Konstitutionsutskottets betänkande2004/05:KU29

Riksdagens arbetsformer

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 39 motionsyrkanden i huvudsak från den
allmänna motionstiden 2005. Motionerna gäller riksdagens arbetsformer
och riksdagsledamöternas villkor. Utskottet har avstyrkt samtliga
yrkanden. Det finns 8 reservationer och 7 särskilda yttranden.
I ett särskilt betänkande, 2004/05:KU15, behandlas 24 motionsyrkanden
om riksdagens arbetsformer som rör förslag som tidigare avstyrkts under
mandatperioden, senast i betänkande 2003/04:KU5.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Riksmötets öppnande
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K270 och 2004/05:K350.
Reservation 1 (v, mp)

2.      Riksdagsdebatter
Riksdagen avslår motion 2004/05:K388.

3.      Måltidsuppehåll i kammararbetet
Riksdagen avslår motion 2004/05:K304.

4.      Voteringarna
Riksdagen avslår motion 2004/05:K408 i denna del.

5.      Budgetprocessen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K331 och 2004/05:K414.
Reservation 2 (kd, mp)

6.      Allmänna motionstiden
Riksdagen avslår motion 2004/05:K411.

7.      Ärendefördelningen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf396 yrkande 16, 2004/05:K238
yrkandena 1 och 2, 2004/05:K444 yrkande 6, 2004/05:U317 yrkande 1,
2004/05:Sf366 yrkande 5 och 2004/05:So600 yrkande 3.

8.      Hanteringen av EU-frågor
Riksdagen avslår motion 2003/04:K12 yrkande 7.

9.      Öppna sammanträden
Riksdagen avslår motion 2004/05:K382.
Reservation 3 (mp)

10.     Jäv
Riksdagen avslår motion 2004/05:K426.

11.     Inkomstgarantin
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K237 yrkande 4, 2004/05:K241,
2004/05:K348 och 2004/05:K427.
Reservation 4 (mp)

12.     Kostnadsersättningen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K224, 2004/05:K371 yrkande 2 och
2004/05:K372 yrkande 3.

13.     Arvodet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3, 2004/05:K371
yrkande 1 och 2004/05:K372 yrkandena 1 och 2.
Reservation 5 (v)
Reservation 6 (mp)

14.     Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen
Riksdagen avslår motion 2004/05:K281.
Reservation 7 (m, fp, kd, c, mp)

15.     Delat uppdrag som riksdagsledamot, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K214 och 2004/05:K276.

16.     Lobbning
Riksdagen avslår motion 2004/05:K346.
Reservation 8 (mp)

17.     Riksdagens webbplats
Riksdagen avslår motion 2004/05:K242.

18.     Rättvisemärkta varor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi216 yrkandena 3-5 och 2004/05:U280
yrkande 9.

Stockholm den 3 mars 2005
På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Göran Lennmarker (m),
Göran Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp),
Pär Axel Sahlberg (s), Mats Einarsson (v), Henrik S Järrel (m), Helena
Bargholtz (fp), Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy
Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Karin Åström (s), Helena Höij
(kd), Åsa Torstensson (c), Christer Erlandsson (s) och Yoomi Renström
(s).

Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlas 34 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 2004 samt ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden
2003 och tre från 2002 (bilaga 1). En följdmotion - 2003/04:K12 (yrkande
7) - som väckts med anledning av skrivelse 2003/04:13 Europeiska konventet
om EU:s framtid behandlas också.
Några motioner gäller ärendefördelningen och utskottsindelningen.
Utskottet har gett berörda utskott tillfälle att yttra sig. Lagutskottet,
socialutskottet och utbildningsutskottet har avstått från att yttra
sig. Lagutskottet har hänvisat till pågående arbete inom Riksdagskommittén,
och bostadsutskottet har avstyrkt ett motionsyrkande med hänvisning
till detta kommittéarbete. Utförligare yttranden har kommit in från
utrikes-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsutskotten, bilagorna 3-5.

I ett särskilt betänkande, 2004/05:KU15, behandlas 24 motionsyrkanden
om riksdagens arbetsformer som rör förslag som tidigare avstyrkts under
mandatperioden, senast i betänkande 2003/04:KU5.

Utskottets överväganden
Riksmötets öppnande
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker två motioner om riksmötets öppnande. Den ena gäller
slopande av upprop och i den andra begärs ett program för riksdagens
öppnande utan religiösa inslag.
Jämför reservation 1 (v, mp).
Motionerna
Två motioner tar upp frågor kring riksmötets öppnande. Per Rosengren
(v) begär i motion 2004/05:K270 att riksdagen skall besluta att slopa
uppropet i samband med riksmötets öppnande vid de tillfällen då det
inte finns en nyvald riksdag. Man förmedlar bilden av att nu återkommer
riksdagsledamöterna efter sitt sommarlov och likt en småskoleklass inleds
arbetsåret med ett upprop.
I motion 2004/05:K350 av Ulla Hoffmann (v) begärs ett tillkännagivande
till riksdagsstyrelsen om behovet av ett program för riksdagens öppnande
utan religiösa inslag. I motionen framhålls att en kvarleva från
statskyrkosystemet fortfarande finns kvar i samband med riksdagens årliga
öppnande, genom att det i programmet ingår en gudstjänst i Storkyrkan
till vilken alla riksdagsledamöter inbjuds. Detta måste betraktas som
ett otillbörligt favoriserande av en bestämd religion och därmed en
inskränkning i religionsfriheten. Det är enligt motionären också något
som är ägnat att utestänga bl.a. vissa ledamöter med utländsk bakgrund
och går på tvärs med den officiella integrationspolitiken.
Gällande regler m.m.
Av 1 kap. 3 § riksdagsordningen framgår att ledamöterna ropas upp vid
första sammanträdet under ett riksmöte. Enligt förarbetena (SOU 1972:15
s. 250) syftar uppropet dels till kontroll av ledamöternas (ersättarnas)
närvaro, dels till kontroll av deras identiteter. Enligt 1 kap. 4 §
riksdagsordningen fastställer talmannen efter samråd med vice talmännen
ordningen för sammanträdet med riksmötets öppnande. Utskottet har vid
upprepade tillfällen, senast våren 2003 (bet. 2002/03:KU19 s. 11), med
hänvisning till denna regel avstyrkt motionsyrkanden om formerna för
öppningssammanträdet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att förorda ett slopande av den nu gällande
ordningen med upprop vid första sammanträdet under ett riksmöte. Motion
2004/05:K270 (v) avstyrks följaktligen.
När det gäller programmet för riksdagens öppnande vidhåller utskottets
sitt tidigare ställningstagande. Arrangemangen kring öppningssammanträdet
bör fortfarande vara en fråga för talmannen efter vederbörligt
samrådsförfarande. Motion 2004/05:K350 (v) avstyrks.
Riksdagsdebatter
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till arbetet i Riksdagskommittén och till försöksverksamheten
med allmänna debattimmar avstyrks en motion (s) om möjlighet för
riksdagsledamöter att debattera mot partiledare från andra riksdagspartier.

Motionen
Brita Lejon och Lars Lilja (båda s) begär i motion 2004/05:K388 en
utveckling av formerna för riksdagens debatter. En åtgärd för att öka
aktualiteten och kanske också för att tydliggöra de politiska alternativen
i svensk politik vore att ge riksdagsledamöter en möjlighet att debattera
mot partiledarna från alla riksdagspartier. Det är naturligtvis viktigt
att riksdagens instrument för att granska regeringen via interpellationer
och frågor även fortsättningsvis betonas och behandlas särskilt i den
ordning som riksdagsordningen stadgar. Men därutöver borde ledamöterna
ges en möjlighet att debattera med, ställa frågor till och föra en dialog
med partiledarna för riksdagspartierna. En sådan ordning skulle ge nya
förutsättningar för en mer allsidig politisk debatt i Sveriges riksdag.

Tidigare behandling
Hösten 2004 avstyrkte utskottet ett yrkande om att interpellationer
skulle få framställas även till utskottsordförandena (bet. 2003/04:KU5
s. 17). Utskottet hänvisade till att frågan om utmanardebatter diskuterades
inom Riksdagskommittén och ansåg att resultatet av dessa diskussioner
borde avvaktas.
Allmänna debattimmar
Riksdagskommitténs behandling av frågan om utmanardebatter har lett
till att det efter överenskommelse mellan talmannen och gruppledarna på
försök anordnas fyra s.k. allmänna debattimmar i kammaren. Information
om anmälda talare och ämnen läggs löpande ut på den interna webbsidan.
Ett anförande får inte överstiga fyra minuter. Talmannen kan medge
replik även från icke förhandsanmälda ledamöter och statsråd. Duellmetoden
med två repliker om en respektive en halv minut tillämpas om inte
talmannen beslutar annat.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör resultatet av Riksdagskommitténs arbete
med frågan om utmanardebatter liksom försöksverksamheten med allmänna
debattimmar avvaktas. Motion 2004/05:K388 (s) avstyrks.
Måltidsuppehåll i kammararbetet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (s) om lunch- och middagsuppehåll i
kammararbetet med hänvisning till gällande beslutsordning.
Motionen
Hillevi Larsson (s) begär i motion 2004/05:K304 att det inrättas lunch-
och middagsuppehåll för kammaren. Om man i kammaren skulle besluta om
lunchuppehåll 12.00-13.00 och middagsuppehåll 18.00-19.00 skulle
möjligheten till måltidsuppehåll innebära ett välkommet andrum för de
ledamöter som har långa debatter i kammaren och en möjlighet att höja
blodsockerhalten utan att behöva missa något av debatten. Detta skulle
kunna öka närvaron i kammaren, skärpa koncentrationen, förhöja humöret
och framför allt främja hälsan hos ledamöter och anställda. Nackdelen
med uppehåll för måltider är att debatterna skulle kunna förskjutas
till senare på kvällen, men å andra sidan skulle förhöjd koncentration
kunna bidra till ökad effektivitet, och därmed till mer stringenta,
kortfattade debatter och till ökad trivsel.
Bakgrund
Enligt 2 kap. 8 § riksdagsordningen skall beslut om att sammanträde
skall avslutas eller att ett uppehåll skall göras i ett pågående
sammanträde fattas av kammaren utan föregående överläggning.
Enligt 2 kap. 13 § riksdagsordningen skall talmannen samråda med de
särskilda företrädarna för partigrupperna om uppläggningen av kammarens
överläggningar. Förslag att sammanträde skall avslutas eller ajourneras
ställs vanligen av talmannen och kan även framföras av ledamot.
Den tidigare gällande ordningen med middagsuppehåll ändrades sedan
önskemål härom framförts från bl.a. gruppledarna.
Utskottets ställningstagande
Förslag att sammanträde skall avslutas eller ajourneras ställs vanligen
av talmannen och kan även framföras av ledamot. Uppläggningen av kammarens
överläggningar görs av talmannen efter samråd med de särskilda företrädarna
för partigrupperna. Utskottet, som inte är berett att förorda en annan
ordning, avstyrker motion 2004/05:K304 (s).
Voteringarna
Utskottets förslag i korthet
En motion (m) om bl.a. begränsning av antalet voteringar avstyrks i
denna del med hänvisning till arbetet i Riksdagskommittén.
Motionen
I motion 2004/05:K408 i denna del av Anne-Marie Pålsson (m) begärs att
reglerna för riksdagens voterande ses över med sikte på att begränsa
antalet voteringar. En utredning bör därför tillsättas med uppgift att
finna lämpliga former för detta.
Bakgrund
Antalet plenitimmar har under de senaste 30 åren varierat mellan som
lägst 461 (riksmötet 1995/96) och som högst 688 (riksmötet 1989/90).
Riksmötet 2002/03 var antalet plenitimmar 551. Under 1971 var antalet
voteringar 529 för att som mest stiga till 1 664 under riksmötet 1981/82.
Riksmötet 2002/03 var antalet voteringar 835 - en minskning med 224
sedan föregående riksmöte.
Frågan om en begränsning av voteringarna är föremål för överväganden
inom Riksdagskommittén. Inom riksdagens kammarkansli pågår fortlöpande
ett arbete med att söka effektivisera voteringarna i riksdagen.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening bör resultatet av Riksdagskommitténs arbete
avvaktas. Motion 2004/05:K408 i denna del (m) avstyrks.
Budgetprocessen
Utskottets förslag i korthet
Två motioner (kd) respektive (mp) om en översyn av budgetprocessen i
syfte att förbättra möjligheterna för oppositionspartierna att agera
under processens andra steg avstyrks med hänvisning till den utvärdering
som tidigare begärts.
Jämför reservation 2 (kd, mp) och särskilda yttrandena 1 (v) och 2 (fp).

Motionerna
Ingvar Svensson m.fl. (kd) begär i motion 2004/05:K414 att riksdagsstyrelsen
efter en utvärdering skall återkomma till riksdagen med förslag på
lösningar för att åstadkomma en mer relevant process för riksdagens andra
steg i budgetbehandlingen. Resultatet av den nya budgetprocessen har
blivit ett system som innebär låsning och rigiditet. Att både anslag
och anslagsvillkor för ett helt utgiftsområde skall tas i ett enda
klubbslag är förstås till gagn för en regering och speciellt för en
minoritetsregering. Men det här rigida systemet minskar riksdagens makt
och innebär en nedgradering av det andra steget i budgetprocessen. Varje
oppositionsparti vill i budgetbesluten visa upp sina helhetsbilder. Men
skulle det i någon fråga finnas en majoritet för en viss justering inom
utgiftsområdesramen är den enda möjligheten att i alla andra frågor
ställa upp bakom regeringsförslaget. Systemet som sådant innebär att
budgetprocessens andra steg för många ledamöter, och speciellt för
oppositionens ledamöter, framstår som relativt meningslöst.
I motion 2004/05:K331 av Gustav Fridolin (mp) begärs en utvärdering av
den nya budgetprocessen. Riksdagen borde ånyo låta utvärdera den nya
budgetprocessen i syfte att undersöka riktigheten i att stärka regeringens
makt på riksdagens bekostnad. Enligt motionären torde riksdagen själv
vara fullt mogen att ha ett ökat inflytande över rikets utgifter och
inkomster, och den inskränkning som gjordes i och med den nya budgetprocessen
föreföll inte väl motiverad.
Bakgrund
Budgetreformen beslutades av riksdagen år 1993 och tillämpades första
gången för budgetåret 1997. Bakom beslutet låg ett förslag från
Riksdagsutredningen som konstaterade att den statliga budgetprocessen var
mycket långdragen, att riksdagens budgetbehandling var mycket splittrad,
att riksdagen ägnade sig för lite åt att följa upp och utvärdera
resultat, att detaljeringsgraden var hög, årsrytmen ojämn och arbetsfördelningen
mellan utskotten snedfördelad. Även andra problem lyftes fram. Till
dessa hörde kvalitetsbrister i beslutsunderlaget för budgetregleringen,
en minoritetsregerings svårigheter i budgetprocessen samt en bristande
överensstämmelse mellan riksdagens detaljbeslut och de övergripande
målen.
Till de viktiga förändringar som genomfördes av beslutsprocessen efter
Riksdagsutredningens förslag hörde rambeslutsmodellen som innebar en
budgetreglering i två steg med bindande ramar och sammanhållen behandling
av inkomster och utgifter. Regeringen föreslår i budgetpropositionen
utgiftstak och fördelning av utgifterna på utgiftsområdena för vart och
ett av de tre följande åren. Regeringen skall lämna sitt förslag till
statsbudget senast den 20 september. Den rambeslutsmodell som tillämpas
innebär att riksdagen först tar ställning till budgetens omslutning i
stort, dvs. till omfattningen av statsutgifterna och till hur de skall
fördelas på utgiftsområdena. Genom detta beslut låses utgifterna och
den för varje utgiftsområde fastställda nivån fungerar därefter som en
ram som inte får överskridas när riksdagen fortsätter sin behandling av
budgeten. Samtliga utgiftsramar och skatteförändringar behandlas som en
helhet, och alternativen ställs mot varandra som alternativa paket.
Riksdagen tar genom ett beslut ställning till helheten. Det räcker inte
med att oppositionspartierna bildar majoritet kring enstaka delar. De
måste enas om ett helt paket av förslag.
Efter det att ramar lagts fast för de olika utgiftsområdena behandlas
anslagsfrågorna mer i detalj i respektive utskott, som måste hålla sig
inom de fastställda ramarna.
Tidigare behandling
Den nya budgetprocessen utvärderades under åren 1999-2000 av Riksdagskommittén.
I kommitténs uppdrag ingick att överväga behovet av förändringar. Därvid
skulle bl.a. undersökas om intentionerna bakom omläggningen av
budgetprocessen hade uppfyllts och vilka konsekvenser i övrigt omläggningen
medfört som påverkat riksdagens ställning. Kommittén bedömde att
intentionerna bakom budgetreformen i huvudsak uppfyllts och framhöll att
rambeslutsmodellen innebär att en minoritetsregerings möjlighet att få
igenom budgetpropositionen i riksdagen har ökat, vilket var en avsedd
effekt av reformen. Kommittén ansåg att det var en fördel att budgetprocessen
försvårar hoppande majoriteter för ökade anslag utan finansiering.
Rambeslutsprocessen stärker enligt kommittén i så måtto regeringsmakten,
men det viktigaste ur riksdagens synvinkel är att budgetreformen ökar
möjligheterna för riksdagen att göra en samordnad beredning av regeringens
budgetförslag. Kommittén bedömde att även om rambeslutsmodellen ännu
inte prövats under perioder med svåra ekonomiska påfrestningar eller
parlamentarisk osäkerhet har den nya budgetprocessen bättre förutsättningar
att fungera under sådana omständigheter än vad den gamla hade.
Kommittén hade under sitt arbete fångat upp ett missnöje bland riksdagens
ledamöter som gällde svårigheten för utskotten att göra ändringar i
anslagen i förhållande till regeringens förslag. Kommittén bedömde dock
att huvudförklaringen till det minskade antalet ändringar ligger i det
förhållandet att regeringen valt att presentera förslag som i förväg
förhandlats med ett eller två av oppositionspartierna. Utskotten hade
endast i begränsad omfattning utnyttjat den frihet de har att i
budgetprocessens andra steg på hösten ändra anslagsbelopp inom de av kammaren
fastställda utgiftsramarna. Detta var enligt kommittén naturligt med
hänsyn till att regeringen, som inte haft egen majoritet i kammaren,
varje år försäkrat sig på förhand om stöd för sitt budgetförslag från
vissa andra partier. Kommitténs utvärdering ledde till vissa förslag bl.
a. rörande dubbelarbetet höst och vår. Förslagen lades av riksdagsstyrelsen
fram för riksdagen (förs. 2000/01:RS1). Utskottet tillstyrkte förslagen
(bet. 2000/01:KU23). Utskottet ansåg också att det var angeläget att
redan då besluta om att en utvärdering bör göras efter några år i fråga
om vilka effekter omläggningen inneburit såväl vad gäller budgetprocessens
innehåll och budgetmässiga resultat som vad gäller de budgetmässiga
konsekvenserna för riksdagen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag att som sin mening ge regeringen detta till känna (rskr.
2000/01:273-276).
Hösten 2001, våren 2002 och hösten 2003 avstyrkte konstitutionsutskottet
motionsyrkanden (kd) om budgetprocessen snarlika motion 2004/05: K414
(bet. 2001/02:KU12 s. 18 f., 2002/03:KU19 s. 14-16, 2003/04:KU5 s. 12-13).
Utskottet hänvisade första gången till att riksdagens beslut våren
2001 om budgetprocessen innebär att en utvärdering skall göras om några
år. Enligt utskottets mening borde resultatet av den nämnda utvärderingen
avvaktas. Påföljande år avstyrktes motionen med hänvisning till detta
tidigare ställningstagande. Varje år avgavs en reservation till förmån
för kd-motionerna. I en reservation (v) år 2001 framhölls det angelägna
i att gå vidare med en omfattande utvärdering med bedömning av
förutsättningarna för att göra långsiktiga och korrekta utgiftsprognoser
liksom utgiftstakens konsekvenser, införandet av ett inkomstgolv,
sparmålet samt nivån och användningen av budgeteringsmarginalen.
Utskottets ställningstagande
Riksdagens beslut våren 2001 innebar att en utvärdering skulle göras
inom några år. Det kan enligt utskottets bedömning förutsättas att
regeringen inom en snar framtid kommer att genomföra denna utvärdering.
Resultatet av utvärderingen bör enligt utskottets mening avvaktas.
Motionerna 2004/05:K414 (kd) och 2004/05:K331 (mp) avstyrks därför.
Allmänna motionstiden
Utskottets förslag i korthet
En motion (s) om behovet av att förändra och förnya formerna för
motionsrätten och motionshanteringen avstyrks med hänvisning till arbetet
i Riksdagskommittén.
Motionen
Kenneth G Forslund (s) begär i motion 2004/05:K411 ett tillkännagivande
till riksdagsstyrelsen om behovet av att förändra och förnya formerna
för motionsrätten och motionshanteringen i riksdagen. Motionären hänvisar
till att det är vanligt att mindre än 1,5 % av motionsyrkandena bifalls.
Motionsbehandlingen upptar en väsentlig del av arbetstiden i utskotten
och slukar en hel del kansliresurser. Att inte behandla vissa frågor
varje år respektive att välja att behandla vissa motioner summariskt är
metoder som används för att försöka hålla tillbaka arbetsbelastningen
i utskotten. Den allmänna motionsrätten är en viktig form för alla
riksdagsledamöter att fritt kunna föra upp viktiga politiska frågor på
dagordningen. Därför är det enligt motionen viktigt att slå vakt om den
allmänna motionstiden som form. Men för att värna den är det också
viktigt att hitta former för den som stärker dess ställning och ger färre
men mer noggrant behandlade motioner och beslut. Det är viktigt att det
kommer till stånd en diskussion och genomlysning av hur motionsinstrumentet
används i dag och hur det skulle kunna förändras och förbättras. Detta
bör ske både avseende motionsrätten, motionstiden och formerna för
behandlingen av motioner.
Tidigare behandling
Frågan om ändringar i motionsrätten och motionstiderna har behandlats
vid upprepade tillfällen under senare år. Frågan behandlades senast
hösten 2003 (bet. 2003/04:KU5 s. 11 f.). Utskottet vidhöll tidigare
avstyrkanden, då utskottet hänvisat till Riksdagskommitténs fortsatta
arbete med frågor som gäller riksdagens arbetsformer.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och anser att
resultatet av Riksdagskommitténs arbete bör avvaktas. Motion 2004/05:K411
(s) avstyrks.

Ärendefördelningen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till Riksdagskommitténs arbete en
rad motioner som gäller ändringar i fördelningen av ärenden mellan
utskotten.
Jämför särskilda yttrandena 3 (m) och 4 (fp).

Motionerna
I motion 2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande 16 begärs
att migrationsfrågorna flyttas från socialförsäkringsutskottet till
arbetsmarknadsutskottet. I motion 2004/05:K238 av Sven Tolgfors (m)
begärs att integrationspolitiken flyttas från socialförsäkringsutskottet
till arbetsmarknadsutskottet (yrkande 2) och att asylpolitiken flyttas
från socialförsäkringsutskottet till utrikesutskottet (yrkande 1). Per
Westerberg m.fl. (m) begär i motion 2004/05:Sf366 yrkande 5 att
Diskrimineringsombudsmannen flyttas till utgiftsområde 14 Arbetsliv som
faller under arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
I motion 2004/05:K444 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
det inrättas ett jämställdhetsutskott och i motion 2004/05:So600 yrkande
3 av Mikael Oscarsson och Dan Kihlström (båda kd) begärs ett familjeutskott.

Ulf Holm m.fl. (mp) begär i motion 2004/05:U317 yrkande 1 att riksdagen
beslutar om ändring i riksdagsordningen för att tydliggöra vilket utskott
i riksdagen som har det övergripande ansvaret för frågor om Sveriges
politik i Världsbanken och IMF och på vilket sätt relaterade frågor som
tas upp i EU-nämnden, utrikes- och finansutskotten skall hanteras mellan
utskotten.
Yttranden från andra utskott
Utskottet har berett berörda utskott tillfälle att yttra sig över
motionsyrkandena med undantag för motion K444 yrkande 6 som kommit att
senare tillföras betänkandet. Lagutskottet, socialutskottet och
utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Lagutskottet har
hänvisat till pågående arbete inom Riksdagskommittén och bostadsutskottet
har avstyrkt motion 2004/05:So600 yrkande 3 med hänvisning till detta
kommittéarbete.
Utrikesutskottet avstyrker i sitt yttrande, bilaga 3, motion 2004/05:K238
(m) yrkande 1. Det torde enligt utrikesutskottet knappast vara görligt
att på ett meningsfullt sätt täcka ytterliga en ärendegrupp, vilken
dels är väsentligen artskild från utskottets övriga, dels kan förväntas
medföra betydligt utökade och tidsmässigt krävande kontakter med
företrädare för allmänheten. Generellt gäller att utrikesutskottets ledamöter
inte annat än i undantagsfall har inriktningen mot här aktuella frågor
och att kansliet i nuvarande sammansättning saknar kompetens på området.
Beträffande beredningsdelen av utrikesutskottets arbete anförde riksdagen
år 1936: "Det kan till och med anses vara en fördel, om utrikesutskottets
arbetsbörda ej skulle bliva alltför omfattande ...". Utrikesutskottet
menar att det alltjämt finns skäl att hålla detta perspektiv för ögonen.

Socialförsäkringsutskottet drar i sitt yttrande, bilaga 4, slutsatsen
att det för närvarande är nödvändigt att bereda migrations- och
integrationspolitik samt hela utgiftsområde 8 inom ett och samma utskott.
Att flytta hela detta beredningsområde till ett annat utskott skulle
vara en så stor förändring av ärendefördelningen att det förutsätter en
helhetsbedömning av hela utskottsorganisationen. Sambandet mellan olika
politikområden bör därvid i första hand vara avgörande för hur fördelningen
lämpligast bör ske. Inom ramen för en sådan lämplig fördelning är det
dock en fördel om arbetsbelastningen blir relativt jämn mellan utskotten.
Så grundläggande frågor som utskottsindelningen bör däremot inte
anpassas till variationer i arbetsbelastningen som inte kan anses relativt
bestående. Sådana variationer bör i stället mötas med andra åtgärder
som t.ex. omfördelningar av kansliresurser. Utskottens ökade engagemang
i EU-frågor kan också visa sig komma att förändra arbetsbelastningen.
Socialförsäkringsutskottet anser att Riksdagskommitténs fortsatta
överväganden bör avvaktas och avstyrker motionerna 2003/04:Sf396 yrkande
16, 2004/05:K238 och 2004/05:Sf366 yrkande 5. Enligt utskottets mening
är det inte lämpligt att inrätta ett särskilt familjeutskott, och
socialförsäkringsutskottet avstyrker även motion 2004/05:So600 yrkande 3.

Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande, bilaga 5, att eventuella
förändringar av utskottets beredningsområde bör övervägas vidare inom
ramen för Riksdagskommittén. Utskottet betonar vikten av att frågor som
har ett tydligt sakligt samband hänförs till samma utskott. Det bör
fastställas att frågor om arbetskraftsinvandring skall beredas i
arbetsmarknadsutskottet när saken diskuteras ur ett arbetsmarknadsperspektiv.
Motsvarande del av migrationspolitiken bör överföras till
arbetsmarknadsutskottet. Utan att förorda att även övriga delar av
migrationspolitiken
förs till arbetsmarknadsutskottet görs bedömningen att utskottet skulle
ha utrymme att överta ansvaret. Det finns skäl att överföra
integrationspolitiken till arbetsmarknadsutskottet. I det fall utskottet inte
får beredningsansvaret för integrationspolitiken skulle myndigheten
Diskrimineringsombudsmannen (DO) ändå kunna föras till arbetsmarknadsutskottet.
Bedömningen görs att ärendegrupperna skulle kunna tillföras utskottet
med den kansliorganisation som finns för närvarande.
Utskottets ställningstagande
Inom Riksdagskommittén pågår ett arbete som gäller utskottsindelningen
och ärendefördelningen mellan utskotten. I detta arbete kan de yttranden
som utskottet inhämtat från andra utskott utgöra värdefulla bidrag.
Utskottet anser att Riksdagskommitténs arbete med frågan om utskottsindelning
och ärendefördelningen bör avvaktas. Motionerna 2003/04:Sf396 yrkande
16 (c), 2004/05:K238 yrkandena 1 och 2 (m), 2004/05:Sf366 yrkande 5 (m),
2004/05:K444 yrkande 6 (v), 2004/05:Sf600 yrkande 3 (kd) och 2004/05:U317
(mp) yrkande 1 avstyrks.
Hanteringen av EU-frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till arbetet i Riksdagskommittén två
motionsyrkanden om förändrade och öppnare arbetsformer.
Jämför särskilda yttrandena 5 (fp), 6 (c) och 7 (mp).
Motionerna
I motion 2003/04:K12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande till riksdagsstyrelsen om förändrade och öppnare arbetsformer
i den svenska riksdagen med anledning av de nationella parlamentens
vidgade roll enligt konventsförslaget (yrkande 7).
De nationella parlamentens utvidgade roll ställer enligt motionen krav
på att den svenska riksdagens former för arbete med Europafrågor reformeras.
Fackutskotten bör ges en tydligare roll i granskningen av europeisk
politik inom sitt område och EU-nämndens sammanträden bör som grundregel
vara öppna. Det är viktigt för att förankra Europatanken i svensk
inrikespolitik och det skulle höja kvaliteten i det parlamentariska arbetet
i EU-nämnden och fackutskotten.
Motion 2004/05:K382 av Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (mp) tar upp frågan
om öppna möten med utskott och EU-nämnd. Motionärerna begär en ändring
av riksdagsordningen för att utskottens och EU-nämndens möten skall
vara öppna men att utskott och EU-nämnd, om särskilda skäl föreligger,
kan besluta om att hålla stängda möten. I Europaparlamentet har man
denna ordning, och i princip alla möten där är öppna, inklusive
utrikesutskottets möten. Ett sätt att öka intresset för riksdagen är att
öppna mötena med utskotten och EU-nämnden.
Gällande regler
Enligt 4 kap. 13 § riksdagsordningen skall ett utskott sammanträda inom
stängda dörrar. Utskottet får dock besluta att ett sammanträde till den
del det avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis skall vara
offentligt.
Enligt 10 kap. 7 § riksdagsordningen skall EU-nämnden sammanträda inom
stängda dörrar. Nämnden får dock besluta att ett sammanträde till den
del det avser inhämtande av uppgifter helt eller delvis skall vara
offentligt.
Riksdagskommittén
Riksdagskommittén har i uppdrag att kartlägga och analysera konsekvenserna
för riksdagen av ett nytt konstitutionellt fördrag för EU. Kommittén
skall utvärdera riksdagens beslut 2001 om EU-frågornas hantering (förs.
2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23).
Därefter skall kommittén förutsättningslöst pröva formerna för riksdagens
arbete med EU-frågor och föreslå de organisatoriska och författningsmässiga
förändringar kommittén finner nödvändiga. En utgångspunkt för kommitténs
arbete är att EU-frågorna så långt som möjligt skall integreras i det
sedvanliga riksdagsarbetet och att alla ledamöter skall ha möjlighet
att sätta sig in i och följa EU-frågorna. En annan är att tydliggöra
riksdagens roll och stärka riksdagens inflytande i EU-frågor. Slutligen
skall EU-arbetet i riksdagen präglas av öppenhet med goda möjligheter
till insyn för medborgarna.
I maj 2004 lämnades en rapport till kommittén från en referensgrupp
-referensgruppen för EU-frågor. Rapporten syftade till att utgöra ett
underlag för Riksdagskommitténs fortsatta överläggningar. Referensgruppen
var enig om att riksdagen och utskotten borde öka sitt engagemang i
EU-frågorna och i rapporten skissades på olika lösningar. Referensgruppen
föreslog att utskotten ges en stärkt roll genom ett tydligare ansvar
för kommissionens samrådsdokument och genom subsidiaritetskontroll. I
rapporten skissades på en lösning med saksamråd med i första hand berört
statsråd. Det bör enligt referensgruppen övervägas om saksamrådet skall
vara offentligt. Riksdagskommittén borde enligt referensgruppen fortsätta
övervägandena i syfte att finna en helhetslösning.
Tidigare behandling
Hösten 2003 avstyrkte utskottet en rad motionsyrkanden om hanteringen
av EU-frågor, bl.a. om öppna sammanträden (bet. 2003/04:KU5 s. 10 f.).
Utskottet hänvisade till att Riksdagskommittén genom riksdagsstyrelsens
beslut den 1 oktober 2003 fått ett brett uppdrag att se över riksdagens
hantering av EU-frågor i olika dimensioner. Mot bakgrund av den uttalade
utgångspunkten att EU-frågorna så långt möjligt skall integreras i det
sedvanliga riksdagsarbetet och med hänsyn till vikten av att fackutskottens
arbete med EU-frågor utvecklas och fördjupas, kunde det enligt utskottets
mening förutsättas att denna fråga blir central för kommitténs arbete.
Också frågor om regleringen i riksdagsordningen, om tidig delaktighet
i EU:s beredningsprocess, om öppenhet och insyn, om utskottens
beredningsarbete och om yttranderätt i kammaren för svenska EU-parlamentariker
kunde enligt utskottet förutsättas beröras av kommitténs arbete. Enligt
utskottets mening borde Riksdagskommitténs arbete avvaktas.
Utskottets ställningstagande
Riksdagskommittén har ett uppdrag att pröva formerna för riksdagens
arbete med EU-frågor och föreslå de organisatoriska och författningsmässiga
förändringar kommittén finner nödvändiga. En rapport från en referensgrupp
för EU-frågor har skissat på lösningar som gäller bl.a. en stärkt roll
för utskotten och ökad öppenhet vid samråd med regeringen. Enligt
utskottets mening bör det fortsatta arbetet inom Riksdagskommittén med
rapporten som underlag avvaktas. Motion 2004/05:K12 (fp) yrkande 7
yrkande avstyrks därför.
Frågan om öppna sammanträden vid utskottens och EU-nämndens hantering
av EU-frågor har diskuterats i referensgruppens rapport och kan förutsättas
bli behandlad i Riksdagskommitténs fortsatta arbete. I det sammanhanget
ligger det nära till hands att frågan om öppna sammanträden i utskotten
och EU-nämnden vid behandlingen av också andra frågor än EU-frågor kommer
att bli föremål för överväganden. Utskottet anser därför att Riksdagskommitténs
arbete bör avvaktas också när det gäller den fråga som tas upp i motion
2004/05:K382 (mp). Motionen avstyrks.
Jäv
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (s) om en utredning av riksdagsordningens
jävsregler. Utskottet pekar på att det ankommer på den enskilde ledamoten
att själv avgöra om det i hanteringen av ett ärende finns omständigheter
som är ägnade att rubba förtroendet för ledamoten och hans eller hennes
uppdrag.
Motionen
Elisebeht Markström (s) begär i motion 2004/05:K426 att riksdagsstyrelsen
låter utreda riksdagsordningens regler om jäv. Motionären framhåller
att nuvarande praxis är att ingen får närvara i utskott när ett ärende
behandlas som personligen rör ledamot eller en till honom eller henne
närstående. Berörs däremot ledamot av ett ärende som medlem av ett
kollektiv, t.ex. i en yrkesgrupp, föreligger inte jäv. Det kan enligt
motionen uppstå situationer som åtminstone borde tolkas som delikatessjäv.
Justitieutskottet kallade under sommaren 2004 till sig ansvariga inom
kriminalvården för att låta sig informeras om omständigheterna kring de
väpnade rymningar bl.a. från säkerhetsanstalterna Kumla och Hall som då
nyligen inträffat. En av utskottets ledamöter var vid sammanträdets
tidpunkt förordnad som offentlig försvarare för en av rymlingarna.
Klienten var gripen och häktad såsom misstänkt för brott i samband med
rymningen. Ledamoten hade därmed ett pågående ärende där han både var
försvarare av en av rymlingarna och samtidigt deltog i sammanträdet
vars syfte var att få information om omständigheterna kring bl.a. den
händelse där ledamotens klient var inblandad. Det finns enligt motionärens
mening anledning för riksdagen att betona ledamöternas och partiernas
ansvar för att det hålls ett respektavstånd till delikatessjäv. Riksdagen
bör därför uttala att ledamöterna och partierna har att ta ett aktivt
ansvar för att en strikt syn på jäv bibehålls.
Gällande regler
Enligt 4 kap. 14 § riksdagsordningen får ingen närvara i ett utskott,
när ett ärende som personligen rör honom eller henne eller någon närstående
behandlas. En motsvarande bestämmelse som gäller kammarbetet finns i 2
kap. 11 § riksdagsordningen där det dessutom föreskrivs att ett statsråd
dock får delta i överläggningen i ett ärende som rör hans eller hennes
tjänsteutövning.
Vid en jämförelse med motsvarande regler i rättegångsbalken och
förvaltningslagen framgår att jävsbestämmelserna vid kammar- och
utskottssammanträde är mindre långtgående. Jäv vid behandlingen av ett ärende
i utskott eller kammare är begränsat till ett ärende som rör ledamot
personligen eller någon dem närstående. Förbudet att delta gäller både
överläggning och beslut. För att jäv skall föreligga måste enligt
Holmberg- Stjernquists grundlagskommentar ärendet direkt angå vederbörande.
Berörs han av ärendet som ett kollektiv eller som tjänsteman föreligger
inte jäv. En statlig verkschef som är riksdagsledamot kan således enligt
kommentaren delta vid behandlingen av anslagen till hans verk.
Enligt kommentaren bör man när det gäller innebörden av begreppet
närstående utgå från förvaltningslagens och kommunallagens regler om jäv.
Med närstående avses då makar, föräldrar, barn, syskon eller annan
närstående, t.ex. sambo.
Med delikatess- eller grannlagenhetsjäv enligt 11 § 5 förvaltningslagen
(1986:223) avses de situationer där det finns en särskild omständighet
som är ägnad att rubba förtroendet till någons opartiskhet i
ärendet.
Tidigare behandling
Våren 1990 behandlade utskottet frågan om jäv för utskottsledamöter med
anledning av en motion (mp, fp) vari begärdes ett lagförslag av innebörd
att riksdagsledamöter inte skulle få delta i utskottsbehandlingen av
ärenden som ligger inom verksamhetsområde som tillhör ett statligt verk
där ledamoten sitter med i styrelsen. Det var utskottets uppfattning
att det inte var önskvärt att lagreglera frågan (bet. 1989/90:KU36).
Utskottets ställningstagande
Jävsreglerna för riksdagsledamöter är mindre långtgående än de som gäller
enligt bl.a. förvaltningslagen. Utskottet anser inte att ett tillkännagivande
till riksdagsstyrelsen om en utredning av jävsreglerna i riksdagsordningen
är behövlig. Utskottet vill understryka att det ankommer på den enskilde
ledamoten att själv avgöra om det finns omständigheter av delikatessjävskaraktär
som innebär att ledamoten bör undvika att delta vid behandlingen av ett
visst utskottsärende. Det är enligt utskottets mening angeläget att
bedömningarna om det finns omständigheter som är ägnade att rubba
förtroendet för ledamoten och hans eller hennes uppdrag görs med klara
marginaler. Motion 2004/05:K426 (s) avstyrks.
Ledamöternas ekonomiska villkor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om sättet för bestämmande av arvodet
till riksdagsledamöterna och om nivån på arvodet med hänvisning till
beredningen av Översynskommitténs förslag.
Jämför reservationerna 4 (mp), 5 (v) och 6 (mp).
Motionerna
Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2004/05:K237 att riksdagens ledamöter
skall fatta beslut om ledamotsarvodet efter förslag från arvodesnämnden
(yrkande 2) samt att arvodet skall sänkas med 10 000 kr per månad
(yrkande 3). I motion 2004/05:K371 av Peder Pedersen m.fl. (v) begärs att
arvodesnämnden slopas och att det övervägs ett system som innebär att
arvode betalas med en fastställd procentsats i förhållande till
prisbasbeloppet e.d. (yrkande 1). Också Kalle Larsson m.fl. (v) begär i
motion 2004/05:K372 ett nytt system för fastställande av riksdagsarvodet
som innebär en fastställd procentsats i förhållande till prisbasbeloppet
(yrkande 1). Vidare begärs i motionen att nivån bestäms till 100 % av
prisbasbeloppet (yrkande 2).
I motionerna 2004/05:K371 yrkande 2 och 2004/05:K372 yrkande 3 begärs
vidare att kostnadsersättningen inräknas i riksdagsarvodet. I motion
2004/05:K224 av Torsten Lindström (kd) begärs att riksdagsledamöternas
särskilda kostnadsersättning tas bort. Ett system där riksdagen direkt
står för dessa och andra kostnader föranledda av uppdraget vore mer
rimligt och bör enligt motionären ersätta den nuvarande modellen.
I motion 2004/05:K241 av Hillevi Larsson (s) begärs att politiker som
döms för så grova brott att de avsätts från sitt uppdrag därmed automatiskt
förlorar sin pensionsrätt från riksdagen. Motionären hänvisar till två
fall och framhåller att det är stötande för allmänheten att riksdagsledamöter
som dömts för grova brott under lång tid, ibland fram till pensionen,
kan hämta ut stora belopp av allmänna medel.
Samma två fall tas upp i motion 2004/05:K348 av Lars Wegedal (s) som
vänder sig mot att inkomstgaranti betalas ut. Domstolen har valt att
avsätta de båda riksdagsledamöterna från sina förtroendeuppdrag genom
att använda sig av en paragraf i regeringsformen som inte tidigare har
använts. Det ligger enligt motionen nära till hands att tycka att
personer som har begått så grova brott att de fråntas sitt förtroendeuppdrag
inte heller skall avlönas med offentliga medel.
Allan Widman och Christer Nylander (fp) begär i motion 2004/05:K427 att
inkomstgarantin för riksdagsledamöter avskaffas. Genom en rad beslut de
senaste åren har villkoren för avgångna riksdagsledamöter skärpts och
blivit mindre generösa. Det är enligt motionärerna en viktig princip
att människor som kan förvärvsarbeta skall göra så. I egenskap av
lagstiftare har riksdagen uppställt detta principiella krav mot medborgarna.
Inte minst av det skälet måste riksdagen nu tillämpa samma krav mot
sina egna ledamöter. Reglerna om den s.k. inkomstgarantin bör därför
ses över med denna utgångspunkt. Rimligt vore att översynen utgick från
de villkor som på arbetsmarknaden tillämpas beträffande tillsvidareanställda.
Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2004/05:K237 (yrkande 4) att
inkomstgarantisystemet för riksdagens ledamöter skall reformeras. Ett
lämpligt nytt system vore att en inkomstgaranti med lämpliga avtrappningsregler
utbetalades automatiskt under två år efter utträdet ur riksdagen och
därefter enbart utifrån en behovsprövning av riksdagsförvaltningen.
Detta system borde gälla oavsett hur länge man har suttit i riksdagen
och vilken ålder man har. Regler för vilka som då skulle kunna få
fortsatt inkomstgaranti borde utarbetas gemensamt mellan partierna.
Översynskommitténs förslag
Översynskommittén har haft riksdagsstyrelsens uppdrag att genomföra en
översyn av lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter. Den 31 januari 2005 överlämnade kommittén sitt betänkande
Ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (2004/05:URF2).
Översynskommittén understryker att riksdagsledamöternas situation på
flera sätt skiljer sig från andra uppdrag i samhället. Det är därför
svårt att jämföra en ledamots arbetsuppgifter och arbetsförhållanden
med någon annan yrkesgrupp. Uppdraget är till sin natur osäkert eftersom
det omprövas vid val till riksdagen. Grundtanken i kommitténs förslag
är att likartade villkor skall gälla för ledamöterna som i samhället i
övrigt så långt det är möjligt och praktiskt låter sig göras.
Riksdagsledamöternas situation är emellertid så speciell och innehåller sådana
särdrag att det motiverar att deras villkor i vissa avseenden avviker
från de principer som i allmänhet gäller på arbetsmarknaden.
När det gäller inkomstgarantin föreslår kommittén att det i en portalparagraf
fastslås att syftet med inkomstgarantin är att under en övergångsperiod
trygga en ledamots ekonomi och att garantin inte är avsedd som varaktig
försörjning. Kommittén föreslår en jämkningsregel som innebär att man
i vissa situationer kan reducera eller helt ta bort garantin. En ledamot
eller garantitagare som dömts för sådana brott att han eller hon skiljts
eller hade kunnat skiljas från riksdagsuppdraget bör enligt förslaget
inte ha rätt till någon inkomstgaranti. Inte heller bör den garantitagare
som arbetar åt annan utan att uppbära skälig ersättning för detta kunna
kringgå reglerna om minskning av garantibeloppet. I sådana situationer
bör det finnas en möjlighet att helt eller delvis jämka garantin. Det
kan enligt kommittén vidare finnas situationer där en garantitagares
handlande uppenbarligen strider mot syftet med inkomstgarantin. I de
fallen bör det också enligt förslaget finnas en jämkningsregel.
Kommittén föreslår att riksdagsledamöternas kostnadsersättning avskaffas,
liksom kostnadsersättningen till talmannen och vice talmännen. Flertalet
av de kostnader som ledamöterna har i samband med uppdraget kan betalas
av riksdagen eller kan dras av i inkomstdeklarationen. De kostnader som
eventuellt kvarstår kan enligt kommittén kompenseras genom arvodeshöjning.

Tidigare behandling
Med anledning av motioner med delvis samma innebörd som de nu aktuella
redovisade utskottet våren 2003 i betänkande 2002/03:KU19 (s. 31 f.)
utförligt utvecklingen av riksdagsarvodet. Utskottet framhöll att frågan
om hur arvodet till riksdagsledamöterna skall bestämmas och om arvodets
storlek har varit föremål för ingående bedömningar, och olika system
för bestämningen av arvodet har prövats. Enligt utskottets mening hade
den nuvarande ordningen med en självständig nämnd som fastställer arvodet
fungerat väl och borde kunna ses som den långsiktiga lösning som
arvodesfrågan behöver. Enligt utskottets mening saknades det anledning att
anta att ett nytt system som bygger på vissa principer för bestämmandet
av arvodet skulle ha bättre förutsättningar att vara en långsiktig
lösning än den nuvarande arvodesnämnden. Motionsyrkandena avstyrktes.
Två reservationer (mp) förelåg.
Frågan om att ersätta kostnadsersättningen med ett högre arvode behandlades
av utskottet hösten 1998 i samband med behandlingen av ett förslag från
riksdagsstyrelsen om höjning av arvodet, delvis på bekostnad av en lägre
kostnadsersättning (bet. 1998/99:KU1). Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande
(v) om att helt avskaffa kostnadsersättningen och höja arvodet med
motsvarande belopp. En reservation (v) förelåg. Också frågan om inkomstgaranti
fick en utförlig behandling i betänkande 2002/03:KU19 (s. 33). Enligt
utskottets mening gjorde sig de skäl som låg till grund för införandet
av bl.a. inkomstgarantin fortfarande gällande. Mot bakgrund av att
uppdraget som riksdagsledamot är behäftat med osäkerhet var det enligt
utskottet rimligt att de som tar på sig ett sådant viktigt samhällsuppdrag
får en trygghet i händelse av att de av någon anledning lämnade uppdraget.
Av bl.a. rekryteringsskäl och med hänsyn till behovet för ett parti
att förändra personuppsättningen i riksdagen var det viktigt med ett
system som ger ett rimligt mått av trygghet. Utskottet ansåg inte att
inkomstgarantin och visstidsförmånerna borde försämras eller slopas.
Hösten 2003 vidhölls ställningstagandena rörande arvodena och inkomstgarantin
(bet. 2003/04:KU5). En reservation (mp) och ett särskilt yttrande (v)
avgavs.
Utskottets ställningstagande
Översynskommittén har lämnat ett förslag i fråga om utformningen av
riksdagsledamöternas inkomstgaranti. Kommitténs förslag är för närvarande
föremål för beredning. Enligt utskottets mening bör resultatet av
beredningsarbetet avvaktas. Motionerna 2004/05:K427 (fp), 2004/05:K237
yrkande 4 (mp), 2004/05:K241 (s) och 2004/05:K348 (s) avstyrks följaktligen.

Utskottet anser vidare att beredningsarbetet bör avvaktas också i den
del som avser kommitténs förslag att avskaffa kostnadsersättningen.
Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 2004/05:K371 yrkande 2 (v),
2004/05:K372 yrkande 3 (v) och 2004/05:K224 (kd).
När det gäller sättet för att bestämma arvodet och arvodets storlek
vidhåller utskottet sina tidigare bedömningar. Motionerna 2004/05:K237
yrkandena 2 och 3 (mp), 2004/05:K371 yrkande 1 (v) och 2004/05:K372
yrkandena 1 och 2 (v) avstyrks följaktligen.
Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i
riksdagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (v) om införande av regler för hur de
ekonomiska medlen till partikanslierna m.fl. skall användas. Utskottet
anser att resultatet av pågående diskussioner med gruppledarna bör
avvaktas.
Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c, mp).
Motionen
I motion 2004/05:K281 av Per Rosengren (v) begärs regler för hur ekonomiska
medel till partierna skall användas. Det saknas enligt motionen klara
regler för hur medlen får användas. Nyligen har beslutats om ökade
resurser till partikanslierna för att öka stödet till riksdagsledamöterna.
Det borde enligt motionen innebära att dessa medel skall användas till
just detta. Så verkar det emellertid inte vara. I stället tycks
socialdemokraterna enligt motionen vilja använda pengarna i den kommande
valrörelsen. Det är stötande att höra att medel som är avsedda för ett
visst ändamål kan omvandlas till något helt annat. Riksdagen bör skapa
regler som innebär att de olika bidragen till partierna för att möjliggöra
riksdagsarbete används till just detta. Medel som inte används på därför
avsett sätt skall återkrävas. Det bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Bakgrund
Till partigrupperna i riksdagen lämnas enligt lagen (1999:1209) om stöd
till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen stöd
i form av basstöd, stöd till kostnader för politiska sekreterare åt
riksdagens ledamöter samt stöd till kostnader för riksdagsledamöters
utrikes resor. Basstödet består av grundbelopp och tilläggsbelopp.
Grundbelopp utgör 1 700 000 kr per år och tilläggsbelopp 57 000 kr per
år. Partigrupp som företräder ett regeringsparti är berättigad till ett
grundbelopp. Var och en av övriga partigrupper är berättigad till två
grundbelopp. En partigrupp är berättigad till ett tilläggsbelopp för
varje riksdagsmandat som har tillfallit partiet vid det senaste
riksdagsvalet.
Dessutom utgår enligt 10 § stöd till kostnader för politiska sekreterare
åt riksdagens ledamöter, som är avsett att bekosta handläggarhjälp åt
riksdagens ledamöter.
Riksdagen beslutade 1999 på förslag av riksdagens förvaltningsstyrelse
att reformera det offentliga stödet till ledamöternas och partigruppernas
arbete i riksdagen. Syftet var att förbättra ledamöternas arbetssituation
genom utökad handläggarhjälp, s.k. politiska sekreterare. Stödet
utbetalades efter normen en politisk sekreterare per två ledamöter.
Förvaltningsstyrelsens förslag grundade sig på ett betänkande från en
beredningsgrupp. I betänkandet angavs att beredningsgruppen övervägt
var de politiska sekreterarna skall ha sitt tjänstgöringsställe. Eftersom
de politiska sekreterarna skall fungera som ett kvalificerat stöd i
ledamöternas parlamentariska arbete utgick beredningsgruppen från att
arbetet i första hand skulle bli förlagt till riksdagen.
En utvärdering av reformen gjordes under hösten 2002. Den visade att
reformen slagit väl ut. En majoritet av ledamöterna ansåg att de politiska
sekreterarna hade stor betydelse för deras uppdrag som ledamot och att
deras politiska arbete underlättats. Flertalet ledamöter ansåg också
att stödet borde utökas. Det var en allmän uppfattning att det har stor
betydelse för en fungerande demokrati att riksdagen och dess ledamöter
har kvalificerade resurser som stöd i arbetet. Behovet av detta hade
ökat i takt med att riksdagsarbetet har blivit mer komplext och ställer
större krav på ledamöterna. EU-frågorna hade vuxit på senare år både
till betydelse och omfattning. Riksdagen fokuserar mera på utvärdering
av politikens resultat. Medieuppmärksamheten hade ökat. Den direkta
kommunikationen med allmänheten, företagare och organisationer hade
ökat kraftigt i och med att Internet numera är så allmänt tillgängligt.
E-postkommunikation tog dock mycket tid i anspråk för ledamöterna.
Sammantaget ledde dessa förändringar till ett större behov av kvalificerat
stöd för uppdraget som riksdagsledamot. Riksdagsstyrelsen ansåg våren
2004 att stödet till kostnaderna för politiska sekreterare åt riksdagens
ledamöter borde beräknas med utgångspunkt i ett månatligt belopp per
person. Beloppet skulle motsvara genomsnittlig lön samt lagstadgade och
eventuella avtalsbaserade arbetsgivaravgifter för de politiska sekreterarna.
Härutöver har dock partigrupperna andra personalkostnader som är
förenade med deras arbetsgivaransvar, bl.a. kostnader för personaladministration
(rekrytering, företagshälsovård m.m.), tjänsteresor och kompetensutveckling.
Månadsbeloppets dåvarande nivå, 36 700 kr, motsvarade enligt
riksdagsstyrelsens mening inte samtliga dessa kostnader. Det motsvarade inte
heller de lönekostnader som partigrupperna hade för personal på den
kompetensnivå som numera erfordras för arbetsuppgifterna.
Mot denna bakgrund föreslog riksdagsstyrelsen att månadsbeloppet fr.o.
m. den 1 september 2004 skulle bestämmas till 46 000 kr per politisk
sekreterare. Beloppet, som således motsvarade samtliga de kostnader som
nämns ovan, överensstämde med den kostnadsnivå som rådde inom
riksdagsförvaltningen för jämförbara personalgrupper. Reformen innebar därutöver
ökade kostnader för riksdagsförvaltningen i form av ökade lokalkostnader,
IT-stöd samt förbrukningsmaterial etc. Riksdagsstyrelsen ansåg vidare
att utbyggnaden av reformen med politiska sekreterare skulle fortsätta
och att en utvärdering av den aktuella etappen två av reformen borde
ske efter denna etapps genomförande. Genomförandet borde ske stegvis i
takt med att lokalbehovet kan tillgodoses, med början den 1 september
2004, och vara avslutat den 31 december 2006. Stödet till riksdagsledamöternas
och partigruppens arbete i riksdagen skall beräknas efter normen att
det skall motsvara kostnaden för 225 politiska sekreterare under perioden
den 1 september 2004-den 30 juni 2005, 335 politiska sekreterare den 1
juli 2005-den 30 juni 2006 och 349 politiska sekreterare från den 1
juli 2006. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 2003/04:FiU21).

Utskottets ställningstagande
Frågan om utrymmet för att använda de medel som betalas ut enligt
bestämmelserna i lagen om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas
arbete i riksdagen är för närvarande föremål för diskussion mellan
företrädare för partigrupperna. Utskottet förutsätter att syftet med
stödet inte åsidosätts och anser att resultatet av de pågående diskussionerna
inte bör föregripas. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att
riksdagsstyrelsen kommer att lägga fram förslag om regleringar om detta
behövs. Motion 2004/05:K281 (v) avstyrks därför.
Delat uppdrag som riksdagsledamot, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden en
motion (c) om delat uppdrag som riksdagsledamot och en motion (m) om
möjligheter till tjänstledighet för att utföra ledamotens ordinarie
arbete.
Motionerna
I motion 2003/04:K276 av Rigmor Stenmark (c) begärs en lagändring i
syfte att ge möjlighet för två personer att dela ett uppdrag som
riksdagsledamot. Den största förtjänsten skulle enligt motionen vara att
ledamöterna då på halvtid kunde delta ute i samhället på ett helt annat
sätt än i dag. Det skulle även innebära att det vore lättare såväl för
unga som studerar eller är småbarnsföräldrar som för äldre som naturligt
orkar mindre än under den aktiva yrkesåldern att delta i det aktiva
förtroendevalda riksdagsarbetet. Båda grupperna har mycket att tillföra
det aktiva riksdagsarbetet. Förutsättningarna för det bör utredas och
även för att en valkrets i Sverige får pröva på att låta riksdagsledamöter
dela på uppdraget på två personer.
I motion 2004/05:K214 av Rolf Gunnarsson (m) begärs att det införs
möjlighet att ge riksdagsledamöter kortare tjänstledighet för att de
skall kunna "jobba på sina ordinarie jobb". Motionären hänvisar till
att uppdraget som riksdagsledamot kan innebära arbetsuppgifter på 20-30
dagar i sträck, utan s.k. ledig dag. Att vara ledamot är inte bara att
finnas på plats vid voteringar. Om en riksdagsledamot väljer att
tillfälligt återgå till sitt ordinarie arbete, oavsett om det är en lokförare,
journalist, advokat eller murare, skall det finnas möjlighet att få
tjänstledigt och därmed att riksdagen tar in en ersättare i riksdagen
på kortare tid och att avdrag sker på månadsarvodet för den tjänstlediga.
Ett alternativ är att sådan tjänstledighet automatiskt skall kvittas
ut via kvittningssystemet. I annat fall går kombinationen nästan enbart
att genomföra för dem som har Stockholm som bostadsort. Motionären vänder
sig mot vad utskottet anförde i frågan år 2003 och anser att utskottet
inte kan ha menat att det skulle vara möjligt att få kvittning från
riksdagen om man "vill jobba på sitt ordinarie arbete" eller att det
bara är i Stockholmstrakten som detta skall fungera. Motionären hänvisar
till att det finns goda möjligheter att under sommaren tillfälligt återgå
till sitt ordinarie arbete för att exempelvis hålla kompetensen
uppe.
Gällande regler

Enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen kan en riksdagsledamot efter prövning
få ledigt från sitt uppdrag. Om en ledamot får ledigt för en tid av
minst en månad, skall ledamotens uppdrag under den tid han eller hon är
ledig utövas av ersättare.
Ansökan om ledighet prövas av talmannen om den gäller ledighet under
kortare tid än en månad och av riksdagen om den gäller för längre tid.
Det finns i kammaren i praxis ett utvecklat kvittningsförfarande, som
ger utrymme för viss frånvaro från riksdagsarbetet utan att ledighet
formellt beviljas av talmannen enligt reglerna i riksdagsordningen.
När det gäller ledigheter längre än en månad har sådana beviljats för
vård av barn och för sjukdom samt för internationella uppdrag.
Tidigare behandling
Våren 2003 behandlade utskottet en motion (v) om att införa en möjlighet
till partiell sjukskrivning (bet. 2002/03:KU19 s. 36). Utskottet var
inte berett att ställa sig bakom ett krav på rätt till partiell
sjukledighet för riksdagsledamöter. Utskottet framhöll att riksdagsarbetet
och det uppdrag ledamöterna fått från väljarna knappast låter sig förenas
med partiell ledighet med mycket korta perioder av arbete i riksdagen.
En reservation (v och mp) avgavs.
Som framhålls i motion 2004/05:K214 behandlade utskottet hösten 2003
med anledning av en motion (fp) frågan om dubbelarbete för riksdagsledamot
(bet. 2003/04:KU5 s. 23 f.). Utskottet ansåg att det finns ett värde i
att riksdagsledamöter kan vara aktiva i samhället vid sidan av det
politiska arbetet. För många ledamöter kan det dessutom vara ett
grundläggande intresse att genom att fullgöra visst arbete inom ramen för
sin yrkesverksamhet vidmakthålla den kompetens och den verksamhet som
behövs för att kunna återgå i full verksamhet i yrket efter riksdagsuppdraget.
Det måste enligt utskottet i första hand vara en uppgift för den
enskilde ledamoten att själv avgöra om hans eller hennes arbetssituation
medger ett utrymme att fullgöra andra uppgifter - även lönearbete - än
de som hänger samman med riksdagsuppdraget. Ytterst är det självfallet
väljarna som i val avgör saken. Det kan inte heller bortses från att en
reglering i syfte att förhindra visst arbete utanför riksdagen skulle
kunna utesluta vissa grupper från möjligheten att åta sig ett uppdrag
som riksdagsledamot. Utskottet avstyrkte motionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare avstyrkt ett motionsyrkande om att införa en
möjlighet till partiell sjukledighet. Utskottet gör samma bedömning som
då när det nu gäller frågan om delat uppdrag som riksdagsledamot. En
sådan ordning låter sig enligt utskottets mening knappast förenas med
riksdagsarbetet och det uppdrag ledamöterna fått från väljarna. Utskottet
avstyrker motion 2003/04:K276 (c).
Utskottet vidhåller också sin bedömning från hösten 2003 när det gäller
utrymmet att fullgöra uppgifter utöver uppdraget som riksdagsledamot.
Det bör enligt utskottets mening också fortsättningsvis ankomma på den
enskilde ledamoten att avgöra vilket utrymme som finns för sådana uppdrag.
Utskottet är inte berett förorda en utvidgning av utrymmet för kortare
ledigheter i enlighet med vad som förordas i motion 2004/05:K214 (m).
Motionen avstyrks.
Lobbning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om behovet av utredning om lagstiftning
kring lobbningsverksamhet.
Jämför reservation 8 (mp).
Motionen
Lars Ångström (mp) begär i motion 2004/05:K346 en utredning för en ökad
öppenhet vid lobbning och mer jämlika förutsättningar att lobba. Det
blir allt vanligare med professionella lobbare, dvs. konsulter som
hjälper sina uppdragsgivare att påverka politiska beslut. Såväl
Europaparlamentet som USA:s kongress har tydliga krav på öppenhet och
registrering av lobbare. Också Tyskland och Litauen har regler för lobbning
samt delvis Danmark och Luxemburg. I Sverige saknas lagreglering av
verksamheten, och de professionella lobbarna, som är organiserade i
PR-branschföreningen Precis, tillämpar en självreglering som är otydligt
utformad. Lobbning ger riksdagen tillgång till fler vinklingar på
problemen och därmed ett bättre beslutsunderlag. Samtidigt är det ett
demokratiskt problem om pengar kan köpa inflytande. Dessutom bedrivs
lobbning alltför ofta i hemlighet, med dold avsändare. Det måste bli
tydligare vem som är avsändare av olika lobbningsbudskap, och professionella
lobbare måste också kunna ställas till svars för sin verksamhet. Redan
hotet om lagstiftning kan enligt motionen förväntas få lobbningsföretagen
att ställa tydligare öppenhetskrav på sig själva och sina uppdragsgivare.
Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en statlig utredning
med direktiven att lämna konkreta förslag för att tvinga fram en ökad
öppenhet vid lobbning och dessutom skapa mer jämlika förutsättningar
att lobba.
Tidigare behandling m.m.
Under riksmötet 1997/98 gjorde utskottet med anledning av en motion
från allmänna motionstiden en allmän genomgång av frågan om lobbningsverksamhet,
både i Sverige och i andra länder där olika typer av registreringsförfaranden
tillämpas samt i Europaparlamentet. Exempel på företag och organisationer
som bedriver lobbning redovisades också (bet. 1997/98: KU27 s. 53 f.).

Utskottet anförde i sin bedömning att frågan om lobbning som riktar sig
mot regering och riksdag syntes ha utvecklats i olika avseenden under
senare år. Samtidigt konstaterade utskottet att det saknades en systematisk
genomgång av lobbningens former, omfattning och effekter på det
demokratiska systemet i Sverige. Mot denna bakgrund föreföll det lämpligt
att avvakta resultatet av det utredningsarbete som pågick i
Demokratiutredningen. Utskottet fann ingen anledning att föreslå någon åtgärd
från riksdagen vid den aktuella tidpunkten. Under 1998/99 års riksmöte
behandlade utskottet åter frågan med anledning av en liknande motion
(m). Med hänvisning till det pågående arbetet inom Demokratiutredningen
avstyrkte utskottet åter yrkandet (bet. 1998/99:KU20 s. 13).
Demokratiutredningen fann i sitt betänkande En uthållig demokrati (SOU
2000:1 s. 95 f.) att en registrering av lobbare skulle öka den politiska
ojämlikheten och därför inte borde införas. Att registrera lobbarna
skulle konservera en maktfördelning och göra det svårare för nya
medborgargrupper att ta sig in. Det gäller framför allt resurssvaga grupper,
t.ex. nyare sociala rörelser, som till skillnad från bl.a. näringslivet
och fackföreningarna sällan har egna lobbare. Dessutom visade det
amerikanska exemplet enligt Demokratiutredningen på praktiska problem med
att få en lagstiftning användbar. Inom ramen för Demokratiutredningen
publicerades en skrift med fyra artiklar om lobbning, bl.a. om lobbningen
i EU i ett juridiskt perspektiv med sidoblickar på hur lobbningen
regleras i bl.a. USA (SOU 1998:146).
Motioner i frågan avstyrktes höstarna 2000 och 2001 (bet. 2000/01:KU4,
bet. 2001/02:KU12) under hänvisning till att det pågående arbetet i
Regeringskansliet med anledning av Demokratiutredningens slutbetänkande
borde avvaktas. Frågan togs dock inte upp i proposition 2001/02:80
Demokrati för det nya seklet.
Utskottets ställningstagande
Frågan om en reglering kring lobbare övervägdes av Demokratiutredningen
som i sitt förslag år 2000 fann att starka skäl talade mot en reglering.
Utskottet är inte berett att nu förorda en ny utredning i syfte att
föreslå en lagstiftning på området. Motion 2004/05:K346 (mp) avstyrks.

Riksdagens webbplats
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion (m) om utveckling av riksdagens webbplats
med hänvisning till att det ankommer på riksdagsförvaltningen att göra
de avvägningar som behövs. Utskottet understryker att det är partiernas
och ledamöternas ansvar att skapa möjligheter för dialoger med allmänheten.

Motionen
I motion 2004/05:K242 av Tobias Billström (m) begärs förändringar av
riksdagens webbplats. Arbetet med att utveckla och förbättra
informationsarbetet inom ramen för riksdagens webbplats måste präglas av
ständigt nytänkande. Framför allt är det viktigt att utveckla formerna
för medborgarnas deltagande i de demokratiska processerna. Riksdagen
måste därför bejaka informationsteknologiska metoder i kontakterna med
medborgarna. Ett instrument som borde kunna användas inom ramen för den
redan existerande hemsidan riksdagen.se är en s.k. webblogg (allmänt
förkortat blogg). En blogg är en möjlighet att via löpande inlägg
kommentera fenomen på en existerande webbplats. Det kan också definieras
som en webbdagbok. För riksdagens del skulle i första hand gälla de
saker som presenteras löpande på webbplatsen, dvs. informationsanslag,
pressmeddelanden, interpellationer och frågor för skriftliga svar.
Dessutom borde varje debatt kopplas till en möjlighet att kommentera
varje gjort inlägg.
Bakgrund
Riksdagsstyrelsen fastställer övergripande informationsmål och beslutar
om resurser för att uppnå målen. Informationsenheten ansvarar för att
samordna intern och extern information om riksdagens arbete, beslut och
regelverket i vårt samhälle samt främja samhällsinformation i stort.
Enligt gällande riktlinjer för riksdagens informationsverksamhet är det
grundläggande målet för riksdagens informationsverksamhet att bidra
till att skapa öppenhet och tillgänglighet i riksdagsarbetet och genom
aktiv information verka för att intresset för och kunskaperna om riksdagen
och dess arbete ökar.
Riksdagen har enligt riktlinjerna som folkets främsta företrädare ett
särskilt ansvar att främja samhällsinformationen i stort och att ge en
saklig och partipolitiskt neutral information om riksdagen och dess
arbete.
Den externa informationen och kommunikationen skall enligt
riktlinjerna
tillgodose allmänhetens, massmediers, myndigheters, organisationers och
näringslivets behov av snabb och korrekt information om riksdagen, såväl
nationellt som internationellt,
öka kunskaperna om riksdagen och den demokratiska processen hos allmänhet,
ungdomar och studerande samt hos vidareinformatörer som journalister,
lärare, bibliotekarier och informatörer,
aktivt arbeta för att väcka intresse för riksdagen hos allmänheten,
grupper med särskilda behov och grupper som ej själva uppsöker information.

Riksdagens information skall utformas så att den är partipolitiskt
neutral, korrekt, snabb och aktuell, lättillgänglig och förståelig och
anpassad.
I en promemoria daterad den 4 juni 2003 redovisar riksdagens informationsenhet
en målsättning för en ny webbplats.
I promemorian hänvisas till att riksdagens webbplats lanserades 1996.
Webbplatsen har under årens lopp successivt utvecklats, men i många
avseenden har den ursprungliga utformningen bibehållits när det gäller
funktionalitet och gränssnitt. I dag ställs enligt promemorian nya och
ökade krav på tillgängligheten till riksdagens information och dokument.
Den tekniska utvecklingen har också gjort webbplatsens nuvarande
uppbyggnad mindre ändamålsenlig. De möjligheter som ny teknik erbjuder
utnyttjas dessutom inte i tillräckligt hög grad.
Med hänvisning till riktlinjerna för riksdagens informationsverksamhet
anges i promemorian bl.a. att webbplatsen skall vara en samlande plats
för riksdagens information och dokument i sin helhet. Det skall vara
möjligt att via en för hela webbplatsen gemensam sökfunktion nå all
information och alla dokument. Sambanden mellan olika typer av information
och dokument skall göras tydliga.
Riksdagen har enligt promemorian ett delegerat informationsansvar.
Informationsenheten har ett samordningsansvar för bl.a. extern
informationsverksamhet. Enheten skall utveckla, stödja och utvärdera
informationsinsatser samt ta initiativ till samordnade informationsåtgärder
av gemensam karaktär.
I en promemoria upprättad den 26 augusti 2003 av en arbetsgrupp inom
informationsenheten - webbplatsprojektet - redovisades ett underlag för
att ta fram en struktur för den nya webbplatsen. Webbplatsens struktur
skall enligt promemorian kunna fungera under en längre period och kunna
inrymma information/funktioner som successivt tillkommer. I promemorian
diskuterades bl.a. önskemål om att den nya webbplatsen skall innehålla
diskussionsforum. Även IPU lyfter fram diskussionsforum. I diskussionsforum
skall användare, enligt IPU, kunna delta i diskussioner online i olika
frågor som vanligen är relaterade till aktuella debatter i parlamentet.
Parlamentsledamöter agerar, enligt IPU, ofta moderatorer i sådana forum.

Arbetsgruppen förordade i promemorian att webbplatsen skall innehålla
diskussionsforum. Arbetsgruppen ansåg att diskussionsforum skall behandla
frågor som är aktuella i riksdagen och skall involvera både allmänheten
och ledamöter. Det kan ske t.ex. genom att ett diskussionsforum om ett
aktuellt riksdagsärende öppnas under en begränsad tid då ett antal
ledamöter har förbundit sig att aktivt delta i diskussionen. Detta kan
med fördel ske i anslutning till utskottsbehandlingen av ärendet och
ses som en utveckling av tidigare försök av vissa utskott att hämta in
synpunkter från allmänheten.
Arbetsgruppen förordade även diskussionsforum med en begränsad krets av
deltagare, som vid t.ex. Ungdomens riksdag, där ledamöter inte med
nödvändighet behöver delta.
Arbetsgruppen förordade inte öppna diskussionsforum där allmänheten
ensam, utan ledamöters deltagande, diskuterar godtyckliga frågor.
Ledningen för kansliet för informations- och kunskapsförsörjning, KIK,
ställde sig bakom arbetsgruppens rekommendation om diskussionsforum
men underströk vikten av att riktlinjer för verksamheten tas fram.
Däremot ställde sig ledningen inte bakom ett förslag om chatt med ledamöter.
Anledning till ställningstagandet var att det i första hand är partiernas
och ledamöternas eget ansvar att möjliggöra allmänhetens dialog med
ledamöterna.
Utskottets ställningstagande
Det ankommer på riksdagsförvaltningen att ta ställning till behovet av
att utveckla riksdagens hemsida. Utskottet är inte berett att förorda
vissa särskilda informationsinsatser. Utskottet vill dock i detta
sammanhang understryka att det är partiernas och ledamöternas ansvar att
skapa möjligheter för dialoger med allmänheten. Motion 2004/05:K242 (m)
avstyrks.
Rättvisemärkta varor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till att uppgiften ankommer på
riksdagsförvaltningen och dess ledning motionsyrkanden (mp resp. v) om
upphandling av bl.a. rättvisemärkta produkter. Utskottet pekar på att
arbete i denna riktning pågår inom förvaltningen.
Motionerna
I motion 2004/05:U280 av Lotta Hedström m.fl. (mp) begärs att riksdagen
själv beslutar om att köpa in rättvisemärkta varor och främst det
lättillgängliga rättvisemärkta kaffet eller i övrigt varor som lever upp
till Rättvisemärkts kriterier. Genom att köpa in rättvisemärkta varor
till riksdagens matsalar, cafeterior och förvaltning visar riksdagen
själv vägen mot en hållbarare värld (yrkande 9).
Också Karin Svensson Smith m.fl. (v) tar i motion 2002/03:Fi216 upp
frågan om rättvisemärkta varor (yrkandena 3-5). Riksdagen bör vid
upphandlingar ställa krav på att produkterna är rättvisemärkta och välja
miljömärkta produkter. Riksdagen bör vid upphandlingar också ställa
krav på att skogs- och träbaserade produkter kommer från skog som är
FSC-certifierad. För att bidra till att bibehålla Sveriges goda
internationella renommé i miljöarbete är det angeläget att riksdagens
miljöarbete förstärks och påskyndas.
Bakgrund
Från riksdagsförvaltningens sida pågår ett fortlöpande arbete i frågan
om upphandling och inköp av rättvisemärkta och miljömärkta produkter.
Förvaltningen har nu inköpt rättvisemärkt kaffe till samtliga delar av
verksamheten, och även riksdagsrestaurangen har köpt rättvisemärkt kaffe.

Tidigare ställningstagande
Hösten 2000 avstyrkte utskottet bl.a. ett motionsyrkande (v) om införande
av ett miljöledningssystem i riksdagen (bet. 2000/01:KU4 s. 45 f.).
Utskottet hänvisade till att utformningen av organisationen för riksdagens
interna miljöarbete ankommer på riksdagsförvaltningen och dess ledning.
Förvaltningen bedriver ett aktivt internt miljöarbete och miljöhänsyn
är en integrerad del av verksamheten. Det fanns enligt utskottet inte
anledning att förutsätta annat än att förvaltningsledningen följer
utvecklingen av system för miljöarbetet, gör de översyner som behövs i
lämplig form och anammar det särskilda miljöledningssystem som kan
behövas. Något särskilt initiativ med anledning av motionerna om
miljöledningssystem var enligt utskottets mening inte påkallat.
Våren 2003 hänvisade utskottet till denna bedömning när utskottet
avstyrkte ett yrkande (v) om ett miljöledningssystem som framställdes i
den nu aktuella motionen 2002/03:Fi216 yrkande 6. En reservation (v,
mp) avgavs. De nu aktuella yrkandena 3-5 har därefter överlämnats från
finansutskottet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande om att uppgifterna
i fråga ankommer på riksdagsförvaltningen och dess ledning. Det finns
enligt utskottets mening fortfarande inte anledning att förutsätta annat
än att förvaltningen och dess ledning följer utvecklingen på området
och är lyhörd för önskemål om t.ex. inköp av rättvisemärkta produkter
och liknande. Något initiativ i frågan från utskottets sida är inte
påkallat. Motionerna 2004/05:U280 yrkande 9 (mp) och 2002/03:Fi216
yrkandena 3-5 (v) avstyrks.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Riksmötets öppnande, punkt 1 (v, mp)
av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen uttalar att gudstjänsten bör utgå ur programmet vid
riksdagens öppnande. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:K350 och
avslår motion 2004/05:K270.
Ställningstagande
I Sverige har statsmakten och kyrkan under århundraden varit intimt
sammanflätade. Detta har givetvis inneburit en stark begränsning av
religionsfriheten. År 1995 fattade riksdagen ett principbeslut om
skiljande av kyrkan från staten. Skilsmässan är dock inte total eftersom
Svenska kyrkan givits en juridisk särställning genom en särskild lag.
Skilsmässan mellan kyrka och stat bör vara konsekvent och fullständig.
En kvarleva från statskyrkosystemet finns fortfarande kvar i samband
med riksdagens årliga öppnande genom att en gudstjänst i Storkyrkan
till vilken alla riksdagsledamöter inbjuds ingår i programmet. Detta
måste betraktas som ett otillbörligt favoriserande av en bestämd religion
och därmed en inskränkning i religionsfriheten. Det är också något som
är ägnat att utestänga bl.a. vissa ledamöter med utländsk bakgrund och
går på tvärs med den officiella integrationspolitiken. Riksdagen bör
med bifall till motion 2004/05:K350 (v) och med avslag på motion
2004/05:K270 (v) uttala att gudstjänsten bör utgå ur programmet vid riksdagens
öppnande.

2.      Budgetprocessen, punkt 5 (kd, mp)
av Gustav Fridolin (mp) och Helena Höij (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening
vad som anförs i reservationen om budgetprocessen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2004/05:K331 och 2004/05:K414.
Ställningstagande
När Riksdagsutredningen för ett antal år sedan fastnade för rambudgetmodellen
var tanken att det andra steget i riksdagens budgetprocess skulle vara
fyllt av flexibilitet och vitalitet. Resultatet har blivit ett system
som innebär låsning och rigiditet. Att både anslag och anslagsvillkor
för ett helt utgiftsområde skall tas i ett enda klubbslag är förstås
till gagn för en regering och speciellt för en minoritetsregering. Men
det här rigida systemet minskar riksdagens makt och innebär en nedgradering
av det andra steget i budgetprocessen. Systemet som sådant innebär att
budgetprocessens andra steg för många ledamöter framstår som relativt
meningslöst. Riksdagen bör ha ett ökat inflytande över rikets utgifter
och inkomster. Den inskränkning som gjordes i och med den nya budgetprocessen
förefaller inte väl motiverad. Riksdagen bör ånyo låta utvärdera den
nya budgetprocessen i syfte att undersöka riktigheten i att stärka
regeringens makt på riksdagens bekostnad. Riksdagen bör besluta att ge
riksdagsstyrelsen i uppdrag att utvärdera och föreslå lösningar för att
åstadkomma en mer relevant process för riksdagens andra steg i
budgetbehandlingen. Detta bör med bifall till motionerna 2004/05:K414 (kd)
och 2004/05:K331 (mp) ges riksdagsstyrelsen till känna.

3.      Öppna sammanträden, punkt 9 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9
borde ha följande lydelse:
Riksdagen som vilande antar det förslag till lag om ändring
i riksdagsordningen som finns i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:K382.
Ställningstagande
Sverige har, inte minst i EU-sammanhang, ofta framfört öppenhet som en
grundläggande byggsten av demokratin. Dock finns det fortfarande delar
i den representativa svenska demokratin som utgörs av stängda dörrar.
Ett sådant exempel är riksdagens egna möten med utskotten och EU-nämnden.
Vid kunskapsinhämtning kan utskott vara öppna, vilket också flera
utskott utnyttjar för t.ex. olika utfrågningar och hearingar. Dessa öppna
möten är mycket uppskattade av såväl olika intressegrupper, journalister
som allmänheten. Under de senaste åren har också EU-nämnden haft öppna
samrådsmöten inför Europeiska rådets möten, dvs. när EU:s stats- och
regeringschefer har s.k. toppmöten. Under dessa öppna EU-nämndsmöten,
där statsministern och ibland också utrikesministern deltagit, har
intresset utifrån varit mycket stort, inte minst med tanke på att dessa
möten varit direkt- sända i TV. Vid några fall har också vanliga utskotts
hearingar varit direktsända i TV, vilket på ett helt nytt sätt öppnar
upp intresset och möjligheten att delta i debatten och kunskapsinhämtandet
i aktuella frågor. Med tanke på detta anser vi att huvudregeln för
riksdagens arbetsordning skall ändras till att utskottens och EU-nämndens
möten skall vara öppna men att utskott och EU-nämnd, om särskilda skäl
föreligger, kan besluta om att hålla stängda möten. I Europaparlamentet
är i princip alla möten öppna, inklusive utrikesutskottets möten. En
ordning med öppna utskottssammanträden är ett sätt att öka intresset
för riksdagen. Riksdagen bör därför med bifall till motion 2004/05:K382
som vilande anta i bilaga 2 intaget förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen.

4.      Inkomstgarantin, punkt 11 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening
vad som anförs i reservationen om inkomstgarantin. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:K237 yrkande 4 och bifaller delvis motionerna
2004/05:K241, 2004/05:K348 och 2004/05:K427.
Ställningstagande
Det behövs reformer som gör riksdagsledamöternas inkomstgarantisystem
mer likt de trygghetssystem som de allra flesta svenskar har att förlita
sig på. Kritiken har fokuserats kring det faktum att vissa riksdagsledamöter
kunnat uppbära inkomstgaranti fram till pensionen och på det sättet
vara försörjda av det allmänna under hela resten av livet efter uttåget
från riksdagen. Ett lämpligt nytt system vore att en inkomstgaranti med
lämpliga avtrappningsregler utbetalades automatiskt under två år efter
utträdet ur riksdagen och därefter enbart utifrån en behovsprövning av
riksdagsförvaltningen. Detta system borde gälla oavsett hur länge man
har suttit i riksdagen och vilken ålder man har. Detta för att inte
systemet skall uppmuntra att man sitter i riksdagen länge eller att man
har en viss ålder när man innehar sitt riksdagsuppdrag. Regler för vilka
som då skulle kunna få fortsatt inkomstgaranti borde utarbetas gemensamt
mellan partierna. Detta bör med bifall till motionerna 2004/05:K237
yrkande 4 (mp) och med delvis bifall till motionerna 2004/05:K241 (s),
2004/05:K348 (s) och 2004/05: K427 (fp) ges riksdagsstyrelsen till
känna.

5.      Arvodet, punkt 13 (v)
av Mats Einarsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening
vad som anförs i reservationen om arvodet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:K372 yrkandena 1 och 2, bifaller delvis motion 2004/05:K371
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
Det gällande systemet för fastställande av riksdagsarvodet bör förändras
till förmån för ett system där nivån på arvodet fastställs genom att
det knyts som en fastställd procentsats i förhållande till prisbasbeloppet.
Nivån på arvodet bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp.
Det nuvarande systemet har den uppenbara fördelen att riksdagsledamöterna
inte fastställer sitt eget arvode, men den stora nackdelen med dagens
system är att arvodesnivån i princip är opåverkbar. Sedan 1998 har
arvodet höjts med omkring 15 000 kr eller, annorlunda uttryckt, med 50
% på fem år. Ett sätt att begränsa riksdagsarvodets utveckling till
ännu högre höjder är att göra som i många kommuner och landsting, dvs.
knyta arvodet till en fastställd procentsats av prisbasbeloppet. Det
skulle ha den uppenbara fördelen att arvodet inte skulle vara föremål
för ständig diskussion och nya årliga beslut.
Det finns argument för att arvodet skall vara förhållandevis högt. Det
minskar risken för att ett stort flertal möjliga ledamöter från olika
partier avstår från att kandidera på grund av att det skulle innebära
en inkomstminskning. Såsom lagstiftare i Sveriges högsta beslutande
politiska organ skall ledamöterna vara "omutbara", dvs. inte kunna
påverkas ekonomiskt för att fatta beslut i en viss riktning. Det är den
egna övertygelsen och partiets politik som skall avgöra den enskilda
ledamotens olika ställningstaganden. I internationell jämförelse är de
svenska riksdagsledamöterna inte heller speciellt högt arvoderade.
Men det handlar också om trovärdighet. Riksdagsledamöterna skall vara
representativa för sitt parti och dess ståndpunkter och inte minst
representativa för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har
riksdagsledamöterna höga månatliga ersättningar, vilket riskerar att
skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk
de representerar. Den som går från ett låglöneyrke in i riksdagen kan
få stora problem att anpassa sig tillbaka till den vanliga tillvaron
när riksdagsperioden är över. Arvodet är för högt satt för att underlätta
ett gott förtroende mellan folk och folkvalda. Nivån på arvodet bör
därför knytas till 100 % av ett prisbasbelopp (39 400 kr för år 2005).
Detta bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:K372 yrkandena 1
och 2 (v), med delvis bifall till motion 2004/05:K371 yrkande 1 (v) och
med avslag på motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3 (mp) som sin mening
ge riksdagsstyrelsen till känna.


6.      Arvodet, punkt 13 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening
vad som anförs i reservationen om arvodet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:K371
yrkande 1 och 2004/05:K372 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Arvodena för riksdagens ledamöter har kraftigt höjts sedan mitten av
1990-talet. Detta ter sig dessutom extra bestickande i och med att
riksdagens ledamöter 1998 beviljade sig själva en mycket stor höjning.
Det framstår naturligt som provocerande att en folkvald församling uppbär
höga arvoden eftersom det inte kan bortses ifrån att arvodena som sådana,
i enskilda fall, kan komma att bli en grund för det politiska engagemanget.
Det är självklart att risken är stor att man med höga arvoden i riksdagen
lockas att sitta allt längre och att man jämför sig alltmer med en mindre
grupp högavlönade i samhället i stället för med låg- och medelinkomsttagare
(som utgör den stora majoriteten av svenska folket).
En jämförelse med en genomsnittlig medborgare ger för handen att
riksdagsarvodet är på tok för högt och en fullständigt självklar grund för
politikerförakt. Det finns de som hävdar att det behövs ett högt
ledamotsarvode i riksdagen för att man skall locka kompetenta personer
till politiken. Sådana uttalanden andas hån mot dem som gett sig in i
politiken på grund av ett genuint engagemang och inte på grund av
privatekonomiska skäl. Arvodet har mer än fördubblats på tolv år.
Det man vinner på det nuvarande systemet med en särskild arvodesnämnd
är att man själv, som enskild riksdagsledamot, slipper försvara
arvodeshöjningar. Jag anser att det vore bättre om ledamöterna själva öppet
och formellt tog ansvar för arvodesnivåerna. Vid arvodeshöjningar får
ledamöterna ta - och bemöta - den kritik en sådan höjning kan tänkas
medföra. Om det nu är riktigt att riksdagsledamöterna skall ha höga
arvoden, bör ledamöterna rimligtvis kunna försvara det. Enligt min mening
kan emellertid Riksdagens arvodesnämnd behållas. Dess uppgift skall
dock vara att förbereda och ge förslag i arvoderingsfrågor. Arvodesnämndens
motiverade förslag lämnas sedan till riksdagen, som har att besluta i
frågan. Man kan tänka sig att arvodet skall beräknas utifrån en
uppskattning av väljarkårens genomsnittsinkomst. Den oundvikliga konsekvensen
av mitt resonemang är att ledamöternas arvoden omgående bör sänkas. En
rimlig sänkning vore på 10 000 kr. Då ger man en fingervisning åt vilket
håll man anser att arvodena i dagsläget bör justeras. Detta bör med
bifall till motion 2004/05:K237 yrkandena 2 och 3 (mp) och med avslag
på motionerna 2004/05:K371 yrkande 1 (v) samt 2004/05:K372 yrkandena 1
och 2 (v) ges riksdagsstyrelsen till känna.

7.      Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen,
punkt 14 (m, fp, kd, c, mp)
av Göran Lennmarker (m), Tobias Krantz (fp), Henrik S Järrel (m), Helena
Bargholtz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp), Helena
Höij (kd) och Åsa Torstensson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening
vad som anförs i reservationen om stödet till riksdagsledamöternas och
partigruppernas arbete i riksdagen. Därmed bifaller riksdagen delvis
motion 2004/05:K281.
Ställningstagande
Riksdagen bör föregå med gott exempel när det gäller regler för hur
ekonomiska medel får användas. Det råder i dag oklarheter om hur de
bidrag som partierna erhåller för sitt arbete i riksdagen får användas.
Nyligen har beslutats om ökade resurser till partikanslierna för att
öka stödet till riksdagsledamöterna. Riksdagen bör skapa tydliga regler
för detta. Detta bör med delvis bifall till motion 2004/05:K281 (v) ges
riksdagsstyrelsen till känna.

8.      Lobbning, punkt 16 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lobbning. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:K346.
Ställningstagande
Det blir allt vanligare med professionella lobbare, dvs. konsulter som
hjälper sina uppdragsgivare att påverka politiska beslut. Såväl
Europaparlamentet som USA:s kongress har tydliga krav på öppenhet och
registrering av lobbyister. Också Tyskland och Litauen har regler för
lobbning, samt delvis Danmark och Luxemburg. I Sverige saknas lagreglering
av verksamheten, och de professionella lobbarna, som är organiserade i
PR-branschföreningen Precis, tillämpar en självreglering som är otydligt
utformad.
Lobbning ger riksdagen tillgång till fler vinklingar på problemen och
därmed ett bättre beslutsunderlag. Samtidigt är det ett demokratiskt
problem när principen för politiskt beslutsfattande inte bara är den
representativa demokratins "en person, en röst" - utan också lobbningens
"pengar köper politiskt inflytande". Dessutom bedrivs lobbning alltför
ofta i hemlighet, med dold avsändare. Branschföreningen vill bl.a. att
det skall vara fritt fram att fungera som rådgivare till företag och
organisationer som vill påverka politiska beslut i hemlighet. Bara ett
fåtal av lobbarna redovisar öppet vilka uppdragsgivare som står bakom
de lobbningskampanjer de driver.
Det måste bli tydligare vem som är avsändare av olika lobbningsbudskap,
och professionella lobbare måste också kunna ställas till svars för
sin verksamhet.
Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en statlig utredning
med direktiven att lämna konkreta förslag för att tvinga fram en ökad
öppenhet och mer jämlika förutsättningar vid lobbning. Detta bör med
bifall till motion 2004/05:K346 (mp) ges regeringen till känna.



Särskilda yttranden

1.      Budgetprocessen, punkt 5 (v)
Mats Einarsson (v) anför:
Den av riksdagen beslutade utvärderingen av budgetprocessen bör som
utskottet framhåller i detta betänkande avvaktas innan beslut om
förändringar fattas. Vänsterpartiet menar att denna utvärdering bör innefatta
en bedömning av förutsättningarna för att kunna göra långsiktiga och
korrekta utgiftsprognoser, utgiftstakens konsekvenser för möjligheten
att föra en aktiv konjunkturpolitik liksom införande av ett inkomstgolv.
Andra frågor som bör ingå i utvärderingen är utformningen av sparmålet
samt nivån och användningen av budgeteringsmarginalen.


2.      Budgetprocessen, punkt 5 (fp)
Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp) anför:
Vi anser att den nu gällande budgetprocessen fyller sitt syfte. Vi delar
motionärens bedömning att det andra steget i processen har kommit att
bli ganska betydelselöst. Vår slutsats är emellertid i stället att det
andra steget bör förenklas. Den tid som därigenom frigörs bör användas
till angelägnare uppgifter, såsom granskning, utvärdering och uppföljning.

3.      Ärendefördelningen, punkt 7 (m)
Göran Lennmarker (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius
(m) anför:
Starka skäl talar för att de fyra diskrimineringsombudsmännen bör
sammanföras till en myndighet finansierad av ett gemensamt anslag.
Diskrimineringskommittén som överväger denna fråga skall redovisa sitt
uppdrag i år. Detta förslag bör avvaktas innan beslut fattas.

4.      Ärendefördelningen, punkt 7 (fp)
Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp) anför:
Vi delar de uppfattningar som har kommit till uttryck i de avvikande
meningarna i socialförsäkringsutskottets yttrande. Eftersom frågan om
utskottsindelning och ärendefördelning övervägs inom Riksdagskommittén
avstår vi emellertid från att reservera oss.

5.      Hanteringen av EU-frågor, punkt 8 (fp)
Tobias Krantz (fp) och Helena Bargholtz (fp) anför:
Folkpartiet har under lång tid krävt att fackutskotten ges en tydligare
roll i granskningen av europeisk politik inom sitt område. Vi har också
föreslagit att EU-nämndens sammanträden som grundregel skall vara öppna.
Det är viktigt för att förankra Europatanken i svensk inrikespolitik
och skulle höja kvaliteten i det parlamentariska arbetet i EU-nämnden
och fackutskotten. Med hänsyn till att båda frågorna är föremål för
beredning avstår vi nu från att reservera oss till förmån för motion
2002/03:K12 yrkande 7.

6.      Hanteringen av EU-frågor, punkt 8 (c)
Åsa Torstensson (c) anför:
Centerpartiet har krävt en tydlig förändring av riksdagens hantering av
EU-frågorna. För att göra EU-frågorna till vad de är, en naturlig del
av riksdagens arbete, måste frågorna hanteras i fackutskotten. Centerpartiet
har föreslagit att EU-nämnden skall läggas ned för att tydligt återföra
frågorna dit de hör hemma - i utskott och kammare. Den rapport som
lämnades från referensgruppen för EU-frågor har skissat på vägar att
stärka utskottens roll. Ännu har inga förslag lagts fram för riksdagen
med anledning av rapporten, men Centerpartiet förutsätter att så kommer
att ske i närtid, och jag avstår därför från att nu reservera mig.

7.      Hanteringen av EU-frågor, punkt 8 (mp)
Gustav Fridolin (mp) anför:
Miljöpartiet har under lång tid krävt att fackutskotten ges en tydligare
roll i behandlingen av EU-frågor. Det är viktigt för att höja kvaliteten
på riksdagens EU-arbete. Med hänsyn till att frågan är föremål för
beredning avstår vi nu från att reservera oss.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Fi216 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

3.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att riksdagen vid upphandlingar ställer krav på att
produkterna är rättvisemärkta.
4.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att riksdagen vid upphandlingar skall välja miljömärkta
produkter.
5.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att riksdagen vid upphandlingar skall ställa krav på
att skogs- och träbaserade produkter kommer från skog som är FSC-certifierad.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

16.     Riksdagen beslutar att förflytta migrationspolitiken från
socialförsäkringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet.
Motion med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s
framtid
2003/04:K12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om förändrade och öppnare arbetsformer i den svenska
riksdagen med anledning av de nationella parlamentens vidgade roll enligt
konventsförslaget.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:K214 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen beslutar om regler som ger möjlighet att ge riksdagsledamöter
kortare tjänstledighet för att de skall kunna "jobba på sina ordinarie
jobb".
2004/05:K224 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta bort riksdagsledamöternas särskilda
kostnadsersättning.

2004/05:K237 av Gustav Fridolin (mp):

2.      Riksdagen beslutar ändra lagen (1993:1426) med instruktion för
Riksdagens arvodesnämnd och lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för
riksdagens ledamöter på ett sådant sätt att riksdagen fattar beslut om
riksdagsledamöternas arvoden efter förslag från arvodesnämnden.
3.      Riksdagen beslutar, vid bifall till yrkande 2, att ledamöternas
arvoden skall sänkas med 10 000 kr per månad.
4.      Riksdagen beslutar om ett reformerat inkomstgarantisystem för riksdagens
ledamöter i enlighet med vad som i motionen anförs.
2004/05:K238 av Sten Tolgfors (m):

1.      Riksdagen beslutar att föra över frågor rörande asylpolitik till
utrikesutskottet från socialförsäkringsutskottet.
2.      Riksdagen beslutar att föra över frågor om integrationspolitik till
arbetsmarknadsutskottet från socialförsäkringsutskottet.
2004/05:K241 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att politiker som döms för så grova brott att de avsätts
från sitt uppdrag därmed automatiskt förlorar sin pensionsrätt från
riksdagen.
2004/05:K242 av Tobias Billström (m):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om riksdagens hemsida.
2004/05:K270 av Per Rosengren (v):
Riksdagen beslutar att slopa uppropet i samband med riksmötets öppnande
vid de tillfällen då det inte finns en nyvald riksdag.
2004/05:K276 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen beslutar om sådan lagändring att riksdagsledamöter kan dela
förtroendeuppdraget på två personer i enlighet med vad som i motionen
anförs.
2004/05:K281 av Per Rosengren (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skapa regler för hur ekonomiska medel till partierna skall
användas.
2004/05:K304 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen beslutar om sådan ändring som
innebär att det införs lunch- och middagsuppehåll för kammaren.
2004/05:K331 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen vad i motionen anförs om
behovet av en utvärdering av den nya budgetprocessen.
2004/05:K346 av Lars Ångström (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en utredning för en ökad öppenhet vid lobbying
och mer jämlika förutsättningar att lobba.
2004/05:K348 av Lars Wegendal (s):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om ersättningar till riksdagsledamöter som förlorat sitt
förtroendeuppdrag genom domstolsbeslut.
2004/05:K350 av Ulla Hoffmann (v):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen vad i motionen anförs om
ett program för riksdagens öppnande utan religiösa inslag.
2004/05:K371 av Peter Pedersen m.fl. (v):

1.      Riksdagen beslutar att uppdra till riksdagsstyrelsen att lägga fram
förslag till riksdagen som innebär att systemet med arvodesnämnd för
att fastställa ledamöternas arvoden slopas, och att styrelsen i stället
överväger införandet av ett system där nivån på arvodet fastställs genom
att det knyts som en fastställd procentsats i förhållande till
prisbasbeloppet, ett allmänt löneindex eller liknande.
2.      Riksdagen beslutar att överväga att ta bort och inordna
kostnadsersättningen
i riksdagsarvodet.
2004/05:K372 av Kalle Larsson m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att ändra det gällande systemet för fastställande av
riksdagsarvodet till förmån för ett system där nivån på arvodet fastställs
genom att det knyts som en fastställd procentsats i förhållande till
prisbasbeloppet.
2.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att nivån på arvodet bör knytas till 100 % av ett
prisbasbelopp.
3.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om att kostnadsersättningen bör räknas in i riksdagsarvodet.

2004/05:K382 av Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (båda mp):
Riksdagen beslutar om ändring av riksdagsordningen i den del som gäller
möten med utskott och EU-nämnden i enlighet med vad som i motionen anförs.

2004/05:K388 av Britta Lejon och Lars Lilja (båda s):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om utveckling av formerna för riksdagens debatter.
2004/05:K408 av Anne-Marie Pålsson (m):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som
anförs i motionen om en utredning med syfte att utforma regler för hur
en begränsning av den enskilda motionsrätten kan gestalta sig samt hur
voteringsreglerna kan utformas i syfte att minska antalet voteringar
för att öka effektiviteten i riksdagens arbete.
2004/05:K411 av Kenneth G Forslund (s):
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att förändra och förnya formerna för
motionsrätten och motionshanteringen i riksdagen.
2004/05:K414 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen efter en utvärdering återkommer
till riksdagen med förslag på lösningar för att åstadkomma en mer
relevant process för riksdagens andra steg i budgetbehandlingen.
2004/05:K426 av Elisebeht Markström (s):
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen låter utreda riksdagsordningens
regler om jäv.
2004/05:K427 av Allan Widman och Christer Nylander (båda fp):
Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen återkommer med förslag till hur
inkomstgarantin för riksdagsledamöter kan avskaffas.
2004/05:K444 av Gudrun Schyman m.fl. ( v):

6.      Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen återkommer med förslag till
ändring i riksdagsordningen för inrättande av ett jämställdhetsutskott
i riksdagen.
2004/05:U280 av Lotta Hedström m.fl. (mp):

9.      Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen antar som målsättning att
upphandla i första hand rättvisemärkta varor till förvaltning, matsalar
och cafeterior i riksdagen.
2004/05:U317 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.      Riksdagen beslutar om ändring i riksdagsordningen för att tydliggöra
vilket utskott i riksdagen som har det övergripande ansvaret för frågor
om Sveriges politik i Världsbanken och IMF och på vilket sätt relaterade
frågor som tas upp i EU-nämnden, utrikes- och finansutskottet skall
hanteras mellan utskotten i enlighet med vad som anförs i motionen.
2004/ 05:Sf366 av Per Westerberg m.fl. (m):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering överförs till
utgiftsområde 14.
2004/05:So600 av Mikael Oscarsson och Dan Kihlström (båda kd):

3.      Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen vad som anförs i motionen
om att tillsätta ett familjeutskott.

Bilaga 2
Reservanternas lagförslag
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningenHärigenom föreskrivs att
4 kap. 13 riksdagsordningen skall ha följande lydelse.
4 kap.
13 §
Ett utskott skall sammanträda inom stängda dörrar. Utskottet får dock
besluta att ett sammanträde till den del det avser inhämtande av
upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt.   Ett utskott skall
sammanträda inom öppna dörrar. Om det finns särskilda skäl får utskottet
dock besluta att ett sammanträde helt eller delvis skall vara slutet.
Ett
utskott får medge att även någon annan än en ledamot, en suppleant eller
en tjänsteman i utskottet är närvarande vid ett slutet sammanträde, om
det finns särskilda skäl.
Vid en offentlig del av ett utskottssammanträde är företrädare för en
statlig myndighet inte skyldig att lämna en uppgift för vilken sekretess
gäller hos myndigheten.

_________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.


Bilaga 3
Utrikesutskottets yttrande 2004/05:UU2y






Bilaga 4
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2004/05:SfU2y





Bilaga 5
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2004/05:AU2y