Riksrevisionens rapport om livsmedels- och läkemedelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhällsfunktioner

Anf. 32 Caroline Nordengrip (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport om livsmedels- och läkemedelsförsörjning.

Då vi har ett försämrat säkerhetsläge i omvärlden och ett väpnat angrepp inte kan uteslutas väcker Riksrevisionens rapport om livsmedels- och läkemedelsförsörjning många tankar.

Att försvara Sverige och värna vår gemensamma säkerhet, frihet och självständighet är ett ansvar för hela samhället och kräver ytterst en personlig insats av oss alla. Grunden för vårt totalförsvar är alla vi som bor här och vår gemensamma motståndskraft för att möta olika angrepp.

Den enskilda individen har som eget ansvar att stå för sin egen försörjning av livsmedel i sju dagar. Därefter är det civilförsvarets ansvar att värna civilbefolkningen och hantera följderna av ett väpnat angrepp eller en kris under tre månader.

Med tanke på det jag just anfört finns det fyra citat från Riksrevisionens granskningsrapport som jag skulle vilja lyfta fram lite extra.

Det första: "Det saknas idag tydliga mål eller styrande målformuleringar för livsmedels- och läkemedelsförsörjning och det lämnar ett stort utrymme för tolkning hos Livsmedelsverket och Socialstyrelsen när det gäller att samordna kris- och beredskapsplaneringen, liksom hos övriga berörda aktörer när det gäller ansvarsförhållanden, krav och ambitionsnivåer."

Det andra: "Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen, såväl som landstingen, har efterlyst förtydliganden av vad myndigheternas ansvar innebär och vad man förväntas åstadkomma. Riksrevisionens bedömning är därför att det finns en risk att åtgärder försenas, eller inte vidtas, eftersom det inte är klarlagt vem som ska göra vad och när åtgärderna ska vara genomförda."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Det tredje: "Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen saknar uttryckliga återrapporteringskrav och en riktad finansiering för det arbete som de förväntas bedriva inom ramen för sina tilldelade samordningsuppdrag."

Det fjärde och sista: "Riksrevisionens sammantagna bedömning är att det inte finns tillräckligt tydliga förutsättningar, och inte vidtas tillräckliga åtgärder, för att skapa förutsättningar för livsmedels- och läkemedelsförsörjning vid kris eller under höjd beredskap."

Sammantaget är det tre ord som återkommer, herr talman, tre ord som symboliserar områden där förbättring redan borde ha skett:

samordning

ansvar

uppföljning

Regeringens otydlighet skapar frågor kring ansvarsförhållanden i myndigheterna och kan försätta civilbefolkningen i stort lidande i förhållanden under kris eller krig. I brist på livsmedel och läkemedel kan befolkningens vilja att stötta totalförsvaret vackla, då alternativet att ge upp sin frihet i förhoppningen att fred även under annan fana åter kan ge förnödenheter till familjen verkar alltmer lockande.

Herr talman! Jag sammanfattar det till en enda mening: Detta är respektlöshet mot vår befolkning.

Det är hög tid att vi förbereder beredskapslager av livsmedel och läkemedel, dels eftersom aktörer som haft denna uppgift på sitt ansvarsområde har upphört att fungera i sin tidigare form, dels som en följd av att tidigare regeringar har avvecklat denna fundamentala del av det civila försvaret.

Det finns heller inte något system för ransonering av vare sig livsmedel, läkemedel eller andra basvaror som är viktiga för samhällsförsörjningen.

Ett exempel på detta är att Apoteket AB tidigare hade ansvaret för att hantera läkemedelsförsörjningen vid kris och krig. Detta upphörde 2009. I dag finns det ingen aktör som har ett tydligt ansvar för just detta område. Det menar vi är en stor brist i svensk krisberedskap som skyndsamt måste åtgärdas.

Även Försvarsberedningen instämmer i problematiken kring beredskapslagring och ransonering i sin delrapport Motståndskraft. Försvarsberedningen är i denna rapport mycket tydlig. Det finns ett behov av såväl beredskapslagring som ökad självförsörjning av livsmedel för att komma runt problematiken med att importkedjor kan komma att brytas i händelse av kris och krig.

I sitt svar på Riksrevisionens rapport hänvisar regeringen i allmänna ordalag till utökade planeringsuppdrag som har getts till Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för att dessa ska tydliggöra vilka förutsättningar som finns på området. Däremot specificerar regeringen inte vad som ska gälla rörande just beredskapslagring och ransonering trots att både Försvarsberedningen och Riksrevisionen specifikt nämner just dessa områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Herr talman! Det finns enligt vår mening ingen anledning att vara otydlig på detta område. Vi menar därför att regeringen bör ta fram ett system för statlig ransonering och beredskapslagring av livsmedel och läkemedel.

Jag yrkar därför bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 2.

Anf. 33 Lars Thomsson (C)

Herr talman! Vi står här i dag med anledning av Riksrevisionens rapport om bristerna i svensk livsmedels- och läkemedelsförsörjning. Det är ingen munter läsning.

Vår beredskap är god, sa Per Albin Hansson om Sveriges livsmedelsförsörjning under andra världskriget. Tyvärr kan vi inte säga det i dag. Givetvis har mycket hänt sedan Per Albins dagar, men faktum är att i dag är ungefär 50 procent av maten vi äter importerad. Vi vet vad som skulle hända om importen stoppades: Vi skulle klara oss i tio tolv dagar; sedan skulle livsmedelsförsörjningen vara borta. Jag som gotlänning vet att om Gotlandsfärjan stannar blir det tomt på hyllorna i butikerna inom tre till fyra dagar. De enskilda hushållen klarar sig oftast bara några enstaka dagar.

Herr talman! Den bestående känslan efter att ha läst Riksrevisionens rapport är att nu måste vi börja lära oss att bunkra igen, för så stora är bristerna i livsmedels- och läkemedelsförsörjningen i Sverige i dag. Så stora är också systembristerna efter regeringens hantering.

Centerpartiet har länge efterlyst att ansvarsfördelningen i livsmedelsberedskapen vid kris tydliggörs och blir mer ordnad. Vi har lagt fram en egen följdmotion om livsmedelsstrategin, där vi bland annat lyfter fram vikten av att minska livsmedelskedjans sårbarhet vid kris och tydliggöra ansvarsfördelningen av livsmedelsberedskapen vid kris.

Det första vi tror behöver göras är en utredning som pekar ut sårbarheter i hela livsmedelskedjan och hur bristerna som framkommer kan minimeras.

Herr talman! Vi delar Riksrevisionens bedömning att Livsmedelsverkets samordningsuppdrag för livsmedelsförsörjning är oklart. Det beror mycket på att primärproduktionen inte ingår. Uppdraget förhåller sig heller inte till längre kriser eller höjd beredskap. Efter sommarens torka förstår ju alla att det inte går att förbise primärproduktionens roll i försörjningsförmågan. Den är elementär.

Centerpartiet ser svenskt lantbruk som en viktig del av svenskt totalförsvar och krisberedskapsplanering framöver. Det Sverige behöver är ökad livsmedelsförsörjning, inhemsk sådan, och det åstadkommer man endast genom att öka konkurrenskraften i Sverige. Ett sätt kan givetvis vara att välja svensk mat vid offentlig upphandling och ställa samma krav som när vi lagstiftar om det. Ett annat sätt kan faktiskt vara att öka exporten av svensk mat. Då får vi upp produktionen, och därmed minskar sårbarheten.

Tyvärr får jag konstatera att den rödgröna regeringen har sagt sig jobba i denna riktning men inte genomfört det. Tvärtom har man lagt på ytterligare pålagor. Ett exempel är kilometerskatten; ett annat är högre beskattning av anställda inom jordbruket. Det blir en bromskloss för svensk livsmedelsproduktion. I praktiken innebär det att gårdar slås ut och produktion flyttar utomlands. Därmed ökar sårbarheten i livsmedelsförsörjningen högst radikalt. Det är i precis motsatt riktning mot den vi behöver gå i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Herr talman! Som centerpartist ser jag givetvis att jordbruket har en viktig roll, men det finns andra delar som också är centrala. Den princip som har utarbetats de senaste decennierna, just in time-principen där vi i praktiken har allt lagrat på lastbil, är en försvårande faktor. Samtidigt väntas drivmedel och transportkapacitet bli kritiska resurser i orostider.

Herr talman! Riksrevisionen nämner också att det finns oklarheter kring hur privata aktörer förväntas ta ansvar när det gäller samhällsviktiga funktioner samt att det saknas målbilder som ger förutsättningar för samarbete med till exempel avtal. Försvarsutskottet var i Finland förra veckan och fick höra hur de jobbar med dessa frågor. Där har vi lite att lära i Sverige när det gäller att få med de privata funktionerna i det ansvar som hela samhället har. Givetvis tror vi också att individen behöver ta ett ökat ansvar för sin egen försörjning.

Till sist vill jag säga att det finns mycket kvar att göra på detta område. Därför är det olyckligt och faktiskt oförsvarbart att regeringen varit så passiv under den gångna mandatperioden - den mandatperiod när totalförsvarsplaneringen återupptagits och vi har haft ett säkerhetspolitiskt kraftigt försämrat omvärldsläge. Passiviteten är slående, långtgående och väldigt besvärande. Jag vill därför yrka bifall till Centerpartiets reservation.

Anf. 34 Kalle Olsson (S)

Herr talman! Riksrevisionen har i denna skrivelse granskat förutsättningarna för att skapa robusthet i två för samhället väldigt viktiga funktioner: vår livsmedels- och vår läkemedelsförsörjning.

Så här en vanlig onsdag i november är det kanske inte så många som reflekterar över robustheten i våra försörjningssystem. Vi tar den nog lätt för given. I matbutiken är det fullt i hyllorna, och på apoteken finns ju numera allt mellan himmel och jord. Men faktum är att såväl läkemedels- som livsmedelsförsörjningen består av många långa och komplexa kedjor.

Utmärkande för såväl livsmedels- som läkemedelsindustrin är att de är branscher som verkar i en internationell miljö, med ett stort mått av utländskt ägande. Näringslivets aktörer spelar naturligtvis en helt central roll, från forskning och tillverkning av nya läkemedel till distribution och transport av den mat vi ställer på bordet. För att illustrera komplexiteten kan nämnas att det här i Europa finns 800 grossister som förser 173 000 apotek, sjukhus och kliniker med läkemedel.

Även om självförsörjningsgraden är betydligt högre på livsmedelssidan jämfört med på läkemedelsområdet har vi alltjämt ett stort beroende av import av bland annat råvaror och insatsvaror för vår inhemska livsmedelsproduktion. Antalet matbutiker i Sverige har minskat, och för konsumenten har avstånden till butikerna ökat. Distributionen bedrivs av affärsmässiga skäl i enlighet med just in time-konceptet.

Riksrevisionens rapport granskar alltså vår förmåga att på en systemövergripande nivå klara försörjningen under en svårare kris. Riksrevisionen gör flera viktiga iakttagelser som det är lätt att instämma i, som att det krävs ytterligare styrning och behöver klargöras mål för ansvariga myndigheter.

Samtidigt skulle jag inte säga att dessa slutsatser kommer som någon överraskning. Det är faktiskt bara under de senaste åren som vi i Sverige har rört oss bort från en fredstida rationalitet och på allvar har börjat umgås med svåra frågor som vad som händer om de ordinarie försörjningsvägarna skulle skäras av, hur vi ställer om samhället och hur vi prioriterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Under det kalla kriget fanns svar på den här typen av frågor. Alla som är bekanta med dåtidens beredskapsplanering förstår vilket omfattande arbete som ligger framför oss, dels med att återta förlorad förmåga, dels med att möta de utmaningar som följer av att samhället har genomgått fundamentala förändringar på ett antal områden. Vi ser en kraftigt ökad digitalisering och en internationalisering. Men även privatiseringar och avregleringar är exempel på förändringar som på olika sätt har påverkat våra förutsättningar att beredskapsplanera.

Ett konkret exempel, herr talman, som direkt anknyter till Riksrevisionens granskning, är avregleringen av apoteksmarknaden under den förra borgerliga regeringen. Fram till avregleringen hade statliga Apoteket ett särskilt ansvar för att upprätthålla en lager- och leveransberedskap och för att kunna möta totalförsvarets behov. I samband med avregleringen försvann Apotekets särskilda uppdrag, och det ersattes inte med något motsvarande krav på de nya privata aktörerna. Beredskapen försämrades.

Riksrevisionens skrivelse sträcker sig över tio år. Det är en lång period, där vi egentligen bara under de senaste åren har sett ett tydligt säkerhetspolitiskt skifte som också lämnat avtryck i de politiska besluten. Arbetet med det civila försvaret har nu kommit en liten bit på vägen. För närvarande befinner sig Myndighetssverige i en process för att skapa gemensamma planeringsförutsättningar. Arbetet sker inom och mellan myndigheter i utpekade sektorer. Bland annat kommer bevakningsansvariga myndigheter såsom Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Jordbruksverket att få tillgång till relevanta delar av Försvarsmaktens planering för ett väpnat angrepp, vilket är ett viktigt steg när det gäller att koppla ihop det civila och det militära försvaret.

Förutom att vi nu för första gången på årtionden tillför ekonomiska medel till det civila försvaret har regeringen också tillsatt tre utredningar med koppling till de områden som granskas i Riksrevisionens rapport. Det handlar om Utredningen om ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar, Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap och Utredningen om näringslivets roll inom totalförsvaret. Dessa tre utredningar kommer var och en att ge oss viktiga svar inför arbetet med att samordna, förtydliga styrningen och, inte minst, inkludera näringslivet i totalförsvarsplaneringen.

Det är vår uppfattning, herr talman, att vi nu bör invänta dessa utredningar liksom Försvarsberedningens kommande rapporter. Därför föreslår jag att riksdagen lägger Riksrevisionens skrivelse till handlingarna.

Anf. 35 Alexandra Anstrell (M)

Herr talman! De samlade hot och risker som Sverige står inför kräver ett återtaget totalförsvar. Nu har vi både Försvarsberedningens rapport Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025 och Riksrevisionens granskning av samhällets säkerhet och viktiga samhällsfunktioner med inriktning mot livsmedels- och läkemedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Sammantaget kan vi i båda rapporterna se att det finns en hel del viktiga förbättringsförslag. Det kan ju inte vara så, herr talman, att vi inte har tillräckligt med mat och medicin i kristider.

Riksrevisionen tar upp att värnandet av samhällets funktionalitet är ett av riksdagens tre mål för samhällets säkerhet. För att kunna uppnå dessa mål krävs insatser från aktörer i hela samhället, inte minst från regeringen och de myndigheter som har en viktig roll för att skapa ett system för helheten.

Riksrevisionens samlade bedömning är att det inte finns tillräckligt tydliga förutsättningar och inte vidtas tillräckliga åtgärder för att skapa förutsättningar för livsmedels- och läkemedelsförsörjning vid kris eller under höjd beredskap. Så kan vi helt enkelt inte ha det.

Herr talman! I frågan om styrning och ansvarsfördelning gällande livsmedels- och läkemedelsförsörjningen anser Riksrevisionen bland annat att man inte är tillräckligt tydlig från regeringens sida. Vidare anser de att även om regeringen uttryckt ambitioner och vidtagit åtgärder har detta inte på ett tydligt sätt gett utslag i styrningen.

Rapporten från Riksrevisionen landar i ett par rekommendationer till regeringen: att regeringen ska klargöra mål, krav och ansvar, särskilt förtydliga vad man förväntar sig av de myndigheter som har samordningsansvar samt säkerställa samverkan. Detta är inte alldeles enkelt.

Riksrevisionen ger också rekommendationer till Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och MSB om ökad samverkan, uppföljning och kunskapsinhämtning. Detta är jätteviktigt.

Det behövs alltså tydligare styrning, tydliga mål och resultatuppföljning. Herr talman! Som civilekonom med huvudinriktning mot organisation och ledarskap uppskattar jag verkligen Riksrevisionens synpunkter och rekommendationer. Vem som ansvarar, hur det ska styras och hur allt ska samordnas - det är huvudfrågorna, och vi moderater ser fram emot återrapporteringen av regeringens uppdrag att utreda detta.

Vi moderater ser också behovet av att inkludera näringslivet i totalförsvaret. Många av de kompetenser och resurser i totalförsvaret som tidigare låg under offentliga aktörer återfinns nu i det svenska näringslivet. Det gör att näringslivet måste inkluderas i återtagning av totalförsvaret. Regeringen har tillsatt en utredning av näringslivets roll i totalförsvaret som vi tycker är viktig och bra. Vi väntar på återrapportering från den utredningen.

Regeringen har även tillsatt en utredning om hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap och gett Socialstyrelsen i uppdrag att stödja landstingen i deras arbete med katastrofmedicinsk beredskap och planering för civilt försvar inom hälso- och sjukvården. Här tycker vi moderater att det är viktigt att också granska att varje landsting använder offentliga medel till att faktiskt ha bra beredskap och lager, så att det inte ser helt olika ut.

Herr talman! Planering och organisation är ledord i arbetet med att göra vårt samhälle mer robust och hållbart. Genom att planera för svåra situationer blir vi också starkare och tryggare i vår vardag.

Anf. 36 Elisabeth Falkhaven (MP)

Herr talman! Jag vill börja detta anförande med att rikta ett tack till Riksrevisionen för granskningsrapporten. Den är oerhört viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Under den senaste mandatperioden har Sverige gått från ett obefintligt krismedvetande till att börja förstå att även Sverige kan utsättas för allvarliga krissituationer. S-MP-regeringen har arbetat mycket med dessa frågor, från att besluta om att återinföra värnplikten till att tillsammans med de borgerliga partierna besluta om ett blocköverskridande arbete med en för Sverige unik livsmedelsstrategi, som bland annat lyfter fram behovet av en ökad livsmedelsproduktion och en ökad självförsörjningsgrad i Sverige. Sveriges självförsörjningsgrad måste åter tas på allvar.

Vi lever i en global värld och är ett land som är beroende av export och import. Men när det gäller krismedvetande och krisförberedande planering är det viktigt att inse att vi går mot en mer instabil värld - om vi inte redan är där - och att vi behöver en planering för detta. På jordbruks- och livsmedelsförsörjningsområdet har Riksrevisionen varit tydlig. Där är arbetet på gång. När det gäller läkemedelsfrågan är situationen mycket mer komplex i och med att Sverige efter avregleringen av apoteksmarknaden saknar en naturlig centralorganisation som kan ta ansvar för lagring.

Tillgång till läkemedel och livsmedel är fundamental. Det vet vi. Det är alltså av största vikt att vi i Sverige har system för att försörjningen av läkemedel och livsmedel ska fungera även i olika krissituationer.

Tidigare fanns statliga beredskapslager som var avsedda för en situation med höjd beredskap eller ett krig men också kunde nyttjas vid en kris. Dessa lager är avvecklade. Därför är försörjningen av livsmedel och läkemedel beroende av att alla delar i en komplex kedja fungerar. Styrning och ledning inom flera olika områden är alltså av största vikt. Därtill vet vi ju att livsmedels- och läkemedelskedjorna är internationaliserade, vilket naturligtvis kan medföra en ökad sårbarhet.

Riksrevisionen har alltså granskat hur det fungerar - hur vi sköter oss, kan man säga - och då handlar det inte bara om regeringen utan även om de myndigheter som ansvaret till stora delar är förlagt till. Den sammantagna bedömningen är att uppdragen, som ges av regeringen till dem som ytterst ska ansvara för att försörjningen fungerar, inte är tillräckligt tydliga.

Jag har stort förtroende för Riksrevisionens granskningar. De arbetar inom ett tydligt avgränsat område och har förutsättningar att verkligen fördjupa sig. När de anser att vi är otydliga förstår jag att vi behöver klargöra krav, ansvar och förväntningar för dem som vi har ställt krav på, gett ansvar till och har förväntningar på. Även om vi under denna mandatperiod har arbetat mycket med frågan återstår helt klart en del att göra. Man bygger inte upp detta på ett fåtal år.

På livsmedelsområdet är det tilldelade samordningsansvaret för en krissituation begränsat till leden efter primärproduktion. Men hur förhåller vi oss till längre kriser och till produktionsledet, alltså lantbrukarna?

Herr talman! Att ambitionen att ha en bra beredskap för samhällets invånare är partiövergripande har jag förstått. Att ha ett starkt civilförsvar och beredskap för samhället när det krisar är en ambition som vi alla delar. Det vågar jag påstå. Vi vet också att dagens kontext är betydligt mer komplicerad att verka i, med privat-offentlig samverkan och internationalisering av fundamentalt viktiga försörjningskedjor. Ja, det är alltså en utmaning som vi alla har att ta tag i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

När det gäller livsmedel behöver vi också tänka till kring hur vi kan stärka och säkerställa produktionen i kris. Vi såg ju i somras att vi faktiskt tappade halva produktionen i Sverige. Det är mycket. I klimatförändringarnas tidevarv kommer det fler varma somrar, fler snustorra somrar. Här behöver vi styra medel till lantbruket, till dem som ytterst producerar våra livsmedel, så att de har en infrastruktur som fungerar i vått och torrt. För det är just vått och torrt som det kommer att handla om: störtregn och långvarig torka. Bevattningsanläggningar och våtmarker är två viktiga faktorer här, liksom uppsamlingsdammar vid störtregn. Vi har ingen tradition när det gäller att bruka jorden i de förhållanden som är här nu. Det är av största vikt att vi hjälper lantbruket att bygga den infrastruktur som behövs på en gård för en fungerande livsmedelsproduktion även i kris.

Eftersom vi nu pratar om krismedvetenhet hoppas jag att det i dag är självklart för oss alla att vi måste göra precis allt vi kan för att stoppa våra koldioxidutsläpp så fort som möjligt.

Sverige behöver en ny krisberedskap, och vi är på väg att skapa den. Regeringen arbetar på det, och riksdagen ska driva på detta arbete. Men krisberedskapen kommer att se annorlunda ut än den gamla, och den kommer att möta helt nya utmaningar, framför allt på grund av klimatförändringarna men också, naturligtvis, på grund av det allmänna läget i omvärlden, inte minst de cyberhot vi i dag möter där digitaliseringen går betydligt fortare än utvecklingen av cybersäkerheten.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Anf. 37 Mikael Larsson (C)

Herr talman! Vi lever i en föränderlig värld och har gjort så under många år. Även Sverige har varit en del av denna föränderliga värld, där vi bland annat under många år har rustat ned vårt totalförsvar och där krisberedskap inte har stått högst upp på dagordningen. Hit hör bland annat Sveriges förmåga att i vardag, i kris och till och med i krig kunna hantera livsmedelsförsörjning och läkemedelsförsörjning. När vi i dag här i kammaren debatterar Riksrevisionens rapport om livsmedels- och läkedelsförsörjningen i Sverige är det några nedslag som behöver göras.

Riksrevisionen skriver i sin rapport att läkemedel i Sverige i dag tillhandahålls dels genom öppenvårdsapoteken, dels genom landstingen. Landstingen köper in till den slutna vården, och apoteken köper in till individer som får läkemedel utskrivna på recept. Oftast finns bara den mängd läkemedel som för tillfället anses behövas hos parterna. Dessutom levereras de från distributörernas just in time-lager, som Riksrevisionen beskriver det. Detta är ett mycket sårbart system.

I fredagens nyhetssändningar kunde vi höra att årets vaccin håller på att ta slut på en del platser i landet. Folkhälsoinstitutet uppmanar endast personer i olika riskgrupper att vaccinera sig för att det antagligen inte kommer att räcka till fler.

Tidigare har vi kunnat läsa om leveransbrister när det gäller vacciner till barnvaccinationsprogrammet. Vaccin är ett läkemedel som det tar lång tid att framställa. Det är mycket oroväckande att vi eventuellt inte kommer att kunna tillgodose att alla som vill vaccinera sig kan få det. Då ska man komma ihåg att vi nu inte befinner oss i vare sig kris eller krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om livs-medels- och läke-medelsförsörjning - samhällets säkerhet och viktiga samhälls-funktioner

Den mängd läkemedel som produceras i Sverige är i dag mycket liten. Stora delar av läkemedlen produceras i Asien, inte sällan i länder som är politiskt instabila eller som är klimat- och vädermässigt sårbara. Vi och många andra länder är alltså helt beroende av att kunna importera läkemedel.

Riksrevisionen skriver sammanfattningsvis att regeringen inte har lämnat några uppdrag som rör hur läkemedelsförsörjningen och tillgången till läkemedel ur ett beredskapsperspektiv ska hanteras eller tillhandahållas. Tidigare fanns så kallade beredskapslager med läkemedel som skulle kunna användas om ett krig eller kris bröt ut. Hur ett sådant lager ska se ut 2018 och framåt måste snarast och skyndsamt utredas. Det är mycket beklagligt att regeringen inte har gjort något åt detta under de senaste fyra åren, då man suttit vid makten, trots att vi har sett den säkerhetspolitiska situationen försämras under dessa fyra år. Problematiken och sårbarheten var knappast okända innan Riksrevisionens rapport eller Försvarsberedningens rapport presenterades för knappt ett år sedan.

När nu omvärlden är orolig behöver vi ta krisberedskapen på största allvar och samordna de resurser och myndigheter vi har för att bland annat riva murar och i stället bygga upp samarbete som ser till ökad och stärkt förmåga att tillhandahålla läkemedel för landets och invånarnas bästa. Det är nu i fred som vi måste minska de sårbarheter som finns i vår försörjningsförmåga, så att vi står rustade för de allvarliga tider som kan komma.

Centerpartiet har länge efterlyst ett helhetsperspektiv när det gäller hur Sverige ska klara och stärka sin försörjningsförmåga. Tyvärr har inte regeringen samma syn på detta. Enskilda sektorsutredningar som är på gång är förvisso en okej start, men det finns en stor risk för suboptimeringar när man utgår från enskildheter och missar helheten. Helhetsperspektivet är mycket viktigt i beredskapsperspektivet.

Herr talman! När man ska tala om krisberedskap är det viktigt att hela samhällsapparaten är med. Det offentliga är kanske en motor i arbetet, men lika viktigt är det att näringslivet och civilsamhället står rustade för denna typ av beredskap. Om vi ska bygga ett nytt totalförsvar för en ny tid måste vi se att näringslivets roll har ändrats sedan tidigare. Borta är de statliga monopolen. Det är av yttersta vikt att alla samarbetar på lika villkor kring krisberedskapen. Jag vill därför yrka bifall till Centerpartiets reservation.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)