Till innehåll på sidan

Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Betänkande 2019/20:UU17

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
27 maj 2020

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer (UU17)

Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer med tyngdpunkt på åren 2017 och 2018. Mål, verksamhet och resultat redovisas framför allt inom fyra områden: hälsa, utbildning, ekonomisk utveckling och fred.

Riksdagen noterade att det bistånd som går via multilaterala organisationer har ökat från cirka 49 procent av den svenska biståndsbudgeten år 2011 till cirka 58 procent år 2018. Riksdagen underströk att det multilaterala biståndet, liksom annat bistånd, ska bidra till riksdagens beslutade mål om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2020-04-16
Justering: 2020-05-07
Trycklov: 2020-05-12
Reservationer: 6
Betänkande 2019/20:UU17

Alla beredningar i utskottet

2020-04-16

Utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer (UU17)

Utrikesutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer med tyngdpunkt på åren 2017 och 2018. Mål, verksamhet och resultat redovisas framför allt inom fyra områden: hälsa, utbildning, ekonomisk utveckling och fred.

Utskottet noterar att det bistånd som går via multilaterala organisationer har ökat från cirka 49 procent av den svenska biståndsbudgeten år 2011 till cirka 58 procent år 2018. Utskottet understryker att det multilaterala biståndet, liksom annat bistånd, ska bidra till riksdagens beslutade mål om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2020-05-26
Debatt i kammaren: 2020-05-27

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 31 Magdalena Schröder (M)

Fru talman! Vi ska nu debattera en skrivelse från regeringen om resultatet av svenskt bistånd till multilaterala organisationer under 2017 och 2018. Här finns en del resultat beskrivna. Exempelvis visar Gavi, vaccinationsalliansen, och Globala fonden positiva resultat i arbetet med att förhindra malaria, tuberkulos och hiv. Här beskrivs också glädjande siffror om minskande mödradödlighet. Men tyvärr är de flesta av sidorna i resultatskrivelsen, som alltså ska beskriva vilket resultat nästan 50 miljarder av svenska skattebetalares pengar har lett till, mer av en verksamhetsbeskrivning än en resultatskrivelse.

Fru talman! Moderaterna och regeringen har olika uppfattningar om hur mycket pengar vi ska lägga på internationellt bistånd. Sveriges budget är inte oändlig. Politikens uppgift är att prioritera. Moderaternas uppfattning är att vi inte kan ha ett politikområde som styrs utifrån ett utbetalningsmål när vi vänder och vrider på kronorna inom alla andra utgiftsområden.

Enprocentsmålet har lett till att biståndsbudgeten har tredubblats på 20 år. Vi lägger i dag nästan dubbelt så mycket pengar på internationellt bistånd som på polisen. Moderaterna prioriterar annorlunda och vill minska biståndsbudgeten. Inget annat utgiftsområde har fått skena på det sätt som biståndet har gjort. Varje år görs i slutet av året stora utbetalningar till FN-systemet, enbart för att komma upp i rätt summa spenderade pengar på bistånd. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera skattebetalarnas pengar. Vi vill att biståndet ska styras av resultatmål och inte av utbetalningsmål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Pandemin som Sverige och världen nu möter har aktualiserat behovet av välfungerande global samordning. Coronakrisen och dess både sociala och ekonomiska konsekvenser leder till att vi måste ställa avgörande frågor om multilaterism och vår förmåga att möta de enorma utmaningar som världen nu står inför. Det är därför viktigt att de multilaterala organisationer som Sverige ger bistånd till fungerar väl. I egenskap av stor bidragsgivare till FN-systemet bör Sverige i än högre grad ställa krav på och säkerställa att våra intressen tillvaratas och att våra värderingar får genomslag.

Sveriges engagemang i FN-systemet måste präglas av en tydlig reformagenda med krav på effektivitet, ansvarsutkrävande och korruptionsbekämpning. Det är av stor vikt att ha en bra uppföljning och rutiner för att hantera missförhållanden och korruptionsmisstankar eller för att se till att biståndsmedel inte används på ett sådant sätt att det motverkar syftet. Det räcker inte att klappa sig på axeln och lägga mycket pengar på FN-systemet. Man måste också säkerställa att de stora summor pengar som Sverige lägger på bistånd genom multilaterala organisationer går till rätt saker och till projekt som faktiskt är bra.

Moderaterna ser ett behov av att reformera biståndet för att det i större utsträckning ska präglas av resultat. Vi vill bland annat förse biståndet med en annan och bättre budgeteringsmodell: en fyraårig budgetram i stället för dagens enprocentsmål. Det skulle förse biståndet med bättre planeringsförutsättningar och ge riksdagen bättre möjlighet att sätta mål för och styra biståndet.

Fru talman! Att vi inte har haft tillräcklig kontroll på hur de pengar vi lägger på biståndet har spenderats vittnar de tyvärr alltför många korruptionsskandalerna om. En av de organisationer där det har rapporterats om misskötsel är Unrwa, FN:s hjälporgan för palestinska flyktingar, där stora summor pengar har spenderats på ledningens lyxvanor.

Trots organisationens omfattande misskötsel - så pass att flera länder valde att frysa biståndet till organisationen, vilket Sverige inte gjorde - har regeringen i denna resultatskrivelse valt att inte redovisa Sveriges engagemang i Unrwa. Kanske är det inte vad man menar, men det uppfattas helt klart som att man utesluter Unrwa. Givet uppmärksamheten kring just Unrwa borde det ligga i regeringens intresse att visa vilket resultat Sveriges engagemang och stora givande har lett till.

Eftersom regeringen har valt att inte ta med detta i resultatskrivelsen kommer vi senare i dag att votera om att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med en resultatskrivelse för Sveriges engagemang i Unrwa.

Fru talman! De pengar som vi lägger på bistånd ska gå till de mest utsatta människorna. I en värld där behoven är oändliga är det viktigt att vi säkerställer att svenska skattebetalares pengar går till biståndsinsatser där de gör som mest nytta och där vi kan se resultat. Det ställer krav på resultatuppföljning, transparens och förmåga att våga prioritera. Svenskt bistånd kan inte göra allt. Men där svenskt bistånd verkar ska skattebetalarna se resultat av sitt givande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

I spåren av corona kommer framför allt de humanitära behoven att öka. Moderaterna har länge drivit på för att det humanitära biståndet som andel av svenskt bistånd ska öka. Trots att humanitärt bistånd, eller katastrofbistånd som det också kan kallas, är biståndets kärna, och det som jag tror att de flesta människor tänker på när de tänker på bistånd, är det en ganska liten del av allt bistånd i dag. Vi vill som sagt att den andel av biståndet som går till humanitära insatser ska öka. Det lyfter vi fram i en reservation i detta betänkande.

Fru talman! Hälften av Sveriges mycket stora biståndsbudget kanaliseras genom FN-systemet. I resultatskrivelsen konstateras på flera ställen att Sverige är en av de största givarna till en rad olika organisationer.

Behoven i världen är stora. Men det är viktigt att inse att Sverige inte kan göra precis allt. Vi måste helt enkelt välja något eller några områden som Sverige fokuserar på i vårt bistånd. Ett mer fokuserat bistånd skulle öka Sveriges möjligheter till specialisering och därmed leda till ett ökat resultat. Ett mer fokuserat bistånd skulle också leda till bättre kontroll, vilket, oavsett vad statsrådet Peter Eriksson kommer att säga, faktiskt behövs. Det visar de många korruptionsskandalerna.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om utveckling. I Agenda 2030 är det stort fokus på tillväxt. Bland annat i ett av delmålen står det att det ska vara minst 7 procents tillväxt i de fattigaste länderna och att småskaligt jordbruk ska fördubbla sin produktion. Det är viktiga mål som påminner om att det inte är bistånd som driver utveckling. Det gör ekonomisk tillväxt och handel.

Återigen, i en värld där behoven är oändliga är det viktigt att vi säkerställer att svenska skattebetalares pengar går till de biståndsinsatser där de gör mest nytta och där vi kan se resultat. Men i längden är det ekonomisk tillväxt som skapar välstånd. Fokus på tillväxt och målet att gå från aid till trade är därför mycket viktigt.

Fru talman! Vi i Moderaterna står givetvis bakom alla våra reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2.


Anf. 32 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Frågan om resultatstyrning inom det multilaterala biståndet kan egentligen delas upp i två delar. Den ena handlar om vilka resultat organisationerna faktiskt uppnår när verksamheten fortgår som den ska. Den andra handlar om det faktum att verksamheten inte alltid gör det. Ofta beror det på korruption men ibland också på ren brottslighet genom kriminella nätverk som infiltrerar den typen av organisationer.

Vad gäller den första frågan tror jag att de flesta av oss är överens om att när organisationerna fungerar som de ska lyckas de allt som oftast lösa sin uppgift. När så inte är fallet beror det ofta på externa faktorer. Det är alltså snarast den senare frågan som är intressant.

Jag vill vara tydlig med att ingen, varken i den här kammaren eller någon annanstans, kan kalla sig biståndsvän om man inte vid varje tillfälle då denna typ av skandaler uppdagas står upp och är tydlig med att det är fullständigt oacceptabelt. Den här regeringen är, tycker jag, alldeles för senfärdig när det gäller att göra det. Detta perspektiv och dessa problem lyser också lite grann med sin frånvaro i den skrivelse vi diskuterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Jag skulle därför vilja lyfta ett par relevanta exempel. En incident som borde få mer uppmärksamhet än den faktiskt fått är den korruptionsskandal som nyligen uppdagades inom flera FN-myndigheter i Jemen, däribland Unicef och WHO.

Utifrån den information som har offentliggjorts ser det ut som att FN-myndigheterna har anställt okvalificerad personal, som sedan har överfört miljoner dollar till sina privata bankkonton. Organisationerna har gjort väldigt misstänkta upphandlingar, samtidigt som sjukvårdsmaterial och bränsle har försvunnit spårlöst.

Det finns också anklagelser om att personal från Unicef har lånat eller hyrt ut sina fordon till stridande part i konflikten i syfte att skydda dessa från flygangrepp, vilket skulle vara ett synnerligen allvarligt brott mot FN:s princip om opartiskhet.

I tillägg till detta fick den FN-personal som skickades till Jemen för att utreda dessa brottsmisstankar sina datorer beslagtagna av milismän på flygplatsen när de var på väg därifrån, vilket man misstänker kan ha skett på direkt beställning av lokal FN-personal.

Ytterligare en organisation som vi tidigare vid ett flertal tillfällen har diskuterat i denna kammare är Unrwa, FN:s särskilda Palestinamyndighet. Organisationen har i ett flertal sammanhang anklagats för att dels inte följa sitt mandat att hålla sig opartisk i konflikten i Mellanöstern, dels bedriva grov antisemitisk terrorpropaganda i sina skolor, dels vara djupt korrumperad. För att illustrera detta skulle jag vilja ta ett par exempel från skolböcker som har köpts in för svenska biståndspengar.

I boken Vårt vackra språk för årskurs 3, 2018 års upplaga, står det på s. 64: Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att vattna de generösas land. Jag ska avlägsna inkräktarna från mitt land, och jag ska utrota återstoden av utlänningarna.

Det är ett ganska grovt språk. Kom ihåg att detta alltså är böcker som har finansierats med våra skattepengar.

I boken Arabiska språket för årskurs 5, 2018 års upplaga, berättas på s. 52-53 historien om Dalal al-Mughrabi, som tydligen är en känd terrorist: Efter att de orsakat ockupationen ett stort antal sårade och dödsfall förde Dalal tillbaka Deir Yassin en del av dess rätt och vattnade palestiniernas land med sitt färska blod.

I boken Arabiska språket för årskurs 8, 2018 års upplaga, står det så här i lärarinstruktionen på s. 148 om hur en lektion ska genomföras: Eleven bör finna sig själv fri tid för att reflektera över judarnas giriga ambitioner.

Detta är alltså, återigen, böcker som har köpts in med svenska skattepengar - fullständigt vansinnigt!

Förutom denna typ av antisemitisk propaganda lider organisationen av endemisk korruption. År 2018 avslöjades att generalkommissionären Krähenbül utnyttjat organisationens medel dels för att anställa sin älskarinna, dels för att finansiera deras nöjesresor. En tidigare vice generalkommissionär lyckades anställa sin make genom att fuska med dennes anställningsprov. Det finns fler exempel, men eftersom vi ju har en tidsgräns här ska jag bespara kammaren dem.

Det är uppenbart att det finns enorma problem inom denna organisation, vilket sannolikt är ett skäl till att regeringen har valt att helt utelämna den i skrivelsen. Det är också fullständigt huvudlöst att just denna organisation, enligt Sidas senaste regleringsbrev, ska tilldelas hela 420 miljoner kronor på ett år. Det är inte otroligt att de beslut om att ge organisationen oproportionerligt stora anslag som de senaste åren har fattats av Peter Eriksson hänger samman med att andra länder som faktiskt lyssnat och tagit till sig informationen om skandalerna har valt att dra ned på sina anslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Vi tycker att stödet till denna organisation ska frysas, men om regeringen ändå, mot allt vad förnuft och reson heter, väljer att fortsätta stödja den står vi naturligtvis bakom tanken på att regeringen ska återkomma med en redovisning av hur arbetet i Unrwa fortgår. Jag vill därför yrka bifall till reservation nr 6.

Ytterligare en organisation som har märkt ut sig på ett synnerligen skrämmande sätt under de senaste månaderna är Världshälsoorganisationen, WHO. Under den pågående krisen har ett antal länder, däribland USA, Japan, Storbritannien, Taiwan med flera, uttryckt en stark oro för att Kinas inflytande över organisationen håller på att underminera dess förtroende och lett till att dess oberoende och saklighet har kunnat ifrågasättas.

En oberoende internationell utredning är som bekant på gång angående WHO:s hantering av covid-19 och den kinesiska regimens inflytande över organisationen, och Sverige bör göra vad vi kan för att stödja en sådan granskning. Experter menar att WHO:s agerande kan ha kostat otaliga människoliv, och kritiken fokuserar på ett antal konkreta exempel där organisationens agerande ser minst sagt misstänkt ut.

Till exempel ignorerade WHO i december 2019 trovärdiga rapporter om virusets spridning i Wuhan, vilket antagligen berodde på att rapporterna stod i strid med den kinesiska regimens egen information om att viruset vid det tillfället var under kontroll.

Taiwanesiska myndigheter lämnade i slutet av december mycket trovärdig information till WHO som tydde på att viruset spreds från människa till människa. Den informationen fördes dock aldrig vidare av WHO, återigen troligtvis för att inte motsäga den kinesiska regimen.

Den 14 januari 2020 bekräftade WHO återigen Kinas påstående om att viruset inte spreds mellan människor, trots att man fått information om att motsatsen kunde vara fallet.

Den 28 januari 2020 hyllade WHO den kinesiska regimen för dess transparens i hanteringen av coronaviruset och påstod att Kina visat en ny standard för hur länder bör hantera liknande utbrott i framtiden samt att världen tack vare Kinas hantering nu hade bättre möjligheter att hantera viruset - detta trots att Kina vid denna tidpunkt satt munkavel på och straffat läkare och forskare som vågat tala ut om viruset.

Den 3 mars 2020 citerade WHO helt okritiskt information från kinesiska myndigheter som tonade ner hotet om asymtomatisk virusspridning. WHO påstod att covid-19 inte smittar lika enkelt som influensa, vilket vi med stor sannolikhet vet inte är sant, och att covid-19 till skillnad från influensa inte primärt sprids av personer som inte visar symtom, något som varken WHO eller någon annan vet helt säkert ännu.

WHO:s kommentarer och utvärderingar gällande olika länders hantering av krisen väcker också en del frågor. Exempelvis hyllade WHO Kinas hantering av krisen, inklusive landets beslut att stänga ett antal av sina inre gränser, samtidigt som man kritiserade USA:s beslut att stänga landets gränser mot resande från Kina. Detta är två ställningstaganden som rent logiskt inte går ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Skälet till att WHO agerar på det här sättet är med stor sannolikhet att organisationen har fallit offer för Kinas alltmer aggressiva diplomati. Exempelvis har WHO:s ordförande Tedros Adhanom Ghebreyesus själv starka kopplingar till Kina. Han har en bakgrund i en marxist-leninistisk terrorgrupp som i stort delar Pekings politiska ideologi. Han var tidigare Etiopiens utrikesminister under en period då landet haft en ökad handel med Kina och då Kina gjort enorma investeringar i Etiopien. Han har också utsett Kinas president Xi Jinpings fru till en av WHO:s goodwillambassadörer, vilket är ett något intressant beslut.

Historien om WHO, Kina och covid-19 är något som jag utgår från att vi kommer att tala mer om i denna kammare framöver, men för närvarande tycker jag att vi kan nöja oss med att konstatera att det är ytterligare en organisation som är i akut behov av granskning.

Fru talman! Målsättningen om fler svenskar i ledande positioner inom multilaterala organisationer är inte, anser jag, ett självändamål utan ett verktyg för att åtgärda just den typ av problem som jag lyfter i mitt anförande. Ju större genomslag vår syn på ordning och reda i finansiell redovisning och vikten av regellydnad och opartiskhet i konflikter samt vår jämförelsevis låga tolerans för korruption får, desto bättre kommer dessa organisationer att fungera.

Det är också uppenbart att vi och andra givare måste låta fall av korruption, partiskhet och alliering med diktaturer påverka finansieringen inom det multilaterala biståndet. Om det skulle visa sig att de misstankar som just nu riktas mot till exempel WHO skulle vara riktiga och den organisationen inte genomför genomgripande reformer i närtid kan vi helt enkelt inte fortsätta att finansiera den så som vi gjort.

Jag skulle också önska att denna typ av problem, som i grund och botten riskerar att undergräva allmänhetens förtroende för hela FN-systemet, fick ta större plats i den här typen av skrivelser.


Anf. 33 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Detta är inte en debatt om biståndsbudgeten i sig, så jag tänker inte ge mig in i en diskussion om procentsatser, utan detta handlar om riksdagens möjligheter att granska det multilaterala biståndet.

Det här är den andra resultatskrivelse som regeringen presenterar utifrån det tillkännagivande som riksdagen en gång gjorde om att vi ville ha möjligheter att följa upp det multilaterala biståndet. Skälet är uppenbart: Det multilaterala biståndet har ökat och ökar konstant. 58 procent av biståndsbudgeten gick till de multilaterala strukturerna. Om vi ska ha möjlighet att följa upp och värdera måste vi få en bra redovisning av resultatet.

För egen del har jag snabbt försökt titta igenom den tidigare resultatskrivelsen, den första, som kom 2018. Den redovisade tre teman för det multilaterala utvecklingssamarbetet. Den nuvarande resultatskrivelsen redovisar fyra - men helt andra - områden. Man väljer alltså att inte följa upp samma områden och inte hela skrivelsen, utan man väljer från regeringens sida en delredovisning, vilket gör att jämförbarheten inte är så enkel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

I den redovisning som regeringen avgav 2018 hade vi möjlighet att följa hur utvecklingen såg ut, för då redovisade man också det bistånd som beslutats åren 2014, 2015 och 2016. Nu är det bara en tom redovisning för det stöd som givits ut. Det var 53 av 200 organisationer som fick stöd enligt den redovisning vi fick 2018, och det är 53 organisationer som nu får stöd enligt den redovisning som vi nu har på riksdagens bord.

Från vår sida tycker vi att det är intressant att se vad det är för överväganden som regeringen har gjort utifrån den multilaterala strategi som regeringen har antagit som grund för stöd.

Det sägs att det svenska engagemanget ska fokuseras på de organisationer som har störst relevans för Sveriges internationella utvecklings- och biståndspolitiska mål samt för det humanitära biståndet och bäst förmåga att bidra till resultat. De prioriterade organisationerna kan komma att variera över tid, och politiska prioriteringar och behov kan förändras.

Man ska göra en bedömning utifrån fyra principiella grunder:

relevant och höjd effektivitet, lika med ökat stöd, icke öronmärkt

relevant och hög effektivitet, lika med oförändrat eller ökat stöd, icke öronmärkt

relevant men låg effektivitet, lika med minskat stöd på sikt och eventuellt utfasning

icke relevant, lika med minskat stöd och på sikt utfasning.

Utifrån dessa utgångspunkter söker jag svar i regeringens resultatskrivelser. Hur har regeringen dömt av de olika organisationernas relevans och effektivitet? Har man nått bättre eller sämre resultat? Där blir regeringen svaret skyldig. Utifrån de strategier som regeringen har antagit, det policyramverk som regeringen hänvisar till och den resultatredovisning som regeringen nu lägger på riksdagens bord går det inte att utläsa vilka prioriteringar och avvägningar som regeringen har gjort med hänsyn till resultat, effektivitet och hur de stämmer överens med de politiska prioriteringar som vi har.

Vi kan ta detta med demokratifokus, som är så starkt i det biståndspolitiska arbetet nu. Det går inte att följa detta över huvud taget i den redovisning som regeringen gör nu, trots att det var en tydlig fråga - nåja, "tydlig" är kanske att vara lite väl vänlig, men frågan fanns i alla fall med - och ett problemområde. Det är en viktig fråga för svenskt bistånd, och det hade varit intressant att kunna följa upp detta och se vad som har hänt.

Fru talman! Inte minst är detta viktigt eftersom det multilaterala systemet är hårt ansatt av den debatt och konflikt som finns gällande tolkning. Detta hotar det multilaterala systemet väldigt tydligt.

Vi har den kinesiska agendan, som det talas om i många sammanhang, inte bara när det gäller WHO. Här i Sverige valde UNDP att inte fullfölja sin MR-hyllning, alltså den konferens som man avsåg att hålla, därför att kinesiska ambassaden eller någon högt uppsatt i Kina inte gillade att det fanns bilder på personer som kinesisk ledning inte accepterade. Då ströp man den konferensen och det eventet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Detta var en signal, och det finns fler. FN finns i alla medlemsländer, och det kinesiska inflytandet i många medlemsländer är väldigt uppenbart. Inte minst i coronaepidemins spår är detta något som vi har all anledning att vara mycket varsamma med. Precis på samma sätt försöker man från Kina gå in och ta över i andra sammanhang eller omformulera eller bortdefiniera demokratin. Det är ett resultat av det kinesiska inflytandet på Agenda 2030. Inte ens med den kinesiska definitionen är demokrati en accepterad del av agendan.

Mot denna bakgrund är det oerhört viktigt att man från regeringens sida redovisar hur vi klarar av de målkonflikter och utmaningar som finns. Här finns det ett oerhört stort utvecklingsarbete i resultatskrivelserna för att Sverige och riksdagen ska ha möjlighet att följa upp om de mål som vi sätter för biståndspolitiken i stort när vi antar budgeten också efterlevs i det multilaterala systemet. Annars blir vi med vårt kärnstöd utan krav, som är svåra att följa upp, en av dem som finansierar den agenda som andra länder har, till exempel Kina. Det är inte acceptabelt.

Här krävs ett djupare seende och en bättre resultatredovisning. Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3.


Anf. 34 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 6.

Resultatskrivelsen om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer, som vi debatterar i dag, rör merparten av det svenska biståndet. Under 2018 handlade det om 30 miljarder kronor eller 58 procent av det totala biståndet, vilket Kerstin Lundgren också nämnde.

Samtidigt finns det viktiga och mycket relevanta invändningar mot den här utvecklingen, alltså att det multilaterala biståndet växer på bekostnad av det bilaterala samarbetet och humanitära insatser.

OECD:s biståndskommitté, Dac, skriver i en särskild utredning som publicerades tidigare i år att svenskt bistånd är väl genomfört men att frågetecken finns inför Sveriges växande bidrag till olika FN-organ, ofta i form av kärnstöd.

Kristdemokraterna har länge varnat för att kanalisera en alltför stor del av biståndsbudgeten till ett, tyvärr, ofta trögt och ineffektivt FN-system. Det är ett sätt att använda skattebetalarnas pengar som inte alltid är det mest effektiva och som på sikt naturligtvis riskerar att undergräva tilltron till biståndspolitiken i dess helhet.

Alternativet, fru talman, är att i större utsträckning kanalisera stödet till civilsamhällets organisationer, som runt om i världen gör enastående insatser. I katastrofområden är det ofta frivilligorganisationer och kristna samfund som arbetar i den absoluta frontlinjen. I utvecklingssamarbetet är det kyrkorna som genom lokala kontakter ofta har de bästa förutsättningarna att arbeta effektivt och långsiktigt framgångsrikt. I organisationer som PMU, Läkarmissionen och Hoppets Stjärna finns kombinationen av lång erfarenhet, idealitet och en kristen människosyn, som leder till resultat.

Detta, Peter Eriksson, borde regeringen ta till vara på ett helt annat sätt än i dag.

Fru talman! Rimligt i alla biståndssammanhang är att samarbete och insatser prövas mot kriterierna demokrati, mänskliga rättigheter och inte minst effektivitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

När oegentligheter, människorättsbrott och korruption tillåts växa i mottagande länder och organisationer måste det få konsekvenser. Av det skälet har viktiga biståndsgivare som Nederländerna, Schweiz, Belgien och Nya Zeeland beslutat att frysa sitt ekonomiska stöd till FN:s organisation för palestinska flyktingar, Unrwa.

Oegentligheter och det faktum att Unrwa i delar av sin verksamhet legitimerar och sprider antisemitism ledde till att USA redan 2018 drog tillbaka sitt stöd. Självklart borde också Sverige, som en av de största bidragsgivarna, kraftfullt reagera mot de uppenbara missförhållanden som vi vet finns inom Unrwa. Det gäller inte minst efter avslöjandena i en internrapport 2019 om omfattande maktmissbruk och bedrägeri.

Att som regeringen tiga eller se mellan fingrarna när det gäller detta är inte acceptabelt. Både för att åstadkomma förändring och för att upprätthålla allmänhetens biståndsvilja i Sverige är det nödvändigt att snarast möjligt frysa stödet till Unrwa och långsiktig arbeta för att exempelvis UNHCR ska administrera FN:s bistånd till palestinierna, som - det vill jag säga och understryka - även fortsättningsvis självklart ska ha vårt stöd.

Fru talman! Utvecklingssamarbetet - multilateralt och bilateralt - gör skillnad. Varje år bidrar svenska skattebetalare till stora och för många människor direkt livsavgörande insatser. Därför får biståndspolitiken aldrig vara beroende av tillfälliga opinioner och svängningar i konjunkturen.

När coronapandemin skakar en hel värld och när 70 miljoner människor befinner sig på flykt är det ansvarstagande och kontinuitet som måste gälla. Misär i flyktingläger, ökande fattigdom och systematiska brott mot mänskliga rättigheter gör inte halt tills smittspridningen är över och ekonomin möjligen vänder uppåt igen. Biståndspolitiken måste vara en konsekvens av synen på solidaritet och människovärde.

I ansvarstagandet när det gäller de allra mest utsatta ligger en dimension som inte kan avläsas i ekonomiska termer. Lika viktigt som ett generöst bistånd är för den som behöver en hjälpande hand är det att varje samhälle upprätthåller värderingar om humanitet och människovärde.

Enprocentsmålet är en central del av svensk biståndspolitik, men det är mer än så. Det är också ett mått på vår förmåga att se bortom egennytta och nationella egenintressen.

I coronakrisens spår kommer biståndet att minska och förutsättningarna att försämras för de allra mest utsatta. Därför, fru talman, är det mer angeläget än på mycket länge att värna en generös och effektiv svensk biståndspolitik.


Anf. 35 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi har i dag, i denna debatt, att diskutera utrikesutskottets betänkande nr 17 för detta riksmöte. Det handlar om regeringens resultatskrivelse om utvecklingssamarbetet. Det gäller alltså i praktiken vårt bistånd till multilaterala organisationer och det humanitära biståndet.

Jag vill inledningsvis, fru talman, yrka bifall till reservation nr 6, som också Liberalerna har undertecknat, som gäller FN:s organ för de palestinska flyktingarna, Unrwa.

Problemen som världen står inför just nu i och med covid-19 och en vikande världsekonomi och så vidare är enorma. Det är en politisk kris. Det är inte minst en medicinsk och hälsomässig kris som världen går igenom i och med pandemin. Det är också en politisk kris för demokratin. Och det är givetvis en mycket omfattande ekonomisk kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

I detta läge finns det mycket stor risk att också stödet till den humanitära nödhjälpen minskar, inte minst eftersom resursallokeringarna är kopplade till den ekonomiska utvecklingen i många länder. Så är det i Sverige. Vi har ju ett enprocentsmål. Om vår ekonomi går ned är det klart att det också blir mindre pengar i bistånd. Samtidigt ser vi att behovet av hjälp aldrig tar slut - det växer.

Det finns konflikter i världen som fortsätter att trasa sönder länder och som sliter stater i stycken. De finns i Jemen, Syrien, Libyen och på många håll i världen. Inte på riktigt alla kontinenter men på de allra flesta pågår olika typer av konflikter, även nära oss, till exempel i Ukraina.

Jag lyssnade, fru talman, på Moderaternas resonemang. Jag instämmer till fullo i hur viktigt det är med frihandel och så vidare. Det är en hörnsten. För att vi ska kunna bygga upp världsekonomin behöver vi ha fri handel, marknadsekonomi, privat ägande och så vidare. Samtidigt kommer vi att behöva ett omfattande och generöst bistånd. Det är min tvärsäkra bedömning, vill jag säga. Det har att göra med att det är många människor som inte nås av globaliseringen och många människor som växer upp under mycket svåra förhållanden i flyktingläger, i krigsområden och så vidare.

Då är den humanitära nödhjälpen absolut nödvändig. Vi ser dock en kronisk underfinansiering av detta år efter år. Sverige är en av de mest generösa givarna och ger långt mycket större stöd än vad de flesta andra länder i västvärlden gör för att kunna genomföra de olika programmen för UNHCR, World Food Programme, UN Ocha och så vidare.

Det är viktigt att vi är en generös givare, men det är också viktigt att Sverige nu växlar upp i vår utrikespolitik och diplomati för att även andra länder ska ge mer. Det kan inte vara så att när andra länder minskar stödet till ett visst FN-organ ska Sverige gå in och täcka bortfallet genom att öka vårt stöd. Så kan vi inte ha det. Sverige måste mycket tydligare agera för att rika länder i världen, till exempel stora oljeländer med stora fonder, också använder mer av dessa medel för att stödja de humanitära appellerna inom FN-systemet.

Fru talman! Det är väldigt viktigt att förstå att om det med jämna mellanrum fortsätter att dyka upp stora och omfattande skandaler med korruption, nepotism, maktmissbruk och så vidare är det klart att färre människor kommer att vara angelägna om att använda skattemedel för att stödja dessa organ. Det säger sig självt. Då undermineras ju förtroendet. Det här gäller såväl FN-organ som andra NGO:er, till exempel Oxfam, den brittiska biståndsorganisationen, som hade medarbetare som grovt misskötte sig i Haiti, till exempel. Det är därför väldigt viktigt att Sverige är oerhört tydligt när det sker missbruk med biståndsmedel.

Man ska dock vara medveten om att det handlar om stora summor pengar till nödhjälp i stora organisationer. Det är omfattande processer och så vidare. Det är också väldigt viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Givetvis ska vi motarbeta korruption och brister och peka på det oacceptabla. Samtidigt är det viktigt att se de insatser som biståndet gör.

Detta gör att det i vissa sammanhang är väldigt viktigt att Sverige och andra länder kanske minskar stödet eller är väldigt tydligt. Man ska dock vara medveten om att när det gäller bistånd och resursallokeringar ska pengarna i slutändan hjälpa nödställda och behövande. Om man då, som vissa argumenterar för, helt drar in stödet till vissa FN-organ och andra kan det i slutändan bli så att mindre konstruktiva krafter kliver in och täcker det vakuum som uppstår när vi stoppar våra insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Det här är inte helt enkelt att hantera alla gånger.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga några ord om FN-organet Unrwa. Här finns en problematik dels med omfattande misskötsel inom Unrwa, där chefer har fått gå och så vidare, vilket belystes av tidigare talare, dels gällande hela grunduppdraget för FN-organet Unrwa.

När Israel bildades 1948 och hundratusentals palestinier flydde fanns inte Genèvekonventionen. Det innebär att de palestinska flyktingarnas flyktingskap har en annan definition än andra flyktingars. De palestinska flyktingarnas flyktingskap går i arv, vilket det inte gör för andra.

Detta innebär att de 700 000-800 000 palestinska flyktingar som Unrwa hade att hjälpa i början av 50-talet i dag är 5,6 miljoner. FN är alltså god man för 5,6 miljoner palestinier i kanske tredje och fjärde generationen efter 1948.

Vi har ju många flyktingar som har kommit till Sverige, och vi säger att de ska integreras, kunna få medborgarskap och naturaliseras och så vidare. Men det gäller alltså inte de palestinska flyktingarna, utan där är idén att alla ska återvända. Alla förstår ju att det är helt orealistiskt att 5,6 miljoner palestinier ska återvända till Israel för att deras farfar eller farfars far tidigare bodde i Palestina. Här måste Libanon, Jordanien och de andra länderna också vara beredda att ta ett större ansvar.

De palestinska flyktingarna har blivit en bricka i ett politiskt spel. De används cyniskt samtidigt som de inte har lika rättigheter som människor i de länder där de finns, inte kan bli medborgare och så vidare. De är offer för denna politik, vilket är ett grundläggande problem inom hela Unrwas grundstatut som man också bör diskutera mer. I förlängningen skapar ju det här ytterligare ett problem för att kunna nå en tvåstatslösning med bildande av en självständig, demokratisk palestinsk stat, vilket givetvis är en målsättning.


Anf. 36 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! En del av Liberalernas överenskommelse med regeringen är den så kallade demokratioffensiven, vilken ska stärka demokratiperspektivet inom biståndet generellt. Det här innebär att Liberalerna någonstans måste stå bakom den indikativa fördelning av det multilaterala biståndet som står i Sidas regleringsbrev, enligt vilket organisationen Unrwa ska tilldelas lite drygt 420 miljoner kronor under innevarande år.

Vi tycker att det här stödet borde frysas, och det tycker vi därför att den här organisationen, alltså FN:s Palestinamyndighet, har passerat en gräns. Denna gräns går någonstans vid att köpa in skolböcker som lär barn att de ska vattna jorden med sitt färska blod, utrota utlänningar eller "reflektera över farorna med judarnas giriga ambitioner". När en organisation beter sig på det sättet kan den inte längre få svenska biståndsmedel, tycker vi.

Min fråga till Fredrik Malm är därför var denna gräns går för Liberalerna. Vi vet ju att det som har hänt tidigare inte har lett till att Liberalerna har dragit slutsatsen att detta bistånd bör frysas. Därför vill jag höra vad den här organisationen ska behöva göra för att Fredrik Malm ska dra samma slutsats som vi. Var går er gräns?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Det är inte en fråga om att hjälpa eller inte hjälpa; det finns ju flera andra organisationer som skulle kunna lösa samma uppgift som Unrwa löser i dag men utan den här typen av antisemitism som liksom sitter i väggarna i Unrwa. Det kanske skulle kunna skötas på samma sätt som de syriska flyktingarna i Turkiet, till exempel, genom UNHCR eller någon annan organisation.

Var går gränsen för Liberalerna? Var går er röda linje?


Anf. 37 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det har funnits en problematik inom det svenska biståndet under årtionden med för lite fokus på demokrati och mänskliga rättigheter. För mycket svenska biståndsmedel har gått till odemokratiska regimer och så vidare. Det finns fortfarande vissa exempel på detta, även om det har blivit bättre än tidigare.

Liberalerna har alltid stått upp för och kommer alltid att stå upp för att vi ska ha ett omfattande demokratistöd och ett demokratifokus inom biståndet. Såvitt jag vet är vi dessutom det enda partiet i Sveriges riksdag som säger att demokratimålet ska vara överordnat fattigdomsmålet i svenskt bistånd. Det är en ganska radikal ståndpunkt som vi tyvärr är alldeles för ensamma om i dagsläget.

De exempel som Ludvig Aspling tar upp är givetvis hårresande. Det är fullständigt makabra exempel, och de är inte heller de enda. Problemet är att om man gör som Sverigedemokraterna och den amerikanska administrationen med flera argumenterar för och klipper bort hela stödet till Unrwa kommer de här skolorna på Gazaremsan sannolikt att drivas av Hamas i stället.

Man måste se oerhört allvarligt på de problem med korruption och missbruk som finns inom olika FN-organ och biståndsorganisationer, något som jag försökte att belysa i mitt inlägg. Men i dagsläget vill, kan man säga, inte ens israelerna dra undan all finansiering för Unrwa, för de förstår att gör man det kommer Hamas och Iran att driva alltihop. Det är ju problematiken.

När det gäller de exempel som Ludvig Aspling tar upp är det självklart att allt detta måste bort och att Sverige måste vara oerhört tydligt. Jag kan tänka mig att man markerar genom minskade anslag vid vissa tillfällen, men jag har svårt att se att det skulle vara bra om Unrwa i dag helt skulle stänga butiken.


Anf. 38 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Det som israelerna vill är att världssamfundet ska hjälpa dem att hantera problemet. Israelerna har, såvitt jag vet, aldrig sagt specifikt att de vill att Unrwa och ingen annan ska hjälpa dem att hantera problemet.

Problemet som vi ser det är att Unrwa som organisation numera har passerat en gräns för vad som är acceptabelt inom FN-systemet. Man kan inte bete sig på det sättet och fortsätta att ta emot svenska skattepengar. När man har passerat gränsen kan man inte längre ta emot svenska skattepengar - det är enkelt. Om de pratar om att vattna jorden med sitt färska blod, reflekterar över farorna med judarnas giriga ambitioner och köper in skolböcker där sådant står går det inte längre att samarbeta med dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Detta innebär inte att vi inte kommer att ge stöd på något annat sätt. Det finns andra organisationer som skulle kunna lösa Unrwas uppgift. Därför måste frågan fortfarande hänga lite i luften. Fredrik Malm har inte gett någon riktigt bra förklaring på varför det är så att Liberalerna fortfarande ser Unrwa som det bästa alternativet för att lösa uppgiften i stället för någon annan.


Anf. 39 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag blir lite fundersam. Halva mitt anförande handlade om problemet med hela Unrwas uppdrag. Det är klart att vi ser problemet.

Jag ser inte riktigt varför Förenta nationerna i praktiken ska vara god man för nästan 6 miljoner människor, som fortfarande efter 70 år ska leva ett erbarmligt liv i läger, därför att de inte ska integreras eller naturaliseras och därför att de har blivit spelbrickor i en politisk konflikt där det krävs att alla kollektivt ska återvända. Hela den konstruktionen är märklig i dag. Den var logisk 1948, men den är inte det 2020.

Det finns ingen som accepterar de exempel Ludvig Aspling tar upp. De är helt hårresande och helt oacceptabla. Det enda jag konstaterar är att inte heller Israel vill gå den vägen där Unrwa i dag måste stänga butiken. Man inser att någon annan kommer att komma dit och öppna butiken och driva skolorna i stället, och det är förmodligen ännu värre.

Byt ut varenda person som missköter sig inom Unrwa, var tydlig, ställ mycket hårdare krav, kräv reformering och så vidare. Det ska Sverige definitivt göra. Det är också något som vi liberaler har stått upp för.

Liberalerna är ett av de partier i kammaren som argumenterar för att Sverige inte ska ge något stöd till de palestinska myndigheterna, av precis skälet att man då understöder och underblåser antisemitism, att de kan fortsätta att polarisera och försvåra möjligheterna att nå en fred och fängsla palestinska dissidenter på det territorium som de kontrollerar på Västbanken och Gazaremsan.


Anf. 40 Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Jag vill börja i Benin. Tills för tre år sedan tvingades Kindozandji Adové att avgöra vilken av hennes tre döttrar som skulle få gå i skolan. Hon hade inte råd att låta alla tre göra det. Hennes ostronförsäljning gav inte tillräckligt med inkomster för att täcka skolavgifterna. Tack vare en mikrokredit från FN:s utvecklingsprogram UNDP på 60 dollar kunde hon skaffa två timmerflottar som hon nu kan använda när hon fångar ostron. Hon får därmed större fångster och kan sälja mer, och nu går alla tre döttrarna i skolan.

Omkring hälften av Sveriges utvecklingssamarbete kanaliseras via FN och andra multilaterala organisationer. Sverige är också en av de tyngsta aktörerna på området, och vi har ett stort inflytande sett till vår storlek på de berörda FN-organen. Det är ett inflytande som i denna tid, med tanke på vad som har lyfts upp i den här debatten, är särskilt viktigt utifrån svenska värderingar och prioriteringar.

Som vanligt, tycker jag, när man diskuterar bistånd gör man det som svensk med stor stolthet. Vi har en tradition av ett öppet och transparent bistånd som vi verkligen kan vara stolta över. Det gäller även det multilaterala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Nationalism, protektionism och populism riskerar tyvärr att ta över den internationella dagordningen. Att detta sker i en tid då vi med utgångspunkt i internationell rätt, folkrätt och mänskliga rättigheter måste hantera fler utdragna konflikter än vad världen har sett på mycket länge ger följden att vi ser fler flyktingar, fler migranter och fler kriser. Detta sker i en tid när forskningen visar oss att inte ens om vi lever upp till alla löften i Parisavtalet kommer vi att klara klimatutmaningen.

Vi ser den växande nationalismen, protektionismen och populismen i en tid då vi mer än på mycket länge behöver en regelbaserad dagordning och ett multilateralt samarbete. Det gäller EU, och det gäller FN - och det gäller för den delen utvecklingsbankerna, som genom sin finansiering spelar en stor roll. Vidare gäller det vikten av att vi i Sverige, i den tid vi befinner oss i, ser till att vi på det bästa och mest effektiva sättet faktiskt stöder fattigdomsbekämpning, att vi motverkar minskningen av utrymmet för mänskliga rättigheter och att vi stöder en hållbar utveckling och inte drar oss undan ansvar.

Utvecklingen av kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa går framåt i världen, men samtidigt vet vi att de sexuella och reproduktiva rättigheterna hotas av just de ärkekonservativa krafter och nationalistiska strömningar som vinner alltmer mark i allt fler länder.

USA:s agerande att inte stödja biståndsorganisationer som talar om, informerar om eller på något sätt deltar i att utföra aborter är och förblir ett stort bakslag för kvinnor och flickor över hela världen, eftersom USA är den överlägset största givaren globalt när det handlar om mödrahälsa och preventivmedel. Att dessutom nu dra in stödet till Världshälsoorganisationen, mitt under en pågående pandemi vars like vi inte har sett i modern tid, är i fråga om tajmning ingenting annat än skandalöst. Det måste nämnas.

Jag är glad att vi i Sverige än så länge har en bred samsyn och en bred politisk enighet när det gäller frågor om jämställdhet och yttrandefrihet. Det är också viktigt för vårt bistånd. Det innebär att oavsett regering har Sida och andra svenska biståndsaktörer faktiskt mandat att vara pådrivande internationellt i frågorna. När vi ser att hbtq-personers rättigheter attackeras eller rätten till abort attackeras kan man lita på att det svenska biståndet tar ställning för alla människors lika rätt och värde.

I sin granskning av det svenska biståndet 2019 skrev OECD-Dac att Sverige är en engagerad förespråkare för multilateralism, och man uppmärksammade särskilt Sveriges flexibla finansiering, de fleråriga kärnstöden och bredden av multilaterala samarbetspartner och Sveriges långsiktiga relationer med dessa. Det är ju genom Sveriges långsiktiga, konsekventa och målmedvetna arbete som vi också ser till att våra svenska prioriteringar faktiskt lyfts upp på världsdagordningen.

Vi befinner oss i en tid av enorma globala utmaningar som kräver gemensamma lösningar. Vi vet att samarbete minskar administrationen, och det gemensamma arbetet ger större möjligheter att lära av varandra. Och genom samverkan i just de multilaterala organisationerna får vi också som land större möjligheter att påverka hela utvecklingsagendan.

Vi har från svensk sida varit måna om att stödja FN-systemet som en viktig systembärare för effektiv respons och även som en viktig brygga mellan det humanitära arbetet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Men det ska naturligtvis också vara ordning och reda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Jag tror att det är otroligt viktigt att denna debatt präglas av saklighet och nyanser, och som jag tror att Lars Adaktusson nämnde i sitt anförande måste saker och ting få rätt proportioner i debatten. Enstaka exempel kan naturligtvis inte säga allt om allt bistånd. Det finns helt enkelt inga belägg för det.

Vad händer om vi inte är redo att ta vår del av ansvaret för omvärlden? Jo, som Fredrik Malm så utmärkt sa i replikskiftet här nyss, då är det kanske Hamas som driver skolorna i stället. Är inte vi redo att ta vår del av ansvaret för omvärlden är det bara en tidsfråga innan problemen kommer till oss i form av ett utökat osäkert säkerhetspolitiskt läge, klimat- och krigsflyktingar - som inte alla uppskattar, kanske inte ens alla här i kammaren - samt pandemier som den vi är mitt uppe i och inte minst våldsbejakande extremism.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.


Anf. 41 Yasmine Posio (V)

Fru talman! Som politiker ansvarig för biståndsfrågor tycker jag att alla dagar är viktiga dagar att prata om multilateralt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Nu när denna pandemi drar fram över världen är det om möjligt ännu viktigare.

Vi vet alla att bistånd behövs så länge konsumtion, produktion, arbetsvillkor och fördelning av vinster är ojämlika och sker på bekostnad av jordens resurser, både mänskliga och naturliga. Däremot finns det partier som trots all kunskap som finns om vad som driver världen till fattigdom, miljöförstöring och konflikt envist driver politik som enbart gynnar de rika - detta trots att de sågar av den gren de själva sitter på.

Så länge vi har ett samhälle som gynnar dem som redan har mest går det inte att bygga ett jämlikt och rättvist samhälle som håller. Så länge vi utnyttjar jordens resurser mer än vad som är hållbart kommer klimatförändringen att drabba oss alla.

Enbart marknaden har aldrig kunnat lösa den orättvisa fördelningen av jordens resurser. Vi har sett att så kallade fria marknader gett länder bättre bnp men att de pengarna sedan hamnat i maktens fickor och inte gagnat hela folket - dels genom att arbetare får urusla löner och arbetsvillkor så att ägarna får större egna vinster, dels genom att ägarna smiter från att betala skatt. Samtidigt har jorden utarmats.

En sjyst värld kräver demokrati och inflytande. Auktoritära ledare kan i vissa fall bygga upp delar av utbildningsväsen och hälso- och sjukvård och skapa en delvis fungerande ekonomi. Men priset blir i olika grad korruption, inskränkning av mänskliga rättigheter, fängslande av journalister och tystande av fackliga aktivister, urfolk och feminister. Det är inte en grund för att bygga ett värdigt samhälle.

Det behövs världsomspännande idéer som blir till lagar i varje land för att vi ska komma till rätta med detta. Human rights due diligence, som innebär att företag måste betala ut sjysta löner och ha goda arbetsvillkor och att mänskliga rättigheter i landet efterlevs, är en sådan. En annan är att bekämpa skatteflykt, bland annat med land-för-land-rapportering. Utan skatteintäkter är det omöjligt att bygga ett demokratiskt samhälle och stabila myndigheter som levererar jämlik välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fattiga länders skulder utgör i dag ett avgörande hinder för utveckling. I många länder förhindrar utgifter för räntor och amorteringar satsningar på utbildning, hälsovård och infrastruktur, vilket i grunden hotar möjligheterna till utveckling. Vi har i praktiken en världsordning där fattiga länder betalar till rika länder.

Fru talman! Genom familje- och vänskapsband, arbete i internationella organisationer, utlandsstudier och utrikeshandel är världen starkt sammanlänkad. Då behövs mer öppet samarbete, inte nationalistisk slutenhet.

Pandemin har tydliggjort vikten av det öppna internationella samarbetet. Dessvärre väljer då vissa att dra sig ur eller hota att dra sig ur sådant multilateralt samarbete. Det måste Sverige använda alla tillgängliga kanaler för att motverka.

Tills vi fått en värld som är jämlik, jämställd, antirasistisk och hållbar för kommande generationer krävs bistånd - olika slags bistånd.

Det behövs små, snabba och flexibla organisationer som kan nå människor som vi inte når. De har också kortare och snabbare beslutsvägar, vilket minskar risken för korruption, svågerpolitik och stagnation. De fungerar dessutom som vakthund och visselblåsare när övergrepp har begåtts, rättigheter kränkts eller utvecklingen är på väg åt fel håll. De fungerar som ansvarsutkrävare för utlovade reformer och beslut men också som informationskälla, såväl för befolkningen inom ett land som för omvärlden.

Det behövs också det vi pratar om i dag: stora, multilaterala organisationer som redan finns på många ställen i världen och som har en infrastruktur som andra inte har råd eller möjlighet att bygga upp. Med hjälp av den strukturen kan de snabbt ställa om vid katastrofer. De multilaterala organisationerna når helt enkelt dit Sverige inte alltid kan nå.

Det har dock visat sig att stora multilaterala organisationer har långa beslutsvägar och att det tar tid för dem att ändra sin arbetskultur allteftersom samhället förändras. Nu har till exempel FN äntligen tagit tag i detta. Även om det än så länge ser ut som att FN:s stora reformarbete går bra måste vi bevaka att det arbetet inte stannar av eller leder åt fel håll.

En svårighet för dessa organisationer är att de har svårt att ställa om när en för stor andel av deras stöd är öronmärkt. Sverige är ett av få länder som ger en stor andel av sitt bistånd icke öronmärkt till multilaterala organisationer, vilket är bra. Det vore önskvärt att Sverige lyckades övertyga andra länder om att göra detsamma, för bistånd finns inte till för att vi i den rika delen av världen ska kunna klappa oss på axeln och känna att vi är snälla. Ett fungerande bistånd måste utgå från mottagarens villkor och förutsättningar.

Bistånd kan heller inte enbart handla om att hantera humanitära kriser. Det måste även leda till långsiktiga förändringar och uppbyggandet av motståndskraftiga samhällen så att katastrofer inte får så stor negativ inverkan.

Eftersom Sverige är en stor kärnstödsgivare till ett flertal multilaterala organisationer har Sverige kunnat trycka på för ökad jämställdhet, demokratifrämjande arbete och klimatfokus. Exempelvis var det ju Anders Kompass som avslöjade omfattande sexuella övergrepp begångna av FN-personal. Han fick betala ett oerhört högt pris. Men numera råder nolltolerans mot sexuell exploatering, och rutiner och funktioner har införts för att förhindra fler övergrepp. Sverige måste fortsätta trycka på för jämlikhet, jämställdhet, allas lika rättigheter och ekologisk hållbarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fru talman! Målet är att bistånd inte ska behövas. Men för att komma dithän måste vi se till att alla människor överallt har sjysta arbetsvillkor och löner, att alla barn överallt har en bra skola, att alla kvinnor överallt slipper mäns våld, att alla minoriteter överallt får sina rättigheter tillgodosedda och att vi bevarar jordens miljö och klimat så att kommande generationer kan leva. Det kräver en jämlik, jämställd, antirasistisk värld på ekologisk grund. Tills vi uppnått detta är multilateralt bistånd ett av många viktiga verktyg för att få en mer rättvis världsordning.


Anf. 42 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! En betydande del av det svenska biståndet går via internationella organisationer, bland annat FN, Världsbanken och regionala utvecklingsbanker. Det är detta vi diskuterar i dag. Den delen har vuxit och är i dag en väldigt stor del.

Men också det bilaterala biståndet och det bistånd som går via civila organisationer är viktigt. Min avsikt är att detta långsiktigt ska få en ökad del av den svenska biståndsbudgeten. Ett första steg i en sådan process var förstärkningen av förvaltningsbudgeten för Sida, som vi ökade både i fjol och i år.

Det fanns en tid före pandemin, fru talman, när vi politiska ledare från olika håll i världen reste och möttes. I höstas var jag på ett sådant möte i New York vid det årliga öppnandet av FN:s generalförsamling. Där inledde USA:s Donald Trump och Brasiliens Jair Bolsonaro med i stor utsträckning samma budskap. De sa att världen och framtiden tillhör nationalisterna - dem som ser till sitt eget snarare än att försöka bygga samarbete mellan länder. För mig var det en chockartad upplevelse att se och höra hur två av världens mest inflytelserika ledare på plats när FN samlades kunde vända ryggen åt allt som FN betyder och står för.

FN bildades efter andra världskriget av en värld som var sliten och trött efter krig, död och kaos. Det var både nödvändigt och möjligt att återuppbygga ett samhälle och ett samarbete i ruinerna efter år av våld och förstörelse. Aldrig någonsin sedan dess har det varit så uppenbart som i dag att samarbete är vägen för att lösa de gemensamma utmaningar och kriser som världen har just nu. Aldrig någonsin har det sedan dess varit så tydligt hur nära sammanlänkade världens länder är och hur centralt det är att vi har väl fungerande multilaterala organisationer.

Inget enskilt land kommer att lösa klimatkrisen. Det krävs internationella regleringar, överenskommelser och samarbeten. Detsamma gäller hälsokrisen vi ser nu, flyktingkrisen som flera har talat om, biologisk mångfald och den ekonomiska kris som vi också ser just nu. Dagens situation är ett utmärkt exempel på just detta. När världen står mitt i coronakrisen ser vi hur avgörande det internationella samarbetet är.

WHO, Världshälsoorganisationen, som ska samordna den globala hälsoresponsen. De humanitära organisationerna och fonderna, som UN Ocha, internationella Röda Korset och FN:s livsmedelsprogram, för att snabbt kunna ge stöd åt de mest utsatta. Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, för att lindra de ekonomiska effekterna av pandemin och påbörja en återuppbyggnad. Hälsofonderna, den globala vaccinationsalliansen Gavi och Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria, för att upprätthålla hälsosystemen på landnivå. FN:s kontor för mänskliga rättigheter, för att bevaka och se till att åtgärderna mot pandemin inte urholkar dessa rättigheter och demokratin. FN:s utvecklingsprogram UNDP, för att hantera och sätta in åtgärder mot de socioekonomiska effekterna av krisen. Inget av detta hade varit möjligt utan ett långsiktigt finansiellt stöd och politiskt engagemang från ett litet antal länder såsom Sverige. Inget av detta hade varit möjligt annars.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Det internationella samarbetet i världen är sårbart. Det bygger på ett skört system av ekonomiska stöd och bidrag. Alltför få är beredda att ge så kallat kärnstöd med flexibilitet och möjligheter att agera när kriser sätter in.

Sättet att organisera det internationella samarbetet är också problematiskt. De största har vetorätt i säkerhetsrådet och ibland alltför stort politiskt inflytande. Systemet hotas också av politisk instabilitet, och demokrati och samarbete undermineras av auktoritära länder med en agenda som bygger på helt andra värderingar än de värderingar vi anser måste få stå i fokus.

En avgörande fråga är också frågan om effektivitet. Därför är det viktigt att se till att det ageras snabbt och effektivt mot oegentligheter och korruption när sådant uppkommer, vilket det gör även här. Det uppkommer i andra organisationer, och det gör det också i Sverige. Det gör det överallt där man hanterar stora summor pengar och där det handlar om ett stort antal människor. Förtroendet för det internationella samarbetet är oerhört viktigt. Därför måste vi agera, och det gör Sverige varje gång det händer sådana saker.

Det är detta vi har, och inget annat. Det är också detta system som vi måste försöka att bygga vidare på och reformera där det är möjligt. Vi måste även visa att våra värderingar när det gäller demokrati, yttrandefrihet, öppenhet och mänskliga rättigheter är värda att slåss för. Den globala arenan är i praktiken en stridsscen om värderingar och om framtiden. Sverige slåss för livet - för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi står i första ledet för jämställdhet och ett anständigt liv även för våra barn och barnbarn. Våra insatser ses också med stor respekt av andra länder, och fler följer i våra spår.

Vår strid för det multilaterala är också ett egenintresse. Ett litet och omvärldsberoende land som Sverige behöver gemensamma organisationer och gemensamma regler. Vi har inte råd med en situation där de stora kan avgöra allt och där Kina, USA eller Ryssland styr vår framtid med bara sina egna intressen för ögonen.

Svenskt bistånd handlar om att hjälpa miljoner fattiga och utsatta människor i nöd. Det handlar om att stödja journalister som hotas, om unga flickor som riskerar att omskäras i underlivet och om att återuppbygga mangroveskogar som ödelagts. Men det handlar också om makt, om ansvar och om vem och vad som ska styra framtiden. Det är ett dagligt krig om värderingar och intressen. Vi gör detta jobb genom eget arbete men också genom att stödja och finansiera internationella organisationer runt om i världen. Alternativet är den starkes rätt och styrelseformer där demokrati och mänskliga rättigheter hånas och föraktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Magdalena Schröder säger i denna debatt att hon vill minska biståndet. Hon ifrågasätter om det går till rätt saker och är effektivt. Man kan naturligtvis tycka alla möjliga saker, men det finns också sådana som gör ordentliga, riktiga utvärderingar av det svenska biståndet. Den största organisationen som gör det heter OECD-Dac. De anser att svenskt bistånd ska få högsta betyg och att det är ett mycket effektivt bistånd som når till de fattigaste i världen.

Ludvig Aspling väljer att driva propagandan mot till exempel WHO vidare i stället för att försöka att föra en saklig debatt. Syftet är uppenbart inte alls att få WHO att bli bättre utan att underminera tilltron till samarbete. Självklart ska WHO utvärderas efter att pandemin är över, men det är inte detta som är fokus just nu. Nu handlar det om att försöka lösa den kris vi befinner oss i och om att stödja WHO i dess arbete. Detta är viktigare än någonting annat om vi ska klara av den här situationen.

Kerstin Lundgren pratar om bättre resultatredovisning och om vilka slutsatser regeringen drar av detta. Jag håller med om att vi kan förbättra redovisningen; det går att göra den betydligt bättre. Detta är ju också i början av en process - det är andra gången vi ger ut den typen av resultatredovisning. Slutsatserna kommer att komma efter hand, bland annat när vi tar beslut om nya fleråriga avtal med dessa organisationer. Vi kommer att göra det i större utsträckning nästa år.


Anf. 43 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! Även om biståndsministern inte nämnde det är situationen inom FN-organet Unrwa djupt oroande, och det har också framkommit tidigare i debatten. Det har även vidimerats i den granskningsrapport som publicerades förra året. Uppgifterna där bedömdes så allvarliga att viktiga biståndsgivare drog sig tillbaka.

Den här förtroendekrisen kom i ett läge som redan tidigare var allvarligt. USA drog tillbaka sitt stöd 2018. Det föregicks av omfattande kritik mot ineffektivitet, korruption och inte minst det faktum att Unrwa i delar av sin verksamhet legitimerar antisemitism. Det handlar om undervisningsmaterial, som vi har hört tidigare i diskussionen, men det handlar också om andra sammanhang.

I september 2019 publicerade organisationen Human Rights Watch en rapport som visar att antisemitismen och uppviglingen mot Israel sprids av lokalanställda inom Unrwa. Human Rights Watch avslöjar tio fall där Unrwa-anställda via i huvudsak sociala medier uppmanar till våld mot judar, där terrordömda personer som mördat civila israeler hyllas och där Adolf Hitler framställs som en förebild. Detta ska läggas till tidigare rapporter om ett nittiotal liknande fall som avslöjades mellan 2015 och 2017, även i dessa fall med belagd antisemitism och uppmaningar till jihadism.

Anser biståndsministern att detta är ett problem?


Anf. 44 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag anser att det är helt oacceptabelt med antisemitism och jihadism i de här sammanhangen. Unrwa är en FN-organisation som ska stå upp för de värderingar som FN står för.

Jag vill också säga att Sverige har reagerat väldigt tydligt mot de oegentligheter som har uppdagats under senare år. Vi har reagerat direkt mot generalsekreteraren och FN-kontoret i New York. Vi har krävt förändringar, och vi har också fått det. Det skedde inte omedelbart. Men i dag har vi fått en ny ledning för Unrwa, och jag bedömer att den nya ledningen har tagit problemen på mycket stort allvar och att det har blivit förändringar i det här systemet.


Anf. 45 Lars Adaktusson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fru talman! Jag uppfattar det som att biståndsministern tycker att detta är ett problem. Jag har också uppfattat att biståndsministern öppet har kritiserat det som skedde och avslöjades om maktmissbruket inom organisationen, och biståndsministern nämnde det själv. Men då blir det ännu märkligare att det inte vidtas några åtgärder från regeringens sida. De problem som vi ser är ju väl belagda, men regeringen vidtar inga åtgärder, till skillnad från de länder som har beslutat att frysa sitt bistånd tills situationen är förbättrad och förändrad.

Jag vill vara tydlig på en punkt i den här debatten, nämligen att det är viktigt att göra det klart att Peter Eriksson och regeringspartierna inte är ensamma här i riksdagen om att se behovet av stöd till palestinska områden. Det är inte det som det här handlar om. Det är en befolkning som sedan länge har förtryckts och förvägrats grundläggande mänskliga rättigheter av en korrumperad regim och av ett ledarskap som har ägnat sig åt maktmissbruk.

Självklart ska vi stödja det palestinska folket, men att år efter år hålla ett dysfunktionellt system under armarna är inte att ta ansvar. Öka i stället biståndet, Peter Eriksson, till civilsamhällets organisationer, som jag var inne på! Ge en större andel av biståndet till UNHCR och var med och driv på för en utveckling där UNHCR och kanske också andra FN-organ kan ersätta Unrwa inom ett stort antal områden! Det är så vi kommer till rätta med detta. Är Peter Eriksson beredd att medverka till det?


Anf. 46 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag tror tyvärr inte att de civila organisationerna har kapacitet och möjlighet att ta över det här. Det handlar om utbildning för 500 000 unga, och det handlar om sjuk- och hälsovård för miljoner människor. Det är ingen liten organisation vi pratar om här.

Jag håller med Fredrik Malm, till exempel, när han tar upp frågan om det här är ett sätt som långsiktigt verkligen är bra och fungerar. Uppenbarligen är det någonting som visar att det inte fungerar när generationer av människor lever i flyktingsituation år efter år, kanske hela sina liv. Det är någonting som är fel i grunden här. Men jag tror inte att det är någon lösning att vi avskaffar stödet till FN-organisationen Unrwa, som sköter om utbildning och hälsovård. Vi måste hitta andra reformer, överenskommelser och strategier i regionen för att lösa detta mer långsiktigt. Det hjälper inte att ensidigt bara lägga ned en verksamhet eller lämna över den till Hamas eller andra lokala organisationer. Det kommer inte att gå.


Anf. 47 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Jag lyssnade till statsrådet Peter Eriksson och hörde att det finns en bild från regeringen av att det finns förbättringsmöjligheter när det gäller resultatskrivelsen. Det som ändå gör mig lite förvånad är varifrån man tar sin utgångspunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

När jag tittar på resultatet följer jag naturligtvis också hur den strategi som regeringen angav såg ut och hur resultatet av strategin återspeglas. Vi kan ha olika uppfattningar om delar av detta, men det är ändå regeringens strategi.

Hur följer man då upp strategin i den redogörelse som man lämnar till riksdagen? Här blir statsrådet Peter Eriksson svaret skyldig, för i sammanställningen av de 53 organisationer som redovisas i den senaste skrivelsen framgår det inte vad som har förändrats efter den senaste skrivelsen. Det framgår inte vilka som har varit relevanta och har haft en höjd effektivitet, vilka som haft en lägre effektivitet och vilka som utgår därför att de inte har klarat uppdraget. Ändå är det just dessa kriterier som regeringen har angivit ska vara utgångspunkt för hur man arbetar. Varför går då inte detta att utläsa? Har regeringen inte tagit fasta på sin egen strategi i resultatskrivelsen?


Anf. 48 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Som jag sa tidigare håller jag med om att det går att göra resultatskrivningen bättre. Utvärderingen är från 2018. Det är väl från Utrikesdepartementet, får jag erkänna, en början på ett försök att få till en bra och effektiv process i dialog med riksdagen på det här området.

Jag kan bara säga att jag tycker att det finns bra saker i resultatskrivelsen men att det går att göra den ännu bättre. Jag hoppas att vi ska kunna få en sådan utveckling till nästa gång och att vi då kan ta till oss mer av synpunkterna.


Anf. 49 Tredje vice talman Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack, statsrådet, för den öppenheten!

Det är klart att om vi i riksdagen ska kunna fullfölja vår granskande roll och utföra vårt uppdrag är det viktigt att den skrivelse som regeringen överlämnar till riksdagen är sådan att den gör granskningen meningsfull. I det här fallet är det inte så lätt att följa över huvud taget. Detta är naturligtvis allvarligt, inte minst när vi befinner oss i en situation där det multilaterala systemet ifrågasätts.

Vi kan vara överens om att det är viktigt att ha en multilateral ordning. Denna ordning får dock inte tas över eller omtolkas till exempel i den kinesiska kontexten eller i en auktoritär kontext, utan den måste bygga på de mänskliga rättigheter som är FN:s grunddeklaration. Om man inte har detta som utgångspunkt utan något helt annat riskerar hela den multilaterala satsning som vi gör att bli en betalning av någon annans agenda. Det är viktigt att så inte blir fallet.

Jag instämmer i bedömningen och gillar att statsrådet sa att det är viktigt att försöka allokera om från multilateralt, som har ökat kraftigt hela tiden, till bilateralt och låta det växa. Där är förvaltningsstödet viktigt. Vi ser fram emot en sådan utveckling, fru talman.


Anf. 50 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag tycker att man ska komma ihåg att detta är de första skrivelser vi har på detta område. Tidigare har det inte funnits sådana, utan det är den här och den förra som startade ett nytt system eller en process i samarbete med riksdagen på detta område. Det är klart att det har sina brister i början. Det är sådant vi får lära oss av, helt enkelt.


Anf. 51 Magdalena Schröder (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fru talman! Den regelbaserade världsordningen utmanas från olika håll. I krisens spår blir det ännu viktigare att värna våra normer och standarder för global samverkan. Detta gäller i allt från handelssystemet till att stå upp för folkrätten, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tror att vi är överens om det.

Vad gäller exakt vilken summa pengar som vi ska lägga på bistånd är Moderaterna och regeringen inte överens, men vi borde vara helt överens om att de pengar som vi lägger på bistånd ska komma de mest utsatta människorna till del. De pengar som vi lägger på bistånd ska vi ha koll på och veta att de leder till resultat.

Denna debatt handlar om regeringens resultatskrivelse om bistånd som kanaliserats genom multilaterala organisationer. Sverige är bland de största givarna till många FN-organisationer. En av dessa är Unrwa, som jag nämnde i mitt anförande. Det är en organisation som haft så grov misskötsel att flera länder valt att frysa biståndet till organisationen.

Givet att Unrwa varit så uppmärksammat och att Sverige är en av de största givarna till organisationen borde det verkligen ligga i regeringens intresse att försäkra sig om att Sveriges stora givande till den inte försvunnit i korruption.

Varför uteslöt regeringen att redovisa resultatet av Sveriges bistånd till just Unrwa i resultatskrivelsen? Man nämner Unrwa i kapitlet om utbildning men väljer att inte redovisa resultatet. Sverige är som sagt en av de största kärnstödsgivarna till Unrwa och lägger under åren 2018-2021 nästan 1,9 miljarder kronor i bistånd till organisationen. Är statsrådet helt säker på att dessa pengar hanterats klokt?


Anf. 52 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Att inte Unrwa är med som en stor del i skrivelsen beror på att man har gjort skrivelser i två delar för det multilaterala biståndet.

Den tidigare skrivelsen handlade om de organisationer som mer betecknas som humanitära organisationer, och i denna skrivelse fördjupar vi diskussionen kring de övriga organisationerna. Detta innebär att Unrwa fanns med i den förra skrivelsen. Eftersom det betecknas som en humanitär organisation i systemet låg fokus på den då, men inte den här gången. Men den finns ju med i uppräkningen av hur pengar fördelas.


Anf. 53 Magdalena Schröder (M)

Fru talman! Regeringen är ansvarig för att säkerställa att svenska skattebetalares pengar går till det som de är avsedda för. Vad gäller Unrwa finns verkligen många frågor, både om misskötsel av ekonomin och om antisemitiskt utbildningsmaterial, som tagits upp i debatten här. Jag förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med en resultatskrivelse avseende Sveriges engagemang och stora bidrag.

Moderaterna vill att Sverige ska ha ett starkt engagemang i världen. Det finns bistånd som är effektivt. Jag nämnde i mitt anförande Gavi och Globala fonden som två organisationer som visar på gott resultat. Men för mycket är faktiskt inte bra och leder inte till resultat. Man måste kunna ställa kritiska frågor och granska ett utgiftsområde som ges anslag dubbelt upp mot vad vi lägger på Polismyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

De missförhållanden hos Unrwa som det har rapporterats om är dessvärre ingen engångshändelse. Korruptionsskandalerna inom biståndet och organisationer som Sverige ger bistånd till har varit många.

Fru talman! Det räcker alltså inte att betala ut mycket pengar. Man måste också lägga tid och kraft på att säkerställa att pengarna går till det som de är avsedda för och att de projekt som genomförs leder till resultat. Svenskt bistånd kan inte göra allt, men där svenskt bistånd verkar ska skattebetalarna se resultat av sitt givande.


Anf. 54 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag håller med om att det har funnits en del frågor kring Unrwa. Det finns också en del svar. Vi har nu till exempel sett till att det finns en ny ledning där. Den förra fick avgå, mycket beroende på svenskt arbete. Vi har varit väldigt aktiva i detta. Det stämmer inte, som Adaktusson var inne på, att vi inte vidtar några åtgärder. Sverige är tvärtom väldigt aktivt och driver på för förändringar när det är nödvändigt. Detta är ett bra exempel på det.

När det gäller den andra delen av svenskt bistånd och de minskningar och nedskärningar som Moderaterna föreslår tycker jag att det skulle se mer hedrande ut om Moderaterna talade om var man vill minska biståndet, inte bara var man vill öka det.


Anf. 55 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! I mitt anförande nämnde jag ett antal skandaler och misstänkta skandaler som har utspelat sig inom de organisationer som vi diskuterar här i dag. Jag nämnde till exempel att FN-personal i Jemen misstänks för att ha förskingrat miljontals dollar och stulit sjukvårdsmaterial och bränsle för mycket stora belopp. Jag nämnde också att personal från Unicef misstänks för att ha lånat eller hyrt ut sina fordon till beväpnade rebeller för att hjälpa dem att undgå flygangrepp, vilket skulle vara ett mycket allvarligt brott mot FN:s grundprincip om opartiskhet.

I tillägg till detta fick den FN-personal som skickades till Jemen för att utreda brottsmisstankarna sina datorer beslagtagna av beväpnade milismän på väg ut ur landet, vilket man misstänker har skett på direkt beställning av lokal FN-personal.

Jag nämnde också den aldrig sinande strömmen av grov antisemitism, terrorpropaganda, förskingring och korruption som till synes sitter i väggarna hos FN:s så kallade Palestinamyndighet. Detta behöver jag inte berätta för Peter Eriksson; vi har ju diskuterat det förut.

Jag nämnde även att det börjar bli mer och mer uppenbart att WHO numera är djupt infiltrerat av den kinesiska regimen och fungerar som en del av dess propagandaapparat.

I skrivelsen står det att när missförhållanden inom biståndsorganisationer uppdagats har Sverige agerat kraftfullt för att komma till rätta med problemen. Jag vill därför fråga Peter Eriksson: Vad har Sverige gjort rent konkret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Det man kan göra i sådana situationer är till exempel att offentligt kräva att ledningen för en viss organisation byts ut, att offentligt kräva att det tillsätts en oberoende utredning av vad som hänt eller att hota med att minska anslagen. Kan Peter Eriksson ge några konkreta exempel på att hans regering har gjort detta, alltså offentligt krävt att en ledning ska avgå, offentligt krävt att en oberoende utredning ska tillsättas eller hotat med att minska anslagen för en organisation som missköter sitt uppdrag?


Anf. 56 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Min bild är snarare att Ludvig Aspling verkar gå någon annans propagandaärenden när han bara pratar och försöker få det till att hela världssamfundets multilaterala system är en kriminell organisation. Jag tycker att den bilden är helt fel.

Det är ett mycket viktigt och livsavgörande arbete som pågår hela tiden. Och vi ska vara mycket glada för att det finns människor som är beredda att ställa upp och göra detta arbete.

Sedan finns det naturligtvis exempel på motsatsen inom FN-systemet och inom det multilaterala systemet. Men det finns exempel på detta även i Sverige - i myndigheter och i kommuner. Det finns tydliga exempel på människor som nu är åtalade för att de har betett sig på ett mycket dåligt sätt - även ledamöter från Sveriges riksdag.

Det är inte något unikt att det finns FN-organisationer där det finns problem. Det viktiga är att vi från svensk sida reagerar ordentligt och kräver åtgärder, och det gör vi. Jag kan nämna ett antal exempel på situationer där Sverige har krävt förändringar. Det gäller till exempel fallet Unrwa, där vi krävde att det blir en tydlig och oberoende utredning i detta fall. Det har också skett utredningar och utvärderingar som har lett till att vårt krav på att ledningen byts också har genomförts.


Anf. 57 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Jag har aldrig påstått att hela det multilaterala systemet är en kriminell organisation. Jag skulle önska att Peter Eriksson lyssnar på vad som faktiskt sägs här i Sveriges riksdag, så att han inte behöver spekulera vilt om vad vi tycker.

Det som jag säger är att det finns exempel där vissa av FN:s myndigheter infiltreras av kriminella organisationer, att detta finansieras med svenska skattepengar och att det är fullständigt oacceptabelt. Det är någonting som Peter Eriksson borde ta till sig. Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt att biståndsministern står och relativiserar detta problem genom att säga att det också förekommer korruption i Sverige som om två fel skulle göra ett rätt, det vill säga att det finns allvarliga problem och kriminalitet inom dessa organisationer men att det är okej eftersom det sker också här i Sverige. Det är ett fullständigt vansinnigt resonemang, och det är inte okej.

Jag skulle vilja ha ett konkret exempel på när Peter Eriksson offentligt gick ut och krävde att ledningen för denna Palestinamyndighet skulle bytas ut. Jag har missat det. Men det kan bero på att det kanske inte fick ett så stort uppslag i medierna som det förtjänade. Jag har inte sett att Peter Eriksson offentligt har krävt att ledningen för Unrwa ska bytas ut. Minns Peter Eriksson vilket datum det var eller vilken månad?


Anf. 58 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fru talman! Vi ställer tuffa krav så fort det handlar om oegentligheter. Det första kravet som vi ställer är att man gör utredningar. I detta fall när det gäller Unrwa tog det för lång tid. Vi var mycket irriterade över det. Men vi har också sagt att man bör byta ut ledningen. Det har vi sagt internt i FN-systemet, och jag har också nämnt det offentligt.


Anf. 59 Yasmine Posio (V)

Fru talman! Alla länder i världen drabbas av denna pandemi, men vissa drabbas så oerhört mycket värre än andra.

Senast i morse fick vi höra hur migrantarbetares och gästarbetares remitteringar minskar med minst 1 200 miljarder kronor. Lägg till att inom alla länder ökar arbetslösheten. Och eftersom många länders bistånd baseras på bni kommer den summa pengar som delas ut att minska nästa år.

Nu om någonsin måste därför samarbete genom multilaterala organisationer stärkas om vi ska kunna rå på pandemin. Då väljer bland andra USA:s president Trump att dra in sitt stöd till olika multilaterala organisationer. Men han hotar även vissa genom att säga att stödet kommer att dras in om organisationen inte gör som Trump vill, det vill säga tvärtemot biståndets syfte att det ska ges utifrån mottagarnas behov inte utifrån givarnas intressen.

Detta touchade statsrådet Eriksson i sitt anförande. Men jag skulle vilja veta lite mer om hur statsrådet Peter Eriksson ser på detta och vilka lösningar som han jobbar med för att se till att multilaterala organisationer får på plats det stöd och det mandat som behövs för att de ska kunna jobba effektivt med pandemin.


Anf. 60 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Jag kan först säga till Yasmine Posio att vi från svensk sida arbetar rätt så mycket med att reformera hela FN-systemet och organisera det på ett mer effektivt sätt. Vi har kommit en bit på vägen med de förändringar som generalsekreteraren nu har satt i sjön. Där har vi medverkat mycket.

Jag är också ganska stolt över att det svenska systemet för att finansiera resurser till FN-systemet och det multilaterala systemet innebär långsiktigt stöd och kärnstöd som gör att man har möjlighet att agera flexibelt när en situation och kris som den vi har just nu kommer. Det är tack vare just denna typ av stöd som FN:s organisationer snabbt kan komma ut på plats och göra humanitära insatser. Vi har fått det bekräftat ett flertal gånger under denna kris, men också under orkaner, cykloner och annat som har hänt under de senaste åren, att det är tack vare att en handfull länder i världen som i grunden står upp för ett sådant kärnstöd som vi ger som FN-organisationerna kan fungera när det blåser, när det krisar och när det händer snabba och omfattande saker då det behövs insatser gentemot fattiga och utsatta människor.


Anf. 61 Yasmine Posio (V)

Fru talman! Jag tackar statsrådet Peter Eriksson för svaret. Jag vill passa på att tillägga att det är oerhört viktigt att bistånd inte enbart är sådant som går att mäta, till exempel antal sprutor som Gavi ger. Jag tycker att det är bra att vi i Sverige vågar gå utanför det exakt mätbara och faktiskt vågar arbeta med till exempel viktigt demokratiarbete och SRHR-arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Mäns våld mot kvinnor ökar i tider av kris, och denna pandemi är absolut inget undantag. Lägg då till att familjers inkomster minskar, vilket tyvärr vid vissa tillfällen leder till att flickor gifts bort. Som om detta inte var svårt nog för flickor och kvinnor minskar möjligheterna till preventivmedel, mödravård och aborter, vilket leder till fler oönskade graviditeter och fler komplikationer vid graviditet.

Pandemin i sig kommer att kräva ökat stöd och ökat samarbete, och i synnerhet världens flickor och kvinnor kommer att behöva det. Jag undrar därför hur statsrådet Peter Eriksson avser att verka för att så sker.


Anf. 62 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Fru talman! Vi gör det till exempel genom de ökade insatser som vi nu gör inom det humanitära området. Men detta handlar inte bara om pengar utan också om politiskt engagemang och vad vi gör tillsammans för att försöka påverka andra. Ett bra exempel är den skrivelse som jag tillsammans med Sydafrikas kvinnliga socialminister lade fram nyligen. Vi fick i skrivelsen stöd från 39 ministrar från olika länder, och skrivelsen har fått ett stort genomslag runt om i världen. Skrivelsen handlar om just att förstärka och arbeta med SRHR-frågor och kvinnors och flickors rättigheter i detta läge när pandemin och covid-19 tar så mycket resurser och så mycket plats. Vi måste i detta läge från världssamfundets sida se till att vi faktiskt också klarar av de andra frågorna och inte lämnar de tjejer och kvinnor i sticket som detta handlar om. Det tycker jag är ett bra exempel på hur man kan arbeta. Det handlar inte alltid om pengar utan också om politiskt engagemang.


Anf. 63 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag blev väldigt positivt överraskad av vad Peter Eriksson sa i det tidigare replikskiftet med Lars Adaktusson. Där beskrev nämligen Peter Eriksson hur han delar den beskrivning jag själv gav av den grundläggande problematiken med FN-organet Unrwa och, egentligen, hela deras uppdrag.

Sedan nämnde Peter Eriksson reformer, processer och så vidare som måste kunna hantera problematiken med att människor befinner sig i flyktinglägren i generation efter generation. Då är ju frågan om regeringen är beredd att ta något initiativ här. Är man beredd att börja titta på resolution 302 från 1949, till exempel, och de andra grundläggande principerna för Unrwas uppdrag och se hur det korresponderar mot till exempel UNHCR och deras uppdrag att hjälpa flyktingar? Finns det någon möjlighet att komma fram här? Jag skulle gärna vilja att Peter Eriksson resonerade lite mer kring detta och tog det vidare, från ett replikskifte med kristdemokraten här till kanske ett konkret initiativ i den riktningen.

Min andra fråga, fru talman, gäller demokratibiståndet. Sverige, och säkert andra länder, kommer framöver att få minskade biståndsramar till följd av den ekonomiska krisen; det är väl i vilket fall ingen orimlighet att gissa på det. Då är ju frågan hur vi prioriterar, och från Liberalernas sida menar vi att det nu finns en möjlighet att fasa ut bistånd till länder som är förtryckare och fokusera mer av biståndet till länder som vill ha demokrati och mänskliga rättigheter. Min fråga är hur biståndsministern ser på en sådan prioritering.


Anf. 64 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fru talman! Jag tar den sista frågan först: Jag tycker att det ligger som en del i den demokratisatsning regeringen gör att vi jobbar hellre och mer med länder som har ambitioner när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Visar det sig att länder inte alls vill göra någonting på det området blir det långsiktigt så att vi arbetar mindre där och ger dem mindre resurser. Det blir svårare att ha någon form av samarbete med regimerna i de länderna. Jag håller alltså med om att en sådan utveckling är både rimlig och trolig. Om vi fortsätter det arbete som jag har initierat på det här området kommer det nog att bli så.

Vad var nu den andra frågan?

(FREDRIK MALM (L): Den handlade om Unrwa och uppdraget.)

Precis! Ja, jag tar gärna på mig ett sådant uppdrag. Jag tycker att det vore väldigt intressant att se om det är möjligt att hitta någon väg mer långsiktigt framåt för den här regionen och för de över 5 miljoner palestinska flyktingar som i dag lever på ett sätt som vi inte kan beteckna som rimligt och anständigt. Jag har själv besökt flyktingläger i såväl Libanon och Jordanien som regionen i övrigt, och i vissa fall fungerar det relativt bra. Det är dock inte rimligt att människor ska leva hela sina liv i flyktingläger, så det behövs verkligen en grundläggande reform eller förändring av situationen för dessa människor.


Anf. 65 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag tackar för svaret på båda frågorna.

Låt mig börja med den sista, om Unrwa. Om biståndsministern vill ta initiativ till detta är det ett väldigt positivt besked, men då ska man också veta att kärnan i hela problematiken är den i dag fullständigt orealistiska målsättningen att alla dessa 5,6 miljoner människor skulle ha rätt att återvända. Det är det som är hela kärnan, och det är ju även kärnan i Israel-Palestina-problematiken på många olika sätt - vilket också har blivit ett stort problem för att nå fred. Jag blir väldigt glad om Peter Eriksson är beredd att börja diskutera dessa frågor, som är väldigt laddade i världspolitiken.

Vad gäller demokratibiståndet handlar det bland annat om prioriteringen av demokratistöd framför stöd till dem som vill "förtrumpa" demokratin - tyvärr går svenskt bistånd fortfarande även till sådana regimer - men vi har också frågan om prioriteringen mellan olika biståndsslag. Det kommer förstås att bli en huggsexa nu, eftersom det finns enorma ekonomiska utmaningar för länder. Man kommer att kräva att stöd ska in i de globala fonderna för att hjälpa till med budgetstöd och löneutbetalningar för att hålla länder över vattenytan och så vidare. Sedan finns klimatsidan och biståndet, liksom det bilaterala biståndet, bistånd via civilsamhällesorganisationer och så vidare. Även i den kontexten blir det alltså väldigt viktigt att just värna det stöd som går till de aktörer som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter, tycker jag.


Anf. 66 Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Fru talman! Ja, vi verkar i alla fall vara överens om att det finns stora utmaningar i världen och att detta inte är rätt läge att göra stora nedskärningar i biståndsbudgetarna i Sverige och andra länder. Det skulle snarare behöva göras ytterligare insatser.

Jag tycker själv egentligen att enprocentsmålet har varit långsiktigt bra för fattiga människor i världen. Vi har stått upp för det - inte helt och hållet, kanske, men i alla fall någorlunda - under sammantaget ganska många år. Även om vi nu ser en svacka och en minskning under ett eller ett par år får vi väl hoppas och tro att ekonomin växer igen och att det långsiktigt ändå gör att biståndet kommer att vara starkt, om vi klarar av att stå upp för detta.

När det gäller Unrwa och en reformering av hela situationen i Israel och Palestina måste man också komma ihåg att det inte är enbart den palestinska sidan man behöver se. Man måste se även Israels situation. Om vi nu får ett läge där det börjar pratas om en annektering av ytterligare områden från Israels sida kommer hela situationen bara att bli ännu svårare att hantera och hitta en lösning på. Jag tycker alltså att man måste inse att det är oerhört problematiskt. Det vi står inför i dag är inte att det ser ut att bli lättare utan snarare att det går mot en situation som kan bli ännu mer konfliktfylld.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Riksrevisionens granskning av statliga insatser för att underlätta nyföretagande genom digitalisering

Beslut, Genomförd

Beslut: 2020-05-27
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 3, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Fokusering av det multilaterala samarbetet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2019/20:3514 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 1.
    • Reservation 1 (M, SD)
  2. Humanitärt bistånd

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2019/20:3514 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 2.
    • Reservation 2 (M, SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (M, SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M010060
    SD010052
    C50026
    V40023
    KD30019
    L30016
    MP30013
    -0002
    Totalt34200295
    Ledamöternas röster
  3. Fördelning mellan bilateralt och multilateralt bistånd m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2019/20:3513 av Kerstin Lundgren och Magnus Ek (båda C) i denna del.
    • Reservation 3 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M100060
    SD100052
    C05026
    V40023
    KD30019
    L30016
    MP30013
    -0002
    Totalt4950295
    Ledamöternas röster
  4. Kärnstöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2019/20:3513 av Kerstin Lundgren och Magnus Ek (båda C) i denna del och

    2019/20:3514 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 3.
    • Reservation 4 (M, SD)
    • Reservation 5 (C)
  5. Resultatuppföljning av Sveriges engagemang i Unrwa

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2019/20:3514 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 4.
    • Reservation 6 (M, SD, KD, L)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (M, SD, KD, L)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S160084
    M010060
    SD010052
    C50026
    V40023
    KD03019
    L03016
    MP30013
    -0002
    Totalt28260295
    Ledamöternas röster
  6. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2019/20:91 till handlingarna.