansutskottets mening dock inte föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida. I frågan om det framtida Östeuropasamarbetet har regeringen i vårpropositio-nen angivit att den under 1998 kommer att lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Något tillkännagivande är inte påkallat, bl.a. mot bakgrund av de principer för långsiktiga program som utskottet nyss redovisat. Vad beträffar enprocentsmålet har riksdagen tidiga-re, bl.a. på förslag av finansutskottet (1994/95:FiU20 s. 98-100), uttalat att vi, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, successivt bör återgå till ett u-landsbistånd enligt denna målsättning. Finansutskottet konstaterade då också att en viktig förutsättning för att klara ett generöst och uthålligt bistånd på lång sikt är att det pågående arbetet för att sanera statens finanser blir fram-gångsrikt. Utskottet vidhåller den uppfattningen. För finansutskottets egna utgiftsområden - dvs. utgiftsområdena 2, Sam- hällsekonomi och finansförvaltning; 25, Allmänna bidrag till kommuner; 26, Statsskuldräntor m.m. samt 27, Avgiften till Europeiska gemenskapen - liksom beträffande den föreslagna budgeteringsmarginalen och utgiftsområ-de 1, Rikets styrelse, har finansutskottet ingen annan uppfattning än rege- ringen. Med hänvisning härtill bör enligt finansutskottets mening riksdagen god- känna den i propositionen redovisade preliminära beräkningen för samtliga utgiftsområden (yrkande 5). Riksdagen bör som en följd härav avslå motio- nerna Fi78 (m) yrkandena 2 och 5 , Fi79 (fp) yrkandena 2, 4, 6 och 7, Fi80 (v) yrkande 6, Fi81 (mp) yrkande 4 samt Fi82 (kds) yrkande 7. Utskottet har tidigare framhållit att förslag som främst avser budgetfrågor med anknytning till enskilda anslag inte bör prövas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill och till vad övriga utskott anfört i sina respektive yttranden avstyrks även följande motioner, för vilka berörda utgiftsområden anges inom parentes. Fi78 (m) yrkandena 13, 15 och 16 (UO 14, 16 och 21), Fi79 (fp) yrkandena 9 och 12 (UO 7 samt SF), Fi81 (mp) yrkandena 26-31, 33-38, 43, 44 (UO 4, 6, 7, 9-13, 16, 17 och 23), Fi83 (fp) (UO 4), Fi86 (m) (UO 23), Fi90 (fp) (UO 7), Fi92 (s) (UO 6, 7 och 22), Fi93 (kds) (UO 7), Fi94 (c) (UO 7), Fi95 (fp) (UO 16 och 17), Fi97 (fp) yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11 (UO 9-12), Fi98 (c) (UO 10), Kr2 (c) (delvis) (UO 17), Kr3 (fp) (delvis) (UO 17), Kr4 (s) (delvis) (UO 17) och Kr6 (v) yrkande 3 (UO 17).
Uppföljning Årsredovisning för staten 1994/95 I propositionen (s. 103-110) ingår även en redogörelse för det pågående arbetet med att utveckla en årsredovisning för staten. Genom den av Riksre- visionsverket upprättade årsredovisningen för budgetåret 1994/95 har nu för andra gången en koncernbalansräkning för staten tagits fram. Årsredovis- ningen omfattar dels balans- och resultaträkning för den juridiska personen staten, dels en sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och skul-der. Den juridiska personen staten omfattar enligt RRV:s definition i huvudsak myndigheter under regering och riksdag. I begreppet ingår även de allmänna försäkringskassorna samt de fonder som redovisas av myndigheter. Riks- banken och AP-fonderna faller utanför begreppet. I andra sammanhang, exempelvis i SCB:s nationalräkenskaper, definieras staten på delvis annat sätt. I den statliga sektorn ingår myndigheterna samt Riksbanken, AP-fonden och bolag där staten har ett väsentligt inflytande. Väsentligt inflytande defi- nieras här som en ägarandel uppgående till minst 20 %. Med denna defini- tion bortfaller stiftelser bildade av staten, vilka är självägande. Enligt regeringen är ett viktigt syfte med årsredovisningen att den skall ut-göra ett underlag för uppföljning och analys av statens verksamhet sedd över tiden. Det är emellertid först på några års sikt som det kommer att bli möjligt att presentera tidsserier och nyckeltal och på annat sätt redogöra för statens ekonomiska utveckling i ett längre perspektiv. I årsredovisningen lämnas en samlad bild av statens ställning och resultat. I propositionen betonas att begreppet nettoförmögenhet, dvs. statens samlade tillgångar minus dess skulder, i detta sammanhang bör tolkas med stor försiktighet. Statens skulder kan inte utan vidare kvittas mot tillgångarna . Årsredovisningen för staten visar att den juridiska personen statens netto- förmögenhet uppgick till minus 1 004 miljarder kronor per den 30 juni 1995. Detta innebär en minskning av nettoförmögenheten med 81 miljarder jämfört med föregående budgetår. Regeringens sammanfattande bedömning är att årsredovisningen för staten bekräftar bilden av en svag statsfinansiell ställ-ning. Utskottet ser utifrån de utgångspunkter som riksdagen företräder positivt på det pågående utvecklingsarbetet beträffande årsredovisning för staten. En årlig samlad ekonomisk information om statens ekonomiska ställning och resultat kan utgöra ett värdefullt komplement till annan information och annat beslutsunderlag. En sådan redovisning kan också i den allmänna eko- nomiska debatten bidra till att ge en mer nyanserad bild av statens ekono- miska situation. Med hänsyn till att verksamheten hittills närmast är av för-sökskaraktär är det emellertid för tidigt att uttala sig om den närmare ut-formningen av och innehållet i ett sådant dokument utifrån riksdagens be -hov. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Det som regeringen i anslutning till årsredovisningen anför om statens svaga finansiella ställning understryker slutligen enligt utskottet behovet av en fortsatt stram finanspolitik. Åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser I propositionen (s. 110-124) redogör regeringen för sina bedömningar och sina åtgärder med anledning av RRV:s årliga revision av myndigheter, stif- telser, bolag och andra organisationer. RRV har under år 1995 medverkat i revision av ca 400 organisationer, varav 260 myndigheter. RRV:s gransk-ning år 1995 har resulterat i 15 revisionsberättelser med invändning, varav en berättelse avser ett aktiebolag och övriga avser myndigheter. Regeringen noterar att detta innebär en klar förbättring i förhållande till föregående år då 31 revisionsberättelser med invändning avlämnades. De tre senaste årens utveckling med en ökning av antalet invändningar har således brutits. Regeringen redogör därefter för vilka bedömningar som den gjort med anledning av revisionens iakttagelser samt vilka åtgärder som den har vidta -git eller avser att vidta för att undanröja påtalade brister. Redogörelsen avser dels åtgärder med anledning av brister av generell karaktär, dels åtgärder med anledning av revisionsberättelser med invändning. I propositionen slås fast att en utgångspunkt för regeringens beredning av revisionens iakttagel-ser är att ineffektiv användning och/eller bristfällig redovisning av statliga medel inte kan accepteras. Regeringens uppföljning i propositionen av revisionens resultat har be- handlats i två yttranden till finansutskottet. Utrikesutskottet tar - utan eget ställningstagande - i sitt yttrande 1995/ 96: UU4y upp det som regeringen anför om revisionens resultat för budgetåret 1994/95 inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde när det dels gäller sammanslagningen av vissa myndigheter inom biståndsområdet, dels Ex-portkreditnämndens långsiktiga kreditgivning. Utbildningsutskottet anger i sitt yttrande 1995/96:UbU6y att regeringen i propositionen påtalat att många myndigheter inom Utbildningsdepartemen-tets verksamhetsområde har problem med att upprätthålla en jämn och hög nivå på kontrollen av de statliga medlen. Detta gäller inte minst inom hög- skoleområdet. Regeringen anger att man ser mycket allvarligt på de av revi- sionen uppmärksammade bristerna beträffande internkontrollen. Utbildningsutskottet instämmer i regeringens bedömning att många av de iakttagelser som rapporterats till regeringen och som finns återgivna i propo-sitionen är mycket allvarliga. Utbildningsutskottet konstaterar med tillfreds-ställelse att regeringen genom en rad beslut har följt upp RRV:s rapporter, och utskottet anmäler att man för egen del också kommer att följa utveck-lingen. Finansutskottet noterar för sin del att de nya formerna för att styra den statli-ga verksamheten liksom den förändrade budgetprocessen ställer ökade krav på uppföljning, utvärdering och revision. Om decentraliseringen av ansvar och befogenheter från statsmaktsnivå till myndighetsnivå inte kombineras med en effektiv återrapportering och dialog mellan riksdag, regering och myndigheter finns uppenbara risker för en minskad politisk styrning från statsmakternas sida av den statliga verksamheten. Det är mot den bakgrun-den som riksdagen våren 1994 - efter förslag av Riksdagsutredningen - beslutade att utskotten systematiskt skall följa upp riksdagens beslut samt medverka till att utvärdering av resultatet av verksamheter inom respektive utskotts beredningsområde kommer till stånd. Det är nu tredje gången som regeringen återrapporterar till riksdagen om resultatet av RRV:s revisionsarbete. Utskottet anser att det är bra praxis som därigenom etablerats. Utskottet har inget att erinra mot det som regeringen redovisar beträffande redan vidtagna eller planerade åtgärder. Utskottet ställer sig också bakom det uttalande som görs i propositionen om att det primära ansvaret för att påtalade brister och missförhållanden åtgärdas ligger hos respektive organisationers ledningar. När det gäller riksdagens egna aktiviteter på uppföljningsområdet har en- ligt utskottets bedömning en klar ambitionshöjning skett under de senaste åren. Som exempel på en aktivare uppföljning i anslutning till budgetproces -sen kan nämnas att flertalet utskott numera gör en fördjupad granskning av regleringsbreven och att utskotten i större grad utnyttjar myndigheternas årsredovisningar liksom resultatet av RRV:s arbete. Sedan några år används t.ex. RRV:s årliga rapport till regeringen i utskottens löpande uppföljning . Samarbetet mellan riksdagens utskott och RRV har allmänt sett utvecklats påtagligt under de senaste åren. Således har verket hittills under år 1996 inför mer än hälften av utskotten redovisat och kommenterat sina iakttagelser i samband med den årliga revisionen. Vissa utskott har besökts vid mer än ett tillfälle. Det kan då ha gällt såväl allmän information som föredragning av en särskild rapport. Det bör också nämnas att det blivit allt vanligare att utskottens utfrågningar och studiebesök sätts in som ett led i uppföljningsar-betet. Regeringens redovisning med anledning av revisionens iakttagelser har tagits upp i två yttranden till finansutskottet. Vad där framkommit föranleder inget uttalande från utskottets sida. Budgetutvecklingen m.m. Regeringen redovisar i propositionen (s. 125) utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1994/95 i förhållande till såväl statsbudgeten som komplette- ringspropositionen våren 1995. Avvikelserna från kompletteringspropositio- nen är begränsade. I statsbudgeten som beslutades i juni 1994 beräknades inkomsterna uppgå till ca 368 miljarder kronor, utgifterna exklusive statsskuldräntor anslogs till ca 443 miljarder kronor och statsskuldräntorna beräknades uppgå till 76 miljarder kronor. I förhållande till utfallet var avvi-kelsen liten beträffande utgifterna exklusive statsskuldräntorna, däremot blev såväl inkomsterna som statsskuldräntorna i runda tal 50 miljarder kronor högre än budgeterat. Saldomässigt var differensen mellan statsbudget och utfall mindre än 6 miljarder kronor. Regeringens mål för budgetpolitiken är att stabilisera statsskulden som an- del av BNP 1996 och att eliminera underskottet i de offentliga finanserna 1998. I propositionen (s. 46-51) framhålls att Sverige måste uppfylla EU:s konvergenskriterier 1997, vilket bl.a. innebär att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande får vara högst 3 % av BNP detta år . Regeringen genomför därför ett program i fem punkter: 1. Saneringsprogrammet på ca 118 miljarder kronor ligger fast. 2. Huvuddelen av överskridandena under budgetåret 1995/96 finansieras. 3. De reformer som föreslås är fullt finansierade. 4. Ett treårigt utgiftstak läggs fast för den statliga sektorn. 5. Konvergensprogrammet följs upp. Vad saneringsprogrammet beträffar har riksdagen fattat beslut om hela saneringsprogrammet och angett hur mycket som skall sparas inom respekti-ve departementsområde. Några av de specifika åtgärder som krävs för att uppnå hela beloppet har dock inte preciserats tidigare. Av denna anledning delades programmet vid den första uppföljningen in i tre kategorier: 1. Preci-serade beslut fattade av riksdagen. 2. Aviserade beslut. 3. Återstår att åtgär-da. Av nedanstående tabell framgår att av de 118 miljarder kronorna i sane- ringsprogrammet finns nu preciserade förslag som beslutats av riksdagen på ca 100 miljarder kronor, medan ca 17 miljarder kronor utgörs av förslag som ännu inte beslutats av riksdagen. De delar som återstår att åtgärda avser regeringen att förelägga riksdagen senast i höstens budgetproposition. Redan i förevarande proposition har regeringen i samband med redovisningen av den preliminära beräkningen av utgiftsområdena aviserat flera av dessa återstående åtgärder.
Beslutsläget vad gäller förstärkningarna av de offentliga finanserna Effekt 1998 i miljarder kronor, 1994/95 års priser Inkomster Utgifter Totalt Preciserade beslut 47,9 51,6 99,5 Aviserade beslut: propositioner under våren 9,4 2,5 11,9 under beredning eller utredning 0 6,2 6,2 Återstår att åtgärda 0 0,0 0,0 Totalt 57,3 60,3 117,6 Källa: Finansdepartementet. I statsbudgeten beräknades budgetunderskottet för innevarande budgetår till ca 215 miljarder kronor. Motsvarande belopp är i vårpropositionen beräknat till ca 191 miljarder kronor, dvs. ca 24 miljarder kronor lägre. Den huvud- sakliga orsaken till förbättringen är att statsskuldräntorna nu beräknas bli ca 16 miljarder kronor lägre, främst till följd av ett gynnsammare ränteläge och en starkare krona. Utgifterna exklusive statsskuldräntorna beräknas däremot sammantagna öka med ca 16 miljarder kronor. Samtidigt beräknas emellertid inkomsterna vara ca 24 miljarder kronor högre än i statsbudgeten. Vad angår finansieringen av överskridanden under innevarande budgetår bekräftar de i propositionen redovisade beräkningarna de iakttagelser som gjordes i den s.k. tillväxtpropositionen. För att säkerställa att överskridande-na inte leder till försämringar av statsfinanserna och ett ökat lånebehov i förhållande till statsbudgeten aviserar regeringen i vårpropositionen ett antal finansieringsåtgärder. Överskridanden finansieras med åtgärder inom berört departements ansvarsområde där detta har bedömts vara möjligt. Vidare aviserar regeringen i propositionen att de reformer som föreslås fi- nansieras fullt ut. Det gäller bl.a. den omfattande utbildningssatsningen som beräknas höja utgiftsnivån med ca 10 miljarder kronor när den är fullt ge-nomförd. Denna reform finansieras fullt ut med dels höjda energiskatter på ca 5 miljarder kronor, dels minskade utgifter till följd av effektiviseringar och regeländringar inom arbetsmarknadspolitiken. Som finansutskottet redogjort för ovan föreslår regeringen även ett treårigt utgiftstak för den statliga sektorn. Den femte punkten i regeringens budgetpolitiska program är att konver- gensprogrammet följs upp. Om inga ytterligare åtgärder vidtas för att för- stärka de offentliga finanserna beräknar regeringen i propositionen att under-skottet i de offentliga finanserna kommer att uppgå till 3,3 % av BNP 1997 och till 0,8 % 1998. Det innebär att det fattas ca 6 miljarder kronor för att nå ner till ett underskott på 3 % av BNP 1997 och att det fattas ca 14 miljarder kronor för att nå balans 1998. Det krävs således att ytterligare budgetförstärkningar vidtas för att målen för budgetpolitiken skall kunna uppnås. År 1997 föreslås därför förstärkas med ca 10 miljarder kronor och 1998 med ca 12 miljarder kronor. Av detta utgör ca 6 miljarder kronor permanenta besparingar och ca 2 miljarder kronor permanenta inkomstförstärkningar. Tillsammans med ränteeffekter beräknas därmed balans nås i de offentliga finanserna 1998. Skatteavvikelser Vid sidan av de stöd som redovisas på statsbudgetens utgiftssida finns också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av olika särregler i skattelagstift-ningen som hittills inte redovisats på samlat sätt. Kostnader för olika stöd-former är inte alltid direkt jämförbara, eftersom vissa stöd är skattepliktiga medan andra är undantagna från skatteplikt. Som ett underlag för riksdagens överväganden och för den offentliga diskussionen är det angeläget att även dessa stöd redovisas. Regeringen har för första gången lämnat en redovis-ning av dessa s.k. skatteavvikelser i vårpropositionen (s. 51-52 samt bilaga 3). I propositionen redovisas dels grunderna för beräkningen av skatteavvi-kelser, dels olika beräkningsresultat. En skatteavvikelse kan antingen utgöra en skatteförmån eller en skattesank- tion. Exempel på vanliga skatteförmåner är: undantag från skatteplikt (t.ex . ingen mervärdesskatt på biografföreställningar), avdrag som minskar skatte-basen (t.ex. avdrag för konsumtionsräntor), skattereduktioner som minskar skatten (reduktion för ROT-åtgärder), reduktion i skattesatsen ( nedsättning av socialavgifter) samt uppskov med skattebetalningar (t.ex. för pensions-sparande). Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU6y) att redogörelsen inte bör föran-leda något särskilt ställningstagande från riksdagens sida. Moderata samlingspartiets och Folkpartiets företrädare i skatteutskottet ut -vecklar i en avvikande mening till yttrandet sin syn på skatteavvikelserna . Finansutskottet välkomnar redovisningen av skatteavvikelser som ett viktigt led i riksdagens arbete med att förbättra arbetsformerna för riksdagens bud -getberedning. Genom en sådan redovisning ges bättre möjlighet att kontinu- erligt pröva olika stöd på budgetens inkomstsida. Även om beräkningarna av skatteavvikelser innehåller ett element av osäkerhet, bl.a. eftersom beräk- ningarna är avhängiga av vilken jämförelsenorm som tillämpas, kommer en sådan redovisning att förbättra riksdagens beslutsunderlag. En redovisning av skatteavvikelser möjliggör en jämförelse mellan stöd på budgetens ut- giftssida och stöd på inkomstsidan. Utskottet vill särskilt fästa uppmärksamheten vid redovisningen av skatte- avvikelser fördelade på utgiftsområden (bil. 3, tab. 6). Vad utskottet kunnat inhämta under hand avser regeringen att i höstens budgetproposition för varje verksamhetsområde redovisa viktigare skatteförmåner och skattesank-tioner. Vid sidan av skatteavvikelser skall även bemyndiganden och övrig statlig verksamhet (t.ex. avgiftsfinansierad verksamhet och affärsverk) redo-visas för varje verksamhetsområde. En sådan redovisning skulle vara ett bra tillskott till riksdagens beslutsunderlag och underlätta prioriteringar mellan olika utgiftsområden och mellan olika anslag inom ett utgiftsområde.
Kommunsektorn Allmänna förutsättningar I propositionen betonas statens övergripande ansvar för att den samlade offentliga verksamheten utvecklas på ett sätt som är förenligt med kravet på samhällsekonomisk balans. Kommunsektorns storlek och betydelse för väl- färden medför att staten har ett starkt behov av att påverka sektorns utveck-ling. Särskilda krav måste samtidigt ställas på att den statliga styrningen sker med respekt för den kommunala självstyrelsen. I samband med att riksdagen under de senaste åren tagit beslut om en om- fattande sanering av de offentliga finanserna har strävan varit att i möjligaste mån värna den kommunala verksamheten. Det har dock varit nödvändigt att även kommunsektorn fått bidra till den samhällekonomiskt nödvändiga saneringen av statens budget. Regeringen pekar på att kommuner och lands-ting i hög grad har mött denna situation med olika anpassningsåtgärder i form av egna besparingar, effektiviseringar och omprioriteringar. Därigenom har kommunsektorn lämnat ett viktigt bidrag till saneringen av de offentliga finanserna, heter det. I propositionen hävdas att minskningen av konsum-tionsvolymen har kunnat ske utan några påtagliga generella kvalitetsförsäm-ringar på de centrala välfärdsområdena vård, omsorg och utbildning. Regeringen understryker betydelsen av att kommuner och landsting får långsiktigt stabila förutsättningar för att planera sin verksamhet. Det är bl.a. mot den bakgrunden som man skall se den överenskommelse om den kom- munala ekonomin som träffats mellan regeringen och Kommun- och Lands- tingsförbunden. Förbunden har därvid utfäst sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under åren 1997 och 1998. De har också åtagit sig att verka för att kommuner och landsting i möjligaste mån undvi- ker att säga upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen ar -betslöshet samt att verka för att det kommunala förnyelsearbetet drivs vidare i syfte att göra verksamheten bättre och mera kostnadseffektiv. Regeringen har å sin sida åtagit sig att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå även 1997 och 1998 och garanterat att kommunsektorn får behålla sina skatteinkomster oavsett ekonomisk utveckling . Om nya eller ändrade regler föreslås som påverkar de kommunala skatteinkomsterna eller det kommunala utgiftstrycket, utöver det redan antagna s.k. 118-miljardersprogrammet, skall en ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn göras genom en justering av statsbidragsnivån. Finansie-ringsprincipen skall gälla. Staten skall vidare avvakta med att införa ett lagstadgat balanskrav för kommunerna till år 1999 och för landstingen till år 2000. Av den redovisning som lämnas i propositionen av kommunsektorns ut-veckling under de senaste åren framgår att det finansiella sparandet åren 1992 och 1993 var kraftigt positivt från att ha varit negativt de närmast före- gående åren. Därefter blev det åter negativt år 1994. Preliminära uppgifter för år 1995 visar på ett negativt sparande på knappt 6 miljarder kronor. När det gäller sektorns ekonomiska resultat anges som sammanfattande bedöm- ning att det får anses som relativt gott år 1994. Kommunerna redovisar enligt preliminära uppgifter ett förbättrat resultat år 1995, bl.a. tack vare stora del- och slutavräkningar av kommunalskattemedel. En spridning finns dock, såväl mellan som inom delsektorerna. Enligt propositionen behöver flera kommuner och landsting förbättra sitt resultat för att få balans i ekonomin. I motion Fi78 (m) anges vissa generella utgångspunkter för omvandlingen av den kommunala sektorn. Statlig reglering av kommunal verksamhet måste enligt motionen undanröjas och begränsas till att ange ramarna för det kommunala ansvaret. Därigenom kan det lokala sjävstyret stärkas, demokra- tin vitaliseras och de mest effektiva lösningarna väljas. Om kommunerna skall ha rimliga möjligheter att bidra till balans i den offentliga ekonomin är det grundläggande att en omfattande avreglering genomförs. Avregleringen skall förenas med en politik som koncentrerar resurserna till områden som kräver gemensamma lösningar, sägs det i motionen. Däri-genom ges möjlighet att sänka det lokala skattetrycket markant och skapa utrymme för en ökad privat konsumtion. Kommunerna skall koncentrera sig på sina genuina ansvarsområden. Som exempel nämns fysisk planering, infrastruktur och myndighetsutövning vad gäller sociala frågor och frågor som rör natur- och stadsmiljö. Kommunerna skall också ansvara för att en social trygghet, när andra trygghetssystem inte förslår, kommer alla till del. Familjepolitiken bör läggas om. Som ett led i en sådan politik bör stödet till barnfamiljer inte ske genom kommunala subventioner av vissa barnom- sorgsformer utan genom skatteavdrag. Rätten till grundläggande utbildning och rätten att välja skola skall garanteras genom införandet av en nationell skolpeng. Enligt motionärerna bör vidare kommunerna avveckla sitt före-tags-ägande. Kommunalt ägda och subventionerade företag hämmar konkur- rensen och leder till en försämrad samhällsekonomi. Om kommunerna visar oförmåga att avveckla affärsverksamhet, bör lagstiftning övervägas. Moderata samlingspartiet anser att den fortsatta avregleringen av kom- munsektorn måste påskyndas, då den har förutsättningar att ge en bättre lokal politik för medborgarna samtidigt som den har positiva samhällseko- nomiska verkningar. Enligt motionärerna visar regeringens egen beskrivning av utvecklingen i kommunsektorn under föregående mandatperiod hur riktig och betydelsefull den avreglering av sektorn var som då genomfördes. Slo- pandet av huvuddelen av de specialdestinerade statsbidragen var t.ex. ett viktigt verktyg för att höja den kommunala produktiviteten under denna period. I sin beräkning av det skattefinansierade utrymmet för kommunsek- torn för de närmaste åren har partiet utgått från de effekter som en fortsatt avreglering och ökad konkurrensutsättning skapar. Enligt motion Fi80 (v) innebär regeringens ekonomiska alternativ att ca 30 000-35 000 jobb kommer att försvinna inom kommunsektorn fram till sekelskiftet. Denna utveckling är enligt Vänsterpartiet oacceptabel. Ytterliga-re neddragningar medför att servicen urholkas, särskilt för barn och äldre. Samtidigt ökar arbetslösheten och detta inte minst för kvinnorna . I motionen anförs att kommunsektorn skulle behöva ett resurstillskott motsvarande fyra procent i ökat konsumtionsutrymme för att möta de ökande behoven inom vård och omsorg till följd av bl.a. en ökad andel äldre. Vänsterpartiet anser att propositionens förslag till begränsningar av de kommunala utgifterna står i strid med principerna för den kommunala själv- styrelsen. Staten kommer i praktiken, framhåller motionärerna, att detaljreg-lera enskilda kommuners ekonomiska handlingsutrymme. Kommuner som höjer skatten kommer att bestraffas med nedskurna statsbidrag. Den kameralt inriktade budgetsaneringspolitiken bygger på EMU-krav och går före arbetet för sysselsättning och uthållig tillväxt. Regeringens politik går också ut över vård, omsorg och utbildning som är kommunsektorns huvudsakliga verk- samhetsområden. Nedskärningarna i transfereringssystemen går också i slutändan ut över den kommunala konsumtionen genom att högre socialbi- dragskostnader tränger ut viktig kommunal verksamhet. Enligt motion Fi81 (mp) har den anpassning av den kommunala verksam-heten som skett under senare år till stor del varit ofrånkomlig med de eko- nomiska förutsättningar som skapats av den ekonomiska krisen. Samtidigt som kostnaderna för kommunernas ordinarie konsumtion har minskat med knappt tio procent under åren 1992 till 1995 ökade behovet av kommunala tjänster med omkring 4 % till följd av befolkningsförändringar. Omfattande rationaliseringar har därför genomförts. Resultatet har dock ändå i många fall enligt motionärerna blivit sänkta servicenivåer och kvalitetsförsämringar. Marginalen för ytterligare kostnadsneddragningar som inte påverkar kvali-teten har minskat avsevärt. Det är mot denna bakgrund som förutsättningarna för de närmaste åren måste bedömas. Inkomsterna kommer att minska som en följd av höjningen av de avdragsgilla egenavgifterna som gröper ut skatteunderlaget. På kost- nadssidan väntas socialbidragen fortsätta att öka till följd av indragningarna i de sociala trygghetssystemen. Dessa och andra faktorer innebär att gapet mellan behov och resurser växer med nästan tre procent om året. Motionä-rerna hävdar att gapet är större för kommunernas kärnverksamheter än vad som kan överbryggas med normal produktivitetsförbättring. Miljöpartiet föreslår därför i sin motion ekonomiska lättnader för kommu- nerna som skall göra det lättare att uppnå de ekonomiska balanskraven med realistiska krav på produktivitetsförbättringar. Enligt Miljöpartiet kommer en utebliven höjning åren 1997 och 1998 av egenavgifterna, ett brutet tak i socialförsäkringarna redan år 1997 och en arbetstidsförkortning till 35 tim -mar att ge kommunsektorn förbättrade ekonomiska förutsättningar med ca 2 miljarder kronor 1997, 4,7 miljarder kronor 1998 och 7 miljarder kronor 1999 jämfört med regeringens förslag. Om hälften av detta utrymme används för att förbättra det ekonomiska resultatet kan återstoden användas för att dämpa neddragningen av konsumtionen med knappt 2 procentenheter totalt under treårsperioden. Detta skulle, säger motionärerna, leda till att ca 20 000 jobb utöver dem som tillkommer genom arbetstidsförkortningen kan räddas kvar i kommuner och landsting jämfört med regeringens förslag. Finansutskottet delar regeringens principiella grundsyn att de offentliga verksamheterna i kommuner och landsting skall prioriteras framför transfere -ringar och statlig verksamhet. Verksamheter som barnomsorg, skola, sjuk- vård och äldreomsorg måste enligt utskottet värnas och utvecklas även i tider med knappa ekonomiska resurser. Den överenskommelse om den kommunala ekonomin som har träffats mellan regeringen och de två kommunförbunden har som övergripande syfte att skapa stabila spelregler för de kommande årens verksamhet. Utskottet ser för sin del mycket positivt på uppgörelsen. Genom överenskommelsen har förutsättningar skapats att utifrån kraven på en stabilisering av de offentliga finanserna även fortsättningsvis upprätthålla en kommunal verksamhet av rimligt god kvalitet. Det är ett bra exempel på konstruktiv samverkan mellan stat och kommun för att uppnå gemensamma mål. Vad gäller det kommunala rationaliseringsarbete som beskrivs i motion Fi81 (mp) vill utskottet framhålla att det är angeläget att effektiviseringsar- betet fortsätter. Staten kan bidra till detta bl.a. genom att se över sin regel-givning gentemot kommuner och landsting och i det sammanhanget pröva om förändringar kan göras av de statliga åläggandena gentemot kommun- sektorn. Ett sådant arbete pågår också såsom framgår av propositionen. Arbetet i kommuner och landsting med olika alternativa driftsformer, t.ex. kooperativa lösningar, kan också behöva intensifieras. Utskottet kan emel- lertid inte tillstyrka de finansieringslösningar som motionärerna för fram, t.ex. när det gäller förslaget att ändra besluten om avdragsgilla egenavgifter i socialförsäkringarna. Motion Fi81 (mp) yrkande 52 avstyrks av utskottet. Utskottet kan inte ställa sig bakom de utgångspunkter för en s.k. avregle- ring av kommunsektorn som kommer till uttryck i motion Fi78 (m). Att på sikt t.ex. drastiskt förändra villkoren för barnomsorgsverksamheten kommer enligt utskottet att få oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Där- emot ställer sig utskottet som ovan anförts positivt till att ta bort onödiga statliga regler som styr kommunal verksamhet och som gör det svårare att göra lokala avvägningar. Tvärtemot vad som hävdas i motionen pågår ett avregleringsarbete i samarbete mellan regeringen och kommunförbunden. Det är enligt utskottet väsentligt med ett kontinuerligt förnyelsearbete i kommuner och landsting och att staten på olika sätt bidrar därtill. Detta är viktigt av såväl ekonomiska skäl som ur självstyrelsesynpunkt. I motsats till motionärerna gör utskottet således åtskillnad mellan avregle -ring och avveckling. I motionen ställs långtgående krav på att de kommunala bolagen skall försäljas och avvecklas. Att motionärerna inte är främmande för ingripande statliga regleringar av den kommunala verksamheten framgår av att lagstiftning enligt motionen måste tillgripas om, som det heter, kom-munerna visar oförmåga att avveckla sin affärsverksamhet. Utskottet delar inte den syn på kommunala bolag som kommer till uttryck i motion Fi78 (m). Motionens yrkanden 8 och 9 bör avslås av riksdagen. Utskottet kan i långa stycken instämma i det som anförs i motion Fi81 (v) om betydelsen ur välfärdssynpunkt av en väl utbyggd och effektiv kommu-nal verksamhet. Det är för att slå vakt om de kommunala kärnverksamheter-na som besparingar i första hand bör träffa transfereringssystemen och den statliga verksamheten. Enligt utskottets mening är den avvägning av den kommunala sektorns ekonomiska utrymme som gjorts i propositionen rimlig mot bakgrund av nuvarande statsfinansiella situation. Det är också i det sammanhanget man skall se överenskommelsen mellan regeringen och före- trädarna för Kommun- och Landstingsförbunden. Utskottet kan inte tillstyrka den kommunala expansion som förespråkas av Vänsterpartiet. I motionen uttrycks farhågor för att ytterligare arbetstillfällen med den förda politiken riskerar att gå förlorade inom den kommunala sektorn. Ut- skottet vill i sammanhanget särskilt peka på att den ingångna överenskom- melsen mellan stat och kommun innebär goda förutsättningar för att möjli- gaste mån undvika uppsägningar av fast anställd kommunal personal. Det är också utskottets övertygelse att saneringen av den offentliga ekonomin bi- drar till en samhällsekonomiskt nödvändig tillväxt av ekonomin. Detta kan i sin tur komma kommunsektorn till godo i form av ökade skatteinkomster och minskade kostnader för arbetslösheten. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi78 (m) yrkandena 8 och 9, Fi80 (v) yrkande 8 och Fi81 (mp) yrkande 52. Skatteinkomsternas och statsbidragens utveckling I propositionen anger regeringen vissa riktlinjer för utvecklingen av skat- teinkomster och statsbidrag för de närmaste åren. Riktlinjerna innebär att de generella statsbidragen till kommuner och landsting för åren 1997 och 1998 bör vara nominellt oförändrade i förhållande till 1996 års bidrag, med un-dantag för regleringar enligt finansieringsprincipen. Nya och ändrade regler, utöver vad som omfattas av 118-miljarders- programmet för sanering av de offentliga finanserna, bör därutöver under åren 1997 och 1998 regleras ekonomiskt om de påverkar kommunsektorns skatteinkomster eller det kommunala utgiftstrycket. Regeringen uttalar också att de generella statsbidragen utifrån nuvarande förutsättningar bör vara nominellt oförändrade även för år 1999. Ett slutligt förslag till statsbidragsnivå för år 1997 kommer att lämnas i höstens budgetproposition. De föreslagna generella statsbidragen till kom- muner och landsting kommer då bl.a. att innefatta en reglering till följd av ett i vårpropositionen förordat system för kompensation avseende lärarpensio-ner. Förslaget innebär att statsbidraget till kommuner skall ökas med 1 320 miljoner kronor för år 1997 och statsbidraget till landsting ökas med 80 miljoner kronor för samma år. I motion Fi78 (m) tas frågan om det nu gällande bidrags- och utjämningssy- stemet upp. Motionärerna hävdar att den omläggning som beslutades av riksdagen hösten 1995 skedde i strid med den svenska grundlagens bestäm- melser. Principen skall vara att det som tas upp i skatt lokalt för lokala upp-gifter i enlighet med regeringsformen skall gå till fullgörandet av uppgifter i den egna kommunen. Tanken bakom ett inomkommunalt system leder enligt motionärerna i förlängningen till att den kommunala beskattningsrätten slopas och ersätts med ett renodlat statligt fördelningssystem. I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär ett grundlagsenligt statsbidrags-sy-stem från den 1 januari 1997. Konstitutionsutskottet anser i sitt yttrande (KU10y) att kravet i motion Fi78 (m) bygger på den felaktiga förutsättningen att det nuvarande statsbidragssy-stemet skulle vara grundlagsstridigt. Frågan prövades grundligt i samband med införandet av det nya systemet hösten 1995. Förslaget hade utformats med ledning av konstitutionsutskottets yttrande över ett tidigare förslag våren 1995 (1994/95:KU6y). Lagrådet fann vid sin granskning av det nya förslaget att det väl anslöt till tidigare lagstiftning om kommunal skatteut-jämning och att förslaget kunde sägas ge uttryck för en konstitutionell praxis som utvecklats till utfyllnad av grundlagsregleringen. Konstitutionsutskottet konstaterar sammanfattningsvis att någon omprövning av det nuvarande statsbidragssystemet utifrån konstitutionella utgångspunkter således inte behöver ske. Finansutskottet har redan i samband med behandlingen av utgiftstaket och fördelningen på utgiftsområden tillstyrkt att statsbidragen för åren 1997 och 1998 skall vara nominellt oförändrade i förhållande till 1996 års bidrag. Utskottet ställer sig också bakom det som regeringen i propositionen anför angående ekonomiska regleringar till följd av förändringar åren 1997 och 1998 som påverkar kommunsektorns skatteinkomster och det kommunal utgiftstrycket. Såväl frågan om nivån på de generella statsbidragen som frågan om ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn ingår som delar i den överenskommelse som regeringen slutit med företrädare för Kommun- och Landstingsförbunden. Utskottet vill med anledning av vad som i motion Fi78 (m) sägs om det nuvarande bidrags- och utjämningssystemet och dess förhållande till grund- lagsbestämmelserna hänvisa till det som konstitutionsutskottet anför i ären -det. Konstitutionsutskottet framhåller att kravet i motionen bygger på den felaktiga förutsättningen att nuvarande statsbidragssystem skulle vara grundlagsstridigt. Mot bakgrund av att motionärerna tidigare fäst avgörande betydelse vid Lagrådets bedömning av dessa frågor vill finansutskottet erinra om att Lagrådet godtagit den gällande regleringen. Finansutskottet anser för sin del att systemets grundlagsenlighet är ställd utom allt tvivel. Finansut-skottet delar konstitutionsutskottets syn att någon omprövning av det nuva-rande statsbidragssystemet från konstitutionella utgångspunkter inte behövs. Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motion Fi78 (m) yrkande 10. Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 I propositionen aviseras ett kommande lagförslag som innebär att om en kommun eller ett landsting fastställer en högre skattesats för åren 1997 eller 1998 än den som gällde för år 1996 skall det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget minskas med ett belopp som motsvarar hälften av de ökade skatteinkomster som följer av skattehöjningen. Undantag från statsbidragsminskningen avses enligt vad som anges i propositionen medges för de kommuner vilkas skattekraft för år 1993 översteg garantini- vån i det statliga utjämningsbidraget, dvs. Danderyd, Lidingö och Täby. Undantag skall också göras för sådana fall då ändringen av skattesatsen görs till följd av att uppgifter fördelas om mellan kommuner och landsting. Rege-ringens förslag kommer att föreläggas riksdagen efter det att Lagrådet hörts. I motion Fi81 (mp) avvisas tankarna på sanktioner mot de kommuner och landsting som höjer sin skatt åren 1997 eller 1998 av såväl principiella som ekonomiska skäl. Förslaget innebär i praktiken ett allvarligt ingrepp i det kommunala självbestämmandet. Sådana ingrepp bör bara ses som en yttersta nödfallsåtgärd om det föreligger reella hot för att kommunerna genom okon-trollerade skattehöjningar riskerar att allvarligt skada den totala samhälls-ekonomin. Alla kommun- och landstingspolitiker är enligt motionärerna väl medvetna om det pressade ekonomiska läget för kommuninnevånarna och kommer därför i det längsta att undvika skattehöjningar. Eventuella höjningar kom-mer under alla förhållanden att bli mycket små, särskilt om de lättnader för kommunsektorn som Miljöpartiet föreslagit genomförs. Detta är ett pris som får accepteras, sägs det, för att bevara kommunernas självbestämmande och ge ett nödvändigt andrum till de allra hårdast utsatta kommunerna och landstingen. Även Vänsterpartiet ställer sig i sin motion Fi80 avvisande till tankarna på att bestraffa enskilda kommuner som höjer skatten med nedskurna statsbi- drag, dock utan att något särskilt yrkande framställs. Enligt motion Fi78 ( m) liknar regeringens kommande förslag till spärr mot kommunala skattehöj- ningar den modell som Moderata samlingspartiet tidigare föreslagit. Detta noteras med tillfredsställelse, även om åtgärderna sker med ett par års onödig fördröjning. Konstitutionsutskottet noterar i sitt yttrande (KU10y) att regeringen informe-rat riksdagen om kommande lagförslag med åtgärder mot kommuner och landsting som höjer skatten och att invändningar motionsvis har framförts mot det aviserade förslaget. Konstitutionsutskottet finner för sin del inte anledning att ta ställning till dessa förslag innan ett utformat lagförslag före-ligger. Finansutskottet anser det vara av stor vikt att kommunalskatterna inte höjs och att åtgärder vidtas för att motverka detta. Utskottet noterar därför med stor tillfredsställelse att de två kommunförbunden i den överenskommelse som träffats med regeringen utfäst sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting inför åren 1997 och 1998. Utskottet anser i likhet med konstitutionsutskottet att det inte nu finns skäl att ta ställning till det i propositionen aviserade lagförslaget med åtgärder mot de kommuner och landsting som höjer skatten åren 1997 eller 1998. Utskottet avstyrker därför motion Fi81 (mp) yrkande 51. Regeländringar vid beräkning av preliminära kommunalskatte-medel I propositionen föreslås att de uppräkningsfaktorer som ligger till grund för beräkningen av preliminära kommunalskattemedel skall fastställas senast i september månad året före det år då de preliminära kommunalskattemedlen utbetalas. Med kommunalskattemedel avses i detta sammanhang även lands- tingsskattemedel. SCB skall senast den 1 oktober lämna uppgifter till varje kommun och landsting om preliminära utjämningsbidrag och utjämningsav- gifter för det kommande året. Enligt nuvarande regler fastställs uppräkningsfaktorerna för nästkomman-de år senast den 20 december och de preliminära senast den 15 augusti. Med de föreslagna förändringarna kommer det inte längre att finnas något behov av att beräkna preliminära uppräkningsfaktorer. Det slutliga taxeringsutfallet skall även i fortsättningen ligga till grund för de definitiva beräkningarna av statsbidrag samt för beräkningarna av preliminära kommunalskattemedel för nästkommande år. Förslagen innebär ändringar i lagen (1965:269) med särskilda bestämmel-ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m., lagen (1995:1515 ) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting. Regelföränd-ringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996. Förslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet. Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag om en tidigareläggning av fastställandetidpunkten för uppräkningsfaktorerna med hänsyn till att kom-muner och landsting därigenom ges stabilare budgetförutsättningar. Kommunal ekonomi i balans I propositionen anmäler regeringen ett kommande förslag om att i kommu- nallagen (1990:900) införa ett krav på att de kommunala budgetarna varje år skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Överstiger kostna -derna intäkterna för räkenskapsåret bör detta regleras under de närmaste två åren efter det att underskottet uppkom. Den ekonomiska belastningen till följd av de kommunala avtalspensionerna bör omfattas av balanskravet, och då enligt den så kallade blandade modellen. Med denna modell skall kom- muner och landsting i resultaträkningen beakta dels kostnaderna för sådana pensionsförmåner som intjänats efter en bestämd tidpunkt, dels utbetalningar för förmåner som har intjänats före denna tidpunkt. Enligt propositionen bör balanskravet införas fr.o.m. år 1999 för kommuner- na och fr.o.m. år 2000 för landstingen. I samband med att förslaget till lagre-glering av balanskravet föreläggs riksdagen under hösten 1996 avser rege-ringen även att presentera ett förslag till en kommunal redovisningslag lik-som ett nytt oberoende organ med uppgift att utveckla god redovisningssed inom kommunsektorn. Enligt motion Fi78 (m) är det av regeringen aviserade balanskravet en tydlig förbättring av dagens regler. Tidigare har sagts att detta krav skulle införas redan fr.o.m. år 1997. Det finns enligt motionärerna ingen anledning att skjuta på ikraftträdandet. Det kan uppfattas som om regeringen ställer lägre krav på budgetdisciplin för kommunsektorn än för staten och socialförsäk-ringssektorn. En fördröjning kan innebära att nödvändiga och riktiga struk-turförändringar i den kommunala verksamheten kan komma att fördröjas och/eller att den kommunala ekonomin försämras med obalans i de offentli-ga finanserna som följd. Konstitutionsutskottet noterar i sitt yttrande (KU10y) att regeringen informe-rat riksdagen om ett kommande lagförslag om skärpta krav på balanserade kommunala budgetar och att vissa invändningar motionsvägen förts fram. Konstitutionsutskottet har för sin del inte funnit anledning att ta ställning i frågan innan ett utformat lagförslag föreligger. Finansutskottet vill hänvisa till vad utskottet tidigare anfört om utgiftstak för den offentliga sektorn och behovet att få kontroll över den offentliga utgifts-utvecklingen. Det är i det sammanhanget som kravet på balans i de kommu-nala budgetarna skall ses. Utskottet konstaterar att regeringens förord för att balanskravet skall gälla fr.o.m. år 1999 för kommunerna och fr.o.m. år 2000 för landstingen bygger på den träffade överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden om den komunala ekonomin. Utskottet delar rege-ringens bedömning att det är angeläget att ge alla kommuner och landsting en rimlig tid för att anpassa sig till de nya kraven. I likhet med konstitutions-utskottet avvaktar finansutskottet med att ta ställning i lagstiftningsfrågan till dess ett konkret förslag har presenterats för riksdagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi78 (m) yrkande 11. Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna år 1997 I propositionen föreslås att de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1997 skall minskas med 1,7 % med avseende på ändring-ar som har påverkat det kommunala skatteunderlaget. Därutöver skall skattemedelsfordran minskas med 4 % som ersättning till staten för admi- nistrationen av församlingsskatten. De föreslagna förändringarna skall enligt propositionen regleras i en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997. Förslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet. Finansutskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997. Reglering av kompensation för avtalspensioner till lärare m.fl. I propositionen begär regeringen riksdagens godkännande av ett nytt system för att kompensera kommuner och landsting för pensioner och andra trygg- hetsförmåner till lärare, skolledare och syokonsulenter. Den nuvarande pro- visoriska regleringen som gällt fr.o.m. år 1991 förlängs till att gälla till ut-gången av år 1996. Fr.o.m. år 1997 skall motsvarande kompensation scha-bloniseras och inkluderas i de generella statsbidragen. Fr.o.m. år 1997 ökas således det generella statsbidraget till kommunerna med 1 320 miljoner kronor och ökar under perioden fram till år 2005 successivt till 2 570 miljo-ner kronor då man nått den beräknade långsiktiga utgiftsnivån. Det generella statsbidraget till landstingen ökas fr.o.m. år 1997 med 80 miljoner kronor årligen. Finansutskottet noterar att förslaget bygger på en överenskommelse med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Det är enligt utskottet tillfredsställande att statens ersättning för lärarpensioner m.m. nu skall beta-las inom ramen för det generella bidragssystemet och att kommuner och landsting därmed får ta det fulla arbetsgivaransvaret för de aktuella grupper-na. Utskottet tillstyrker således förslaget i propositionen. Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. I vårpropositionen (s. 144-170) redovisas de ytterligare föränd -ringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas. I detta betänkande behandlas därutöver även förslag på Utbildningsdepartementets område som regeringen lade i proposition 105 och som riksdagen ännu inte behandlat. Regeringen har tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1).
Tabell 8 Budgetändringar 1995/96, statsutgifterna 1 000-tal kronor Utgiftsanslag Statsbudgeten 940 010 749 Tilläggsbudget (FiU8) + 40 603 000 Proposition 105 +2 099 237 Vårpropositionen -1 300 676 Övriga propositioner (prop. 106 och 128) + 29 000
Tabell 9 Budgetändringar 1995/96, statsinkomsterna 1 000-tal kronor Inkomster Statsbudgeten 723 053 268 Tilläggsbudget (FiU8) + 40 245 000 Tabellerna 8 och 9 visar de förändringar som regeringen hittills har föreslagit för statsutgifterna och statsinkomsterna under innevarande budgetår. De under hösten beslutade utgifterna för innevarande budgetår uppgick till ca 40,6 miljarder kronor, medan inkomstförstärkningen stannade vid ca 40,2 miljarder kronor (se bet. 1995/96:FiU8). Av dessa förändringar hänför sig huvuddelen till proposition 64 om generellt statsbidrag och utjämningsbi- drag till kommuner och landsting. Nettobelastningen beräknades i proposi- tionen bli 358 miljoner kronor. I proposition 105 om förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för bud -getåret 1995/96 föreslogs ytterligare anslag med ca 2 miljarder kronor. Hu -vuddelen av dessa medel, drygt 1,6 miljarder kronor, avsåg tillfälliga ar- betsmarknadspolitiska medel inom utbildningsområdet för läsåret 1996/97. I denna proposition föreslogs inga ändringar beträffande statsbudgetens in- komster. Det förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 som presenteras i vårpropositionen innebär en nettoökning på omkring 2 miljarder kronor. Finansieringen sker i huvudsak inom respektive departementsområde med undantag för de utbildningssatsningar som föreslås. Dessa finansieras genom vissa regelförändringar inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhets- område. Totalt föreslås i vårpropositionen på tilläggsbudget till statsbudgeten ut- giftsökningar på omkring 2,0 miljarder kronor och utgiftsminskningar på ca 3,3 miljarder kronor. Regeringens förslag innebär således att budgeten för innevarande år minskas med omkring 1,3 miljarder kronor. Sammantaget har ändringar på tilläggsbudget under innevarande budgetår inneburit en nettobelastning om ca 1,2 miljarder kronor. För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna anser finansutskot-tet, i likhet med vad regeringen tidigare uttalat, att det är en viktig princip att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar. De principer som gäller för den nya budgetberedningen i riksdagen, med krav på priorite-ringar, är även tillämpliga på beredningen av förslag till tilläggsbudget. Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Anslagen Försvarsmakten (A 1), Statens försvarshistoriska museer (G 1) och Flygtekniska försöksanstalten (G 6) I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens verk- samhet uppfört ett ramanslag på 59 260 534 000 kr. I propositionen (s. 147-148) erinrar regeringen om att den i samband med övergången från tidigare budgetårsindelning till kalenderbudgetår överförde 3 288 094 000 kr från budgetåret 1997 till det med ett halvår förlängda bud -getåret 1995/96. Skälet till detta var att möta det över året ojämnt fördelade behovet av betalningsmedel. Medelsbehovet är normalt större under hösten än under våren. Regeringen anmäler nu att medelsbehovet för budgetåret 1995/96 förändrats på grund av bl.a. leveransförseningar. De till budgetåret 1995/96 nyss nämnda budgeterade medlen - 3 288 094 000 kr - föreslås i stället budgeteras till budgetåret 1997. Anslaget A 1 Försvarsmakten mins-kas med motsvarande belopp innevarande budgetår. Som framgår i det föl-jande föreslår regeringen att anslaget skall minska med ytterligare 7 000 000 kr innevarande budgetår för att finansiera resursförstärkningar inom För-svarsdepartementets verksamhetsområde. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Statens försvarshistoris -ka museers verksamhet uppfört ett ramanslag på 68 201 000 kr. Regeringen föreslår att detta anslag tillförs 2 000 000 kr på tilläggsbudget för att täcka ökade kapitalkostnader som uppstått efter ombyggnader i de försvarshistoriska museerna och därmed sammanhängande investeringar i basutställningar. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Flygtekniska försöksan- staltens verksamhet uppfört ett ramanslag på 30 244 000 kr. Regeringen anmäler behov av ytterligare investeringar i Flygtekniska för- söksanstaltens vindtunnlar under innevarande budgetår. Eftersom det inte är möjligt att inom den tilldelade anslagsramen finansiera de ökade kapital- kostnaderna föreslår regeringen att anslaget på tilläggsbudget tillförs 5 000 000 kr. Regeringen förordar att nämnda utgiftsökningar under anslagen G 1 Sta-tens försvarshistoriska museer och G 6 Flygtekniska försöksanstalten finan- sieras genom att anslaget till Försvarsmakten minskas med motsvarande belopp. Totalt föreslås därmed att anslaget A 1 Försvarsmakten för inneva- rande budgetår minskas med 3 295 094 000 kr. Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi81 att med hänsyn till det statsfi-nansiella läget är ytterligare 2 miljoner kronor till Statens försvarshistoriska museer och ytterligare 5 miljoner kronor till Flygtekniska försöksanstalten inte försvarbara utgiftsökningar. I motionen yrkas avslag på regeringens förslag (yrkande 39 respektive yrkande 40). Försvarsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (FöU6y) regeringens förslag på tilläggsbudget inom Försvarsdepartementets område. Försvarsutskottet yttrar sig inte över motionen. Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att på tilläggsbudget minska anslaget till Försvarsmakten. Genom minskningen skapas ett utrymme för att finansiera vissa utgiftsök- ningar på tilläggsbudget. Utskottet tillstyrker att medel anvisas till Statens försvarshistoriska museer enligt förslaget i propositionen. Motion Fi81 (mp) yrkande 39 avstyrks. Vidare tillstyrks regeringens förslag att anvisa medel på tilläggsbudget till Flygtekniska försöksanstalten. Därmed avstyrks motion Fi81 (mp) yrkande 40. Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. (B 2) - Läkemedelsförmånen I propositionen (s. 149-150) föreslås att egenkostnadstaket i högkostnads- skyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1996 från lägst 1 800 kr till lägst 2 500 kr. Sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen har ökat mycket snabbt under senare år. Av denna anledning genomfördes förra året en kraf-tig höjning av egenavgifterna för prisnedsatta läkemedel. Av propositionen framgår att åtgärden inte fick avsedd besparingseffekt beroende på att hög- kostnadsskyddet har en kostnadsdrivande effekt, eftersom de som når denna gräns inte behöver betala för prisnedsatta läkemedel. Detta medför även negativa kostnadseffekter för sjukvårdshuvudmännen i form av fler avgifts- fria besök i den öppna vården. Det är därför enligt regeringens bedömning motiverat att vidta åtgärder för att motverka kostnadsutvecklingen. I avvaktan på den planerade ändringen av förmånssystemet nästa år anser regeringen att detta bäst uppnås om hög- kostnadsskyddet höjs till 2 500 kr för en 12-månadersperiod. Höjningen, som kräver en lagändring, beräknas minska försäkringens kostnader med 370 miljoner kronor per år. Höjningen väntas också leda till att sjukvårdshuvudmännens inkomster från patientavgifter ökar med ca 250 miljoner kronor på helårsbasis. För innevarande budgetår beräknas förslaget minska belastningen på anslaget med 185 miljoner kronor, motsvarande halva årseffekten. I propositionen lägger regeringen fram ett förslag till ändring i lagen ( 1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Regeringens lag- förslag återges i bilaga 1. Den föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet avvisas av fem partier. I motion Fi88 av Gullan Lindblad m.fl. begär Moderata samlingspartiet att förslaget avslås (yrkande 1). Motionärerna föreslår i stället att höjningen den 1 juli 1996 begränsas till 1 900 kr (yrkande 2). Partiet kan därefter tänka sig att högkostnadsskyddet höjs med 100 kr/år till nivån 2 100 kr. I motion Fi79 föreslår Folkpartiet liberalerna att höjningen begränsas till 2 000 kr och att taket delas upp i två separata högkostnadsskydd i enlighet med vad kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation ( HSU 2000) föreslagit i ett delbetänkande (SOU 1995:122). Den övre grän-sen i bägge systemen skall enligt motionärerna vara 1 000 kr per person och år (yrkande 13). Samma förslag framför Folkpartiet liberalerna också i motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. I denna motion begärs också att man utreder idén om ett totalt högkostnadsskydd som även inkluderar andra kostnader än de för läkemedel och läkarbesök (yrkande 3). Även Vänsterpartiet begär i motion Fi80 avslag på den föreslagna höj-ningen (yrkande 12). I motion Fi81 avvisas förslaget också av Miljöpartiet de gröna (yrkande 32) . Detsamma gör Kristdemokraterna i motion Fi82 (yrkande 2). Socialutskottet noterar i sitt yttrande (SoU7y) att regeringen har för avsikt att till hösten lägga fram förslag om ett nytt subventionssystem för läkemedels-förmåner vilket är avsett att träda i kraft den 1 januari 1997. Förslaget kom-mer att grundas på det delbetänkande som HSU 2000 har lagt fram. Mot denna bakgrund anser socialutskottet att det nu vore bättre att välja ett annat sätt att spara motsvarande belopp än att höja högkostnadsskyddet till 2 500 kr per år. T.ex. kan vissa principer från HSU :s förslag tillämpas, vilket enligt socialutskottets mening skulle innebära en större rättvisa i besparingen. En sådan lösning medför därtill en bättre kontinuitet i läkemedelsförmånen sett utifrån den enskildes situation, anser socialutskottet. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljö- partiet de gröna samt Kristdemokraterna har i avvikande meningar var för sig redovisat en annan uppfattning. Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU5y) om att sjukförsäk-ringens kostnader för läkemedelsförmånen har ökat i allt snabbare takt under senare år. Orsakerna härtill är flera. Bl.a. har nya och dyrare läkemedel ersatt äldre och billigare. Detta kan, påpekar socialförsäkringsutskottet, också ha positiva effekter eftersom bättre läkemedel kan ge ökad livskvalitet och kortare sjukskrivningstider, vilket också innebär en samhällsekonomisk vinst. En annan orsak kan vara att förmånssystemets konstruktion i sig är kostnadsdrivande. Den 1 juli 1995 höjdes egenavgifterna i läkemedelsför-månen kraftigt, men enligt vad socialförsäkringsutskottet erfarit gav denna åtgärd i praktiken nästan ingen besparing. Det berodde bl.a. på att läkemedel hamstrades kraftigt innan ändringen trädde i kraft, men också på att de höjda egenavgifterna medförde att allt fler uppnådde högkostnadsskyddet. Av Riksförsäkringsverkets statistik för oktober 1995 framgår att försäkringens kostnader för läkemedel uttagna med frikort ökat med 30 % på ett år. Enligt socialförsäkringsutskottets mening tyder detta på att det fordras en relativt stor höjning av högkostnadsskyddet om man vill uppnå ytterligare bespa-ringar redan i år. Socialförsäkringsutskottet erinrar om att regeringen har för avsikt att redan i höst lägga fram förslag om ändrade läkemedelsförmåner. Socialförsäk -ringsutskottet hänvisar också till vad socialutskottet framhållit i frågan . Socialförsäkringsutskottet har mot denna bakgrund sökt efter en alternativ lösning som ger motsvarande besparing. För att få en bättre fördelningspolitisk prägel på besparingen om 185 mil- joner kronor föreslår socialförsäkringsutskottet att egenavgifterna för läke-medel höjs från nuvarande 160 kr till 170 kr för det först inköpta läkemedlet och från nuvarande 60 kr till 70 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt läkemedel. Därmed kan höjningen av högkostnadsskyddet begränsas och nivån på detta bestämmas till 2 200 kr per år. De i detta sammanhang återgivna motionerna avstyrks av socialförsäk- ringsutskottet i den mån de inte tillgodoses med vad utskottet föreslagit. Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna har var för sig redo- visat en annan uppfattning än utskottsmajoriteten i denna fråga, medan Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har fogat en gemensam avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande. Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till preliminärt beräknade nivåer för de olika utgiftsområdena. På förslag av socialutskottet har fi-nansutskottet därvid ställt sig bakom de ramnivåer som regeringen prelimi-närt ansett bör gälla under de närmaste tre åren för utgiftsområde 9 Hälso-vård, sjukvård och social omvårdnad. Regeringens ramförslag förutsätter bl.a. att den föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet genomförs, vilket väntas leda till att försäkringens kostnader begränsas med 370 miljoner kronor per år. För innevarande budgetår leder detta till att belastningen på anslaget väntas minska med 185 miljoner kronor. Socialförsäkringsutskottet förordar nu att höjningen av högkostnadsskyd-det begränsas till 400 kr, dvs. till ett 300 kr lägre belopp än vad regeringen föreslagit. Å andra sidan föreslår socialförsäkringsutskottet även att egenav-giften för varje inköpt läkemedel höjs med 10 kr. En mindre del av höjning-en av högkostnadsskyddet skall alltså ersättas av en höjning av egenavgiften för läkemedel på samma sätt som genomfördes för ett år sedan, då bespa-ringseffekten i praktiken uteblev trots att egenavgiften för varje inköpt läke-medel höjdes med 25 kr. Den nu mer begränsade höjningen av styckeavgiften skapar emellertid, enligt finansutskottets bedömning, inte samma incitament till hamstring som för ett år sedan. Dessutom kommer denna gång även nivån på högkostnads-skyddet att höjas, vilket likaledes talar för ett bättre genomslag. Osäkerheten om de beteende-effekter som förändringen kortsiktigt kan ge upphov till är emellertid betydande. Finansutskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen för att bilda sig en uppfattning om vilket genomslag som höjningen av egenavgifter får. Skulle det därvid visa sig att besparingen inte når den omfattning som behövs, kan detta beaktas vid utformningen av det förslag till nytt subven- tionssystem för läkemedelsförmåner som regeringen har aviserat att den skall lägga fram kommande höst. Mot denna bakgrund tillstyrker finansutskottet den av socialförsäkringsut- skottet föreslagna höjningen. Finansutskottets förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begräns- ning av läkemedelskostnader, m.m. framgår av bilaga 2. Vad beträffar de i sammanhanget aktuella motionerna har finansutskottet ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet. Även finansutskottet avstyrker således motionerna Fi79 (fp) yrkande 13, Fi80 (v) yrkande 12, Fi81 (mp) yrkande 32, Fi82 (kds) yrkande 2, Fi88 (m) yrkandena 1 och 2 och Fi97 (fp) yrkande 3. Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäkringen I propositionen (s. 150) anmäler regeringen att en reviderad tandvårdstaxa kommer att införas den 1 oktober 1996. Då slopas också ersättningen från försäkringen för ädla metaller i tandtekniska arbeten. Regeringen avser dessutom att tillsätta en arbetsgrupp som skall ges i uppgift att utarbeta ett förslag till ny tandvårdsförsäkring, vilken fr.o.m . 1998 endast skall ge ekonomiskt stöd till vissa s.k. särskilda patientgrupper i samhället. Den i höst förestående ändringen av tandvårdstaxan kommer i princip att utgå från det förslag som regeringen tidigare redovisat i proposition 1995/ 96:119, vilken återkallades då den inte bedömdes få tillräckligt stöd i riksdagen. Den nuvarande förteckningen över behandlingsåtgärder kommer att ändras. Alla tjänster, inklusive tandtekniskt arbete och allt material som är hänförligt till en viss behandlingsåtgärd, kommer därvid att samlas under en åtgärdsrubrik med ett arvode. Självrisken på 700 kr behålls och ersätt-ningen från försäkringen skall täcka 35 % av behandlingskostnaden upp t.o.m. 13 500 kr då ett särskilt högkostnadsskydd inträder med 70- procentig ersättning. Den 1 oktober 1996 kommer också ersättningen för ädla metaller i tand- tekniska arbeten att avskaffas. Ändringarna väntas minska belastningen på försäkringen med 350 miljo-ner kronor per år. För innevarande budgetår uppges detta motsvara en bespa-ring på 88 miljoner kronor. I motion Fi88 av Gullan Lindblad m.fl. avvisar Moderata samlingspartiet regeringens förslag (yrkande 3). Motionärerna förordar i stället att man inför en annan typ av tandvårdsförsäkring (yrkande 4), i vilken ett högkostnads-skydd träder in då behandlingskostnaden överstiger 3 000 kr. Upp till detta belopp skall dessutom råda fri prissättning, och över denna nivå skall en åtgärdstaxa tillämpas, vilken omfattas av högkostnadsskyddet och fastställs av Riksförsäkringsverket. Taxan skall inkludera tandvårdstekniska produk-ter. Motionärerna begär också att tandvårdslagen ändras så att barn och ung-domar garanteras fri tandvård i både privat och offentlig regi (yrkande 5). I motion Fi97 av Barbro Westerholm m.fl. avvisar Folkpartiet liberalerna den föreslagna nivån på högkostnadsskyddet som man anser vara alltför hög. Motionärerna föreslår i stället att självrisken höjs till 1 000 kr, och de kan även tänka sig andra ersättningsnivåer i försäkringen för behandlingskostna-der upp till högkostnadsskyddet (yrkande 9). Vänsterpartiet motsätter sig i motion Fi80 de aviserade besparingarna i tandvårdsförsäkringen. Motionärerna anser att regeringen bör sammankalla en parlamentarisk grupp som skall utarbeta förslag till solidarisk fördelning av resurserna inom tandvårdsförsäkringen (yrkande 13). Även Kristdemokraterna avvisar i motion Fi82 den föreslagna ändringen av tandvårdstaxan, vilken sägs ha en felaktig inriktning (yrkande 3). Motio- närerna accepterar dock besparingen på 88 miljoner kronor och begär att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett nytt förslag som utgår från att högkostnadsskyddet behålls på dagens nivå (yrkande 4). Besparingsmålet kan nås genom en annan utformning av taxan, t.ex. genom införande av en något högre självrisk. Förslaget att avskaffa ersättningen för ädla metaller godtas av motionärerna. Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU5y) att de förändringar som regeringen avser att göra i tandvårdstaxan kommer att förenkla taxan och begränsa dess nackdelar. De föreslagna ersättningsnivåerna innebär också att flertalet patienter kommer att få en billigare tandvård. Socialför-säkringsutskottet har således inget att erinra mot vad regeringen anfört om en ändring i tandvårdstaxan. De i sammanhanget aktuella motionsyrkandena avstyrks av socialförsäkringsutskottet. Även det moderata motionsyrkandet om fri tandvård både i privat och i offentlig regi för barn och ungdomar avstyrks av socialförsäkringsutskottet . Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har var för sig redovisat avvikande meningar i frågan om ny tandvårdstaxa. I frågan om barn- och ungdomstandvården har Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna avgivit en ge- mensam avvikande mening. Finansutskottet gör samma bedömning som socialförsäkringsutskottet och har således inget att erinra mot vad regeringen redovisat om arbetet med en ny tandvårdstaxa. Med hänsyn härtill avstyrker finansutskottet motionerna Fi80 (v) yrkande 13 , Fi82 (kds) yrkandena 3 och 4, Fi88 (m) yrkandena 3 och 4 samt Fi97 (fp) yrkande 9. Finansutskottet avstyrker även motion Fi88 (m) yrkande 5 beträffande barn- och ungdomstandvård i privat och offentlig regi. Anslagen Riksförsäkringsverket (F 1) och Allmänna försäkringskassor (F 2) Av propositionen (s. 151-153) framgår att Riksförsäkringsverket sedan något år tillbaka bedriver ett omfattande utvecklingsarbete med anknytning till den förestående omläggningen av pensionssystemet. Med hänsyn till att utvecklingsarbetet beräknas ha ett betydande värde för verksamheten under lång tid framöver har regeringen ansett att låneramen i Riksgäldskontoret kan disponeras för att finansiera denna insats. Regeringen har därför tidigare beslutat att 130 miljoner kronor skall få lånas för detta ändamål. Regeringen kommer emellertid nu att utöka låneramen med ytterligare 88 miljoner kro-nor. De räntekostnader som skall betalas för dessa lån beräknas under inne-varande budgetår uppgå till 13 miljoner kronor. Detta belopp behöver därför tillföras Riksförsäkringsverkets anslag. Med hänsyn till det stora allmänintresse som frågan har är informationen om det reformerade pensionssystemet av stor vikt. Informationsbehovet omfattar såväl generell information genom Riksförsäkringsverkets försorg som mer riktad information via försäkringskassorna. Regeringen beräknar att medelsbehovet för generella informationsinsatser under innevarande budget- år uppgår till 10 miljoner kronor, varav en viss del bör ställas till regeringens disposition. För försäkringskassorna beräknas ett ytterligare medelsbehov om 5 miljoner kronor. Nästa år kommer nya regler för bostadsbidrag att börja gälla. Inför över- gången behöver nya ADB-system utvecklas, administrativa rutiner byggas upp och personal utbildas. För detta ändamål behöver Riksförsäkringsverket tillföras ytterligare 15 miljoner kronor och försäkringskassorna ytterligare 25 miljoner kronor. Regeringen föreslår mot bakgrund härav att ytterligare (13+10+15=) 38 miljoner kronor anvisas till Riksförsäkringsverket och att ytterligare (5+ 25=) 30 miljoner kronor tillförs ramanslaget Allmänna försäkringskassor på tilläggsbudget för innevarande budgetår. I motion Fi81 avvisar Miljöpartiet de gröna regeringens förslag i den del det avser medel till Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkringskassor för förberedelser för genomförandet av det nya pensionssystemet. Motionärerna godtar inte det nya ålderspensionssystemet och anser därför att några medel för information inte heller bör anslås (yrkande 41). Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag och avstyrker motionen. Miljöpartiet de gröna har redovisat en avvikande mening i denna fråga. Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning och föreslår att ytterligare 38 miljoner kronor anvisas till Riksförsäkringsverket och ytterligare 30 miljoner kronor till Allmänna försäkringskassorna på tilläggs-budget för budgetåret 1995/96. Motion Fi81 (mp) yrkande 41 avstyrks av utskottet. Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Regeringen lade i januari 1996 fram proposition 105 med förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 för riksdagen som hänvisade propositionen i dess helhet till finansutskottet. Förslagen under avsnitt 6. Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) i vad avser littera A. Skolväsendet, C. Universitet och högskolor m.m. samt D. Nationella och internationella forskningsresurser överlämnades av finansutskottet till ut-bildningsutskottet för beredning. Vid tidpunkten för behandlingen av denna proposition i utbildningsutskottet hade regeringen aviserat ytterligare förslag i den ekonomiska vårpropositionen beträffande två av anslagen i proposition 105, vilket föranledde utbildningsutskottet att uppskjuta behandlingen av nämnda proposition i dessa delar till senare under våren (jfr bet. 1995/96:UbU7 s. 2). Behandlingen av de motionsyrkanden som rörde sam-ma regeringsförslag uppsköts också. Det gäller motionerna Ub7 (m) yrkan-dena 1, 2 och 4, Ub8 (m ), Ub9 (fp) yrkandena 1, 2, 4, 5, 6 och 11, Ub10 (kds) yrkandena 2, 4 och 5 , Ub11 (m), Jo16 (mp) yrkande 2 samt Kr6 (v) yrkande 2. De således uppskjutna förslagen när det gäller dels det kommunala skolvä- sendet, dels grundläggande högskoleutbildning var i proposition 105 åtföljda av förslag under littera E. Studiestöd, anslagen Studiehjälp m.m., Studieme-del m.m. samt Vuxenstudiestöd m.m. vilka av finansutskottet överlämnades till socialförsäkringsutskottet för beredning. Socialförsäkringsutskottet fatta-de motsvarande beslut som utbildningsutskottet - att uppskjuta behandlingen - samt överlämnade propositionen i dessa delar jämte därtill anslutande motionsyrkanden (Ub7 ( m) yrkandena 5 och 6, Ub9 (fp) yrkande 3 och Ub10 (kds) yrkande 3) till utbildningsutskottet. Utbildningsutskottet överlämnade sedan i anslutning till behandlingen av förslagen i vårpropositionen samtliga nu nämnda delar av proposition 105 samt de angivna motionsyrkandena till finansutskottet. På motsvarande sätt har kulturutskottet till finansutskottet överlämnat pro -position 1995/96:105 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för bud-getåret 1995/96 såvitt avser B. Folkbildning, B 1. Bidrag till folkbildningen jämte motionerna Kr1-Kr5, Kr6 yrkandena 1 och 3, Ub7 yrkande 3, Ub9 yrkandena 7-10 och Ub10 yrkande 1. Finansutskottet kommer i det följande att behandla de från utbildningsut- skottet och kulturutskottet överlämnade ärendena tillsammans med förslagen i vårpropositionen på Utbildningsdepartementets område jämte relaterade motionsyrkanden. Kvalificerad yrkesutbildning I motion Ub9, väckt med anledning av proposition 105, föreslår Margitta Edgren m.fl. (fp) att man bör avvakta med att ta ställning till de i propositio-nen begärda 1 700 platserna för försöksverksamhet av kvalificerad efter-gymnasial utbildning till dess de utredningar som arbetar med frågan har presenterat sina resultat (yrkande 11). I sitt yttrande erinrar utbildningsutskottet (UbU6y) om att riksdagen med anledning av propositionen om kvalificerad yrkesutbildning på eftergymna- sial nivå (prop. 1995/96:145, bet. UbU8, rskr. 224) den 8 maj 1996 har be- slutat bifalla regeringens förslag. Utskottet anser mot den bakgrunden att finansutskottet bör avstyrka motionen. Folkpartiets representant i utskottet tillstyrker i en avvikande mening mo- tionen. Finansutskottet har ingen annan mening än utbildningsutskottet. Utskottet avstyrker därför motion Ub9 (fp) yrkande 11. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. ( A 9) I proposition 105 föreslår regeringen medel för extra statsbidrag till kommu-nerna avseende sysselsättningsskapande åtgärder inom gymnasial vuxenut-bildning, inkl. s.k. basår, samt försöksverksamhet med kvalificerad efter-gymnasial yrkesutbildning under höstterminen 1996. Medel för motsvarande åtgärder inom gymnasial vuxenutbildning under höstterminen 1995 och vårterminen 1996 har anvisats i statsbudgeten för budgetåret 1995/96 efter förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr. 256). Efter förslag i sistnämnda proposition anvisades även medel för åtgär-der inom gymnasieskolan (det s.k. tredje året). Förslaget i proposition 105 avser medel motsvarande 35 300 platser i komvux , varav 3 300 är avdelade för yrkesutbildning inom komvux och 4 000 för s.k . basår. Dessutom föreslås medel för en försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning, omfattande 1 700 platser höst-terminen 1996 . Några medel för extra åtgärder inom gymnasieskolan före-slås inte. Det förra året införda stipendiet på 10 000 kr för fullgjorda studier på basåret inom komvux (jfr prop. 1995/96:100 bil. 9 s. 56) föreslår rege- ringen skall bibehållas. Regeringens förslag är att 511 905 000 kr anvisas på tilläggsbudget till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolvä-sendet m.m. I den ekonomiska vårpropositionen lägger regeringen fram ytterligare för- slag om medel under detta anslag för verksamhet under höstterminen 1996, nämligen för ytterligare 25 000 platser i komvux. Tillsammans med de i proposition 105 framlagda förslagen skulle därmed de extra åtgärderna under höstterminen 1996 omfatta 56 300 platser i komvux, 4 000 platser i basår och 1 700 platser i kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Regeringen har i vårpropositionen ändrat kostnadsberäkningen för platser-na i komvux (exkl. basår). I stället för ett högre belopp för yrkesutbildning och ett lägre för annan gymnasial vuxenutbildning beräknar regeringen nu samma genomsnittsbelopp för alla platser i gymnasial vuxenutbildning. Regeringens förslag i denna proposition är att 393 750 000 kr anvisas på tilläggsbudget till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolvä- sendet m.m. Sammanlagt uppgår således regeringens förslag till medel på tilläggsbud-get under detta anslag till (511 905 000 + 393 750 000 =) 905 655 000 kr. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen med förslag om medel för vårterminen 1997. I motion Ub7 av Beatrice Ask m.fl. (m) yrkas avslag på regeringens förslag i proposition 105 om medel under förevarande anslag (yrkande 1). Motionä- rerna föreslår i samma yrkande att 140 000 000 kr anvisas under ett nytt anslag under littera A Skolväsendet, avseende 4 000 platser inom kvalifice- rad eftergymnasial yrkesutbildning. Basår bör enligt deras mening vara högskolans ansvar. Vidare föreslår de (yrkande 2) att 300 000 000 kr anvisas under åttonde huvudtiteln för utbildningsplatser motiverade av arbetsmark-nadsskäl. Dessa medel avses kunna användas för fler utbildningsplatser såväl inom komvux som inom folkhögskolan och högskolan. Motion Ub11 av Lars Hjertén (m) tar i anslutning till sistnämnda förslag upp folkhögskolor-nas goda förutsättningar att ge utbildning för arbetslösa . I motion Fi87 av Beatrice Ask m.fl. (m) med anledning av vårpropositio-nens förslag till tilläggsbudget föreslås (yrkande 1) att det av regeringen där föreslagna anslaget minskas med 267 750 000 kr motsvarande 17 000 platser inom komvux. Därmed skulle utbildningsinsatserna uppnå samma omfatt-ning under hösten 1996 som under läsåret 1995/96, anför motionärerna. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Jo16 (väckt med anledning av pro- position 105) yrkande 2 att riksdagen på tilläggsbudget för budgetåret 1995 /96 skall anvisa ytterligare 50 000 000 kr utöver vad regeringen före- slagit. De ytterligare medlen skall avse åtgärder för barn med speciella läs- och skrivsvårigheter. I motion Ub10 av Mats Odell m.fl. (väckt med anledning av proposition 105) föreslås ett tillkännagivande till regeringen att antalet utbildningsplatser inom gymnasial vuxenutbildning med arbetsmarknadspolitiska medel under höstterminen 1996 skall uppgå till 42 500 (yrkande 2). Kostnaderna för de extra utbildningsplatserna skall täckas av medel som föreslagits för stipendi-er till elever som slutfört basår inom komvux, kvarstående medel under Arbetsmarknadsdepartementet för pendlingsstöd och starthjälp samt i övrigt under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (yrkande 4). I motion Fi82 föreslås med anledning av vårpropositionen (yrkande 5) att antalet nya platser inom komvux av kvalitetsskäl skall begränsas till 10 000. I sitt yttrande anser utbildningsutskottet (UbU6y) att regeringens förslag om medel för utökat platsantal i komvux och för försöksverksamhet med kvali -ficerad eftergymnasial yrkesutbildning höstterminen 1996 ligger väl i linje med den långsiktiga satsning på utbildning som föreslås i vårpropositionen. Utbildningsutskottet anser denna satsning mycket angelägen och utgår från att regeringen har bedömt det möjligt att genomföra en så stor utökning som den föreslagna utan att utbildningskvaliteten blir eftersatt. Försöksverksamheten med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning skall inledas hösten 1996 med 1 700 platser. Ett motionsyrkande om en större dimensionering har nyligen avslagits (bet. 1995/96:UbU8). Utbild- ningsutskottet ser inte någon anledning att föreslå riksdagen något ändrat ställningstagande på den punkten och inte heller att anslå medel för försöks-verksamheten under ett annat anslag än regeringen har föreslagit. Riksdagen bör inte ändra sitt ställningstagande vid förra riksmötet (prop. 1994/95:100 bil. 9, bet. UbU10, rskr. 256) att basår skall anordnas även inom komvux. Utbildningsutskottet anser vidare det angeläget att kommunerna och de för lärarutbildningarna ansvariga uppmärksammar problemen för barn med speciella läs- och skrivsvårigheter. När det gäller grundskoleelever ingår detta i kommunernas skyldigheter enligt skollagen (1985:1100, 4 kap. 1 §). I målen för grundskollärarutbildningen ingår enligt högskoleförordningen ( 1993:100 bil. 3) att studenten skall ha sådana insikter i bl.a. specialpedago-gik som krävs för att bedriva den undervisning som utbildningen är inriktad mot. Därmed måste statsmakterna kunna utgå från att läs- och skrivsvårig-heter behandlas i grundskollärarutbildningen utan specialdestinerade anslag för detta. Med det anförda förordar utbildningsutskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. I tre olika avvikande meningar har representanterna för Moderata sam- lingspartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna förordat förslagen till anslagstilldelning enligt sina motioner. Finansutskottet har inte anledning att göra någon annan bedömning än ut- bildningsutskottet och tillstyrker således förslagen i propositionerna 105 och 150 om anvisning av sammanlagt 905 655 000 kr på tilläggsbudget för bud -getåret 1995/96 under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommu- nala skolväsendet m.m. Finansutskottet avstyrker samtidigt motionerna Ub7 ( m) yrkandena 1 och 2, Ub10 (kds) yrkandena 2 och 4, Ub11 (m), Jo16 (mp) yrkande 2, Fi87 (m) yrkande 1 och Fi82 (kds) yrkande 5. Omfördelning av medel från komvux till folkhögskolan Omfördelning av medel för extra åtgärder från komvux till folkhögskolan föreslås i motionerna Ub8 (m) och Kr6 (v) yrkande 2. Båda motionerna väcktes med anledning av proposition 105. Motionärerna påtalar att rege- ringens förslag där innebär att folkhögskolan får betydligt mindre anslag än för läsåret 1995/96 medan komvux inte har blivit föremål för samma reduce-ring. När det gäller yrkandena om omfördelning av medel från komvux till folk- högskolan konstaterar utbildningsutskottet i sitt yttrande (UbU6y) att rege -ringens förslag i vårpropositionen innebär att folkhögskolan får anslag för samma antal extra utbildningsplatser som läsåret 1995/96, nämligen för 10 000 platser. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör avstyrka motionerna. Finansutskottet har inte anledning att inta någon annan ståndpunkt än ut- bildningsutskottet och avstyrker således motionerna Ub8 och Kr6 yrkande 2. Basår med social inriktning för män I motion Ub9 av Margitta Edgren m.fl. (fp) föreslås (yrkande 5) att Skolver -ket skall få i uppdrag att planera försök med basår med social inriktning för män, i syfte att öka rekryteringen av män till vissa lärar-, vård- och omsorgs-utbildningar där könsfördelningen är mycket sned. Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det är olyckligt att lärar-, vård- och omsorgsutbildningar inom högskolan har en mycket sned könsfördelning. Riksdagen kan enligt utskottets mening utgå från att rege- ringen tar initiativ till anordnande av ett basår med social inriktning för män om regeringen bedömer att ett sådant skulle vara en effektiv åtgärd för att ändra på könsfördelningen i de nämnda utbildningarna. Utbildningsutskottet förordar därför att finansutskottet avstyrker förslaget. Folkpartiets representant har avgivit en avvikande mening. Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker därför motion Ub9 yrkande 5. Anslaget Bidrag till folkbildningen (B 1) Bidrag till folkbildning utgår sedan budgetåret 1991/92 från ett samlat anslag som fördelas till studieförbund och folkhögskolor av Folkbildningsrådet (prop. 1990/91:82, bet. UbU18, rskr. 358). Under senare år har särskilda medel anvisats av arbetsmarknadsskäl för extra insatser inom folkbildningen. En redovisning av dessa insatser finns i kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU9. För innevarande förlängda bud- getår har för 12-månadersperioden den 1 juli 1995-den 30 juni 1996 anvisats 100 miljoner kronor för särskilt bidrag till arbetsmarknadsanpassad utbild- ning vid studieförbund och folkhögskola och 439 miljoner kronor för särskilt bidrag för anordnande av extra utbildningsplatser inom folkhögskolan (varav 409 miljoner kronor till 10 000 extra utbildningsplatser och 30 miljoner kronor till försöksverksamhet med distansundervisning). För det förlängda budgetårets sista sexmånadersperiod , den 1 juli-den 31 december 1996, har således inte några arbetsmarknadsmotiverade medel hittills anvisats. Regeringen har i proposition 105 föreslagit att riksdagen på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 avseende sexmånadersperioden den 1 juli-den 31 december 1996 skall anvisa 50 miljoner kronor för särskilt bidrag till ar- betsmarknadsanpassad utbildning vid studieförbund och folkhögskola och 108 miljoner kronor för särskilt bidrag för anordnande av 6 000 extra utbild- ningsplatser inom folkhögskolan. I motion Ub7 av Beatrice Ask m.fl. (m) yrkande 3 hemställs att riksdagen inte skall anvisa de begärda medlen på tilläggsbudget om sammanlagt 158 miljoner kronor. I motionens yrkande 2 - remitterat till utbildningsutskottet - föreslås i stället anvisande av medel för upphandling av utbildning t.ex. inom folkbildningen. I motion Kr6 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) yrkande 1 hem- ställs att riksdagen skall anvisa medel för ytterligare 4 000 extra platser inom folkhögskolan hösten 1996, dvs. totalt 10 000 extra platser. Motionärerna beräknar kostnaden för ökningen av antalet platser med 4 000 till 97 miljo-ner kronor. Även i motionerna Kr1 av Carl-Johan Wilson och Kenth Skårvik (fp) och Ub10 av Mats Odell m.fl. (kds) yrkande 1 begärs medel för ytterli-gare 4 000 extra platser inom folkhögskolan hösten 1996. I dessa motioner beräknas kostnaden till 72 miljoner kronor, vilka föreslås tas av medel som avsatts för åtgärder mot arbetslöshet. I motionerna Kr2 av Marianne Anders-son m.fl. (c) delvis, Kr3 av Elver Jonsson (fp) delvis, Kr4 av Sven-Erik Österberg (s) delvis, Kr5 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) och Ub9 av Margitta Edgren m.fl. (fp) yrkande 7 hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag som innebär att 4 000 extra platser inom folkhögskolan utöver regeringens förslag kan inrättas hösten 1996. I vårpropositionen återkommer regeringen till riksdagen med förslag att - utöver vad som föreslagits i proposition 105 - 72 miljoner kronor skall anvi-sas på tilläggsbudget för ytterligare 4 000 extra platser inom folkhögskolan hösten 1996. I motion Fi87 av Beatrice Ask m.fl. (m) yrkande 2 yrkas avslag på regering- ens förslag om anvisande av 72 miljoner kronor till 4 000 extra platser inom folkhögskolan hösten 1996. Kulturutskottet konstaterar i sitt yttrande (KrU9y) att regeringen i de båda propositionerna har begärt sammanlagt 230 miljoner kronor på tilläggsbud-get under anslaget Bidrag till folkbildningen för tiden den 1 juli-den 31 december 1996. Därav avser 50 miljoner kronor arbetsmarknadsanpassad utbildning inom studieförbund och folkhögskola och 180 (108+72) miljoner kronor extra platser inom folkhögskolan. Kulturutskottet har redan under tidigare år betonat betydelsen av de insatser som gjorts inom folkbildningen med särskilt anvisade, arbetsmarknadsmotiverade medel. Erfarenhet och resurser har byggts upp, och verksamheten har utvärderats med gott resultat. Kulturutskottet anser mot denna bakgrund att finansutskottet bör tillstyrka regeringens två förslag om medelsanvisning på tilläggsbudget avseende insatser under perioden den 1 juli-den 31 december 1996. Därigenom tillgo-doses önskemålen i de tidigare väckta motionerna om anvisande av medel för återstoden av det förlängda budgetåret 1996/97, varför dessa motionsyr-kanden inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Slutligen avstyrker kulturutskottet motion Ub9 (fp) yrkandena 8 och 10 som rör frågor som det ankommer på Folkbildningsrådet och delvis på folk- högskolorna att avgöra samt yrkande 9 i samma motion om sänkt statsbidrag per elev och vecka, vilket yrkande delvis tillgodosetts genom regeringsför- slagen. Moderata samlingspartiets och Vänsterpartiets representanter i utskottet har i en avvikande mening tillstyrkt förslagen i sina respektive motioner. Finansutskottet gör inget annat ställningstagande än kulturutskottet och tillstyrker således förslaget till medelstilldelning till Bidrag till folkbildning-en på tilläggsbudget i propositionerna och avslår motionerna Ub7 (m) yr-kande 3, Ub9 (fp) yrkandena 7-10, Ub10 (kds) yrkande 1, Kr1 (fp) , Kr2 (c) i denna del, Kr3 (fp) i denna del, Kr4 (s) i denna del, Kr5 (s), Kr6 (v) yrkande 1 och Fi87 (m) yrkande 2. Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) Under åttonde huvudtitelns anslag C 46 Övriga utgifter inom grundutbild- ning finns medel anvisade för vissa särskilda åtgärder under höstterminen 1995 och vårterminen 1996 mot bakgrund av sysselsättningsläget. De sär- skilda åtgärderna omfattar volymökningar om sammanlagt ca 8 170 helårs- platser samt 25 000 platser i sommarkurser. De sistnämnda motsvarar ca 4 700 helårsplatser. I proposition 105 föreslår regeringen medel för fortsättning av de särskilda åtgärderna under höstterminen 1996. För basår inom högskolan beräknas 2 600 helårsplatser, för kurser inom de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska områdena 5 000 helårsplatser och för aspirantutbildning för arbetslösa invandrare med akademisk utbildning 1 200 helårsplatser. Inga särskilda medel föreslås för sommarkurser. Det blir enligt propositionen en angelägenhet för respektive universitet och högskola att ta ställning till den fortsatta omfattningen av sådan verksamhet inom ramen för det ordinarie utbildningsuppdraget. Regeringens förslag är att ett reservationsanslag på 173 285 000 kr anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 till Övriga utgifter inom grundutbildning. I den ekonomiska vårpropositionen lägger regeringen fram förslag om ytter- ligare medel på tilläggsbudget under detta anslag, nämligen 35 910 000 kr. Om riksdagen bifaller regeringens förslag i båda propositionerna kommer det för höstterminen 1996 att under detta anslag finnas medel till 5 500 helårsplatser inom de humanistiska, samhällsvetenskapliga och juridiska områdena, 550 helårsplatser i naturvetenskapliga och tekniska utbildningar, 3 400 platser i basår samt 1 200 platser i aspirantutbildning. Regeringens sammanlagda förslag om anslag på tilläggsbudget uppgår till ( 173 285 000 + 35 910 000 =) 209 195 000 kr under detta anslag. Regeringen avser att i budgetpropositionen återkomma med förslag om medel för vårterminen 1997 för de föreslagna platserna. I motionerna Ub9 av Margitta Edgren m.fl. (fp) och Ub10 av Mats Odell m.fl. (kds) kritiseras regeringen för att särskilda medel inte föreslagits för sommaruniversitet. I den förstnämnda motionen föreslås (yrkande 1) att högskolorna skall tilldelas utbildningsuppdrag som innebär att sommarkur- ser blir ett permanent inslag i den högre utbildningen och (yrkande 2) att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till finansiering av 2 000 plat-ser i sommarkurser från sommaren 1997. I motion Ub10 (kds) anförs (yr- kande 5) att regeringen även fortsättningsvis bör anslå medel till som- markurser vid universitet och högskolor. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma i budgetpropositionen med en ändrad inställning. Enligt motion Ub9 (fp) yrkande 4 bör samtliga basårsplatser förläggas till komvux. Det skulle enligt motionärerna bli billigare för staten och också ge djupare samarbete och mera diskussion mellan högskolan och vuxenutbild- ningen. Garantin för en plats vid teknisk högskola bör enligt motionärerna bibehållas. Försöket med aspirantutbildning bör enligt motion Ub9 (fp) yrkande 6 på-gå även hösten 1997. Hösten 1996 och våren 1997 räcker inte för att få grepp över om aspirantutbildningen leder till adekvata arbeten, anser motio- närerna. Beatrice Ask m.fl. (m) föreslår i motionerna Ub7 yrkande 4 resp. Fi87 yr- kande 3 att riksdagen skall avslå regeringens förslag om medelsanvisning på tilläggsbudget under detta anslag. De kritiserar bristen på långsiktighet i regeringens politik. I motion Ub7 sägs att basår och aspirantutbildning kan anordnas inom ramen för det anslag på 300 000 000 kr som föreslagits i yrkande 2 i samma motion och som utskottet behandlat i det föregående. När det gäller sommaruniversitet hänvisar utbildningsutskottet i sitt yttrande (UbU6y) till vad regeringen anför om att universitet och högskolor inom ramen för sina utbildningsuppdrag kan anordna kurser. Utbildningsutskottet utgår från att regeringen i budgetpropositionen kommer att lämna förslag till innehållet i utbildningsuppdragen för kommande budgetår. Riksdagen bör enligt utskottets mening avvakta detta förslag. Utbildningsutskottet förordar därför att finansutskottet avstyrker motionerna Ub9 (fp) yrkandena 1 och 2 samt Ub10 (kds) yrkande 5. Utbildningsutskottet delar inte uppfattningen att basåret enbart borde an- ordnas inom komvux och hänvisar till vad utskottet anförde om detta vid föregående riksmöte (bet. 1994/95:UbU10 s. 42). Det har visat sig vara av stort värde att universitet och högskolor har kunnat anordna basår och vid antagningen till detta samtidigt anta de sökande till den naturvetenskapliga eller tekniska högskoleutbildning som de därefter önskar genomgå. Enligt vad utbildningsutskottet erfarit har de elever som genomgår basåret i komvux hittills i allmänhet inte på förhand blivit garanterade plats i den önskade högskoleutbildningen. Utbildningsutskottet förordar således att finansutskottet avstyrker motion Ub9 (fp) yrkande 4. I fråga om aspirantutbildningen för arbetslösa invandrare med akademisk utbildning hösten 1997 och senare anser utbildningsutskottet att riksdagen bör avvakta regeringens förslag i budgetpropositionen. Utskottet förordar således att finansutskottet avstyrker motion Ub9 (fp) yrkande 6. Utbildningsutskottet anser slutligen att finansutskottet bör tillstyrka rege-ringens förslag om medel på tilläggsbudget under detta anslag. Utskottet anser således att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motionerna Ub7 (m) yrkande 4 och Fi87 yrkande 3 och att till Övriga utgifter inom grundutbildning på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 anvisa 209 195 000 kr. Fyra olika avvikande meningar har fogats till utbildningsutskottets yttran- de i denna del från Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas, Vänsterpartiets och Kristdemokraternas representanter. Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning vad beträffar som- maruniversitet och avstyrker därför motionerna Ub9 (fp) yrkandena 1 och 2 och Ub10 (kds) yrkande 5. Finansutskottet avstyrker även förslaget i motion Ub9 (fp) yrkande 4 om att samtliga basårsplatser bör förläggas till komvux. Vad avser aspirantutbildningen avstyrker finansutskottet även motion Ub9 ( fp) yrkande 6. Finansutskottet har ingen anledning att göra en annan avvägning beträffande anslagstilldelningen än utbildningsutskottet och tillstyrker således förslaget till anslag till Övriga utgifter inom grundutbildningen i propositionerna och avstyrker motionerna Ub7 (m) yrkande 4 och Fi87 (m) yrkande 3. Anslaget Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning (C 50) Regeringen föreslår i den ekonomiska vårpropositionen att ytterligare 775 016 000 kr skall anvisas på tilläggsbudget under anslaget C50 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning. Anledningen är omlägg- ningen av det statliga budgetåret, som tillsammans med gällande avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. resp. om samarbete om tandläkarutbildning och forskning m.m. innebär att staten under budgetåret 1995/96 skall utge ersättning för två hela år. I budgetpropositionen 1995 förbisågs detta, varför medel bara beräknades för ett och ett halvt år. Den ökade belastning som detta innebär för statsbudgeten och därmed för statens upplåningsbehov och ränteutgifter finansieras bl.a. av att den mins -kade dimensioneringen på läkar- och tandläkarutbildningen minskar belast- ningen på detta anslag. Vidare gör regeringen en indragning av reserverade medel (ca 65 mkr) på anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att staten genom avtal förbundit sig att utge ersättning för helt år den 15 juli varje år. Därför föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om medel på tilläggsbudget under detta anslag. Finansutskottet har ingen anledning att göra något annat ställningstagande än utbildningsutskottet och tillstyrker således propositionens förslag att på tilläggsbudget för statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka anslaget Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning med 755 016 000 kr. Utvärdering av de s.k. ALF-medlen I motion Fi101 av Margitta Edgren (fp) föreslår motionären att riksdagen hos regeringen skall begära en utvärdering av om de s.k. ALF-medlen används på rätt sätt. Med ALF-medel (även kallade LUA-medel) avses just de ersätt- ningar för klinisk utbildning och forskning som staten utbetalar från föreva-rande anslag till berörda landsting och kommuner. Utbildningsutskottet utgår i sitt yttrande (UbU6y) från att regeringen kom- mer att ta initiativ till översyn av avtalen. Finansutskottet bör således enligt utbildningsutskottets mening avstyrka motionen. Mot detta har Folkpartiet liberalernas representant fogat en avvikande mening. Finansutskottet har ingen anledning att göra något annat ställningstagande än utbildningsutskottet och avstyrker därför motion Fi101 (fp). Utbildningspolitiken i övrigt Beatrice Ask m.fl. (m) föreslår i motion Fi87 (yrkande 6) ett tillkännagivan-de om behovet av en utbildningspolitik som karakteriseras av långsiktighet, stabilitet och kvalitetstänkande. Regeringens utbildningspolitiska åtgärder präglas enligt motionärerna av ryckighet och kortsiktighet, något som de-monstreras av att regeringen i vårpropositionen modifierar sina egna förslag från proposition 105. Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att regeringen hösten 1995 i proposition 1995/96:25 aviserade ett omfattande program för utbild-ning och kompetensutveckling. I vårpropositionen konkretiseras denna sats-ning med förslag om dimensioneringsökningar under vart och ett av budget-åren 1997-1999. Utskottet valde för egen del att skjuta upp behandlingen av regeringens första förslag till tilläggsbudget (prop. 1995/ 96:105) till dess att även vårpropositionen lagts fram, detta för att kommuner och högskolor skulle få en samlad bild av vilka resurser som kommer att stå till förfogande för höstterminen 1996. Utbildningsutskottet förordar därför att finansutskot-tet avstyrker motion Fi87 (m) yrkande 6. Moderata samlingspartiets representanter förordar motionsförslaget i en avvikande mening. Finansutskottet har ingen anledning att avvika från utbildningsutskottets ståndpunkt och avstyrker således motion Fi87 (m) yrkande 6. Anslaget Studiehjälp m.m. (E 3) Regeringen föreslår i proposition 105 att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 skall anvisa ett förslagsanslag på 2 880 000 kr. Medlen avser studiehjälp till 1 000 elever under 20 år som genomgår basår inom komvux inom ramen för regeringens förslag under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. I motion Ub7 av Beatrice Ask m.fl. (m) yrkande 5 yrkas avslag på detta förslag, i konsekvens med motionärernas avslagsyrkande när det gäller basår inom komvux. Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om medel på tilläggsbudget under anslaget Studiehjälp och således avslå motion Ub7 (m) yrkande 5. Tillstyrkandet är en konsekvens av att utbildningsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag om medel till extra platser för bl.a. basår inom komvux höstterminen 1996. Till denna del av utbildningsutskottets yttrande har Moderata samlings- partiets representanter fogat en avvikande mening. Finansutskottet avstyrker med hänvisning till den motivering som utbild- ningsutskottet anfört motion Ub7 (m) yrkande 5 och tillstyrker att riksdagen till Studiehjälp m.m. på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 880 000 kr. Stipendium för studerande som fullföljt basår vid komvux I budgetpropositionen 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 9 s. 56 och 306, bet. SfU12, rskr. 278) föreslogs att ett stipendium på 10 000 kr skulle ges till studerande som fullföljt basår inom komvux. Förslaget bifölls och medel anvisades under anslaget Studiehjälp. I proposition 105 anför regeringen att stipendiet skall bibehållas. Eftersom stipendierna utbetalas efter genomgång-en utbildning - för dem som börjar hösten 1996 alltså efter utgången av år 1996 - avser regeringen att återkomma med medel till stipendierna i budget-propositionen. Invändningar mot stipendiet framförs i tre motioner, nämligen Ub7 av Be- atrice Ask m.fl. (m) yrkande 6, Ub9 av Margitta Edgren m.fl. (fp) yrkande 3 och Ub10 av Mats Odell m.fl. (kds) yrkande 3. Motionärerna vidhåller sin förra året framförda åsikt att sådana stipendier inte bör finnas (jfr bet. 1994/95:SfU12 res. 12). Beträffande stipendiet erinrar utbildningsutskottet om att basåret anordnas i komvux för att öka den geografiska spridningen av möjligheter att nå behö -righet till naturvetenskapliga och tekniska studier. Stipendiet har inrättats för att stimulera intresset för sådana studier. Detta anser utskottet angeläget. Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka de aktuella motionerna. Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas och Kristdemokrater-nas representanter har avgivit en gemensam avvikande mening. Finansutskottet avstyrker, med hänvisning till den motivering som utbil- ningsutskottet anfört, motionerna Ub7 (m) yrkande 6, Ub9 (fp) yrkande 3 och Ub10 (kds) yrkande 3. Anslaget Studiemedel m.m. (E 4) Regeringen föreslår i proposition 105 att 286 135 000 kr skall anvisas på tilläggsbudget under anslaget Studiemedel m.m. I den ekonomiska vårpro- positionen föreslår regeringen ytterligare 134 000 000 kr på tilläggsbudget under samma anslag. Förslagen motsvarar de ytterligare utbildningsplatser som föreslagits under anslagen Bidrag till viss verksamhet i det kommunala skolväsendet m.m. samt Övriga utgifter inom grundutbildning och som utskottet i det föregående har tillstyrkt, samt de i samma proposition före -slagna extra platserna i folkhögskolan. Regeringen räknar med att hälften av eleverna i komvux och i folkhögskolan kommer att välja att finansiera sina studier med studiemedel. Sammanlagt föreslår alltså regeringen att ytterliga-re (286 135 000 + 134 000 000 =) 420 135 000 kr skall anvisas på tilläggs-budget under detta anslag. Beatrice Ask m.fl. (m) föreslår i motion Fi87 (yrkande 4) ett mindre belopp än regeringen föreslagit, i konsekvens med förslaget i samma motion om ett mindre antal utbildningsplatser i komvux och om avslag på regeringens förslag i vårpropositionen om medel på tilläggsbudget under anslagen Bi- drag till folkbildningen och Övriga utgifter inom grundutbildning. Motionä- rerna föreslår ett belopp som är 102 000 000 kr lägre än regeringen föresla -git. Utbildningsutskottet förordar i sitt yttrande (UbU6y) att finansutskottet till-styrker regeringens båda förslag och avstyrker motionsyrkandet. Moderata samlingspartiets representanter har i en avvikande mening förordat motions-förslaget. Finansutskottet har ingen annan mening än utbildningsutskottet och tillstyr -ker således regeringens båda förslag och avstyrker motion Fi87 (m) yrkan- de 4. Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. (E 5) Regeringen föreslår i proposition 105 att 475 575 000 kr skall anvisas på tilläggsbudget under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. I den ekonomiska vår- propositionen föreslår regeringen ytterligare 328 666 000 kr på tilläggsbud -get under samma anslag. Förslagen motsvarar de ytterligare utbildningsplat -ser som föreslagits under anslaget Bidrag till viss verksamhet i det kommu -nala skolväsendet m.m. samt anslaget Bidrag till folkbildningen. Regeringen räknar med att hälften av de studerande på de extra platserna i komvux och i folkhögskolan kommer att välja att finansiera sina studier med särskilt vux-enstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Sammanlagt föreslår regeringen alltså ytterligare (475 575 000 + 328 666 000 =) 804 241 000 kr på tilläggsbudget under detta anslag. I konsekvens med sitt ställningstagande till de av regeringen i vårpropositio-nen föreslagna platserna föreslår Beatrice Ask m.fl. i motion Fi87 (yrkande 5) att riksdagen under detta anslag skall anvisa 237 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit. I motion Fi80 yrkande 14 föreslår Vänsterpartiet att riksdagen på tilläggs- budget skall anvisa ytterligare 90 000 000 kr utöver vad regeringen föresla -git, för att barntillägget i svux och svuxa skall kunna återinföras tillfälligt. Motionärerna anser principiellt inte att barntillägg är bra, men de konstaterar att barntillägget nu avskaffats utan att vuxenstudiestödet höjts, vilket drabbat svaga grupper. Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen nyligen (prop. 1995/96:105, bet. SfU5, rskr. 21) har avslagit motionsyrkanden i samma ärende. Med hänvisning därtill förordar utskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi80 (v) yrkande 14. Utbildningsutskottet förordar att finansutskottet tillstyrker regeringens båda förslag om medel på tilläggsbud-get under anslaget Vuxenstudiestöd m.m . samt avstyrker motion Fi87 (m) yrkande 5. Såväl Moderata samlingspartiets som Vänsterpartiets represen-tanter har anmält avvikande meningar till fördel för sina respektive motioner. Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och tillstyrker propo-sitionens förslag och avstyrker motionerna Fi80 (v) yrkande 14 och Fi87 (m) yrkande 5. Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Anslaget Statens jordbruksverk (B 1) I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 244 500 000 kr. Regeringen föreslår i propositionen (s. 158) att ett engångsbelopp på 2 mil -joner kronor tillförs ramanslaget Statens jordbruksverk för att användas för bidrag till täckande av investeringskostnader för gränskontrollstationer. Finansiering sker genom att prisregleringsmedel, som redovisas under ansla-get, inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Enligt motion Fi81 (mp) har kommunerna till uppgift att utföra kontroll av livsmedelsprodukter från tredje land. Som framgår av propositionen anser Jordbruksverket att det finns möjlighet att inrätta ytterligare gränskontroll-stationer utöver de av verket förordade. Detta kan ske under förutsättning att kommuner eller företag får ansvar för finansieringen. Enligt motionärerna saknar kommunerna i dag resurser för arbetet med kontroll av livsme-delsprodukter från tredje land. Det är i första hand staten som har ett ansvar för att denna verksamhet upprätthålls (yrkandena 42 och 47). Jordbruksutskottet har i sitt yttrande (JoU6y) ingen erinran mot regeringens förslag. Som framgår av propositionen skall ifrågavarande engångsbelopp på 2 miljoner kronor användas för bidrag till täckande av investeringskostnader för gränskontrollstationer. Engångsbeloppet skall avse investeringar i kom-munikationsutrustning mellan gränskontrollerna och berörda myndigheter. Jordbruksutskottet har ingen annan uppfattning än den som redovisas av Miljöpartiet i motion Fi81 att det är staten som har ansvar för att upprätthålla gränskontrollen beträffande alla levande djur och djurprodukter som impor-teras till gemenskapen. Jordbruksutskottet anser dock att om det finns möj-lighet att inrätta ytterligare gränskontrollstationer utöver de av Jordbruksver-ket förordade, under förutsättning att kommuner eller företag tar ansvar för finansieringen av uppbyggnad och drift av dem, bör detta inte påverka sta-tens ansvar. Som framgår av propositionen skall driften dessutom i huvudsak finansieras via avgifter från importörerna. Med det anförda avstyrker ut-skottet motion Fi81 (yrkandena 42 och 47). Miljöpartiet har avgivit en avvi-kande mening till yttrandet. Finansutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och avstyrker därmed motion Fi81 (mp) yrkandena 42 och 47. Anslag till Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (B 17) Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för inneva-rande år. I propositionen (s. 159-160) redovisar regeringen följande. Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskurserna före den 1 juli 1996 ( förordning nr 2990/95, EGT nr L312/7). Denna föreskriver att Sveri-ge, i det fall en sådan sänkning av kursen sker, får bevilja stöd till jordbruket under tre på varandra följande tolvmånadersperioder med början efter den månad då kursen revalverades. Beloppet för den andra och den tredje perio- den skall minskas med en tredjedel av det belopp som ges under den första perioden. Stödet får inte inriktas på en viss produktion. Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun revalvera-des den 11 januari 1996 med 3,3 %. Det innebär att EG:s förordning nu är tillämplig för Sverige. Det kompensationsbelopp som utgår från EG-budgeten har fastställts till 86,5 miljoner kronor för 1996. Nästa år utgår följaktligen två tredjedelar av detta belopp, 57,67 miljoner, och år 1998 en tredjedel, 28,83 miljoner, dvs. totalt 173 miljoner kronor. På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som Sverige erhåller från EG-budgeten. För utbetalning av stödet krävs därför att ett särskilt anslag på den svenska statsbudgeten anvisas. Regeringen föreslår att ett reservationsanslag Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen på 173 000 000 kr tas upp på statsbudgeten för detta ändamål. Enligt motion Fi80 (v) kan regeringens förslag när det gäller användningen av den från EG-budgeten finansierade kompensationen för revalvering av jordbruksomräkningskursen accepteras till den del medlen används till forskning och om den ekologiska forskningen därvid prioriteras. Förslaget i övrigt bör avslås. Även i motion Fi81 (mp) (yrkande 48) föreslås att medlen framför allt skall avsättas till forskning och utveckling inom jordbrukssektorn. Det eko- logiska lantbruket skall prioriteras och stödet till marknadsfrämjande åtgär-der avseende ekologiskt odlade produkter förstärkas. Regeringens förslag i övrigt bör avslås. Enligt motion Fi91 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) skall revalveringskompensationen till jordbruket ske proportionellt till upp-kommen revalveringsförlust inom respektive sektor. Innan fördelning av kompensationsbeloppet sker bör man samråda med respektive sektor. Jordbruksutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JoU6y) regeringens förslag och avstyrker de aktuella motionerna Fi80 (v) yrkande 15, Fi81 (mp) yrkande 48 och Fi91 (m). Företrädarna för Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har avgivit avvikande meningar. Finansutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och avstyrker motio- nerna Fi80 (v) yrkande 15, Fi81 (mp) yrkande 48 och Fi91 (m). Anslag till Fiskevård (C 7) Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för inneva-rande budgetår. I statsbudgeten för innevarande budgetår finns uppfört ett reservationsanslag på 5 418 000 kr för Bidrag till fiskevård och ett för-slagsanslag på 1 500 000 kr för Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. I propositionen (s. 160) föreslår regeringen att vissa statliga insatser för fiskevården även i fortsättningen skall finansieras över statsbudgeten. Med-len bör användas för att uppdatera och färdigbehandla ansökningar om bi -drag till förrättningskostnader för fiskevårdsområden som inkommit före den 1 september 1990, samt för bidrag till att i övrigt bilda eller omarrondera fiskevårdsområden. Ett ramanslag till Fiskevård bör tas upp på statsbudgeten med 6 917 000 kr. Finansering sker genom att anslagen Bidrag till fiskevård och Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., som står till regeringens disposition , inte kommer att tas i anspråk under budgetåret 1995/96. I motion Fi80 (v) menar motionärerna att det föreslagna anslaget till Fiske -vård för budgetåret 1995/96 bör ökas med 15 000 000 kr utöver regeringens förslag. Ett ramanslag till Fiskevård bör således tas upp på statsbudgeten med 21 917 000 kr (yrkande 16). Enligt motion Fi81 (mp) bör anslaget till Fiskevård ökas. Behovet av fis- kevård kvarstår i landet. Motionärerna förutsätter därför att regeringen åter-kommer med förslag till allmän fiskevårdsavgift (yrkande 49). Vidare bör ytterligare 15 000 000 kr tillföras fiskevården för budgetåret 1995/96. Detta skall finansieras genom ianspråktagande av outnyttjade medel på anslaget B 11 Miljöersättningar inom jordbruket. Härigenom klaras den biotopvård, de inventeringar och de åtgärdsplaner för vatten som i dag inte innefattas av fiskevårdsområden (yrkande 50). Jordbruksutskottet tillstyrker regeringens förslag till finansiering av fiske-vården. Enligt utskottets mening bör dock riksdagens tidigare beslut avseen-de anslagen Bidrag till fiskevård (C 5) och Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. (C 6) upphävas samtidigt som medel anslås under det nya anslaget Fiskevård. I detta sammanhang bör uppmärksammas att regeringen under anslaget C 6 till regeringens disposition avsatt 1 499 000 kr och till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt 1 000 kr. Med anledning härav före-slår utskottet att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 dels till Fiskevård anvisar ett nytt ramanslag på 6 917 000 kr, dels till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. Med det anförda avstyrker jordbruksutskottet motionerna Fi80 (v) yrkan-de 16 och Fi81 (mp) yrkandena 49 och 50. Företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet har avgivit avvikande meningar. Finansutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning till den delen att riks-dagen bör besluta om att på tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisa ett nytt ramanslag till Fiskevård på 6 917 000 kr . Finansut-skottet är dock av den uppfattningen att riksdagen bör besluta om att det anvisade reservationsanslaget Bidrag till fiskevård bör minskas med 5 418 000 kr vilket innebär att anslaget inte kan belastas . Vidare bör det anvisade förslagsanslaget Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. minskas med 1 499 000 kr vilket innebär att 1 000 kr återstår att belasta på anslaget. Finansutskottet förutsätter att regeringen kommer att finansiera eventuella överskridanden på anslaget Ersättning för intrång i enskild fiske-rätt inom Jordbruksdepartementets område. Utskottet avstyrker i enlighet med det anförda motionerna Fi80 (v) yrkande 16 och Fi81 (mp) yrkandena 49 och 50. Anslaget Ersättningar för viltskador m.m. (D 4) I statsbudgeten för innevarande år finns till Ersättningar för viltskador m .m. uppfört ett förslagsanslag på 38,3 miljoner kronor. I propositionen (s. 161) föreslår regeringen att ytterligare 10 miljoner kronor anvisas som ersättning för rovdjursrivna renar. Regeringens förslag bygger på en bedömning gjord av Naturvårdsverket. Ett nytt system för ersättning av viltskador infördes den 1 januari 1996. Systemet innebär i korthet att rennäringen årligen får disponera ett belopp motsvarande det skäliga värdet av de renar som rivits av rovdjur. Fördelningen av ersättningen skall baseras på rovdjursförekomst. Ökningen av anslaget finansieras genom att anslaget B11 Miljöersättningar inom jordbruket inte kommer att utnyttjas fullt ut enligt nuvarande bedömning. I motion Fi80 (v) yrkande 17 och i motion Fi85 (m, c, fp, kds) föreslås att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen som går ut på att regering-en bör återkomma till riksdagen hösten 1996 med redovisning bl.a. av ef-fekterna av det nya ersättningssystemet. Motionärerna anser att det i dag är svårt att bedöma om den av regeringen föreslagna ökningen för ändamålet är tillräcklig. I motion Fi81 (mp) anser motionärerna att riksdagen skall anvisa 10 miljo- ner kronor utöver regeringens förslag till ersättning för viltskador ( yrkande 45). Bostadsutskottet godtar den beräkning som gjorts i propositionen om att ytterligare 10 miljoner kronor bör anvisas på anslaget Ersättningar för vilt-skador m.m. (D 4). Det innebär att utskottet avstyrker Miljöpartiets motion Fi81 yrkande 45. Miljöpartiet har avgivit en avvikande mening. Med anledning av förslagen i motion Fi80 (v) yrkande 17 och i motion Fi85 ( m, c, fp, kds) anför bostadsutskottet att man vid kontakter med rege- ringskansliet fått erfara att regeringen kommer att återkomma till riksdagen med en redovisning av effekterna av det nya ersättningssystemet. Syftet med förslagen i motionerna kommer därmed att tillgodoses. Bostadsutskottet anser därmed att det inte finns tillräckliga skäl att tillstyrka motionerna. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Krist-demokraterna har avgivit en gemensam avvikande mening. Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning om att ytterligare 10 miljoner kronor bör anvisas på anslaget Ersättningar för viltskador m.m. (D 4). Motion Fi81 (mp) yrkande 45 avstyrks. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med en redo- visning av effekterna av den nya ersättningen. Även motionerna Fi80 (v) yrkande 17 och Fi85 (m, c, fp, kds) avstyrks av utskottet. Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Datortek för arbetslösa personer som fyllt 25 år Datortek infördes fr.o.m. den 1 juli 1995 för arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år (prop. 1994/95:218, bet AU15, rskr. 398). Åtgärden syftar till att arbetssökande ungdomar skall få möjlighet att lära sig använda informa- tionsteknik som ett hjälpmedel inom olika yrken och verksamheter parallellt med arbetsmarknadsinriktade projektarbeten. I propositionen (s. 163) föreslås att verksamheten med datortek skall bli tillgänglig även för personer som har fyllt 25 år. Utvidgningen bör ske inom ramen för de medel som anslagits till verksamheten för innevarande budget-år. Motion Fi84 av Per Unckel m.fl. (m) betraktar datortekverksamheten som en positiv satsning som väl överensstämmer med Moderata samlingspartiets intentioner för att skapa ett samlat program för unga arbetssökande. Motio- närerna har inget emot att också erbjuda arbetslösa äldre än 25 år möjlighet att delta i verksamheten. I motionen framhålls dock att arbetslösa ungdomar även framgent skall utgöra en prioriterad målgrupp för datortekverksamheten. Motionärerna kan inte acceptera en utveckling där arbetslösa från den prioriterade målgruppen tvingas stå tillbaka för arbetslösa som är 25 år eller äldre ( yrk. 1) Motionärerna kritiserar också Arbetsmarknadsverket för att de valt att be- driva datortekverksamheten i egen regi. Verket borde ha upphandlat, inte bara datorutrustningen utan också utbildningen i konkurrens. Motionärerna delar Konkurrensverkets syn på att detta agerande berövat många privata småföretag som erbjuder datautbildning en marknad (yrk. 2). Vänsterpartiet föreslår i motion Fi80 att ett uppföljningsprogram snarast genomförs för dem som genomgår datortekutbildning, inom ramen för en särskild ungdomssatsning. Programmet föreslås omfatta ungdomar upp till 25 år och innebär att ungdomarna med ett rekryteringsstöd under högst sex månader skall kunna arbeta i små företag där det ofta finns ett stort behov av att utveckla kunnandet i informationsteknik och datoranvändning. Som en andra del i ett ungdomsprogram föreslår motionärerna att medel ges till kommuner för att förstärka arbetet med Agenda 21 (yrk. 22). För att finansiera det nämnda ungdomsprogrammet och ett extra sysselsättningsini- tiativ som tas upp under ett miljöavsnitt i motionen, föreslår Vänsterpartiet en tillfällig inleverans av 1 miljard kronor från statliga företag under 1996. Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU4y) att datortekverksam- heten även bör kunna omfatta ungdomar över 25 år, som regeringen föreslår. Utskottet godkänner att förändringen sker inom ramen för de medel som anslagits. Det finns inget i propositionen som tyder på annat än att datortekplatser i första hand kommer att fördelas bland ungdomar i åldern 20-24 år och att ungdomar över 25 år bereds plats i den mån det finns outnyttjade resurser, anser utskottet. Något uttalande om detta från riksdagens sida anses obehövligt. Motion Fi84 (m) får anses vara tillgodosedd med vad utskottet nu anfört och av-styrks i motsvarande del. Arbetsmarknadsutskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att i detta sammanhang uttala en mening om Arbetsmarknadsverkets sätt att sköta upphandlingen i samband med datortekverksamheten. Motion Fi84 (m) bör därför avstyrkas också i den delen. Arbetsmarknadsutskottet anser att man genom de befintliga åtgärderna rekryteringsstöd och arbetsplatsintroduktion redan i dag kan tillgodose det uppföljningsbehov som Vänsterpartiet talar om. Utskottet är heller inte berett att ställa sig bakom förslaget om ytterligare medel till kommunerna för ar-betet med Agenda 21. Utskottet anser att motion Fi80 (v) i berörd del bör avstyrkas. Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har avvikande meningar i dessa delar avgetts av företrädarna för Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet var för sig. Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och tillstyrker regeringens förslag om att riksdagen godkänner att medel inom den anslagna ramen för datortek även skall kunna omfatta personer som har fyllt 25 år. Motionerna Fi84 (m) och Fi80 (v) yrkande 22 avstyrks. Arbetsplatsintroduktion och utbildningsvikariat Arbetsplatsintroduktion (API) infördes fr.o.m. den 1 juli 1995. Åtgärden riktar sig till arbetslösa personer som har fyllt 20 år och består av praktik under högst sex månader. För att en arbetslös skall anvisas en introduktionsplats skall arbetsgivaren ha åtagit sig att betala ett finansieringsbidrag till staten på 1 000 kr per må-nad. Vissa undantag kan göras, t.ex. för arbetslösa som deltar i praktikperio-den i vägledningssyfte. För att delfinansiera regeringens föreslagna utbildningssatsning föreslås att finansieringsbidraget vid API höjs till 2 000 kr för praktik som påbörjas efter den 30 juni 1996. Samtidigt skall undantaget att betala finansieringsbidrag för praktikperioder i vägledningssyfte omfatta högst fyra veckor. Förslaget beräknas innebära en inkomstförstärkning på ca 120 miljoner kronor för tiden den 1 juli-31 december 1996. Som en ytterligare delfinansiering fr.o.m. andra halvåret 1996 av den nämnda utbildningssatsningen föreslås att de avdrag från arbetsgivaravgiften som en arbetsgivare får göra vid utbildningsvikariat skall sänkas. Förslaget gäller utbildningsvikariat som påbörjas den 1 juli 1996 eller senare. Avdra-get från arbetsgivaravgiften för den vikarie som anställs i stället för en an-ställd som utbildar sig sänks från 500 kr till 400 kr per dag. Avdraget från arbetsgivaravgiften för arbetsgivarens utbildningskostnader för den som utbildas sänks från högst 75 till högst 35 kr per utbildningstimme. Det totala avdraget i det sistnämnda avseendet sänks slutligen från högst 40 000 kr till högst 20 000 kr för varje anställd som deltar i utbildning. Förslaget beräk-nas innebära en inkomstförstärkning på ca 380 miljoner kronor för tiden den 1 juli-den 31 december 1996. Vänsterpartiet avvisar i motion Fi80 regeringens förslag om ett höjt finansi-eringsbidrag (yrkande 18) vid arbetsplatsintroduktion. Vänsterpartiet avvisar också i samma motion regeringens förslag om att försämra villkoren för utbildningsvikariat (yrkande 19). Förslaget kommer, enligt motionen, att leda till att åtgärden ytterligare minskar i omfattning när den i stället borde öka. Vänsterpartiet bedömer att AMS innevarande budgetår kommer att få en reservation på ungefär 1 miljard kronor på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motionen föreslås att 500 miljoner av den reservationen används för att finansiera förslaget om oförändrade villkor när det gäller utbildnings-vikariat och arbetsplatsintroduktion (yrkande 21 delvis). Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU4y) att det är rimligt att den stora utbildningssatsning som regeringen föreslagit delfinansieras genom regeländringar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Utskottet erinrar om den kritik som framförts mot utbildningsvikariatens nuvarande utformning av Riksrevisionsverket (RRV). Verket förordar ett bidrag till arbetsgivaren för utbildningskostnader i stället för det nuvarande avdraget på arbetsgivar-avgiften. Enligt vad utskottet erfarit överväger regeringen en reformering av åtgärden mot bakgrund av RRV:s kritik. Vad arbetsmarknadsutskottet anför innebär att regeringens förslag om höjt finansieringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion och om avdragsbegränsning för arbetsgivare vid utbildningsvikariat bör godkännas. Det innebär också att utskottet anser att förslaget till lag om ändring i lagen (1995:411) om tillfäl-lig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter bör tillstyrkas. Motion Fi80 (v) i här berörd del avstyrks följaktligen. Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till utskottets yttrande. Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och tillstyrker att finansieringsbidraget vid arbetsplatsintroduktion höjs från 1 000 kr till 2 000 kr per månad för praktik som påbörjas fr.o.m. den 1 juli 1996. Finansutskottet instämmer även i arbetsmarknadsutskottets yttrande om utbildningsvikariaten och tillstyrker därmed regeringens förslag om att av- draget från arbetsgivaravgiften vid utbildningsvikariat sänks från 500 kr till 400 kr per dag för lönekostnader för en vikarie som anställs i stället för den som deltar i utbildning. Avdraget från arbetsgivaravgiften för arbetsgivarens utbildningskostnader för den som utbildas sänks från högst 75 kr till högst 35 kr per utbildnings-timme. Det totala avdraget för utbildningskostnader sänks från högst 40 000 till högst 20 000 kr för varje anställd som deltar i utbildning. Förslaget inne-bär ändringar i 2 och 3 §§ lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Motion Fi80 (v) yrkandena 18, 19 och 21 (delvis) avstyrks. Lönebidrag Vänsterpartiet aktualiserar i motion Fi80 den svåra situationen för de ar- betshandikappade till följd av de besparingsåtgärder som riktats mot löne- bidragen. Möjligheten till 90 % bidrag av lönekostnaden måste enligt motio- nen återinföras som ett alternativ till uppsägning. Medel måste också snarast anvisas som medger högre volymer lönebidrag redan under innevarande budgetår (yrkande 20). Enligt motionen bör 400 miljoner kronor av den nämnda reservationen på A2-anslaget (Arbetsmarknadspolitiska åtgärder) överföras till anslaget B 4 (Särskilda åtgärder för arbetshandikappade) för att användas till lönebidrag (yrkande 21 delvis). Arbetsmarknadsutskottet delar i sitt yttrande (AU4y) Vänsterpartiets oro över utvecklingen med varsel och uppsägningar av arbetshandikappade med lönebidrag. Utskottet har därför tagit initiativ (1995/96:AU15) till en tempo-rär insats för att förhindra uppsägningar av lönebidragsanställda inom all-männyttiga organisationer. Arbetsmarknadsutskottet föreslår riksdagen att lönebidrag för en handi- kappad, som varit anställd med bidrag i minst fyra år och för vilken bidrag lämnas med mer än 80 % av lönekostnaden, skall kunna lämnas med oför-ändrat belopp året ut i samband med omförhandling. Förslaget finansieras genom en omfördelning av innevarande års budgetmedel. Arbetsmarknadsutskottet anser inte att Vänsterpartiets begäran om ytterli- gare medel till högre volymer lönebidrag bör tillmötesgås. Utskottet vidhål -ler sin uppfattning om att fler lönebidragsanställningar i första hand skall åstadkommas genom en sänkning av den genomsnittliga bidragsnivån. Mot bakgrund av vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att mo-tion Fi80 (v) i berörda delar bör avstyrkas i den mån motionen inte tillgodo- setts av utskottets ovan redovisade initiativ. Vänsterpartiet har avgett en avvikande mening till utskottets yttrande. Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande om löne- bidragen och avstyrker motion Fi80 (v) yrkandena 20 och 21 (delvis). Stöd till återvändande flyktingar till Bosnien-Hercegovina I propositionen (s. 165) föreslår regeringen att högst 25 miljoner kronor av de medel som anvisats under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. får användas för bidrag till resekostnader under år 1996 för utlänningar som förbereder att återvända till Bosnien- Hercegovina. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU5y) regeringens förslag. Även finansutskottet biträder förslaget. Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) Anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet (C 10) För innevarande budgetår har till Sveriges geologiska undersökning (SGU) på ramanslag anvisats 201 400 000 kr. I besparingssyfte föreslog regeringen i budgetpropositionen 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 13) att den maringeolo- giska verksamheten vid SGU skulle avvecklas. Kostnaderna för denna verk- samhet beräknades till 19,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av motioner (s; m; c; fp; v; mp) bedömde riksdagen på nä- ringsutskottets förslag att SGU:s maringeologiska verksamhet är av sådan betydelse att en nedläggning inte borde komma i fråga (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300). För att förhindra att den maringeologiska verksamheten skulle upphöra och i avvaktan på ett förslag av regeringen beslöt riksdagen att anslaget till SGU skulle ökas med 10 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag och sålunda uppgå till ca 201 miljoner kronor. Eftersom det anvisade belop-pet inte var tillräckligt för att verksamheten skulle kunna bedrivas under hela det förlängda budgetåret 1995/96, anmodades regeringen att under inneva- rande budgetår återkomma till riksdagen med förslag som säkerställer verk- samheten på längre sikt. Som en tillfällig, engångsvis finansiering av det anvisade extra beloppet beslöt riksdagen att 10 miljoner kronor engångsvis för budgetåret 1995/96 skulle föras från Energiteknikfondens innestående medel i Riksgäldskontoret till inkomsttitel på statsbudgeten. Det underströks att denna överföring av medel inte var någon bestående finansiering. Rege-ringen anmodades att återkomma till riksdagen med förslag om en bestående finansiering, varvid denna skulle utformas så att en ökning av budgetunder-skottet inte uppstår. Regeringen föreslår i propositionen (s. 167) att de ökade kostnaderna för den maringeologiska verksamheten under det förlängda budgetåret 1995/96 skall finansieras genom indragning av reservationsmedel och anslagssparande , uppgående till ett belopp om 9,5 miljoner kronor. Till den av riksdagen förordade samfinansieringen mellan berörda departement avser regeringen att återkomma i den kommande budgetpropositionen. Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU9y) regeringens förslag. I riks-dagsbeslutet framhölls, som tidigare redovisats, att den tillfälliga, engångsvi-sa finansieringen med 10 miljoner kronor inte var någon bestående finansie-ring, och att regeringen skulle återkomma med förslag om en bestående finansiering som säkerställer verksamheten på längre sikt. Näringsutskottet konstaterar att regeringen inte lägger fram något sådant förslag i den nu aktuella propositionen. Näringsutskottet förutsätter att regeringen i den kommande budgetpropositionen återkommer med ett förslag om en varaktig finansiering av den maringeologiska verksamheten. Finansutskottet tillstyrker i likhet med näringsutskottet regeringens förslag att tillföra den maringeologiska verksamheten ytterligare medel på tilläggs-budget. Affärsverket svenska kraftnät Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har i en skrivelse till rege-ringen i mars 1996 redogjort för sin planerade medverkan i ett projekt avse-ende uppförande och förvaltning av en likströmslänk mellan Sverige och Polen. Enligt planerna skall projektet genomföras av ett tilltänkt polskt- svenskt aktiebolag, som till 50 % skall ägas av Svenska kraftnät, till 49 % av Vattenfall AB och till 1 % av det polska företaget Polski Sieci Electroener-getyczne (PSE). Avsikten är att det polska företaget på sikt skall öka sin andel i bolaget samtidigt som Vattenfalls ägarandel skall minska. Det är angeläget att staten genom Svenska kraftnät tillförsäkras ett bestäm -mande inflytande över en eventuell likströmslänk mellan Sverige och Polen, anförs det i propositionen (s. 167-169). Ett genomförande av projektet förut-sätter koncession enligt lagen (1902:71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (den s.k. ellagen). Ansökan om koncession för ut-landsförbindelse skall enligt lagen prövas av regeringen. Enligt Svenska kraftnät är avsikten att det aktuella bolaget under våren 1996 skall lämna in en ansökan om koncession för likströmslänken till regeringens prövning. Riksdagen har våren 1995 beslutat om bl.a. Svenska kraftnäts investe-rings- och finansieringsplan för åren 1995-1997 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU20, rskr. 300). Denna plan skall enligt förslaget nu utökas med 500 miljoner kronor för år 1996, varvid finansiering skall ske med verkets egna medel. Projektet förutsätter också att staten tecknar borgen för lån till det tilltänkta bolaget för Polen-förbindelsen intill högst 1,5 miljarder kronor, alternativt utfärdar kreditgarantier intill högst motsvarande belopp - för vilket regeringen begär riksdagens bemyndigande. Det planerade bolaget bör ses som ett dotterbolag till Svenska kraftnät, konstateras det i propositionen. I motion Fi81 (mp) avvisas förslaget med motivering att det är illa genom- tänkt. Export av svensk el till Polen skulle kunna försvåra en kärnkraftsav -veckling i Sverige och strider därmed mot riksdagens tidigare beslut, anför motionärerna. De påpekar att import av polsk el till Sverige sannolikt skulle innebära ökade svavelutsläpp och ökat kärnkraftsberoende i Polen. En lik-strömskabel mellan Polen och Sverige bör inte läggas ut inom överskådlig framtid, anför motionärerna. I stället anser de att betydande satsningar bör göras på ökad effektivitet i energianvändningen och på ökad användning av förnybar energi som ersättning för kärnkraft och fossila bränslen i såväl Sverige som Polen. Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU9y) regeringens förslag rörande Svenska kraftnät. Som redovisats avser Svenska kraftnät att senare under våren 1996 lämna in en ansökan om koncession till regeringen, varefter en prövning i enlighet med gällande lagstiftning kommer att göras. Farhågorna som framförs i motion Fi81 (mp) finner utskottet mot bakgrund härav obe-fogade; motionen avstyrks i berörd del (yrkande 46). Miljöpartiets företräda-re i näringsutskottet har avgivit avvikande mening till yttrandet. Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker därmed motion Fi81(mp) yrkande 46. Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Anslaget Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet (D 2) Regeringen föreslår i vårpropositionen (s. 170) att riksdagen på tilläggsbud-get för budgetåret 1995/96 skall anvisa 3,5 miljoner kronor under anslaget Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet. Medlen avses ställas till regeringens disposition för förstärkning av Sveriges medverkan i EU:s arbete med ungdomsfrågor och för insatser inom området ungdom, IT och samhällsinformation. Kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KrU9y) regeringens förslag. Finansutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande och tillstyrker för-slaget om medelsanvisning. Anslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa (D 3) Regeringen föreslår i vårpropositionen att anslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa minskas med resterande medel på anslaget om 4 841 000 kr, då medlemsavgiften för utbytesprogrammet numera betalas i annan ordning. Kulturutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KrU9y) också detta förslag från regeringen. Finansutskottet ansluter sig till kulturutskottets yttrande och tillstyrker en minskning av anslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa med 4 841 000 kr. Övriga motionsyrkanden Avgift för insättningsgaranti I propositionen (s. 51) påpekas att ett system för garanti av insättningar i bank är i kraft sedan den 1 januari 1996. Systemet finansieras av bankerna gemensamt med en årlig avgift på i genomsnitt 0,25 % av den garanterade inlåningsvolymen. För att stärka de offentliga finanserna föreslås en höjning av avgiften till 0,50 % från den 1 januari 1997. Det innebär ett ökat offentligt sparande med ca 750 miljoner kronor. I motion Sk45 av Bo Lundgren m.fl. (m) avvisas förslaget om en höjning av avgiftens storlek. Enligt motionärerna är höjningen ett sätt att ytterligare beskatta insättare och låntagare i banksystemet. I motionen yrkas att vad som anförts om att insättaravgiften inte bör höjas skall ges regeringen till känna (yrkande 25). Utskottet vill inledningsvis erinra om att som medlem i EU är Sverige skyl- digt att ha ett system för garanti för insättningar hos banker i enlighet med ett EG-direktiv. Lagen om insättningsgaranti trädde i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:60, bet. NU7, rskr. 83). De avgifter som bankerna erlägger placeras på ett konto i Riksgäldskonto- ret. Statsbudgetens saldo förändras inte men den statliga upplåningen mins- kar och det offentliga sparandet påverkas positivt. Om avgiften höjs kan systemets finansiella styrka också byggas upp snabbare. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Sk45 (m) yrkande 25. Löneutbetalningsdag för statsanställda samt riksdagsledamöter I motion Fi99 av Karin Israelsson m.fl. (c) påpekas att en lång rad med nöd -vändiga besparingar har föreslagits och beslutats de senaste åren. Detta har varit helt nödvändigt för att på sikt kunna stabilisera den svenska ekonomin, stärka kronkursen och hejda inflationen. En av de åtgärder som genomförts är att senarelägga utbetalningar av barnbidrag och pensionsförmåner. Enligt motionärerna borde liknande även kunna ske vid utbetalning av löner och ersättningar till statligt anställda samt riksdagsledamöter för att visa att även vissa starka grupper i samhället bör bidra med inkomster till statskassan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Enligt utskottet bör förändringar av utbetalningsdagar för löner och ersätt -ningar till statsanställda även i fortsättningen regleras via kollektivavtal. Med hänvisning härtill avstyrks motion Fi99 (c). Utredning om åtgärder för att främja turism I Folkpartiet liberalernas motion Fi79 framhålls att Sverige har en mindre turistsektor än jämförbara länder. För företag inom turistnäringen bör mom- sen sänkas till nivån 6 %. Den närmare utformningen, bl.a. avgränsningspro- blematiken, bör bli föremål för utredning (yrkande 10). Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande (SkU12y) till att de skattefrågor som har tagits upp i motioner med anledning av vårpropositionen är av den art som skatteutskottet behandlade i yttrandet till finansutskottet i höstas (1995/96:SkU3y, med anledning av prop. 1995/96:25). I allt väsentligt har dessa frågor nära samband med det utredningsarbete som pågår rörande beskattningen, och utskottet kan inte finna att motionärerna har åberopat några omständigheter som nu bör föranleda andra ställningstaganden än tidigare. Med det anförda avstyrks berörd motion. Finansutskottet har ingen annan uppfattning än skatteutskottet i denna fråga. Därmed avstyrks motion Fi79 (fp) yrkande 10.
Hemställan
Utskottet hemställer Den ekonomiska politiken 1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 1, 6, 12 och 14, 1995/96:Fi79 yrkandena 1, 5, 8 och 11, 1995/96:Fi80 yr-kandena 1 och 2, 1995/96:Fi81 yrkandena 1, 7-11, 14, 20, 21 och 23-25 samt 1995/96:Fi82 yrkande 1 godkänner vad som förordats i pro-position 1995/96:150 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, kds) - såvitt avser över-gripande inriktning res. 2 (m, fp, kds) - såvitt avser villkoren för företagande res. 3 (v) res. 4 (mp) 2. beträffande fördelningspolitiska analyser att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi80 yrkandena 10 och 11, 1995/96 :Fi89, 1995/96:Fi96 och 1995/96:Fi100, res. 5 (v) res. 6 (m) - motiv. res. 7 (fp) - motiv. res. 8 (mp) - motiv. res. 9 (kds) - motiv. 3. beträffande jämställdhetspolitiska konsekvenser att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi80 yrkande 9, res. 10 (v) 4. beträffande Riksbankens ställning och mål för penning-politiken att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 7 och 1995/96:Fi81 yrkandena 12 och 15-17, res. 11 (m, fp) res. 12 (mp) 5. beträffande kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi81 yrkande 13, res. 13 (v, mp) 6. beträffande den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi81 yrkandena 18 och 19, res. 14 (v) res. 15 (mp) res. 16 (kds) - motiv. 7. beträffande uppföljning av EU-bidrag att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi81 yrkande 22, res. 17 (mp) Utgiftstak 8. beträffande utformningen av utgiftstaket att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 3 och 1995/96:Fi80 yrkande 4 godkänner förslaget till utformning av utgift-s-tak för staten och den offentliga sektorn i enlighet med vad utskottet anfört, res. 18 (m) res. 19 (v) res. 20 (fp) - motiv. 9. beträffande nivån på utgiftstaket för staten att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 4, 1995/96:Fi79 yrkande 3, 1995/ 96:Fi80 yrkande 5, 1995/96:Fi81 yr-kande 3 och 1995/96:Fi82 yrkande 6 och i enlighet med vad utskottet anfört fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkrings-sektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 miljarder kro-nor, för år 1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 mil-jarder kronor, res. 21 (m) res. 22 (fp) res. 23 (v) res. 24 (mp) res. 25 (kds) 10. beträffande nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkandena 2 och 6 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkandena 3 och 7 samt 1995/96: Fi81 yrkandena 2, 5 och 6 godkänner beräkningen av dels de offentliga utgifterna för åren 1997-1999, dels utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999, res. 26 (fp) - villk. res. 22 res. 27 (v) - villk. res. 23 res. 28 (mp) - villk. res. 24 11. beträffande den preliminära fördelningen av utgifter-na på utgiftsområden att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 2 och 5, 1995/96:Fi79 yrkandena 2, 4, 6 och 7, 1995/96:Fi80 yrkande 6, 1995/96:Fi81 yrkande 4 och 1995/96: Fi82 yrkande 7 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlin-jer för regeringens budgetarbete samt avslår motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 13, 15 och 16, 1995/96:Fi79 yrkandena 9 och 12, 1995/96:Fi81 yrkandena 26-31, 33-38, 43 och 44, 1995/96:Fi83, 1995/ 96:Fi86, 1995/96:Fi90, 1995/96:Fi92, 1995/96:Fi93, 1995/96:Fi94, 1995/96: Fi95, 1995/96:Fi97 yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, 1995/96:Fi98, 1995/96: Kr2 i denna del, 1995/96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del och 1995/ 96:Kr6 yrkande 3, res. 29 (m) - villk. res. 21 res. 30 (fp) - villk. res. 22 res. 31 (v) - villk. res. 23 res. 32 (mp) - villk. res. 24 res. 33 (kds) - villk. res. 25 Kommunsektorn 12. beträffande allmänna förutsättningar för kommun-sektorn att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 8 och 9, 1995/96: Fi80 yrkande 8 och 1995/96:Fi81 yrkande 52, res. 35 (m) res. 36 (v) res. 37 (mp) res. 38 (fp) - motiv. res. 39 (kds) - motiv. 13. beträffande skatteinkomsternas och statsbidragens ut-veckling att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi78 yrkande 10, res. 40 (m) 14. beträffande minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi81 yrkande 51, res. 41 (v, mp) 15. beträffande vissa regeländringar vid beräkning av preliminära kommunalskattemedel att riksdagen antar de i proposition 1995/96:150 yrkandena 8-10 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt, m.m., dels lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting, dels lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting, 16. beträffande kommunal ekonomi i balans att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi78 yrkande 11, res. 42 (m) res. 43 (v) - motiv.
17. beträffande ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommunerna att riksdagen antar det i proposition 1995/96:150 yrkand 7 framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997, 18. beträffande reglering av kompensation för avtalspen-sioner till lärare m.fl. att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 11 god-känner regeringens förslag att kompensera kommuner och landsting avseende pensioner och andra trygghetsförmåner till lärare, skolledare och syokonsulenter, Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 19. beträffande anslaget Försvarsmakten att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 14 be-slu-tar att på tillläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvars-makten med 3 295 094 000 kr, 20. beträffande anslaget Statens försvarshistoriska muse-er att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 15 och med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkande 39 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens försvarshistoriska museer med 2 000 000 kr, res. 45 (mp) 21. beträffande anslaget Flygtekniska försöksanstal-ten att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 16 samt med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkande 40 beslutar att på till-läggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Flygtekniska försöksanstalten med 5 000 000 kr, res. 46 (mp) 22. beträffande läkemedelsförmånen att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi79 yrkande 13, 1995/96:Fi80 yrkande 12, 1995 /96:Fi81 yrkande 32, 1995/96:Fi82 yrkande 2, 1995/96:Fi88 yrkandena 1 och 2 och 1995/96:Fi97 yrkan-de 3 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. med de ändringarna att i 7 § talet 2 500 byts mot talet 2 200 och att i punkt 2 i övergångsbestämmelserna orden gäller ikraftträdandet skall er-sättas med orden gäller vid ikraftträdandet, dels beslutar att 3 § lagen (1981:49) om begränsning av läke- medelskostnader, m.m. skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Ut- skottets förslag i bilaga 2, dels beslutar om den ändring av ingressen som föranleds härav, res. 47 (m) res. 48 (v, mp, kds) res. 49 (fp) 23. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 13, 1995/96: Fi82 yrkandena 3 och 4, 1995/96:Fi88 yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:Fi97 yrkande 9, res. 50 (m) res. 51 (fp) res. 52 (v) res. 53 (kds) 24. beträffande barn- och ungdomstandvård i privat och offentlig regi att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi88 yrkande 5, res. 54 (m, fp, kds) 25. beträffande anslagen Riksförsäkringsverket och All-männa försäkringskassor att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkandena 17 och 18 samt med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkande 41 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 dels öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Riksför- säkringsverket med 38 000 000 kr, dels öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Allmän-na försäkringskassor med 30 000 000 kr, res. 55 (mp) 26. beträffande kvalificerad yrkesutbildning att riksdagen avslår motion 1995/96:Ub9 yrkande 11, res. 56 (fp) 27. beträffande anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. att riksdagen med bifall till propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt A 9 och 1995/96:150 yrkande 19 samt med avslag på motio-nerna 1995/96:Fi82 yrkande 5, 1995/96:Fi87 yrkande 1, 1995/96:Ub7 yrkandena 1 och 2, 1995/96: Ub10 yrkandena 2 och 4, 1995/96:Ub11 och 1995/96:Jo16 yrkande 2 beslutar att på tilläggsbudget till stats-budgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kom-munala skolväsendet m.m. med 905 655 000 kr, res. 57 (m) res. 58 (mp) res. 59 (kds)
28. beträffande omfördelning av medel från komvux till folk- högskolan att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Kr6 yrkande 2 och 1995/96:Ub8, 29. beträffande basår med social inriktning för män att riksdagen avslår motion 1995/96:Ub9 yrkande 5, res. 60 (fp) 30. beträffande anslaget Bidrag till folkbildningen att riksdagen med bifall till propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt B 1 och 1995/96:150 yrkande 20 samt med avslag på motioner-na 1995/96:Fi87 yrkande 2, 1995/96:Kr1, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995/96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del, 1995/96:Kr5, 1995/96:Kr6 yrkande 1, 1995/96:Ub7 yrkande 3, 1995/96:Ub9 yrkan-dena 7-10 samt 1995/96:Ub10 yrkande 1 beslutar att på tilläggsbud-get till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade anslaget Bidrag till folkbildningen med 230 000 000 kr, res. 61 (m) res. 62 (v) 31. beträffande sommaruniversitetet att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Ub9 yrkandena 1 och 2 samt 1995/96: Ub10 yrkande 5, res. 63 (fp, kds) 32. beträffande anordnande av basår enbart inom komvux att riksdagen avslår motion 1995/96:Ub9 yrkande 4, res. 64 (fp) 33. beträffande aspirantutbildning för arbetslösa invand-rare att riksdagen avslår motion 1995/96:Ub9 yrkande 6, res. 65 (fp) 34. beträffande anslaget Övriga utgifter inom grundut-bildning att riksdagen med bifall till propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt C 46 yrkandena 2 och 3 samt 1995/96:150 yrkande 21 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi87 yrkande 3 och 1995/96:Ub7 yrkande 4 dels godkänner det som regeringen förordar om omfattning och principer för fördelning av vissa särskilda åtgärder under de sista sex månaderna av budgetåret 1995/96, dels beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/ 96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsan-slaget Övriga utgifter inom grundutbildning med 209 195 000 kr, res. 66 (m) 35. beträffande anslaget Vissa ersättningar för klinisk ut-bildning och forskning att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 22 be-slutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Vissa ersätt-ningar för klinisk utbildning och forskning med 755 016 000 kr, 36. beträffande utvärdering av hur de s.k. ALF-medlen använts att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi101, res. 67 (fp) 37. beträffande utbildningspolitiken i övrigt att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi87 yrkande 6, res. 68 (m) 38. beträffande anslaget Studiehjälp m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 3 samt med avslag på motion 1995/96:Ub7 yrkande 5 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Studiehjälp m.m. med 2 880 000 kr, res. 69 (m) - villk. res. 57 39. beträffande stipendium till dem som fullföljer basåret inom komvux att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Ub7 yrkande 6, 1995/96:Ub9 yrkande 3 och 1995/96:Ub10 yrkande 3, res. 70 (m, fp, kds) 40. beträffande anslaget Studiemedel m.m. att riksdagen med bifall till propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 4 och 1995/96:150 yrkande 23 samt med avslag på motion 1995/96:Fi87 yrkande 4 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudge-ten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Studiemedel m.m. med 420 135 000 kr, res. 71 (m) - villk. res. 66 41. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 5 och 1995/96:150 yrkande 24 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 14 och 1995/96:Fi87 yrkande 5 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 804 241 000 kr, res. 72 (m) - villk. res. 57 res. 73 (v) 42. beträffande anslaget Statens jordbruksverk att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 25 samt med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkandena 42 och 47 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens jordbruksverk med 2 000 000 kr, res. 74 (mp)
43. beträffande anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 26 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 15, 1995/96: Fi81 yrkande 48 och 1995/96:Fi91 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen på 173 000 000 kr, res. 75 (m) res. 76 (v) res. 77 (mp) 44. beträffande anslaget Fiskevård m.fl. anslag att riksdagen dels med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 27 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 16 och 1995/96:Fi81 yr-kandena 49 och 50 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett ramanslag Fiskevård på 6 917 000 kr, dels med bifall till vad utskottet anfört beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln a) minska det anvisade reservationsanslaget Bidrag till fiskevård med 5 418 000 kr, vilket innebär att anslaget inte kan belastas, b) minska det anvisade förslagsanslaget Ersättning för intrång i en-skild fiskerätt m.m. med 1 499 000 kr, res. 78 (v) res. 79 (mp) 45. beträffande anslaget Ersättningar för viltskador m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 28 samt med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkande 45 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättningar för viltska-dor m.m. med 10 000 000 kr, res. 80 (mp) 46. beträffande redovisning av effekterna av det nya er- sättningssystemet för rovdjursrivna renar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 17 och 1995/96:Fi85, res. 81 (m, fp, v, mp, kds) 47. beträffande datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 29 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 22 och 1995/96:Fi84 godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om datortek under tionde huvudtiteln, res. 82 (m, fp) res. 83 (v)
48. beträffande arbetsplatsintroduktion och utbildningsvikari-at att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkandena 13 och 30 samt med avslag på motion 1995/96:Fi80 yrkandena 18, 19 och 21 i denna del dels godkänner vad regeringen föreslagit i fråga om höjt finansie- ringsbidrag vid arbetsplatsintroduktion under tionde huvudtiteln, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, res. 84 (v) 49. beträffande lönebidrag att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi80 yrkandena 20 och 21 i denna del,
res. 85 (v) 50. beträffande stöd till återvändande flyktingar till Bos-nien- Herzegovina att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 31 god-känner den föreslagna användningen av medel på det under tionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Överföring av och andra åtgär-der för flyktingar m.m., 51. beträffande anslaget Sveriges geologiska undersök-ning: Geologisk undersökningsverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 32 be-slutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under tolfte huvudtiteln anvisade ramanslaget Sveriges geolo-giska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. med 9 500 000 kr, 52. beträffande Affärsverket svenska kraftnät att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkandena 33 och 34 samt med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkande 46 dels godkänner en utökning av investeringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät för budgetåret 1995/96 med 500 000 000 kr att finan-sieras med verkets egna medel, dels bemyndigar regeringen att, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 000 000 kr, teckna borgen för lån eller utfärda kreditgarantier till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier eller andelar,
res. 86 (mp) 53. beträffande anslaget Bidrag till nationell och interna-tionell ungdomsverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 35 be-slutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under trettonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Bi-drag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. med 3 500 000 kr, 54. beträffande anslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 36 be-slutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under trettonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa med 4 841 000 kr, Övriga motionsyrkanden 55. beträffande avgift för insättningsgaranti att riksdagen avslår motion 1995/96:Sk45 yrkande 25, res. 87 (m) 56. beträffande löneutbetalningsdag för statsanställda samt riksdagsledamöter att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi99,
57. beträffande utredning om åtgärder för att främja tu-rismen att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi79 yrkande 10. res. 88 (fp) Stockholm den 28 maj 1996 På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Arne Kjörnsberg (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson ( mp), Sven-Erik Öster-berg (s), Per Bill (m), Michael Stjernström (kds) och Bo Lundgren (m).
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, såvitt avser övergripande inriktning (mom. 1 delvis) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) , Michael Stjernström (kds) och Bo Lundgren (m) har dels anfört följande: Risk för en mer långvarig europeisk lågkonjunktur i Europa Den internationella konjunkturen försvagades oväntat kraftigt i slutet av förra året. Det gällde särskilt Europa, i synnerhet Tyskland. Även i USA blev tillväxten oväntat svag i slutet av 1995, medan den japanska ekonomin där-emot visade tecken på återhämtning efter den finansiella krisen. I inledningen till propositionens bilaga om svensk ekonomi konstateras att "den avgörande frågan är om den nuvarande avmattningen - internationellt och i Sverige - utgör en tillfällig svacka eller inledningen till en allvarlig lågkonjunktur". Den prognos som sedan redovisas i propositionen grundas på att den in- ternationella lågkonjunkturen blir kort och att en återhämtning skall ske redan under andra halvåret 1996 och nästa år. En rad skäl anförs för detta. Centralbankerna har sedan årsskiftet börjat sänka sina styrräntor, vilket lett till sjunkande långräntor. Hushållen och företagen är mindre skuldsatta än när recessionen satte in i början av 1990-talet. Lönsamheten i industrin är dessutom god i många länder, vilket stimulerar till investeringar. De skäl som kan anföras för en mer långvarig - om än inte särskilt djup - lågkonjunktur i Europa är emellertid minst lika många och i vissa fall mer övertygande. En av anledningarna till avmattningen är att hushållens pessi- mistiska framtidsförväntningar kvarstår. Mot bakgrund av den ökande ar- betslösheten i Europa är det ingenting som talar för att denna pessimism snabbt skulle bytas mot ökad framtidstro och konsumtion. En förutsättning för att EMU skall kunna inledas enligt tidtabellen i Mastrichtfördraget är vidare att Europas regeringar stramar åt finanspolitiken ytterligare. I bästa fall leder det till både bättre statsfinanser och lägre räntor. Men det kan också medföra en ytterligare dämpning av den inhemska efter-frågan i ett antal länder under en övergångsperiod. Slutligen har centralbankerna lättat på penningpolitiken, men detta kan väntas få effekt först på ett till ett och ett halvt års sikt, vilket talar för att uppgången snarare kommer år 1997 än år 1996. De nominella långräntorna har sjunkit något i Europa. Men de reala räntorna ligger - mot bakgrund av den låga inflationen - på en historiskt hög nivå, utom möjligtvis i Tyskland. Som utskottet ser det går det därför inte att utesluta att Europa genomgår en normal konjunkturnedgång på ungefär två år. Det skulle betyda att kon- junkturen vänder uppåt mera bestämt först år 1997. En sådan europeisk utveckling skulle i stor utsträckning ändra förutsättningarna för svensk ekonomi de närmaste två åren. Regeringen saknar marginal för en sådan utveckling i sitt budgetalternativ. Utvecklingen i Sverige Den internationella och svenska avmattningen sedan senare delen av 1995 har föranlett regeringen att revidera ned tillväxten från 2,7 % för år 1996 och 2,4 % för år 1997 i den tillväxtproposition som presenterades i novem- ber till 1,4 % i år och 2,0 % år 1997 i den nu aktuella vårpropositionen. Risken är emellertid stor att tillväxten blir betydligt lägre, framför allt i år men även nästa år. Konjunkturinstitutets senaste månadsbarometer (1996 -05-21) visar att den svenska industrikonjunkturen är i fortsatt nedgång. De optimistiska förväntningar som fanns i marsbarometern har inte infriats, utan orderingången har fortsatt falla från såväl hemma- som exportmarknaden . I synnerhet på hemmamarknaden är efterfrågan för närvarande starkt vikande, och drygt 40 % av företagen uppger minskad orderingång. Inte heller pla-nerna på ökad produktionsvolym har uppfyllts, och många företag redovisar fortsatta minskningar. Lagren har ökat och närmare hälften av företagen uppger orderstockarna som för små. Flera av de prognoser som redovisats efter det att regeringens prognos fär- digställts förutser en avsevärt sämre ekonomisk utveckling för Sverige än den utveckling som anges i propositionen. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att göra en jämförelse mellan en försörjningsbalansprognos som ligger i linje med den utveckling som Konjunkturinstitutets senaste barome- ter indikerar och prognosen i propositionen. Utskottet har här som exempel valt Industriförbundets prognos från den 29 april. Utfallet av jämförelsen framgår av följande tabell. Tabell 1. Försörjningsbalans 1994-1997. Propositionens och Industriförbundets prognoser Uppgifterna inom parentes anger Industriförbundets prognos.
Miljarder kr Procentuell volymförändring 1995 1994 1995 1996 1997
BNP 1 634,9 2,6 3,0 1,4 (0,4) 2,0 (1,3) Import 563,8 13,4 8,7 5,0 (2,7) 4,7 (1.5) Tillgång 2 198,7 4,9 4,3 2,2 (0,9) 2,6 (1,3)
Privat konsumtion 853,5 0,8 0,3 0,8 (0,2) 1 ,7 (1,2) Offentlig konsumtion 422,6 -0,5 -2,3 0,9 (0,9) -1 ,1 (-1,1) Stat 131,3 -0,1 -4,5 5,2 -3,3 Kommuner 291,3 -0,7 -1,2 -1,0 0,0
Bruttoinvesteringar 237,8 -0,2 10,6 10,0 (7,4) 2 ,4 (1,5) Näringsliv 171,6 14,4 24,5 10,9 2,1 därav industri 60,9 28,6 37,5 17,0 -4,0 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6 Myndigheter 39,4 10,6 1,6 0,1 1,1
Lagerinvesteringar1) 17,5 1,5 0,5 -1,0 (-1,0) 0 ,1 (-0,1) Export 667,3 14,1 11,4 4,5 (2,0) 6,1 (3,3)
Användning 2 198,7 4,9 4,3 2,2 (0,9) 2,6 (1,3) Inhemsk användning 1 531,3 1,9 1,6 1,3 (0,5) 1,1 (0,5 ) 1) Förändring i % av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansdepartementet och Industriförbundet. Enligt utskottets mening hyser regeringen för stor tillit till exportens fortsatta ökning. Dels är det, som nämnts, inte alls uteslutet att nedgången i Europa får karaktären av en normal, i stället för en kort, lågkonjunktur, dels kan svensk exportindustri väntas förlora marknadsandelar på grund av kronap-precieringen, relativt stora lönekostnadsökningar och en långsammare pro-duktivitetsökning än i konkurrentländerna. Vidare ser inte utskottet det som sannolikt att den privata konsumtionen utvecklas så positivt som i regeringens prognos. För år 1996 anser utskottet att den privata konsumtionen kan komma att öka långsammare än vad rege-ringen räknar med, eftersom en sämre utveckling av sysselsättningen och därmed även av lönesumman och de disponibla inkomsterna är trolig. Även nästa år kan ökningen bli lägre än i regeringens prognos, därför att hushållen inte minskar sitt sparande i den utsträckning som regeringen hoppas på. Regeringen gör sannolikt en riktig bedömning av hushållens sparbeteende under innevarande år, då minskande sysselsättning, höjda skatter och mins-kade bidrag kommer att få hushållen att vara försiktiga med sin ekonomi. Däremot torde inte sparandet komma att minska så mycket nästa år som regeringen räknar med. Mot talet om att sänkta räntor på sikt bör framkalla ökad konsumtion kan invändas att de reala räntorna i Sverige är mycket höga, och det är dessa som främst bestämmer intresset för t.ex. bostads- och bilköp. Regeringen måste även i övrigt kritiseras för att inte ha tagit hänsyn till sina nya åtgärdsförslag i den bedömning som redovisas av den svenska ekonomin. De i vårpropositionen föreslagna åtgärderna kommer att försämra hushållens köpkraft ytterligare, vilket vid ett oförändrat sparbeteende drar ned den privata konsumtionen och tillväxten. I propositionen utgår man från att den kontraktiva effekten av större offentliga besparingar motsvaras av lika stora expansiva förtroendeeffekter. Utskottet delar inte denna uppfatt-ning. Med regeringens stora skattehöjningar kan inte förtroendeeffekterna förväntas bli lika stora som de åtstramande effekterna . Enligt utskottets mening är propositionens prognos för BNP-tillväxten allt- för optimistisk. Det går inte att utesluta att utvecklingen fram till år 1997 kan närma sig den bedömning som anges i det alternativ till propositionens pro-gnos som redovisas i tabell 1. För perioden efter år 1997 gör regeringen ingen regelrätt prognos utan pre- senterar kalkyler som bygger på det tekniska antagandet att det finns out- nyttjade resurser i ekonomin, som kan tas i anspråk utan att det uppstår in -flationstryck. Omfattningen av expansionsutrymmet är beroende av hur väl arbetsmarknaden och framför allt lönebildningen fungerar, eftersom det är stelheter i dessa avseenden som antas vara inflationsdrivande. Som utskottet ser det kan tillväxten bortom år 1997 med regeringens nuva- rande politik svårligen överstiga 2 % och därmed heller inte nå den tillväxt som propositionens kalkyler förutsätter utan negativa konsekvenser för pen-ningvärdet. Dels driver regeringens skattehöjningar i sig upp inflationen, dels har regeringen ingen politik för att förbättra arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt. För att högtillväxtalternativet skall kunna förverkligas krävs långtgående strukturella reformer. Utskottets förslag i denna riktning utvecklas närmare i avsnittet om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Av särskilt intresse är regeringens bedömning av utvecklingen på arbets- marknaden. Regeringen inleder vårens finansplan med att slå fast att det utan jämförelse viktigaste målet för den ekonomiska politiken är en halvering av arbetslösheten fram till sekelskiftet. Det finns i detta sammanhang skäl att erinra om att regeringens mål inte är en halvering av arbetslösheten utan enbart en halvering av den öppna arbetslösheten. Det öppnar för möjligheten att nå målet genom rena bokföringsåtgärder, t.ex. genom olika utbildningsin-satser som för bort personer från arbetskraften. Den öppna arbetslösheten sjunker därvid, men den totala arbetslösheten ligger kvar på samma nivå. Det aktuella läget på arbetsmarknaden beskrivs i Statistiska centralbyråns (SCB) senaste arbetskraftsundersökning från den 15 april. Av denna redo- visning framgår att läget på arbetsmarknaden sedan årsskiftet visar en viss tendens till försämring med minskande sysselsättning och oförändrat mycket hög arbetslöshet. I april var antalet öppet arbetslösa nära 320 000 eller 7 ,5 % av arbetskraften. Den totala arbetslösheten var 12, 9 % och sysselsättningen drygt 50 000 personer mindre än ett år tidigare. När det gäller arbetsmarknadsprognosen har regeringen i jämförelse med prognosen i höstens s.k. tillväxtproposition (prop. 1995/96:25) tvingats skriva ner bedömningen för åren 1996 och 1997. Prognoserna för den öppna arbetslösheten har i motsvarande mån reviderats upp - från 6,1 % år 1996 för ett år sedan till 7,2 % i vårpropositionen respektive från 5,8 % för år 1997 till 6,5 % nu. Den totala arbetslösheten bedömdes för ett år sedan bli 11,3 % i år - nu har prognosen höjts till 12,4 %. Regeringens missbedömningar av arbetsmarknadsläget framgår av nedan-stående tabell.
Tabell 2. Prognoser för arbetslösheten år 1996 enligt regeringens prognoser vid olika tillfällen (procent av arbetskraften)
jan 95 april 95 nov 95 april 96 Öppen arbetslöshet 6,1 6,1 6,4 7,2 I åtgärder 4,7 5,2 5,2 5,2 Total arbetslöshet 10,8 11,3 11,6 12,4 Utskottet kan konstatera att under de ca 15 månader som gått mellan första och senaste prognosen för arbetslösheten i år har bedömningen skrivits upp med 1,6 procentenheter, alltså 16 tiondelar. Detta står i skarp kontrast till dåvarande statsministerns uttalande hösten 1995 att regeringen skulle pressa ned arbetslösheten "tiondel för tiondel". Prognoserna har i stället tvingats skrivas upp tiondel för tiondel. Enligt utskottets bedömning ger konjunkturprognoser och långsiktiga kal- kyler en alldeles för optimistisk bild av utvecklingen på arbetsmarknaden. Därtill kommer att utöver den dryga halv miljon arbetslösa och arbetssökan- de människor som står utanför den öppna arbetsmarknaden finns det i dag ytterligare ungefär en halv miljon personer som skulle vilja arbeta men som av en eller annan anledning inte räknas in i arbetskraften. Där ingår bl.a. latent arbetssökande, flyktingar och människor som har förtidspensionerats på grund av arbetsmarknadsskäl. Sammantaget är mer än var femte person i arbetsför ålder utan arbete. Utskottet vill understryka att det är den samlade arbetslösheten på drygt en miljon människor som måste angripas. En halve-ring av denna arbetslöshet förutsätter att en halv miljon nya arbetstillfällen skapas till sekelskiftet. Det är en lika krävande som angelägen uppgift, vil-ken regeringen inte ens kommer i närheten av att lösa med den uppläggning av den ekonomiska politiken som förordas i propositionen. Det framgår också av regeringens egna bedömningar. Målet att halvera den öppna ar-betslösheten säger egentligen inte mer än att man vill minska den andel av den potentiella arbetskraften som står utan arbete från ca 22 till ca 19 %. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken För två år sedan tycktes förutsättningarna goda att Sverige skulle lyckas bryta den flera decennier långa stagnationen. Under våren 1994 växte det fram 1 000 nya arbeten om dagen. Denna ökning bestod så gott som uteslu- tande av nya arbetstillfällen i företagen. Sverige hade fått bukt med inflatio-nen, och regeringen och riksdagen hade genomfört kraftfulla besparingar för att pressa ner underskottet i statsfinanserna och etablera en varaktig balans mellan inkomster och utgifter. Ekonomin växte i en takt som klart översteg genomsnittet under 1980-talet. Denna utveckling visar att den enda möjligheten att avvärja hotet mot en bestående massarbetslöshet är att den ekonomiska politiken inriktas på ett sådant sätt att förutsättningarna för att starta och driva företag radikalt för-ändras. Offentlig expansion är inte längre vägen ur arbetslösheten. Som utskottet ser det måste kampen mot arbetslösheten vara den allt över- skuggande frågan under överskådlig tid. Skall en sådan inriktning av politi -ken ge resultat krävs en radikal omläggning av politiken. Förslagen i vårpro-positionen svarar inte mot ett sådant krav. De allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som nu bör vara väg- ledande är enligt utskottets uppfattning följande. Finanspolitiken måste vara fortsatt stram och budgetsaneringen måste full- följas. Utskottets bedömning av den ekonomiska utvecklingen visar att en stor risk föreligger att regeringens uppläggning av den ekonomiska politiken inte leder till att de offentliga finanserna kommer i balans. Säkerhetsmargi-nalerna i budgetpolitiken måste vara större än vad regeringen anger. Det innebär att finanspolitiken måste stramas åt mer än vad som föreslås i propo-sitionen. Vad gäller penningpolitiken anser utskottet att det finns goda skäl att nu vidta åtgärder för att stärka Riksbankens oberoende. Särskilt angeläget är att det vid en förändring av lagstiftningen tydligt framgår att det övergripande målet för penningpolitiken är att värna penningvärdet. Det skulle skänka trovärdighet åt de politiska instansernas beslutsamhet att hålla inflationen nere. Utskottet återkommer till dessa frågor längre fram i betänkandet. Den ekonomiska politiken som den kommer till uttryck i propositionen bygger på att Sveriges problem enbart skulle vara statsfinansiella. Regering-en anlägger ett alldeles för kameralt synsätt på saneringen av statsfinanserna . Att på kort sikt skapa balans mellan utgifter och inkomster oavsett medel blir det enda operativa målet vid en sådan inriktning av den ekonomiska politi-ken. Man bortser helt ifrån medlens långsiktiga strukturella konsekvenser. Det innebär att saldoförbättringen riskerar att bli tillfällig och att underskot-ten börjar växa igen. Det krav som oavvisligen måste ställas på riktlinjerna för den ekonomiska politiken är enligt utskottets mening att innefatta en strukturpolitik som utgår från en framtidsinriktad tillväxtstrategi. Om Sverige skall kunna återta en tätposition bland industrinationerna måste Sverige bli ett land med många fler entreprenörer. Nya företag och företagare är ett nödvändigt villkor för att produktionskapaciteten skall kunna öka och för att den permanentning av den höga arbetslösheten som nu hotar skall kunna undvikas. Men för att detta skall komma till stånd fordras ett gott företagsklimat. Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att det totala skattetrycket sänks. De skattebelastningar på sparande och kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för investeringar måste elimineras. Enligt utskottets upp -fattning är sådana skattesänkningar nödvändiga om tillväxten skall kunna ta fart. Det är ekonomisk-politiskt mycket riskfyllt att låta skattetrycket över-skrida nivån 50 % av BNP. Det är emellertid vad som skedde efter regim -skiftet hösten 1994. Skattetrycket väntas dessutom stiga ytterligare framöver. Budgetpolitiken bör bl.a. ha som långsiktigt mål att bättre balans uppnås mellan den privata och den offentliga sektorn. När den privata sektorn tillåts öka, minskar behovet av offentliga insatser. Utskottet anser att totala offent-liga utgifter som med regeringens politik ännu vid sekelskiftet överstiger 60 % av BNP är omöjliga att förena med en god ekonomisk utveckling. Offentliga monopol, omfattande transfereringar och inskränkt valfrihet le- der förutom till minskad valfrihet för medborgarna också till sämre utnytt- jande av de totala ekonomiska resurserna. Trögheten i stora, icke konkur- rensutsatta offentliga system ger dålig effektivitet. Det hårda skattetryck som krävs för att finansiera en stor offentlig sektor försvagar dessutom tillväxt-kraften i ekonomin, och de nya jobben blir färre. Av effektivitetsskäl och för att inte snedvrida konkurrensen mellan verk- samheter i den offentliga och den privata sektorn måste staten gå vidare med ägarspridning och sälja statliga företag. Utskottet vill avslutningsvis understryka att utformningen av strukturpoliti-ken måste leda till att tillväxten blir uthållig. Annorlunda uttryckt innebär detta att det är nödvändigt att en ambitiös miljöpolitik blir en integrerad del av tillväxtpolitiken. Tillgång till oförstörd natur är en konkurrensfaktor både vid investeringsbeslut och t.ex. för turismen. Miljöteknik är redan och kan bli en ännu större svensk exportvara. På miljöområdet märks också tydligare än på många andra områden otillräckligheten i nationellt beslutsfattande. Det får visserligen aldrig bli en ursäkt för att inte vidta de åtgärder vi kan på det nationella planet, men riktigt genomslag får de miljöpolitiska besluten när de sker i samverkan på ett internationellt plan. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens riktlinjer. Vad utskottet här anfört om den övergripande inriktningen av den ekono- miska politiken med anledning av motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp) och Fi82 ( kds) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Enligt utskottets mening lämnas i motion Fi80 (v) och Fi81 (mp) förslag som på väsentliga punkter strider mot vad utskottet ovan anfört om den ekonomiska politiken. Med hänvisning härtill avstyrks den inriktning av politiken som förordas i dessa motioner. dels vid mom. 1 i denna del hemställt: 1 (delvis). beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-tiken, såvitt avser övergripande inriktning att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 1 och motionerna 1995/96:Fi80 yrkandena 1 och 2 samt 1995/96:Fi81 yr-kandena 1, 7 -11, 14, 20, 21 och 23-25 och med anledning av motio-nerna 1995/96:Fi78 yrkande 1, 1995/96:Fi79 yrkandena 1 och 8 samt 1995/96:Fi82 yrkande 1 i denna del godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, såvitt avser villkoren för företagande (mom. 1 delvis) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) , Michael Stjernström (kds) och Bo Lundgren (m) har dels anfört följande: Utskottet vill med anledning av de riktlinjer för näringspolitiken som anges i motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp) och Fi82 (kds) anföra följande. Hösten 1994 inledde den tillträdande regeringen en politik som successivt har försämrat företagsklimatet. Som exempel på åtgärder, vidtagna av denna regering, som försämrar möjligheterna att driva företag kan följande nämnas : - Höjd marginalskatt - Återinförd dubbelbeskattning - Höjd fastighetsskatt på industrifastigheter samt kommersiella lokaler - Slopad kvittningsrätt för underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst - Återinförd facklig vetorätt mot anlitande av entreprenörer - Återinförd rätt till blockad mot enmans- och familjeföretag - Tidigarelagd momsinbetalning - Skärpta fåmansbolagsregler som innebär skattehöjningar - Höjda arbetsgivaravgifter - Avskaffad rätt att undanta två nyckelpersoner från turordningsreglerna - Förkortad provanställningstid - Förkortad tid för visstidsanställning vid arbetstoppar I samtliga propositioner som utgjort underlaget för dessa åtgärder skriver regeringen i och för sig mycket positivt om företagens betydelse och småfö- retagarens roll. Utskottet kan självfallet instämma i sådana formuleringar i propositionen som "villkoren för företagande [måste] förbättras. Sverige behöver fler företag och företagare". Med osviklig precision leder emellertid den faktiska politiken i motsatt riktning. Det är mycket svårt att passa in den nuvarande regeringens politik i den ambition som uttalas i propositionen. I den nu aktuella propositionen uppställs ytterligare hinder för företagandet: - Arbetsgivarperioden för sjuklönen förlängs med två veckor - Förmögenhetsskatten för aktier höjs - Energiskatterna höjs kraftigt utan motsvarande sänkning av skatten på arbete - Den tidigarelagda inbetalningen av moms modifieras visserligen, men likviditeten urholkas och kostnaderna ökar. Metoden är fortfarande lika principvidrig De nya arbetstillfällena måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade antalet anställ-da i storindustrin med 19 % medan småindustrin ökade antalet anställda med 11 %. Dessutom finns - med rätt förutsättningar - betydande expansions-möjligheter inom tjänstesektorn. Ett gynnsamt klimat för de mindre och medelstora företagen är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten liksom för saneringen av statsfi- nanserna. Självfallet är goda villkor även för de större företagen nödvändigt. När det gäller riktlinjerna för en strukturpolitik för företagande och jobb är det bl.a. följande områden som är av central betydelse: - skattepolitiken - arbetsmarknadens regelsystem - lönebildningen - avreglering - konkurrens Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att det totala skattetrycket sänks. De skattebelastningar på sparande och kapitalbildning som försämrar förutsättningarna för investeringar måste elimineras. Det är särskilt viktigt att skattereglerna utformas så att en växande tjänste-sektor verkligen kan uppstå. Före skattereformen 1990/91 var flertalet tjäns-ter inte momsbelagda, men i samband med skattereformen infördes full moms. Tjänster som i huvudsak förbrukas och köps av företag kan möjligen bära full moms. Men det är uppenbart att s.k. hushållsrelaterade tjänster, där produktivitetsutvecklingen synes vara långsammare och konkurrensen med gör-det-själv är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda. En lind-ring av skatten på hushållstjänster får inte mot-svaran-de genomslag på de offentliga inkomsterna, eftersom dessa tjänster i dag i stor utsträckning ut-förs "svart" eller inte alls. En frågeställning som ständigt dyker upp i samband med en diskussion om Sveriges långsiktiga utvecklingskraft är den om arbetsmarknadens regelsy- stem och funktionssätt. Skillnaden mellan högtillväxtscenariet och basalter -nativet i propositionen beskrivs som en skillnad främst i detta avseende. Om arbetsmarknaden blir mer flexibel och fungerar bättre kan tillväxten bli hög-re, om den fungerar som nu blir tillväxten lägre. Dagens höga svenska arbetslöshet är både oacceptabel och onödig. Den börjar nu märkas på allvar i form av en nyfattigdom som drabbar allt fler. En för hög beskattning av arbete, i synnerhet av tjänster, en stel arbetsmark- nadslagstiftning och en oflexibel lönebildning tvingar människor till arbets-löshet, trots att det finns arbete som behöver utföras. Kritiken mot regeringen för den fortsatta oförmågan att ompröva politiken måste bli hård . En aktiv arbetsmarknadspolitik och den svenska arbetslinjen finns det, enligt utskot-tets uppfattning, skäl att värna om under förutsättning att den görs effektiv. Det är viktigt att människor får hjälp med utbildning, flyttning och annat aktivt stöd under en omställningsperiod i stället för enbart kontanta bidrag. Som utskottet ser det är det emellertid uppenbart att den nuvarande utform-ningen av arbetsmarknadspolitiken inte kan bära den börda som ålagts den i den ekonomiska anpassningen och att den därmed inte kan uppfylla nödvän-diga effektivitetskrav. Enligt utskottets mening bör anslagen till arbetsmark-nadspolitiken begränsas. Arbetsmarknadspolitiken måste också läggas om, eftersom merparten av dagens arbetslöshet är strukturell, medan de traditio-nella arbetsmarknadspolitiska medlen bygger på att arbetslöshetens huvud- saksfråga är konjunkturell. Regeringen och de fackliga organisationerna till trots håller arbetsmarknaden på att förändras. Permanenta heltidsanställning-ar i ett och samma företag blir mindre vanliga. I stället utvecklas nya kon-traktsformer, tidsbegränsade anställningar, uppdragstagande, underentrepre-nörskap, företagande, växling mellan dessa olika former etc. Arbetsmarkna-dens institutioner och regelsystem förändras däremot mycket långsamt. En gynnsam utveckling av ekonomin kräver därför reformer inom detta område. En första början bör omedelbart ske genom återgång till de av den borgerliga regeringen beslutade reglerna för arbetsrätten, både LAS och MBL. Även vad gäller lönebildningen krävs reformer. Under många år har löne- bildningen varit den svenska ekonomins akilleshäl. Kompensationstänkande mellan olika grupper har i hög grad styrt löntagarnas organisationer, och en sned maktfördelning vid konflikter och förhandlingar har reducerat arbetsgi-varnas motståndskraft. De återkommande devalveringarna har likaledes "lärt" arbetsgivarna att det är ofarligt att acceptera höga lönekrav - när före-tagen har prissatt sig ur marknaden på grund av för högt kostnadsläge har statsmakterna ändå sänkt reallönerna genom devalvering av kronan. Med rörlig växelkurs och en riksbank som håller inflationen i schack är det främst sysselsättningen som blir förloraren när kostnadsökningen blir för stor. Med utgiftstak - vilket ju i praktiken också innebär ett skattetak - för den offentliga sektorn gäller även på detta område att det är antalet arbetstill-fällen som blir mindre än eljest vid stora lönekostnadsökningar.
Det är parterna på arbetsmarknaden som har det yttersta ansvaret för att problemen med lönebildningen löses. Det finns emellertid viktiga frågor som ligger inom det politiska systemets ram att besluta om. Dit hör t.ex. ett skat-tesystem som gör att det lönar sig att arbeta och utbilda sig. Att återställa grundtankarna i den stora skattereformen är mycket angeläget. En allmän arbetslöshetsförsäkring delvis finansierad med egenavgifter skulle dels ge individen ett verkligt val om han eller hon vill tillhöra en fackförening eller ej, dels öka motivationen för arbetstagarna att inte medverka till löneavtal som höjer arbetslösheten. Försäkringen måste vara en tydlig omställnings-försäkring så att onödig rundgång med kontantstöd och åtgärd motverkas. Det är också viktigt att motverka den utveckling som nu tycks vara på gång där facken, förutom a-kassan, skall administrera kollektiva tilläggsförsäk-ringar på t.ex. sjukförsäkringsområdet. Förändringar i arbetsrätten är som nämnts ovan nödvändiga. För att en situation där kompetens och erfarenhet ger en relativt högre lön skall accepteras krävs att utbildnings- och fortbildningssystemet är sådant att den som vill öka sin kompetens har god möjlighet att göra det. Allmänt gäller att en större löneflexibilitet måste eftersträvas. På 1980-talet inleddes över hela världen en våg av avregleringar och ökad konkurrens. Offentliga monopol avskaffades till förmån för konkurrens, mer av privat ägande och marknadslösningar. Så även i Sverige, där flera regle- ringar har avskaffats. Samhällets resurser används mer effektivt, om den konkurrensutsatta sek- torn tillåts expandera. Detta kan uppnås genom avreglering av skyddade sektorer som där igenom blir mer konkurrensutsatta. För att upprätthålla ett starkt omvandlingstryck på befintliga företag krävs att marknadstillträdet är fritt för nytillkommande företag. Det konkreta avregleringsarbetet hänger nära samman med uppgiften att öppna de offentliga monopolen. Men det måste också inriktas på att undan-röja eller förenkla regleringar på andra områden, t.ex. på olika produktmark- nader. Därför måste avregleringsarbetet bedrivas på bred front. Alla regler som berör företag måste granskas löpande. Avregleringsarbetet, som inleddes under den förra mandatperioden, bör snarast tas upp på nytt och påskyndas. Utskottet föreslår därför att regeringen snarast skapar en avregleringsdelegation med uppgift att kontinuerligt se över alla regler som berör företagandet i syfte att undanröja onödiga hinder. Särskild vikt bör i detta sammanhang läggas vid att undanröja olika former av etableringshinder. För att uppnå åsyftade resultat och en finjustering av regelverken krävs en uppföljning såväl av Konkurrensverkets arbete som av befintliga avregle- ringar och konkurrensutsättningar. Vad utskottet här anfört om villkoren för företagande bör riksdagen med anledning av motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp) och Fi82 (kds) som sin mening ge regeringen till känna. dels vid mom. 1 i denna del hemställt: 1 (delvis). beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska poli-tiken, såvitt avser villkoren för företagande att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 6, 12 och 14, 1995/96:Fi79 yrkandena 5 och 11 samt 1995/96:Fi82 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Partimotionernas syn på propositionens konjunkturbedömningar börjar med "I motionerna Fi78 ( m), Fi79 (fp), Fi80 (v)" och slutar med "sparbeteende är betydande" bort utgå, dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar "Under de första" och slutar med "förordas i propositionen" bort ha följande lydelse: Den förda politiken Utskottet tvingas konstatera att regeringens politik är helt otillräcklig för att få ner arbetslösheten och stärka den uthålliga tillväxten. Enligt regeringens s.k. basalternativ kommer den öppna arbetslösheten att ligga kvar på 5,7 % vid sekelskiftet. Det är ett allvarligt misslyckande och ett uttryck för att regeringen trots vad som sägs i Perssonplanen inte ger kampen mot arbets-lösheten den höga prioritet som nu krävs. Regeringen inriktar nu politiken på EMU-anpassning. De ytterligare bud- getförstärkningar som presenteras i vårpropositionen är betingade av kon- vergenskraven. Det finns inga rationella samhällsekonomiska motiv för ytterligare budgetförstärkningar. Tvärtom riskerar de att komma i konflikt med sysselsättnings- och tillväxtmål. Ytterligare begränsningar av kommu- nernas ekonomiska utrymme kommer dessutom att drabba välfärdens kärna: vården, omsorgen och utbildningen. Därigenom slår politiken hårt mot stora delar av kvinnornas arbetsmarknad. Med de ytterligare budgetförstärkningar som regeringen presenterar i vårpropositionen får budgetsaneringen en för- delningspolitiskt än mer skev inriktning. Vidare säger sig regeringen vilja stärka politiken och försvaga mark- nadsinflytandet. Men det krävs enligt utskottets uppfattning mer radikala grepp för att stärka politiken, öka det folkliga inflytandet och begränsa ka-pitalmakten. Det räcker inte med budgetsanering. Genom att försvaga den offentliga sektorn bidrar regeringens politik till att begränsa politikens hand-lingsutrymme. En aviserad utförsäljning av t.ex. Nordbanken bidrar inte heller till att stärka politiken utan försvårar aktiva insatser för att pressa räntenivåer och stärka konkurrensen i banksektorn. En politik som leder till uppluckrad arbetsrätt bidrar knappast till att stärka löntagarsidan och den politiska styrningen i ekonomin. Som utskottet ser det kommer allt större offentliga insatser på ägarsidan att krävas för att stimulera en förnyelse av svenskt näringsliv. Det räcker inte med förslag om en sjätte AP-fond-styrelse. Det krävs åtgärder som stärker den ekonomiska demokratin. Rege-ringen måste bli mer aktiv för att internationellt driva krav på kontroll över valuta- och penningspekulation, företeelser som i dag begränsar det ekono-misk-politiska handlingsutrymmet. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken Utskottets redovisning av propositionens prognos för den ekonomiska ut- vecklingen visar att det finns en betydande osäkerhet i bedömningen. Det finns sålunda allvarliga svagheter i regeringens prognoser. Beräkning- arna av underskotten i den offentliga ekonomin under de kommande åren bygger på bedömningar av utvecklingen av den privata konsumtionen och det privata sparandet. De prognoser som ligger till grund för bedömningarna om bl.a. arbetslösheten i vårpropositionen är egentligen överoptimistiska. Den privata konsumtionen har en mycket stor betydelse för sysselsättning-en och den offentliga ekonomin. Det finns emellertid inte mycket som talar för att regeringens prognoser för den privata konsumtionen - nära 1 % i år och strax under 2 % nästa år - kommer att hålla. Det finns ett starkt samband mellan arbetslöshetens omfattning, ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna och sparandet. Med den politik som förordas i propositionen kommer rege-ringen att misslyckas med att få ner arbetslösheten och lär därför också misslyckas med att få upp den privata konsumtionen. Socialdemokraterna och Centern räknar med draghjälp från en konjunkturuppgång internationellt. Problemet är emellertid att spridningseffekterna av exportframgångar är små, inte minst när det gäller sysselsättningen. Tudelningen av svensk ekonomi under senare år talar härvidlag sitt tydliga språk. En ekonomisk utveckling som är mer negativ än den bedömning som an-ges i propositionen kommer ytterligare att skärpa kraven på utformningen av politiken. Kampen mot arbetslösheten och för en ökad sysselsättning är det överord- nade målet för den ekonomiska politiken. För att detta mål skall kunna upp- nås krävs enligt utskottets mening följande inriktning av den ekonomiska politiken. - Miljöomställning av produktion och konsumtion, bl.a. genom skatteväx-ling , styrande regelsystem och stimulanser via miljöfonder. Ett förslag om ett miljöinriktat investeringsprogram bör utarbetas. Programmet bör om-fatta ekologiskt byggande, sol- och vindkraft, biobränsleteknik samt olika energieffektiviserande åtgärder. - En politik för att stärka utvecklingskraften i näringslivet. Svenskt närings-liv måste utvecklas för att motsvara sociala behov och framtidens krav. Regeringen måste utarbeta konkreta förslag till åtgärder för kompetens-höjning i arbetslivet och ökade satsningar på utbildning. Det kommer att behövas stöd till nyföretagande och mindre företag genom skattelättnader och kreditsubventioner. Sverige behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik med tonvikt på stimulanser och stöd till de arbetssökande i stället för ne-gativa åtgärder riktade mot de arbetslösa. I det sammanhanget måste insat-ser för kvinnor som av strukturella skäl ställts utanför arbetsmarknaden få särskild uppmärksamhet. - En medveten strategi för successivt kortare arbetsdag med inriktning på sextimmarsdagen. Samhället skall stödja denna process genom sänkta ar- betsgivaravgifter för försök med kortare arbetsdag. I motion Fi80 (v) görs bedömningen att ett riktat sysselsättningspaket om- fattande minst 20 miljarder kronor måste utarbetas och antas av riksdagen. Utskottet stöder detta förslag. Ett sådant paket skall riktas främst mot fyra områden: näringspolitiken, kommunsektorn, miljöomställningen och ar- betsmarknadspolitiken. Åtgärderna måste verka på många plan och omfatta såväl skattestimulanser och investeringsstöd som andra åtgärder för en ut- hållig utveckling. Av särskild vikt är att säkra kvinnornas rätt och möjlighet till förvärvsarbete. Ett ökat ekonomiskt utrymme måste skapas för kommunsektorns tjänste- produktion, dvs. satsningar på vård, omsorger och utbildning genom sänkta arbetsgivaravgifter inom en ram på minst 5 miljarder kronor. Om den här angivna inriktningen av politiken, vars avsikt är att på kortast möjliga tid eliminera massarbetslösheten, skall ge resultat krävs ett stöd från en väl avvägd finans- och penningpolitik. Mot den bakgrunden avvisar ut-skottet förslaget till utgiftstak. En sådan konstruktion förhindrar en syssel-sättningsbefrämjande ekonomisk politik. Avvisandet av utgiftstaket innebär emellertid inte att man överger ståndpunkten att en fortsatt budgetsanering är nödvändig för att stärka svensk ekonomi, minska arbetslösheten och stärka välfärden. Finanspolitiken bör inte ytterligare stramas åt. Det går att hålla fast vid bud-getsaneringsprogrammet på 114 miljarder kronor och ändå uppnå en balans i statsbudgeten år 1998 eller senast år 1999. Detta mot bakgrund av fram- gångarna med de hittillsvarande budgetförstärkningarna. Den inriktning av politiken som utskottet förordar har också en betydligt starkare tillväxt- och sysselsättningsinriktning. Därtill kommer att den inriktning penningpolitiken fått, efter det att Riksbanken successivt börjat sänka reporäntan, kommer att ge utdelning i en starkare aktivitet på hemmamarknaden och en fallande nivå på de statliga ränteutgifterna. En starkare tillväxt har redan bidragit till en kronförstärkning under det senaste året som också medfört att statens ränte-bördor minskat. Den här föreslagna politiken kommer att stärka hemma-marknaden, ge en starkare ökning av den privata konsumtionen och en snab-bare minskning av sparkvoten . Enligt utskottets mening går det att uppnå målen om balans i statsbudgeten år 1998 utan att utöka budgetsaneringspro-grammet med de i propositionen föreslagna ytterligare 12 miljarderna. Som utskottet ser det är det viktigt att penningpolitiken inriktas på fortsatta räntesänkningar. Riksbanken har sedan januari sänkt reporäntan med drygt 2 procentenheter till dagens nivå på 6,5 %. Kronan har stärkts påtagligt det senaste året och inflationen är mycket låg. Det finns därför förutsättningar för fortsatt kraftiga räntesänkningar. Realräntan är orimligt hög och utgör en viktig förklaring till den svaga utvecklingen på hemmamarknaden. Det finns ingen anledning till att Sverige skall ha styrräntor som ligger 2-3 % över andra jämförbara länder, dels med tanke på vår låga inflation, dels med tanke på den positiva utvecklingen av den offentliga ekonomin. Med en lättare penningpolitik och fortsatta räntesänkningar skapas förutsättningar för högre tillväxt, lägre arbetslöshet och därmed ett starkare förtroende för svensk ekonomi. En uthållig tillväxt skapar också förutsättningar för sjunkande långa räntor. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen. Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med anledning av motion Fi80 (v) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det är utskottets bestämda uppfattning att de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp) och Fi82 (kds) skulle om de genomfördes ytterligare förvärra läget på arbets- marknaden. I motion Fi81 (mp) framförs synpunkter på miljöpolitiken och arbets- marknadspolitiken som utskottet i vissa avseenden kan dela. Förslagen i motionen till lösning av den akuta krisen i den svenska ekonomin saknar emellertid enligt utskottets mening realitet. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 1 och motionerna 1995/96:Fi78 (m) yrkandena 1, 6, 12 och 14, 1995/96: Fi79 yrkandena 1, 5, 8 och 11, 1995/96:Fi81 yrkandena 1, 7-11, 14, 20, 21 och 23 -25 samt 1995/96:Fi82 yrkande 1 godkänner vad som förordats i motion 1995/ 96:Fi80 yrkandena 1 och 2 och som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del att utskottets yttrande som under rubriken Partimotionernas syn på propositionens konjunkturbedömningar börjar med "I motionerna Fi78 (m), Fi79 (fp), Fi80 (v)" och slutar med "utveckling kan realiseras" bort utgå, dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "Under de första" och slutar med "förordas i propositionen" bort ha följande lydelse: Riktlinjer för den ekonomiska politiken Den förda politiken Som utskottet ser det är det utmärkt att den ekonomiska återhämtningen i hög grad leder till ökad produktionsförmåga och konkurrenskraft i näringsli -vet. Detta är en viktig förutsättning för att de hundratusentals arbetstillfällen som förlorats i näringslivet under 1990-talets början kan återvinnas. Ambi-tionen måste dessutom vara att ytterligare arbetstillfällen skapas inom den privata sektorn. Men samtidigt kan den nu aktuella utvecklingen vara riska-bel eftersom framtidsprofilen är alltför svag. Sålunda sker investeringarna i alltför hög grad inom traditionell råvarubaserad industri. Dessa investeringar ger mycket få nya jobb, ibland leder de tvärtom till färre jobb. Arbetslösheten stannar på mycket höga nivåer, den ekonomiska tillväxten till trots. I ett längre perspektiv framstår också inriktningen på investeringarna som konserverande av en industri- och näringsstruktur som redan nu är föråldrad. Vi behöver i stället betydligt mer investeringar i tjänstesektorn, i miljösektorn och i informationssektorn, för att verkligen uppnå en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Sverige riskerar annars att få en alltmer utarmad ekonomi med allt färre jobb. I vårpropositionen har regeringen försummat dessa problem. I stället återfaller man i en traditionell tillväxtfixerad betongpolitik. Den alltmer nödvändiga politiken för förnyelse av näringslivet uteblir än en gång. Risken är stor att den socialdemokratiska regeringen konserverar en näringsstruktur som varken ger jobb eller ekono-mi i framtiden. Utskottet finner det egendomligt att regeringen, med sitt uttalade engage- mang för att minska arbetslösheten, i praktiken väljer bort de internationellt mest expansiva delarna av näringslivet. Oförmågan att fullfölja påbörjade satsningar och löften på miljöområdet, liksom frånvaron av en offensiv stra-tegi för att utveckla tjänstesektorn, utgör ett tomt intet i regeringens ekono-miska politik. Vårpropositionen är ett steg bakåt när det gäller de nya arbets-tillfällen som måste komma. Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken Som framgått av utskottets redogörelse för propositionens redovisning av prognoserna för den ekonomiska utvecklingen finns det osäkerheter i rege- ringens bedömningar av ökad konsumtion, ökad tillväxt och minskad ar- betslöshet. Möjligheten är påtaglig att tillväxten kan bli lägre och arbetslös-heten högre än vad som nu förutses i propositionen. En sådan utveckling skulle ställa ökade krav på utformningen av den ekonomiska politiken. En inriktning av politiken som innebär att man sparar mindre på utsatta grupper skulle möjliggöra en mer positiv utveckling. En omläggning av den nuvarande ekonomiska politiken är nödvändig. Under de kommande tre åren bör den ekonomiska politiken ha följande inriktning: Miljöskuldsökningen skall upphöra senast år 1999 och därefter skall miljö- skulden minskas. Det kräver långtgående miljökrav, miljöanpassning av skattesystemet och betydande satsningar på miljön inom både offentlig och privat sektor. Miljökraven måste ses som en av de viktigaste drivkrafterna för en hållbar ekonomisk utveckling. De skapar ett förändringstryck som leder till effekti -vare och mer ekonomisk användning av både naturresurser och arbetskraft. Miljöbranschen är i sig en viktig tillväxtbransch med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k. grön skatteväxling skapas förutsätt- ningar för minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och fortsatt välfärd. De riktlinjer som riksdagen slagit fast för den ekonomiska politiken innebär att den ekonomiska utvecklingen i fortsättningen skall ske på miljöns villkor. Det är viktigt att detta gäller för det svenska konvergensprogrammet. För att fullfölja dessa ambitioner krävs emellertid en lång rad ytterligare beslut i riksdagen. Nya konkreta miljömål och aktionsplaner måste nu läggas fram i riksdagen. Den gröna skatteväxlingen måste påskyndas. Resultaten av arbe-tet med gröna räkenskaper i ekonomin måste utnyttjas i högre grad i budge-tarbete och ekonomisk planering i staten. En rad omprioriteringar behöver göras inom den statliga budgeten. En förbättrad miljölagstiftning måste snart bli verklighet. Sverige måste åter bli pådrivande och föregångare i interna-tionella sammanhang vad gäller miljöpolitik. Det bör i detta sammanhang även framhållas att regeringen måste genomföra en analys av miljökon-sekvenserna av konvergensprogrammet. Samtidigt bör regeringen presentera ett åtgärdsprogram för minskad miljöskuld som en del i fullföljandet av konvergensprogrammet. En rättvisare och mer solidarisk fördelning av såväl tillgångar som bespa- ringar skall uppnås med en stark fördelningspolitik, bl.a. genom lägre ersätt-ningar och bidrag till medel- och höginkomsttagare, färre besparingar på subventioner till ekonomiska och socialt klämda människor och mindre ersättningar och bidrag till företag. Den öppna arbetslösheten skall minskas till under 4 % år 2000, bl.a. genom sänkt arbetstid, minskad beskattning av arbete, statliga investeringssatsning-ar till gröna jobb inom bl.a. kultur-, kommunikations- och energiområdena och genom bättre förutsättningar för främst små och medelstora företag. Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel mellan staten och par- terna på arbetsmarknaden. Detta bör ske genom ett övergripande "kontrakt" mellan dessa parter som ger ramarna för arbetstidsförkortningen. Detaljerna fastställs sedan i avtal på arbetsmarknaden. Statens roll i kontraktet är att svara för en ny arbetstidslagstiftning, sänkta egenavgifter och nödvändig kompletterande utbildning av de arbetslösa. Löntagarorganisationerna åtar sig att medverka till en ökad flexibilitet och att inte kräva högre löneökning-ar än som motsvarar produktivitetsökningen. Arbetsgivarnas främsta bidrag blir att åta sig att nyanställa och vid behov medverka till utbildningsinsatser till arbetslösa och andra för att fylla upp de luckor efter arbetstidsförkort-ningen som inte täcks av en ökad produktivitet. Riksdagen bör hos regering-en hemställa om förslag till ändrad lagstiftning och initiativ till ett kontrakt med arbetsmarknadens parter med denna inriktning. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå till högst 3 % av BNP år 1997 och balans bör nås år 1998. Från år 1999 bör även statsbudgeten vara i balans så att statsskulden kan börja minska. Fi- nanspolitiken måste mot den bakgrunden inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta måste ske på ett sådant sätt att resurs- och energieffektiva produktionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför, jämte be-kämpningen av miljöskulden, vara en viktig del i finanspolitiken. Realräntorna skall pressas ner mot hälften bl.a. genom bibehållna låga kostnadsökningar, fullföljd statsfinansiell sanering och utgiftskontroll samt en bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad. De penning- och valutapolitiska frågorna behandlas längre fram i betänkandet i ett särskilt avsnitt. Förutsättningar måste skapas för en växande privat företagssektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske så att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Med hänsyn bl.a. till fortsatt höga realräntor är det angeläget att finna sätt att underlätta för företagen att öka sina investeringar. Det är särskilt små och medelstora företag som uppvisar stora svårigheter att trygga sin kapitalför-sörjning. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens inriktning. Vad utskottet här anfört om inriktningen för den ekonomiska politiken med anledning av motion Fi81 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i mo- tionerna Fi78 (m), Fi79 (fp), Fi80 (v) och Fi82 (kds) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som i dag måste ställas på den ekonomiska politi- ken. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 1 och motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 1, 6, 12 och 14, 1995/96:Fi79 yrkandena 1 , 5, 8 och 11, 1995/96:Fi80 yrkandena 1 och 2 samt 1995/96:Fi82 yrkande 1 godkänner vad som förordats i motion 1995/96:Fi81 yrkandena 1, 7-11, 14, 20 , 21 och 23-25 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 5. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspoli- tiska analyser börjar med "Utskottet delar motionärernas" och slutar med "Fi96 (s) och Fi100 (c)" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det, med de ytterligare budgetförstärkningar som regeringen presenterar i vårpropositionen, oundvikligt att budgetsaneringen får en fördelningspolitiskt än mer skev inriktning. Regeringen framhäver att olika inkomstgrupper bär ungefär jämstora delar av de totala budgetsane-ringarna men redovisar inte bördorna av budgetsaneringen i förhållande till gruppernas inkomstnivåer. En sådan redovisning skulle visa att sanerings-programmet fördelas på ett fördelningspolitiskt orimligt sätt. Propositionens förslag till ytterligare budgetsaneringsåtgärder innebär att den tiondel av hushållen som har de lägsta inkomsterna får sina disponibla inkomster redu-cerade med ytterligare 2,2 % per konsumtionsenhet. Motsvarande förändring för de tio procenten rikaste hushållen är 0,5 %. Tillsammans med tidigare antaget saneringsprogram betyder detta att de fattigaste hushållen tappar nära en tiondel av sin inkomst, dvs. mest av alla i procent räknat. Av detta exempel framgår med full tydlighet att budgetsaneringen måste åtföljas av fördelningspolitiska konsekvensanalyser. De negativa fördel- ningspolitiska effekterna av budgetsaneringen kräver också att en levnadsni -våundersökning för pensionärer snarast genomförs. Motion Fi80 (v) yrkandena 10 och 11 tillstyrks av utskottet. Motionerna Fi89 (s), Fi96 (s) och Fi100 (c) är mot bakgrund av det anförda i stort tillgo-dosedda. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande fördelningspolitiska analyser att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkandena 10 och 11 samt med anledning av motionerna 1995/96:Fi89, 1995/96:Fi96 och 1995/96:Fi100 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 6. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspolitiska analyser börjar med "Utskottet delar motionärernas" och slutar med "material kommer fram" bort ha följande lydelse: Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande fördelningspolitiska redo- görelser. Statistiska centralbyrån (SCB) gör sedan år 1975 mätningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Utskottet utgår från att fördel-ningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts kommer att följas upp. Det är emellertid viktigt att notera att dessa studier utgår från ett statiskt betraktelsesätt. Enligt utskottets mening får inte statiska fördelningsanalyser tas till intäkt för att regeringen avstår från att föra en politik som leder till att välståndet kan öka och att det största fördelningsproblemet, arbetslösheten, kan minskas. 7. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen) Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspolitiska analyser börjar med "Utskottet delar motionärernas" och slutar med "material kommer fram" bort ha följande lydelse: Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande fördelningspolitiska redo- görelser. Statistiska centralbyrån (SCB) gör sedan år 1975 mätningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Särskilda studier har även nyligen genomförts av hur ensamföräldrar (Ensamföräldrar och den ekono- miska krisen, Socialdepartementet, Välfärdsprojektet) påverkas av den eko- nomiska krisen och saneringsprogrammet. I olika undersökningar som gjorts av utvecklingen under de senaste åren analyseras hur inkomstfördelningen påverkas av ändrade regler i skatte- och bidragssystemen. Krisen i ekonomin har medfört hög arbetslöshet, men utvecklingen i vissa av de expanderande sektorerna har samtidigt gett en allt bättre reallöneutveckling. Vidare har ett stort antal reformer genomförts bl.a. inom det sociala områ- det (bostadsbidrag, socialbidrag, underhållsstöd, pensioner). Utskottet förut-sätter att fördelningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts kommer att följas upp och även fortsättningsvis löpande redovisas i vårpro-positionen och budgetpropositionen. Utskottet finner det anmärkningsvärt att propositionen saknar analys av de presenterade förslagen, såväl vad avser den samlade ekonomiska utveckling- en som de fördelningspolitiska effekterna. Andra analyser visar t.ex. att regeringens förslag att höja egenkostnadsskyddet till 2 500 kr skulle drabba de mest utsatta mycket orättvist. Likaså visar andra analyser att vissa barn-familjer, särskilt de med flera barn, har påverkats starkt negativt av den förda politiken. 8. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen) Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubri- ken Fördelningspolitiska analyser börjar med "Utskottet delar motionärer- nas" och slutar med "material kommer fram" bort ha följande lydelse: Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande fördelningspolitiska redo- görelser. Statistiska centralbyrån (SCB) gör sedan år 1975 mätningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Särskilda studier har även nyligen genomförts av hur ensamföräldrar (Ensamföräldrar och den ekono- miska krisen, Socialdepartementet, Välfärdsprojektet) påverkas av den eko- nomiska krisen och saneringsprogrammet. I olika undersökningar som gjorts av utvecklingen under de senaste åren analyseras hur inkomstfördelningen påverkas av ändrade regler i skatte- och bidragssystemen. Krisen i ekonomin har medfört hög arbetslöshet, men utvecklingen i vissa av de expanderande sektorerna har samtidigt gett en allt bättre reallöneutveckling. Vidare har ett antal förändringar genomförts bl.a. inom skatteområdet och det sociala området (bostadsbidrag, socialbidrag, underhållsstöd, pensioner ) i det s.k. saneringsprogrammet. Som visas i propositionen fördelas besparing-arna och skattehöjningarna så att olika inkomstgrupper bidrar med ungefär lika stor del till budgetsaneringen. Detta innebär emellertid att de med låga inkomster tvingas bidra med en betydligt större andel av sina disponibla inkomster till budgetsaneringen än vad de med högre inkomster får göra. Utskottet anser således att tillräckliga analyser föreligger. Förutsättningar finns för att genomföra och planera en bra fördelningspolitik. 9. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen ) Michael Stjernström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspolitiska analyser börjar med "Utskottet delar motio-närernas" och slutar med "material kommer fram" bort ha följande lydelse: Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande fördelningspolitiska redo- görelser. Statistiska centralbyrån (SCB) gör sedan år 1975 mätningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Särskilda studier har även nyligen genomförts av hur ensamföräldrar (Ensamföräldrar och den ekono- miska krisen, Socialdepartementet, Välfärdsprojektet) påverkas av den eko- nomiska krisen och saneringsprogrammet. I olika undersökningar som gjorts av utvecklingen under de senaste åren analyseras hur inkomstfördelningen påverkas av ändrade regler i skatte- och bidragssystemen. Krisen i ekonomin har medfört hög arbetslöshet, men utvecklingen i vissa av de expanderande sektorerna har samtidigt gett en allt bättre reallöneutveckling. Vidare har ett stort antal reformer genomförts bl.a. inom det sociala områ- det (bostadsbidrag, socialbidrag, underhållsstöd, pensioner). Utskottet förut-sätter att fördelningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts kommer att följas upp och även fortsättningsvis löpande redovisas i vårpro-positionen och budgetpropositionen. Med den inriktning av politiken som föreslås i propositionen kommer kra-ven på ingående fördelningspolitiska analyser att kraftigt öka. Utskottet finner det förvånansvärt hur okänsligt regeringen behandlar ut- satta grupper som gamla, sjuka, ensamstående föräldrar och barnfamiljer. Pensionärerna har ingen strejkrätt och kan alltså inte strejka. Nedskärningar-na i bostadstillägget för pensionärerna, i änkepensionen liksom höjningen av högkostnadsskyddet är enligt utskottet orimliga. Med regeringens politik är Sverige på väg mot en situation där allt fler av dem som varit med och byggt upp vårt land knappast kommer att få råd att hämta ut den medicin som man är helt beroende av. Också kommunerna och landstingen får genom nedskär-ningarna allt svårare att klara av sina viktigaste uppgifter. 10. Jämställdhetspolitiska konsekvenser (mom. 3) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Jämställdhetspo- litiska konsekvenser börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med "Fi80 (v) yrkande 9" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill för egen del framhäva betydelsen av att ett könsperspek-tiv präglar alla delar av samhället, även den ekonomiska politiken. Ytterst handlar denna fråga om de basala villkoren för demokrati och makt i sam-hället. Man måste beakta att ojämlikhet mellan könen inte enbart är en fråga om diskriminering utan framför allt en fråga om makt. Kvinnors underord-nade ställning handlar inte främst om negativ särbehandling på basis av kön, utan om en manlig överhöghet som gör könsskillnader relevanta för fördel-ningen av nyttigheter på ett sätt som systematiskt är till kvinnors nackdel. Det är därför viktigt att man beaktar konsekvenserna av den ekonomiska politiken för kvinnorna. Jämställdheten kan inte formas isolerad från andra politikområden, utan ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla politikområden. När besluten fattas om den ekonomiska politiken skall, enligt det generella jämställdhets-direktivet, alla statliga utredningar och kommittéer belysa sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv. Utskottet delar den kritik som i motionen riktas mot regeringen för att direktivets föreskrifter inte efterlevs. Det saknas styrning från departementens ledningar. Regeringskansliet har inte genomfört en enhetlig strategi för att tillämpa direktivet i sitt arbetssätt. De nedskärningar som gjorts på senare tid inom den offentliga sektorn har, som motionärerna framhåller, inneburit ett hårt slag mot kvinnors rätt till jämställdhet. Om regeringen hade låtit göra en konsekvensanalys ur ett könsperspektiv av de förslag som den framför i vårpropositionen och i pro- position 1995/96:229 hade det blivit uppenbart att förslagen i första hand drabbar kvinnorna. Fattigdomen har feminiserats. På detta finns det flera bevis. Arbetslösheten bland kvinnor är hög; även kvinnoarbeten inom in- dustrin har gått förlorade i stor omfattning - ändå koncentreras regeringens insatser, t.ex. med ROT-avdraget, mot en manlig arbetsmarknad. Samtidigt fortsätter neddragningarna inom vård och omsorg, där kvinnornas andel av de anställda är särskilt hög. Därtill drabbas kvinnorna ofta särskilt hårt av nedskärningar i transfereringssystemen. Resultatet av den politik som regeringen bedriver är en nedskärningspoli- tik som drabbar grunden för jämställdheten mellan könen. Det är av avgö- rande betydelse att regeringen försäkrar sig om att det generella jämställd -hetsdirektivet verkligen genomförs. Regeringen bör följa upp samtliga kommittéer och särskilda utredare för att säkerställa att direktivet får avsedd effekt. Regeringen har i vårbudgeten åsidosatt jämställdhetsdirektivet, vilket riksdagen, med bifall till motion Fi80 (v) yrkande 9, som sin mening bör ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande jämställdhetspolitiska konsekvenser att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 11. Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken (mom. 4) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken som börjar med "Finansutskottet ser inte" och slutar med "därmed av utskottet" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Sverige har i och med medlemskapet i EU förpliktat sig att göra Riksbanken mer oberoende, innan EMU:s tredje fas träder i kraft, oavsett om vi uppfyller kraven för valutaunionen eller inte. Om Riksbanken blev formellt oberoende, skulle penningpolitikens inriktning inte ändras men däremot skulle förutsättningar -na för lägre långräntor framöver förbättras. Det är en vanlig missuppfattning bland ledande socialdemokrater att det med en expansiv penningpolitik och högre inflation skulle vara möjligt att kunna få upp sysselsättningen. Detta skulle enligt utskottets mening i så fall ske till priset av en långsiktigt sämre utveckling. Riksbankens inflationsmål på 2 % (+/- 1 procentenhet), som riksdagen ställt sig bakom, är ett viktigt steg mot en normbaserad penningpolitik. Yt- terligare ett steg i rätt riktning vore att lagstifta att Riksbankens mål för penningpolitiken skall vara att "värna penningvärdet". Det skulle ge ökad trovärdighet för Riksbankens ansträngningar att hålla inflationen nere och därmed minska kostnaderna för detta i form av höga räntor. En lagstiftning om en mer oberoende riksbank skulle få liknande effekt. Ju förr förslaget om en mer oberoende riksbank läggs på riksdagens bord, desto bättre. Eftersom det är frågan om en ändring av regeringsformen måste det ske i december 1997, så att riksdagen kan fatta ett första beslut före valet 1998. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi78 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi81 (mp) yr- kandena 12 samt 15-17 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi78 yrkande 7 och med avslag på motion 1995/96:Fi81 yrkandena 12 samt 15-17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 12. Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken (mom. 4) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken börjar med "Finansutskottet ser inte" och slutar med "därmed av utskottet" bort ha följande lydelse: Enligt finansutskottets uppfattning skall Riksbanken i högre grad än hittills stödja den långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen beslutat. Övergri-pande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten skall, som anförs i motion Fi81 (mp), vara centrala. Utskottet anser att riksdagen i lag skall fastställa att Riksbankens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomis-ka politiken. Riksdagen bör också genom lag fastställa Riksbankens penningpolitiska mål. Det skall vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Pris- stabilitet har avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder bl.a. till lägre räntor och minskad känslig-het för konjunktursvängning-ar.Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi81 ( mp) yrkandena 12 och 15-17 om mål för Riksbanken och penningpolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi78 (m) yrkande 7 avstyrks av utskottet. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi81 yrkandena 12 samt 15-17 och med avslag på motion 1995/96:Fi78 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 13. Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden (mom. 5) Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden börjar med "Finansutskottet har vid" och slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi81 (mp) att det krävs bättre spelregler för att dämpa de kraftiga svängningarna på gränsöver-skridande valuta- och finansmarknader. En möjlighet är att införa avgifter på större transaktioner. Ett annat förslag som nyligen lagts fram är att vissa depositioner måste göras beroende på transaktionernas storlek. Frågan måste emellertid lösas på det internationella planet, och Sverige bör vara pådrivan-de i ett sådant arbete. En ökad stabilitet skulle skapa förutsättningar för en väl fungerande internationell ekonomi. Ett första steg vore som föreslås i motion Fi81 (mp) att tillkalla en kommitté med uppgift att ta fram förslag till bättre spelregler. En viktig uppgift för kommittén skulle också vara att ana-lysera marknadernas funktionssätt och kartlägga deras effekter på samhälls-ekonomin. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi81 (mp) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande kommitté för att analysera penning- och valutamark-naden att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi81 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 14. Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas (mom. 6) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas som börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 18 och 19" bort ha följande lydelse: Finansutskottet motsätter sig ett svensk deltagande i EMU. EMU-projektet hotar för svensk del att leda till att delar av näringslivet slås ut, till fortsatt och tilltagande massarbets-löshet, ökande ekonomiska klyftor och minskat inflytande för medborgarna. Svensk ekonomi får sämre förutsättningar att fungera bra om kronan ersätts med en europeisk enhetsvaluta. Tas kronan bort blir på-frestningarna på företagen och arbetsmarknaden betydligt större. Det innebär att fler företag slås ut och att flera blir arbetslösa. Kritiken mot EMU-projektet som sådant, och i synnerhet mot ett eventu-ellt svenskt deltagande, har ökat ifrån såväl näringsliv som ekonomisk ex-pertis . EMU har, som framförs i motion Fi81 (mp), mycket stor betydelse för hela svenska folket och implikationerna på det svenska självstyret är stora. I praktiken skulle ett svenskt deltagande i EMU medföra att mycket stora delar av den ekonomiska politiken i Sverige i framtiden beslutas i Frankfurt och Bryssel. Ett flertal länder i EU kommer att anordna folkomröstningar om sitt eventuella deltagande i EMU. Mot bakgrund av vad utskottet anfört framstår det som nödvändigt att svenska folket i en folkomröstning avgör huruvida Sverige skall gå med i EMU eller ej. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion Fi81 (mp) yrkan-dena 18 och 19. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi81 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas (mom. 6) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 18 och 19" bort ha följande lydelse: Finansutskottet motsätter sig ett svensk deltagande i EMU. Den flytande växelkursen har fungerat bra och i praktiken gjort det omöjligt att på ett skadligt sätt spekulera mot kronan. Kronan bör därför även fortsättningsvis vara flytande. Det gäller även för det fall då EMU skulle bildas och Sverige står utanför. EMU-projektet hotar för svensk del att leda till att delar av näringslivet slås ut, till fortsatt och tilltagande massarbetslöshet, ökande ekonomiska klyftor och minskat inflytande för medborgarna. Svensk ekonomi får sämre förutsättningar att fungera bra om kronan ersätts med en europeisk enhets- valuta. Tas kronan bort blir på-frestningarna på företagen och arbetsmarkna -den betydligt större. Det innebär att fler företag slås ut och att fler blir ar-betslösa. Kritiken mot EMU-projektet som sådant, och i synnerhet mot ett eventu-ellt svenskt deltagande, har ökat ifrån såväl näringsliv som ekonomisk ex-pertis . EMU har, som framförs i motion Fi81 (mp), mycket stor betydelse för hela svenska folket och implikationerna på det svenska självstyret är stora. I praktiken skulle ett svenskt deltagande i EMU medföra att mycket stora delar av den ekonomiska politiken i Sverige i framtiden beslutas i Frankfurt och Bryssel. Ett flertal länder i EU kommer att anordna folkomröstningar om sitt eventuella del-tagande i EMU. Mot bakgrund av vad utskottet anfört framstår det som nödvändigt att svenska folket i en folkomröstning avgör huruvida Sverige skall gå med i EMU eller ej. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion Fi81 (mp) yrkandena 18 och 19 . dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi81 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 16. Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas (mom. 6, motiveringen) Michael Stjernström (kds) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas som börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 18 och 19" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. När man tar ställ -ning till ett svenskt deltagande i EMU går det inte att enbart betrakta EMU-projektet. Man måste också studera tillståndet i svensk ekonomi. Sverige har under mer än 25 år tappat i ekonomisk utvecklingskraft jämfört med genom-snittet för övriga OECD-länder. Sverige låg år 1970 på tredje plats när det gäller BNP per invånare. I dag har vi halkat ner till sjuttonde plats. Bakgrun-den är bl.a. en dåligt fungerande lönebildning, en hopplöst omodern arbets-rätt, dålig flexibilitet och funktion på arbetsmarknaden, ett alltför bistert företagarklimat och tillväxthämmande skatter på arbete, företagande och sparande. Därför räcker det enligt utskottets uppfattning inte att Sverige uppfyller konvergenskriterierna. Sveriges ekonomi är i sådant skick att ett svenskt medlemskap i den monetära unionen, EMU, riskerar att leda till en ytterliga -re ökning av arbetslösheten. Sverige har under lång tid klarat både yttre och inre störningar i ekonomin genom växelkursanpassningar i form av devalve-ringar. Sedan hösten 1992 har vi en flytande krona. När denna stötdämpare försvinner måste hela den svenska ekonomin vara mycket mer flexibel än för närvarande. Sverige deklarerade i medlemskapsförhandlingarna att ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången till den tredje etappen av EMU kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med fördraget. Regeringen anförde att beslutsprocessen i Sverige inför övergång -en från fas två till fas tre är en intern svensk angelägenhet. Beslutet om Sve-rige skall ta detta steg skall fattas av riksdagen. Såvitt regeringen nu bedö-mer kommer ett beslut om deltagande i EMU att behöva fattas av riksdagen under hösten 1997. Riksdagen har tidigare ställt sig bakom denna ordning (1995/96:FiU1, rskr. 131). Utskottet anser därför att en folkomröstning i EMU-frågan inte är motiverad. Mot denna bakgrund avstyrker finansutskot-tet motion Fi81 (mp) yrkandena 18 och 19. 17. Uppföljning av EU-bidrag (mom. 7) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Uppföljning av EU-bidrag börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "varför motionen avstyrks" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Bidragen från EU, som ofta är kopplade till motsvarande svenska bidrag, utsätts inte för samma grad av granskning, prioritering och uppföljning från svensk sida som andra anslag på statens budget. Det gäller bl.a. forskningspengar, bidrag inom jordbrukssektorn och regionalpolitiska bidrag. Utskottet anser att riksdag och regering i betydligt större utsträckning än hittills måste kontrollera även dessa utgifter oavsett om de går via EU:s budget eller direkt, som kopplad andel, från svenska statens budget. Vid uppföljning och analyser av vart bidragen går måste även sådana bidrag beaktas som går direkt till vissa bi-dragsmottagare från EU:s budget utan att passera svenska statens budget. Regeringen bör i enlighet med vad som anförs i motion Fi81 (mp) yrkande 22 få i uppdrag att till riksdagen återkomma med genomgripande redovis-ningar och förslag till framtida hantering av EU-bidragen. Detta bör riksda-gen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande uppföljning av EU-bidrag att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi81 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 18. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftstakets innebörd börjar med "Utgiftstaket bör däremot inte" och en sida längre fram slutar med "räknas in under utgiftstaket" bort ha följande lydelse: Den av regeringen föreslagna lösningen innebär att man valt att ställa lägre krav på budgetdisciplin för kommunsektorn än för staten och socialförsäk-ringssektorn. Om underskott i den löpande driften uppstår i en kommun föreligger i dag inte något krav på att detta skall finansieras inom de när-maste åren. Avsikten var att detta skulle lösas genom att kommuner och landsting åläggs ett balanskrav, vilket innebär att de inte längre kan underfi-nansiera sin löpande verksamhet. Detta strängare balanskrav kommer emel-lertid inte att tillämpas förrän om några år, vilket bäddar för växande under-skott i kommunsektorn. För staten och socialförsäkringssektorn, vars utgifter läggs under tak, gäller hårda besparingskrav redan fr.o.m. 1997, medan kommunerna skall kunna underbalansera sina budgetar fram till 1999 och landstingen ända till år 2000. Personal med fast anställning i en kommun skall enligt överenskommelsen med regeringen inte sägas upp. Detta uppfattas naturligtvis som ett godkän- nande av att löneökningarna kan hamna långt över vad kommunerna har råd med i kommande avtalsrörelser utan att det får några konsekvenser vad gäller möjligheterna att behålla alla anställda. En bättre lösning hade varit att i enlighet med Moderata samlingspartiets förslag mjuka upp arbetsrätten, sänka skatterna samt tillåta privat konkurrens så att friställd kommunal per-sonal kan anställas i privata företag som tillhandahåller de tjänster kommu-nerna nu producerar. Förslaget till utgiftstak har med den av regeringen valda lösningen blivit betydligt mindre stramt även i ett annat avseende. Om regeringen tillåter sig en budgeteringsmarginal på 15 miljarder kronor 1997, 18 miljarder 1998 och hela 22 miljarder 1999 blir enligt utskottets mening utgiftstaket inte verk-ningsfullt. Naturligtvis kan man inte räkna med att man skall kunna budgete-ra helt rätt flera år framåt. Överskridanden under pågående budgetår skall emellertid enligt de nya principerna i första hand finansieras genom ned-dragningar inom samma utgiftsområde. Klarar regeringen inte detta skall den inte kunna reglera överskridandet mot en stor budgeteringsmarginal, utan varje sådant överskridande av en utgiftsram bör underställas riksdagen för beslut. Utan en sådan ordning kommer de nya behandlingsformerna inte att ge riksdagen någon ökad finansmakt, ej heller att leda till att kraven på rege-ringen skärps. Skall trovärdigheten i budgetpolitiken kunna återupprättas, och skall man få till stånd en verklig uppstramning av budgethanteringen, måste som Mo- derata samlingspartiet framhåller i sin motion Fi78 långtgående åtgärder vidtas. För det första bör regeringen i enlighet med de moderata kraven inte i något avseende i framtiden få frångå de fastlagda reglerna för budgetpoliti-ken. För det andra måste en stram budgetlagstiftning snarast införas på grundval av det förslag som nyligen presenterats av Budgetlagutredningen. dels att den del av utskottets yttrande som omedelbart före rubriken Nivån på utgiftstaket för staten börjar med "Med de förtydliganden" och slutar med "samt Fi80 (v) yrkande 4" bort ha följande lydelse: Utskottet har i det föregående ställt sig bakom de krav på utgiftstakets till-lämpning som Moderata samlingsparitet förespråkar i sin motion Fi78 yr -kande 3. Med dessa och övriga förtydliganden föreslår utskottet att riksdagen med anledning av regeringens förslag i propositionen godkänner utform-ningen av ett utgiftstak för staten och den offentliga sektorn. Med det anför-da avstyrker utskottet motion Fi80 (v) yrkande 4. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande utformningen av utgiftstaket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi78 yrkande 3 samt med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 3 och med avslag på motion 1995/96:Fi80 yrkande 4 godkänner förslaget till utformning av utgiftstak för staten och den offentliga sektorn i enlighet med vad utskottet anfört, 19. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utformningen av utgiftstaket börjar med "Finansutskottet noterar att de betänkligheter" och fem sidor längre fram slutar med "samt Fi80 (v) yrkande 4" bort ha följande lydelse: Finansutskottet instämmer i Vänsterpartiets uppfattning att konstruktionen med ett utgiftstak är ett hinder för möjligheterna att föra en sysselsättnings-befrämjande ekonomisk politik. Förslaget bör därför avvisas av riksdagen redan på denna grund. Dessutom har konstitutionsutskottet i sitt yttrande över propositionen framhållit att den rättsliga innebörden av utgiftstaket är oklar. Konstitutions-utskottet har därför föreslagit att riksdagen inte nu skall fastställa ett utgift-stak, utan endast godkänna en beräkning av de statliga utgifterna som en riktlinje för det fortsatta budgetarbetet. Även konstitutionsutskottets på denna punkt enhälliga yttrande talar alltså starkt mot förslaget till utgiftstak, och finansutskottet avstyrker även på denna grund förslaget. Utskottet vill i likhet med Vänsterpartiet framhålla att detta ställningsta -gande inte innebär att utskottet övergivit ståndpunkten att en fortsatt budget-sanering är nödvändig för att stärka svensk ekonomi, minska arbetslösheten och säkra välfärden. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi80 (v) yr-kande 4 samt avstyrker propositionens yrkande 3, liksom motion Fi78 (m) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande utformningen av utgiftstaket att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 3 och motion 1995/96:Fi78 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utgiftstaket som ett hinder för att föra en syssel-sättningsbefrämjande ekonomisk politik, 20. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8, motiveringen) Anne Wibble (fp) anser att det stycke i utskottets yttrande som under rubri -ken Utgiftstakets innebörd börjar med "Enligt finansutskottets mening ter det sig" och slutar med "tydligt för riksdagen" bort ha följande lydelse: Enligt finansutskottets mening kan det vara befogat att justera utgiftstaket med hänsyn till saldoneutrala förändringar av rent budgetteknisk natur. Ut-skottet kan emellertid inte dela regeringens uppfattning att taket bör justeras med hänsyn till kommande, redan nu planerade, propositioner t.ex. om ener-gipolitiken. Reformeringen av budgetprocessen och introduktionen av ett utgiftstak blir mindre trovärdig om regeringen inte tar hänsyn till alla planerade propo- sitioner. Tilltron till det fastställda utgiftstaket skadas om sådana justeringar återkommer tid efter annan. 21. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för staten börjar med "Finansutskottet gör för egen del" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 6" bort ha följande lydelse: Finansutskottet gör för egen del följande bedömning av de föreslagna nivå- erna för utgiftstaket. Enligt utskottets mening är de budgetförstärkningar som regeringen före- slår otillräckliga för att Sverige med säkerhet skall uppnå det krav i Maastrichtfördraget som innebär att underskottet i den konsoliderade offent-liga sektorn inte får överstiga 3 % 1997. Detta tak kommer att gälla även bortom 1997, oavsett om Sverige kommer med i valutaunionen eller inte. Det kan t.o.m. hända att medlemsländerna sänker riktpunkten till 1 %, i enlighet med det tyska förslaget till stabilitetspakt, för de länder som deltar i EMU. I nuvarande läge skulle Sverige - vars offentliga finanser fortfarande är mycket mer konjunkturkänsliga än övriga medlemsländers - ha svårt att klara ett sådant krav. Konjunkturkänsligheten kan dock begränsas om of-fentlig verksamhet och finansiering av socialförsäkringarna gradvis flyttas över till den privata sektorn. Det tyska förslaget om en stabilitetspakt innebär också att medlemsländerna skall åta sig att minska den offentliga sektorn, ett förslag som tyvärr den socialdemokratiska regeringen har gått emot. I Moderata samlingspartiets motion Fi78 redovisas emellertid ett budge- talternativ med en sådan inriktning. Det moderata förslaget innebär att utta-get av skatter och avgifter successivt begränsas. Kopplat till dessa lättnader är flera förslag till utgiftsminskningar, vilka sammantaget är av något större omfattning än skattesänkningarna. Detta leder till att den offentliga verk-samheten begränsas samtidigt som saneringen av statsfinanserna påskyndas. Det förslag till utgiftstak som presenteras i den moderata motionen utgår från en politik med en sådan inriktning. De föreslagna nivåerna uppgår under åren 1997-1999 till 670, 652 respektive 641 miljarder kronor. Det är 53, 68 och 94 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken åter- speglar sig självklart inte bara i utgiftstaket för staten utan också i de utgifts-tak som kan beräknas såväl för den kommunala sektorn som för hela den offentliga sektorn. Beräkningen av dessa båda senare tak bör därför göras på grundval av de förslag som Moderata samlingspartiet för fram. För att långsiktigt komma till rätta med obalanserna i den offentliga sek- torn krävs en politik med en moderat inriktning. Med den moderata lösning- en nås också Maastrichtavtalets balanskrav med säkrare marginal. Med hänvisning härtill tillstyrker finansutskottet motion Fi78 (m) yrkande 4. Utskottet avstyrker samtidigt propositionens yrkande 4 samt motionerna Fi79 (fp) yrkande 3, Fi80 (v) yrkande 5, Fi81 (mp) yrkande 3 samt Fi82 (kds ) yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande nivån på utgiftstaket för staten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi78 yrkande 4 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 4 samt motionerna 1995/96:Fi79 yrkande 3 , 1995/96:Fi80 yrkande 5, 1995/96:Fi81 yr-kande 3 och 1995/96:Fi82 yrkande 6 fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 670 miljarder kronor, för år 1998 till 652 miljarder kronor och för år 1999 till 641 miljarder kronor, 22. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för staten börjar med "Finansutskottet gör för egen del" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 6" bort ha följande lydelse: Finansutskottet gör för egen del följande bedömning av de föreslagna nivå- erna för utgiftstaket. Enligt utskottets mening är de budgetförstärkningar som regeringen före- slår otillräckliga för att Sverige med säkerhet skall uppnå det krav i Maastrichtfördraget som innebär att underskottet i den konsoliderade offent-liga sektorn inte överstiger 3 % år 1997. Utskottet anser det också osannolikt att regeringens förslag leder till att de offentliga finanserna är i balans år 1998. En större säkerhetsmarginal krävs således i budgetsaneringsarbetet. I Folkpartiet liberalernas partimotion Fi79 förespråkas en sådan budgetpo- litik, som alltså har bättre förutsättningar att leda till att uppställda budget-politiska mål uppnås. I motionen förespråkas att såväl skatter som statliga utgifter begränsas i snabbare takt än vad regeringen föreslår. Därmed mins-kar budgetens känslighet för konjunktursvängningar. Motionärernas förslag har därjämte i motsats till regeringens förslag en profil som präglas av rättvi-sa med en tydlig inriktning på omsorg om de mest utsatta, i och utanför Sverige. Mot denna bakgrund anser utskottet att Folkpartiet liberalernas förslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under de närmaste åren. Det innebär att utgiftstaket under åren 1997-1999 bör fastställas till 706, 699 respektive 710 miljarder kronor. Det är 17, 21 respektive 25 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Riksdagen bör sålunda med anledning av motion Fi79 (fp) yrkande 3 fast- ställa utgiftstaket till dessa nivåer. Det innebär att utskottet avstyrker propo-sitionens yrkande 4 samt motionerna Fi78 (m) yrkande 4, Fi80 (v) yrkande 5, Fi81 (mp) yrkande 3 samt Fi82 (kds) yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande nivån på utgiftstaket för staten att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi79 yrkande 3 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 4 samt motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 4 , 1995/96:Fi80 yrkande 5, 1995/96:Fi81 yr-kande 3 och 1995/96:Fi82 yrkande 6 fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 706 miljarder kronor, för år 1998 till 699 miljarder kronor och för år 1999 till 710 miljarder kronor, 23. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för staten börjar med "Finansutskottet gör för egen del" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 6" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att något utgiftstak inte skall införas. Utskottet avstyrker också de av regeringen föreslagna nivåerna på utgiftstaket för staten. Finansutskottet tillstyrker således motion Fi80 (v) yrkande 5. Utskottet av -styrker samtidigt propositionens yrkande 4 samt motionerna Fi78 (m) yrkan- de 4, Fi79 (fp) yrkande 3, Fi81 (mp) yrkande 3 samt Fi82 (kds) yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande nivån på utgiftstaket för staten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkande 5 avslår proposition 1995/96:150 yrkande 4 samt motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 4, 1995/96:Fi79 yrkande 3, 1995/96:Fi81 yrkande 3 och 1995/96:Fi82 yrkande 6, 24. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för staten börjar med "Finansutskottet gör för egen del" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 6" bort ha följande lydelse: Finansutskottet gör för egen del följande bedömning av de föreslagna nivå- erna för utgiftstaket för staten. De förslag Miljöpartiet de gröna för fram bör enligt utskottets mening sty- ra utformningen av budgetpolitiken under de närmaste åren. Utskottet före- slår således att utgiftstaket fastställs till 724, 714 respektive 712 miljarder kronor under åren 1997-1999. Med hänvisning härtill tillstyrker finansutskottet motion Fi81 (mp) yrkan- de 3. Utskottet avstyrker samtidigt propositionens yrkande 4 samt motioner- na Fi78 (m) yrkande 4, Fi79 (fp) yrkande 3, Fi80 (v) yrkande 5 samt Fi82 ( kds) yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande nivån på utgiftstaket för staten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 3 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 4 samt motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 4 , 1995/96:Fi79 yrkande 3, 1995/96:Fi80 yr-kande 5 och 1995/96:Fi82 yrkande 6 fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 724 miljarder kronor, för år 1998 till 714 miljarder kronor och för år 1999 till 712 miljarder kronor, 25. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) Michael Stjernström (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för staten börjar med "Finansutskottet gör för egen del" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 6" bort ha följande lydelse: Finansutskottet gör för egen del följande bedömning av de föreslagna nivå- erna för utgiftstaket. De förslag Kristdemokraterna för fram bör enligt utskottets mening styra utformningen av budgetpolitiken under de närmaste åren. Utskottet föreslår således att utgiftstaket fastställs till 723 664, 718 499 respektive 731 446 miljoner kronor under åren 1997-1999. Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken återspeglar sig självklart inte bara i utgiftstaket för staten utan också i de utgiftstak som kan beräknas för såväl den kommunala sektorn som för hela den offentliga sektorn. Beräkningen av dessa båda senare tak bör därför göras på grundval av de förslag som Kristdemokraterna för fram. Med hänvisning härtill tillstyrker finansutskottet motion Fi82 (kds) yrkan- de 6. Utskottet avstyrker samtidigt propositionens yrkande 4 samt motioner- na Fi78 (m) yrkande 4, Fi79 (fp) yrkande 3, Fi80 (v) yrkande 5 samt Fi81 ( mp) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande nivån på utgiftstaket för staten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi82 yrkande 6 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 4 samt motionerna 1995/96:Fi78 yrkande 4 , 1995/96:Fi79 yrkande 3, 1995/96:Fi80 yr-kande 5 och 1995/96:Fi81 yrkande 3 fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 723 664 miljoner kronor, för år 1998 till 718 499 miljoner kronor och för år 1999 till 731 446 miljoner kronor, 26. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn (mom. 10) Under förutsättning av bifall till reservation 22 Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för den offentliga sektorn börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "de offentliga utgifterna (yrkande 2)" bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att förutsättningarna för att kunna behålla och utveckla en hög servicenivå på viktiga välfärdsområden är starkt beroende av möjlig-heterna att kunna höja produktiviteten i den kommunala verksamheten. Det är angeläget att det kommunala förnyelsearbetet förstärks för att göra verk-samheten bättre och mer kostnadseffektiv så att medborgarna får valuta för skattepengarna. Erfarenheten visar att det genom t.ex. nya organisations- och styrformer, förbättrad teknik samt konkurrensutsättning är möjligt att förbätt-ra produktiviteten ytterligare. Utskottet ser det därför som mycket bekym-mersamt att konkurrensutsättning och anbudsupphandling har bromsats i många kommuner och landsting sedan valet 1994. Utskottet återkommer nedan till utvecklingen inom den kommunala sektorn men har i dag inte underlag för någon annan beräkning för utgifterna inom den kommunala sektorn än den regeringen redovisar. Utskottet tillstyrker således att riksdagen godkänner regeringens förslag till beräkning av utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999 (yrkande 6). Utskottet har i det föregående tillstyrkt det förslag till utgiftstak för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten som redovisas i Folkpartiets partimotion Fi79. Läggs till detta tak de konsoliderade utgif-terna i den kommunala sektorn motsvarar detta utgiftstaket för den offentliga sektorn. Beräkningen av det det senare taket bör därför göras på grundval av Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftsram för staten. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgif-terna (yrkande 2). dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn att riksdagen dels med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 6 godkänner re- geringens förslag till beräkning av utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999, dels med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 2 samt motio-nerna 1995/ 96:Fi80 yrkandena 3 och 7 och 1995/96:Fi81 yrkandena 2, 5 och 6 godkänner att beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1997-1999 görs i enlighet med utskottets förslag, 27. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn (mom. 10) Under förutsättning av bifall till reservation 23 Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för den offentliga sektorn börjar med "Finansutskottet vill med an- ledning" och slutar med "Fi81 (mp) yrkandena 2, 5 och 6 avstyrks" bort ha följande lydelse: Finansutskottet har tidigare avvisat regeringens förslag till nivåer för ett utgiftstak för staten och anser att något tak inte heller skall beräknas för vare sig kommunerna eller för den offentliga sektorn som helhet. Dessutom anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att de utgiftsnivåer som redovisas i propositionen är synnerligen preliminära och att det inte går att bedöma hur de räknats fram. Därmed blir det inte heller särskilt meningsfullt att försöka räkna fram några alternativa utgiftsnivåer. Utskottet biträder således motion Fi80 (v) yrkandena 3 och 7 samt avstyr- ker propositionens yrkanden 2 och 6 liksom motion Fi81 (mp) yrkandena 2, 5 och 6. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkandena 3 och 7 avslår proposition 1995/96:150 yrkandena 2 och 6 samt motion 1995/96:Fi81 yrkandena 2, 5 och 6, 28. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn (mom. 10) Under förutsättning av bifall till reservation 24 Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Nivån på utgifts -taket för den offentliga sektorn börjar med "Finansutskottet vill med an- ledning" och slutar med "Fi81 (mp) yrkandena 2, 5 och 6 avstyrks" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att Miljöpartiet de grönas förslag också bör styra ut -formningen av politiken på det kommunalekonomiska planet. Av särskild betydelse är därvid de indirekta ekonomiska förbättringar som motionärernas förslag för med sig för kommuner och landsting. Deras skatteunderlag ökar bl.a. till följd av att motionärerna avvisar regeringens förslag om höjda egen-avgifter. Riksdagen bör även anta den beräkning av de offentliga utgifterna som Miljöpartiet de gröna redovisar i sin motion. Utskottet tillstyrker således motion Fi81 (mp) yrkandena 2, 5 och 6 samt avstyrker yrkandena 2 och 6 i propositionen liksom motion Fi80 (v) yrkan- dena 3 och 7. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkandena 2, 5 och 6 samt med avslag på proposition 1995/96:150 yrkandena 2 och 6 samt motion 1995/96 :Fi80 yrkandena 3 och 7 godkänner den av utskottet förordade beräkningen av
dels de offentliga utgifterna för åren 1997-1999, dels utgifterna inom den kommunala sektorn för åren 1997-1999, 29. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) Under förutsättning av bifall till reservation 21 Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Det statliga utgiftsta-kets preliminära fördelning på utgiftsområden som börjar med rubriken "Utgifts-område 1: Rikets styrelse" och som 56 sidor senare slutar med "Kr6 (v) yrkande 3 (UO 17)" bort ha följande lydelse: I propositionen aviserar regeringen ytterligare budgetförstärkningar. Dessa har emellertid, liksom regeringens tidigare åtgärder, en i grunden felaktig inriktning eftersom de i stor utsträckning bygger på skattehöjningar och alltså leder till att ett redan alltför högt skattetryck drivs upp ytterligare. Dessutom är de utgiftsminskningar som övervägs otillräckliga. Såsom Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi78 är den offentli-ga utgiftskvoten för stor och skattetrycket för högt. Strävan bör vara att åstadkomma balans mellan den privata och den offentliga sektorn. De förslag till förändringar inom olika utgiftsområden som redovisas i den moderata motionen är ett första steg mot en erforderlig förnyelse av budget -politiken. Utrymme måste skapas för de nödvändiga sänkningarna av skatten på arbete för främst låg- och medelinkomsttagare och av beskattningen av företagande och investeringar. Därigenom minskar också behovet av olika former av bidrag. Besparingarna skall inriktas så att de naturliga gemen- samma åtagandena inte äventyras. Det innebär bl.a. att regeringens förslag om försämringar för handikappade och dem som uppbär barn- och änkepen-sion bör avvisas. I den moderata motionen aviseras förslag om långsiktiga utgiftsminsk-ningar som 1999 uppgår till 65,3 miljarder kronor utöver förslagen i propo- sitionen samt förslag om ytterligare privatiseringar och skattesänkningar på sammanlagt 60,7 miljarder kronor 1999. Sammantaget leder de moderata förslagen till budgetförstärkningar på 9,2, 11,8 respektive 8,1 miljarder kro-nor för de kommande tre budgetåren i förhållande till regeringens förslag.
Budgetförstärkning utöver regeringens förslag Belopp i miljarder kronor, 1996 års penningvärde 1997 1998 1999 Utgiftsminskningar (netto) 37,2 47,7 65,3 Skattesänkningar (netto) 29,6 38,6 60,7 Ränteeffekt (inkl. minskade räntekostnader p.g.a. privatiseringar) 1,6 2,8 3,5 Budgetförstärkningar
9,2 11,8 8,1
Av efterföljande tabell framgår hur utskottet anser att de statliga utgifterna preliminärt bör fördelas på de olika utgiftsområdena. Fördelningen motsva-rar den lösning som förespråkas i motion Fi78 (m). I anslutning till översik-ten redovisar utskottet vilka förändringar som bör genomföras inom respek-tive utgiftsområde.
Utskottets förslag till utgiftsramar för 1997-1999 Belopp i miljoner kronor, löpande priser Förändringar i förhållande till regeringens förslag till utgiftsramar.
Utgiftsområde 1: Rikets styrelse Enligt utskottets mening bör statens stöd till politiska partier och till dags-press minskas. Det är befogat såväl av statsfinansiella skäl som av integri-tetsskäl. Det borde ligga i alla partiers intresse att minska beroendet av bi-drag från den offentliga sektorn och i stället verka för ett politiskt vitalt och oberoende partiliv och en fri press utan starka ekonomiska kopplingar till staten. Partistödet bör minskas till en tredjedel av nu utgående belopp fr.o.m. 1997 för att därefter bli föremål för reformering. Presstödet bör avskaffas i två etapper fr.o.m. 1997. Samtidigt bör, enligt utskottets mening, reklam -skatten slopas och tidningsmomsen höjas till 21 %. Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning Utskottets syn på utgiftsområdets omfattning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd Utskottet biträder den av regeringen föreslagna nivån på utgiftsområdet men anser att medel bör omprioriteras från skattemyndigheten till Tullverket. Utgiftsminskningen inom skattemyndigheten kommer att kunna ske genom effektivisering och minskad administration. Utgiftsområde 4: Rättsväsendet En av rättsstatens allra viktigaste uppgifter är att så långt möjligt tillgodose medborgarnas berättigade krav på rättstrygghet och rättssäkerhet . För närvarande pågår en omfattande nedrustning inom rättsväsendet som ett resultat av de långtgående besparingskrav som regeringen ålagt polisvä- sendet, domstolarna och kriminalvården. Ärendena samlas nu på hög hos framför allt polisen och åklagarmyndigheterna. Uppklaringsprocenten av anmälda brott minskar, brottskurvorna stiger på nytt och narkotikamissbru- ket bland unga ökar. Utöver redan beslutade besparingar skall enligt rege- ringens förslag ytterligare neddragningar motsvarande 700 miljoner kronor genomföras inom rättsväsendet t.o.m. budgetåret 1998, varav närmare hälf- ten under 1997. Mot denna bakgrund anser utskottet att utgiftsramen bör ökas i förhållande till regeringens förslag. Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utrikesdepartementet bör återfå ansvaret för biståndspolitiken. En särskild enhet med inriktning på att utrota fattigdom, främjande av mänskliga rättig -heter och utveckling av demokrati bör inrättas i Afrika. SIDA i sin nya ut -formning som totalövergripande biståndsverk bör avvecklas till förmån för en mer decentraliserad hantering av utvecklingsbiståndet under Utrikesde- partementets strategiska ledning. Utvecklingsbistånd via ideella organisatio-ner skall hanteras genom en särskild beredning inom departementet. Utgiftsområde 6: Totalförsvar Liksom Moderata samlingspartiet ser utskottet med stor oro på de åtgärder som föreslås på försvarsområdet. Utöver de kraftiga reduceringar av för- svarsanslagen som fastställts under föregående år föreslås nu ytterligare begränsningar för främst det militära försvaret. Regeringens förslag till besparingar inom det militära försvaret bör avvi- sas, med undantag för omdisponeringen av medel från innevarande till näst- kommande budgetår. I stället för att fullfölja nedrustningsbeslutet från 1995 bör förutsättningar för en trovärdig försvarspolitik skapas genom att 1992 års försvarsbeslut i stort fullföljs. En dylik linje möjliggör upprätthållandet av en rimlig försvarskraft under den närmaste femårsperioden. Förslaget att skjuta 2 000 miljoner kronor från budgetåret 1998 till år 2000 och senare är betänkligt, särskilt med tanke på att den ekonomiska ramen för 1997-2001 inte fastställs av riksdagen förrän i november 1996. Regeringens förslag att flytta in posten internationell fredsfrämjande verk -samhet i detta utgiftsområde kan inte godtas då en sådan sammanslagning av anslagen riskerar att på sikt urholka de ekonomiska möjligheterna att försva-ra vårt land. Medlen bör därför i stället överföras till utgiftsområde 7. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Utgiftsområdet bör omfatta insatser och stöd för att främja mänskliga rättig-heter och demokrati, fattigdomsutrotning i u-länder, omvandling i Central- och Östeuropa, humanitär hjälp vid katastrofer, kriser och krig samt före-byggande, fredsbevarande och fredsskapande verksamheter som genomförs med militär trupp utomlands. Bidrag till ett snabbt utrotande av fattigdomen är ett viktigt ansvar för Sve-rige och västvärlden. Erfarenheten visar att länder kan gå från absolut fattig-dom till ett begynnande välstånd på en generation. Offentligt bistånd skall främst inriktas på att främja rättsstaten, grundläggande utbildning samt grundläggande hälsovård för alla. Det långsiktiga utvecklingsbiståndet skall vara knutet till en snabb av- veckling av fattigdomen. Erfarenheten visar att det är särskilt viktigt att biståndet har hög kvalitet och rätt omfattning. Bistånd får inte utgå till stats-makten i länder där denna förhindrar utveckling och gör sitt folk fattigare. Bistånd skall - med undantag för fall av återuppbyggnad - inte heller utgå till statsmakten i länder med högt biståndsberoende (10-20 % av BNP eller mer). Erfarenhetsmässigt har detta negativa effekter. Bistånd skall ej heller gå till den statsmakt som grovt bryter mot mänskliga rättigheter och för-trycker sitt folk. I sådana fall ter det sig befogat att lämna bistånd direkt till det civila samhället via missionen eller andra ideella organisationer. De nya demokratierna i Central- och Östeuropa skall stödjas i arbetet på en snabb omvandling till demokrati och marknadsekonomi. I takt med att dessa länder utvecklas bör emellertid biståndet gradvis minska för att på sikt av -vecklas. Sverige måste ha en ordentlig beredskap för snabba och effektiva insatser i samband med katastrofer. Särskilt viktig är den internationella samordningen så att svenska insatser väl kompletterar det som görs från annat håll. Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar Regeringen föreslår att utgiftsramen på detta område minskas kraftigt till följd av att antalet flyktingar blir allt färre. Enligt utskottets mening bör ytterligare besparingar kunna genomföras 1997-1999 med hänvisning till de förslag om skärpta regler för rätten att erhålla uppehållstillstånd som Mode-rata samlingspartiet avser att lägga fram. Utgiftsområde 9: Hälso- och sjukvård Regeringen föreslår besparingar i flera steg, och vissa av dessa besparingar täcker sedan höjningen av kompensationsnivåerna i sjuk- respektive föräld-raförsäkringen. Enligt utskottets mening bör nuvarande kompensationsnivåer behållas. Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang tidigare föresla-git omfattande, främst administrativa, förändringar inom läkemedelsförsäk-ringen och avser att återkomma med dessa förslag. Dessa förslag bör enligt utskottets mening ligga till grund för det fortsatta förändringsarbetet. I motion Fi88 av Gullan Lindblad m.fl. (m) avvisas regeringens förslag om höjning av högkostnadstaket i läkemedelsförsäkringen och förändringarna av tandvårdsförsäkringen innevarande budgetår. Dessa förslag behandlar ut- skottet på annan plats i betänkandet tillsammans med vissa andra tilläggs- budgetfrågor. I likhet med vad som sägs i denna motion anser emellertid utskottet att höjningen av högkostnadstaket nu skall begränsas till 100 kr, och att man under vart och ett av de båda efterföljande åren höjer taket med 100 kr till nivån 2 100 kr. I motion 1995/96:So15 av Gullan Lindblad m.fl. (m) har Moderata sam- lingspartiet avvisat regeringens förslag till försämringar av personlig assi-stans till funktionshindrade. Moderata samlingspartiet vidhåller denna upp-fattning och har i sitt förslag till ramnivå för utgiftsområdet beaktat detta. I likhet med Moderata samlingspartiet föreslår utskottet också en översyn av de myndigheter som tillhör Socialdepartementet i syfte att minska kost- naderna för dessa med 200 miljoner kronor 1997, 300 miljoner kronor 1998 och 500 miljoner kronor 1999. Dessa utgiftsminskningar berör och fördelas på detta utgiftsområde samt på utgiftsområdena 10-12. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Regeringen föreslår att arbetsgivarperioden förlängs från nuvarande 14 till 28 dagar. Detta sker utan full kompensation och är därför i praktiken en skattehöjning, som kommer att slå hårt, särskilt mot småföretagen som får vidkännas kostnadsökningar som de inte själva kan kontrollera. Liksom Moderata samlingspartiet avvisar utskottet förslaget. Utskottet avvisar också regeringens förslag att höja kompensationsnivån i sjukförsäkringen. I stället bör som Moderata samlingspartiet föreslår ytterli-gare en karensdag införas i sjukförsäkringen vilket bör regleras i arbetsgivar-avgiften. Regeringens planer på att basera den sjukpenninggrundande inkomsten på en tidigare inkomst är ett steg i rätt riktning. Beräkningsgrunden bör dock inte vara genomsnittsinkomsten under de 12 senaste månaderna utan under de 24 senaste månaderna. Liksom Moderata samlingspartiet avvisar utskottet regeringens planer på att begränsa stödet till den yrkesinriktade rehabiliteringen. Ett sådant förslag ger fel signaler till såväl arbetsgivare som arbetstagare. Det är centralt att arbetslinjen inte undergrävs. Däremot är det möjligt att göra rehabiliteringen mer effektiv och rationell, utan att färre får tillgång till den. Riksrevisionsverket har i ett antal rapporter påvisat att överutnyttjande och rent fusk kostar socialförsäkringssystemet och därmed skattebetalarna mil-jardbelopp varje år. Utskottet anser, i likhet med Riksrevisionsverket, att det är möjligt att minska kostnaderna för socialförsäkringen genom ökad kon-troll och skärpta regler. Det är centralt att de regler och bestämmelser som reglerar förmåner görs enkla och tydliga. Dessa minskade kostnader omfattar även utgiftsområdena 11 och 12. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom De förslag till besparingar som regeringen presenterar innebär att dagens pensionärer får bära ytterligare bördor i arbetet med att sanera landets finan-ser, bl.a. genom sänkta änkepensioner och försämrat bostadstillägg. Utskot-tet kan inte acceptera detta, särskilt inte som åtgärderna har retroaktiv ver-kan, utan avvisar samtliga regeringens förslag. Moderata samlingspartiet avser att återkomma med de förslag till föränd- ringar inom pensionssystemet som partiet tidigare har presenterat. Dessa berör främst tidpunkt för pensioneringen och har således ingen retroaktiv verkan. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Liksom Moderata samlingspartiet kan utskottet i stort biträda regeringens förslag till förändringar av bidragsförskottet. Utskottet anser emellertid att såväl regler som kontroll kan skärpas ytterligare. Utskottet biträder också förslaget att sänka kompensationsnivån i de två s. k. pappa- och mammamånaderna men anser samtidigt att lagregleringen av de två månaderna nu helt bör slopas. Varje enskild familj bör själv få be- stämma vem som skall vara hemma och när, utan att förlora en eller två månader av föräldraledigheten. Utskottet anser vidare att havandeskapspenningen skall avskaffas den 1 januari 1997 samt att två karensdagar skall införas i föräldraförsäkringen för att uppnå likformighet mellan reglerna i sjuk- och föräldraförsäkringen . Flerbarnstillägget bör avskaffas redan från den 1 januari 1997. Som noterats under utgiftsområde 10 har utskottet för avsikt att föreslå en ökad kontroll av utnyttjandet av socialförsäkringarna, vilket även inom om- råde 12 kan förväntas nedbringa utgifterna. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Regeringen avser att fr.o.m. den 1 januari 1998 höja ersättningsnivån i ar- betslöshetsförsäkringen från dagens 75 % till 80 %. Den ökade kostnaden skall finansieras genom regelförändringar i försäkringen. Finansutskottet avfärdar denna åtgärd av statsfinansiella skäl och därför att den motverkar en förbättrad struktur inom försäkringssystemet. Regeringens löfte om en höjd ersättningsnivå var villkorat med hänsyn till utgiftsläget, och det är uppenbart att regeringen nu dessvärre gör avkall på det kravet. Av principiella skäl är det olyckligt att regeringen, i stället för att utforma arbetslöshetsförsäkringen på ett sätt som stimulerar de arbetslösas sökbete-ende, väljer att gå i motsatt riktning. Skrivningar om en bortre parentes i försäkringen, och öppningar för andra regelförändringar som sammantaget kan öka olika aktörers incitament att nedbringa arbetslöshetsperiodernas längd, är i det avseendet mer välkomna. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Regeringen föreslår utöver ett skärpt effektivitetskrav på Samhall AB mot- svarande 200 miljoner kronor per år att ytterligare besparingar om 30 miljoner kronor årligen skall åläggas myndigheterna inom utgiftsområdet. Vidare avser regeringen att minska utgifterna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna med ca 1 300 miljoner kronor. Utskottet anser att utrymmet för effektivisering är betydande inom utgifts- området, varför det är möjligt att uppnå större utgiftsminskningar än dem regeringen anger. Liksom regeringen anser utskottet att besparingar på Arbetsmarknadsver-ket bör koncentreras till myndighetens centrala och regionala organisation. Utskottet delar även i övrigt Moderata samlingspartiets syn på reformbe- hoven inom arbetsmarknadspolitiken. En ny politik måste snabbt introduce- ras med stor målmedvetenhet. Det handlar om att skapa förutsättningar för nya, riktiga arbeten i företagen, vilket i sin tur kräver en dynamisk lönebild-ning, lägre skatter på arbete och företagande, en flexibel arbetsrätt och en effektiv arbetsmarknadspolitik. Utgiftsområde 15: Studiestöd Studiemedelssystemet är just nu föremål för en översyn som kan förväntas påverka utgifternas omfattning och inbördes fördelning. I dag är ramen mer eller mindre en direkt följd av vad man föreslår inom utgiftsområde 16. Utskottet anser emellertid att ett införande av utbildningskonton skulle be -reda fler människor möjlighet till utbildning till en avsevärt lägre kostnad för staten. Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning I sitt budgetförslag presenterar regeringen dels en "satsning" som går ut på att 90 000 platser skall skapas inom komvux och 30 000 platser inom uni- versitet och högskolor, dels en kraftig besparing inom områdena fortbildning inom skolväsendet och forskning. Regeringen saknar däremot en vision av lärandet i stort och berör i sina planer på utbildningsområdet inte kvalitetsfrågor trots de signaler som såväl Skolverket som Högskoleverket givit om problem inom skolan, universitet och högskolor. Regeringen negligerar vidare den av näringslivet efterfrågade kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. I enlighet med vad Mode-rata samlingspartiet förordar bör en nationell skolpeng införas. En nationell skolpeng för i första hand grundskolan innebär att staten tar ett huvudansvar för skolans finansiering. Skolpengen bör tilldelas alla skolor som uppfyller kvalitetskraven, fristående likväl som kommunala, vilket säkerställer att alla skolor behandlas lika oavsett huvudman. Liksom Moderata samlingspartiet ser utskottet med oro att regeringen fort- sätter sin jakt på de privaträttsliga forskningsstiftelserna och anser sig ha rätt att inteckna dessa medel i statens finanser. Utskottet avvisar regeringens nedskärning av forskningen. Moderata samlingspartiets förslag till ramnivå för utgiftsområdet är base- rat på det kvalitetsprogram som partiet tidigare redovisat. Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid På kulturområdet bör statens insatser i första hand göras på områden som är av allmänintresse och helt beroende av statliga medel för att komma till stånd. Det betyder att den enskilde själv måste vara beredd att i ökad ut- sträckning stå för kostnader som är förenade med olika kultur- och fritidsak-tiviteter. Detta är ingen nyhet. Finansutskottet anser i likhet med Moderata samlingspartiet att Sveriges Radio och Sveriges Television skall kunna spela en mer kraftfull roll i det svenska kulturlivet genom att koncentrera sin verksamhet till två respektive en kanal. Ingen åtgärd inom statens budget kan ge den svenska kulturen ett motsvarande tillskott av skaparkraft och möte med publiken. Utskottet anser att besparingar bör göras inom utgiftsområdet i enlighet med detta synsätt. Det innebär att folkbildningen bör få bära merparten av besparingarna. Vidare bör besparingar göras i stödet till Statens kulturråd och dess allmänna kulturverksamhet, i filmstödet, litteraturstödet (En bok för alla) samt i stödet till idrott och allmänna samlingslokaler. Även Riksteaterns verksamhet bör få vidkännas minskade anslag. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Moderata samlingspartiet har under lång tid drivit på för att bekämpa den ineffektivitet som präglar bostadsmarknaden. Omfattande subventioner, skatter och regleringar bidrar till att försämra marknadens funktionssätt. Inom utgiftsområdet bör politiken inriktas på att minska subventionerna, sänka skatter och avreglera byggregler i syfte att skapa en långsiktigt väl fungerande och effektiv bostadsmarknad. Minskade utgifter för bl.a. ränte- subventioner bidrar till att sanera statens finanser, vilket i sin tur leder till sänkt ränta och därmed förbättrade förutsättningar för bostadsmarknaden. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Enligt utskottets uppfattning är det möjligt att uppnå en gynnsam utveckling för de regioner som i dag är föremål för den s.k. lilla regionalpolitiken med mindre resurser än vad som i dag avsätts. I stället för ett stort antal stödfor-mer är det angeläget att med generella åtgärder skapa förutsättningar för företagen att utvecklas av egen kraft. Det kan åstadkommas genom t.ex. avregleringar, minskad beskattning av företagande och genom bättre möjlig-heter till utbildning. Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård Utskottet delar regeringens bedömning i stort när det gäller nivån på utgifts-ramen, men anser att de positiva miljöeffekterna blir större, om vissa medel används för att medfinansiera EU:s miljöprogram för jordbruket inom ut-giftsområde 23. Därigenom kan Sverige få tillbaka medel från EU som kan användas för angelägna miljösatsningar. Liksom Moderata samlingspartiet föreslår utskottet därför en något lägre utgiftsram än regeringen. Utgiftsområde 21: Energi Inriktningen av regeringens energipolitik är skadlig för sysselsättning och tillväxt och kommer att leda till höga kostnader för samhället, antingen via statsbudgeten eller på annat sätt. För utskottet är det en självklar utgångspunkt att vi skall använda alla de resurser som står till folkhushållets förfogande. Utskottet avvisar bestämt varje tanke på en politiskt betingad förtida avveckling av kärnkraften. Sta -tens uppgift är inte att detaljplanera energisystemets utveckling. Staten skall i stället fastställa ramar och villkor som innebär att hushåll och företag ges långsiktigt hållbara spelregler. Utskottets utgångspunkt är att staten inte skall detaljplanera energisystem -ets utveckling. Därmed minskar behovet för staten att ta på sig stora kostna-der för investeringar i ny energiteknik. Däremot anser utskottet att staten har ett stort ansvar när det gäller energiforskning. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att kommande energipoli-tiska åtgärder bör vara statsfinansiellt neutrala och avvisar därför varje tanke på avvecklingsskatt på kärnkraften. Utgiftsområde 22: Kommunikationer Utskottet noterar att Moderata samlingspartiet avser att återkomma med nya och tidigare lagda förslag om minskade subventioner till verksamhet som t. ex. rederinäringen, postbefordran och telekommunikationer samt minskade anslag för utbyggnad av viss infrastruktur. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Landsbygden och de näringar som är viktiga för landsbygdens livskraft har på grund av regeringens politik fått vidkännas försämringar. Till stor del beror detta på skattehöjningar och återinförda regleringar, men också på regeringens beslut tillsammans med Centerpartiet att inte fullt ut utnyttja de möjligheter som finns i EU-avtalet. Sverige bör ha en högre ambition när det gäller att utnyttja EU:s miljöer- sättningar för jordbruket. Det skulle bl.a. ge möjlighet till en större areal vallodling, med de positiva miljöeffekter som det ger. Utskottet anser också att Sverige bör undersöka möjligheten att använda EU:s miljöersättning för att återskapa våtmarker i vissa områden. Mot bakgrund av detta anser ut-skottet att utgiftsramen bör ligga något högre än enligt regeringens bedöm-ning. Utgiftsområde 24: Näringsliv Regeringen saknar en tydlig strategi på det näringspolitiska området. Osä- kerheten om den näringspolitiska inriktningen har tillsammans med besluten om kraftigt höjda skatter för företagen lett till ett dåligt företagarklimat i Sverige, vilket resulterat i färre nya företag och ett ökande antal konkurser. I likhet med Moderata samlingspartiet föreslår utskottet att näringspoliti- ken ges en radikalt annorlunda inriktning. Den tidigare brett upplagda för- säljningen av statliga företag måste återupptas, vilket även stärker statsfinan-serna. Åtgärder för ökad konkurrens skall genomföras inom alla områden i ekonomin. Företagsstödet måste minska och avregleringarna återupptas och påskyndas. När det gäller själva utgiftsramen delar utskottet i stort regeringens be- dömningar, men anser att ramen kan sänkas något genom lägre företagsstöd. Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner En avreglering av kommunsektorn inleddes under föregående mandatperiod. Trots detta kvarstår behovet av fortsatta avregleringar, både för att stärka den lokala demokratin och för att skapa förutsättningar för kommunerna att effektivisera sin verksamhet. Därigenom minskar behovet av statsbidrag. Moderata samlingspartiets familjepolitiska förslag minskar belastningen på den kommunala ekonomin, vilket gör att statsbidragen kan begränsas. Samma parti har lagt förslag om och avser att återkomma med ytterligare förslag om avregleringar av kommunerna. Bl.a. föreslås att barnomsorgsla- gen avskaffas och att socialtjänstlagen ändras liksom ansvarsfördelningen mellan stat och kommunsektor i vissa avseenden. Moderata samlingspartiets förslag om sänkta egenavgifter och ändrad sjukförsäkring medför att kom- munerna får ett större skatteunderlag samt minskade kostnader. Utskottet föreslår att statsbidragen till kommunerna minskas i motsvaran-de mån. Utgiftsområde 26: Statsskuldräntor m.m. Statsskuldräntorna ingår inte i beräkningsunderlaget för det statliga utgifts-taket. Med de förslag som Moderata samlingspartiet för fram kommer dock budgetunderskottet att minska i snabbare takt än med regeringens förslag och därmed minskar också ränteutgifterna i motsvarande utsträckning . Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen Utskottets bedömning av utgiftsbehovet överensstämmer med regeringens. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Utskottet avvisar regeringens förslag att halvera ATP för de barn under 18 år som uppbär barnpension, efter att ha förlorat en eller båda sina föräldrar. Att på detta sätt halvera barnpensionen är inte bara ett brott mot tidigare över-enskommelser mellan riksdagspartierna. Det är dessutom att betrakta som en konfiskation av inbetalade pensionsmedel. Såsom utskottet förordat i anslutning till utgiftsområde 11 bör tidpunkten för pensioneringen senareläggas. Dessa förslag är utformade så att även utgifterna inom detta utgiftsområde kommer att begränsas. Vad utskottet här redovisat innebär att utskottet biträder Moderata samlings-partiets i motion Fi78 redovisade förslag till budgetpolitiska riktlinjer (yr-kande 2) och förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden (yrkande 5). Utskottet ansluter sig också till partiets uppfattning i fråga om arbets-marknadspolitiken (yrkande 13), utbildningspolitiken och införandet av en nationell skolpeng (yrkande 15) samt energipolitiken (yrkande 16). Utskot-tets ställningstagande innebär vidare att förslagen i motion Fi86 (m) yrkan-dena 1 och 2 tillgodoses. Propositionen (yrkande 5) samt övriga i sammanhanget aktuella motioner avstyrks av utskottet. Utskottet avstyrker således motionerna Fi79 (fp) yr- kandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, Fi80 (v) yrkande 6, Fi81 (mp) yrkandena 4, 26 -31, 33-38, 43 och 44, Fi82 (kds) yrkande 7, Fi83 (fp), Fi90 (fp) yrkandena 1 och 2, Fi92 (s) yrkandena 1-4, Fi93 (kds) yrkandena 1 och 2, Fi94 (c) yr- kandena 1 och 2, Fi95 (fp), Fi97 (fp) yrkandena 1, 2, 4-8, 10-11, Fi98 (c), Kr2 (c) (delvis), Kr3 (fp) (delvis), Kr4 (s) (delvis) och Kr6 (v) yrkande 3 . dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på ut- giftsområden att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 2, 5, 13, 15 och 16 samt 1995/96:Fi86 godkänner den preliminära fördel-ningen på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete samt avslår proposition 1995/96:150 yrkande 5 och motionerna 1995/96:Fi79 yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, 1995/96:Fi80 yrkande 6, 1995/96:Fi81 yrkandena 4, 26-31 , 33-38, 43 och 44, 1995/96:Fi82 yrkande 7, 1995/96:Fi83, 1995/96:Fi90, 1995/96:Fi92, 1995/96:Fi93, 1995/96:Fi94, 1995/96:Fi95, 1995/96:Fi97 yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, 1995/96:Fi98, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995 /96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del och 1995/96:Kr6 yrkande 3, 30. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) Under förutsättning av bifall till reservation 22 Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Det statliga ut- gifts-takets preliminära fördelning på utgiftsområden börjar med "I vår- propositionen" och slutar med "permanenta inkomstförstärkningar" bort ha utgått, dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av de preliminärt gjorda beräkningarna för samtliga utgiftsområden börjar med "Huvudsyftet med den" och slutar med " yrkande 3 (UO 17)" bort ha följande lydelse: Huvudsyftet med den ekonomiska vårpropositionen är att riksdagen skall kunna ta ställning till de statliga utgifternas omfattning och huvudsakliga inriktning under kommande år. Dessa frågor måste i första hand prövas utifrån det allmänna ekonomiska läget och den statsfinansiella utvecklingen . I denna inledande fas av budgetprocessen bör alltså riksdagens behandling främst inriktas på frågor som gäller budgetens utformning i stort och dess fördelning på utgiftsområden. Omprioriteringar inom utgiftsområden, liksom konkreta förslag till ökad eller minskad satsning på särskilda verksamheter , bör enligt finansutskottets mening normalt inte aktualiseras i detta samman-hang utan bör liksom tidigare prövas i anslutning till regeringens budgetför-slag. För att underlätta övergången till en sådan behandlingsordning är det an- geläget att stor omsorg ägnas åt utformningen av det beslutsunderlag som läggs fram för riksdagen. Presentationerna måste vara överskådliga och klara samt noga avvägda med hänsyn till ärendenas art. Är avsikten att riksdagen bara skall ta ställning till budgetens utformning i stort kan en alltför detalje-rad bakgrundsbeskrivning i vårpropositionen leda till att enskildheter i för-slaget ägnas större uppmärksamhet än önskat i den fortsatta beredningen. Å andra sidan får presentationen av ett ämne inte göras så knapphändig att förslagets rätta innebörd går förlorad. Utskottet anser att dessa krav inte uppfylls i vårpropositionen. Det är först med ett bättre beslutsunderlag som riksdagen kan göra en egen bedömning och därmed rättvisande prövning av förslagen. Det är också önskvärt att regeringen presenterar de förutsättningar på vilka förslaget bygger. I den nu aktuella propositionen är detta bristfälligt. T.ex. har utrikesutskottet påpekat att regeringens förslag bygger på att stödet till Östeuropasamarbetet upphör efter 1998, eftersom riksdagsbeslutet om medel för detta samarbete bara har fattats för perioden t.o.m. 1998. Finansutskottet delar utrikesutskottets upp-fattning att det är angeläget att samarbetet kan fortsätta även efter 1998. Ett annat exempel på brister i beslutsunderlaget ges av försvarsutskottet som har känt sig tvunget att inhämta kompletterande information för att kunna bedö-ma propositionens förslag. Detsamma gäller t.ex. social- och socialförsäk-ringsutskotten. Utskottet har förståelse för att beslutsunderlaget är bristfälligt och svår -överskådligt eftersom det är första gången, men förutsätter att det successivt förbättras i takt med att erfarenhet vinns av arbetet med utgiftstak och ut-giftsområden. En lämplig ansats är att man använder sig av olika typer av kon- sekvensanalyser. Viktigt i sammanhanget är också sådan information som belyser hur väl man inom respektive utgiftsområde har kunnat uppfylla de mål som riksdagen har ställt upp. Hur har tilldelade resurser utnyttjats? Vilka konsekvenser väntas bli följden av en föreslagen besparing? Detta är exem-pel på frågor som kan aktualiseras vid en sådan prövning. Utgångspunkten för bedömningen bör självklart vara en redovisning som tillhandahålls av regeringen och de ansvariga myndigheterna. Av den skall också framgå hur förutsättningarna för verksamheten kommer att förändras framöver. Den bör innefatta en omvärldsanalys av hur t.ex. olika demogra- fiska, externa och institutionella faktorer förändras samt bedömningar av hur regeringen anser att dessa förändringar påverkar anspråken inom utgiftsom-rådet. Med ledning av uppgifter av detta slag bör riksdagen och utskotten kunna ta ställning till verksamhetens framtida inriktning. De kan då också bedöma hur de av regeringen föreslagna resurserna är avpassade för att verksamheten skall kunna genomföras på det sätt som riksdagen önskar. Det är önskvärt att regeringen i den kommande budgetpropositionen läm-nar en utförlig redovisning av utfallet för 1995 samt gör en bedömning av det väntade utfallet för 1996. Regeringen bör också redovisa uppnådda eller förväntade mål och resultat under dessa båda år samt i anslutning härtill göra de kommentarer man finner erforderliga. Beträffande statsfinansernas utveckling vill finansutskottet erinra om att den borgerliga regeringen presenterade den s.k. Nathalieplanen för saneringen av de offentliga finanserna. Utskottet konstaterar att Nathalie- planen och den nuvarande regeringens motsvarande plan uppvisar flera likheter men också skillnader i sakinnehåll. Regeringens plan för saneringen av de offentliga finanserna är precis på samma sätt som Nathalieplanen en flerårig plan med en hel del opreciserade framtida besparingar. Den innehåller precis som Nathalieplanen bidrag till sanering från "realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion" - ett begrepp som i valrörelsen 1994 felaktigt påstods innebära indragningar från kommuner och landsting på flera tiotals miljarder kronor. Nu fullföljer rege-ringen själv denna inriktning. Dessutom bidrar ett flertal av de budgetför-stärkande åtgärder som den dåvarande oppositionen intensivt motsatte sig - t.ex. det nya bostadsfinansieringssystemet och sänkningen av a-kasseersättningen till 80 % - nu starkt till den förbättring av de offentliga finanserna som regeringen genomfört. Skillnaderna mellan de båda programmen består huvudsakligen i de våld-samma skattehöjningar som Socialdemokraterna genomfört, med kortsiktig positiv effekt på budgeten men långsiktig negativ inverkan på ekonomins utvecklingskraft och sysselsättningen och därmed medborgarnas välstånd. En grundläggande målsättning för den framtida ekonomiska politiken bör vara fortsatt sanering av statsfinanserna för budgetbalans 1998 med större säkerhetsmarginaler i finanspolitiken. Utskottet förordar en helt annan in- riktning av budgetpolitiken än vad regeringen föreslagit i propositionen. De principiella utgångspunkterna, vilka föreslås i motion Fi79 (fp) och som utskottet här ställer sig bakom, är följande: - Underskottet skall understiga 3 % av BNP år 1997 och de offentliga finan- serna skall vara i balans senast år 1998. Säkerhetsmarginalen bör vara stör -re än regeringen anger, vilket innebär ett något lägre lånebehov även utan hänsyn till inkomster från försäljning av statliga företag. - Skuldkvoten skall stabiliseras år 1996. - Skatterna för företagande och tillväxt måste sänkas. Utskottet ställer sig bakom de omfattande förslag till skattesänkningar på 20-25 miljarder kro-nor för företagande och nya jobb som redovisas i motionen. - De totala utgifterna skall sjunka snabbare än i regeringens förslag. - Profilen i budgetpolitiken skall präglas av rättvisa, dvs. en tydligare om-sorg om de mest utsatta i och utanför Sverige. Av efterföljande tabell framgår hur utskottet anser att de statliga utgifterna preliminärt bör fördelas på de olika utgiftsområdena. Fördelningen motsva-rar den lösning som förespråkas i motion Fi79 (fp) samt de kompletterande ställningstaganden som Folkpartiet liberalernas representanter har gjort i vissa fackutskott. Vägledande för förslagen till utgiftsförändringar har varit en i motionen redovisad gruppering: (a) lägre skatter för jobb genom företa-gande, (b) rättvis fördelningspolitik samt (c ) finansiering för lägre offentlig utgiftskvot. I anslutning till översikten redovisar utskottet vilka förändringar som utskottet anser bör genomföras inom respektive utgiftsområde jämfört med regeringens förslag.
Utskottets förslag till utgiftsramar för 1997-1999 Belopp i miljoner kronor, löpande priser Förändringar i förhållande till regeringens förslag till utgiftsramar.
Utgiftsområde 1: Rikets styrelse Utgiftsområdet kan minskas i förhållande till regeringsförslaget. Enligt ut -skottets mening bör besparingar göras i presstödet. En minskning av statens stöd till dagspressen är befogad av statsfinansiella skäl. En viktig punkt för att förbättra statsfinanserna och samtidigt förbättra marknadens funktionssätt är nedskärningarna i företagssubventionerna, till vilket presstödet räknas. Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning Utskottet anser att lägenhetsregistret bör slopas, vilket beräknas medföra minskade utgifter om 300 miljoner kronor per år. Utgiftsområde 4: Rättsväsendet Utskottet vill påpeka att de medel från utgiftsområde 2 som enligt regering -ens förslag bör få disponeras inom utgiftsområde 4 för bekämpning av eko- nomisk brottslighet även bör få användas inom polisen för att bekämpa mc- relaterad brottslighet som uppfyller alla kriterier på ekonomisk brottslighet. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Utskottet avvisar den av regeringen föreslagna sänkningen av u- landsbiståndet. Utskottet befarar att enprocentsmålet definitivt övergivits av regeringen, vilket ej kan accepteras. En viktig princip i det förslag till preli-minär beräkning för olika utgiftsområden som utskottet förordar är att den ekonomiska politiken skall leda till en rättvis fördelning, vilket innebär att de mest utsatta i samhället - både i Sverige och utomlands - inte skall behöva betala för den svenska regeringens oförmåga att få Sveriges ekonomi i ba-lans. Utskottet anser vidare att regeringen bör redovisa hur den avser att nå upp till enprocentsmålet igen. I utrikesutskottets yttrande (UU4y) har fråga väckts om åtagandena för sam- arbetsprogrammet med Central- och Östeuropa ryms inom den av regeringen beräknade ramen även för år 1999. Enligt finansutskottets uppfattning måste taket för utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, sättas så att det rymmer såväl ett u-landsbistånd som närmar sig 1 % av BNI som tillräckliga medel för att kunna föra Östeuropasamarbetet vidare. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Av samma skäl som utskottet avvisar neddragningar av det internationella biståndet, eftersom det drabbar de mest utsatta, kan utskottet inte ställa sig bakom regeringens förslag till besparingar som drabbar funktionshindrade eller långtidssjuka. Dessa besparingar avvisas därför. Utskottet motsätter sig den besparing inom den statliga assistansersättningen som regeringen före-slagit i proposition 1995/96:146 och som vidhålls i vårpropositionen. Ut-skottet avvisar vidare besparingarna inom läkemedelsområdet som innebär en drastisk höjning av egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för läkeme-del och öppen sjukvård. Enligt utskottet saknar regeringens inriktning av besparingsåtgärderna inom det sociala området en heltäckande analys av vilka effekterna blir. Budgetförslagen bör i fortsättningen innehålla en hälsoekonomisk analys av besparingsförslagens sammantagna effekter på folkhälsan. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utskottet anser att ersättningsnivån i sjukförsäkringen bör höjas till 80 % redan den 1 januari 1997. Höjningen finansieras genom en motsvarande tidigareläggning av en förändring av den sjukpenninggrundande inkomsten. Utskottet avvisar vidare förslaget att minska stödet till rehabiliteringsinsatser och anser att medlen för dessa ändamål i stället skall fördubblas. Dessa för-slag innebär en omprioritering inom utgiftsområdet och påverkar inte det totala utgiftsbeloppet. Även förslaget att förlänga sjuklöneperioden avvisas eftersom företagen inte avses bli kompenserade fullt ut. Regeringens förslag om lägre sjuklön är rent tekniskt en minskad statlig utgift, men den reella innebörden är en ökad belastning på företagen. Den är särskilt besvärande för de mindre företagen , och utskottet befarar att effekten av regeringens förslag blir en ökad arbetslöshet. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utskottet avvisar de av regeringen aviserade förslagen till försämringar av bostadstillägg för pensionärer och att tiden för omställningspension till ef-terlevande förkortas. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utskottet förordar en större ram än vad regeringen föreslagit. Beräkningen av utgiftsområdet baseras på att höjningen av ersättningsnivån inom föräldra-försäkringen tidigareläggs liksom förslaget till ändrad SGI- beräkning. Vidare avvisas regeringens förslag om att slopa den högre ersättningen för mam-ma/pappamånaden. Däremot kan garantidagarna i föräldraförsäkringen av-skaffas. Vidare bygger beräkningen på att barnbidragen höjs till 750 kr samt att flerbarnstillägget återinförs. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utskottet föreslår besparingar på utgiftsområdet i förhållande till regeringens förslag. Utskottet förordar att en allmän arbetslöshetsförsäkring finansierad med egenavgifter införs, med lägre statliga utgifter. Besparingen kan t.ex. ske enligt det s.k. mellanalternativet i det nyligen presenterade förslaget från den utredare, ARBOM, som har i uppdrag att presentera hur en ny arbetslös-hetsförsäkring skall utformas (SOU 1995:51). Utskottet förordar också att viss lånedel återinförs i utbildningsbidragen. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Inom detta utgiftsområde förordar utskottet den största beloppsmässiga förändringen i förhållande till regeringens förslag till preliminär beräkning av utgiftsområden eftersom en stor del av nuvarande företagssubventioner ligger inom detta utgiftsområde. Besparingar bör således göras genom bl.a. minskade subventioner inom arbetsmarknadspolitiken. Däremot bör enligt utskottets mening de handikappade ges större möjlighet till anställning med lönebidrag. För detta beräknas ökade satsningar om 200 miljoner kronor för vart och ett av de tre åren. Utgiftsområdena 15-17: Utskottet välkomnar den utbildningssatsning som regeringen föreslår, även om många av förslagen enbart innebär att tillfälliga insatser permanentas, och vill för egen del inte göra någon annan beräkning av utgiftsområdena än vad regeringen föreslagit. Utskottet vill dock framhålla att det kan bli aktu-ellt att till hösten öka satsningarna på folkbildningsområdet, medan satsning-arna minskas inom komvux. Även på andra sätt kan det bli fråga om omför-delningar i förhållande till det beräkningsunderlag som regeringen använt i propositionen. Utskottet ser positivt på de förslag till framtida utbildnings-politik som Folkpartiet liberalerna vill föra och som bl.a. kommer att innebä-ra tidigare skolstart i grundskolan och satsning på sommaruniversitet för ökat resursutnyttjande. Utskottet välkomnar också det av Folkpartiet avise-rade förslaget om "återlånerätt" i pensionssystemet som föreslås kunna an-vändas för att finansiera studier i syfte att öka kompetensen samt öka möj-ligheterna till företagande. Utskottet vill slutligen åter uppmärksamma de allvarliga konsekvenserna av att det särskilda barntillägget inom ramen för svux/svuxa tagits bort. Utskottet bedömer sammantaget att även en förändrat utbildningspolitik kan bedrivas inom de av regeringen i propositionen före-slagna ramarna. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utskottet menar att politiken inom detta område bör inriktas på att minska företagssubventionerna. Detta bör ske genom att räntebidraget minskas. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Utskottet förordar även här en minskning av företagssubventionerna. Utgiftsområde 22: Kommunikationer Utskottet anser att utgiftsområdet bör beräknas till ett lägre belopp än rege-ringen föreslagit. Minskningen skall göras genom en mindre tidsmässig förskjutning av vissa infrastruktursatsningar samt reducering av visst före -tagsstöd. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet bör beräknas till ett lägre belopp än vad regeringen föreslagit genom reducerade företagssubventioner. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Utskottet anser att ramen för utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan om statsbudgeten bör beräknas till ett belopp som är lägre än i regeringsför-slaget. Dock är utskottet inte berett att biträda några av de besparingsförslag som regeringen aviserar och som slår hårt mot redan hårt utsatta människor. Det gäller förslaget att förkorta omställningspensionen för änkor och änd-ringarna av reglerna för barnpension. Utskottet välkomnar förslaget om att ge möjlighet till utbildning och företa-gande genom "återlånerätt" i pensionssystemet. Pensionsåldern bör succes-sivt höjas och besparingar göras inom förtidspensionssystemet. Budgeteringsmarginal Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i propositionen om att införa en bud-geteringsmarginal. Utskottet anser emellertid att marginalen har beräknats till ett alltför högt belopp och förordar således ett 5 miljarder kronor lägre belopp. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ställer sig bakom Folkpartiet liberalernas förslag till riktlinjer för budgetpolitiken i motion Fi79 (yrkande 2), preliminär beräkning för samtliga utgiftsområden ( yrkandena 4, 6 och 7). Utskottet ansluter sig också till motionärernas uppfattning i fråga om bistån-det (yrkande 9) och förslaget till "återlånerätt" i pensionssystemet (yrkande 12). Vad utskottet anfört om respektive utgiftsområde bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Propositionen (yrkande 5) avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär också att förslagen i motionerna Fi90 (fp), Fi95 (fp), Fi97 (fp) yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11 samt Kr3 (fp) ( del-vis) tillgodoses. Därmed bifalls motion Fi83 (fp). Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna Fi78 (m) yrkande-na 2, 5, 13, 15 och 16, Fi80 (v) yrkande 6, Fi81 (mp) yrkandena 4, 26-31, 33- 38, 43 och 44, Fi82 (kds) yrkande 7, Fi86 (m), Fi92 (s), Fi93 (kds), Fi94 ( c), Fi98 (c), Kr2 (c) (delvis), Kr4 (s) (delvis) och Kr6 (v) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi79 yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 5 god-känner utskottets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på ut- giftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår mo-tionerna 1995 /96:Fi78 yrkandena 2, 5, 13, 15 och 16, 1995/96:Fi80 yrkande 6, 1995/96: Fi81 yrkandena 4, 26-31, 33-38, 43 och 44, 1995/96:Fi82 yrkande 7, 1995/96: -Fi86, 1995/96:Fi90, 1995/96:Fi92, 1995/96:Fi93, 1995/96:Fi94, 1995/96:Fi95 , 1995/96: Fi97 yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, 1995/96:Fi98, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995/96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del och 1995/96:Kr6 yrkande 3, 31. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) Under förutsättning av bifall till reservation 23 Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av de preliminärt gjorda beräkningarna för samtliga utgiftsområden börjar med "Huvudsyftet med den" och slutar med "yrkande 3 (UO 17)" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill framhålla att regeringen inte har presenterat en vårbudget i traditionell mening. De utgiftsnivåer som presenteras under respektive utgiftsområde i propositionen är synnerligen preliminära. Det finns inte någon möjlighet att bedöma hur de räknats fram. Huvudsyftet med den ekonomiska vårpropositionen är att riksdagen skall kunna ta ställning till de statliga utgifternas omfattning och huvudsakliga inriktning under kommande år. Dessa frågor måste i första hand prövas utifrån det allmänna ekonomiska läget och den statsfinansiella utvecklingen . I denna inledande fas av budgetprocessen bör alltså riksdagens behandling främst inriktas på frågor som gäller budgetens utformning i stort och dess fördelning på utgiftsområden. Omprioriteringar inom utgiftsområden, liksom konkreta förslag till ökad eller minskad satsning på särskilda verksamheter , bör enligt finansutskottets mening normalt inte aktualiseras i detta samman-hang utan bör liksom tidigare prövas i anslutning till regeringens budgetför-slag. För att underlätta övergången till en sådan behandlingsordning är det an- geläget att stor omsorg ägnas åt utformningen av det beslutsunderlag som läggs fram för riksdagen. Presentationerna måste vara överskådliga och klara samt noga avvägda med hänsyn till ärendenas art. Är avsikten att riksdagen bara skall ta ställning till budgetens utformning i stort kan en alltför detalje-rad bakgrundsbeskrivning i vårpropositionen leda till att enskildheter i för-slaget ägnas större uppmärksamhet än önskat i den fortsatta beredningen. Å andra sidan får presentationen av ett ämne inte göras så knapphändig att förslagets rätta innebörd går förlorad. En lämplig ansats torde därför vara att man i framställningen använder sig av olika typer av konsekvensanalyser. Viktigt i sammanhanget är också sådan information som belyser hur väl man inom respektive utgiftsområde har kunnat uppfylla de mål som riksdagen har ställt upp. Hur har tilldelade resurser utnyttjats? Vilka konsekvenser väntas bli följden av en föreslagen besparing? Detta är exempel på frågor som kan aktualiseras vid en sådan prövning. Utgångspunkten för bedömningen bör självklart vara en redovisning som tillhandahålls av regeringen och de ansvariga myndigheterna. Av den skall också framgå hur förutsättningarna för verksamheten kommer att förändras framöver. Den bör innefatta en omvärldsanalys av hur t.ex. olika demogra- fiska, externa och institutionella faktorer förändras samt bedömningar av hur regeringen anser att dessa förändringar påverkar anspråken inom utgiftsom-rådet. Med ledning av uppgifter av detta slag bör riksdagen och utskotten kunna ta ställning till verksamhetens framtida inriktning. De kan då också bedöma hur de av regeringen föreslagna resurserna är avpassade för att verksamheten skall kunna genomföras på det sätt som riksdagen önskar. Det är önskvärt att regeringen i den kommande budgetpropositionen läm-nar en utförlig redovisning av utfallet för 1995 samt gör en bedömning av det väntade utfallet för 1996. Regeringen bör också redovisa uppnådda eller förväntade mål och resultat under dessa båda år samt i anslutning härtill göra de kommentarer man finner erforderliga. Som framgått ovan anser utskottet att dessa krav inte uppfylls i vårproposi -tionen. Regeringen bör i framtiden presentera ett bättre beslutsunderlag för riksdagen så att riksdagen kan göra en rättvisande prövning av förslagen. Utskottet vill framhålla att mot bakgrund av den bristfälliga presentationen i propositionen är det därmed inte heller meningsfullt att försöka räkna fram några alternativa utgiftsnivåer. Utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets yrkande att avvisa regeringens förslag till utgiftstak och de preliminära ut-giftsnivåer som presenteras i propositionen. Utskottet avvisar de ytterligare budgetförstärkningar som regeringen föreslår. Utskottets förslag ligger ca 16 miljarder över regeringens aggregerade nivå för de statliga utgifterna. Nedan kommenteras de utgiftsområden där utskottet särskilt vill betona skillnader i förhållande till regeringens förslag. Utgiftsområde 4: Rättsväsendet Utskottet menar att förstagångsdömda och personer som skall utvisas efter avtjänat straff bör få strafftiden halverad, dvs. bara avtjäna 50 % av straffti-den i stället för nuvarande 75 %. Detta innebär sannolikt en viss sänkning av utgiftsnivån. Utgiftsområde 6: Totalförsvar Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning om vad det säkerhetspolitiska läget betyder för försvarsmakten med hänsyn till uppgifter och medelsbehov under de kommande fem åren. Läget medger besparingar inom försvar-smakten utöver regeringens förslag. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Utskottet avvisar regeringens förslag att skära ned biståndet. Regeringens förslag är oacceptabelt och avvisas helt. Utskottet efterlyser i stället en kon-kret tidsplan för att återställa biståndet till den nivå som en gång fastställts av riksdagen, nämligen 1% av BNI till internationellt bistånd. Utskottet för-väntar sig att en sådan konkret plan föreläggs riksdagen i budgetpropositio-nen i september 1996. Återgången bör påbörjas 1997 för att vara uppnådd senast år 2001. Utskottet vill också i detta sammanhang påpeka att det av regeringen själv påbjudna jämställdhetsdirektivet - att alla förslag skall granskas ur jäm- ställdhetsperspektiv - inte uppfylls i proposition som helhet och än mindre vad som gäller det internationella biståndet. Underlaget som motiverar rege -ringens förslag om sänkning av biståndet är mycket ofullständigt. En analys av konsekvenserna på bl.a. jämställdhetens område saknas helt. Utskottet vill i likhet med utrikesutskottet erinra om att utgiftsområde 7 rymmer såväl u-landsbiståndet som medel för samarbetsprogrammet med Central - och Östeuropa. Riksdagen har beslutat om medel för detta samar- betsprogram för budgetåren 1995/96, 1997 och 1998, vilket synes ha beak- tats i propositionen. Något beslut för den kommande budgetperiodens sista år, dvs. 1999, föreligger däremot ännu ej. I det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut om Östeuropasamarbetet (bet. 1994/95:UU16) fram -hölls betydelsen av att detta samarbete präglas av långsiktighet. Mot bak- grund av den hittillsvarande utvecklingen delar finansutskottet utrikesut- skottets uppfattning att ett samarbetsbehov kan förutses även efter 1998. Regeringen synes vara av samma uppfattning, och den framhåller i förelig- gande proposition (s. 78) att den under år 1998 kommer att lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Enligt finansut -skottets uppfattning måste detta innebära att taket för utgiftsområde 7, Inter-nationellt bistånd, för 1999 sätts så att det rymmer såväl ett u- landsbistånd omfattande minst 0,7 % av BNI som tillräckliga medel för att på ett adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar De totala utgifterna på området uppgår 1996 till 6 400 miljoner kronor. I propositionen anger regeringen att ramen för 1997 är cirka 3 300 miljoner kronor och för 1998 3 500 miljoner kronor. Det innebär en besparing på ungefär 2 500 miljoner kronor utöver vad regeringen räknade med i januari 1995. Att ange att det inte görs några besparingar på invandrare och flyk- tingar är därför vilseledande, enligt utskottets uppfattning. Om utlänningslagen tillämpades korrekt av invandringsmyndigheten skulle utgiftsramen för utgiftsområdet behöva ökas kraftigt. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att besparingar på detta område inte kan genom- föras utan att asylsökandes rättigheter åsidosätts. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utskottet avvisar med kraft tankarna på ett kommunalt huvudmannaskap för assistansersättningen som regeringen framför i vårbudgeten. Ett kommunalt huvudmannaskap för assistansersättning skulle innebära en återgång till tidigare godtyckliga och många gånger kränkande behovsbedömningar med åtföljande krav på att i detalj behöva redovisa sitt liv. I Socialtjänstkommittén har en majoritet bestående av Vänsterpartiet, So- cialdemokraterna och Folkpartiet varit överens om införandet av en riksnorm vad gäller socialt ekonomiskt bistånd. Kommunen skulle själv få bestämma om man ville utge högre bistånd men miniminivån skulle gälla hela riket. Utskottet förordar ett införande av riksnorm i linje med det som överens- kommits i Socialtjänstkommittén. Utskottet avvisar besparingen på tandvårdsförsäkringen och menar att rege- ringen borde sammankalla en parlamentarisk grupp vars syfte är att komma med förslag till hur en solidarisk fördelning av resurserna inom tandvårds- försäkringen skall se ut. Utskottet avvisar den besparing som regeringen avser att göra vad gäller höjningen av högkostnadsskyddet från 1800 till 2 500 kr. Besparingen slår urskillningslöst och drabbar som vanligt mest människor med låga inkomster och stort vårdbehov. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att ett ge -mensamt högkostnadsskydd, som även omfattar t.ex. den kommunala hem- sjukvården, måste övervägas. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Förslaget om förlängd arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen innebär att ar- betsgivaren skall ta ett utökat ansvar för anställda vad avser sjukdomsperio-den. Detta kan innebära att arbetsgivarna än mer än i dag sorterar bort sjuka och handikappade vid anställningsförfarandet och att rörligheten på arbets-marknaden minskar. Utskottet ser en klar risk för utestängningseffekter och kan därför inte acceptera detta förslag. Regeringen föreslår en besparing på 980 miljoner kronor genom att ta bort en del av underlaget vad gäller den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). Regeringen har tidigare lovat att höja ersättningsnivån i socialförsäkringssy-stemen till 80 %. Genom bl.a. manipulation av SGI åstadkommer man den utlovade höjningen av nivån i socialförsäkringen, som därmed blir en fiktiv höjning. Utskottet kan acceptera att en del av det som i dag utgör SGI tas bort med hänvisning till det ekonomiska läget. Utskottet vill dock undanta semesterlö-nefaktorn. Utskottet avvisar besparingen på rehabiliteringsinsatser och anser att rege -ringen skall invänta den kommande översynen. Vidare avvisas besparingen på särskilda medel för upphandling av medicins- ka behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Änkepension utgår enligt vissa övergångsbestämmelser till alla som uppfyl- ler kraven, oberoende av ålder, inkomst eller egen pension (ATP). I proposi -tionen föreslås att folkpensionsdelen skall inkomstprövas medan ATP-delen lämnas orörd. Regeringen anger dock inte hur inkomstprövningen skall gå till. Samtidigt föreslår regeringen samma växling mellan folkpension och pensionstillskott med 6 % som gjordes för förtidspensionärer. Inkomstprövningen kommer inte att beröra de änkor som är över 65 år utan enbart de som är yngre. Av dem finns en del som är ganska unga och har egen inkomst och änkepension till detta. Den grupp som det blir svårast för är änkor i 60-årsåldern som utfört obetalt arbete i hemmet och vars make haft låg lön och därmed låga ATP-poäng. Utskottet avvisar i nuläget denna besparing med hänvisning till att regeringen inte preciserat hur besparingen skall genomföras. Regeringen föreslår att kompensationsgraden i bostadstillägget för pensionä -rer sänks från 85 % till 83%. Utskottet avvisar denna besparing och vill i stället höja kompensationsgraden till 87 %. Utskottet avvisar att fritidsfastigheter räknas som grund för beräkningen av bostadstillägg för pensionärer. Pensionärernas fritidshus ger ingen avkast-ning och bör därför inte ligga till grund för bostadstillägget. Vidare har även pensionärerna drabbats av den upptaxering av fastighetsvärdet som övriga invånare drabbats av, t.ex. vid Västkusten. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utskottet vill erinra om att för närvarande är en departementspromemoria om underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar ute på remiss. Grundprinci-pen var att ställa större krav på den underhållsskyldige. Utskottet har inget att invända mot den besparing som utredningen föreslår. Det är dock märk-ligt att regeringen återkommer med ytterligare sparbeting på denna grupp innan remissinstanserna fått möjlighet att yttra sig. Utskottet är också av den åsikten att det inte går att driva in mer medel från de underhållsskyldiga. Den besparing som regeringen här föreslår kommer att innebära sänkta nivåer på underhållsstödet till barnen, något som utskottet avvisar å det bestämdaste. Föräldraförsäkringen har varit oöverträffad när det gäller att underlätta för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och barn, vilket också varit bra för barnen. Genom kvoteringen och den förhöjda ersättningen under den s.k. pappamånaden har fäderna uppmuntrats att ta sitt ansvar för barnen. Utskot- tet avvisar därför regeringens förslag att ta bort den högre ersättningen för pappa/mammamånaden. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet En serie nedskärningar och försämringar inom arbetslöshetsförsäkringen har genomförts under senare år. Alltmer har de arbetslösa fått bära bördan av massarbetslösheten genom sänkta ersättningsnivåer och regler som stöter ut dem ur försäkringen. Inte minst har deltidsarbetslösa kvinnor drabbats hårt . Nu aviserar regeringen att det kommer förslag om en s.k. bortre parentes och att a-kasseersättningen inte längre skall räknas upp med den årliga löneök-ningen, vilket gör att den aviserade höjningen till 80 % 1998 till stor del skulle ätas upp redan under det första året. Utskottet avvisar denna politik och anser att nivån måste höjas redan 1997 och relateras till verkliga löneni-våer. Försämrade a-kasseregler är ingen metod att effektivt bekämpa arbetslös- heten. Deltidsarbetslösheten är främst en kvinnofälla. Utskottet menar att de tidigare reglerna för ersättning till deltidsarbetslösa skall återinföras. A-kassan är en integrerad del i en effektiv arbetsmarknadspolitik. Försla- gen att omvandla passivt a-kassestöd till utbildningsbidrag inom ramen för en bred vuxenutbildningssatsning är bra. Därmed torde också belastningen på a-kassesystemet kunna minska. Regeringens föreslagna ram bygger dock också på ytterligare försämringar av regelverket, något som Vänsterpartiet finner oacceptabelt. Utskottet anser således att ramen bör vara väsentligt högre. Till sist bör sägas att systemet med ramanslag inte går att tillämpa vad av -ser a--kassesystemet. Överskridanden under ett år finansieras via anslagskre-diter under löpande budgetår och regelförändringar under nästa budgetår. Detta innebär att ett utgiftstak införs för a-kassan. Ett misslyckande av rege-ringen med arbetslöshetsbekämpning drabbar direkt de arbetslösa med för-sämrad ersättning. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Dagens arbetsmarknad uppvisar, förutom svag efterfrågan, mycket svåra strukturella problem. Stora grupper riskerar att ställas utanför arbetslivet. Utslagningen från arbetslivet belastar den offentliga ekonomin samtidigt som arbetsgivarkollektivet tar allt mindre socialt ansvar. Detta gäller inte minst inom stora delar av näringslivet med dess stora finansiella resurser. Arbetsgivare måste ta ett större socialt ansvar för kostnaderna för utbildning och kompetensutveckling av arbetskraft liksom för de kostnader som uppstår på grund av dåliga arbetsmiljöer. Medel måste avsättas för att ge nya möjligheter för grupper vars arbeten och yrken rationaliserats bort. Utskottet vill särskilt peka på behovet av ett speciellt sysselsättnings- och kompetensutvecklingsprogram för de över 100 000 kvinnor vars arbeten försvunnit inom kontorsadministrativa yrken. Arbetshandikappade har fått det allt svårare att hävda sig på arbetsmark- naden på grund av massarbetslösheten och försämringarna av lönebidragen. Sparkrav på Samhall underlättar heller inte för arbetshandikappades möjlig- het till delaktighet i arbetslivet. Tvärtom ligger det redan stora besparings-krav för 1997 på Samhall. Att lägga på ytterligare 200 miljoner kronor i sparkrav innebär att risken ökar för att Samhall måste säga upp personal. Utskottet delar inte regeringens åsikt att detta är en klok åtgärd. Utskottet föreslår också att ersättningstaken för lönebidragen höjs redan under 1996 och att volymen ökar för lönebidragsanställningar. Utskottet vill också understryka nödvändigheten av att arbetsförmedling- arna har tillräckligt med personal för att man på allvar skall kunna arbeta med individuella handlingsplaner för de arbetslösa. Det måste till en högre volym aktiva åtgärder för att aktivera arbetslösa och stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Utskottet är positivt till rege-ringens förslag att satsa på vuxenutbildning som ett led i att stärka de ar-betslösas ställning. Fler måste dock in i aktiva kompetenshöjande åtgärder. De ramar som regeringen anvisar är mot den bakgrunden för snäva. Enligt utskottets uppfattning är det knappast realistiskt att minska medlen med 1,3 miljarder kronor om en aktiv arbetsmarknadspolitik skall fungera, även om många finner sin plats i det utvidgade utbildningsprogrammet. Utgiftsområde 15: Studiestöd Studiestödskommittén har ännu inte slutfört sitt arbete. Utskottet anser det vara olyckligt att innan ett förslag presenterats och riksdagen fattat beslut i frågan förutsätta besparingar åren 1997 och 1998. Utskottet anser att barntillägget i svux och svuxa skall återinföras till dess att Studiestödskommittén slutfört sitt arbete och presenterat sitt förslag på ett nytt samlat studiestödssystem - detta för att möjliggöra för kortutbildade vuxna, särskilt ensamstående kvinnor med barn, att påbörja eller fullfölja sina studier. Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning Regeringens vårproposition innehåller förslag om besparingar inom forsk- ningen på sammanlagt 1 120 miljoner kronor. Till detta kommer besparings- programmet i budgetpropositionen, vilket innebär att den sammanlagda besparingen under treårsperioden blir nästan 2 miljarder kronor. Regeringens avsikt är att besparingarna inom universitetsforskningsområdet skall kunna kompenseras av stiftelsemedel. Utskottet anser att det är osäkert att utgå från att dessa medel kan kompenseras av stiftelserna. Utskottet ställer sig därför avvaktande till förslaget, vilket inte skall tolkas som att vi vill behålla forsk-ningsstiftelserna i deras nuvarande form. I läraravtalet som blev klart vid årsskiftet utgör fortbildning av lärare ett viktigt inslag. Utskottet avvisar därför regeringens förslag om nedskärningar inom området fortbildning inom skolväsendet. Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Utskottet vill framhåll att det inte är rimligt att ytterligare skära ner på ansla-get till folkbildningen, dvs. folkhögskolor och studieförbund, mot bakgrund av den satsning på utbildning som regeringen aviserar. Folkbildningens betydelse för utbildningsnivån kan inte överskattas. Vad gäller folkhögskolan är det bra att de 10 000 extra folkhögskoleplat- serna nu permanentas. Men utöver de 10 000 platser som regeringen föreslår vill utskottet omfördela 5 000 platser av de totalt 28 000 studieplatser som inrättas på komvux till folkhögskolorna. När det gäller besparingar på stöd till ungdomar anser utskottet att gränsen är nådd. Det är inte motiverat att ytterligare begränsa de statsbidrag som ges till ungdomsverksamhet. I höst väntas regeringen presentera en proposition om kultur utifrån den omfattande utredning om kulturpolitiken som gjorts. I höstens kulturpropo- sition hoppas utskottet se förslag på bl.a. nya multimediacentra, bibliotekslag och resurser till amatörkulturorganisationer. Mot bakgrund av detta anser utskottet att ramarna för kulturområdet måste utvidgas jämfört med vad regeringen föreslår. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utskottet vill framhålla att det är positivt att regeringen vill fortsätta att sti-mulera byggandet. Däremot motsätter sig utskottet den nu föreslagna formen för stödet, dvs. ett avdrag som hanteras via skattemyndigheten och där sak-kunnig myndighet ställs åt sidan. Skatteavdrag är också tveksamma ur för-delningspolitisk synpunkt. Utskottet förordar i stället att man fortsätter med några av de tillfälliga bidragsstöd som redan finns och att stöd med miljöpro-fil prioriteras. Bidraget till förbättring av inomhusmiljön i bostäder och lo-kaler bör ha högsta prioritet. Bidraget kan kompletteras med att gälla även egnahem. Vidare bör bidraget till solvärmeanläggningar finnas kvar till dess att ett nytt energipolitiskt beslut fattats i riksdagen. En felaktig vedeldning är farlig ur miljösynpunkt. Därför är det bra med ett bidrag som går till att installera ackumulatortankar. Bidraget bör finnas kvar och ansökningstid och slutförandetid förlängas t.o.m. 1997. Det finns även andra tidigare bidragsformer som kan vara aktuella. Bidragens fördel-ning mellan de olika anslagen bör bedömas av Boverket. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Det finns nu en mycket oroande utveckling med ökande regionala klyftor. Det är viktigt att stärka utvecklingskraften i utsatta regioner. Små och medel- stora företag måste få en sysselsättningstillväxt. Samarbete mellan kommu- ner och företag bör uppmuntras och nätverk mellan företag utvecklas. Regeringen vill dra ned på driftsstöd till företag i vissa regionalpolitiska stödområden med 150 miljoner kronor. Utskottet kan acceptera neddrag-ningen om motsvarande offensiva satsningar kommer områdena till del. Det passiva driftsstödet bör ersättas med aktiva åtgärder för att stärka det lokala näringslivets utvecklingsförmåga. Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård Utskottet anser att bidragen till kalkningen av sjöar bör utökas. Utskottet vill erinra om att ett projekt för ekologisk omställning har inrät-tats. 100 miljoner kronor anslogs för att i princip fördelas ut under 1995. Överenskommelsen innebar också att en utvärdering och uppföljning skulle genomföras. Särskilt skall teknikspridnings- och sysselsättningseffekter beaktas. En grupp på Naturvårdsverket har fördelat medlen. De 100 miljonerna är slut och beräknas ha gett 400 varaktiga jobb. Både kommuner och privata företag har fått stöd. Delegationen har fått in ansök- ningar för projekt på inte mindre än 4 miljarder kronor. Ansökningarna ger en bild av de nya verksamheter och "gröna" jobb som kommer att skapas i framtiden. Det finns endast små spillror kvar av naturmark i Sverige. Detta gäller speciellt i södra delen av landet. Det finns ett stort ackumulerat behov av att snabbt skydda de sista skyddsvärda områdena genom olika former av reser -vatbildning. Det bör anslås ytterligare medel för inköp av reservatmark. Behoven av investeringar för att komma till rätta med miljöproblemen i Östeuropa är gigantiska. Inte minst i Östersjöområdet är detta uppenbart. Sveriges stöd till Östeuropa skapar sysselsättning på båda sidor om Öster- sjön och är början på vägen mot ett kretsloppssamhälle i vår del av världen . Utskottet menar att ytterligare medel måste anslås till miljöåtgärder i Östeu-ropa. Utgiftsområde 21: Energi Utskottet har svårt att förstå regeringens skrivning kring Energikommissio- nens betänkande och den kommande energipropositionen. Regeringen säger att de förslag som kommer i propositionen skall vara statsfinansiellt neutrala. Med tanke på andra löften från regeringen om att ta en kärnkraftsreaktor ur drift under mandatperioden och de eventuella kostnader som då kan upp-komma undrar utskottet hur denna tulipanaros skall se ut. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utskottet kan inte acceptera en besparing på utgiftsområdet på 170 miljoner kronor per år 1997-1999. Av den med EU framförhandlade ramen tas unge-fär hälften till vara i 1995 års budget. Dock innebar riksdagsbeslutet att totalramen skall kunna utnyttjas utifrån en samlad bedömning av samhälls- ekonomi och miljöbehov. Inom ramen för miljöprogrammet innebär varje satsad krona att EU ställer upp med motsvarande belopp, vilket kommer den svenska ekonomin till godo. Utskottet avvisar regeringens förslag att stödet till avbytarstödet skall av-vecklas från den 1 januari 1997. Innan en tillfredsställande lösning på bön-dernas behov av avbytare har presenterats bör anslaget finnas kvar. Trots att relativt kort tid gått sedan miljöprogrammet började införas i jordbruket kan man se negativa konsekvenser som omgående måste åtgär-das. Det gäller framför allt ett generellt stöd till vallodling, vilket är nödvän-digt både av miljöskäl och för att behålla en tillräckligt stor mjölk- och kött-produktion i landet. När det gäller den ekologiska odlingen har riksdagen beslutat om ett mål att 10 % av jordbruksproduktionen skall bedrivas ekolo-giskt år 2000. Det är tveksamt om de medel som finns avsatta kommer att räcka när arealerna ökar. Dessutom behöver ytterligare medel satsas på råd-givning, marknadsföring och forskning. Utgiftsområde 24: Näringsliv Utskottet vill erinra om att forskningen inom olika delar av industrin är mycket olika. För att stärka kunskapsinnehållet i företagen menar utskottet därför att skattelättnader skall utgå till företag som satsar på forskning och utveckling. Speciellt vill utskottet här uppmärksamma skogs- och livsme -delssektorns behov av vidareförädling och ytterligare teknologisk förtätning. Utskottet menar att regeringen bör verka för lägre patentkostnader inom EU. Sverige måste också sänka sina egna patentavgifter. Utskottet anser att patentavgifterna bör halveras för att sätta fart på patentansökningarna. Villkoren för kvinnors företagande måste förbättras. Kvinnliga företagare upplever samma problem som manliga företagare. Men det finns samtidigt viktiga skillnader. Kvinnliga och manliga företagare ställs inför olika kredit-villkor, de befinner sig ofta i olika branscher och utvecklar olika företags-former. För att understödja ett kvinnligt företagande måste det nationella resurscentret på NUTEK få fortsätta sitt arbete. Det samma gäller regionala resurscentra. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Utskottet delar regeringens oro för det ökande antalet förtidspensionärer men anser, till skillnad från regeringen, att det bästa sättet att minska antalet för-tidspensionärer i Sverige är att satsa på förebyggande åtgärder i form av bättre arbetsmiljö och bättre rehabilitering. När änkepensionen avskaffades var en viktig ingrediens i beslutet att barnpensionen inte skulle förändras. Nu vill regeringen göra bådadera. Ut- skottet avvisar denna besparing. Utskottet ställer sig med det anförda bakom vad som anförts i Vänsterpar- tiets motion om utgiftsområdena. Regeringens förslag avstyrks. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört ovan . Därmed bifalls motionerna Fi80 (v) yrkande 6 samt Kr6 (v) yrkande 3. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna Fi78 (m) yrkan-dena 2, 5, 13, 15 och 16, Fi79 (fp) yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, Fi81 (mp) yrkandena 4, 26-31, 33-38, 43 och 44, Fi82 (kds) yrkande 7, Fi83 (fp), Fi86 (m), Fi90 (fp), Fi92 (s), Fi93 (kds), Fi94 (c), Fi95 (fp), Fi97 (fp) yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, Fi98 (c), Kr2 (c) (delvis), Kr3 (fp) ( delvis) och Kr4 (s) (delvis). dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på ut- giftsområden att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 6 och 1995/96 :Kr6 yrkande 3 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 5 godkänner vad utskottet anfört om utgiftsområdena och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i övrigt samt avslår motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 2, 5, 13, 15 och 16, 1995/96: Fi79 yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, 1995/96:Fi81 yrkande 4, 26-31, 33-38, 43 och 44, 1995/96:Fi82 yrkande 7, 1995/96:Fi83, 1995/96:Fi86, 1995/96:Fi90 , 1995/96:Fi92, 1995/96:Fi93, 1995/96: Fi94, 1995/96:Fi95, 1995/96:Fi97 yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, 1995/96:Fi98, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995 /96:Kr3 i denna del och 1995/96:Kr4 i denna del, 32. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) Under förutsättning av bifall till reservation 24 Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av de preliminärt gjorda beräkningarna för samtliga utgiftsområden börjar med "Huvudsyftet med den" och slutar med "yrkande 3 (UO 17)" bort ha följande lydelse: Huvudsyftet med den ekonomiska vårpropositionen är att riksdagen bättre skall kunna styra de statliga utgifternas omfattning och huvudsakliga inrikt-ning under de närmast kommande åren. Dessa frågor måste i första hand prövas utifrån det allmänna ekonomiska läget, den statsfinansiella utveck-lingen samt de sociala och miljömässiga effekter som kan förväntas. I denna inledande fas av budgetprocessen bör riksdagens behandling främst inriktas på frågor som gäller budgetens omfattning och utformning i stort samt dess fördelning på utgiftsområden. Omprioriteringar inom utgifts- områden, liksom konkreta förslag till ökad eller minskad satsning på särskil-da verksamheter, bör enligt finansutskottets mening normalt inte aktualiseras i detta sammanhang utan bör liksom tidigare prövas i anslutning till rege-ringens budgetförslag. För att underlätta övergången till en sådan behandlingsordning är det an- geläget att stor omsorg ägnas åt utformningen av det beslutsunderlag som läggs fram för riksdagen. Presentationerna måste vara överskådliga och klara samt noga avvägda med hänsyn till ärendenas art. Är avsikten att riksdagen bara skall ta ställning till budgetens utformning i stort kan en alltför detalje-rad bakgrundsbeskrivning i vårpropositionen leda till att enskildheter i för-slaget ägnas större uppmärksamhet än önskat i den fortsatta beredningen. Å andra sidan får presentationen av ett ämne inte göras så knapphändig att förslagets rätta innebörd går förlorad. En lämplig ansats torde därför vara att man i framställningen använder sig av olika typer av konsekvensanalyser. Viktigt i sammanhanget är också sådan information som belyser hur väl man inom respektive utgiftsområde har kunnat uppfylla de mål som riksdagen har ställt upp. Hur har tilldelade resurser utnyttjats? Vilka konsekvenser väntas bli följden av en föreslagen besparing? Detta är exempel på frågor som kan aktualiseras vid en sådan prövning. Utgångspunkten för bedömningen bör självklart vara en redovisning som tillhandahålls av regeringen och de ansvariga myndigheterna. Av den skall också framgå hur förutsättningarna för verksamheten kommer att förändras framöver. Den bör innefatta en omvärldsanalys av hur t.ex. olika demogra- fiska, externa och institutionella faktorer förändras samt bedömningar av hur regeringen anser att dessa förändringar påverkar anspråken inom utgiftsom-rådet. Med ledning av uppgifter av detta slag bör riksdagen och utskotten kunna ta ställning till verksamhetens framtida inriktning. De kan då också bedöma hur de av regeringen föreslagna resurserna är avpassade för att verksamheten skall kunna genomföras på det sätt som riksdagen önskar. Riksdagen bör i sammanhanget ytterligare förstärka sina av regeringen oberoende resurser för uppföljning av riksdagens beslut och regeringens ageranden. Särskilt gäller detta ekonomiska analyser och bedömningar. Inrättande av ett riksda-gens budgetkontor som kan göra oberoende ekonomiska analyser av såväl regeringens som oppositionspartiernas förslag bör övervägas. Det är önskvärt att regeringen i den kommande budgetpropositionen läm-nar en utförlig redovisning av utfallet för 1995 samt gör en bedömning av det väntade utfallet för 1996. Regeringen bör också redovisa uppnådda eller förväntade mål och resultat under dessa båda år samt i anslutning härtill göra de kommentarer man finner erforderliga. Det är en självklarhet att de miljömässiga konsekvenserna genomgående uppmärksammas i detta arbete och får en avgörande betydelse för politikens utformning. Beträffande budgetpolitiken vill finansutskottet framhålla att den måste inriktas på att uppnå balans i såväl den statliga som offentliga sektorn som helhet. De ständiga underskotten i statens budget sedan början av 1970- talet och därmed en stadig ökning av statsskulden måste avlösas av budgetöver-skott och minskning av statsskulden. På sikt skall statsbudgeten vara balan-serad. Den nya budgetprocessen med utgiftstak torde medverka till en bättre kontroll av statens utgifter. Regeringens vårproposition innebär ytterligare besparingar och skattehöj- ningar med motiveringen att konjunkturen avmattats det sista halvåret. Dessa förändringar är i sin omfattning begränsade jämfört med det tidigare sam-mantagna saneringsprogrammet. Likväl medför främst skattehöjningarna betydande neddragningar av den reala inkomsten för landets medborgare. Utskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning att ytterligare bespa- ringar kan och bör göras, främst inom det militära försvaret, väganslagen, arbetsmarknadspolitiken och transfereringarna. Utskottet anser också att regeringens besparingsförslag i några fall fått en oacceptabel utformning och inriktning. Det gäller främst åtstramningar som riktas mot vårdbehövande och ekonomiskt utsatta pensionärer. Sammantaget innebär utskottets förslag till inriktning av utgiftstaken på olika utgiftsområden att statens utgifter för budgetåret 1997 ökar med 0,8 miljarder kronor, minskar 1998 med 6,5 miljarder kronor och 1999 med 23,2 miljarder kronor jämfört med vad regeringen föreslår i sin vårproposition. Utgiftsminskningarna beror till stor del på minskade utgifter inom arbetslös-hetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken till följd av den lägre arbets-löshet som utskottet beräknar blir effekten av en förkortad arbetstid m.m. Borträknat arbetstidsförkortningen innebär utskottets förslag 0,8 miljarder kronor mer 1997, 0,1 miljarder kronor mindre 1998 och 4,1 miljarder kronor mindre 1999. Utskottets förslag på statens inkomstsida ger, trots en omfattande skatte- växling, små nettoskillnader jämfört med vad regeringen föreslår. För 1997 räknar utskottet med en inkomst-minskning på 0,1 miljarder kronor, 1998 med 7,4 miljarder kronor och 1999 på 19,6 miljarder kronor. Det är främst frånvaron av höjda egenavgifter som slår igenom som inkomst-försvagningar jämfört med vad regeringen föreslår. Avvikelsen från regeringens budgetsaldo kan därmed preliminärt beräknas till -0,9 miljarder kronor 1997, -0,8 miljarder kronor 1998 och +3,6 miljarder kronor 1999. Genom ett förbättrat finansiellt sparande i kommunsektorn blir dock den totala offentliga sektorns finansiella sparande samtliga år bättre än i regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen antar ovanstående förslag till budgetpolitik som riktlinje för det budgetarbete som nu skall utföras av regeringen och resultera i en budgetproposition i september 1996. Den utformning av utgiftstaket som regeringen nu föreslår anser utskottet i huvudsak är acceptabel. Taken är "mjuka", treåriga och kommer att omprö-vas varje år. Det bör ge goda möjligheter att klara tillfälliga överskridanden genom senare korrigeringar. Med hänsyn till att det är första gången som utgiftstak införs för den offentliga sektorn i Sverige, bör det finnas en stor beredskap att följa upp och förbättra utformningen av taket. Vid beräkning av nivåerna för utgiftstaken har utskottet inkluderat flera viktiga reformer, bl.a. en påbörjad avveckling av kärnkraften, förkortad arbetstid, skatteväxling för miljön och en stor satsning på investeringar för gröna jobb. Förslaget innebär också att kommun-sektorns ekonomiska situa-tion blir bättre än i regeringens förslag. Det totala skattetrycket blir oförändrat jämfört med vad regeringen före- slår. Ytterligare skattehöjningar bör undvikas då de undandrar hushåll och företag resurser, vilket medför lägre konsumtion, lägre investeringar, en krympande ekonomi, färre nya jobb, lägre skatteintäkter på sikt och ökade svårigheter att åstadkomma en ekonomisk återhämtning. Något påtagligt utrymme för skattesänkningar finns knappast förrän statsfinanserna åter är i balans och statsskulden minskats. I tabellen nedan redovisas Miljöpartiets förslag till ändringar av beräkningar för utgifts-områdena och förslag till utgiftstak för staten, jämfört med rege-ringens förslag. Utskottet ställer sig bakom detta förslag . I anslutning till översikten redovisar utskottet vilka förändringar som bör genomföras inom respektive utgiftsområde.
Utgiftsområde Förändrad ram i jämförelse med regeringens förslag 1997 1998 1999
1. Rikets styrelse 0 0 0 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning 3 4 5 3. Skatteförvaltning och uppbörd 0 0 0 4. Rättsväsendet 0 0 0 5. Utrikesförvalt. och internat. samverkan 0 0 0 6. Totalförsvar -2 400 -3 000 -6 300 7. Internationellt bistånd 1 430 1 400 1 000 8. Invandrare och flyktingar 0 0 0 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg 570 1 470 1 470 10. Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp -300 -1 200 -1 200 11. Ekon trygghet vid ålderdom 250 250 250 12. Ekon. trygghet för familjer och barn -300 -1 300 -1 300 13. Ekon. trygghet vid arbetslöshet 600 -4 520 -14 760 14. Arbetsmarknad och arbetsliv 0 -1 280 -3 840 15. Studiestöd 0 0 0 16. Utbildning och universitetsforskning 0 0 0 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid 0 0 0 18. Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg 0 0 0 19. Regional utjämning och utveckling 150 150 150 20. Allmän miljö- och naturvård 800 800 800 21. Energi 1 000 1 000 1 000 22. Kommunikationer -1 550 -820 -990 23. Jord- och skogsbruk, fiske m.m. 760 760 760 24. Näringsliv -200 -250 -300 25. Allmänna bidrag till kommuner 0 0 0 26. Statsskuldsräntor m.m. 0 0 0 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen 0 0 0
Summa utgiftsområden 813 -6 536 -23 255 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten 0 0 0 Minskning av anslagsbehållningar 0 0 0 Budgeteringsmarginal 0 0 0
Totalt staten 813 -6 536 -23 255
Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning Besparingarna inom SCB har medfört försämrad miljöstatistik, och därmed hotas också framtagandet av miljöräkenskaper. Detta är ett mycket angeläget arbete som inom de närmaste åren bör kunna leda fram till användbara mått i bl.a. nationalräkenskaperna och i underlaget för regeringens ekonomisk- politiska propositioner. Utskottet föreslår därför att ytterligare medel anslås för ändamålet. Utgiftsområde 4: Rättsväsendet Inom utgiftsområdet genomförs besparingar under budgetåret 1995/96 och ytterligare besparingar kommer att genomföras t.o.m. budgetåret 1998. Be- sparingarna förutsätter att en rad kostnadssänkande åtgärder vidtas. Samtidigt kommer information från länspolismästare runt om i Sverige att sparbetinget leder till att polistjänster måste bort, brottsutredningar måste läggas på hög, administrativ personal sägas upp, polisens utryckningsverk-samhet försämras och servicen till allmänheten blir sämre. Det finns rykten som säger att innevarande års budget har överskridits re- jält. Detta innebär att större nedskärningar än beräknat måste göras. Samtidigt pågår en stor omorganisation. Mindre distrikt har slagits sam-man till länspolismyndigheter och en närpolisorganisation håller på att ge- nomföras. Utskottet anser att de aviserade framtida besparingarna knappast kan genomföras samtidigt med en stor omorganisation. Regeringen bör lägga bl.a. Schengen-samarbetet åt sidan och i stället se till att svensk polis- och åklagarverksamhet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utskottet anser att de ytterligare besparingar på 20 miljoner kronor som regeringen räknar med på utgiftsområdet inte får drabba vår representation i utlandet eller vårt bidrag till FN. Utgiftsområde 6: Totalförsvar Utskottet föreslår inom området ytterligare besparingar utöver vad regering -en föreslår. Riksdagen beslutade för en tid sedan om en besparing på fyra miljarder kronor fram till år 2001. Miljöpartiet de grönas förslag var att sju miljarder sparas till år 1998 med inriktning att därefter ytterligare reducera totalför-svarsramen med 6 miljarder kronor fram till år 2001. Utskottet ställer sig bakom detta besparingskrav. Besparingen sker inte bara av statsfinansiella skäl, utan främst av ideolo- giska. Utskottet anser att pengar kan investeras betydligt bättre till förmån för vår gemensamma säkerhet. Inte minst med tanke på den vidgade hotbil-den, där t.ex. samhällets sårbarhet, miljöhot och ökande klyftor mellan män-niskor inom vårt land och mellan den rika delen av världen och den ekono-miskt fattiga är reella. En del av de pengar som sparas inom totalförsvarets ram förs över i enlighet med den vidgade hotbilden till andra poster som t.ex. internationellt bistånd och till investeringar för att underlätta avveck-lingen av kärnkraften. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd En procent av BNI till bistånd och utvecklingssamarbete är en liten summa om man sätter den i relation till den solidaritet och det stöd som den rikare delen av världen är skyldig den fattigare delen. I generationer har de s.k. industriländerna profiterat och utnyttjat länderna i tredje världen , länder som ofta har stora naturtillgångar, t.ex. skog och mineraler. Ur säkerhetspolitisk synpunkt avtecknar sig en helt ny hotbild för Sverige, sedan järnridån fallit, det kalla kriget tagit slut och Sovjetunionen upplösts. Hotbilden för Sverige, för Europa och de flesta länder i världen domineras inte längre av vapen och arméer. Större hot är att klyftan mellan fattiga och rika ökar - fattigdomen brer ut sig i de redan fattiga länderna - befolkningsantalet ökar samtidigt som natur och miljö förstörs och naturresurserna krymper. Det är här bistån-det kommer in som ett nytt säkerhetspolitiskt instrument, som har stor bety-delse för global stabilitet och internationella fredssträvanden. Detta är enligt utskottet ett starkt skäl till att inte skära ytterligare i biståndet. Utskottet motsätter sig regeringens neddragning på biståndet och föreslår i stället att biståndet stegvis höjs. Riksdagen bör fastslå att ambitionen är att anslå minst 1% av BNI i bistånd. De nuvarande mönstren för världshandel är huvudorsaken till underut- veckling i vissa producentländer. Det är därför av avgörande betydelse att i biståndspolitiken också påverka övergripande handels- och näringsstruktu- rer, globalt och nationellt, i syfte att minska råvaruberoendet och stärka självtilliten i u-länderna. Hållbar utveckling måste vara det övergripande målet i internationellt ut- vecklingsarbete och handelssamarbete. En solidarisk handel tar hänsyn till människa och miljö. Det är i sammanhanget viktigt att föra en ekonomisk politik i Sverige som stärker kronans ställning gentemot dollarn. U-ländernas valuta är vanligen fixerad mot dollarn, vilket innebär att en stärkt krona betyder ökat bistånd för mottagarlandet. När kronans värde sjönk med 30 % mot dollarn 1993 innebar det att biståndets värde sjönk i samma grad. Förstärkningen av kro-nan under 1995 innebar i motsvarande grad en förstärkning av biståndet. Utskottet vill i likhet med utrikesutskottet erinra om att utgiftsområde 7 rymmer såväl u-landsbiståndet som medel för samarbetsprogrammet med Central - och Östeuropa. Riksdagen har beslutat om medel för detta samar- betsprogram för budgetåren 1995/96, 1997 och 1998, vilket synes ha beak- tats i propositionen. Något beslut för den kommande budgetperiodens sista år, dvs. 1999, föreligger däremot ännu ej. I det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut om Östeuropasamarbetet (bet. 1994/95:UU16) fram -hölls betydelsen av att detta samarbete präglas av långsiktighet. Mot bak- grund av den hittillsvarande utvecklingen delar finansutskottet utrikesut- skottets uppfattning att ett samarbetsbehov kan förutses även efter 1998. Regeringen synes vara av samma uppfattning, och den framhåller i förelig- gande proposition (s. 78) att den under år 1998 kommer att lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Enligt finansut -skottets uppfattning måste detta innebära att taket för utgiftsområde 7, Inter-nationellt bistånd, för 1999 sätts så att det rymmer såväl ett u- landsbistånd omfattande minst 0,7 % av BNI som tillräckliga medel för att på ett adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Miljöfond Östeuropa Behovet av ekonomiskt bistånd till det fortsatta arbetet för miljön i och kring Östersjön är stort, liksom till kärnsäkerhet och nerläggning av kärnkraftverk. På energiområdet behövs starthjälp till alternativ energiproduktion. Ekono-miskt stöd behövs också för skydd av natur och den biologiska mångfald som på flera håll är stor. Inom utgiftsområdet bör därför beräknas att sammantaget 1 030 miljoner kronor avsätts till miljöfond för Östeuropa under den närmaste 3- årsperioden. Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar Den totala kostnaden för asylsökandes försörjning samt för kommunernas flyktingmottagande kommer att sjunka under de närmaste åren. Den bakom- liggande orsaken är naturligtvis regeringens förda asylpolitik. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Sjukvården skall i huvudsak vara offentligt och solidariskt finansierad. Ut -skottet vill på sikt se en samordning mellan tandvårdsförsäkring och sjuk- vårdens betalningssystem. Regeringens förslag att kraftigt försämra tand- vårdsförsäkringen från 1998 kan inte accepteras. Utskottet har i beräkningen av statens utgiftstak därför lagt in ytterligare 200 miljoner kronor årligen till assistansersättningar m.m. för handikappade. Det faktum att behoven av hjälp var större än beräknat när assistansreformen genom-fördes, och därför statens kostnader blivit större, är inte skäl nog att försämra för en av de mest utsatta grupperna. Andra besparingar med betyd-ligt mindre negativa konsekvenser är möjliga. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utskottet anser att Miljöpartiets redan tidigare presenterade modell om brutet tak i socialförsäkringarna är ett solidariskt och samhällsekonomiskt alterna-tiv. Trots att låginkomsttagarna får en höjd ersättning till 80 % innebär för-slaget en besparing med 300 miljoner. Om regeringen höjer den generella ersättningsnivån till genomgående 80 % skulle detta förslag innebära en besparing på 1,2 miljarder årligen. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Regeringen föreslår en sänkning av bostadstillägget för pensionärer från 85 % till 83 %. Eftersom det kompletterande kommunala bostadstillägget dessutom skall fasas ut under de närmaste åren gör lagda förslag dessa pen- sionärers redan ansträngda situation ännu svårare. Det är dessutom tveksamt att ta upp värdet av pensionärers fritidshus i beräkningsunderlaget för bo- stadstillägg. Generellt anser utskottet att beräkningsmodeller för bostadsbi-drag och bostadstillägg i de flesta avseenden borde utformas på likartat sätt. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn På samma sätt som beskrevs under utgiftsområde 10, bör även Miljöpartiets modell med "brutet tak" konsekvent genomföras i föräldraförsäkringen. Det medför besparingar i storleksordningen 300 miljoner för 1996 samt med 1,3 miljarder årligen 1998 och 1999. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utskottet beräknar minskade utgifter på anslaget som en följd av arbetstids -förkortning, sänkt skatt på arbete, en rad satsningar på gröna jobb och bättre villkor för små och medelstora företag. Även i arbetslöshetsförsäkringen bör Miljöpartiets modell med "brutet tak" genomföras. För 1997 blir detta, på grund av det låga taket i arbetslös- hetsersättning, ca 600 miljoner kronor dyrare än med nuvarande utformning. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Utskottet beräknar minskade utgifter på anslaget som en följd av arbetstids -förkortning, lägre skatt på arbete m.m. Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning De förändringar som utskottet föreslår inom utbildning och forskning berör budgettekniskt tre huvudproblem: 1. Vissa elevgruppers försämrade situation i grundskolan och gymnasiet. 2. Kvalitetsbrister i den högre utbildningen (inklusive gymnasieskolans yrkesförberedande program och de högre yrkesutbildningarna). 3. Grundforskningens och forskarutbildningens underdimensionering. Med hänsyn till den ekonomiska situationen har utbildningsprogrammet utformats så att en rad genomgripande förändringar skall ske utan att statens budget belastas ytterligare. Däremot kan området inte utsättas för ytterligare nedskärningar. När det gäller åtgärder för stöd till vissa elevgrupper behövs en förstärk- ning som kan täckas genom omfördelning inom angiven ram. Utskottet anser att ytterligare 50 miljoner kronor för pedagogiska hjälpmedel och aktiv hjälp för elever med läs- och skriv-svårigheter bör anslås i kommande budget. Grundforskning och forskarutbildning förstärks genom att ett grundforsk- ningsavdrag (5 %) på alla forskningsmedel inom den tillämpade forskningen genomförs. Dessa medel skall oavkortat användas dels för förstärkning av fakultetsanslag (doktorand-tjänster i första hand), dels för ökning av Statens forskningsråds resurser. Regeringen skall få i uppdrag att utarbeta formerna för en sådan transferering. Totala transfererings-summan är av storleksord-ningen 2 miljarder. Den har inte förts in som utgiftsökning för utgiftsområde 16. Däremot kan den, då transfereringssummorna efter en utredning har närmare specificerats, föras in under berörda utgiftsområden.
Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid De besparingar som riksdagen beslutade om våren 1995 beräknades kunna medföra ett positivt resultat om 400 miljoner kronor på rundradiokontot. Dessa medel bör snarast tas i anspråk så att Sveriges Radio och Sveriges Television kan utveckla sin digitala teknik oavsett vad regeringen kommer att föreslå vad beträffar system för digitala sändningar. Förutom de 11 miljoner som anslaget idrotts- och ungdomsfrågor minska-des med under föregående budgetperiod föreslås nu ytterligare en besparing på 55 miljoner. Hur denna nedskärning kan ske utan att det drabbar de lokala ungdomsaktiviteterna och den pågående mer rättvisa fördelningen av medel till flickor respektive pojkars sportaktivitet är svårt att säga. Utskottet utgår från att det blir administration och omprioriteringar som klarar besparingen och att det är barnets bästa som är utgångspunkt. Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling Utskottet motsätter sig den besparing regeringen nu föreslår på visst regio -nalpolitiskt stöd. Därmed räknas beräkningen för utgiftsområdet upp med 150 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård Utskottet föreslår att utgiftstaket höjs med 800 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Inom följande områden finner utskottet det nödvändigt att öka anslagen. Kalkningsverksamheten Kalkningen av försurade områden och vattendrag är en nödvändig verksam-het, som garanterar att biologiskt liv får finnas kvar och att farliga metaller inte lakas ut ur marken och ur sjöars sediment. Skydd av urskogar För att säkerställa minst 5 % av skogen nedanför skogsodlingsgränsen och fullgöra ett rimligt biotopskydd i skogsbruket anvisas ytterligare 500 miljo-ner kronor per år. I sammanhanget bör Riksdagens revisorers utredningar om skyddet av värdefull skogsmark uppmärksammas. Skydd av naturområden, Natura 2000 Regeringen har lämnat förslag till vilka områden som skall vara Sveriges bidrag till det sammanhängande nätverket av skyddade områden i Europa, Natura 2000. Detta sker i enlighet med art- och habitatdirektivet och fågeldi-rektivet. När nu regeringen lämnat förslag vilka områden i landet som skall ingå i Natura 2000 kan man konstatera att det inte blivit något sammanhäng-ande ekologiskt nätverk. Av de av länsstyrelserna föreslagna 2 817 område-na blev endast 563 områden kvar. Utskottet anser det mycket angeläget att fler områden får det skydd som är nödvändigt. I dag saknar till exempel 30 % av de våtmarker som klassats som riks-intresse rättsligt skydd. Sanering av miljöskadade områden För att kunna sanera gamla industriområden och avfallsupplag utökas ramen. Preliminärt föreslås följande fördelning: Kalkning av sjöar och vattendrag 50 mkr Skydd av urskogar 500 mkr Skydd av naturområden, Natura 2000 200 mkr Sanering av miljöskadade områden 50 mkr Utgiftsområde 21: Energi Betydande insatser krävs för att miljöanpassa vårt lands energiförsörjning. Tidigare riksdagsbeslut att kärnkraften måste avvecklas till senast år 2010 skall fullföljas. Det främsta styrmedlet för en omställning av energiförsörjningen är en helt ny prispolitik där icke förnyelsebara och miljöstörande energislag beläggs med väsentligt högre energiskatter som en del av en skatteväxling. Utskottet beräknar emellertid att det därutöver också kommer att behövas komplette-rande insatser i form av statliga investerings- och utvecklingsbidrag under en övergångsperiod. Utskottet föreslår att ytterligare 1 miljard årligen avsätts till utgiftsområdet för sådant stöd till vindkraftverk, solenergi, biobränsle och konvertering av elvärme. Preliminärt föreslås följande fördelning av det årliga stödet:
Vindkraftverk, investeringsbidrag 200 mkr Vindkraftverk, utvecklingsbidrag 30 mkr Solenergi, investeringsbidrag 50 mkr Solenergi, utvecklingsbidrag 20 mkr Biobränsle, kraftvärme, investeringsbidrag 400 mkr Konvertering av elvärme, utvecklings- och investeringsbidrag 300 mkr
Summa 1 000 mkr Utgiftsområde 22: Kommunikationer Utskottet förordar betydligt större besparingar än regeringen för utgiftsområ-de 22. Med dagens allvarliga ekonomiska läge är det oansvarigt att inte ompröva investeringsplanerna för vägar och järnvägar i större omfattning än hittills. Mål för kommunikationerna Målet för transportsystemet måste vara god tillgång till kommunikationer i hela landet och drastiskt minskade utsläpp från trafiken. Enskilda vägar Utskottet vill erinra om att enligt Vägverket kan en stor del av det enskilda vägkapitalet förstöras om inte anslaget till enskilda vägar höjs. Allemansrät-ten kan hotas om enskilda väghållare stänger av vägar då de saknar medel för underhållet. Vägverket bör ges i uppdrag att omfördela resurser från anslaget Investeringar till bidrag för enskild väghållning. Underhåll av det statliga vägnätet I stället för att genomföra dyra investeringar som ytterligare stimulerar tra-fikökningar bör de vägdelar som är allvarligt eftersatta förbättras, och under-hållet bör även framdeles vara gott på hela det statliga vägnätet . Byggande av nya vägar Utskottet föreslår att den största besparingen inom utgiftsområde 22 genom- förs på anslaget byggande av vägar. Nya vägbyggen bör begränsas till åtgär- der för att klara omedelbara trafiksäkerhetsproblem. Utskottet föreslår att anslaget skärs ner kraftigt och att staten frigör medel till andra mer angeläg-na ändamål. En konsekvens blir att Vägverkets uppgifter reduceras. Därför bör anslaget till administration m.m. för Vägverket sänkas. Byggande av järnvägar Spårbunden trafik bör enligt utskottet gynnas genom investeringar i nya spårsträckningar m.m. Utskottet förordar en höjning av anslaget till byggan -de av spår. Särskilt viktigt är det att Botniabanan mellan Sundsvall och Umeå snart byggs. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Miljöstöd I den ekonomiska vårpropositionen anges att det gällande femåriga obligato- riska miljöersättningsprogrammet baseras på ett bidragsbeslut på en femårig giltighetstid. Tidigare har det angetts att denna summa kan ökas vid behov. Utskottet förutsätter att så är fallet fortfarande. 0,65 miljarder kronor tillförs budgeteringsmarginalen för att kunna användas vid behov. Nettobesparingar I propositionen anges att nettobesparingar på totalt 216 miljoner kronor skall genomföras, varav 193 miljoner kronor tas ut under 1997. Anslaget för Fö-retagshälsovården uppgår under budgetåret 1995/96 omräknat till ett kalen-derår till 25 miljoner kronor. Enligt propositionen föreslås denna verksamhet helt avvecklas. Utskottet föreslår att denna verksamhet skall vara kvar. I jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU13 anges att ett belopp på 100 miljoner kronor per år bör beräknas för avbytarverksamheten. Utskottet ser inga skäl att nu minska anslaget. Avbytarverksamheten gör det möjligt för framför allt lantbrukare på små och medelstora mjölkgårdar utan anställ-da att kunna ta ledigt. Utskottet föreslår att den befintliga verksamheten skall vara kvar till en kostnad av 100 miljoner kronor årligen. Kostnaderna för beredskapslagring uppgår under budgetåret 1995/96 till 189 589 000 varav 118 565 000 beräknat för juli 1995-juni 1996. Merparten av beredskapslagret skall bort. Utskottet motsätter sig inte denna besparing. Utskottet förordar en nettobesparing på ungefär 100 miljoner kronor. Utgiftsområde 24: Näringsliv Beloppet för utgiftsområdet kan minskas med 200 miljoner kronor 1997, 250 miljoner kronor 1998 och 300 miljoner kronor 1999 genom minskade bidrag och stöd till företag. Minskningen får emellertid inte göras på NUTEK:s Avdelningen för effektiv energianvänding. Utskottet ställer sig med det anförda bakom Miljöpartiet de grönas förslag till preliminär beräkning för samtliga utgiftsområden. Regeringens förslag avstyrks. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om respektive utgiftsområde. Därmed bifalls motion Fi81 (mp) yrkandena 4, 26-31, 33-38, 43 och 44. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna Fi78 (m) yrkan-dena 2, 5, 13, 15 och 16, Fi79 (fp) yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, Fi80 (v) yrkande 6, Fi82 (kds) yrkande 7, Fi83 (fp), Fi86 (m), Fi90 (fp), Fi92 (s), Fi93 (kds), Fi94 (c), Fi95 (fp), Fi97 (fp) yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, Fi98 (c), Kr2 (c) (delvis), Kr3 (fp) (delvis), Kr4 (s) (delvis) och Kr6 (v) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den preliminära fördelningen av utgifter på ut- giftsområden att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 4, 26-31, 33-38, 43 och 44 samt med avslag på proposition 1995/96:150 yr-kande 5 godkänner utskottets förslag till preliminär fördelning av ut-gifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 2, 5, 13, 15 och 16, 1995/96:Fi79 yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, 1995/96:Fi80 yrkande 6, 1995/96:Fi82 yrkande 7, 1995/96:Fi83, 1995/96:Fi86, 1995/96:Fi90, 1995/96:Fi92, 1995/96: Fi93, 1995/96:Fi94, 1995/96:Fi95, 1995/96: Fi97 yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, 1995/96:Fi98, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995/96:Kr3 i denna del, 1995/96 :Kr4 i denna del och 1995/96:Kr6 yrkande 3, 33. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) Under förutsättning av bifall till reservation 25 Michael Stjernström (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av de preliminärt gjorda beräkningarna för samtliga utgiftsområden börjar med "Huvudsyftet med den" och slutar med "yrkande 3 (UO 17)" bort ha följande lydelse: Huvudsyftet med den ekonomiska vårpropositionen är att riksdagen skall kunna ta ställning till de statliga utgifternas omfattning och huvudsakliga inriktning under kommande år. Dessa frågor måste i första hand prövas utifrån det allmänna ekonomiska läget, den statsfinansiella utvecklingen och det konvergensprogram som regeringen kunde presentera i juni 1995. Bak- om konvergensprogrammet står, förutom regeringen, Centerpartiet, Miljö- partiet de gröna och Kristdemokraterna. Riksdagen har ställt upp mål för budgetunderskottet och statsskuldens utveckling de närmaste åren. I denna inledande fas av budgetprocessen bör alltså riksdagens behandling främst inriktas på frågor som gäller budgetens utformning i stort och dess fördelning på utgiftsområden. Omprioriteringar inom utgiftsområden, liksom konkreta förslag till ökad eller minskad satsning på särskilda verksamheter , bör enligt finansutskottets mening normalt inte aktualiseras i detta samman-hang utan bör liksom tidigare prövas i anslutning till regeringens budgetför-slag. För att underlätta övergången till en sådan behandlingsordning är det an- geläget att stor omsorg ägnas åt utformningen av det beslutsunderlag som läggs fram för riksdagen. Presentationerna måste vara överskådliga och klara samt noga avvägda med hänsyn till ärendenas art. Är avsikten att riksdagen bara skall ta ställning till budgetens utformning i stort kan en alltför detalje-rad bakgrundsbeskrivning i vårpropositionen leda till att enskildheter i för-slaget ägnas större uppmärksamhet än önskat i den fortsatta beredningen. Å andra sidan får presentationen av ett ämne inte göras så knapphändig att förslagets rätta innebörd går förlorad. En lämplig ansats torde därför vara att man i framställningen använder sig av olika typer av konsekvensanalyser. Viktigt i sammanhanget är också sådan information som belyser hur väl man inom respektive utgiftsområde har kunnat uppfylla de mål som riksdagen har ställt upp. Hur har tilldelade resurser utnyttjats? Vilka konsekvenser väntas bli följden av en föreslagen besparing? Detta är exempel på frågor som kan aktualiseras vid en sådan prövning. Utgångspunkten för bedömningen bör självklart vara en redovisning som tillhandahålls av regeringen och de ansvariga myndigheterna. Av den skall också framgå hur förutsättningarna för verksamheten kommer att förändras framöver. Den bör innefatta en omvärldsanalys av hur t.ex. olika demogra- fiska, externa och institutionella faktorer förändras samt bedömningar av hur regeringen anser att dessa förändringar påverkar anspråken inom utgiftsom-rådet. Med ledning av uppgifter av detta slag bör riksdagen och utskotten kunna ta ställning till verksamhetens framtida inriktning. De kan då också bedöma hur de av regeringen föreslagna resurserna är avpassade för att verksamheten skall kunna genomföras på det sätt som riksdagen önskar. Det är önskvärt att regeringen i den kommande budgetpropositionen läm-nar en utförlig redovisning av utfallet för 1995 samt gör en bedömning av det väntade utfallet för 1996. Regeringen bör också redovisa uppnådda eller förväntade mål och resultat under dessa båda år samt i anslutning härtill göra de kommentarer man finner erforderliga. Beträffande saneringen av statsfinanserna vill finansutskottet framhålla att den måste kombineras med en aktiv politik för ökad tillväxt. Saneringen av statsfinanserna måste också ske med en tydlig och bra fördelningsprofil. Den ekonomiska tillväxten ger möjlighet till ett bättre liv för fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske på bekostnad av andra män-niskor eller miljön. En förutsättning för att göra verklighet av den sociala och ekologiska målsättningen är goda statsfinanser. Utskottet menar att den ekonomiska saneringen är en prioriterad uppgift men att den måste ske pa-rallellt med att fundamentala tillväxtförutsättningar skapas. Individuellt sparande behövs och skall premieras. Regeringen presenterar i sin proposition förslag till statligt utgiftstak för åren 1997 till 1999. Man redovisar också sin preliminära fördelning av ut-gifterna på utgiftsområden. Riksdagen har beslutat om en indelning av stats-budgetens utgifter i 27 utgiftsområden. I det statliga utgiftstaket ingår samt-liga utgiftsområden utom utgiftsområde 26 Statsskuldräntor m.m. I det totala utgiftstaket ingår också de delar av socialförsäkringssektorn som redovisas vid sidan av statsbudgeten. Nedan kommenteras de utgiftsområden där utskottet har en annan uppfatt-ning än den regeringen redovisat i propositionen. Utgiftsområde 1: Rikets styrelse Finansutskottet finner att press-, parti- och andra organisationsstöd bör kun-na minska med minst 100 miljoner kronor under perioden. Utgiftsramen under område 1 bör alltså vara 100 miljoner kronor lägre än regeringens förslag under samtliga av de tre åren. Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd Skattebrott undergräver samhällets gemensamma resurser och skapar illojal konkurrens inom näringslivet. Därför satsar utskottet extra resurser för Riks-skatteverkets samverkan med polisen i kampen mot den alltmer omfattande ekonomiska brottsligheten. De s.k. kompensatoriska åtgärderna inom tullens verksamhetsområde för att stoppa illegal införsel kräver resurser i form av tullpersonal i samverkan med polisen. I syfte att skydda svenska medborgare mot denna kriminalitet och dess konsekvenser bör extra resurser för 300 nya tjänster inom Tullver- ket avsättas. Enligt utskottets förslag till utgiftsram för utgiftsområde 3 bör regeringens förslag till ram utökas med 200 miljoner kronor åren 1997 och 1998 och med 100 miljoner kronor 1999. Utgiftsområde 4: Rättsväsende Utskottet motsätter sig besparingar inom rättsväsendet. De medel som frigörs genom effektiviseringsåtgärder bör i stället användas för att förbättra detta utgiftsområde, t.ex. genom att i ännu högre grad stödja det brottspreventiva arbetet. De i propositionen aviserade besparingarna avslås därför. Den totala utökningen av ramen regeringen föreslår blir 1997 350 miljoner kronor, 730 miljoner kronor år 1998 och för år 1999 utökas regeringens ram med 30 miljoner kronor. Utgiftsområde 6: Totalförsvar Den stora osäkerheten i omvärlden, den vidgade tillämpningen av totalför- svarsplikten och en högre ambitionsnivå för fredsfrämjande insatser ställer stora och viktiga krav på vårt totalförsvar. Utskottet delar därför inte rege-ringens syn beträffande totalförsvarets ekonomiska ram och menar att kon-sekvenserna av de tidigare beslutade besparingarna på 2 miljarder kronor fram t.o.m. 1998 redan frestar på totalförsvarets hårt ansträngda ram. Rege-ringen vill utöver besparingarna fram till 1998 spara ytterligare 2 miljarder kronor mellan 1999 och 2001 varav ca 0,8 miljarder kronor belastar 1999. Den urholkning av vår nationella försäkringspremie som därmed föreslås kommer att innebära alltför stor självrisk. Med hänvisning till det anförda anslår utskottet 800 miljoner kronor mer än regeringen för utgifter på detta utgiftsområde under budgetåret 1999. Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd Alla människor har ett unikt och lika värde. Denna övertygelse bör vara drivkraften för Sveriges solidaritet och vårt ansvar för omvärlden och för våra relationer till dem som i dag tvingas leva i fattigdom. Förutom solidari-tetstanken finns också andra relevanta skäl till ett kraftfullt och effektivt bistånd, nämligen säkerhetspolitiska skäl. Även befolkningsfrågan är av avgörande betydelse för framtiden när det gäller möjligheten att uppnå balans mellan resurser och folkmängd. Att då välja att minska på stödet till bl.a. utbildning för och stärkandet av kvinnors inflytande och status, som motverkar befolkningsökningen, är ett felaktigt politiskt vägval. Utskottets förslag till ram för internationellt samarbete utgår från bistånds-ramen. Utskottet beklagar dels propositionens felaktiga sifferunderlag, dels att Finansdepartementet för första gången någonsin använder sig av bi-ståndsanslaget som utgångspunkt. Detta tillsammans gör att regeringens sänkning av de faktiska medlen rent optiskt blir mindre än den skulle ha blivit med biståndsramen som underlag. Utskottet redovisar en plan för en återgång till enprocentsmålet vilket kan ske senast år 2001 eller dessförinnan om ekonomin så tillåter. Biståndsramen för de tre kommande åren 1997-1999 blir enligt följande i miljoner kronor: 1997 1998 1999 Regeringens förslag 11 870 12 500 13 130 (0,70 %) Utskottets förslag 14 414 15 357 17 444 (0,93 %) Skillnad + 2 544 2 857 +4 314
Utskottet föreslår att östbiståndets volym under tidsperioden blir ograverad 810 miljoner kronor. Utskottet vill i likhet med utrikesutskottet erinra om att utgiftsområde 7 rymmer såväl u-landsbiståndet som medel för samarbetsprogrammet med Central - och Östeuropa. Riksdagen har beslutat om medel för detta samar- betsprogram för budgetåren 1995/96, 1997 och 1998, vilket synes ha beak- tats i propositionen. Något beslut för den kommande budgetperiodens sista år, dvs. 1999, föreligger däremot ännu ej. I det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut om Östeuropasamarbetet (bet. 1994/95:UU16) fram -hölls betydelsen av att detta samarbete präglas av långsiktighet. Mot bak- grund av den hittillsvarande utvecklingen delar finansutskottet utrikesut- skottets uppfattning att ett samarbetsbehov kan förutses även efter 1998. Regeringen synes vara av samma uppfattning, och den framhåller i förelig- gande proposition (s. 78) att den under år 1998 kommer att lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Enligt finansut -skottets uppfattning måste detta innebära att taket för utgiftsområde 7, Inter-nationellt bistånd, för 1999 sätts så att det rymmer såväl ett u- landsbistånd omfattande minst 0,93 % av BNI som tillräckliga medel för att på ett adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utskottet avvisar regeringens förslag till tilläggsbudget vad avser förslaget om att höja egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel från 1 800 kr till 2 500 kr. Detta avvisande medför att utgiftsramen för område 9 bör utökas i jämförelse med regeringens prelimi-nära förslag för samtliga av de tre budgetåren. Utskottet är i grunden kritiskt till regeringens avsikt att göra förändringar i handikappreformen. Eventuella besparingar inom detta område måste före-gås av noggranna analyser av effekterna för de människor som berörs. När assistansersättningen trädde i kraft förändrades livet för drygt 6 000 människor på ett mycket påtagligt sätt. För många gavs chansen till att kun -na studera, gå ut i arbetslivet och börja skapa sina egna liv. Utskottet anser att detta måste få fortsätta. Huvudmannaskapsfrågan är mycket viktig. Utskottet anser att staten för att garantera likformigheten även fortsättningsvis skall vara huvudman. Totalt sett är utskottets förslag till utgiftsram för det nionde utgiftsområdet 1 135 miljoner kronor större per år än vad regeringen föreslagit. Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utskottet välkomnar att regeringen nu omprövar sänkningen av sjukförsäk- ringen och aviserar en höjning till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Utskottet anser emellertid att höjningen bör genomföras redan den 1 januari 1997. Utskottet avvisar en procentenhets höjning av egenavgifterna fram till 1998 . Detta innebär ökad köpkraft för konsumenterna och ökade skattein-täkter för kommunerna i jämförelse med regeringens förslag. Utskottet avvisar regeringens förslag till beräkning av den sjukpenning- grundande inkomsten (SGI). Regeringen grundar sin besparing på förslag från Sjuk- och arbetsskadekommittén. Utskottet föreslår i stället en beräk-ning på de senaste 24 månaderna. Genom detta förslag får staten en bespa-ring på 2 000 miljoner kronor per år. Liksom regeringen gör vi en fördelning av besparingen med hälften på detta utgiftsområde och hälften på område 12. Besparingen för område 10 blir således 1 000 miljoner kronor per år under åren 1997-1999. Utskottet avvisar förlängningen av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen från 14 till 28 dagar. Risken är stor för att en förlängning ökar trögheten att anställa hos företagen, eftersom företaget får stå en kraftigt ökad risk om en medarbetare blir långvarigt sjuk. Utskottet föreslår i stället ytterligare en karensdag i sjuklöneperioden med ett högkostnadsskydd på 10 dagar per år. Totalt sett innebär utskottets förslag på utgiftsområde 10 att utgiftsramen bör vara 300 miljoner kronor större än regeringens förslag 1997, 3 190 mil- joner kronor större år 1998 och 1999. Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utskottet föreslår en höjd reell pensionsålder. Genom aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensionärer bör den genomsnittliga pensionsål- dern kunna höjas med i genomsnitt 1/2 år per år fram till 1999. Eventuell skatteskuld bör påverka pensionsutbetalningen. Många pensionärer har genom den nuvarande sämre indexeringen det svårt ekonomiskt. Utskottet vill i viss mån kompensera dessa genom bo- stadstillägg, pensionstillskott och SGA på 500 miljoner kronor 1997, 700 miljoner kronor 1998 och 800 miljoner kronor 1999. Utskottet avvisar dess- utom förslaget att sänka kompensationsgraden i bostadstillägget till pensio -närer (BPT) från 85 % till 83 %, liksom att låta innehav av fritidsfastighet ingå i inkomstprövningen. Utskottet kan heller inte ställa sig bakom rege-ringens förslag om att folkpension för änkepensionärer skall inkomstprövas. Enligt regeringens beräkningar kommer budgetunderskottet i år - 1996 - att understiga 100 miljarder kronor. Trots detta berör regeringen inte vad detta skall betyda för pensionsutbetalningarna enligt krisuppgörelsen från 1992. Då skedde en överenskommelse om att omräkningen av basbeloppet skulle öka från 60 till 80 % när budgetunderskottet understiger 100 miljarder kronor. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen på denna punkt. Utskottets förslag till utgiftsram för utgiftsområde 11 blir 950 miljoner kronor mindre än regeringens år 1997, 1 835 miljoner kronor mindre 1998 och 3 235 miljoner kronor mindre år 1999. Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utskottet föreslår en återgång till ersättningsnivån 80 % redan från den 1 januari 1997 även i föräldraförsäkringen och för vård av sjukt barn. Liksom för sjukförsäkringen godtar inte utskottet regeringens förslag till SGI-beräkning och förordar en beräkning på de senaste 24 månaderna. Den-na besparing berör detta område med 1 000 miljoner kronor per år. Utskottet föreslår att vårdnadsbidraget återinförs. Nettokostnaden blir 2,6 miljarder kronor per år. Detta finansieras genom motsvarande minskning av statsbidraget till kommunerna, som avlastas en del av de ökade kostnaderna som barnomsorgslagen medför. Utskottet anser att familjer med låga in- komster bör kompenseras för den tidigare beslutade barnbidragssänkningen. Därför föreslås en sänkning av barnbidraget med 40 kr per månad. Frigjorda medel överförs till barndelen i bostadsbidraget och stärker därmed de famil -jer som har det svårast ekonomiskt. Vidare bör flerbarnstillägget återinföras. Utskottets förslag under utgiftsområde 12 innebär att regeringens prelimi- nära förslag till utgiftsram bör ökas med 2 500 miljoner kronor 1997 och med 2 090 miljoner kronor 1998 och 1999. Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Regeringens politik vad gäller villkoren i arbetslöshetsförsäkringen har präglats av stor ryckighet och oklarhet. Samtliga som blir arbetslösa måste tillförsäkras ett rimligt försäkringsskydd. Lägstabeloppet i nuvarande försäkring (a-kassan) skall enligt utskottets uppfattning snarast återställas till 80 % av inkomsten, och lägstanivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) skall återställas till vad som gällde innan riksdagen sänkte beloppet. Detta innebär att ramen för utgiftsområdet under 1997 bör höjas. Regeringen har deklarerat att man fr.o.m. 1998 skall höja ersättningen till 80 %. Regeringen har dock ännu inte redovisat en trovärdig finansiering. Utskottet utgår emellertid från att regeringen kommer att presentera ett så -dant förslag och avvaktar med att ta ställning till den närmare utformningen tills förslag föreligger. Utskottet har i sitt förslag finansierat höjningen av ersättningsnivån. Sammantaget föreslår utskottet att utgiftsramen för utgiftsområde 13 bör utökas i jämförelse med regeringens preliminära förslag med 2 000 miljoner kronor 1997. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Utskottet redovisar fyra punkter som direkt kommer att innebära ett minskat tryck på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och därmed lägre kostnader inom detta utgiftsområde. 1) En offensiv satsning på tjänstesektorn i storleksordningen 6 miljarder kronor kommer att innebära att trycket minskar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Människor går från AMS-åtgärder till arbeten i privat tjänstesektor. 2) En reformering av Arbetsmarknadsverket som innebär att verket ersätts med en smidig ledningsfunktion där fältverksamheten prioriteras. 3) Lokal samverkan mot arbetslösheten där kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling samverkar innebär rationalitets- och effektivitetsvinster. 4) Inom en bred försöksverksamhets ram skall a-kassemedel kunna användas flexibelt i lokal samverkan för att förhindra att kommunalt anställda drivs ut i öppen arbetslöshet. Också denna möjlighet skulle minska trycket på rena arbetsmarknadsåtgärder. Till dessa tillkommer rent tillväxtfrämjande åtgärder som exempelvis en moderniserad arbetsrätt, ökade möjligheter att få fram riskvilligt kapital m.m. Lönebidragsnivån föreslås återföras för ideella organisationer till 90 %. Finansiering kan ske genom omfördelningar från A 2-anslaget. Den föränd- ring i lönebidragsförordningen som riksdagen beslutat om innebärande att man inte längre skall beakta risken för uppsägning vid omförhandling av lönebidragsnivån bör rivas upp och den tidigare förordningen bör gälla. Totalt bör regeringens förslag till utgiftsramen för område 14 minskas med 2 500 miljoner kronor år 1997 och med 3 500 miljoner kronor år 1998 och 1999. Utgiftsområde 15: Studiestöd och Utgiftsområde 16: Universitetsforskning Regeringen har i regeringsförklaringen och i andra sammanhang konstaterat att en satsning på utbildning och då i första hand vuxenutbildning är ett högt prioriterat område. Dåvarande finansminister Göran Persson deklarerade att regeringen avsåg att presentera ett paket innehållande 100 000 nya utbild-ningsplatser. I vissa sammanhang har det t.o.m. talats om 130 000 nya plat-ser. Samtidigt föreslog regeringen tidigare under året i proposition 1995/96:105 kraftiga neddragningar av de extra studieplatser inom komvux och på folkhögskolorna som inrättats av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det förslaget motsatte sig en majoritet i utbildningsutskottet vilket ledde till att förslaget bordlades. Utskottet stöder därför regeringens förslag när det gäller att omvandla till-fälliga studieplatser till permanenta. Utskottet vill däremot gå fram i något långsammare takt när det gäller till -komsten av antalet nya platser inom komvux för år 1997 och inom högsko-lan för år 1998 och 1999 för att tillförsäkra en hög kvalitet. Resurserna för studiemedel minskas i motsvarande grad. En viktig del av utbildningssats- ningen måste även göras inom grundskolan och gymnasieskolan för att även där tillförsäkra en hög kvalitet. Utskottet vill också ha en annan fördelning än regeringen av de medel som anslås för vuxenutbildning. Inom den ram som utskottet föreslår finns för- slag om en utökning av antalet platser vid folkhögskolor och studieförbund. Komvux, folkhögskolor och studieförbund är tre utbildningsformer som kompletterar varandra. Alla tre bör därför få utökade resurser. Utskottet förordar också att inom ramen anvisa medel för att återställa barntillägget i svuxa. Det är en förutsättning för att många ensamstående föräldrar skall kunna studera. Alltför många av dem har redan tvingats av- bryta sina studier sedan regeringen med kort varsel drog in barntillägget 1995. Vidare anser utskottet att medel för stipendier på 10 000 kr för dem som genomgått basåret i komvux inte bör anvisas vid behandlingen av budgeten nästa år. Likaså bör det särskilda s.k. N/T-stödet avvecklas. Enligt utskottets uppfattning bör studiemedel beviljas i relation till resultat. Sammantaget bör regeringens förslag till utgiftsram för område 15 mins-kas med 2 340 miljoner kronor år 1997, med 2 420 miljoner kronor 1998 och med 2 460 miljoner kronor 1999. Utgiftsramen för område 16 bör lika-ledes minska med 560 miljoner kronor 1997, med 740 miljoner kronor år 1998 och med 650 miljoner kronor 1999. Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Utskottet föreslår en ökad satsning på utbildning framför allt på folkhög- skolor och studieförbund i jämförelse med regeringens utbildningssatsning och ökar därmed utgiftsramen med 180 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997 till 1999. Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Kostnader för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år. Orsaker finns att finna i skatteomläggningen 1991, hög ränta och byggkostnadsutveckling-en med höga boendekostnader som följd. Den höga arbetslösheten och vissa regeländringar har också haft stor betydelse. De åtgärder som regeringen föreslagit, bl. a. i proposition 1995/96:186, för att bryta kostnadsökningen, är nödvändiga, inte minst när det gäller att komma till rätta med ett befarat omfattande fusk, enligt en undersökning utförd av Riksrevisionsverket. När det gäller besparingarna till följd av de aktuella länssammanslagning- arna i Skåne och Västsverige är, inte minst de berörda länsstyrelserna själva, ytterst tveksamma till realismen i föreslagna sparnivåer. Utskottet godtar dock i detta läge de beräkningar regeringen presenterar. Utskottet har föror-dat en sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % och att denna sänkning finan-sieras med sänkta räntebidrag. Detta innebär att regeringens förslag till ut-giftsram för utgiftsområde 18 bör minska med 1 500 miljoner kronor för vart och ett av åren 1997, 1998 och 1999. Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård Utskottet anser det inte rimligt att tala om det ekologiskt uthålliga samhället och samtidigt genomföra omfattande besparingar på miljöområdet. Utskottet anslår därför utöver regeringens förslag 300 miljoner kronor vilket är ram-höjande för utgiftsområdet. Fortsatta kalkningsinsatser och fortsatt satsning på miljöförbättrande åtgärder bör prioriteras. I detta budgetförslag föreslås också på annan plats införandet av en av- fallsskatt fr.o. m. 1997. Utgiftsområde 21: Energi Utskottet har förhoppningar om att kommande partiledaröverläggningar skall leda till stabila spelregler för aktörerna på energimarknaden till gagn för såväl miljön som tillväxten. Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Det måste ur sysselsättnings- och resurssynpunkt vara en riktig princip att använda sig av EU:s jordbruksmiljöstöd fullt ut vilket nu inte sker. Utskottet anslår 400 miljoner kronor i detta syfte. Besparingen på jordbrukets avbytar-tjänst avvisas varför ramhöjningen på utgiftsområdet blir totalt 500 miljoner kronor för vart och ett av de tre budgetåren 1997- 1999. Utgiftsområde 24: Näringsliv Försäljningen av tjänster kommer i framtiden få ett allt större utrymme i relation till varuproduktion och -försäljning. Tjänstesektorn är arbetsintensiv. Utskottet anser att stimulanser för att påskynda utvecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Också ur re-surshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, t.ex. när det gäller reparationer och underhåll, angeläget. Tjänsteproduktion är diskriminerat i skattehänseende. Denna diskriminering måste brytas för att sysselsättningen i branschen skall öka. Att generellt minska tjänsteföretagens kostnader genom till exempel sänkt moms eller sänkt arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon betydande effekt, i dagsläget vara en alltför dyr åtgärd. Sänkningen skulle behöva vara stor för att någon märkbar förändring skulle märkas vad gäller exempelvis sysselsättningen. Utskottet ställer sig därför positivt till regeringens förslag till selektiv lös-ning, nämligen det ROT-avdrag man aviserar. Utskottet menar dock att denna möjlighet till skattereduktion bör vidgas till att omfatta fler tjänster riktade till hushållen. Det procentuella avdraget för arbetskostnader bör höjas. Hushållssektorn har en stor potential för köp av olika tjänster. Ut-skottet räknar dock med minskade skatteintäkter till följd av detta för 1997 med 3 000 miljoner kronor , för 1998 med 3 750 miljoner kronor och för 1999 med 5 000 miljoner kronor . För att möjliggöra en sänkning av arbetskostnaderna i tjänstesektorn föreslår utskottet att utgiftsramen för utgiftsområde 24 utökas med en beräknad sti-gande årlig kostnad för hemservice enligt dansk modell. Detta innebär i jämförelse med regeringens förslag en ökning för utgiftsområdet med 500 miljoner kronor år 1997, med 750 miljoner kronor 1998 och med 1 000 miljoner kronor 1999. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Utskottet avvisar de i propositionen aviserade besparingarna i ATP i form av sänkt barnpension. Barnpension utgår till barn som är under 18 år (i vissa fall under 20 år) från folkpension och ATP om en eller båda föräldrarna avlidit. Förutsättningen för att barnpension från ATP skall utbetalas är att den avlidna föräldern eller de avlidna föräldrarna hade ATP eller skulle haft rätt till ATP. Regeringens aviserade besparing blir till sin natur retroaktiv, vilket utskottet inte kan acceptera. Utskottet föreslår besparingar inom området socialförsäkringar utanför statsbudgeten. Det gäller bl.a. en successivt avvecklad delpension och en höjd reell pensionsålder. Genom aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensionärer bör den genomsnittliga pensionsåldern kunna höjas med ett halvt år fram till 1999. Sammantaget innebär utskottets förslag på detta område att utgiftsramen i jämförelse med regeringens förslag bör sänkas med 1 250 miljoner kronor 1997, med 3 000 miljoner kronor år 1998 och med 5 000 miljoner kronor år 1999. I tabellen redovisas Kristdemokraternas förslag till utgiftstak. Utskottet ställer sig bakom detta förslag.
Utgiftsområden Förändrad ram i jämförelse med regeringens förslag
1997 1998 1999
1. Rikets styrelse -100 -100 -100 3. Skatteförvaltning och uppbörd 200 200 100 4. Rättsväsendet 350 730 30 6. Totalförsvar 800 7. Internationellt bistånd 2 544 2 857 4 314 9. Hälsovård, sjukvård o social omsorg 1 135 1 135 1 135 10. Ekon. trygghet vid sjukdom o handikapp 300 3 190 3 190 11. Ekon. trygghet vid ålderdom -950 -1 835 -3 235 12. Ekon. trygghet för familjer och barn 2 500 2 090 2 090 13. Ekon. trygghet vid arbetslöshet 2 000 0 0 14. Arbetsmarknad o arbetsliv -2 500 -3 500 -3 500 15. Studiestöd -2 340 -2 420 -2 460 16. Utbildning och universitetsforskning -560 -740 -650 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid 180 180 180 18. Samhällsplan., bost.förs. o byggande -1 500 -1 500 -1 500 20. Allmän miljö- och naturvård 300 300 300 22. Kommunikationer -200 -200 -200 23. Jord- och skogsbruk, fiske m .m. 500 500 500 24. Näringsliv 500 750 1 000 Totalt 2 359 1 637 1 994 Socialförsäkringsssektorn vid sidan av statsbudgeten -1 250 -3 000 -5 000
Totalt förändrat utgiftstak i jämförelse med regeringen 1 109 -1 363 -3 006
Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn bör alltså sättas till 723 664 miljoner år 1997, 718 499 miljoner år 1998 och 731 446 miljoner år 1999. Utskottet ställer sig med det anförda bakom Kristdemokraternas förslag till beräkning av samtliga utgiftsområden. Regeringens förslag avstyrks. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om respektive utgiftsområde. Därmed bifalls motionerna Fi82 (kds) yrkande 7 samt Fi93 (kds). Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna Fi78 (m) yrkan-dena 2, 5, 13, 15 och 16, Fi79 (fp) yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, Fi80 (v) yrkande 6, Fi81 (mp) yrkandena 4, 26-31, 33-38, 43 och 44, Fi83 (fp), Fi86 (m), Fi90 (fp), Fi92 (s), Fi94 (c), Fi95 (fp), Fi97 (fp) yrkandena 1, 2, 4- 8, 10 och 11, Fi98 (c), Kr2 (c) (delvis), Kr3 (fp) (delvis), Kr4 (s) ( delvis) och Kr6 (v) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande den preliminära fördelningen av utgifterna på utgifts- områden att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi82 yrkande 7 och 1995/96 :Fi93 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkande 5 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområ-den som riktlinjer för regeringens budgetarbete och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i övrigt samt avslår mo-tionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 2, 5 13, 15 och 16, 1995/96:Fi79 yrkandena 2, 4, 6, 7, 9 och 12, 1995/96:Fi80 yrkande 6, 1995/96:Fi81 yrkande 4, 26-31, 33-38, 43 och 44, 1995/96:Fi83, 1995/96:Fi86, 1995/96:Fi90, 1995/96:Fi92, 1995/96:Fi94, 1995/ 96:Fi95, 1995/96: Fi97 yrkandena 1, 2, 4-8, 10 och 11, 1995/96:Fi98, 1995/ 96:Kr2 i denna del, 1995/96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del och 1995/96:Kr6 yrkande 3, 34. Skatteavvikelser (textavsnittet) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteavvikelser börjar med "Finansutskottet välkomnar redovis- ningen" och slutar med "inom ett utgiftsområde" bort ha följande lydelse: Finansutskottet ser redovisningen av skatteavvikelser som ett möjligt sätt att utvidga riksdagens beslutsunderlag i den nya budgetprocessen. Den jämfö -relsenorm som valts innebär emellertid att man utgår ifrån att allt skall be-skattas fullt ut och utan avdrag. Varje avvikelse från denna norm räknas som ett stöd - en skattesubvention. En sådan utgångspunkt är naturlig för den som betraktar högskattesamhället som önskvärt och som utgår från att indi-videns inkomster egentligen tillhör staten. Enligt utskottets mening blir därför denna redovisning mindre meningsfull. Utskottet vill tydligt erinra om att regeringens redovisning och riksdagens beslut med anledning av propo-sitionen inte innefattar något ställningstagande till dessa normer . 35. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna förut- sättningar börjar med "Finansutskottet delar regeringens" och slutar med "( mp) yrkande 52" bort ha följande lydelse: Finansutskottet ställer sig bakom de utgångspunkter för en omvandling av den kommunala sektorn som anges i motion Fi78 (m). Det lokala självstyret behöver stärkas och demokratin vitaliseras genom en målmedveten och fortlöpande avreglering. Ett första steg i denna riktning togs under den förra mandatperioden. Detta ledde till att nya och mer effektiva lösningar kunde väljas till fördel för kommuninnevånarna. Nu måste nästa steg tas. Om kommunerna skall ha rimliga möjligheter att bidra till balans i den offentliga ekonomin är det av grundläggande vikt att avregleringsarbetet fullföljs. De statliga regleringarna av kommunal verksamhet måste också begränsas så att medborgarna ges reell möjlighet att påverka och se resultat av sina viljeytt-ringar. Enligt utskottets mening måste avregleringarna förenas med en politik som koncentrerar resurserna till de områden som kräver gemensamma lösningar. Då kan skatterna sänkas och utrymme för såväl mänsklig växt som ekono-misk tillväxt skapas. Kommunerna bör därför koncentrera sig på sina genui-na ansvarsområden såsom fysisk planering, infrastruktur, myndighetsutöv-ning och grundläggande social trygghet. Familjepolitiken bör läggas om som ett led i strävandena att bryta de of- fentliga servicemonopolen. Dessa monopol riskerar att passivisera männi- skor och frånta dem eget ansvar för sina liv. Stödet till barnfamiljerna bör i stället ske genom skatteavdrag och inte genom kommunala subventioner av vissa barnomsorgsformer. Offentligt stöd till barnomsorg skall komma även dem till del som väljer att vårda och fostra barnen i hemmet, eller genom samarbete med andra. Rätten till grundläggande utbildning och rätten att välja skola skall garanteras genom införandet av en nationell skolpeng. Enligt utskottet är ökad konkurrens ett verksamt sätt att åstadkomma ef- fektiviseringar och höjd produktivitet. En konkurrensutsättning av all kom- munal verksamhet kan därigenom också minska behovet av statliga resurs- tillskott till kommunsektorn. Kommunalt ägda och subventionerade företag hämmar konkurrensen och leder till en försämrad samhällsekonomi. Många av dessa företag ägnar sig inte åt gemensamma kommunala uppgifter som motiverar ett kommunalt ägande. Därför bör kommunerna upprätta avvecklingsplaner för sin affärsverk-samhet. I ett första steg bör tillkommande kommunal affärsverksamhet avvi-sas. I ett andra steg bör kommuner och landsting sälja icke primära tjänster till såväl privatpersoner som föreningar och andra offentliga instanser. I det tredje steget bör offentlig affärsverksamhet avvecklas eller försäljas. Om kommunerna visar oförmåga att avveckla sin affärsverksamhet anser utskot- tet att lagstiftning bör övervägas. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi78 (m) yrkandena 8 och 9. Motionerna Fi80 (v) yrkande 8 och Fi81 (mp) yrkande 52 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande allmänna förutsättningar för kommunsektorn att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi78 yrkandena 8 och 9 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 8 och 1995/96: Fi81 yrkande 52 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 36. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna förut- sättningar börjar med "Finansutskottet delar regeringens" och slutar med "( mp) yrkande 52" bort ha följande lydelse: Enligt regeringens egna bedömningar kommer mellan 30 000 och 35 000 jobb att försvinna inom kommunsektorn fram till sekelskiftet. Samtidigt vet vi att att behoven av kommunala tjänster kommer att öka, bl.a. till följd av ett ökat antal äldre. I likhet med motionärerna bakom Vänsterpartiets parti -motion Fi80 finner utskottet denna utveckling oacceptabel. Det är därför helt nödvändigt att kommunsektorn får ett resurstillskott för att kunna möta de ökande behoven. Om så inte sker kommer resultatet obevekligen att bli nedskärningar i verksamheten och därmed sämre välfärd. Ett ökat ekono- miskt utrymme för satsningar på de kommunala kärnverksamheterna inom en ram på 5 miljarder kronor kan enligt utskottet i enlighet med Vänsterpar-tiets förslag skapas genom sänkta arbetsgivaravgifter. En annan effekt av nedskärningarna i kommuner och landsting är en ökande arbetslöshet. Den drabbar främst kvinnorna. Utskottet kan konstatera att det främst är kvinnorna som arbetar med vård och omsorg och som därför i hög grad bär upp verksamheterna. De kommunala verksamheterna har också haft stor betydelse för kvinnors ekonomiska oberoende och deras möjligheter till frigörelse. En fortsatt nedskärningspolitik slår därför hårt mot stora delar av kvinnornas arbetsmarknad. Den ökande arbetslösheten och nedskärningarna i a-kassan och socialför- säkringarna resulterar i sin tur till stor del i ökad belastning på kommunernas socialbudgetar och försvårar för kommunerna att vidmakthålla en god kva-litet inom t.ex. utbildning och omsorgsverksamhet. Den kameralt inriktade budgetsaneringspolitiken går således i slutändan ut över såväl arbetet för sysselsättning som de fördelningspolitiskt viktiga kommunala kärnverksam-heterna, trots regeringens försäkringar om motsatsen. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi80 (v) yrkande 8. Motioner- na Fi78 (m) yrkandena 8 och 9 samt Fi81 (mp) yrkande 52 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande allmänna förutsättningar för kommunsektorn att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 8 och 9 och 1995/96:Fi81 yrkande 52 som sin meing ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 37. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna förut- sättningar börjar med "Finansutskottet delar regeringens" och slutar med "( mp) yrkande 52" bort ha följande lydelse: Finansutskottet kan ställa sig bakom det som anförs i propositionen om att de offentliga verksamheterna i kommuner och landsting skall prioriteras framför transfereringar och statlig verksamhet. Enligt utskottets mening utgör den kommunala verksamheten i form av utbildning, sjukvård samt barn- och äldreomsorg själva kärnan i den svenska välfärdsmodellen vilken det är ytterst betydelsefullt att slå vakt om. Under de senaste åren har kostnaderna för kommunernas och landstingens ordinarie konsumtion minskat samtidigt som behoven har ökat som en följd av befolkningsförändringar. Dessa ändrade förutsättningar har i regel mötts med rationaliseringar och effektiviseringar. Denna anpassning har såsom framhålls i Miljöpartiet de grönas partimotion Fi81 varit ofrånkomlig och nödvändig men har också i många fall resulterat i sänkta servicenivåer och kvalitetsförsämringar. Genom de stora anpassningsåtgärder som redan vidtagits har enligt ut- skottets mening marginalerna för ytterligare kostnadsreduceringar högst väsentligt minskat. Samtidigt står kommunsektorn inför stora problem de närmaste åren på såväl inkomst- som utgiftssidan. Gapet mellan resurser och behov kan komma att växa med nästan tre procent per år. På utgiftssidan kan socialbidragen t.ex. väntas öka som en följd av såväl stor arbetslöshet som indragningar i olika sociala trygghetssystem. På inkomstsidan innebär höj- ningen av de avdragsgilla egenavgifterna att det kommunala skatteunderla- get gröps ur samtidigt som statsbidragens värde minskar eftersom de avses förbli nominellt oförändrade. Mot denna bakgrund ger utskottet sitt stöd till de förslag till ekonomiska lättnader för kommunsektorn som förs fram av Miljöpartiet i form av en utebliven höjning åren 1997 och 1998 av egenavgifterna, ett brutet tak i socialförsäkringarna och en arbetstidsförkortning till 35 timmar. Ett genom -förande av dessa förslag innebär sammantaget att de ekonomiska förutsätt- ningarna skulle bli ca 2 miljarder kronor bättre år 1997, 4,7 miljarder kronor bättre år 1998 och 7 miljarder kronor bättre år 1999 jämfört med regeringens förslag. Ett sådant ökat ekonomiskt utrymme skulle enligt utskottet vara av stor betydelse såväl för att vidmakthålla kvaliteten i den kommunala verk-samheten som för att kunna skapa nya och behålla tidigare jobb i kommuner och landsting. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi81 (mp) yrkande 52. Motio- nerna Fi78 (m) yrkandena 8 och 9 samt Fi80 (v) yrkande 8 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande allmänna förutsättningar för kommunsektorn att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 52 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi78 yrkandena 8 och 9 och 1995/96:Fi80 yrkande 8 som sin mening ger regering till känna vad utskottet anfört, 38. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12, motiveringen) Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubri- ken Allmänna förutsättningar börjar med "Finansutskottet delar regering- ens" och slutar med "kostnader för arbetslösheten" bort ha följande lydelse : Finansutskottet anser att verksamheten inom den kommunala sektorn är av central betydelse för medborgarna och att den också nära hänger samman med den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen. Kommunsektorn får mindre resurser om tillväxten är svag. Samtidigt påverkar kommunsektorn i sig BNP- utvecklingen genom den stora andel av BNP som passerar genom den offentliga sektorn. Av detta följer att en ekonomisk politik som innebär hög arbetslöshet och dålig tillväxt försämrar den kommunala ekonomin och därmed också serviceutbudet för medborgarna. På motsvarande sätt förbätt-ras villkoren också för kommunerna och välfärden om den politik som förs leder till en sundare ekonomisk utveckling. Den kommunala verksamheten bör enligt utskottet utsättas för samma krav på sparsamhet och effektivitet som ställs på andra verksamheter. Kommu-nerna har under senare år utsatts för ett mycket starkt omvandlingstryck, delvis framtvingat av den ekonomiska avmattningen. Under den förra man-datperioden tog förändringsarbetet på kommunal nivå ordentlig fart. Utskot-tets bedömning är att kommuner och landsting i allmänhet har hanterat om- vandlingen bra och att oacceptabla välfärdsförluster har kunnat undvikas. Bidragande orsaker till detta är enligt utskottet den ökade friheten att organi-sera olika verksamheter och det generella statsbidragssystem som genomför-des av den borgerliga regeringen. Utskottet ser med oro på att den konkur-rensutsättning och anbudsupphandling som intensifierades i början av 90-talet nu tycks ha avstannat. Det försvårar kommunsektorns möjligheter att erbjuda bra vård, omsorg och utbildning. Det är nu mycket viktigt att förny-elsearbetet kan fortsätta. Enligt utskottet är det nyss införda bidrags- och utjämningssystemet i stort sett bra. Vissa förändringar bör dock genomföras. Genom att sätta nivån för inkomstujämningen till 90 % i stället för 95 % av skillnaden mellan den egna skattekraften och medelskattekraften får kommunerna en egen drivkraft att höja sina inkomster. Vidare är den långa införandetiden på åtta år oac-ceptabel. Kostnadsutjämningen bör också ske i enlighet med utredningens ursprungliga förslag. Detta skulle ge de socialt mest utsatta kommunerna bättre möjligheter att motverka segregation och utanförskap. För att värna det kommunala självstyret är det enligt utskottet viktigt att sträva efter klara och långsiktiga spelregler. Därför behövs ett hållbart och rättvist utjämnings-sy-stem, utan en godtycklig s.k. kommunakut. 39. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12, motiveringen) Michael Stjernström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Allmänna förutsättningar börjar med "Finansutskottet delar rege-ringens" och slutar med "kostnader för arbetslösheten" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill betona vikten av att den samlade offentliga sektorn an -passas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Detta framhäver vikten av klara prioriteringar. Inom det kommunala området måste framför allt sjukvården, äldreomsorgen och skolan värnas. Enligt utskottet är utrym -met för ytterligare besparingar inom dessa områden obefintligt. I stället krävs ökade resurser för att kvaliteten skall kunna upprätthållas. Enligt utskottets mening skulle ett genomförande av den politik som för- ordas av Kristdemokraterna i motion Fi82 innebära påtagliga förbättringar för kommunsektorn i förhållande till den politik som förs av den nuvarande regeringen. Genom en utebliven höjning av de avdragsgilla egenavgifterna med en procentenhet skulle skatteunderlaget förbättras motsvarande ytterli- gare 3 miljarder kronor till kommunsektorn. På liknande sätt skulle 80- procentsnivåer i försäkringssystemen och bibehållna regler för arbetsgivarpe-rioden i sjukförsäkringen medföra ökade skatteintäkter och lättnader för kommunerna när det gäller kostnader för bl.a. socialbidrag. Sammantaget skulle denna alternativa inriktning leda till att kommuner och landsting hade 5,8 miljarder kronor mer att röra sig med i jämförelse med regeringens poli-tik. Dessa resurser skulle kunna användas till förstärkningar av viktiga om-råden som vård, omsorg och skola. Det är av största vikt att kommunerna får allt stöd i arbetet med att förnya sina verksamhetsformer i det svåra ekonomiska läge som råder. Bland det viktigaste är därvid att statsmakterna ger långsiktiga och stabila spelregler, t.ex. när det gäller tillämpningen av den s.k. finansieringsprincipen. En an-nan viktig fråga är bidrags- och utjämningssystemet. Enligt utskottet är det nya systemet riktigt i sina huvuddrag. Modifieringar behöver dock göras i några av komponenterna i kostnadsutjämningen. Utskottet instämmer i det som anförs i motion Fi82 ( kds) om att kompensationen för äldreomsorg och för hälso- och sjukvård bör ges större tyngd. 40. Skatteinkomsternas och statsbidragens utveckling (mom. 13) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteinkomster- nas och statsbidragens utveckling börjar med "Finansutskottet har redan" och slutar med "(m) yrkande 10" bort ha följande lydelse: Finansutskottet har tidigare i samband med behandlingen av det statliga utgiftstakets preliminära fördelning på utgiftsområden förordat en minskning av statsbidragen till kommuner och landsting med 14 772 miljoner kronor år 1977 och med 16 811 miljoner kronor år 1998 under utgiftsområde 25 All-männa bidrag till kommuner. En sådan sänkning bör enligt utskottet vara möjlig om de åtgärder genomförs som förespråkas i Moderata samlingsparti-ets partimotion Fi78 beträffande bl.a. avreglering och konkurrensutsättning av kommunsektorn, en ändrad familjepolitik och sänkning av egenavgifterna inom sjukförsäkringen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet hävdar vidare bestämt principen att det som tas upp i skatt lokalt för lokala uppgifter i enlighet med regeringsformen skall gå till fullgörandet av uppgifter i den egna kommunen. Den omläggning av bidragssystemet som beslutades av höstriksdagen år 1995 skedde i strid med den svenska grundlagens bestämmelser. Det innebär att vi i dag har ett statsbidragssystem som uttryckligen strider mot regeringsformen. Detta belyses av att en parla-mentarisk utredning mot denna bakgrund för närvarande överväger vilka grundlagsförändringar som är nödvändiga om det inomkommunala utjäm-ningssy-stemet skall fortsätta att gälla. Utskottet förordar för sin del att ett nytt statsbidragssystem skall införas fr.o.m. den 1 januari 1997 som innebär följande: · att den svenska grundlagen respekteras · att lokalt uppburen skatt går till den egna kommunen och ej till ett om- fördelningssystem · att det är en statlig uppgift att ge bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft · att fullt incitament att förbättra sin skattekraft föreligger för alla kommu-ner och landsting · att regleringar mellan stat och kommun i enlighet med finansierings- principen m.m. sker genom den s.k. neutraliseringsavgiften i samband med utbetalningen av kommunalskattemedel samt · att systemet med individuell slutavräkning kommunvis återinförs. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi78 (m) yrkande 10. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande skatteinkomsternas och statsbidragens utveckling att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi78 yrkande 10 hos re- geringen begär förslag om ett grundlagsenligt statsbidragssystem för kommuner och landsting från den 1 januari 1997 i enlighet med vad utskottet anfört, 41. Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 (mom. 14) Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Minskning i sär- skilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 börjar med "Finansutskottet anser det" och slutar med "(mp) yrkande 51" bort ha följande lydelse: Finansutskottet kan inte tillstyrka att kommuner och landsting som höjer sin utdebitering åren 1997 eller 1998 skall bestraffas genom minskade statsbi-drag. Förslaget bör avvisas av såväl principiella som ekonomiska skäl. Såda-na ingrepp bör göras endast i yttersta undantagsfall om det finns reella hot att kommunerna genom okontrollerade skattehöjningar riskerar att allvarligt skada samhällsekonomin i sin helhet. Något sådant hot föreligger enligt utskottets mening inte för närvarande. Dagens kommunpolitiker är mycket väl medvetna om det pressade ekono-miska läget för kommuninnevånarna och kommer givetvis i det längsta att undvika att höja kommunalskatten. Trots detta kan det ändå för några få kommuner eller landsting finnas lägen där skattehöjningar de närmaste åren kan komma att framstå som det minst dåliga alternativet. Exempel på sådana utsattta lägen kan vara extrema inkomstminskningar till följd av det nya skatteutjämningssystemet eller ett uppkommet krisläge för de kommunala bostadsföretagen. Utskottet kan inte acceptera att staten på detta sätt detalj-reglerar enskilda kommuners ekonomiska handlingsutrymme. Det står i uppenbar strid mot de grundläggande principerna för det kommunala själv- bestämmandet. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi81 (mp) yrkande 51. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande minskning i särskilda fall av det generella statsbi-draget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 51 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 42. Kommunal ekonomi i balans (mom. 16) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal eko- nomi i balans börjar med "Finansutskottet vill hänvisa" och slutar med "(m) yrkande 11" bort ha följande lydelse: Finansutskottet har noterat att regeringen i propositionen anmäler ett kom- mande förslag som innebär att ett uttryckligt krav i kommunallagen på ba- lans i de kommunala budgetarna skall införas först med flera års fördröjning. Det är olyckligt att regeringen på detta sätt ställer lägre krav på budgetdis-ciplin för kommunsektorn än för staten och socialförsäkringssektorn. Denna signal kan tolkas som om kommuner och landsting under en ny övergångstid skulle kunna låna till sina löpande utgifter och verksamhet. Om så skulle ske försämras de offentliga finanserna genom ökande underskott i kommunsek-torn. Nödvändiga strukturreformer i den kommunala verksamheten kommer sannolikt att fördröjas. Enligt utskottets mening bör regeringen därför lägga fram sitt förslag för riksdagen så att det kan träda i kraft fr.o.m. år 1997. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi78 (m) yrkande 11. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande kommunal ekonomi i balans att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi78 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 43. Kommunal ekonomi i balans (mom. 16, motiveringen) Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubri -ken Kommunal ekonomi i balans börjar med "Finansutskottet vill hänvisa" och slutar med "(m) yrkande 11"bort ha följande lydelse: Finansutskottet finner i likhet med vad som anförs i Vänsterpartiets partimo-tion Fi80 att regeringens aviserade förslag till detaljreglering av kravet på balans i de kommunala budgetarna kan komma att försvåra en mer långsiktig och flexibel inriktning av den kommunala verksamheten. Enligt utskottets mening sätter redan dagens kommunallag tydliga gränser mot en kontinuer-lig underbalansering av de kommunala budgetarna. En kommun eller ett landsting som under en följd av år redovisat underskott är enligt gällande regler skyldiga att balansera sin ekonomi. Motion Fi78 (m) yrkande 11 av-styrks av utskottet. 44. Tilläggsbudget (textavsnittet) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 börjar med "För att bibehålla" och slutar med "förslag till tilläggsbudget" bort ha följande lydelse: Finansutskottet noterar att regeringen hävdar att det är synnerligen viktigt att utgiftsökningar och inkomstminskningar finansieras fullt ut genom samtidigt beslutade utgiftssänkningar eller inkomstökningar. Det är därför med förvå-ning utskottet kan konstatera att regeringen inte har följt denna princip för beslut på tilläggsbudget under innevarande budgetår . Dels har regeringen lagt förslag till utgifter som den inte helt finansierat, dels har finansiering skett på tvivelaktigt sätt. Den nya budgetprocessen innebär att riksdagen skall få bättre kontroll över de statliga utgifterna genom utgiftstak och ut-giftsramar för olika politikområden. Kraven på kontroll över utgifterna och prioriteringar mellan olika anslag och verksamhetsområden gäller även för beslut om anslag på tilläggsbudget. Utskottet förväntar sig att regeringen i fortsättningen inte kommer att lägga förslag till nya utgifter utan att också presentera förslag till finansiering, vilket i första hand skall vara besparingar. 45. Anslaget Statens försvarshistoriska museer (mom. 20) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Försvarsdepar- tementet (fjärde huvudtiteln) börjar med "Genom minskningen skapas" och slutar med "yrkande 39 avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet anser inte att ytterligare 2 miljoner kronor till Statens försvarshi-storiska museer är en försvarbar utgiftsökning med hänsyn till det statsfinan-siella läget. Regeringens förslag i denna del avstyrks således medan motion Fi81 (mp) yrkande 39 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande anslaget Statens försvarshistoriska museer att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 39 avslår förslaget i proposition 1995/96:150 yrkande 15 om en ökning av ram-anslaget Statens försvarshistoriska museer, 46. Anslaget Flygtekniska försöksanstalten (mom. 21) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Försvarsdepar- tementet (fjärde huvudtiteln) börjar med "Vidare tillstyrks regeringens" och slutar med "(mp) yrkande 40" bort ha följande lydelse: Med hänvisning till det statsfinansiella läget anser utskottet att extra medel inte skall anvisas till Flygtekniska försöksanstalten på tilläggsbudget. Ut-skottet tillstyrker därmed motion Fi81 (mp) yrkande 40 medan propositio-nens förslag i denna del avstyrks. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande anslaget Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 40 avslår förslaget i proposition 1995/96:150 yrkande 16 om en ökning av ram-anslaget Flygtekniska försöksanstalten, 47. Läkemedelsförmånen (mom. 22) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Läkemedelsförmånen börjar med "Finansut-skottet vill i denna" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 3" bort ha följande lydelse : Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Under föregående år höjdes egenavgifterna i läkemedelsförmånen kraftigt. Denna höjning gav enligt regeringen inte avsedd besparingeffekt. Sambandet mellan egenavgif- terna, högkostnadsskyddet och den statliga läkemedelsförmånens kostnader byggde inte på korrekta analyser. Den utformning som högkostnadsskyddet fått har medfört att kostnader, som tidigare burits av landstingen men som genom ädelreformen överförts till kommunerna, har kommit att belasta läkemedelsförmånen. För att minska statens kostnader för läkemedel föreslår regeringen därför en kraftig höjning av högkostnadsskyddet. Enligt utskottets mening är en sådan höjning oac-ceptabel och kommer att drabba dem som har störst behov av vård och lä- kemedel. I avvaktan på att systemet med läkemedelsförmåner reformeras, föreslår utskottet att högkostnadsskyddet höjs med 100 kr till 1 900 kr fr.o.m. den 1 juli 1996. Därefter bör en höjning med 100 kr per år genomföras t.o.m. år 1999. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Fi88 (m) yrkandena 1 och 2 och avstyrker regeringens förslag liksom motionerna Fi79 (fp) yrkande 13, Fi80 (v) yrkande 12, Fi81 (mp) yrkande 32, Fi82 (kds) yrkande 2 och Fi97 ( fp) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande läkemedelsförmånen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi88 yrkandena 1 och 2 samt med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi79 yrkande 13, 1995/96:Fi80 yrkan-de 12, 1995/96:Fi81 yrkande 32, 1995/96:Fi82 yrkande 2 och 1995/96:Fi97 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels-kostnader, m.m. med de ändringarna att i 7 § talet 2 500 byts mot talet 1 900 och att i punkt 2 i övergångsbestämmelserna ordet gäller ikraftträdandet ersätts med orden gäller vid ikraftträdandet och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 48. Läkemedelsförmånen (mom. 22) Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Michael Stjernström (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Läkemedelsförmånen börjar med "Finansut-skottet vill i denna" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 3" bort ha följande lydelse : Enligt finansutskottets uppfattning innebär regeringens förslag om höjt hög -kostnadsskydd en besparing som drabbar dem som har störst behov av sjuk- vård och läkemedel. Bland dessa grupper återfinns också de med lägst in- komster. Det alternativa förslag som socialförsäkringsutskottet arbetat fram är i det avseendet inte bättre än regeringens och bör därför likaledes avstyr-kas. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi80 (v) yrkande 12, Fi81 (mp) yrkande 32 och Fi82 (kds) yrkande 2 samt avstyrker propositionen yrkande 12 och motionerna Fi79 (fp) yrkande 13, Fi88 (m) yrkandena 1 och 2 samt Fi97 (fp) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande läkemedelsförmånen att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 12, 1995/96: Fi81 yrkande 32 och 1995/96:Fi82 yrkande 2 avslår proposi-tion 1995/96:150 yrkande 12 och motionerna 1995/96:Fi79 yrkande 13, 1995/96:Fi88 yrkandena 1 och 2 och 1995/96:Fi97 yrkande 3, 49. Läkemedelsförmånen (mom. 22) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Läkemedelsförmånen börjar med "Finansut-skottet vill i denna" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 3" bort ha följande lydelse : Enligt finansutskottets mening är den höjningen av högkostnadsskyddet som regeringen föreslagit alltför socialt okänslig i och med att den slår hårdast mot dem som har en svår ekonomisk situation. Redan nu visar rapporter att enskilda med svag ekonomi inte har råd att vare sig anlita sjukvården eller att köpa nödvändiga läkemedel. I likhet med vad som föreslås i motionerna Fi79 (fp) yrkande 13 och Fi97 ( fp) yrkande 3 förordar utskottet en mer begränsad höjning. Högkostnads- skyddet bör således endast höjas till 2 000 kr och samtidigt delas upp på två lika stora högkostnadsskydd, ett för patientavgifter och ett för läkemedel. Under en tolvmånadersperiod skall patienten betala maximalt 1 000 kr i vardera systemet. Detta innebär således att ingen skall behöva betala mer än 2 000 per år för läkemedel och besök i den öppna hälso- och sjukvården. Utskottet anser vidare att det är angeläget att utreda frågan om ett totalt högkostnadsskydd som inkluderar även andra kostnader än dem för läkeme-del och läkarbesök. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi79 (fp) yrkande 13 och Fi97 (fp) yrkande 3 samt avstyrker propositionen yrkande 12 och motionerna Fi80 (v) yrkande 12, Fi81 (mp) yrkande 32, Fi82 (kds) yrkande 2 samt Fi88 ( m) yrkandena 1 och 2. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin me- ning ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande läkemedelsförmånen att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi79 yrkande 13 och 1995/ 96:Fi97 yrkande 3 avslår proposition 1995/96:150 yrkande 12 och motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 12, 1995/96:Fi81 yrkande 32, 1995/96:Fi82 yrkande 2 och 1995/96:Fi88 yrkandena 1 och 2 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 50. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäkringen börjar med "Finans- utskottet gör samma" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 9" bort ha följande lydelse: Finansutskottet kan inte godta de ändringarna i tandvårdstaxan som rege- ringen aviserat. I stället förordar utskottet att ett nytt högkostnadsskydd införs, vilket bör träda in redan vid behandlingskostnader överstigande 3 000 kr. Upp till denna nivå bör dessutom fri prissättning råda. För kostna- der däröver bör en åtgärdstaxa införas som fastställs av Riksförsäkringsver -ket. Denna taxa bör också inkludera tandvårdstekniska produkter. Vad utskottet nu förordar innebär såväl besparingar i tandvårdsförsäkring- en som en god tandvård. I syfte att premiera den preventiva tandvården kan också utskottet tänka sig ett system där de patienter som regelbundet besöker tandläkare och sköter sin tandhygien erhåller en viss rabatt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi88 (m) yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Motion Fi82 (kds) yrkande 3 blir därmed tillgodosett. Utskottet avstyrker motionerna Fi80 (v) yrkande 13, Fi82 (kds) yrkande 4 samt Fi97 (fp) yrkande 9. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Fi88 yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:Fi82 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 13, 1995/96:Fi82 yrkande 4 och 1995/96:Fi97 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-fört, 51. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäkringen börjar med "Finans- utskottet gör samma" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 9" bort ha följande lydelse: Finansutskottet kan inte godta de ändringarna i tandvårdstaxan som rege- ringen aviserat. Utskottet föreslår i stället att självrisken höjs till 1 000 kr. Utskottet kan också tänka sig ändrade ersättningsnivåer i försäkringen för behandlingskostnader upp till högkostnadsskyddet. Vad utskottet här föreslagit med anledning av motion Fi97 (fp) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Utskottet avstyr -ker motionerna Fi80 (v) yrkande 13, Fi82 (kds) yrkandena 3 och 4 samt Fi88 (m) yrkandena 3 och 4. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi97 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 13, 1995/96:Fi82 yrkan-dena 3 och 4 och 1995/96:Fi88 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 52. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäkringen börjar med "Finans- utskottet gör samma" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 9" bort ha följande lydelse: Finansutskottet kan inte godta de ändringarna i tandvårdstaxan som rege- ringen aviserat. Redan genomförda besparingar har medfört att många i dag tvingas avstå från nödvändig tandvård. Utskottet anser att regeringen borde sammankalla en parlamentarisk grupp vars syfte skall vara att komma med förslag till hur resurserna inom tand- vårdsförsäkringen skall fördelas solidariskt. Vad utskottet här föreslagit med anledning av motion Fi80 (v) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Utskottet avstyr -ker motionerna Fi82 (kds) yrkandena 3 och 4, Fi88 (m) yrkandena 3 och 4 samt Fi97 (fp) yrkande 9. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi82 yrkandena 3 och 4, 1995/96:Fi88 yrkandena 3 och 4 och 1995/96:Fi97 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 53. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) Michael Stjernström (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäkringen börjar med "Finans- utskottet gör samma" och slutar med "Fi97 (fp) yrkande 9" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att den ändring i tandvårdstaxan som regeringen avise -rat ger ökat stöd till dem med minst behov och minskat stöd till dem med störst behov. En sådan ordning kan inte accepteras. Den av regeringen eftersträvade besparingseffekten på 88 miljoner kronor bör i stället uppnås på annat sätt. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som utgår från att högkostnadsskyddet behålls på nuvarande nivå och att taxan utformas något annorlunda, t.ex. genom införande av en något högre självrisk. Vad utskottet här föreslagit med anledning av motion Fi82 (kds) yrkande-na 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. Ut- skottet avstyrker motionerna Fi80 (v) yrkande 13, Fi88 (m) yrkandena 3 och 4 samt Fi97 (fp) yrkande 9. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande tandvårdsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi82 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 13, 1995/96:Fi88 yrkandena 3 och 4 och 1995/96:Fi97 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 54. Barn- och ungdomstandvård i privat och offentlig regi (mom. 24) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp) Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Michael Stjernström (kds) och Bo Lundgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjuk- vårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäkringen börjar med "Finans- utskottet avstyrker "och slutar med "och offentlig regi" bort ha följande ly-delse: Enligt finansutskottets mening bör tandvårdslagen nu ändras så att barn och ungdomar garanteras fri tandvård inom såväl offentlig som privat tandvård. Vad utskottet här föreslagit med anledning av motion Fi88 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande barn- och ungdomstandvård i privat och offentlig regi att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi88 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 55. Anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkringskassor (mom. 25) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslagen Riks- försäkringsverket (F 1) och Allmänna försäkringskassor (F 2) börjar med "Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets" och slutar med "av- styrks av utskottet" bort ha följande lydelse: Enligt finansutskottets mening bör inte det nu aktuella ålderspensionssys- temet införas. Det saknas därför anledning att anslå medel till Riksförsäk- ringsverket och försäkringskassorna för informationsinsatser avseende detta sy- stem. I stället bör ett enklare ålderspensionssystem baserat på grundtrygghet införas. Utskottet tillstyrker sålunda motion Fi81 (mp) yrkande 41. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna för- säkringskassor att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 41 och med anledning av proposition 1995/96:150 yrkandena 17 och 18 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 dels öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Riksför- säkringsverket med 15 000 000 kr, dels öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Allmänna försäkringskassor med 25 000 000 kr samt som sin mening ger rege-ringen till känna vad utskottet anfört om information om det nya pen-sionssystemet , 56. Kvalificerad yrkesutbildning (mom. 26) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kvalificerad yrkesutbildning börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "Ub9 (fp) yrkande 11" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill peka på att det pågår utredningar inom området för livs-långt lärande och kunskapslyft. Regeringen bör invänta resultaten från dessa utredningar innan försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning inleds. Förutsättningarna för verksamheten bör ges klarare konturer innan 1 700 studerande deltar i utbildningen. Vad utskottet här anfört bör riksda-gen med anledning av motion Ub9 (fp) yrkande 11 som sin mening ge rege-ringen till känna. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande kvalificerad yrkesutbildning att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Ub9 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m. m. (mom. 27) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (A 9) börjar med "Finansutskottet har inte" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att regeringen, genom att först lämna förslag till me -del under detta anslag i proposition 105 och sedan i vårpropositionen, har agerat på ett sätt som skapar ryckiga förutsättningar för kommunernas plane -ring. Detta riskerar att få negativa följder för utbildningens kvalitet. Medel bör enligt utskottets mening anvisas under detta anslag för ca 43 300 platser i komvux, en volym som motsvarar innevarande läsårs. Basår bör inte an-ordnas inom komvux utan inom högskolan. För försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning bör ett nytt anslag inrättas och medel anvisas för 4 000 platser under hösten 1996. För detta beräknar ut-skottet ett anslag på 70 000 000 kr, vilket bör anvisas med anledning av regeringens förslag och motionerna Fi87 (m) yrkande 1, Ub7 (m) yrkande 1 samt Ub10 (kds) yrkande 2. Samtidigt avstyrks motionerna Fi82 (kds) yr- kande 5, Ub7 (m) yrkande 2, Ub10 (kds) yrkande 4, Ub11 (m) och Jo16 (mp) yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kom-munala skolväsendet m.m. att riksdagen med anledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt A 9 och 1995/96:150 yrkande 19 och motionerna 1995/96:Fi87 yrkande 1, 1995/ 96:Ub7 yrkande 1 samt 1995/96:Ub10 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi82 yrkande 5, 1995/96:Ub7 yr-kande 2, 1995/96:Ub10 yrkande 4, 1995/96:Ub11 och 1995/96:Jo16 yrkande 2 beslutar att på tilläggsbudget till stadsbudgeten för budget-året 1995/96 under åttonde huvudtiteln dels öka det anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med 608 365 000 kr, dels anvisa ett reservationsanslag, Kvalificerad eftergymnasial yr- kesutbildning, på 70 000 000 kr, 58. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m. m. (mom. 27) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (A 9) börjar med "Finansutskottet har inte" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill i likhet med motion Jo16 (mp) erinra om att på grund av skolans omorganisation och de kraftiga nedskärningarna av skolornas anslag i många kommuner har de svagare barnen hamnat i en försämrad situation. Det gäller t.ex. barn med speciella läs- och skrivsvårigheter. Utskottet anser det angeläget att kommunerna och lärarutbildningarna uppmärksammar problemen för dessa barn. När det gäller grundskoleelever ingår detta i kommunernas skyldigheter enligt skollagen (1985:1100, 4 kap. 1 §). I målen för grundskollärarutbildningen ingår enligt högskoleförordningen (1993:100, bil. 3) att studenten skall ha sådana insikter i bl.a. specialpedagogik som krävs för att bedriva den undervisning som utbildningen är inriktad mot. Utskottet anser att riksdagen, för att stimulera kommuner och lärarutbild-ningar till bättre insatser på detta område, med bifall till motion Jo16 (mp) yrkande 2, med anledning av propositionerna och med avslag på motionerna Fi82 (kds) yrkande 5, Fi87 (m) yrkande 1, Ub7 (m) yrkandena 1 och 2, Ub10 (kds) yrkandena 2 och 4 och Ub11 (m) bör anvisa 50 000 000 kr under detta anslag. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kom-munala skolväsendet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Jo16 yrkande 2, med an-ledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt A 9 samt 1995/96:150 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi82 yrkande 5, 1995/96:Fi87 yrkande 1, 1995/96:Ub7 yrkandena 1 och 2, 1995/96:Ub10 yrkandena 2 och 4 och 1995/96:Ub11 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verk-samhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med 955 655 000 kr, 59. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m. m. (mom. 27) Michael Stjernström (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (A 9) börjar med "Finansutskottet har inte" och slutar med "Fi82 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna utbildningssatsningen är mycket välkommen men vill av kvalitetsskäl se en lägre utbyggnadstakt än vad regeringen föreslagit. Utskottet förordar att antalet extra platser i komvux (förutom platserna för basår och kvalificerad yrkesutbildning) be-gränsas till 41 300, vilket medför att medelsanvisningen bör minskas med 210 930 000 kr i förhållande till regeringens förslag. En viktig del av utbild-ningssatsningen måste även göras inom grundskolan och gymnasieskolan för att även där tillförsäkra en hög kvalitet. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi82 (kds) yrkande 5 och före- slår att sammanlagt 694 725 000 kr anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. Finansutskottet avstyrker motionerna Ub7 (m) yrkandena 1 och 2, Ub10 (kds) yrkandena 2 och 4, Ub11 (m), Jo16 (mp) yrkande 2 och Fi87 (m) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kom-munala skolväsendet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi82 yrkande 5, med an-ledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt A 9 samt 1995/96:150 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi87 yrkande 1, 1995/96:Ub7 yrkandena 1 och 2, 1995/96:Ub10 yrkandena 2 och 4, 1995/96:Ub11 och 1995/96 :Jo16 yrkande 2 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verk-samhet inom det kommunala skolväsendet m.m. med 694 725 000 kr, 60. Basår med social inriktning för män (mom. 29) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Basår med social inrikting för män börjar med "Finansutskottet delar utbildningsutskottets" och slutar med "Ub9 yrkande 5" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser det oacceptabelt att lärar-, vård- och omsorgsutbild- ning-ar inom högskolan har en mycket sned könsfördelning. För att råda bot på denna bör beredskap finnas för att inrätta ett basår för män med inriktning mot sådana utbildningar. Därvid bör man utnyttja Skolverkets möjlighet att omfördela resurser som inte fullt ut kan utnyttjas av komvux för vanlig gymnasial vuxenutbildning. Enligt utskottets mening bör riksdagen med bifall till motion Ub9 (fp) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande basår med social inriktning för män att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Ub9 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 61. Anslaget Bidrag till folkbildningen (mom. 30) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Bidrag till folkbildningen (B 1) börjar med "Finansutskottet gör inget" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 2" bort ha följande lydelse: Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Ub7 (m) yrkande 3 och Fi87 (m) yrkande 2 om att långsiktiga utbildningspolitiska utbild- ningsinsatser bör prioriteras framför kortare kurser och utbildningsinsatser som motiveras av arbetsmarknadsskäl. Mot denna bakgrund föreslår utskot-tet att riksdagen med bifall till de nämnda motionsyrkandena avslår rege-ringens förslag i de båda propositionerna om att på tilläggsbudget för bud-getåret 1995/96 avseende perioden den 1 juli- den 31 december 1996 anvisa sammanlagt 230 miljoner kronor för särskilda kurser för arbetslösa vid stu-dieförbund och folkhögskolor och extra platser vid folkhögskola för arbets-lösa. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet. dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande anslaget Bidrag till folkbildningen att riksdagen med med bifall till motionerna 1995/96:Ub7 yrkande 3 och 1995 /96:Fi87 yrkande 2 avslår propositionerna 1995/96:105 av-snitt 6 punkt B 1 och 1995/96:150 yrkande 20 om en ökning av ansla-get Bidrag till folkbildningen samt motionerna 1995/96:Kr1, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995/ 96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del, 1995/96:Kr5, 1995/96:Kr6 yrkande 1, 1995/96:Ub9 yrkan-dena 7-10 samt 1995/96:Ub10 yrkande 1, 62. Anslaget Bidrag till folkbildningen (mom. 30) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Bidrag till folkbildningen (B 1) börjar med "Finansutskottet gör inget" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 2" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser med anledning av vad kulturutskottet anfört om folk- bildningens värdefulla betydelse och vad som anförs i motion Kr6 (v) att riksdagen bör anvisa medel på tilläggsbudget avseende perioden den 1 juli- den 31 december 1996 för att göra det möjligt att även under höstterminen 1996 anordna särskilda kurser för arbetslösa vid studieförbund och folkhög- skolor och extra platser vid folkhögskola för arbetslösa. Utskottet anser att riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motion Kr6 (v) yrkande 1 skall anvisa 25 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit, dvs. totalt 255 miljoner kronor. Övriga motioner avslås. dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande anslaget Bidrag till folkbildningen att riksdagen med med bifall till motion 1995/96:Kr6 yrkande 1 och med anledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt B 1 och 1995/96: 150 yrkande 20 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi87 yrkande 2, 1995/ 96:Kr1, 1995/96:Kr2 i denna del, 1995/96:Kr3 i denna del, 1995/96:Kr4 i denna del, 1995/96:Kr5, 1995/96:Ub7 yrkande 3, 1995/96:Ub9 yrkandena 7-10 samt 1995/96:Ub10 yrkande 1 beslutar att på tilläggsbudget till statsbud- geten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvi-sade anslaget Bidrag till folkbildningen med 255 000 000 kr, 63. Sommaruniversitetet (mom. 31) Anne Wibble (fp) och Michael Stjernström (kds) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) börjar med "Finansutskottet delar utbildningsutskottets" och slutar med "Ub10 (kds) yrkande 5" bort ha föl- jande lydelse: När det gäller sommaruniversitetet delar finansutskottet motionärernas upp- fattning att det är en bra utbildningsform som bör bli ett permanent inslag i högskolans verksamhet. Regeringen bör införa sommarkurser i utbildnings- uppdragen till universitet och högskolor och återkomma till riksdagen med förslag om medel för detta fr.o.m. budgetåret 1997. Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna Ub9 (fp) yrkande 1 och Ub10 (kds) yrkande 5 samt med anledning av motion Ub9 (fp) yrkande 2 som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande sommaruniversitetet att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:Ub9 yrkande 1 och 1995/96: Ub10 yrkande 5 samt med anledning av motion 1995/96:Ub9 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-fört, 64. Anordnande av basår enbart inom komvux (mom. 32) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) börjar med "Finansutskottet avstyr-ker även" och slutar med "förläggas till komvux" bort ha följande lydelse: Finansutskottet delar uppfattningen att samtliga basårsplatser skall inrättas i komvux. Skälet är att där finns vana vid och erfarenhet av att genomföra gymnasieutbildning för vuxna. Utbildning i komvux är också billigare för staten än högskoleutbildning. De som genomgår basåret i komvux skall garanteras plats i teknisk högskoleutbildning på samma sätt som i dag sker när basår genomförs inom högskolan. Det förutsätter ett djupare samarbete mellan högskolan och vuxenutbildningen och mera diskussion om ämnen och kravnivåer, vilket utskottet finner önskvärt. Utskottet föreslår att riksda-gen med bifall till motion Ub9 (fp) yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande anordnande av basår enbart inom komvux att riksdagen med bifall till motion Ub9 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 65. Aspirantutbildning för arbetslösa invandrare (mom. 33) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) börjar med "Vad avser aspirantut- bildningen" och slutar med "Ub9 (fp) yrkande 6" bort ha följande lydelse: I fråga om aspirantutbildning för arbetslösa invandrare delar finansutskottet uppfattningen att försöksverksamheten måste fortgå längre än vårterminen 1997 för att det skall vara möjligt att bedöma om denna utbildningsform leder till adekvata arbeten. Detta föreslår finansutskottet riksdagen att med bifall till motion Ub9 (fp) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till kän-na. dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande aspirantutbildning för arbetslösa invandrare att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Ub9 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 66. Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (mom. 34) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse: Enligt finansutskottet bör endast medel tilldelas på tilläggsbudget under detta anslag för dels 1 200 platser i aspirantutbildning, dels 1 500 platser i basår inom högskolan. För detta behövs för hösten 1996 ett belopp på 75 030 000 kr. Utskottet föreslår riksdagen att med anledning av regeringens förslag och motionerna Ub7 (m) yrkande 4 och Fi87 (m) yrkande 3 på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 till Övriga utgifter inom grundutbild-ning anvisa ett reservationsanslag på 75 030 000 kr. dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning att riksdagen med anledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt C 46 yrkandena 2 och 3 samt 1995/96:150 yrkande 21 och mo-tionerna 1995/96: Fi87 yrkande 3 och 1995/96:Ub7 yrkande 4 dels be-slutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Övri-ga utgifter inom grundutbildning med 75 030 000 kr, dels godkänner det som utskottet anfört om ändamålen med medelsanvisaningen, 67. Utvärdering av hur de s.k. ALF-medlen använts (mom. 36) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utvärdering av de s.k. ALF-medlen börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "motion Fi101 (fp)" bort ha följande lydelse: Finansutskottet delar motionärens uppfattning att en utvärdering bör göras av den omläggning som skedde år 1990 av tekniken för statens betalning till landsting och kommuner av ersättning för klinisk utbildning och forskning. Utskottet tillstyrker motion Fi101 (fp) och föreslår riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande utvärdering av hur de s.k. ALF-medlen använts att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi101 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 68. Utbildningspolitiken i övrigt (mom. 37) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utbildningspoli- tiken i övrigt börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 6" bort ha följande lydelse: Finansutskottet delar motionärernas allvarliga kritik. En fungerande utbild -ningspolitik måste karakteriseras av långsiktighet, konsekvens och kvali- tetstänkande. Ryckigheten och kortsiktigheten i regeringens utbildningspoli -tiska åtgärder är till men för många människor som riskerar att inte få möj-ligheter till utbildning och kompetensutveckling av god kvalitet till gagn för dem själva och samhället. Utskottet föreslår riksdagen att med bifall till motion Fi87 (m) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här anfört. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande utbildningspolitiken i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi87 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 69. Anslaget Studiehjälp m.m. (mom. 38) Under förutsättning av bifall till reservation 57 Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Studie- hjälp m.m. (E 3) börjar med "Finansutskottet avstyrker med" och slutar med "på 2 880 000 kr." bort ha följande lydelse: Finansutskottet, som i det föregående har avstyrkt anordnandet av basår inom komvux, avstyrker därför också regeringens förslag om medel på tilläggsbudget under detta anslag och tillstyrker således motion Ub7 (m) yrkande 5. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande anslaget Studiehjälp m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Ub7 yrkande 5 avslår proposition 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 3, 70. Stipendium till dem som fullföljer basåret inom komvux (mom. 39) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) , Michael Stjernström (kds) och Bo Lundgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stipendium för studerande som fullföljt basår vid komvux börjar med "Finansutskottet avstyrker med" och slutar med "Ub10 (kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse: Enligt finansutskottets mening finns det inte något skäl att särskilt premiera basårsutbildning inom komvux. Regeringen bör därför inte återkomma i budgetpropositionen med förslag om medelsanvisning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna Ub7 (m) yrkande 6, Ub9 (fp) yr- kande 3 och Ub10 (kds) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande stipendium till dem som fullföljer basåret inom komvux att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Ub7 yrkande 6, 1995/96: Ub9 yrkande 3 och 1995/96:Ub10 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 71. Anslaget Studiemedel m.m. (mom. 40) Under förutsättning av bifall till reservation 66 Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Studie- medel m.m. (E 4) börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 4" bort ha följande lydelse: Finansutskottet har i det föregående förordat mindre ökningar av utbild- ningsplatser hösten 1996 än dem som regeringen föreslagit. Med anledning därav bör medelsanvisningen under anslaget Studiemedel m.m. minskas i förhållande till regeringens förslag. Minskningen bör vara 102 000 000 kr. Utskottet tillstyrker således motion Fi87 (m) yrkande 4. dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande anslaget Studiemedel m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi87 yrkande 4 och med anledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 4 och 1995/96: 150 yrkande 23 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudge-ten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Studiemedel m.m. med 318 135 000 kr, 72. Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41) Under förutsättning av bifall till reservation 57 Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Vuxen- studiestöd m.m. (E 5) börjar med "Finansutskottet delar utbildningsutskot- tets" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 5" bort ha följande lydelse: Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening beträffande motion Fi80 (v) yrkande 14, varför detta förslag avstyrks. Vad avser medelstilldelningen har utskottet i det föregående ställt sig bakom Moderata samlingspartiets förslag om en mindre ökning av komvux än vad regeringen föreslagit. Vidare utgår utskottet från att platsantalet i folkhög-skolan inte kommer att öka. Med anledning av detta kan ökningen av föreva-rande anslag begränsas. Utskottet anser att riksdagen bör anvisa 237 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit. Utskottet föreslår riksdagen att med bifall till motion Fi87 (m) yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 567 241 000 kr. dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi87 yrkande 5 och med anledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 5 och 1995/96: 150 yrkande 24 samt med avslag på motion 1995/96:Fi80 yrkande 14 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-året 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservations-anslaget Vuxenstudiestöd m. m. med 567 241 000 kr, 73. Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Vuxen- studiestöd m.m. (E 5) börjar med "Finansutskottet delar utbildningsutskot- tets" och slutar med "Fi87 (m) yrkande 5" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser liksom Vänsterpartiet att barntillägg i studiestöden i princip bör slopas och i stället ersättas med ett enhetligt studiestödssystem, där ersättningsnivåerna är tillräckligt höga. För att säkerställa särskilt ensam-stående föräldrars möjligheter till studier anser utskottet dock att barntilläg-get i svux och svuxa måste återinföras till dess att Studiestödskommittén har slutfört sitt arbete och riksdagen fattat beslut om ett nytt samlat studiestöds-system. Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. bör därför på tilläggsbudget tillföras 90 000 000 kr utöver regeringens förslag. Utskottet, som i det föregående har tillstyrkt regeringens förslag om ytterligare platser, tillstyrker också rege-ringens båda förslag om medel på tilläggsbudget under anslaget Vuxenstudi-estöd m.m . samt avstyrker motion Fi87 (m) yrkande 5. Finansutskottet till-styrker således motion Fi80 (v) yrkande 14. dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse: 41. beträffande anslaget Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkande 14, med anledning av propositionerna 1995/96:105 avsnitt 6 punkt E 5 och 1995/96:150 yrkande 24 samt med avslag på motion 1995/96:Fi87 yrkande 5 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budget-året 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservations-anslaget Vuxenstudiestöd m.m. 894 241 000 kr, 74. Anslaget Statens jordbruksverk (mom. 42) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statens jord- bruksverk (B 1) börjar med "Finansutskottet delar jordbruksutskottets " och slutar med "42 och 47" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Kommunerna har till uppgift att utföra kontroll av livsmedelsprodukter från tredje land. Rege-ringen anger att Statens jordbruksverk påvisat en möjlighet att inrätta ytterli-gare gränskontrollstationer under förutsättning att kommuner och företag får ansvar för finansieringen. Enligt utskottets mening saknar kommunerna i dagsläget resurser för arbetet med kontroll av livsmedelsprodukter från tredje land. Finansutskottet delar uppfattningen som framförts i motion Fi81 (mp) att staten har det yttersta ansvaret för att denna verksamhet upprätthålls. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi81 yrkandena 42 och 47 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande anslaget Statens jordbruksverk att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 25 och motion 1995/96:Fi81 yrkandena 42 och 47 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens jordbruksverk med 2 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 75. Anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (mom. 43) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksom-räkningskursen (B 17) börjar med "Finansutskottet delar jordbruksutskot-tets" och slutar med "och Fi91 (m)" bort ha följande lydelse: Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande inrättandet av det särskilda anslaget. När det gäller fördelningen av kompensationsmedlen vill utskottet anföra följande. Enligt propositionen avser regeringen att utforma detaljplanerna för kompensationen i enlighet med EG:s regelverk. Regering-en kommer att prioritera forskning och utveckling inom jordbrukssektorn samt marknadsfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter. I propositionen nämns också vissa andra kollektiva ändamål såsom kartor för skiftesidentifi-ering och verksamheter med s.k. maskinringar. Utskottet utgår från att denna kollektiva fördelning återspeglar den proportionella förlusten för respektive sektor som av EU bedömts ha drabbats väsentligt av revalveringen. Utskottet utgår även från att beloppen inte ersätter annan statlig finansiering. Vidare är det rimligt att regeringen i samband med utformandet av de mer detaljerade planerna för fördelningen av revalveringskompensationen tar initiativ till samråd med respektive sektor. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi91 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi80 (v) yrkande 15 och Fi81 ( mp) yrkande 48 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensa-tion för revalvering av jordbruksomräkningskursen att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 26 och motion 1995/96:Fi91 samt med avslag på motionerna 1995/96: Fi80 yrkande 15 och 1995/96:Fi81 yrkande 48 beslutar att på tilläggs-budget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvud-titeln anvisa ett reservationsanslag Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen på 173 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 76. Anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (mom. 43) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksom-räkningskursen (B 17) börjar med "Finansutskottet delar jordbruksutskot-tets" och slutar med "och Fi91 (m)" bort ha följande lydelse: Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande inrättandet av det särskilda anslaget. När det gäller fördelningen föreslår regeringen att medlen används till forskning och utveckling inom jordbrukssektorn, marknads-främjande åtgärder för jordbruksprodukter, kartor för skiftesidentifiering samt verksamhet med s.k. maskinringar. Enligt utskottets mening bör ifråga-varande medel användas till forskning och då med tyngdpunkt på den ekolo-giska forskningen i enlighet med vad som anförs i motion Fi80 (v). Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi80 (v) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi81 (mp) yrkande 48 och Fi91 (m) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensa-tion för revalvering av jordbruksomräkningskursen att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 26 och motion 1995/96:Fi80 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1995/96:Fi81 yrkande 48 och 1995/96:Fi91 beslutar att på tilläggs-budget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvud-titeln anvisa ett reservationsanslag Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen på 173 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 77. Anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (mom. 43) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksom-räkningskursen (B 17) börjar med "Finansutskottet delar jordbruksutskot-tets" och slutar med "och Fi91 (m)" bort ha följande lydelse: Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande inrättandet av det särskilda anslaget. Utskottet förordar att stödet avsätts till framför allt forsk-ning och utveckling inom jordbrukssektorn. Särskilt forskning, försök och utveckling inom det ekologiska lantbruket skall prioriteras. Mycket av ut-vecklingsarbetet sker i dag hos enskilda lantbrukare varför det är angeläget att stödet inte enbart kanaliseras till gängse forskningsinstitutioner som Lantbruksuniversitetet utan också kan komma annan utvecklingsverksamhet till del. Vidare bör stödet till marknadsfrämjande åtgärder avseende ekolo-giskt odlade produkter förstärkas . I övrigt avstyrker utskottet de av regering-en föreslagna ändamålen för vilka stöd skulle kunna beviljas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi81 (mp) yrkande 48 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi80 (v) yrkande 15 och Fi91 (m) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensa-tion för revalvering av jordbruksomräkningskursen att riksdagen med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 26 och motion 1995/96:Fi81 yrkande 48 samt med avslag på motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 15 och 1995/96:Fi91 beslutar att på tilläggs-budget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvud-titeln anvisa ett reservationsanslag Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen på 173 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 78. Anslaget Fiskevård m.fl. anslag (mom. 44) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslag Fiskevård (C 7) börjar med "Finansutskottet delar jordbruksutskottets" och slutar med "49 och 50" bort ha följande lydelse: Finansutskottet beklagar att regeringen inte aviserar några ytterligare medel till fiskevården. För innevarande budgetår föreslår utskottet att 15 miljoner kronor tillförs anslaget. Utskottet är dock av den uppfattningen att riksdagen bör besluta om att det anvisade reservationsanslaget Bidrag till fiskevård bör minskas med 5 418 000 kr, vilket innebär att anslaget inte kan belastas. Vidare bör det anvisade förslagsanslaget Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. minskas med 1 499 000 kr, vilket innebär att 1 000 kr återstår att belasta på anslaget. Utskottet föreslår således med anledning av regering-ens förslag och motion Fi80 (v) yrkande 16 att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 till Fiskevård anvisar ett ramanslag på 21 917 000 kr. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Fi81 (mp) yrkandena 49 och 50 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd. dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande anslaget Fiskevård m.fl. anslag att riksdagen dels med bifall till motion 1995/96:Fi80 (v) yrkande 16 och med an-ledning av proposition 1995/96:150 yrkande 27 samt med avslag på motion 1995/96: Fi81 yrkandena 49 och 50 beslutar att på tilläggsbud-get till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett ramanslag Fiskevård på 21 917 000 kr, dels med bifall till vad utskottet anfört beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln a) minska det anvisade reservationsanslaget Bidrag till fiskevård med 5 418 000 kr, vilket innebär att anslaget inte kan belastas, b) minska det anvisade förslagsanslaget Ersättning för intrång i en-skild fiskerätt m.m. med 1 499 000 kr, 79. Anslaget Fiskevård m.fl. anslag (mom. 44) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fiskevård (C 7) börjar med "Finansutskottet delar jordbruksutskottets" och slutar med "49 och 50" bort ha följande lydelse: Det tidigare förslaget till fiskevårdsavgift beräknades ge ett nettotillskott på 65 miljoner kronor för fiskevården. Regeringens nu lagda förslag innebär att inga ytterligare medel ställs till fiskevårdens förfogande. Enligt utskottets mening är detta ett svek mot fiskevården i Sverige. Eftersom behovet av fiskevård kvarstår i landet och regeringen i dagens ekonomiskt kärva läge inte förmått anslå tillräckliga medel för ändamålet förutsätter utskottet att regeringen återkommer med förslag till allmän fiskevårdsavgift. För att klara den biotopvård, de inventeringar och de åtgärdsplaner för vatten som i dag inte innefattas av fiskevårdsområden anser utskottet att ytterligare 15 miljoner bör anvisas för ändamålet. Eftersom anslaget till Miljöersättningar inom jordbruket (B 11) inte kommer att utnyttjas fullt ut under innevarande budgetår behöver detta inte innebära någon ökad belast- ning för statsbudgeten. Medlen till fiskevården kan tas ur detta underutnytt-jande. Utskottet är dock av den uppfattningen att riksdagen bör besluta om att det anvisade reservationsanslaget Bidrag till fiskevård bör minskas med 5 418 000 kr, vilket innebär att anslaget inte kan belastas. Vidare bör det anvisade förslagsanslaget Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. minskas med 1 499 000 kr, vilket innebär att 1 000 kr återstår att belasta på anslaget. Utskottet föreslår således med anledning av regeringens förslag och motion Fi81 (mp) yrkandena 49 och 50 att riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 till Fiskevård anvisar ett ramanslag på 21 917 000 kr. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Fi80 (v) yrkande 16 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd. dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande anslaget Fiskevård m.fl. anslag att riksdagen dels med anledning av motion 1995/96:Fi81 yrkandena 49 och 50 samt proposition 1995/96:150 yrkande 27 och med avslag på motion 1995/96:Fi80 yrkande 16 beslutar att på tilläggsbudget till statsbud-geten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln anvisa ett ram-anslag Fiskevård på 21 917 000 kr samt som sin mening ger regering-en till känna vad utskottet anfört, dels med bifall till vad utskottet anfört beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under nionde huvudtiteln a) minska det anvisade reservationsanslaget Bidrag till fiskevård med 5 418 000 kr, vilket innebär att anslaget inte kan belastas, b) minska det anvisade förslagsanslaget Ersättning för intrång i en-skild fiskerätt m.m. med 1 499 000 kr,
80. Anslaget Ersättningar för viltskador m.m. (mom. 45) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Ersätt- ningar för viltskador m.m. (D4) börjar med "Finansutskottet delar bo- stadsutskottets" och slutar med "yrkande 45 avstyrks" bort ha följande lydel-se: Finansutskottet delar uppfattningen i Miljöpartiets partimotion Fi81 att det finns goda skäl att medverka till att rovdjursstammarna tillåts öka. Det gäller särskilt järv- och vargstammarna. Av detta skäl finns anledning att redan under innevarande budgetår anslå ytterligare medel utöver vad regeringen föreslår. Utskottet anser alltså att 10 miljoner kronor bör anvisas utöver regeringens förslag. På anslaget kommer därmed att finnas 34 miljoner kro-nor (14+10+10) till ersättning för rovdjursrivna renar. Finansutskottet till-styrker därmed motion Fi81 (mp) yrkande 45. dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse: 45. beträffande anslaget Ersättningar för viltskador m.m. att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 45 och med anledning av proposition 1995/96:150 yrkande 28 beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Ersättningar för viltska-dor m .m. med 20 000 000 kr, 81. Redovisning av effekterna av det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar m.m. (mom. 46) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v), Fredrik Rein- feldt (m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m), Michael Stjernström (kds) och Bo Lundgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Ersätt- ningar för viltskador (D 4) börjar med "Utskottet förutsätter att " och slutar med "den nya ersättningen" bort ha följande lydelse: Finansutskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av effekterna av den nya ersättningen. För att emellertid försäkra sig om att en redovisning av effekterna m.m. av det nya ersättningssystemet kommer att underställas riksdagen föreslår utskottet att riksdagen med an-ledning av motion Fi80 (v) yrkande 17 och motion Fi85 (m, c, fp, kds) som sin mening ger regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande redovisning av effekterna av det nya ersättnings-systemet för rovdjursrivna renar m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:Fi80 yrkande 17 och 1995/ 96:Fi85 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 82. Datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år (mom. 47) Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m) och Bo Lundgren (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Datortek för personer som har fyllt 25 år börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi80 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse: Finansutskottet har inget att invända mot att outnyttjade datortekplatser blir tillgängliga för arbetslösa ungdomar över 25 år inom ramen för redan anvi-sade medel. Det är dock viktigt att arbetslösa ungdomar i åldrarna 20- 24 år även framöver utgör en prioriterad målgrupp för datortekverksamheten. Dessa riktlinjer för datortekverksamheten bör riksdagen med anledning av motion Fi84 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi80 (v) yrkande 22 avstyrks. Finansutskottet delar den kritik som Konkurrensverket riktat mot att Ar- betsmarknadsverket inte upphandlat datortekutbildningen i konkurrens. Effekten har blivit att många privata småföretag som erbjuder datautbildning berövats möjligheten till en stor marknad. Utskottet anser i enlighet med vad som sägs i motion Fi84 i denna del att Arbetsmarknadsverket i fortsättningen måste ta större hänsyn till dessa företag och upphandla både datautrustning-en och utbildningen på marknaden i fri konkurrens. Detta bör riksdagen med anledning av motion Fi84 (m) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi84 och proposition 1995/96: 150 yrkande 29 samt med avslag på motion 1995/96:Fi80 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-fört, 83. Datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år (mom. 47) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år börjar med "Finansutskottet in- stämmer i" och slutar med "yrkande 22 avstyrks" bort ha följande lydelse: Finansutskottet tillstyrker propositionens förslag att datortekverksamheten även bör kunna omfatta personer över 25 år. Utskottet ställer sig även bakom förslaget i Vänsterpartiets motion Fi80 om ett uppföljningsprogram för dem som genomgått datortekutbildning. Programmet bör omfatta arbetslösa ung-domar, som skall kunna arbeta i småföretag med hjälp av rekryteringsbidrag. Ytterligare resurser bör tillföras kommunerna som ungdomssatsning för arbetet med Agenda 21 i enlighet med vad som föreslås i motion Fi80 (v). Utskottet tillstyrker de förslag till extra sysselsättningsinitiativ som pre-senteras i Vänsterpartiets motion Fi80. Dessa åtgärder liksom det ovan be-skrivna ungdomsprogrammet bör finansieras genom en tillfällig inleverans från statliga företag under 1996 på en miljard kronor. Vad finansutskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi80 (v ) yrkande 22. Motion Fi84 (m) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år att riksdagen med bifall till proposition 1995/96:150 yrkande 29 och motion 1995/96:Fi80 yrkande 22 samt med avslag på motion 1995/96:Fi84 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en speciell ungdomssatsning, 84. Arbetsplatsintroduktion och utbildningsvikariat (mom. 48) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Arbetsplatsintro -duktion och utbildningsvikariat börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med" och 21 (delvis) avstyrks" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att regeringens förslag om höjt finansieringsbidrag skulle kunna medföra att arbetsgivare med begränsad betalningsförmåga avstår från att ta praktikanter. Förslaget avstyrks därför. Finansutskottet avstyrker också regeringens förslag om att drastiskt för- sämra arbetsgivarnas villkor för utbildningsvikariat. Dessa vikariat är en fruktbar kombination av utbildning och praktik som ofta leder till nya chan -ser på arbetsmarknaden, anser utskottet. Utskottet bedömer att Arbetsmarknadsverket för innevarande budgetår kommer att få en reservation på ca en miljard kronor på anslaget A 2 Ar- betsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet tillstyrker att 500 miljoner kronor av denna reservation används för att finansiera oförändrade villkor när det gäller utbildningsvikariat och arbetsplatsintroduktion. Finansutskottet tillstyrker förslagen i motion Fi80 (v) yrkandena 18, 19 och 21 (delvis), vilket innebär att regeringens förslag avstyrks. dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande arbetsplatsintroduktion och utbildningsvikariat att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi80 yrkandena 18, 19 och 21 i denna del samt med avslag på proposition 1995/96:150 yr-kandena 13 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 85. Lönebidrag (mom. 49) Johan Lönnroth (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Lönebidrag börjar med "Finansutskottet instämmer i"och slutar med "yrkandena 20 och 21 (delvis)" bort ha följande lydelse: Finansutskottet anser att det är en orimlig politik som förs gentemot de ar -betshandikappade. Regeringens minskning av lönebidragen leder inte till någon samhällsekonomisk besparing eftersom arbetslösa arbetshandikappade i stället får sin försörjning från a-kassa eller socialförsäkring. Utskottet tillstyrker förslagen i motion Fi80 yrkandena 20 och 21 (delvis) om att lönebidrag med 90 % av lönekostnaden måste återinföras som alter- nativ till uppsägning. Enligt utskottets mening bör 400 miljoner kronor av anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder överföras till anslaget B 4 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för att användas till lönebidrag. Vad finansutskottet anfört om lönebidragen med anledning av motion Fi80 (v) yrkandena 20 och 21 (delvis) bör riksdagen som sin mening ge regering-en till känna. dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande lönebidrag att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Fi80 yrkandena 20 och 21 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört, 86. Affärsverket svenska kraftnät (mom. 52) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Affärsverket svenska kraftnät börjar med "Finansutskottet delar näringsutskottets" och slutar med "yrkande 46" bort ha haft följande lydelse: Finansutskottet anser att regeringens förslag rörande en likströmskabel mel -lan Polen och Sverige bör avslås av riksdagen. Följden kan bli, som sägs i motion Fi81 (mp), att svensk kärnkraftsel kommer att exporteras till Polen, vilket skulle försvåra en kärnkraftsavveckling i Sverige. Vidare kan man räkna med att den el som skulle komma att importeras från Polen kommer att leda till ökade svavelutsläpp och ett ökat kärnkraftsberoende i Polen. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi81 (mp) yrkande 46 bör riksda- gen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande Affärsverket svenska kraftnät att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi81 yrkande 46 och med avslag på proposition 1995/96:150 yrkandena 33 och 34 som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 87. Avgift för insättningsgaranti (mom. 55) Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avgift för insätt-ningsgaranti börjar med "Utskottet vill inledningsvis" och slutar med "(m) yrkande 25" bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att den av regeringen aviserade höjningen av den s .k. avgiften för insättargarantin i banksystemet i praktiken kommer att övervält-ras på låntagare och insättare. I realiteten är detta ett sätt att höja skatteutta-get med ytterligare 800 miljoner kronor. Detta förslag bör avvisas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-na . Därmed tillstyrks motion Sk45 (m) yrkande 25. dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande avgift för insättningsgaranti att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Sk45 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 88. Utredning om åtgärder för att främja turismen (mom. 57) Anne Wibble (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utredning om åtgärder för att främja turismen börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "(fp) yrkande 10" bort ha följande lydelse: Finansutskottet vill framhålla att det får anses vara väl dokumenterat att det finns en tillväxtpotential inom turismen. Sverige har en mindre turistsektor än jämförbara länder. Turismen sjönk när momsen höjdes i samband med skattereformen. Trots kronförsvagningen har vi fortfarande inte nått upp till den volym som fanns före skattereformen. Turismen anges ofta som världens snabbast växande bransch. Men Sverige har traditionellt haft svårt att hävda sig som turistland. Den svenska turist- branschen är mindre än motsvarande branscher i andra länder. Vädret anges som en grundläggande orsak. Men det förklarar inte varför vi också har en mindre turistsektor än Danmark, Norge och Finland. Enligt en uppsats skriven av den tidigare chefen vid Styrelsen för Sverige- bilden Jan Brännström omfattar den svenska turistnäringen 20 000 företag med en sammanlagd årsomsättning på nära hundra miljarder kronor. Staten tjänar i genomsnitt ca 12 miljarder kronor på de utländska turisterna. Det skattetekniska argumentet att pröva en annan ordning för turistsektorn är att den, som i ett bytesbalansperspektiv måste betraktas som en exportnä -ring, till skillnad från andra exportsektorer måste belasta sina priser med moms. För företag inom turistnäringen bör en sänkning av momsen till nivån 6 % övervägas. Den närmare utformningen, bl.a. avgränsningsproblematiken, bör bli föremål för utredning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-na . Därmed tillstyrks motion Fi79 (fp) yrkande 10. dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande utredning om åtgärder för att främja turismen att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Fi79 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Särskilda yttranden 1. Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken (mom. 4) Johan Lönnroth (v) anför: Inga beslut om Riksbankens ställning bör tas som föregriper beslutet om svenskt medlemskap i EMU. 2. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8) Anne Wibble (fp) anför: Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande sett det som otillfredsställande att den rättsliga innebörden av att fastställa ett statligt utgiftstak inte klarläggs i propositionen. Konstitutionsutskottet har däremot ingen invändning mot att riksdagen godkänner en beräkning av de statliga utgifterna. Jag anser att det hade varit önskvärt att ett förslag till lagreglering kunde ha behandlats sam-tidigt för att undanröja den osäkerhet som konstitutionsutskottet pekar på. Finansutskottet framhåller emellertid att riksdagens beslut med anledning av förslaget till utgiftstak skall ses som ett riktlinjebeslut, vilket också är inne-börden av det förslag till budgetlag som regeringen har remitterat till Lagrå-det. Det hade varit en fördel om detta hade framgått av utskottets hemställan. Finansutskottet betonar också att utgiftstaket i första hand skall betraktas som en politisk viljeyttring av regeringen. Konstitutionsutskottet har inte sett det som sin uppgift att yttra sig över behovet av ett utgiftstak från ekonomiska utgångspunkter. Den uppgiften åligger finansutskottet. Jag anser att det från ekonomiska utgångspunkter finns ett mycket starkt behov av en stramare budgetprocess inklusive ett utgiftstak för staten. Sammantaget kan jag därför ställa mig bakom finansut -skottets uppfattning att riksdagen bör fastställa ett utgiftstak för staten.
I proposition 150 framlagda lagförslag 1. Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting 4. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 6. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter Utskottets förslag till ny lydelse av 3 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag 3 §1 I andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 160 kronor för ett läkemedel och med hela det belopp som överstiger 60 kronor för varje ytterligare läkemedel. Nedsättningen med hela det belopp som överstiger 160 kronor skall göras på det läkeme-del som har högst pris. Nedsättning skall göras endast till den del det sam-manlagda priset för läkemedlen över-stiger 160 kronor med tillägg av det fastställda priset, dock högst 60 kro-nor, för varje läkemedel utöver det första. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräk-ning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonförskrivna läke-medel. I andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hela det belopp som överstiger 170 kronor för ett läkemedel och med hela det belopp som överstiger 70 kronor för varje ytterligare läkemedel. Nedsättningen med hela det belopp som överstiger 170 kronor skall göras på det läkeme-del som har högst pris. Nedsättning skall göras endast till den del det sam-manlagda priset för läkemedlen över-stiger 170 kronor med tillägg av det fastställda priset, dock högst 70 kro-nor, för varje läkemedel utöver det första. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräk-ning av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för expedition av telefonförskrivna läke-medel. Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till barn. Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har fastställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter 1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen, och 2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana läkemedel.
1 Senaste lydelse 1995:1490
Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Den ekonomiska politiken 1 Utgiftstaket 2 Kommunsektorn 2 Tilläggsbudget 3 Inledning 4 Regeringens lagförslag 5 Utgiftstak och utgiftsramar 1997-1999 5 Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet 5 Yttranden från andra utskott 5 Inkomna skrivelser 6 Offentliga utfrågningar 6 Propositionerna 6 Proposition 150 6 Proposition 105 9 Motionerna 9 Motionsyrkanden med anledning av proposition 150 9 Motionsyrkanden med anledning av proposition 105 18 Motionsyrkande med anledning av proposition 198 21 Proposition 150 21 Motionerna 23 Moderata samlingspartiets partimotion 23 Folkpartiet liberalernas partimotion 26 Vänsterpartiets partimotion 29 Miljöpartiet de grönas partimotion 31 Kristdemokraternas partimotion 33 UTSKOTTET 36 Den ekonomiska politiken 36 Den internationella utvecklingen 36 Den svenska exportens beroende av utvecklingen inom EU 36 Utvecklingen inom de tre stora industriländerna 36 Arbetslösheten i OECD-området 37 Osäkerheten i prognoserna 37 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 38 Konjunkturperspektivet. Utvecklingen fram t.o.m. år 1997 38 Prognosförutsättningar 38 Försörjningsbalansen 39 Exporten 41 Den privata konsumtionen 41 Osäkerheter i försörjningsbalansprognosen 42 Offentliga sektorns finanser 43 Läget på arbetsmarknaden 44 Partimotionernas syn på propositionens konjunkturbedöm-ningar 45 Två scenarier för ekonomin fram till sekelskiftet 48 Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken 50 Fördelningspolitiska analyser 58 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 59 Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken 60 Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden 61 Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas 62 Uppföljning av EU-bidrag 62 Utgiftstak för den offentliga sektorn 63 Bakgrund 63 Utformningen av utgiftstaket 64 Utgiftstakets innebörd 67 Utgiftstakets tillämpning 70 Nivån på utgiftstaket för staten 72 Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn 74 Det statliga utgiftstakets preliminära fördelning på utgiftsområden 76 Utgiftsområde 1: Rikets styrelse 78 Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning 79 Utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd 80 Utgiftsområde 4: Rättsväsendet 81 Utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell sam-verkan 83 Utgiftsområde 6: Totalförsvar 85 Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd 87 Utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar 91 Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg 92 Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och han-dikapp 94 Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom 96 Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn 98 Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 100 Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv 102 Utgiftsområde 15: Studiestöd 105 Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning 107 Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid 111 Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 113 Utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling 114 Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård 116 Utgiftsområde 21: Energi 117 Utgiftsområde 22: Kommunikationer 119 Utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 121 Utgiftsområde 24: Näringsliv 123 Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner 126 Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. 127 Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen 128 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 128 Budgeteringsmarginal 130 Finansutskottets sammanfattande bedömning av de prelimi-närt gjorda beräkningarna för samtliga utgiftsområden 131 Uppföljning 135 Årsredovisning för staten 1994/95 135 Åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser 136 Budgetutvecklingen m.m. 137 Skatteavvikelser 139 Kommunsektorn 140 Allmänna förutsättningar 140 Skatteinkomsternas och statsbidragens utveckling 144 Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kom-muner och landsting åren 1997 och 1998 146 Regeländringar vid beräkning av preliminära kommunalskatte-medel 147 Kommunal ekonomi i balans 148 Ekonomiska regleringar mellan staten och de kyrkliga kommuner-na år 1997 149 Reglering av kompensation för avtalspensioner till lärare m.fl. 149 Tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 149 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) 151 Anslagen Försvarsmakten (A 1), Statens försvarshistoriska museer (G 1) och Flygtekniska försöksanstalten (G 6) 151 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) 152 Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. (B 2) - Läkemedelsförmå-nen 152 Anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. (B 2) - Tandvårdsförsäk-ringen 155 Anslagen Riksförsäkringsverket (F 1) och Allmänna försäk-ringskassor (F 2) 156 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) 157 Kvalificerad yrkesutbildning 158 Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. ( A 9) 159 Omfördelning av medel från komvux till folkhögskolan 161 Basår med social inriktning för män 161 Anslaget Bidrag till folkbildningen (B 1) 162 Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (C 46) 163 Anslaget Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forsk-ning (C 50) 165 Utvärdering av de s.k. ALF-medlen 166 Utbildningspolitiken i övrigt 166 Anslaget Studiehjälp m.m. (E 3) 167 Stipendium för studerande som fullföljt basår vid komvux 167 Anslaget Studiemedel m.m. (E 4) 168 Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. (E 5) 169 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) 169 Anslaget Statens jordbruksverk (B 1) 169 Anslag till Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (B 17) 170 Anslag till Fiskevård (C 7) 171 Anslaget Ersättningar för viltskador m.m. (D 4) 172 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) 173 Datortek för arbetslösa personer som fyllt 25 år 173 Arbetsplatsintroduktion och utbildningsvikariat 175 Lönebidrag 176 Stöd till återvändande flyktingar till Bosnien-Hercegovina 177 Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) 177 Anslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk un- dersökningsverksamhet (C 10) 177 Affärsverket svenska kraftnät 178 Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) 179 Anslaget Bidrag till nationell och internationell ungdoms-verksamhet (D 2) 179 Anslaget EU:s utbytesprogram Ungdom för Europa (D 3) 180 Övriga motionsyrkanden 180 Avgift för insättningsgaranti 180 Löneutbetalningsdag för statsanställda samt riksdagsledamö-ter 180 Utredning om åtgärder för att främja turism 181 Hemställan 182 Reservationer 192 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, såvitt avser övergripande inriktning (mom. 1 delvis) (m, fp, kds) 192 2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, såvitt avser villkoren för företagande (mom. 1 delvis) (m, fp, kds) 199 3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v) 202 4. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp) 206 5. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2) (v) 209 6. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen) (m) 210 7. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen) (fp) 210 8. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen) (mp) 211 9. Fördelningspolitiska analyser (mom. 2, motiveringen ) (kds) 211 10. Jämställdhetspolitiska konsekvenser (mom. 3) (v) 212 11. Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken (mom. 4) (m, fp) 213 12. Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken (mom. 4) (mp) 214 13. Kommitté för att analysera penning- och valutamarknaden (mom. 5) (v, mp) 214 14. Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas (mom. 6) (v) 215 15. Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas (mom. 6) (mp) 216 16. Den ekonomiska och monetära unionens (EMU) tredje fas (mom. 6, motiveringen) (kds) 217 17. Uppföljning av EU-bidrag (mom. 7) (mp) 217 18. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8) (m) 218 19. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8) (v) 219 20. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8, motiveringen) (fp) 220 21. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) (m) 220 22. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) (fp) 222 23. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) (v) 222 24. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) (mp) 223 25. Nivån på utgiftstaket för staten (mom. 9) (kds) 223 26. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn (mom. 10) (fp) 224 27. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn (mom. 10) (v) 225 28. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn (mom. 10) (mp) 226 29. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) (m) 226 30. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) (fp) 237 31. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) (v) 245 32. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) (mp) 255 33. Den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden (mom. 11) (kds) 268 34. Skatteavvikelser (textavsnittet) (m, fp) 279 35. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12) (m) 280 36. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12) (v) 281 37. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12) (mp) 282 38. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12, motiveringen) (fp) 283 39. Allmänna förutsättningar för kommunsektorn (mom. 12, motiveringen) (kds) 284 40. Skatteinkomsternas och statsbidragens utveckling (mom. 13) (m) 284 41. Minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 (mom. 14) (v, mp) 285 42. Kommunal ekonomi i balans (mom. 16) (m) 286 43. Kommunal ekonomi i balans (mom. 16, motiveringen) (v) 287 44. Tilläggsbudget (textavsnittet) (m) 287 45. Anslaget Statens försvarshistoriska museer (mom. 20) (mp) 287 46. Anslaget Flygtekniska försöksanstalten (mom. 21) (mp) 288 47. Läkemedelsförmånen (mom. 22) (m) 288 48. Läkemedelsförmånen (mom. 22) (v, mp, kds) 289 49. Läkemedelsförmånen (mom. 22) (fp) 290 50. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) (m) 290 51. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) (fp) 291 52. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) (v) 292 53. Tandvårdsförsäkringen (mom. 23) (kds) 292 54. Barn- och ungdomstandvård i privat och offentlig regi (mom. 24) (m, fp, kds) 293 55. Anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkrings- kassor (mom. 25) (mp) 293 56. Kvalificerad yrkesutbildning (mom. 26) (fp) 294 57. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (mom. 27) (m) 294 58. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (mom. 27) (mp) 295 59. Anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (mom. 27) (kds) 296 60. Basår med social inriktning för män (mom. 29) (fp) 297 61. Anslaget Bidrag till folkbildningen (mom. 30) (m) 297 62. Anslaget Bidrag till folkbildningen (mom. 30) (v) 298 63. Sommaruniversitetet (mom. 31) (fp, kds) 298 64. Anordnande av basår enbart inom komvux (mom. 32) (fp) 299 65. Aspirantutbildning för arbetslösa invandrare (mom. 33) (fp) 299 66. Anslaget Övriga utgifter inom grundutbildning (mom. 34) (m) 300 67. Utvärdering av hur de s.k. ALF-medlen använts (mom. 36) (fp) 300 68. Utbildningspolitiken i övrigt (mom. 37) (m) 301 69. Anslaget Studiehjälp m.m. (mom. 38) (m) 301 70. Stipendium till dem som fullföljer basåret inom komvux (mom. 39) (m, fp, kds) 301 71. Anslaget Studiemedel m.m. (mom. 40) (m) 302 72. Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41) (m) 302 73. Anslaget Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41) (v) 303 74. Anslaget Statens jordbruksverk (mom. 42) (mp) 304 75. Anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (mom. 43) (m) 304 76. Anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (mom. 43) (v) 305 77. Anslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen (mom. 43) (mp) 306 78. Anslaget Fiskevård m.fl. anslag (mom. 44) (v) 306 79. Anslaget Fiskevård m.fl. anslag (mom. 44) (mp) 307 80. Anslaget Ersättningar för viltskador m.m. (mom. 45) (mp) 308 81. Redovisning av effekterna av det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar m.m. (mom. 46) (m, fp, v, mp, kds) 309 82. Datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år (mom. 47) (m, fp) 309 83. Datortek för arbetslösa personer som har fyllt 25 år (mom. 47) (v) 310 84. Arbetsplatsintroduktion och utbildningsvikariat (mom. 48) (v) 311 85. Lönebidrag (mom. 49) (v) 311 86. Affärsverket svenska kraftnät (mom. 52) (mp) 312 87. Avgift för insättningsgaranti (mom. 55) (m) 312 88. Utredning om åtgärder för att främja turismen (mom. 57) (fp) 313
Särskilda yttranden 1. Riksbankens ställning och mål för penningpolitiken (mom. 4) (v) 314 2. Utformningen av utgiftstaket (mom. 8) (fp) 314
Bilagor
Bilaga 1. I proposition 150 framlagda lagförslag 315 1. Förslag till lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1997 315 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 316 4. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämnings- avgift för kommuner och landsting 318 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 319 6. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:411) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter 320
Bilaga 2. Utskottets förslag till ny lydelse av 3 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 321 Bilaga 3. Utgiftstak och utgiftsramar för åren 1997-1999 föreslagna av regering och oppositionspartier 323 Bilaga 4. Tillkommande budgetförstärkningar i 1996 års Vårproposition 327 Bilaga 5. Tilläggsbudgetförslag i 1996 års Vårproposition 371
Bilagorna 6-22 återfinns i del 2 av betänkandet.
6. Konstitutionsutskottet (1995/96:KU10y) 7. Skatteutskottet (1995/96:SkU12y) 8. Justitieutskottet (1995/96:JuU6y) 9. Utrikesutskottet (1995/96:UU4y) 10. Försvarsutskottet (1995/96:FöU6y) 11. Socialförsäkringsutskottet (1995/96:SfU5y) 12. Socialutskottet (1995/96:SoU7y) 13. Kulturutskottet (1995/96:KrU9y) 14. Utbildningsutskottet (1995/96:UbU6y) 15. Trafikutskottet (1995/96:TU5y) 16. Jordbruksutskottet (1995/96:JoU6y) 17. Näringsutskottet (1995/96:NU9y) 18. Arbetsmarknadsutskottet (1995/96:AU4y) 19. Bostadsutskottet (1995/96:BoU9y) 20. Finansutskottets offentliga utfrågning om tillväxtens förutsättningar 21. Finansutskottets offentliga utfrågning om hur penn ingpolitiken påverkar sysselsättningen 22. Finansutskottets offentliga utfrågning med riksbankschefen om penning- politiken Tabeller 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet ................................... ................. 36 2. Prognosförutsättningar ................................................ ........................ 38 3. Nyckeltal ............................................................. ................................. 39 4. Försörjningsbalans 1994-1997 .......................................... .................. 40 5. Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande ............ 42 6. Arbetsmarknad .................................................. ................................. 44 7. Bas- (B) resp. Högtillväxtalternativet (H), försörjningsbalans och nyckeltal 1995-2000 ............................................. ...................... 49 8. Budgetändringar 1995/96, statstutgifterna ............................ ........... 150 9. Budgetändringar 1995/96, statsinkomsterna ............................ ........ 150