Anf. 45 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Vi ska här debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande
Övergripande miljöfrågor
som innehåller 29 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Rubriken är ju något diffus, men betänkandet handlar i korthet om miljömålen och miljöbalken, även om långt ifrån allt som rör detta finns i det här betänkandet.
Inledningsvis kan jag inte låta bli att kommentera det klimatpolitiska haveri som ägde rum i går, när EU-parlamentet röstade ned förslaget om att undandra utsläppsrätter från EU:s utsläppshandel. Det var ett förslag som kom upp under förra året, när det verkligen stod klart att EU:s handel med utsläppsrätter inte fungerade. Priset för utsläpp hade då fallit så lågt att utsläppsrätterna helt hade tappade sin styrande funktion.
Den brittiska regeringen föreslog att ett rätt stort antal utsläppsrätter permanent skulle tas bort från marknaden för att pressa upp priset och rädda systemet. EU-kommissionen landade dock i ett förslag som innebar dels att ett mindre antal utsläppsrätter skulle tas bort, dels att det skulle vara en tillfällig lösning tills situationen förbättrades - ett mindre långtgående förslag men ändå något.
EU-kommissionens förslag röstades i går ned i parlamentet, med en rätt bräcklig majoritet. Fyra av de röster som avgjorde frågan kom från de svenska moderaterna i EU-parlamentet. Jag tycker att det är upprörande.
Varför säger jag det här? Det kan ju tyckas vara lite elakt att jag ska stå här och skälla på Lars Hjälmered och hans kolleger här i riksdagen för något som deras EU-parlamentariker har gjort. Men Lars Hjälmered kommer säkert att intyga att han vill att något görs för att rädda systemet med utsläppsrätter.
Om vi backar lite och tittar på vad som har hänt hittills: Hur agerade Sverige när förslagen från den brittiska regeringen och från EU-kommissionen kom? Man hade ju kunnat förvänta sig att den svenska regeringen, med sitt tal om att gå före, att vara ambitiös och att vara en förebild i miljöpolitiken, skulle ha stöttat och aktivt drivit på i frågan. Men det gjorde de inte. Det fanns en anledning till det, och den anledningen stavas Moderaterna. På grund av Moderaternas bromsande kom den svenska regeringen mycket sent ut på banan i den här diskussionen och medverkade inte som en progressiv kraft i EU.
Moderaterna har både som parti här i Sverige och via sina företrädare i Bryssel bidragit till att fälla det förslag som skulle rädda det viktigaste klimatpolitiska verktyget i EU. Det är skamligt, och det väcker ett löjets skimmer över den regering som säger sig ha världens mest ambitiösa klimatpolitik.
Herr talman! Jag ska inte fastna där. Jag tror, eller hoppas åtminstone, att de borgerliga företrädare som sitter här inser allvaret i detta.
"Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser." Så lyder generationsmålet, som är utgångspunkten för det svenska miljömålssystemet. Det handlar om solidaritet, både med människor runt om i världen och med kommande generationer - en självklar utgångspunkt.
För att skapa detta samhälle - det handlar ju om att förändra samhället - har 16 miljökvalitetsmål formulerats om bland annat klimatet, den biologiska mångfalden och en giftfri miljö. De bryts i sin tur ned i etappmål och strategier, och de bryts vidare ned regionalt och lokalt. Målåret är 2020.
Hur står det då till med det svenska miljöarbetet? Kommer vi att nå målen? Svaret är nej.
"Årets bedömning är densamma som förra året, trots att miljöarbetet varit framgångsrikt inom många områden är nuvarande styrmedel inte tillräckliga för att nå målen till 2020." Så skriver Naturvårdsverket, regeringens expertmyndighet med ansvar för att samordna och följa upp miljömålen i sitt senaste utlåtande som nyligen presenterades. 14 av 16 miljömål kommer inte att nås - bara 2 av 16. Det är hårresande.
Man skulle kunna tänka sig att detta borde sätta fart på aktiviteten hos regeringen, att det skulle komma många nya förslag om styrmedel för att vända utvecklingen i en annan riktning. Men nej. Regeringens miljöpolitik fortsätter att präglas av passivitet. När vi i oppositionen lägger fram förslag som skulle stärka miljöarbetet, öka takten, hänvisas väldigt ofta till Miljömålsberedningen. Det är en parlamentariskt tillsatt beredning med uppdrag att ta fram strategier och bereda förslag till etappmål.
Där sker ett bra och viktigt arbete, men det duger inte att hänvisa alla frågor dit. Miljömålsberedningen har inte möjlighet att i den takt som krävs föreslå nya styrmedel för att uppnå miljömålen. Hänvisningarna till beredningen har snarast blivit en ursäkt för att regeringspartierna inte ska behöva agera. Det är oseriöst.
Herr talman! Miljömålen måste betyda något. De kan inte bara vara fina målsättningar på ett papper. De ska vara utgångspunkten för ett gediget och genomgripande arbete, men något sådant ser vi inte. Och resultatet talar sitt tydliga språk. 14 av 16 mål kommer inte att nås.
Det är tuffa mål, och de är svåra att nå. En del är svåra därför att det krävs saker inte bara av den svenska politiken utan också internationellt. Det måste respekteras, även om man kan ha olika uppfattningar om hur Sverige bör agera internationellt för att det ska ske. Det har vi ofta. Ett exempel tog jag nyss upp, nämligen EU:s utsläppshandel. Men likaväl som den svårigheten måste respekteras måste regeringen, och regeringspartierna, också ställas till svars för det som faktiskt kan göras här hemma. Och det är inte lite.
Mycket skulle kunna göras omgående. Jag blev irriterad när jag läste debattartikeln i Svenska Dagbladet från de borgerliga partiledarna i samband med att Framtidskommissionen lade fram sin slutrapport. Där skriver man om hur angeläget det är att lösa miljö- och klimatproblemen, men ingenting om hur. Det finns bara någon vag formulering om att man måste identifiera styrmedel.
Herr talman! Problemet är ju inte att det inte finns styrmedel identifierade. Problemet är att de inte används. Som exempel kan nämnas att den parlamentariska klimatberedning som jobbade under förra mandatperioden lämnade i sin slutrapport tio konkreta förslag på styrmedel. Endast två av dem har införts. Jag hoppas att Miljömålsberedningens arbete inte kommer att gå samma öde till mötes.
Men nu, för att smalna av, och anknyta mer konkret till innehållet i betänkandet, vill jag särskilt ta upp två av miljökvalitetsmålen.
Det första är målet om giftfri miljö. Där har Miljömålsberedningen tagit fram ett förslag till olika etappmål. De presenterades förra våren, och en proposition skulle enligt förväntningarna ligga på riksdagens bord nu. Det gör den inte. I stället förväntas en proposition läggas fram i höst. Det går långsamt. Detta exempel understryker det problematiska med viljan att hänvisa alla frågor till Miljömålsberedningen.
Den motion som behandlas här handlar mer specifikt om spridningen av läkemedel och dess konsekvenser för miljö och hälsa. Här hänvisar utskottsmajoriteten till pågående forskning och vill inte föregripa annat arbete och vill därför avslå motionen. Jag menar att de har fel. Dels finns trots allt kunskap på området, vilket redovisas i Miljömålsberedningens betänkande, som föreslår ett etappmål, dels skulle en sådan strategi inte stå i motsats till vidare kunskapsutveckling på området. Det behövs såklart också. Men en av kemikaliepolitikens viktigaste principer är försiktighetsprincipen, nämligen att om det råder osäkerhet om ett ämnes farlighet ska det betraktas som farligt och om det finns skäl att misstänka att det föreligger risker har vi ett ansvar att agera. Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1.
Det andra är målet om en storslagen fjällmiljö. De svenska fjällområdena är en viktig del av ett internationellt världsarv som vi har att förvalta. Där finns olika intressen, till exempel ekonomiska intressen i gruvor som bryter värdefulla naturresurser, en viktig bas för det svenska välståndet. Vidare finns kulturella intressen, turismen, den viktiga rennäringen och miljöintresset, att bevara den biologiska mångfald som finns i dessa miljöer.
Dessa intressen kolliderar ibland, och dessa kollisioner lär knappast bli färre. I anslutning till detta ser vi en ökad terrängkörning i dessa känsliga miljöer, trots att det i princip ska vara förbjudet att framföra motordrivna fordon där. Det är oroande, eftersom det ger upphov till skador på mark och vegetation som vi har åtagit oss att skydda. Därför behövs åtgärder i form av kontroll och tillsyn för att i möjligaste mån undvika skador. Också detta tillbakavisas av utskottsmajoriteten med hänvisning till att frågan ses över.
Herr talman! Vi vet att det tittas på saker, att viktiga frågor utreds och stöts och blöts i myndigheter och i beredningar. Men det måste också hända något. På den punkten har regeringspartierna visat en stor brist på leverans.
Som sagt: 14 av 16 miljömål kommer inte att nås om inte nya åtgärder vidtas. Mycket är svårt. Det vet vi. Men om inte ens dessa ändå enkla åtgärder kan vidtas för att vi ska kunna ta oss närmare att nå miljömålen, hur ska regeringspartierna då nånsin kunna ta sig an de riktigt svåra frågorna?
(Applåder)