Offentlig upphandling

Finansutskottets betänkande 2013/14:FiU27

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 20 februari 2014

Beslut

Nej till motioner om offentlig upphandling (FiU27)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om offentlig upphandling. Offentliga upphandlingar görs av stat, kommuner och landsting vid inköp av vissa varor och tjänster. Motionerna handlar bland annat om hårdare krav för offentlig upphandling i fråga om kollektivavtal, sociala hänsyn, småföretagande och närproducerade varor och tjänster.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:FiU27 (pdf, 216 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

45 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2013/14:Fi206 Främja kvinnors företagande av Gunvor G Ericson och Jonas Eriksson (MP)
motion 2013/14:Fi211 Lokal mat av Cecilia Widegren (M)
motion 2013/14:Fi213 Offentlig upphandling av Sten Bergheden (M)
motion 2013/14:Fi214 Kommunernas ansvar av Teres Lindberg (S)
motion 2013/14:Fi216 Obligatorisk utmaningsrätt av Ulrika Karlsson i Uppsala (M)
motion 2013/14:Fi222 Lärlingsklausuler av Kerstin Haglö m.fl. (S)
motion 2013/14:Fi223 Strategi för gynnande av småföretag vid offentlig upphandling av Jan Ericson (M)
motion 2013/14:Fi230 Lagen om offentlig upphandling (LOU) av Christer Akej (M)
motion 2013/14:Fi231 Offentlig upphandling inom it av Eliza Roszkowska Öberg (M)
motion 2013/14:Fi233 Lagen om offentlig upphandling och designprodukter av Christer Akej (M)
motion 2013/14:Fi238 En politik för sociala villkor och vita jobb vid offentlig upphandling av Lars Johansson och Shadiye Heydari (S)
motion 2013/14:Fi239 En politik för sjysta villkor och vita jobb vid offentlig upphandling av Shadiye Heydari och Lars Johansson (S)
motion 2013/14:Fi240 Lokala matproducenters deltagande i offentliga upphandlingar av Rickard Nordin (C)
motion 2013/14:Fi241 Upphandling med sociala krav av Esabelle Dingizian och Jonas Eriksson (MP)
motion 2013/14:Fi242 Upphandlingskompetens av Jessica Polfjärd (M)
motion 2013/14:Fi245 Introducerande av utmanarrätten i Sveriges kommuner av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (M)
motion 2013/14:Fi247 Effektiv, öppen och rättvis upphandling för ökad konkurrens och bättre affärer för skattebetalarna av Hans Backman (FP)
motion 2013/14:Fi252 Vita jobb för att säkerställa arbetstagarnas rättigheter av Tomas Nilsson m.fl. (S)
motion 2013/14:Fi262 Kvalitetskrav vid upphandling av resor för funktionshindrade av Lars Beckman (M)
motion 2013/14:Fi266 Lagen om offentlig upphandling av Kurt Kvarnström och Carin Runeson (S)
motion 2013/14:Fi267 Kollektivavtal i lagen om offentlig upphandling av Kurt Kvarnström och Roza Güclü Hedin (S)
motion 2013/14:Fi268 Lagen om offentlig upphandling av Kurt Kvarnström och Carin Runeson (S)
motion 2013/14:Fi269 Nationell strategi för sociala upphandlingar av Håkan Bergman m.fl. (S)
motion 2013/14:Fi271 Ordning och reda i välfärden av Lars Johansson m.fl. (S)
motion 2013/14:Fi288 Sociala hänsyn vid offentlig upphandling av Hillevi Larsson (S)
motion 2013/14:Fi293 Upphandlingspolicy till stöd för sociala företag av Krister Örnfjäder m.fl. (S)
motion 2013/14:Fi298 Social hänsyn vid offentlig upphandling av Marie Granlund (S)
motion 2013/14:Fi299 Offentliga upphandlingar av Phia Andersson (S)
motion 2013/14:Fi300 Vita Jobb av Phia Andersson m.fl. (S)
motion 2013/14:Fi302 Offentlig upphandling av Jasenko Omanovic och Kristina Nilsson (S)
motion 2013/14:Fi304 Konkurrens på lika villkor av Jan-Olof Larsson och Catharina Bråkenhielm (S)
motion 2013/14:Fi311 Kvalitetsförluster med utländska telefonisttjänster i offentlig service av Mikael Jansson och David Lång (SD)
motion 2013/14:MJ223 Klarar vi fler kemikalier? av Jan Lindholm (MP)
motion 2013/14:MJ426 Förbud mot halal- och koscherslakt av Richard Jomshof (SD)
motion 2013/14:MJ468 Klimaträttvisa inför Warszawa och dess efterföljare av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
motion 2013/14:MJ490 Bra mat för jobb och välfärd av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
motion 2013/14:MJ492 Klara miljömålen av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
motion 2013/14:MJ518 Djurskydd av Helena Leander m.fl. (MP)
motion 2013/14:MJ519 Avfall eller cirkulärekonomi? av Helena Leander m.fl. (MP)
motion 2013/14:N408 Socialt företagande - Arbetsintegrerande sociala företag av Christer Adelsbo m.fl. (S)
motion 2013/14:Sk376 Skattefusk, svartjobb och social dumpning av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
motion 2013/14:Sk411 Ett rättfärdigt Sverige av Leif Jakobsson m.fl. (S)
motion 2013/14:So360 Mångfald och valfrihet inom sjukvården av Ulrika Karlsson i Uppsala (M)
motion 2013/14:T526 Klimatet och bilen - politik för bilism i ett hållbart samhälle av Stina Bergström m.fl. (MP)
motion 2013/14:U316 En grön politik för global utveckling av Åsa Romson m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-01-16
Justering: 2014-01-23
Betänkande publicerat: 2014-01-31
Trycklov: 2014-01-31

Reservationer 16
Betänkande 2013/14:FiU27

Nej till motioner om offentlig upphandling (FiU27)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om offentlig upphandling. Offentliga upphandlingar görs av stat, kommuner och landsting vid inköp av vissa varor och tjänster. Motionerna handlar bland annat om hårdare krav för offentlig upphandling i fråga om kollektivavtal, sociala hänsyn, småföretagande och närproducerade varor och tjänster.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2014-02-19

Webb-tv Debatt om förslag: Offentlig upphandling

19 februari 2014
Debatt om förslag 2013/14:27

Dokument från debatten

2014-02-19

Protokoll för debatten

Marie Nordén (S)

Anf. 163 Marie Nordén (S)

Fru talman! Varje år upphandlar svenska myndigheter varor och tjänster för närmare 600 miljarder kronor. Det är offentliga pengar, skattepengar, som om de används rätt, klokt, strategiskt och med en anpassad lagstiftning kan göra stor skillnad vad gäller arbetsvillkor, starkare miljöskydd och en fungerande arbetsmarknad med sjysta konkurrensvillkor mellan företag. Men för att detta ska fungera måste man ställa sociala och miljömässiga krav och det måste finnas ambitioner att förhindra skattefusk och brott mot arbetsmiljöregler. Vi kan med glädje konstatera att det nya framförhandlade EU-direktivet som har antagits av EU-parlamentet öppnar för nya möjligheter i den nationella lagstiftningen och för att bevara den svenska modellen. Tyvärr måste vi konstatera att brist på fungerande lagstiftning och brist på politisk vilja har lett till en situation på arbetsmarknaden som i allt större utsträckning innebär otrygga anställningar, ren lönedumpning, osäkra arbetsplatser och alltmer svartarbete. Det är inte ovanligt med en kedja av underentreprenörer som systematiskt utnyttjar människor i syfte att tjäna pengar. Det blir allt svårare att som seriös företagare konkurrera med de oseriösa. När vi ställer krav på kontroll och socialt vettiga villkor gör vi det för att vi vet att alla parter på en arbetsmarknad tjänar på ordning och reda. Det ligger i företagens, de anställdas och skattebetalarnas intresse. Verktyget vita jobb har funnits sedan 2004. Det är ett samarbete mellan kommuner och flera fackförbund. Syftet var att skapa en modell där man utifrån gällande lagstiftning förhindrar social dumpning och svartarbete på svensk arbetsmarknad. De entreprenörer som ingår i en vita-jobb-upphandling är i alla led, såväl huvudentreprenörer som alla underentreprenörer, förpliktade att enligt upphandlingsavtalet garantera sina anställda i princip minimivillkor enligt branschens kollektivavtal och de väsentligaste delarna av svensk arbetsmarknadslagstiftning. Bryter man mot dessa villkor kan man bli av med kontraktet och dessutom få betala skadestånd. Det gör man enligt en lagstiftning som faktiskt finns. Modellen är beprövad runt om i landet. Den följer nuvarande lagstiftning, och den fungerar. Därför anser vi att regeringen bör verka för att denna modell införs i hela landet för att förhindra lönedumpning och försämrade arbetsvillkor som för många redan är ett oacceptabelt faktum. Regeringen borde vara angelägen om att stävja de uppenbara brott mot arbetsmiljö och skatteregler som i dag begås inte bara för det mänskliga lidandets skull, som ofta kommer som följd, utan även för de förlorade skatteintäkterna. Beräkningar visar att på grund av rena skattebrott och svartarbete går staten varje år miste om närmare 180 miljarder i skatteintäkter. Det motsvarar 5 procent av Sveriges bnp. Det är fullkomligt oacceptabelt. LO-distriktet i Stockholm lät under våren 2013 genomföra en undersökning bland kommunerna i Stockholms län om hur de arbetar med rutiner vid upphandling. Undersökningen visar att endast hälften har löpande kontroller av att huvudleverantörer följer lagar och förordningar. Bara var femte kommun följer regelbundet upp att företag de tecknat avtal med också följer dem. Med denna brist på kontroll riskerar man inte bara att bidra till ekonomisk brottslighet utan även till att skattepengar slösas bort genom att man inte får det man betalar för. Nära sju av tio uppger att de behöver mer resurser för att kunna genomföra bättre kontroller. Det vilar tungt på både kommuner och regering att ta ansvaret att vända utvecklingen. Det gör man med hjälp av aktiva insatser som stävjar den ekonomiska brottsligheten, till exempel vita-jobb-upphandlingar. Lagen måste ändå ändras så att det blir ett huvudentreprenöransvar. Skatteverket bör ges rätt att på eget initiativ genomföra riktade oanmälda kontroller hos företag. Det är rätt anmärkningsvärt att vi inte får majoritet i riksdagen för dessa förslag. Hur kan det komma sig att den borgerliga majoriteten inte är beredd att vidta åtgärder mot en allt ökande ekonomisk brottslighet som dessutom bedrivs med skattebetalarnas pengar? Fru talman! Som jag nämnde inledningsvis är det av stor vikt att man vid upphandling ställer miljömässiga krav för att uppnå minskad miljöpåverkan och dessutom göra miljövinster. Det finns en stark vilja i många kommuner och landsting att öka den ekologiska konsumtionen. Vi anser att det finns flera anledningar att arbeta mot ett nationellt mål, men det måste förenas med styrmedel för att stödja ekologisk odling. Den offentliga upphandlingen kan spela en avgörande roll i att minska den klimatpåverkan som vår livsmedelskonsumtion orsakar. Vi är övertygade om att offentlig sektor måste ta ett klimat- och miljöansvar i upphandlingarna, inte minst när det gäller upphandlingar av mat. Sverige är världsledande vad gäller miljöanpassad upphandling tack vare den unika modell som vi har haft sedan 1995 med Miljöstyrningsrådets arbete att ta fram miljökriterier för upphandling och direktrådgivning till kommuner och landsting vid enskilda upphandlingar. Det har gett oss en unik position. Vi menar att Miljöstyrningsrådet och Kemikalieinspektionen även fortsättningsvis bör ha en viktig roll i att stärka kommunerna genom rådgivning och sakupplysning. Därför är det mycket beklagligt att regeringen väljer en annan lösning för det samlade upphandlingsstödet än vad som presenterades i den statliga utredningen och helt bortser från kritiken från SKL, LRF, Naturskyddsföreningen och regeringens egen utredare och väljer att lägga det samlade upphandlingsstödet på Konkurrensverket. Det är en lösning som alla utom regeringen tycker är direkt olämplig och som riskerar att man förlorar den kompetens och det unika arbetssätt som Miljöstyrningsrådet står för och som tagit Sverige till den världsledande position vi i dag är i. Det är glädjande att SKL Kommentus ändå erbjudit sig att ta på sig ägaransvaret för Miljöstyrningsrådet och har lämnat in ett erbjudande till regeringen just om detta. Nu återstår det bara att se om regeringen väljer den kloka vägen eller om prestigen står i vägen. Fru talman! Den sociala ekonomin spelar en allt viktigare roll i välfärden, och jag vill lyfta fram behovet att värna dess förutsättningar. Den sociala ekonomin består av organisationer och företag som är fristående från den offentliga sektorn och som bedriver samhällsnyttig verksamhet i demokratiska former utan vinstsyfte. De överskott som uppstår används för att förbättra driften, säkra den och öka kvaliteten i verksamheten. Om 1 procent av de offentliga upphandlingarna gick till den sociala ekonomin skulle det innebära att staten och kommuner köpte tjänster för någonstans mellan 5 och 6 miljarder kronor. Det skulle innebära helt andra möjligheter för den sociala ekonomin att utvecklas. Vi menar att staten och kommuner skulle kunna göra mycket för att gynna de ideella aktörerna, till exempel upphandla i mindre kvantiteter, ställa sociala krav vid upphandlingar och låta vissa verksamheter bedrivas som försöksverksamheter för att finna nya vägar att ordna anställning åt till exempel arbetssökande. Det sociala företagandet bör ges samma tillgång till företagsrådgivning och kompetensutveckling som andra småföretag. Tyvärr råder det ofta brist på kunskap hos till exempel Almi om vilka behov och förutsättningar som dessa företag har. Villkoren för finansiering av sociala företag skiljer sig från villkoren som gäller för vanliga företag. Det finns en potential och en kraft i den sociala ekonomin som vi riskerar att gå miste om, om vi inte ser till att förbättra deras villkor. Det är tid att vi ändrar på det. Fru talman! 600 miljarder kronor per år av våra gemensamma tillgångar används för att köpa varor och tjänster. Använder vi dem rätt och klokt kan vi göra stor skillnad. Vi kan driva på ny miljöteknik, ställa om till ett mer ekologiskt hållbart samhälle, förbättra arbetsvillkoren, skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och ge företag tillgång till en viktig marknad. Vi kan också förlora mycket på vägen om vi gör fel och inte har ambitionen att göra rätt. Det är inte acceptabelt att det försvinner närmare 180 miljarder kronor varje år på grund av att vi inte avsätter resurser för att följa upp ingångna avtal, inte ställer krav på att företag betalar skatt och inte anlitar svart arbetskraft. Det är inte acceptabelt att våra gemensamma resurser används på ett sätt som leder till social dumpning, ibland ren misär. Det är inte acceptabelt att vårt sätt att använda våra gemensamma resurser leder till osjysta villkor och slår ut seriösa företagare. Men det kan vi ändra på. Allt handlar om att vilja att förändra, och vi socialdemokrater vill inte någonting annat. Vi ser problemen och är beredda att göra någonting åt dem. Tyvärr delas inte den viljan av den borgerliga majoriteten, och därav våra reservationer. Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna 1, 9 och 14. (Applåder)

Per Bolund (MP)

Anf. 164 Per Bolund (MP)

Fru talman! Jag ställer mig såklart bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 10. Offentlig upphandling är en oerhört viktig fråga för Miljöpartiet och även för samhället i stort. Det är en väldigt stor post i den svenska ekonomin; ungefär 500 miljarder kronor per år brukar man räkna med att den offentliga upphandlingen utgör. Självklart kommer de krav och de kriterier som ställs upp när man upphandlar offentliga verksamheter att få en stor effekt på samhället i stort. Det finns genom historien många exempel på fördelar som har vunnits och vinster som har gjorts genom att man har haft en helhetssyn i offentlig upphandling och en livscykelsyn på upphandlingarna och inte bara tittat på lägsta pris vid inköpstillfället. Det kan handla om miljöfördelar genom att man ställt krav på att de produkter och tjänster som upphandlas ska uppfylla högt ställda miljökrav. Det gör att vi kan lämna efter oss till våra barn ett samhälle som inte har stora miljöproblem. Vi vet att det också sparar kostnader på sikt i form av mindre klimatpåverkan, sådant som ger till exempel extrema väder. Det finns möjligheter att stödja den lokala ekonomin, vilket många studier har visat har en positiv effekt. Om man kan stödja den lokala ekonomin är det någonting som ger positiva effekter för hela lokalsamhället och hela den offentliga sektorn. Det finns möjligheter att ställa sociala krav och sätta upp sociala kriterier, som vi hörde i det föregående inlägget. Man kan till exempel stödja sociala företag som sysselsätter människor som i vanliga fall står långt från arbetsmarknaden. Det är ett sätt att sänka de offentliga kostnaderna för arbetslöshet och vinna viktiga tjänster på det lokala planet. Det finns alltså många och starka skäl för att ha höga ambitioner när det gäller att ställa både miljökrav och sociala krav och ha en helhetssyn och en livscykelsyn vid offentliga upphandlingar. Tyvärr görs det i alltför liten utsträckning i dag. Där tycker vi att regeringen skulle kunna vara mycket mer pådrivande och mer tydlig med att uppmuntra och stödja och visa att det ska ställas miljökrav och sociala krav i offentliga upphandlingar både i statlig regi och på det kommunala och landstingsplanet. Vår syn är att social och miljöanpassad upphandling verkligen ska uppmuntras och stödjas. Det ska inte vara någon tveksamhet om var politiken står i den frågan. Vi ser hur EU-systemet håller på att anpassas. De nya EU-regler som är på väg för offentlig upphandling kommer att vara tydligare när det gäller möjligheten att ställa höga miljökrav. Man ska kunna ställa sociala krav vid upphandlingen, och man ska kunna stödja lokal upphandling. De nya EU-reglerna måste, anser vi, utnyttjas i Sverige fullt ut. Det har flera utredningar pekat på, inte minst den senaste av Anders Wijkman. Det finns stora möjligheter med dagens regelverk och ännu större med det kommande regelverket att ställa bra och viktiga miljökrav och sociala krav. Det här tycker vi att regeringen verkligen borde utnyttja. Därför är vi djupt oroade över den inställning som regeringen har i denna fråga, inte minst när det gäller hur man organiserar den offentliga upphandlingen i Sverige. Vi har haft en väldigt bra organisation som har lett till att många kommuner ställer både sociala och miljömässiga krav, och även många landsting. Det beror på att man har haft en bra rådgivningsverksamhet där staten har varit en av aktörerna och bidragit till att vi har ett Miljöstyrningsråd som sätter upp kriterier och ger tydliga råd till alla dem som gör upphandlingar runt om i kommuner och landsting. Nu har regeringen av någon anledning bestämt att Miljöstyrningsrådet ska läggas ned och att allt arbete kring offentlig upphandling föras över till Konkurrensverket. Det tycker vi är ett djupt olyckligt beslut. Så tycker inte bara vi, utan kritik har kommit brett från samhället. Man har sagt att det inte är rätt väg framåt. Det finns många brister i det förslaget. Det har till exempel Sveriges Kommuner och Landsting påpekat mycket tydligt i sin kritik, även i offentliga medier, till exempel DN Debatt i samarbete med Lantbrukarnas Riksförbund som pekar på samma brister med det här förslaget liksom miljörörelsen och många andra aktörer. Till och med regeringens egen utredare säger att det här förslaget till organisering av upphandlingar är helt fel sätt att lösa frågan. Det finns ett antal problem med den organisatoriska lösning som regeringen har valt. Ett är att man, i och med att arbetet förs över till Konkurrensverket, slår ihop den kontrollerande verksamheten av offentlig upphandling - det måste kontrolleras att offentlig upphandling sker på rätt sätt - med den rådgivande verksamheten, vilket såklart skapar väldigt stora problem. Så har man inte gjort inom några andra samhällsområden. Där har man tvärtom ansträngt sig att separera rådgivande och kontrollerande organ från varandra. Men här tycker regeringen tydligen att det är jättebra att lägga både rådgivningsverksamheten och den kontrollerande verksamheten i samma myndighet. Jag tror att det kommer att leda till att exempelvis kommuner och kommunala upphandlare kommer att dra sig för att höra av sig till Konkurrensverket och be om hjälp och råd med upphandlingar. Om det är frågor som ligger i en gråzon finns det risk för att man blir kontrollerad av myndigheten i stället för att få råd och hjälp. Det tycker jag är en väldigt olycklig utveckling som regeringen borde ha tänkt på. Jag hoppas därför att det finns en beredskap att tänka om. Vi har också sett genom åren hur Konkurrensverket tid efter annan har försökt peka på att det ska vara lägsta pris som ska gälla. De har ganska aktivt avrått från att ställa vare sig miljökrav eller sociala krav vid upphandlingar. Regeringens reaktion på det är att lägga över hela ansvaret för offentlig upphandling på just den myndigheten. För mig är det en väldigt tydlig signal om att regeringen inte prioriterar möjligheten att ställa miljökrav och sociala krav. Det är bekymmersamt. En annan inriktning när man nu lägger detta under en myndighet är, tror jag, att det kommer att leda till stora bekymmer. Myndigheten har ju en annan karaktär inom det svenska offentliga systemet och även inom EU. När man lägger ansvaret på en myndighet är risken stor att man måste ha betydligt mer administration. Det blir en mycket mer trögrörlig organisation när det gäller upphandlingsregler. När man tittar på remissvaren finns det till exempel varningar om att ifall det är en myndighet som utfärdar kriterier och upphandlingsrådgivning är risken att det måste notifieras inom EU-systemet, att alla EU-länder kommer att kunna lägga in sina besvär mot förslaget och att det kommer att ta enormt lång tid innan man får fram kriterier för hur miljökrav och sociala krav ska kunna ställas. Det är bekymmersamt att regeringen har valt den här inriktningen, och det är ännu mer bekymmersamt att de inte lyssnar på den enormt hårda kritik som kommer från stora delar av samhället och som finns i remissammanställningen. Jag har också noterat att Sveriges Kommuner och Landsting har tagit ett aktivt initiativ i frågan och kommit med ett nytt förslag till hur man kan organisera offentlig upphandling. Jag har också ställt en interpellation till den ansvariga ministern om inte det skulle vara ett sätt att komma undan de problem som många har pekat på. Jag hoppas verkligen att regeringen har förmågan att tänka nytt och tänka om i det fallet. Vi tror att det finns stora möjligheter att få snabba effekter på de samhällsproblem vi ser genom att använda offentlig upphandling mer aktivt. Ett sådant exempel är svensk matproduktion. Där ser vi nu hur stora delar av matkonsumtionen försörjer sig genom import i stället för genom svenskt lantbruk. I måndags var jag nere på Börstorps slott utanför Mariestad. De bedriver en fantastisk miljöanpassad köttproduktion med lösgående djur. Det är en klimatcertifierad och Kravcertifierad gård. De har lätt att sälja till privata konsumenter, men deras stora problem är att de inte får kontrakten vid offentlig upphandling för att deras kött såklart kostar lite mer på grund av att det uppfyller högt ställda miljökrav. Vi tycker att man i upphandlingar ska ställa krav på att till exempel högt ställda djurskyddskrav ska vara uppfyllda. Man skulle exempelvis kunna fordra att kraven i svensk djurskyddslagstiftning uppfylls. Det skulle vara ett sätt att ge svenska matproducenter möjlighet att konkurrera med producenterna i andra länder. Det skulle också göra att man kan få en bättre köttkonsumtion, bättre miljöeffekter i offentlig upphandling och stöd till svensk matproduktion. Vi ser att man kan använda offentlig upphandling för att uppnå viktiga miljöfördelar, inte minst när det gäller transportsektorn. Vi har förslag om att man ska stödja att myndigheter använder sig av bilpoolstjänster i stället för att ha egna bilar i transportverksamheter. Det är ett sätt att upphandla sitt behov på ett väldigt miljövänligt vis som gör att man minskar sina miljökostnader och även sina fasta kostnader i ekonomiska termer. Det gör också att man får ett antal bilpoolsföretag som har bilar som kan användas av privatpersoner på kvällar och helger när de inte används i offentlig sektor. Vi använder bilar mest under dagtid på veckodagarna. Det här skulle vara ett sätt att se till att bilpoolsverksamheter får ett lyft i Sverige. Det skulle göra stor miljönytta, inte minst i våra storstäder. Där finns mycket man kan göra för att minska biltrafiken, till exempel genom att stödja bilpooler. Vi tycker också att man vid offentlig upphandling ska vara mycket mer aktiv i att minska kemikalieanvändningen och att man ska använda sig av SIN-listan. Det handlar om att byta ut farliga kemikalier mot mindre farliga. Här finns också möjlighet att använda offentlig upphandling betydligt mer aktivt. Avslutningsvis vill jag nämna att man inom offentlig upphandling även kan stödja jämställdhetsambitioner i vårt samhälle. Vi har tidigare drivit att man vid offentlig upphandling ska ställa krav på att företagen ska uppfylla högt ställda jämställdhetskrav. Här och nu vill vi också lyfta fram att man även på andra sätt inom offentlig upphandling kan stödja jämställdhetsarbetet. En studie som har kommit nyligen från Linköpings universitet visar att med dagens system missgynnas kvinnliga företagare vid offentlig upphandling. Det handlar om höga inträdesbarriärer, långa kontrakt och stora upphandlingar som strukturellt missgynnar kvinnliga företagare. Vi tycker att regeringen ska se över reglerna och försöka komma med anpassningar för att se till att kvinnors företagande inte missgynnas vid offentlig upphandling. (Applåder)

Sven-Olof Sällström (SD)

Anf. 165 Sven-Olof Sällström (SD)

Fru talman! Kollektivavtal har varit en viktig del i den svenska modellen under lång tid. Att som arbetstagare kunna organisera sig i ett större sammanhang - ett fackförbund - och möjligheten att tillsammans med arbetsgivarparten sluta långsiktiga avtal har borgat för en positiv utveckling av arbetsmiljön, arbetsvillkoren och det sociala skyddet - sjysta löner, helt enkelt. Det är därför rimligt att det offentliga - kommuner, landsting och stat - ställer som krav att ett anbudsgivande företag som deltar i offentlig upphandling också ska erbjuda sina anställda kollektivavtal eller i varje fall kollektivavtalsenliga villkor. Fru talman! Det anmärkningsvärda i den här debatten är inte den reservation som berör just kollektivavtal. Det anmärkningsvärda är snarare att den övriga oppositionen inte verkar vara överens. Att den rödgröna oppositionen, som utger sig för att vara ett regeringsalternativ, inte har kommit överens om vilka villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden får vän av ordning att undra om detta inte är en prioriterad fråga. Det är synd. Sverigedemokraterna hade gärna varit med och fällt regeringen i frågan om kollektivavtalsenliga villkor i den offentliga upphandlingen, men det är alltså inte möjligt. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att frågan om kollektivavtal har blivit viktig som en direkt konsekvens av utstationeringsdirektivet och EU-medlemskapet. Jag ställer mig återigen frågan: Är det viktigt i den rödgröna oppositionen att nå samsyn i frågan om vilka villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden? Är det viktigt med kollektivavtalsenliga villkor? Är det viktigt att kollektivavtalen gäller även utstationerad arbetskraft? Är det viktigt att ha en väl behovsprövad arbetskraftsinvandring, som jag tror att Socialdemokraterna fortfarande står för, eller bör vi ha en helt fri och öppen arbetskraftsinvandring utan någon som helst prövning, som Miljöpartiet tillsammans med alliansregeringen står för? Bör utstationerad arbetskraft kunna konkurrera med svensk arbetskraft enbart med lägre löner, eller bör konkurrensen huvudsakligen ske genom kvalitet och inte genom pris? Eftersom ni uppenbarligen inte är överens om dessa frågor vore det förmodligen intressant för väljarna att veta vad som kommer att gälla efter valet, om det blir en rödgrön majoritets- eller minoritetsregering, så att de slipper köpa grisen i säcken. För Sverigedemokraternas del är det enkelt: Ordning och reda ska gälla på arbetsmarknaden, kollektivavtal ska omfatta även utstationerad arbetskraft, Lavallagen ska rivas upp, EU-medlemskapet ska omförhandlas i grunden och arbetskraftsinvandringen ska vara behovsprövad. Fru talman! Sverigedemokraterna är positiva till att införa den så kallade vita-jobb-modellen just när det gäller offentlig upphandling. Modellen kan appliceras på all offentlig upphandling och kräver att det anbudsgivande företaget erbjuder sina anställda kollektivavtalsenliga villkor. Detta ska gälla i hela kedjan, vilket innebär att huvudentreprenören har ett ansvar för att eventuella underleverantörer följer de regler som har ställts upp. I annat fall blir förslaget ett slag i luften, och de osunda konkurrensvillkor som i dag råder tillåts fortleva. Sverigedemokraterna är positiva till att införa huvudentreprenörsansvar. Det anbudsgivande företaget ska också godta att den upphandlande parten - kommunen, landstinget eller för den delen staten - tillåts kontrollera att villkoren i upphandlingen uppfylls genom att undersöka relevanta handlingar: löne- och anställningslistor, skatteinbetalningar och motsvarande. Det är mot bakgrund av detta synd att Socialdemokraterna i sin reservation har valt att införa yrkanden som ställer mycket långtgående krav på de anbudsgivande företagen. I stället för att nöja sig med de förslag som ligger inom ramen för vita-jobb-modellen ställer man utöver det krav på att företag ska redovisa samtliga intäkter och utgifter kopplade till en offentlig upphandling. Detta innebär naturligtvis en orimlig administrativ börda på framför allt mindre företag. Det inkräktar också på ett företags legitima rätt att ha affärshemligheter. Sverigedemokraterna kan därmed - dess värre, måste jag säga - inte ställa sig bakom reservationen i frågan i dess helhet. Men låt det inte råda några oklarheter kring att vi är positiva till vita-jobb-modellen i sig. Om samtliga i den övriga oppositionen tycker detsamma är frågan. Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om att förhindra import av kött där djuret har slaktats på ett sätt som uppenbarligen strider mot den svenska djurskyddslagstiftningen. Att ha ett starkt djurskydd på hemmaplan, samtidigt som importen är helt öppen från länder som har en väsensskild syn på djurhållning, blir onekligen ett slag i luften. Det innebär bara att man flyttar den inhumana slakten någon annanstans, för den sker ju ändå. Det innebär också att svenska bönder tvingas konkurrera med helt olika och orättvisa villkor, där man får en konkurrensnackdel. Det är naturligtvis inte en rimlig hållning. Vi tycker - och har alltid tyckt - att man i offentlig upphandling ska kunna ställa krav på att det kött vi använder kommer från djur som har slaktats i enlighet med svensk djurskyddslagstiftning. Jag vill välkomna och tycker att det är bra att Miljöpartiet nu också sätter ned foten i frågan. Det är riktigt bra att det är nu är fler partier i riksdagen som är emot till exempel inhumana slaktmetoder, exempelvis sådana där djuret inte bedövas före slakt. Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer och vårt särskilda yttrande men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 5.

Ulla Andersson (V)

Anf. 166 Ulla Andersson (V)

Fru talman! Hälften av statens, kommunernas och landstingens samlade utgifter förutom transfereringar spenderas på att köpa varor och tjänster av det privata näringslivet. Enligt tidningen Dagens Samhälle handlar det om drygt 800 miljarder per år. Det visar på betydelsen av ett starkt skattefinansierat välfärdssamhälle. Dagens Samhälle släppte för en tid sedan en rapport där de skrev: "Somliga brukar raljera om den 'ofantliga sektorn'. Man kan lika gärna tala om en ofantlig, skattefinansierad, konjunkturokänslig inhemsk marknad som är vidöppen för det privata näringslivet. Ett ankare i en turbulent ekonomi." Det visar på betydelsen för det privata näringslivet av den offentliga sektorn. Det offentliga är det privatas största enskilda kund. Det kan vara värt att komma ihåg när högern drömmer om ofantliga skattesänkningar, gärna på lånade pengar. Det får konsekvenser i både sämre kvalitet i välfärden och mindre beställningar av det privata näringslivet. Lagen om offentlig upphandling är därför ett oerhört viktigt redskap som i dag tyvärr förhindrar utveckling, inte minst i form av krav på sociala rättigheter och kollektivavtal samt i form av skatteundandragande och försvårande av lokal landsbygdsutveckling. Nu pågår ett arbete på nationell nivå och på EU-nivå för att se över lagstiftningen. Det är absolut nödvändigt. Ilmar Reepalu, före detta kommunalråd i Malmö, har dragit frågan långt och ifrågasatt hela lagens existens. Han menar att kommunallagen i stället skulle kunna gälla även i en upphandling. Den frågan är värd att ställa, inte minst mot bakgrund av den enorma byråkratin, dess kostnader, såväl ekonomiska som sociala, och den utslagning av mindre företag som sker. Därför är det så viktigt att lagen om offentlig upphandling ändras. Vi vill att lagen ändras så att det ska gå att ställa krav på kollektivavtal i upphandlingarna. Det har högern motarbetat under alla mina år här i riksdagen, trots att de säger sig stå bakom den svenska modellen. För skattefinansierade välfärdstjänster kommer det inte att finnas några EU-rättsliga hinder mot att kommuner och landsting kräver att leverantören har kollektivavtal, anser Sveriges Kommuner och Landstings jurister, LO och Vision. Men allt kommer att bero på hur Sverige väljer att införa det nya direktiv som har kommit från EU. Vi kommer att göra vad vi kan för att det ska införas i svensk lagstiftning. Det ger oss möjligheter att använda skattepengar på ett rimligt sätt. Det är inte rimligt att skattepengar används för att dumpa löner, sociala avgifter, pensioner med mera. Dessutom, fru talman, är det endast i 13 procent av upphandlingarna som det ställs krav enligt arbetsmiljölagen, så inte ens det funkar i dag. Därmed yrkar jag bifall till reservation 3 om rätt att ställa krav på kollektivavtal genom lagstiftningen. Vi vill också att huvudentreprenören ska vara skyldig att garantera hela kedjan av alla underleverantörers skatter och avgifter. Då skulle vi komma bort från fusk och dumpade löner och få bättre arbetsvillkor. I dag har Skatteverket svårt att få information om vilka utländska företag som bedriver verksamhet här och kan därför inte heller utreda om de är skatteskyldiga. Ett huvudentreprenörsansvar tycker Vänsterpartiet vore rimligt att införa i svensk lagstiftning. Vi vill också se över rätten till överklagan och till exempel införa att en överklagan ska vara inlämnad redan innan beslutet om vem som ska få kontraktet är taget. Är kriterierna fel är de det oavsett vem som vinner anbudet, och när företagen får underlaget vet de om det är felaktigt. I Sverige överklagas fler anbud än i många andra länder. Vi ligger över genomsnittet. Nu påverkar överklagningsmöjligheterna också utformningen på upphandlingen, då den upphandlande myndigheten inte vågar skriva underlag som utvecklar och stimulerar kvalitet, eftersom risken då är större att upphandlingen överklagas, och då sitter kommunen där utan ett kontrakt och måste finna dyra reservlösningar. Dessutom borde det finnas en specialdomstol för upphandlingar, vilket skulle underlätta både för den upphandlande parten och för det privata företag som överklagar upphandlingen. I dag tar det alldeles för lång tid. Uppföljningarna, som Marie Nordén var inne på tidigare, fungerar inte alls i den omfattning som de borde fungera. Endast ca 40 procent av upphandlingarna följs upp. Därför behöver det arbetet förstärkas. Det behövs utbildningar av upphandlarna. Beloppsgränserna för när en upphandling måste göras behöver också höjas. Sverige har i dag lägre beloppsgränser än genomsnittet i EU. Med högre beloppsgränser skulle det bli lättare att följa upp de upphandlingar man gör eftersom man skulle få färre upphandlingar att följa. Det skulle också innebära lägre kostnader för upphandlingar. Jag var på en debatt för bara någon vecka sedan och blev då kontaktad av en person som hade varit involverad i en upphandling om summan 800 000 kronor. Den administrativa kostnaden för den upphandlingen var hela 200 000 kronor, det vill säga en fjärdedel av hela kontraktet. Det är över huvud taget inte rimligt. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att goda exempel på upphandlingar som gynnar det lokala näringslivet och små producenter sprids vidare och att utbildningar genomförs för hur man kan göra för att stimulera det lokala näringslivet. I till exempel Dalarna har vi sett hur en kommun har bistått lokala producenter - Rättvik tror jag att det var - genom att lösa deras logistikproblem så att de kan leverera. Då spar man på miljön, gynnar det lokala och förbättrar säkerheten. Man samlar alltså alla små lokala leverantörers varor i en hall, och sedan kör kommunen ut varorna. I Arvika liksom i Gävleborg har man delat upp upphandlingarna i mycket mindre enheter. Därför kan nu små leverantörer leverera till det offentliga. Man gör till exempel en upphandling av blomkål, en annan av kött, en tredje av korv och så vidare i stället för en enda stor livsmedelsleverans. Stora upphandlingar leder till sämre konkurrens. Det har visat sig när det gäller mat, vård och omsorg. Det har i sin tur lett till att priserna på varorna så småningom har stigit. I Malmö finns ett annat bra exempel, och det är den så kallade vita-jobb-modellen som vi vill ska införas i hela landet. Den togs fram i Stockholm av den rödgröna majoriteten i samarbete med facken. Men högern förkastade den så klart. Nu lever den i Malmö, och där gör facken en oerhört viktig insats i kontrollen av dem som har vunnit upphandlingen. Det är exempel som vi vill ska spridas vidare och som man kan använda också i utbildningar som staten kan bistå kommunerna med. Det finns också dåliga exempel. Jag tänkte ta upp ett som är mycket aktuellt och som faktiskt har funnits under en längre tid, och det är Stockholms Läns Landsting som styrs av en borgerlig majoritet och som har upphandlat färdtjänst. Man har använt sig av lägsta pris i stället för det ekonomiskt mest fördelaktiga, som det faktiskt finns möjlighet till. Lägsta pris har inneburit att det företag som har vunnit upphandlingen, Fågelviksgruppen, har lagt ett så lågt anbud att chaufförerna själva får betala för att bolaget har vunnit upphandlingen, det vill säga att de får lägre löner för de tjänster som de utför. Jag har träffat taxichaufförer som jobbar där. I dag är det så att de kan få jobba två till tre timmar mer per dag för att få ihop samma lön som de hade innan Fågelviksgruppen vann upphandlingen. Det säger ganska mycket om att man inte har tagit socialt ansvar i Stockholms Läns Landsting vid sin upphandling, och så kan det inte vara. Fru talman! Jag vill också ta upp vårt förslag om att företag registrerade i skatteparadis inte ska kunna få delta i upphandlingar. Karlskrona har antagit en sådan policy, men Konkurrensverket menar att det inte är möjligt. Vi tycker inte att det är rimligt att företag som lever på skattepengar och som gör allt som de kan för att själva undandra sig skatt ska få delta. Vi vill att en sådan översyn av lagstiftningen görs. Det skulle betyda att många giriga riskkapitalister skulle bli fattigare men skattebetalarna desto rikare. Därför yrkar jag bifall till reservation 11. Fru talman! Till sist vill jag ta upp de möjligheter som det nya direktivet innebär. Mathias Sylwan, jurist på Sveriges Kommuner och Landsting, menar att skattefinansierad vård och omsorg och utbildning är vad EU numera kallar icke ekonomiska tjänster. Det betyder att vi kan ha egna regler och reservera upphandlingar till icke enbart vinstsyftande bolag och utan begränsning på tre år. Vi menar att det är extra viktigt att det får genomslag i svensk lagstiftning. Då kan vinstsyftande bolag inte delta i upphandlingarna av vård, skola och omsorg, utan vi får aktörer som är där enbart av rent intresse för verksamheten och inte för att stoppa pengarna i egen ficka. Därför kommer det att vara extra intressant att följa det som nu händer och hur regeringen kommer att reagera när utredningen läggs fram den 1 maj, där man visar hur EU-direktivet ska införas i svensk lagstiftning. Jag hoppas därför att Lotta Olsson kommer att kunna svara på vad regeringens hållning kommer att vara i den frågan. Kommer man att ta den möjlighet som EU-direktivet nu öppnar upp för?

Lotta Olsson (M)

Anf. 167 Lotta Olsson (M)

Fru talman! Vi ska i dag debattera finansutskottets betänkande 27, Offentlig upphandling . Jag vill börja med att yrka avslag på samtliga motioner i betänkandet. Offentlig upphandling är ett stort och viktigt område. Det ser vi också på den mängd motioner som kommit in och som rör ämnet offentlig upphandling. Den offentliga upphandlingen omfattar mellan 15 och 20 procent av svensk bruttonationalprodukt. Ingen annan kund är lika stor som den offentliga sektorn i Sverige. Därför finns det mycket att debattera i ämnet, och vi ser att intresset är stort. Man kan se att de 63 motioner som har inkommit visar det. Huvudorsaken till att så många bra motioner blivit avstyrkta beror på att vi inväntar nya förslag på direktiv från den av regeringen särskilt tillsatta Upphandlingsutredningens slutbetänkande. Professionella upphandlingar är viktiga för att skydda skattebetalarnas pengar och förhindra onödiga kostnader. Upphandlingsstödet kommer redan 2014 att samlas under Konsumentverket. Konsumentverket tillförs dessutom 35 miljoner kronor från 2015 för att stärka stödet till offentlig upphandling. Detta har till syfte att ge stöd för att skapa bättre upphandlingskompetens. Här skriver man att stöd, information och vägledning om offentlig upphandling och innovationsupphandling samt även kunskap om miljö och social hänsyn vid upphandlingar behöver förstärkas och koncentreras. Förändringar i direktiven för upphandlingar får många gånger stora konsekvenser för både upphandlare och konsumenter. Därför är jag glad att vi inte lättvindigt detaljstyr utan inväntar Upphandlingsutredningens betänkande. Att kollektivavtal ska vara ett krav liksom att sociala hänsyn ska tas vid upphandlingar är frågor som man tydligt behöver belysa effekterna av, eller rättare sagt oönskade effekter av, innan man tar beslut. Lika viktigt som det är för seriösa företag att ha möjlighet att vara med vid upphandlingar, lika viktigt är det med ett regelverk som inte i onödan exkluderar något av dessa företag från att vara med. Vidare är de offentliga upphandlingarna en riskbransch vad avser mutor och korruption. De enorma mängder varor och tjänster som upphandlas är självklart en attraktiv marknad även för den oseriöse. Därför är kontroll och sunda riktlinjer ett måste. Sociala hänsyn är också viktiga att ta. Offentlig sektor måste ta sitt ansvar för att människor ska ha möjlighet att komma i arbete. Därför kan sociala upphandlingar vara bra kravställare. Att de företag som säljer varor och tjänster till offentlig sektor tar social hänsyn är självklart bra. Men dessutom ska de svenska direktiven vara förenliga med EU-rätt. Även här är det viktigt att veta hur man ska utvärdera. Vi har ännu inte kommit lika långt vad avser att utvärdera sociala som materiella värden. Fru talman! Den svenska nivån på djurskyddet är för oss en självklarhet, och upphandlingar utifrån svenskt synsätt borde vara självklart. Här har vi redan i dag en lagstiftning som gör det möjligt att ställa stora krav på djurskydd vid upphandlingar. Att miljöhänsyn ska tas vad avser transporter av produkter men också vid tillverkning kommer att finnas med i de nya upphandlingsdirektiven. Ett viktigt synsätt i detta är att titta på hela livscykeln, ett synsätt som är långsiktigt hållbart. Vi går från ett kortsiktigt synsätt att bara se inköpspriset till ett långsiktigt synsätt där kostnaden fördelas på en hel livscykel. Fru talman! Många krav utgår i dag från den lagstiftning som vi har. Det finns dock mycket att göra för att tydliggöra krav och regler hos alla upphandlare. Att tillämpa de krav som lagstiftningen ställer på miljö och transporter behöver dessutom bli möjliga att utvärdera. Här finns det fortfarande mycket att göra. Att små företag ska kunna vara med och leverera varor och tjänster till offentlig sektor är naturligtvis viktigt. Vidare är de små företagens möjligheter att vara med och konkurrera viktiga att ta hänsyn till då man upphandlar. Att upphandlingarna ska vara möjliga att dela upp i mindre delar med flera leverantörer är ett sätt att skapa möjligheter för fler. Vi vet dessutom att många kvinnliga företagare driver små företag. Även här kommer Upphandlingsutredningen att titta på vilken problematik som finns. Kundvalsreformer som kompletterar upphandlingar är något som behöver ses över. Kundvalsmodeller är bra och har gett många små företag och företag startade av kvinnor en bra marknad. Upphandlingar kontra utmaningsrätt är ett av de förslag flera motionärer har lagt fram. Här har utskottet landat i att ett sådant beslut ändå skulle strida mot det kommunala självstyret. Utmaningsrätten är alltså ett förslag man får driva vidare på den kommunala arenan, och utmaningsrätt finns i 25 svenska kommuner redan i dag. Jag skulle önska att fler kommuner tog chansen att införa kundvalsmodeller. Socialdemokraterna föreslår att kommuner ges möjlighet att vid upphandling av välfärdstjänster och tillträde till valfrihetssystem begränsa upphandlingen till icke vinstgivande organisationer. Här frågas inte efter levererad kvalitet; här frågas bara efter vinster. Hur ska då företag som är verksamma i välfärden klara en oförutsedd kostnad? Vem ska våga vara företagare i välfärden om man inte får skaffa sig en marginal i företaget? Det måste vara bästa kvalitet för kostnaden vi ser som norm, inte om organisationen är vinstgivande eller inte. Herr talman! Motionerna om att staten ska avstå från att upphandla av företag som har kopplingar till skatteparadis är snart en helt onödig motion. Regeringen har sedan den tillträdde arbetat intensivt med att täppa till möjligheterna att skicka pengar till skatteparadis. Det har varit ett bra arbete som innebär att vi i dag bara har några få länder kvar som staten inte har ömsesidiga avtal med angående beskattning av företag och förmögenhet. Kompetensen hos de svenska kommunerna behöver bli bättre vad avser upphandlingar. Här har en motion från Jessica Polfjärd fått gehör, och en stor satsning på förstärkning av kompetensen kommer att göras. Uppdraget har gått till Konkurrensverket, och som jag tidigare beskrev kommer hela 35 miljoner att satsas på en förstärkning av upphandlingsstödet från 2015. Det är en mängd olika kompetensområden som behöver tillgodoses. Juridik, ekonomi, miljö, teknik och socialt ansvarstagande är bara några av de kompetensområden som behöver förstärkas. Också sanktionerna mot och påföljden för den som inte följer lagen om offentlig upphandling behöver en översyn. Självklart är relevanta sanktioner vid övertramp viktiga, inte minst som styrmedel. Också här finns en översyn med i kommande förslag från regeringen. Det behöver tydliggöras vad det är för sanktioner den får som bryter mot upphandlingsreglerna. Att de företag som levererar varor och tjänster till den offentliga sektorn ska följa lagstiftningen är något som är självklart, men det kan vara svårt att kontrollera. Här finns motioner om att införa en modell kallad vita jobb vid offentliga upphandlingar. Också här hänvisar utskottet till Upphandlingsutredningens slutbetänkande. Vita jobb ska vara självklara, men man behöver titta på om det ska finnas ett specifikt regelverk för det här. I en motion föreslås att telefonitjänster inte ska få upphandlas utanför Sverige eftersom det ger dålig kvalitet. Självklart ska inte leverantörer av telefonitjänster som inte erbjuder bra kvalitet finnas, men att förbjuda upphandling utanför Sverige strider mot EU-rätten. I en motion finns ett bra förslag för att fler lärlingar ska komma in på arbetsmarknaden. Det kan vara ett förslag som har lagts fram om att företag som har lärlingsplatser ska ges förtur vid upphandling. Också den här frågan kan vara bra att titta på via Upphandlingsutredningen. Herr talman! Som jag inledde med att säga är det många bra motioner som väntar på svar då Upphandlingsutredningen kommer med sitt slutbetänkande.

Marie Nordén (S)

Anf. 168 Marie Nordén (S)

Herr talman! Situationen på arbetsmarknaden, inte minst inom byggbranschen, är många gånger minst sagt oroväckande. Många gånger är den också helt oacceptabel. Man kan tycka att regeringen och Moderaterna borde vara angelägna om att hitta former för att åtgärda just detta så snart som möjligt. Lotta Olsson hävdar - och Moderaterna skriver i betänkandet - att man är mån om att det ska vara ordning och reda och sjysta villkor på arbetsmarknaden. Jag måste säga att jag undrar hur man vill skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Konsekvent, under varje debatt, sedan jag kom in i finansutskottet har man avvisat krav på kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor. Skrivningarna i betänkandet får mig också att undra hur man tolkar - eller hur man vill tolka - det nya EU-direktivet. Man säger: Ja, det finns ett nytt direktiv, men EU-rätten måste fortfarande gälla. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att man nästan önskar att man inte ska behöva införa kollektivavtal därför att EU-rätten nog inte följer EU-direktivet. Jag undrar: Hur vill man skapa ordning och reda på arbetsmarknaden? Är man beredd att följa EU-direktiven? Om man säger nej till vita jobb och till kollektivavtal, hur har regeringen tänkt skapa ordning och reda? Jag vet att det är lätt att hänvisa till den pågående utredningen, men Lotta Olsson måste väl ändå ha en uppfattning. Moderaterna måste väl ändå ha en tanke om hur de vill gå till väga och vilka åtgärder som är viktiga att införa om de är måna om ordning och reda på arbetsmarknaden. Just nu känns det lite som en läpparnas bekännelse. Så upp till bevis! Hur har ni tänkt lösa det här?

Lotta Olsson (M)

Anf. 169 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Marie Nordén lyfter fram en viktig fråga, nämligen den fria rörligheten inom EU och att man också ska ha bra villkor och en bra arbetsmiljö för dem som finns på arbetsmarknaden. Självklart är det sådant man behöver ta upp i Upphandlingsutredningen. Men vi har ändå i dag att debattera det som är specifikt för offentlig sektor och de offentliga upphandlingarna, så det här är inte en debatt som behandlar villkoren på arbetsmarknaden i detalj. Egentligen handlar det om att de lagar och regler som finns efterföljs, och därför tycker jag egentligen att det är konstigt med vita-jobb-debatten - precis som att vi skulle ha något speciellt regelverk som ska behandla det som egentligen redan i dag inte är lagligt. De företag som finns och verkar i Sverige i dag måste följa de lagar och regler vi redan har. Det ska inte behöva finnas en speciell regel om att det bara ska finnas sjysta företag; alla är ju tvungna att följa det regelverk som faktiskt finns.

Marie Nordén (S)

Anf. 170 Marie Nordén (S)

Herr talman! Nu snurrar Lotta Olsson till det lite grann. Vita jobb görs enligt gällande lagstiftning. Det är precis som Miljöstyrningsrådet, som vi har för att se över hur vi ska tolka lagen, vilka krav vi kan ställa när det gäller upphandlingar och hur vi ska tänja våra möjligheter. Det är det vi hela tiden tror: Vi kan faktiskt göra det på ett annat sätt inom gällande lagstiftning. Precis som Miljöstyrningsrådet gör det kan vi göra det också inom den sociala dimensionen. Då undrar jag: Varför är man så emot att man gör någonting inom den gällande lagstiftningen? Det är ju 180 förlorade miljarder varje år, och det är så uppenbart för alla att det krävs insatser. Vi har föreslagit en rad insatser, som man har avvisat. Vi vet att vita-jobb-upphandlingar möter en stor del av just de här problemen och att de skulle kunna skapa ordning och reda när det gäller skattefusk, svart arbetskraft och brott mot arbetsmiljölagarna - allt inom rådande lagstiftning. Jag förstår inte, så återigen: Om det inte bara är en läpparnas bekännelse att man vill ha ordning och reda och sjysta villkor på arbetsmarknaden, varför avvisar man vita-jobb-upphandlingar? Varför uppmuntrar man inte fler kommuner att göra detta om det är möjligt? Man behöver inte vänta; jag tycker inte ens att vi har råd att vänta på att utredningen ska läggas fram. Vi förlorar så mycket pengar, på grund av att regeringen egentligen vill någonting annat. Det är nämligen uppenbart att man inte är beredd att använda alla redskap som finns för att beivra just det här fusket. Vi vet att man har väldigt snabb med andra åtgärder för att beivra fusk, till exempel inom försäkringssystemen. Där vanliga medborgare anklagas för fusk är man snabb att trycka till, men nu handlar det om att man på skattebetalarnas pengar snor åt sig 180 miljarder varje år. Varför vill inte regeringen agera skyndsamt? Det undrar jag.

Lotta Olsson (M)

Anf. 171 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Tvärtom kommer Upphandlingsutredningen som nu sätts på plats verkligen att trycka på hur viktiga de här frågorna är. Jag träffar upphandlare från min hemkommun, Örebro kommun, och man har blivit duktigare på det här. Men man säger där: Vi är en stor kommun, och ändå har vi inte redskap, regelverk och kompetens överallt för att titta på alla dimensioner. Jag tycker att det är lite förmätet av Marie Nordén att tro att det ska vara så enkelt, när det är så många faktorer man ska titta på. Man har ju både ekonomiska och sociala hänsyn att ta och arbetsmarknadens regelverk att rätta sig efter. Ibland är det svårt att få ihop alla dessa parametrar samtidigt som man ska leta kostnader. Där känner man att man inte har tillräcklig kompetens. Man kan inte bara titta på miljö, bara på arbetsmiljö eller bara på kostnad utan på alla faktorerna tillsammans. Jag skulle tvärtom vilja säga att regeringen verkligen visar att man vill satsa mycket på det här området. Det kommer att gå väldigt mycket framåt för offentlig sektor när vi får ett mycket bättre regelverk på plats.

Ulla Andersson (V)

Anf. 172 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Ibland undrar man hur snabbt skyndsamt kan vara. Vita-jobb-modellen har funnits sedan 2006. Det är 2014 nu. Den borgerliga regeringen har haft åtta år på sig om de hade velat öka kontrollen och därmed också öka skatteintäkterna och begränsa fusk och social dumpning. Vita-jobb-modellen är just en sådan modell. Den politiska viljan har inte funnits. Det är rätt tydligt. Jag tänker ta upp det nya direktivet, som Lotta Olsson också talar om. Det nya direktivet skapar nya möjligheter helt enkelt, eftersom hela ingången när direktivet togs fram var just att man skulle gå ifrån det system man har haft, det vill säga att man har krävt att även sjukvårdstjänster och så vidare ska upphandlas och att man inte ska ha krav på icke vinstdrivande företag. Det nya direktivet öppnar möjligheten att helt undanta hälso- och sjukvård, utbildning och sociala tjänster från kravet, eftersom det kommer att betraktas som icke ekonomiska tjänster. Då vill jag veta vad Moderaternas inställning är till det. Tänker ni genomföra det i svensk lagstiftning, när nu rätten finns från EU:s sida? Eller tänker ni fortsätta på den inslagna vägen och låta vinstdrivande företag delta på samma villkor som sociala företag, det vill säga att helt slå undan fötterna på de sociala företagen? Min fråga till Lotta Olsson är: Vad är Moderaternas inställning till de här nya möjligheterna?

Lotta Olsson (M)

Anf. 173 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Ulla Andersson lyfter fram viktiga frågor här. Samtidigt tycker jag att Ulla Andersson ger en förenklad bild av att sociala hänsyn och vinstdrivande företag inte kan förenas. Jag satt i arbetsmarknadsutskottet tidigare och besökte företag som jobbade med åtgärder för att personer som hade varit borta från arbetsmarknaden väldigt länge skulle komma tillbaka. Och jag är ledsen, men det var inte offentlig sektor som hjälpte till där. Det var ibland små vinstdrivande Icaföretag som var de duktigaste på att ta ett socialt ansvar och ändå skapa bra vinst i sitt företag. Jag tror att Ulla Andersson och jag har så himla olika syn på det här. Jag talar inte om kortsiktiga höga vinster och att man sedan lägger ned sitt företag, utan att man ska försöka jobba långsiktigt, förvalta och skapa bra kvalitet. Jag tror att de två faktorerna socialt ansvarstagande och sunda vinster i ett företag kan gå hand i hand, så där ser Vänsterpartiet och jag väldigt olika på världen, tyvärr.

Ulla Andersson (V)

Anf. 174 Ulla Andersson (V)

Herr talman! År 2011 var vinsterna 9 miljarder i vård, skola och omsorg. Vård, skola och omsorg hade dubbelt så hög avkastning som övriga tjänsteverksamhet. Det säger något om att skattepengar går till det som de inte ska. Det nya direktivet ger möjligheten att ställa krav på att företagen ska återinvestera allting i verksamheterna. Det är en helt annan modell än den vi har i dag och som Lotta Olsson nu står och försvarar. Just kravet att allting ska återinvesteras i verksamheten skapar helt andra förutsättningar, för då får man de ideella aktörer och organisationer, stiftelser och kooperativ som är där just för verksamhetens syfte och skull, det vill säga att man har en idé om vad man faktiskt vill och är inte där för att tjäna väldigt mycket pengar, som Carema, Attendo och andra sådana aktörer. Vi har sett alltför mycket av hur de för att tjäna pengar har pressat både arbetsvillkor och kvalitet. Jag tolkar väl Lotta Olsson då som att man helt enkelt inte vill göra någon förändring, utan att man vill ha privata vinstdrivande företag och riskkapitalister i välfärden även fortsättningsvis, även när man nu får möjlighet att ändra i lagen om offentlig upphandling. Det tycker jag är beklagligt. Innan jag avslutar vill jag ta upp en skrivning i betänkandet som får mig att reagera och som egentligen är fortsättning på det som Marie Nordén tog upp. Så här står det: Utskottet håller dock fast vid sin ståndpunkt att det inte är lämpligt att ta något initiativ till att införa krav på kollektivavtal eller liknande i den svenska upphandlingslagstiftningen. Det vill säga att Moderaterna och övriga högerpartier i utskottet inte står bakom den svenska modellen. Det är så man måste utläsa förslaget. När man läser så här svart på vitt är det väldigt tydligt vad ni säger, även om ni säger något annat muntligt. Ni har helt enkelt inte viljan att försvara den svenska modellen.

Lotta Olsson (M)

Anf. 175 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Det som är spännande i den här debatten är att det som är absolut viktigast i allt förvaltande av skatteintäkter är vad man får för kvalitet för pengarna, och det nämner inte Ulla Andersson en enda gång. Man kan jämföra vårdcentraler, skolverksamhet, snöröjning eller vad som helst. Det som är det absolut viktigaste är att man får bra verksamhet för pengarna, att det är effektivt och att man gör kvalitetsupphandlingar. En del kommuner har varit väldigt duktiga på det. Ibland är det kommunen och ibland privata utförare som gör väldigt bra kvalitet för pengarna. Det är egentligen det som vi är ute efter. Sedan kan man jobba olika effektivt i olika verksamheter. Då är det ibland också en kritik mot oss själva. Har vi ett bra och effektivt förvaltande av pengarna i våra kommuner är det möjligt att göra jättestora vinster på att göra samma saker. Enligt de kvalitetsuppföljningar som gjorts har inte de privata utförarna sämre kvalitet på sina verksamheter. Hemma i min region visar många av de kvalitetsuppföljningar som har gjorts att de privata utförarna står sig jättebra. De gör bättre för samma pengar. Ändå kan de leverera kanske inte en stor vinst men en vinst. Jag skulle önska att Vänsterpartiet blev ett kvalitetstänkande parti och inte bara letade efter vinster som försvinner ut åt olika håll. Det har aldrig någonsin täppts till så många hål till skatteparadis som det har gjorts under den här regeringen. Det är jag väldigt glad och stolt över.

Per Åsling (C)

Anf. 176 Per Åsling (C)

Herr talman! Många kommunpolitiker upplever att lagen om offentlig upphandling, LOU, är krånglig. Det har dess värre lett till att alltför många folkvalda har överlåtit åt en anonym tjänstemannaorganisation att sköta inköpen, med lågt pris som enda krav. Centerpartiet tycker att det är dags för fler kommunpolitiker att ta tillbaka makten över maten. Det finns så mycket mer som kan göras inom ramen för LOU än vad som görs i dag. Runt om i Sverige finns en dubbelmoral när det gäller den svenska matupphandlingen. Många kommuner och landsting köper till exempel in kött som skulle vara olagligt att producera i Sverige, och det är inte rimligt. Redan i dag finns det många möjligheter att ställa krav utan att bryta mot de regler som gäller. Och det behövs ytterligare kompetenshöjning om hur man kan göra för att få mat som produceras med högt djurskydd och höga miljökrav. Därför var det välkommet att landsbygdsministern i går meddelade att han tillsammans med grisbranschen, handeln och intresseorganisationer ska diskutera vad man kan göra för att stärka näringen. Herr talman! Förra året presenterade den så kallade Upphandlingsutredningen sitt betänkande. Förslaget om en nationell strategi för offentliga upphandlingar är välkommet. Varje år upphandlar offentliga organisationer i Sverige varor och tjänster för minst 500-600 miljarder kronor. Därför är det viktigt att kunna garantera likabehandling, icke-diskriminering och fri och öppen konkurrens. Alla aktörer, små som stora, ska kunna delta i upphandlingar. Det är en helt avgörande princip. En av de viktigaste åtgärderna för upphandlingen i Sverige är att upphandlingskompetensen höjs. Det får inte enbart vara priset som är riktmärke. Även kvalitet och faktorer som har bäring på det lokala samhället och näringslivet måste vägas in. Upphandlingsutredningen föreslår att dialogsamtal ska ske där beställare av offentliga upphandlingar i förväg kan diskutera med dem som vill delta i upphandlingen. På så sätt kan vi stärka utrymmet för innovativa lösningar så att upphandlingen blir ett verktyg för att stärka den lokala ekonomin. I Norge arbetar man redan i dag med så kallade offentliga innovationsupphandlingar på ett systematiskt sätt. Genom dessa beställs exempelvis en lösning på ett problem eller en produkt. På så sätt får fler entreprenörer tillfälle att delta i upphandlingar och medverka till kreativa lösningar. Herr talman! I många företag är behoven snarare än lösningarna utgångspunkt för utvecklingsarbetet. Så bör det också i större utsträckning vara i offentliga verksamheter. Regeringen har tagit steg för att förbättra förutsättningarna för innovationsupphandling. Mer behöver dock göras. Offentlig upphandling har genom sin omfattande storlek stor potential att vara ett viktigt miljöpolitiskt styrinstrument. Det är också ett uttalat mål för regeringen och från EU. Rätt genomförd leder offentlig upphandling till högre kvalitet och lägre kostnader för det allmänna och för konsumenterna. Herr talman! Den offentliga upphandlingen berör många verksamheter i olika branscher, allt från livsmedel och vägbyggen till byggmaterial. För den lokala ekonomin, det lokala företagandet och de lokala jobben har offentlig upphandling en stor betydelse. Undersökningar av de små företagens tillväxt och verksamhetsförutsättningar visar att stängda marknader är en viktig orsak till att små företag inte växer och därmed inte kan nyanställa. Den offentliga marknaden är viktig för de små företagen. Arbetet måste därför fortsätta för att den offentliga upphandlingen ska bli mer tillgänglig för de små företagen. På en mindre ort skapar företagandet snabbt ringar på vattnet i form av mer jobb när en lokal livsmedelsproducent kan växla upp, när taxientreprenören vinner skolskjutsupphandlingen eller när det lilla it-företaget får kontrakt med kommunen. Herr talman! Europaparlamentet har nu godkänt det så kallade paketet för offentlig upphandling. Huvudprincipen vid offentlig upphandling kommer framöver att innebära att kvalitet, arbetsvillkor och omsorg om miljön ska vara vägledande. Det kommer att göra skillnad. Offentlig upphandling står i dag för över en femtedel av EU:s samlade bnp. Den som upphandlar kommer framöver också att kunna kräva att produkter är certifierade efter miljömässiga eller sociala standarder, och det är bra. Jag vill att svenska kommuner, landsting, regioner och andra myndigheter ska kunna handla upp sjyst producerade produkter och att våra barn och äldre ska kunna äta bra och näringsrik mat i skolan och på äldreboendet. De nya möjligheterna att ställa tuffa miljökrav vid upphandlingar kan inte anses som något annat än en seger för svenska livsmedelsproducenter och andra som levererar varor med hög kvalitet eftersom många av dem redan i dag ligger i framkant när det gäller hållbara produkter. Herr talman! Låt mig avslutningsvis konstatera att med de enorma resurser som läggs på offentlig upphandling är det ett viktigt verktyg för att stimulera jobb, företagande, miljö och välfärd i hela landet. Med de beslut som nyligen fattats på europeisk nivå och med det arbete som ligger framför oss efter Upphandlingsutredningen tar vi viktiga steg för en mer träffsäker offentlig upphandling.

Anders Sellström (KD)

Anf. 177 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. Vi tar ut skatter från företag och från dem som arbetar för att bedriva den svenska välfärden. De skattepengar vi plockar ut ska vi använda så effektivt som möjligt. Det är utgångsläget även när vi diskuterar upphandlingsfrågor. Vi har hört att vi använder 600 miljarder eller kanske 800 miljarder till offentlig upphandling. Det går faktiskt inte att räkna ut exakt hur mycket pengar som används till offentlig upphandling. Det finns en komplexitet i detta, och det är därför man tittar på det, det är därför EU kommer med nya direktiv och det är därför vi så småningom kommer att ta ett beslut om upphandling. Det är kanske svårare att formulera sig i dag och tydliggöra vad man vill uppnå med de upphandlingar som man gör. Men också kraven från andra intressenter, kraven på att upphandlingar ska nyttjas i specifika syften gör att trycket på dem som upphandlar från olika myndigheter ökar. Syftet är för det mesta gott. Man vill använda upphandlingen för att förändra och förbättra utvecklingen i vårt samhälle. Man kan säga att det finns tre läger när det gäller upphandlingar. Det ena lägret går by the book. Det ska vara effektivitet och rätt nyttjande av skattemedel. Man ska inte lägga sig i så många andra saker utan fokusera på likabehandling, transparens och effektivitet. Det andra lägret ser lagen om offentlig upphandling och själva upphandlingen som vägar att förändra samhället och påverka samhällsutvecklingen. Man vill lägga in många olika delar, såsom miljö och sociala mål. Det är viktigt. Det tredje lägret ser lagen om offentlig upphandling som Guds straff till mänskligheten. Man tror sig kunna fixa det bättre själv och tycker att det är för mycket överklaganden och överprövningar. Tiotusenkronorsfrågan i sammanhanget är: Hur hittar vi en balans mellan dessa olika utgångslägen där vi kan föra ihop mycket av det som vi har diskuterat här i dag? Vi får dock aldrig glömma bort grunden för upphandlingsreglerna och varför dessa regler finns. Dels ska skattebetalarnas pengar användas så effektivt som möjligt, dels måste vi upprätthålla likabehandling, insyn och transparens för att minska risken för korruption och nepotism. Det är viktigt att ha med detta. Med denna grund ska vi bygga på detta instrument, och då är det viktigt att lägga till det som kan driva utvecklingen framåt. Vi får dock aldrig glömma att de miljökrav och sociala hänsyn som vi vill ta till måste ha relevans för den tjänst eller vara som ska upphandlas. Det är också ett centralt begrepp. Jag ser fram emot den kommande propositionen. Den kan rymma mycket mer av det vi står här och önskar. Samtidigt får vi inte glömma bort att om vi binder upp oss till specifika krav eller modeller som ska styra all upphandling i myndigheter, kommuner och landsting begränsar vi möjligheten att pricka rätt i det vi vill uppnå vid upphandlingen. Det ser inte likadant ut i Malmö som det gör i Kiruna eller i Storuman. Vi måste komma ihåg de skillnader som finns i vårt land. Därför får vi inte fastna i modeller. Oppositionen har skrivit en hel del olika typer av motioner. Vi har diskuterat kollektivavtalet en del, men det finns också motioner från vänstersidan om att vi ska exkludera vissa företag som gör vinster. Jag vill "bottna" i några av motionerna. Den ena gäller kollektivavtal. Förhoppningsvis kommer det förslag i propositionen som tar spjärn mot och ännu mer förhindrar det som ingen av oss vill se på marknaden, nämligen svartarbete och social dumpning. Det är vi alla emot, och vi vill göra allt vad vi kan för att minska det. Samtidigt tycker jag att man måste fundera på om man ska skriva det som redan står i lagen en gång till när man upphandlar. När vi har diskuterat det här i vår kommun brukar jag föra fram detta: Släpp det som redan står i lagen! Den finns ju redan. Om någon bryter mot lagen ska det åtgärdas på olika sätt. Sedan är frågan hur man följer upp det. Men när man upphandlar ska man fokusera på det som inte redan finns hanterat i lagen. Jag hoppas att vi kommer fram med bra förslag i denna del. Jag blir dock lite fundersam när det i den andra meningen i ställningstagandet under punkt 1 i en reservation som Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna tillsammans har skrivit står: I ett samhälle där social dumpning och svartarbete har blivit vanligare har det blivit allt viktigare att kräva sociala villkor vid offentliga upphandlingar. Marie Nordén! Min fundering är: Vilket belägg har du för det? Vilket belägg finns det för att svartarbete och social dumpning har blivit vanligare? Vi går ju mot en trend där det blir mindre vanligt. Vi minskar svartarbetet i vårt samhälle i Sverige i dag. Vi har sett till att göra en massa tjänster mycket mer vita i dag. Jag var tillsammans med en grupp på Visita i går och diskuterade detta. Redan det att man har harmoniserat momsfrågan mellan att äta på restaurang och köpa mat i en livsmedelsbutik har gjort att Skatteverket har fått in 700 miljoner kronor mer per år. Vi minskar svartarbetet i vårt samhälle i dag. Det finns fortfarande många gropar där man har bekymmer. Malmö stad visar på sina bekymmer. Detta ska vi göra allt för att komma åt. Men vägen går genom att vi harmoniserar. Genom att vi sänker vissa skatter har vi fått fler jobb vita och minskat en stor del av de bekymmer som har funnits förut. Texten i denna del är rent missvisande. Jag skulle gärna vilja ha svar på detta: Hur har ni i Socialdemokraterna mätt detta i förhållande till hur det såg ut tidigare? Allt annat pekar ju på att vi minskar svartarbetet i vårt land. Det skulle jag vilja få bekräftat. Jag funderar lite på det här med välfärdstjänster. Det kommer samtidigt in i detta. Speciellt Vänstern vill exkludera välfärdstjänster och särskilt en viss typ av dem som skulle göra vinst på detta. Varför ger man sig då på den grupp av upphandlade företag som bedriver välfärdstjänster - dem som vi kanske har bäst koll på? Vi vet att de sköter arbetsvillkoren och att de sköter sin arbetsmiljö och har en bra sådan. Detta följs upp stenhårt. De största problemen med upphandling ligger inte där. De ligger där vi har upphandlat byggtjänster eller andra typer av tjänster. Där ligger också de stora vinsterna. Men det vill man inte fokusera på. Det vill inte oppositionen, och framför allt inte Vänsterpartiet, fokusera på. De vill ge sig på dem som vi har bäst koll på när vi upphandlar saker och ting och inte dem som vi kanske har minst koll på. Oppositionen resonerar oerhört underligt i de här delarna; jag blir alldeles förbryllad. Vi ska tydligen också exkludera de företag som gör vinster. Borde inte Vänsterpartiet i stället fokusera på att exkludera företag som gör förluster? Det är där vi skapar elände. I företag som gör vinster får vi bättre arbetsmiljö och mer koll på kvaliteten. Där det görs förlust får vi problem. Se på de kommuner som bedriver äldreomsorg eller annat där man går med förlust! Det är där vi har problemen. De finns där, och de finns inte där man gör vinster. Jag tycker att det är ett märkligt synsätt. Å ena sidan vill man stå upp för att värna de villkor som finns och ha kontroll på god arbetsmiljö, å andra sidan exkludera dem som man har bäst koll på. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna går inte så långt när det gäller kollektivavtalen. De vill ha kollektivavtalsliknande åtgärder och att det ska finnas med i upphandlingarna, medan Vänstern säger att det ska vara kollektivavtal. Här får vi också ett generalangrepp på alla småföretagare som inte har kollektivavtal. Å ena sidan vill man bryta ned upphandlingarna så att de blir mindre och därmed kan gynna de småföretag som finns, å andra sidan sätter Vänstern foten i ansiktet på dessa småföretag. Jag tycker verkligen att det är underligt att man vill exkludera dem helt från upphandlingarna. Per Bolund ägnar i stort sett hela sitt anförande åt organisationsfrågorna. Det är lite märkligt. Per Bolund talar om att lägga även rådgivningen hos Konkurrensverket och förstärka det med 35 miljoner - alltså nästan fördubbla den budget man har - för att kunna hantera det. Menade du att denna typ av tanke eller idé är så allvarlig att du även tycker att man ska gå in hos Skatteverket och polisen? Ska man bryta sönder dessa myndigheter och skilja ut den rådgivande myndigheten Skatteverket från den där som har myndighetsutövningen och göra samma sak hos polisen och bilda flera myndigheter även där? De hjälper ju till med råd och stöd, men samtidigt har de straffskalan att nyttja, och de ska hålla ordning och reda. Är det din syn på den frågan, Per Bolund? Det skulle vara bra att få veta det. Till sist är det något som är lite märkligt när Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna står bakom kollektivavtalsreservationen. Jag lyssnade när Sven-Olof Sällström stod i talarstolen, och jag hör att du vill komma åt arbetskraftsinvandringen genom att kräva kollektivavtal. Det är den vägen du vill komma in. Du använder detta som en hävstång för att komma åt arbetskraftsinvandringen. Det är i och för sig föga förvånande, men det är där ditt syfte ligger. Det handlar inte direkt om att du vill ha denna typ av kollektivavtalsliknande förhållanden, utan det handlar om att minska och försvåra arbetskraftsinvandring.

Sven-Olof Sällström (SD)

Anf. 178 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Vilka belägg har du för att korruptionen och svartarbetet minskar, Anders Sellström? Jag kanske inte kan hänvisa till någon offentlig utredning om att svartarbetet ökar, men i dag kan du i vilken svensk stad som helst se en frisör som annonserar om klippning för 50 kronor. Du kan få en pizza för 29 kronor, och du kan få din bil handtvättad för under hundralappen helt öppet. Alla förstår att detta inte går att göra med vit arbetskraft. Under den senast tiden har vi haft stora korruptionsskandaler i Solna och Göteborg på ett sätt som vi inte har haft på mycket länge i Sverige. Nej, jag har ingen offentlig utredning att hänvisa till, men tecknen är tydliga. Allt detta hör ihop med den ansvarslöshet och den brist på kontroll som finns i det system som alliansregeringen har skapat. Du frågar varför vi ska ha vita-jobb-modellen. Det finns ju redan en lagstiftning, säger du, och alla företag följer lagen. Det är det som är det fina med vita-jobb-modellen; man kontrollerar. Jag har en gång i tiden varit officer. Det första jag fick höra från de officerare som utbildade mig var: Förtroende är bra. Kontroll är bättre. Det håller jag fast vid. När det gäller det sista som du tog upp är det självklart att alla som jobbar i Sverige ska göra det på sjysta villkor. Oavsett om man kommer som arbetskraftsinvandrare, om man är utstationerad till Sverige eller om man är född i Sverige och har bott här sedan urminnes tider ska man jobba på samma villkor och med samma arbetstider. Samma arbetsmiljölagstiftning ska gälla, man ska ha rätt till samma lön och man ska betala samma skatt. Det är vår utgångspunkt, och ingenting annat. Lägg inga ord i min mun, tack!

Anders Sellström (KD)

Anf. 179 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Jag håller självfallet med om att det finns avarter i vårt samhälle. Så är det inom många områden, och det måste vi idogt arbeta vidare mot. Detta kommer att innehålla möjligheter att helt enkelt exkludera dem som gör en prisdumpning i en upphandling. De får inte var med. Så står det skrivet i direktiven; om prisdumpningen är för hård kan man bara plocka bort dem eftersom man anar att det är felaktiga prisvillkor. Men om du hela tiden gör det mindre lönsamt att jobba svart, att leverera svart, minskar ju med självklarhet vitsen med att jobba svart. Vi var på Visita, alltså arbetsgivarorganisationen för hotell och restaurang, i går. De har kollat detta med Skatteverket, och det kommer 700 miljoner kronor mer från den här verksamheten på grund av att man nu inte kan fuska med momssättningen beroende på om kunden hämtar mat eller sitter och käkar maten på stället. Den skillnaden som fanns förut har vi tagit bort. Det är ett bevis på det hela. Det andra är hushållsnära tjänster där vi får fram mycket mer vita jobb. Det har också minskat svartarbetet, det är erkänt. Men hänvisa till den utredning som säger att det här har ökat! Nu säger du att det finns exempel som ni kan plocka fram, men jag kan åtminstone ta fram siffror på att det har blivit vitare och att det har kommit in mer skattepengar. Sedan kan jag inte bevisa mer än så i nuläget, men jag tycker att jag har bättre bevis än vad du har.

Sven-Olof Sällström (SD)

Anf. 180 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Om man har problem med kriminalitet i samhället får man inte bort de problemen genom att göra de kriminella handlingarna lagliga. Har man problem med att varken arbetsgivare eller arbetstagare gör rätt för sig gentemot samhället får man inte bort det genom att avskaffa skatter och regelverk på arbetsmarknaden. Jag håller med om att det finns vissa saker som ni har gjort som har varit bra. Vi har stått bakom till exempel det här med hushållsnära tjänster, och det har visat sig att det har varit lyckat. Men det finns också avarter. Det måste du ändå hålla med om. Vi måste få in skattemedel för att kunna bevara vårt välfärdssamhälle och ha en gemensamt finansierad skola, sjukvård och omsorg. Vi kan inte avskaffa skatten på jobb bara för att det finns de som jobbar svart, så att de slipper bryta mot lagen. Förtroende är bra men kontroll är bättre, och det är precis det som vita-jobb-modellen syftar till. Att ni inte förstår det!

Anders Sellström (KD)

Anf. 181 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Ditt resonemang går ungefär ut på att om en kirurg opererar fel ska vi ta bort alla kirurger. Du drar alla över en kam. Om en kommer utifrån och tvättar bilen billigt är det fel på hela arbetskraftsinvandringen. Det är sådana liknelser du gör. Eller det är åtminstone så jag hör det du säger. Jag hoppas att jag missuppfattar det, men jag tror inte att jag gör det. Man kan inte dra alla över en kam. Om någon gör fel måste vi försöka komma åt det som görs fel och inte sabotera för allt gott som görs. En gör fel, men det finns många som gör en massa gott. Likaså finns det inom arbetskraftsinvandringen självklart problem som vi måste åtgärda och sätta fokus på. Det tycker jag är en självklarhet. Men vi har ju så mycket gott som kommer av arbetskraftsinvandringen. Du vill stänga gränsen, och nu försöker du nå dit genom detta med upphandlingar och kollektivavtal. Jag vet inte om Socialdemokraterna är så glada över att ha dig i reservationssällskapet i det här fallet. Ditt syfte tycker jag är tydligt, och jag tycker att jag tolkar dig helt rätt.

Per Bolund (MP)

Anf. 182 Per Bolund (MP)

Herr talman! Jag ska försöka att inte förlänga den här debatten onödigt mycket, eftersom det redan är kväll. Men Anders Sellström ställde en konkret fråga till mig, och jag vill gärna ge ett svar på den. Hur man organiserar myndigheters arbete är ganska avgörande för hur verksamheten ser ut och också hur det påverkar dem som berörs, till exempel i det här fallet upphandlare i kommuner och landsting. Man kan notera att regeringen själv har haft synsättet att det är ganska olämpligt att blanda ihop inspekterande verksamhet med rådgivande verksamhet som till exempel tar fram kriterier. Man kan ta Skolverket och Skolinspektionen som är två olika myndigheter som exempel. Ett annat exempel är Trafikverket och Trafikinspektionen som regeringen har inrättat. Inspektionen för vård och omsorg inrättades så sent som 2013 och är skild från Socialstyrelsen. Man har valt att lägga verksamheterna i olika myndigheter. Faktum är att i det här fallet är det en ny myndighetsorganisation som föreslås. Då måste regeringen och även Anders Sellström fråga sig om det verkligen är lämpligt, med den tydliga kritik som finns, att lägga in både tillsynsansvaret och det rådgivande ansvaret i samma myndighet. Vi var tillsammans, vill jag minnas, på Sveriges Kommuner och Landsting för bara några månader sedan och tog del av den förödande kritik som de hade mot det här förslaget och den stora oro som de kände för vilka konsekvenser det här skulle få. Jag tycker inte att man bara kan ta det med en klackspark och säga att det nog ordnar sig. Vi har ett remissförfarande och en dialog med samhällsaktörer just för att kunna ta till vara deras synpunkter och deras kunskaper. Även den utredare som regeringen utsåg, Anders Wijkman, har varit otroligt kritisk mot det här organisationsförslaget. Han har skrivit på DN Debatt att det blir sämre upphandlingar med en myndighet på två stolar. Jag frågar mig varför regeringen så konsekvent vägrar att ta till sig den här kunskapen och de här synsätten. Det verkar som att det är mycket prestige som gör att man nu inte kan ändra sig och ta vara på de förslag som finns från till exempel Sveriges Kommuner och Landsting. Det är tråkigt.

Anders Sellström (KD)

Anf. 183 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Du beskriver att det finns olika typer av myndigheter, Per Bolund. En del har sin rådgivande verksamhet och sin kontrollerande verksamhet inom myndigheten, och i en del är det åtskilt. Så ser det ut. Att döma ut en myndighet i förväg som ska göra det som många andra myndigheter gör tycker jag verkar lite märkligt. Det kommer självklart att följas upp, men här får man oerhört mycket mer muskler att kunna satsa just på den rådgivande delen. Jag tror säkert att med den kritik som finns och med Sveriges Kommuner och Landstings synpunkter på det här kommer man att vara väldigt noga med att det här ska fungera och bli jättebra. Sedan vet du också att det är så att man står och väger och till slut måste fatta ett beslut, och då landar man i ett beslut som man tycker är vettigt och tror ska kunna fungera. Då kanske det är en del som inte tycker om att beslutet landade just där. Men att i förväg såga någonting som har fungerat i många myndigheter - i andra myndigheter har man inte den här funktionen inom myndigheten - och säga att det inte kommer att fungera och att det är vansinnigt och fel är lite dålig argumentation. Då måste man hålla den linjen när det gäller alla andra myndigheter med samma organisationsform också och föreslå att de också ska, så att säga, separeras. Jag vet inte om du tycker så när det gäller till exempel polismyndigheten, som vi väl har mycket att tycka till om, men i just den här delen kanske vi inte känner att det har varit så stor problematik.

Per Bolund (MP)

Anf. 184 Per Bolund (MP)

Herr talman! Man kan ha två olika synsätt. Man kan gå in med en optimistisk inställning, och det försöker jag och Miljöpartiet göra i de flesta sammanhang. Vi har ingen anledning att ifrågasätta myndigheter generellt. Men när man tittar på den roll som Konkurrensverket till exempel har haft när det gäller upphandlingar är det tydligt att de konsekvent har försökt motverka möjligheten att ställa miljökrav och sociala krav och varit tydliga med att det snarare är lägsta pris som ska gälla. Att då lägga över upphandlingsverksamheten och rådgivningen just på den myndigheten uppfattas av alla andra, utom kanske Anders Sellström och regeringsrepresentanterna, som en tydlig signal om vad man vill uppnå med offentlig upphandling. Det är väl en bidragande orsak till den här oron. Som jag ser det går man emot en djupt liggande svensk tradition av att man innan man gör organisationsförändringar också utreder konsekvenserna av det. Vi har haft utredningar som pekar på att det är en bra idé att samla kompetensen kring offentlig upphandling på en aktör, men man har absolut inte föreslagit att den ska läggas på Konkurrensverket. När den statligt utsedda utredaren går aktivt emot förslaget och säger att det inte är rätt väg att gå tycker jag att man har ett ansvar att lyssna. Man ska inte heller vara naiv och bara blunda och hålla tummarna för att allting kommer att gå bra, utan ser man oroande signaler har man också ett ansvar från regeringens sida, tycker jag, att agera på det. Nu ser vi hur till exempel miljökompetens inte prioriteras vid de anställningar som görs från Konkurrensverkets sida. Det är också en tydlig signal om att det inte är just miljöaspekten i offentliga upphandlingar som man kommer att hålla högt, utan andra aspekter, till exempel juridisk kompetens och liknande, värderas högre. Det finns alltså oroande signaler, och regeringen kan välja att se dem eller att inte se dem. Ser man dem inte tar man också ett ansvar för det. Jag är oroad, och jag tycker att man har ett ansvar från regeringens sida att lyssna på de väldigt kritiska synpunkter som har kommit. Att i det läget bara blunda och hoppas på det bästa tycker jag inte är en ansvarsfull politisk hållning.

Anders Sellström (KD)

Anf. 185 Anders Sellström (KD)

Herr talman! Minns du att jag sade i början att det finns tre läger i vilka man kan dela in synen på upphandlingar? Det ena handlar just om effektivt nyttjande av skattemedel och att man vill ha transparens och effektivitet i de delarna. Konkurrensverket har jobbat mer i den gruppen, medan Miljöstyrningsrådet mer har siktat på den andra gruppen som handlar om hur vi med miljö och av sociala skäl kan jobba mer med de här frågorna och inspirera de lokala aktörerna till att så effektivt som möjligt få med vad de vill i en upphandling. Ser inte du detta som en jättebra möjlighet att med den nya lagstiftningen få in ett annat tänk hela vägen? Då har vi inte en myndighet som jagar utifrån en synvinkel och en annan myndighet som jagar utifrån att försöka göra miljödelarna så bra som möjligt. Nu får vi ihop ett helhetstänk kring upphandlingar. Det måste vara betydligt bättre för kommuner och landsting. I stället för att ha två som jagar får man mer samsyn kring frågorna och hur vi ska driva utvecklingen framåt med den nya lagstiftningen. Jag ser lite fördelar med detta för att kunna nå framåt på ett bättre sätt. Jag tror alltså inte att vi riktigt än ska såga organisationen som ska komma i gång så småningom. Vi ska ge det en chans. Och det kan vara så, Per Bolund, att man når ännu längre än man hade gjort med två olika aktörer.

Beslut

Beslut: 2014-02-20

13 förslagspunkter, 7 acklamationer, 6 voteringar

Webb-tv: Beslut

20 februari 2014

Protokoll med beslut

2014-02-20

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Kollektivavtal m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi214 i denna del, 2013/14:Fi238 yrkande 1, 2013/14:Fi239 yrkande 1, 2013/14:Fi267, 2013/14:Fi298 yrkande 1 i denna del, 2013/14:Fi302 i denna del, 2013/14:Fi304 yrkande 1, 2013/14:Sk376 yrkandena 30-32, 2013/14:Sk411 yrkandena 6 och 7 samt 2013/14:U316 yrkande 8.

Reservation 1 (S, SD)
Reservation 2 (MP)
Reservation 3 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S, SD)
S	0	96	0	16
M	97	0	0	10
MP	0	0	17	8
FP	17	0	0	7
C	17	0	0	6
SD	0	19	0	1
V	0	0	19	0
KD	17	0	0	2
Totalt	148	115	36	50
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Djurskydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi211, 2013/14:Fi213 yrkande 3, 2013/14:MJ426 yrkande 5 och 2013/14:MJ518 yrkande 47.

Reservation 4 (MP)
Reservation 5 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (SD)
S	96	0	0	16
M	97	0	0	10
MP	0	0	16	9
FP	17	0	0	7
C	17	0	0	6
SD	0	19	0	1
V	0	0	19	0
KD	17	0	0	2
Totalt	244	19	35	51
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Miljökrav, transport m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi230, 2013/14:Fi233, 2013/14:Fi241, 2013/14:Fi262, 2013/14:Fi291, 2013/14:Fi298 yrkande 1 i denna del, 2013/14:T526 yrkande 27, 2013/14:MJ223 yrkande 2, 2013/14:MJ468 yrkande 28, 2013/14:MJ490 yrkande 9, 2013/14:MJ492 yrkandena 23 och 24 samt 2013/14:MJ519 yrkande 8.

Reservation 6 (S)
Reservation 7 (MP)
Reservation 8 (V)

4. Sociala hänsyn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi269, 2013/14:Fi288, 2013/14:Fi293, 2013/14:Fi298 yrkande 1 i denna del, 2013/14:Fi302 i denna del och 2013/14:N408 yrkande 4.

Reservation 9 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (S)
S	0	96	0	16
M	97	0	0	10
MP	17	0	0	8
FP	17	0	0	7
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	19	0	0	0
KD	17	0	0	2
Totalt	203	96	0	50
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Kvinnors företagande, mindre företag, närproducerat m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi206 yrkande 1, 2013/14:Fi213 yrkande 1, 2013/14:Fi223, 2013/14:Fi240, 2013/14:Fi266 och 2013/14:Fi268.

Reservation 10 (MP)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 10 (MP)
S	95	0	0	17
M	97	0	0	10
MP	0	17	0	8
FP	17	0	0	7
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	0	19	0
KD	17	0	0	2
Totalt	262	17	19	51
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Utmaningsrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi216, 2013/14:Fi245 och 2013/14:Fi247.

7. Välfärdstjänster och hälso- och sjukvård

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Fi271 av Lars Johansson m.fl. (S) yrkande 3 och
2013/14:So360 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkande 2.

8. Skatteplanerande företag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Sk376 yrkande 35.

Reservation 11 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (V)
S	96	0	0	16
M	97	0	0	10
MP	17	0	0	8
FP	17	0	0	7
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	19	0	0
KD	17	0	0	2
Totalt	280	19	0	50
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Kompetens och information

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Fi213 av Sten Bergheden (M) yrkande 2,
2013/14:Fi231 av Eliza Roszkowska Öberg (M),
2013/14:Fi242 av Jessica Polfjärd (M) och
2013/14:Sk376 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 34.

Reservation 12 (V)

10. Uppföljning och sanktioner vid brott mot LOU

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Fi214 av Teres Lindberg (S) i denna del,
2013/14:Fi238 av Lars Johansson och Shadiye Heydari (båda S) yrkandena 2 och 3,
2013/14:Fi239 av Shadiye Heydari och Lars Johansson (båda S) yrkandena 2 och 3,
2013/14:Fi298 av Marie Granlund (S) yrkande 2 och
2013/14:Fi304 av Jan-Olof Larsson och Catharina Bråkenhielm (båda S) yrkande 3.

Reservation 13 (S)

11. Vita jobb

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2013/14:Fi214 i denna del, 2013/14:Fi252, 2013/14:Fi299, 2013/14:Fi300, 2013/14:Fi304 yrkande 2 och 2013/14:Sk411 yrkandena 8 och 9.

Reservation 14 (S, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 14 (S, V)
S	1	95	0	16
M	97	0	0	10
MP	16	1	0	8
FP	17	0	0	7
C	17	0	0	6
SD	19	0	0	1
V	0	19	0	0
KD	17	0	0	2
Totalt	184	115	0	50
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Telefonitjänster

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Fi311.

Reservation 15 (SD)

13. Lärlingsklausuler

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2013/14:Fi222.

Reservation 16 (S)

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om offentlig upphandling (FiU27)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om offentlig upphandling (FiU27)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Kollektivavtal m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Djurskydd

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Miljökrav, transport m.m.

4. Sociala hänsyn

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Kvinnors företagande, mindre företag, närproducerat m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Utmaningsrätt

7. Välfärdstjänster och hälso- och sjukvård

8. Skatteplanerande företag

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Kompetens och information

10. Uppföljning och sanktioner vid brott mot LOU

11. Vita jobb

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Telefonitjänster

13. Lärlingsklausuler