Övergripande skolfrågor

Anf. 49 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi har nu att debattera diverse olika skolfrågor som finns på vårt område i utbildningsutskottet. Låt mig fokusera på några av dessa. Vi börjar med det som rör en jämlik och likvärdig skola. Detta är bland det absolut viktigaste för den svenska skolan. Det handlar om att alla elever ska få samma möjligheter att lära sig och få stöd utifrån sina förutsättningar, och det har att göra med att alla elever har rätt till kunskap. Detta förutsätter att det råder höga förväntningar, att det finns behöriga och duktiga lärare samt att det är lugn och ro i klassrum och korridorer. Det handlar om lärarledd undervisning med läroböcker. För allt detta krävs ett starkt ledarskap av hög kvalitet i svensk skola.

Men likvärdighet ska inte förväxlas med lika resurser. En del elever behöver mer stöd och större utmaningar än andra. Skolan har alltid varit, och kommer alltid att vara, kompensatorisk för att garantera lika förutsättningar och möjligheter. Det är också viktigt att vi i skoldebatten inte ser frågan om likvärdighet som något i sig självt. Snarare måste vi definiera och fokusera på hur vi uppnår likvärdighet. Likvärdighet är därmed både ett mål och ett medel, men det är genom att ha ett kunskapsfokus som vi kan nå upp till målet.

För drygt 30 år sedan drev Socialdemokraterna igenom en kommunalisering av den svenska skolan. Följden av detta har blivit försämrade kunskapsresultat, att läraryrkets status har försvagats och att många kommuner inte klarar av sitt ansvar för skolan. Den socialdemokratiska kommunaliseringen har blivit ett dråpslag mot likvärdigheten i den svenska skolan. Och det kommer att ta lång tid att vända utvecklingen för svensk skola, men det är en nödvändig uppgift. Steg för steg måste staten öka sitt ansvar för skolan, för att bana väg för ett framtida statligt huvudmannaskap. Det är omöjligt att klara skolans uppdrag för likvärdighet utan en ökad statlig styrning.

Det är logiskt att det är så eftersom kommunaliseringen innebar att beslut och befogenheter decentraliserades och slogs ut på hundratals olika huvudmän och förvaltningar. Decentralisering, bör tilläggas, kan ofta vara bra även i offentligfinansierade verksamheter, men i en så viktig verksamhet som skolan, både för den enskilda eleven och för Sverige som nation, kan inte enskilda kommuners prioriteringar eller ekonomiska problem få påverka negativt på det sätt som sker i dag. Vi talar inte om snöröjning - även om den också kan leda till upprörda känslor. Kommunaliseringen har slagit hårt mot de kommuner som har störst utmaningar i skolan, och vi ser i dag stora skillnader i skolpeng mellan kommuner och även vad gäller bedömningar om exempelvis tilläggsbelopp för extra stöd.

Regeringen tar nu stora steg för att öka likvärdigheten i svensk skola i och med Tidöavtalet och flera utredningar vi har satt igång, inte minst genom att införa en skolpengsnorm i fråga om stora satsningar på ordning och reda i klassrummen, satsningar på fler speciallärare och mycket annat.

Fru talman! Ett annat område som berörs i betänkandet är de fristående skolorna. Även friskolereformen har, precis som kommunaliseringen, funnits i drygt 30 år. Friskolorna är viktiga i svenskt skolväsen. De garanterar att det finns en valfrihet, vilket är nödvändigt och bra för att främja aktiva val och för att elever ska hitta en skola där de trivs. Valfriheten är till för eleverna och elevernas behov, på samma sätt som valfriheten inom till exempel äldreomsorgen finns för de årsrika.

Från Liberalernas sida, fru talman, är vi tydliga med att vi står bakom rätten att välja skola. Vi värnar de fristående skolorna, på samma sätt som vi värnar till exempel folkhögskolor, privata yrkesutbildningar och andra typer av utbildningar som inte drivs av det offentliga. Vi vill kort och gott ha ett system som fungerar med olika alternativ med eleverna i fokus.

Men vi ser också flera problem med friskolesystemet som faktiskt måste åtgärdas. Den här regeringen kommer därför att göra den största omregleringen av friskolereformen sedan den infördes 1992. Det handlar om förändringar som syftar till att höja kvaliteten, att garantera långsiktiga ägare, att stärka inspektionerna, att få bukt med betygsinflation och en hel del annat.

Jag skulle verkligen önska att detta hade gjorts tidigare, men tyvärr har mycket lite skett de senaste åtta åren. Det som har genomförts har genomförts sent. Ett exempel är den skärpta ägar- och ledningsprövningen. Den borgerliga regeringen tillsatte en utredning om detta 2012. Den blev klar några år senare. Därefter gjorde Socialdemokraterna ingenting under flera år eftersom man i stället prioriterade den så kallade Reepalu-utredningen, som man inte ens hade stöd för i riksdagen. Den skärpta ägar- och ledningsprövningen infördes först 2019; sju år efter att man hade börjat utredningen.

När det gäller andra delar av friskolesystemet, till exempel att reglera köer till skolor eller resursfördelningen, lyckades inte Socialdemokraterna göra något alls på åtta år. Faktum är att Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons regeringar aldrig har försökt att få stöd i riksdagen för dessa förändringar. Orsaken är att man vill använda friskolefrågan som slagträ i valrörelser i stället för att faktiskt reformera systemet. För Socialdemokraterna har det varit viktigare att fäktas med ord och retorik i debatten än att faktiskt åtgärda brister i friskolesystemet. Men detta har nu väljarna sett igenom.

År efter år sorterar man papper och strosar runt på Utbildningsdepartementet. Det är ingen slump att de senaste åtta åren har varit de bästa åren för friskolekoncernerna. Vår regering kommer nu att genomföra nödvändiga och viktiga reformer på friskoleområdet, sådant som borde ha gjorts mycket tidigare. Vi gör detta därför att vi ser behovet av förändringar, inte minst eftersom det har gått 30 år sedan friskolereformen infördes, och på så lång tid hinner mycket hända. Vi kommer att genomföra dessa reformer för att valfriheten ska fungera bättre, för att det ska leda till högre kvalitet och kunskapsresultat samt för att det ska bli svårare för oseriösa och kortsiktiga ägare och företag att driva friskolor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Anf. 50 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Det är roligt när andra partier ägnar ens eget parti så stor uppmärksamhet och sätter det i centrum för svensk politisk debatt så som Fredrik Malm gör med Socialdemokraterna.

Tyvärr var det ju så att vi var tvungna att förlita oss på stöd från Liberalerna när vi styrde de senaste åren. Vi vet alla vad det ledde till, nämligen att vi inte fick hålla på och reglera friskolor. Därför blir det lite absurt när Fredrik Malm tar upp det i talarstolen på detta sätt.

Men min fråga handlar om något helt annat, nämligen om det som Fredrik Malm inledde med: likvärdigheten i svensk skola.

Det finns ändå en historia där Liberalerna och Socialdemokraterna har stått upp för likvärdigheten i svensk skola och för att alla barn i Sverige ska få samma chans i livet. Det har jag uppskattat Liberalerna för. En gång i tiden funderade jag till och med på om jag skulle välja Liberalerna som mitt parti på grund av det här intresset för att alla barn ska ha samma chans.

Därför vill jag på allvar fråga Fredrik Malm och Liberalerna hur det kommer sig att Liberalerna och Fredrik Malm försvarar den urvalsgrund till skolan som leder till störst problem med likvärdigheten och till störst ojämlikhet. Varför är det så viktigt att försvara kötid som urvalsinstrument? Varför är det så viktigt att barn till privilegierade föräldrar ska kunna gå före barn till icke privilegierade föräldrar?

Anf. 51 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi har ett system i dag där kösystemet är i stort sett oreglerat. Det innebär att till vissa skolor som är väldigt populära kan föräldrarna ställa barnen i kö redan på BB, i stort sett, eller redan i februari eller mars året efter att barnet föds.

Det är klart att det har en utestängningseffekt. Det innebär ju att en familj som flyttar till en ny kommun när barnen är tre eller fyra år gamla kanske inte har en chans att få in barnen på vissa skolor. Och personer som kommer till Sverige och känner att den kommunala skolan i det utsatta område där de hamnat och bor i fjärde hand inte är så bra och i stället vill kunna sätta barnen i en annan skola, de stängs också ute från detta.

Å andra sidan finns det ett intresse av att föräldrar och elever ska kunna göra aktiva val. Då kan det vara så att man funderar på en skola; man tittar runt och ser vad det finns för olika skolor och vill kunna anmäla intresse till en skola. Vi ska inte förakta det heller. Då är det rimligt att vi får till en avvägning, och en rimlig avvägning är att göra reglerna för köbildningen ganska rejält mer restriktiva. Några år eller kanske något år före skolstart får man börja köa.

Det är bara det, fru talman, att det finns en majoritet för detta i riksdagen. Socialdemokraterna hade bara behövt lyfta telefonluren och ringa till Centerpartiet och Liberalerna eller Moderaterna. De hade inte behövt ringa Sverigedemokraterna om de inte ville det. De hade kunnat ringa andra partier och få ihop en majoritet för detta. Men det valde Socialdemokraterna att inte göra. I stället lade man fram ett förslag som betyder att man helt ska avskaffa alla köer och förbjuda det, och det förslaget föll i riksdagen. Därför har vi ett helt oreglerat system i dag. Det är ert fel, Åsa Westlund.

Anf. 52 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Fredrik Malm fortsätter prata om Socialdemokraterna, men jag frågade faktiskt varför det är så viktigt för Fredrik Malm och Liberalerna att försvara att privilegierade föräldrars barn ska gå före icke privilegierade föräldrars barn.

Fredrik Malm sa i sitt svar till mig att det här är en rimlig avvägning. En rimlig avvägning mellan vad? Ska alla barn ha samma chans, eller ska det vara så att barn till privilegierade föräldrar får gå före i kön till statligt finansierade skolor, kommunalt finansierade skolor?

Min fråga kvarstår. Varför är det så viktigt för Fredrik Malm att stå upp för principen att barn till privilegierade föräldrar ska ha en chans att gå före barn till icke privilegierade föräldrar?

(Applåder)

Anf. 53 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det finns ett bekymmer med Åsa Westlunds resonemang, och det är att det inte är sant. Jag var mycket tydlig med att systemet med att kunna ställa sig i kö till en skola ska göras kraftigt mer restriktivt.

Nu är det så att den här frågan var uppe i riksdagen för nästan exakt ett år sedan. Då var förhållandena i den här kammaren som sådana, fru talman, att tre partier - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - sa att ingen ska ha rätt att intresseanmäla till en skola; det ska bort. Det var bara det att det inte fanns någon majoritet för detta.

Sedan fanns det fem partier till i den här kammaren som i varierande grad ville strama åt systemet. Centerpartiet, om jag inte minns fel, hade en modell som jag tycker är rätt rimlig: att man kunde ta in ungefär hälften av platserna på kö och ställa barn i kö från tre års ålder. Mitt parti har en uppfattning som jag också tycker är rimlig och kan utredas. Den är mer restriktiv än Centerpartiets och innebär att ett år före skolstart skulle man kunna ställa i kö. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna hade alla i olika uttalanden signalerat att de ville göra det här systemet mer restriktivt.

Det finns alltså, fru talman, åtta partier i Sveriges riksdag som vill strama åt det här systemet - och Socialdemokraterna lyckas inte få ihop en kompromiss. Det ledde till att Socialdemokraterna lade fram det enda förslaget som saknar majoritet i riksdagen, och det föll. Det gör att vi nu står med ett helt oreglerat system som är precis det Åsa Westlund vill bli av med.

Det övergår nästan mitt förstånd hur en socialdemokratisk regering kan ha 349 ledamöter som vill gå åt samma håll och misslyckas med att få igenom detta i kammaren. Åsa Westlund får gärna svara på hur man har hamnat där.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Det svaret får anstå, för detta var en slutreplik.)

Anf. 54 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag kan börja med att instämma i ledamoten Fredrik Malms kritik av den socialdemokratiska regeringen, som inför valet faktiskt hade möjlighet att få till förändringar men valde att låta bli eftersom det var en god valfråga att ha - precis som Liberalerna, Moderaterna med flera lät bli att komma överens om energifrågorna för att ha en trevlig valfråga. Man kan säga att ni lyckades bättre med att vinna valet på de frågorna.

Jag hoppas att vi skulle kunna få till en seriös diskussion och ta lite ansvar för den långsiktiga utvecklingen i svensk skola. Då vill jag börja med att säga att också vi har ett delansvar i att det inte har gjorts så många reformer. Det var det här med S på slutet, absolut, men under JA-tiden innan var det inte så att vare sig Centerpartiet, Liberalerna eller övriga borgerliga eller semiborgerliga partier var jättepositiva till förändring. Det måste vi också ta på oss. Vi har stoppat de reformer som varit på förslag. Men det fanns ett fönster, och det valde sossarna att inte se. Det är väldigt synd.

Nu säger ni att ni ska göra en friskolereform, den största reformen, och det är jättebra. Men vi vet ju inte vad den är. Vi har lagt utredningar, säger Fredrik Malm. Nej, det har ni inte. Ni har sagt att ni i framtiden kommer att lägga en utredning som ska ta alla de saker som är jätteproblem och komma fram till en friskolereform. Men ni har varit igång i ett halvår, och det ligger inte ens ett utredningsdirektiv till den utredning som redan är igång, tillsatt av Socialdemokraterna och den regeringen. Det är bara att lägga ett tilläggsdirektiv, men inte ens det har ni lyckats göra på ett halvår. Det är inte imponerande om ni vill ha en reform som faktiskt gör skillnad på det här området.

Vad ska Liberalerna göra med kön? Vad ska ni göra med finansieringen? Vad ska ni göra med tillsynen etcetera? Hur ska vi få till ett valsystem som faktiskt fungerar?

Det är ju inte så att de tre partierna i regeringen och stödpartiet i dagsläget är överens i de här frågorna. Vi vet fortfarande inte vad ni vill. Ni pratar om att ni vill göra stora reformer, men vad vill ni faktiskt göra?

Anf. 55 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi har väl under den här mandatperioden knappt stakat oss ut från det där stora fältet i Sälen på väg till Mora. Vi har ens kommit till Mångsbodarna under den här mandatperioden.

Det dröjer lite ibland i politiken när man ska processa fram utredningsdirektiv och sådana saker. Alla partier och alla som har suttit i regering vet att det är så.

Jag är inte särskilt bekymrad över det, vill jag säga, fru talman. Jag tycker att det viktigaste är att vi får robust, långsiktigt hållbar och bra lagstiftning. Om detta innebär att det kommer att behöva utredas lite längre, att det blir något tilläggsdirektiv, att det behöver processas några varv till i Regeringskansliet eller att vi behöver några fler beredningstillfällen i utbildningsutskottet i riksdagen bekymrar inte det mig särskilt mycket. Det är mycket bättre att vi gör ett ordentligt arbete för att få till stånd en bra och fungerande lagstiftning än att vi får hasta fram detta.

I grund och botten handlar detta om flera olika delar, fru talman. Det är inte nödvändigtvis en jättestor utredning man talar om, eller ett jättestort lagförslag eller betänkande, utan det är olika delar.

Det handlar till exempel om dels frågan om den nationella skolpengsnormen, där även frågor om tilläggsbelopp och andra saker ingår, dels frågan om ägarprövning när det gäller fristående skolor, dels frågan om att förhindra betygsinflation. När det gäller urval handlar det om att kunna få till stånd ett gemensamt, obligatoriskt skolval. I Tidöavtalet är det också tydligt att kötiden ska göras mer restriktiv, till exempel.

Detta kommer alltså att komma löpande under mandatperioden.

Anf. 56 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag tolkar detta som att jag inte behöver vara orolig, men det är jag nog ändå.

Det var väldigt roligt att Fredrik Malm sa att ni inte ens har kommit till Mångsbodarna, inte ens har kommit iväg från startfältet i Sälen. Det är väl lite det som är problemet, för inför valet lät det lite som att ni stod precis före målfältet i Mora. Det lät som "vi är överens; vi har gemensamma T-shirtar på oss, och det är eventuellt vi som springer runt med vikingahjälmar och syns på tv och svarar på roliga frågor".

Men så är det ju inte. Ni har ju inte ens vallat skidorna! Det är det som är problemet. Då går det jättelångsamt. Och det är ett problem, för detta brådskar.

Vi ser just nu över hela Sverige hur skolor läggs ned - i Norrköping, i Linköping, i småkommuner, överallt - på grund av att den här regeringen väljer att inte stötta skolan särskilt mycket. Man tar inte hänsyn till den utveckling i svensk ekonomi som faktiskt pågår. Man talar om att ta ansvar för utbildning, men på alla statliga områden drar man ned; man drar ned på YH etcetera. Så att staten skulle vara en garant för pengar är verkligen inte sant.

Utmaningen är att medan man står här och pratar om att man kommer att göra något har man som sagt efter ett halvår inte ens kommit med utredningsdirektiv. Och vi vet fortfarande inte vad regeringen faktiskt anser om skolpengen, om ägarprövning, om tillsyn eller om köer. Vad kommer detta att landa i?

Detta kommer återigen att vara en fråga som ligger precis före valet, med den oerhört korkade politiska diskussion vi får då, i stället för att vi sätter oss ned och kommer överens om skolpeng etcetera. Skolpeng är en fråga om pengar, så det skulle vi kunna göra rätt snabbt här och nu. Så när bjuder regeringen in till samtal?

Anf. 57 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Låt mig börja med det sista. Jag ser framför mig att det vore väldigt bra om vi kunde komma överens om en statlig, nationell skolpengsnorm i utskottet. Det vore, tycker jag, väldigt bra om även Centerpartiet, som har aviserat en omläggning av sin skolpolitik, närmade sig de positionerna.

Generellt är det väldigt bra för svensk skolas utveckling om det finns bredare överenskommelser och breda kompromisser. Det borgar för att saker och ting håller över tid. Det har annars varit så i Sverige att den ena sidan genomför något med knapp majoritet, och den andra sidan är jättearg. Sedan blir det val, och så vinner den andra sidan men ändrar inte så mycket. Och så ligger det kvar. Men det är bättre om man är överens om färdriktningen.

Jag vill dock säga, fru talman, att frågan om skolpeng inte heller är helt enkel. Formellt sett finns det faktiskt ingen laglig skyldighet för en kommun att fördela resurserna på just det sättet, men det har blivit så. Vi har 290 kommuner i Sverige, och det finns, vad jag har kunnat läsa mig till, ungefär 250 olika modeller för att räkna ut skolpengen. Det är klart att det inte heller är helt enkelt att få lite ordning i ett sådant system, som är så rörigt och snårigt och där man räknar ut saker och ting och prissätter saker och ting på olika sätt.

Nu svarar jag faktiskt på alla Niels Paarup-Petersens frågor, fru talman - notera det!

När det gäller finansieringen av skolan tror jag faktiskt att den som tittar lite noggrannare ser att detta kan vara den budget där pengarna har störst relativ andel någonsin av statsbudgeten. Det rör sig nog om en av de i särklass största satsningarna på skolan någonsin, som andel av bruttonationalprodukten. Så visst satsar den här regeringen på skolan.

Anf. 58 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Det gick väldigt snabbt för denna regering att inleda nedskärningspolitiken under denna mandatperiod. Miljarder saknas i dag i det svenska skolväsendet på grund av att regeringen inte vill lägga några pengar på den svenska skolan.

Det gick otroligt snabbt att både uttala sig och komma med olika direktiv gällande rasistiska lagar. Det handlar om både angiveri och diverse rasistiska och fientliga lagstiftningar.

Det gick väldigt snabbt att gå ut och försvara marknadens rätt att bedriva skolverksamhet på bekostnad av barn, lärare och övrig skolpersonal.

Men, som vi hörde tidigare, efter sex månader har vi fortfarande inte hört ett ord från den svenska regeringen, med Liberalerna i spetsen när det gäller skolfrågor, om just marknadsskolan och dess olika komponenter. Vi pratar om kösystem, offentlighetsprincip och skolpeng, och än så länge finns det inga besked.

Jag undrar: På vilket sätt menar Fredrik Malm och Liberalerna att det skapas likvärdighet i den svenska skolan genom segregerande skolval? På vilket sätt skapas likvärdighet genom ett skolpengssystem som leder pengarna åt fel håll? På vilket sätt gynnas den svenska skolan och likvärdigheten av ett system där marknaden får bestämma över den svenska skolan? Och varför försvarar Fredrik Malm och Liberalerna detta dag ut och dag in i den svenska riksdagen?

Anf. 59 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag noterar att Daniel Riazat i den här debatten är kvar i förstamajläge, så att säga. Men om man lyssnar på mitt anförande och tittar till exempel på vad vi har skrivit i Tidöavtalet och hur jag och andra företrädare för Liberalerna och även andra partier argumenterar inser man att detta inte stämmer.

Daniel Riazat talar om att vi vill värna ett segregerande skolval - det vill vi inte alls. Liberalernas ståndpunkt är att man ska korta köerna till ett år före skolstart. Det är ett väldigt restriktivt system, även jämfört med andra länder.

Daniel Riazat talar om att vi gör nedskärningar på skolan - nej, det gör vi inte. Det som gör att praktiskt taget alla verksamheter i Sverige i dag har det väldigt tufft är inflationen, som är en följd av Vladimir Putins folkmordskampanj mot den ukrainska nationen, staten, kulturen, identiteten, ekonomin och infrastrukturen samt den ukrainska befolkningen. Det är detta som har skapat väldigt tuffa situationer i alla verksamheter.

Det varje ansvarsfull regering har att hantera i detta är balansen mellan att bekämpa inflationen och samtidigt göra lättnader för hushållen. Jag noterar att alla partier i denna kammare klarar av detta rätt hyggligt utom två, nämligen Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vill elda på de offentliga utgifterna något oerhört, vilket skulle driva upp inflationen, urgröpa köpkraften ännu mer och göra det ännu svårare för skolor, förskolor, äldreboenden och så vidare.

Jag har väldigt svårt att se att 9 000, eller om det var först 5 000 och sedan 7 000 - jag har till och med tappat räkningen, för det är så många - platser till regionalt yrkesvux är en nedskärning. Tusentals platser till regionalt yrkesvux är väl ingen nedskärning? Jag har i alla fall svårt att se det så.

Anf. 60 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Såvitt jag vet är det inte Vladimir Putin som är skolminister i Sverige, utan det är faktiskt Tellusgruppen - förlåt, jag menar Lotta Edholm. Därför är det just till Liberalerna och regeringen som frågorna ska ställas när det gäller svensk skolpolitik. Det är inte mördaren Vladimir Putin som ska lägga fram förslag om kösystem i Sverige, utan det är Liberalerna. Det är Liberalerna som ska visa den svenska befolkningen om man har ljugit rakt ut när man har talat om att skärpa lagstiftningen gällande marknadsskolan.

Här står Fredrik Malm. Jag tror inte att någon i den här kammaren - inte ens de sverigedemokrater som sitter och nickar till Fredrik Malm efter varje anförande - ens kommer ihåg vad Fredrik Malm har svarat i replikskiftet i dag. Det är bara tomma ord som har kommit ut ur Fredrik Malms mun. Så har det varit från Liberalerna under sex månader nu.

Först tillsatte man en minister, och ingen vet vad hon fortfarande har för kopplingar till den svenska marknadsskolan. Sedan går man helt plötsligt ut och säger att man vill begränsa marknadsskolan, men inga förslag kommer fram. I dag står man i talarstolen och snackar om första maj, Socialdemokraterna och vänstern. Allt är allas fel, utom Liberalernas.

Men det är inte riktigt så det funkar. Lärarna, skoleleverna och föräldrarna i det här landet är inte korkade, utan de förstår att Liberalerna har ett annat intresse. Man sätter marknadsintresset före elevintresset. Det kommer också att visa sig, vilket det har gjort för Liberalerna i dag.

Liberalerna kämpar nu precis under gränsen för att komma in i riksdagen vid nästa val. Det är bland annat på grund av det stora sveket med enorma nedskärningar och försvaret av marknadsskolan. Till detta är Fredrik Malm och de övriga liberalerna skyldiga.

Anf. 61 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det är lite svårt att hänga med i Daniel Riazats resonemang. Å ena sidan pratar han om allt hemskt som ska hända med Liberalernas skolpolitik. Å andra sidan framstår han som väldigt bekymrad över att vi inte har kunnat klubba allt detta i riksdagen. Det är något här som inte riktigt hänger ihop.

Sanningen är ju den att om man vill veta vad regeringen kommer att göra på skolområdet är det bara att googla fram Tidöavtalet och läsa det. Det står väldigt konkret i Tidöavtalet vad vi har enats om i de tre regeringspartierna och med Sverigedemokraterna. Där står det tydligt om gemensamt skolval och att det ska bli avsevärt mer restriktivt när det gäller att ställa barnen i kö, till skillnad från vad Daniel Riazat säger i talarstolen här. Det står tydligt att det ska införas en nationell skolpengsnorm, så att de kommuner som lägger en väldigt låg skolpeng kommer att behöva satsa mer på sin skola.

Det är också tydligt vad gäller speciallärare, undervisningstid och att vi kommer att göra om läroplanerna. Dessutom - vilket jag tror att Daniel Riazat är än mer entusiastisk för än jag - kommer det att genomföras regleringar av friskolesektorn. Det kommer dock inte, fru talman, att bli som Daniel Riazat vill fullt ut.

Daniel Riazats mål är att knäcka ryggen på de privata alternativen. Det har egentligen varit hans partis motto ända sedan partiet bildades 1917. Det började med att hela ekonomin skulle förstatligas. Nu är man aningen mer modest, men man vill ändå att elever och föräldrar inte ska ha möjlighet att välja fristående skolor. Det är målsättningen för Vänsterpartiets skolpolitik. Den målsättningen har inte jag.

Men det kan inte vara High Chaparral och vilda västern i friskolesektorn. Det behövs därför tydliga regleringar. Det kommer vi att återkomma med till riksdagen.

(Applåder)

Anf. 62 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag har en fundering. Vad glada lärarna och eleverna i Sveriges skolor måste vara över att skolbudgetens andel av bnp nu är störst, relativt sett. Men ändå blir det fler elever i varje klass, och man planerar avtackning av lärarkollegor som inte kan vara kvar.

Skolans likvärdighet handlar om att det finns skickliga lärare som har tid med eleverna. Det handlar om att det finns människor på plats som möter eleverna. Precis som Fredrik Malm säger är likvärdighet både ett mål och ett medel. För att man ska kunna ha fokus på kunskap behövs skickliga lärare med tid för eleverna.

Jag funderar heller inte så mycket på om det var Socialdemokraternas kommunalisering eller friskolereformen för 30 år sedan som öppnade för att vinst skulle kunna bli en drivkraft i stället för just kunskapen, som vi tycker är så viktig.

När det gäller likvärdigheten kommer jag ändå tillbaka till att det handlar om pengar. Det känns bra, för Miljöpartiet är det parti som lägger mest pengar på utbildning. Med vår budget skulle andelen av bnp alltså ha blivit ännu större.

Jag har en fråga som knyter an till detta med snöröjning. När det snöar röjer man ju snö oavsett hur mycket pengar det är kvar i kassan. När barn behöver stöd borde de få det.

Vi litar på kommunerna och regionerna. Vi har ett importerat ekonomiskt problem som inte är kommunernas och regionernas fel. Därför ser vi till att de får det ekonomiska stöd de behöver. Men jag undrar varför regeringen inte vill dela den bördan med kommuner och regioner.

Anf. 63 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Camilla Hansén säger att hon inte bryr sig om huruvida det är Socialdemokraternas eller Liberalernas fel att det finns vinstincitament i skolan. Det var väl faktiskt i rätt hög grad Miljöpartiets fel att man likställde skolpengen till kommunala och fristående skolor samtidigt som den kommunala skolan har ett delvis annat och bredare ansvar än en fristående skola har. Man har ju skolpliktsansvaret.

Man kan gå tillbaka till 1990-talet, då friskolereformen infördes. Det var ett oerhört tryck i Skolsverige för att få en förändring. Man ansåg att den offentliga skolan var rigid. Lärare och rektorer ville ha större inflytande över sin arbetssituation. Föräldrar var besvikna på den skola där deras barn gick och såg inga alternativ.

Det fanns alternativa pedagogiker - till exempel Waldorf, Montessori och annat - och det fanns ett antal skolor som hade något slags statlig sanktion att vara friskolor, men de var väldigt få. Så fanns det några privatskolor som var väldigt dyra att gå i.

Sedan öppnade man upp systemet och fick en stor expansion av fristående skolor. Då var reformen ung och ny. Det var många blommor som blommade, och många tog initiativ och startade livsverk som de kanske fortfarande driver i dag. Men i dag har vi en annan situation. Nu har reformen funnits i 30 år, och vi ser en helt annan marknadsstruktur vad gäller friskolesektorn än vad som fanns 1995, 1996 eller 1997. Vi kommer att behöva genomföra reformer framöver.

Anf. 64 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Vilken cliffhanger! Man vill ju veta vilka reformer det var som Fredrik Malm skulle beskriva.

En skillnad mellan Fredrik Malm och mig som riksdagsledamöter är att Fredrik Malm har varit ledamot i fyra mandatperioder medan jag själv inte ens har varit ledamot i fyra år. Det gör att jag själv inte minns hur det gick till när skolpengen höjdes till likvärdig. Var Liberalerna alltså för att det skulle vara en skillnad? Det blir en historielektion som Fredrik Malm kan få ge mig. Eller var Liberalerna för att det skulle vara likadan skolpeng? Men det kan bli ett väldigt kort svar, för det är en ja- eller nej-fråga.

Det jag undrade var varför regeringen inte vill dela den ekonomiska börda som inflationen, orsakad av krig och pandemi, har skapat för kommuner och regioner. De begärde för i år 20 miljarder. Miljöpartiet är det enda parti som var berett att lägga denna summa - på lärare i klassrum eller undersköterskor på vård- och omsorgsboenden. Men det vi får höra är att våra stora investeringar i stället skulle driva på inflationen, så att det skulle bli ännu värre för regionerna.

Jag vill veta varför regeringen inte vill dela det ekonomiska ansvaret med kommunerna för det som inte är orsakat av kommunerna. Jag tror nämligen att detta skulle vara viktigt för skolans likvärdighet.

Jag undrar också över något när det kommer till vinstuttaget. Vi vet att 70 procent av föräldrar med barn i skolan inte vill att man ska kunna ta ut vinst från skattepengar. Detta ligger högt hos väljare när det gäller alla partier. Jag undrar vad det är som gör att Liberalerna inte tydligt säger: Nej, men vi ska ta tag i detta med vinstutdelning. Vi ser att opinionen är väldigt tydlig i den svenska befolkningen.

Det är två frågor som jag hoppas få svar på, fru talman.

Anf. 65 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag börjar med den sista; den är lättast att komma ihåg. Jag glömmer bort den andra, men den kommer jag ihåg om en liten stund.

När det gäller frågan om vinst har vi liberaler varit väldigt tydliga med att vi vill begränsa vinstuttaget, särskilt de första åren för att få bukt med eventuella kortsiktiga ägare i friskolesektorn. Den fråga som Camilla Hansén ska ställa sig, fru talman, är hur det kommer sig att hennes parti satt i regering under större delen av de senaste två mandatperioderna och inte gjorde något åt detta. Vi kommer nu att genomföra de här förändringarna, som borde ha gjorts mycket tidigare.

Fru talman! Det blir lite slängigt att säga: Regeringen vill inte dela bördan. Varje regering, i alla år, delar bördan med kommunerna genom olika typer av statsbidrag. Och kommunerna delar bördan med varandra genom ett kommunalt skatteutjämningssystem. Men det är ingen slump att de som nu ska protestera i Stockholm för att det saknas 260 miljoner kronor i skolans budget i vänsterledda Stockholms stad kommer att protestera utanför Stadshuset i Stockholm. Det är helt rätt att de gör det, för det är Stadshuset som är ansvarigt för skolan i Stockholm. Den är nämligen kommunaliserad.

De riktade statsbidragen till skolan utgör ungefär 8 procent av det som satsas på skolan i Sverige, fru talman. Lägger man på statsbidragen generellt kommer det väl upp i ungefär 20. Det är alltså fortfarande så att nästan 80 procent av all finansiering av skolan sker i kommunerna.

Kommunerna har också reserver. Stockholms stad har egna tillgångar på 60 miljarder. Ibland kanske kommuner inte riktigt vill använda reservpengar för att de är oroliga för att det kan driva upp räntor och annat eller för att de vill få kompensation från statens sida. Detta ansvar är alltså delat. Vi måste verkligen ställa upp från riksdagens och regeringens sida i denna svåra tid, men kommunerna måste också ta sitt ansvar i detta.

Anf. 66 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Att skolgången blir bra är avgörande för individen men också för vårt samhälle. Många elever får fortfarande en bra skolgång i Sverige, men i detta anförande tänker jag fokusera på problemen. Vårt samlade skolsystem måste hålla högsta kvalitet, och så är det inte i dag.

Vi skulle behöva förbättra svensk skola och se till att den har resurser och kompetens för att få varenda unge att lyckas. Men under den närmaste tiden kommer skolor runt om i landet i stället att drabbas av stora nedskärningar eftersom Sverigedemokraterna och regeringen låter barnen betala för kostnadskrisen. De tycker att det är viktigare att sänka skatten för dem som tjänar mest än att undvika besparingar på skolan.

Vi socialdemokrater har visat att det går att göra andra prioriteringar. Med de förslag som vi har lagt på riksdagens bord hade Sveriges kommuner och regioner fått de resurser som Sveriges Kommuner och Regioner menade behövdes för att undvika nedskärningar i skola, vård och omsorg - utan att driva på inflationen - eftersom vi helt enkelt prioriterar barnens skolgång och Sveriges framtid framför skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Fru talman! Dessutom har vinstjakten helt trasat sönder svensk skola. Skolans pengar ska gå till skolan. Skattemedel ska användas med stor respekt för de skattebetalare som har arbetat ihop dem. Så är det tyvärr inte alls i dag.

I dag går pengar som skulle ha kunnat användas till mer lärarledd undervisning i stället till att betala för tomma platser, marknadsföring av friskolor och skolkoncerners expansion. Det möjliggörs av att skolpengen överkompenserar friskolor för kostnader och ansvar som bara kommuner har. På så sätt tvingas skattebetalarna betala skolägarna för något som de inte ens levererar.

Skolans resurser blir till våffelstugor, skärgårdstomter och övervinster. Detta måste få ett slut.

Fru talman! För att tjäna pengar sorterar friskolorna dessutom ut de mest lönsamma eleverna. På köpet får samhället segregation och utslagning. Ett sätt att locka till sig fler elever är att ägna sig åt betygsfiffel. Höga betyg blir ett lockbete för elever och föräldrar som vill få en inträdesbiljett till eftertraktade utbildningar. Det gör att elever som får rättvisande betyg av seriösa lärare och skolor konkurreras ut och förlorar sin plats till mindre meriterade elever. Sverige har blivit ett land där fusk lönar sig, ett land där regeringen håller fast vid ett skolsystem som gör att privilegier går i arv. Det är helt oacceptabelt. Skolan ska öka likvärdigheten, inte bidra till ökade klyftor och orättvisor.

Fru talman! Svensk skola styrs inte längre av vad som är bäst för eleverna utan av skolägarnas vinstjakt. Och regeringen och Sverigedemokraterna tänker se till att det förblir så. Redan dagen efter valet rusade skolkoncernen Academedias aktie på börsen. Och när Tidöavtalet presenterades lanserade koncernen sin nya utdelningspolicy. 30 procent av den vinst man gör på skola och utbildning ska delas ut till ägarna. Skolministern rekryterades direkt från en skolkoncern. Dessa bolag vet att Sverigedemokraterna och regeringen alltid kommer att försvara deras möjligheter till vinstuttag. Så är det.

Det spelar ingen roll hur de missköter sig och hur absurt systemet blir. Det är hela tiden lärare och elever som ska anpassa sig för att systemet med vinstjakt i skolan ska kunna bevaras.

Allt måste till slut regleras och kontrolleras för att förhindra att vinstjakten leder till sämre kvalitet i undervisningen.

Vi närmar oss en punkt där politiken för att komma till rätta med de problem som marknadsskolan driver fram måste reglera alltmer saker som borde vara självklarheter i svensk skola. Det är en punkt där läraren inte längre är lärare utan en person som bockar av checklistor i olika dokument för att Skolinspektionen ska kunna kontrollera dokumenten. Det är en punkt där politiken i stället för att stå upp för lärares kompetens ägnar sig åt att springa efter och täppa till alla de brister som uppstår när vinstjakten drar vidare.

Tyvärr tar det tid att täppa till de genvägar som friskolornas ägare använder för att tjäna pengar. Och tyvärr upptäcker skolägarna hela tiden nya sätt att spara in på kvaliteten för att kunna gå med vinst.

Dessutom är det inte självklart att bristerna eller problemen ens kommer till allmänhetens eller politikens kännedom. Lärare vittnar om en utbredd tystnadskultur på landets skolor, och Sveriges lärare pekar ut just marknadsskolan som orsak. Dessutom finns det lilla extra problemet att friskolorna inte omfattas av offentlighetsprincipen. Det gör det svårare för medier att granska friskolorna. Och det gör att anställda inte omfattas av samma meddelarskydd som offentliganställda har, trots att de på samma sätt finansieras av det offentliga och regleras av offentliga regler och dessutom ägnar sig åt myndighetsutövning.

Men, som sagt, inga problem kan få regeringen eller Sverigedemokraterna att ifrågasätta om det verkligen är bra med vinstdrivande aktörer i skolan.

Ett nytt exempel fick vi i förra veckan när Totalförsvarets forskningsinstitut konstaterade att marknadsskolan gör Sverige mer utsatt för säkerhetspolitiska hot från främmande makt. Inte ens det fick regeringen eller Sverigedemokraterna att ens överväga att avskaffa marknadsskolan. I stället ska de springa efter med nya detaljregleringar för att rädda kvar möjligheten för vännerna i skolkoncernerna att tjäna pengar på elevers, lärares och skattebetalares bekostnad.

Fru talman! I detta betänkande behandlas många av de problem som finns med marknadsskolan. Vinstjakten är ett helt grundläggande problem i svensk skola, men det finns förstås fler problem i svensk skola.

Likvärdigheten måste öka. Därför påbörjade vi socialdemokrater utbyggnaden av likvärdighetsbidraget. Regeringen och Sverigedemokraterna stoppar nu utbyggnaden av det. Vi menar att det tvärtom behöver fortsätta att byggas ut för att på sikt också omfatta gymnasieskolan.

Gymnasieskolan behöver bli obligatorisk upp till 18 års ålder. Det är tyvärr det som krävs i dag för att få en säker ställning på dagens arbetsmarknad. Det betyder inte att alla elever ska gå samma program, men alla elever behöver gå något nationellt program.

Pojkars skolresultat är generellt lägre än flickors. Det behövs ökad kunskap om varför det ser ut så och på vilket sätt pojkars resultat kan höjas. Offentlighetsprincipen behöver omfatta all skolverksamhet, och statens ansvar för kvaliteten i undervisningen i hela landet måste stärkas.

Det behövs ett gemensamt, offentligt administrerat skolval där både kommunala och fristående skolor ingår och där skolor inte tillåts ha egna köer. I ett sådant skolval ska förstås föräldrarnas önskemål vara styrande, men rätten att gå i en skola nära hemmet och syskonförtur måste säkras.

Religiösa friskolor måste förbjudas. Det är viktigt för att förhindra indoktrinering och på grund av de kopplingar som Säpo har visat har funnits mellan skolverksamhet och den våldsbejakande islamistiska miljön, men det är också viktigt för samhörigheten i samhället. Samtidigt är vi medvetna om att vi också måste ta hänsyn till de nationella minoriteternas rätt att leva vidare med och värna sin kultur.

Fru talman! Jag ska avsluta med att säga att vi socialdemokrater självklart står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 26 och 31.

(Applåder)

Anf. 67 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det var ingen hejd på alla hemskheter som rabblades upp i den första halvan av Åsa Westlunds anförande. Barnens pengar går till skärgårdstomter, det är vinstjakt, systemet är absurt, det är sämre kvalitet, det är betygsfusk, det råder tystnadskultur i svensk skola, det saknas meddelarskydd, skolorna är utsatta för angrepp från främmande makt och så vidare. I nästa stycke säger man att den här regeringen inte har gjort någonting.

Det sägs att vi inte har gjort någonting åt det, men vems är då ansvaret för att det ser ut så här? Den här regeringen har suttit i ett halvår, fru talman. Åsa Westlunds parti satt dessförinnan i regeringen i åtta år i sträck! Allt det som Åsa Westlund räknar upp är ju konsekvensen av Socialdemokraternas skolpolitik de senaste åtta åren. Det är orimligt att skylla på de partier som har suttit i opposition och ägnat de senaste åtta åren, varav mitt parti sex och ett halvt, åt att skriva reservationer! Det är väl inte deras ansvar att det ser ut så här.

Socialdemokraterna har styrt. Ni har haft hela Utbildningsdepartementet, och ni har kunnat söka majoriteter i kammaren. Det har till och med förenklats av att ni har face ID. Man behöver bara hålla upp telefonen så öppnas den. Sedan är det bara att ringa till Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna eller, gud förbjude, Sverigedemokraterna om man tvingas till det.

Man ringer och säger: Nu har vi lite bekymmer här. Vi är utsatta för främmande makt, barnens pengar går till skärgårdstomter, det är vinstjakt, systemet är absurt, det är sämre kvalitet, det är betygsfusk, det är tystnadskultur och det saknas meddelarskydd. Kan vi göra någonting åt det här?

Men Socialdemokraterna har inte gjort det, fru talman. Ni har suttit och rullat tummarna i åtta år så att den nya regeringen med Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna kommer att få åtgärda allting.

(Applåder)

Anf. 68 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Fredrik Malm har alltså suttit i den här kammaren i fyra mandatperioder. Fredrik Malm har suttit här och röstat nej till socialdemokratiska förslag om att förbjuda vinst i bland annat skolan. Han har suttit med i det parti som Socialdemokraterna hade ett samarbete med och förbjudit Socialdemokraterna att göra någonting åt dessa problem i skolan.

Nu tycker han att det är Socialdemokraternas problem att hans parti har fått igenom sin politik här i kammaren. Förlåt, men det är ju helt ohederligt, Fredrik Malm! Eller som Fredrik Malm sa när han stod här: Det är helt fel!

Jag fick inget svar på min replik på Fredrik Malms anförande tidigare, så jag passar på igen. En gång i tiden stod Liberalerna fast vid att alla barn i Sverige skulle ha samma chans. I dag försvarar Liberalerna stenhårt principen om att privilegierade föräldrar ska kunna sätta sina barn före i kön. Ni vill värna kötid som urvalsinstrument - det instrument som gör att vi har en segregerad skola och som gör att alla barn inte får samma chans i Sverige.

Varför, Fredrik Malm, försvarar ni den här rätten för de mest privilegierade i samhället? Varför står ni inte upp för barns lika chans i livet?

(Applåder)

Anf. 69 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Åsa Westlund säger att Liberalerna förbjöd Socialdemokraterna att göra något åt problemen. Det måste jag säga är en socialdemokrati med väldigt dåligt självförtroende. Vi har aldrig haft någon som helst kapacitet att förbjuda Socialdemokraterna någonting.

Vi har däremot förhandlat med Socialdemokraterna om två budgetar. Det gjorde vi, och det handlade inte om att förbjuda Socialdemokraterna att göra någonting åt de här problemen. Det enda vi förbjöd då var faktiskt mobiltelefoner i klassrummen under lektionerna, det vill säga lärare och rektorer fick rätt att förbjuda mobiltelefoner i klassrummen under lektionerna. Det är ett förbud som jag i grund och botten tycker är ganska bra.

Åter till kärnfrågan, fru talman: Att beskriva det svenska skolväsendet på det sätt som Socialdemokraterna gör, samtidigt som man själv har haft ansvar för just detta i åtta år i sträck är ändå lite magstarkt. Det är ungefär som om en person håller på och snickrar på en hylla i åtta år och sedan sätter upp den på väggen. Sedan kommer nästa person och placerar en blomkruka där och säger: Titta vad fint det här har blivit!

Det här är en inverterad variant av detta. Ni skyller på den som ställer dit blomkrukan för att ni inte har gjort hyllan, så att säga.

Det är någonting som inte stämmer här, fru talman. Man kan inte styra Sverige i åtta år och sedan skylla ifrån sig alla problem som finns.

När det gäller köerna redogjorde jag för detta i replikskiftet med Åsa Westlund, men jag kan upprepa det: 349 ledamöter i kammaren ville göra systemet mer restriktivt när det gäller kö till skolan. Ändå misslyckades Socialdemokraterna att få ihop en majoritet. Det övergår lite grann mitt förstånd hur man misslyckas med att få ihop en majoritet när man har alla ledamöter på sin sida från början.

(Applåder)

Anf. 70 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag noterar att Fredrik Malm och Liberalerna nu har haft fyra tillfällen att svara på frågan varför Liberalerna försvarar ett system som innebär att man kan ha kötid som urvalsinstrument, något som sorterar ut elever till privilegierade föräldrar och ger dem en större chans än andra barn. Varför försvarar Liberalerna ett system som inte ger alla barn samma chans?

Fyra tillfällen har Liberalerna och Fredrik Malm haft på sig. Inget svar på frågan har jag fått. I stället har jag fått långa drapor om vad Socialdemokraterna har gjort fel. Det skulle vara klädsamt om Fredrik Malm erkände att han själv röstade nej till de förslag som Socialdemokraterna lade fram om vinstförbud, något som hade förändrat allt detta på marknadsskolans område. Det var Fredrik Malm som fällde det förslaget, inte Socialdemokraterna. Det vore klädsamt med lite ansvar även för ett litet parti med regeringsmakt.

Sedan vill jag bara notera frånvaron av den stora frågan i dagens debatt, nämligen Liberalernas största vallöfte. Senast vid den här mandatperiodens utgång skulle skolan vara förstatligad. Det hör vi inte mycket om nu. Vi kan väl notera att Kristdemokraterna fick igenom ett förstatligande av sjukvården i Tidöavtalet. Liberalerna kom inte lika långt.

Jag ställer den retoriska frågan: Var det så att förhandlingarna följde den nu berömda Johan Pehrson-doktrinen, det vill säga man säger en sak före valet, så är det val och sedan gör man någonting annat?

(Applåder)

Anf. 71 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Vi har att debattera betänkandet Övergripande skolfrågor. Precis som titeln berättar berör betänkandet en mängd olika frågor kopplade till svensk skola. Jag skulle vilja fokusera på det som egentligen är grunden till allt i ett betänkande som detta, nämligen kunskap, och mer specifikt på hur svenska skolresultat ska kunna förbättras.

Moderaterna kan inte acceptera - och regeringen kommer inte att acceptera - att 18 000 elever går ut nian utan att bli gymnasiebehöriga. I grundskolan ska vi ju lägga grunden för att varje barn ska kunna uppnå sin fulla potential. Vi ska ge varje barn förutsättningar att välja sin egen väg i livet och i arbetslivet. Då kan inte 15 procent av eleverna få så bristfällig undervisning att de inte blir behöriga. När 15-åringarna står med slutbetyget i hand ska de kunna föreställa sig möjligheterna - inte ett liv med svårigheter.

För att vi ska kunna säkerställa att alla barn får den utbildning som de inte bara förtjänar utan dessutom enligt lag har rätt till behöver flera reformer genomföras i svensk skola.

Fru talman! Det börjar redan i förskolan. Jag brukar prata en del om förskolan, vilket beror på att den är så oerhört viktig. Närmare 20 000 barn mellan tre och fem år går inte i svensk förskola i dag. Några av dem går i pedagogisk omsorg, men de är inte särskilt många.

Samtidigt visar forskningen att en kvalitativ förskoleverksamhet kan jämna ut skillnader i barns förutsättningar och dessutom förbättra barns förutsättningar att klara vidare utbildning. De barn som kommer från tuffast förhållanden är alltså de barn som behöver förskolan allra mest och som samtidigt står längst ifrån den. Med det nya uppdrag som kommunerna har fått att reservera platser för nyanlända barn och att bedriva riktade informationskampanjer hoppas vi att fler barn som behöver det ska få gå i förskola.

I förskolan ska det dessutom vara ett större fokus på svenska. Alla pedagoger ska kunna prata svenska. Alla barn ska också få lära sig svenska, delvis genom särskilda språkförskolor men framför allt genom ordinarie verksamhet. Detta måste genomsyra hela det svenska förskoleväsendet.

Förskollärare ska omfattas av en karriärstegsreform. Förhoppningen är att detta ska leda till ökad attraktivitet.

Svensk förskola ska också omfattas av ett gemensamt granskningssystem. Detta system ska finnas hos Skolinspektionen. Ett rättvist och likvärdigt system måste omfatta både kommunala och fristående verksamheter.

Fru talman! Det behöver etableras en ny ordning i svensk grundskola som garanterar stöd i första stund i stället för i sista. När vi i utskottet under förra mandatperioden besökte Helsingfors fick vi berättat för oss hur man jobbade med speciallärare i mycket tidig ålder och hur man agerade direkt efter att en elev hade varit frånvarande eller missat undervisning. Om en elev hade halkat efter beslutade rektorn om direkta insatser för att säkerställa att eleven skulle komma i kapp direkt.

Vi behöver ha ett mer flexibelt system både när det gäller rektorns möjligheter att utforma särskilda undervisningsgrupper och när det gäller att besluta om utökad studietid. Om en elev har behov av läxhjälp, lovskola eller extra undervisning av annat slag ska detta inte bara vara möjligt utan obligatoriskt. Med större fokus på kunskap ska vi ha fler timmar till matematik och svenska. Alla barn ska få lära sig att läsa, skriva och räkna.

Om lärarna ska klara av denna nya ordning behövs det dock avlastning i form av mentorer, speciallärare, förstärkt elevhälsa, trygghetspersonal, digitaliserade prov och extern rättning. Så borde en avlastning kunna ske. Med fokus på kunskap mellan lärare och elever, med en lagstiftning som säkerställer tidigt stöd och med en gedigen kvalitetskontroll ska vi nog komma till rätta med den kunskapsbrist och den brist på kunskapsfokus som finns i svensk skola i dag.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 72 Åsa Westlund (S)

Fru talman! I skollagen står att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Detta är skolans uppgift. Det är även skolhuvudmännens uppgift, men ändå plockar de ut vinst ur svensk skola. Pengar som skulle ha kunnat gå till en extra särskild undervisningsgrupp, så att några fler skulle nå upp till de kunskapskrav som finns för godkända betyg och kunna utvecklas lite mer, går till våffelstugor, jaktslott och aktiespekulation.

Min fråga till Noria Manouchi och Moderaterna är förstås: Hur har dessa huvudmän levt upp till skollagens krav på att alla elever ska ges förutsättningar att nå så långt som möjligt? Fanns det verkligen inte en enda elev i dessa skolor som hade kunnat utvecklas lite mer om pengarna hade gått till en extra specialpedagog i stället för till vinst?

Anf. 73 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Varje debatt man har med socialdemokrater om vinster i välfärden, och specifikt om skolan, startar nästan lite absurt. Socialdemokraterna har suttit i regeringsställning och styrt svensk skola de senaste åtta åren men har ändå inte gjort något åt det system som de hatar så djupt. Hur kommer det sig egentligen?

De ställer frågor till oss, som är nyvalda, som har en nyvunnen regeringsställning, som lovar - och som har gått till val på - att genomföra förändringar och som har tagit fram ett avtal för att genomföra förändringar. Oss angriper de, men vad har de själva gjort?

På åtta år har ingenting blivit gjort. I åtta år har Socialdemokraterna enligt sin egen retorik svikit varje unge som passerat det svenska skolsystemet. I åtta år har Socialdemokraterna vägrat att komma överens i den här kammaren för att genomföra sina egna förslag. I åtta år har Socialdemokraterna möjliggjort vinstuttag. Socialdemokraterna har garanterat vinstuttag. Socialdemokraterna har, samtidigt som de stått ute på gator och torg och lovat friskoleslakt, i denna kammare och i regeringsställning sett till att vinsterna har kunnat plockas ut.

När väljarna frågar sig vem det egentligen är som har svikit är svaret Socialdemokraterna. När väljarna efter de fyra år som denna mandatperiod utgör frågar sig vem det var som reformerade och renoverade det svenska friskolesystemet kommer svaret att vara Moderaterna, regeringen och Tidöunderlaget.

Anf. 74 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag tror att det för allmänheten kan vara svårt att förstå att man kan ha regeringsmakten utan att ha stöd i Sveriges riksdag, men så har det faktiskt varit under en stor del av den tid som Socialdemokraterna har haft en del av regeringsmakten.

Socialdemokraterna har lagt fram förslag. Noria Manouchis parti har fällt dem i denna kammare, och det har man ansvar för. Vi hade inte behövt ha den skola som vi har i dag, med vinstuttag till våffelstugor och jaktslott, om Noria Manouchis parti hade röstat ja till de förslag som Socialdemokraterna lagt fram. Men Noria Manouchis parti valde att rösta nej, och därmed bär man faktiskt ansvar för att elever år efter år inte får det stöd och den hjälp som de behöver i svensk skola.

De pengar som skulle ha gått till specialpedagoger har i stället plockats ut till våffelstugor, jaktslott och aktiespekulation. Det är faktiskt Moderaternas ansvar, för Moderaterna fällde det förslag som hade satt stopp för detta. Det har kostat tusentals elever förlorade år i skolan, och de kan inte ta tillbaka den tiden.

Desto viktigare att göra saker här och nu. Det finns utredda förslag. Om Noria Manouchi vill gör något, se till att regeringen lägger fram dessa förslag nu i stället för att tillsätta en utredning som leder till ytterligare fyra år av vinstuttag ur svensk skola i stället för att elever får den hjälp de behöver.

Jag frågar Noria Manouchi och Moderaterna igen: Hur har de huvudmän som plockar ut vinst levt upp till skollagens krav om att varje elev ska få det stöd de behöver för att kunna utvecklas så mycket som möjligt?

Anf. 75 Noria Manouchi (M)

Fru talman! När vi moderater befinner oss i opposition är vi ansvariga, och när vi sitter i regering är vi ansvariga. Vi är vana att höra det från Socialdemokraterna, framför allt i Malmö. Där har Socialdemokraterna styrt i 94 av 100 år, men varje gång vi går upp i talarstolen mot dem får vi höra samma sak: Det är Moderaternas fel. Trots 94 års styre i Malmö och 8 år i regering är det alltid Moderaternas fel. Varför ska Socialdemokraterna någonsin få väljarnas förtroende att styra landet? Ni kan ju inte ta ansvar för någonting. Det är alltid någon annans fel.

Fru talman! Ekonomiska garantier, återkrav av skolpeng vid brott, förhindrad vinstutdelning till nya friskolor, ökad insyn, sanktionstrappa när friskolor inte sköter sig och skärpt ägar- och ledningsprövning är några av de förslag regeringen tillsammans med Tidöunderlaget har kommit överens om. Detta ska vi göra under mandatperioden. Det finns ett avtal att läsa.

Dessvärre måste vi tillsätta en utredning. Något av det värsta i svensk politik är när utredning läggs på utredning. Men eftersom Åsa Westlunds regering genomförde en sådan fruktansvärt undermålig utredning att det inte gick att ta fram lagstiftning baserad på den måste vi tillsätta en utredning för att komma till rätta med denna typ av frågor.

Ni klarade det inte under era åtta år. Vi kommer att göra det på fyra.

(Applåder)

Anf. 76 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Manouchi för att hon påminde Liberalerna om att det är deras kommunalråd som styr i Malmö och tillsammans med Socialdemokraterna skär ned 200 miljoner kronor på skolan.

Det var utmärkt att behovet av svenska i förskola och skola lyftes fram av ledamoten. Det är jätteviktigt att fokusera på det. Hur ser Moderaterna på detta i den pedagogiska omsorgen? Den försvinner ofta i debatten. Hur tänker man sig kunna garantera att de barn som växer upp i Sverige har svenska som primärt och grundläggande språk i den dagliga verksamheten inom pedagogisk omsorg, förskola och skola? Kan jag få Moderaternas löfte att det svenska språkets status ska skärpas i förskola och skola?

Jag har haft nöjet att debattera med ledamoten i många år, även i Malmö, och nu låter det lite som allt åt alla. Skolan ska göra massor, och det är massor av löften. Samtidigt ges inga pengar. Det blir som en blandning av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, och det är sällan där jag uppfattar att Noria Manouchi står.

Om vi ska få till en förändring nu, kan vi inte få kammaren att samlas kring de nödvändiga skolreformerna? Ledamoten var tydlig med att det var dåligt att S inte levererade snabbare, och nu har Moderaterna möjligheten att se till att regeringen levererar snabbare. Vi är redo att träffas efter denna debatt och sätta igång. Är Moderaterna också det?

Anf. 77 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Jag kan till hundra procent lova ledamoten Paarup-Petersen att jag ska göra allt jag kan för att stärka svenska språkets ställning i förskola och grundskola. Det är helt avgörande. Det gäller inte minst i Malmö, som vi båda representerar, där behovet av att barn lär sig svenska är enormt.

Jag vill bland annat se en språkförskola för barn med särskilda behov av stöd för att lära sig svenska. I dag ser vi nämligen att barn börjar första klass och redan ligger efter. Detta ska inte längre få ske.

Pedagogiska verksamhet och förskoleverksamhet behöver bli mer likställd, och därför behöver kraven på den pedagogiska verksamheten höjas. Även här måste svenska språkets ställning stärkas, och då behöver vi börja med de anställda. Ett kompetenslyft vad gäller svenska språket behöver komma på plats.

Vi måste se till att både genom politiska signaler och lagstiftning stärka det svenska språkets ställning i läroplanen. Här är vi helt överens.

Ledamoten verkar orolig för att regeringen ska ta lika lång tid på sig som den förra regeringen, vilket i så fall skulle betyda att inget någonsin blir gjort. Jag kan dock garantera ledamoten att det inte kommer att bli så. Vi har en mandatperiod på oss, och den har precis börjat. Men jag kan garantera ledamoten leverans före nästa val.

Anf. 78 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Det är korrekt att jag är orolig, för jag vill få saker gjorda. Så är det. Vi har kanske lite olika tidsuppfattning, för jag menar att har man varit igång i ett halvår har man inte precis börjat. Man kan väl få de första hundra dagarna på sig att komma igång, bilda sina departement och så vidare - men inte ett halvår. Det handlar om stora reformer, men ni har inte ens tillsatt utredningar. Där är vi nu.

Jag kräver inte att de färdiga svaren ska ligga på riksdagens bord i morgon. Men jag förväntade mig att frågorna om vad som ska utredas hade varit hyfsat klara efter ett halvår - inte minst med tanke på att Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade affischer över hela vår gemensamma stad om att de var överens, hade koll på läget och skulle sätta bollen i rullning så fort de kom in.

Men inget är färdigt, och det händer ingenting i de för svensk skola avgörande frågorna om pengar, skolval etcetera.

Det är klart att kommunerna har svårt att hitta pengar. Staten bestämmer ju, och med dagens system kan kommunerna inte vara med och påverka hur skolsystemet ska se ut. Detta kostar, och så säger staten att det är dåligt att kommunerna inte ha koll på pengarna. Detta är Moderaterna med och stöttar utan att vilja göra något åt det här och nu.

Allt skjuts på framtiden. Någon gång kommer det kanske en friskoleutredning. Kanske blir den färdig precis före valet, och då kommer vi än en gång stå med en diskussion om vad vi ska göra. Då blir det åter en valfråga, och ledamoten vet att valtider är jättedåliga tider för att skapa långsiktiga reformer.

Anf. 79 Noria Manouchi (M)

Fru talman! Att diskutera hur viktigt det är att saker och ting går snabbt är rätt ointressant. Det viktiga är att saker blir rätt gjorda. Då kan man inte agera som tidigare och hasta och slarva fram olika utredningar som lämnar undermåliga underlag det inte går att arbeta vidare med och stifta lag på.

Jag är inte intresserad av att begå den tidigare regeringens misstag. Vi vill göra saker ordentligt. Den här typen av reformer ska hålla över tid. De ska bära i generationer. Vi ska inte under nästa eller nästnästa mandatperiod återigen behöva riva upp och riva om. Våra reformer ska hålla över tid, de ska vara gedigna och framför allt ska de fungera.

Jag förstår att ledamoten har bråttom men vill ändå uppmuntra till tålamod, för det är bättre att saker blir bra än att de går fort. Jag tror att vi egentligen är helt överens om det. Det ligger i ledamotens natur att vilja jaga regeringen, men jag kan garantera att saker kommer att bli gjorda under den här mandatperioden, och jag ser mycket fram emot att berätta om framgångarna för ledamoten.

(Applåder)

Anf. 80 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Jag yrkar för tids vinning bifall endast till Sverigedemokraternas reservation nummer 5, men vi står naturligtvis bakom alla våra motioner under hela debatten.

I detta betänkande om övergripande skolfrågor finns en mängd motioner att behandla, men först vill jag tala om hur det är att som elev gå i svensk skola. Man går naturligtvis i skolan för att ta till sig en utbildning, lära sig nya saker och förbereda sig för ett senare arbetsliv. Det handlar alltså inte om att flumma runt. Det handlar inte heller om någon form av förvaring eller om att alltid ha kul - däremot ibland.

Fokus ska vara på att lära sig nyttiga saker i en god gemenskap med övriga klasskamrater och duktiga lärare. Detta ger en trivsam skola där man också får möjlighet att ha kul. Dock präglas dagens skola på vissa håll av ett försök att likställa alla elever - som om de vore likadana, vilket är en omöjlighet eftersom vi alla är unika individer. Olika elever kommer alltid att lära sig olika mycket, och därför ska det finnas en läroplan som gör det möjligt för alla att lära sig grundläggande kunskaper samtidigt som den ger möjlighet att maximera varje elevs strävan att lära sig nya kunskaper.

Här har den förra regeringen misslyckats - precis som med så mycket annat - och elever får redan i tidig ålder problem att hänga med i skolarbetet. Skolan måste i ett tidigt skede vara tydlig mot elever och deras föräldrar om elevernas prestation. Tidiga stödåtgärder är viktiga för att undvika tidig utslagning. Det är inte att vara snäll när man låter en elev fortsätta till nästa årskurs fastän eleven har stora kunskapsluckor.

Det är också viktigt att betona läxornas betydelse. De innebär ofta repetition, som olika elever behöver olika mycket av. Även nivågruppering, där elever ges möjlighet att maximera sin potential och vara i en grupp på ungefär samma nivå, är viktigt.

Det är inte så att lärarna på något sätt stoppar in kunskaperna i sina elever, utan det är faktiskt eleverna - med hjälp av lärare, mentorer eller föräldrar - som själva lär in sina kunskaper. I dag ställs ibland orimliga krav på att lärare ska godkänna elever fastän de saknar tillräckliga kunskaper, vilket till slut drabbar den enskilde eleven när det blir svårt eller till och med omöjligt att klara nästa stadium.

I ett första skede till förbättring behövs studiero i klassrummen, stöd till läxhjälp, nivågruppering i vissa grundläggande skolämnen, utökad möjlighet att gå om en årskurs och rätt att välja skola samt välja bort en skola. Grundläggande för att en elev ska klara sin utbildning är, och kommer alltid att vara, att eleven är närvarande i skolan, uppför sig väl och gör sitt bästa. För nästan alla elever skulle detta medföra att de minst klarar av alla grundläggande utbildningskrav i grundskolan. Möjligtvis skulle 95 procent alltså bli gymnasiebehöriga.

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att Sverige måste återgå till ett statligt huvudmannaskap för skolan. Det står helt klart att landets 290 kommuner prioriterar olika, vilket medför att vi i Sverige får en ojämlik skola. Det handlar om ibland överdrivna krav på dokumentation utöver centralt regelverk, och det handlar framför allt om en differentierad skolpeng där elever får med sig olika stor skolpeng - inte på grund av dokumenterade behov, vilket är rimligt, utan för att de styrande politikerna har olika förutfattade förväntningar på elevunderlaget.

I betänkandet finns motioner från Socialdemokraterna om att staten ska öka skillnaderna genom att dela ut så kallade likvärdighetsbidrag i både grundskolan och gymnasiet, vilket ytterligare spär på denna de låga förväntningarnas ojämlikhet. Vi förstår att en del skolor och elever behöver viss förstärkning, men detta får inte dränera de välfungerande skolorna i den höga grad det gör i dag. Nu utreds skolpengen av regeringen, och jag ser fram emot en mer rättvis skolpeng, där skillnader beror på dokumenterade behov och inte på låga förväntningar.

Fru talman! Det drivs en del konfessionella skolor i vårt land - de kallas ibland religiösa friskolor - och i många av dem sker väldigt bra skolundervisning. Jag tycker att vi mest har fått höra om problemen. De konfessionella inslagen ligger före eller efter ordinarie undervisning och är frivilliga att delta i. Det är huvudpremisserna. Dock har några skolor under senare år misskött sig, och därför är det viktigt att Skolinspektionen säkerställer att beslutsfattarna kan följa upp skolutvecklingen och är noggranna i sina inspektioner.

Vi sverigedemokrater vill inte gå lika långt som Socialdemokraterna och förbjuda alla konfessionella friskolor, utan vi nöjer oss med att säga nej till muslimska friskolor då det är där vi sett de största problemen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag nämna något om skolans digitalisering. Digitaliseringen av den svenska skolan har skett ganska hastigt jämfört med i andra länder, vilket kan vara både bra och dåligt. Vi måste se upp så att den inte överanvänds, vilket vi ser när läs- och skrivsvårigheterna ökar i skolan. Det handlar även om att den ska användas optimalt.

Det behövs en nationell plan för hur it i skolan ska nyttjas. Det behövs gemensamma system för alla skolor så att kommunerna inte själva uppfinner särlösningar. De digitala läromedel som används måste också kvalitetssäkras. Digitaliseringen är inte enbart av godo, som vissa hävdar, utan måste användas med omsorg och inte i för tidiga åldrar. Digitalisering kan vara riktigt bra om det görs på ett fint och restriktivt sätt.

Jag vill också påstå att det är mer eller mindre en myt att elever får sina grundläggande kunskaper om it genom skolan. De kunskaperna får eleverna oftast på fritiden genom sin användning av olika it-redskap såsom telefoner och datorer för spelande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Robert Stenkvist (SD).

Anf. 81 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag tänkte fråga ledamoten Grubb om något som inte har varit uppe så mycket i debatten i dag, nämligen att låta elever gå kvar en årskurs och att kräva nivåindelning. I dag är det ju upp till skolan, rektorerna och lärarna med den kompetens de besitter att bestämma om en elev ska gå om en årskurs och om man vill arbeta med olika nivåindelningar. Jag hörde ledamoten Grubb och Sverigedemokraterna föreslå att det ska ske på ett annat sätt. Det är i stället Sverigedemokraterna som ska bestämma hur undervisningen ska bedrivas. Den ska vara nivåindelad. Elever ska få gå om årskurser.

Innan man föreslår sådana saker som ska följas av över 1 miljon elever och alla anställda i svensk skola tänker jag att man måste ha förberett sig ordentligt när man ska ta över ansvaret och att man måste ha någon form av vetenskapligt stöd för det förslag som man själv kommer med och som alltså går på tvärs mot att lärarna och de som är utbildade ska bestämma själva över hur de organiserar undervisningen. Innan man kommer med sådana förslag har man en gedigen vetenskaplig grund att stå på.

Fru talman! Därför frågar jag ledamoten Grubb och Sverigedemokraterna: Vad är det som gör att Sverigedemokraterna vet bättre än Sveriges lärare hur undervisningen ska bedrivas? Och vilket vetenskapligt stöd har ledamoten och Sverigedemokraterna för detta?

Anf. 82 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Att man till exempel går om en årskurs är inte alls något konstigt. Det får man lov att göra i dag. Denna möjlighet finns. Det har man kunnat göra i många år i den svenska skolan.

Kanske tvärtemot vad ledamoten påstår vill vi att det ska vara lärarna och rektorerna som ska bestämma när det finns ett behov. I dag krävs det också föräldrarnas tillstånd. Men vi tycker att det är lärarna som ska avgöra om detta behov finns.

Här känns det som att vi är jätteöverens - att det är pedagogerna som ska avgöra när behovet finns. Det är kul att vi har exakt samma linje här.

När det gäller nivågrupperingar gillar vi den stil som har varit framgångsrik i många år i den svenska skolan. Det är säkert många här i kammaren som känner igen detta. Det fanns något som hette särskild matte och allmän matte och särskild engelska och allmän engelska i årskurserna 7, 8 och 9. Eleverna kunde fritt välja vilken nivå de ville ha, och de kunde byta mellan nivåerna till nästa termin. Det var ett jättebra system för att ha en grupp som var på ungefär samma nivå. Och eleverna kände att de passade in och lärde sig precis det som de behövde. På de allmänna kurserna lärde man sig alltså de grundläggande delarna. Ville man gå lite längre valde man särskild kurs. Och för att komma in på vissa gymnasielinjer krävdes det särskild behörighet för att man skulle ha möjlighet att klara sig vidare - till exempel särskild matte på naturvetenskapliga och tekniska linjer.

Det var ett mycket bra system och väl beprövat. Det är säkert jättemånga forskare som har sett fördelarna i detta plus alla människor, miljoner människor, som har genomgått detta i skolan. Det är alltså ett bra system, och vi vill ha tillbaka detta system. Det är inget konstigt. Vi vill ha detta system även i svenska.

Anf. 83 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag är rätt säker på att jag läste i Sverigedemokraternas motion att det skulle krävas att man har godkända betyg för att få gå upp en årskurs, annars skulle man få gå om. Det är möjligt att jag har missuppfattat någonting eller att Sverigedemokraterna har uttryckt sig något otydligt. Men det var i alla fall det som jag läste i ledamotens reservation.

Det är redan i dag så att pedagoger har ett visst inflytande över detta, och jag tycker att de ska ha denna möjlighet. Det ska inte vara politiker i Sveriges riksdag som bestämmer hur över 1 miljon elever ska få sin undervisning hanterad. Det ska vara en profession som tar ansvar för det. Därför tycker jag att det ska vara kvar på det sätt som det är i dag, alltså att det är professionen som ska vara avgörande och inte Sverigedemokraterna eller ledamoten Grubbs egna uppfattningar.

Jag uppfattade att ledamoten sa att Sverigedemokraterna gillar den här stilen. Det var belägget för att deras lösning på nivågruppering fungerar bäst, att de gillar den här stilen. Därför ska över 1 miljon elever nivågrupperas utifrån vilka kunskaper och färdigheter de har - det är så det står i reservationen - inte utifrån vilket intresse de har att lära sig mer eller mindre matte. De ska nivågrupperas. Det är mycket möjligt att det är en bra metod. Jag tycker att det är upp till lärare och rektorer att bedöma hur de bäst bedriver undervisningen.

Min fråga är varför ledamoten Grubb och Sverigedemokraterna tycker att de är bättre lämpade för detta, varför de har valt just nivågruppering och vilket forskningsstöd som Sverigedemokraterna har för att det skulle göra kunskapsinhämtningen hos svenska elever bättre.

Anf. 84 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Detta är fascinerande. Jag står och säger exakt detta. Vad är det för fel? Vad är det som ledamoten inte förstår i detta sammanhang? Jag säger exakt vad som gäller när det handlar om att man kan gå om en årskurs. Vi är överens om att det är pedagogerna som ska göra detta. Sedan säger ledamoten att jag svarar på någonting annat. Detta finns ju inspelat. Jag tycker att det är fascinerande. Jag har sagt att vi tycker att det är pedagogerna och rektorerna som ska bestämma detta. Vi tycker inte att det är föräldrarna som ska avgöra om deras adept ska gå om en årskurs eller gå vidare till nästa årskurs. Det är faktiskt pedagogerna som arbetar med detta som ska bestämma. Det är så vi vill ha det. Sedan står ledamoten här och säger att det är Sverigedemokraterna som ska bestämma detta. Vem har sagt det? Det står ingenstans. Vi har aldrig nämnt det, och vi kommer inte att säga att det är Sverigedemokraterna som vill bestämma vilken elev som ska gå vidare till nästa årskurs eller ej. Det kommer aldrig att ske. Det kan jag faktiskt lova, även om jag inte kan lova allt i framtiden.

När det gäller det andra är det ett väl beprövat system som har funnits i många år i den svenska skolan, och faktiskt på den tiden när den svenska skolan var känd för att fungera riktigt bra - när vi låg i topp. Det fungerade riktigt bra. Vi har i dag en skola som inte fungerar riktigt lika bra. Därför kan vi ta tillbaka vissa saker som var bra i den skola som fungerade bra. Och detta är ett bra sätt att få en likvärdig grupp, och eleverna får själva välja. Jag tycker att det är fantastiskt att eleverna själva får välja om de vill gå allmän eller särskild kurs, och de kan byta till nästa termin om det inte känns riktigt bra. Det är en helt fantastisk och underbar valmöjlighet som man har i den svenska skolan för att nå sin maximala potential, vilket vi alla pratar om här. Jag tycker att detta är ett fantastiskt system, och inte bara jag utan Sverigedemokraterna. Framför allt många av dem som har gått i skolan med detta system tycker att det är jättebra. Och ett antal lärare som minns denna tid som jag har pratat med tycker också det.

Anf. 85 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag vill ställa ett par frågor till ledamoten från Sverigedemokraterna om de konfessionella skolorna. Vi ser båda att det finns några utmaningar med hur det funkar i dag. Vi ser gång på gång att finns problem runt omkring i landet. Man separerar pojkar och flickor, man förbjuder relationer, man sätter gud över vetenskap etcetera på dessa skolor, även om man egentligen inte har lov att göra det.

Man kan se detta i både kristna och muslimska fristående skolor. Därför är det lite speciellt att bara inrikta sig på den ena av dessa två typer av skolor. Men en större fråga för mig är varför Sverigedemokraterna vill bortse från den nog absolut mest grundläggande svenska värderingen, nämligen att landet styrs via lag. Vår grundlag är grunden för vårt samhälle. Grundlagen är den mest grundläggande svenska värderingen, och den är jättetydlig. Man får inte stifta lagar som bara gäller den ena. Det var också därför som det förslag som Liberalerna fick in i januariavtalet om att stoppa etableringen av nya friskolor inte kunde godkännas på grund av vad det skulle innebära. Det var några religioner som skulle få ha friskolor och andra som inte skulle få ha det. Det var jättetydligt. Det är klarlagt.

Då undrar jag hur det kommer sig att Sverigedemokraterna i och med detta förslag fullständigt vill bortse från grundlagen även om det vet, i alla fall om de har läst på, att det som de lägger fram förslag om är grundlagsvidrigt eftersom de då går mot det svenskaste som vi över huvud taget har, nämligen att vi alla är lika inför lagen, att det finns religionsfrihet och att det är grundlagen som styr detta land.

Anf. 86 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! I denna fråga säger vi att det har varit större problem i de muslimska friskolorna än i de kristna friskolorna. Det är alltså av största vikt att vi gör allt som står i vår makt för att motverka den pågående islamisering som sker i Sverige, även i friskolorna, och detta oavsett om detta drivs på av krafter inom landets gränser eller om det är islamistiska stater i den muslimska världen som gör det. Därför måste vi göra någonting med omedelbar verkan och införa ett stopp för nyetablering av muslimska friskolor i Sverige samt verka för att man så snart som möjligt stänger ned muslimska friskolor som redan existerar och därmed införa ett förbud mot alla former av muslimska friskolor i Sverige. Först då kan vi säkerställa att dessa elever ges en rimlig möjlighet att bli integrerade som en del av det svenska samhället.

Det betyder inte att vi tänker bryta mot några lagar. Vi måste ju utreda detta. Om det skulle vara så att det stöter sig mot en grundlag - vilket vi inte har utrett, och förmodligen inte ledamoten heller - får man ta den långa tid som det tar att ändra den biten av en grundlag. Det tar två mandatperioder och är jättesvårt och komplicerat. Men jag vet inte om det är så. Det kan ju också vara så att det finns andra och enklare saker som man kan göra för att få igenom detta beslut.

Det vi säger är att detta är viktigt. Jag tänker inte riva sönder vårt förslag. Det kan jag lova ledamoten.

Anf. 87 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Om man vill göra någonting åt ett problem är det överlag bra att göra det på ett sätt som är möjligt. Det vill jag ge som ett generellt tips. Det förslag som Sverigedemokraterna lägger fram är inte möjligt att genomföra. Detta har utretts. Det är naturligtvis inte jag som har utrett det. I samband med att januariavtalet lades fram undersöktes det om det var möjligt med ett förbud mot nyetablering av muslimska friskolor - och religiösa friskolor över huvud taget. Det var det inte, för det skulle differentiera mellan olika typer av religioner.

Då är svaret från Sverigedemokraterna att det är viktigare att kunna säga "muslimsk" än att göra någonting åt de problem som finns i vissa skolor i Sverige. Det kan man tycka om man är populist, men inte om man faktiskt vill göra saker. Detta har utretts. Ledamoten påstår att han vill ändra de delar i grundlagen som utgör hinder. Hindret är religionsfriheten.

Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Vi står här i Sveriges riksdags kammare i en skoldebatt. Då säger Sverigedemokraterna att de för att lyckas vill riva upp religionsfriheten i grundlagen de kommande två mandatperioderna i stället för att lägga fram förslag om hur man kan se över regler etcetera. Sverigedemokraterna säger: Vi vill riva upp religionsfriheten i grundlagen. Det är så mycket viktigare att säga "muslimsk" än att säga att det finns problem i både muslimska och kristna friskolor och att vi därför måste göra någonting åt de konfessionella skolorna.

Det är så mycket viktigare att bara säga "muslimsk" att Sverigedemokraterna är redo att riva upp religionsfriheten. Det är ju absurt. Hur har vi kommit så här långt? Hur kan man ta så lätt på den absolut mest grundläggande svenska värderingen: att vi styrs via lag och att grundlagen skapar grunden för alla människors lika rättigheter i det här samhället? Jag förstår inte hur man kan ta så lätt på den frågan bara för att kunna säga coola saker i talarstolen.

Anf. 88 Jörgen Grubb (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans så kallade coola saker som han säger i talarstolen. Eller var det kanske jag som sa coola saker? Jag vet inte riktigt vad det syftade på; det bara flöt ut här i rummet.

Jag tror att ledamoten sa fem eller sex gånger att vi skulle ändra religionsfriheten. Nej, vi har inte alls sagt det. Vi har sagt att vi vill ha stopp på de muslimska friskolorna och att vi ska undersöka hur det går till. Sedan kan ledamoten stå och påstå att han är allvetare, kan allting och vet precis hur det går till. Ja, ledamoten får jättegärna tycka så och ha det intrycket. Men vi vill utreda detta i lugn och ro.

Jag ber om ursäkt om det kommer att ta ett, två, tre eller fyra år att utreda detta och fixa det med klara papper. Men saker och ting tar tid när man vill göra tydliga saker på rätt sätt. Vi vill inte göra detta på något annat sätt än rätt sätt. Men vi vill ha igenom det. Vi vill att det ska vara bra och tryggt i de svenska skolorna. Det ska inte ske någon islamisering i svenska skolor. Vi vill inte det. Jag är ledsen, men jag kan få uppfattningen att ledamoten inte bryr sig ett dugg om dessa elever. Men det gör vi.

Att man gör lite skillnad mellan kristna friskolor och muslimska friskolor, där det i vissa fall sker islamisering, är inte så konstigt. Sverige är faktiskt ett kristet land sedan 1 000 år tillbaka. Det mesta av vår moral, etik och kultur härstammar från detta. Det vore jättekonstigt om vi skulle säga blankt nej till det som har byggt Sverige under de senaste 1 000 åren. Det är vad jag tycker.

Anf. 89 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Skolans övergripande mål är att förmedla kunskap. Målet är att eleverna, vare sig de är barn, ungdomar eller vuxna, ska få kunskap för att kunna få jobb och bli självförsörjande.

Men kunskap har också en annan mycket viktig funktion som vi aldrig får tumma på, nämligen bildning. Kunskap bidrar till själens utveckling. Man växer som person och får en starkare känsla för det sammanhang som man befinner sig i och för vad som har format detta sammanhang och en själv. Dit hör också värdegrunden, vår historia och vår kultur.

Skolan är den absolut starkaste skyddsfaktorn mot kriminalitet, arbetslöshet, psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning. Det finns ingenting annat som minskar risken för den typen av utanförskap lika mycket som att gå ut skolan med godkända betyg. Men tyvärr får en fjärdedel av ungdomarna i dag inte det skyddet. Alltför många barn sviks i dag av svensk skola. Var fjärde elev går ut årskurs 9 utan fullständiga betyg, och 15 procent gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är inte tillräckligt bra.

Vägen framåt för att vi ska lyckas vända utvecklingen handlar inte om att sänka kunskapskraven. Tvärtom behöver vi i stället ha höga förväntningar på eleverna. Vi behöver ha lärare som har mer tid för eleverna och som kan skapa arbetsro på lektionerna och trygghet i korridorerna.

Fru talman! Det behövs också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser för att fler barn ska få möjlighet att lyckas. Det kan handla om stödinsatser i form av utökad undervisningstid, läxhjälp i skolan för de barn som inte kan göra läxorna i hemmet, lovskola och inte minst speciallärarstöd och särskilda undervisningsgrupper.

Varje elev som går i skolan i det här landet behöver få möjlighet att gå i en skola där man får chans att lyckas, där ingen hålls tillbaka, där ingen lämnas efter, där det råder ordning och där eleverna bemöts med respekt, så att kunskapen kan få stå i fokus. Lärarna å sin sida behöver bättre förutsättningar att kunna förmedla den kunskap som krävs för att fler barn ska bli behöriga och för att fler barn ska få möjlighet att förverkliga sina drömmar. Fler barn behöver helt enkelt få chansen att lära sig mer. Fler barn behöver få det skydd som godkända betyg innebär framöver i livet.

Fru talman! Eleven behöver också stöd hemifrån. Föräldrarnas och familjens betydelse för elevens skolgång kan inte nog betonas i sammanhanget. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än skulle önska att familjebakgrunden inte spelade någon roll kommer familjen alltid att vara viktig. Familjens betydelse behöver därför erkännas av skolan, och föräldraansvaret behöver återupprättas.

Föräldrar som involverar sig, bryr sig om sitt barns resultat i skolan, stöttar, följer upp och samverkar med skolan för elevens bästa är otroligt viktiga för barnens skolgång, fru talman. Om föräldrar kan få stöd i sin uppgift att vara föräldrar kan det förebygga både psykisk ohälsa och sociala problem. Det skulle därför kunna vara till hjälp för föräldrarna att få kunskap om barnets naturliga utvecklingsfaser i olika åldrar i livet. Kristdemokraterna menar också att föräldrar ska få stöd i att hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barnets lärande.

Det kan handla om att på olika sätt erbjuda föräldrar konkreta verktyg för att stötta barnen. För vissa föräldrar kan det vara till hjälp att på ett uppmuntrande sätt få höra att något av det viktigaste de kan göra för att skapa bra förutsättningar för sina barn i skolan är att exempelvis läsa högt för barnen varje kväll samt att de som föräldrar har en avgörande betydelse för att säkerställa att barnen äter rätt, rör på sig, lägger sig i tid och får läxorna gjorda.

Bara att tala med barnen om hur man i skolan lyssnar på läraren och gör som läraren säger och att varje dag fråga barnen hur det har varit i skolan under dagen spelar roll för hur eleverna ser på skolan. I förlängningen spelar det också roll för skolresultaten. Skola och föräldrar behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

Bara en sådan sak som förväntansdokument kan bidra, ett slags ansvarskontrakt mellan skola, elev och föräldrar som tydliggör förväntningarna på eleven när det gäller skolans ordningsregler, bemötande och naturligtvis även själva studierna, men som också tydliggör vad föräldrarna konkret kan göra för att stötta sina barn och höja kunskapsresultaten.

Fru talman! Om elever ska trivas och må bra i skolan är det också grundläggande att man själv får välja vilken skola man vill gå i. Kristdemokraterna står upp för elevers och föräldrars rätt att välja skola oavsett om de väljer en fristående, kommunal eller för den delen kristen friskola.

Man måste ha rätt att välja bort en skola med bristande kvalitet, där eleven kanske mobbas eller inte får den trygghet och studiero som man har rätt att förvänta sig. Man måste ha rätt att välja en skola där eleven får god undervisning och där eleven kan utvecklas efter sin potential.

Den elev som bor i ett utsatt område med en skola där många elever inte blir godkända måste få kunna välja en skola där den får större chans att lyckas. Men det förutsätter ju att föräldrar och elever får information om rätten att välja skola och om vilka skolor som de kan välja mellan. För att valfriheten ska fungera så bra som möjligt behöver det ske ett aktivt och obligatoriskt skolval, och dessutom behöver informationen om skolvalet öka.

Självklart ska också Skolinspektionen ha muskler att kunna stänga ned dåliga skolor. Men de friskolor som följer skollagen och läroplanen, bedriver undervisning i enlighet med skolans värdegrund och dessutom presterar goda kunskapsresultat innebär en vinst för Sverige. Tack vare dem är det fler barn som får möjlighet att gå i en skola där de inte längre hålls tillbaka eller lämnas efter.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis också nämna elevhälsan, som är en annan viktig funktion för att vi ska kunna hjälpa eleverna att klara studierna. Kristdemokraterna har länge drivit på för en elevhälsogaranti där eleverna får tillgång till elevhälsan varje dag.

Det förekommer också i dag att elever faller mellan stolarna, till exempel mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin. Det bidrar knappast heller till någon vidare trygghet för eleverna.

Kristdemokraterna har länge påtalat att det är olyckligt att vi i dag har två olika huvudmän, det vill säga en elevhälsa som organiseras av kommunerna medan hälso- och sjukvården i övrigt organiseras av regionerna.

Vi vill i stället samla ansvaret på en enda huvudman, så att regionerna får ett samlat ansvar för den medicinska och psykosociala hälsan. Det skulle för den skull inte innebära att man flyttar de viktiga roller som skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och psykologer har. De skulle fortfarande finnas kvar i skolverksamheterna.

Fram till dess är i varje fall det minsta man kan begära att alla skolhuvudmän har ett fungerande samverkansavtal med regionerna för att säkerställa att inte elever faller mellan stolarna.

Fru talman! Att stärka elevhälsan är helt enkelt avgörande om vi ska kunna lyckas skapa en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 90 Daniel Riazat (V)

Fru talman, ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 27.

I dag samlas utbildningsutskottet för att debattera skolfrågor med huvudrubriken Övergripande skolfrågor. Med anledning av det vill jag hälsa ledamöterna och publiken här uppe på åhörarläktaren, eller kunder som ni kallas i borgarnas värld, välkomna till skolmarknaden.

För att ni ska förstå vad jag menar behöver jag dra en parallell. När ni tänker på marknadsskolan så kan ni tänka på ett lotterisystem eller ett kasino. Precis som med alla kasinon är det alltid systemet som vinner mest, och en stor majoritet förlorar.

Visst låter det lovande? Låt oss driva svensk skola som ett kasino. Eller ja, det är exakt så det drivs i dag och som det har drivits ända sedan 90-talet. Vissa menar att det inte blev som det var tänkt. Nej, kanske inte för alla. Men för dem som företrädde näringslivet och högern under 90-talet blev det exakt som de hade tänkt.

Det kanske inte blev som det var tänkt för dem som gick på näringslivets framhävande av kooperativ och ideella skolaktörer. Men det blev exakt så som skolmarknaden var tänkt att utformas som vi i dag ser som resultat.

Det finns nämligen 50 miljarder anledningar till varför jag, Vänsterpartiet och en stor majoritet av Sveriges befolkning har rätt i denna fråga. Det är de 50 miljarder kronorna som årligen lämnas ut från kommunerna till de privata skolaktörerna.

Det finns också en annan anledning som jag tänkte att jag behöver förklara för er i dag, och som kommer att ta lite tid. Tankesmedjan Balans har skrivit om det. Tidningen Skolvärlden skrev om det i slutet av förra året, och facken har varnat om denna fråga. Jag börjar med att förklara.

Academedia hade en omsättning på 13,3 miljarder kronor under 2021. Det är dina och mina skattepengar. Ordförande är före detta vd för SKR, eller SKL som det kallades innan, samt tidigare landshövding. Han har också varit statlig utredare av det statliga sektorbidraget till skolan.

Chefen för deras Public Affairs har tidigare varit huvudsekreterare för Moderaternas idéprogram. En av deras styrelseledamöter är före detta generaldirektör för Skolinspektionen, myndigheten som ansvarar för att granska exakt dessa typer av skolor.

Aprendere Skolor omsatte 197 miljoner kronor. Det är dina och mina skattepengar. Ordförande är före detta kommunstyrelsens ordförande på Lidingö och landstingsråd för Moderaterna här i Stockholm.

En av styrelseledamöterna och före detta vd är kommunpolitiker för Liberalerna i Täby, ersättare i Gymnasie- och näringslivsnämnden samt kommunfullmäktige.

Almwik Holding AB, det vill säga Raoul Wallenbergskolorna, omsatte 378 miljoner kronor under 2021. Ordförande och ägare är före detta partisekreterare och statssekreterare för Krisdemokraterna.

Internationella Engelska Skolan hade en omsättning på 3,2 miljarder kronor år 2021. Ordförande är före detta vd på Svenskt Näringsliv. Styrelseledamot är före detta statsråd för Moderaterna.

Chefen för Public Affairs är före detta PA-konsult och presschef för Moderaterna och ordförande i utbildningsnämnden i Nacka för samma parti. Presschefen är före detta redaktionschef för den nyliberala tankesmedjan Timbro.

Watma Group AB, som äger bland annat Fria Läroverken i Sverige AB och Nordic International School AB, omsatte 482 miljoner kronor under 2021. Vd:n är före detta politiskt sakkunnig på Utbildningsdepartementet för Moderaterna och skrev fram lagförslaget som kom att kallas för friskolereformen under Carl Bildts regering. Han var med och grundade Friskolornas riksförbund och är före detta vd för Kunskapsskolan och konkursade skolkoncernen JB-Education.

En av styrelseledamöterna är före detta politisk sakkunnig i Regeringskansliet, seniorrådgivare på Nordic Public Affairs AB, där en före detta statssekreterare för Liberalerna är vd.

Lärande i Sverige AB omsatte 732 miljoner kronor. Här finner vi en styrelseledamot som varit politisk tjänsteman för Folkpartiet, eller numera Liberalerna. Han är också styrelseledamot i bland annat Norrköpings Tidningars Media AB och konsult för den moderata kommunikationsbyrån Kreab.

Kunskapsskolan omsatte 1,5 miljarder kronor. Ordförande och grundare är före detta moderatpolitiker. Han och hans familj äger bland annat Kunskapsskolan, Kreab och opinionsinstitutet Demoskop. Han är vän med såväl Ulf Kristersson som Carl Bildt.

En av styrelseledamöterna är före detta statsråd och riksdagsledamot för Liberalerna. Han är eller har varit chef för utbildning och forskning vid Svenskt Näringsliv, samt konsult på PA-byrån Diplomat Communications. Kommunikationschef är en före detta informationssekreterare för Miljöpartiet som också har arbetat som samhällspolitisk chef på Lärarförbundet och varit konsult på pr-byrån Westander. Chefen för externa relationer är före detta riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Tellusgruppen, eller Utbildningsdepartementet som de kallas nu för tiden, hade en omsättning på 262 miljoner kronor. Ordförande är före detta pressekreterare för Moderaterna på Regeringskansliet. Vd och huvudägare är en före detta folkpartistisk, eller liberal, politiker som har suttit både i partistyrelsen för Folkpartiet och i riksdagen som ersättare. Personen har tidigare också varit ordförande i Almega Tjänsteföretagen och ledamot i Svenskt Näringslivs styrelse.

För att nu avsluta det här: Som vi alla vet är en före detta styrelseledamot i detta bolag också vår nuvarande skolminister för den högernationalistiska regeringen. Hon har även varit skolborgarråd i Stockholm, riksdagsledamot och konsult på byrån Tenelius Holm. Hon var tidigare gift med en före detta partiledare för Liberalerna, som också har varit utbildningsminister samt ordförande i Friskolornas riksförbund.

Kära åhörare! Om ni vill att jag ska fortsätta finns det ytterligare tre sidor med namn på politiker som numera snor våra skattepengar genom att äga eller vara med och driva bolag i det korrupta marknadssystem som finns i det svenska skolväsendet. Jag tänker inte fortsätta att läsa upp alla dessa namn, men alla som bör veta vet i dag vad det är för system vi pratar om.

Det handlar om ett system som ger elever sämre tillgång till skolbibliotek. Det handlar om ett system som ger elever sämre tillgång till studie- och yrkesvägledare. Det handlar om ett system som ger elever sämre tillgång till behöriga lärare och färre lärare. Det är ett system som sparar in pengar för att de namn jag just rabblade upp ska kunna göra mångmiljarder i vinst.

Det är inte vad svensk skolpolitik ska gå ut på. I dag är inte detta system enbart ett företagssystem, utan det har tagit sig ända in i Utbildningsdepartementet, där högsta chefen för departementet är högst involverad.

Från Vänsterpartiets sida har vi alltid sagt att vi är emot marknadsskolan. Vad betyder detta? Betyder det att vi vill bli av med alla friskolor, så som borgerligheten påstår? Nej, det vi vill är att det ska finnas ett skolsystem som går ut på likvärdiga villkor för alla barn över hela landet. Vi vill ha ett system där skolintresset och elevintresset sätts före marknadsintresset.

Sverige är i dag världens enda land som bedriver skola med marknadslogik. Inte ens i kapitalismens fäste USA är det i dag möjligt att göra stor vinst på skattemedel genom att öppna skolverksamhet. Men i Sverige är det möjligt. Inte ens i diktaturens Chile valde man att behålla detta system. När demokratiska krafter kom till makten efter Pinochets diktatur tog man bort marknadssystemet i skolan. Men i det svenska skolsystemet och i den svenska riksdagen valde man att utsätta barnen och skolan för det värsta marknadsexperiment vi har sett i modern historia.

Det här har inte bara påverkan på barnen och skolan i dag; det här är någonting som kommer att ha påverkan på vårt samhälle och på demokratin under lång tid framåt. För vad händer i ett samhälle när elever separeras från varandra från tidig ålder? Vad händer när olika samhällsklasser inte längre möts i klassen? Vad händer med skolor när det sätts i system att ha obehöriga lärare för att tjäna pengar eller att hyra in sig i butikslokaler i Gamla stan snarare än att bygga riktiga skollokaler? Vad händer med elever som från tidig ålder får lära sig att enbart möta ungdomar som är som de själva - att möta homogena grupper? Det är detta vi ser i svensk skola i dag, och det kommer att få katastrofala konsekvenser framöver.

Vänsterpartiet kräver svar från regeringen och från alla partier i det högernationalistiska blocket. Vi vill veta: Har dessa partier fått pengar från marknadsaktörerna för att hålla kvar det här systemet? Kan vi lita på att de ledamöter som i dag sitter i utbildningsutskottet företräder skolans bästa, och inte marknadens bästa för att de skulle kunna ha fått pengar från aktörerna? Vi vet inte.

Däremot vet vi att det under valrörelsen kom fram en rad rapporter om att ett flertal partier försökte kringgå reglerna för att ta emot pengar från privata aktörer. Alla dessa partier sitter framför mig just nu. Så får det inte gå till.

Vi behöver avskaffa marknadsskolan, och vi behöver inrätta en politik för en jämlik skola. Det kan vi inte göra med en högernationalistisk regering, som varje gång frågan kommer upp kommer med rasistiska förslag för att föra bort fokus från det faktum att man gör nedskärningar och utsätter vår skola för den här typen av marknadsexperiment.

Anf. 91 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Tack till kollegorna för att vi kan ha en bra debatt om skolans framtid! Det är trevligt att se åhörare i diverse åldrar som är här och lyssnar, och vi vet att det också sitter folk där hemma och lyssnar.

Det kan vara värt att påminna om att syftet med skolan är, och måste vara, eleverna. Ibland är det som att det blir väldigt mycket annat vi diskuterar här. Det är lite sorgligt, för fokus hamnar ganska ofta på fel saker. Jag ska komma in på några av dessa, fru talman, men jag börjar med att yrka bifall till reservation 6, så att jag inte glömmer det.

Om vi nu har fokus på eleverna - vad är det då vi behöver tänka på? Vi behöver se till att vi får ett betygssystem som faktiskt fungerar. Vi behöver få en resursfördelning in i svensk skola som är rimlig. Vi behöver ha valfrihet, men vi behöver också ha rimlighet. Det har vi inte i dag. Vi behöver se över reglerna för konfessionella skolor, vi behöver se över vem som kan vara huvudman och reglerna för det och väldigt mycket annat. Men allt måste alltid vara med eleverna i fokus.

Fru talman! Baserat på detta vill jag ta upp några av de saker som mina kära kollegor har tagit upp i dag.

Den första är statligt huvudmannaskap - Liberalernas eviga tillflykt i skoldebatter. Det finns inget annat. Man gör inte särskilt mycket i regeringen, men man kan alltid säga att det borde vara annorlunda i stället för att fokusera på den verklighet vi har.

Varför har kommunerna det svårt just nu? De har det jättesvårt ekonomiskt, och de har inte råd. Vi ser att man lägger ned skolor över hela landet, också där Liberalerna är med och styr. I Norrköping, till exempel, ska man lägga ned en massa skolor i juni. I Malmö, där Liberalerna styr, sparar man 200 miljoner kronor i budgeten. Så är det också i centerkommuner, för det är omöjligt för kommuner att få sin ekonomi att gå ihop just nu. Och vad väljer då regeringen att göra? Den väljer att fly sitt ansvar.

Men varför har kommunerna det svårt? Det är delvis på grund av migrationen. Det kom jättemånga människor, och de har kommit in i svensk skola. De är där nu, och det är jättemycket jobb med att säkra att så många unga människor får tillgång till svenska språket, att de får lära sig matte etcetera. De kommer från länder där de ofta inte har fått någon skolgång tidigare. Det är inte kommunerna som har bestämt hur stor migrationen ska vara.

Inflationen gör att det blir jättesvårt; den underminerar den kommunala ekonomin. Vem är det som har bestämt om den? Är det kommunerna som har ansvar för penningpolitiken och ekonomin i Sverige? Nej, det är det är det inte. Det är statens ansvar.

När det blir nyetableringar av fristående skolor, som har fri etableringsrätt, påverkas den kommunala ekonomin. Kan kommunerna påverka det? Nej, det kan de inte över huvud taget. Vem bestämmer över detta? Det gör staten.

Vad säger då staten när det här totalt gör att kommunerna har svårt att få ekonomin att gå ihop? Då säger staten - i alla fall under den här regeringen - att kommunerna måste sköta det här själva. Staten säger: Ja, vi har absolut orsakat detta, men det är inte vårt problem. Nu får kommunerna sköta det här!

Det är oseriöst. Det är att fly från sitt ansvar att stå här och säga att det hade varit så mycket bättre om staten hade haft ansvar för skolan. Det är inte ett seriöst svar på den utmaning som vi står med här och nu, där kommuner blöder pengar, lärare sägs upp, skolchefer lämnar sina jobb etcetera. Det är inte att ha Sveriges elevers bästa för ögonen. Det är att sätta talepunkter före elevernas bästa, och det är väldigt synd.

Vi vet att det var kommunerna som under den stora migrationsströmmen var inne och räddade situationen så att det faktiskt funkade trots allt. Staten kom in utan att ge några förutsättningar eller hjälpa till med planeringen. Nu står kommunerna där med alla kostnader, och staten med Liberalerna i spetsen säger: Vi vill inte hjälpa till. Det är inte rimligt.

Men låt oss då prata om finansiering. Vad skulle man ha kunnat göra? Enligt Liberalerna är problemet det enskilda kommunernas prioriteringar. Jag skulle säga att det också är den enskilda regeringens prioriteringar. Man väljer att prioritera noll kronor rakt ut till svensk skola.

I Centerpartiets budget har vi lagt in en behörighetsmiljard där det kommer ut pengar till alla skolor som har tagit ansvar genom att anställa behöriga lärare. Vi har satsat 300 miljoner på de små skolorna, för det är de som läggs ned just nu. När regeringen med Sverigedemokraternas goda minne ser till att en massa små skolor runt om i Sverige måste läggas ned för att kommunerna inte har råd att ha dem kvar ser vi från Centerpartiet, som alltid har värnat landsbygden, till att satsa pengar där de behövs och tar därmed ansvar för att det ska finnas skolor i hela Sverige. Vi lägger också 5 miljoner kronor till kommunerna för att dessa just nu inte har pengar.

Det är så här man måste samarbeta och ta ansvar för svensk skola om man vill se till att elevernas bästa är i fokus.

Men låt oss gå tillbaka och se vad regeringen faktiskt levererar. Det enda vi vet i dagsläget är att man eventuellt kommer att leverera en utredning. Sedan vet vi att man vill införa angiverilagar. I en situation där Sveriges skolor har det jättesvårt, där lärare måste sägas upp och där attraktiviteten i att vara lärare kanske inte är den bästa vill man göra det ännu svårare att vara lärare och stå upp för sina elever. Det är inte att sätta elevernas bästa först.

Fru talman! Jag vill också prata lite om digitaliseringen, som har varit uppe i flera inlägg och som är en fråga som påverkar eleverna väldigt mycket. I dagsläget har svensk skola regler som säger att i lågstadiet, i mellanstadiet och i högstadiet måste eleverna lära sig att läsa och skriva på dator. Det står digitala läroverktyg, men i verkligheten betyder det dator generellt.

Vad gör då regeringen? Jo, man skriver arga debattartiklar. Regeringen har ansvar för hur svensk lag ser ut och har alla möjligheter att göra regelförändringar, men man har inte gjort något. Man skriver arga debattartiklar. Arga debattartiklar förändrar inte någonting i svensk skola. De förändrar eventuellt Liberalernas självbild, vilket kanske kan vara trevligt, men de gör ingen faktisk skillnad.

Centerpartiet har föreslagit att det ska vara frivilligt att använda digitala verktyg i lågstadiet. Det är Centerpartiets politik. Vi anser också att man ska tillsätta en läromedelsnämnd som går igenom vilka läromedel som är bra så att särskilt de obehöriga lärarna, som det finns massor av ute i svensk skola, får stöd i valet av läromedel.

Vi har också sagt att eleverna ska ha lagstadgad rätt att faktiskt ha läromedel. Vi kanske kan tycka att det ibland har varit för mycket digitala läromedel, även om de ibland är perfekta och underbara, men väldigt många har inte ens läromedel alls. Att lagstadga den rätten har vi också lagt fram förslag om. Regeringen har inte lagt fram förslag om någonting över huvud taget. Däremot har man lagt fram debattartikel på debattartikel.

Det enda vi vet som någon i regeringen har gjort när det kommer till digitalisering är att Lotta Edholm, som nu är skolminister, 2012 satsade på att alla Stockholms barn skulle få Ipadar i skolan. Vi vet också att hon har satsat på skolplattformen, som är det största, dyraste och mest misslyckade digitaliseringsprojektet i svensk skola. Det är de två avtrycken som har gjorts av Lotta Edholm när det kommer till digitalisering av skolan och faktiska förändringar. Allt annat är bara debattartiklar och ord.

Det är dags för regeringen att inse att man måste ta ansvar och samla oss övriga partier och säga: Vad kan vi faktiskt göra på den här punkten? Kan vi lite snabbt se till att få igenom i riksdagen att man inte ska behöva skriva och läsa på datorer i lågstadiet, till exempel? Jag är rätt säker på att vi kan få igenom det. Det är reella förändringar. Jag hoppas att vi snart börjar se en regering som tar ansvar och gör faktiska förändringar. Det är generellt dags för oss här i kammaren att höja oss lite och börja ta ansvar.

Det finns ett annat område där detta behöver göras. Oavsett skola och skolform måste vi se till att alla barns rätt till skolgång är uppfylld. För mig gör det ingen skillnad vilken skola man har valt. Vissa här inne vill bara fokusera på de fristående skolorna. Vissa här inne vill bara fokusera på muslimska fristående skolor. För mig är det helt avgörande att säga: Oavsett vilken skola du går på måste den vara bra.

Det är också avgörande att säga: Det kan inte vara så att några skolor får undantag bara för att de tillhör en viss religion, att vi ska låta bli att titta på skolor som är kommunala etcetera - absolut inte! Jag har sett hur illa det kan vara på kommunala skolor i Malmö, till exempel. Det vet jag kollegor i kammaren som också har gjort.

Oavsett skola kan det inte heller vara okej att vi har skolor som delar upp eleverna efter kön och har könsseparerad undervisning. Det har vi skolor i Sverige som gör - helt oacceptabelt! Vi har också skolor där man förnekar vetenskap, fru talman. Det är oacceptabelt. Vi har skolor där man förbjuder relationer mellan eleverna. Det är oacceptabelt.

Detta sker på kristna skolor, och det sker på muslimska skolor. För mig är det fullständigt likgiltigt. Den här typen av religiös hjärntvätt är inte okej, oavsett om den sker på en kristen eller muslimsk konfessionell skola eller om den sker på en kommunal eller fristående skola. Det kan inte vara acceptabelt. Det måste vara elevens rätt som är det avgörande. Därför måste vi skapa regelverk som funkar och som gör skillnad i verkligheten, så att vi inte fortsätter se en massa partier här i kammaren som sätter talepunkter före elever.

Jag hoppas att vi här i kammaren snart kan få fler partier som är med och tar ansvar och gör faktiska förändringar så att Sveriges elever får en bättre skolgång. Jag hoppas också att vi kan få lite spetsigare debatter här i kammaren.

Anf. 92 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag skulle vilja tacka ledamoten Niels Paarup-Petersen för att han tar upp en del viktiga frågor, även om det finns många skiljelinjer i skolpolitiken mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet. Till skillnad från hur det brukar vara med det högernationalistiska blocket har Niels Paarup-Petersen och jag haft väldigt många bra debatter och diskussioner gällande svensk utbildningspolitik, och jag är i mångt och mycket överens med Niels Paarup-Petersen angående de punkter som lyftes upp från talarstolen.

Det som däremot skaver handlar om att Centerpartiet samtidigt har röstat nej till i princip samtliga förslag som på något sätt skulle ha förändrat det här marknadsskolesystemet. Jag vill ta upp ett exempel i dag, eftersom vi kommer att rösta om det, och det handlar om offentlighetsprincipen, det vill säga att befolkningen - journalister, forskare, alla - ska kunna ha rätt att ta del av information, all information, om skolenheter runt om i landet.

Så har det varit för kommunala skolor. Där har alla medborgare i landet haft rätt till all information. Man har kunnat begära ut information som är offentlig. Det kan man inte göra med friskolorna i dag, och därför föreslog Vänsterpartiet för ungefär två år sedan att vi skulle införa offentlighetsprincipen inom samtliga skolformer och skolenheter. Men Centerpartiet sa nej.

Jag undrar varför Centerpartiet fortfarande säger nej till att införa en öppenhetsprincip gällande skolorna. Det handlar om vår demokratiska rätt att få veta vart våra pengar tar vägen, vilken skola barnen går i och hur personalens villkor är - det vill säga det som ska vara offentligt i Sverige och som har varit en grundbult i den svenska demokratin.

Anf. 93 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag tror också att vi är överens i många av de frågor som är viktiga. Jag är också helt övertygad om att vi kommer att fortsätta ha rätt många skiljelinjer mellan den liberala synen och den socialistiska synen på både skolgång och mycket annat i livet. Det gläder mig också, för annars skulle jag bli orolig för mig själv.

Jag förstår absolut Daniel Riazats fråga. Vi har röstat nämligen nej här i kammaren till många förslag som hade kunnat göra skillnad. Om vissa sa vi till den tidigare regeringen: Om ni till exempel gör förändringar som innebär att små skolor får förutsättningar att överleva kan vi rösta för en ändrad resursfördelning. Den tidigare regeringen valde ändå att inte lägga fram ett förslag som tog hänsyn till de små skolorna. Det var synd. Vi hade kanske kunnat ta vissa steg.

Vi har röstat nej till många av förslagen. Nu när vi börjar förändra vår syn på ganska mycket och håller på att ta fram en ny skolpolitik ser vi att vi behöver se över några av de saker som vi har sagt nej till. Det kommer jag att vara ärlig med. Jag kan också säga att vi, i motsats till vad andra partier försöker få det att låta som, har hindrat förslag från att läggas fram. Det var en del av januariavtalet.

Jag har inget emot att ta ansvar för att vi har gjort det. Jag tycker att man ska ta ansvar för det man gör om man vill vara i den här kammaren. Vi har gjort saker som jag inte tycker var rätt. Men vi har gjort det, och jag står för det. Men jag tycker att vi ska göra annorlunda framöver. Det är verkligheten.

Jag hoppas att fler partier börjar säga: "Vi är redo att ta ansvar för det vi har gjort. Vi är redo att ta ansvar för svensk skola." Man måste sluta med den ansvarsflykt vi ser gång på gång, både när det gäller vad man har gjort och vad som behöver göras framgent.

Anf. 94 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Stort tack för svaret, Niels Paarup-Petersen! Jag uppskattar det som jag uppfattar som ett ärligt svar.

Åhörarna och alla som lyssnar på debatten bör ändå ha i bakhuvudet att Centerpartiet möjligtvis tillsammans med Sverigedemokraterna är de två partier som har försvarat marknadens rätt att skövla den svenska skolan under alla dessa år. Centerpartiet är än i dag det parti som kanske mest försvarar marknadens intressen inom skolan. Men jag är glad att Niels Paarup-Petersen antyder att något håller på att förändras. Det gör mig väldigt glad, inte för min skull utan för barnens och personalens skull.

Min fråga återstår dock. Niels Paarup-Petersen valde att inte svara på den. Det handlar om offentlighetsprincipen. Varför ska en miljardär kunna dölja sina intressen i svenska skolan genom att vi inte får begära ut vad som händer i de skolorna? Varje år betalas 50 miljarder kronor ut till dessa privata skolkapitalister. Varför ska det vara okej att vi betalar miljarder men att vi inte har rätt att begära ut handlingar i enlighet med vad jag skulle vilja kalla offentlighetsprincipen? Det beror på att en majoritet i riksdagen tycker att det som händer på dessa skolor inte ska vara offentligt.

Jag undrar helt enkelt om vi kan förvänta oss att Centerpartiet kommer att ändra sig i frågan, så att vi kan börja arbeta för ett skifte. Kan vi ställa in oss på att så småningom, när vi har besegrat den högernationalistiska majoriteten, kunna införa en offentlighetsprincip så att vi vet vad dessa 50 miljarder, som förhoppningsvis inte kommer att vara 50 miljarder framöver, går till? Det förtjänar alla medborgare i landet, skolbarnen och personalen att få veta.

Anf. 95 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Tack, Daniel Riazat, för en svår men också engagerad fråga!

Ledamoten har rätt i att Centerpartiet har försvarat valfriheten i svensk skola. Det kommer vi såklart att fortsätta göra. Min uppfattning är inte att vi har försvarat rätten att skövla skolorna, eller vad du nu sa. Däremot har vi kanske inte gjort tillräckligt mycket för att stoppa de avarter som finns. Det har vi nog inte gjort. Vi håller på och ser över hur vi kan göra det bättre framöver.

Ordentlig insyn i svensk skola och hur vi kan säkra att information om vad som händer, hur pengar rör sig etcetera måste bli mycket mer offentligt än i dag. Det kan jag lova att vi kommer att vara för.

Regeringen har nu, som en av få saker de har gjort, i ett av sina förslag först tagit bort offentlighetsprincipen ur utredningen och infört insynsprincipen. Men många sa då att man måste få veta vad offentlighetsprincipen innebär i praktiken i det här systemet. Då lade de tillbaka det i utredningen. Det var bra. Vi har alltså varit med om att tvinga tillbaka offentlighetsprincipen in i den utredning som nu pågår.

Jag hoppas på förståelse för att jag vill se vad utredningen som just nu är igång och som tillsattes av den tidigare regeringen kommer fram till. Den tittar på insynsprincipen och offentlighetsprincipen. Jag tycker att det är ganska rimligt att vi väntar på vad den säger innan jag ger ledamoten ett svar på en mycket relevant fråga om hur vi får adekvat insyn i skolan i Sverige.

Anf. 96 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Vi debatterar Övergripande skolfrågor. Man kan tro att det kan vara nästan vad som helst. Det är faktiskt ett brett betänkande med många olika förslag från partierna. Jag kommer att fokusera på några av dem.

Det mest grundläggande för en skola som ger eleverna kunskap är skickliga lärare som har tid för sina elever. Det är en skola där elevernas rätt till utbildning står i fokus, en skola där barn och elever kan inhämta och utveckla kunskaper och värden, en skola där eleverna har rätt att utvecklas till dem de är och till dem de vill vara i framtiden.

Utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande och en livslång lust att lära. Tack och lov tror jag inte att den här kammarens debatter om det ska vara roligt eller tråkigt i skolan påverkar skolvardagen särskilt mycket. De flesta lärare och elever känner väl till att man lär sig bättre om man också har roligt.

Skolan ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och för grundläggande demokratiska värderingar. För det krävs skickliga lärare som har tid för sina elever.

Vet ni vad? Skickliga lärare kostar pengar. Det är en investering i framtiden. Tid kostar också pengar. Det är därför Miljöpartiet är det parti som lägger mest pengar på utbildning, eftersom det kostar. Man kan inte effektivisera en undervisningstimme hur mycket som helst.

Fru talman! Jag vill särskilt nämna jämställdhet. Det är viktigt att uppmärksamma flickors och pojkars och kvinnors och mäns olika förutsättningar och möjligheter när det gäller utbildning. Skolan är en viktig arena för att motverka traditionella könsmönster och lägga grunden för ett jämställt samhälle. Alla barn ska få chansen att utveckla sin fulla potential, oavsett kön eller könsidentitet. Vi måste säkerställa att inga barn begränsas i sina val.

Utbildningen ska främja flickors och pojkars utveckling och lärande med fokus utifrån vad var och en behöver i skolan, utifrån den man är. Vi ser tyvärr att pojkars utbildningsresultat är sämre än flickors. Det är viktigt att det tas på stort allvar, precis som andra osakliga könsskillnader i samhället.

Det innebär att man tar sig an ojämställdheten med de verktyg som är grunden för utbildningen: vetenskap och beprövad erfarenhet. Alla barn och elever har rätt till utbildning, och det är skolans uppgift att se till att de får det. När fler pojkar än flickor lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper främjar inte utbildningen både flickors och pojkars rätt till utveckling och lärande. Det krävs, återigen, skickliga lärare som har tid för sina elever.

Fru talman! Marknadsskolan, där vinsten är drivkraften och ersättningarna är orättvisa, leder till problem för Sverige som kunskapsnation. Vi vet att orättvisa kösystem segregerar skolan. Den här våren har vi också sett olika exempel på kommuner som talar om att fler friskolor riskerar att leda till att kommunala skolor behöver läggas ned eller att lärare måste sägas upp, med större klasser som resultat. Men nya friskolor beviljas ändå tillstånd.

Vi har läst om exempel på skolor som smiter undan granskning eller blir påkomna med att inte ge eleverna den undervisning de har rätt till. Man kan inte ha naturbruksutbildningar utan att ha djur eller naturvetenskapliga utbildningar utan att ha labbsalar.

Att ett av de fuskande företagen delar ut flera hundra miljoner i vinster till ägarna är inget annat än ett hån mot oss som betalar skatt. Vinstutdelning är någonting som de flesta svenskar inte vill ha, över partigränser och oavsett om det är föräldrar med barn i friskolor eller i offentligt finansierade skolor. Man tycker inte att skattepengarna ska läcka ut i vinster.

Fru talman! För många av oss är det självklart att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor, men det är inte en självklarhet för regeringen. För de små idéburna skolorna är offentlighetsprincipen självklar, men de stora skolkoncernerna vill bevara sina affärshemligheter. I våra kommunala skolor är det allas rätt att begära ut den information vi vill ha om vad pengarna går till - alla vi här i rummet kan göra det. När våra system ser ut på det här sättet blir insynen extremt viktig, och därför behövs det en offentlighetsprincip på precis samma villkor för friskolor som för offentliga skolor.

Jag vet att det har förts fram ett argument om att en del friskolor är så små att de inte kan hantera detta. Då vill jag påminna om att vi har små kommuner och små myndigheter i olika kommuner runtom i landet. Vi förväntar oss att de hanterar offentlighetsprincipen. Det kommer små skolor också att kunna göra på precis samma sätt.

Vad gör då marknadsskolan med vårt utbildningssystem? När vinstutdelning blir syftet, offentlig statistik kallas affärshemligheter och skolpeng och skolval är orättvisa slits Sverige som kunskapsnation isär.

Fru talman! Jag vill avsluta med att prata om att fler behöver drömma om att bli lärare. Det behöver vi för att bygga Sverige till en stark kunskapsnation. Nu har siffrorna för ansökningarna till höstens antagningar till lärarutbildningarna kommit. Det finns inget annat yrke som fler drömmer om att ha än läraryrket. Över 15 000 har sökt till olika lärarutbildningar i första hand. Ytterligare några tusen har sökt till olika påbyggnadsutbildningar. Detta kan man jämföra med att ungefär 12 000 vill bli sjuksköterska, 8 000 socionomer och 7 000 läkare. Det är förstahandssökande vi talar om.

Gå inte på myten om att ingen vill bli lärare. Vi vet att fler behöver drömma om att bli lärare, för att vara den där skickliga läraren som har tid för sina elever, men det är många som vill ha det här jobbet, och vi behöver se till att de får förutsättningarna för det.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om alla barns och elevers möjligheter att utvecklas till den de är, oavsett kön.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)