Nationell strategi för att möta hotet från terrorism

Fru talman! Hotet från terrorism finns i Europa. Det visar inte minst de senaste årens attentat i Madrid, London, Istanbul och Moskva, och det visar de attentatsförsök som har avvärjts. I dagsläget bedöms de direkta hoten mot Sverige och svenska intressen vara låga. Samtidigt måste vi vara medvetna om att hotbilden snabbt kan förändras. För att på lång sikt kunna bekämpa grogrunden för terrorism måste vi lära oss att förstå de omständigheter kring vilka terrorismen uppstår. Extrema tolkningar av ideologier eller religioner står i dag alltför ensamma som förklaringsmodeller. Politiken i allmänhet och vi politiker som diskuterar de här frågorna i synnerhet har ett ansvar att vara ytterst försiktiga så att vi inte ytterligare späder på och förstärker de stereotypa föreställningar som leder till att grupper utsätts för diskriminering och rasism. Som exempel, fru talman, kan jag inte låta bli att nämna en skylt i Londons tunnelbana. På skylten står det, fritt översatt: Spring inte i rulltrappor eller på perronger, speciellt inte om du har mörkt hår, är mörk och/eller bär på en stor ryggsäck - detta för din egen säkerhet! Jag har full förståelse för att både den historiska och den nuvarande situationen i London onekligen kräver ett arbete mot terrorism. Men man måste fråga sig vilket syfte och mål som nyss nämnda skylt faktiskt har. Fru talman! För att förstå terrorismen och mekanismerna bakom terrorismen krävs det ett djupare och bredare anslag speciellt när extremismen är av den omfattning som vi i dag ser. En av grunderna för terrorism går det att finna i ett socialt och ekonomiskt utanförskap, ofta i samband med en brist på dialog och demokrati. Frustration och extremism möts inte sällan där samhället misslyckas. Det går att förebygga terrorism. Det är ett mödosamt och ett långsiktigt arbete, som måste prioriteras. En solidarisk utrikespolitik lägger grunden för en mer rättvis värld, där Sverige bemöts med respekt. Inrikespolitiskt måste vi arbeta för ett sammanhållet samhälle utan klyftor. I skrivelsen nämns också att det i det svenska samhället finns en möjlig grogrund för extremism. Därför är det viktigt att bland annat värna välfärdssamhällets grunder. De senaste årens borgerliga omdaningar av välfärdspolitiken har inneburit en politik för ökade skillnader, där grupper marginaliseras och samhällsklyftorna ökar. Det är ett stort steg i fel riktning. Fru talman! Jag står självklart bakom alla de socialdemokratiska reservationerna samt de reservationer vi har lämnat med våra oppositionsvänner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall till reservationerna 2, 3, 4, 8 och 9. Gränsöverskridande brottslighet och terrorism kräver ett internationellt polisiärt samarbete. Det är nog alla i den här kammaren eniga om. Regeringen framhåller i skrivelsen samarbetet inom de nationella insatsstyrkorna i EU och Prümrådsbeslutet, det beslut som gör det möjligt för utländska polismyndigheter att ägna sig åt tjänsteutövning i Sverige. Regeringen har dock fortfarande inte presenterat vad följderna blir för svensk lagstiftning. Om regeringens ambition är att arbeta för en gemensam operationell polis inom EU vore det hederligt att berätta det. Det fanns en stark kritik från den borgerliga oppositionen under flera år förut för att den dåvarande socialdemokratiska regeringen inte presenterade svensk följdlagstiftning samtidigt som EU:s ramlagar antogs av riksdagen. Vi kan konstatera att den borgerliga regeringen står i samma situation, trots storslagna löften om annat. Fru talman! Sverige har vid ett antal tillfällen agerat kraftfullt mot det sanktionssystem som tillämpats av FN mot terrormisstänkta som förts upp på den så kallade 1267-listan. FN:s sanktioner enligt säkerhetsrådets resolution 1267 gäller personer och grupper som anses ha samröre med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna och omfattar så kallad frysning av tillgångar för dem som berörs. Det måste införas en möjlighet till omprövning av dessa frysningsbeslut. Processer för att föra av namn på listan måste förenklas och göras mer rättssäkra. Kritiken framfördes av den socialdemokratiska regeringen vid ett flertal tillfällen. Vi socialdemokrater har även gentemot den nuvarande borgerliga regeringen framfört synpunkten att det är viktigt att regeringen fortsätter att framföra kritik mot sanktionssystemet. Vi menar att regeringen har varit för svag i att driva krav på förbättring och utveckling. Både stats- och utrikesministern visar en enorm rädsla för att stöta sig med Bushregeringen i USA. Från FN kommer oroande signaler om att Sveriges tidigare så klara och tydliga röst för rättssäkerhet, respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter har tystnat. Det är oroväckande. Fru talman! Regeringen framhåller det arbete som Försvarsmaktens militära underrättelse- och säkerhetstjänst och Försvarets radioanstalt ägnar sig åt som viktigt utifrån perspektivet att skydda sig och bekämpa terrorism. Vi socialdemokrater har kritiserat förslaget kring FRA om nya möjligheter till signalspaning som regeringen presenterat och som nu ligger vilande i riksdagen. Vi anser att det finns ett behov av att kunna signalspana också via kabel för att skydda Sverige och svenska medborgare från grov brottslighet som terrorism. Däremot har vi sagt att rättssäkerhetskraven inte är tillräckliga. Vi har också ställt oss negativa till försvarsunderrättelseverksamhetens nya mandat, som vi menar inte är tillräckligt utrett och kan få för långtgående konsekvenser. Detta har vi tidigare motionerat om, och den kritiken kvarstår. Fru talman! Terrorism bekämpas, som vi tidigare nämnt, inte bara med repressiva metoder. Det är också av yttersta vikt att motverka grogrunderna för terrorism: fattigdom, hopplöshet och kränkningar av mänskliga rättigheter. I många fall är dialogen det viktigaste verktyget mot radikalisering och terrorism. Där finns inga enkla lösningar. Det krävs ett långsiktigt arbete för att främja demokrati, mänskliga rättigheter, statsbyggande och utveckling. I skrivelsen finns det en hel del fin retorik som går i den här riktningen. Men på alltför många punkter lever inte skrivelsen upp till de vackra orden. Jag kan ta ett exempel. Sverige har sedan början av 90-talet arbetat på olika sätt för dialogfrämjande mellan Sverige och Europa och den muslimska världen. Exempel på det är Euroislamprojektet, som startades 1994 på initiativ av Lena Hjelm-Wallén, dialogprojekt inom EU:s Barcelonaprocess och Alexandriainstitutet samt verksamheten vid generalkonsulatet i Istanbul. Regeringen nämner i skrivelsen att denna politik indirekt är en viktig komponent i förebyggandet av terrorism. Man nämner bland annat verksamheten vid generalkonsulatet i Istanbul, som vi i justitieutskottet förra året fick möjlighet att besöka och där vi fick en massa nyttig information om det oerhört viktiga arbete som sker under ledning av generalkonsul Ingmar Karlsson. Generalkonsulatet har i dag, vilket generalkonsuln också har påpekat, så knappa medel att elementära förpliktelser inte kan uppfyllas. Vi anser inte att detta är vare sig rimligt eller överensstämmande med den politik för dialogfrämjande som regeringen säger sig vilja föra. Generalkonsulatet i Istanbul är viktigt och måste få goda förutsättningar att bedriva sitt arbete. Fru talman! Slutligen: Sverige deltar redan i dag i ett antal internationella insatser. Med tanke på de resurser som krävs för internationella insatser samt vikten av att Sverige fortsatt ska ha en hög trovärdighet för den politik som bedrivs och som syftar till att förbättra säkerheten utanför Sveriges gränser, avseende respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten, menar vi att det behövs en nationell strategi för de här insatserna. Det finns inte i dag, och det är också andemeningen i reservation nr 9. Det är dags för regeringen att presentera en sådan strategi. Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 2, 3, 4, 8 och 9. I detta anförande instämde Kerstin Haglö och Elisebeht Markström (båda s).

Fru talman! I dag debatterar vi framför allt den nationella strategin för att möta hotet från terrorism. Väldigt mycket av de förslag som ligger i den nationella strategin är förslag som har behandlats i annan ordning, beslut som redan har fattats och beslut som ska komma att fattas. Det är en sammanställning över den strategin för de olika åtgärder som regeringen tycker är viktiga att vidta. Därför kommer jag inte att gå in på alla delar, och vi återkommer i debatten när det gäller de specifika ärendena. Fru talman! Det som är det allra viktigaste när det gäller den nationella strategin är att det finns en fullständig avsaknad av en analys av vad de åtgärder som redan har vidtagits har gett för resultat. Arbetet i kampen mot terrorism har gått i en rasande fart. Vi vet att väldigt många av de förslag som lades fram efter den hemska händelsen den 11 september i USA gjordes på ett rättsosäkert sätt. Jag har deltagit i många debatter i den här kammaren där flera ledamöter, även från den borgerliga alliansen, har uttryckt en oro över och en kritik av bristen på rättssäkerhet och eftertänksamhet i lagstiftningsarbetet. Men man har inte förmått stå upp och säg: Nej, då är vi inte beredda att anta den här lagstiftningen. Man har i stället sagt att trots de brister som finns när det gäller rättssäkerhet är vi ändå tvungna och vi är ändå beredda att anta lagstiftningen. Det är ju ett mycket medvetet val som man kan göra. Där har vi från Vänsterpartiet varit väldigt noga med att har man inte uppfyllt rättssäkerhetskraven i kampen mot terrorism har vi inte varit beredda att tillstyrka lagstiftningen. Men med den kritiken av bristerna som alla partier i Sveriges riksdag har framfört borde det vara rätt rimligt, när man nu ska göra en samlad nationell strategi, att man också säger att nu måste vi göra ett stopp. Nu måste vi faktiskt analysera. Vi måste utvärdera vilka effekter den lagstiftning vi har antagit har fått i kampen mot terrorism. Det finns inte en antydan till den eftertänksamheten i den nationella strategin. Tvärtom signalerar man nu att vi är beredda att ta flera steg framåt. Genomgående står det också, och det är ganska intressant, fru talman, på punkt efter punkt både i regeringens skrivelse och i utskottets betänkande att det är viktigt att man förbättrar rättssäkerheten, att kampen mot terrorism aldrig får föras på annat sätt än på demokratiska grunder och att rättssäkerheten också ska finnas. Man är väldigt noga med att poängtera det på punkt efter punkt. Det är ganska intressant att man är tvungen att lyfta fram och tala om att det här står vi minsann för. Man pekar också på att det finns brister när det gäller rättssäkerheten, och den svenska regeringen är väldigt noga med att ständigt framföra denna kritik och att försöka arbeta för att rättssäkerheten ska stärkas. Det låter ju väldigt fint, fru talman. Men år efter år har gått, bristerna på rättssäkerhet finns fortfarande kvar, och man tvekar inte att ta vidare steg framåt. När ska den här regeringen, när ska den här riksdagen säga: Nej, nu räcker det inte med att vi säger att det är väldigt viktigt med rättssäkerheten och att vi lyfter fram det varenda gång. När ska man säga: Nej, nu är vi inte längre beredda att acceptera lagförslag som inte uppfyller rättssäkerhetens krav. Nu är vi beredda att säga nej. Inte en enda gång. Fru talman! För Vänsterpartiet är det ganska tydligt att demokratins grunder och rättssäkerhetens principer är väldigt vackra ord för regeringen, men att man inte är beredd att sätta någon kraft bakom dem när det väl kommer till kritan. Vänsterpartiet har när det gäller frysning av tillgångar bedrivit en aktiv kamp för att listningen måste ha de rättssäkerhetskrav som är rimliga att ställa, att processen för att föra av namn från listan måste förenklas och göras mer rättssäker, att man måste få en möjlighet till omprövning av frysningsbeslutet och att de som förs upp på listan ska få tillgång till domstolsprövning och adekvata rättsmedel. Det är fullständigt rimliga rättssäkerhetskrav i en demokrati och i en demokratisk process. Trots alla år som har gått finns fortfarande inte det här. Även i den här nationella strategin och även i det här betänkandet säger majoriteten: Det jobbar vi för, det är väldigt viktigt. För de människor som står på listan existerar inte det i dag. Varje dag vi i den här riksdagen bara säger att vi ska fortsätta att driva det här och inte säger nej, nu accepterar vi inte det här längre, är det människor som blir utsatta för ett rättsövergrepp. Frågan om flygpassagerardata är en del i den här processen, det vill säga lagring av passageraruppgifter. Lagring av passageraruppgifter finns redan i USA. Det är framför allt kraven från USA på att man ska införa det även i EU:s medlemsländer som lett till att det förslaget nu föreligger. Det handlar om att man ska registrera och analysera samtliga flygpassagerare som reser inom, till eller från EU. Informationen ska man använda för att identifiera riskpersoner eller personer som på något sätt kan kopplas till riskpersoner. Sedan ska man genom olika system analysera rörelsemönstret hos människor. Den här personen reste till Spanien, för att sedan resa till Irak och därefter till Sverige. Det är den typen av rörelsemönster som man ska kartlägga. Sedan ska man slå larm om någon beter sig på ett misstänkt sätt. Den här oerhörda mängden information ska sparas i sammanlagt 13 år. Då kan man ganska tydligt se proportionalitetsprincipen när det gäller integritetsfrågor. Det kan inte vara en rimlig proportion mellan den här oerhörda mängden data och 13 år. Anledningen till att jag lyft fram detta kommer ni att få höra från talarstolen. Man kommer från alliansens sida att säga att regeringen är mycket tveksam till det här, att det också står i den nationella strategin att man är osäker på om det verkligen kan vara rimligt att vidta en sådan åtgärd och att Sverige kommer att stå emot. Man kommer att diskutera, och man vill ha förändringar i den här lagstiftningen. Fru talman! Om jag ska luta mig mot gamla erfarenheter, hur utvecklingen har sett ut när det gäller kampen mot terrorism, oroar jag mig för att det inte kommer att dröja länge förrän det ligger ett sådant förslag här på riksdagens bord. Därför skulle jag i dag vilja få ett klart och tydligt besked från allianspartierna: Kommer ni om ett sådant förslag läggs på Sveriges riksdags bord att säga nej till det? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 och till reservation 7, men vi står givetvis bakom alla våra andra reservationer. Avslutningsvis vill jag säga att kampen mot terrorism måste föras på ett rättssäkert sätt, på ett demokratiskt sätt och utan de brister som den har förts med hittills. Risken är, som jag ser det, att kampen mot terrorism snarare skapar en grogrund för kommande terrorism. En kamp där man inte står upp för demokratiska värden och för rättssäkerhet, där enskilda individer blir kränkta och utsatta för rättsövergrepp skapar bara ytterligare hat, ytterligare grogrund för terrorism. Vi riskerar att vår kamp för att förhindra terrorism snarare blir en grogrund och ett bidrag till en ökad terrorism i världen. Det är väl inte det syfte vi vill uppnå.

Herr talman! Jag börjar med en liknelse när det gäller kampen mot terrorism. Terrorism är något fruktansvärt. Det är vi alla överens om. Den drabbar oskyldiga människor. Den splittrar länder. Den skapar en press på politiker. Framför allt tär den på det demokratiska systemet på ett sådant sätt att man alltid måste vara noga med att bekämpa terrorism. Det viktigaste vi har att göra detta med är vårt demokratiska system som vårt rättssamhälle vilar på och som vi hela tiden måste skydda. Terroristerna får aldrig ha det moraliska övertaget genom att peka på icke godkända metoder när vi med vårt demokratiska system försöker bekämpa den. Jag är född i Turkiet. Det är ett land vars medborgare - turkar, kurder, syrianer, assyrier, armenier med flera; det finns ett sjuttiotal folk som bor där - har plågats av terrororganisationen PKK i årtionden. Så länge jag kan minnas har kampen mot PKK enbart förts med militära medel - fram tills helt nyligen. För lite drygt sex år sedan röstade man fram ett parti, AK-partiet, som valde att använda även andra metoder. Jämte de metoder som man redan hade prövat gjorde man enorma satsningar i framför allt östra Turkiet som faktiskt gav resultat. Det främsta rekryteringsunderlaget i området började ge stöd till en regering som började tala om att PKK bara var ett symtom på orättvisor i landet. Ett exempel som detta är lätt att överföra till förhållandena i Sverige i dag. Vi har inte drabbats direkt, som England, Spanien och USA, av terrorattentat, men vi har att skydda våra medborgare och oss själva på ett sådant sätt att det kan inge förtroende och också visa för dem som väljer terrorn som metod att i Sverige är det inte fritt fram och i Sverige har vi åtgärder. Herr talman! Jag vill också lyfta fram på vilket sätt man i Sverige hanterar denna typ av åtgärder. När vi i EU-sammanhang försöker titta på och ha viss överensstämmelse i lagstiftningen är det ett område som jag särskilt vill lyfta fram. Det gäller samarbetet mellan säkerhetstjänster. Vi vill naturligtvis lita på att säkerhetstjänsten i andra länder, som är demokratiska och som utger sig för att vara demokratiska, är underställd en parlamentarisk insyn, precis som det är i Sverige. Men vi ser samtidigt att just i samband med kampen mot terrorism har säkerhetstjänster på många håll i världen använt så kallade extraordinära metoder, alltså metoder som ofta saknar lagstöd och bryter mot principer om rättssäkerhet och andra mänskliga rättigheter. Detta är anmärkningsvärt, särskilt i de länder som kallar sig demokratiska som till exempel USA där man har tagit kommandot i en jakt på personer som oftast på lösa grunder misstänks vara potentiella terrorister. Personer har flugits till fångläger. Vi har kritiserat det från denna kammare. Regeringsföreträdare har rättmätigt gått ut och tagit bladet från munnen och sagt vad man tycker. Det finns fortfarande en bas på Kuba, Guantánamo, som är det kanske mest kända exemplet. Men det finns alltför många exempel även inom EU. Vi menar från Miljöpartiets sida, tillsammans med Vänsterpartiet, att europeiska säkerhetstjänster och regeringar i högsta grad har varit delaktiga, till exempel i hemliga fångtransporter. Då är det minsta man kan begära att det i denna skrivelse skulle finnas en diskussion om det faktum att USA:s säkerhetstjänst inte respekterar mänskliga rättigheter och tortyrförbudet. Enligt vår uppfattning har den svenska Säkerhetspolisen, Säpo, och deras samarbete med USA:s säkerhetstjänst en mycket stor grad av osmaklighet. När vi skriver en sådan här skrivelse och debatterar den borde det åtminstone i en passus nämnas att det inte är okej att ett land och dess säkerhetstjänst inte lever upp till de demokratiska värderingarna att människor oavsett vad de misstänks för har rätt till domstolsprövning. Vilka rättssäkerhetskrav måste ställas? Vad är det vi omhuldar och tycker är viktigt i kampen mot terrorismen - en kamp som vi inte har råd att förlora. Europarådets särskilda rapportör, Dick Marty, avlämnade förra året en rapport om FN:s och EU:s terrorlistor. Han skriver att EU:s och FN:s hanteringssätt av listorna kränker de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter och lagbunden rättstillämpning. Miljöpartiet instämmer i denna kritik. Jag kommer att räkna upp ett antal punkter som vi måste vara överens om. Jag tror att vi är överens om dem. Men det verkar som att vi utifrån dessa punkter kommer fram till olika slutsatser. Det är den kritik jag har mot betänkandet som majoriteten står bakom. Vi tycker att det är oerhört viktigt att man blir underrättad om anklagelserna mot sig och grunderna för dessa. Det är något som är så grundläggande. Man får inte sitta i ovisshet, såsom människor faktiskt har gjort och fortfarande gör, inte minst på Guantánamo men också, tyvärr, här hemma i Sverige. De senaste fallen är de ärenden som har med al-Barakaat att göra. Det sitter somalier häktade. De vet inte riktigt vilka anklagelserna är. En annan punkt är rätten att bli hörd och att få försvara sig mot anklagelserna. Det kan man inte göra om man inte vet vad man anklagas för. När man väl har fått reda på vad man anklagas för ska man kunna försvara sig mot detta. En tredje punkt som vi tycker är viktig är rätten att få beslut som inverkar på ens rättigheter granskade av ett opartiskt och fristående organ. Det låter som självklarheter, men år 2008 i Sverige, Europa och USA är det inte längre självklarheter. Vi har tagit ett steg framåt när det gäller rättssäkerhet men två steg tillbaka när det gäller behandlingen av människor utifrån de principer som vi har slagit fast är viktiga. Den sista punkten är något som vi har lyft fram i våra reservationer. Det är rätten till kompensation när man felaktigt drabbats av sanktioner. När medborgare gör sig skyldiga till överträdelser är de tvungna att betala skadestånd. Det är samma sak för företag. Regeringen har lagt fram en proposition som vi kommer att debattera nästa vecka. Den handlar om att vi ska bötfälla företagare hårdare än vi hittills har gjort om de diskriminerar. Men när staten genom sin säkerhetstjänst begår övergrepp - kanske framför allt i andra länder men även här i Sverige - har vi börjat överge vissa principer som handlar om att staten inte ska skyddas mot medborgarna utan att medborgarna ska skyddas mot staten. Vi tycker inte att man ska kunna få kompensation om man har drabbats felaktigt när det gäller denna typ av ärenden. Vi minns att det faktiskt går i civilmål och i brottmål, men just i denna typ av ärenden har vi frångått denna princip. Jag vill avsluta med en annan viktig fråga. Det gäller lagring av passageraruppgifter. I går tog det svenska fotbollslandslagets förbundskapten ut laget som ska till EM i sommar. En person lyste med sin frånvaro. Samma person lyste också med sin frånvaro när landslaget skulle till Sydamerika. Det var inte på grund av att han inte hade blivit uttagen till den resan utan för att USA:s säkerhetstjänst hade fått för sig att den här personen - som har lika svart hår som jag och ett kanske mer annorlunda namn än vad jag har - skulle kontrolleras. De gjorde att han missade planet. När hela landslaget skulle mellanlanda i USA och skulle vidare med anknytningsflyg till Sydamerika höll man kvar en enda person. Det var inte Zlatan Ibrahimovic, för han är stjärna, känd och nästan svensk. Det var en annan person som var relativt okänd och ny förmåga som säkert kommer att tjäna det svenska landslaget väl och säkert kommer att tas till svenska hjärtan och vara svensk. Men han hölls kvar. Det fanns inte en enda förklaring från säkerhetstjänsten. Man tyckte helt enkelt att man skulle undersöka den här killen ordentligt trots att han reste i landslagsgruppen och trots att man väldigt tidigt visste vem han var och i och med att den assisterande förbundskaptenen var kvar med honom och höll honom sällskap. Problemet med detta är inte händelsen i sig. Det kan hända vem som helst av oss här att man fastnar i passkontrollen eller dras undan av säkerhetstjänsten. Problemet är vad det leder till. Det leder till att människor börjar bli tystare. De börjar sluta att bete sig på det sätt som de kanske normalt beter sig. De blir helt enkelt rädda och förtryckta. Vad den här landslagsspelaren sade var: Sådant händer ju. Hur många gånger ska man acceptera att sådant händer? Är det två gånger, tio gånger eller varje resa man gör genom USA bara för att USA i kriget mot terrorismen har sett det som en stor uppgift att kontrollera? Det är precis som Maryam Yazdanfar sade om situationen i London. Det gäller dem som har mörkt hår eller ett utländskt utseende, eller hur det nu ska vara i USA, där man framför allt tittar på namnen. Jag är faktiskt orolig. Jag tycker att man borde ha tagit upp det i skrivelsen. När det gäller just lagring av passageraruppgifter har vi nu också infört i Europa det som i USA har varit legitimt. Jag vill inte att den specialmat som jag och andra beställer - det gäller kosher, vegetariskt eller muslimsk mat - ska kunna registreras och kunna lagras i upp till 13 år. Vem sjutton har nytta av detta? Jo, förmodligen USA för att kunna stoppa en framtida landslagsspelare så att han missar flyget. När det gäller Säpos samarbete med bland annat CIA finns det flera exempel. Jag kommer att ta upp dem vid ett senare tillfälle när vi debatterar frågorna. Det är synd att vi inte har lyckats nå ända fram i betänkandet eftersom det har goda ansatser. Jag är också glad att det finns företrädare för alliansen som har förstått problematiken. Vi kan inte vinna kriget mot terrorismen med militära medel. Det handlar minst lika mycket om att vi måste se på de sociala bitarna bakom. Det handlar inte minst om att lyfta upp att utanförskap är en legitim grogrund för dem som försöker rekrytera. (Applåder)

Herr talman! Klockan är strax före 12.00. En bil med sex personer rullar in vid huset. Personerna går in i huset, och klockan 11.47 går larmet hos polisen. Det är skottlossning på västtyska ambassaden. Det är Stockholm den 24 april 1975. Gruppen som trängt sig in på ambassaden och tagit tolv tjänstemän som gisslan kallade sig för Kommando Holger Meins. Det är en gren av den marxistiska Röda armé-fraktionen, mer känd som Baader-Meinhof-ligan. Deras krav var att de västtyska myndigheterna skulle släppa 26 terrorister ur olika fängelser. Efter tolv timmar och efter att två personer avrättats i gisslan skakas ambassaden av en kraftig explosion. På några minuter var delar av byggnaden i fullt eldhav. Det var slutet på ett drama som skördade tre dödsoffer och sedermera också ett fjärde. Sedan 70-talet har Sverige tack och lov förskonats från storskaliga terroristattentat. Även om det direkta terroristhotet mot Sverige och svenska intressen bedöms vara relativt lågt är det ingen garanti för att Sverige eller svenskar på resor och vid tjänstgöring utomlands drabbas i framtiden. Faktum är att svenskar har funnits bland offren för terroristattentat i olika delar av världen under senare tid. Hemma i vårt vardagsrum ser vi bilderna flimra förbi på tv:n. Det är raserade hus, sönderslitna bilar, ruiner, räddningsmanskap, lemlästade människor och begravningsscener. Bilderna kommer från Nairobi, Lockerbie, Tokyo, Madrid, Beslan, New York, Bali, London, Moskva, Oklahoma City och nästan varje dag från Irak och i går från Indien. Metoderna är självmordsattacker, kemiska och biologiska stridsmedel, sprängämnen, skjutvapen, tagande av gisslan, kidnappningar och flygplanskapningar. Enligt den undersökning som är gjord av Styrelsen för psykologiskt försvar är nära hälften av Sveriges befolkning oroliga för terrorhandlingar i Sverige. Det är kanske en naturlig reaktion på de händelser som sker i vår värld. Vi kan inte blunda för verkligheten. Terrorismen finns i vår omvärld, och det är ett gränsöverskridande fenomen. Framför allt är risken stor att Sverige utnyttjas som bas för rekrytering, logistiskt stöd och finansiering. Det finns också risk att Sverige används som bas för att planera attentat utanför landets gränser. Herr talman! Regeringens skrivelse om en nationell strategi för att möta hotet terrorism som vi har i dag på vårt bord behandlas i betänkande Ju30. Den beskriver väl regeringens arbete, vad som är på gång, vad som bereds, vad regeringen driver och vad som gjorts för att möta hotet från terrorism. De konkreta åtgärder som i nuläget planeras redovisas fyra rubriker som anger de övergripande intentionerna i arbetet. 1. Avvärja effektivare. 2. Förebygga effektivare. 3. Skydda effektivare. 4. Hantera konsekvenserna. Det finns ett antal motioner i ärenden, hela 22 stycken, och 15 reservationer och särskilda yttranden. Samtidigt har vi också på vårt bord att behandla Ju32 som behandlar europeiska kommissionens meddelande om en upptrappning av kampen mot terrorism samt ett meddelande från kommissionen om bättre sprängmedelssäkerhet. I det ärendet finns en motivreservation. Frågor om terrorism är viktiga, aktuella och väcker debatt. Det är viktigt att de gör det. Det är en svår balans mellan medlen för att bekämpa terrorismen å ena sidan och respekten för integritet, frihet och rättsstatens principer å andra sidan. Det är svårt att skydda sig mot terrorism i ett öppet demokratiskt samhälle. Man kan införa mycket av ökad reglering, ökad övervakning och internationellt samarbete som ett motmedel. Men vi måste alltid fråga oss: Var går gränsen till att vi får en polisstat i stället för den demokrati som vi vill värna? Det är viktigt att betona att arbetet i kampen mot terrorism måste utgå från respekten för den öppna, fria staten. Vi har till uppgift att säkerställa effektiva, proportionerliga och väl anpassade och rättssäkra insatser i kampen mot terrorismen. Vi har att värna den fria, öppna demokratin och dess värden som baseras på rättsstatens princip samt motverka diskriminering. Därför är det glädjande att regeringens arbete i kampen mot terrorism bärs upp av sex ingångsvärden. Jag kommer att ta upp dem här, för de är väldigt viktiga i den framtida diskussionen om kampen mot terrorism. 1. Detta är ett långsiktigt arbete som kräver flexibilitet, samverkan och en osviklig respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. 2. Vårt samhälle ska också i framtiden vara präglat av öppenhet och tolerans. 3. Samhällets internationalisering ska bejakas och utvecklas. 4. Etnisk, kulturell och religiös mångfald är en tillgång. 5. Möjligheten att förverkliga kulturell identitet är självklar och ska stärkas. 6. Segregation, diskriminering och utanförskap ska motverkas. Herr talman! Terrorism är inte på något sätt ett nytt fenomen. Vi har drabbats av det både i EU och i vår omvärld. Länder som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och även Sverige har drabbats av terroristattentat de senaste decennierna. Nu som då står inhemska politiska grupper, i huvudsak separatistiska grupper, anarkistiska grupper och vänsterradikala grupper, för de flesta incidenterna. Europol rapporterar att terroristattackerna inom EU ökar. Under 2007 skedde hela 583 attacker inom unionen. Av dessa kan 91 procent relateras till separatistiska grupper. Majoriteten av attackerna genomförs de facto av baskiska och korsikanska separatister i Spanien och Frankrike. Därför är det viktigt att slå fast att terrorism, extremism och fundamentalism bär många olika kostymer. Det kan vara ideologiska, religiösa, etniska och geografiska förtecken. Jag vill betona att religionen islam som sådan inte är ett hot. Däremot kan islamistiska fundamentalister och extremister utgöra precis samma sorts hot som vänster- och högerextremister eller för den delen fundamentalistiska separatister. Terrorism inspireras av många olika faktorer: ideologiska, religiösa eller etniska motsättningar. Regeringens arbete utgår därför från att terrorism mer har bäring på politik än på religion. Kampen mot terrorismen innebär att vi måste arbeta förebyggande för att förhindra attentat, men den innebär också att förhindra att terrorattentat planeras i eller stöds från Sverige. Man ska faktiskt inte kunna gömma sig eller samla in pengar som är avsedda att användas för terrorism. Sverige ska inte heller användas som en bas för rekrytering eller logistiskt stöd. Vi måste ta terrorismen på absolut största allvar. Målet måste vara att terrorismen först och främst ska förebyggas och förhindras för att därigenom utrotas. Primärt handlar kampen om terrorismen om att arbeta långsiktigt och förebyggande för att mota grogrunden för terrorism, och i grund och botten handlar det om att bryta utanförskap. Internt handlar det om att vi måste göra Sverige tryggare, vilket alliansen också gick till val på. Därför är regeringens jobbsatsning för att få fler människor i arbete och för att fler ska ha möjlighet att försörja sig på sin egen lön som syftar till att bryta segregation, arbetslöshet och utanförskap så viktig. Att ge människor egenmakt och möjlighet att i en positiv riktning påverka sina egna liv har ett egenvärde. När vi talar om kampen mot terrorism har det ett mervärde. För att bryta utanförskapet är regeringens jobbsatsning A och O. I ett externt perspektiv har globaliseringen ändrat förutsättningarna för terrorismen. I dag är de flesta terroraktörer transnationella, det vill säga gränsöverskridande. Det gör att terrorism i nuläget inte bara berör det land där ett attentat sker utan också många länder i dess omvärld. Därför är det viktigt att vi använder de medel som står till buds för att bryta grogrunden för terrorism, det vill säga att vi använder biståndet, EU-samarbetet och det internationella samarbetet i övrigt. För att lösa problem som är gemensamma för Europa är EU den viktigaste organisationen, och den gränsöverskridande terrorismen är ett gemensamt problem inom Europa. Därför bör de rättsvårdande instanserna inom EU samarbeta. Jag och alliansen i utskottet är positiva till det gränsöverskridande Prümsamarbetet för att bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet. Sverige är, och ska fortsatt vara, en aktiv och konstruktiv part i det internationella samarbetet. Sverige har ett särskilt ansvar för att utveckla arbetet under det svenska ordförandeskapsåret. Framför allt handlar det om att värna ett EU som är öppet, effektivt och dynamiskt. Sverige och denna regering är en viktig part i att bevaka att EU inte sjösätter ineffektiva verktyg. När verktygen innebär så stora inskränkningar i människors integritet, frihet och rättigheter att det inte är önskvärt ska de inte sjösättas. Införande, genomförande och tillämpning av dessa verktyg ska ske med respekt för mänskliga rättigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen, med hänsyn till det legitima mål som eftersträvas och med uteslutande av alla former av godtycke, diskriminerande eller rasistisk behandling. Terrorism går inte att lagstifta bort. Därför behöver det internationella samfundet, EU och Sverige titta mer på de grogrunder som leder till terrorism. Det handlar om att överkomma utanförskap, och i ett långsiktigt perspektiv kan Sverige bistå effektivt vid konfliktlösning för att undvika att människor rekryteras till terroristorganisationer. Det handlar primärt om att bidra till att lösa väpnade konflikter och skapa fred men också om att bekämpa fattigdom, utvidga frihandeln och, sist men inte minst, utvidga EU-samarbetet till att även omfatta Turkiet som en fullvärdig medlem. Herr talman! Kampen mot terrorism får bara föras på ett sådant sätt som hör hemma i ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle. De åtgärder som vidtas måste respektera mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Tills detta är klarlagt och tills förslagen respekterar detta ska vi som lagstiftare vara kritiska. Om detta har vi i utskottet tidigare uttalat oss, och vi står fast vid den ståndpunkten. Sverige slår vakt om folkrätten och om ökad rättssäkerhet i arbetet mot terrorism. Terrorism kan aldrig rättfärdigas! Jag vill betona detta. Men det är viktigt att vi aldrig kompromissar med de grundläggande värderingarna och värdena i kampen mot terrorismen. De mänskliga rättigheterna och lagarna måste alltid respekteras. Herr talman! Med anledning av detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet JuU30 om att skrivelsen läggs till handlingarna samt avslag på samtliga motionsyrkanden. Dessutom vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet JuU32. (Applåder)

Herr talman! Jag har nu lyssnat på Ulrika Karlssons anförande, och jag måste faktiskt säga att det mesta kan man bara instämma i. Vad jobbsatsningen och alliansens jobbpolitik egentligen leder till skulle jag kanske kunna ta en diskussion om, men det hör inte riktigt ihop med detta betänkande. I sitt anförande lyfte Ulrika Karlsson fram rättssäkerheten, respekten för mänskliga rättigheter, att man aldrig ska vidta åtgärder som går över proportionalitetsprincipen och att man ska skydda den personliga integriteten. Min fråga till Ulrika Karlsson blir: Anser Ulrika Karlsson att de åtgärder som har vidtagits under de här åren och den lagstiftning som vi antagit här i Sverige har levt upp till de mycket vackra orden och principen? När det gäller de förslag som ligger framför oss undrar jag om jag ska uppfatta Ulrika Karlsson så att den borgerliga regeringen inte kommer att gå med på ett förslag om flygpassagerardatalag. Ska jag uppfattade det så att den borgerliga regeringen är beredd att säga nej när det gäller att sätta gränsen för vad som är terrorism och vad som är straffbart till den nivån där man uppmanar till att tänka terrorism? Där ligger man väldigt nära våra grundlagar. Är man också beredd att säga nej till detta? Det leder inte till ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. Är Ulrika Karlsson och alliansregeringen beredda att gå in med ett aktivt arbete för att förbättra listningen när det gäller förverkande så att den också sker på ett rättssäkert sätt? Det är inte så i dag.

Herr talman! Har Sverige levt upp till de vackra principerna under de senaste åren? Nej, jag tycker nog inte det, och jag vill se det i ett längre perspektiv. Jag delar inte den uppfattning om datalagring som den förra justitieministern drev i EU. Moderaterna delade inte den uppfattning, men vi hade en svensk, socialdemokratisk justitieminister som initierade denna fråga och drev på den i EU. I dag har vi ett direktiv, och vi är bundna vid det. Då handlar det om att se till att vi genomför minsta möjliga av detta direktiv och inte går längre än så. Nej, vi har inte levt upp till vackra principer. Det är dags att göra det. Därför är jag stolt eftersom jag vet att justitieministern driver de här principerna och förhandlar fram undantag för Sverige där vi får grundlagsundantag vad gäller tilläggsändringarna i direktivet om kampen mot terrorism. Vi har fått undantag för en respekt för yttrandefriheten och tryckfriheten i Sverige. Den svenska regeringen med den nuvarande justitieministern har också drivit på att skrivningar som införs ska ta hänsyn till proportionalitetsprincipen. Jag är stolt över det arbete som bedrivs. Jag vill naturligtvis gå ännu längre, men jag är mycket stolt över det arbete som i dag bedrivs. Jag ser att ett skifte har skett.

Herr talman! Jag tycker att det är mycket glädjande att Ulrika Karlsson är väldigt tydlig med att de beslut som har fattas inte har innehållit de rättssäkerhetsgarantier som behövs. Jag skulle vara väldigt glad om vi nu kan bedriva ett mycket starkare gemensamt arbete för att förändra den lagstiftning som ligger på bordet. Jag skulle också vara väldigt glad om vi kunde komma till en punkt där vi säger nej, om vi inte kan få igenom de här förbättringarna är vi inte beredda att acceptera den lagstiftningen. Jag tror att det är dit man måste komma. Det stämmer att det var den förra justitieministern som drev igenom datalagringsdirektivet. Vi var motståndare till det då och är det i dag också. Jag kan inte låta bli att ta upp förslaget om den signalspaning Försvarets radioanstalt ska att bedriva och den mängd information som de ska samla in, även om den frågan var en liten del. Det har funnits en stark kritik mot det som gäller rättssäkerhetsperspektivet men också det här med proportionalitetsprincipen. Med den utgångspunkt som Ulrika Karlsson har, även om hon inte sitter i försvarsutskottet, hoppas jag att hon driver på för att vi får förändringar när det gäller den lagstiftningen så att den också kan uppfylla de här goda principerna. Jag ser fram emot ett starkare arbete när det gäller rättssäkerheten och när det gäller att försvara de väldigt viktiga grundläggande principerna. De har kommit på efterkälken i alltför stor utsträckning, och det gynnar inte kampen mot terrorism. Vi är helt överens om att vi i Sverige aldrig kan vara säkra på att vi är skyddade. Vi har ett ansvar för att skydda medborgarna när de reser i andra länder också. Därför behövs det också ett internationellt samarbete. Vi är inte alltid överens om i vilken form det ska bedrivas, men jag är helt enig med Ulrika Karlsson om att vi måste bedriva ett gemensamt arbete.

Herr talman! Jag ska inte föregripa försvarsutskottets beredning av FRA-ärendet. Det har ju vilat i snart ett år nu och kommer upp till hantering i kammaren igen. Men jag kan nämna, och det står också i betänkandet, att justitieutskottet fick möjlighet att lämna ett yttrande där vi uppmärksammade vikten av att de principer som Alice Åström tar upp efterlevs. Alice Åström tog PNR i sitt anförande och i en replik. Det är en intressant diskussion. Utskottet har sagt att det måste finnas en balans mellan säkerhetsaspekter å ena sidan - vi kan inte tolerera terrorism, utan vi måste bekämpa den - och integritetsskydd och respekt för mänskliga rättigheter å andra sidan. Den avvägningen måste ske. Det är en dialog som vi måste föra gemensamt. Jag tycker att det är viktigt att justitieministern har lyft upp denna fråga i EU-sammanhang och att man nu särskilt kommer att föra en diskussion om just den avvägningen mellan ministrarna. Jag tycker att det är väldigt bra. Utskottet har uttalat att verksamhetsnyttan måste kunna visas när man inför sådana regleringar som PNR-uppgifter. Åtgärder måste stå i rimlig proportion till de mål som eftersträvas. Därför har vi i utskottet sagt att de föreslagna lagringstiderna på 13 år, som Mehmet Kaplan tog upp i sitt anförande, och avgränsningen till ändamålen och vilka informationstyper som ska registreras, det vill säga om det är rimligt att registrera vilken mat man äter och så vidare, måste diskuteras ingående. De kommer att behöva diskuteras ingående. Det är inte sagt att vi stänger dörren när det gäller PNR-uppgifter som sådana, men det måste ske inom rimlighetens gränser.

Herr talman! Jag måste till stor del hålla med Alice Åström om Ulrika Karlssons anförande. Jag vill passa på att ge ett tips. Att ta från de allra fattigaste i samhället och ge till de allra rikaste är inte en metod för att hålla samman samhället. Ta med det så tror jag att jag kan hålla med dig om nästan allt i ditt nästa anförande! Min fråga handlar om FN:s sanktionslistor och det faktum att det kommer oroande signaler om att Sveriges röst för rättssäkerheten har tystnat när det gäller FN:s sanktionslistor. Vi socialdemokrater har krävt att det ska finnas en möjlighet till omprövning av frysningsbeslut och att processerna för att föra av namn från listorna måste förenklas och göras mer rättssäkra. Det kommer signaler om att det här inte är någonting som varken utrikesministern eller statsministern tar på allvar i diplomatiska kontakter. Hur ser Ulrika Karlsson på detta?

Herr talman! Det är mycket lätt att svara på. Jag har inte de diplomatiska kontakterna. Jag sitter inte med i de slutna rummen. Det gör inte Maryam Yazdanfar heller. Det är lösa rykten. Men jag vet att utrikesministern är pådrivande i de här frågorna. Han har också sagt det här i kammaren. Sveriges och andra likasinnade länders ansträngningar har lett till en stärkt rättssäkerhet och ett antal förbättringar. Men vi har inte nått ända fram. Det finns mycket kvar att göra. Vi ska inte förringa denna utrikesministers arbete, och vi ska inte förringa tidigare utrikesministrars arbete heller. Jag vet att den socialdemokratiska regeringen drev på i denna riktning, och det är med stolthet som jag kan säga att vi driver på vidare. Men det borde gå fortare. Det borde ske snabbare, och vi borde verkligen ha kunnat komma längre, för det har gått väldigt lång tid. Vi pratar om att det här har skett sedan 2001 och 2002, och det är väldigt många år utan att något reellt har skett. Där - med all respekt - bär den socialdemokratiska regeringen kanske, om man ska se över tiden, ett större ansvar.

Herr talman! Man behöver inte ha suttit med i de slutna rummen för att veta att Fredrik Reinfeldt inte tog ordet Guantánamo i sin mun när han träffade George Bush. Man behöver inte ha suttit med i rummet för att se att han inte tog upp sanktionslistorna när han träffade George Bush. Du behöver ju inte vara Fredrik Reinfeldts eller Carl Bildts närmaste person för att veta vad som sker och att det som sker nu inte är tillfredsställande. Det finns stor internationell kritik både mot situationen på Guantánamobasen och mot sanktionslistorna, och den borgerliga regeringen är tandlös. Jag tycker att det är oroväckande. Av ditt tal, Ulrika Karlsson, går det att utläsa att du brinner för de här frågorna. Är det någon som måste ha stats- och utrikesministerns öra är det väl företrädare för deras egna parti. Detta är min önskan: Driv på gentemot er egen regering! Jag blir ledsen när jag hör i internationella sammanhang att man säger att efter regeringsskiftet har Sveriges röst tystnad. Jag blir ledsen som svensk parlamentariker när jag hör det.

Herr talman! Jag utgår ifrån att Maryam Yazdanfar har läst handlingarna och också tagit del av utrikesutskottets yttrande till justitieutskottet i detta betänkande. Där står de facto följande, svart på vitt, och jag tror att utrikesutskottet har en relativt god kunskap om var som sker i diplomatiska sammanhang i ett internationellt perspektiv: "Som utrikesutskottet tidigare uppmärksammat . har Sverige under år 2006 gemensamt med bl.a. Schweiz och Tyskland initierat en studie för att analysera brister i sanktionssystemen och möjliga åtgärder för att stärka rättssäkerheten i FN:s beslut om sanktion." Jag tycker att det faktiskt är att agera och göra någonting. Sverige har initierat detta. Detta var 2006. Vi väntar på vad som ska komma. Vi har väntat väldigt länge. Vi väntade väldigt många år med en socialdemokratisk regering. Nu har vi väntat med en borgerlig regering, men vi vet att den borgerliga regeringen har varit och är pådrivande. Det har utrikesministern sagt i denna talarstol, och det framgår också av betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Tack, Ulrika Karlsson! Jag tycker du gjorde en mycket bra genomgång av situationen och också av de åtgärder som behövs. Det jag skulle vilja fråga Ulrika Karlsson om är hur hanteringen kring den svensk som finns på terrorlistan i dag ska gå till. Det är nämligen så att som det ser ut i dag är det mot det som Europakonventionens artikel 6 stadgar om en domstolsprövning för någon som så att säga har sanktioner på sig. Det är också emot nationella rättighetsstadgar, som kräver en domstolsprövning. När det är så att den nationella rätten utan prövning underordnar sig FN:s säkerhetsråds beslut även när det uppenbarligen kränker nationell rättighetsstadga menar jag från Miljöpartiets sida att Sverige skulle kunna göra så som Kanada gjorde. De krävde nämligen bevis från FN och USA för att upprätthålla de sanktioner som deras medborgare belades med, och de fick faktiskt inga bevis från vare sig FN eller USA varefter den kanadensiske medborgaren släpptes. Här i Sverige har en ledande folkrättsexpert, Iain Cameron, menat att medlemsstaterna inte bara kan utan måste åsidosätta säkerhetsrådets beslut om det betyder att det kränker mänskliga rättigheter. Jag tycker att det inte finns fog för att hålla kvar en svensk medborgare i dag på en terrorlista som FN och USA så att säga underhåller. Jag vill därför fråga Ulrika Karlsson hur hon avser att agera i frågan.

Herr talman! Mehmet Kaplans fråga är berättigad, för vi har identifierat problem, och vi ser brister. Samtidigt är det väldigt viktigt att Sverige respekterar och följer de folkrättsliga åtaganden som Sverige och EU har i förhållande till FN och världssamfundet. Det har justitieutskottet uttalat tidigare när vi har behandlat den här frågan. Det är den vägen som vi ska gå och som är den mest lämpliga väg vi har att gå. Vi har att följa folkrätten, helt enkelt. Sedan är den krånglig inom detta område. Jag kan bara hänvisa till betänkandet. Vi säger att vi vill att fler steg ska tas mot en stärkt rättssäkerhet i det här perspektivet. Vi har identifierat att det fortfarande återstår brister trots att steg har tagits mot en stärkt rättssäkerhet. Fortfarande saknas till exempel möjlighet till en oberoende och opartisk omprövning av säkerhetsrådets listningsbeslut, vilket Mehmet Kaplan tar upp i detta replikskifte. Vi välkomnar därför från alliansens sida regeringens avsikt att fortsätta driva på för förbättring och utveckling av de internationella sanktionsinstrumenten i syfte att garantera rättssäkerhet samt respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Vi är folkrättsligt och EU-rättsligt bundna till dessa, och det är viktigt att komma ihåg.

Herr talman! Ja, vi är bundna av folkrätten, men samtidigt står inte folkrätten över det här med kränkning av mänskliga rättigheter. Men jag hör vad Ulrika Karlsson säger, och jag måste tillstå att den uppräkning av hela rättighetspaketet som Ulrika Karlsson faktiskt gjorde är imponerande. Jag måste också tillstå att det är bra att ha personer som Ulrika Karlsson i alliansen och i utskottet när de här värdena och de här frågorna inte tas på sådant allvar som de bör tas på. Det här handlar ändå om människor. Lika mycket som det handlar om människor som utsätts för terrorattentat, helt oskyldiga människor, handlar det om människor som hamnar på olika listor och som faktiskt visar sig vara oskyldiga. Vi har de tre Somaliasvenskarna, som de kallades, som under flera år med inte den här regeringen men den förra regeringen stod kvar där och led och fortfarande lider av sviterna. Tyvärr har det inte blivit jättemycket bättre när det gäller just listorna, och det är den besvikelsen jag vill lufta här. Det är alltså så att det fortfarande tas upp svenskar på den här listan, och vi gör inte så där jättemycket utåt. Men jag måste än en gång säga att jag tycker att det är bra att de här frågorna lyfts upp på den här nivån och att det finns ledamöter i utskottet och i riksdagen från alliansens sida som tycker att det här är viktigt.

Herr talman! Jag måste säga att jag som person och som ledamot i justitieutskottet uppskattar det arbete som Mehmet Kaplan bidrar med i de här frågorna men också det arbete som Vänsterpartiet bidrar med, förutom det vi gör i alliansen. Gemensamt kan vi nog åstadkomma en hel del för att driva på. Vi vill nämligen gå åt samma håll. Vi vill bekämpa terrorism. Det ska vara effektiva och verksamma åtgärder, för vi ska bekämpa terrorismen. Den kan inte rättfärdigas. Samtidigt får vi inte överskrida gränsen för vad som är rimligt och vad som är acceptabelt i en öppen, demokratisk stat som baseras på rättsstatens principer. Det måste vi komma ihåg. Vi kliver väl vidare, Mehmet Kaplan och jag, i den här frågan, och vi vet att vi har utrikesministern och statsministern med oss. Vi kan driva på ytterligare, för vi vet att vi vill gå åt samma håll.

Herr talman! Efter Ulrika Karlssons utmärkta anförande och det replikskifte som varit finns egentligen inte särskilt mycket kvar att säga. Nu har jag dock förberett ett anförande tänker därför hålla det i alla fall även om jag känner att mycket blir en upprepning eftersom det som sagt varit väldigt uttömmande. Vi är överens om att skapa ett varmt, tryggt och öppet samhälle, ett samhälle där individen står i centrum och medborgarna känner sig fria och jämlika, trygga och respekterade, oavsett bakgrund. Vi vill skapa ett samhälle där alla känner sig delaktiga och välkomna. Genom ett starkt integritetsskydd och ett intensivt arbete för mänskliga rättigheter skapas förutsättningarna för ett sådant rättsväsende. En utgångspunkt för såväl regeringen som Centerpartiet är att kampen mot terrorism måste föras på ett sätt som hör hemma i ett sådant samhälle. Åtgärder som vidtas måste respektera de mänskliga rättigheterna samt ta hänsyn till grundlagsfästa fri- och rättigheter. För Centerpartiet är EU en viktig politisk nivå för att hantera globala frågor. Vi vill ha ett EU som är smalare men vassare. EU ska vara vassare i de stora samarbetsfrågorna men avstå från de små. EU är och blir ett alltmer öppet område. Det ömsesidiga beroendet ökar, men det möjliggör också en ökad fri rörlighet för till exempel personer, varor och idéer. Baksidan av ett öppet EU med fri rörlighet är att det kan missbrukas av terrorister. Att bekämpa terrorism är således i högsta grad en fråga för internationellt samarbete. Det kräver samordnade och gemensamma insatser. Vi har ett gemensamt ansvar för att vidta nödvändiga och väl avvägda åtgärder för att stoppa terrorism. Vi har ett ansvar för medborgarna i Sverige, både för dem som finns här och för dem som befinner sig utomlands. Vi har också ett ansvar för medborgare i andra länder så att de inte utsätts för terroristattacker som planerats i Sverige för att genomföras i andra länder. Det är i detta arbete därför viktigt att vi i Sverige har en samlad nationell strategi för att möta hotet från terrorism. Insatser från polis och rättsväsende utgör i dag, och kommer även framöver att utgöra, en kärna i bekämpningen av terrorism. Det i sig är emellertid inte tillräckligt. Herr talman! Målet med en nationell strategi är att Sverige ska bli effektivt i arbetet med att avvärja, förebygga, skydda mot samt hantera konsekvenser av terroristverksamhet, och mycket har redan gjorts för att stärka den nationella beredskapen inför eventuella terroristangrepp. Säkerhetspolisens anslag för 2007 har ökat för att utveckla kapaciteten för att bekämpa terrorism. Under ledning av Säkerhetspolisen samlas myndigheter via samverkansrådet i syfte att utveckla och stärka Sveriges förmåga att bekämpa terrorism. För att kunna förebygga och bekämpa bland annat terrorism och annan grov organiserad brottslighet har rättsvårdande myndigheter från 2008 tillgång till effektivare verktyg i form av exempelvis hemlig rumsavlyssning och preventiv användning av hemliga tvångsmedel. Ytterligare rättssäkerhetsgarantier har också införts vid användandet av hemliga tvångsmedel. Några exempel på internationella insatser kan också nämnas. Bland annat har svenska myndigheter ökat sitt samarbete med andra länder för att förebygga och bekämpa terrorism. Sverige lämnar stöd till länder som är i behov av att stärka sin förmåga i detta arbete. Krisberedskapen och den konsulära kapaciteten har förstärkts för att bättre kunna hjälpa svenskar som drabbas av terroristattacker utomlands. Det gäller till exempel svenskar som semestrar utomlands eller befinner sig i ett annat land för att studera eller tjänstgöra. Många åtgärder pågår således, och ett effektivt arbete bedrivs både nationellt och internationellt. Trots detta finns det mycket kvar att göra. Herr talman! Regeringen har en klar och starkt uttalad vilja att tillsammans med andra länder bidra till att försvåra för dem som har för avsikt att begå terrorhandlingar. Att undanröja grogrunden för terrorism är ett mycket viktigt arbete. Regeringens insatser för att bryta utanförskapet, åtgärder mot diskriminering och förebyggande åtgärder kan ha betydelse för att motverka uppkomsten av en grogrund för våld och extrema yttringar såsom terroristattacker. Det är viktigt att Säkerhetspolisen och polisen visar sig i miljöer och sammanhang där det kan finnas personer, främst ungdomar, som riskerar att hamna i relationer där våld ses som ett verktyg för att förändra samhället. Att tidigt kunna sätta in åtgärder är ett viktigt led i att förhindra framtida kriminalitet och undvika polisiära ingripanden. Att försvåra tillgången till finansiella medel och undanröja förutsättningar för verksamheten att rekrytera nya anhängare utgör ett annat viktigt område där det behövs myndighets- och gränsöverskridande samarbete. Exempel på sådant samarbete är det som finns mellan Säkerhetspolisen, finanspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Åklagarmyndigheten med flera. Även inom andra myndigheter inom rättsväsendet pågår en kontinuerlig vidareutveckling. Det gäller till exempel underrättelseverksamheten inom Kriminalvården och kontrollaktioner vid Tullverket. Det är också viktigt att förhindra tillgången till instrument för verksamheten. En expertgrupp för sprängämnessäkerhet lade i juni 2007 fram en rapport i form av en handlingsplan med ett femtiotal rekommendationer till åtgärder för att öka sprängämnessäkerheten inom EU, och i november 2007 antog kommissionen ett paket för att förstärka EU:s förmåga att bekämpa terrorism. I det paketet ingår en handlingsplan för bättre sprängämnessäkerhet utarbetad utifrån experternas rapport. De åtgärder som handlingsplanen inkluderar kommer alla att börja vidtas under det kommande året. Det finns bland att ett stort behov av ökad säkerhet i samband med framställning och hantering av sprängämnen. Handlingsplanen innehåller övergripande åtgärder, till exempel att förbättra utbytet av information och system för tidig varning, förebyggande åtgärder, till exempel ökad medvetenhet hos personal och ökad kontroll av sprängämnen som finns på marknaden, detektion, till exempel utveckling av system för certifiering, testning och provning av sprängämnesdetektionssystem i EU, samt beredskap och åtgärder, till exempel utveckling av förberedelse inför och specifika reaktionsåtgärder för terroristhot. Prioriteringarna kommer att riktas in mot bland annat ett system för tidig varning, ett europeiskt nätverk för ammunitionsröjning, ett europeiskt bombdatasystem och en arbetsgrupp för detektion. Ett tätare praktiskt samarbete mellan medlemsländerna är en positiv åtgärd i arbetet mot terrorism. Vi kan inte längre göra skillnad på nationell säkerhet och internationella säkerhetsfrågor. Utan att ha gjort avkall på rättssäkerheten har lagstiftning och strukturer för terroristbekämpning utarbetats under de senaste åren. Även det internationella samarbetet är nödvändigt för att bekämpa terrorism. Sverige har därför anslutit sig till ett aktivt deltagande i EU-samarbetet men även globalt genom tillträde till FN-konventioner på området. För att möjliggöra ett ökat samarbete inom EU har en proposition om genomförande av det så kallade Prümrådsbeslutet överlämnats till riksdagen. Den debatten kommer vi att ha i kammaren på måndag i nästa vecka. Det är också viktigt att utveckla det rättsliga samarbetet inom EU för att kunna gripa misstänkta personer, få personer utlämnade, hålla förhör eller vidta husrannsakan. Det finns mycket som har utvecklats. Inom ramen för Schengenländernas gemensamma efterlysnings- och spaningssystem SIS utvecklas projektet SIS 2, ett förbättrat informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna. Att ständigt förbättra och utveckla säkerheten vid flygplatser och hamnar är också ett tydligt område för samarbete kring bland annat riskbedömningar och utvecklandet av metoder. Sverige bidrar även aktivt till att utveckla Europol och Eurojust. Genom dialog med länder inom EU, men också med andra länder, kan erfarenheter utbytas och vägar finnas för att skapa ett bättre samarbete. Det är i situationer som dessa som Sverige ytterligare kan tydliggöra det för oss självklara, nämligen att mänskliga rättigheter måste värnas. Herr talman! Terrorism kan aldrig accepteras. I kampen mot terrorism gäller det att åstadkomma säkerhetshöjande åtgärder som inte upplevs som onödiga eller inskränkande på ett omotiverat sätt för medborgarna. Att i efterhand kunna granska om av myndigheter vidtagna åtgärder skett på ett korrekt sätt utgör en möjlighet att upprätthålla rättssäkerheten i tillämpningen av till exempel polisers befogenheter att använda hemliga tvångsmedel. Den 1 januari i år inrättade regeringen en ny nämnd för detta ändamål, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, vars uppgift är att utöva tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel. I det internationella samarbetet är det därför en självklarhet för Sverige att tydligt och återkommande ställa krav på att mänskliga rättigheter och rättssäkerheten respekteras i kampen mot terrorism. Sverige har liksom flera andra länder riktat kritik mot bristande rättssäkerhet i sanktionssystemen, till exempel frysning av tillgångar. Ett antal förbättringar har skett, men det återstår brister som regeringen kommer att fortsätta att påtala. Regeringen kommer att driva krav på att ytterligare förbättringar ska ske. Med detta ställer jag mig bakom justitieutskottets betänkande om en nationell strategi för att möta hotet från terrorism. Jag tycker att man har kommit långt i arbetet, men som sagt återstår väldigt mycket. Jag ser och hör i de sammanhang där vi får information från regeringen och departementet att man har stora ambitioner på området att värna de mänskliga rättigheterna och titta på professionaliteten i varje fråga. (Applåder)

Herr talman! Även om många tror att Sverige är en skyddad verkstad uppe i norra Europa drabbas även vi av terrorattacker. Svenska soldater har dödats i Afghanistan. När det irakiska valet genomfördes för ett år sedan upptäcktes en bomb i en vallokal i Kista. Det var en påstådd al-Qaida-cell som med en brandbomb ville attackera det irakiska valet. När Muhammedkarikatyrerna inflammerade världen sattes svenska ambassaden i Damaskus i brand. Lars Vilks rondellhundar innebar förnyade hot mot svenskar. Terrorismen har många ansikten, skepnader och namn: Hamas, Baader-Meinhof-ligan, IRA, ETA, al-Qaida eller för den delen alla regimer i världen som stöder terrorismen finansiellt, som religiösa och grymma fundamentaliststater såsom Iran eller militärdiktaturens Syrien. Men trots olika syften och skepnader har terrorismen samtidigt en gemensam nämnare: oskyldiga offer - barn, kvinnor och män, vilkas drömmar och framtid krossas brutalt i fundamentalismens namn. Därför är det utmärkt att vi har en regering som lägger fram en nationell strategi för att möta hotet från terrorismen. Strategin har fyra övergripande målsättningar, nämligen att avvärja, förebygga, skydda och hantera konsekvenser effektivare. Sverige har liksom alla andra länder ett ansvar att förhindra terrorism. Terrorismen som fenomen är väldigt komplex, komplicerad och konjunkturstyrd. Det finns inga enkla lösningar eller förklaringar. Man kan inte bara skylla terrorismen på fattigdom och okunnighet; väldigt många självmordsbombare och hjärnor bakom dåden kommer från den övre medelklassen. Det finns en grogrund för terrorism i svaga statsstrukturer med politiskt förtryck i kombination med sociala och ekonomiska problem. Det är demokratin och vårt stöd till andra demokratier i världen som provocerar exempelvis de fundamentalister som vill styra genom våld och skräck. Oliktänkande måste elimineras. Avviker du från den rätta läran passar du inte in och måste försvinna. Därför utgör svensk biståndspolitik och dess fokus på fattigdomsbekämpning och respekt för demokrati en viktig förebyggande insats. Det är också viktigt att betona att i kampen mot terrorism får aldrig de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna kränkas. Den skamliga bristen på rättssäkerhet vid Guantánamobasen är fruktansvärd, och den bör genast stängas. De övergrepp som vi har fått skåda i Abu Ghraib-fängelset i Irak är fullkomligt vidriga. Demokrater måste alltid föregå med goda exempel. Det går aldrig att övertyga sina motståndare om principer om vi inte själva sätter dem främst i både praktik och handling. Herr talman! Terrorismen är internationell, och därför måste Sverige arbeta mot detta internationellt. De sanktioner FN har skapat mot personer, företag eller organisationer som har samröre med terrorism är viktiga. Men de som sätts upp på listan måste få en rättssäker prövning. Sverige har - och här har vi varit eniga i kammaren - tillsammans med likasinnade länder framfört kritik, vilket har lett till ett antal förbättringar. Men visst kvarstår brister. Regeringen kommer att fortsätta att driva krav på ytterligare förbättringar. Europeiska unionen har sedan 2001 en gemensam strategi mot terrorism. Vi i Folkpartiet är positiva till de förstärkningar av den som Europeiska kommissionen har föreslagit. Samtidigt är det viktigt att vid varje enskild åtgärd som föreslås säkerställa att de grundlagsfästa fri- och rättigheterna respekteras och att åtgärderna står i proportion till de mål som ska uppnås. Herr talman! Avslutningsvis: Konflikten i dagens samhälle finns inte mellan islam och kristendom. Konflikten i dagens värld finns inte mellan öst och väst. Konflikten finns mellan det fria, liberala och upplysta samhället, där människorna själva oavsett kön bestämmer över sina egna liv, och de gammaldags patriarkala och religiösa diktaturerna. I denna fråga måste alla demokrater vara glasklara och ta ställning för demokrati och mot terrorism och extremism. (Applåder)

Herr talman! Jag är siste man ut, så jag ska försöka korta ned anförandet något på några punkter. I regeringens skrivelse, som är underlag för JuU30, poängteras att terrorism inte är något nytt fenomen. Jag tycker dock att det är tydligt att terrorismen under det senaste årtiondet förvärrats och globaliserats på ett sätt som inte tidigare har varit fallet. Den har blivit mer oberäknelig. Det är mycket svårt att förutsäga var nästa terrordåd kommer att utlösas. Attacken den 11 september 2001 och attackerna i London är exempel på dåd som chockat hela världen och gett insikt om att terrordåd av stor omfattning kan ske utan förvarning, när och var som helst. Med denna nya situation är det självklart att varje nation, också Sverige, efter bästa förmåga måste utarbeta egna strategier, men också göra detta tillsammans med andra nationer. Samarbetet inom EU är naturligtvis väldigt viktigt. Skrivelsen som utgör grunden till dagens debatt är ett uttryck för att också Sveriges regering och parlament tar risken för terror mot vårt land på högsta allvar. Men det är också vad gäller sådana hot nödvändigt att nå så hög effektivitet som möjligt för att föregripa, avslöja och avvärja terroristangrepp. Lagstiftningen måste därför följa med i den nya situationen utan att för den skull riskera rättsliga övertramp. Gränsdragningar i detta avseende kan naturligtvis vara väldigt svåra, men måste ändå ske rättssäkert. Kristdemokraterna och alliansen anser att skrivelsen som nu behandlas i sina olika delar i betänkandet är väl övervägd och beaktar rättssäkerheten tillfredsställande. Herr talman! Jag går över till att tala om de olika avsnitten i betänkandet. Det första är "Avvärja effektivare - EU-samarbete". Det framgår klart i betänkandet att regeringen anser att Sverige har ett särskilt ansvar för att utveckla detta område under det svenska ordförandeskapet i EU andra halvåret 2009. Det är en mycket bra ambition, tycker vi kristdemokrater. Vidare framgår det otvetydigt att polisiär verksamhet principiellt är en uteslutande nationell angelägenhet. Därför ska inte heller rådsbeslutet ses som ett steg mot inrättande av europeiska polisstyrkor av överstatlig karaktär. Men samarbete mellan polismyndigheterna i EU när det gäller att förhindra terrorism är av högt värde och kan ske utan överstatlighet. I några punkter talas det om medelstilldelning. Det är ju sådant som tas upp i budgetdebatterna. Men något som också bör behandlas i annan ordning är integritetsskyddet vid signalspaning. I betänkandet framgår det att denna fråga var uppe vid behandlingen av en tidigare proposition. Behandlingen i kammaren fick då till följd att förslaget fick vila under minst ett år. Ett nytt ställningstagande kommer därför att göras när det gäller den här frågan. Herr talman! I betänkandet bekräftar justitieutskottet det som utrikesutskottet för fram i sitt yttrande, nämligen att det är väldigt viktigt att de systematiska och heltäckande diskussioner som initierats på expertnivå om terrorismens orsaker och mål får fortsatt stöd och utökas. Det har från svenskt håll också klart framhållits att kampen mot terrorism bara får föras på ett sådant sätt som hör hemma i ett öppet samhälle och att de åtgärder som vidtas måste respektera mänskliga rättigheter och rättsprinciper. Det är därför också angeläget att Sverige värnar svensk ståndpunkt när kommissionsförslag rör handlingar som kan ligga i gränslandet gällande svenska grundlagsfästa rättigheter, såsom yttrande- och föreningsfrihet. Herr talman! Jag ska ta upp ytterligare ett område, nämligen informationssäkerhet under rubriken "Skydda effektivare". I betänkandet anförs att uppgiften att skydda individer och samhällsviktiga funktioner genom att minska sårbarheten är en viktig målsättning. Detta kräver åtgärder inom i stort sett alla samhällssektorer. En viktig del är att öka informationssäkerheten och samhällsviktiga IT-beroende system med syfte att förhindra och hantera störningar i samhällsviktiga verksamheter. Det här är ytterligare ett mycket viktigt område att arbeta med i det informationssamhälle och i den IT-värld vi i dag lever i. Propositionen 2007/08:92 Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull är nu föremål för beredning inom Försvarsmakten, vars arbete enligt utskottet inte bör föregripas. Så till avsnittet om flygpassagerare under rubriken "Skydda effektivare". I regeringens skrivelse framgår att det finns ett förslag om att på EU-nivå anta regler som kräver att flygbolag överlämnar passageraruppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Förslaget, som behandlas under året, har primärt syftet att man ska kunna hindra misstänkta terrorister från att ta sig in i EU men också att man ska kunna kartlägga kontaktnät och resvägar. Regeringen betonar att det är viktigt att integritetsskyddsfrågorna får en tillfredsställande lösning och att diskussionen om avgränsningar när det gäller användningsområden blir avgörande för ett slutgiltigt svenskt ställningstagande. Också detta är angelägna frågor som måste penetreras noga, anser vi i alliansen. Utskottet vill därför inte föregripa de förhandlingar som nu är aktuella inom EU. Vi avstyrker därför de motionskrav som har funnits. Herr talman! Sedan är det avsnittet "Effektivare konsekvenshantering". Som nämnts i skrivelsen bereds propositionen 2007/08:92 Stärkt krisberedskap - för säkerhets skull av försvarsutskottet. I propositionen föreslås bland annat att en ny myndighet ska ersätta Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar för att man därmed ska stärka samordningen i krisberedskapsarbetet. Förhoppningsvis ska en sådan samordning också leda till en effektivare konsekvenshantering. Förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet. Slutligen gäller det avsnittet "Rättssäkerhetsaspekter på kampen mot terrorism". I skrivelsen framhålls att Säkerhetspolisen självklart måste vara mycket återhållsam i kontakterna med länder där det råder oacceptabla inre förhållanden och som inte lever upp till kraven på respekt för de mänskliga rättigheterna. På denna punkt är regeringens direktiv till Säkerhetspolisen mycket tydligt. Det är något som vi kristdemokrater självklart tycker är bra. Utskottet markerar klart i betänkandet bland annat att kampen mot terrorism bara får föras på ett sådant sätt som hör hemma i ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle, och de åtgärder som vidtas måste respektera mänskliga rättigheter och rättsstatens princip. I betänkandet pekas också tydligt på att Sverige och EU kraftfullt måste fortsätta att verka för en utveckling som syftar till att dödsstraff och tortyr avskaffas i världen. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandena och avslag på reservationerna. (Applåder)