Ny djurskyddslag

Anf. 8 Åsa Coenraads (M)

Herr talman! Förväntningarna har varit stora inför den här debatten - den debatt när vi äntligen ska få debattera regeringens förslag till ny djurskyddslag.

Tonläget har varit högt från regeringspartierna, egentligen ända sedan 2003 när utredningen om en ny djurskyddslag kom. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet sa att propositionen skulle komma direkt när de satte sig i regeringen 2014.

Men det kom ingen proposition, och vi väntade, vi väntade och vi väntade. Det har ställts ett antal frågor här inne i kammaren till ansvarig minister om vad som händer med propositionen. På frågorna har ministern svarat att den har beretts i Regeringskansliet.

Så kom då äntligen propositionen nu under våren 2018. Tre och ett halvt år har det tagit för regeringen att leverera en proposition till riksdagen. Det är klart att förväntningarna har varit skyhöga på propositionen. Vi har förväntat oss ett välarbetat nytt lagstiftningsförslag som skulle kunna komma på plats efter alla de frågetecken som uppstod i och med utredningen.

Men gissa om vi är besvikna nu! Här står vi i dag och ska debattera den nya djurskyddstiftningen och de djurrelaterade frågorna från den allmänna motionstiden. Av regeringens mycket storslagna planer blev det inte mycket mer än en tummetott. Det är nämligen så att alla de kluriga frågor som vi väntade på att regeringen skulle lösa har man inte löst. Regeringen lämnar dessa frågor obesvarade i sin proposition och hänvisar till vidare utredningar.

Regeringen har alltså haft tre och ett halvt år på sig att utreda frågorna och komma hit till oss med ett lagförslag som vi i riksdagen kan ta ställning till. Man skulle kunna fråga sig vad regeringen egentligen har gjort under den här tiden, och jag hade velat ställa den frågan till landsbygdsministern i dag. Men han är inte här i dag. Jag har förstått att landsbygdsministern i stället är på socialdemokratisk turné i Norrlands inland och driver valrörelse. Det säger lite om hur regeringen väljer att prioritera när det gäller djurskyddslagstiftningen framöver.

Vi står alltså här i dag och ska debattera en ganska ofärdig proposition - en proposition som säger att regeringen ska jobba vidare med frågorna. Det här är en nyordning i Sveriges riksdag. Normalt brukar nämligen regeringen komma hit med förslag som vi i riksdagen ska ta ställning till och stifta lagar om. Men nu kommer regeringen i stället hit och vill ha någon form av bekräftelse och mandat från riksdagen att utreda frågorna vidare.

Jag är jätteledsen att behöva säga det, men det här duger inte för en regering som ska leda Sverige framåt. Sveriges lantbrukare, djurägare och inte minst djuren själva förtjänar bättre och tydligare spelregler att långsiktigt kunna följa.

Moderaterna och Alliansen yrkar inte avslag på propositionen, men vi är kritiska därför att vi har förväntat oss mer av regeringens propositioner än vad man har levererat hittills. Samma sak var det med livsmedelsstrategin och senast även med landsbygdsprogrammet: många vackra ord men väldigt lite konkret. Det är tråkigt, för Sverige kan mer, och Sverige behöver mer.

Vi i Alliansen har skrivit en följdmotion till propositionen där vi förklarar vår inriktning för ett gott djurskydd. Det ska vara ett modernt djurskydd som bygger på fakta och beprövad erfarenhet, ett djurskydd som är för djurens bästa och inte för att vinna väljare och ett djurskydd som inte bara är bra för djuren utan även för djurhållarna som ska förhålla sig till de lagar och regler som vi skapar. I vårt Sverige ska det vara lätt att göra rätt.

Herr talman! Jag tänker nämna några saker som för oss är viktiga med en modern djurskyddslagstiftning. En lagstiftning behöver vara målinriktad och inte detaljstyras från riksdagen. Vi är nämligen inga experter eller forskare, utan vi är förtroendevalda representanter för folket. För djurens bästa ska expertisen därför lämnas över till just experterna, och de finns i branschen som arbetar med djuren dagligen och på ansvariga myndigheter som beslutar om detaljerna. Riksdagen är en långsam institution, och det ska den vara för att lagstiftningen ska vara ordentligt genomarbetad och långsiktig. Vi ska ha en hållbar lagstiftning i Sverige. Men för djurens bästa är det bra att det går ganska snabbt om man behöver ändra reglerna, och då ska det göras av experterna på myndigheten.

Ett modernt djurskydd måste också gå i takt med ett modernt jordbruk och en växande livsmedelsproduktion. Vi moderater ser att hela landet har en unik utvecklingskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter som behöver utvecklas. Vi kan dessutom bidra till en hållbar tillväxt som är bra ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Näringar inom mark, jord, skog och vatten kan i allra högsta grad hjälpa till med detta men behöver också en ändamålsenlig djurskyddslag som gör dem konkurrenskraftiga på en global marknad. Extrema djurskyddslagar i Sverige tvingar djurhållare att lägga ned sin verksamhet, och i stället för att skydda djuren exporterar vi våra problem och får en sämre djurhållning runt om i Europa och i världen.

Vi vill uppmuntra djurhållare i Sverige att göra rätt och tycker därför att djurskyddet i högre utsträckning ska kopplas till resultat i stället för till åtgärder. Hela syftet med en modern djurskyddslag är att djuren ska må bra och leva hälsosamt. Ett bra exempel på det är Jordbruksverkets moderniserade regler för beteskrav, som ökar flexibiliteten.

Svensk djurhållning är fantastisk. Vi har friska och välmående djur i Sverige. Vi har en minimal användning av antibiotika. Den används till sjuka djur och inte till friska djur, precis som det ska vara. Här skiljer vi oss markant från andra länder runt om i världen, inte minst i EU där antibiotikaanvändningen fortfarande är alldeles för hög och används som kompensation för ett gott djurskydd.

Antibiotikaanvändningen i världen är ett mycket större problem än vad vi antagligen förstår, och det är därför viktigt att regeringen fortsätter att driva frågan inom EU på ett tufft sätt. Undantagen får aldrig bli regel på det sätt som det hittills varit inom Europeiska unionen.

Det krävs en stabil och förutsägbar lagstiftning för att garantera långsiktighet i svensk djurhållning. Alltför tvära kast leder ofta till stora omställningskostnader för såväl företag som privatpersoner. Beslut om förändring av regelverk och nya bestämmelser bör tas med stöd av forskning och beprövad erfarenhet.

Regeringen borde ha säkerställt att detta sker i sin proposition, men tyvärr lämnas många frågor obesvarade och det medför en stor osäkerhet för alla de människor och företag som håller djur på ett eller annat sätt där ute. Regeringen visar en oförmåga att komma med förslag till lagstiftning, och i stället växer nya frågor och en osäkerhet inför framtiden fram, och det drabbar djuren. Investeringar som hade behövt göras och planering för framtiden får nu vänta. Verksamheter stannar av, och osäkerheten inför framtiden är stor. Våra djur och våra djurhållare förtjänar bättre, och de kommer att få det bättre med en ny, alliansstyrd regering till hösten.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation nr 1 om ett ändamålsenligt djurskydd.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Anf. 9 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Sverige har en av världens mest omfattande djurskyddslagar och dessutom många oerhört duktiga djuruppfödare. Vår lagstiftning kring djuromsorg är unik och går mycket längre än vad de andra stora livsmedelsproducerande, konkurrerande länderna gör. En god djuromsorg uppnås i de flesta fall för att lantbrukaren eftersträvar att djuren ska växa och må bra, och en god djurhälsa, tillväxt och produktion hänger intimt samman.

Vi i Sverige har friska djur och en låg antibiotikaanvändning, vilket ger goda skäl att bevara och utveckla lantbruket. Den nuvarande trenden, emellertid, medför en ständigt minskande svensk jordbruksproduktion, vilket per automatik innebär ökad import av livsmedel från länder med lägre ambitioner på miljö- och jordbruksområdet. En förutsättning för ett varierande kulturlandskap och mycket av vår biologiska mångfald är ett livskraftigt jordbruk. Öppna och levande landskap kan inte lagstiftas fram - de finns bara om det är lönsamt att bedriva jordbruk och hålla djur.

Det var 1988 som Sverige fick den nuvarande djurskyddslagstiftningen. Den var internationellt banbrytande och är fortfarande något vi har anledning att vara stolta över. Grunden för lagstiftningen är att djuren har rättigheter. Särskilt viktigt är att understryka paragrafen om att alla djur ska ha rätt till ett naturligt beteende. Det är en väldigt fin paragraf. Däremot kan man ibland ifrågasätta om det verkligen är så det fungerar alla gånger.

Herr talman! Mycket har hänt under de här 30 åren. År 2011 kom en utredning med förslag till en ny djurskyddslagstiftning. Den drogs i långbänk av alliansregeringen, och vi fick aldrig se något lagförslag under deras tid vid makten. Sedan fick vi ett regeringsskifte, och den nya regeringen har kommit med återkommande löften om att den nya propositionen ska komma till hösten, sedan till våren, sedan till hösten och sedan till våren - så har det låtit. Den har utlovats i princip varje höst och varje vår, men nu slutligen levererades den. Det är såklart glädjande, men det är samtidigt beklagligt att propositionen inte är riktigt färdig utan att ett flertal uppdrag nu skickas för nya utredningar. Flera frågor är obesvarade, och man skjuter dem på framtiden. Det har tyvärr varit mer regel än undantag för den här regeringen att man lägger fram luddiga och okonkreta propositioner och skjuter svåra frågor på framtiden. Det är inte så man borde regera Sverige.

Herr talman! Sverigedemokraterna ser positivt på översynen av den svenska djurskyddslagstiftningen. Djurens hälsa ska vara i fokus samtidigt som lagstiftningen behöver anpassas till dagens situation och dess villkor. Vi välkomnar att förslaget till en ny djurskyddslagstiftning tar steg mot att göra lagstiftningen mer målstyrd och mindre detaljstyrd. Men det är som sagt beklagligt att arbetet inte har slutförts.

Vi ser vidare positivt på att det införs krav i lagen rörande djurhållarens kompetens. Propositionen anger även att djur bör hållas lösgående. Det är viktigt att detta arbete fortsätter.

Herr talman! Vi ska samtidigt vara öppna med att det existerar målkonflikter på området och att lantbruket inte alltid är så småskaligt som många skulle önska. I en idealisk värld skulle alla djur gå ute och leva i lagom stora grupper, och avvägningar skulle inte behöva göras mellan djurvälfärd och konkurrenskraft. Nu är det faktiskt inte så. Ett stärkt djurskydd inom lantbruket kan många gånger få den direkta konsekvensen att fler djur föds upp i andra länder med betydligt sämre djurvälfärd och med konsekvensen att det drabbar svensk tillväxt, svenska jobb och svensk livsmedelsförsörjning.

Av den anledningen vore det önskvärt om man tydligare kunde adressera den här målkonflikten. Vi skulle önska att man gjorde kostnads- och nyttoanalyser på djurskyddsområdet av just hur man kan göra så stor nytta som möjligt på djurvälfärdsområdet till minsta möjliga merkostnad för näringen. Av den anledningen yrkar vi bifall till reservation 2.

Herr talman! Djur inom nöjesindustrin i allmänhet och på cirkusar i synnerhet är en fråga som Sverigedemokraterna har lyft upp i djurskyddsdebatterna här i kammaren. En god utvärderingsgrund för djurs välmående är om de får utlopp för sina naturliga behov och beteenden. Tillvaron som cirkusdjur innebär i de allra flesta fall stora inskränkningar i möjligheterna till detta. En viktig del i ett bra och trovärdigt djurskydd är att man ska vara försiktig med att använda djur enbart för nöjes skull.

Vi anser att cirkusar ska omfattas av en tillståndsplikt där endast cirkusägare som uppfyller vissa grundläggande krav beviljas tillstånd att hålla djur över huvud taget. Vid upprepade brott mot regelverket ska ett sådant tillstånd kunna dras in permanent.

Dessutom bör de besiktningar som i dag utförs efter beställning av cirkusägarna själva kompletteras med icke föranmälda inspektioner, både av transporter och av stationära förvaringsplatser. På detta sätt blir det mer angeläget för cirkusägarna att säkra en kontinuerligt god tillvaro för sina djur även under perioder då djuren inte används i föreställningar.

När det kommer till icke-domesticerade djur delar vi Djurskyddsutredningens bedömning att dessa inte är lämpliga att hålla inom cirkusverksamhet. Vi anser därför att användningen av dessa bör fasas ut. Vi välkomnar att det föreslås i propositionen att elefanter och sjölejon inte längre ska få hållas inom cirkusverksamhet. Vi ser däremot en risk med att bara föreslå förbud för ytterligare två arter, eftersom det i framtiden skulle kunna öppna för att använda andra icke-domesticerade djur inom cirkusverksamhet.

Det finns även gränsdragningsproblem på området över vad som är icke-domesticerade djur. Av den anledningen vore det bättre att införa en så kallad positiv lista över de djur som det ska vara tillåtet att hålla på cirkus. Alla andra djur förbjuds då per automatik.

Herr talman! Jag vill säga några ord om svenska folkets populäraste husdjur - katten. Det finns omkring 1,3 miljoner katter i Sverige. Vart femte hushåll har en katt som familjemedlem, och har man inte en katt hemma har man säkert en katt i sitt Facebookflöde. Bilder på söta katter är väl kanske det som sociala medier till stor del handlar om.

Eftersom katten är ett otroligt populär husdjur är det också ett djur som alltför ofta inte får den kärlek och det omhändertagande den förtjänar. De flesta kattägare är ansvarsfulla, men det går inte att komma ifrån att katten ibland behandlas som ett slit-och-släng-djur med lågt värde. Det är kanske inte förvånande, då inköpspriset på en katt är förhållandevis lågt.

Det är hög tid att vi gör upp med detta beteende. Kattens status måste höjas. Det bör i framtiden vara lika självklart att man inte överger eller avstår från att registrera sin katt som att man inte gör det med sin hund. Det bör också bli mer självklart att man försäkrar sin katt, vilket de allra flesta hundägare gör.

En obligatorisk id-märkning av katter borde därför införas i lagstiftningen. Det är olyckligt att regeringen inte direkt går vidare med Djurskyddsutredningens förslag. En märkning skulle minska problemen med övergivna katter, samtidigt som det skulle bidra till att upphittade katter lättare kan hitta hem. Dessutom skulle kontrollen av vilka djur som förs in till Sverige förstärkas.

En lagstiftning om id-märkning av katter kan även bidra till att höja kattens status i samhället. Det kan den föreslagna lagstiftningen om förbud mot att överge djur också göra. Det borde inte heller finnas några stora praktiska hinder mot att införa ett register över katter med tanke på att det finns ett fungerande register över hundar. Katterna är visserligen betydligt fler än hundarna. Men jag ser det inte alls som problematiskt att vältra över kostnaderna på kattägarna. Det kan vara positivt att kostnaderna för att äga katt ökar, eftersom det skulle höja katternas status. Av den anledningen yrkar vi bifall till reservation 14.

Vi har många fler reservationer i betänkandet. Men vi kommer inte att yrka bifall till fler än dessa.

Som jag har sagt tidigare är det positivt att vi nu får en ny djurskyddslag. Dock återstår mycket arbete. Det kanske mest intressanta är hur lagstiftningen kommer att implementeras. Det kommer vi att följa noggrant. Vi har ett positivt utgångsläge i att såväl djurskyddsorganisationer som lantbrukets intresseorganisationer i regel är positiva till lagstiftningen. Men många är oroade över hur implementeringen kommer att fungera. Det är en fråga som vi i riksdagen måste följa noggrant de närmaste åren.

Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Jag tänkte i den här debatten uppehålla mig huvudsakligen vid två saker som jag anser är väsentliga. Det är rättssäkerhetsfrågeställningen och behovet av att göra verklighet av det som alla pratar om, nämligen regelförenklingar för att öka konkurrenskraften och lönsamheten i näringar som har djur, till exempel det svenska jordbruket.

Jag står självklart bakom alla reservationer som har en centerstämpel på sig, men jag väljer för tids vinnande att yrka bifall bara till reservation nr 18.

Herr talman! En regering har ett antal uppgifter. En av de främsta och viktigaste är att presentera politik som den här kammaren, riksdagen, därefter kan ta ställning till och fatta beslut om. Men det är som tidigare talare har sagt svårt att hitta skarpa förslag i den proposition som regeringen har lämnat ifrån sig i det här sammanhanget.

Väldigt viktiga och väldigt många områden förbigås eller läggs i stället i nya utredningar som ska presenteras under kommande mandatperiod. Det ger bilden av att vi har en regering i det här landet som har svårt att fatta beslut men som förmodligen också har svårt att enas inom sig, speciellt när det gäller den här typen av frågor.

Varför påstår jag detta? Jo, det gör jag med tanke på att en utredning presenterades redan 2011, vilket också har sagts tidigare i debatten. Den remitterades därefter. Under en ganska lång period hade organisationer och verksamhetsutövare möjlighet att tycka till om utredningsförslaget. Det kom in en otrolig mängd synpunkter från organisationer, verksamhetsutövare, institutioner och liknande.

Därefter har ingenting hänt. Man presenterar - jag uttrycker mig kanske lite vanvördigt, men ändå - ett tomt papper och säger att saker och ting som är viktiga ska utredas ytterligare. Den nuvarande regeringen har alltså under en hel mandatperiod, den som vi nu är inne i, inte gjort någonting som förändrar den verklighet vi har i vårt land på det här området.

Herr talman! När det gäller de sakfrågor som jag har tänkt ta upp i debatten kan jag konstatera att förutom skatter och avgifter är det en sak som det pratas mer än ofta om när vi pratar om lönsamhet och konkurrenskraft för den svenska jordbruksnäringen. Det är behovet av att bryta ned och förändra regler och att förenkla för verksamhetsutövare.

Här hade man chansen att göra verklighet av det som alla politiska partier, alla näringsorganisationer, jag vill säga alla verksamhetsutövare, pratar om - att regelförenkla. I motioner har det presenterats ett antal förslag som man med lätthet hade kunnat ta med i propositionen och gjort verklighet av. Några exempel finns i reservation 13, som jag alltså inte yrkar bifall till. Men jag ställer ändå frågan till dem som ska försvara den här propositionen, alltså företrädare för regeringspartierna - Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Varför väljer man att förbigå det som alla efterfrågar?

Den andra saken som jag tycker är på gränsen till synd och skam är att man i det här sammanhanget inte tar tag i är frågeställningen om rättssäkerheten. Jag vet att riktigt många verksamhetsutövare har en oroskänsla i magen snart sagt varje dag därför att de inte känner trygghet inför den tillsyn som man vet finns och ska finnas. Det är tillsynsmyndigheten som också ådömer det straff som man upplever att ett djurförbud innebär.

Väldigt många som är i tillsynsbranschen har också lite ont i magen. Det finns ingen som prövar det som de föreslår. I andra sammanhang brukar en tillsynsmyndighets ställningstagande prövas i domstol. Så är det inte i det här fallet. Det är alltså skälet, herr talman, till att jag med skärpa och eftertryck yrkar bifall till reservation nr 18. Jag hoppas att riksdagen gör ett ställningstagande för denna synnerligen viktiga fråga för många människor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristina Yngwe (C).

Anf. 11 Jens Holm (V)

Herr talman! Vi står nu inför att fatta det som kunde ha varit ett av mandatperiodens viktigaste beslut, nämligen införandet av en ny djurskyddslag. Precis som konstaterats är vår nuvarande djurskyddslag från 1988, och den är i stort behov av en modernisering och en förbättring.

Det gjordes en utredning redan för sju år sedan om en ny djurskyddslag. Åsa Coenraads från Moderaterna har föredömligt redovisat hur den sittande regeringen har slagit knut på sig själv för att inte lägga fram ett adekvat förslag. Till det kan läggas, Åsa Coenraads, att föregående borgerliga regering inte heller levererade särskilt mycket. Det är någonting med regeringar och värnandet om djuren som jag tycker skaver lite grann. Man är helt enkelt rädd för att fatta beslut, och så är det även med det här förslaget. Det lämnar mycket övrigt att önska.

Det är bra att det nu finns en ny skrivning i djurskyddslagen om att djuren ska skötas i en god djurmiljö och att deras välfärd ska främjas, att djuren ska kunna utöva beteenden som de är starkt motiverade för och att beteendestörningar ska förebyggas. Det är bra och viktiga formuleringar som alla vi som kämpar för djurens rätt kommer att kunna använda oss av. Men det går inte, som sagt, att komma ifrån att förslaget inte kommer riktigt ända fram i mål. Det finns många områden där man helt inte lämnar konkreta förslag, och det kommer jag att beröra här.

Jag vill börja med det som brukar kallas för lantbrukets djur, nämligen de djur som finns inom livsmedelsindustrin och hur de ska födas upp och behandlas. Varje år slaktas 2 ½ miljon grisar och en halv miljon kor. 80 miljoner kycklingar föds upp, transporteras och slaktas under fabriksmässiga omständigheter. Här brukar man säga att vi i Sverige har ett så bra djurskydd och att det är mycket bättre i Sverige. Men när det gäller lantbrukets djur är det i princip samma storskaliga uppfödning här i Sverige som det är på kontinenten. Vi använder väsentligt mycket mindre antibiotika, och det är en bra sak.

Vi i Vänsterpartiet hade hoppats att det här förslaget till ny djurskyddslag skulle ge alla djur inom lantbruket möjlighet till ett naturligt beteende och till utevistelse. De ska slippa uppbindning och fixering, det vill säga att djuren hålls fixerade i en liten bur eller en box. Det gör inte den här regeringen, och det är ett stort underkännande av det här förslaget.

Det är förstås bra att regeringen säger att sjölejon och elefanter i framtiden inte ska få hållas på cirkus i Sverige, men alla andra djur får finnas där och tvingas att utföra onaturliga beteenden för att människor ska underhållas. Vi svenskar är nog så pass insiktsfulla i dag att vi förstår att det går alldeles utmärkt att gå på cirkus utan att djur ska plågas där.

Här hade vi i Vänsterpartiet velat se ett klart och generellt förbud mot vilda djur på cirkus. Vi tror att ett sådant förbud enklast skulle kunna utformas genom en så kallad positiv lista över vilka djur som över huvud taget ska få finnas på cirkus. När det gäller ett fåtal domesticerade djur kan det kanske vara okej med en offentlig förevisning, till exempel hundar som hoppar över hinder eller kaniner som kryper genom gångar. Men dessa djur skulle i så fall föras upp på en positiv lista. Då skulle man kunna få bort alla vilda djur från cirkus i Sverige.

Positiva listor har införts i till exempel Belgien och Nederländerna. Flera andra länder - Finland, Luxemburg och Estland - är på gång att införa så kallade positiva listor för att få bort vilda djur från cirkus.

Herr talman! Det är också ett stort tillkortakommande att regeringen inte lägger fram det förslag som Djurskyddslagsutredningen lade fram, nämligen märkning och registrering av katter. I dag förvildas tusentals katter. De försvinner och ingen vet vem ägaren är. Myndigheterna måste lägga avsevärda resurser på att fånga in katter som sedan avlivas eller som föredömligt tas om hand av så kallade katthem. Men katthemmen drivs ofta med minimala resurser på helt och hållet ideell grund. Här skulle en obligatorisk märkning och registrering av katterna finansierad av kattägarna kunna vara lösningen på den här problematiken. Det var precis det som den tidigare Djurskyddslagsutredningen föreslog. Varför, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, lägger ni inte fram det här förslaget? Det är för mig obegripligt.

Alla vi som deltar i den här debatten har nyligen fått ett brev från Sveriges samlade djurrätts- och djurskyddsrörelser samt från ett antal konsumentorganisationer. Djurens Rätt och Djurskyddet i Sverige uppmanar oss att fatta skarpa beslut som stärker djurskyddet i Sverige.

Dessa organisationer föreslår till exempel att man ska införa en positiv lista så att vilda djur försvinner från cirkus. Jag håller helt med. Organisationerna som företräder djuren föreslår att uppbindning, fixering och annat onaturligt beteende vid uppfödning av lantbrukets djur ska förbjudas. Jag håller helt och hållet med. Organisationerna föreslår en obligatorisk id-märkning och registrering av katter. Jag håller helt och hållet med.

Man föreslår också att så kallade grytanlagsprov ska förbjudas eftersom de är väldigt plågsamma. Jag håller helt och hållet med.

Frågan är varför regeringen inte lägger fram de här förslagen. Jag är rädd att den här regeringen precis som den tidigare borgerliga regeringen under alla dessa långa år ensidigt har lyssnat på industrins och näringens inspel i det här avseendet och att man inte fullt ut törs ställa sig på djurens sida och ge oss en modern djurskyddslag som väger in djurens rättigheter.

Herr talman! Det finns en till fråga som ännu inte har diskuterats i denna debatt, och det är frågan om de 1,2 miljoner minkarna inom svensk pälsindustri.

Vi i Vänsterpartiet anser att pälsdjursuppfödning för produktion av pälsar och pälsdetaljer är en gammaldags och helt och hållet omodern verksamhet som inte alls är på djurens sida och borde avslutas helt.

Vi hade ett sådant förslag 2006, som den tidigare rödgröna regeringen lade fram. Det förslaget revs tyvärr upp av den senare borgerliga regeringen.

Det här är en otroligt viktig fråga, för inom pälsindustrin föds mer än 1 miljon minkar upp. De föds upp i minimala nätburar. Det är två tre minkar i varje bur. De har absolut ingen möjlighet till ett naturligt beteende. Forskningsrapport efter forskningsrapport efter inspektioner från våra myndigheter pekar klart och tydligt på att djuren inom pälsindustrin inte har möjlighet att bete sig naturligt. De lider till exempel av så kallade stereotypa beteenden.

Jag tycker att det är positivt att allt fler länder i världen förstår att det här är en verksamhet som borde placeras på historiens sophög. Nederländerna, Storbritannien, Österrike, Kroatien och ett stort antal andra länder på Balkan har förbjudit pälsindustrin. Tyskland och Schweiz har infört hårda funktionskrav som innebär att djuren måste ha rätt att simma.

Vi i Sverige hade tidigare uppfödning av rävar, men det stoppade vi. Jag undrar, och jag ställer frågan till alla partier här - de borgerliga, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet: Vad är det som i grunden skiljer en rävs behov inom pälsindustrin från en minks? Båda har väl samma behov av att kunna klättra, jaga och röra sig över stora ytor och i minkens fall kunna simma i vatten.

Regeringen föreslår nu att den här frågan bara ska utredas vidare. Man lägger inte fram ett konkret förslag som skulle kunna leda till att pälsindustrin i Sverige stoppas. Det vill vi i Vänsterpartiet göra. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 25, som handlar om just ett stopp för minknäringen i Sverige.

Herr talman! Jag ser att jag drar över tiden, men det här är en viktig fråga. Djur är kännande individer, och de förtjänar respekt. Jag tror att vi alla är överens om det, liksom om att djuren har rätt att utföra sitt naturliga beteende och slippa utstå lidande.

Som i alla frågor handlar det om att göra val i politiken. Å ena sidan finns det de som vill fortsätta tjäna miljontals kronor på att föda upp minkar i pälsindustrin och föda upp, transportera och slakta djur inom animalieindustrin eller fortsätta ha djur på cirkus och tjäna mycket pengar på det. Å andra sidan finns organisationerna som företräder djuren. De säger att vi lagstiftare måste göra någonting för djuren och stå upp för djuren. I det här förslaget tycker jag att det är helt uppenbart att industrins villkor väger alldeles för tungt i den balansräkningen.

Vi behöver en ny, modern djurskyddslag som står på djurens sida. Alla förslag som vi i Vänsterpartiet har i vår motion är förslag som drar åt det hållet. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 25, men jag står självklart bakom alla Vänsterpartiets reservationer.

(Applåder)

Anf. 12 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Jag kan börja med att hålla med Jens Holm om att djuren förtjänar respekt. Det tror jag, som Jens Holm också sa, att vi är eniga om.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 21. Den handlar om ökat internationellt samarbete mot överanvändning av antibiotika inom livsmedelsproduktionen, som vi i Liberalerna tycker är en viktig fråga. Men vi står naturligtvis bakom alla reservationer där vi finns med - det är ytterligare sju, tror jag.

Det har redovisats att det finns brister i den här lagstiftningen och att den inte är fullständig. Jag har lyssnat på mina allianskollegor Åsa Coenraads och Eskil Erlandsson och instämmer i vad de säger. Men för att vara lite snäll kan jag säga att i grunden tycker vi i Liberalerna ändå att det är bra att man har kommit så här långt och lagt fram en ny djurskyddslag på riksdagens bord, även om den har stora brister och måste arbetas vidare med.

Det höga svenska djurskyddet är något vi ska vara stolta över. Men det är inte något som kan tas för givet, utan det kräver långsiktigt arbete och bra lagstiftning. Det kommer att skrivas nya kapitel om djurskyddslagstiftningen i Sverige.

Det som jag tycker är viktigt och som allianspartierna har tagit upp i en gemensam reservation är att lagstiftningen ska vara tydlig och ändamålsenlig och att vi ska gå från detaljstyrning till målstyrning. Även om det i viss mån redan sker är det viktigt att vi poängterar det. Det handlar alltså inte om att sänka djurskyddet utan om att göra det ändamålsenligt. Vi i Liberalerna är övertygade om att det går att kombinera. Det finns inget motsatsförhållande mellan konkurrenskraft och bra djurskydd utan snarare tvärtom. De måste kunna gå hand i hand.

Marknadsmässigt har det starka djurskyddet också blivit ett stort svenskt mervärde i livsmedelsproduktionen. Det är alltså inget vi kan se som en black om foten på det sättet; snarare är det ett plus i kanten.

Herr talman! Vi har diskuterat brister här, men trots allt kommer vi att rösta för lagförslaget. Det finns ju inget avslagsyrkande i detta, utan problemet är att det är ofullständigt.

Utredningen som Eva Eriksson gjorde kom redan 2011, så jag kan konstatera att det har varit en lång process. Som uttryckts här finns det lite "Äntligen!" i detta. Då är det synd att vi inte har kommit ända i mål i vissa frågor. Vi får ändå se detta som någon sorts summering av var vi står i dag, men det finns ytterligare saker att göra.

Det är ju inte så att vi i grunden har någon stor oenighet om vart vi vill komma. Att djuren ska skötas och behandlas väl är en självklarhet, och som uttryckts här måste man ha respekt för djuren. Vi ska ha en djurskyddslag som är skarp och tydlig. Det är en förutsättning för att man ska kunna känna trygghet i den verksamhet man har.

En annan sak som är viktig är att kontrollen är effektiv och likadan i hela Sverige. Eftersom mycket av det här är kopplat till EU:s lagstiftning och förordningar är det också viktigt, inte minst ur konkurrenssynpunkt, att vi ser till att efterlevnaden av EU:s regelverk är likadan inom hela EU så att det inte blir brister - man tror att det efterföljs, och så blir det en konkurrensfördel. Här är det viktigt att det finns relevanta sanktioner så att den som bryter mot regelverket faktiskt straffas för det.

Jag ska, herr talman, lägga en del vikt vid antibiotikaanvändningen. Den är väldigt starkt kopplad till hur man sköter sina djur och vilket djurskydd som finns. Det har visat sig att Sverige är nästan bäst i Europa. Island och Norge har ännu bättre siffror, och det har väl sina förklaringar. Men detta visar ändå att arbete med djurhållning på ett kunskapsinriktat sätt ger resultat. De svenska djurhållarna ska naturligtvis ha en stor eloge för att de har varit med och utvecklat detta. Lagstiftning är inte alltid det enda saliggörande, utan det krävs också att de som jobbar med detta har stor kompetens kring vad de håller på med.

Djurtransporter finns också med här, liksom i EU:s regelverk. I denna fråga krävs verkligen att man efterföljer regelverken, och där tror jag att vi har en hel del att jobba med.

När det gäller djurförsök är de inte på något sätt något självändamål. De ska naturligtvis begränsas väldigt hårt till de tillfällen när det absolut inte går att göra på något annat sätt. Här krävs forskningsresurser för att man ska få fram metoder för att jobba på annat sätt.

Herr talman! Jag tänkte ta upp det internationella samarbetet kring överdriven antibiotikaanvändning. Vi kan konstatera att antibiotikaresistens nog är ett av de mest skrämmande fenomen vi har och kanske diskuteras för lite. Någon nämnde att man kanske inte ens är medveten om hur skrämmande detta är och vad som kommer att hända om inget görs inom detta område. Vi kommer att kunna få infektionssjukdomar och epidemier som vi inte alls kan bemästra. Det vi har sett hittills kommer kanske att vara en liten västanfläkt jämfört med vad som kan hända. Detta är ett av de verkligt stora hoten.

I Sverige har vi ändå kunnat visa att man med god djurhållning kan hålla nere antibiotikaanvändningen till ett minimum. Jag tror att det var Åsa Coenraads som sa att vi inte behandlar friska utan sjuka djur. Det är den vägen man måste gå. Där har vi ett stort arbete som vi måste driva internationellt för att detta ska bli normen, för det här är ett globalt problem.

Sverige har en bra roll inom WHO, Världshälsoorganisationen, där vi jobbar med detta. Vi jobbar inom EU. Jag vill även nämna att det finns ett nordiskt samarbete kring detta. Nordiska rådet lade 2017 fram en vitbok med tolv konkreta förslag till hur man skulle kunna jobba gemensamt inom Norden mot antibiotikaresistens. Det handlar bland annat om folkupplysning och om incitament för att ta fram nya antibiotika. En av de riktiga stötestenarna är att de antibiotika vi har börjar ta slut och snart inte kan användas effektivt.

Bättre diagnostik krävs så att man inte sätter in antibiotika i onödan; det gäller både djur och människor. Djur står för två tredjedelar av antibiotikaanvändningen, så detta är en viktig faktor. Man brukar tala om one health i detta sammanhang.

Djurvälfärden är alltså väldigt viktig. Trots att vi har bra resultat i Sverige har vi mycket att lära av de andra nordiska länderna. I till exempel Norge har man ett slags vaccinationsprogram som vi inte har i Sverige på samma sätt.

Jag kan bara konstatera att Nordiska ministerrådet har ställt sig positivt till att fortsätta detta samarbete. När det gäller ett globalt problem är internationellt samarbete naturligtvis en grundförutsättning för att vi ska kunna lösa det.

(Applåder)

Anf. 13 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Lars Tysklind om den gemensamma reservation som ni borgerliga partier har: reservation nr 1, som handlar om en ändamålsenlig djurskyddslag. Det kan ju låta sympatiskt med målstyrning i stället för detaljstyrning. Det är väl ingen som tycker att vi ska gå in alltför mycket på detaljer när vi utfärdar lagar, för vi har myndigheter som kan konkretisera sådana saker.

Men vi hörde till exempel moderaten Åsa Coenraads, som i sitt inlägg tog upp beteskravet för mjölkdjur som ett konkret exempel i sammanhanget. Jag tycker i alla fall att det är väldigt viktigt att vi har krav på utomhusbete för mjölkkor, så att korna kan gå utomhus och beta. Anser inte Lars Tysklind att detta är ett viktigt krav att ställa?

Vi har också problem med uppbindning av djur. De står i praktiken fastbundna vid en båspall hela tiden då de är inomhus. Vi har problem med fixering av grisar, som stängs in i trånga boxar och inte kan röra sig naturligt. Jag tycker att det är viktigt att vi berättar vad som gäller: att uppbindning och fixering inte ska vara tillåtet. Med er reservation går det inte att göra detta, så jag skulle vilja veta hur Liberalerna ser på saken.

Anf. 14 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Det är naturligtvis en principiell fråga hur man utformar lagstiftningen och om man ska detaljstyra. När det till exempel gäller beteskravet är vi definitivt för att man ska kunna ställa kravet att djur ska hållas ute. Detta tillhör det naturliga beteendet, om inte annat.

Men när det gäller att i lagstiftning ange exakta tidpunkter och sådana saker tycker vi att den utveckling som har varit, där Jordbruksverket har blivit flexibelt gällande detta, är bra. Jag tror inte ens att Jens Holm och Vänsterpartiet tycker att detta har försämrat djurens situation. Man kan ha olika metoder för att nå samma mål.

Detta gäller egentligen även de andra exempel som Jens Holm tar upp. Man kan ändå sätta upp ett mål. Som någon sa är portalparagrafen väldigt bra. Det fanns redan tidigare med att det är det naturliga beteendet som ligger till grund. Lagstiftningen ger målen, och myndigheterna ger de föreskrifter som krävs för att målen ska kunna nås. Detta tycker jag är en rimlig utgångspunkt i sammanhanget.

Anf. 15 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tänker att det i allt väsentligt är en subjektiv fråga vad som är ett naturligt beteende för ett djur och vad som är god djurvälfärd. Om man lyfter upp lagstiftningen på en ännu mer abstrakt nivå blir det självklart svårare för oss att reglera till förmån för djuren. Jag tycker inte att de mer flexibla beteskraven har varit till fördel för kossorna. Tvärtom ser vi problemet att det nu faktiskt går att skarva med detta krav.

Om jag formulerar frågan så här, Lars Tysklind: Ni har ändå reservationen om en ändamålsenlig djurskyddslag. De flesta av de lagar vi fattar beslut om här är målinriktade ramlagar. Det är väldigt sällan vi går in på exakta detaljer. Därför vore det intressant att få veta vilka detaljer i djurskyddslagen ni egentligen vill ta bort och inte tycker hör hemma i förslaget. Det tycker jag att vi kan förvänta oss ett svar på eftersom ni har en konkret reservation om detta.

Anf. 16 Lars Tysklind (L)

Herr talman! Jag får nog göra Jens Holm lite besviken - jag kan inte redovisa den exakta analysen. Detta är den inriktning som vi står bakom. Jag tycker att beteskravet är det kanske tydligaste exemplet på detta. Jag tycker inte heller att man ska glömma bort, vilket jag tog upp i mitt anförande, att våra djurhållare och lantbrukare som har produktionsdjur också naturligtvis ser fördelar med att ha ett gott djurskydd, inte minst för att kunna hålla nere antibiotikaanvändningen.

Det handlar inte bara om att lagstiftningen ska vara preciserad för att det ska bli ett bra resultat. Rent allmänt handlar det om detta med målstyrning, precis som med många andra typer av lagstiftning i Sverige: Vad är det vi vill uppnå? Här vill vi uppnå att djuren får möjlighet till naturligt beteende och att man motverkar beteendestörningar. Utifrån detta får myndigheterna jobba med de föreskrifter som krävs för att detta ska kunna uppnås.

Anf. 17 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! För oss kristdemokrater är det viktigt att den svenska djurhållningen präglas av höga djurskyddsambitioner. En bra skötsel och god hygien i djurhållningen ger bättre djurskydd och samtidigt hög livsmedelskvalitet. Ett bra djurskydd medför en god djurhälsa, vilket inskar behovet av insatser för att behandla sjukdomar och skador hos djuren.

Den alltför höga användningen av antibiotika inom djurhållningen på många håll i världen innebär ett stort hot mot både djur och människor på vår planet. Allt fler bakterier utvecklar resistens mot allt fler typer av antibiotika. Konsekvensen blir att vi i framtiden riskerar att åter få uppleva en katastrofal situation där tiotusentals människor dör i infektionssjukdomar som vi i dag lätt kan bota med antibiotika.

Även många kirurgiska ingrepp blir i praktiken omöjliga på grund av infektionsrisken. De resistenta bakterierna flåsar nu läkemedelsutvecklarna i nacken. Redan i dag beräknas minst 700 000 människor dö varje år på grund av resistenta bakterier.

Så mycket som två tredjedelar av all antibiotika globalt ges till djur. Siffran i Sverige är en sjundedel. Den ligger alltså på en helt annan nivå.

Sverige har under lång tid tryckt på för att minska antibiotikaanvändningen inom djurhållningen i EU. Det är glädjande med de framsteg som har gjorts inom EU för att skärpa kraven när det gäller antibiotikaanvändning. Flera av de förslag som vi kristdemokrater har haft i våra kommittémotioner är nu på väg att tillgodoses. Det är väldigt glädjande, men mer behöver fortfarande göras på EU-nivå.

På global nivå är situationen fortfarande mörk. Användningen av antibiotika fortsätter att öka. Man räknar med att det fram till år 2030 har skett en 67-procentig ökning på global nivå, vilket är katastrofalt. Störst väntas ökningen bli i länder som Kina, USA, Brasilien, Indien och Mexiko. Det är uppenbart att det behövs nya grepp och ny energi för att undvika att mänskligheten hamnar i ett läge där vi inte kan använda antibiotika för behandling av infektioner hos människor.

Kristdemokraterna föreslår att förhandlingar genast genomförs på högsta nivå i syfte att enas om nationella kvoter för mängden antibiotika som ges till djur inom respektive land. Dessa kvoter behöver ha en brant utfasningskurva i motsats till den annars förväntade ökningen.

Kristdemokraterna föreslår också att ett internationellt vetenskapligt råd, motsvarande FN:s klimatpanel IPCC, inrättas för att ta fram bästa möjliga vetenskapliga underlag för vilka nivåer av antibiotikaanvändning som är hållbara för att vi ska kunna hålla mängden resistenta bakterier på en acceptabel nivå. Det behövs också en tydlig övervakning och sammanställning av statistik över antibiotikaanvändningen på global nivå.

Herr talman! I en internationell jämförelse har Sverige en bra djurskyddslagstiftning. Detta är givetvis bra men medför samtidigt att djuruppfödare i Sverige har högre kostnader än konkurrenter i andra länder. Bönder i vissa länder kan till följd av lägre djurskyddskrav sälja sina produkter till ett lägre pris även här i Sverige. För att svenska bönder inte ska missgynnas är det därför viktigt att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU genom att EU-kraven skärps. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet ska tjäna som vägledning för arbetet inom EU.

Det är samtidigt viktigt att befintliga regler också efterlevs. Redan år 2001, alltså för 17 år sedan, blev rutinmässig bortklippning av grisars svansar förbjuden inom EU. Men hur ser det ut i dag? Jo, det fortsätter. EU-kommissionen konstaterar att förbudet inte efterlevs. Här i Sverige kan dock våra grisar fortfarande slå knorr på sin svans. Men förbudet måste alltså följas upp och efterlevas. Reglerna finns, men de används inte.

Herr talman! De långa och ofta plågsamma djurtransporter som förekommer inom EU är oacceptabla. För att korta transporterna och transporttiderna behöver EU främja närbelägna eller mobila småskaliga slakterier. EU-stöd av olika slag bör kunna användas för investeringar för att förbättra djurskyddet. Genom att underlätta tillkomsten av mobila och gårdsnära slakterier kan behovet av långväga transporter minskas.

Herr talman! Människan har ett ansvar att värna andra levande varelser. Som vi hörde tidigare förtjänar djuren respekt. Det finns också en djuretik som vi måste följa och utveckla. Onödigt lidande ska inte förekomma. I brist på bättre alternativ kan dock djurförsök i vissa enskilda fall accepteras för att tillgodose legitima behov.

Utvecklingen av alternativ till djurförsök går framåt. Datasimuleringsprogram och cellodlingar kan helt eller delvis ersätta djurförsök i många lägen, vilket är glädjande.

Inom högre utbildning i Sverige förekommer fortfarande djurförsök, av rutin eller för att kursansvarig lärare kanske inte har tillräcklig kunskap om alternativ till djurförsök. Vi menar att alla studenter på de utbildningar där djurförsök traditionellt förekommer borde få grundläggande utbildning om de alternativa metoder som kan användas.

Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 22, som handlar just om åtgärder mot den globala antibiotikaanvändningen. Självfallet står vi bakom alla våra övriga reservationer också, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till denna.

(Applåder)

Anf. 18 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tycker att det är fint att Lars-Axel Nordell tillstår att djuren förtjänar respekt och att de är kännande individer. Därför vill jag fråga Kristdemokraterna: Förtjänar inte de 1,2 miljonerna minkar i Sverige respekt? De lever sina liv under helt miserabla förhållanden i minimala nätburar som inte tillåter deras naturliga beteende. I rapport efter rapport har våra inspekterande myndigheter konstaterat att detta inte är en verksamhet som uppfyller de krav som man rimligen kan ställa på djuruppfödning. Förtjänar inte dessa djur respekt?

Lars-Axel Nordell, varför vill ni i Kristdemokraterna återigen utvärdera den här verksamheten i stället för att ställa krav så att vi kan stoppa den?

Anf. 19 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Jag nämnde förut detta med svanskupering, till exempel. Det finns många olika delar som vi har synpunkter på och som vi tycker inte efterlevs.

Jens Holm tar problem med utrymmet, trånga burar och så vidare när det gäller just minkar. Självklart förtjänar alla djur respekt, och som jag sa tidigare finns det en djuretik som vi måste följa.

Vi måste diskutera och utveckla vårt förhållningssätt, och därför måste vi följa upp och utvärdera och se hur man kan förbättra också för minkar. Vi har dock inga skarpa förslag på det området i dag.

Anf. 20 Jens Holm (V)

Herr talman! Nu är det ju så att det finns ett skarpt förslag från oss i Vänsterpartiet, där vi säger att minkarna ska ha rätt att röra sig naturligt, rätt att jaga, rätt att klättra och rätt till vatten att simma i.

Jag skulle vilja fråga Lars-Axel Nordell vilket av de funktionskrav som vi lägger fram - vatten att simma i och möjlighet att klättra, röra sig fritt och jaga - som Kristdemokraterna inte tycker att minkarna förtjänar.

Anf. 21 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Inga av de krav som Jens Holm tar upp tillgodoses ju i dag, utan det här är krav som ni har lagt fram. Jag ser framför mig att vi i dialog kan föra ett resonemang om hur vi långsiktigt kan förbättra detta.

Ni har vissa reservationer, och vi har andra reservationer. Vi har inte samma krav i dag som ni har, utan vi har andra krav som ni inte ställer er bakom. Kraven skiljer sig alltså mellan partierna, och på det här området har vi inte lagt någon reservation. Det är helt riktigt.

Anf. 22 Isak From (S)

Herr talman! Vi debatterar en ny djurskyddslag, betänkande 2017/18:MJU24. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Av inledningsanförandena kan jag konstatera att det är väldigt tydligt att regeringen har hamnat rätt, eftersom både Alliansen, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har vitt skilda yrkanden. Balans på bordet diskuterar vi också, och det tycker jag att vi får nu med den tunga propositionen om en ny djurskyddslag.

Detta är något som engagerar kammaren och riksdagens ledamöter väldigt mycket. Det finns 3 följdmotioner med 22 yrkanden och 48 motioner med 96 yrkanden från den allmänna motionstiden. Det håller trenden ganska väl.

I likhet med vad Eskil Erlandsson sa kan man också konstatera att det här är ett blocköverskridande arbete. Djurskyddet och svensk lagstiftning har långa traditioner. Eskil tillsatte Eva Erikssons utredning 2009, vilket var välkommet och efterfrågat eftersom lagstiftningen redan då var föråldrad.

Efter två år levererade Eva Eriksson en tung utredning: 1 100 sidor och två delar. Den innehåller många delar och är inte den alldeles mest lättlästa, och som Eskil var inne på var det väldigt många tunga och spridda remissyrkanden från många olika håll.

Inledningsvis kan man säga att regeringens proposition överlag har mottagits väldigt väl av djurskyddsorganisationer och brukarorganisationer. Det visar också att det finns en balans i den framlagda propositionen.

Mycket har hänt sedan 1988, när den dåvarande statsministern Ingvar Carlsson överlämnade den nya djurskyddslagstiftningen till Astrid Lindgren på hennes 80-årsdag. Det i sig var en stor dag, och det är en stor dag i dag när vi debatterar detta.

Positionerna för vad som är acceptabel djurhållning har flyttats fram rejält, och lagen har efter sin tillkomst lappats och lagats. Nya förordningar har kommit. Vi har inte minst inträtt i EU, vilket naturligtvis också har påverkat även det här politikområdet.

Nu tar vi ett helhetsgrepp och lämnar över ett sammanhängande förslag till en ny, uppdaterad och moderniserad lag där alla de mest grundläggande bestämmelserna är samlade. Vårt förslag bygger i huvudsak på Eva Erikssons tunga djurskyddsutredning på drygt 1 100 sidor och kommer att innehålla alla bestämmelser som är av grundläggande art för ett gott djurskydd. Lagen är tänkt att på samma sätt som i dag kompletteras med mer konkreta krav i djurskyddsförordningen och föreskrifter meddelade av Jordbruksverket.

Det slås i en inledande bestämmelse fast att lagen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och att främja en god djurvälfärd och respekten för djur. Naturligt beteende är något som har kommit att bli grundbulten i svensk djurskyddslagstiftning. Av den nya lagen framgår att med naturligt beteende avses att djur ska kunna utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande.

Det införs också ett nytt krav, vilket jag tycker är en stor positionsförflyttning, som handlar om att beteendestörningar ska förebyggas. Det ska inte tolereras.

I lagen införs också ett uttryckligt krav på att den som har hand om djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurens behov. Det är också rätt centralt. Politiken ger dock inte direkta pekpinnar om utbildning, utan det handlar om relevant kompetens för att sköta om djuren.

Samtidigt som vi också lägger stor vikt vid att säkerställa en hög nivå på djurskydd och djurvälfärd har det varit viktigt för den S-ledda regeringen att få fart på livsmedelsproduktionen och få till stånd en konkurrenskraftig livsmedelskedja, där livsmedelsproduktionen i Sverige ökar samtidigt som vi håller ett högt djurskydd och klarar relevanta nationella miljömål.

Detta är också en del i varför det kanske har tagit lite längre tid. Regeringens prioritering var livsmedelsstrategin, där det fanns flera delar som berör även den här lagstiftningen.

I förslaget har regeringen också varit väldigt noga med att se över konsekvenserna för lantbrukare och andra djurhållningsföretag, och vi bedömer att vårt förslag inte ska leda till några effekter som hämmar konkurrenskraften för den svenska animalieproduktionen. Det är nog faktiskt så att den svenska lagstiftningen är grunden för en konkurrenskraftig animalieproduktion. Det är det goda och länge framarbetade djurskyddet i Sverige som skapar en hållbar konkurrenskraft.

Regeringen tar också nya initiativ på andra områden och har nyligen föreslagit ursprungsmärkning på restauranger, något som är väldigt viktigt för att konsumenten ska kunna välja sitt kött, sin fisk, sina kycklingar och så vidare och veta att de har levt, fötts upp och slaktats under goda förhållanden och en god djurvälfärd.

Vi socialdemokrater anser att det är av största vikt att resultaten av tillgänglig vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet från djurhållning tydligt beaktas i djurskyddsarbetet. Regeringen beslutade därför utifrån livsmedelsstrategin att ge Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i uppdrag att inrätta ett vetenskapligt råd för djurskyddsfrågor, vilket kopplar direkt till det här. Det var väldigt viktigt, och det var också därför det aviserades och sattes igång i samband med livsmedelsstrategin.

Det arbetet pågår nu för fullt och är någonting som vi kommer att följa. Det kommer också att ge grundläggande goda underlag för bland annat Jordbruksverket att få en mer uppdaterad bild om aktuell forskning. Det är viktigt. Att komma och säga att ingenting händer tycker jag därför är trams på hög nivå.

Herr talman! Katter är en stor fråga. Vi har nog alla fått mejl och handskrivna brev som gäller synen på katten. Den lagstiftning som vi nu lägger fram ställer högre krav på kattägaren.

Katten har kommit att bli både älskad och faktiskt hatad. I Sverige finns det ungefär 1 ½ miljon katter, och det är vårt mest populära husdjur. Samtidigt visar beräkningar att vi har omkring 100 000 hemlösa katter i landet.

Det tydliggörs i lagstiftningen att förvildade djur av tamdjursart som är utsatta för lidande ska omhändertas och avlivas av kontrollmyndigheterna. Detta gäller särskilt katter.

I lagen införs också ett tydligt förbud mot att överge djur, i huvudsak katter, som hålls av människor. Detta innebär att alla djurhållare och kattägare faktiskt får ta och skärpa till sig och skärpa sin övervakning över sin katt. Man har ansvaret för sin katt; det är inte okej att ens katt springer i fel sandlådor hos grannen. Det skapar ingen god stämning, och det är ingen acceptabel djurhållning.

Vi vill också utreda frågan om märkning och registrering av katter. Bland andra Jens Holm har lyft fram att detta redan borde ha gjorts. Det är klart att man kan säga att det redan borde ha gjorts, men ett sådant register kostar pengar. Någon ska stå för det. Det finns ideella organisationer som jobbar med detta, och regeringen vill utreda om man kan stärka dessa ideella organisationer i deras arbete. Är det en bra väg att gå?

Kattförbundet Sverak har sedan förbundet bildades 1955 på olika sätt arbetat för att höja kattens status i samhället. Vi delar synen på att deras arbete med id-märkning är ett bra sätt.

Det finns också andra organisationer som jobbar med detta. Djurskyddet Sverige har nyligen lanserat ett kattkörkort, och detta kan vara viktigt att stärka.

En annan viktig fråga är totalförbudet mot lidande vid träning. Tidigare har detta formulerats som att det gäller lidande vid tävling och inför deltagande i tävling, men vi utvidgar det till att även gälla träning.

Det har funnits farhågor om att detta skulle innebära att man till exempel inte skulle kunna träna jakthundar. Vilda djur omfattas inte av detta förslag. Vilda djur och jakt omfattas i stället av jaktlagen, och därför tar inte djurskyddspropositionen upp just detta.

Det införs ett förbud mot dopning av djur som tränas för eller deltar i prov. Det förtydligas också vilka djur som kan tränas för tävling och som inte får utsättas för dopning, vilket är helt i sin ordning.

Herr talman! Jag kommer att överskrida min talartid med 50 procent; det kan jag säga själv.

Den nya lagen har justerats när det gäller djurförbud. Detta kommer att innebära att det finns möjlighet för den som har fått djurförbud att få en prövning av om man kan ha en mindre besättning eller andra typer av djur.

Vissa motioner tar upp att djurförbud ska prövas av rättsväsendet. Det kan man göra i dag, men det vore inte bra för näringen heller om det skulle framstå som att politiken står och väntar och som att vi inte kan omhänderta djur som far illa. Jag tycker att motionärerna här inte har tänkt färdigt.

Framför allt är det inte bra för djuruppfödarna om det skulle komma fram väldigt dåliga exempel när man väntar på en juridisk prövning i domstol. Djur som far illa ska omhändertas - punkt. Det är vår grundinställning.

Det är också därför som vi ger personalen inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS-verksamheter möjlighet att anmäla allvarliga och uppenbara djurskyddsproblem till djurskyddskontrollmyndigheterna eller, i extrema fall, till polisen.

För oss socialdemokrater är det viktigt att lagstiftningen ska gälla alla djur. Vi ska inte ha någon särlagstiftning, utan detta är en ramlag. Därför är det viktigt att titta vidare på till exempel pälsdjursproduktionen. Vad har man kunnat genomföra? Vad har Minkhälsan genomfört?

Vi har gett Jordbruksverket i uppdrag att särskilt utvärdera minknäringen. Vi förbjuder inga näringar, men vid behov styr vi upp näringarna och säkerställer att relevanta krav uppfylls. Detta är en viktig grundbult. Vi ser ingen skillnad på att hålla grisar, får eller minkar; alla djur ska ha bra förhållanden.

Vi inför också något som har varit väldigt populärt. Enligt uppgift kommer det inom kort att komma ett beslut från regeringen om att i djurskyddsförordningen införa ett förbud mot att hålla elefanter och sjölejon på cirkus. Detta är någonting som många motionärer här i riksdagen har drivit genom åren, och det är roligt att vi nu kan leverera det.

Vi har aviserat att vi kommer att fortsätta att utreda märkning av katter, även hur detta förhåller sig till EU:s nya förordning om dataskydd. Där kommer också ekonomin in.

Vi kommer att utreda konsekvenserna av att införa krav på att hålla djur lösgående. Vi kan också konstatera att det är välkommet om stödsystemen i den nya jordbrukspolitiken, CAP, premierar lösdrift i större utsträckning; det vore väldigt bra.

Herr talman! Sverige är ett föregångsland när det gäller djurhälsa, djurskydd och djurvälfärd. Vår socialdemokratiska ambition är att vi ska fortsätta att vara det, och vi är därför väldigt stolta och glada över att vi i dag kan presentera ett förslag till en helt ny djurskyddslag.

Den nuvarande djurskyddslagen har funnits i nästan 30 år, och djurhållningen har utvecklats i positiv riktning sedan lagen tillkom 1988.

Uppfattningen om vad som är en acceptabel djurhållning har flyttats fram avsevärt, och lagen har sedan sin tillkomst ändrats och kompletterats vid flera tillfällen.

Det är viktigt att vi i dag både kan debattera och fatta beslut om en ny ramlag. Vi tar nu nya, avgörande steg för en god djurhälsa i Sverige.

(Applåder)

Anf. 23 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! I avsaknad av statsrådsnärvaro i denna debatt - vilket jag i sig tycker är underligt, med tanke på att det är en tung lag som ska beslutas om i detta sammanhang och i detta rum i dag - tvingas jag fråga Isak From, som företrädare för regeringspartiet Socialdemokraterna, två saker.

För det första: Vi har i denna kammare enats om en livsmedelsstrategi i vilken vi säger att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka. Förutsättningen för att detta ska ske är att vi håller igen på skatter och avgifter och att vi regelförenklar.

Varför väljer regeringen inte att ta chansen att i detta sammanhang regelförenkla, så att vi får fler lantbruksdjur i våra hag- och betesmarker? Därmed skulle vi få såväl en ökad livsmedelsproduktion som en ökad biologisk mångfald.

För det andra: Varför gör man inte ytterligare saker vad gäller rättssäkerheten för djurägande människor?

Vi har ju näringsförbud, som prövas i domstol. Vi har omedelbarhet när det gäller vissa förseelser i vårt samhälle, till exempel indraget körkort. Det dras omedelbart om förseelsen är grov, och det prövas därefter i domstol om indragandet var rätt och riktigt.

Varför väljer regeringen att avstå från dessa två saker, som är så viktiga?

Anf. 24 Isak From (S)

Herr talman! Tack, Eskil, för frågorna!

Förutsättningarna för livsmedelsproduktionen är, precis som jag sa i mitt anförande, att vi har en god djurhälsa och en god djurvälfärd. Detta är absolut nödvändigt.

Vi har ett högre kostnadsläge. Det vi kan konkurrera med är goda, fina produkter av hög kvalitet som konsumenterna kan lita på. Det är faktiskt väldigt viktigt.

Som jag också sa i mitt anförande är detta en ramlag. Eskil Erlandsson aviserade när han tillsatte detta att det skulle vara en ramlag. Vi skulle inte gå in på exakta detaljer, utan det kommer i nästa skede i föreskrifter från Jordbruksverket.

Detta är precis enligt vad Eskil själv har efterfrågat. Eller har det hänt någonting sedan 2009, när Eskil tillsatte Djurskyddsutredningen?

Sedan tar vi ett viktigt steg. Vi öppnar ju faktiskt för att man ska kunna göra en mer flexibel tolkning av djurförbud. Man ska inte behöva bli av med hela besättningen. Har man 80 djur och 20 av dem är i ett sämre skick ska man kunna ha en mindre besättning eller andra typer av djur.

Jag tror att det vore väldigt farligt att gå den väg som Eskil efterfrågar, att vi ska vänta och ha långa processer i rättsväsendet, för då skulle animalieproduktionen i Sverige lida skada. Vi skulle få se hemska bilder i tv och tidningar på djur som far illa. Det är någonting som vi absolut inte kan tolerera.

Anf. 25 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Vad gäller den första frågeställningen tvingas jag konstatera att regeringen inte ens aviserar en vilja att göra förändringar på regelområdet. Nu införs till och med formella kunskapskrav för att få inneha vissa typer av djur.

Det aviseras inga förändringar vad gäller tillståndskrav för viss typ av djurhållning och inga krav vad gäller förprövning av byggnader eller utrustningar - krav som var legitima en gång i tiden men som jag ser det inte är det längre. De skulle underlätta för en utökad livsmedelsproduktion i vårt land, som jag vet att såväl regeringens företrädare som jag vill ha. Jag beklagar detta.

När det gäller rättssäkerheten är det omvittnat av riktigt många människor att de inte känner att de har den rättssäkerhet som de borde ha i en rättsstat i de här frågorna.

Jag gjorde ett antal jämförelser i mitt första inlägg i det här replikskiftet, och jag vidhåller dem. Vill man kan man kombinera detta med omedelbarhet vid svåra överträdelser - och så ska det vara - med en rättssäkerhet där någon oberoende avgör vem som har rätt eller fel. I dag är det tillsynsmyndigheten som är tillsynsperson såväl som åklagare och domare. Jag tycker inte att det är tillfyllest.

Anf. 26 Isak From (S)

Herr talman! Det är klart att för den enskilde djurhållaren är det här en svår process. Men någonting har faktiskt hänt, och det djurförbud som införs i dag gäller efter upprepade tillfällen av misskötsel. Vi öppnar för en flexiblare tolkning av detta. Det har ifrågasatts om det faktiskt är rimligt.

Vi tycker inte att vi ska ha långa domstolsprocesser om omhändertagande av djur. Det vore skadligt för näringen, för konsumenternas förtroende och för animalieproduktionen i Sverige. Jag tror att vi är helt överens om att det här förslaget är en grund för ett livskraftigt jordbruk.

Vi inför relevanta krav på kompetens men utan exakt krav på att man ska ha gått en viss utbildning, utan man kan ha lärt sig genom att ha vuxit upp och jobbat på en gård. Det får prövas i varje enskilt fall om man har kompetensen att fylla i de ansökningar som behövs och svara på relevanta frågor. Det tycker vi är ett väl avvägt grundläggande krav.

Vi står upp för både djuren och produktionen. Den framlagda propositionen är väl avvägd och tillvaratar bådas behov.

Anf. 27 Åsa Coenraads (M)

Herr talman! Jag hade som sagt gärna ställt några frågor till landsbygdsministern, men eftersom han inte är här i dag får Socialdemokraternas representant Isak From svara på mina frågor.

Socialdemokraternas representant överskred talartiden med nästan 50 procent, och det är väl lite signifikant också för hur propositionen ser ut. Den är lång och innehåller väldigt många ord. Det är vackert, fint och låter bra, men det saknas konkreta åtgärder.

Min fråga till regeringspartierna är: Är man stolt över den här propositionen? Är man nöjd med att ha lagt alla de svåra frågorna i kommande utredningar?

Man har haft tre och ett halvt år på sig att utreda frågorna, och ändå har man inte utrett färdigt. Är det inte lite beklämmande att man kommer till riksdagen, som ska lagstifta om frågor, utan förslag till lagstiftning?

Anf. 28 Isak From (S)

Herr talman! Tack, Åsa Coenraads, för frågorna!

Propositionen är som sagt på över 500 sidor och innehåller många konkreta åtgärder. Den största förändringen och som är viktig är att beteendestörningar inte tolereras. Det är en stor positionsförflyttning.

Som jag sa har vi haft ett blocköverskridande samarbete. Det var Eskil Erlandsson i den tidigare alliansregeringen som gav uppdrag till utredningen. Utredningen jobbade i två år, och Eva Eriksson levererade två tjocka luntor på totalt över 1 100 sidor med olika förslag. Skulle alla dessa förslag ha genomförts hade vi fått en väldigt spretig lagstiftning, som jag inte tror att någon i den här kammaren hade varit speciellt nöjd med.

Vi har utrett de förslag som vi har tyckt är relevanta. Vi konstaterar att lagstiftningen i dag överlag funkar väl. Det finns anledning att göra skärpningar och följa upp tidigare förordningsförändringar som har genomförts så att de har stöd i lagen. Det är naturligtvis en viktig grundbult att den praxis som har arbetats fram under åren ska ha stöd i lagen.

Sedan behöver vi titta närmare på ett antal delar, och det är lite av en process. Det är också viktigt att vi får till en jordbrukspolitik, en CAP, som stöttar och premierar lösdrift i större utsträckning. Vi förbjuder inte dem som har tillstånd att fortsätta med lösdrift, men den formen av djurhållning ska fasas ut. Där är propositionen väldigt tydlig med att det måste ske över tid.

Anf. 29 Åsa Coenraads (M)

Herr talman! Jag tycker att Isak Froms svar säger en hel del om hur man ser på propositionen.

Jag håller med om att Eva Erikssons utredning var gigantisk. Den var detaljerad i vissa delar men väldigt odetaljerad i andra delar. Det var just därför som Alliansen inte återkom med lagförslag i de delar som var otydliga.

Min kritik mot regeringen är att man lägger fram en proposition utan att de utredningar har gjorts som behövde göras för att komma fram till de konkreta lagförslagen. Det är därför som jag anser att propositionen i sig är ofärdig. Vad man i stället gör i propositionen är att lyfta fram ett antal frågeställningar som gör att saker och ting blir väldigt mycket mer otydligt och osäkert för alla djurhållare runt om i landet.

Hur ska man göra med kommande investeringar, som i många fall är nödvändiga för att komma framåt och få en konkurrenskraftig livsmedels- och jordbrukssektor i Sverige?

Jag skulle vilja återkomma lite till förbudet mot att överge djur. Jag tycker att det är bra. Om man har ansvar för ett djur är det sunt att man ska ta ansvar för djuret hela vägen. Vårt största problem med övergivna djur är katter.

Problemet är inte i grund och botten att förhindra att djur överges, utan problemet är hur man gör med redan övergivna djur. Vem ska ta hand om dem, och hur ska det gå till? Där är regeringen oss svaret skyldig.

Anf. 30 Isak From (S)

Herr talman! Jag tycker ändå att det är tydligt att vi presenterar än väl avvägd lag. Från både näringen och djurskyddsorganisationerna har det kommit positiva kommentarer till att regeringen nu har presenterat en ramlag som berör alla områden. Precis som jag svarade Eskil fattar vi inte beslut på detaljnivå. Det gör våra myndigheter, och det kommer förordningsförändringar.

Detta är också en process där flera andra politikerområden är med. Livsmedelsstrategin är enormt viktig, och det arbete som har satts igång i SLU:s vetenskapsråd kommer att vara viktigt för regelförenklingar, förbättringar och förtydliganden från Jordbruksverket.

Till syvende och sist är det viktigt att konkurrenskraften finns i jordbrukssektorn och att man vågar investera. Här krävs det fler åtgärder från andra politikerområden.

Vi tar nu ett inledande steg. Det är förbjudet att överge sina husdjur. Det ställs högre krav på den enskilde katthållaren, och kattägare kommer att få se sina katter omhändertagna om de inte sköter om dem.

Anf. 31 Jens Holm (V)

Herr talman! Åter ser vi ett exempel på att regeringen hellre utreder än agerar. Jag tycker att det är märkligt, i synnerhet i en fråga som engagerar så många människor. Nästan hälften av de svenska väljarna säger att hur partierna ställer sig i djurfrågor är viktigt för vilket parti de kommer att rösta på, och en klar majoritet av svenska folket, oavsett parti, vill ha ett stopp för pälsindustrin i Sverige. Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att fortsätta att utreda, trots att vi redan har en gedigen utredning från 2011.

Förvildade katter är ett stort problem. Isak From sa tidigare angående obligatorisk märkning och registrering av katter att det inte är okej att en katt springer till grannens sandlåda. Men, Isak From, hela grejen med obligatorisk märkning och registrering av katter är ju att man ska kunna veta vilken katt det är som springer till sandlådan. Nu kommer vi fortfarande inte att veta det, och vi kommer att fortsätta att ha problem med över 100 000 förvildade katter som vi inte har kontroll över. Varför agerar ni inte i denna fråga?

Vad gäller pälsindustrin säger Isak From: Vi förbjuder inte enskilda näringar, men vid behov kan vi styra upp. Anser Isak From att minkarna i dagens svenska pälsindustri har möjlighet att klättra, jaga, simma eller bedriva annan sysselsättning? Om inte, vad vill Socialdemokraterna göra åt det?

Anf. 32 Isak From (S)

Herr talman! Som jag sa är det inte tillåtet för kattägare att låta katten springa till grannens sandlåda, oavsett om den är märkt eller inte. Punkt. Men är den märkt är den lättare att lämna tillbaka till ägaren, och annars är det ganska uppenbart att katten inte kommer att fortsätta leva. Lagstiftningen är tydlig med att man får omhänderta och avliva husdjur som ägaren inte kan hålla reda på eller som har blivit förvildade. Det är en ganska stor positionsförflyttning.

Vad gäller minkarna är Jens Holms varumärke att förbjuda näringar, särskilt minknäring. Det är inte en fråga för oss att förbjuda näringar, men givetvis ska djuruppfödning, oavsett djurslag, ha bra förhållanden.

Pälsnäringen har varit ifrågasatt. Det har kommit olika inspel om vart pälsnäringen är på väg. Vi kan ändå konstatera att det är en näring som omsätter över 1 miljard i Sverige. Det finns ett antal konkurrenskraftiga företag i Sverige, främst på landsbygden, som exporterar skinn av väldigt god kvalitet och som hävdar att minknäringen i Sverige är den bästa i världen.

Vi har gett ett tydligt uppdrag till Jordbruksverket att utvärdera var pälsnäringen är i dag i sitt djurskyddsarbete och vilka insatser vi kan behöva göra för att stärka upp det.

Anf. 33 Jens Holm (V)

Herr talman! Vad gäller katterna fick vi ett tydligt besked. Om ni inte märker avlivar vi. Det är vad Isak From säger. Det är alltså katterna som får ta smällen. Vore det inte bättre med en obligatorisk märkning och registrering så att vi lägger ansvaret på kattägaren, inte på katten?

Så till pälsindustrin. Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Tyskland, Schweiz och nu senast Norge förbjuder eller reglerar pälsindustrin i sina länder så att pälsindustrin inte kan fortsätta att verka.

Från Isak From får vi dock ett tydligt besked om varför Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte gör något åt pälsindustrin i Sverige: Näringen omsätter 1 miljard kronor. Okej, nu fick vi det svart på vitt. Näringen väger tyngre än de 1,2 miljonerna minkar i den svenska pälsindustrin.

Isak From säger att det är mitt signum att vilja förbjuda verksamheter. Men det förslag som vi lägger fram är samma förslag som ditt och mitt parti och Miljöpartiet var eniga om för tio år sedan: att minkarna ska kunna klättra, jaga, simma och bedriva annan sysselsättning. Det är funktionskrav.

Det var genom funktionskrav vi fick stopp på rävuppfödningen i Sverige, inte genom ett särskilt näringsförbud. Näringsförbud är mycket krångligare och kan bli dyrare eftersom industrin kan ställa motkrav på kompensation från staten.

Genom funktionskrav kan vi få stopp på denna industri och djurplågeriet, men ni vill inte det. Jag frågar igen: Anser Isak From att minkarna i dagens svenska pälsindustri har möjlighet att jaga, klättra och simma? Om inte, vill ni göra något åt det?

Anf. 34 Isak From (S)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande och har sagt ett antal gånger i denna debatt: Vi gör ingen skillnad på vilka djur som föds upp. Alla djur ska ha bra förutsättningar och god djurvälfärd.

Vi gör en tydlig positionsförflyttning och slår fast att beteendestörningar inte tillåts. Detta berör också pälsindustrin och innebär att pälsindustrin ska kunna visa att deras djur inte har beteendestörningar.

Kammaren har inte lagstiftat i detalj om vilka rörelser en gris, ett får, en ko och så vidare ska göra. Det gör vi inte heller när det gäller minkar.

Vad gäller katter har vi aviserat att vi kommer att utreda detta. Det finns ett antal frågetecken. Vem ska stå för registret? Vad kostar det? Kan vi på något sätt stötta de ideella krafter som arbetar med detta? Eller är det staten som ska hålla i detta? Det kommer att kosta staten pengar om man inte tar ut en avgift. Detta är relevanta frågor som vi är skyldiga att beakta.

Vi tar detta på största allvar, och därför lägger vi fram detta förslag.

Anf. 35 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Isak From höll ett långt anförande. Kanske är det med anledning av att vi inte har någon minister här i dag som han har tagit på sig ansvaret.

I mitt anförande nämnde jag efterlevnaden av regler i Sverige och i andra länder inom EU. Som exempel tog jag upp att det var 17 år sedan man beslutade att det inte får ske regelmässig kapning av grissvansar. Medan andra länder struntar i detta och fortsätter följer Sverige denna regel.

Vad gör regeringen för det ska bli en bättre efterlevnad av de regler som har beslutats? Det är min första fråga.

Den andra frågan handlar om antibiotikaanvändningen, där prognosen visar att det kommer att bli en ökning med 67 procent globalt. Vi vet att det ser bättre ut i EU, men globalt ser det väldigt illa ut. Vi kommer att drabbas av detta.

Min fråga är: Vad gör ni och regeringen åt detta problem? Hur ser Isak From på problemet? Det är väldigt skrämmande.

Anf. 36 Isak From (S)

Herr talman! Vi kommer i dag att fatta beslut om en helt ny ramlag för djurskydd. Det innebär att Jordbruksverket kommer att stifta nya förordningar. Man kommer att ta hänsyn särskilt utifrån SLU:s nu arbetande vetenskapliga råd. Det kommer att vara viktigt i den fortsatta processen, för djurskydd och uppfödning är en process över tid.

Jag tycker att det är bra att vi har haft en bred, blocköverskridande syn på att djurskyddet i Sverige är viktigt och grunden för att vi har en konkurrenskraftig animalieproduktion.

Antibiotika har blivit ett folkhälsobekymmer, och då helt plötsligt vaknar världen och åker till Sverige och tittar på hur vi har lyckats kapa stora delar av antibiotikaanvändningen. Vi har ett ansvar för att visa på hur djurhållning kan ske så att antibiotika inte behövs.

Vi inför och har lagt fram förslag om ursprungsmärkning. Framför allt tror jag att det är viktigt när det gäller kyckling uppfödd i Sydostasien, som använder jättemycket antibiotika, att konsumenterna blir uppmärksammade på att vi, om vi köper produkter från dessa länder, riskerar världshälsan över tid. Detta är viktigt, och jag tror att alla ska vara uppmärksamma.

Jag uppfattar det som att kammaren och riksdagen är helt eniga om att det arbete som Sverige har bedrivit har varit lyckosamt. Vi kan göra mer, men vi har framför allt mycket att lära andra länder. Konsumenterna måste veta att djuren är uppfödda under goda villkor.

Anf. 37 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Det är utmärkt att regeringen nu har kommit med detta förslag. Där är vi överens, som Isak From sa, och det är något som vi önskar allihop.

Vi vet att det inte är exakt samma förutsättningar för svenska bönder och bönder i andra länder, inte ens i Europa. Det skiljer sig en hel del. Man pratar ofta om den extra tunga ryggsäck som den svenska bonden går och bär på. Det handlar om krångliga regler men också om beteskravet, där bönderna i andra länder får ersättning för att låta korna gå ute på bete. Det får man inte i Sverige, eftersom vi har det i lagstiftningen. Det är sådant som skiljer.

Samtidigt har vi i Sverige djurhållning där korna kan röra sig fritt på ett helt annat sätt och i betydligt större omfattning än i andra länder. Hur ser ni på det, Isak From? Detta är en sak som lantbrukare ofta pekar på. De känner sig missgynnade och säger att de har en extra ryggsäck att bära på.

Anf. 38 Isak From (S)

Fru talman! Det är klart att det skiljer sig och att länderna inte ser likadana ut.

Vi har också konkurrensfördelar, även om det nu kanske håller på att förändra sig lite grann. Europa har under flera decennier drabbats av olika former av torka, medan vi i Sverige har haft god tillgång till rent vatten att ge våra djur och så att vi kan se till att vi har en jordbruksproduktion. Nu håller det kanske på att förändras.

Vi har flera andra positiva delar som gör att vi inte rätt av kan jämföra oss med alla andra länder. Vi har haft en hög politisk ambition på djurskyddsområdet. En annan del är den gemensamma jordbrukspolitiken, som ska ge likvärdiga konkurrensförhållanden så att vi får en jordbrukspolitik som premierar lösdrift och underlättar när det gäller beteskravet. Man ska inte behöva räkna träd på sina ängar för att få stöd och så vidare. Det är bra om vi kan komma bort från ett sådant detaljerat system.

Den grund vi presenterar i dag är en väl avvägd lagstiftning som ger alla djur en grundtrygghet. Den ger också jordbrukarna tydliga spelregler framöver. Detta är en process som kommer att utvärderas när Jordbruksverket kommer med nya förordningar och när SLU:s vetenskapliga råd kommer med ny forskning. Då kommer vi att kunna fortsätta att debattera nästa steg.

Anf. 39 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! För en miljöpartist är det förstås en glädjens dag i dag, när Sverige ska få en ny djurskyddslag. Det är något som vi har kämpat för och pratat om länge.

Vi har hört här i kammaren i dag att det har varit en lång process. Utredningen Ny djurskyddslag kom redan 2011, men det är först nu som vi har den på plats. Det har framförts viss kritik om att allt inte är med. Om man lyssnar av kammaren hör man dock att det är väldigt olika delar som talarna själva anser inte är med, så jag tror att det är en bra avvägning som hela kammaren kan stå bakom.

Det är drygt 30 år sedan den gamla lagen antogs, och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Mycket kunskap har kommit fram, och vi har kommit långt och ändrat vår uppfattning om vad som är acceptabel djurhållning.

Lagen har ändrats, lappats och lagats, och nya förordningar har skrivits sedan dess. Men det är först nu som vi tar ett helhetsgrepp och tar fram en ny lag. Syftet med den nya lagen är att säkerställa ett gott djurskydd och att främja en god djurvälfärd och respekt för djur. Detta tycker jag är ett otroligt fint syfte i en lag, som jag verkligen står bakom.

Respekt för djur betyder ju att lagen ser att djur har ett eget värde, inte bara i relation till eller för människan utan i sig självt. Detta har faktiskt inte alltid varit självklart, utan det har gått lite upp och ned genom tiden.

Jag hade för några år sedan möjlighet att få träffa och prata med Jane Goodall, den kända primatforskaren och etnologen. Jag tror att många känner till henne - hon var i Afrika och studerade schimpanser. En av hennes första banbrytande forskningsinsikter, eller vad andra tyckte var forskningsinsikter, var att schimpanserna är individer och har olika beteenden. Hon namngav dem inte 1, 2 eller 3 utan gav dem namn och visste att den schimpansen är si och den schimpansen är så.

Detta var banbrytande och ett skifte i hur man ser på djur. När jag pratade med henne sa hon att hon inte förstod att det skulle vara så konstigt att djur har personligheter, för hon var uppväxt med hund och hade vetat det jämt. Jag tror att vi som är djurägare har koll på detta och känner igen att alla våra djur är olika.

Vi har tagit många steg framåt också i andra delar. När jag började läsa biologi funderade man på om fiskar kan känna smärta. I dag vet man att de kan det och inte bara det: Man ser att även fiskar har olika beteenden och personligheter. De kan till och med använda verktyg i vissa fall genom att simma till vissa ställen för att knäcka musslor.

Vi ser att djur har olika beteenden. Olika djurslag beter sig olika och har saker som vi människor gärna ser. Jag vet inget djur som kan se så förorättat ut som en avspisad småfläckig rödhaj, se så nyfiket ut som en bergskädda eller vara så avundsjukt som en hund som ser att man klappar katten. Det finns också altruistiska fladdermöss som hjälper varandra utan att vara släkt.

Men att vi ger djur mänskliga drag är inte helt rätt. Det är inte meningen att vi ska förmänskliga djur. Det är inte heller det jag vill genom att säga detta. Det är inte rätt. Vi vill inte ha en disneyfierad värld.

Alla arter har sina drag. De upplever olika saker, har sina förutsättningar och sina behov. Att de reagerar med oro, rädsla, depression och glädje tror jag att vi alla är överens om. Men olika djur har mycket olika drag. Vad vi människor tror är inte alltid rätt.

Jag ska snart återgå till att tala om lagen. Men jag vill ändå dela med mig av något. Jag tror att många kommer ihåg en liten gullig film som valsade runt på Youtube för några år sedan om en liten tröglori, en halvapa, som satt i handen på en människa. När man killade den på magen lyfte den upp händerna, och alla tyckte att den var så gullig. Detta delades vidare, och det gjorde även jag.

Problemet är att det är så en tröglori ser ut när den har panik och är jätterädd. Det gulliga klippet, som många tyckte var fantastiskt, var egentligen ett filmat övergrepp. Men det visste varken djurägarna eller vi som delade detta vidare.

Med ny kunskap måste vi ta in hur vi behandlar djur. Vi kan göra saker i okunnighet. Men när vi vet saker måste vi också gå vidare. När vi stiftar lagar om djur ska vi inte utgå från människans perspektiv, utan vi måste utgå från djurens naturliga beteende. En ko behöver beta, en gris behöver böka och minkar gillar att simma. Ju mer vi lär oss, desto bättre förutsättningar har vi för en god djurvälfärd och ett gott djurskydd som utgår från djurens naturliga beteende och respekt för djuren. Det är precis det som denna nya lag handlar om.

I förslaget till ny djurskyddslag slås det fast, precis som jag sa, att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sådant sätt att deras välfärd främjas, att de kan utföra beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande, alltså ett naturligt beteende. Det är också viktigt att beteendestörningar förebyggs.

I och med att kunskap är så otroligt viktigt har vi redan i samband med livsmedelslagen fattat beslut om att ett vetenskapligt råd ska vara en riskvärderande instans för djurskydd och identifiera, sammanställa och utvärdera vetenskaplig forskning om djurskydd och frågor som hör till detta för att till exempel kunna hjälpa till när Jordbruksverket ska fatta beslut om föreskrifter och så vidare. Man ska ta del av den senaste forskningen. Det är det viktiga.

Förutom just dessa grundförordningar är det många bra saker som finns med i lagen. En sak som ligger lite utanför lagen är att elefanter och sjölejon förbjuds på cirkusar. Själva beslutet blir en förordningsändring. Men det är någonting som vi går fram med. Det är konstigt att detta inte skedde förrän 2018, men nu är det gjort och kommer att förbjudas.

Vi har krav på att den som håller djur ska ha, förutom kunskap, tillräcklig kompetens för att tillgodose djurens behov. Vissa har frågat om man inte borde ha en viss utbildning. Men jag tror faktiskt att denna skrivning om kompetens och hur detta ska tillämpas räcker. Djur är olika, och vi har många olika djurslag. Kan man visa att man har tillräcklig kompetens för det som man håller på med tror jag att det är den bästa vägen.

Vi har redan talat väldigt mycket om katter och om att tamdjur inte ska få överges. Jag kan hålla med om att det är mycket svårt att se om en katt är övergiven om den inte är märkt. Men det är också därför som vi går vidare med en utredning om hur detta ska gå till. Mina katter är redan märkta, registrerade och försäkrade. Men det finns flera olika parallella system. Vi vet inte riktigt hur det skulle vara möjligt att lagstifta om detta. Vi får nu en utredning så att detta kan bli verklighet på ett bra sätt.

Vi har också talat om förbud mot att djur tränas eller används i prov på ett sådant sätt att de utsätts för lidande. Förbudet mot dopning utökas och förtydligas.

Detta tycker jag är självklarheter. Men det är oerhört viktigt att det nu kommer att framgå i lagtext att det är oacceptabelt.

Det finns dock några saker där det måste göras avvägningar och som en utredning ska få titta på. Det gäller grävlingar som används i prov. Vissa anser att samhällsnyttan för eventuellt eftersök och så vidare gör att man fortfarande kan använda levande grävlingar, medan andra inte anser det. Därför gör vi en utredning för att se hur det ser ut och om det har förändrats. Man har ändrat formerna. Men en utredning får visa hur detta verkligen ser ut.

Vi har också nya bestämmelser om djurförbud, så att det kan skapas förutsättningar för en mer nyanserad och proportionerlig tillämpning. Det tror jag är bra.

En otroligt viktig förändring är en skärpning och ett förtydligande när det gäller fixering av suggor. Det ska med all tydlighet framgå att det ska vara tillåtet endast av veterinärmedicinska skäl eller av djurskyddsskäl under en mycket kort tid, till exempel vid en behandling då man kan behöva sätta fast suggan för att komma åt på ett bra sätt. Detta är ingenting som får ske av slentrian eller för att man ska öka produktionen. Det får bara ske av veterinärmedicinska skäl eller av djurskyddsskäl. Det är en tydlig skärpning. Jag tycker att det är ett oerhört viktigt steg i rätt riktning.

Vi får också en ny sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen, som gör det möjligt för personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan lämna uppgifter om vissa djurskyddsproblem till kontrollmyndighet eller polis. Detta är också otroligt viktigt för att upptäcka missförhållanden. Vi vet också att där djur far illa far ofta även människor illa. Detta är ett stort steg framåt.

En av de största delarna i detta gäller att vi nu måste förbättra förhållandena i pälsdjursuppfödningen. Som miljöpartist tycker jag att det är märkligt att vi kan föda upp djur för att använda bara pälsen. Vi vill se ett förbud mot detta. Men vi ser också en bransch som har tagit många steg framåt sedan den senaste utredningen gjordes. Låt oss därför utvärdera hur det ser ut. Det är det som vi kan komma överens om i denna kammare. Men jag har svårt att se att minkar kan utföra sitt naturliga beteende så länge det inte finns vatten att simma i. Jag hoppas att denna utredning ger oss svart på vitt, så att vi kan gå vidare och göra det som har sagts här och få bort denna verksamhet, vilket har skett i många andra länder.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen.

(Applåder)

Anf. 40 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag anser att denna proposition på flera områden är en missad möjlighet. I stället för att agera väljer regeringen att utreda. Varför inför man inte en obligatorisk märkning och registrering av katter? Varför förbjuder man inte vilda djur på cirkus? Varför säkerställer man inte att lantbrukets djur får rätt till utevistelse? Varför ser man inte till att det blir ett stopp för uppbindning och fixering av djur? Och varför inför man inte ett förbud mot grytanlagsprov vid grävlingsjakt? Det är bara några exempel på svek mot djuren.

Men det största sveket är sveket mot minkarna i pälsindustrin. Där väljer regeringen, efter att ha suttit vid makten i snart fyra år, att nu tillsätta en utredning om huruvida minkarna har möjlighet till ett naturligt beteende i de minimala nätburarna i pälsindustrin i Sverige.

Jag tror att Emma Nohrén mycket väl vet att en del av en minks grundläggande behov är att kunna röra sig över stora ytor, att kunna klättra, att kunna jaga eller att, precis som Emma Nohrén själv säger, kunna simma. Det är viktigt för dessa djur.

Då undrar jag, Emma Nohrén: Varför stoppar ni inte denna verksamhet nu då ni kan? Varför utreder ni återigen i stället för att agera? Det vill jag veta.

Anf. 41 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tackar Jens Holm för frågan. Jag tror att han är mycket väl medveten om att våra två partier har en likadan syn på detta. Men han vet också att det inte finns en majoritet i denna kammare för ett sådant beslut.

Om fler ska förstå det som vi vet, att minkar behöver vatten att simma i och att de behöver större burar, behöver vi en utredning som svart på vitt tar reda på om det som nu gäller lever upp till de nya djurskyddskraven. Jag tror inte att det gör det. När vi får reda på det tror jag att vi kan få med fler på ett förbud. Men vi måste kunna visa detta.

Det är också så att minknäringen har tagit flera steg sedan den senaste utredningen, och då är det viktigt att inte bara köra över det utan se vad som har hänt och om det har blivit skillnad. Sedan får man säga om det räcker eller inte. Vad jag vet räcker det inte utifrån vad jag vet om minkar, men låt en oberoende utredare ta reda på det!

Anf. 42 Jens Holm (V)

Fru talman! Politik handlar om att ta ställning. Det vi gör är att ta ställning för olika intressen som ibland står mot varandra. Vi hörde Socialdemokraternas Isak From berätta att pälsindustrin i Sverige omsätter ungefär 1 miljard kronor. Ja, man omsätter en hel del eftersom man exporterar skinn till rika kineser - man säljer skinnen dyrt där. Men det är någon som betalar priset för det, och det är minkarna.

Jag tycker att vi har tillräckligt med information om hur minkarna har det i pälsindustrin i Sverige. Det tyckte våra partier redan 2006, Emma Nohrén, alltså för tolv år sedan. Då lade vi fram konkreta förslag om hur minkindustrin skulle stoppas i Sverige. Jag tycker att det är lite märkligt att vi kunde agera då men att Miljöpartiet och Socialdemokraterna inte agerar nu när de har chansen att göra det. Emma Nohrén hänvisar till riksdagen och att en majoritet inte vill agera mot pälsindustrin. Då skulle jag vilja säga två saker. Har ni ens försökt? Har ni ens lagt fram ett konkret förslag? Det finns faktiskt rätt många engagerade djurrättspolitiker i de andra partierna. Lägg fram detta, ta striden och vinn den!

Sedan är det faktiskt också så att ni inte ens behöver lägga fram det i riksdagens kammare; det går att reglera detta på förordningsnivå. Då behöver vi inte ens rösta om det här i riksdagen. Vi reglerar mängder med saker på förordningsnivå, liksom genom att kammaren agerar. Då skulle vi kunna få bort minkindustrin. Men ni gör ingenting av det, utan ni väljer att utreda. Det tycker jag är en flathet, och jag tycker att det är ett svek mot djuren.

Anf. 43 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tror att Jens Holm söker en konflikt i en fråga där det inte finns en konflikt.

Vi ser att pälsdjursindustrin och det sätt den bedrivs på innebär en djurhållning vi inte vill se, men vi ska också komma ihåg att sedan vi tillsammans lade fram ett förslag år 2006 - ett förslag som allianspartierna rev upp när de kom till makten - har näringen tagit en hel del steg framåt. Det gör att andra anser att vi bör titta på detta. Vi har en skyldighet att se vad man har vidtagit för åtgärder. Vi ska nämligen inte lagstifta om enskilda djurslag, utan vi ska ha en lag som gör att alla djur får möjlighet till naturligt beteende.

När vi har en utredning som visar hur näringen ser ut i dag tror jag att vi kommer att få ett resultat som säger att den inte lever upp till den nya djurskyddslagen, som kräver naturligt beteende och ser till att stereotypa beteenden försvinner. På så sätt kan vi fasa ut näringen.

Anf. 44 Carl Schlyter (MP)

Fru talman! Djur är någonting vi alla engagerar oss för. Jag tänker att Miljöpartiet har haft som tradition att röstmaximera hos dem som inte kan rösta på oss - framtida generationer, solidaritet med folk i alla länder och djur och natur. Men det borde inte vara en bara miljöpartistisk linje att försvara dem som inte kan göra sin röst hörd; det är ett utvecklat samhälles skyldighet.

Om man skulle fråga ledamöterna här i kammaren tror jag att varenda ledamot skulle säga: Ja, vi är stolta över att Sverige går bortom EU:s minimikrav för djurskydd - när vi har gjort det. Men varför inte gå vidare på den väg vi är stolta över? Jag tror att det finns någonting annat här som alla kan dela, nämligen:

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord Du tysta, Du glädjerika sköna!

Låt vår nationalsång kunna tillämpas även på djuren!

Låt dem inte växa så fort att kycklingar bryter benen och djur stressas sönder - låt dem bli gamla.

Låt dem ha obligatoriskt bete på sommaren - låt dem vara fria.

Bevara fjällbetet - se till att det finns kvar i vår fjällhöga nord.

Du tysta: De djur som kommer till slakteriet har rätt att få omedelbar bedövning före slakt. Låt tystnaden, inte ångestskriken gälla!

Du glädjerika sköna: Låt inte dessa levande varelser tvingas till cirkuskonster de inte vill göra.

På en del av dessa punkter kommer vi vidare. Sjölejon och elefanter kommer att slippa leva på cirkus. Vi har skrivit in rätt till naturligt beteende och starkt motiverat det. Det finns lite förändrade krav på bedövning. Vi kommer en bit på vägen; äntligen, efter sju år, har vi ett förslag som faktiskt leder någonvart. Men varför inte gå ett steg längre?

Jag minns när jag var ny i Bryssel och jobbade där. Då var det en stor skandal där en massa kycklingar dog men det dröjde länge innan någon ringde veterinären. Man ringde i stället försäkringsbolagen, och först när försäkringsbolagen fick betala ut för mycket upptäcktes det att kycklingarna blivit förgiftade. I Sverige är det djurvälfärd som gäller. Här ringer vi veterinären när djuren är sjuka, och här förebygger vi att djuren blir sjuka. Vi är väldigt glada över att antibiotikaanvändningen är låg här.

En del säger att detta kostar pengar, att vi inte har råd och att vi måste förenkla - ställa lägre krav. Men det är verkligen att skjuta sig själv i foten. Målstyrning kan låta gott, men vems mål försöker man nå? Det är lätt hänt att de kortsiktiga ekonomiska målen får styra. Det är bättre att ha en tydlig reglering, som propositionen föreslår till skillnad från reservationen från allianspartierna.

Konflikten mellan människans bästa och djurens bästa är oäkta. Det handlar bara om vem som får betala priset för dålig djurvälfärd.

Det är dumsnålt att tränga ihop djur så att antibiotikaanvändningen ökar. De blir sjuka, veterinärkostnaderna stiger och till slut finns det så många multiresistenta bakterier att vårdkostnaderna skenar.

Det kostade miljarder i skadestånd att sälja hästkött som någonting annat.

Uppfödning med billigast möjliga kraftfoder kan leda till att arbetare och miljövänner dör i Brasilien i kampen om regnskogarna.

Danskarna har fått känna på konsekvenserna av att regelmässigt bryta mot regelverket för hur man föder upp grisar: Till slut leder dåligt stimulerade grisar till att inte bara grisarna biter varandra i svansen utan att näringen gör det. Nu inför danskarna egna märkningskriterier för att höja standarderna.

Det kan tyckas lönsamt att importera konstgödsel, med ändliga resurser med fosfor, från Marocko. Globalt släpps 575 megaton koldioxid ut av detta. Med bete - med naturligt foder - kan vi dock klara oss utan dessa importer av konstgödsel och sojabönor.

Det är inte kosläppet vi ska släppa taget om, utan det är myten om att de minskade beteskraven skulle öka lönsamheten. Vi kan dessutom aldrig konkurrera med lägsta pris - bränslet är billigare i Rumänien, marken kostar mindre i Bulgarien och lönerna är lägre i Grekland. Vår enda chans är att producera mervärden byggda på djurvälfärd. Därför ska vi gå vidare med att höja kraven på djurskyddet.

Då finns det en del saker där vi inte riktigt har nått hela vägen fram. Jag tycker till exempel att vi kunde ha tagit tydligare ställning mot uppbindning. När det gäller detta med att fixera suggorna hänvisar man till att det kan behövas av djurvälfärdsskäl. Men orsaken är ju att grisarna växer så fort och blir så tunga och stora så snabbt. Det är feltänkt från början när man tvingas fixera djur för att de växer så fort att de krossar sina egna barn. Det är detta vi ska göra någonting åt. Svenska konsumenter är villiga att betala lite extra för det som är bättre, men då måste svensk köttproduktion också vara bättre.

Jag vill också nämna försöksdjuren. Regeringen har instiftat ett 3R-centrum som ska raffinera, reducera och ersätta tidigare djurförsöksmetoder. Det är väldigt bra. Här kan vi också gå vidare i arbetet. EU-regelverket för djurförsök lämnar ganska stort utrymme för nationell tolkning. Här skulle Sverige kunna visa vägen i 3R-arbetet och bli först med en läkemedelsindustri och kemiindustri som ersätter djurförsök snabbare än alla andra. Det handlar om att pressa på så att alternativa metoder blir godkända inom OECD-systemet.

Sedan finns minknäringen. Svenska folket tycker att det är en otidsenlig metod att producera kläder. På 1800-talet och i början av 1900-talet var iskarlar en ganska vanlig syn på våra gator. De sågade upp stora isblock, och man lade dem i sina isskåp. Det finns inte längre några kvar. De behövs inte. Vi har en bättre lösning att hålla maten kall: kylskåp. De fick göra annat. Det var ett hårt och slitsamt arbete.

I dag finns det minkfarmare. Det är också ett hårt och slitsamt arbete, och det är väldigt slitsamt och jobbigt för minkarna. Det är också ett otidsenligt arbete. Vi har alternativ, inte för att hålla oss kalla men för att hålla oss varma. Minkpälsar behövs inte längre. Pälsar behövs inte längre. Det finns många goda alternativ. Och framför allt: Att plåga djur bara för att göra oss varma är verklig kyla.

Vi säger här i kammaren att minknäringen har försökt att utveckla sig. Jag tycker inte att de har försökt att utveckla sig. De har vetat att djurskyddslagen kommer. De vet att det finns en majoritet av svenska folket som vill ersätta deras näring med andra jobb. Ändå var det bara tre av 32 undersökta minkfarmer som klarade sig utan anmärkningar vid inspektioner. Jag tycker inte att de anstränger sig för sin överlevnad. Då ska inte vi heller göra det. De har säkert många kvalifikationer och kan göra många andra bra jobb. Men minkuppfödning utan de mest basala kraven på naturligt beteende funkar inte.

Vi är överens om att vi ska ha beteskrav, för det är ett naturligt beteende. En majoritet av partierna här i kammaren har genom olika kongressbeslut och annat sagt att vi ska ha simning, som är en del av ett starkt motiverat och naturligt beteende. Varför beslutar vi inte bara om det här i dag? Jag tycker att vi kunde göra det för folket, för minkarna och för minknäringens bästa. De kan få jobb som har en bättre framtid för sig.

Många andra länder har redan tagit det steget. Varför ska Sverige ligga efter? På World Animal Protections rankning kommer vi väldigt högt upp. Låt oss kämpa för att få en guldplats. Storbritannien och ett stort pälsproduktionsland som Nederländerna klarade det. Österrike, Slovenien och en massa länder på Balkan har redan gått före oss. Tyskland har infört simkrav.

Vi sitter här och diskuterar. Vi ska utreda: Behövs det, eller behövs det inte? Är det starkt motiverat? Är det så eller inte? Man säger att det finns vetenskapliga rapporter som visar att det inte är det. De senaste åren har det kommit flera mycket bra utredningar som har visat att när man testar simning i tillräckligt stora bassänger är det ett starkt motiverat beteende som är nödvändigt för deras välfärd.

Då borde vi väl ställa det krav som vår egen lag säger att vi ska ställa. Nu kommer det att utredas. Jag tycker att vi kunde fatta beslutat här och nu i dag.

Anf. 45 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag håller helt med Carl Schlyter, i synnerhet i frågan om pälsindustrin. Den är otidsenlig. Det är genant att Sverige laggar efter och att en mängd andra länder går före och förbjuder pälsindustrin eller inrättar hårda funktionskrav så att den i praktiken blir förbjuden som i Tysklands och Schweiz fall.

Det är också modigt av Carl Schlyter som miljöpartist att gå upp i debatten och tydligt deklarera att han anser att det inte behövs fler utredningar, som är det som regeringen föreslår, utan att vi borde kunna agera nu.

Därför undrar jag helt enkelt: Kommer Carl Schlyter att rösta för reservation 25, som handlar om att vi ska agera mot minkindustrin i Sverige så att vi en gång för alla får ett stopp för den? Det är reservation 25 från Vänsterpartiet.

Anf. 46 Carl Schlyter (MP)

Fru talman! Låt mig säga att det inte finns några goda och dåliga miljöpartister. Vi sitter i regeringen, och man gör så gott man kan. Båda våra partier har egentligen kongressbeslut på att ha simkrav. Man tycker att det kunde vara enkelt att fatta det beslutet.

Nu har regeringen inte gjort det. Det traditionella är då att man som riksdagsledamot följer den egna regeringens beslut. Därför finns det krav på mig som miljöpartist och regeringspartist att rösta med regeringen.

Jag tycker att det är en osund ordning när alla alltid ska rösta likadant. Vi lever inte i Nordkorea eller är i en kinesisk folkkongress. Vi är inte en algoritm, som Valter Mutt sa här. Vi är också vi kännande varelser.

Jag har engagerat mig i den här frågan. Jag var till och med ordförande i EU-parlamentets djurskyddsgrupp. Ibland måste man låta sina personliga övertygelser och principer stå före lojalitet med en regering och i solidaritet med de levande djuren vi försöker skydda.

Vi tar väl en liten sommarrebelltid här i och med att jag säger: Jag kommer att stödja er reservation, för jag kan inte göra någonting annat. Men det betyder inte att de miljöpartister som inte gör det i dag gör ett dåligt val. De har gjort så långt det gick i regeringen.

Jag önskar egentligen att vi alla här kunde ha en fri röstning. Då är jag säker på att er reservation skulle vinna. Om alla här fick rösta efter hjärta, själ och omtanke skulle den reservationen vinna i dag. Det finns en majoritet som inte vill ha detta. Men tyvärr är det inte så riksdagen funkar.

Jag önskar att riksdagen oftare kunde lämna utrymme för den egna tanken, den egna viljan, och göra det som man vet är rätt och inte ständigt försvara en kompromiss man har gjort med en näring som vi egentligen borde reglera i stället för att följa.

Anf. 47 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag tackar för det stödet. Det är modigt och hedervärt av Carl Schlyter att följa sitt hjärta och rösta för det som är det bästa för djuren. Det bästa för djuren anser jag också förstås är reservation 25 i betänkandet.

Jag vill härmed uppmana alla riksdagens ledamöter: Titta på reservation 25. Den handlar om att vi ska stoppa pälsindustrin i Sverige därför att minkarna där lider och inte kan utöva sitt naturliga beteende.

Jag tror precis som Carl Schlyter: Om fler skulle läsa reservation 25 noggrant och om fler skulle följa sitt hjärta och agera för djuren skulle vi vinna. Då skulle vi kunna kasta pälsindustrin på historiens sophög där den hör hemma. Det är något som alltfler länder i världen gör. Sverige ska inte hamna på efterkälken i den här viktiga frågan.

Anf. 48 Carl Schlyter (MP)

Fru talman! Härligt talat! Vore det inte underbart om vi här i riksdagen nu, i en av de allra sista omröstningarna för hela mandatperioden, satte en ny standard för hur vi fattar beslut?

Alla partier här kunde komma överens om att ha fri röstning i den här frågan. De skulle kunna låta alla sina medlemmar i partierna inför valet kunna säga: Jag tog ett självständigt beslut i denna fråga. Jag struntade i arbetsordningen. Jag struntade i kandidatkontrakt. Jag struntade i en massa regler som håller tillbaka oss från att agera som de människor vi alla är här.

Alla vi här blev politiker för att vi ville förändra samhället. Vi ville göra det tillsammans med andra i partier, inte blint lyda en lojalitetstradition som finns med regeringen när partiet sitter där, eller med ens parti om man har en stark övertygelse och har deklarerat den i förväg.

Det vore väl befriande att äntligen kunna rösta fritt i en fråga som handlar om liv, hjärta och själ? Vi borde ta mod till oss och göra det den här gången och visa väljarna: Här sitter tänkande, kännande människor. Det är inte politiker som bara lyder sina traditioner.

Vi har gjort uppgörelser. Vi satsar på dem, och vi försvarar dem. Men ibland måste man kunna tillåta sig att låta sitt hjärta och sin övertygelse stå över partibanden och banden med regeringen.

Vi har en maktdelningsprincip i Sverige. Regeringen har en del av makten, och riksdagen har en del av makten. Låt oss visa att vi vågar stå självständiga åtminstone den här gången! Det behövs lite mer frihet för att väljarna ska återfå förtroendet för politiker som kännande och tänkande varelser och inte bara som partimedlemmar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)