Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2009/10:180 Nya rättsmedel på upphandlingsområdet med tillhörande följdmotion. Utskottet behandlar även 65 yrkanden från allmänna motionstiden hösten 2009.

I propositionen föreslås både mer kännbara påföljder när regelverket inte följs och förenklingar i systemet och ett nytt upphandlingsförfarande. Ändringar föreslås i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF.

Regelverket skärps genom att en avtalsspärr i 10 eller 15 dagar införs från det att beslutet om att tilldela en leverantör ett kontrakt har meddelats. Det gör att en upphandlande myndighet eller enhet hindras från att ingå avtal i syfte att förhindra en överprövning. För att upphandlande myndigheter och enheter inte ska avstå från att annonsera upphandlingar när lagstiftningen ställer krav på det föreslås att en domstol ska kunna ogiltigförklara ett avtal som ingåtts genom en sådan otillåten direktupphandling.

Enligt förslaget ska Konkurrensverket kunna föra talan i en allmän förvaltningsdomstol. Domstolen ska kunna påföra en upphandlande myndighet eller enhet en särskild avgift, s.k. upphandlingsskadeavgift, bl.a. vid otillåten direktupphandling. Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kr och högst 10 000 000 kr, dock högst 10 % av kontraktsvärdet.

För att tydliggöra gränsen för direktupphandling ersätts den nuvarande lagstiftningen om lågt värde med specificerade direktupphandlingsgränser på 15 % av ett tröskelvärde, vilket motsvarar ca 287 000 kr i LOU och ca 577 000 kr i LUF.

I syfte att underlätta för framför allt små och medelstora företag att delta i upphandlingar föreslås att upphandlade myndigheter och enheter ska begära in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten i stället för att företagen gör det på egen hand. Ett företag ska också kunna åberopa en annan leverantörs kapacitet vid upphandlingar under tröskelvärdena.

Ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog, föreslås i syfte att underlätta vid upphandling av särskilt komplicerade kontrakt. Även bestämmelser om elektronisk auktion förs in i upphandlingslagarna. Regeringen föreslår dessutom en bestämmelse om att miljöhänsyn och sociala hänsyn bör beaktas vid upphandling.

I och med förändringarna genomförs det nya rättsmedelsdirektiv som antogs i december 2007 och delar av två förfarandedirektiv från 2004.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2010.

Utskottet tillstyrker propositionen med vissa redaktionella korrigeringsändringar i lagtexterna och avstyrker samtliga motionsyrkanden, vilka bl.a. handlar om kommunala inköpskarteller, upphandling av hälso- och sjukvård och tolktjänster, utmaningsrätt och frågor om miljöhänsyn.

I betänkandet finns fem reservationer (s, v, mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservation 1 (s, v, mp)

Reservation 2 (s, v, mp)

Reservation 3 (v, mp)

Reservation 4 (s, v, mp)

Reservation 5 (v)

Stockholm den 25 maj 2010

På finansutskottets vägnar

Stefan Attefall

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Stefan Attefall (kd), Thomas Östros (s), Bertil Kjellberg (m), Anna Lilliehöök (m), Sonia Karlsson (s), Lars Elinderson (m), Roger Tiefensee (c), Monica Green (s), Nina Lundström (fp), Hans Hoff (s), Peder Wachtmeister (m), Agneta Gille (s), Göran Pettersson (m), Ulla Andersson (v), Emma Henriksson (kd), Jörgen Hellman (s) och Mats Pertoft (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 11 december 2007 ett direktiv (2007/66/EG) om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska ha genomfört direktivet den 20 december 2009.

Upphandlingsutredningen 2004 lämnade i sitt slutbetänkande Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) bl.a. förslag på införande av ett nytt upphandlingsförfarande – konkurrenspräglad dialog – och bestämmelser om elektronisk auktion samt regler om att en upphandlande myndighet och enhet bör ställa miljökrav och sociala krav i sina upphandlingar i den utsträckning det är motiverat med hänsyn till upphandlingens art. Utredningen föreslog även att bestämmelser om inköpscentraler skulle föras in i upphandlingslagarna. Upphandlingsutredningens förslag har remissbehandlats (dnr Fi2006/1649). Regeringen avser att återkomma till utredningens förslag om ett dynamiskt inköpssystem.

Inom Finansdepartementet har man tagit fram en departementspromemoria, Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30). I promemorian lämnades förslag på genomförande av ändringsdirektivet i svensk rätt. Vidare lämnades dels förslag om införande av en särskild avgift, marknadsskadeavgift, dels förslag som syftar till att förenkla upphandlingsförfarandet i vissa delar. Slutligen lämnades ett förslag om inköpscentraler. Departementspromemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2009/4872).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 december 2009 att begära in Lagrådets yttrande.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att 16 kap. LOU och LUF ska redigeras om i väsentliga delar. Lagrådet har ansett att de viktiga reglerna om avtalsspärr bör lyftas fram och sammanföras i ett särskilt avsnitt som lämpligen kan placeras först i kapitlet. Lagrådet har vidare ansett att man i ett följande avsnitt bör ta in regler om dels överprövning av upphandling, dels överprövning av ingångna avtals giltighet. Kapitlet bör, enligt Lagrådets mening, avslutas med regleringen av rätten till skadestånd.

Regeringen har uttalat att den ser fördelar med Lagrådets förslag till disposition av 16 kap. LOU och LUF. Förslaget skulle emellertid innebära stora förändringar i ett sent skede av lagstiftningsprocessen och behöver övervägas ytterligare. Regeringen anser därför att frågan bör övervägas i ett annat sammanhang.

Lagrådets synpunkter i övrigt har i allt väsentligt beaktats.

I förhållande till lagrådsremissen har regeringen i propositionen lagt till förslag till ändringar i LOU och LUF i syfte att anpassa dessa till Lissabonfördraget. De föreslagna lagändringarna är av sådan saklig och lagtekniskt enkel beskaffenhet att regeringen har gjort bedömningen att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Förslagen innehåller bestämmelser om bl.a. nya rättsmedel (ogiltighet och sanktionsavgift), konkurrenspräglad dialog, elektronisk auktion, miljöhänsyn och sociala hänsyn samt regelförenklingar.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet) genomförs i svensk rätt. Bestämmelser om avtalsspärr införs, dvs. en period under vilken avtal inte får ingås. Avtalsspärren gäller i 10 eller 15 dagar, beroende på kommunikationssätt, från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet till anbudssökandena och anbudsgivarna. Bestämda tidsfrister för att komma in med en ansökan om överprövning av en upphandling införs. Tidsfristen sammanfaller med avtalsspärren. När en ansökan om överprövning kommit in till förvaltningsrätten förlängs avtalsspärren och gäller, som huvudregel, till dess att förvaltningsrätten prövat upphandlingen, s.k. förlängd avtalsspärr. För att säkerställa möjligheten till överklagande får avtal inte heller ingås förrän tio dagar gått från det att förvaltningsrätten avgjort målet.

Leverantörer ges möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en annan leverantör. Ogiltigförklaring av ett avtal ska kunna ske bl.a. vid s.k. otillåten direktupphandling och vid överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr i kombination med överträdelse av någon annan bestämmelse i LOU eller LUF. Ett avtal som är drabbat av en ogiltighetsgrund ska få bestå om det föreligger tvingande hänsyn till ett allmänintresse. I överensstämmelse med vad som i dag gäller för att ansöka om överprövning av upphandlingar föreslås att mål om överprövning av avtals giltighet ska prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bestämda tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet införs. För att undgå att ett avtal i vissa fall kan komma att förklaras ogiltigt föreslås att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna offentliggöra sin avsikt att upphandla och iaktta en särskild avtalsspärr om tio dagar innan avtal ingås, s.k. förhandsinsyn.

Bestämmelser om avtalsspärr och om ogiltighet av avtal föreslås även gälla vid upphandlingar som inte omfattas av direktivens tillämpningsområde.

En tidsfrist införs för att komma in med en ansökan om överprövning av beslut att avbryta en upphandling.

I enlighet med ändringsdirektivet införs en alternativ sanktion till att ogiltigförklara avtal för vissa situationer. Dessa situationer är när ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse och när ett avtal består trots bristande iakttagelse av en avtalsspärr. Det föreslås att en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) ska påföras upphandlande myndigheter och enheter i dessa fall. Därutöver lämnas förslag om att en upphandlingsskadeavgift ska kunna påföras upphandlande myndigheter och enheter även i ett annat fall, nämligen vid otillåten direktupphandling. Det föreslås att tillsynsmyndigheten, dvs. Konkurrensverket, ska ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala en upphandlingsskadeavgift hos en allmän förvaltningsdomstol. Upphandlingsskadeavgiften föreslås uppgå till lägst 10 000 kr och högst 10 000 000 kr. Avgiften får dock inte överstiga 10 % av kontraktsvärdet. Avgiften föreslås tillfalla staten.

Tillsynsmyndigheten föreslås få befogenhet att förelägga en upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter och handlingar.

I propositionen föreslås även att ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog, ska få användas och att det införs bestämmelser om elektroniska auktioner. Vidare föreslås att det införs en möjlighet att inrätta och nyttja inköpscentraler för upphandling. I och med förslagen genomförs bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 (det klassiska direktivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 (försörjningsdirektivet).

Vidare föreslås en bestämmelse som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta.

Slutligen föreslås förenklande åtgärder när det gäller att begära in uppgifter om leverantörers kapacitet och redlighet. En upphandlande myndighet eller enhet ska bl.a. ansvara för att begära in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör betalar skatter och socialförsäkringsavgifter.

Fasta direktupphandlingsgränser föreslås motsvarande 15 % av ett tröskelvärde i respektive lag (ca 287 000 kr i LOU och ca 577 000 kr i LUF). Förslaget kompletteras med bestämmelser för beräkning av värdet av ett avtal som en upphandlande myndighet eller enhet avser att direktupphandla. Värdet ska enligt förslaget uppskattas till det totala belopp som kan komma att betalas enligt avtalet, exempelvis ska options- och förlängningsklausuler betraktas som om de utnyttjas.

En form av direktupphandling över EU:s tröskelvärden är förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Möjligheten att direktupphandla enligt någon av dessa grunder ska enligt förslaget införas för upphandlingar även under tröskelvärdena.

Vid upphandling under tröskelvärdena föreslås även att en leverantör ska få åberopa andra företags kapacitet.

I propositionen föreslås slutligen lagändringar i syfte att anpassa LOU och LUF till Lissabonfördraget.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2010.

Utskottets överväganden

Regeringens proposition

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling med den ändringen att 12 kap. 2 § och 13 kap. 5 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Riksdagen antar vidare regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster med den ändringen att 15 kap. 23 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Riksdagen bifaller således delvis regeringens proposition om nya rättsmedel på upphandlingsområdet och avslår följdmotion 2009/10:Fi12.

Jämför reservation 1 (s, v, mp).

Bakgrund

Den 1 januari 2008 ersattes lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, förkortad ÄLOU, av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF.

Genom LOU genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet).

Genom LUF genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet).

LOU reglerar förfarandena m.m. för offentliga upphandlingar som görs av myndigheter, kommuner, landsting samt bolag, föreningar, delägarförvaltningar, samfälligheter och stiftelser som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse under förutsättning att behovet inte är av kommersiell eller industriell karaktär (offentligt styrda organ).

LUF reglerar förfarandena m.m. för upphandling som görs av myndigheter och offentligt styrda organ men också av dels företag vilka en myndighet har ett bestämmande inflytande över (offentliga företag), dels privata företag som bedriver verksamheter med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt inom försörjningssektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster.

Upphandlingsdirektivens bestämmelser är inte tillämpliga på alla offentliga upphandlingskontrakt. Vissa kontrakt omfattas inte alls eller endast delvis av bestämmelserna. Det gäller exempelvis kontrakt vars värde understiger de tröskelvärden som anges i direktiven och kontrakt som avser B-tjänster (vissa slag av tjänster som räknas upp i bilaga 3 till LOU och LUF, t.ex. juridiska tjänster och utbildning). Byggkoncessioner omfattas däremot av det klassiska direktivet men inte av försörjningsdirektivet.

Enligt Europeiska kommissionen är det de enskilda upphandlande myndigheternas och enheternas ansvar att avgöra om en planerad upphandling kan vara av intresse för ekonomiska aktörer i andra medlemsstater. Kommissionen har uttalat att ett sådant beslut grundas på en bedömning av de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. föremålet för kontraktet, kontraktets uppskattade värde, de särskilda förhållandena inom den berörda sektorn (marknadens storlek och struktur, handelspraxis osv.) och den geografiska lokaliseringen för utförandet. Om den upphandlande myndighetens eller enhetens slutsats är att kontraktet i fråga är av betydelse för den inre marknaden ska det tilldelas i enlighet med de grundläggande principerna.

Vissa av de grundläggande friheterna och principerna framgår av direktiven om upphandling; övriga framgår av fördragen eller EU-domstolens praxis. I artikel 2 i det klassiska direktivet anges att upphandlande myndigheter ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara på ett öppet sätt. Artikel 10 i försörjningsdirektivet innehåller en motsvarande bestämmelse. Artiklarna är genomförda genom 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF.

Principerna om likabehandling och icke-diskriminering

Principen om icke-diskriminering förutsätter att anbudssökande och anbudsgivare från andra orter behandlas på samma sätt som t.ex. företag med verksamhet på en viss ort eller i den egna kommunen. Kommissionen nämner i ett tolkningsmeddelande om upphandling under tröskelvärdena och av B-tjänster att principen om icke-diskriminering exempelvis medför att kravspecifikationerna på en vara eller tjänst inte får innehålla uppgifter om tillverkare, ursprung eller särskilt framställningsförfarande, och inte heller någon hänvisning till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, såvida detta inte motiveras av föremålet för upphandlingen och åtföljs av orden ”eller likvärdig”. Enligt kommissionen är det under alla omständigheter lämpligt att använda mer allmänna beskrivningar av utförande och funktioner.

Öppenhetsprincipen

Enligt EU-domstolen medför principerna om likabehandling och icke-diskriminering att det finns en skyldighet att lämna insyn i upphandlingsförfarandet. Detta krav på öppenhet syftar till att garantera varje tänkbar anbudsgivare att förfarandet är öppet för konkurrens och att det går att kontrollera om det är opartiskt. Kravet på öppenhet innebär att ett företag som är beläget i en annan medlemsstat ska ha tillgång till relevanta uppgifter om upphandlingen innan kontraktet har tilldelats, så att detta företag, om det så önskar, har möjlighet att uttrycka sitt intresse för att få kontraktet.

Principen om ömsesidigt erkännande

Om anbudssökanden eller anbudsgivaren ombeds lämna in certifikat, examensbevis eller andra slag av dokument för att styrka behörighet gäller principen om ömsesidigt erkännande. Principen innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten ska godta utländsk dokumentation för att styrka kvalifikationskrav m.m. om de utfärdats av andra medlemsstaters behöriga organ.

Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen förutsätter att kraven på upphandlingsförfarandet står i rimlig proportion till de mål som eftersträvas. Upphandlingens art och värde ska därför beaktas exempelvis när villkoren för att få delta i upphandlingen fastställs. Uppställda krav får inte heller vara onödiga eller oproportionerliga. Vidare ska tidsfristerna för en intresseanmälan och för att lämna anbud vara tillräckligt långa för att företag från andra medlemsstater ska kunna göra en tillfredsställande bedömning och kunna utarbeta ett anbud.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 2009/10:180 att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Den sistnämnda ändringen motiveras av att bestämmelser om elektroniska auktioner införs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli i år och innehåller i korthet nedanstående förslag.

Avtalsspärr

Om en upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling respektive lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut ska den upphandlande myndigheten eller enheten inte få ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslut med ett elektroniskt medel (avtalsspärr). Om underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare ska avtal inte få ingås förrän 15 dagar har gått.

En underrättelse om tilldelningsbeslut enligt LOU och LUF ska inkludera information om avtalsspärrens längd. Om en längre avtalsspärr än den lagstadgade minimifristen angetts ska avtal om upphandling inte få ingås förrän den angivna perioden har gått.

Avtalsspärr ska gälla såväl för upphandlingar inom det direktivstyrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivet.

Ändringsdirektivet medger dock vissa undantag från bestämmelsen om avtalsspärr.

Vid en ansökan om överprövning ska en avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut eller en avtalsspärr vid förhandsinsyn fortsätta att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr). Rätten ska få besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

När en förlängd avtalsspärr gäller ska avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås, ska avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt det interimistiska beslutet.

När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås och beslutar att visa målet åter till en lägre instans, ska avtal inte få ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.

Rätten ska kunna förordna att tiodagarsfristen inte ska gälla.

Överprövning av avtals giltighet

Ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska kunna förklaras ogiltigt av allmän förvaltningsdomstol

–     om avtalet har slutits utan att upphandlingen annonserats enligt bestämmelserna i LOU respektive LUF

–     om en underrättelse om tilldelningsbeslut inte skickats enligt bestämmelserna i LOU respektive LUF eller vid överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr, interimistiskt beslut eller tiodagarsfrist i kombination med viss annan överträdelse om detta medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada

–     vid överträdelse av bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och om detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada.

Bestämmelserna om ogiltighet av avtal ska gälla såväl upphandlingar inom det direktivstyrda området som upphandlingar som inte omfattas av direktivet. Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska domstolen besluta att avtalet får bestå.

Vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal ska en upphandlande myndighet i samband med underrättelsen om tilldelningsbeslutet kunna iaktta en avtalsspärr om 10 eller 15 dagar, beroende på vilket kommunikationsmedel som används för att skicka underrättelsen. Om en sådan avtalsspärr har iakttagits ska ett ingånget avtal inte kunna ogiltigförklaras.

Upphandlande myndigheter och enheter ska till Europeiska kommissionen få skicka en annons om sin avsikt att upphandla ett kontrakt utan föregående annonsering enligt 4 kap. 5–9 §§ LOU eller 4 kap. 2 och 3 §§ LUF samt iaktta en särskild avtalsspärr genom att inte ingå avtal förrän tio dagar gått från det att annonsen har publicerats (förhandsinsyn). När förfarandet med förhandsinsyn har iakttagits ska ett avtal som slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör inte kunna förklaras ogiltigt.

Vissa domstolsfrågor och tidsfrister

Rätten bör i enlighet med nu gällande ordning, vid bifall till ett yrkande om överprövning av en upphandling, få besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts. Efter det att ett avtal har slutits bör rätten i ett mål om överprövning enbart kunna besluta om ogiltigförklaring av avtalet.

Rätten ska kunna fatta ett interimistiskt beslut med innebörden att en upphandlande myndighet eller enhet inte får ingå avtal eller att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har beslutats.

I likhet med vad som gäller i dag ska det anges särskilt att rätten får låta bli att fatta ett interimistiskt beslut när den skada eller olägenhet som beslutet skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Bestämmelsen i LUF om möjlighet för rätten att vid vite förbjuda en upphandlande enhet att fortsätta en upphandling utan att avhjälpa bristerna ska upphävas.

En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av avtalsspärren. En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet att avbryta upphandlingen. Om underrättelsen skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.

En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts. En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått

–     från det att Europeiska kommissionen har publicerat en efterannons eller ett meddelande om resultatet av en upphandling

–     från det att anbudssökandena och anbudsgivarna skriftligen har underrättats om att ett avtal har slutits, inbegripet avtal som ingås genom förnyad konkurrensutsättning enligt 5 kap. 7 § LOU, under förutsättning att underrättelsen innehåller en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 § LOU respektive LUF.

Vid beräkningen av avtalsspärrens och tiodagarsfristens längd samt tidsfrister för ansökan om överprövning ska vad som gäller enligt den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.

En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en eller flera leverantörer.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid mot ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås, en avtalsspärr eller ett förbud mot att ingå avtal efter förvaltningsrätts avgörande eller efter upphävande av ett interimistiskt beslut ska rätten, på yrkande av en leverantör, överpröva avtalets giltighet.

Särskild avgift

En möjlighet att påföra upphandlande myndigheter och enheter en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) ska införas.

Upphandlingsskadeavgiften ska påföras en upphandlande myndighet eller enhet om rätten i ett lagakraftvunnet avgörande har slagit fast att ett avtal får bestå trots att avtalet har slutits utan att avtalsspärren iakttagits eller på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

Upphandlingsskadeavgiften ska vidare få påföras när en upphandlande myndighet eller enhet och en eller flera leverantörer har slutit avtal utan att upphandlingen har annonserats på så sätt som är föreskrivet i LOU eller LUF.

Upphandlingsskadeavgiften ska kunna tas ut oberoende av om överträdelsen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Strikt ansvar ska alltså gälla.

Avgiften ska uppgå till lägst 10 000 kr och högst 10 000 000 kr, dock maximalt 10 % av kontraktsvärdet. Avgifterna ska tillfalla staten. I LOU och LUF ska det införas bestämmelser om betalning av upphandlingsskadeavgifter som innebär att tillsynsmyndigheten får ansvaret för att hantera inbetalningarna och möjlighet att lämna ärenden för indrivning. Betalning ska ske inom 30 dagar från det att ett avgörande vunnit laga kraft.

Vid fastställande av avgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till sanktionsvärdet. I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Om det finns synnerliga skäl kan avgiften efterskänkas.

En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala en upphandlingsskadeavgift ska, när ansökan grundas på 17 kap. 2 § 1 eller 2, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det beslut vilket ansökan grundas på har vunnit laga kraft.

Det ska även införas en möjlighet för domstolen att besluta om att betalning av avgiften får ske senare än inom trettio dagar efter det att avgörandet har vunnit laga kraft.

Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Ett krav på upphandlingsskadeavgift ska falla bort om verkställighet inte har skett inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.

Tillsynsfrågor

Tillsynsmyndighetens möjlighet att hämta in upplysningar från upphandlande myndigheter och enheter ska kompletteras med en möjlighet att hämta in upplysningar även från den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Även bestämmelserna om upphandlande myndigheters och enheters skyldighet att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär ska omfatta den som kan antas vara upphandlande myndighet eller enhet.

Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn ska myndigheten kunna förelägga dem som är eller kan antas vara upphandlande myndigheter eller enheter att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.

Föreläggandet ska kunna överklagas hos en allmän förvaltningsdomstol.

Tillsynsmyndigheten ska vara motpart i domstol men bör inte ges några ytterligare möjligheter att ingripa vid upphandlingar.

Skadestånd

Reglerna om skadestånd i LOU ska kompletteras med en bestämmelse som anger att anbudsgivare och anbudssökande som deltagit i en upphandling är berättigade till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om den upphandlande myndigheten har åsidosatt bestämmelserna i LOU och detta har menligt påverkat anbudsgivarnas eller de anbudssökandes möjligheter att tilldelas kontraktet.

Bestämmelserna i LOU och LUF om inom vilken tid en talan om skadestånd ska väckas ska kompletteras så att en skadeståndstalan med anledning av att ett avtal har ogiltigförklarats ska väckas inom ett år från den tidpunkt då avtalet har förklarats ogiltigt genom ett avgörande som har vunnit laga kraft.

Konkurrenspräglad dialog

Upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog ska införas i LOU.

Förfarandet ska kunna användas vid upphandling såväl inom som utanför det direktivstyrda området. Den upphandlande myndigheten ska annonsera en upphandling som ska göras genom konkurrenspräglad dialog.

Konkurrenspräglad dialog ska få användas vid tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt om öppet eller selektivt upphandlingsförfarande, alternativt förenklat förfarande eller urvalsförfarande, inte medger tilldelning av kontrakt.

När det finns förutsättningar för konkurrenspräglad dialog och den upphandlande myndigheten beslutat att använda sig av förfarandet ska den inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut. Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen ska myndigheten få diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena.

Den upphandlande myndigheten ska kunna bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. Detta ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser dess behov, och dialogen ska då förklaras avslutad.

En upphandlande myndighet ska vara skyldig att underrätta de anbudssökande om att den konkurrenspräglade dialogen har avslutats.

Den upphandlande myndigheten ska få uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera ett anbud. Detta får dock inte innebära att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering.

Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna, som ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet, och anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Den upphandlande myndigheten ska kunna uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där. Det är inte uteslutet att andra anbudsgivare kan få lägga anbud på konkurrerande anbudsgivares förslag till lösning. Detta förutsätter dock att den konkurrerande anbudsgivaren ger samtycke till att tillräcklig information om lösningen lämnas som underlag för anbudsgivningen.

En myndighet bör ges i uppdrag att ta fram en vägledning för förfarandet konkurrenspräglad dialog.

Elektronisk auktion

Bestämmelser om elektroniska auktioner ska införas i LOU och LUF.

Elektronisk auktion ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.

En definition av begreppet elektronisk auktion ska tas in i LOU och LUF. En upphandlande myndighet eller enhet ska, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet, få använda elektronisk auktion vid

–     öppet förfarande

–     selektivt förfarande

–     förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LUF

–     förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LOU, om de anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande är ogiltiga eller inte kan godtas

–     förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt LOU

–     förenklat förfarande

–     urvalsförfarande.

En upphandlande myndighet eller enhet som avser att använda elektronisk auktion ska ange det i annonsen om upphandling.

En elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på

–     pris, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset

–     pris eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå

–      de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen

–     de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen

–     vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och, i förekommande fall, när detta kommer att ske

–     relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen

–     på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts

–     relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.

Innan en upphandlande myndighet eller enhet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten eller enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.

I LOU och LUF ska det tas in bestämmelser om inbjudan att delta i och inledande av en elektronisk auktion samt om vilka upplysningar som ska eller får lämnas till anbudsgivarna under varje etapp i en elektronisk auktion. Vidare ska det införas bestämmelser om avslutande av en elektronisk auktion och om att den upphandlande myndigheten eller enheten, efter att ha stängt den elektroniska auktionen, ska tilldela kontraktet på grundval av resultatet av densamma.

I offentlighets- och sekretesslagen ska det införas bestämmelser som vid en elektronisk auktion möjliggör utlämnande av uppgifter om plats i rangordningen och även uppgifter om priser eller värden och antalet deltagare i den elektroniska auktionen.

Inköpscentraler

Bestämmelser om inköpscentraler ska införas i LOU och LUF. Med inköpscentral ska avses en upphandlande myndighet som ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter, eller som medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter eller enheter. En upphandlande myndighet eller enhet ska få anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster med hjälp av en inköpscentral.

Den myndighet som tecknar ramavtal ska vara ansvarig och bli motpart vid en eventuell domstolsprövning. Om myndigheten är ombud i upphandlingen ska det däremot vara den myndighet som anlitar inköpscentralen som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas.

Miljöhänsyn och sociala hänsyn

Bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta.

Regelförenklingar i upphandlingslagarna

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ansvara för att begära in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör sköter sina skatter och socialförsäkringsavgifter.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska få begränsa kontrollen av intyg, certifikat, betyg och andra handlingar som rör anbudssökandes och anbudsgivares kapacitet och redlighet till

–     den eller de anbudsgivare som den upphandlande myndigheten eller enheten valt att tilldela kontraktet eller ramavtalet i ett öppet förfarande

–     de anbudssökande eller anbudsgivare som har bjudits in att delta i anbudsgivning eller förhandling i ett selektivt eller förhandlat förfarande.

Bevis enligt den första punkten ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan anbudsgivarna underrättas om tilldelningsbeslutet. Bevis enligt den andra punkten ska tillhandahållas den upphandlande myndigheten eller enheten innan inbjudan till anbudsgivningen eller förhandlingen sker.

En leverantör som inte tillhandahåller relevanta bevis på den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran inom en angiven tidsfrist kan komma att uteslutas från att delta i upphandlingen.

Bestämmelsen i 10 kap. 2 § första stycket 6 LOU och 10 kap. 3 § första stycket LUF, som ger den upphandlande myndigheten eller enheten rätt att utesluta en leverantör som i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar, ska ändras till att omfatta även bevis om registrering, ekonomisk ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet.

Tidsfristen för att lämna in bevis ska vara skälig.

Begreppet direktupphandling ska i LOU och LUF definieras som en upphandling utan krav på anbud i viss form.

I LOU ska direktupphandling få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 % av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling av varor och tjänster, som i dag uppgår till 1 919 771 kr, dvs. ca 287 000 kr. I LUF ska direktupphandling få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 % av det tröskelvärde som gäller vid upphandling av varor och tjänster som i dag uppgår till 3 849 489 kr, dvs. ca 577 000 kr. Direktupphandlingsgränserna gäller vid upphandling av såväl byggentreprenader som varor och tjänster.

Kravet på upphandlande myndigheter och enheter att vid behov införa riktlinjer för direktupphandling ska tas bort.

Värdet av ett kontrakt som omfattas av 15 kap. LOU och LUF ska, vid tillämpning av de föreslagna reglerna om fasta direktupphandlingsgränser, uppskattas till det totala beloppet som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling ska inte få delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i lagen. Options- och förlängningsklausuler ska beaktas som om de utnyttjats.

Vid beräkningen ska de upphandlande myndigheterna och enheterna beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheterna respektive enheterna under räkenskapsåret.

Vid behov ska en leverantör, när det gäller ett visst kontrakt, få åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ansvara för att hämta in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör sköter sina skatter och socialförsäkringsavgifter.

Bestämmelserna om ramavtal i 15 kap. LOU ska ändras så att ramavtal där alla villkor är fastställda ska kunna ingås med ett valfritt antal leverantörer.

Andra stycket i 15 kap. 22 § LOU och LUF om upphandling som rör rikets säkerhet m.m. ska upphävas. Försvarsmakten ska i vissa fall få besluta om undantag från bestämmelserna i 15 kap., om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kr.

Bestämmelserna om krav på att det ska framgå om ett anbud kan komma att antas utan föregående förhandling och om rätt för en leverantör att på begäran få förfrågningsunderlaget på samma villkor som andra leverantörer ska, liksom några andra onödiga regler, upphävas.

En upphandlande myndighet eller enhet ska få bestämma att anbudsansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.

Motionen

I följdmotion 2009/10:Fi12 av Thomas Östros m.fl. (s) anför motionärerna att offentlig upphandling bör användas som ett verktyg för att genomföra sociala förbättringar i samhället och förbättra miljön i väsentligt högre grad än vad som görs i dag. Den offentliga upphandlingens stora omfattning gör att den har stor potential att styra den offentliga konsumtionen i mer miljövänlig riktning.

I propositionen föreslås att bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta. Motionärerna anser att upphandlande myndigheter och enheter inte bara bör, utan ska ta sådana hänsyn.

Utskottets ställningstagande

För att skapa goda förutsättningar för konkurrens, ett effektivt resursutnyttjande och förmånliga inköpsvillkor för den offentliga sektorn föreslår regeringen ändringar i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

Utskottet konstaterar inledningsvis att regelverket kring den offentliga upphandlingen är komplext. Utskottet välkomnar därför alla åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en effektiv offentlig upphandling och för att underlätta för företag att delta i upphandlingar.

Utskottet anför dock följande i frågan om tvingande regler för uppställande av krav på miljöhänsyn och sociala hänsyn. Det kan konstateras att gemensamt för samtliga typer av krav som kan ställas i en upphandling är att de ska vara förenliga med principerna för offentlig upphandling enligt 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF. Myndigheterna och enheterna bör säkerställa att de villkor som de avser att ställa upp är uppföljningsbara och kontrollerbara. Krav som inte följs upp och kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller enheten är inte förenliga med EU-domstolens praxis.

Utskottet delar regeringens bedömning av att det inte skulle vara möjligt att införa en sådan skyldighet som anförs i följdmotionen. Någon möjlighet att följa upp och kontrollera om de upphandlande myndigheterna eller enheterna har tagit sådana hänsyn torde inte vara genomförbar.

Utskottet tillstyrker regeringens proposition med vissa redaktionella korrigeringar i lagtexten enligt utskottets förslag i bilaga 3 och avstyrker följdmotion 2009/10:Fi12.

Miljöhänsyn vid upphandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om miljöhänsyn vid offentlig upphandling. Regeringen har i sin proposition föreslagit en generell målsättningsparagraf som innebär att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn om upphandlingens art motiverar detta.

Ett motionsyrkande om upphandling av miljöbilar avstyrks med hänvisning till bl.a. ett direktiv om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon som kommer att genomföras i svensk rätt.

Jämför reservation 2 (s, v, mp).

Motionerna

I partimotion 2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 105 anförs att den nuvarande lagstiftningen för statens köp av miljöbilar började gälla den 1 januari 2006 varefter det skett regelbundna uppdateringar. De regelbundna uppdateringarna är viktiga för att möjliggöra för staten att flytta fram kraven på vad som är en rimlig definition av en miljöbil. Det är nu enligt motionärerna dags att ändra kraven så att alla bilar som statliga myndigheter köper in ska vara miljöbilar.

I motion 2009/10:Fi233 av Olle Thorell (s) anförs att EU-rätten inte uppställer några hinder mot att införa bestämmelser som innebär att en upphandlande enhet ställer miljökrav eller sociala krav. Sverige bör enligt motionären vara ett föregångsland och gå ännu längre och kräva att miljöhänsyn ska ingå vid varje kommunal upphandling.

I kommittémotion 2009/10:N338 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 3 anförs att den offentliga sektorn måste bli bättre på att ställa tydliga krav på energieffektivitet i sin upphandling. Stat, landsting och kommuner är sammantaget en mycket viktig aktör både ekonomiskt och energimässigt. Genom att använda den offentliga upphandlingen på ett sätt som driver fram ny energiteknik kan en mycket snabb omställning av marknaden komma till stånd.

I motion 2009/10:N336 av Jan Lindholm (mp) yrkande 2 anförs att det vore rimligt att regeringen väljer att bejaka teknikupphandling som en metod att minska oljeförbrukningen. Att sätta tydliga mål som att ingen statlig myndighet ska köpa fossilberoende bilar efter 2010 eller att statliga upphandlingar ska ställa krav på att leverantörer endast använder den fossilsnålaste teknik som går att finna och i många fall en helt fossiloberoende teknik borde enligt motionären vara självklarheter.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om miljöhänsyn vid offentlig upphandling senast våren 2009 (bet. 2008/09:FiU29). Utskottet avstyrkte då motionerna med hänvisning till bl.a. redan gällande möjligheter att beakta miljöhänsyn.

Vidare påtalades i betänkandet att Konkurrensverket i januari 2009 publicerade en forskningsrapport som tar upp frågan om miljökrav vid upphandlingar. Enligt rapporten finns det både för- och nackdelar med att använda miljökrav i upphandlingar som ett miljöpolitiskt styrmedel jämfört med andra alternativa instrument. Ur kostnadseffektivitetssynpunkt kan miljökrav vid upphandling betraktas som ett trubbigt miljöpolitiskt instrument, enligt forskarna. De menar att ekonomiska styrmedel som miljöskatter, miljöavgifter och subventioner ofta kan vara mer kostnadseffektiva, samtidigt som miljökrav vid upphandling ibland kan utgöra ett komplement till sådana ekonomiska styrmedel.

Vissa kompletterande uppgifter

De gällande direktiven 2004/18/EG om offentlig upphandling och 2004/17/EG om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster innehåller bestämmelser som klargör hur miljöhänsyn redan i dag kan integreras i upphandlingsförloppets olika delar. Bestämmelserna har genomförts i LOU och LUF och behandlas i förarbetena till lagarna (prop. 2006/07:128 s. 194 f.).

Miljöhänsyn kan beaktas i olika faser av upphandlingen. Bland annat kan sådana hänsyn anges i de tekniska specifikationerna. Av 6 kap. 3 § LOU framgår att miljöegenskaper kan beaktas i de tekniska specifikationerna. I 6 kap. 7 § anges under vilka omständigheter en upphandlande myndighet eller enhet kan använda sig av miljömärken vid krav om miljöegenskaper. Av andra stycket av bestämmelsen framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa krav på att specificerade kriterier för miljömärken ska vara uppfyllda och att miljömärket är ett bevis på att kraven är uppfyllda. Dock måste även annat lämpligt bevis godtas av den upphandlande myndigheten eller enheten. Av 6 kap. 4 § framgår i vilken utsträckning en upphandlande myndighet eller enhet kan ställa krav på tillverkningen eller ett särskilt framställningssätt.

Vidare finns i båda lagarna bestämmelser om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt (6 kap. 13 § LOU och 6 kap. 14 § LUF). Bestämmelserna medger att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa bl.a. särskilda miljömässiga villkor för hur ett kontrakt får fullgöras.

Vid valet av deltagare i ett upphandlingsförfarande kan den upphandlande myndigheten enligt 11 kap. 11 § andra stycket 7 LOU ställa krav på bevis om de miljöskyddsåtgärder som leverantören kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs. Bestämmelsen gäller vid upphandling av byggentreprenader och tjänster. Motsvarande bestämmelse återfinns inte i LUF, men sådana krav kan ställas upp även inom försörjningssektorerna. Av 11 kap. 15 § LOU och 11 kap. 12 § LUF framgår i vilken utsträckning leverantören kan krävas uppfylla standarder för miljöledning.

I 12 kap. 1 § andra stycket båda lagarna anges exempel på kriterier som de upphandlande myndigheterna och enheterna kan använda sig av vid anbudsutvärderingen. Bland annat anges miljöegenskaper som ett sådant kriterium.

Gemensamt för samtliga typer av krav är att de ska vara förenliga med principerna för offentlig upphandling enligt 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF. Myndigheterna och enheterna bör säkerställa att de villkor som de avser att ställa upp är uppföljningsbara och kontrollerbara. Krav som inte följs upp och kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller enheten är, som tidigare nämnts, inte förenliga med EU-domstolens praxis.

I en handbok som publicerats av Europeiska kommissionen görs uttalanden om möjligheterna enligt de nya upphandlingsdirektiven att ställa miljökrav vid upphandling.

Konkurrensverket har tagit fram ett informationsmaterial om lagarna om offentlig upphandling och möjligheterna att ställa miljökrav.

Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier består av förslag till miljökrav som kan användas vid upphandling av varor, tjänster och entreprenader. Under varje kriterieområde finns även relaterad information och vägledningar. Rådet arbetar även med andra former av stöd, såsom olika slags utbildningar. Bland annat har de en webbaserad utbildning och helpdesk på sin webbplats samt arrangerar konferenser och seminarier. På Miljöstyrningsrådets webbplats tillhandahålls en webbaserad utbildning om miljöhänsyn i offentlig upphandling.

Många myndigheter, landsting, kommuner och andra upphandlande myndigheter och enheter har antagit en policy eller riktlinjer för miljöhänsyn i upphandlingsverksamheten. För att se i vilken utsträckning miljökrav ställs i offentliga upphandlingar i Sverige låter Naturvårdsverket regelbundet genomföra enkätundersökningar.

I propositionen om nya rättsmedel på upphandlingsområdet föreslår regeringen en generell målsättningsparagraf som innebär att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta bl.a. miljöhänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Bestämmelsen införs mot bakgrund av bl.a. den ökade betoningen av miljöaspekter i unionsrätten och Sveriges inställning i dessa frågor. Regeln avser att skapa incitament för de upphandlande myndigheter och enheter som ännu inte prövar möjligheten att integrera miljöhänsyn i sina upphandlingar. Av propositionen framgår att en remissinstans föreslog att det skulle vara obligatoriskt för upphandlande myndigheter och enheter att göra en bedömning av vilka miljökrav som myndigheten eller enheten ska ställa. Regeringen gör dock bedömningen att det inte skulle vara möjligt att följa upp och kontrollera om den upphandlande myndigheten eller enheten har gjort en sådan bedömning.

När det specifikt gäller statens inköp av personbilar så regleras detta i förordningen (2009:1) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor, vilken gäller från den 1 februari 2009. Enligt förordningen är huvudregeln att de bilar som köps eller leasas ska vara miljöbilar (5 §). Av förordningens 14 § framgår att myndigheterna ska se till att de bilar som myndigheten använder och som är utrustade med teknik för drift helt eller delvis med förnybara bränslen i största möjliga utsträckning drivs med sådana bränslen.

På EU-nivå finns ett direktiv (2009/33/EG) om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon. Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt senast 18 månader efter att direktivet trädde i kraft den 4 juni 2009, dvs. den 4 december 2010. Direktivet innebär att upphandlande myndigheter och enheter (samt vissa operatörer som tillhandahåller allmännyttiga tjänster inom ramen för avtal om allmän trafik) ska beakta energi- och miljöpåverkan, däribland energiförbrukningen och koldioxidutsläpp, när de köper in vägtransportfordon, t.ex. personbilar. Syftet med direktivet är att främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till gemenskapens miljö-, klimat- och energipolitik. Vartannat år, med verkan från den 4 december 2010, ska kommissionen sammanställa en rapport om tillämpningen av detta direktiv och om de åtgärder som enskilda medlemsstater vidtagit för att främja inköp av rena och energieffektiva fordon.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis, liksom tidigare, att redan gällande regler gör det möjligt att ställa miljökrav vid upphandlingar och att dessa kan beaktas i upphandlingens olika faser. I och med att regeringen i sin proposition nu föreslår en uttrycklig bestämmelse om att miljöhänsyn bör beaktas vid upphandling betonas än mer vikten av frågan, vilket utskottet välkomnar.

När det gäller statliga inköp av miljöbilar konstaterar utskottet att det i 5 § förordningen (2009:1) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar och bilresor föreskrivs att de personbilar som köps in eller hyrs som huvudregel ska vara miljöbilar. Även på EU-nivå, skärps regelverket kring vägtransporter. Utskottet konstaterar att miljöfrågorna har hög prioritet, både nationellt och på EU-nivå, och anser inte att några ytterligare åtgärder från riksdagens sida är påkallade. Utskottet avstyrker motionerna 2009/10:T426 yrkande 105, 2009/10:Fi233, 2009/10:N338 yrkande 3 och 2009/10:N336 yrkande 2.

Upphandling av hälso- och sjukvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om upphandling av hälso- och sjukvård. Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade mening att reglerna i lagen (2008:962) om valfrihetssystem möjliggör en ökad mångfald och flexibilitet inom bl.a. hälso- och sjukvården.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi224 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m) yrkande 1 anförs att det behövs förnyade och verklighetsanpassade upphandlingsregler som kan skapa utrymme för reell konkurrens och bred mångfald inom sjukvårdens område och där även mindre aktörer inkluderas.

I samma motion yrkande 3 anförs att reglerna i lagen om offentlig upphandling bör ses över så att hälso- och sjukvården i sin helhet inte omfattas av denna lagstiftning.

I motion 2009/10:Fi249 av Margareta B Kjellin (m) påtalas att det förekommer illojal konkurrens inom bl.a. upphandling av hälso- och sjukvård. Motionären anser att det är önskvärt att regeringen motverkar möjligheten för offentligt ägda företag att konkurrera på osunda villkor inom offentlig upphandling.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om upphandling av hälso- och sjukvård senast våren 2009. Utskottet avstyrkte då motionerna med hänvisning till att lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV, hade införts och sedan den 1 januari 2009 kan tillämpas vid tillhandahållandet av välfärdstjänster (prop. 2008/09:29, bet. 2008/09:SoU5). I finansutskottets yttrande över lagförslaget noterade utskottet bl.a. att valfrihetssystem enligt den föreslagna lagen avsågs utgöra ett alternativ till offentlig upphandling enligt LOU när det gäller bl.a. hälso- och sjukvårdstjänster samt omsorgs- och stödverksamhet för äldre och personer med funktionshinder. Utskottet tillstyrkte förslaget till lag om valfrihetssystem (yttr. 2008/09:FiU3y), med en avvikande mening (s, v, mp).

Utskottet uttalade i betänkande 2008/09:FiU29 att de nya reglerna möjliggör en ökad mångfald och flexibilitet inom bl.a. hälso- och sjukvården.

Vissa kompletterande uppgifter

Lagen (2008:962) om valfrihetssystem reglerar vad som ska gälla när upphandlande myndigheter konkurrensutsätter delar av sin verksamhet genom att överlåta till brukaren att välja utförare bland leverantörer i ett valfrihetssystem. Lagen gäller för kommuner och landsting när de inför valfrihetssystem för hälsovård och socialtjänster.

Det är frivilligt för kommuner att införa valfrihetssystem men obligatoriskt för landstingen inom primärvården. Från den 1 maj 2010 ska även Arbetsförmedlingen tillämpa LOV vid tillhandahållande av valfrihetssystem med etableringslotsar för nyanlända invandrare.

Valfrihetssystem enligt LOV ska utformas i enlighet med EU-rättens grundläggande principer om likabehandling och icke-diskriminering samt principerna om öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Det innebär bl.a. att alla leverantörer i valfrihetssystemet ska behandlas lika och att kraven som ställs på leverantörerna ska vara rimliga.

LOV ska tillämpas av de kommuner och landsting som beslutat att införa valfrihetssystem i sin verksamhet. Dessa kommuner och landsting kallas i LOV upphandlande myndigheter. Även s.k. offentligt styrda organ kan under vissa förutsättningar ingå i begreppet upphandlande myndigheter. Detta gäller exempelvis vissa bolag och stiftelser.

LOV omfattar tjänster inom hälsovården och socialtjänster som är upptagna som B-tjänster i kategori 25 i bilaga 3 till lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU. Som exempel kan nämnas äldreomsorg, social omsorg för handikappade, barnmorsketjänster, tjänster utförda av allmänpraktiserande läkare och tjänster för dagcenter. Lagen gäller däremot inte tjänster inom barn- och ungdomsomsorgen. 

I Utredningen om patientens rätts slutbetänkande Regler för etablering av vårdgivare (SOU 2009:84) föreslås en ny lag om vårdgivaretablering som bl.a. innehåller bestämmelser om regler om vårdgivaravgifter och patientersättning. Den föreslagna lagen ska inte gälla när LOU eller LOV är tillämplig. För närvarande är betänkandet under remissbehandling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att lagen (2008:962) om valfrihetssystem har införts och sedan den 1 januari 2009 kan tillämpas vid tillhandahållande av hälsovård och socialtjänst. Utskottet vidhåller sin uppfattning att reglerna möjliggör en ökad mångfald och flexibilitet inom bl.a. hälso- och sjukvården.

Konkurrensverket är tillsynsmyndighet enligt lagen och har tagit fram informationsmaterial om regelverket. Utskottet ser i nuläget inte något behov av ytterligare initiativ från riksdagens sida på detta område och avstyrker motionerna 2009/10:Fi224 yrkandena 1 och 3 och 2009/10:Fi249.

Upphandling av tolktjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om upphandling av tolktjänster. Utskottet hänvisar till att de brister som påtalas inte torde kunna lösas genom ändringar i den rättsliga regleringen av upphandlingsförfarandet.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi300 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s) anförs att tolkservice är en samhällsservice som är mycket svår att upphandla då kompetens på språk är väldigt svår att kvalitetsmärka. Enligt motionärerna borde det vara en självklarhet att det finns en tillsyn över tolkförmedlingar. Man borde se över upphandlingarna av tolkservice och se över de kommunala tolkförmedlingarnas rätt att på lika villkor lägga anbud till myndigheter om de inte på något annat sätt subventioneras av sina huvudmän.

Även i motion 2009/10:Fi229 av Curt Linderoth (m) behandlas upphandling av tolktjänster. I motionen tas upp ett exempel på en upphandling där motionären hävdar att ett kommunalt organ lämnat anbud utan att lagligen kunna tillhandahålla tjänsten. Det är enligt motionären angeläget att i de upphandlingsrättsliga regelverken införa regler om diskvalifikation av offentliga aktörer som lämnar anbud i strid med kommunallagen eller annan för dem bindande reglering.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om en översyn av upphandlingen av tolktjänster hösten 2007 och underströk då vikten av att det finns tillgång till tolkning av hög kvalitet inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Samtidigt ansåg utskottet att de brister i tolktjänsters kvalitet som motionären påtalat inte torde kunna lösas genom ändringar i upphandlingsförfarandet i första hand. Utskottet avstyrkte därför det då aktuella motionsyrkandet (bet. 2007/08:FiU7 s. 42–43).

Utskottet behandlade även under våren 2009 ett motionsyrkande i vilket anfördes att tolktjänster är dåligt anpassade till lagen om offentlig upphandling och bör undantas från upphandling. Även denna motion avstyrktes av utskottet.

Vissa kompletterande uppgifter

Tolkning i domstol och vid myndighet regleras särskilt i flera lagar. Enligt 5 kap. 6 § rättegångsbalken ska en tolk anlitas vid rättegång i allmän domstol, om någon som ska höras inför rätten inte behärskar svenska. Om det saknas en särskild, till domstolen knuten tolk ska en lämplig person förordnas som tolk. I förvaltningsprocesslagen, som reglerar rättskipning i Regeringsrätten, kammarrätterna och förvaltningsrätterna, återfinns motsvarande bestämmelser i 50 §. Dessutom finns en regel om tolkhjälp i förvaltningslagen, som reglerar myndigheters ärendehandläggning. I lagens 8 § anges att myndigheten vid behov bör anlita tolk när man har att göra med någon som inte behärskar svenska språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad. Enligt lagens förarbeten bör personer som av olika skäl är i behov av tolk i sina kontakter med myndigheter få sådant bistånd i all rimlig utsträckning (prop. 1985/86:80 s. 27).

Regler om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet finns i 3 kap. 27–32 §§ konkurrenslagen (2008:579).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Kammarkollegiet anordnar prov och auktoriserar tolkar som rätts- respektive sjukvårdstolk och även ger ut en årlig förteckning över de auktoriserade tolkarna. De auktoriserade tolkarna har genomgått kunskapsprov och ska följa god tolksed i sitt arbete. Detta bör enligt utskottets mening borga för en god kvalitet på tolktjänsterna. Upphandlande myndigheter och enheter bör i sina kravspecifikationer i varje enskilt fall ställa de krav som de finner nödvändiga och relevanta. Utskottet anser inte att de problem som omnämns i yrkandena i första hand härrör sig till den rättsliga regleringen på upphandlingsområdet och finner således inte anledning att tillstyrka motionerna 2009/10:Fi300 och 2009/10:Fi229.

Kommunala inköpskarteller

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om tillsyn över kommunala inköpskarteller. Utskottet bedömer att eventuella åtgärder bör vidtas av Konkurrensverket som är den myndighet som ansvarar för tillsynen över att statligt, kommunalt och landstingskommunalt inköpssamarbete inte skadar konkurrensen och strider mot förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Något initiativ från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte påkallat.

Motionen

I motion 2009/10:Fi296 av Sven Yngve Persson (m) påtalas att problem kan uppstå när kommuner samverkar vid en upphandling för att få ett bättre förhandlingsläge och på så sätt sänka sina kostnader. Detta kan i förlängningen leda till kommunala inköpskarteller men även till en alltför stark ställning för stora leverantörer.

Prispress uppåt beroende på monopol och risken för kommunalisering av privat verksamhet gör enligt motionären att kommunala inköpskarteller är något som måste undvikas. Tillsynen över sådana karteller bör därför öka så att upphandlingarna inte blir så stora att de påverkar konkurrensen inom en viss bransch negativt.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade motsvarande yrkande från motionären våren 2009 (bet. 2008/09:FiU29).

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket ansvarar för att utöva tillsyn över att konkurrensreglerna följs. I detta uppdrag ingår bl.a. att utöva tillsyn över att statligt, kommunalt och landstingskommunalt inköpssamarbete inte skadar konkurrensen och strider mot förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete.

Vad gäller den statliga inköpssamordningen har regeringen i den förvaltningspolitiska propositionen 2009/10:175 avsnitt 11.4 gjort bedömningen att det finns ett fortsatt behov av en centraliserad inköpssamordning, eftersom verksamheten med största sannolikhet medför betydande besparingar för staten som helhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärens uppfattning om värdet av fungerande konkurrens och att det är viktigt att motverka konkurrensbegränsande samarbeten som i förlängningen kan leda till mindre effektivt resursutnyttjande och att offentliga medel inte används på bästa sätt. Ansvaret för att utöva tillsyn på detta område vilar på Konkurrensverket, som i första hand bör vara den instans som vidtar åtgärder om detta bedöms nödvändigt. Utskottet har tidigare gjort bedömningen att det inte är påkallat med något initiativ från riksdagens sida på detta område. Utskottet finner inte anledning att ändra denna sin ståndpunkt i frågan och avstyrker således motion 2009/10:Fi296.

Lokal upphandling samt små och medelstora företags möjligheter att medverka vid upphandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om lokal upphandling och små och medelstora företags möjligheter att medverka i upphandlingar. Utskottet hänvisar till att flera av de förslag som lämnas i regeringens proposition har till syfte att underlätta för just sådana företag.

Jämför reservation 3 (v, mp).

Motionerna

I kommittémotion 2009/10:N388 av Tina Ehn m.fl. (mp) yrkande 18 anförs att offentlig upphandling är ett underskattat styrinstrument för att gynna lokala matproducenter. Det är enligt motionärerna angeläget att förenkla regelverket, att mer ta fasta på kvalitetskriterier än lägsta pris och att utbilda upphandlare i möjligheterna att ställa andra krav än bara pris vid upphandling.

I motion 2009/10:Fi219 av Håkan Juholt (s) anförs att lagen om offentlig upphandling bör förändras i syfte att underlätta för kommuner att stärka de näringsidkare och organisationer som driver varaktig verksamhet på landsbygden.

I motion 2009/10:Fi253 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) yrkas att lagen om offentlig upphandling bör ses över så att kommuner kan upphandla lokalt producerade livsmedel.

I motion 2009/10:Fi281 av Marie Weibull Kornias (m) anförs att upphandlingsprocessen bör förändras så att det underlättar för små och medelstora företag att delta i offentlig upphandling. Nuvarande regler för upphandlingar gynnar enligt motionären stora företag. De krav som ska ställas i offentliga upphandlingar ska vara rimliga och stå i proportion till det som upphandlas.

I motion 2009/10:Fi247 av Kent Persson m.fl. (v) yrkande 1 anförs att många småföretag anser att krångel och administration är ett stort hinder för att delta i anbudsförfarandet vid offentlig upphandling. Det största problemet upplevs vara förfrågningsunderlaget och dess utformning. Det är enligt motionärerna viktigt att de villkor och krav som ställs i förfrågningsunderlaget står i proportion till kontraktets storlek.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om lokal upphandling och små och medelstora företags möjligheter att medverka vid upphandling senast våren 2009.

När det gäller frågor om lokala hänsyn vid upphandling behandlade utskottet motionsyrkanden på detta område även under hösten 2007. Utskottet hänvisade då till uttalanden vid tidigare behandling av liknande yrkanden i betänkandena 2006/07:FiU13, 2005/06:FiU19, 2004/05:FiU9 och 2001/02:FiU12. Av uttalanden i dessa framgår att det inte är möjligt för en upphandlande enhet att ta lokala hänsyn vid offentlig upphandling, eftersom det strider mot såväl bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling som mot upphandlingsdirektiven och de EU-rättsliga principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering. Utskottet avstyrkte de aktuella motionsyrkandena (bet. 2007/08:FiU7 s. 34–35).

I samma betänkande behandlades även yrkanden om mindre företags möjlighet att delta i upphandlingar. Utskottet underströk vikten av att även små företag har möjlighet att lägga anbud i upphandlingar, samtidigt som det är angeläget att kommuner och landsting samordnar och effektiviserar sina upphandlingar. Utskottet noterade att det inom ramen för upphandlingsreglerna är möjligt att t.ex. dela upp en upphandling i mindre delar, och att den nya upphandlingslagstiftning som då tillstyrktes av utskottet innehöll bestämmelser som kunde underlätta för mindre företag. Med detta avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna (bet. 2007/08:FiU7 s. 34–35).

Vissa kompletterande uppgifter

I budgetpropositionen för 2008 anförde regeringen att en prioriterad uppgift i samband med sammanslagningen av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) och Konkurrensverket var att öka förutsättningarna för små företag att delta i offentliga upphandlingar. Regeringen föreslog att Konkurrensverkets anslag skulle ökas med 5 miljoner kronor årligen från 2008 för att de skulle kunna effektivisera arbetet med offentlig upphandling och underlätta för små företag att delta i offentliga upphandlingar (prop. 2007/08:1 utg.omr. 24 s. 39). Riksdagen tillstyrkte regeringens förslag (bet. 2007/08:NU1).

I budgetpropositionen för 2009 föreslog regeringen att Konkurrensverket skulle ges ökade anslag, bl.a. 3 miljoner kronor årligen för att förstärka och utveckla informationsverksamheten vad gäller upphandlingsreglerna. Riksdagen tillstyrkte regeringens förslag (bet. 2008/09:NU1). Konkurrensverket har under januari 2009 bl.a. tagit fram informationsmaterial och initierat rundabordssamtal med upphandlare och företagare i syfte att få fler små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar.

I regeringens nu aktuella proposition föreslås att en leverantör vid behov när det gäller ett visst kontrakt får åberopa andra företags kapacitet för att på så sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när ett kontrakt ska fullgöras (15 kap. 15 a §).

I dag får, enligt 11 kap. 12 § LOU och 11 kap. 5 § LUF, en leverantör vid behov och när det gäller ett visst kontrakt, åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla bevis om ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras. Bestämmelsen infördes i LOU och LUF i samband med genomförandet av upphandlingsdirektiven. Behovet att stödja sig på en annan leverantörs kapacitet gör sig i lika hög grad gällande vid upphandlingar som inte omfattas av direktiven, varför denna möjlighet enligt regeringen uttryckligen bör framgå av lagen.

Konkurrensverket har i en skrivelse den 30 juni 2008 till Finansdepartementet (dnr Fi2008/4209) påpekat att möjligheten att åberopa en annan leverantörs kapacitet även bör tydliggöras i 15 kap. LOU och LUF för att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar.

Europeiska kommissionen lyfter fram upphandlingsdirektivens motsvarande bestämmelser i sitt tjänstemannameddelande inom ramen för småföretagarstadgan som syftar till att öka små och medelstora företags möjligheter att delta i offentlig upphandling. I meddelandet konstateras att den grupp som lämnar ett gemensamt anbud kan förlita sig på gruppmedlemmarnas kapacitet. Detta framgår redan av definitionen av begreppet leverantör i 2 kap. 11 § LOU respektive LUF. Vidare kan gruppen, enligt kommissionens meddelande, förlita sig på ett annat företags kapacitet, dvs. ett företag som inte ingår i gruppen. Kommissionen förordar också att de upphandlande myndigheterna informerar om den aktuella möjligheten i den annons som föregår en upphandling.

Den 25 juni 2008 publicerade kommissionen en Small Business Act (SBA). Bland de tio principer som återfinns i initiativet finns målsättningen att "anpassa offentliga politiska instrument till de små och medelstora företagens behov, så att det blir lättare för dem att delta i offentlig upphandling och få del av statligt stöd”.

Enligt den nu aktuella propositionen får den upphandlande myndigheten uppgiften att begära in vissa intyg som leverantören i dag ska ta fram. Detta ska underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. I propositionen (avsnitt 18) föreslås vidare regelförenklingar för att minska den administrativa bördan för företag.

I Kammarkollegiets regleringsbrev för 2010 står bl.a. följande: "Metoder och hjälpmedel som utvecklas inom upphandlingsstödet bör särskilt syfta till att upphandlande myndigheter och enheter bl.a. ska underlätta för små och medelstora företag att delta i upphandlingarna.”

Kammarkollegiets nyligen presenterade webbportal, upphandlingsstod.se, där leverantörer och inköpare hittar information om offentlig upphandling, riktar sig framför allt till de inköpare och leverantörer som har begränsad erfarenhet av offentlig upphandling och syftar till att skapa en mer effektiv, kvalitetsmedveten och rättssäker offentlig upphandling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att möjligheter bör tas till vara att, inom ramen för gällande regelverk, utforma upphandlingar så att mindre företag får bättre möjligheter att inkomma med anbud. Det ankommer på de upphandlande myndigheterna och enheterna att tillvarata dessa möjligheter.

Utskottet konstaterar att det i propositionen föreslås regelförenklingar för att minska den administrativa bördan för företag, vilket sannolikt betyder mer för små och medelstora företag än för stora företag. Detta välkomnas av utskottet.

När det gäller möjligheter att vid upphandling ta lokala hänsyn konstaterar utskottet, liksom vid flera tidigare tillfällen, att det inte är möjligt för en upphandlande myndighet eller enhet att ta sådana hänsyn vid offentlig upphandling. Ett sådant krav skulle strida mot såväl bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling som mot upphandlingsdirektiven och de grundläggande EU-rättsliga principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2009/10:N388 yrkande 18, 2009/10:Fi219, 2009/10:Fi253, 2009/10:Fi281 och 2009/10:Fi247 yrkande 1.

Utmaningsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om s.k. utmaningsrätt. Lagen (2008:962) om valfrihetssystem ger enligt utskottets mening möjlighet till ökad mångfald och flexibilitet inom bl.a. hälso- och sjukvården.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi251 av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (båda m) anförs att en väl fungerande konkurrens mellan olika verksamheter i olika driftsformer skulle skapa förutsättningar som behövs för bättre resultat inom den offentliga välfärden. Det måste enligt motionärerna införas en tydlig utmaningsrätt för privata och kooperativa företag som vill driva verksamhet inom hälso- och sjukvården. Motionärerna anser att det behövs en ändring så att alla kommuner och landsting börjar arbeta med att införa utmaningsrätt på olika verksamheter. Det är nödvändigt för att förändra och förbättra inte minst vården och omsorgen.

I motion 2009/10:Fi211 av Hans Backman (fp) anförs att den offentliga sektorn behöver bli bättre på att öppna upp sig för konkurrens. Inte minst små företag kan stimuleras genom att offentlig verksamhet läggs ut på entreprenad. Att införa utmaningsrätt är enligt motionären ett bra sätt att öppna för nya idéer och nya förslag på hur olika verksamheter kan utvecklas.

Ett led i att öppna upp den offentliga upphandlingen är att införa en utmaningsrätt som ger enskilda entreprenörer eller anställda inom offentlig sektor i hela landet rätt att tvinga fram en upphandling av delar av kommunens och landstingets verksamhet. Enligt motionären kan i princip alla former av tjänster som inte är ren myndighetsutövning läggas ut på entreprenad.

I motion 2009/10:Fi222 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m) anförs att det i dag finns många exempel på kommunalt drivna och landstingsdrivna verksamheter som skulle kunna drivas bättre av privata entreprenörer. Huvudprincipen med utmaningsrätt är att den som vill driva en verksamhet åt kommunen på entreprenad har rätt att utmana den kommunala verksamheten och rikta ett önskemål till kommunen om att en del av kommunens verksamhet ska drivas av den privata entreprenören. Det är dock upp till varje kommun att själv bestämma huruvida utmaningsrätt ska införas i kommunen eller inte. Utmaningsrätten omfattar inte heller kommunalt drivna och landstingsdrivna bolag. En ny modell för utmaningsrätten bör därför enligt motionären skapas så att det blir obligatoriskt för kommuner och landsting att införa utmaningsrätt och så att privata aktörer kan få möjlighet att utmana även kommunalt drivna och landstingsdrivna bolag.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade i betänkande 2008/09:FiU29 frågan om utmaningsrätt. Motionsyrkandena avstyrktes då med motiveringen att införande av en sådan rätt skulle innebära ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen och att en sådan lagändring skulle kräva noggranna överväganden avseende komplicerade juridiska frågeställningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Utmaningsrätten, eller utmanarrätten som den också kallas, har utformats något olika i de kommuner som har infört den, men huvudprincipen är densamma. Den som vill driva en verksamhet åt kommunen på entreprenad har möjlighet att utmana den kommunala verksamheten. Det kan även finnas möjlighet att rikta ett önskemål till kommunen om att en del av kommunens verksamhet ska säljas.

Utmaningen avser att någon lämnar ett önskemål om att en del av den kommunala verksamheten ska upphandlas eller säljas. Vilka delar av kommunens verksamhet som går att utmana skiljer sig från kommun till kommun – det är alltså upp till respektive kommun att välja vilka delar som omfattas – dock är det gemensamt för samtliga kommuner som infört utmaningsrätt att myndighetsutövning, strategiska ledningsfunktioner och vad som enligt lag eller förordning måste utföras av kommunen med egen personal inte kan utmanas.

Verksamheten som är tänkt att utmanas måste vara definierbar och kunna avgränsas från den övriga verksamheten. En utmaning ska riktas till den nämnd som driver den verksamhet som är tänkt att utmanas. Hur en nämnd tar ställning till utmaningen bestäms av de lagar, inriktningsmål m.m. som styr den verksamhet som utmanas. Om nämnden beslutar att utmaningen får avslag ska det beslutet motiveras. Godkänns utmaningen kommer ett upphandlingsförfarande att genomföras, där den som ställde den ursprungliga utmaningen blir en av parterna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att små och medelstora företags möjligheter att konkurrera om utförande av t.ex. välfärdstjänster har stärkts i och med införandet av lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Som utskottet påtalat på annan plats i detta betänkande möjliggör de nya reglerna en ökad mångfald och flexibilitet inom bl.a. hälso- och sjukvården. Utskottet anser, i likhet med tidigare uttalanden, inte att det därutöver bör övervägas att i nuläget införa en utmaningsrätt av den typ som motionärerna efterlyser, särskilt med hänsyn till de komplicerade rättsfrågor som en sådan utmaningsrätt skulle aktualisera. Motionerna 2009/10:Fi251, 2009/10:Fi211 och 2009/10:Fi222 avstyrks därmed.

Krav på sociala hänsyn och kollektivavtal vid upphandling samt ratificering av ILO:s konvention 94

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om krav på sociala hänsyn, kollektivavtal vid upphandling och ratificering av ILO:s konvention 94. Regeringen föreslår i sin proposition att möjligheten att beakta sociala hänsyn förstärks, vilket bör tillgodose ett flertal av motionsyrkandena. Utskottet anser det inte lämpligt att ta initiativ i frågan om att ställa upp krav på kollektivavtal vid upphandling då detta torde strida mot gemenskapsrätten. Osäkerheten i rättsläget vad gäller förhållandet mellan ILO-konventionens regler och gemenskapsrätten medför att utskottet även avstyrker motionsyrkanden inom detta område.

Jämför reservation 4 (s, v, mp).

Motionerna

I motion 2009/10:A334 av Agneta Berliner m.fl. (fp) yrkande 3 anförs att hinder för småföretagande behöver undanröjas och utvecklingskraften i de små och medelstora företagen behöver underlättas. Avtalsfrihet och företagsspecifika lösningar är bättre lösningar än en och samma standardmodell för alla, med krav på anslutning till kollektivavtal och möjlighet till orimliga stridsåtgärder mot det företag som inte ansluter till kollektivet.

Avtal med fackförbund ska inte få vara ett krav vid offentlig upphandling – då utestängs många små företag från offentliga kontrakt.

I motion 2009/10:Fi276 av Börje Vestlund och Sylvia Lindgren (båda s) anförs att Sverige bör ratificera ILO:s konvention 94 och att det i lagen om offentlig upphandling uttryckligen ska framgå att leverantörer till stat, landsting och kommuner samt de underleverantörer som dessa använder sig av ska följa gällande svenska kollektivavtal.

Även i motion 2009/10:Fi256 av Jan Björkman m.fl. (s) framförs kravet på kollektivavtal vid offentlig upphandling och att Sverige ska ratificera ILO:s konvention 94, som gör klart att offentliga upphandlingar ska innehålla krav som säkrar att t.ex. löner och arbetstid motsvarar de kollektivavtal som finns i branschen där arbetet ska utföras.

I partimotion 2009/10:Sk407 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 4 yrkar motionärerna på att regeringen återkommer med ett lagförslag som innebär att kollektivavtal kan och ska krävas vid offentlig upphandling.

Enligt motion 2009/10:Fi286 av Fredrik Olovsson (s) finns det inga hinder för stat, kommuner, landsting och regioner att aktualisera grundläggande sociala krav vid upphandling. Det handlar enligt motionären om att leverantörer ska respektera ILO:s grundläggande konventioner, FN:s barnkonvention, arbetsmiljölagstiftning m.m. Flera EU-länder har redan ratificerat ILO:s konvention 94 om arbetsklausuler i kontrakt där en offentlig myndighet är part. Detta bör även Sverige göra. Upphandlingen ska både stärka konkurrensen och ta större hänsyn till arbetstagarnas villkor och miljön.

Samma yrkande framförs även i motion 2009/10:Fi252 av Alf Eriksson m.fl. (s).

Enligt motion 2009/10:Fi305 av Ronny Olander m.fl. (s) bör i bedömningen av anbud hänsyn tas till om villkoren för de anställda ligger i nivå med den bransch som upphandlingen berör. Detta ska enligt motionärerna gälla såväl löner, försäkringar, sociala förmåner som arbetsmiljö.

I motion 2009/10:Fi292 av Ulf Holm och Mikaela Valtersson (mp) anförs att sociala kriterier bör tydliggöras som ett möjligt instrument vid offentlig upphandling för att skapa arbete för grupper som är utanför arbetsmarknaden.

I kommittémotion 2009/10:N389 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 3 anförs att sociala kriterier ska tydliggöras som ett strategiskt och naturligt instrument och uppmuntras av upphandlingsansvariga där så är lämpligt. De kan användas som utförarvillkor eller som utvärderingskriterier. LOU bör ses över med syftet att sociala företag ges bättre möjlighet att konkurrera vid offentlig upphandling.

I motion 2009/10:N444 av Christer Adelsbo m.fl. (s) yrkande 4 anförs att det är av stor vikt att möjligheterna att ta sociala hänsyn vid upphandling tydliggörs. Det är viktigt att försäkra sig om att lagen om offentlig upphandling inte tolkas på ett för små kooperativa företag ogynnsamt sätt och att okunskap om socialt företagande inte utgör ett hinder för deras möjligheter. Små företag måste enligt motionärerna ges samma möjlighet att delta i upphandlingar som stora företag.

I motion 2009/10:N282 av Kerstin Lundgren och Per Lodenius (båda c) yrkande 2 anförs att det finns ett behov av att lagen om offentlig upphandling förbättrar förutsättningarna för den s.k. sociala ekonomin. Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

I motion 2009/10:Fi230 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s) anförs att i bedömningen av anbud i samband med offentlig upphandling bör hänsyn tas till om villkoren för de anställda ligger i nivå med den bransch som upphandlingen berör. Detta bör gälla såväl löner, försäkringar, sociala förmåner som arbetsmiljö.

I motion 2009/10:Fi287 av Catharina Bråkenhielm m.fl. (s) anförs att när det gäller möjligheten att kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling är den nuvarande upphandlingslagstiftningen bristfällig och behöver förändras. Enligt motionärerna ställer staten, kommunerna, landstingen och regionerna i dag alltför sällan krav på sina leverantörer vad gäller kollektivavtal och respekt för deklarationen om de mänskliga rättigheterna och för ILO:s kärnkonventioner.

Även i motion 2009/10:A213 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 3 anförs att lagen om offentlig upphandling måste ändras så att det måste ställas krav på kollektivavtal vid all offentlig upphandling. För att minska problemen med hot och våld till följd av privatiseringar menar motionärerna dessutom att det vid offentlig upphandling ska krävas en strategi för att minska riskerna för hot och våld på grund av underbemanning, ensamarbete och bristfällig utbildning.

I kommittémotion 2009/10:A210 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkande 3 anförs att det systematiska arbetsmiljöarbetet är viktigt för att förhindra ohälsa och arbetsolyckor. På olika sätt bör resultatet av detta uppmärksammas – t.ex. bör anbudsgivare vid offentlig upphandling bifoga ett ”belastningsregister” över arbetsmiljöbrott och anmärkningar från arbetsmiljötillsynen. Regeringen bör enligt motionärerna utarbeta formerna för detta.

I motion 2009/10:C498 av Karin Svensson Smith (mp) yrkande 2 anförs att den statliga upphandlingen genom krav på underleverantörer och importörer ska följa den grundläggande arbetsrätten.

I samma motions yrkande 4 anförs att orättvisorna i världen ökar. För att motverka detta är det angeläget att vi i Sverige ställer samma krav på arbetsförhållanden som vi gör i vårt eget land. Därför bör enligt motionären Sverige gå längre än vad EU-kommissionen anslutit sig till i form av det som föreskrivs i ILO:s åtta kärnkonventioner.

I motion 2009/10:Fi216 av Lennart Axelsson (s) anförs att det finns behov av ytterligare åtgärder för att skapa rättvisare förhållanden inom världshandeln. Regeringen bör enligt motionären ta initiativ för att ytterligare stimulera ett ökat användande av rättvisemärkta produkter i allmänhet och när det gäller offentliga myndigheter och organisationer i synnerhet.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade under våren 2009 motioner om sociala hänsyn, kollektivavtal och frågan om ratificering av ILO:s konvention 94.

Motionsyrkandena avstyrktes då med hänvisning till bl.a. pågående beredningsarbete av frågorna.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller frågan om sociala hänsyn kan konstateras att sociala hänsyn redan i dag kan beaktas i upphandlingens olika faser.

De gällande direktiven 2004/18/EG om offentlig upphandling och 2004/17/EG om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster innehåller bestämmelser som klargör hur sociala hänsyn redan i dag kan integreras i upphandlingsförloppets olika delar. Bestämmelserna har genomförts i LOU och LUF och behandlas i förarbetena till lagarna (prop. 2006/07:128 s. 194 f.).

Sociala hänsyn kan beaktas i upphandlingens olika faser. Bland annat kan sådana hänsyn anges i de tekniska specifikationerna. I 6 kap. 1 § andra stycket i båda lagarna anges att specifikationerna när det är möjligt bör bestämmas med hänsyn till kriterier för tillgänglighet för personer med funktionshinder eller utformning med tanke på samtliga användares behov. I 13 § LUF finns bestämmelser om information om bl.a. miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor samt krav om arbetarskydd och arbetsvillkor.

Gemensamt för samtliga typer av krav är att de ska vara förenliga med principerna för offentlig upphandling enligt 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF. Myndigheterna och enheterna bör säkerställa att de villkor som de avser att ställa upp är uppföljningsbara och kontrollerbara. Krav som inte följs upp och kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller enheten är, som tidigare nämnts, inte förenliga med EU-domstolens praxis.

Europeiska kommissionen håller på att ta fram en handbok i sociala krav vid offentlig upphandling. Synpunkter på ett utkast till handboken har inhämtats från medlemsstaterna inför publiceringen av en slutversion.

Miljöstyrningsrådet har tagit fram en vägledning till sociala och etiska krav vid offentlig upphandling. Rådet arbetar även med andra former av stöd, såsom olika slags utbildningar. Bland annat har det en webbaserad utbildning och helpdesk på sin webbplats samt arrangerar konferenser och seminarier.

I propositionen om nya rättsmedel på upphandlingsområdet föreslår regeringen en generell målsättningsparagraf som innebär att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Bestämmelsen införs mot bakgrund av bl.a. den ökade betoningen av sociala aspekter i unionsrätten och Sveriges inställning i dessa frågor. Regeln avser att skapa incitament för de upphandlande myndigheter och enheter som ännu inte prövar möjligheten att integrera sociala hänsyn i sina upphandlingar.

I 10 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om uteslutning av leverantörer. Av 10 kap. 2 § första stycket 3 och 4 LOU och 10 kap. 3 § första stycket 3 och 4 LUF framgår att en leverantör får uteslutas från att delta i upphandlingen om leverantören genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott som avser yrkesutövningen respektive har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten eller enheten kan visa detta. De relaterade bestämmelserna avser inte uttryckligen sociala hänsyn men är naturligtvis tillämpliga på brott mot social lagstiftning och allvarliga fel i yrkesutövningen som rör sociala frågor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar inledningsvis, liksom tidigare, att redan nuvarande lagstiftning gör det möjligt att ställa t.ex. krav av social karaktär vid upphandlingar.

Utskottet välkomnar att regeringen i den nu aktuella propositionen föreslår en generell målsättningsparagraf som innebär att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta.

Med anledning av detta förslag anser inte utskottet att riksdagen för närvarande behöver ta ytterligare initiativ i frågan.

När det gäller krav på kollektivavtal vid upphandling noterar utskottet, liksom tidigare, att frågan har prövats rättsligt och att det enligt förvaltningsdomstolar ansetts strida mot upphandlingsreglerna (se t.ex. mål 2434-05 från Länsrätten i Hallands län). Även EU-domstolen har prövat tillåtligheten av vissa krav på kollektivavtal vid upphandlingar i det s.k. Rüffertmålet (mål C-346/06). Domstolen fann att sådana krav stred mot gemenskapsrätten. Mot denna bakgrund vidhåller utskottet sin ståndpunkt att det framstår som olämpligt att ta initiativ till att införa krav på kollektivavtal i svensk upphandlingslagstiftning.

Frågan om en svensk ratificering av ILO:s konvention 94 har enligt utskottets mening ett tydligt samband med frågan om krav på kollektivavtal vid upphandling. Utskottet konstaterar att det råder en osäkerhet vad gäller förhållandet mellan konventionens regler och EU-rätten. Utskottet noterar även att arbetsmarknadsutskottet har avstyrkt motioner om en svensk ratificering av ILO:s konvention 94 med hänvisning till den rådande osäkerheten om förhållandet mellan konventionen och gemenskapsrätten. Enligt utskottets mening framstår det inte som lämpligt att vidta åtgärder för att ratificera en konvention vars regler kan strida mot gemenskapsrätten.

Utskottet avstyrker motionerna 2009/10:A334 yrkande 3, 2009/10:Fi276, 2009/10:Fi256, 2009/10:Sk407 yrkande 4, 2009/10:Fi286, 2009/10:Fi252, 2009/10:Fi305, 2009/10:Fi292, 2009/10:N389 yrkande 3, 2009/10:N444 yrkande 4, 2009/10:N282 yrkande 2, 2009/10:Fi230, 2009/10:Fi287, 2009/10:A213 yrkande 3, 2009/10:A210 yrkande 3, 2009/10:C498 yrkandena 2 och 4 samt 2009/10:Fi216.

Avknoppning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår två motionsyrkanden om avknoppning inom offentlig verksamhet.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi206 av Katarina Brännström (m) anförs att ett bra sätt att skapa konkurrens och valmöjligheter i skattefinansierade verksamheter som skola och primärvård, som ofta domineras av landstinget eller kommunen som utförare, är avknoppningar, dvs. att personal tar över offentligt driven verksamhet. Motionären anser att regeringen borde anpassa eller komplettera upphandlingsreglerna till de speciella omständigheter som råder inom offentlig sektor för att underlätta avknoppning.

Även i motion 2009/10:Fi224 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m) yrkande 2 påtalas behovet av att säkerställa möjlighet till avknoppning inom offentlig verksamhet.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade under våren 2009 i betänkande 2009/10:FiU29 frågan om avknoppning inom offentlig verksamhet.

Frågor om avknoppning behandlades även i finansutskottets betänkande Kommunala frågor (2008/09:FiU22). Utskottet underströk i detta sammanhang vikten av en större mångfald av utförare inom den offentligt finansierade välfärden och noterade att detta kan uppnås genom bl.a. avknoppning av offentlig verksamhet men även genom att införa valfrihetssystem enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). Vidare noterade utskottet att regeringen hade gett Verket för näringslivsutveckling (Nutek) i uppdrag att driva ett program för att utveckla entreprenörskap och företagande inom vård och omsorg, och att Nutek tagit fram ett förslag till handlingsprogram.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågor om avknoppning har utretts av flera myndigheter och organisationer under 2008 och 2009. I promemorian Avknoppning av skolor – juridiska aspekter (2008-01-28) från Sveriges Kommuner och Landsting dras slutsatsen att det är möjligt att avknoppa skolor, men även att kommunallagen och EU-rätten leder till att tillgångar inte får överlåtas till ett underpris i förhållande till värdet enligt en marknadsmässig värdering. I en publikation från Nutek, Avknoppning av verksamheter inom vård och omsorg (Info 072-2008), konstateras att avknoppning i princip omfattas av EU:s statsstödsregler och att försäljningar till underpris också kan strida mot kommunallagens förbud mot stöd till enskilda företag. Myndigheter bör i samband med avknoppning förvissa sig om att överlåtelse sker till marknadsvärde. Statskontoret lämnade i april 2008 promemorian Prissättning vid överlåtelse av offentlig verksamhet till kommunal personal (s.k. avknoppning) – kommunalrättsliga och EG/EU-rättsliga aspekter. I promemorian anförs att det väsentliga vid transaktioner som innebär överföringar från kommun till den privata sektorn är att en värdering av det som ska överföras genomförs. Den praktiska huvudproblematiken ligger inom värderingsfrågan där marknadsprissättning gäller enligt såväl kommunalrätten som EG/EU-rätten. I princip ska inga försäljningar under marknadsvärdet genomföras.

Konkurrensverket analyserar i en promemoria från september 2008 (Konkurrensverket, pm 2008-09-04) de rättsliga förutsättningarna för att genomföra avknoppningar inom vård och omsorg. Enligt myndighetens bedömning är utgångspunkten vid avknoppning att kontrakt måste tilldelas efter en upphandling enligt LOU. Samtidigt framhålls att en kommun eller ett landsting inom ramen för gällande regler kan underlätta för små och medelstora företag att delta i anbudstävlan, t.ex. genom att dela upp en upphandling i flera mindre kontrakt; gällande regler medger även att bolag som är under bildande kan komma in med anbud. Dessutom noteras i promemorian att den föreslagna lagen om valfrihetssystem kan göra det lättare för tjänsteleverantörer att etablera sig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, liksom tidigare, att det är viktigt att få till stånd en större mångfald av utförare inom den offentligt finansierade välfärden och välkomnar att regeringen driver en politik för att uppnå detta. Några ytterligare initiativ från riksdagens sida framstår inte som nödvändiga mot bakgrund av den lagstiftning som införts och de övriga initiativ som vidtagits på detta område. Utskottet avstyrker motionerna 2009/10:Fi206 och 2009/10:Fi224 yrkande 2.

Krav på djuromsorg och kvalitet i livsmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om krav på djuromsorg och kvalitet i livsmedel. Ett krav på att livsmedel ska vara producerade i enlighet med den svenska djurskyddslagstiftningen strider mot principerna om icke-diskriminering och likabehandling samt principen om ömsesidigt erkännande.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi271 av Cecilia Widegren (m) anförs att lagstiftningen och reglerna kring den offentliga upphandlingen måste ses över så att innebörd och formuleringar i lagen om offentlig upphandling möjliggör för offentliga myndigheter, kommuner och landsting att ställa krav på att de livsmedel som de upphandlar har producerats enligt de riktlinjer och regler som svenska jordbrukare följer för att försäkra sig om en god kvalitet och bra djuromsorg.

I motion 2009/10:Fi303 av Christer Winbäck (fp) anförs att enligt Konkurrensverket får krav på svensk djuromsorg och svensk djurskyddslagstiftning inte uppställas vid offentlig upphandling, eftersom det begränsar konkurrensen och den fria rörligheten av varor och tjänster över gränserna. Det är enligt motionären orimligt att vi skapar en lagstiftning som våra svenska lantbrukare måste följa, men åsidosätter dem vid offentliga upphandlingar.

I motion 2009/10:MJ329 av Betty Malmberg och Sven Yngve Persson (båda m) yrkande 2 anförs att det behövs bättre information och förtydliganden om vilka möjligheter som finns att kräva att svensk miljö- och djurskyddslagstiftning ska följas vid offentlig upphandling.

I kommittémotion 2009/10:MJ358 av Helena Leander m.fl. (mp) yrkande 33 anförs att den offentliga upphandlingen bör styras mot minskad köttkonsumtion och att de animaliska produkter som köps in bör leva upp till högt ställda djurskyddskrav.

I motion 2009/10:MJ369 av Ulf Nilsson (fp) yrkande 2 anförs att regeringen borde låta göra en översyn av lagen om offentlig upphandling. Om det visar sig att något formellt i lagen hindrar att man tar hänsyn till djurhållningen vid upphandling av livsmedel, bör lagen skrivas om eller förtydligas. Motionären menar att i förlängningen skulle en tydligare hållning i den offentliga upphandlingen kunna påverka matexportörer från andra länder så att de anpassar sin djurhållning till de svenska kraven.

I partimotion 2009/10:MJ370 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 12 anförs att den genomsnittliga köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 50 % mellan 1990 och 2005. Eftersom hög köttkonsumtion är negativt för såväl hälsan som klimatet är detta en utveckling som enligt motionärerna bör brytas. Det måste självfallet finnas goda möjligheter att välja vegetarisk och vegansk mat i skolor, på sjukhus och äldreboenden. Barn behöver ges möjlighet att prova på vällagad vegetarisk mat i skolan, exempelvis genom en eller flera vegetariska dagar i veckan. Även i den statliga måltidsverksamheten i fängelser, försvaret m.m. bör det vegetariska inslaget öka.

I motion 2009/10:MJ215 av Sten Bergheden (m) yrkande 2 anförs att mat som köps in av svenska offentliga inrättningar men som är producerad utomlands ska uppfylla kraven i svenskt regelverk.

Även i motion 2009/10:Fi309 av Ulrika Carlsson i Skövde och Sven Bergström (båda c) anförs att samma höga kvalitetskrav på livsmedel ska ställas oavsett ursprungsland.

I kommittémotion 2009/10:Ub261 av Rossana Dinamarca m.fl. (v) yrkande 3 anförs att när det gäller skolmat finns ofta bra lokalproducerad mat som skolorna kan köpa in, vilket är att föredra ur miljösynpunkt. Motionärerna föreslår att lagen om offentlig upphandling ses över. Vid upphandling av mattjänster, och då avtal ingås, måste urvalskriterierna också omfatta faktorer som är avgörande för måltidens näringsmässiga kvalitet. Dessa kriterier ska enligt motionärerna väga minst lika tungt som ekonomiska faktorer.

I motion 2009/10:MJ312 av Olle Thorell (s) anförs att staten och dess myndigheter och de leverantörer de använder sig av är stora inköpare av varor, inte minst livsmedel. Staten och myndigheterna borde enligt motionären därför vara ett föredöme. De fiskarter som finns med på WWF:s och Artdatabankens röda lista över hotade fiskarter bör inte få köpas in av staten och för myndigheters verksamhet. Regeringen bör ta initiativ till ett inköpsstopp för hotad fisk inom staten och dess myndigheter.

I motion 2009/10:C440 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp) yrkande 3 anförs att staten i all offentlig upphandling bör ställa långtgående krav på möjliga leverantörer att inte direkt eller indirekt stödja reklam riktad till barn om ohälsosamma matvanor.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade i betänkande 2008/09:FiU29 motionsyrkanden i ämnet. Utskottet konstaterade då att det inte är möjligt att vid upphandling ställa krav på att upphandlade livsmedelsprodukter ska vara lokalt producerade eller producerade enligt svenska regler. Sådana krav skulle strida mot såväl bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling som mot upphandlingsdirektiven och de grundläggande EU-rättsliga principerna om likabehandling och förbud mot diskriminering.

Miljö- och jordbruksutskottet har i sitt betänkande 2009/10:MJU19 anfört att utskottet från Jordbruksdepartementet har fått upplysning om att medel (enligt Jordbruksverkets regleringsbrev för 2009) har utbetalats till Miljöstyrningsrådet för att myndigheten ska arbeta för att höja kunskapsnivån och förbättra informationen kring området offentlig upphandling av mat. Miljöstyrningsrådet har också arbetat med frågan om man kan ställa krav på svensk djurskyddslagstiftning vid upphandling av livsmedel. Myndigheten anger att det kan vara möjligt att ställa vissa krav på att produktionen bl.a. har skett med en god djuromsorg, men att det inte är rimligt att ställa krav på att den svenska djurskyddslagstiftningen ska vara uppfylld i sin helhet eftersom det kan diskriminera producenter i andra länder. Det är däremot möjligt att ställa specifika krav som härrör från den svenska lagstiftningen. Vidare anges att det är viktigt att upphandlingskrav är tydliga och förutsägbara.

Frågan om oetisk reklam till barn har behandlats av finansutskottet i betänkande 2008/09:FiU29, och utskottet anförde då att när det gällde frågor om specifika upphandlingskrav när det gäller tillgänglighet eller etiska krav på leverantörer utgick utskottet, liksom tidigare, från att sådana krav ställs när det är motiverat. Utskottet ansåg inte att det fanns skäl att ta några ytterligare initiativ från riksdagens sida.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket har uttalat att det inte finns hinder mot att beakta miljökrav vid offentlig upphandling. Ett krav på att en produkt ska ha ett visst ursprung kan däremot strida mot en av hörnpelarna inom den europeiska gemenskapen – den fria rörligheten av varor och tjänster och principerna om likabehandling och icke-diskriminering innebär att ett förfrågningsunderlag inte får utarbetas på så sätt att det försätter anbudsgivarna i en ojämlik ställning.

Principen om ömsesidigt erkännande gäller för den offentliga upphandlingen. Denna princip innebär att en vara som lagligen tillverkats eller saluförts i ett av EU:s medlemsländer ska kunna säljas i alla de andra medlemsländerna. Enda undantaget från denna princip är de restriktioner som en stat kan införa om de är motiverade enligt de skäl som anges i artikel 30 i EU-fördraget (särskilda skyddsintressen för bl.a. människors och djurs liv och hälsa), eller av sådana tvingande hänsyn till allmänintresset som erkänts i EU-domstolens praxis.

En viktig del av reglerna för den offentliga upphandlingen är möjligheterna till uppföljning och kontroll, vilket framgår av EU-domstolens praxis. En upphandlande myndighet har bevisbördan i det fall den förkastar, kvalificerar eller tilldelar en leverantör ett kontrakt. Ett sådant beslut måste kunna motiveras.

EU:s djurskyddsdirektiv är s.k. minimidirektiv som tillåter medlemsstaterna att behålla nationella regler, men de får samtidigt inte hindra marknadstillträdet för varor som uppfyller de gemensamma reglerna. Den svenska djurskyddslagstiftningen skiljer sig från de EU-gemensamma reglerna och har i vissa hänseenden mer långtgående bestämmelser. Ett av EU:s mål är emellertid att förbättra djurvälfärden, och arbete pågår med att utveckla gemensamma riktlinjer för detta.

Konkurrensverket konstaterar att vid offentlig upphandling gäller bl.a. principerna om likabehandling och icke-diskriminering. Det innebär att de krav som ställs ska gälla lika och på samma sätt för samtliga anbudsgivare och anbudsgivarna får inte sättas i en ojämlik ställning. Principen om ömsesidigt erkännande gäller för den offentliga upphandlingen. Denna princip innebär att en vara som lagligen tillverkats eller saluförts i ett medlemsland inom EU ska kunna säljas i alla andra medlemsländer. Undantag finns då ett särskilt skyddsintresse kan hävdas till skydd för människors och djurs liv och hälsa. Djurskyddslagstiftningen inom EU är inte helt harmoniserad, utan medlemsstaterna har möjlighet att tillämpa nationella regler. I dessa fall gäller principen om ömsesidigt erkännande. Om ett land vill förhindra import av ett livsmedel måste ett särskilt skyddsintresse finnas enligt artikel 30 i EU-fördraget. Länder ska ha rätt att skydda sig mot framför allt djursjukdomar, men även mot växtskadegörare, dåliga livsmedel och undermåliga produktionsmetoder, men protektionistiska syften får inte ligga bakom. I EU-domstolens praxis har undantagsgrunderna i artikel 30 i EU-föredraget tillämpats restriktivt. För att undantagsreglerna vad gäller skydd av människors och djurs liv och hälsa ska kunna komma i fråga måste en unik situation förekomma i landet, den ska vara oförutsedd, baserad på nya fakta och innebära förändrade förutsättningar. Misstro mot t.ex. andra länders kontrollfunktioner är inte heller skäl nog.

Att svenska produkter har en sämre konkurrenskraft än produkter i andra länder på grund av en hårdare lagstiftning som bl.a. leder till högre produktionskostnader kan inte heller, enligt Konkurrensverket, utgöra ett skäl för enskilda myndigheter att ställa vissa krav vid offentlig upphandling. Generellt gäller att protektionistiska syften inte får förekomma.

Konkurrensverket drar slutsatsen att krav på att livsmedel ska vara producerade i enlighet med den svenska djurskyddslagstiftningen strider mot principerna om icke-diskriminering och likabehandling. Ett sådant krav strider dessutom mot principen om ömsesidigt erkännande och enskilda upphandlande myndigheter har inte till uppgift att avgöra huruvida ett särskilt skyddsintresse föreligger eller ej.

 Rättspraxis avseende offentlig upphandling visar att krav som diskriminerar leverantörer och produkter från andra medlemsländer inom EU inte är tillåtna. Rättspraxis visar också att en upphandlande myndighet alltid måste ha möjlighet att kontrollera de krav som ställs och att ha en reell möjlighet att genomföra detta. Vägledande praxis som berör offentlig upphandling och djurskyddshänsyn är däremot knapphändig.

Konkurrensverket konstaterar att det enligt LOU och upphandlingsdirektiven finns möjlighet att hänvisa till specifikationer som ingår i ett miljömärkningssystem. Konkurrensverket är av den uppfattningen att det vore en felaktig tillämpning av den bestämmelsen att hänvisa till en viss lagstiftning. Enligt LOU:s bestämmelser om miljömärkning ska ett sådant system bl.a. vara fritt tillgängligt och öppet och specifikationerna ska vara lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor som ska upphandlas.

 Konkurrensverket påpekar i sammanhanget möjligheten att upphandla ekologiskt producerade livsmedel som innebär en högre grad av djurskydd. Bestämmelserna för ekologisk produktion är harmoniserade genom förordning 834/2007/EG och kan användas vid offentliga upphandlingar. På samma sätt kan krav på frigående värphöns uppfyllas genom hänvisning till förordning 1028/2006/EG och direktiv 2002/4/EG. Enligt de bestämmelserna ska ägg märkas med produktionsmetod (frigående utomhus, frigående inomhus, burhöns eller ekologisk produktion).

Konkurrensverket anser sammanfattningsvis att det i sig inte är förbjudet att ställa krav på djurskyddshänsyn vid offentlig upphandling Däremot måste en upphandlande myndighet kunna säkerställa att alla leverantörer behandlas lika, att de ges lika förutsättningar att lämna ett anbud, att kraven är förutsebara och att myndigheten samtidigt har en reell möjlighet att kontrollera att de ställda kraven uppfylls. Kraven på djurskyddshänsyn ska också vara proportionella i förhållande till det syfte som ska uppnås och inte begränsa konkurrensen mer än nödvändigt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att flera av motionärernas yrkanden inte går att bifalla eftersom de strider mot principerna om den fria rörligheten av varor och tjänster och om likabehandling och icke-diskriminering. Ett förfrågningsunderlag får inte utarbetas på så sätt att det försätter anbudsgivarna i en ojämlik ställning.

Utskottet konstaterar dock att gällande regelverk och praxis ger vissa möjligheter att ställa krav på god djurhållning. Dessa möjligheter bör enligt utskottets mening utnyttjas av de upphandlande myndigheterna. Inom detta område, liksom inom andra, krävs att de personer som har till uppgift att genomföra upphandlingar har goda kunskaper på området och kontinuerligt utbildas allteftersom rättspraxis förändras. Utskottet noterar dock att rättspraxis vad avser krav på djurskyddshänsyn vid offentlig upphandling fortfarande är mycket begränsad och att det därför vore önskvärt att rättsläget klargjordes genom fler vägledande domstolsavgöranden. Utskottet avstyrker motionerna 2009/10:Fi271, 2009/10:Fi303, 2009/10:MJ329 yrkande 2, 2009/10:MJ358 yrkande 33, 2009/10:MJ369 yrkande 2, 2009/10:MJ370 yrkande 12, 2009/10:MJ215 yrkande 2, 2009/10:Fi309, 2009/10:Ub261 yrkande 3, 2009/10:MJ312 och 2009/10:C440 yrkande 3.

Innovativ upphandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår tre motionsyrkanden som behandlar innovativ upphandling. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till de i propositionen föreslagna ändringarna på området och till det pågående arbetet i Innovationsupphandlingsutredningen.

Jämför reservation 5 (v).

Motionerna

I motion 2009/10:Sk244 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3 anförs att det bör utredas om ett s.k. SBIR-program (Small Business Innovation Research) kan tillämpas i Sverige. Det innebär att myndigheter ska låta en viss andel av budgeten gå till innovativ upphandling hos mindre företag. Sverige bör enligt motionärerna utreda hur det skulle kunna införlivas i de svenska myndigheterna.

I motion 2009/10:Fi247 av Kent Persson m.fl. (v) yrkande 2 anförs att innovativ upphandling bör användas i större omfattning. Innovativ upphandling innebär att det i en upphandling finns krav på teknikinnehåll och teknikutveckling som kräver en viss FoU-insats.

I samma motions yrkande 3 anförs att offentliga innovationsupphandlingar av miljö, energi, hälsa, säkerhet, IT och telekom ges en kraftfull statlig stimulans genom särskilt stöd, för att minska riskerna som möter enskilda statliga myndigheter, landsting och kommuner i deras upphandlingsprocesser och som därmed hämmar upphandlingar av innovativa lösningar.

Vissa kompletterande uppgifter

I den nu aktuella propositionen finns förslag om ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. Förfarandet är avsett för särskilt komplicerade kontrakt. Det kan användas när den upphandlande myndigheten i stort känner till vilket slutresultat som ska uppnås, men där myndigheten inte i förväg kan fastställa hur resultatet ska uppnås på bästa sätt i form av t.ex. finansiering, rättsfrågor eller tekniska lösningar. Genom förfarandet ökar möjligheten att beakta t.ex. tekniska innovationer när den upphandlande myndigheten fortlöpande kan diskutera och väga unika lösningar mot varandra.

Det finns också en utredning på området, Innovationsupphandlingsutredningen (N2009:12).

Av utredningsdirektiven (dir. 2009:104) kan utläsas att utredningen ska utreda förutsättningarna för offentlig innovationsupphandling i Sverige och lämna förslag till åtgärder för att öka tillämpningen av innovationsupphandling.

De åtgärder som föreslås ska syfta till att stärka den offentliga verksamhetens förnyelse, kvalitet i bred bemärkelse och effektivitet med stöd av innovationsupphandling. Detta kan även främja innovationsförmågan och förutsättningarna för strukturomvandling i näringslivet.

Regeringen redovisade i propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50) sin avsikt att låta utreda förutsättningarna för hur offentliga aktörers investeringar i samband med upphandling i ökad utsträckning kan bidra till utvecklingen av kunskapsintensiva företag. En särskild utredare har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för offentlig innovationsupphandling i Sverige och föreslå åtgärder för att öka tillämpningen av innovationsupphandling.

De åtgärder eller modeller som föreslås ska kunna tillämpas i stora delar av den offentliga sektorn. Utredaren ska därför samverka med kommuner och landsting för att förbättra förutsättningarna för att nå ökad innovationsupphandling.

Möjligheterna att främja innovation som kan stödja omställningen till ett hållbart samhälle ska utredas. Frågan om små och medelstora företags möjligheter att delta i innovationsupphandling ska särskilt uppmärksammas.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2010.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det pågående arbetet inom Innovationsupphandlingsutredningen inte bör föregripas. Enligt utskottets mening synes flertalet av frågeställningarna i motionsyrkandena omfattas av utredningens arbete.

Utskottet konstaterar även med tillfredsställelse att de förslag som regeringen lägger fram i nu aktuell proposition om nya rättsmedel på upphandlingsområdet ger ökade möjligheter för innovativa lösningar. Utskottet finner det sannolikt att upphandling genom konkurrenspräglad dialog kan stimulera framväxten av ny teknik och design av hög kvalitet.

Utskottet anser inte att riksdagen behöver ta ytterligare initiativ i frågan och avstyrker således motionerna 2009/10:Sk244 yrkande 3 och 2009/10:Fi247 yrkandena 2 och 3.

Direktupphandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om direktupphandling. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till de förslag på området som föreslås i regeringens proposition.

Motionerna

I motion 2009/10:A379 av Désirée Pethrus Engström (kd) yrkande 3 anförs att direktupphandlingarnas konsekvenser för invandrarägda företag bör utredas och förbättringsåtgärder föreslås. I offentlig upphandling utgör invandrarägda företag endast 0,4 ‰ av alla leverantörer. En bidragande orsak till problematiken kan enligt motionären vara att lagen om offentlig upphandling efterlevs dåligt inom den offentliga sektorn och att många beställare direktupphandlar. I direktupphandlingar blir ofta invandrarföretag bortsorterade då dessa företag sällan är särskilt etablerade.

I motion 2009/10:Fi274 av Gunnar Sandberg m.fl. (s) anförs att många kommuner och andra upphandlande myndigheter under de senaste åren har beslutat om höjda gränsvärden för direktupphandling eftersom det har en rad fördelar för både den upphandlande myndigheten och leverantörerna. Motionärerna föreslår att det i LOU fastställs fasta värden för direktupphandling i nivå med vad som gäller i exempelvis Norge och Danmark, dvs. 600 000 kr.

Tidigare behandling

Utskottet har under våren 2009 behandlat motioner om direktupphandling och upphandling under tröskelvärdena. Utskottet avstyrkte då motionsyrkandena med hänvisning till att pågående beredningsarbete pågick inom Regeringskansliet.

Vissa kompletterande uppgifter

Begreppet direktupphandling ska enligt LOU och LUF definieras som en upphandling utan krav på anbud i viss form.

När det gäller frågan om fastställande av fasta värden för direktupphandling föreslås i regeringens proposition att direktupphandling ska få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 % av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling av varor och tjänster, vilket i dag uppgår till 1 919 771 kr, dvs. ca 287 000 kr. I LUF ska direktupphandling få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 % av det tröskelvärde vilket gäller vid upphandling av varor och tjänster, vilket i dag uppgår till 3 849 489 kr, dvs. ca 577 000 kr.

Direktupphandlingsgränserna gäller vid upphandling av såväl byggentreprenader som varor och tjänster.

Kravet på upphandlande myndigheter och enheter att vid behov införa riktlinjer för direktupphandling ska tas bort.

När det gäller otillåten direktupphandling föreslår regeringen att leverantörer ges möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och annan leverantör. Det föreslås vidare att en särskild avgift, en s.k. upphandlingsskadeavgift, ska kunna påföras upphandlande myndigheter och enheter vid otillåten direktupphandling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens förslag om fasta värden för direktupphandling och konstaterar att motionsyrkandet med denna innebörd således synes bli tillgodosett. När det gäller frågan om otillåten direktupphandling gör utskottet bedömningen att även denna fråga tas om hand i regeringens nu aktuella proposition. En risk för att bli påförd en upphandlingsskadeavgift torde uppfattas avskräckande för de upphandlande myndigheter och enheter som eventuellt överväger att ägna sig åt otillåten direktupphandling. Att leverantörer ges möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och annan leverantör är enligt utskottet ytterligare en förbättring inom området.

Utskottet anser i och med detta att motionsyrkandena 2009/10:A379 yrkande 3 och 2009/10:Fi274 inte behöver bifallas.

Oseriösa anbud

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion som behandlar oseriösa anbud.

Motionen

I motion 2009/10:Fi218 av Birgitta Eriksson och Jan-Olof Larsson (båda s) yrkande 1 anförs att oseriösa företag inte sällan vinner offentliga upphandlingar. Upphandlingsansvariga i stat, landsting, regioner och kommuner måste få bättre redskap för att kontrollera och avvisa oseriösa anbud. Skattefusk och svartjobb måste mötas genom kontrollåtgärder från Skatteverkets sida och genom direkt brottsbekämpning gentemot den organiserade brottsligheten.

Ett stort ansvar vilar på upphandlingsansvariga. Branschorganisationer och fackliga företrädare har ofta ha god kontroll på vilka anbudsgivare och anbud som är oseriösa. Denna kunskap bör utnyttjas (yrkande 2). Förvaltningsdomstolarna, främst deras första instans förvaltningsrätten, måste enligt motionärerna ges möjlighet att avvisa överklaganden av uppenbart oseriösa anbudsgivare (yrkande 3). Staten borde kunna föregå med gott exempel och ta fram rutiner, handlingsplaner samt olika förslag till kontroll- och styrinstrument så att den offentliga upphandlingen kan sålla bort de oseriösa företagen (yrkande 4). Om det i dagsläget med nuvarande regelverk inte går att avvisa oseriösa anbud och överklaganden av oseriösa anbudsgivare måste lagen om offentlig upphandling och dess tillämpning enligt motionärernas mening ses över (yrkande 5).

Vissa kompletterande uppgifter

I 10 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om möjligheter att utesluta leverantörer från att delta i en offentlig upphandling. Detta gäller t.ex. om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för vissa brott. Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för vissa brott.

En leverantör får vidare uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören

–     är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud

–     är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande

–     genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen

–     har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta

–     inte har fullgjort sina skyldigheter när det gäller socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker eller

–     i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts.

Myndigheten får i vissa fall begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören. Den upphandlande myndigheten ska som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör i vissa fall godta utdrag ur officiellt register, annan likvärdig handling eller intyg från behörig myndighet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att flera av de förslag som regeringen föreslår i propositionen om nya rättsmedel täcker in de problemställningar som motionärerna beskriver. Genom att dessutom ställa relevanta krav i kravspecifikationerna torde åtskilliga oseriösa anbud kunna sållas bort. Utskottet vill betona vikten av kunskaper och utbildning i offentlig upphandling hos upphandlande myndigheter och enheter. Detta tillsammans med de befintliga möjligheterna att enligt nuvarande 10 kap. LOU och LUF utesluta leverantörer från att delta i offentlig upphandling torde enligt utskottets mening vara tillfyllest. Utskottet avstyrker motion 2009/10:Fi218 yrkandena 1–5.

Uppdelning av upphandlingar och information om kommande upphandlingar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår tre motionsyrkanden om uppdelning av upphandlingar och information om kommande upphandlingar. Utskottet avstyrker yrkandena med hänvisning till att redan gällande regelverk ger möjlighet till detta.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi209 av Sten Bergheden (m) yrkande 1 påtalas att de offentliga upphandlingarna i dag ofta är alldeles för stora för att mindre och lokala företag ska kunna hantera hela upphandlingen. Med en uppdelning av de offentliga upphandlingarna i mindre poster kan fler företag vara med och slåss om delar av upphandlingen.

I samma motion yrkande 2 påtalas att upphandlande enheter borde vara skyldiga att minst en gång om året gå ut och aktivt informera näringslivet hur turordningen ligger på nya upphandlingar och hur man lägger anbud på dessa upphandlingar. Detta skulle enligt motionären också underlätta för fler lokala företag att vara med.

I motion 2009/10:Fi250 av Margareta B Kjellin (m) påtalas att om fler aktörer får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar ökar konkurrensen, vilket i sin tur ger skattebetalarna mer valuta för pengarna. Därför vore det enligt motionären önskvärt att se över möjligheten till en lagstadgad rätt att lägga bud på en andel av en verksamhet vid större upphandlingar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påtala att det självfallet är viktigt att på olika sätt sträva efter ett ökat deltagande av mindre företag i offentliga upphandlingar. Fler aktörer i anbudsgivningen innebär också att den upphandlande myndigheten får bättre förutsättningar för att göra goda affärer, och därigenom ökar möjligheterna för att skattemedlen används effektivt.

Utskottet konstaterar dock att tillämpningen av upphandlingslagstiftningen ibland innebär att mindre företag på olika sätt missgynnas, t.ex. på grund av att stora volymer efterfrågas. Utskottet vill dock betona att det finns en rad åtgärder som upphandlande myndigheter och enheter kan vidta för att mindre företag ska ha större möjligheter att delta i upphandlingar.

Den största möjligheten att förbättra förutsättningarna för mindre företag att delta i offentliga upphandlingar är i planeringsfasen av en upphandling och vid utformningen av förfrågningsunderlaget. Det är t.ex. möjligt för den upphandlande myndigheten att sprida information genom utannonserade informationsträffar via den egna webbplatsen eller via branschorganisationer. Det kan exempelvis handla om vilka upphandlingar som genomförs regelbundet, tidpunkt för dessa upphandlingar, vilka upphandlingsrutiner myndigheten har samt vilka krav som brukar ställas. Även om förhandsannonsering är obligatorisk endast vid förkortade tidsfrister kan den upphandlande myndigheten ändå annonsera inför kommande upphandlingar för att informera marknaden om dessa.

Det är vidare väsentligt att undvika för stora och omfattande avtal och att i onödan ställa krav på att en leverantör ska klara hela kontraktet.

Ingenting hindrar att förfrågningsunderlaget utformas så att det är möjligt att ge anbud på delar eller på helheten. Genom att anbudsgivare ges frihet i dessa avseenden kan konkurrensen öka och priserna pressas nedåt.

Utskottet anser sammantaget att det finns goda möjligheter för upphandlande myndigheter och enheter att inom ramen för gällande regelverk se till att små och medelstora företag får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar. Utskottet anser därför inte att riksdagen bör ta ytterligare initiativ i frågan och avstyrker motionerna 2009/10:Fi209 yrkandena 1 och 2 samt 2009/10:Fi250.

Översyn av lagen om offentlig upphandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår två motioner som tar upp frågan om översyn av LOU. Utskottet hänvisar till att en sådan i och med regeringens proposition har genomförts.

Motionerna

I motion 2009/10:Fi263 av Eliza Roszkowska Öberg (m) anförs att lagen om offentlig upphandling har en stor betydelse för att säkerställa effektiv konkurrens på marknaden och stävja korruption.

Den nuvarande lagstiftningen innehåller dock enligt motionären en rad hinder för näringslivet och även för det offentliga Sverige. Beloppsgränsen för direktupphandling bör höjas, lagens 15 kap. bör förenklas och regeringen bör förenkla lagen som helhet genom att påverka EU. Detta är enligt motionären särskilt angeläget vad gäller delarna om ramavtal, så att ramavtal kan tecknas med flera aktörer.

I motion 2009/10:Fi208 av Magdalena Andersson (m) påtalas också brister i den nuvarande lagen om offentlig upphandling och motionären anser att lagen behöver ses över.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt regeringens nu aktuella proposition föreslås förenklingar i LOU och LUF i bl.a. 15 kap. Bland annat föreslås att upphandlande myndigheter och enheter ska ansvara för att begära in uppgifter från Skatteverket och Kronofogdemyndigheten om huruvida en leverantör sköter sina skatter och socialförsäkringsavgifter. Vidare föreslås att en upphandlande myndighet eller enhet får begränsa den krets av anbudssökande eller anbudsgivare för vilka lämpligheten kontrolleras. Det föreslås även att leverantörer vid upphandling enligt 15 kap. ska få åberopa andra företags kapacitet.

När det gäller frågan om fastställande av fasta värden för direktupphandling föreslås i regeringens proposition att direktupphandling ska få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 % av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling av varor och tjänster, vilket i dag uppgår till 1 919 771 kr, dvs. ca 287 000 kr. I LUF ska direktupphandling få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 % av det tröskelvärde som gäller vid upphandling av varor och tjänster, vilket i dag uppgår till 3 849 489 kr, dvs. ca 577 000 kr.

Direktupphandlingsgränserna gäller vid upphandling av såväl byggentreprenader som varor och tjänster.

Kravet på upphandlande myndigheter och enheter att vid behov införa riktlinjer för direktupphandling ska tas bort.

När det gäller ramavtal föreslås i propositionen att vid upphandling enligt 15 kap. ska ramavtal där alla villkor är fastställda kunna ingås med ett valfritt antal leverantörer. Om ramavtal ingås med flera leverantörer vid upphandling måste de enligt gällande rätt vara minst tre.

Kommissionen har aviserat en utvärdering av förfarandedirektiven 2004/17/EG och 2004/18/EG. I ett första steg syftar utvärderingen inte till att utarbeta ny lagstiftning utan till att få en mer detaljerad bild av upphandlingsområdet samt titta på trender och förändringar inom området. Utvärderingen kommer inte att begränsas till förändringarna genom 2004 års direktiv.

Utskottets ställningstagande

Utskottets förhoppning är att den nu genomförda översynen av upphandlingsregelverket kommer att medföra positiva effekter. Utskottet anser att dessa ska avvaktas men betonar att effekterna noggrant bör följas. Utskottet avstyrker motionerna 2009/10:Fi263 och 2009/10:Fi208.

Omsättningskrav

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om avskaffande av möjligheten att ställa krav på en viss omsättning i upphandlingar.

Motionen

I motion 2009/10:Fi267 av Karin Granbom Ellison och Gunnar Andrén (båda fp) påtalas att det är viktigt att upphandlingar sker på ett sätt som gör det möjligt för alla typer av företag att lämna anbud. Motionärerna anser att regeringen bör utreda förslaget om att avskaffa möjligheten att ställa krav på en viss omsättning i upphandlingar enligt lagen om offentlig upphandling.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt 11 kap. 1 § LOU ska den upphandlande myndigheten, innan den prövar anbuden, kontrollera lämpligheten hos de leverantörer som inte uteslutits. Ett sätt att pröva lämpligheten hos en leverantör är att denne presenterar bevis om sin finansiella och ekonomiska ställning. Inte sällan omfattar dessa bevis uppgifter om den totala omsättningen och omsättningen av de varor som är föremål för upphandlingskontraktet. Ett sådant kvalificeringskrav bör dock endast ställas under förutsättning att kravet är nödvändigt och relevant för att bedöma leverantörers kapacitet att leverera. Kravet måste också vara proportionerligt i förhållande till upphandlingens värde och art.

Frågan om omsättningskrav har bl.a. behandlats i ett avgörande från Kammarrätten i Göteborg (Kammarrätten i Göteborg mål 6010-07, se även länsrätten i Vänersborg mål 2459-07 E). Frågan om krav på viss omsättning har också prövats i länsrätten i Stockholm (länsrätten i Stockholm (mål Ö 11239–98 samt 25581–08) samt i Kammarrätten i Stockholm (Kammarrätten i Stockholm mål 7443-1998). Domstolen har i samtliga av dessa fall kommit till slutsatsen att ett krav på en viss omsättning varken kan anses strida mot nationell eller gemenskapsrättslig lagstiftning under förutsättning att omsättningskravet är proportionerligt i förhållande till den vara eller tjänst som ska upphandlas med hänsyn tagen till upphandlingens art, omfattning och värde.

Nämnden för offentlig upphandling (NOU), den tidigare tillsynsmyndigheten för offentlig upphandling, har uttryckt att ett krav på en viss omsättning måste stå i proportion till upphandlingens värde, samt grundas på objektiva skäl och inte strida mot kraven om icke-diskriminering, konkurrensneutralitet och affärsmässighet. Det föreligger således inte något hinder för en upphandlande myndighet att ställa krav på en viss omsättning, men detta bör endast ske under förutsättning att kravet är nödvändigt och relevant för att bedöma leverantörers kapacitet att leverera. Ett sådant krav måste dock baseras på objektiva grunder och stå i proportion till de mål som eftersträvas med beaktande av såväl upphandlingens art som värde samt också framgå av förfrågningsunderlaget för att kravet om transparens och förutsebarhet ska vara uppfyllt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att kravet på viss omsättning i vissa fall kan föra med sig att små och medelstora eller nystartade företag utestängs från att delta i offentliga upphandlingar, vilket den upphandlande myndigheten bör ha i åtanke inför en upphandling. Utskottet delar uppfattningen att omsättning inte alltid bör anses vara ett mått på leverantörens lämplighet eller kompetens och upphandlande myndigheter kan således gå miste om kompetenta leverantörer om omsättningskravet fastställts till ett för högt belopp. Ett av upphandlingslagstiftningens syften är att skattemedel ska utnyttjas på ett så effektivt sätt som möjligt. Risken med att uppställa krav på viss omsättning är att man inte uppnår detta syfte eftersom ett sådant krav inte tillförsäkrar att den bäst lämpade leverantören tilldelas kontraktet. Utskottet anser dock inte att riksdagen bör ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker således motion 2009/10:Fi267.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling med den ändringen att 12 kap. 2 § och 13 kap. 5 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 samt att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen,

2. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster med den ändringen att 15 kap. 23 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3 samt att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen,

3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

   Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:180 punkt 3 och motion

2009/10:Fi12 av Thomas Östros m.fl. (s) och

bifaller delvis proposition 2009/10:180 punkterna 1 och 2.

Ställningstagande

Regeringens proposition innehåller förslag till lag om ändring i lagen om offentlig upphandling (LOU) och lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF).

Den offentliga upphandlingen motsvarar ca 16 % av EU-ländernas sammanlagda bruttonationalprodukt (BNP). Enligt en rapport från Konkurrensverket var under 2006 värdet på upphandlingspliktiga varor och tjänster i Sverige mellan 450 och 535 miljarder kronor, motsvarande mellan 15 och 18 % av BNP. Offentlig upphandling utgör därför en stor och viktig del av samhällsekonomin.

Principiellt anser vi att offentlig upphandling bör användas som ett verktyg för att genomföra sociala förbättringar i samhället och förbättra miljön i väsentligt högre grad än vad som görs i dag. Den offentliga upphandlingens stora omfattning gör att den har stor potential att styra den offentliga konsumtionen i mer miljövänlig riktning.

De utmaningar vi möter på miljöområdet, inte minst klimatproblemen, pekar på ett stort behov av fortsatt energieffektivisering och utveckling av miljövänliga produkter. Utan effektiva styrmedel är det inte sannolikt att marknadskrafterna på egen hand förmår uppnå dessa effekter. Vi anser att det behövs en aktiv offentlig sektor som tar ansvar och driver på i upphandlingar och offentliga investeringar.

I propositionen föreslås att bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta. Vi anser att upphandlande myndigheter och enheter inte bara bör, utan ska ta sådana hänsyn. Först då kommer den offentliga upphandlingen att bli ett så effektivt verktyg för samhällsförbättringar, särskilt på miljöområdet, som vi anser att den bör vara. Vi anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett sådana lagförslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om miljöhänsyn vid upphandling. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2009/10:Fi233 av Olle Thorell (s),

2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 105,

2009/10:N336 av Jan Lindholm (mp) yrkande 2 och

2009/10:N338 av Per Bolund m.fl. (mp) yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att det på sikt är viktigt att de transporter som måste ske på vägar utförs av fordon som är ekologiskt hållbara och att bensin- och dieselbilar successivt fasas ut. Det måste till ett paket av åtgärder inom vägtransportsektorn.

Den nuvarande lagstiftningen för statens köp av miljöbilar började gälla den 1 januari 2006. Därefter har det skett regelbundna uppdateringar. Lagen är ett resultat av samarbetet mellan v, mp och s. De regelbundna uppdateringarna är viktiga för att möjliggöra för staten att ”flytta fram” kraven på vad som är en rimlig definition av en miljöbil. Det är nu dags att ändra kraven så att alla bilar som statliga myndigheter köper in ska vara miljöbilar. Miljöhänsyn ska finnas med som ett krav vid upphandling. Kraven ska dessutom inte bara gälla de färdiga produkterna utan bör gälla hela upphandlingskedjan. På detta sätt kan staten bidra till att driva på en teknisk utveckling och skapa konkurrenskraft. På så sätt utnyttjas den ekonomiska kraften i den offentliga upphandlingen som en kraftfull hävstång för energieffektivisering samtidigt som efterfrågan på energisnåla lösningar ökar. Genom att man på detta sätt använder den offentliga upphandlingen på ett sätt som driver fram ny energiteknik kan en mycket snabb omställning av marknaden komma till stånd.

Att sätta tydliga mål som att ingen statlig myndighet ska köpa fossilberoende bilar efter 2010 eller att man i statliga upphandlingar ska ställa krav på att leverantörer endast använder den fossilsnålaste teknik som går att finna och i många fall en helt fossiloberoende teknik borde enligt vår mening vara självklarheter.

Detta bör ges regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om lokal upphandling samt små och medelstora företags möjligheter att medverka vid upphandling. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2009/10:Fi247 av Kent Persson m.fl. (v) yrkande 1 och

2009/10:N388 av Tina Ehn m.fl. (mp) yrkande 18 och

avslår motionerna

2009/10:Fi219 av Håkan Juholt (s),

2009/10:Fi253 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) och

2009/10:Fi281 av Marie Weibull Kornias (m).

Ställningstagande

Vi anser att det krävs åtgärder för att underlätta för små- och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar.

Det offentligas behov av varor och tjänster har stor och ibland avgörande betydelse för att det uppstår nya marknader för varor och tjänster. Det har också stor betydelse för utvecklingen av redan befintliga marknader. Politiska beslut och myndigheters förverkligande av dem har stor betydelse för företags och entreprenörers innovationslust.

Ju fler anställda ett företag har, desto vanligare är det att de lämnar anbud i offentliga upphandlingar. Många småföretag anser att krångel och administration är ett stort hinder för att delta i anbudsförfarandet vid offentlig upphandling. Det största problemet upplevs vara förfrågningsunderlaget och dess utformning. Samtidigt ska det, för att motverka svartarbete och osund konkurrens, finnas krav på kollektivavtal vid all offentlig upphandling. Med tanke på komplexiteten i samband med offentlig upphandling kan det vara nödvändigt med en särskild utbildning för de personer inom offentlig sektor som ska upphandla. Det är viktigt att de villkor och krav som ställs i förfrågningsunderlaget står i proportion till kontraktets storlek.

Vi anser också att offentlig upphandling är ett underskattat styrinstrument för att gynna de lokala matproducenterna. Det är angeläget att förenkla regelverket, att mer ta fasta på kvalitetskriterier än lägsta pris och att utbilda upphandlare i möjligheterna att ställa andra krav än bara pris vid upphandling.

En kritisk faktor för att små lokala matproducenter ska kunna ge anbud är transporten av varorna. Om kommuner verkligen vill gynna lokal upphandling av mat bör de erbjuda logistiska lösningar som tar vid där den lilla leverantörens kapacitet sätter stopp.

Detta bör ges regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om krav på sociala hänsyn och kollektivavtal vid upphandling samt ratificering av ILO:s konvention 94. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2009/10:Fi230 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s),

2009/10:Fi256 av Jan Björkman m.fl. (s),

2009/10:Fi276 av Börje Vestlund och Sylvia Lindgren (båda s),

2009/10:Fi287 av Catharina Bråkenhielm m.fl. (s),

2009/10:Fi292 av Ulf Holm och Mikaela Valtersson (båda mp),

2009/10:Fi305 av Ronny Olander m.fl. (s),

2009/10:Sk407 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 4 och

2009/10:N389 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 3 och

avslår motionerna

2009/10:Fi216 av Lennart Axelsson (s),

2009/10:Fi252 av Alf Eriksson m.fl. (s),

2009/10:Fi286 av Fredrik Olovsson (s),

2009/10:C498 av Karin Svensson Smith (mp) yrkandena 2 och 4,

2009/10:N282 av Kerstin Lundgren och Per Lodenius (båda c) yrkande 2,

2009/10:N444 av Christer Adelsbo m.fl. (s) yrkande 4,

2009/10:A210 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkande 3,

2009/10:A213 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 3 och

2009/10:A334 av Agneta Berliner m.fl. (fp) yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att kollektivavtal kan och ska krävas vid offentlig upphandling.

Varje år köper stat, kommuner och landsting varor och tjänster för runt 400 miljarder kronor. Offentliga upphandlare ställer i dag ytterst sällan några krav på sina leverantörer vad gäller kollektivavtal, efterlevnad av deklarationen om de mänskliga rättigheterna eller ILO:s kärnkonventioner.

Sedan LOU infördes och efter en dom av Kammarrätten i Stockholm (dom 1995-03-28 mål nr 1713-1995) har frågan om rätten att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav, bl.a. på kollektivavtal, i samband med offentliga upphandlingar varit föremål för debatt. Motståndare till rätten att ställa sådana krav har ofta hänvisat till EU-rätten, trots att LOU aldrig prövats av Europeiska unionens domstol.

För att utreda frågan tillsattes Upphandlingsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2006 (SOU 2006:28). Där dras slutsatsen att det inte finns rättsliga hinder i vare sig EU-rätten eller svensk lagstiftning mot att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav – inklusive krav på kollektivavtal – vid offentlig upphandling. Men vi anser att i grund och botten är frågan ändå politisk och inte juridisk. Det står riksdagen fritt att ändra lagen om offentlig upphandling så att krav på kollektivavtal kan ställas. Det borde vara en självklarhet att stat, kommuner och landsting aktivt deltar i kampen mot social dumpning, utnyttjande av svart arbetskraft och skattefiffel genom att kräva kollektivavtal för att köpa tjänster av privata entreprenörer för skattepengar.

Därför bör regeringen genomföra de förändringar av lagstiftningen som krävs för att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling. Även möjligheten för sociala företag att konkurrera vid offentlig upphandling bör utredas liksom möjligheten att använda s.k. sociala kriterier. Detta bör enligt vår mening riksdagen begära. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om innovativ upphandling. Därmed bifaller riksdagen motion

2009/10:Fi247 av Kent Persson m.fl. (v) yrkandena 2 och 3 samt

avslår motion

2009/10:Sk244 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3.

Ställningstagande

De små och medelstora företagen är de som under 2000-talet har stått för den stora ökningen av antalet anställda. En stor del av dessa arbetstillfällen har kommit till i tjänstesektorn och andra sektorer med låg miljöpåverkan. För att påverka småföretagssektorn positivt under krisen måste den offentliga upphandlingen förbättras och förstärkas i grön riktning.

Det offentligas behov av varor och tjänster har stor och ibland avgörande betydelse för att det uppstår nya marknader för varor och tjänster. Det har också stor betydelse för utvecklingen av redan befintliga marknader. Politiska beslut och myndigheters förverkligande av dem har stor betydelse för företags och entreprenörers innovationslust.

Den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster för ca 500 miljarder kronor årligen. Förutom den svenska marknaden finns även en europeisk marknad för offentlig upphandling, och detta innebär stora affärsmöjligheter för landets företag.

Innovativ upphandling innebär att det i en upphandling finns krav på teknikinnehåll och teknikutveckling som kräver en viss FoU-insats. Sådan upphandling bör användas i större omfattning.

Vinnova har föreslagit att offentliga innovationsupphandlingar av miljö, energi, hälsa, säkerhet, IT och telekom ges en kraftfull statlig stimulans genom särskilt stöd, för att minska de risker som möter enskilda statliga myndigheter, landsting och kommuner i deras upphandlingsprocesser och som därmed hämmar upphandlingar av innovativa lösningar. Detta tänkande ligger helt i linje med vår politik på detta område. Offentliga aktörer kan på så sätt använda offentlig upphandling för att driva utvecklingen framåt vad avser FoU, innovationer och teknikutveckling på dessa områden. Vi skulle vilja att 50 miljoner kronor per år avsätts för detta stöd. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:180 Nya rättsmedel på upphandlingsområdet:

Följdmotionen

2009/10:Fi12 av Thomas Östros m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bestämmelser ska införas i LOU och LUF som anger att upphandlande myndigheter och enheter ska beakta miljöhänsyn och social hänsyn i sina upphandlingar om upphandlingens art motiverar detta.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2009

2009/10:Fi206 av Katarina Brännström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avknoppningsmöjligheter för att främja konkurrens.

2009/10:Fi208 av Magdalena Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra lagen om offentlig upphandling

2009/10:Fi209 av Sten Bergheden (m):

2009/10:Fi211 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa utmaningsrätt i hela Sverige.

2009/10:Fi216 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ytterligare åtgärder för att skapa rättvisare förhållanden inom världshandeln.

2009/10:Fi218 av Birgitta Eriksson och Jan-Olof Larsson (båda s):

2009/10:Fi219 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagen om offentlig upphandling (LOU) bör förändras i syfte att underlätta för kommuner att stärka de näringsidkare och organisationer som driver varaktig verksamhet på landsbygden.

2009/10:Fi222 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en obligatorisk utmaningsrätt.

2009/10:Fi224 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m):

2009/10:Fi229 av Curt Linderoth (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i de upphandlingsrättsliga regelverken införa regler om diskvalifikation av offentliga aktörer som lämnar anbud i strid med kommunallagen eller annan för dem bindande reglering.

2009/10:Fi230 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lika villkor för entreprenader.

2009/10:Fi233 av Olle Thorell (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att krav på miljöhänsyn alltid ska ställas vid kommunala upphandlingar.

2009/10:Fi247 av Kent Persson m.fl. (v):

2009/10:Fi249 av Margareta B Kjellin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att stävja illojal konkurrens från den offentliga sektorn inom offentlig upphandling.

2009/10:Fi250 av Margareta B Kjellin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att lägga bud på en del av offentlig verksamhet.

2009/10:Fi251 av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stimulera till att utmaningsrätt införs i hela Sverige.

2009/10:Fi252 av Alf Eriksson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att lagen om offentlig upphandling ändras vad gäller möjligheten att ställa krav på kollektivavtal och krav som tillgodoser lokal och regional utveckling.

2009/10:Fi253 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagen om offentlig upphandling bör förtydligas vad gäller möjligheten till lokal upphandling.

2009/10:Fi256 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att kunna ställa krav på villkor för anställda motsvarande svenska kollektivavtal vid offentlig upphandling.

2009/10:Fi263 av Eliza Roszkowska Öberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reformera reglerna kring offentlig upphandling.

2009/10:Fi267 av Karin Granbom Ellison och Gunnar Andrén (båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda förslaget om att avskaffa möjligheten att sätta omsättningskrav i upphandlingar enligt LOU.

2009/10:Fi271 av Cecilia Widegren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över lagen om offentlig upphandling för att möjliggöra krav på svenska produktionsregelverk vid upphandling av livsmedel.

2009/10:Fi274 av Gunnar Sandberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fasta belopp vid offentliga direktupphandlingar.

2009/10:Fi276 av Börje Vestlund och Sylvia Lindgren (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ratificering av ILO:s konvention 94 och att det i lagen om offentlig upphandling uttryckligen ska framgå att leverantörer till stat, landsting och kommuner samt de underleverantörer som dessa använder sig av ska följa gällande svenska kollektivavtal.

2009/10:Fi281 av Marie Weibull Kornias (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentlig upphandling.

2009/10:Fi286 av Fredrik Olovsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att underlätta för små och medelstora företag vid offentlig upphandling samt att kunna ställa sociala krav vid upphandlingen i enlighet med ILO:s konvention 94.

2009/10:Fi287 av Catharina Bråkenhielm m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av lagen om offentlig upphandling.

2009/10:Fi292 av Ulf Holm och Mikaela Valtersson (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att sociala kriterier bör tydliggöras som ett möjligt instrument vid offentlig upphandling för att skapa arbete för grupper som är utanför arbetsmarknaden.

2009/10:Fi296 av Sven Yngve Persson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillsyn över kommunala inköpskarteller.

2009/10:Fi300 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tolkförmedlingar.

2009/10:Fi303 av Christer Winbäck (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av lika konkurrensvillkor.

2009/10:Fi305 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av lika villkor vid upphandling av entreprenader.

2009/10:Fi309 av Ulrika Carlsson i Skövde och Sven Bergström (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vid offentlig upphandling ställa samma höga kvalitetskrav på livsmedel oavsett ursprungsland.

2009/10:Sk244 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2009/10:Sk407 av Lars Ohly m.fl. (v):

2009/10:C440 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp):

2009/10:C498 av Karin Svensson Smith (mp):

2009/10:Ub261 av Rossana Dinamarca m.fl. (v):

2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (v):

2009/10:MJ215 av Sten Bergheden (m):

2009/10:MJ312 av Olle Thorell (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till inköpsstopp av hotade fiskarter till stat och myndigheter.

2009/10:MJ329 av Betty Malmberg och Sven Yngve Persson (båda m):

2009/10:MJ358 av Helena Leander m.fl. (mp):

2009/10:MJ369 av Ulf Nilsson (fp):

2009/10:MJ370 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2009/10:N282 av Kerstin Lundgren och Per Lodenius (båda c):

2009/10:N336 av Jan Lindholm (mp):

2009/10:N338 av Per Bolund m.fl. (mp):

2009/10:N388 av Tina Ehn m.fl. (mp):

2009/10:N389 av Ulf Holm m.fl. (mp):

2009/10:N444 av Christer Adelsbo m.fl. (s):

2009/10:A210 av Torbjörn Björlund m.fl. (v):

2009/10:A213 av Josefin Brink m.fl. (v):

2009/10:A334 av Agneta Berliner m.fl. (fp):

2009/10:A379 av Désirée Pethrus Engström (kd):

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling

2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster