Övergripande miljöfrågor m.m.

Betänkande 2010/11:MJU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
10 mars 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om övergripande miljöfrågor (MJU10)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om övergripande miljöfrågor. Motionerna handlar om miljöpolitikens mål, rättsliga frågor, miljöpåverkan av vindkraft, täkter och miljöforskning.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 18

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-01-27
Justering: 2011-02-10
Trycklov till Gotab och webb: 2011-02-14
Trycklov: 2011-02-14
Trycklov: 2011-03-01
Reservationer: 7
Betänkande 2010/11:MJU10

Alla beredningar i utskottet

2011-01-27

Nej till motioner om övergripande miljöfrågor (MJU10)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om övergripande miljöfrågor. Motionerna handlar om miljöpolitikens mål, rättsliga frågor, miljöpåverkan av vindkraft, täkter och miljöforskning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-03-10
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:MJU10, Övergripande miljöfrågor m.m.

Debatt om förslag 2010/11:MJU10

Webb-tv: Övergripande miljöfrågor m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Vi ska i dag debattera miljö- och jordbruksutskottets motionsbetänkande nr 10 Övergripande miljöfrågor m.m. För tids vinnande vill jag börja med att yrka bifall till reservation nr 1 men står självfallet bakom de övriga socialdemokratiska reservationer i betänkandet. Herr talman! Miljöfrågan är global. Därför är det viktigt att hela världen är med och tar sitt ansvar. År 1997 skrevs Kyotoprotokollet under, och det var ett viktigt steg för att genomföra en global miljöstrategi. Det globala miljötänkandet är en förutsättning för att vi ska klara de utmaningar som vår jord står inför. Processen har sedan gått vidare i världssamfundet, och ytterligare några små steg har tagits till exempel vid klimatmötet i Cancún. Tyvärr räcker inte den ambitionsnivå som finns i dag. I dessa sammanhang måste EU ta ett mycket större ansvar. Vi socialdemokrater anser att EU ska gå före och minska sina utsläpp med 30 procent till 2020 oavsett vad andra länder säger. Här är det viktigt att Sverige är tydligt. Vi socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister vet att det svenska miljömålet kommer att vara svårt att uppnå till 2020. Vi vill därför betona att det arbetet måste prioriteras. Vi tycker att regeringen i dag har sänkt ambitionsnivån rejält. Vi vill öka ambitionerna på det miljöpolitiska området och genom kraftiga åtgärder jobba för att nå de mål som är så oerhört viktiga för vår planet. För att lyckas med det krävs höga ambitioner men också bra verktyg. Jag anser att ekonomiska styrmedel är ett av de viktigaste verktygen och nyckeln till att faktiskt lyckas nå målen. Med ekonomiska styrmedel kan vi stimulera fler människor och företag att ändra sitt beteende och på så sätt skapa en utveckling som är såväl ekonomiskt som socialt och ekologiskt hållbar. Hit hör klimat-, energi- och miljöskatter. Men för att vi ska lyckas krävs också lagstiftning, handel med utsläppsrätter och olika certifikatsprogram. Dessa styrmedel ska utformas så att de stimulerar till arbete, till företagande och till att bibehålla industrins konkurrenskraft - samtidigt som det ska leda till hållbar utveckling. Jag tror att vi genom teknikutveckling och ett ändrat beteende kan klara omställningen och nå de miljömål som vi satt upp. Det kommer dessutom att leda till att den svenska konkurrenskraften kan stärkas genom innovationer och, i förlängningen, nya exportprodukter. Herr talman! Vi måste, som jag sade tidigare, tänka och agera globalt. Minst lika viktigt är dock att vi agerar, och påverkar det som händer, lokalt. De lokala miljöfrågorna och miljöarbetet måste därför i alla lägen sättas i fokus. En oerhört viktig fråga i detta sammanhang är hur vi utnyttjar de resurser som vi konsumerar. I reservation nr 1 belyser oppositionen den frågan. Det handlar om att vi måste tydliggöra och sätta upp mål för att minska det onödiga slängandet av mat som i dag finns i vårt samhälle. Det är självklart ofrånkomligt att mat slängs. I många sammanhang är det svårt att avgöra matåtgången, och här finns givetvis praktiska problem. Men mycket av den mat som i dag produceras går till spillo. Undersökningar visar att mellan 20 och 40 procent av den mat som produceras i industriländer går till spillo, slängs. I svenska skolor slängs mellan 10 000 och 30 000 ton skolmat per år till en kostnad av flera hundra miljoner. Här kräver vi från oppositionen en tydlig strategi från regeringens sida. Frågan måste prioriteras och tydliga mål utarbetas för att minska det slängande av mat och matavfall som nu sker. Herr talman! Ett annat område som jag tänkte beröra handlar om att vi måste förbättra forskningen om kombieffekter av olika kemikalier. Kemikalier har vi runt omkring oss i vår vardag och närmiljö. Forskning och testverksamhet har länge bedrivits för att bedöma de faror och risker som finns med de kemiska ämnen som vi nästan varje dag kommer i kontakt med. Utifrån dessa bedömningar har man satt gränsvärden och vidtagit olika försiktighetsåtgärder, och det är bra. Men både i den miljö vi människor vistas och i den natur vi omges av finns många kemiska preparat. I dag är forskningen och analyserna av hur de olika preparaten tillsammans påverkar oss och vår närmiljö inte tillräcklig. Frågan måste tas på mycket större allvar. Därför menar vi att vi måste förbättra kunskapen om de kombieffekter som finns och höja prioriteringen när vi finansierar forskningsprojekt gällande miljö och hälsa. Även om det i stort sett är omöjligt att beräkna och forska på alla kombinationseffekter är det viktigt att frågan tas mycket mer i beaktande än vad fallet är i dag. Vi vet nämligen inte vilka effekter många av preparaten i olika kombinationer faktiskt har både på vår hälsa och på vår omgivning. Herr talman! Som jag inledde med handlar miljöfrågan om både stort och smått, vilket detta betänkande också visar. Ska vi i framtiden ha en jord att leva på krävs handlingskraft och politiskt mod. Den enskilda människan kan inte lösa de miljöproblem vi står inför. Sverige klarar inte heller av att lösa de miljöproblem som finns. Och marknaden klarar definitivt inte av att lösa dessa frågor. Därför måste vi politiker ha mod och vilja att kombinera den enskildes ansvar, Sveriges ansvar och världssamfundets ansvar och genom morötter, ekonomiska incitament, ibland lagstiftning och piska ändra de beteenden och strukturer som finns för att på så sätt uppnå de klimatmål som vi har satt upp. Därigenom kan vi få en hållbar utveckling i Sverige och i världen. (Applåder)

Anf. 2 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Den svenska konsumtionens miljö- och hälsoeffekter utomlands är omfattande. De ökar dessutom. Trots detta sker det väldigt lite för att uppmärksamma och försöka finna åtgärder mot dessa problem. Låt mig ta ett tydligt exempel. Det finns en omfattande import av kläder och textilier till Sverige, särskilt sedan den svenska textilindustrin mer eller mindre har lämnat landet. I alla produktionsled finns en omfattande miljö- och hälsopåverkan. Ta bomullsodlingen. I delar av världen suger den upp nästan hela den vattenresurs som finns lokalt. Det är en väldigt vattenkrävande odling. Att sjöar försvinner efter extensiv bomullsodling är inte ovanligt. Människor förgiftas efter färgning som innehåller mycket skadliga kemikalier. Mängden textilier som importeras för att säljas i Sverige ökar på grund av trender och prisbilder som också påhejas av allt större klädföretag som gör mycket reklam. Detta är något som Miljöpartiet tycker att vi måste ägna mycket större uppmärksamhet åt. Även om delar av miljömålssystemet mäter upp positiva trender i Sverige är det inte positivt när man sedan höjer blicken och ser på helheten och vad hela effekten av den svenska konsumtionen blir. Miljömålssystemet ska sedan förra året hantera även påverkan i andra länder. Vi ska uppnå miljömålen i Sverige utan att försämra i livsförutsättningarna för andra. Det låter väldigt bra. Problemet är att det händer väldigt lite. Vi menar att det behövs en samlad strategi inom ramen för miljömålsarbetet för att utarbeta åtgärder som begränsar den svenska konsumtionens miljö- och hälsoeffekter utomlands. Miljöpartiet beklagar att majoriteten av partierna i Miljömålsberedningen har motsatt sig en sådan samlad strategi och i stället valt att hantera frågan mer splittrat. Jag förstår våndan. Självklart vore det lättare att som miljöpolitiker kunna visa upp bara de positiva trender som man kan verifiera och mäta i ens eget land. Det blir mer lätthanterligt på det sättet, och det är dessutom fler glada gubbar. Vi kan ju se att Sverige lyckas minska sina klimatutsläpp, men om man tittar på vad alla vi som bor i Sverige genom vår konsumtion bidrar till bara på klimatsidan kan vi i stället se att fotavtrycken ökar. Detta kommer att bli en allt större fråga i framtiden. Därför är det viktigt att ta sig an detta. Miljöpolitiken är inte alltid lätt. Man måste se komplexiteten och framför allt att det globaliserade samhället vi lever i också ger oss ett ansvar för påverkan i andra länder. Politiken kan inte lämna walk over till konsumenterna bara på grund av jurisdiktionsgränsen, alltså att vi bestämmer över vårt eget land. Konsumenterna har många gånger varken kunskap eller möjlighet att påverka produktionsmetoden för produkter. Dessutom är det vi politiker som bestämmer konsumenternas möjligheter att bedriva en ansvarsfull konsumtion. Det går inte att bara hänvisa till att man ska agera på konsumentpolitikens område, utan det måste gälla politiken i sin helhet. Herr talman! Jag vill nu gå över till problemet med skyddet för biologisk mångfald i samband med täktverksamhet i Sverige. Under det FN-möte om biologisk mångfald som hölls i Nagoya stred Sverige och miljöminister Andreas Carlgren starkt för ett starkare skydd för biologisk mångfald och en uppgradering av biologiska värden för samhällets långsiktiga utveckling. Jag tror att många av oss känner oss stolta över det. Samtidigt med konferensen pågick en domstolsprocess i Sverige om en täktverksamhet av ganska omfattande karaktär på Gotland. Detta nämner jag som ett exempel på att det inte alltid är lätt att hantera detta. Det är lätt att globalt prata om bättre biologisk mångfald, men på hemmaplan är det inte alltid lika lätt att hantera saker. Domslutet från Högsta domstolen gav ett företag som heter Nordkalk rätt att bryta kalksten i en unik naturmiljö på norra Gotland. Detta skedde trots att Naturvårdsverket hade överklagat. Med beslutet i Högsta domstolen står Miljööverdomstolens dom fast. Det fanns planer på att skydda området som nationalpark. De planerna kommer troligtvis att begravas med det här. Både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen har pekat på att Sveriges åtaganden inom EU när det gäller skydd för den biologiska mångfalden hotas om kalkbrytning tillåts på denna plats. Det är alltså väldigt svårt att kombinera en extensiv kalkbrytningsverksamhet - ett mycket stort kalkbrott - med att bevara skyddsvärda arter och naturbiotoper. Det svenska regelverket satte tidigare stopp för täkter om ett tillstånd skulle innebära att livsbetingelserna skulle försämras för skyddsvärda arter, men efter en regeländring 2009 försvann den stoppregeln. Den fanns 9 kap. 6 a § miljöbalken. Enligt miljöministern, som redovisade ärendet för riksdagen när man skulle fatta beslut om att ändra regeln var det inte meningen att regelborttagandet skulle försämra möjligheterna att skydda biologisk mångfald. Efter utslaget i domen, som tillåter täktverksamheten, framstår den informationen till riksdagen som felaktig. Miljöpartiet föreslår att detta misstag rättas till och att stoppregeln ska tas tillbaka, så att man får skydd för biologisk mångfald i samband med täktverksamheter. Min fråga till allianspartierna är om man tycker det är bra att det nu är svårare att värna biologisk mångfald i samband med täktverksamhet i Sverige. Hur står i så fall detta i samklang med den retorik Sverige använder i internationella förhandlingar? Slutligen, herr talman, vill jag ta upp frågan om den juridiska talerätten för miljöorganisationer. Regeringen har under lång tid sagt att man behöver en bredare översyn av talerätten men att man inväntar en EU-reglering. Vi kan väl konstatera att det sedan 2003 inte har hänt någonting på området. Det framstår alltså inte som rimligt att den ska komma. Miljöpartiet tycker att det finns starka skäl att göra en bred översyn och vidga talerätten för miljöorganisationer. På en rad områden förhindras miljö-, djurskydds- och friluftintressets organisationer från att påtala fel som begås vid myndigheter och söka rättning i domstol när det gäller miljöintressen, friluftsintressen, djurskyddsintressen och liknande. Detta hinder gör genomförandet av miljöbeslut svårare, och vi riskerar att missa ett viktigt sätt att rätta till felaktiga beslut. Det gör helt enkelt vår implementering av miljöpolitiken i Sverige sämre. I andra länder är det vanligare med att man just ger miljöorganisationer en talerätt för att säkerställa en effektivitet i förvaltningsprocessen. Herr talman! Detta är alltså ett betänkande med väldigt skilda punkter, från det globala till det lokala, men när det gäller miljöpolitiken hänger det ihop, precis som den föregående talaren pekade på. Miljöpartiet står naturligtvis bakom samtliga de reservationer som vi har i ärendet, men för att vinna tid yrkar vi bifall endast till den under punkt 6, om skyddet för biologisk mångfald i samband med täktverksamhet i Sverige.

Anf. 3 Josef Fransson (Sd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5, om terrängkörningslagen. Jag ska kort ge en förklaring till att jag tycker att denna lagstiftning ska ses över och att det ska bli lättare att få dispens för motortävling i terräng. Jag vill också bredda resonemanget gällande motorsport och motorhobby och om varför det är viktigt att värna detta breda folkintresse. Terrängkörningslagen innebär i dag att om en idrottsförening vill organisera en motortävling, till exempel enduro, i svensk terräng, krävs att man får dispens beviljad från länsstyrelsen. Inte sällan blir det en massa byråkratiskt strul därför att en handläggare, kanske utefter eget tycke om motorsport, lämnar ett nekande besked. Detta leder i sin tur kanske till ett överklagande och i slutändan ett stopp för arrangemanget. Detta kan ske trots att alla de aktörer som beslutet berör - markägare, lokala jägare och så vidare - är helt överens om formerna för hur en motortävling ska genomföras. Man ska inte missförstå mig här nu. Jag tycker att det är bra att vi har en lagstiftning så att man inte kan köra hej vilt med vad som helst när man så önskar, inte minst för att freda djurlivet. Men jag har själv svårt att se att lagens tillkomst har grund i att man vill hindra idrottsföreningar och idrottsutövare från att genomföra enskilda idrottsevenemang, vilket många gånger blir fallet. För att få lite perspektiv på problematiken är det värt att ta upp hur marken i skogen kan se ut efter att till exempel stora skogsmaskiner har gjort avverkningar i skogen. Det krävs av ganska självklara skäl inga dispenser för skogsmaskiner. Men marken kan tillfälligt vara så förstörd att det är omöjligt att arrangera den verksamhet som jag tar upp i motionen, nämligen motortävlingar. Detta är värt att beakta för att få perspektiv. Det rimliga för dispens för tävlingsverksamhet är att det finns ett på förhand uppgjort antal kriterier som ska uppfyllas för att man ska få arrangera en motortävling. Utgångspunkten ska självklart vara att överenskommelsen mellan markägare och arrangerande motorförening ska vara tillräckligt. Herr talman! Jag vill också passa på att tala mer generellt om motorintresse. Detta intresse är enormt i Sverige. Vissa sysslar med motorsport som utövare eller kanske åskådare, andra ligger i garaget för att renovera gamla veteranbilar för att visa upp dem på sommarens varmaste månader. Det är svårt att säga om man ska räkna dessa svenskar i hundratusental eller kanske rent utav miljoner. Värt att notera är att Sveriges enskilt största årliga idrottsevenemang är Svenska rallyt som årligen lockar kring 200 000 åskådare trots ibland bitande kyla ute i skogarna. Vidare är speedway Sveriges tredje största publiksport. Det slås endast av fotboll och ishockey. Som ni ser är det ett ganska stort intresse. Detta är någonting som vi i allra högsta grad ska värna om och ta till vara, inte minst för att Sverige är beroende av duktiga tekniker och hantverkare till vår industri. Att påstå annat än att motorintresse och teknikintresse är sammankopplade vore bara dumt. Veteranbilsintresserade skaffar sig breda kompetenser hemma i garaget utan att det kostar Sveriges utbildningsväsen så mycket som en skattekrona. Likaså är det med den som skruvar med sin moped, motorcykel eller vad det nu kan vara. Motorsporten på elitnivå bidrar med teknik i den absoluta framkanten som många gånger är tillämpbar i till exempel bilindustrin gällande både säkerhet och komfort men också motoreffektivitet. Jag kan tänka mig att det finns en och annan i denna kammare som anser att motorsport är nedsmutsande, miljöskadligt eller någonting annat. Jag tycker att man tänker bakvänt. Utan motorsport bromsar man den tekniska utvecklingen och de tekniska innovationer som är nödvändiga om man har som ambition att genomföra energibesparingar för framtiden. Jag vill därför härmed slå ett slag för Sverige alla motorintresserade. Även om denna motion är en liten del i en större helhet yrkar jag på att Sveriges riksdag ska underlätta för Sveriges motorkollektiv genom att rösta ja till reservation 5 om reformering av terrängkörningslagen.

Anf. 4 Jens Holm (V)
Herr talman! Vi i Sverige slår oss ofta för bröstet med att de svenska utsläppen av växthusgaser är låga. Det är en sanning med modifikation. Om vi räknar per person ligger vi på ungefär sex ton varje år i utsläpp av växthusgaser. I globalt hänseende är det väldigt mycket. Om man jämför med vilket utvecklingsland som helst ser man att Sverige släpper ut väldigt mycket. Men jämför man med andra EU-länder och kanske i synnerhet med Nordamerika ligger vi ganska bra till. Det spelar egentligen ingen roll. Dessa sex ton per person är fortfarande mycket mer än vad planeten tål. Tar vi dessutom med effekter av den svenska konsumtionen och den svenska importen blir våra utsläpp långt högre än vad vi officiellt redovisar. Det kom en rapport från Kungliga Tekniska högskolan och Naturvårdsverket för några år sedan om heter Koldioxidutsläpp till följd av Sveriges import och konsumtion . I den konstateras att klimateffekten av den svenska importen ligger någonstans på 30-70 miljoner ton. Om vi översätter det hur effekten blir räknat i påverkan per person kan våra utsläpp vara ungefär dubbelt så stora som vi officiellt redovisar. Det är därför vi rödgröna tycker att det är så viktigt att komma till rätta med det problemet och att vi har en strategi för att minska vår påverkan i andra länder som en konsekvens av vår konsumtion och import. Det är därför vi i reservation 1 vill ha en strategi med konkreta åtgärder för att vi ska kunna minska påverkan. Det är lite synd att vi inte kan ha en samsyn om det från höger till vänster. Jag tror att även ni partier på högerkanten tycker att det är viktigt att komma till rätta med effekten av vår import av mat, elektronikprodukter, leksaker, kläder och i princip vad som helst. En annan viktig fråga som vi tar upp i reservation 1 är det stora matsvinnet. Vi diskuterade i förra veckan matens påverkan. Jag tog upp i synnerhet köttindustrins klimatpåverkan. Vi röstade om den frågan i går. Jag kan konstatera att Vänsterpartiet är pionjärer i frågan. Det var vi som röstade för att vi från Sveriges håll ska ha en strategi för att minska köttkonsumtionens klimatpåverkan. Om tio år kanske alla partier tycker likadant i den frågan, vem vet. Jag minns att när vi hade debatten var ett av motargumenten mot att sätta fokus just på köttkonsumtionen den stora påverkan som matsvinnet leder till. Vi kastar otroligt mycket mat som vi inte skulle behöva kasta. Det har vi ni ett konkret förslag om från oss rödgröna. Det ligger i reservation 1, där vi vill minska matsvinnet med minst 20 procent de kommande fem åren. Det är inte någon jättehög, superdramatisk ambitionsnivå. Men det är i varje fall ett sätt att sätta fokus på matsvinnet och se till att vi får ned det och får ned påverkan. Jag kan inte förstå varför partierna på högerkanten inte kan bifalla ett sådant förslag. Jag vill passa på att yrka bifall också till reservation 7 som rör miljöforskning. Vi vet tyvärr inte alls tillräckligt om hur kemikalier påverkar oss. Det enda vi vet är att det finns tiotusentals olika kemikalier på marknaden. Det vi vet ännu mindre om är kombinationseffekterna av kemikalier. Om man har olika preparat och de blandas till en cocktail kan det leda till snart sagt vilka konsekvenser som helt. Där vill vi rödgröna sätt mer fokus på forskningen så att vi får mer kunskap om kombinationseffekterna. Det är vad reservation 7 handlar om som jag härmed yrkar bifall till.

Anf. 5 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Jag skulle tippa att jag i mitt anförande kommer att vara lite mer positiv än de tidigare fyra talarna. Jag tror att många av de rätt stora utmaningar vi har framför oss kommer att kunna gå att lösa. Vi har i dag att debattera och besluta om det vi kallar övergripande miljöfrågor, förslag från den allmänna motionstiden. Det berör en lång rad miljöfrågor, miljömålen, miljöforskning, vindkraftens miljöpåverkan och en hel del annat. Att vi kallar det övergripande gör att det kan vara på sin plats att säga några ord om de övergripande ingångarna till frågorna. Herr talman! Jag vill först trycka på vikten av att kunna prioritera i miljöpolitiken. Vi har i Sverige 16 nationella miljökvalitetsmål som riksdagen har fattat beslut om. De identifierar på något sätt de utmaningar som vi bör lösa inom en generation för att kunna lämna en hållbar värld efter oss. Vi kan också se att det är viktigt att brett kunna jobba med miljöpolitiken men också ha en förmåga att prioritera och se att vissa frågor är särskilt svåra och kräver särskilda insatser. Det är därför som vi från Alliansen har svarat upp i den delen genom att peka ut havsmiljö, en giftfri vardag, biologisk mångfald och klimatet som fyra särskilt viktiga frågor. Vi kan också se tydliga resultat på de områdena. Vi har en havsmiljömiljard och ett särskilt uppdrag för att identifiera och fasa ut farliga kemikalier. Det görs också kraftfulla insatser för att värna skyddsvärd skog och också sätta tydliga mål och koppla konkreta åtgärder för att göra verklighet av världens kanske mest ambitiösa klimat- och energipolitik. Det andra som jag tror är viktigt, i synnerhet när vi nu diskuterar ett motionsbetänkande, är att ta fasta också på ekonomi. Ekonomi och miljö hänger tydligt ihop. Det hänger ihop för mig som enskild person, det hänger ihop för företag och det hänger också ihop i politiken om man ska ha förmågan att driva en offensiv miljöpolitik. Givet att Alliansen har fört och för en ansvarsfull ekonomisk politik har vi kunnat prioritera miljö och fortsätter så göra under de kommande åren, vilket gör Sverige till något av ett föregångsland. Det ser vi om vi blickar ut i världen. Det tredje jag tycker är viktigt, herr talman, är att fundera utifrån principer. När vi tar oss an olika motionsförslag och annat tror jag att det är viktigt att tänka på dessa principer och se hur man kan utforma den politik som vi fattar beslut om här. Jag skulle vilja säga att det personliga ansvarstagandet, för det första, är viktigt. Vi ska och bör ta ansvar som personer och uppmuntras till det på olika sätt. För det andra handlar det om marknadsekonomin. Det kanske inte är någon skräll att man som moderat pratar om vikten av marknadsekonomi. Jag tror att det omvända förskräcker, men jag tror också att det är viktigt att se och betona detta. En del tycks tro, felaktigt menar jag, att miljö är att se som en fri nyttighet i en marknadsekonomi. Jag menar att vi har en uppgift i att sätta ett pris på utsläpp, till exempel, genom en koldioxidbeskattning utifrån att den som förbrukar, använder och smutsar ned och därigenom inkräktar på andra också måste kunna betala för sig. För det tredje har vi det internationella, som vi ofta brukar återkomma till. De flesta av våra miljöutmaningar är internationella och måste mötas med internationella svar. Det gör de ofta, inte minst inom EU-samarbetet där vi ser att när det gäller mycket av svensk miljölagstiftning kanske vi inte själva enkom i Sveriges riksdag beslutar. Vi gör det tillsammans med kollegerna i Europa. För det fjärde tycker jag att man ska trycka på forskningen. Vi ska se till att lära oss mer av vår värld och de problem och utmaningar vi står inför, men också av många av de lösningar som kan finnas på de utmaningar som finns. I betänkandet finns ett förslag som handlar just om miljöforskning. Därför tänkte jag uppehålla mig lite grann vid det, herr talman. Jag tycker att man bör ställa sig frågan: Vad är politikens och riksdagens roll när det gäller forskning? Jag skulle vilja säga att det i huvudsak handlar om två saker. Det ena är att säkra finansiering. Det andra är att fatta beslut om den övergripande inriktningen på svensk forskning. Därutöver menar jag att vi måste ha universitet och högskolor som agerar på armlängds avstånd från politiken. Vi måste ha forskningsfinansiärer såsom Formas som agerar utifrån sina uppdrag när de fördelar pengar till forskare som ansöker i konkurrens. Ytterst är det självklart att det är forskaren som i slutändan fattar beslut om vilka forskningsfrågor man ställer. Om man tittar på riksdagens forskningsbeslut kan man se att vi 2008 fattade beslut om en forskningsproposition som gäller 2009, 2010, 2011 och 2012. Den innebär det största resurstillskottet någonsin till svensk forskning. I denna del kommer miljöforskningen väl ut. Det gör den i ett par spår i forskningspolitiken. Det första spåret är grundpengar till universitet och högskolor - det man brukar kalla för fakultetsmedel. Vi kan inte här säga att de kommer att gå exakt till miljörelevant forskning. Poängen med anslagen är att man själv som högskola eller universitet bestämmer hur de ska användas. Men det är rimligt att anta att till exempel ett av Sveriges främsta lärosäten, Chalmers i Göteborg som har hållbarhet som fokus, lägger pengar på just detta område och att det väsentliga resurstillskott de får brett kommer miljöforskning i Sverige till del. Det andra spåret är att det sker väsentliga resurstillskott till forskningsfinansiärer såsom Formas, som har en miljörelevans. Det tredje spåret är den nyordning som kom i forskningspropositionen med att peka ut tre för Sverige särskilt viktiga områden i medicin, teknik och miljö- och klimatforskning. Där finns sammantaget miljardsatsningar på dessa tre områden. Det är denna tågordning vi har valt: att säkra finansiering för huvuddragen i svensk forskning. Det är något av huvudskälet till att vi väljer att avvisa det förslag från delar av oppositionen som handlar om miljöforskning. Vi tycker att man argumenterar klokt utifrån samhällsproblemet med kemi- eller kemikalieforskningen och kombinationseffekter. Det är viktigt att ta tag i detta. Men vi menar att detta är tillgodosett utifrån de beslut vi har fattat i riksdagen om en historisk satsning med nya pengar kombinerat med att det bör vara upp till myndigheterna själva att agera och att man där bör ta hand om det hela. I betänkandet berörs också miljömålen, herr talman. Delar av oppositionen lyfter fram frågor om hur man ser på miljömålen i svensk lagstiftning. Vårt svar är att det med miljölagens portalparagraf är stadfäst att man ska främja en hållbar utveckling. Vi har också miljökvalitetsmålen. I sammanhanget tycker jag att det är viktigt att lyfta fram den miljömålsberedning som nu är tillsatt. Vi har utifrån de 16 nationella miljömålen pekat ut vilken samhällsomvandling som behöver ske fram till 2020 för att klara viktiga miljöutmaningar. Utifrån riksdagens beslut har regeringen tillsatt en beredning som har till uppgift att vara lite av en rådgivare till regeringen. Den ska ta sig an särskilt komplexa och svåra frågor, som inte sällan är målövergripande, i miljömålssystemet och komma fram med förslag på hur man ska kunna ta steg vidare. Beredningen har i det betänkande som lämnades till regeringen strax före årsskiftet pekat ut tre områden av särskild vikt. Det handlar om hållbar markanvändning, en sammanhållen vattenpolitik och ett internationellt arbete för en giftfri miljö. I närtid kommer också beredningen att lägga fram konkreta förslag på etappmål. Vi som har suttit med i beredningen har fört en diskussion om hur vi ska se på konsumtionen. Jag tar upp detta för att svara lite grann på Åsa Romsons inlägg. Vi förde resonemang om huruvida man ska se detta som en samlad strategi eller göra som vi förordade i beredningen och se det som ett raster eller ett perspektiv som ska vävas in i alla de frågor som regeringen diskuterar. Vi valde alltså den andra delen. Vi tyckte att det vore för snävt att titta på konsumtionen som en egen strategi och ett område. Vi tycker att det är viktigare att väva in det oaktat vilken fråga Miljömålsberedningen tittade på. Det var egentligen skälet till att vi valde att landa där vi gjorde. Jag tycker att miljöbalken och Miljömålsberedningen med det uppdrag den har är någonting ansvarsfullt som svarar upp till det som har sagts apropå förslaget om hur man ska se på miljömålen i lagstiftningen. Vi ser på ett ansvarsfullt sätt på hur man ska ta sig an denna typ av frågor. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 6 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Jag noterar att Lars Hjälmered inte svarade på den fråga som jag ställde i mitt anförande: Är det bra att den svenska regleringen för skydd av biologisk mångfald när det gäller täktverksamhet i Sverige i dag är sämre än den var tidigare? Är du nöjd med det? Hur agerar Sverige i så fall internationellt när man samtidigt säger att man tycker att biologisk mångfald ska öka och stärkas? Du slängde tillbaka en fråga som jag inte berörde i mitt anförande. Den handlar bland annat om Miljöpartiets motion om att stärka miljömålens ställning när det gäller den övergripande samhällsplaneringen. Där svarar utskottet i den text som du ställer dig bakom att detta ska göras i regelverket när det gäller strategiska planer och översiktsplaner. Det är en faktisk beskrivning; så är det. Men både du och jag vet att problemet är att översiktsplanerna långt ifrån är det mest styrande dokumentet i kommunerna. Det står att de ska vara det, men de är inte det. Det finns mycket i övrigt att önska när det gäller hur man sedan går vidare till de reella planerna, det vill säga dem som är juridiskt bindande, dem som ger byggrätter och dem som alla aktörer ställer in sig efter. Det handlar bland annat om detaljplaner. I detta led hänger inte miljömålen med. Där görs inte bedömningarna av de myndigheter som ska göra dem. Det är detta som vi från Miljöpartiet har uppmärksammat. När det gäller många viktiga samhällsplaneringsinstrument måste många av miljömålen förverkligas också genom ändrad samhällsplanering. Det är i den fysiska planeringen av hur vi använder markresurserna som vi till stora delar också bestämmer inriktningen och möjliggör för en mer hållbar produktion. Det handlar till exempel om att säkerställa att vi har gott om god jordbruksmark för livsmedelsproduktionen i stället för att asfaltera alldeles för stora ytor och inte få utrymme för matproduktion och annat. Jag tycker att man gör det lite lätt för sig när man säger att detta är besvarat.

Anf. 7 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! I den FN-överenskommelse som gjordes i Nagoya i Japan skrev Sverige på åtaganden. Vi kommer att se till att det ska kunna genomföras i verkligheten med konkreta åtgärder. Det är hela tanken med det hela. När det gäller täktverksamhet beskrivs på s. 16 i betänkandet grunden för att vi inte väljer att gå på ert förslag i detta. Vi tycker att det omhändertas med den lagstiftning som finns och den förändring som gjordes av miljöbalken. Bland annat lyftes ett delförslag som ni hade fram, men det lades på en annan paragraf. Miljömålen är formulerade utifrån att vi inom en generation ska lösa de viktigaste miljöutmaningarna. Vi kan konstatera i de utvärderingar som har gjorts att i en del områden ligger Sverige bra till. I andra delar ser det lite tuffare ut att kunna nå målen fram till 2020, som är slutåret för det hela. Det var också utgångspunkten för att regeringen valde att lägga fram ett förslag om att inrätta en miljömålsberedning. Beredningen, som har en parlamentarisk sammansättning med personer från olika partier och expertis som knyts till det hela, har till uppgift ta sig an komplexa och svåra frågor genom att göra utvärderingar och utredningar av olika slag. Den ska också arbeta målövergripande för att se om det finns särskilda områden där vi behöver göra insatser för att kunna ta viktiga steg framåt. Beredningen har pekat ut tre områden, vatten, mark och kemikalier, där vi tror att det behövs ytterligare insatser. Om beredningen får i uppgift att jobba vidare med detta ska man se hur man gör för att gå från ord till handling. Det handlar om konkreta åtgärder och vilka samhällsekonomiska konsekvenser detta får. Jag tycker att det är ett mycket ansvarsfullt sätt att ta sig an de viktiga förändringar som behöver göras.

Anf. 8 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Vi hör här att Lars Hjälmered är ganska nöjd med det svenska skyddet av biologisk mångfald även när det gäller täktverksamhet. Efter tillståndet på norra Gotland kan vi konstatera att det inte längre finns någon stoppregel för när värnandet om livsbetingelserna för skyddsvärda arter ska kunna hindra en sådan utbredning. Regeringen verkar nöjd med det. Det är delvis ett annat svar än det miljöministern gav. Han höll ändå öppet för att man skulle titta på om de här skyddsreglerna hade försämrats och i så fall återkomma med en förändring. I övrigt är det ord som känns igen. När man pratar om miljöpolitik med Moderaterna säger de att vi har en ansvarsfull hantering och att de har lagt det här i Miljömålsberedningen. Jag vill påminna om att det fanns ett miljömålsråd redan före Miljömålsberedningen. Redan 2008 tog de fram en väldigt gedigen rapport med ett antal mycket konkreta åtgärder för hur man skulle kunna nå de svenska miljömålen. Det är en rapport som den borgerliga regeringen nu har suttit på i flera år. Rapportens rubrik var Nu är det bråttom . Det här var alltså 2008. Det är möjligen så att den borgerliga regeringen inte har mer bråttom i miljöpolitiken än att man har lagt in detta i ytterligare en lång beredningsprocess. Än så länge har Miljömålsberedningen inte presenterat några konkreta råd till regeringen om hur vi ska nå de här målen på ett ansvarsfullt sätt. Att säga att man har en ansvarsfull beredning av det här när man egentligen bara har förlängt en procedur och lagt frågor från tidigare utredningar som man inte orkat hantera i långbänk, tycker jag är närmast oansvarigt.

Anf. 9 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Vi arbetar oerhört aktivt med den biologiska mångfalden. Ett exempel är skogspolitiken. De avsättningar av skog som har skett de senaste åren är historiska. Det har aldrig tidigare skett så många avsättningar som de senaste fem åren. Miljöpartiets miljöprat var just prat och inte resultat, som det är med Alliansen i det fallet. Där skiljer det sig lite grann. Herr talman! Jag ska inte ge sken av att allt är miljömässigt perfekt i Sverige. Jag konstaterar bara att man behöver nyansera bilden lite grann. Det handlar om att sitta i en beredning som Miljömålsberedningen och ta sig an de svåra frågorna. Där diskuteras till exempel luftfrågorna nu. Man konstaterar att Sverige ligger väldigt bra till när det gäller utsläpp, men när det gäller luftkvalitet har vi mycket mer att göra. Någonting som beredningen tittar på nu är hur man kan lägga fram konkreta etappmål för att kunna ta steg vidare. Hela ambitionen med den här parlamentariska beredningen är att alla partier ska sitta ned och se om vi kan få en samsyn i de här svåra frågorna. Jag tycker att det är ett väldigt ansvarsfullt sätt att hantera det hela. Herr talman! Miljöpartiet ifrågasätter om det blir tillräckliga resultat. Jag kan konstatera att det läggs 30 procent mer på miljöbudgeten nu än när Miljöpartiet var med och stöttade den dåvarande regeringen. Jag kan konstatera att tanke och handling hänger ihop när det gäller klimatet. Det är högt satta mål och konkreta åtgärder krona för krona och gram för gram. Jag tycker att vi kopplar ihop en hög miljöambition med konkreta åtgärder. Det är väldigt ansvarsfullt.

Anf. 10 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Det är alltid med inspiration och engagemang som jag deltar i riksdagens miljödebatter. Naturvården och den biologiska mångfalden har varit och är en drivkraft för mig som liberal. Jag har många gånger med stolthet lyft fram de folkpartiinitiativ som har haft en stor betydelse på miljöområdet. Men vi vet alla att man inte kan vila på historiska lagrar, utan man får ta dem som avstamp för fortsatta ansträngningar nationellt, inom EU och internationellt. I det här sammanhanget är det oerhört viktigt att påpeka att det har betydelse och är viktigt att arbeta med miljöfrågor tillsammans med energi- och klimatfrågor. Det är en helhet. Herr talman! Regeringen beslutade i juli 2010 att tillsätta en parlamentarisk kommitté, den som Lars Hjälmered har berört här. Det är viktigt att den har kommit till stånd för att arbeta vidare med miljökvalitetsmålen och för att uppnå generationsmålet. Beredningens uppdrag är att titta på strategier, forma etappmål, styrmedel och åtgärder samt att ta fram de specifika områden som man vet kräver väldigt viktiga politiska ställningstaganden. Man ska peka ut de områdena och arbeta alldeles speciellt med dem. Vi har hört här om de tre speciella strategiområden som redan är utpekade. Det är skog, jord och mark, det är vatten och det är också internationellt arbete för en giftfri miljö. Nu håller beredningen på att arbeta fram etappmål. Man kan säga att etappmål är steg på vägen för att nå målen. Det handlar om luftföroreningar, farliga ämnen, avfall och biologisk mångfald. Här finns områden som vi berör i dag. Det finns anledning att återkomma något till det lite längre fram. Det som är alldeles unikt och som jag skulle vilja lyfta upp i det här sammanhanget är utgångspunkten. Utgångspunkten för det här arbetet handlar om ansatsen, och ansatsen är en ekosystemansats. Det är en balans mellan bevarande och nyttjande av land, vatten och levande resurser utifrån ett rättviseperspektiv. Jag tycker att den kombinationen är fantastisk. Jag skulle vilja rikta mig alldeles speciellt till Johan Löfstrand och säga att detta är en hög ambitionsnivå om något. Jag är inte säker på att Johan hör det här, men vi kan hänvisa honom till protokollet där han kan läsa den speciella hälsning som han fick. Regeringens inställning, att berörda i samhället ska vara med när målen för förvaltningen av ekosystemen formuleras, är rätt. Det är också mycket framåtsyftande. Därför inkluderar det här arbetet näringslivet och det civila samhället. Det är märkligt att det inte har skett i samma utsträckning tidigare. Näringslivet, hushållen och det civila samhället är viktiga aktörer som dessutom lägger enorma resurser på miljöförbättrande åtgärder. De resurser näringslivet bidrar med uppgår till 100 miljarder kronor på årsbasis. Vi vet också att vi gemensamt lägger 71 miljarder kronor på miljöskatter. Konsumtionsmönster har varit uppe här i dag. Det är en otroligt viktig synpunkt. Vi delar den absolut. Något som diskuterades när Miljömålsberedningen hade sina första sammanträden var om det skulle bli en strategi eller om det skulle bli en röd tråd genom alla områden, och det blev det senare. Därmed inte sagt att vi inte skulle tycka att det här är viktigt - tvärtom. Det är regeringen som har lyft fram förslaget att också konsumtionsmönster och det vi konsumerar och påverkar i andra länder ska vägas in i våra miljömål. Det kommer att uppmärksammas i alla delar av det fortsatta arbetet med miljömålen. Det är också viktigt att säga att det nya sättet att arbeta för att uppnå de 16 miljömålen inte innebär att vi lägger undan och inte tar notis om det tidigare miljörådets arbete. Det är ju givet - det ligger som en viktig bas. Och de idéerna, tankarna och forskningsrönen tar vi självklart till oss. Med det nya sätt som vi nu har valt att arbeta på är jag ganska övertygad om att vi har hittat en modell där vi kommer att kunna arbeta strategiskt för att kunna klara de olika miljömålen. Jag ska nu försöka, herr talman, besvara en del av de frågeställningar som kommit från oppositionen. Matsvinnet tog Jens Holm upp. Vi diskuterade det förra veckan också. Det är helt oacceptabelt ur ekologisk, ekonomisk och etisk synvinkel att vi har ett så enormt matsvinn. Var fjärde matkasse slängs helt sonika. Arbetet med detta är nu under beredning i Miljömålsberedningen, så vi kommer där att återkomma med konkreta förslag. Där finns det en oerhört stor samstämmighet. Samtidigt har det påbörjats ett antal arbeten. Såväl Livsmedelsverket och Naturvårdsverket som en speciell samverkansgrupp, Samma, har redan börjat arbeta för att minska svinnet. Man väntar inte, utan man kör i gång detta oerhört viktiga arbete. Täktfrågan skulle jag också vilja kommentera. Det var Åsa Romson som tog upp den. Jag tycker att det är viktigt att i den frågeställningen slå fast att miljöbalkens portalparagraf, som tar upp den biologiska mångfalden, verkligen är en portalparagraf och står fast. I det specifika ärende som Åsa Romson tar upp har det också varit en särskild debatt här i kammaren med miljöministern då han svarade på Åsa Romsons fråga och sade han att om det skulle visa sig att det trots allt inte är tillräckligt aviserar han en regelförändring. Här finns också en öppning. Det viktigaste är ändå att påpeka att den stoppregel som vi var med och beslutade om syftar till att ge ett starkare och ett bättre skydd för naturgrus och täkter. Miljööverdomstolen lutade sig också mot detta och har samma uppfattning som regeringen i den frågan. Det är bakgrunden. Det handlar inte om att försämra utan om att förstärka. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga övriga yrkanden. (Applåder)

Anf. 11 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Kolleger i riksdagen, tjänstemän och åhörare! I detta betänkande behandlas övergripande miljöfrågor och bland annat motioner som berör miljömålen. Jag tänkte i mitt anförande fokusera just på miljömålen och miljömålssystemet, dels för att miljömålen är viktiga för att styra samhällsutvecklingen i en hållbar riktning, dels för att jag personligen - "varav hjärtat är fullt", vet ni - sitter i Miljömålsberedningen, som har till uppdrag att lämna förslag till regeringen om hur miljömålen ska nås. Jag tycker att det är ett otroligt intressant och viktigt uppdrag att jobba i Miljömålsberedningen. Det handlar om hur vi effektivt och långsiktigt ska kunna arbeta med miljöfrågorna och få en politisk förankring och enighet för att verkligen nå miljömålen. Herr talman! Om jag börjar med effektiviteten och långsiktigheten i miljömålsarbetet kan man fundera: Varför Miljömålsberedningen? Varför har regeringen ändrat arbetssättet? Varför lade vi ned Miljömålsrådet? Jo, vi har ett miljömålssystem med 16 övergripande miljömål - Storslagen fjällmiljö, Myllrande våtmarker med mera - som ingen kan vara emot. Det beslutades i bred enighet i riksdagen. Det som egentligen är styrande i miljömålssystemet är 72 delmål, och de är kopplade till enskilda miljömål. Det blir stuprör, och det blir inte effektivt. Det Miljömålsberedningen på uppdrag av regeringen nu jobbar med är strategier och etappmål som kan gripa över flera miljömål och i en strategi lösa flera problem, i stället för att, som risken är med det nuvarande systemet, bygga in motsättningar. Det ger större förutsättningar att på ett effektivt sätt nå miljömålen, vilket är syftet. Det blir tydligare och effektivare. Herr talman! Då kommer jag till den andra delen, den breda politiska förankringen och enigheten, som jag tycker att det borde finnas förutsättningar för. Det handlar om att vi alla här i riksdagen i Miljömålsberedningen bjuder till, tar av oss partinålen och sätter oss för att gemensamt lösa problemen. Det är gigantiskt stora utmaningar vi står inför om vi ska nå generationsmålen. I Miljömålsberedningen hade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet en reservation i beredningens första betänkande som jag känner krystades fram. Den byggde inte på sakskäl, utan det skulle bara vara en reservation - man skulle tydligt opponera. Den stora kritiken var att regeringen hade lagt ned Miljömålsrådet. Det har också kommit upp lite grann i replikskiften här. I Miljömålsrådet satt myndighetscheferna för centrala myndigheter. Jag har stort förtroende för våra myndighetschefer, men en sak är säker: De grejade inte den politiska förankringen. Det är syftet med Miljömålsberedningen. Om de förslag som beredningen lägger tas i politisk enighet, om vi plockar av oss partinålen och verkligen försöker se vad vi kan göra för att nå fram, finns det större möjlighet att förverkliga dem. Jag tycker då att det är bättre med en parlamentarisk beredning som får underlag från myndigheter eller experter. Det andra exemplet på konstlade motsättningar - det finns flera i betänkandet - är reservation nr 2 som handlar om miljömålens ställning i samhällsplaneringen. I reservationstexten står det: "Vi anser därför att miljömålen ska vara styrande för den långsiktiga planeringen, exempelvis genom att stärka miljömålens ställning i miljöbalken och plan- och bygglagen." Ja, det är väl gott så. I regeringens miljömålsproposition, som föregick Miljömålsberedningen och det arbete som nu pågår, framhålls tydligt att en hållbar samhällsutveckling är av yttersta vikt för att nå miljökvalitetsmålen. Man pekar på de verktyg som finns, framför allt i miljöbalken och plan- och bygglagen. I somras, för inte ens ett år sedan - jag tror att det var i juni 2010 - beslutade riksdagen om en enklare plan- och bygglag där lagstiftningen bland annat ger stöd till en mer strategisk översiktsplan som beaktar nationella och regionala klimat- och energimål och strategier. Det där är viktigt. Vi kan se tillbaka på att översiktsplanen i den kommunala översiktsplaneringen inte har varit vad den var tänkt att vara. Den blir inte styrande, och den är inte juridiskt bindande. Vi ska inte kasta ut det här barnet med badvattnet innan det ens har kommit ned i vattnet och börjat känna om det är ljumt eller bra. I plan- och bygglagen ligger nu en möjlighet till en strategisk översiktsplanering. Det är tydligt där. Jag kan ta fram en punkt som är ny, och där framgår att det av översiktsplanen ska framgå hur kommunen i den fysiska planeringen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta, nationella och regionala mål, planer och program av betydelse för hållbar utveckling inom kommunen. Jag tror att vi kommer från ett läge där översiktsplanen kanske inte ens uppdaterades vart fjärde år till att den blir ett strategiskt styrdokument för kommunen. Därmed tycker jag att reservanterna lite slår in en öppen dörr. Låt oss i stället samarbeta här i riksdagen i Miljömålsberedningen för att nå resultat! Jag tror att inte minst Miljömålsberedningen har en mycket viktig roll för att få fram ett mer effektivt miljömålssystem med det syfte som vi är eniga om, att verkligen nå miljömålen. Det finns en reservation om att ha ett mål om att minska avfallet från livsmedelskedjan. Det känner jag också lite grann är att slå in en öppen dörr. Naturvårdsverket jobbar just nu med detta och kommer inom kort att redovisa en nationell avfallsplan med mål för en rad olika avfallsslag, bland annat mål för hur mycket matavfallet ska minska i hela livsmedelskedjan. Vi kan vara överens om att det är ett gigantiskt slöseri. Bara det matavfall som hushållen slänger motsvarar 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Om vi till det lägger storkök och det som kastas från livsmedelsbutiker och kan lösa det, då har vi mycket löst när det gäller klimatproblematiken, och både samhällets och hushållens ekonomi blir bättre. Jag har sett en tidningsnotis om att representanter från Naturvårdsverket har sagt: "Andra länder har satt mål på runt 20 procent minskad mängd" - det gäller slängt matavfall - "fram till 2015. Vi hamnar förmodligen också däromkring." Det är egentligen detsamma som reservanterna säger. Vad innebär då reservationen? Den innebär inte att Naturvårdsverket kommer lite tidigare med sin rapport. Verket jobbar redan med detta. Reservanterna slår in en öppen dörr. Det är att krysta fram motsättningar där de egentligen inte finns. Låt oss ta oss an de svåra problem som verkligen behöver diskuteras och där vi behöver komma överens och förringa inte det arbete som sker i myndigheterna och i Miljömålsberedningen!

Anf. 12 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Roger Tiefensee vad Tiefensee tycker att Sverige ska göra för att vi ska minska vår påverkan av importen och konsumtionen. Den påverkan kan vara ungefär dubbelt så stor som den klimatpåverkan som vi redovisar officiellt. Vi rödgröna har en reservation, reservation 1, där vi säger att vi vill göra något åt saken. Jag tycker kanske inte att vi har ett uttömmande förslag, men vi har i alla fall ett konkret förslag om att vi vill ha en samlad strategi för att komma till rätta med de ekologiska fotavtrycken. På samma sätt är det med diskussionen om matavfallet. Förra veckan, när vi diskuterade köttkonsumtionens påverkan svarade Roger Tiefensee mig att det vi verkligen ska göra att se till att minska matsvinnet. Nu är matsvinnet ungefär en femtedel så stort som köttindustrins klimatpåverkan, matsvinnet är verkligen ett stort problem. Det är just därför vi slår fast det i vår reservation. Vi vill att vi härifrån riksdagen ska konstatera att vi ska ha en plan för att minska matsvinnet. Du pratar om att vi skapar motsättningar. Jag tycker att ni skapar motsättningar när ni inte kan bejaka en del progressiva förslag från vår sida.

Anf. 13 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Det är helt rätt som Jens Holm säger att vi hade en diskussion här förra veckan om klimatfrågor och matsvinnets inverkan på klimatet. Jag bejakade redan då att vi behöver ett mål för detta. Naturvårdsverket säger att andra länder har runt 20 procent som mål. Men jag är inte beredd att sätta ned foten för att det ska vara 20 procent, utan det kanske ska vara 25 procent. Låt myndigheterna jobba med frågan! Det blir liksom att man ska plocka politiska poäng på att slå fast ett mål. Men problemet med Miljömålsrådet var att rådet inte hade gjort en ordentlig analys och underbyggt sina mål samhällsekonomiskt. Låt en beredning, i det här fallet av en myndighet, ske, och sedan kommer vi tillbaka. Jag kan ta i hand på att vi ska ha ett mål för minskat matavfall. Men exakt hur det ska se ut och vilken nivå det ska vara vill jag inte slå fast här i dag. Konsumtionsmönster tittar vi på i Miljömålsberedningen. I förra veckans debatt sades det att vi skulle ha något slags klimatbudgetering. Jag kan bejaka det. Men då ska vi inte bara se på importen, utan vi ska också se på exporten, för annars gör vi orätt. SSAB Oxelösund är till exempel den största enskilda utsläppskällan i min valkrets. Det specialstål som tillverkas där används inte bara i Sverige, utan det hamnar och används i lastmaskiner och andra entreprenadmaskiner i USA, Brasilien och Kina. Ska vi ha en klimatbudget ska vi se på både vad vi exporterar och vad vi importerar.

Anf. 14 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag är absolut öppen för att vi tittar på hur vi påverkar åt båda hållen. Jag är emellertid rätt övertygad om att vi får en ganska stor nettopåverkan genom den stora importen och någonting som ständigt ökar. Det är ju en del av vår livsstil, att vi är väldigt beroende av importerade produkter. Då är det kanske det som Roger Tiefensee borde ha svarat i debatten förra veckan: Ja, vilket bra förslag från de rödgröna, att ni vill komma till rätta med konsumtionens klimatpåverkan - jag stöder det men har ett litet förslag på hur det ska bli ännu bättre. Men det är inte så ni agerar! I bästa fall hänvisar ni till Miljömålsberedningen. Där ska alla progressiva förslag begravas, och vi vet aldrig någonsin när de förslagen kommer fram. Jag tycker att vi har ett ansvar. Vi har ett ansvar i utskottet, och vi har ett ansvar i kammaren för att driva på klimatpolitiken, för detta är frågor som inte kan vänta. Jag tycker att det är lite fegt att begrava förslagen i en beredning när vi ska stå här och fatta besluten.

Anf. 15 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Det är det som är arbetsordningen. Vi har i det här landet utredningar och statliga kommittéer som lägger fram underlag. Sedan remitterar vi dem, och därefter lägger regeringen fram propositioner. Att stå här i kammaren och deala och säga "Så gör vi" blir inte seriöst. Det handlar om att verkligen underbygga besluten. Jag ser inga motsättningar. Men vi ska göra det hela på ett sätt som vi vet blir korrekt och rättssäkert, så att olika remissinstanser får säga sitt, och så att det blir effektivt och att vi gör det vi är överens om, både Alliansen och oppositionen, nämligen att nå miljömålen. När det gäller livsmedelskedjan är ett förslag nära förestående, så om vi här skulle rösta på en reservation som slår fast 20 procent, då kanske vi rör till processen i Naturvårdsverket. Om de hade siktat på 25 procent, vad händer då? Låt var sak tas i rätt ordning och i rätt sammanhang!

Anf. 16 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Jag var tvungen att ta en replik eftersom jag tyckte att min centerpartistiska kollega tog ut svängarna lite, när han lite raljant sade att det görs en krystad reservation beträffande det första delbetänkandet från Miljömålsberedningen och att vi egentligen är så väldigt överens. Jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med den typen av uttalanden när det har varit väldigt tydligt här i kammaren - när det fattades beslut för knappt ett år sedan, i juni, om att ändra miljömålssystemet - att partierna inte är överens. Jag förstår att du gärna vill påskina att alla är så väldigt överens om detta system och att alla i beredningen är överens om allt som vi säger där. Men det är lite svårt. Reservationer skrivs just därför att man inte är överens. Om det är något som är krystat är det väl att påstå att man skulle vara överens fast man inte är det. Vi får se vad Miljömålsberedningen kommer fram till. Vi försöker än så länge att arbeta inom det systemet, men vi har varit väldigt kritiska framför allt till att den borgerliga regeringen har förstört den modell för miljömålssystem som började sätta sig rejält. Det råd av myndighetschefer som hade börjat komma fram med mycket konkreta förslag upplöstes. Vissa kan tolka det så att regeringen gjorde det precis när cheferna hade börjat känna sådan tillförsikt och tillit till varandra att de gemensamt - över myndighetsgränserna, vilket är precis det vi haft så många problem med på miljöområdet - kunde komma fram med mycket konkreta åtgärdsförslag som faktiskt skulle föra arbetet framåt. Det var då den borgerliga regeringen gick in och sade: Nej, nu ska vi ändra alltihop i det här systemet, och vi ska inte beakta de här åtgärdsförslagen. Man upphävde de 72 delmålen, som du själv säger är de som är riktigt styrande. Det betyder att vi nu, 2011, inte har ett enda styrande miljömål. Vi har bara de här 16 övergripande målen. Statliga myndigheter har fått i uppdrag att ha egna mål. Sveriges kommuner har inga gemensamma mål att gå efter. Det går inte att säga att det här systemet är någonting vi alla är överens om och att se att det har börjat leverera, för det har det inte ännu.

Anf. 17 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Den stora kritiken i reservationen i Miljömålsberedningen gällde just att vi lade ned Miljömålsrådet. Det är gjort, och det gjordes för att det är bättre med en parlamentarisk beredning som får just den här bredden och som har en dialog med myndighetscheferna. Myndigheterna har ett fortsatt arbete. Jag nämnde Naturvårdsverket, som ska jobba med avfallsstrategier. Vi delar upp arbetet på ett bra sätt, tycker jag. Och jag hoppas att Miljöpartiet verkligen jobbar konstruktivt i Miljömålsberedningen, för vi behöver ett bra samarbete. Jag kan inte dela den här bilden, att vi har förstört miljömålssystemet. Vi håller på att förbättra miljömålssystemet. Och är det någonting som både regeringen och Miljömålsberedningen är tydliga med så är det just att man ska fortsätta att jobba mot miljömålen. Det är som Åsa Romson säger, att det har blivit något slags otydlighet. Men den är krystad. Den finns inte. Den ska inte finnas. Myndigheterna och kommunerna ska fortsätta jobba mot miljömålen. Sedan ska vi förtydliga de här etappmålen. I ett betänkande som kommer den 31 mars tar vi de delmål som är mogna och tillräckligt beredda och gör om dem till etappmål. Men övriga, som vi inte har tillräckligt underlag för att fatta beslut om, får vi jobba vidare med. Vi har inte förstört något miljömålssystem, utan vi håller på att utveckla det.

Anf. 18 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Jag förstår att ni har ambitionen att utveckla det här, men ni utvecklar det åt ett visst håll, och vi är fortfarande ganska kritiska till att det är det bästa sättet att utveckla systemet på. Vi försöker att jobba inom det systemet och göra det så bra som möjligt, men ni gör det väldigt svårt att komma fram till de konkreta åtgärderna. Jag tror att det är viktigt att peka på det. Jag vet att vår representant har kommit med input och många förslag och idéer i beredningen, men vår representant känner inte att det direkt tas emot med någon större entusiasm bland de andra. Har till exempel Naturvårdsverket i sitt regleringsbrev över huvud taget fått ett fokus på miljömålen? Det är inte särskilt mycket, vad jag vet och vad jag har sett. Vi hör Skogsstyrelsen säga: Nej, men vi kan inte avsätta pengar till att skydda skog i den här delen av landet, för man uppfyllde sitt miljömål 2010, och än så länge har vi inget nytt från 2011 och framåt. Då borde vi vänta på Miljömålsberedningens treåriga strategi för markanvändning och delegera pengarna efter det, så att säga. Alla står och väntar. Du kan tycka att det är krystat eller inte, men det är så myndigheter agerar. Jag kommer själv från kommunsektorn och vet precis vilken positiv kraft som man äntligen hade fått i gång när man började sammanlänka de kommunala miljöprogrammen och liknande med de nationella. Nu frågar man sig: Vad är det som gäller? Det finns för tillfället inget insamlingsmål för förädling av biologiskt avfall, till exempel. Allt sådant står och väntar. Självklart ska vi försöka täppa till det här, och jag hoppas att det betänkande som kommer i mars är fullödigt på alla de här områdena. För det finns någonting som oroar mig när regeringen säger att anledningen till att man gjorde det här systemet - det sades tidigare från talarstolen - var att man ville prioritera hårdare mellan miljömålen. Jag är orolig för att man prioriterar bort miljömål som inte är riktigt lika heta i den mediala debatten. Det betyder att vi kommer att få förseningar och fördröjningar på viktiga områden. Vi kommer att upptäcka om 10-15 år att vi hade behövt vara betydligt mer förutseende. Vi hade kunnat vara det om vi hade fullföljt miljömålssystemet, men tyvärr började regeringen prioritera bort det området.

Anf. 19 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Det är just det som är syftet. I mitt anförande lyfte jag fram att vi har 16 övergripande miljömål. Vi har 72 delmål, som då var i stuprör. Nu jobbar vi med strategier där vi ska kunna lösa fler av de här delmålen tillsammans. I det gamla systemet skapades det i stället ibland motsättningar. Sedan lyfter Åsa Romson upp som ett problem att vi har nått delmålet för avsättning av skyddsvärd skog. Jag är stolt över det. När Centerpartiet och alliansregeringen kom till makten 2006 var bedömningen att det delmål som skulle nås till 2010 skulle nås till 2020. Vi ändrade strategi. I stället för att fortsätta att socialisera småbruksägares skog och ständigt köpa in mark och på det sättet skapa stora motsättningar i skogsbygden lade vi om strategi. Vi började skydda mer av den statligt ägda skogen. Nu är det senaste att vi använder statligt ägd skog för att byta till oss annat. Om vi vill skydda privat ägd skyddsvärd skog kan man få annan skog i ersättning i stället för att man får pengar i handen. Jag är stolt över att vi har nått det här delmålet. Jag ser inte det som ett problem. Sedan ska vi fortsätta att jobba mot slutmålet. Men det låter på Åsa Romson som att det var ett problem att vi nådde delmålet. Jag tycker att det var bra.

Anf. 20 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Vi behandlar ett motionsbetänkande, men utifrån det som vi hittills har hört här i kammaren kan vi konstatera att vi berör både stort och smått. Och det är väl riktigt att vi gör det. Jag skulle vilja lyfta fram några trådar utifrån mitt perspektiv och det kristdemokratiska perspektivet i den här debatten. Jag kan konstatera att det som har varit vår viktiga ingång i de här frågorna är att vi hittar en långsiktighet, en tydlighet och ett förvaltarskap - det är ett ord jag använder ofta i den här talarstolen. Och Alliansen har faktiskt gått vidare i ett arbete där vi har bidragit. Men vi har också i mångt och mycket varit överens i den här kammaren, vilket inte framkommer i den här debatten. Roger Tiefensee lyfter på ett föredömligt sätt fram att det också i det arbete som nu ska bedrivas är viktigt att vi plockar av oss partinålarna emellanåt och ser långsiktigt och generationsöverskridande i ett framtidsperspektiv på hur vi ska få en förvaltning så att vi får en miljö som vi kan fortsätta leva i och använda oss av på ett klokt och hållbart sätt. När det gäller arbetet med miljömålen vill jag likt min kollega, Liza-Maria Norlin, som under förra mandatperioden stod här med de här frågorna, glädja mig åt att vi i det som nu har blivit portalparagraf tydligt poängterade att det vi nu jobbar med är generationsmålet och det som vi ska lämna över till nästa generation. Där ska de stora miljöproblemen i Sverige vara lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Det är för mig viktigt att trycka på det, inte minst utifrån det som Jens Holm och andra har sagt här tidigare. Vi måste bedriva en oerhört aktiv miljöpolitik i Sverige, inom EU och internationellt. Då har vi att bidra till detta arbete med kunskap och kompetens. Miljöministern har under förra mandatperioden och under innevarande mandatperiod mycket aktivt drivit på det här arbetet. Det handlar om EU:s roll internationellt och vårt arbete från svensk sida, både i EU och på internationell arena, för att lyckas med detta. För miljöpolitik handlar mycket om gränsöverskridande arbete. Vi ser mål som vi inte har kunnat uppnå ännu. Även om vi skulle lyckas till 100 procent i Sverige skulle vi inte uppnå målen, eftersom de är beroende av ett internationellt samarbete. Där behöver vi i Sverige också bli tydliga med att vi arbetar på den internationella arenan. Det handlar om att ge stöd, råd och också ekonomiska resurser för utveckling i andra länder med andra aktörer för att bidra till en hållbar miljö på sikt. Det är också viktigt - jag vet att det berördes i förra veckans debatt - att vi kan göra de här investeringarna internationellt. CDM är ett viktigt verktyg i det här arbetet. Jag konstaterar att där kan mer göras. Vi kan bli effektivare. Men det är ett viktigt arbete. Ja, herr talman, det här betänkandet behandlar många olika aspekter. En annan del gäller vår livsmedelskonsumtion, hur den ska hanteras, och allt matsvinn som vi i dag har. Jag tror att en av de viktigaste saker vi kan göra i detta arbete, oavsett om målskrivningar är formulerade i procentsatser eller inte, är att öka kunskapen om hur livsmedel ska hanteras. Det handlar om att bästföredatum inte är detsamma som sista förbrukningsdag. Mjölk kan till exempel användas många dagar längre om vi har hanterat den rätt. Det handlar alltså om mer kunskapsförmedling, och där har Livsmedelsverket och andra aktörer gjort satsningar, och de kommer att göra satsningar. Jag tror också att Sverige - det nya matlandet kommer att ge ett ökat intresse för råvarukvalitet och för hantering och kunskap om hur detta ska göras. Därmed tror jag också att vi ser en minskning av svinnet, men mer kan göras. Roger Tiefensee berörde detta alldeles förträffligt i sitt anförande vad gäller att vi är på väg att ta fram underlag. Vi ska inte här i kammaren springa före de myndigheter som nu gör jobbet att på ett klokt och konstruktivt sätt ge oss verktygen. Ett annat område som tas upp i det här betänkandet är den kommunala energi- och klimatrådgivningen. Även där har vi sett ett ökat behov av kunskap, och jag kan konstatera att det är oerhört aktuellt i dessa dagar när vi i andra sammanhang också pratar energianvändning, elpriser med mera. Där görs och har gjorts ett stort jobb för att nå det mål vi har satt upp. Kommunerna jobbar på ett förträffligt och föredömligt sätt. Jag måste inom parentes i detta sammanhang säga att jag blir något beklämd när Åsa Romson säger att kommunerna sitter och gör ingenting. Jag är fortfarande kommunaktiv också, herr talman, och jag kan konstatera att jag inte känner igen mig i den bilden. Våra kommuner jobbar utifrån de tidigare miljömålen som är nuvarande miljömål, de 16. Det är ett oerhört frekvent arbete ute i våra kommuner. Man har inte slutat arbeta, men det viktiga är väl att vi här i kammaren samfällt säger att man ska fortsätta arbeta med detta och inte bida nya mål och nya tankar, utan fortsätta med det man har. Vi ska effektuera, bättre underlag och mer konkreta målformuleringar än det som fanns och gå vidare i detta. En del i detta är också att vi har, och det berörs också i en av reservationerna, i den förändring av plan- och bygglagen som gjordes i den här kammaren för ett drygt år sedan lyft upp de här frågorna ytterligare. Vi ska bedriva en planprocess i kommunerna som tar större hänsyn än någonsin tidigare till klimatförändringar, till miljöhänsynen. Det, herr talman, är oerhört viktigt att säga här, och det är viktigt att påpeka att våra företrädare på kommunnivå inte ligger på latsidan i det här arbetet. Det är ett långsiktigt arbete att nå generationsmålet, och det långsiktiga arbetet måste vi bedriva i en gemensam struktur och konstatera att det inte är något som man drar kortsiktiga billiga politiska poäng på. En viktig del i detta är alltså forsknings- och utvecklingsarbetet. Jag ser med glädje fram emot att vi kommer att få en ny forskningsproposition 2012, där jag tror att vi kommer att få ytterligare markeringar av det som Lars Hjälmered var inne på i sin inledning här för Alliansen och Moderaterna och där vi kommer att få mer markering av vikten av att vi sätter resurser på de här områdena för att få ett hållbart samhälle i framtiden. Jag ser därmed, herr talman, att det som nu ligger för fortsatt arbete i Miljömålsberedningen är min förhoppning att vi ska kunna göra i ett stort gemensamt samförstånd och inte politisk spetsfundighet. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-03-10
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 5, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Miljöpolitikens mål

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ202, 2010/11:MJ240 yrkande 8 och 2010/11:MJ435.
      • Reservation 1 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S096016
      M960011
      MP02500
      FP22002
      C20003
      SD19001
      KD16003
      V01801
      Totalt173139037
      Ledamöternas röster
    2. Miljömålen i samhällsplaneringen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:T502 yrkande 25.
      • Reservation 2 (MP, V)
    3. Rättsliga frågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ432 och 2010/11:N402.
      • Reservation 3 (MP, V)
    4. Nedskräpning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ283.
      • Reservation 4 (S, V)
    5. Terrängkörningslagen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ397.
      • Reservation 5 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S950017
      M970010
      MP25000
      FP22002
      C20003
      SD01901
      KD17002
      V18001
      Totalt29419036
      Ledamöternas röster
    6. Miljöpåverkan av vindkraft

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ201, 2010/11:MJ222, 2010/11:MJ234 yrkandena 1 och 2, 2010/11:MJ319 och 2010/11:MJ390.
    7. Täkter

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Sk398 yrkande 1 och 2010/11:MJ436.
      • Reservation 6 (MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S933016
      M960011
      MP02500
      FP22002
      C20003
      SD19001
      KD17002
      V01801
      Totalt26746036
      Ledamöternas röster
    8. Miljöforskning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:MJ240 yrkande 7, 2010/11:MJ332 och 2010/11:MJ449 yrkande 17.
      • Reservation 7 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S096016
      M960011
      MP02500
      FP22002
      C20003
      SD19001
      KD17002
      V01801
      Totalt174139036
      Ledamöternas röster
    9. Kosterhavets nationalpark

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:MJ228.