Näringspolitiska frågor

Näringsutskottets betänkande 2012/13:NU11

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 2 maj 2013

Beslut

Nej till motioner om näringspolitiska frågor (NU11)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om näringspolitiska frågor. Motionerna handlar om företagsfrämjande åtgärder, socialt företagande, och olika näringsgrenar som bland annat turism, kulturella och kreativa näringar och mjukvarubranschen.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2012/13:NU11 (pdf, 275 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

57 motioner

Motioner från ledamöterna

Stöd till invandrares företagande Motion 2012/13:A223 av Désirée Pethrus och Robert Halef (KD)
Arbete - en mänsklig rättighet Motion 2012/13:A264 av Berit Högman m.fl. (S)
Bra mat för välfärd och jobb Motion 2012/13:MJ425 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Mjukvarubranschen Motion 2012/13:N201 av Kent Persson m.fl. (V)
Världsutställning i Göteborg Motion 2012/13:N207 av Eva Flyborg (FP)
Kvinnors företagande Motion 2012/13:N208 av Carina Hägg (S)
Insatser för att underlätta för nya och växande företag Motion 2012/13:N211 av Sten Bergheden (M)
Ökad marknadsföring av Sverige som turistland Motion 2012/13:N212 av Sten Bergheden (M)
Stödstrukturer för sociala företag Motion 2012/13:N215 av Penilla Gunther (KD)
Internationella möten i Sverige Motion 2012/13:N219 av Penilla Gunther (KD)
Näringspolitisk strategi för idéburet företagande Motion 2012/13:N221 av Penilla Gunther (KD)
Internationella idrotts- och kulturevenemang Motion 2012/13:N222 av Désirée Liljevall (S)
Ett grönare Värmland Motion 2012/13:N227 av Jonas Gunnarsson m.fl. (S)
Turismutveckling i Skaraborg Motion 2012/13:N235 av Sten Bergheden och Lars Elinderson (M)
Vägkrogars potential för turism och matlandet Sverige Motion 2012/13:N236 av Sten Bergheden och Jan R Andersson (M)
Insatser för att underlätta företagande för invandrare Motion 2012/13:N238 av Annelie Enochson (KD)
Marknader och förutsättningar för sociala företag Motion 2012/13:N241 av Anna Wallén m.fl. (S)
Invandrare som småföretagare Motion 2012/13:N243 av Yilmaz Kerimo (S)
Skydd för småföretagare Motion 2012/13:N244 av Christina Karlsson och Jasenko Omanovic (S)
Utveckling av intresseorganisationer för arbetsintegrerande sociala företag Motion 2012/13:N255 av Christer Adelsbo m.fl. (S)
Riskkapital och kvinnligt företagande Motion 2012/13:N257 av Pia Nilsson (S)
Turismen som exportvara Motion 2012/13:N260 av Anita Brodén m.fl. (FP)
Turismutveckling i Skaraborg Motion 2012/13:N261 av Christer Winbäck (FP)
Nyföretagarstödet Motion 2012/13:N262 av Hans Backman (FP)
Aktiv näringspolitik Motion 2012/13:N265 av Lars Mejern Larsson m.fl. (S)
Nationell strategi för idrotts- och kulturevenemang Motion 2012/13:N269 av Ann-Britt Åsebol (M)
Landsbygden Motion 2012/13:N272 av Kent Persson m.fl. (V)
Träindustrin som basnäring i sydöstra regionen Motion 2012/13:N274 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (S)
Nationellt stöd till turistnäringen Motion 2012/13:N281 av Marie Nordén m.fl. (S)
Utveckla strategin för turismen Motion 2012/13:N287 av Lars Tysklind m.fl. (FP)
Samordnad hjälp vid nyföretagande Motion 2012/13:N297 av Lars Beckman (M)
Samordning mellan aktörer för bättre turistnäring Motion 2012/13:N298 av Lars Beckman (M)
Stöd till sociala företag Motion 2012/13:N307 av Louise Malmström och Håkan Bergman (S)
Skapa bättre förutsättningar för kvinnliga innovatörer Motion 2012/13:N309 av Margareta Cederfelt och Saila Quicklund (M)
Statligt stöd till företagsrådgivning Motion 2012/13:N313 av Penilla Gunther (KD)
Mentorer för småföretagare Motion 2012/13:N316 av Olle Thorell (S)
Bättre möjligheter för svenska miljöteknikföretag Motion 2012/13:N317 av Olle Thorell m.fl. (S)
Förbättrade villkor för småföretagare Motion 2012/13:N320 av Johan Löfstrand m.fl. (S)
Sverige behöver fler exportmogna destinationer Motion 2012/13:N321 av Sven-Erik Bucht (S)
Turistnäringens konkurrenskraft Motion 2012/13:N324 av Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Förbättrat företagsklimat för LOV-företagen Motion 2012/13:N325 av Helena Lindahl och Karin Nilsson (C)
Omprövning av åkerinäringens fråntagna rätt till investeringsbidrag Motion 2012/13:N326 av Helena Lindahl och Karin Nilsson (C)
Besöksnäringen i Kalmar län Motion 2012/13:N329 av Désirée Liljevall (S)
Behovet av en nationell strategi för att främja evenemangsnäringen Motion 2012/13:N330 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Lars Johansson (S)
Utrikesfödda företagares betydelse för Sverige Motion 2012/13:N346 av Lars Beckman (M)
Sociala företags ställning Motion 2012/13:N348 av Cristina Husmark Pehrsson (M)
Arbetsintegrerande sociala företag - Socialt företagande Motion 2012/13:N349 av Christer Adelsbo m.fl. (S)
Bättre finansieringslösningar ger Sverige fler jobb och nya företag Motion 2012/13:N358 av Isak From m.fl. (S)
Umeå 2014 kan ge svenska näringar ny global konkurrenskraft Motion 2012/13:N359 av Isak From (S)
Skåne i Sveriges framtida besöksnäring Motion 2012/13:N361 av Annelie Karlsson m.fl. (S)
Turismföretagens villkor Motion 2012/13:N362 av Annika Eclund (KD)
Näringsliv Motion 2012/13:N365 av Jennie Nilsson m.fl. (S)
Kvinnliga entreprenörer Motion 2012/13:N367 av Annicka Engblom och Margareta Cederfelt (M)
Ungt företagande Motion 2012/13:N380 av Esabelle Dingizian (MP)
Turismens villkor Motion 2012/13:N389 av Edward Riedl (M)
Besöksnäringens behov av samordning Motion 2012/13:N398 av Walburga Habsburg Douglas och Lotta Finstorp (M)
Bättre information om idéburet företagande genom bl.a. forskning Motion 2012/13:Ub443 av Kerstin Engle m.fl. (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2013-03-26
Justering: 2013-04-11
Betänkande publicerat: 2013-04-18
Trycklov: 2013-04-18

Reservationer 11
Betänkande 2012/13:NU11

Nej till motioner om näringspolitiska frågor (NU11)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om näringspolitiska frågor. Motionerna handlar om företagsfrämjande åtgärder, socialt företagande, och olika näringsgrenar som bland annat turism, kulturella och kreativa näringar och mjukvarubranschen.

Utskottet framhåller att goda villkor för företagande är avgörande för ekonomisk tillväxt och ökad välfärd i samhället. Det ska vara enkelt och lönsamt att driva företag i Sverige. Utskottet uttrycker också sin positiva syn på socialt företagande. Utskottet betonar att turistnäringen är en framtidsnäring med stora möjligheter att bidra till tillväxt i Sverige, både i storstadsregionerna och på landsbygden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2013-04-25

Webb-tv Debatt om förslag: Näringspolitiska frågor

25 april 2013
Debatt om förslag 2012/13:NU11

Dokument från debatten

2013-04-25

Protokoll för debatten

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 1 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Noa, Tiffany, Matilda och Brinde är vinnare i Årets problemlösare 2013. Motiveringen är att de har ett engagemang samt har undersökt ett verkligt behov av att använda befintlig teknik för att utveckla en lösning på ett trafiksäkerhetsproblem. De här tjejerna går i nian och ska snart sluta grundskolan. De har drömmar om framtiden, precis som kvinnan med invandrarbakgrund, som blev Årets nybyggare 2012, eller den ensamstående sexbarnsmamman, som valde att starta eget för mer än 20 år sedan. Det var delvis en dröm om att få jobba på heltid med sin hobby. Men det var också en konsekvens av att det är oerhört svårt att jobba inom servicesektorn och få ihop barnomsorgen i förhållande till öppettiderna inom barnomsorgen. Det kan också handla om Lena, som just har startat ett arbetskooperativ, där hon nu känner: Det här arbetstempot funkar för mig, och mina insatser duger och räcker till. Alla vi människor bär på drömmar om framtiden oavsett ålder och kön. Alla vi människor vill känna oss behövda och efterfrågade. För att det ska fungera behöver vi ha ett samhälle som går hand i hand, det vill säga vi måste ha en välfärd där förskolan fungerar och känns trygg när man som förälder är på jobbet, det måste finnas möjlighet till utbildning efter förmåga i livets olika skeden, och det måste finnas trygghetsförsäkringar, om det plötsligt händer något i livet och det förändras. Därtill behöver det finnas ett konsumentperspektiv. Allt detta anser vi socialdemokrater måste fungera, och vi ska göra det tillsammans, så att vi står rustade i marknadsekonomin. Herr talman! Dagens betänkande Näringspolitiska frågor handlar om drömmar, då det är ett motionsbetänkande, det vill säga det innehåller förslag och idéer från oss riksdagsledamöter. Det handlar om kvinnors företagande, invandrares företagande, socialt företagande, turism, kreativa näringar och branscher som trä. Alliansen har valt att yrka avslag på samtliga motioner. Det är lite trist, herr talman, för det handlar ju om drömmar och visioner för framtiden. Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till reservation 1 och 2. Kvinnors företagande har under de senaste 25 åren utvecklats, och allt fler driver i dag företag. Dock är det lång väg kvar till lika villkor, och det finns tyvärr alltför många som kan vittna om diskriminering. Det krävs, anser vi, insatser för en jämnare fördelning av ekonomisk makt mellan kvinnor och män för att öka kvinnors inflytande i näringslivet, precis som vi säger i motion N208. Vi anser att det är en ojämn fördelning av ägandet och inflytandet i näringslivet och att det hämmar sysselsättningen och tillväxten i samhället. Vi förespråkar därför kvotering till bolagsstyrelser, vilket skulle ha en normsättande effekt på näringslivet i stort. Regeringen bär ansvaret för att det blir verklighet. Det blir intressant att höra i debatten i dag vad man säger från Alliansens sida. Det sociala företagandet har stora möjligheter att bidra till en långsiktig och hållbar tillväxt i Sverige. Det stärker också omställningsförmågan i svensk ekonomi, vilket är en viktig del av vår övertygelse om människors vilja och förmåga att utvecklas och försörja sig själva. Näringslivet blir dessutom mer konkurrenskraftigt med en mångfald av företagsformer. Kring detta har det funnits och finns en bred enighet i riksdagen. Vi behöver utveckla socialt företagande, inte minst utifrån att det sysselsätter många personer. Vi upplever dock att frågan har avstannat något och skulle också vilja se att det görs en nationell strategi utifrån att non-profit-företag och välfärdsföretag får en ökad möjlighet och bättre förutsättningar, inte minst i fråga om det som är kopplat till rådgivning och ekonomi inför framtiden. Turism är en annan viktig och angelägen fråga. Vi är nog ganska överens om i riksdagen att det är en framtidsbransch och att det är en tillväxtnäring. Sverige har goda förutsättningar att fortsätta utvecklas som besöksland. Vi socialdemokrater tror att besöksnäringen kan utvecklas mer än i dag. En nationell strategi har utarbetats av den svenska besöksnäringen. Som en viktig del i strategin betonas behovet av att utveckla fler exportmogna destinationer för att stärka konkurrenskraften. Insatserna på det här området bör, som vi ser det, öka ytterligare. Vi anser därför att det finns anledning för regeringen att återkomma till riksdagen och att vi bör göra en tydlig prioritering och en tydlig satsning på detta för att vara konkurrenskraftiga. Sett inte minst utifrån kronans värde i världen behövs det speciella satsningar för att vi ska synas mer som land. Kreativa näringar är också en viktig verksamhet. Här har alliansregeringen, får man säga, tidigare varit ganska kreativ i sin politik och gjort vissa satsningar. Men nu kan vi nog uppleva att det känns som att det har avstannat och att intresset inte är lika starkt. Det känns också lite grann att de satsningar som gjordes under förra mandatperioden kanske inte blev så lyckade som man hade önskat. Rättare sagt kanske det var för lite ekonomiska medel avsatta. Vi anser att vi måste fortsätta utveckla de kreativa näringarna. Inte minst i takt med att vi ser förändringar inom industrisamhället måste vi ha flera ben att stå på och kunna se nya näringar och deras möjligheter inför framtiden. Herr talman! I dagens globaliserade ekonomi ska Sverige konkurrera med kunskap, innovation och kvalitet. Hur mycket regeringen än försöker kommer vi aldrig att kunna tävla med låga löner och dåliga arbetsvillkor. I stället måste den svenska arbetskraften vara världsledande när det handlar om kompetens. Strukturen i det svenska näringslivet förändras och utvecklas ständigt. En framgångsfaktor för Sverige är samspelet mellan starka världsledande storföretag och dynamiska små och medelstora företag. En mycket stor andel av de nya jobben skapas i de små och medelstora företagen. Samtidigt har mindre företag särskilda förutsättningar och utmaningar som kräver en mycket bättre politik än i dag när det gäller att underlätta för dessa företag så att de kan expandera och nyanställa. Vi vet att mindre företag kan ha svårt att nå ut på en exportmarknad och att det kan vara riskfyllt med nyanställningar och svårt att få tillgång till det kapital som behövs för att expandera. Därför arbetar vi enträget och målmedvetet med förslag för att underlätta för de mindre företagen. Vi föreslår en nyföretagargaranti som går ut på att staten går in och tar en del av risken tillsammans med banken för att finansiera bärkraftiga företagsidéer. Vi vill satsa på exportstöd för att främja de små och medelstora företagens steg ut på världsmarknaden. Vi vill slopa den andra sjuklöneveckan i sjukförsäkringen. Vi har också här i riksdagen drivit fram en lag om kortare betalningstider mellan företagen. Kort sagt: De små företagen ska få betalt i tid för sina varor och tjänster. Steg för steg vill vi skapa en framtidsinriktad plattform för fler jobb i Sverige. Så bygger vi genom investeringar i utveckling, kompetens och samverkan ett mer konkurrenskraftigt Sverige, där vi tillsammans går hand i hand, så att de drömmar Noa, Tiffany, Matilda och Brinde har om framtiden kan bli deras verklighet. Vem vet, herr talman, det kanske är de som är morgondagens företagare och som är ute på en global marknad. (Applåder)

Jonas Eriksson (MP)

Anf. 2 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Föregående talare har berört innehållet i det betänkande vi har som utgångspunkt för dagens debatt. I betänkandet behandlas bara en motion från Miljöpartiet, men det är inte en signal om att näringspolitiska frågor inte är intressanta för Miljöpartiet, utan snarare det motsatta. Vi formulerar inte vår politik på näringslivsområdet huvudsakligen genom enskilda motioner, utan genom att samla dem och sätta in dem i ett större sammanhang, främst i våra budgetmotioner. Men vi har också väckt ett par specifika motioner om industripolitik, regelförenklingar och socialt företagande. De har behandlats i utskottet och debatterats tidigare i riksdagens kammare, men de är förstås också relevanta i denna debatt. Under det senaste året har jag fört dialog med ett stort antal företag och företagsrepresentanter om vad de ser för möjligheter och utmaningar för sin verksamhet och för Sverige på kort och på lång sikt. Det är några områden som särskilt har återkommit i dessa samtal. Först och främst har jag mött en stor oro hos företagen och företagarna över deras kompetensförsörjning. Många företagare skulle redan i dag, om de hittade rätt kompetens, anställa. I den del av industrin och svenskt näringsliv som använder mycket energi är oron för prisutvecklingen och stabiliteten i den svenska energiförsörjningen också en central fråga. Ett tredje område är våra exportföretags förutsättningar att konkurrera globalt med innovativa varor och tjänster och hur vi kan skapa förutsättningar för nya, framtida företag att utvecklas. Det sista område som jag vill beröra i dag och som flertalet företag tagit upp är bristerna i den svenska transportinfrastrukturen. Kompetensförsörjning, en stabil och prismässigt konkurrenskraftig energiförsörjning, ett gott forsknings- och innovationsklimat och ett fungerande transportsystem är grundläggande förutsättningar för ett levande och konkurrenskraftigt näringsliv. Ett levande och konkurrenskraftigt näringsliv är i sin tur en förutsättning för människors möjlighet att utvecklas och försörja sig och för samhället att utvecklas och klara av de utmaningar samhället står inför. Herr talman! Alliansregeringen har suttit vid makten i snart sju år. I stort sett i varje debatt i denna kammare får vi höra anföranden om hur fantastisk den moderatledda regeringen varit med sin politik. Vi kommer säkerligen att få höra det också i dag. Vi har mycket att vara stolta över i Sverige, mycket som vi har byggt upp tillsammans under lång tid. Men det är också mycket gott som under alliansregeringen snabbt raserats och som inte går i rätt riktning. Arbetslösheten har aldrig varit så hög i modern tid som nu. Allt fler unga fastnar i arbetslöshet och riskerar att förlora tron på både sig själva och samhället. Företag med potential att växa och anställa fler finner trots det inte den arbetskraft de söker. Klyftorna i det svenska samhället ökar. Utbildningsresultaten i den svenska skolan sjunker drastiskt. Även vad det gäller de globala utmaningarna - ett par exempel handlar om att bromsa och begränsa klimatförändringarna och om utarmningen av den biologiska mångfalden - har Sverige tappat tempo. I sin första regeringsförklaring 2006 utlovade statsminister Fredrik Reinfeldt ambitiösa miljö- och klimatmål, tydliga handlingsplaner och kraftfulla åtgärder. Han utlovade också att utanförskapet skulle minska. Nu kännetecknas regeringens agerande av passivitet och uppgivenhet. I stället för att satsa på att uppnå miljömålen försöker man revidera ned dem eller skjuta måluppfyllelsen på framtiden. När det gäller att satsa på dem som står utanför ser vi också en stor avsaknad av konkreta aktiviteter. Sverige kan bättre. Vi i Miljöpartiet har presenterat flera möjligheter att bryta den negativa utvecklingen. Vi ser näringslivet som en viktig medspelare när det gäller att få Sverige på fötter igen och när det gäller att lösa de utmaningar vi står inför, tillsammans med alla andra på vårt klot. Herr talman! Miljöpartiets vision för Sverige är ett hållbart Sverige. Att seriöst ta sig an klimat- och miljöfrågorna är inte ett hot mot näringslivet och jobben. Det skapar snarare förutsättningar för Sverige och ett svenskt näringsliv att vara världsledande och konkurrenskraftiga inom många områden. Miljöpartiet driver en företagarvänlig politik. Vi vill sänka kostnaderna för att hålla anställda och minska företagens regelbörda. Ett par konkreta förslag är sänkta arbetsgivaravgifter, slopat sjuklöneansvar för företag med upp till tio anställda och en samordning av myndigheternas inhämtning av uppgifter från näringslivet. Vi vill stimulera forskning och utveckling, kommersialisering av innovationer, bland annat genom att förändra modellen för universitets och högskolors ersättning från staten, förbättra stödet till test- och demonstrationsanläggningar, inrätta en grön innovationsfond och förbättra skattevillkoren för personaloptioner i unga små forskningsintensiva företag. Vi vill kraftigt öka resurserna till den svenska skolan, till komvux, till grundvux och till yrkeshögskolorna. Vi kan inte acceptera att människor ska behöva misslyckas i skolan för att samhället inte ger dem det stöd de behöver eller att de ska behöva gå arbetslösa samtidigt som industrin och näringslivet efterfrågar arbetskraft. Miljöpartiets satsningar på en fungerande transportinfrastruktur är också en långsiktig och reell ökning av de insatser som krävs. Regeringens så kallade satsningar är i huvudsak inte några nya pengar och svarar inte mot det behov av underhåll och nysatsningar som krävs för att möta medborgarnas och näringslivets behov av miljövänliga och effektiva transportlösningar. Slutligen, herr talman, vill jag framhålla att ett hållbart samhälle och ett hållbart näringsliv är beroende av en hållbar och pålitlig energiförsörjning. Vi behöver lämna vårt fossilbränsleberoende. Även kärnkraften är en ändlig energikälla med stora risker och miljöproblem som vi menar inte hör hemma i ett hållbart energisystem. Ett hållbart energisystem måste till hundra procent vara baserat på förnybara energislag. En energipolitik som är tydlig på den punkten skapar långsiktiga spelregler för näringslivet och ger förutsättningar för både gamla och nya företag inom energibranschen att utvecklas. Det är otydligheten och bristen på reella satsningar från regeringens sida vad gäller energieffektiviseringar och förnybar energiproduktion som skapar en osäkerhet kring den svenska energiförsörjningen och den tunga industrins konkurrenskraft. Jag står förstås bakom samtliga reservationer som jag lämnat, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 2.

Kent Persson (V)

Anf. 3 Kent Persson (V)

Herr talman! Dagens debatt handlar om näringspolitik i Sverige. Lite grann hade jag tänkt ta min utgångspunkt i Almegas rapport, som presenterades i dag, om sysselsättningens utveckling och den ekonomiska utvecklingen samt deras prognos för Sverige. Det var en dyster läsning. Den var betydligt dystrare än Anders Borg var när han presenterade förutsättningarna för framtiden. Arbetslösheten kommer att öka enligt deras prognos, över 4 procent. Samtidigt konstaterar de att det också finns brist på arbetskraft, att det finns företag i dag som söker arbetskraft. Den här bristen har sin grund i en misslyckad arbetsmarknadspolitik, där regeringen inte har klarat av att matcha arbetssökande med de lediga jobb som finns. Det är ett ansvar som givetvis vilar tungt på nuvarande regering. Vänsterpartiet har ju föreslagit en rad åtgärder inom andra utgiftsområden när det gäller arbetsmarknadspolitiken för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Men jag tänker inte gå in närmare på det här och nu. En del av förutsättningarna för hur näringspolitiken ska fungera på ett bra sätt är att den grundläggande infrastrukturen i samhället fungerar. Transporter tänker jag närmast på. Vi kan inte ha ett järnvägssystem som våra företag inte kan lita på, där det blir stopp i systemet under kalla vintrar. Man får inte in råvaror eller delar, och man får inte heller ut dem. Den andra delen är att kunskapen i skolan måste höjas radikalt för att vi ska kunna möta den globala utvecklingen och konkurrensen därifrån. Därför är det oerhört nödvändigt att det finns insatser där. Den tredje delen handlar egentligen om hur vi ska möta våra samhällsutmaningar, klimatutmaningen, globaliseringen och människans åldrande. Vänsterpartiet har de senaste två åren lagt fram förslag här i riksdagen som på många sätt skulle kunna vara en del i att möta de utmaningarna. Vi har lagt fram förslag om en innovationsstrategi. Tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterade vi en sådan strategi inför valet 2010. Nu har riksdagen antagit en forsknings- och innovationsstrategi. Det kan jag säga här och nu att det finns delar i den som är bra, men det finns också brister som skulle behöva åtgärdas om man ska få ut full kraft och fulla möjligheter ur den delen. Det handlar framför allt om att se till att den möjlighet vi har med innovationsupphandling blir verklighet och inte bara prat från regeringens sida. Därför behövs det också stöd, som Vänsterpartiet har föreslagit, för att höja kunskapsnivån om vilka möjligheter vi har att använda och utnyttja den stora potential som den offentliga upphandlingen har. Det handlar om att bättre kunna utnyttja den kapacitet som finns när statliga myndigheter upphandlar eller när landsting och kommuner upphandlar. Det handlar om ungefär 600 miljarder kronor per år i offentlig upphandling. Men det handlar också om att mer få en inriktning på morgondagen för att vi ska kunna möta de klimatutmaningar och samhällsutmaningar vi har. Därför måste upphandlingen och politiken vara mer innovationsdriven, alltså ta fram förslag på nya produkter och tjänster eller produktionsprocesser som vi i dag inte ser eller har riktigt klart. Det är det som menas med innovationsupphandling och innovationsdriven tillväxt. Det handlar alltså inte om att köpa upp befintlig teknik, utan vi måste ligga i framkant, höja värdet av de varor och tjänster som vi producerar för att på det sättet möta globaliseringen och den ökade konkurrensen från vår omvärld. Varför då? Har vi det inte bra som vi har det? Nej, vi tappar exportmarknadsandelar till våra konkurrenter. Det är allvarligt. Det är allvarligt därför att på sikt kommer det att urholka våra möjligheter att finansiera vår välfärd, vår skola och vår infrastruktur. Därför måste vi hela tiden ligga i framkant när det gäller forskning och utveckling. En del i en sådan strategi är att ge stöd till forskning och utveckling i de små och medelstora företagen, som Vänsterpartiet har föreslagit. Vi har gjort det under flera år, och vi anser att det är en viktig del för att få en mer hållbar utveckling för de små och medelstora företagen. Majoriteten av forskningen sker i dag i en handfull stora företag. Vi måste öka möjligheterna för de små och medelstora företagen när det gäller den delen. Men vi måste också se till att vi har en infrastruktur som understöder kommersialisering av de forskningsresultat som vi får fram här i Sverige. Vi är duktiga. Vi satsar relativt mycket pengar på forskning och utveckling, men vi får egentligen ut väldigt lite i nya produkter och tjänster. Det är ju det som skapar vår välfärd och vår tillväxt för framtiden. Det skapar sysselsättning och framtidstro som gör att vi också som nation kan utvecklas. Herr talman! Det finns också delar som vi kan göra direkt i dag för företagen. Jag har under åren här i riksdagen föreslagit en rad åtgärder, och det finns anledning att ta upp några av dem för att visa på att det trots allt är möjligt att i opposition bedriva en politik som så småningom vinner gehör, som ett tankefrö som vi har sått. Det gäller det sjuklöneansvar som företag har i dag för 14 dagar. Vi har sedan slutet av 90-talet varje år drivit frågan här i riksdagen om att slopa sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda, med en avtrappning upp till 15. Det här har varit en oansvarig politik, har jag fått höra från regeringen. I dag kan jag konstatera att Miljöpartiet är med. Bra! Socialdemokraterna diskuterar detta, fast med en annan utformning. Centerpartiet diskuterar det. Jag har tagit del av Kristdemokraternas diskussioner när det gäller sjuklöneansvaret, också intressant, och Folkpartiets. Från Moderaterna har jag inte hört någonting. Det är kanske inte så konstigt. Det är ändå ni som styr regeringen. Ni sitter där som en bromskloss i frågan. Vi skulle kunna lösa frågan. Vi har lagt fram förslaget igen, och vi kommer att driva frågan ända till dess att den är löst. Det finns också frågor som berör den sociala tryggheten för företagare. Vi menar att personer som driver eget företag med F-skattsedel ska ha samma rätt till trygghet som anställda. Det är rimligt. Frågan berör många företag i dag, framför allt de som har eget företag med få anställda och även de som berörs av ett generationsskifte. Vi anser att det behövs förstärkning av medlen till Almi så att man bättre kan bistå i rådgivningen. Den här frågan är ett problem - eller snarare en utmaning - i landsbygdskommunerna. Där kommer Almi att i framtiden behövas i större utsträckning än tidigare. Jag har tidigare tagit upp frågan om offentlig upphandling. Här kan vi se att de mindre företagen missgynnas väsentligt i offentlig upphandling. Här behöver regelverket ses över. Det måste ges större möjligheter för företag med få anställda att vara med och ta del av den offentliga upphandlingen. Så är det inte i dag. Därför har vi drivit att reglerna behöver ses över. Herr talman! Om vi ska klara samhällsutvecklingen måste det finnas en innovationspolitik och näringspolitik som utgår från våra samhällsutmaningar. Vi måste ha en politik som tar fasta på att vara mer resurseffektiv och uthållig i globaliseringen, och vi måste också se till att det finns en politik som underlättar och ger stöd för de mindre företagens möjligheter på exportmarknaden. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, som är en motivreservation. Jag står i övrigt bakom Vänsterpartiets förslag.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 4 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag kommer också att presentera delar av betänkandet, och sedan kommer vi i Moderaterna att hjälpas åt och fördela frågorna. Hans Rothenberg kommer att tala om innovation, Boriana Åberg om kvinnors företagande och Olof Lavesson om kreativa näringar. Innan jag går in på mitt anförande tänkte jag ge Carina Adolfsson Elgestam ett litet försprång. Fundera på en sak, och sedan hoppas jag att du begär replik så att vi kan diskutera frågan vidare. Jag tänkte räkna upp några namn och se om du kan hitta sambandet: Johan, Lars, Anders, Jim, Torbjörn, Lars-Göran, Bengt-Erik, Roland, Kjell-Åke, Christian, Tomas, Thomas, Leif och Magnus. Fundera lite om vad detta kan vara, och sedan hoppas jag att du begär replik på mig så att jag kan utveckla detta vidare. Alliansen har under snart sju år tagit ansvar för ekonomin i Sverige och lotsat Sverige igenom en historiskt djup finansiell kris. Vi har kommit torrskodda ut på andra sidan, och detta hade aldrig varit möjligt om vi inte hade fört en ansvarsfull politik på flera plan. Avundsjukt tittar världen mot norr för att lära och hämta kunskap om vad vi har gjort, vad vi gjorde så väl och vilka lärdomar man kan dra av detta. Det betyder inte att vi har lutat oss tillbaka och säger att vi är nöjda, inte behöver göra mer. Om vi ska bibehålla tillväxt och sysselsättning ställer det naturligtvis krav på många politikområden. Det vi hanterar i näringsutskottet är bara en del av den näringspolitik som vi vill ska vara en symbol för ett starkt näringslivsklimat i Sverige. Det finns andra saker som starkt påverkar, naturligtvis hela skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och inte minst utbildningspolitiken. På alla områden har alliansregeringen sett att det behövs reformer, och vi införde också många av reformerna redan när vi tillträdde. Det här har naturligtvis kritiserats av oppositionen, och det tar tid att se effekter av till exempel förändringar i skolan och i politiken som rör utbildning. Vi vet att det kommer nya kriser. Vi vet att omvärldsfaktorer påverkar oss och att vi i allra högsta grad måste vara på tå. Sverige är ett exportberoende land, och en stor del av marknaden är utanför Sveriges gränser. Därför är vi naturligtvis påverkade av hur ekonomin sköts i andra länder och de politiska signalerna i andra länder. Men vi fortsätter att kämpa för ett gott företagsklimat i Sverige. Det handlar om företagande och jobb, att Sverige kan bibehålla en stark konkurrenskraft. Herr talman! Det är många faktorer som påverkar allt detta. Det ser vi inte minst i den undersökning som presenterades av Svenskt Näringsliv i måndags. Man har tittat på respektive kommun i Sverige och gjort en rankning av vem som har det bästa lokala företagsklimatet. Man har mätt attityder bland tjänstemän, medborgare och politiker. Man har också tittat på skatter och bemötande. Det framgick att tre kommuner var i topp, nämligen Solna, Vellinge och Trosa. Vad har de tre kommunerna gemensamt? Jo, de är alla tre alliansstyrda. Det spelar roll vad man gör på det lokala planet. Det finns inte annorlunda regelverk i Vellinge, Solna och Trosa än i andra kommuner. Man har samma lagar och regler att förhålla sig till. Men det handlar om attityder och vad som kan göras på det lokala planet. Det är lätt att stå här och diskutera näringslivsfrågor, vilket vi tycker är roligt, och att vi alla förstår att företagare och människor som vågar satsa fullt ut på sina drömmar om att bli företagare är viktiga för Sverige. Men vad vi gör i den lokala politiken är också viktigt. Vad kan vi lära av detta? Jag tror att ni också har mött detta när vi talar om regelförenkling. Många gånger handlar det inte om de stora reformerna, till exempel sänkta arbetsgivaravgifter. Det är inte vad man vill diskutera, utan huruvida det går att få en bättre dialog med tjänstemännen på miljökontoret så att de även kan fullfölja sitt serviceuppdrag och inte bara titta på myndighetsutövningen. Som företagare kan man känna sig jagad, att någon vill sätta dit mig, men det är ingen som vill hjälpa mig att göra rätt. Därför är det som görs i den kommunala politiken och i den lilla kommunen viktigt. Mycket handlar om regelförenkling. Vad kan vi göra? Kan man bedriva näringspolitik bara via näringslivsenheten i kommunen, eller måste man ha denna syn på företagande genom hela den kommunala verksamheten? Trosa har använts som ett gott exempel på integration. Många företag har behov av kompetens och kan anställa människor med utländsk bakgrund, så att de på så sätt kan få en snabb introduktion i näringslivet och i det svenska samhället. Herr talman! Arbetslinjen börjar i företagandet. För att en stark arbetslinje ska bli trovärdig krävs ett starkt företagande. Vi menar att detta är en förutsättning för att människor ska få arbete och egen försörjning. Vi menar att alla jobb behövs. Jobb och en egen inkomst är en starkt bidragande faktor till trygga och självständiga människor. Vår politik har hela tiden syftat till att jobben ska bli fler, att fler människor ska komma i sysselsättning och på så sätt bidra till samhället. Men det är också för den egna personliga utvecklingen och för att känna trygghet i den gemenskap som finns på en arbetsplats och i en egen försörjning. Därför måste jag fråga Socialdemokraterna varför man säger nej till arbeten i vissa branscher. Vi sänkte restaurangmomsen från 25 procent till 12 procent på restaurang- och cateringtjänster. Det tillsammans med sänkta arbetsgivaravgifter för unga människor har bidragit till att många har fått arbete i branschen. Detta gav resultat nästan omedelbart. Inom tre månader efter att det infördes hade man 14 500 fler jobb inom restaurangnäringen på Arbetsförmedlingen. Det är 20 procent fler än vid samma mätpunkt året innan. Detta verifieras också av branschföreningen Visita, som säger att detta var en direkt följd av den sänkning av momsen som gjordes. Socialdemokraterna vill vifta bort detta med att det bara handlar om Toast Skagen. Men hur kan ni med den retoriken vifta bort 14 500 arbeten? Många av dem som fick arbete kom direkt från arbetslöshet och utanförskap. Vad är Socialdemokraternas besked till människor som har fått arbete tack vare denna sänkning? Är det detta vi menar med ökat företagande? Eller är det så att politiken ska visa var företagandet behövs bäst? Vi säger nej till företagare i en bransch men ja till någon annan. Här vill man återinföra och fördubbla restaurangmomsen. Ni frågade snabbt efter en utvärdering av effekterna av sänkningen. Nu frågar de : Varför vill ni fördubbla restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga människor? Herr talman! Restaurangerna kanske inte har sänkt priserna, men de har banne mig sänkt arbetslösheten. Det är genom kunskap och idéer som omsätts i lönsamma verksamheter som vi skapar långsiktigt hållbar tillväxt och ökad sysselsättning. Alliansen är fast besluten att fortsätta att bedriva en politik för goda villkor för att Sverige ska ha ett entreprenörs- och företagsklimat i världsklass. Det är genom kunskap och idéer som omsätts i lönsamma verksamheter som grunden för långsiktigt hållbar tillväxt och ökad sysselsättning kan skapas. (Applåder) I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Jonas Jacobsson Gjörtler, Olof Lavesson, Hans Rothenberg, Boriana Åberg (alla M), Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C) samt Mats Odell (KD).

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 5 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Det var ett intressant anförande Jessica Polfjärd hade på flera olika sätt. Jag skulle ändå vilja börja med ungdomsarbetslösheten. Jessica Polfjärd säger att det är 14 500 unga människor som har fått arbete tack vare den fantastiska reformpolitik som alliansregeringen för, det vill säga med sänkt arbetsgivaravgift för unga och sänkt restaurangmoms. Trots denna fantastiska reformpolitik är det i dag 25 procent ungdomsarbetslöshet. Jag skulle nog inte vara så stolt och nöjd om jag vore moderat och hade ansvaret och majoriteten i detta land. Jag skulle nog snarare vara ganska så ödmjuk och fundera över: Hur ska vi hitta bra lösningar så att alla unga människor kommer ut i arbete? Det tål nog att fundera på från Alliansens sida. Sedan har jag en fråga till Jessica Polfjärd, och den utgår från vad ni säger och skriver i betänkandet om det som är kopplat till kvinnors företagande. När man läser i betänkandet får man en känsla av att ni är relativt nöjda med hur läget är. Mot bakgrund av att vi vet att kvinnor fortfarande alltför ofta är diskriminerade, inte minst vad gäller riskkapital och möjligheten att få låna pengar, blir min fråga till Jessica Polfjärd: Tänker ni göra någonting för att vi ska få ett mer jämställt företagande?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 6 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Vi är naturligtvis inte nöjda med den ungdomsarbetslöshet som råder. Det är allvarligt att så många unga människor fortfarande inte har ett arbete och att det blir nästan en vardaglig verksamhet att gå och söka jobb men lika mycket tillhör vardagen att få ett nej på det jobb som man har sökt. Det är klart att vi inte är nöjda. Men det vore skam av oss att inte välkomna 14 500 nya arbeten, som i mångt och mycket riktar sig till unga människor. Hur skulle det se ut om vi inte hade haft det här, om vi inte hade genomfört reformen med halverad restaurangmoms? Då hade dessa människor stått kvar på Arbetsförmedlingen och fortfarande inte haft ett arbete. Detta är människor som nu har försvunnit ur arbetslöshet och kommit in i arbete - i arbete och i gemenskap. Jag skulle bara vilja ta ett lokalt exempel härifrån Stockholm. Jag träffade förra veckan företagare som berättade att de har anställt 200 unga personer i restaurangbranschen. Det är företagare som har legat vakna på natten och undrat om de vågar anställa. De har tagit steget, och de har anställt. De har anställt unga människor. De erbjuder utbildning, kompetensutveckling och ledarskap. De förmedlar yrkesstolthet, för de är stolta över den bransch de arbetar i och vill att fler ska få möjligheten att göra det. Som sagt kan det vara så att det inte märks på Carina Adolfsson Elgestams lunchtallrik att den har gått ned i pris. Men det man har gjort är att öka marginalerna, vilket gör att dessa företagare kan starta ett företag till eller en restaurang till där de anställer ännu fler unga människor. Det är så vi får unga människor i arbete.

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 7 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Med det arvode som vi riksdagsledamöter har är inte priset på min lunchtallrik ett stort problem för mig. Det stora problemet är för alla de människor som i dag är arbetslösa och lever på marginalen eller för alla dem som på grund av er politik inte längre har råd att vara medlemmar i a-kassan utan gick ut ur facket 2007-2008 av ekonomiska skäl. För dem är priset på mattallriken ett jätteproblem. Det är en himla skillnad. Det handlar om fördelningspolitik. Det handlar också om fördelningspolitik när vi talar om de unga människorna. De miljarder som ni har valt att stoppa i fickorna på företagen inom restaurangbranschen kunde vi ha använt till utbildning i stället, såväl till alla dessa ungdomar som i dag är arbetslösa som till dem som är lite äldre och behöver ha förnyelse eller omställning för att kunna få ett jobb. Det kunde vi ha använt dessa pengar till. Jag konstaterade också att Jessica Polfjärd valde att inte svara över huvud taget på min fråga angående kvinnors rätt till likabehandling som företagare, inte minst inom det som är kopplat till riskkapital, och hur ni ställer er till kvotering i bolagsstyrelser. Avslutningsvis ska jag säga, herr talman, att Jessica Polfjärd räknade upp en massa namn på män men inte sade vad hon menade med det. Jag har funderat över det. Utöver att de är män låter det på namnen som om de är i min ålder. Skulle de komma från min valkrets är det inte omöjligt att en del av dem är arbetslösa, och en och annan av dem kanske inte ens har någon a-kassa i dag utan lever på socialbidrag.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 8 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag tror att vi har lite olika ingångsvärden i detta replikskifte. Du oroar dig, Carina Adolfsson Elgestam, för att människor inte kan betala sin a-kassa. Jag är mer orolig för att människor inte har ett arbete. Det är klart att det inte handlar om fördelningspolitik huruvida man har råd att betala 10 kronor extra för sin lunchtallrik i Gamla stan eller inte, även om vi skulle kunna kalla det tallriksmodellen. Det är inte det. Det handlar om unga människor som inte har råd att flytta hemifrån därför att de inte har någon inkomst. Det handlar om unga människor som inte ens har råd att köpa köttbullar på Ica därför att de inte har någon inkomst och inte har något jobb att gå till. Det är det som jag tycker är viktigt och centralt i att unga människor får arbete. Och du har inte svarat på frågorna: Varför vill ni fördubbla restaurangmomsen, och varför vill ni höja arbetsgivaravgiften för unga människor? Jag ska använda min sista replik till att förklara för Carina Adolfsson Elgestam vad de här namnen har gemensamt. Du identifierade alla som svenska män någonstans i medelåldern, och det är ganska korrekt. Det är nämligen Byggnads förbundsstyrelse. Så här ser Byggnads förbundsstyrelse ut. Men Carina Adolfsson Elgestam kräver att regeringen ska införa kvotering i näringslivet. Det finns andra styrelser och inflytelserika och viktiga organ i Sverige att peka på i stället för bara näringslivet och sedan stå här och berätta för oss att vi inte gör vad vi kan för att regelförenkla. Nej, i stället lägger vi en börda till på näringslivet. Sedan säger vi att de här ska gå fria, men de andra ska vi minsann tillämpa lagstiftning på. Jag tycker att det här är ett märkligt resonemang. Och jag liksom du tror att Byggnads också har en plats i samhället och en ganska viktig roll där. (Applåder)

Kent Persson (V)

Anf. 9 Kent Persson (V)

Herr talman! Det var länge sedan som jag hörde Jessica Polfjärd så engagerad i talarstolen som i sitt anförande här i dag. I dag har vi i Sverige ungefär 786 000 enmansföretag och ungefär 230 000 mikroföretag med en till nio anställda. Det är alltså en stor andel företagare med väldigt få anställda i Sverige. Det är faktiskt närmare 90 procent eller mer. Vänsterpartiet har under många år drivit frågan om att ta bort sjuklönekostnaderna. Det finns väldigt mycket som talar för att dagens regler påverkar företagens vilja att anställa. Det finns också risk för en utestängningseffekt på arbetsmarknaden om människor med återkommande sjukdomsperioder stängs ute. Det är en av bakgrunderna till att vi har drivit den här frågan. Jag undrar nu givetvis hur Moderaterna tänker när det bland de politiska partierna i dag diskuteras ett slopande av sjuklöneperioderna på ett eller annat sätt. Är du, Jessica Polfjärd, beredd att inom Moderaterna driva frågan om att slopa sjuklöneperioderna för de mindre företagen?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 10 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Ja, jag förstår att Kent Persson är nyfiken på detta. Förutom att vi har samma vackra dialekt har vi också haft samma replikskifte tidigare. I budgetdebatten undrade du nämligen samma sak. Jag kan nog tyvärr inte glädja dig med att ge dig ett besked i dag, utan jag kommer att svara på samma sätt. På samma sätt som du ställer samma fråga kommer jag att svara på samma sätt. Vi vet att det pågår en utredning just nu. Det är ett tråkigt politikersvar, men jag tycker ändå att vi ska avvakta och se vad den ger vid handen. Vi har full representation där från alla partier. Och är det så att alla andra tycker en sak och Moderaterna en annan? Det vet vi inte. Jag har inte insyn i vad man diskuterar eller vad man vet. Däremot vet jag att man har ett särskilt uppdrag att titta på vad sjuklöneansvaret får för effekter för dem som har mindre företag. Men jag tycker att det är lite falsk marknadsföring. Här utger sig Kent Persson för att vara företagens vän, men det han egentligen säger är: Nu belyser vi det här. Vi säger att det är vad småföretagen behöver och att det är en viktig fråga. Ja, det är en viktig fråga. Men det man också gör från Vänsterpartiets sida är att öka kostnaderna för företagen på många plan. Med kostnadsökningar, skattehöjningar och borttagande av jobbskatteavdrag rycker man undan mycket av det konsumtionsutrymme som finns. Man fokuserar på en sak här, men vi ska inte glömma att det är ganska mycket falsk marknadsföring från Vänsterpartiets sida, tycker jag.

Kent Persson (V)

Anf. 11 Kent Persson (V)

Herr talman! Givetvis kan vi ta en debatt om helheten i budgetpolitiken. Men nu är jag faktiskt intresserad av vad Jessica Polfjärd tycker i den här frågan, om hon är beredd att driva frågan om sjuklöneansvaret inom Moderaterna. Det var det som var min fråga, och den kvarstår. Vad tycker du? Kommer du att driva frågan om slopande av sjuklöneansvar? Du kan ju inte vara omedveten om problemet. Det känner du till sedan många år tillbaka. Du träffar också på det när du är ute och träffar företagare. Det är jag övertygad om. Det är inte bara jag som säger det här, utan det gör också väldigt många enskilda företagare. Du behöver inte tala med deras organisationer, utan om du har träffat företag ute måste du ha hört att en av grunderna till att de funderar på om de törs anställa eller inte är sjuklöneansvaret. Ett slopande av sjuklöneansvaret skulle också påverka regelbördan väsentligt. Är du beredd att driva det här? Jag vet att du vet.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 12 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Kent Persson besöker många företag. Jag tror att vi alla i utskottet är ganska måna om att höra vad företagare säger, och då inte bara specifikt träffa de organisationer som företräder företagarna utan även träffa de som kanske inte har tid att gå på möten och höra vad de har för problem. Visst har jag också stött på oro för vad som händer om man har anställda som blir långvarigt sjukskrivna, vad det gör med ekonomin och vad man har för möjligheter att förutse detta. Men jag skulle inte säga att det är den enskilt största frågan. Den enskilt största frågan som man beskriver handlar mer om kompetensförsörjning. Man är orolig att inte hitta krafter att anställa över huvud taget, och då kommer ändå sjuklöneveckan som del två, det vill säga du måste hitta människor att anställa. Senast besökte jag ett företag utanför Kungsör där man först hade letat efter arbetskraft i Kungsör, sedan i hela Västmanland, därefter i hela Sverige, och nu är man nere i Tyskland och letar efter arbetskraften och kompetensen som man behöver. Det finns många delar i det här som jag tror att man ska vara vaksam på. Vi har också sett det i motionerna. Analysen av vad som behöver göras tror jag är ganska samstämmig, men analysen av hur vi gör det är lite olika. Svaret på frågan om sjuklöneveckan är att jag tycker att vi ska avvakta den utredning som är i gångsatt. Annars är det ingen idé att vi har några utredningar. I så fall kan vi strunta i utredningen och så kan du och jag göra upp här. (KENT PERSSON (V): Det hade varit bra.)

Jonas Eriksson (MP)

Anf. 13 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Jag skulle delvis också vilja fokusera på sjuklöneansvaret. Precis som Jessica Polfjärd säger är kompetensförsörjningen en oerhört viktig fråga. Men den har jag mött främst hos de stora företagen, alltså de som har flera anställda och som har anställda redan i dag, medan frågan om sjuklöneansvar är en fråga för de företag som har väldigt få anställda. Miljöpartiet har identifierat det här som en viktig faktor. Jag har också uppmärksammat att det här förslaget får stöd av flera allianspartier, att det i stort sett bara är Moderata samlingspartiet som bromsar i frågan. I början av året presenterade Centerpartiet sitt så kallade jobbpaket. De vill liksom vi se ett minskat sjuklöneansvar. De har också samma syn som vi vad gäller att sänka arbetsgivaravgifterna. Även Kristdemokraterna vill ändra på företagens sjuklöneansvar och har tidigare lagt fram förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för de små företagen. Det är uppenbart att det skulle gå att få majoritet i riksdagen för sådana reformer. Dina allianskolleger har i alla fall inte hittills sagt att det inte tycker att det här är rätt politik. De hänvisar inte till utredningen, utan de har redan tydligt uttalat att de vill se förändringar på sjuklöneansvarsområdet och på arbetsgivaravgiftsområdet. Vad är det egentligen i grunden som hindrar Moderaterna från att göra verklighet av den här frågan redan i dag?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 14 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Jag vill backa lite grann och bara påminna om att detta med medfinansiering var någonting som den socialdemokratiska regeringen införde. Successivt har alliansregeringen försökt att lätta även på medfinansieringen och också infört ett högkostnadsskydd, så att det ska vara förutsägbart vad jag max måste betala som egen företagare. Detta är förbättringar och steg på vägen, tycker jag. Det är klart att man kan säga att allianspartierna är oeniga och att vi har olika syn på detta, men det har fortfarande inte kommit något förslag som det finns majoritet för i riksdagen. Jag frågar Jonas Eriksson, som är en klok person, om arbetsgivaravgifter för unga eller restaurangmomsen. Där kanske vi kan samskriva något och komma överens, för då har vi en majoritet i riksdagen. Det finns olikheter. Vi är en allians, men det är högt i tak. Jag tror att vi i grunden har en gemensam syn på vad som behöver göras - till skillnad från oppositionspartierna som inte är överens om lika mycket. Vi har påbörjat en resa när det gäller medfinansiering, och vi har infört en del förbättringar. Men vi fortsätter vänta på den utredning som kommer att bli klar nu i vår.

Jonas Eriksson (MP)

Anf. 15 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Sjuklönefrågan är inte bara en kostnadsfråga för företagen, för precis som Jessica Polfjärd nämnde finns det ett högkostnadsskydd i det systemet. Det är lika mycket en regelkrångelfråga. Människor känner en osäkerhet för hur de ska hantera frågan och upplever en belastning, och det gör att företag inte vågar anställa. Under de senaste 20 åren har fyra av fem nya jobb skapats i företag med färre än 50 anställda. Ännu fler arbetstillfällen skulle kunna skapas om regeringen minskade kostnaderna för att hålla anställda. Vi tycker att det är viktigt att satsa på ett slopat sjuklöneansvar. Vi tycker också att det är viktigt att sänka arbetsgivaravgiften för de minsta företagen. Detta har stöd i flera partier inom Alliansen men uppenbarligen inte av Moderaterna. Småföretagarnas Riksförbund menar att sjuklöneansvaret är ett av de största hindren för småföretag att nyanställa och låta företaget växa. Jag hoppas att vi kan hitta en majoritet i riksdagen för detta. Det tycks ju finnas en sådan, men än så länge hänger det på Moderaterna.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 16 Jessica Polfjärd (M)

Herr talman! Det jag sade i mitt inledningsanförande om att arbetslinjen börjar i företagandet är centralt. Det är klart att vi vill att företagare ska anställa. Det är så nya arbeten skapas. Är detta ett hinder för att man ska våga anställa får vi titta på det, och det görs i utredningen. Det var också därför den fick ett särskilt uppdrag att titta på detta. Vi är måna om att Sverige ska ha ett bra klimat där människor vågar satsa och anställa. Vi vill inte göra regler för reglers skull, utan tvärtom har vi ett ambitiöst regelförenklingsarbete - och allt detta för att vi ska vara trovärdiga i den arbetslinje vi bedriver.

Eva Flyborg (FP)

Anf. 17 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Sveriges välstånd byggs av företagsamma och strävsamma människor. I ett dynamiskt samhälle möts företagare och entreprenörer av positiva attityder. Goda villkor för företag och företagare skapar tillväxt och fler jobb, vilket i sin tur säkrar den generella och gemensamma välfärden. Jag har flera gånger tagit upp denna aspekt när vi talar om närings- och företagspolitik. Det är inte så konstigt att jag gör det, för redan när folkpartiledaren Bertil Ohlin var handelsminister i Sverige - för övrigt den bästa statsminister Sverige aldrig haft - myntade han begreppet "de välståndsbildande krafterna", vilket syftade på de företag som bygger Sveriges välstånd och gör så än i dag. Ett fritt och starkt näringsliv ger människor arbete och trygghet och inte minst ett socialt sammanhang. Dessa krafter är grunden för all den politik vi tar för given och som kallas just välfärd. Herr talman! Då är det extra roligt att se Entreprenörskapsbarometern 2012 , Sveriges största attitydundersökning om företagsamhet, som visar att från 2004 till 2012 har kunskapen om företagande och tron att man ska klara av att starta eget företag ökat. Denna ökning är störst bland kvinnorna, och det är särskilt roligt. Här ska också nämnas Tillväxtverkets fyraåriga program för kvinnors företagande och de drygt 100 miljoner kronor som satsats på detta. För att vi ska kunna trygga de välståndsbildande krafterna också i framtiden krävs reformer som stärker näringslivet. Alliansregeringen har under sina snart sju år vid styret genomfört många reformer för att förbättra företagsklimatet i landet. Det handlar om sänkta skatter, jobbskatteavdrag, rejält höjda anslag till forskning och utveckling, reformerad skola, sänkta arbetsgivaravgifter för unga och mycket mer. Allt detta är bra, herr talman, men mer måste göras. För min och Folkpartiets del handlar nästa steg om att regelbördan för småföretag ska minska ytterligare och att offentliga beslut ska analyseras ur småföretagarperspektiv. Trygghetssystemen för företagare måste bli bättre. Det gäller till exempel möjligheten att göra avsättningar till den egna pensionen. Den som vill starta företag ska ha större rätt till tjänstledighet än i dag. Goda möjligheter att försörja sig själv genom företagande, så kallat levebrödsföretagande, vidgar arbetsmarknaden och ökar människors personliga frihet. Skattesystemet behöver förändras för att förbättra investeringsklimatet och möjliggöra en vital marknad för privat riskkapital. En skatterabatt för forskning och utveckling ska finnas. Företagandet ska ha så goda villkor att fler internationella bolag väljer att ha huvudkontoret i Sverige och inte tvärtom. Företagens sjuklöneansvar bör slopas samtidigt som arbetsgivarnas incitament att förebygga arbetsrelaterade skador och sjukdomar och därmed också bidra till rehabilitering av anställda måste bli tydligare. Tillsammans kommer vi i Alliansen att ha många goda förslag framöver för våra företagare. Herr talman! Enskilda alternativ i välfärdssektorn spelar en viktig roll för att driva på kvalitetsarbetet och öka mångfalden och därmed den enskildes valfrihet. Det är alternativ som dess värre hotas om vi skulle få en annan regering efter valet 2014. Jag tänker på det förslag om kommunalt veto mot välfärdsföretag som Socialdemokraterna antog på sin kongress nyligen. Detta veto är närmast att betrakta som ett slags näringsförbud för alla med ambition och vilja att starta en fristående skola, eller något annat välfärdsföretag för den delen. Tänk om vi skulle ha lika hårda krav på alla andra företag? Dessutom drivs många företag inom skol- och, kanske framför allt, vårdsektorn av kvinnor. Vinstförbud och veto slår direkt mot gruppen kvinnor som företagare. Naturligtvis finns det oseriösa företag också inom dessa sektorer, precis som inom alla andra sektorer. Ett sätt att komma åt problemen är att sätta stopp för de skattedrivna upplägg genom räntesnurror som har förekommit. Det är därför bra att regeringen aviserade förslag på detta område häromdagen så att denna möjlighet starkt begränsas. Herr talman! Begreppet entreprenör är större än begreppet företagare. En entreprenör är någon som ser nya affärsmöjligheter, nya kombinationer och nya marknader. Då måste vi ha ett samhällsklimat som uppmuntrar entreprenörskap. Utan alla tänkande och kreativa människor skulle Sverige inte överleva. Därför är det så positivt att entreprenörskap och entreprenöriellt lärande numera löper som en röd tråd genom hela det svenska utbildningssystemet. Det startas redan i det som man förr kallade småskolan med Snilleblixtarna, fortsätter med Finn upp och avslutas i eget företagande genom Ung Företagsamhet. Ett bra historiskt exempel på just entreprenörskapets viktiga roll i Sverige är Volvo, som startades på en servett på en kräftskiva där Assar Gabrielsson och Gustaf Larsson tecknade ned det som än i dag utgör grunden för denna världskoncern. Det är ett företag som nu storsatsar i Göteborg och Västsverige. 35 miljarder investeras de närmaste åren. Det är denna och liknande investeringar som bygger inte bara bilar utan Sverige. Herr talman! Näringspolitiken handlar i mångt och mycket om generella åtgärder som inte är inriktade på en bransch. Jag kan dock inte låta bli att nämna turismen i Sverige som en riktig framtidsbransch. Turistbranschen är en av de snabbast växande näringarna i Sverige. År 2011 omsatte turistnäringen i Sverige, enligt Tillväxtverket, 264 miljarder kronor och bidrog till 162 300 arbetstillfällen. Det är fantastiska siffror. 2,9 procent, snart 3 procent, av bnp utgörs av turismnäringen. Intäkterna från turismen är i Sverige nu större än vad de är i härliga turistländer som Portugal och Kroatien. En hel del har också gjorts för att göra livet enklare och lite bättre för turismföretagare. Bland annat har restaurangmomsen sänkts, pengar har satsats på utveckling av destinationer, revisionsplikten har tagits bort, perioden för momsinbetalning har förlängts och ett målmedvetet arbete pågår för att minska regelkrånglet, vilket även gynnar denna bransch. Just sänkningen av restaurangmomsen i kombination med de sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar har gjort att många jobb för unga har skapats inom turistbranschen, vilket vi har hört här tidigare. Tillväxtverket har förra året fått ett uppdrag att genomföra insatser för hållbara turistdestinationer och stärka de små och medelstora företagen. Regeringskansliet har också startat ett projekt som kallas Attraktionskraft Sverige, och det arbetet ska redovisas under nästa år. 2010 presenterade besöksnäringen en gemensam strategi för hur turismen ska öka fram till år 2020. Visionen är att omsättningen ska fördubblas till 500 miljarder kronor. Det gemensamägda bolaget Svensk Destination har bildats för att bidra till fler mogna destinationer i Sverige. Bolaget verkar tillsammans med regioner, destinationer och företag i ett strategiskt samarbete. Det ska bli mycket spännande att följa detta arbete framöver. Som vi hör laddas det rejält i ladorna, och mycket arbete håller på att göras. Herr talman! Till sist: De kreativa näringarna är sannerligen en spännande del av näringslivet. Sverige är faktiskt mycket duktigt på att producera internationella hits inom musikens område, utveckla spel för en världsmarknad, och vem känner inte till det svenska deckarundret? Här beslutade regeringen om en handlingsplan 2009 och avsatte dessutom 70 miljoner kronor för detta arbete. Rådgivning, inkubatorer och samarbete i nätverk prioriterades för en ökad konkurrenskraft och innovationsförmåga. Just nu arbetas det vidare med att ta till vara alla goda erfarenheter för att kunna peka ut en fortsättning. När det gäller bolagsstyrelser vill jag lyfta fram de statliga bolagen som ett föredöme. Kvinnor utgjorde 29 procent i gruppen vd:ar i december 2011. Andelen kvinnor i ledningsgruppen i statliga företag uppgick samma år till 38 procent, och av styrelseledamöterna var 49 procent kvinnor. Dessa siffror visar att vi är på god väg, och på rätt väg, mot ökad jämställdhet i de statliga bolagen även utan kvotering. Och jag tror att vi är där också i de privata bolagen om några år, även utan kvotering. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 18 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Jag ska börja med en liten rättelse. I mitt anförande råkade jag säga reservation 2, men jag avsåg reservation 4. Det är lite spännande att Eva Flyborg tar upp ett av våra mest fantastiska företag i Sverige, Volvo, eller "jag rullar". Mot bakgrund av den betydelse fordonsindustrin har och vad den betyder för sysselsättningen i vårt land, inte minst kopplat till forskning och utveckling, underleverantörer och så vidare, är det väldigt många som har sin utkomst av fordonsindustrin på ett eller annat sätt. Här har Sverige under många år legat i framkant, inte minst när det har gällt säkerhet. Därför kan jag inte låta bli att undra hur det kan komma sig att, när Eva Flyborg och Folkpartiet ändå talar så väl om detta, ni inte är beredda att ställa er bakom det vi föreslår om samarbete och strategisk samverkan mellan akademin, politiken, facket och näringslivet. Skulle det inte vara ytterligare en möjlighet att vidareutveckla all den kompetens som finns inom fordonsindustrin? Jag har också en annan fråga till Eva Flyborg som är kopplad till kvinnors företagande. Det är ju bra att Eva Flyborg talar sig varm för kvinnors företagande - om detta skriver också utskottsmajoriteten och om ökade medel till innovatörer och resurscentrum för kvinnor, det vill säga Winnet. Ändå har Winnet runt om i landet i nuläget jätteproblem med ekonomin. Kanske Eva Flyborg kan ge oss lite kött på benen i den här frågan?

Eva Flyborg (FP)

Anf. 19 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Volvo, Saab och många andra industrier inom fordonsklustret har varit och är fortfarande en viktig och stor del av den svenska industrin. Som jag nämnde i mitt anförande har man också genom fordonsindustrin och fordonsklustret varit med och byggt upp det välstånd vi ser här i dag, och det gör man fortfarande. Jag är glad över att Carina håller med om det. När det gäller branschprogram har vi lite olika utgångspunkter. Socialdemokratin har under i alla fall de senaste 20 åren varit väldigt förtjust i branschprogram och annat där man sätter en stämpel: så här gör vi, de här är med, och här är pengarna. Sedan har det dock inte blivit så mycket av det där under åren. Vi har en lite annan tanke om hur man samarbetar med industrin, för det gör den här regeringen. I flera av våra alliansbudgetar genom åren kan man se satsningar på samarbete med fordonsindustrin, till exempel när det gäller motorutveckling. På förmiddagen i dag, alldeles innan den här debatten, hade vi en hearing, en öppen utfrågning, om en fossiloberoende fordonsflotta. Här är det väldigt intressant just hur man jobbar med industrin. Där ligger Volvo väldigt långt framme med olika lösningar. Man tittar också på materialutveckling. Det är något man glömmer när man talar om fordonsindustrin och den fossilfria fordonsflottan. Hur mycket en bil väger spelar naturligtvis också en roll när det gäller materialutveckling, och där ligger man väldigt långt framme. När det gäller fordonsbränslen i sig taggar man verkligen i branschen hur man arbetar tillsammans, och där har också regeringen gått in och stött med 200 miljoner kronor, tror jag, för att utveckla fordonsbränslen för en fossilfri fordonsflotta så småningom. Det sker alltså mängder med samarbete, men allt måste inte stämplas som branschprogram. Det klarar vi oss utmärkt utan.

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 20 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Jag lade särskilt märke till att Eva Flyborg valde att endast tala om fordonsindustrin och inte svara på min fråga, men jag antar att hon återkommer i nästa replik med svar om kvinnors företagande och resurscentrumet Winnet. Vi var alla väldigt glada när det i december togs beslut om 108 miljoner till resurscentrum och Winnet, som i dag inte vet hur framtiden kommer att bli. Det lutar åt att många aktiebolag ska få del av pengarna, det vill säga någon form av bidrag till företaget, och där ska de konkurrera med Winnet. Jag vet inte om det har varit avsikten från alliansregeringen. Det skulle vara bra om Eva Flyborg kunde ge ett svar på det. Sedan måste även jag komma tillbaka till fordonsindustrin. Eva Flyborg försökte utifrån att hon kommer från Västsverige skapa en bild av att hon kunde och visste mycket om fordonsindustrin, men det lät inte riktigt så i replikskiftet när hon påstod att branschprogrammen som vi har genomfört och de samarbeten som vi har haft mellan industrin och politiken knappt skulle ha påverkat alls. Jag undrar hur det kan komma sig att höga företrädare för Volvos ledning har hört av sig till det socialdemokratiska partiet och velat föra samtal med oss. De har sagt: Vi får ingen kontakt med alliansregeringen. De svarar inte när vi ringer och vill inte tala med oss. Det känns lite märkligt. Fordonsindustrin i Sverige har ändå utvecklats under årtionden.

Eva Flyborg (FP)

Anf. 21 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Jag återkommer i alla fall till detta med branschprogram, som Carina Adolfsson Elgestam tar upp. Det är inte så enkelt som att man sätter en etikett på något. Har man inte något bra innehåll blir det i alla fall ingenting. Alliansregeringen har gjort tvärtom. Vi bekymrar oss inte om att sätta etiketter på saker och ting. Vi koncentrerar oss på innehåll och resultat i stället. Det är faktiskt mycket bättre. När det gäller kontakter med fordonsindustrin är det mycket bra att man därifrån också hör av sig till Socialdemokraterna och andra oppositionspartier. Det ingår naturligtvis i deras arbetsuppgifter att göra. Självfallet är det så. Jag kan svara för mig själv. Jag har många kontakter med de flesta inom fordonsklustret eftersom de är många. Vi talar i dag om Volvo som är mycket stort. Vi kan också nämna Scania för balansens skull, om inte annat, som deltog i vår utfrågning. Men det gäller också att träffa de mindre företagen inom fordonsklustret. Det gäller inte minst underleverantörer med tanke på den situation som de befinner sig i. Dessa besök är många och livliga, och kontakterna är mycket bra. Det är, som sagt, bra att även Socialdemokraterna träffar företag inom fordonsklustret. Fortsätt med det.

Jonas Eriksson (MP)

Anf. 22 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Eva Flyborg svarade delvis på en fråga som jag tänkte ställa i detta replikskifte. Det handlar just om sjuklöneansvaret, som jag också ställde en fråga till Jessica Polfjärd om. Sjuklöneansvaret innebär ett ökat risktagande för företagare. Sjuklöneansvaret innebär också att arbetsmarknaden fungerar sämre. För att undvika att stå med kostnader för sjuklön har arbetsgivaren starka ekonomiska skäl att välja bort personer med lång sjukdomshistoria och människor som inte har referenser från andra jobb och är nya på arbetsmarknaden. Jag står bakom detta, men det är inte mina ord. Detta är hämtat från Folkpartiets hemsida där Folkpartiets programkommitté föreslår att sjuklöneansvaret slopas. Eva Flyborg sade i sitt anförande att sjuklöneansvaret bör avskaffas, om jag förstod det hela rätt. När frågan diskuterades medialt för en tid sedan såg jag däremot att Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson Carl B Hamilton var tveksam till att slopa sjuklöneansvaret för den andra veckan. Han tyckte i stället att det möjligen kan vara bra att förbättra högkostnadsskyddet. När Eva Flyborg säger att det bör avskaffas undrar jag ändå: Vad är Folkpartiets hållning i denna fråga? Är man beredd att stödja Miljöpartiets uppfattning? Står man för det som Eva Flyborg tog upp i sitt anförande?

Eva Flyborg (FP)

Anf. 23 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Det är alltid en bra regel att lyssna på vad Eva Flyborg säger, för då blir det rätt och bra. När det gäller sjuklönekostnaderna för företagen har vi sagt att vi är öppna för att gå vidare i just den riktningen och ta bort sjuklöneansvaret för företagen. I vår interna diskussion, som Jonas Eriksson refererade till, har det i första hand gällt den andra sjuklöneveckan. Men vi anser att även sjuklöneansvaret för den första sjuklöneveckan ska tas bort så fort som möjligt. Det är stor skillnad på vilket ekonomiskt åtagande det blir för just dessa två veckor, och skillnad för staten. Jag ser samma problem som Jonas Eriksson just med sjuklöneansvaret för företagen. Det finns en risk att man utestänger svagare grupper, om jag får kalla dem så, alltså människor som kanske har en sjukdomshistoria bakom sig eller som är sjuka. Men när det gäller den andra vågskålen är det en bra tanke med det som gäller i dag eftersom det tvingar företagen att ta ett stort ansvar för till exempel sin arbetsmiljö - vilket Jonas Eriksson också brukar tala om vid andra tillfällen - men också för rehabilitering och att rätt insatser sker mycket tidigt. Jag tror att vi kan vara överens om att det är bra att denna drivkraft och detta incitament behålls hos företagen men att man också tar bort sjuklöneansvaret för företagen så småningom. Mitt korta svar på Jonas Erikssons fråga är ja.

Jonas Eriksson (MP)

Anf. 24 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Det var bra med ett tydligt besked från Eva Flyborg. Man kan säga att ett slopande av sjuklöneansvaret för den andra veckan är ett steg i rätt riktning. Men det hjälper inte till att minska det som företagarna upplever som ett regelkrångel med att hantera sjuklönefrågan. Den kvarstår så länge de har detta ansvar. En annan fråga som dyker upp på Folkpartiets hemsida är att man också delar Miljöpartiets syn vad gäller behovet av sänkta arbetsgivaravgifter. Detta återfinns även hos en del andra allianspartier. Jag vill fråga Eva Flyborg vad hon bedömer att det egentligen är som hindrar att Sveriges företagare ska få se förslagen om ett slopat eller minskat sjuklöneansvar och sänkta arbetsgivaravgifter förverkligas.

Eva Flyborg (FP)

Anf. 25 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Som Jonas Eriksson vet är det i grund och botten ekonomin som det också handlar om. Vi har i alla tider alltid använt våra företag som mjölkkor för staten. Vi måste ha in pengar någonstans ifrån, och vi betalar alla skatt. Men företagen står också för en stor del av statens inkomster. Så krass är egentligen verkligheten ibland att det inte alltid finns pengar till allting. Då måste man i oroliga tider, som under de år som vi nu har genomlevt och fortfarande lever i, koncentrera sig på de skatter som gör att man får fler människor i arbete. Då kan man välja att göra det generellt. Ibland kan man också välja att göra mer branschvisa insatser eller punktinsatser. Jag hoppas att detta står på agendan och kommer att bli verklighet inom en inte alltför avlägsen framtid. Men det får vi helt enkelt se.

Kent Persson (V)

Anf. 26 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag tackar Eva Flyborg för klargörande när det gäller sjuklöneansvaret för företag med få anställda. Jag hoppas att ni landar i detta så småningom eftersom det är där som det gör störst nytta. Eva Flyborg tog upp de gamla branschprogrammen, och hon antydde att de inte hade varit så bra. Men de utvärderingar som är gjorda har visat på mycket bra resultat. Jag tycker därför att det är en helt felaktig uppfattning från henne. Däremot anser jag och Vänsterpartiet att de behöver utvecklas, och vi talar om samverkansprogram. Det handlar om samverkansprogram där bland andra akademin, näringslivet och det offentliga samverkar på olika sätt. Men det ska också vara tvärvetenskapligt. Vi behöver ha in även humanistiska värderingar när vi ska ta itu med våra samhällsutmaningar om vi ska klara av dem för morgondagens samhälle. Det är det som vi menar med dessa samverkansprogram. Då är det viktigt att ge incitament för de mindre företagen att forska och utvecklas ytterligare. Vi har föreslagit just ett stöd för forskning och utveckling. Nu noterar jag att Eva Flyborg är inne på något liknande. Men hon talade om skatterabatt för forskning och utveckling. En skatterabatt kan man per definition bara få om företaget betalar skatt. Är det så jag ska tolka Eva Flyborg, eller är det ett rent stöd för forskning och utveckling för de små och medelstora företagen? Det är ju någonting annat.

Eva Flyborg (FP)

Anf. 27 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Det är som sagt inte formen som är det viktiga. Jag tycker att oppositionen, framför allt Socialdemokraterna men även Vänsterpartiet, har en övertro på att just sätta etiketter på saker och ting och få in saker och ting i fix och färdig form. Jag försökte säga att det är innehållet som är det viktigaste. När vi talar om fordonsindustrin handlar det om motorutveckling, materialutveckling, komponentutveckling och alla möjliga saker. Det är det viktigaste. När vi talar om utveckling för fordonsindustrin och andra industrier - vi kanske inte ska tala bara om fordonsindustrin - är det viktigt med forskningen. Det är A och O. Jag tror att Kent Persson kan hålla med om det. Därför är jag mycket nöjd med att vi gör historiska satsningar på just forskning och utveckling. Det betyder någonting när man kan lägga så många miljarder på detta som vi gör. Det är en historisk satsning, och det innebär någonting i praktiken. Det kommer också att innebära mer resultat som industrin kan tillgodogöra sig framöver. Det är också så att akademin och industrin arbetar tillsammans, och det är en avgörande komponent för framtiden, precis som Kent Persson säger. Det håller jag med om. En skatterabatt för forskning och utveckling är en del av vårt nya partiprogram som vi ska diskutera och besluta om i november. Vi får se hur den kommer att utformas exakt; det kan jag inte tala om här i talarstolen i dag. Vi får återkomma till detta. Just att det finns ett sådant moment tror jag dock är viktigt för framtiden.

Kent Persson (V)

Anf. 28 Kent Persson (V)

Herr talman! Att påstå att de gamla branschprogrammen inte hade något innehåll är helt fel. Det är helt fel! Man startar inte upp någonting om man inte har ett syfte med det. Det fanns ett behov som ledde fram till olika branschprogram inom olika områden. Däremot menar jag att det här behöver utvecklas ytterligare och mer utgå från de samhällsutmaningar vi står inför. Då behövs det mer bredd i de satsningar som behövs för framtiden. Jag uppfattar det också som att det är vad Vinnova säger när de nu presenterar sina samverkansprogram. Jag får väl acceptera att Folkpartiet behandlar just frågan om stöd till forskning och utveckling för företag och hur den ska utformas, men jag har ett medskick: Se det som ett stöd och inte som en skatterabatt eller ett skatteincitament. Det är nämligen något helt annat. Det är just i uppstartsskedet för de små och mindre stora företagen man behöver ha incitamentet för att gå vidare med forskning och själv stimulera detta. Då är själva stödet väldigt viktigt i den delen.

Eva Flyborg (FP)

Anf. 29 Eva Flyborg (FP)

Herr talman! Det är klart att vi har samhällsutmaningar, och det är klart att företagen - det vill säga industrin som helhet, tillsammans med akademin, regioner, företag i övrigt och föreningar i stort - har en hel del att bidra med och måste göra detta mer tillsammans. Det är väl också som Kent Persson egentligen antyder, nämligen att ett av problemen förr har varit att man har jobbat för mycket med skilda stuprör. Nu kritiserar jag inte något enskilt parti utan talar om detta som samhällsutveckling, om vi kan lyfta diskussionen dit. Det har varit för mycket enskilda stuprör där man inte har samverkat. Jag håller med om att det inte har varit bra, utan man behöver mer kontakter emellan - i till exempel samverkansprogram, som Kent Persson nu också antyder att Vinnova satsar på. Jag tror att det är 200 miljoner kronor man i det här skedet kommer att satsa på till exempel ökade partnerskap mellan enskilda aktörer. Det är alltså viktigt, och det är väldigt bra. Det kommer också, tror jag, att innebära att man får in fler samhällsvetare och fler från humaniora även inom den lite hårdare delen av industrin. Det kommer att vara väldigt bra, inte minst för användarvänlighet, konkurrenskraft och i slutändan konsumenterna. Där tror jag alltså att vi alla är vinnare på ett mer holistiskt sätt att se på samhället. Industrin är inte i en box för sig, utan den ingår i hur vi formar samhället framöver. Det handlar om en positiv välståndsbildande kraft, och det var just det jag började med att tala om: de välståndsbildande krafterna, som är så viktiga. Som slutkläm kommer jag att kunna säga - jag vet att Kent Persson inte har någon replik kvar - att det också är viktigt att vi vårdar de välståndsbildande krafterna och inte lägger på ökade skatter på dem. Då blir det nämligen inte fler jobb.

Anders Ahlgren (C)

Anf. 30 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag skulle också vilja passa på att beröra näringslivsklimatet, som generellt sett är bra och där arbetsmarknadens parter verkar under stort samförstånd. Långsiktiga och stabila spelregler präglar Sverige, vilket gör att människor vågar satsa på att utveckla sina företag. Detta lägger grunden för Sveriges välstånd. I den senaste Entreprenörskapsbarometern som Tillväxtverket presenterade framgår det att 49 procent av svenskarna skulle kunna tänka sig att bli företagare - men det är bara 10 procent som är företagare. Därför måste vi fortsätta arbetet med att förenkla för människor att starta och driva företag. I tider av hög arbetslöshet blir satsningar på jobb och tillväxt extra viktiga. Centerpartiet och alliansregeringen har de senaste fem åren sänkt kostnaderna och förenklat för företagande. För 2014 presenterade regeringen en offensiv tillväxtbudget, och därtill lägger vi insatser som föreslås i VÅP:en. Pengarna läggs framför allt på infrastruktur, utbildning, innovation och forskning, bättre förutsättningar för investeringar i små företag, sänkt bolagsskatt och fler vägar till jobb för unga, där utbildning är en tung del. Tack vare att Centerpartiets förslag om ett investeraravdrag nu blir regeringspolitik får fler möjlighet att vara med och investera i svenska företag. När fler får chansen att investera i små och växande företag kommer jobben på sikt att öka. Om vi ska klara de utmaningar vi står inför krävs att vi använder våra fördelar, både i städerna och på landsbygden. Sverige utanför Stockholms tullar är allt annat än tärande. Tvärtom - det är där vi hämtar de råvaror världen efterfrågar, som mat, mineraler och energi för att bara nämna några exempel. Allt fler gör dock sitt bästa för att förvandla landsbygden till Skansen, alltså en vacker plats där tiden förväntas stå stilla - en oas för storstadsbor i behov av rekreation. Säkert har ni alla hört uttrycket "till helgen åker vi till landet". Man säger sig vilja ha en levande landsbygd, men ofta uppstår motsättningar när landsbygden vill utvecklas. Låt mig ge några exempel på landsbygdens storhet. Jag börjar med Sveriges utrikeshandel, som har ett starkt överskott. Utan skogen, malmen och stålet skulle vi i stället ha ett underskott. Det innebär att hela den svenska nettoexporten kommer från basindustrin. Dessa bas- och exportföretag sysselsätter 82 000 människor, och enligt en studie som organisationen Industriarbetsgivarna har låtit göra är upp till 400 000 jobb inom andra branscher också beroende av basindustrin. Med andra ord har bas- och exportindustrin stor betydelse för arbetsmarknaden, särskilt utanför storstäderna. Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna - det vill säga gruvorna, sågverken och pappers- och stålindustrin - säger: I Stockholm kan det vara svårt att förklara, men utanför storstäderna finns inte den här okunnigheten. Där ser man fabrikerna, lastbilarna och tågen varje dag. I flera av landets kommuner står svensk bas- och exportindustri för en stor del av arbetstillfällena. Orter som Oxelösund, Grums, Hofors, Sandviken och Hylte är exempel på orter där andelen av den lokala sysselsättningen är mellan 25 och 46 procent. Ett annat område är utländska turister, som spenderar nästan 100 miljarder kronor. Det innebär att turisterna står för nästan 6 procent av Sveriges totala export. Turistbranschen svarar för drygt 160 000 årsarbetare. Allt detta är uppgifter från Tillväxtverkets årsrapport i juni 2012. Den framtida utvecklingen för besöksnäringen spås bli mycket kraftig. FN:s vision är att globala turistresor ska öka med 45 procent under de närmaste sju åren och nästan dubbleras fram till 2030. Detta innebär att starka besöksområden utanför Stockholm och Göteborg, som Dalarna, Jämtland, Lappland, Halland, Bohuslän, Öland och Gotland, också kommer att ha en fortsatt stark utveckling. Landsbygden är naturligtvis beroende av tätorter och städer, men den som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö är också i hög grad beroende av att hela Sverige lever och kan leverera. Vi behöver helt enkelt varandra. Centerpartiet vill ge människor, företag och organisationer förutsättningar att skapa attraktiva miljöer, jobb och tillväxt. Det är dessa som är landsbygdsutvecklarna, inte politiker eller byråkrater. Vi behöver inte en miljöpartistisk politik som försämrar reseavdragen eller höjer lastbilbeskattningen. Vi behöver inte heller Socialdemokraternas förtal av företagande - en jakt på företag som man kryddar med kraftigt höjda skatter och mer byråkrati och krångel. Vi behöver göra det billigare att anställa. Vi behöver ytterligare sänka kostnaderna för svenskt jordbruk som producerar nära, klimatsmart och sund mat. Vi behöver plocka bort ännu mer av onödiga regler - inte lägga på mer byråkrati, vilket exempelvis månadsrapporteringen skulle innebära. Vi måste förbättra kommunikationerna ytterligare. Herr talman! Låt mig vara tydlig: Landsbygden behöver inte räddas. Landsbygden behöver ges luft under vingarna. Landsbygden behöver fria tyglar. En levande landsbygd är inte något valfritt, något vi kan kosta på oss när alla andra räkningar i statens hög av utgifter är betalda. En levande landsbygd är en förutsättning för hållbarhet och välstånd. Det du åt till frukost, biogasen till din bil, stålet i bron du passerade på väg till jobbet, vindkraftselen som du laddar din telefon med eller trästommen i ditt hus - allt har levererats av landsbygden. Det är här naturtillgångarna finns. Det är här vår framgångsrika bas- och exportindustri finns. Det är här som stora delar av besöksnäringens expansionsmöjligheter finns. För oss Centerpartister är detta naturligt: "Vi ser hela landet." Socialdemokraterna vill fortfarande fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga. Här har Miljöpartiet gjort en klok helomvändning som Centerpartiet noterar med glädje - bra för ungdomarna, bra för företagen och bra för Sverige. Socialdemokraterna lovar på nytt dubbel så hög moms på mat som köps på restaurang jämfört med andra matinköp vi gör. Dessutom föreslår man höjd bolagsskatt, begränsat RUT-avdrag och att EU-stödet till svenskt jordbruk ska halveras. Totalt handlar det om runt 30 miljarder kronor i skattehöjningar på företagen. Hur allt detta ska leda till fler jobb är ett mysterium som Socialdemokraterna måste reda ut. Herr talman! Jag tycker att det är på sin plats att den socialdemokratiska företrädaren i dagens debatt, Adolfsson Elgestam, här i kammaren nu berättar hur dessa pålagor på företag skapar fler jobb. Riksdagsledamöter! Jag tror att alla vi som är här i kammaren just nu vill ha rätten att välja vem som ska hjälpa oss duscha när vi blir gamla och hjälplösa. För Centerpartiet är det en självklarhet att få välja vem som ska utföra äldreomsorg, utbildning eller barnomsorg. Det är en rättighet som vi inte vill beröva någon. Centerpartiet ser ett Sverige växa fram där fler utförare ger mer service till människor, där jobben inom välfärdssektorn ökar och där många kvinnor äntligen ges möjlighet att starta och driva företag eller kan välja bland flera arbetsgivare. För oss är det naturligt att lägga kraften på upphandling och uppföljning av välfärdstjänster och se hur de kan förbättras, detta för att säkerställa god kvalitet och fortsatt utveckling. Det som utlovats av utförarna, oavsett om det är i kommunal eller i privat regi, ska absolut levereras. Men i Socialdemokraternas Sverige ska det inte vara möjligt för invånarna att själva välja utförare av skola, vård och omsorg. I Socialdemokraternas Sverige kommer man att kräva att det bara är non-profit-företag, godkända av kommunen, som får utföra välfärdstjänster. I praktiken innebär det att kommunen har vetorätt mot konkurrenter till sin egen verksamhet. Det parti som vill kalla sig framtidspartiet söker lösningar bakåt i tiden, där politiker alltid visste bäst och styrde människornas liv i detalj. Jag vill gärna avsluta med att citera Lena Mellin som i Aftonbladet den 5 april skriver: "Men kan man vara emot vinster i vissa delar av näringslivet och inte i andra? Uppenbarligen. Det är i alla fall den ståndpunkt som Socialdemokraterna intagit. Det finns massor av företag som säljer tjänster till den kommunala, landstingskommunala och statliga sektorn. Byggjätten NCC är ett av dem. Förra året gjorde NCC Construction, som bland annat bygger skolor, sjukhus, sportarenor, bostäder, vägar, järnvägar och kraftverk en vinst efter skatt på 801 miljoner kronor. NCC Roads är ett annat bolag i samma koncern. De tillverkar vägbeläggningar och utför vägunderhåll. Deras vinst under förra året var 413 miljoner efter skatt. Mycket litet av den summan kom från någon annan källa än skatter. - - - De kvinnodominerade Carema Care och Carema sjukvård och bemanning ägs av Ambea AB som kan vara hur läskigt som helst, det har jag ingen aning om. Men skär vårdguld med täljkniv gör de inte. Enligt senaste årsredovisningen på Bolagsinfo var förlusten 230 miljoner på mindre än ett år. Även de bolagen betalas till största delen av skattepengar. Det borde vara besvärande för Socialdemokraterna att de har så olika syn på bolagsvinster beroende på vad företagen sysslar med." Herr talman! Tydligare än så här kan det väl knappast sägas. Hur ska de entreprenörer som satsar tid och pengar på att utveckla den svenska vården och omsorgen veta vad som händer efter en eventuell socialdemokratisk valseger? Hur ska de våga anställa? Hur ska de våga lita på att deras vårdmottagningar eller skolor får finnas kvar? Och hur ska patienter och elever veta det, för att inte tala om de drygt 100 000 människor som jobbar inom privat drivna välfärdsföretag? (Applåder) I detta anförande instämde Daniel Bäckström och Helena Lindahl (båda C) samt Hans Rothenberg (M).

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 31 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Det var många intressanta saker som Anders Ahlgren sade i sitt anförande. Jag tänkte börja med att säga till Anders Ahlgren: Jag är en sådan där, jag bor på Skansen. Jag bor ute på landsbygden och vet ganska väl hur det är i vardagen. Det kändes inledningsvis, de första minuterna i Anders Ahlgrens anförande, som att han också visste och kände till villkoren i vardagen när man bor på landsbygden, eller i glesbygden. Det är lite olika hur man identifierar sig i förhållande till dessa beroende på om man bor i en liten tätort eller i en liten by. Mot bakgrund av det och anklagelserna angående vinster i välfärden vill jag säga hur det är hemma hos mig i Lenhovda där jag bor. Vi är väldigt glada att vi har en skola. Hitintills har vi inte sett att det finns någon som vill konkurrera om skolan. Vi är väldigt glada att vi har en vårdcentral. Vi har hitintills inte sett att det är någon som vill etablera en konkurrerande vårdcentral. Det är lite grann detta som är villkoren ute på landsbygden. Därför känns det lite tudelat när Anders Ahlgren i den ena stunden säger att han vill ha en fördelningspolitik i landet som gör att hela Sverige kan leva och i nästa andetag säger att det ska vara på marknadsmässiga villkor. Hur ska den politiken gå ihop? Det kan man fundera över. Jag trodde ett tag att Centerpartiet hade gått i opposition tillsammans med oss, för det kändes lite så. Kanske vi kan få svar på frågorna. Ska det bli minskad centralisering?

Anders Ahlgren (C)

Anf. 32 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam använde nästan hela sin replik till att ställa nya frågor utan att svara på en enda. Det är väldigt intressant, tycker jag, hur ni på kongressen kan lägga fram förslag där ni begränsar vinstuttaget i en del företag men inte i andra. Hur ska ni reda ut det? Hur ska företagen veta det? Eller ska kanske även de stora företagen, som är mer ROT-betingade än RUT-betingade, prövas som non-profit-företag? För min del pratar jag inte om glesbygd, jag pratar mycket landsbygd. Jag tycker att det i det här perspektivet är lansbygd som ligger utan de stora städerna. För första gången i Sveriges historia kommer majoriteten av ledamöterna i denna kammare från Stockholm, Västra Götaland och Skåne. Det tror jag långsiktigt kommer att få effekter för svensk landsbygd, och det får vi förhålla oss till på ett alldeles speciellt sätt. När det gäller resonemang kring vårdcentraler skulle jag kunna referera till ett par fall som inte är särskilt smickrande för det parti som Carina Adolfsson Elgestam företräder. I mitt hemlän Dalarna, där socialdemokratiska majoriteter styrt länet i 82 år, öppnades det så småningom efter visst tvång en möjlighet att starta alternativa vårdcentraler. I Hedemora skulle man få möjlighet att anmäla sig till detta. Men när den här vårdcentralen ville öppna en liten filial i ett samhälle strax intill som heter Stora Skedvi fick man inte göra det, utan man skulle bli tvungen att ge en komplett vård. Det skulle vara en totalt utrustad vårdcentral som i de stora orterna. Då blev det inget av. Vågar vi däremot utveckla nya alternativ här tror jag att det kommer att gynna landsbygden.

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 33 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Jag vill påminna Anders Ahlgren om att det inte är vi socialdemokrater som har majoritet här i riksdagen, utan det är Centerpartiet tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna som har det. Det betyder att oppositionen ställer frågor till majoriteten i debatter, och vi förväntar oss kanske ett och annat svar också. Mot bakgrund av det som Anders Ahlgren sade i sitt anförande, och också återkommer till i sin replik, angående landsbygden är det intressant för oss i oppositionen att få reda på om Centerpartiet har ändrat sig i apoteksfrågan. Är det verkligen en utveckling för landsbygden? Samma sak gäller bensinmackar, posten och möjligheten att ta ut pengar. Jag skulle kunna räkna upp hur många frågor som helst. Det har centraliserats väldigt mycket under de senaste sju åren, och det är Alliansen som har haft majoritet. Anders Ahlgren talade sig också varm för basindustrin. Den ligger såväl mig som Socialdemokraterna varmt om hjärtat. Jag kommer själv från industrin och har min anställning inom industrin. Det är mycket viktiga frågor. En annan sak som också slår oerhört hårt mot landsbygden, framför allt i södra Sverige, är de elprisområden som ni har infört. Det betyder att det är ett dyrare elprisområde för de småföretag som finns på landsbygden i södra Sverige. Med anledning av det Anders Ahlgren säger i sitt anförande undrar jag: Tycker Centerpartiet att det är okej? Samma sak gäller svaveldirektivet i förhållande till vikten av jobb på landsbygden.

Anders Ahlgren (C)

Anf. 34 Anders Ahlgren (C)

Herr talman! I mitt anförande frågade jag hur många jobb som skapas om man belastar företagen med 30 miljarder ytterligare i form av höjd bolagsskatt och begränsat RUT-avdrag. Och det kom ett utspel förra sommaren från er ekonomiska talesperson om att halvera EU-stödet till svenskt jordbruk. Carina Adolfsson Elgestam har inte svarat på några av de frågorna i det här replikskiftet. Hon har inte heller svarat på hur Socialdemokraterna ska skilja på välfärdsföretag och företag som skottar snö, städar eller klipper gräsmattorna med vinst i en kommun. Välfärdsföretagen ska tydligen bedömas för sig. Det verkar som om ni har två olika skattkistor i den här verksamheten där den ena får användas på det ena sättet och den andra på det andra sättet. Det är fler apotek i dag än tidigare. Om jag kan det här rätt är det bara ett apotek i Lima som har stängt. I övrigt är det fler apotek och större tillgänglighet än tidigare. Det finns ett särskilt stöd för att skapa service när det gäller bensinmackar. Det finns ett särskilt stöd för service på landsbygden. Jag bor också i en liten by, Gagnefs kyrkby, med 1 600 invånare. Där har vi en alldeles utmärkt service sedan vi lät posten få tillgång till den lokala Icabutiken. Det fungerar mycket bra och är betydligt mer decentraliserat än vad det var tidigare.

Anna Hagwall (SD)

Anf. 99 Anna Hagwall (SD)

Herr talman! Det av riksdagen fastställda målet för näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler växande företag för att därigenom bryta utanförskapet. De näringslivspolitiska insatserna ska även bidra till att man uppnår målen i EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning. Allt det här låter bra och rimligt, men låt oss se den andra sidan av myntet, som står för skapandet av dessa resurser. Hur och varför? Vi har stora visioner och drömmar om tillväxt, att fler startar företag och att dessa företag växer och förser oss med välfärd. Att starta företag är en av de största händelserna i en människas liv. Det kan gott jämföras med att bli förälder. Även det nyfödda företaget har likheter med ett barn. Det behöver all vår omsorg och tid och engagemang för att bli livsdugligt. De flesta av Sveriges största företag som så småningom uppnått stora framgångar har inte fått något stöd alls. Entreprenörens goda affärsidé, ihärdighet och navigering mellan hinder tillsammans med ett ständigt engagemang har till slut vunnit. I dessa fall har entreprenören kunnat se fram emot en belöning, som vetskapen om ett lyckat företag ger, och inte minst en bra ekonomisk utveckling för risktagande och nedlagt arbete. Med tiden har allting blivit mycket mer komplicerat. Vi är nu en del av EU och en del av en globaliserad värld, där andra länder konkurrerar med oss på villkor som vi inte kan tävla med. Med EU:s regleringar har byråkratin vuxit, och svårigheterna har blivit ännu större. Den blivande företagaren i dag har en uppförsbacke som få klarar. Det är inte nog med att regleringarna har blivit fler och ägarens inflytande därmed mindre. Företagaren kan inte ens se fram emot en riklig ekonomisk belöning i och med alla skatter och pålagor som finns i dag. Herr talman! Vad ska då drivkraften vara i dag för att starta företag? Om vi ska vänta oss ett ökat företagande måste vi se problematiken ur den synvinkeln och eliminera hinder. Att utforma skatter och trygghetssystemet för att gynna små och medelstora företag är åtgärder som kan öka chansen att fler vågar starta företag. Flera nämner att vi ska rikta våra insatser selektivt till grupper som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Till en viss nivå kan det vara rimligt. Invandrare måste till exempel få utbildning i hur regelverket fungerar och kunna söka lån och stöd hos rätt instanser. Därutöver är det affärsidéns bärighet och entreprenörens skicklighet som avgör om man lyckas. Däremot ska människor som på grund av handikapp eller som av andra sociala orsaker har svårt att integreras på arbetsmarknaden få stöd. Som flera nämner kan sociala företag bli en anställningsform, då människor får tillträde till arbetsmarknaden. Dessa företag är i behov av finansiering, kunskap och kompetensutveckling. Det kan handla om marknadsföring, hjälp med upphandling med mera. Människor som kanske aldrig har haft ett jobb kommer in i samhället, får gemenskap med sina arbetskamrater och egen försörjning. När det gäller ungdomar är bästa sättet att få dem anställbara att ge dem bra utbildning och realistiska förväntningar på lön och arbetsvillkor. Att ungdomar kostar mindre för företagaren gör självklart att anställningen blir mer attraktiv för arbetsgivaren. När det gäller ägarskiften i företag har vi ett stort problem. Företag som gått i arv i flera generationer måste läggas ned för att nästa arvinge inte har möjlighet att driva företaget vidare av olika skäl. Denna fråga måste vi belysa ytterligare. Den yngre generationen är inte alltid beredd på slit och stora uppoffringar i den hårda verkligheten. Här skulle man kunna matcha människor som vill starta eget. De skulle i stället kunna ta över befintliga företag och få hjälp med finansieringen. Vi tror på insatser som höjer kunskapen om företagandet. Kvinnor som har jobbat i den offentliga sektorn har nu möjlighet att bli entreprenörer i stort sett i alla branscher - affärsutveckling, teknikinnovation, utbildningsväsendet, tjänste- och servicesektorn, kulturella och kreativa näringar. Men i så fall måste egenföretagandet erbjuda fördelar jämfört med en anställning. Herr talman! Många idéer diskuteras när det gäller hur företagandet ska gynnas, och då inom några särskilda näringsgrenar, till exempel turism. Vi sverigedemokrater vill gärna visa upp vårt vackra land för omvärlden. Jag har bara hört goda och fördelaktiga omdömen om Sverige, och när Sverige kommer på tal är alla nyfikna och vill se vår fina natur, vackra städer, orörda miljöer, de tusen sjöarna och alla andra attraktioner vi har. I den näringen finns många utvecklingsmöjligheter. Det handlar om alla små hotell, pensionat, stugbyar, campingplatser, restauranger, guideturer, rundvandringar och tusen andra aktiviteter som kan bidra om vi anstränger oss och lockar till oss turister från länder där befolkningen är kapitalstark och vill spendera. I det sammanhanget ser jag utmaningar gällande servicen och bland annat matutbudet, som väntar turisterna vid vägarna. Det är inte särskilt uppmuntrande. Ambitionsnivån måste höjas från fabriksgjorda köttbullar med brunsås och plastinpackad mazarin i bästa fall, ofta inte ens det. Man får åka långt innan en öppen krog kan dyka upp. Skillnaden är sorglig och ofattbar mellan Sveriges stora internationella framgångar i matlagning och verkligheten i vägkrogsutbudet. Internationella evenemang är bra, och jag ser gärna mera kulturella evenemang där man inte behöver stora resurskrävande polispådrag och städning i flera dagar. Varför inte evenemang inom klassisk musik, mästerskap i dans eller skridskoåkning? Jag tror att det skulle locka många och därför ge ett gott ekonomiskt resultat. Dessutom ger detta en kulturell stimulans i dessa ungdomsbejakande tider. Jag vill nämna Dalhalla, som är en konserthall i Rättvik. Det är ett bra exempel på kulturell potential som skulle gynnas av dessa satsningar. Fisketurism låter realistisk i ett land med tusen sjöar. Människor längtar i dag efter tystnad och avskildhet och är beredda att betala för exotiska aktiviteter i vårt nordiska land. Låt oss sprida vårt goda rykte i alla sammanhang. Ibland är det inte ens pengar utan omtanke och planering som gör skillnaden. Herr talman! Ser vi realistiskt på möjligheterna, lyssnar på de berörda företagsorganisationerna och vågar vara självkritiska är detta en början till god utveckling. Idéer finns alltid runt omkring oss, vi får hjälpas åt för att fler ska förverkliga sina. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Mats Odell (KD)

Anf. 100 Mats Odell (KD)

Herr talman! I dagens debatt diskuterar vi framför allt motioner från förra årets allmänna motionstid. Jag tyckte att det skulle vara på sin plats att också något presentera vad regeringen har gjort och gör på näringspolitikens område. Jag menar att alliansregeringen har genomfört ett stort antal väldigt viktiga reformer för att förbättra näringsklimatet i Sverige. Vi kan börja med arbetslinjen, jobbskatteavdragen och sänkningen av inkomstskatten för vanliga löntagare som har ökat arbetsutbudet och sysselsättningen, men det innebär också att människor har fått mer pengar kvar i plånboken. Det har ökat friheten, stimulerat till ökat eget ansvarstagande och gett möjlighet att göra egna livsval. Arbetslinjen har varit framgångsrik, absolut! Men Alliansen har också sänkt bolagsskatten från 26,3 procent till 22 procent, framför allt för att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft och attraktivitet som en plats att investera i. Den 4 april i år lade regeringen fram en proposition om ett nytt investeraravdrag, ett riskkapitalavdrag. Jag noterar fortfarande när jag är ute och träffar företagare och andra att det nästan inte finns några som ännu har hört talas om att vi nu har ett riskkapitalavdrag som innebär att man kan satsa pengar i eget, närståendes eller annat litet företag när det startar eller när det ska expandera och få ett avdrag för detta. I praktiken innebär det att staten skjuter till ytterligare 15 procent till de pengar som du satsar i ett litet företag. Det här kommer att ha stor betydelse för riskkapitalförsörjningen runt om i vårt land. Det är alltså pengar som inte behöver passera styrelserummen på försäkringsbolag eller olika typer av institutioner, utan det är människor som själva satsar egna surt förvärvade pengar. Där kommer staten efter och skjuter till en del till sådant som människor av kött och blod faktiskt tror på. Det tror vi är mycket bättre än att det är statliga tjänstemän som sitter på olika institutioner och pekar ut vilka företag som har framtiden för sig. Det är ett stort steg i rätt riktning för någonting som länge har varit en mycket efterfrågad reform. Det är också så att jobbskatteavdragen och sänkta egenavgifter för enskilda firmor har gjort det mer lönsamt att starta och driva företag. Jag tycker också att det är glädjande att notera, herr talman, att det är fler och fler partier i den här kammaren som också tycker så. Det är väldigt glädjande. Det har redan gjorts saker. Medfinansieringen av sjukförsäkringen har slopats och ett högkostnadsskydd för sjuklönekostnader har införts. Regeringen har också sänkt de generella sociala arbetsgivaravgifterna med en procentenhet. Arbetsgivaravgifterna för unga har halverats, och genom nystartsjobben har vi faktiskt också slopat dem för arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa, långtidssjuka, äldre och nyanlända invandrare. Förmögenhetsskatten har slopats. Det förbättrar förutsättningarna för investeringar i Sverige och tillgången till riskkapital på ett dramatiskt sätt jämfört med hur det var tidigare. Trygghetssystemen för företagare har också förbättrats, så att företagare behandlas mer likvärdigt med arbetstagare. Vi har utöver ROT-avdraget infört ett RUT-avdrag där hushållsarbeten också kan få en skattereduktion som motsvarar hälften av arbetskostnaden. Detta, herr talman, har skapat tusentals nya företag och tiotusentals nya arbetstillfällen. Konkurrenslagen har förbättrats så att företag, kommuner och landsting konkurrerar på mer lika villkor än det var tidigare. Införandet av LOV, alltså lagen om valfrihet, skapar valfrihet i välfärdstjänsterna men ger också förutsättningar för nya jobb och nya företag inom välfärdssektorn. Utöver detta, herr talman, vill jag tillfoga några av de viktigaste förslagen som vi kristdemokrater driver i näringspolitiken. Vi tror att det vore klokt att ta bort företagens ansvar för den andra sjuklöneveckan och förstärka högkostnadsskyddet, helt enkelt för att enkäter som har genomförts av företagarnas egna organisationer tyder på att det kan vara ända upp till runt 50 000 arbetstillfällen som inte har tillkommit på grund av att företagarna har upplevt sjuklöneansvaret för tungt. Då kan vi säga: Det där stämmer inte. Men beslutet sitter faktiskt i huvudet på företagaren. Tycker företagaren att det här är för tungt blir det ingen anställning. Man måste då lyssna in detta och försöka skapa förutsättningar för att i alla fall det hindret kan rullas undan. Det här är någonting som naturligtvis måste diskuteras, och vi måste hitta en finansiering för det. Men det är en princip som vi tror är viktig. När det finns ett reformutrymme tror vi att sänkta arbetsgivaravgifter för små företag också skulle öka efterfrågan på arbetskraft. Det skulle ge fler jobb om det blir billigare att anställa. Arbetsutbudspolitiken med jobbskatteavdragen har varit oerhört lyckosam. Vi tror att arbetslinjen nog behöver kompletteras med en företagarlinje som ökar efterfrågan också på arbetskraft. Det här ska i god ordning diskuteras, och det ska hittas ett reformutrymme innan man kan verkställa en sådan politik. Men det här är viktigt helt enkelt därför att nio av tio nya jobb skapas just i dessa små företag. Då tror vi att det är klokt att göra satsningar där de har störst effekt. Det är också de små företagen som anställer flest ungdomar jämfört med större företag. Vi måste också fortsätta att minska regelkrånglet och inrikta regelförenklingsarbetet på företagarnas vardagliga behov. Detta är någonting som nu pågår intensivt i Regeringskansliet. Där behöver arbetet ha högt tempo och finnas högt på dagordningen hela tiden. Jag tror dock inte att regelförenklingsarbetet är förenligt med att genomföra Månadsuppgiftsutredningens förslag, i varje fall inte så som utredningen föreslår det. Det vore ett bakslag för regelförenklingsarbetet, mycket lindrigt talat. Vi har mycket arbete som pågår nu i Regeringskansliet som kommer att kunna bli konkreta förslag under hösten, när budgeten för 2014 läggs fram. Det finns också ett väldigt bra arbete som redan har gjorts. Jag tänker på forsknings- och innovationspropositionen, innovationsstrategin och mineralstrategin. Allt det här är exempel på ett målinriktat arbete för att ta till vara Sveriges goda förutsättningar, våra naturresurser, vår energiproduktion, forskning och utbildning för att stärka vår konkurrenskraft och vår goda position i en allt tuffare global konkurrens. Vår chans är att satsa på kunskapsintensiv tillväxt men att inte ta ut högre skatt av medborgare och företag än vad som är nödvändigt, vidare att Sveriges ledande position som innovationsland kan växlas in i en bättre kommersialisering av de innovationer som föds i vårt land. Herr talman! Allt detta ställer krav på en flexibel arbetsmarknad, en väl fungerande kapitalmarknad, en utformning av skattesystemet som främjar att företag startar, att företag växer och en anpassning av trygghetssystemen till företagens behov. För att skapa förutsättningar för fler och växande företag behövs både generella och riktade insatser för företagande. För att fler ska bli företagare krävs också att individer ser företagande som lika självklart som en anställning. Dit har vi nog långt kvar. Herr talman! Regeringens näringspolitik rymmer många olika insatser för att främja alla saker som vi har talat om. Det handlar mycket om generella insatser och om insatser för att främja forskning, utveckling och innovation, konkurrensfrämjande åtgärder och regelförenkling. Men det rör sig också om mer riktade insatser. Det är insatser för att främja kvinnors företagande, företagande bland personer med utländsk bakgrund och socialt företagande. Min partikamrat Penilla Gunther kommer senare att utveckla Kristdemokraternas syn på just socialt företagande, idéburet företagande samt den tillväxt och sysselsättning som skapas av turism i vårt vackra land. I detta anförande instämde Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C).

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 101 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Det är oerhört glädjande att här i kammaren höra Mats Odell, som också är ordförande i näringsutskottet, redogöra för att man är beredd att driva frågan om att ta bort andra sjuklöneveckan. Under den här debatten har vi konstaterat att det från allianssidan finns två partier som stöder vårt förslag. Därför ska jag inte ställa en fråga till Mats Odell om sjuklöneveckan. I stället har jag två andra frågor. Kvinnors företagande har utvecklats under de senaste 25 åren. Vi har gjort framsteg. Dock finns mer att göra, inte minst på grund av att kvinnor fortfarande blir diskriminerade som företagare. Socialdemokraterna är beredda att förespråka en kvotering till bolagsstyrelser, vilket skulle ge en normsättande effekt på näringslivet i stort. Vi vet från Norge, där man har kvotering, att den har haft mycket tydliga effekter. Mot bakgrund av detta undrar jag hur Kristdemokraterna ställer sig till den frågan, Mats Odell. Min andra fråga handlar om vårt förslag om en nationell strategi för socialt företagande. Hur ställer sig Kristdemokraterna till en nationell strategi?

Mats Odell (KD)

Anf. 102 Mats Odell (KD)

Herr talman! Jag är lite förvånad över att Carina Adolfsson Elgestam tar upp diskriminering av kvinnligt företagande när hon representerar ett parti som ska kasta hela lass med grus i det kvinnliga företagande som nu spirar inom välfärdssektorn. Vore det inte lämpligt att fundera över detta? Ni skickar in missiler rakt in i kvinnligt företagande. Det är en fullständigt häpnadsväckande fråga som Carina Adolfsson Elgestam ställer till mig. Fundera lite grann över vilka signaler ni skickar till alla de duktiga kvinnor inom välfärdssektorn som vill starta och har startat företag. Det skapar en osäkerhet, en otrygghet, en ambivalens om vad man håller på med. Där tycker jag att vi först ska få tydliga svar på vad som gäller. Är det de som bygger sjukhusen som kommer med sina lastbilar, alla män som jobbar där? Där har ni inga synpunkter. Men för de områden som domineras av kvinnor kommer det kraftiga bannbullor: Aj, aj, aj, här ska ni akta er. Företagen ska ombildas till non-profit-företag eller läggas ned. Detta är en kontraproduktiv politik om man vill gynna kvinnligt företagande. Vi säger absolut nej till kvotering. Det är få som vill inkvoteras på en arbetsplats. Både män och kvinnor vill ta sig in med hjälp av egna kvalifikationer. Jag hade ansvar för statlig arbetsgivarpolitik och för statsförvaltningen under fyra år, 2006-2010. Vi ökade jämställdheten bland statliga chefer från ca 29 procent kvinnor till nästan 49 procent. Vi är i dag uppe i ungefär 49 procent. Det går att göra detta utan kvotering. (Applåder)

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 103 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Det var ett mycket tydligt nej till fler kvinnor i bolagsstyrelser och att använda redskapet kvotering. Det är bara att beklaga denna syn. Jag kan inte låta bli att sätta detta i samband med vad Mats Odell sade tidigare. Han använde kraftord som missiler och häpnadsväckande. Med den erfarenhet och kunskap jag har om härskartekniker är sådana kraftord ett sätt att i debatten försöka förminska en fråga och förminska kvinnor. Det är allvarligt. Det finns så oerhört många välfärdsföretag i Sverige som drivs av både kvinnor och män. Vet Mats Odell vad de säger? De vill ha ordning och reda och tydliga regler. Vi socialdemokrater vill ha en politik där det är helt okej med vinster i företagen, men vi vill att våra skattepengar ska gå till vård, omsorg och skola, inte till några brevföretag någonstans i världen. Det är inte okej. Det är utifrån de argumenten man får fundera på hur man formar sin politik, Mats Odell. Jag fick inget svar på min andra fråga om Kristdemokraterna är beredda att ställa upp på en nationell strategi för socialt företagande.

Mats Odell (KD)

Anf. 104 Mats Odell (KD)

Herr talman! Frågan om en nationell strategi för socialt företagande lämnar jag över till min partikamrat Penilla Gunther, som kommer att tala om just detta. Vi är varma anhängare av socialt företagande, och det kommer att framgå tydligt av vad Penilla ska säga om en stund. Jag håller inte alls med Carina Adolfsson Elgestam om att jag försöker förminska kvinnor. Det är ni som gör det genom att lägga så kraftfulla begränsningar i just kvinnligt företagande. När det gäller de män som dominerar byggbranschen, som bygger förskolor, sjukhus och så vidare, finns inga synpunkter. Det är också skattepengar som går till den typen av investeringar. Sanningen är att det träffar rakt in i det kvinnliga företagandet och skapar stor osäkerhet. Jag skulle vilja se dem som säger att de tycker att det är bra eftersom de vill ha ordning och reda. Det kan finnas sådana, men jag tror att den absolut dominerande känslan är att det här skapar en osäkerhet om man kan fortsätta med sitt upplägg eller måste bilda om bolaget. Det skapar inte framtidstro utan oro och ängslan för dem som driver den typen av företag.

Kent Persson (V)

Anf. 105 Kent Persson (V)

Herr talman! Mats Odell hade i sitt anförande en genomgång av regeringens politik inom näringspolitiken och det lyckade resultatet, att den har lett till tiotusentals nya jobb och tusentals nya företag. Låt oss titta lite grann på hur det ser ut i dag. Vi kan se att produktiviteten i företagen har fallit. Vi tappar marknadsandelar i den svenska exporten. Investeringsnivån är historiskt låg. Och framför allt har det här lett till utslagning av företag och till ökad arbetslöshet. Dessutom ska vi komma ihåg er strategi när det gäller arbetslinjen. Ni tog ju bort 75-dagarsregeln för deltidsarbetslöshet, som drabbar deltidsföretagare speciellt hårt, alltså de företagare som vid sidan av sitt företag hade ett jobb. Blev de av med jobbet trädde den här nya regeln in, vilket gjorde det omöjligt för dem att ha sitt företag kvar. De blev arbetslösa och var tvungna att lägga ned sitt företag. Det är en del som ni inte pratar om över huvud taget. De försämringar och de regelbördor som ni har lagt på företagen tar ni aldrig upp, utan ni hävdar med bestämdhet att det ni har infört i form av skatteförändringar och så vidare har medfört nya jobb. Men sanningen är ju den att arbetslösheten ökar, antalet företag minskar, konkurserna ökar, produktiviteten faller och vi tappar exportandelar på världsmarknaden. Det är sanningen.

Mats Odell (KD)

Anf. 106 Mats Odell (KD)

Herr talman! Ja, det ligger någonting i det Kent Persson säger om exporten, produktiviteten och allt detta. Men Kent Persson har missat någonting om han tror att det är regeringens politik som har medfört detta. Har Kent Persson helt missat att vi har haft en global lågkonjunktur och fortfarande har en kris i våra viktigaste exportländer? Mycket gör regeringen, men inte har man lyckats påverka intresset i Portugal för att köpa lastbilar. Det tror jag vore en överdrift. Produktiviteten har fallit. Vad beror det på? Jo, det beror i så fall på att företagen har behållit arbetskraft även när orderingången har minskat. Det är den andra sidan av det myntet, Kent Persson. Vad beror det på att vi har tappat marknadsandelar? Ja, inte har vi slagit klubban i bordet i Rosenbad och sett till att det har hänt. Det är ju daglig rapportering om detta. Det finns ingen människa utanför oppositionen, höll jag på att säga, som på allvar vill mena att det är regeringens politik som ligger bakom detta. Det är en låg investeringsnivå. Ja, men tacka för det när efterfrågan på våra produkter har minskat! Det är klart att man börjar investera igen när man ser att det finns en efterfrågan, när man har ledig produktionskapacitet. Ökad arbetslöshet - ja, det är alldeles riktigt. Men grejen är ju att sysselsättningen har ökat med över 200 000 personer sedan 2006. Det är då en väldigt effektiv arbetsutbudspolitik, som jag nämnde i mitt anförande, nämligen att fler har kommit ut på arbetsmarknaden. Den andra sidan av det myntet är att även om sysselsättningen går upp kan arbetslösheten öka. Så är det måttet konstruerat. Där måste vi nu hjälpas åt att utforma en politik som gör att sysselsättningen vänder när konjunkturen vänder.

Kent Persson (V)

Anf. 107 Kent Persson (V)

Herr talman! Det var intressant att lyssna. Mats Odell hade gärna kunnat få trassla in sig ännu mer i sitt anförande. Det må väl ändå vara så: Vem har ansvaret för den politik som förs som leder till denna utveckling? Ansvaret lägger Mats Odell på någon annan. När det går bra, när sysselsättningen ökar och när företagandet ökar beror det på regeringens politik. Det hörde vi för några år sedan här i kammaren i samma debatt. Men när det vänder och går åt andra hållet är det någon annans fel. Det finns ingen logik i det hela över huvud taget. Det blir ett väldigt märkligt resonemang. Såsom Mats Odell resonerar spelar det faktiskt ingen roll vad regeringen gör och vilka politiska beslut man fattar. Det är den slutsatsen jag måste dra av det resonemanget, och det är väldigt märkligt. Givetvis kan regeringen göra mycket här. Samtidigt som vi har en hög arbetslöshet har vi företag som skriker efter arbetskraft. Vi har en arbetsmarknad som inte fungerar därför att de arbetssökande och behovet inte matchar varandra. Men i Mats Odells resonemang är inte det heller regeringens politik, utan det är någon annans politik. Nej, Mats Odell, jag vet att du kan bättre än så.

Mats Odell (KD)

Anf. 108 Mats Odell (KD)

Herr talman! Låt oss då slå fast några fakta. Sysselsättningen har ökat i Sverige sedan 2006 genom finanskris och genom skuldkris. Ca 200 000 personer fler är sysselsatta i dag än 2006. Vem som har ansvar för det kan vi diskutera. Jag menar att en stor del av det ansvaret ligger på regeringen, som har lagt om politiken från att dölja arbetslöshet i förtidspensioneringar till att ha en arbetslinje som har gett resultat. Vem har ansvar? Ja, regeringen har inte ansvar - det kan väl inte Kent Persson mena - för lågkonjunkturen eller för finanskrisen, som minskar efterfrågan på våra exportprodukter. Jag tror att Kent Persson är ganska ensam om att tro att regeringen hade kunnat kompensera för detta och se till att nyckeltalen hållits uppe trots en så kraftfull internationell lågkonjunktur. Då menar han: Spelar det ingen roll vad regeringen gör? Det är klart att det spelar roll! Men det finns inga vare sig finanspolitiska eller penningpolitiska åtgärder som kan kompensera för en så kraftig konjunkturförsvagning på våra viktiga exportmarknader som har lett till den avmattning i ekonomin som vi har sett. Sanningen är att det är viktigt att göra rätt saker även i lågkonjunktur, att utbilda människor, att se till att vi har god ordning i våra offentliga finanser, att se till att vi är konkurrenskraftiga, att vi har en forsknings- och innovationspolitik som gör att Sverige kan hävda sig när det tar fart igen och att vi då kan se till att vi får en utväxling i ytterligare ökad sysselsättning och sjunkande arbetslöshet. Det går med regeringens politik, men det går inte med den politik som Kent Persson och oppositionen representerar, där enbart våra socialdemokratiska vänner vill höja skatterna på jobb och företagande med över 30 miljarder kronor. Det är inte rätt medicin.

Jennie Nilsson (S)

Anf. 109 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Det har varit en lång och intressant debatt så här långt. För mig som socialdemokrat är det extra viktigt att ha en näringspolitisk debatt eftersom jobben är vår viktigaste fråga. Jobb, att ha ett jobb, ger en inkomst och därmed förutsättningar för egen försörjning. Det ger förutsättningar för individer att göra egna val. Jobben är också förutsättningen och grunden för hela vårt välfärdssamhälle. När man diskuterar näringspolitik, när man diskuterar jobbpolitik, vad som ger effekt, vad man borde göra och hur prioriteringarna för framtiden borde se ut är det extremt viktigt att man tar sin utgångspunkt i verkligheten - den verklighet som är, inte den verklighet som man önskar var. Om man ska titta på den verklighet som är och ta sin utgångspunkt i nuet får man börja med att konstatera några fakta. I dag är arbetslösheten över 8 procent. Den är historiskt hög; den har varit så under väldigt lång tid. Det är det största bekymret med arbetslösheten, att den har bitit sig fast på höga nivåer. Ungdomsarbetslösheten är än värre. Vi har en ungdomsarbetslöshet som ligger konstant på runt 25 procent. Den gör det i lågkonjunktur och i högkonjunktur. Det är givetvis ett jättestort bekymmer, och det borde engagera var och en av oss som sitter i denna sal varje dag i varje debatt som handlar om jobb. Samtidigt - och det är här det blir riktigt komplicerat i någon mening, riktigt obegripligt för många, skulle jag vilja påstå - har vi en situation där företag rapporterar att de har svårt att hitta personal med rätt kompetens. Hälften av företagen i den senaste undersökningen uppgav att de hade haft problem att rekrytera personal med rätt kompetens. En femtedel av företagarna uppgav att problemet hade varit så allvarligt och så stort att det hade lett till att de hade misslyckats med att rekrytera. Arbetstillfällen, jobb, går därmed förlorade i Sverige i dag, samtidigt som vi har en jättehög arbetslöshet. Det kan i min värld inte vara tecken på en lyckad politik. Arbetsmarknadens funktionssätt har allvarligt försämrats med den här regeringen. Går vi sedan vidare och tittar på andra viktiga nyckeltal och andra viktiga fakta som borde ligga till grund för hur man utformar sin politik på det näringspolitiska området kan vi konstatera att antalet nyregistrerade företag 2012 visade på en minskning med 10 procent. Sverige behöver fler och växande företag, inte färre. När det gäller förutsättningar, som ofta diskuteras när man diskuterar näringspolitik och grunden för att man ska få fler nya och växande företag, finns det en ganska stor samstämmighet i debatten om behovet och vikten av att satsa på forskning och innovationer. Och vi är ganska bra på det i Sverige. Vi satsar förhållandevis mycket pengar på forskning. Vi har en förhållandevis hög kvalitet på den forskning som bedrivs i Sverige vid internationella jämförelser. Men på ett område mäler vi ut oss, och det är hur många av forskningsresultaten som sedan blir till varor och produkter som når en marknad och betalande kunder, som blir till export, skatteintäkter och så vidare. Här ser det inte alls lika bra ut. Här finns bevisligen stora problem. Man brukar tala om det som den svenska innovationsparadoxen. De som kan de här frågorna lyfter ofta fram ett antal olika problem som man menar är en del av grunden till problemet. Ett sådant problem är tillgången till riskkapital, framför allt i de tidiga skedena. Det är lätt att tänka sig att det finns en brist på riskkapital. Men stämmer det? Man kan konstatera att av de 17 miljarder som avsätts i statligt riskkapital låg 6 miljarder i princip outnyttjade under förra året. Av de fonder som är regeringens tillskott till riskkapital och riskkapitalsystemet, som ju har en antingen geografisk inriktning eller branschinriktning, kan man konstatera att merparten, nästan 4 miljarder av de 6 miljarderna, ligger outnyttjade. Det är pengar i en lågkonjunktur som har nämnts flera gånger i debatten som skälet till problemen på arbetsmarknaden. I en lågkonjunktur lyckas regeringen inte få riskkapitalet som ändå finns att verka och möta de behov som finns. Det är givetvis ett jättestort problem. Därför vill vi socialdemokrater att man tar utgångspunkt i det som är verkligheten. Vi vill att man satsar på strategisk samverkan, att man samlar de aktörer som har ett intresse av de här frågorna - politiken, akademin, näringslivet och parterna - med utgångspunkt i gemensamma framtidsutmaningar. Som ett steg i detta vill vi satsa på innovationsråd. Vi vill dessutom höja statusen på innovationsfrågorna så att de hamnar på högsta politiska nivå. Vi tycker att ett innovationsråd borde ledas av statsministern för att visa på hur betydelsefullt det är och för att visa på behovet av att alla de många bra saker som ändå görs i Sverige, för det görs många bra saker på det här området i Sverige, verkar i samma riktning och tillsammans. Så sker inte i dag. Vi vill satsa på innovationsupphandling och ta fram modeller för det. Vi tror att det skulle vara väldigt betydelsefullt i det här sammanhanget. Vi vill göra en översyn av riskkapitalet i syfte att bättre möta de behov som finns. Vi vill också koppla en del av riskkapitalet direkt till de regionala inkubatorerna, så att de får finansiella muskler och därmed kan fungera bättre. Vi vill satsa på utbildning. Det är inte rimligt i ett läge med hög arbetslöshet att en stor andel av våra företagare inte kan få tag i personal med rätt kompetens. Vi vill avskaffa den andra sjuklöneveckan. Vi vill korta betaltiderna för företag. Och vi vill satsa på ökat exportstöd. I en lågkonjunktur som drabbar vår närmaste omvärld och där vi ser att det går nedåt på marknader som vi är extremt beroende av och exporterar mycket till är det givetvis angeläget att se till att minska sin sårbarhet. Det behövs riktade insatser för att hjälpa svenska företag ut på nya tillväxtmarknader. För detta har vi föreslagit en särskild satsning. Detta är ett axplock av våra förslag. Jag skulle kunna stå här och räkna upp fler förslag. Som ett exempel tjänar det ändå att visa på den starka kontrast som finns mot den politik som förs i dag, mot den borgerliga regeringens uppenbara ointresse för de här frågorna. Politiken som levereras fungerar bevisligen inte. Tittar man på verkligheten, tittar man på facit, tittar man på hur det ser ut på område efter område kan man konstatera att oavsett om det under sju års tid nu har varit högkonjunktur eller lågkonjunktur ligger arbetslösheten fortsatt högt. Kompetensgapet har av flera i debatten identifierats som en av de viktigaste frågorna. Jag tror att det var Jessica Polfjärd som sade i sitt anförande att när hon möter företag ute är den fråga som de lyfter fram som allra viktigast bristen på rätt personal med rätt kompetens. Om man nu är överens om den analysen, hur kan man komma fram till att det är rätt medicin att minska antalet utbildningsplatser såväl på högskolan som i den arbetsmarknadsinriktade utbildningen? Nu gör visserligen regeringen, som så många gånger annars, en liten abrovink här. Först minskar man väldigt mycket och lägger sedan till lite grann och kallar det för en satsning. Men det hjälper ju inte. Faktum är att en lägre andel av våra ungdomar kommer att ha möjlighet att läsa vidare på högskolan nu än tidigare. Sverige är det enda land som jag vet i världen som sänker sina utbildningsambitioner. Det är anmärkningsvärt. Sedan kommer det inga förslag från regeringen. Det blir väldigt tydligt i den här debatten på det näringspolitiska området, det område som vi behandlar i vårt utskott i Sveriges riksdag. Den debatt vi har i dag till exempel handlar ju om att diskutera oppositionens förslag, inte regeringens förslag. Där är det väldigt tomt och fattigt. Jag kan också konstatera att jag har suttit i näringsutskottet i lite mer än ett år nu. Inte någon gång, trots lågkonjunktur och trots att varslen stod som spön i backen i höstas, har näringsministern besökt näringsutskottet när jag har varit där. Jag tror inte att hon heller har besökt näringsutskottet när jag inte varit där. Inte någon gång har näringsministern varit på plats i kammaren när vi har haft en debatt, inte någon gång! Inte något förslag med direkt bäring på de här frågorna har presenterats för vårt utskott att behandla. Den enda frågan som man faktiskt har jobbat med och som vi hade väldigt stora förhoppningar på var innovationsstrategin, ett väldigt viktigt verktyg som vi med fördel hade kunnat debattera här i dag. Det hade varit ett konkret förslag från Sveriges regering där man ville någonting, där man tog tag i några av de problem som vi ser på det här området och som vi gemensamt identifierar. Då väljer regeringen att inte skicka skrivelsen till Sveriges riksdag för förankring, debatt och beslut. Man väljer att inte över huvud taget, åtminstone inte publikt, lägga upp en plan för den här strategin, som ju är en ganska bra vision som de flesta kan ställa upp på. Man väljer att inte på något sätt redovisa hur man ska få den att tränga ut, verka och få effekt och genomslag. Det är märkligt. Trots att vi har ett besvärligt konjunkturläge, trots att regeringen lade fram en budget baserad på helt fel prognoser och trots facit och verklighet och resultat av den förda politiken gör man i vårpropositionen som kom häromveckan justeringar på marginalen. Det är mycket märkligt och beklagligt. Låt mig avsluta med att konstatera att om regeringen bara kunde bli aktiv och intresserad skulle mycket vara vunnet. Har man inga idéer får man gärna ta av våra. Det gör ni lite till och från, men gör det mer så att det händer något. Det förtjänar Sverige, Sveriges företagare och Sveriges befolkning. (Applåder)

Mats Odell (KD)

Anf. 110 Mats Odell (KD)

Herr talman! Det var väldigt intressant att lyssna till Jennie Nilsson. Hon hade en hel meny av i och för sig positiva förslag som skulle kunna underlätta livet för företagare och för mänskligheten i stort om de genomfördes. Det hon inte nämnde är hur det här ska finansieras. De skattehöjningar på 30,9 miljarder som Socialdemokraterna föreslår i sin budget för 2013 drabbar ju just företagande och jobb. Ja, det finns en del annat - ni höjer alkoholskatterna med 1,5 miljarder. Det gör ni för att man ska minska drickandet, antar jag. Problemet är att ni höjer arbetsgivaravgifterna för ungdomar med 14,2 miljarder. Med samma logik, herr talman, innebär det att jobben för unga människor ska minska på samma sätt. Jag antar att det är så man har tänkt sig det. Att lägga en straffskatt på någonting innebär enligt det tänkandet en minskad användning av just den typen av resurs i samhället. Ni höjer bolagsskatten med 7,6 miljarder. Hur smart är det på en skala i den allt tuffare globala konkurrens svensk exportindustri befinner sig och när det gäller investeringar i Sverige? Ni höjer momsen på restaurangtjänster med 5,4 miljarder. Ni höjer inkomstskatten med 1,3 miljarder, och så vidare. Ni halverar taket för RUT-avdraget. Har inte Jennie Nilsson funderat något på hur det här slår mot alla de goda tankar hon själv presenterade? Det blir fullständigt kontraproduktivt att höja skatten på de produktiva insatserna så mycket. En liten rännil av detta går sedan tillbaka till satsningar, men huvuddelen går ju till att höja bidrag.

Jennie Nilsson (S)

Anf. 111 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Tack för att jag fick en fråga! Det är inte så vanligt för oss i oppositionen att få frågor, eller rättare sagt borde det inte vara så vanligt. Nu brukar man av någon anledning alltid hamna i en situation att företrädare för regeringspartierna ställer frågor till oppositionen i alla fall, oavsett på vilken sida vi står här. Jag kan börja med att säga att det gläder mig att Mats Odell tycker att jag hade ett helt batteri med förslag som - jag tror att han uttryckte det så - skulle kunna förbättra livet för många företagare och svenska folket i allmänhet. Det gläder mig att Mats Odell ser det. Sedan hade han idéer om det som alla företrädare för Alliansen alltid landar i, skatter. Skatter tycks vara det enda som man tror på och föreslår någonting om. Hade skattesänkningar varit lösningen på alla problem hade vi inte haft en arbetslöshet på över 8 procent, oavsett konjunkturläge, och en ungdomsarbetslöshet på 25 procent, oavsett konjunkturläge. Skattesänkningar och skattelättnader för unga som Mats Odell använde som ett exempel kostar nästan 15 miljarder kronor och har gett - ingen vet vad det har gett. Det är det som är bekymret. Riksrevisionen har exempelvis utvärderat den åtgärden och kommit fram till att den sannolikt har betydande dödviktseffekter och tveksam effekt. De svepande stora generella nedsättningarna är tveksamma och ger ingen effekt. Vi föreslår i stället riktade insatser, riktade gentemot politik, alternativt riktade gentemot unga. Att ta bort hela arbetsgivaravgiften för den som anställer en arbetslös ung person är ett av våra förslag, i stället för att halvera arbetsgivaravgiften för alla som anställer en ung person oavsett om den unga personen har det lätt eller svårt på arbetsmarknaden. Mats Odells problem är att han inte kan visa att hans miljardsatsningar har gett några jobb.

Mats Odell (KD)

Anf. 112 Mats Odell (KD)

Herr talman! Jennie Nilsson har helt fel när hon säger att jag inte kan visa att regeringens miljardsatsningar har gett några jobb. Vi har alltså ökat sysselsättningen i Sverige genom finanskrisen och genom skuldkrisen som tynger våra exportmarknader med 200 000 personer, sådana som i mycket stor utsträckning tidigare befann sig i utanförskap, som var undanskuffade för att inte finnas med i arbetslöshetsstatistiken. De har verkligen gett resultat, herr talman. Nu säger Jennie Nilsson att jag och alla i Alliansen alltid landar i att tala skatter. Ja, men det är väl inte så konstigt. Jag tror nämligen inte på den teori som implicit ligger i Jennie Nilssons resonemang, att det inte spelar någon roll om vi höjer skatterna på ungdomsarbetsplatser med 14,2 miljarder. Det är en väldigt djärv hypotes, skulle jag vilja säga. Ta en arbetsplats, en Ica Maxi-butik, en av de medelstora, som kanske har 25-30 ungdomar anställda och som har anställt dem för att det har varit billigt. De har kunnat anställa en ung person billigare än en person med lång erfarenhet. Tror man att den här skattehöjningen passerar obemärkt i exempelvis en Ica Maxi-butik, att det är business as usual och att det inte gör någonting om det plötsligt poppar upp en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för en stor del av arbetskraften? Det är inte seriöst, Jennie Nilsson, att tro att det bara passerar, att de här pengarna kan vi bara ta. Vi höjer skatterna med 14,2 miljarder och lägger dem på andra saker. Så fungerar det inte, och det tror jag att de allra flesta inser. De här skattehöjningarna slår på olika sätt. Bolagsskatten försämrar Sveriges generella konkurrensläge, och det tycker jag är allvarligt.

Jennie Nilsson (S)

Anf. 113 Jennie Nilsson (S)

Herr talman! Jag börjar där du slutar, Mats Odell, bolagsskatt. Vi tycker att vi ska ha konkurrensneutrala skatter på företagsområdet. Det är viktigt. Vi tyckte därför att man skulle sänka bolagsskatten till den genomsnittliga nivån i vår omvärld. Det vi inte tyckte var att man för lånade pengar skulle starta en press nedåt, ett skattetryck nedåt, när det gäller bolagsskatten. I någon mening fick vi rätt. Nu ser vi att andra länder tvingas följa efter, vilket innebär att man hela tiden kommer att trycka nedåt. Det kan man tycka är bra och trevligt om man som enda syfte med politiken har att skatterna ska vara så låga som möjligt. Men om syftet är att de ska vara neutrala och att man konkurrerar med andra saker än skatter fyller det ingen som helst funktion. När det gäller vilken effekt skattesänkningarna har haft kan jag bara konstatera att den här regeringen har sänkt skatterna med långt över 100 miljarder, hisnande 100 miljarder, utan att lyckas nå en arbetslöshet på något mätbart område som är lägre nu än vad den var 2006 när man tillträdde, inte någon gång under hela perioden. Jag kan inte begripa hur det kan vara ett recept på en lyckad politik. Anders Borg har nu presenterat vårpropositionen. Han går ifrån prognoserna på de lyckade effekter som skulle bli av politiken. Det som hela tiden har legat i framkant och som såg bra ut om fyra år ser inte bra ut ens om fyra år från nu. De ligger år 2016, efter tio år vid regeringsmakten, enligt den nuvarande prognosen möjligtvis på det ingångsläge man hade när man tillträdde. För de pengarna, Mats Odell, kunde vi ha anställt varenda arbetslös människa i det här landet och antagligen fått en bättre effekt än den effekt som din politik har gett.

Hans Rothenberg (M)

Anf. 114 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Början på många företag är innovationer. Vi kan se tillbaka på ett drygt halvår av satsningar på innovation i syfte att stimulera, uppmuntra och stärka entreprenörskapet och för att få fler innovativa företagare. Det började med den nationella innovationsstrategin i höstas som regeringen beslutade om. Syftet med den strategin är att bidra till ett innovationsklimat med bästa möjliga förutsättningar för innovation i Sverige. Den tar sikte på år 2020. Strategin kommer att omsättas i konkreta insatser från regeringens sida men också bidra till att mobilisera andra aktörers insatser för att stärka innovationskraften i Sverige. Innovationsstrategin är en viktig spelare i sammanhanget för att nå ökat entreprenörskap. Vi har sett den kanske kraftfullaste forsknings- och innovationspropositionen någonsin. Regeringens förslag i budgetpropositionen innebar en successiv nivåökning av medel till forskning med 4 miljarder kronor fram till 2016. Propositionen innehåller åtgärder som syftar till att öka forskningens kvalitet och nyttiggörande av forskningsbaserad kunskap. Anslaget för forskning och utveckling till Vinnova innebär en ökning med 200 miljoner kronor under åren fram till 2016. Det här diskuterade vi under budgetdebatten i december. Det tredje var sammanslagningen av Almi och Innovationsbron. Dessa två bolag har slagits ihop för att få en mer effektiv och tillgänglig organisation för rådgivning och finansiering i tidiga skeden av innovation och tillväxt. Syftet med sammanslagningen är att skapa en tydligare aktörsstruktur för marknadskompletterande finansiering i tidigare skeden. Herr talman! Det ska finnas goda förutsättningar att starta och utveckla företag som bidrar till samhällets utveckling och till näringslivets konkurrenskraft. När ny kunskap och nya idéer omsätts i lönsamma verksamheter läggs grunden för en långsiktigt hållbar tillväxt och ökad sysselsättning i hela landet. Därför bedriver regeringen en tillväxtpolitik som tar sin utgångspunkt i att stimulera entreprenörskap och företagande. I tidigare inlägg har vi hört kritik från framför allt Socialdemokraterna. Det är för lite, det är för dåligt och det är för sent. Vi har hört det förr. När man tittar närmare på den socialdemokratiska näringspolitiken, framför allt när det handlar om innovationer, osar det fortfarande väldigt mycket social ingenjörskonst när de pratar om sådant som samhällsinvesteringar utan att riktigt förtydliga det. Jag skulle vilja säga: För pratigt, för luddigt och för idélöst. De verkar se näringspolitiken huvudsakligen som ett sätt att skapa fler jobb snarare än som något som ska leda till utveckling som i sin tur leder till fler jobb och till ett höjt välstånd i landet. Det omtalade innovationsrådet lyfts fram i tid och otid. Innovationsrådet är uppenbarligen en stor och central del i Socialdemokraternas näringspolitik. Det är i sig ett ganska anmärkningsvärt underbetyg till det egna idéarbetet. Sveriges problem är alltså att det pratas för lite och att vi har för lite politisk inblandning i innovationsprocessen. Eller? Jag ska vara uppriktig och säga att Stefan Löfvens utspel i innovationsfrågorna har två poänger. Det här presenterades i Ny Teknik för ett tag sedan. Jag kan känna en viss sympati för det stöd för klimatinnovationer som Socialdemokraterna signalerar, och det gäller även bättre skydd mot patentintrång. Det finns egentligen ingen politisk konflikt i detta. Det är någonting som jag tycker att man kan ta till sig. I övrigt kan man konstatera att det finns ganska många termer och ord som låter som ambitioner men innehåller ganska lite. Det är mest politiksatsningar med ovanifrånperspektiv. Vi i Alliansen får ibland höra att vi gör reformer av ideologiska skäl, men på det här området är framför allt Socialdemokraterna helt ideologiskt låsta i sitt sätt att tänka. När man ser en mur tänker man att det behövs fler stegar i form av speciallösningar och strategier, innovationsråd. Dessa levereras parallellt med att man lägger på några extra stenar på muren. Mats Odell nämnde dessa 30 miljarder kronor som debatterades för en liten stund sedan. Vi tänker snarare att någon måste riva muren. Herr talman! Ett företagande som bygger på innovationer engagerar. Det finns en bred insikt om dess betydelse för framtiden. Vi har olika syn på hur , vilket dagens debatt och betänkande visar. Alliansen ser att kraften och idéerna främst finns hos företagen, hos den enskilda människan. Politikens viktigaste roll är att inte dämpa den kraften utan snarare att frigöra den. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Olof Lavesson och Cecilie Tenfjord-Toftby (båda M).

Penilla Gunther (KD)

Anf. 115 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Goda villkor för företagande är avgörande för vår ekonomiska tillväxt. Det ska vara enkelt och lönsamt att driva företag i Sverige, och det ska dessutom finnas en mångfald av företagande och företagare. I den mångfalden måste de arbetsintegrerande sociala företagen få finnas och utvecklas i än högre grad. I dag saknas framför allt en reguljär stödstruktur, en ekonomisk bas för handledarstöd, utbildning i affärsmannaskap, möjlighet till mikrolån med mera. Tillväxtverket ska ha all heder för att det är en god kontakt och ger stöd genom projektmedel och bidrar på andra sätt till en konstruktiv utveckling för de över 300 sociala företag som är arbetsintegrerande och som finns runt om i Sverige i dag. Men det räcker alltså inte med tanke på den samtidiga komplexitet som den här formen av företagande utgör. Många av de här företagarna, deltagarna, har en bakgrund som långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna eller har andra typer av arbetshinder, vilket ger skäl just för en stabilitet när det gäller anställning av handledare som finns där och kan stötta i respektive situation. Ska begreppet att få arbeta 100 procent av sin förmåga ha någon som helst mening måste det, enligt min åsikt, inte finnas orosmoment om finansiering av hyra för lokaler eller löner till handledarna. Företaget måste i stället få koncentrera sig på att erbjuda varor och tjänster av hög kvalitet och få konkurrera på samma villkor som liknande företag på marknaden. Däri ingår förstås möjligheten att kunna delta i offentliga upphandlingar av olika slag. Kommunerna har ett viktigt uppdrag att sätta sig in i vad detta innebär och inte se de arbetsintegrerande sociala företagen som konkurrenter till arbetsmarknadsenheternas verksamheter. Tyvärr uppfattas det så ibland. Man frågar sig: Var ska vi då göra av våra anställda arbetsledare? Ofta finns det ingen tanke på att man kan omvandla verksamheterna och ge en mer självständig roll till de här deltagarna så att de i stället kan bli företagare. Det tycker jag är väldigt synd. Därför krävs det väldigt mycket mer kunskap om den här typen av företag. Företagaren ger människor jobb på ett sätt som är mycket framgångsrikt i jämförelse med många andra arbetsmarknadsinsatser och stödformer hos Arbetsförmedlingen. Det är min förhoppning att den handlingsplan för arbetsintegrerande sociala företag som regeringen beslutade om 2010 inte ska samla några dammkorn utan tas fram och putsas upp så att de goda exemplen på företagande och arbete ska komma fram i ljuset. Tillsammans med Tillväxtanalys tidigare arbete, som det står om i betänkandet, om dessa företags olika behov behöver alltså ytterligare åtgärder vidtas. Det tror jag att vi alla skulle kunna enas om. Herr talman! Jag ska raskt kasta mig över till ett annat ämne i vårt betänkande, nämligen besöksnäringen. Kristdemokraterna har nyligen, som enda parti i riksdagen, skrivit om de två vitala delarna i besöksnäringen, nämligen turismen och mötesindustrin, i inlägget Besök och möten. Inom mötesindustrin, och inte minst inom branschorganisationerna, diskuteras varför en konferensmiddag inte har samma momssats, 12 procent, som all annan mat och fika. Är inte det konstigt? Varför ska den momsen räknas upp med det dubbla och alltså vara 25 procent? När möten planeras och priser beräknas är det ju totalsumman man ser på som kund. Att få ned slutsumman för en heldagskonferens skulle naturligtvis gynna hela mötesindustrin och skapa fler arbetstillfällen, precis som övrig sänkning av restaurangmomsen har gjort. Det vore också ett viktigt steg att ta för att främja att utländska kongress- och konferensplanerare förlägger sina evenemang i Sverige eftersom momsen ska redovisas och bokföras på rätt sätt, och då behöver det bli enklare, inte minst med tanke på alla andra olika momssatser som vi har här i Sverige när det gäller entréavgifter, transporter och så vidare. En mötesbesökare genererar ju som de flesta vet mer pengar än en vanlig turist eftersom möten oftast hålls på arbetstid. Man har i alla fall en planerad vistelse med program som kräver transporter, mötesrum, mat och fika, föredragshållare med mera. Beräkningar visar ett värde för en mötesbesökare på mellan 3 300 kronor och 7 500 kronor per dag, medan den vanliga turisten ligger på ungefär 300-700 kronor per dag. Därmed inte sagt att den vanliga turismen ska glömmas bort - tvärtom. Turismen utgör stommen genom sina fyra grundpelare äta, bo, göra och resa. En god infrastruktur där det går att transportera sig samt surfa på sitt mobila bredband är viktig tillsammans med ett gott bemötande ute i landet. Regeringen har lagt fram en strategi för besöksnäringen fram till 2020. Målet att fördubbla turismen är något högt satt men inte omöjligt att nå. Det beror dock på utvecklingen av konjunkturläget, och då behöver verkligen hela Sverige leva. Det har vi diskuterat tidigare både i dag och andra gånger här i kammaren. En besökare som kommer till en ort där skyltfönstren gapar tomma, turistbyrån knappt är öppen och den offentliga servicen lyser med sin totala frånvaro har naturligtvis inget intresse av att komma dit igen. Men de som bor på orten kan kanske inte alltid se de möjligheter som ändå finns. Det behövs ibland extern kompetens som kan hjälpa till att jobba strategiskt med frågorna kring turismen och inte minst lägga in dem i de kommunala tillväxt- och näringslivsstrategierna så att resultaten också går att mäta. Flytta alltså turismen från kultur- och fritidsnämnden, säger jag. Herr talman! Som sista ämne här har jag också tänkt ta upp frågan om det idéburna företagandet. Det handlar alltså företag som har en värdegrund, en idé, som till exempel stiftelser, trossamfund, ideella och ekonomiska föreningar och kooperativ. Det förekommer ju många begrepp i den här debatten, till exempel non-profit som vi har hört bland annat Carina Adolfsson Elgestam prata om, där non-profit på svenska faktiskt betyder ideell verksamhet och inte affärsdriven. Den svenska definitionen av idéburet företagande lyder så här: "Organisationerna kan vara vinstdrivande och har generellt någon form av mer allmänmänskliga uppdrag, utan att vara statliga eller kommunala. De är självstyrande och har ofta inslag av idealitet samt bedrivs ofta med en ideologisk medvetenhet. Den verksamhet som bedrivs av och inom dessa organisationer kan beskrivas som idéburen verksamhet." Där har jag efterlyst en näringspolitisk strategi liksom möjligheten att få göra avdrag för investeringar även för den här typen av företagande. Då blir det nämligen, tror jag, mer legalt att tycka att de här verksamheterna är någonting att ha. I Sverige blir vi ju så otroligt emotionella när vi diskuterar vård, omsorg och skola i andra former än offentliga. Vi har liksom fått slut på de rationella argumenten: att människor är olika och faktiskt kan behöva olika former av både vård, omsorg och utbildning. Vi får konstatera att i många andra länder, inte minst i Tyskland, ligger man rejält före när det gäller att främja och uppmuntra idéburna verksamheter för att få just en reell valfrihet för människor inom de här verksamheterna. Jag tror att det behövs ett nytänk i politiken där man ser att det offentliga är ett komplement till människors initiativ och egna förmåga att starta och driva verksamheter, där man jobbar sida vid sida på lika villkor. Det behövs alltså en strategi för att se att valfriheten är vinsten för medborgaren, inte nödvändigtvis den ekonomiska vinsten för företagen. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 116 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Penilla Gunther talar sig varm för såväl socialt företagande som non-profit-företag. Jag tror att vi i grund och botten är oerhört överens kring de här frågorna, för de är oerhört viktiga och vi vet att de betyder oerhört mycket för väldigt många människor runt om i vårt samhälle. Mot bakgrund av det har jag bara en enda fråga till Penilla Gunther. Vi vill ju ha en nationell strategi på det här området. Är Kristdemokraterna beredda att ställa sig bakom detta?

Penilla Gunther (KD)

Anf. 117 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Det har Kristdemokraterna redan gjort genom den handlingsplan som är beslutad av regeringen 2010, så det kan jag direkt svara ja på. Det var precis det jag efterlyste i mitt anförande: Vi vill alltså ha en fortsättning på den här handlingsplanen. Den ska inte ligga och samla damm, utan den ska utvecklas eftersom vi fortfarande ser behov av att få fler att förstå och få en större kunskap om vad arbetsintegrerande sociala företag är. I arbetsgruppen som har kommit överens om handlingsplanen ingick, förutom regeringen, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, SKL och kanske ytterligare någon myndighet som jag har glömt. Precis som det står i betänkandet fick sedan även Tillväxtanalys i uppdrag att se över behoven för den här typen av företagande. Men det är tre år sedan, så i den meningen kan jag verkligen tycka att vi ska ta nya tag i det här. Vi vet till exempel att lönebidraget behöver höjas. Vi behöver se över just stödstrukturen. Handlingsplanen är alltså bra i sig, men den måste utvecklas. Där hoppas jag verkligen att man från Tillväxtverkets sida ska kunna driva på det här arbetet. De har nämligen gjort en kartläggning av alla de över 300 företagen som finns inom den här sektorn. Antalet växer, men det skulle kunna gå att växa ytterligare om även kommunerna förstod sitt ansvar i detta.

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 118 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Det är inte utan att man kan bli lite besviken på svaret jag nu fick av Penilla Gunther. På tal om att samla damm har det ju gått några år sedan 2010, och det är faktiskt så, herr talman, att i betänkandet som vi behandlar nu finns en motion från Kristdemokraterna, N221, med just precis exakt det här yrkandet, precis det som vi efterfrågar. Men det yrkar majoriteten avslag på i sin majoritetstext. Det är alltså inte utan att man kan känna en viss besvikelse, och det måste ändå vara så att alliansregeringen inte står bakom just det som Penilla Gunther säger här i kammaren just nu. Sedan är det en sak som oroar mig som politiker. Jag hoppas verkligen att det är vi politiker som tillsammans med samhället driver på utvecklingen i de politiska frågorna och inte våra myndigheter. Det är väl ändå så att vi ger dem i uppdrag att arbeta utifrån de förslag som vi lägger fram och beslutar om här i kammaren. Det känns lite oroväckande att det ska vara Tillväxtverket som driver på. Jag tycker att det är ännu bättre om vi kan fatta beslut och komma överens om att vi ska ha en nationell strategi för non-profit-företag här i riksdagen, och så ser vi till att Tillväxtverket genomför det. I vårt framtidskontrakt som vi beslutade om på vår kongress har vi just uttalat det: "Alla människor behövs och ska ges möjlighet att försörja sig själva. Det krävs en ny politik för att skapa jobb eller utbildning också för personer med svag ställning på arbetsmarknaden. För att uppnå jämlikhet behöver alla inkluderas. För att möjliggöra detta krävs mycket mer av individuellt utformade insatser."

Penilla Gunther (KD)

Anf. 119 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Det verkar som om Carina Adolfsson Elgestam över huvud taget inte hörde vad jag sade i mitt anförande. Det är ju väldigt tragiskt att jag uppenbarligen inte har nått fram, eftersom vi står så nära varandra här. Det här handlar helt enkelt om att vi har en handlingsplan, men jag säger att handlingsplanen måste utvecklas. Vi vet allihop i den här kammaren att det inte alltid är motionerna i sig som går igenom, men förslagen kanske kommer fram dit de ska i alla fall. Att jag menar att Tillväxtverket ska vara drivande vad gäller sociala företag är helt enkelt därför att de har fått i uppdrag av regeringen att göra så. De har gjort en kartläggning. De vet vad företagen behöver. De är väl insatta i det här. Det drivs en hemsida, www.sofisam.se, tillsammans med andra aktörer. Det finns en temagrupp som jobbar med frågorna och så vidare som hamnar just under Tillväxtverkets vingar. Varför skulle vi vara emot det? Det kan inte Carina Adolfsson Elgestam vara heller. Det är naturligtvis någonting som vi ska jobba med gemensamt - att politiskt driva på att det här goda arbetet faktiskt fortsätter. Vi ser också behovet av att kommunerna tar ett ökat ansvar, att man förstår vad det här gäller. Vi har inte råd att låta människor gå arbetslösa på grund av arbetshinder när de faktiskt kan komma ut i den gemenskap som ett arbete innebär. Varför skulle vi inte jobba vidare med det på en redan inslagen väg i stället för att gå några sidospår och tro att vi hittar rätt igen? Det tror inte jag på, men jag tror på att utveckla den handlingsplan vi har och att vi faktiskt ska kunna påverka också myndigheterna i rätt riktning. Det är naturligtvis ett politiskt ansvar, och det är jag villig att ta.

Boriana Åberg (M)

Anf. 120 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Den snart fem timmar långa debatten visar att det råder en viss samstämmighet över blockgränserna om hur viktigt det är att från ett jämställdhetsperspektiv få fler kvinnor att starta företag. I praktiken finns det dock betydande ideologiska hinder hos Socialdemokraterna som gör att deras intentioner förblir just bara intentioner. Det går inte att tala sig varm för vikten av kvinnors företagande och samtidigt kräva regler som slår undan benen på det privata initiativet, regler som handlar om allt från minskade eller avskaffade möjligheter för privata företag att tillhandahålla offentligt finansierade välfärdstjänster, alternativt förbjuda vinst i desamma, till minskade eller avskaffade möjligheter till skattelättnader för dem som köper hushållsnära tjänster. Vi i Sverige har länge varit världsledande när det gäller jämställdhet. Vi har högst andel yrkesverksamma kvinnor, och våra attityder när det gäller fördelningen av ansvaret för hem och barn är ganska jämställda, vilket borde vara en förutsättning för en hög andel kvinnliga företagare. Men så är det inte riktigt. Fortfarande finns mycket övrigt att önska. Andelen företag som drivs av kvinnor är strax under 30 procent. I Tillväxtverkets undersökning om attityder till företagande, Entreprenörskapsbarometern, framkommer att 42 procent av de tillfrågade kvinnorna kan tänka sig att starta företag. Den politik som alliansregeringen har fört sedan 2006 har främjat företagandet i allmänhet och kvinnors företagande i synnerhet. Bland annat har områden som tidigare har varit under det offentligas monopol öppnats för företagande. Många kvinnor har tagit steget från att vara anställda inom vård, skola och omsorg till att själva bedriva verksamhet. Lagen om valfrihetssystem har blivit en katalysator för kvinnors företagande i de kommuner som valt att införa den. Det går inte att nog understryka hur viktiga villkoren för företagande i den offentliga sektorn är för att uppmuntra kvinnor att starta företag. Av 1,9 miljoner anställda kvinnor arbetar hälften inom den offentliga sektorn, att jämföra med bara 300 000 offentligt anställda av totalt 2 miljoner anställda män. Tillväxtverket visar i en analys att i de branscher där många kvinnor arbetar är det också många kvinnor som driver företag. Herr talman! De nya företagen som skapades inom vård- och omsorgssektorn under 2009 och 2010 stod för 15 procent av den ökade sysselsättningen bland kvinnor. Företagande inom vård, skola och omsorg bidrar till innovationer samt ökad valfrihet för medborgarna. Dessutom skapas nya karriärmöjligheter för arbetstagarna inom dessa branscher. Det finns en stor potential för fler och växande företag inom den offentliga sektorn. Med ökat välstånd ställer brukarna, vårdtagarna, kunderna högre krav på välfärdstjänsterna både när det gäller kvalitet och individuell utformning. Herr talman! Reformerna som Alliansen sjösatt sedan 2006 har inneburit en tydlig förbättring vad gäller förutsättningarna för kvinnors företagande både i den offentliga och i den privata tjänstesektorn. Införandet av RUT-avdraget har lett till en stor ökning av antalet företag som arbetar med hushållsnära tjänster. En studie, publicerad av Skatteverket 2010, visar att 56 procent av alla företag som erbjöd hushållsnära tjänster drevs av kvinnor. Hälften av dessa företag hade dessutom grundats efter 2007 som ett direkt resultat av RUT-reformen. En begränsning av möjligheterna att använda RUT-avdraget kommer att slå hårt mot många kvinnor, både mot dem som leder företag och mot dem som har en anställning i ett av dessa företag. Det är sorgligt att debatten om välfärdsföretagen har stannat vid ett ställningskrig om huruvida vinst i välfärden är bra eller dåligt. I stället borde diskussionen handla om ökad valfrihet och konsumentmakt i välfärden och om kvinnors möjlighet att använda sin kompetens, kapacitet och kreativitet i nya företag som drivs av kvinnor. Vad Sverige behöver för att öka kvinnors företagande och ge kvinnor bättre möjligheter att använda sin kompetens och kreativitet är mer, inte mindre, av den typ av reformer som alliansregeringen genomfört, såsom lagen om valfrihet och RUT-avdrag. I detta anförande instämde Johan Johansson, Olof Lavesson, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla M) samt Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C).

Kent Persson (V)

Anf. 121 Kent Persson (V)

Herr talman! Tack, Boriana Åberg! Ja, Vänsterpartiets politik är ett hot mot riskkapitalbolagen inom välfärdssektorn. Vi kommer att vara en blåslampa i häcken på dem ända tills vi får ordning på detta. Hur ser det ut? Ni, Boriana Åberg, säger att ni öppnar upp för det för att kvinnor ska kunna starta företag inom dessa sektorer. Men hur ser verkligheten ut? Två riskkapitalbolag behärskar 50 procent av marknaden inom äldreomsorgen. I ledningen för dessa sitter bara män, och i värsta fall för de ut vinsterna från Sverige till något skatteparadis för att slippa betala skatt. 100 procent av företagen som är verksamma inom handikapp är riskkapitalbolag. Det är inte fråga om några kvinnor. Om vi tittar på skolan och de som köpts upp och drivs i privat regi med skattemedel ser vi att vinsterna, eller överskottet, uppstår på grund av att de har sämre bemanning och sämre utbildad personal och för att de inte har samma förutsättningar som den kommunala verksamheten vad gäller lokaler, bibliotek, skolsköterska. Det är så det ser ut. Vi i Sverige är extrema. Det finns inte ett enda land i världen som kan jämföras med Sverige när det gäller privatiseringsivern. Nu kommer dessutom forskningsrapporter som verkligen ifrågasätter det vi håller på med, privatiseringen av välfärdstjänsterna.

Boriana Åberg (M)

Anf. 122 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Av den repliken kan man utläsa att det inte bara finns en tydlig ideologisk skillnad mellan mig och Kent Persson, utan det är även skillnad på rapporterna som vi läser. De rapporter jag har läst, som handlar om öppnandet av den offentliga sektorn för privata aktörer, säger att människor är betydligt nöjdare med den service de får. För mig som moderat är frihetsaspekten mycket viktig. Individens frihet att välja vårdcentral, skola och äldreomsorg är grundläggande liksom möjligheten att kunna välja bort de verksamheter man inte är nöjd med och söka sig någon annanstans där kvaliteten är bättre. Det handlar om att själv bestämma över sitt liv och sina angelägenheter och inte överföra makten till politikerna. Där ni i Vänsterpartiet ser rovgiriga kapitalister ser jag vanliga arbetstagare som vågat lämna en trygg anställning för att i stället satsa på företagande inom ett område som de känner väl. Jag ser barnmorskan Tina i Trelleborg, som belånade sitt hem för att starta egen barnmorskemottagning. Jag ser sjuksköterskan Anna i Stockholm, som jobbade på sjukhuset på natten och på dagen renoverade sin blivande mottagning. Jag har träffat dem, och jag vet att ingen av dem drömmer om enorma summor i skatteparadis. Däremot drömmer de om att ha pengar nog att betala sina anställda, att ha pengar till fortbildning av anställda och att kunna betala reparatören som fixar röntgenskannern när den går sönder. (Applåder)

Kent Persson (V)

Anf. 123 Kent Persson (V)

Herr talman! Vi har ingenting emot valfrihet. Det vi från Vänsterpartiet lyfter fram är vinstfrågan, riskkapitalbolagens plundring och flykten av pengar till skatteparadis. Tack vare att vi presenterar vår rapport om hur man ska åtgärda detta har vi fått till stånd en debatt här i Sverige om rimligheten i den företagsverksamhet som bedrivs. Det har till och med gått så långt att företagen inom den här sektorn har satt sig ned tillsammans med Svenskt Näringsliv för att utreda detta: Ajajaj, det här är inte så bra - vi måste hitta någon lösning på kvalitetsfrågorna! Givetvis är det politiken som har det yttersta ansvaret, Boriana. Det är vi som gör upphandlingarna och så vidare. Det är politiska beslut, inget annat. Vad det handlar om är rimligheten i de vinster som tas ut. När det har lagts skattekronor på skola, vård och omsorg och det uppstår överskott ska det återinvesteras där, inte föras ut som privata vinster, menar vi. Den frågan är helt avgörande för oss, och den kommer vi att fortsätta att driva. Boriana! Det kan väl ändå inte vara så att svaret när det gäller kvinnors möjligheter att starta företag är att vi öppnar den offentliga sektorn, där de har jobbat tidigare, frivilligt eller med lönearbete, och att det är där de ska starta företag? Det kan väl inte vara så att det är er enda politik? I så fall är det väldigt fattigt.

Boriana Åberg (M)

Anf. 124 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Vi ska dra oss för att dra alla företag över en kam. Självklart finns det sådana som har missbrukat förtroendet, och de ska inte tillåtas bedriva sina verksamheter. Men det handlar också om kontroll och bra upphandlingar, som vissa politiker är ansvariga för. Det är där vi ska söka ansvaret i stället för att skuldbelägga de kvinnor som har vågat starta företag. På tal om att det är just kvinnor som startar företag inom vård, omsorg och skola kan jag säga att man vanligtvis brukar gräva där man står. Det är inget konstigt med att man satsar på ett område som man känner väl och där man har idéer om hur det kan bli bättre och hur man kan använda innovationer för att organisera verksamheten på ett bättre sätt. Till skillnad från Kent Persson har jag levt i ett samhälle där allt styrdes av politiker, nämligen det socialistiska drömsamhället i Bulgarien, mitt forna hemland. Politikerna bestämde inte bara vilken skola man skulle gå i, utan även vilka kläder man skulle ha, vilken mat man skulle äta och vilket parti man skulle rösta på. Det fanns nämligen bara ett parti, och dessutom var man tvungen att gå och rösta. Jag vill inte tillbaka till det samhället. Tro mig - det är inget samhälle som vi strävar efter. Vi är för ett samhälle där individen får frihet att bestämma framför kommunpolitiker, regionpolitiker och riksdagspolitiker.

Olof Lavesson (M)

Anf. 125 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Jag hade från början inte satt upp mig på talarlistan, men när de kreativa näringarna kom upp i debatten kunde jag inte låta bli. De kreativa näringarna blir allt viktigare för Sverige. I en annars ganska mörk tid är det här som Sverige växer. Det är 146 000 anställda i 117 000 företag. Tillväxten inom denna sektor låg 2010 på 5,5 procent. Man omsätter ca 285 miljarder, vilket bidrar med 3,3 procent till Sveriges bnp. Sverige betraktas som ett av världens mest kreativa länder, enligt vissa undersökningar det allra mest kreativa. Vi ligger i framkanten och är trendkänsliga. Sverige är inte en helt ovanlig testmarknad för nya produkter och tjänster. Vi ligger också i framkant teknologiskt. Ny teknik och nya kommunikationsformer förändrar vårt samhälle i grunden. Vår syn på konsumtion förändras. Det som förr hette ägande heter nu tillgänglighet. Det ska vara här och nu till ett rimligt pris. Frågan är huruvida vi och våra system är redo att möta en ny tids krav. Det första jag vill ta upp är att exempelvis patent betraktas som ett affärsverktyg i de traditionella näringarna - utan patent, ingen investering. Detta gäller även upphovsrätten - utan en modern och fungerande upphovsrätt, inga framgångar. Det går därför inte att glädjas åt de kreativa näringarnas framväxt utan att samtidigt sätta ned en väldigt tydlig fot för upphovsrätten. Det andra jag vill lyfta fram är vad de här siffrorna betyder för Sverige i världen. Bara musikexporten ligger på drygt 1 miljard svenska kronor. Dataspelsexporten är med sina 2 miljarder dubbelt så stor och är i dag en av våra snabbast växande exportgrenar. År 2011 växte dataspelsexporten med över 50 procent. Detta avspeglas i regeringens exportpolitik, där de kreativa näringarna i dag är ett av de mest prioriterade områdena. Flera initiativ har tagits, som den främjarkalender som vi arbetar efter vid våra ambassader och kommunikationsplattformen Symbio Create, som är framtagen för de kreativa näringarna. Det tredje perspektivet handlar om vad vi kan göra inom landets gränser. Är vi beredda att ge de kreativa näringarna utrymme att växa och utvecklas? Är våra system redo? Klarar våra myndigheter av att möta branschernas behov? Många aktörer klagar i dag på att de möter oförståelse för sina villkor från myndigheter och från bank- och finansvärld. Och är vi beredda att se de kreativa näringarna som en ekonomisk tillväxtsektor och inte bara som en kultursektor? Vi behöver se över hur vi kan underlätta för nya affärsmodeller att växa fram, vilka hinder som finns och vilka regleringar som kan behöva ändras. Inte minst är det en viktig fråga hur vi löser rättighetsfrågor i ett internationellt perspektiv. Detta är något vi vill utveckla tillsammans med näringarna. Om allt detta säger Socialdemokraterna och Carina Adolfsson Elgestam ingenting. De säger ingenting om vilka förändringar de vill se, ingenting om vad de vill göra. Under Adolfsson Elgestams anförande hördes att mer pengar eventuellt skulle kunna vara en bra idé. Men några resurser finns inte avsatta. Det är tomt och tyst. Det enda man kunnat presentera här i dag är ett förslag om att riksdagen ska uppmana regeringen att främja kreativa näringar och att 2014 vore ett bra år för det. Jag vet inte om det står klart för Carina Adolfsson Elgestam, men det hon föreslår gör vi varje dag. Vi gör inte bara uttalanden - vi främjar de kreativa näringarna, inom och utom landets gränser. Går Carina Adolfsson Elgestam in på handelsministerns hemsida kan hon konstatera att kreativa näringar är en av huvudrubrikerna. Regeringens råd för kulturella och kreativa näringar har precis lämnat sina synpunkter, som nu bereds inom Regeringskansliet. Tillväxtverket har fått kreativa näringar infört som ett av sina grunduppdrag. Kreativa näringar är en viktig del av förenklingsarbetet, och vid landets inkubatorer växer nya företag fram varje dag. När det gäller kulturhuvudstadsåret har mångmiljonbelopp avsatts i budgeten. Vi inte bara säger - vi gör! Vi ser det nya Sverige som växer fram. Carina Adolfsson Elgestam, vad gör ni? (Applåder) I detta anförande instämde Johan Johansson, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg, Cecilie Tenfjord-Toftby och Boriana Åberg (alla M) samt Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C).

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 126 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Det är alltid intressant att sitta och lyssna utan att vara anmäld. Då kan man lyssna in de olika förslag och idéer som ledamöterna delar med sig av. Eva Flyborg började med att säga att man har betraktat företagen som mjölkkor. Hon hänvisar till arbetsgivaravgifterna. Jag vill påminna om att arbetsgivarorganisationerna alltid tagit bort den kostnaden vid förhandlingar. Det innebär alltså att man har minskat de uteblivna lönehöjningarna. Anders Ahlgren vill att det ska bli billigare att anställa. Då förutsätter jag att svaret är sänkta löner. Han tycker också att det är besvärligt när vi socialdemokrater har synpunkter på jordbruksstödet i EU. Men det är precis detta som regeringen har framhållit i budgetförhandlingarna. Mats Odell tar upp frågan om att månadsredovisning inte ska genomföras. Kan man inte åtminstone låta exempelvis taxibranschen och byggindustrin få göra det när de själva vill det? Alla fyra partierna har uttalat sig så väldigt väl om halvering av restaurangmomsen och det goda resultatet av det. Jag står här nu och lovar er att om ni ger mig 5 miljarder kronor ska jag åstadkomma mer än 5 000 jobb. Mats Odell gjorde ytterligare en jämförelse. Ica Maxi anställer 25-30 ungdomar för att man sänker arbetsgivaravgiften från i runda tal 30 till 15 procent. Tror han verkligen på det själv? Jag tar ett löneexempel. Jag har 30 ungdomar, och de har 200 000 kr i lön. Om det ska betalas in en arbetsgivaravgift för dem på den summan blir det 1,8 miljoner. Den summan halverar man till 900 000 kronor. Är det någon i den här lokalen som tror att arbetsgivaren är beredd att betala 5,1 miljoner i lön för att få en besparing på 900 000 kronor? Kan det vara det som driver Maxiägaren, eller vad det nu kallas för? Jag tror inte det. Det är därför som vi har sagt att man ska använda utrymmet till de arbetsgivare som är beredda att ta en person som är helt arbetslös i stället för att sprida ut det på hela branscher och hela arbetsmarknaden. Det är inte så som ni vill få det att framstå att vi ska göra skattepålagor på ca 30 miljarder. Det måste vara fel på de personer som jobbar borta på Finansdepartementet om de kan få fram de siffrorna. Vad vi säger är att det utrymme som ni i dag använder för att ha generella sänkningar på ca 15 miljarder för ungdomar som är upp till 25 år ska vi i stället använda till de ungdomar som är arbetslösa. De 15 miljarderna kvittar vi mot era 15 miljarder.

Mats Odell (KD)

Anf. 127 Mats Odell (KD)

Herr talman! Jag lyssnade med stigande förvåning på Krister Örnfjäders anförande. Om han tror att en skattehöjning på 14,2 miljarder som riktas enbart mot arbetsplatser för ungdomar under 26 år går spårlöst förbi frågar man sig: Varför höjer ni inte arbetsgivaravgifterna generellt om det inte är något problem? Här har ni världens inkomstkälla. Varför bara ta ungdomarna? Det är väl bättre att ta sådana som har fått en fastare plats och är mer oumbärliga för arbetsgivarna i så fall. Höj någon procent, och så kan ni finansiera ännu mer bidragshöjningar. Detta håller inte. Vi kan ta de stora företagen som anställer många ungdomar, Ica och snabbmatsföretagen. De kan man tycka vad man vill om, men de är en instegsplats för ungdomar på arbetsmarknaden. Det skulle bara passera som business as usual. Det är att beskatta ungdomars arbete mer som är er utan jämförelse största inkomstkälla till alla era satsningar som ni gör. Krister Örnfjäder räknade på en kalkyl för en Icaföretagare. Det är en kostnadshöjning. Det är inte så att dessa platser plötsligt blir lediga för att de människorna avskedas direkt. Det tror inte jag. Men inte blir det nya platser lediga för människor som kan komma in och få Socialdemokraternas nolltaxa vad gäller arbetsgivaravgifter. Den politiken håller inte. Det är bara ena sidan av myntet. Den andra sidan av myntet är att ni använder pengarna för att förstärka bidragssystemen i stället för att förstärka konkurrenskraften som leder till långsiktiga jobb. (Applåder)

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 128 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Man blir lite betänksam när man hör Mats Odell uttrycka sig på det här sättet. Det hänger inte ihop för fem öre. Hur kan det vara så att när ni sänker för alla är det en bra insats, men när vi sänker för dem som är arbetslösa är det en dålig insats? Du säger: Varför höjer ni inte arbetsgivaravgifterna över huvud taget, eftersom det är vår lösning, som du uttrycker det? Motfrågan är: Varför sänker inte ni för alla kategorier av människor, eftersom det är lösningen på ert problem? Nu har ni visserligen sagt att ni även ska sänka för dem som är äldre, och ni har också påbörjat det. Snart är det bara de som är i mitten kvar. Om det vore på det sättet som du nu beskriver det att ni lyckas med den yngre kategorin och den äldre kategorin borde det bli så att de i mitten utsätts för en press när det gäller satsningarna, och då ska det sänkas där också. Jag har ingenting emot att man sänker arbetsgivaravgifter om det finns ett utrymme för det, inte alls. Men man ska vara medveten om att de pengarna går till någonting. Är det inte så att vi betalar det som pengarna går till gemensamt får varje individ stå för de kostnaderna själv. Det finns länder med sådana system, och de förskräcker. Jag tycker att vi ska behålla ett sådant system som vi har i dag. Men vi ska rikta våra insatser mot de grupper som har det största behovet. Det är de som är utan arbete.

Mats Odell (KD)

Anf. 129 Mats Odell (KD)

Herr talman! Problemet med Socialdemokraternas och Krister Örnfjäders förslag är att det är ännu fler som kommer att bli utan arbete med den politiken. Det märkliga är att Krister Örnfjäder plötsligt är inne på att tala om varför jag är emot att ni vill sänka. Ni vill ju höja och fördubbla arbetsgivaravgiften. Det är problemet. Det är inget problem med att man tar bort arbetsgivaravgiften helt enbart för dem som är arbetslösa. Men det jag vänder mig emot är att ni låtsas som att det inte får någon som helst effekt om man fördubblar arbetslösheten. Det är en mycket stor grupp med tanke på att det är sammanlagt 14,2 miljarder kronor. Ni måste ändå tänka igenom detta. Det handlar om så kraftfulla skattehöjningar på produktiva faktorer som arbete, kapital och företagande som i så liten utsträckning satsas för att öka produktiviteten utan snarare används för att förbättra ersättningarna i olika typer av socialförsäkringssystem. Det är en politik som inte hänger ihop. Den kommer inte att leda till att stärka Sveriges konkurrenskraft och se till att människor får arbeten som är långsiktigt hållbara.

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 130 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Mats Odell tror att vår politik kommer att få en viss effekt. Vi vet att er politik har en effekt. Ni har inte lyckats. Ni har gjort satsningarna, som ni kallar det för. Det har inte fått det resultat som jag hoppas att ni åtminstone trodde på. Eftersom ungdomsarbetslösheten ökar och arbetslösheten i sin helhet ökar lyckades det inte. Jag tycker för min del att man kan räkna på det sätt som jag här har beskrivit. Vad vi gör är att ta ett utrymme som ni redan använder för hela arbetsmarknaden och använda det utrymmet till att sätta in för speciella grupper på arbetsmarknaden. Budgetmässigt ser jag inte någon skillnad. Sedan kan Mats Odell räkna hur han vill. Men i vår satsning ska vi använda oss av de pengar som ni redan har använt och använder.

Hans Rothenberg (M)

Anf. 131 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Jag blir nog tvungen att ta en replik när Krister Örnfjäder går i gång och börjar tala om restaurangmomsen. Det är någonstans där som debatten om näringspolitik klev av banan och inte längre blev en debatt om näringspolitik. Krister Örnfjäder har en benägenhet att alltid vilja skjuta på restaurangmomsen, att alltid vilja förminska denna näring och att alltid vilja förminska de människor som arbetar i denna näring. Han vill alltid förminska de effekter som momssänkningen har givit på näringen, på de företag som verkar inom restaurangnäringen och på de människor som har lyckats få jobb i detta sammanhang. Efter det att momsen sänktes förra året uppstod ett tydligt hack i kurvan för prisutvecklingen, där priserna justerades nedåt. Det justerades sakta under året, men när man viktar det visar det sig att priserna i dag ligger 3 procent lägre än vad som var förväntat om momsen inte hade sänkts. Det är en branschorganisation som har räknat fram detta. Krister Örnfjäder kan möjligen säga att de är jäviga. Jag skulle vilja säga att de kanske är sakkunniga i sammanhanget. Det har blivit en prissänkning som har varit gynnsam för konsumenterna. Det innebär att försäljningen har ökat, vilket har inneburit ökade momsintäkter för staten. Branschens omsättning har ökat med 4,4 procent - vida över vad omsättningen har gjort i Sverige i övrigt och i andra näringar. Detta har inneburit att företagen har fått mer pengar över. Högre vinster har inneburit intäkter tillbaka till staten. Det har blivit fler anställda. Jag skulle inte vilja ge 5 miljarder kronor till Krister Örnfjäder för att skapa 5 000 jobb. Jag förordar att man sänker restaurangmomsen, som regeringen gjorde för ett år sedan. Det gav 6 000 jobb, och det gav många andra dynamiska effekter såsom minskat utanförskap. Varför skjuter Krister Örnfjäder just på denna näring?

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 132 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Anledningen till att jag skjuter på denna fråga är helt enkelt att det är fyra partier som har gått upp och slagit sig för bröstet igen och sagt att det har varit en lyckosam satsning. Jag håller inte med om det. Jag accepterar inte att man gör en sådan förvrängning av verkligheten, och den försöker jag korrigera. Jag förminskar inte heller de anställda i och med detta. Jag räknar med att de anställda inom näringen är så bra på det de gör att de mycket väl kan leva med en moms som är likvärdig med annan moms. Så högt förtroende för dem har jag. Du hänvisar till 3 procents sänkning av priset. Det är inte speciellt konstigt - om man sänker med 12,5 procent ska det väl inte vara så svårt att minska med 3 procent. 6 000 anställda, säger Hans Rothenberg. Den siffra som jag har hört av Visitas är upp till 5 000 anställda i branschen, och Visitas går själva inte i god för om siffran beror på sänkningen av restaurangmomsen. Jag tycker att det talar för sig självt; detta är en dyr satsning med en väldigt begränsad effekt. Min fråga är: Går det inte att göra detta på något annat sätt? Om man vill ha billigare mat tycker jag att priset borde vara 12 procent lägre. Om man vill ha fler anställda tycker jag att det borde vara betydligt fler än 5 000 personer. Jag har tittat på hur det ser ut inom andra branscher. Hur många anställda får man per miljon? Det är vad det handlar om, och det är betydligt fler än 5 000 stycken. Jag tycker att man borde använda pengarna på ett bättre sätt.

Hans Rothenberg (M)

Anf. 133 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Krister Örnfjäder sjunger transfereringssystemens lov i stället för att se till att effekterna kommer näringen till godo. Näringen består av företag och människor som arbetar i företagen och av kunder som drar nytta av företagens tjänster. Krister Örnfjäder vill enligt gammal klassisk betongpolitik flytta över detta till transfereringarna. Dessa pengar är någonting som uppenbarligen är allom givet. Skattepengarna ska flyttas till de människor som är arbetslösa. Men först vill Krister Örnfjäder i praktiken göra ett antal människor arbetslösa, om restaurangmomsen nu ska gå tillbaka till 25 procent. Låt oss titta lite grann på siffrorna, för siffror är ändå vederhäftigt. Det har blivit 3 procent lägre prisnivå. Det har blivit en omsättningseffekt för branschen som är plus 4,4 procent. Det är en ökning med motsvarande 6 000 helårsarbeten. Det är inte 5 000, utan 6 000 helårsarbeten. Då vet vi också att inom hotell- och restaurangnäringen består många jobb av deltid, halvtid och extraarbeten. Det är alltså långt fler än 6 000 människor som har fått jobb tack vare denna reform. Den största procentuella ökningen finns i Västmanland, Östergötland och Gävleborg. Detta har slagit på ställen i landet där man tackar och tar emot för fler arbetstillfällen. Låt oss titta på Krister Örnfjäders eget län - Kalmar län. Där har antalet nya helårsarbeten de första tre kvartalen förra året varit 94 stycken. Det var en utveckling på 4 procent - betydligt bättre än vad utvecklingen har varit i andra branscher. Vi kan också se en ökning av lönesumman på 7,1 procent. Jag citerar Karl-Petter Thorwaldsson, känd från arbetarrörelsen. Han skriver i Aftonbladet: "Vi uppmanar regeringen att tänka om - - - och utöka antalet subventionerade anställningar." Kan inte Krister Örnfjäder gå i takt med sin partikompis och inte bara i otakt med tiden?

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 134 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag tycker att jag går väl i takt med tiden. Jag har till och med en klocka som hjälper mig med det. Att upprepa argument stärker dem inte. Jag hörde det som Hans Rothenberg sade redan i det första inlägget. Jag svarade på det också. Min inställning har inte ändrats på dessa minuter. Man ska inte ge mig pengar för att jag ska ge dem till någon form av transfereringssystem. Men vi har stora behov i det här landet. Jag skulle kunna tänka mig att exempelvis använda dessa fem miljarder till 10 000 lärare. De ryms nämligen inom den budgeten. Vårt utbildningssystem har ett sådant behov i dag. Det behövs mer folk, och det behövs fler lärare. Jag skulle hellre vilja använda dessa fem miljarder till detta. Det ligger inom ramen för ett transfereringssystem. Det innebär att vi använder pengarna i Sveriges riksdag. Vi fattar ett beslut, och vi portionerar sedan ut pengarna till kommuner och landsting beroende på vem som är huvudman för skolan. Det skäms inte jag för. Hans Rothenberg kanske trodde att jag skulle använda pengarna till någonting annat. Men jag har hela tiden tänkt att pengarna ska kunna användas för arbetstillfällen. Då får man mycket större effekt än vad man får i det som ni i dag har fattat beslut om. Jag är glad att restaurangnäring, hotellverksamhet och annat går bra. Jag tycker inte att det är speciellt konstigt eftersom turismen går bra i Sverige i dag, som en av era företrädare för Alliansen var uppe och talade om. Det brukar innebära att man får en högre omsättning och en större vinst. Jag tycker alltså inte att det är speciellt konstigt, men jag skulle inte svära på att det beror på någon sänkning av restaurangmomsen.

Penilla Gunther (KD)

Anf. 135 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Detta är egentligen en replik på Krister Örnfjäder. Jag sitter här och blir upprörd över den nonchalans som han visar. Jag vill påstå att det är okunskap, fast det bär mig emot att säga det. Eftersom jag sitter i arbetsmarknadsutskottet vet jag att det där handlar mycket om att se på de subventionerade anställningarna. Det har satsats mer pengar än någonsin. Vi vet att det finns människor som verkligen behöver dessa stöd. Men arbetsgivarna tar inte emot vare sig gamla, unga eller däremellan i tillräcklig omfattning. Vad ska vi göra åt det? Det finns till och med 90-procentiga subventioner av anställningar, men de här människorna tas ändå inte emot. Vad ska vi göra åt det? Det har införts handledarstöd, som jag själv har varit med och kämpat för, för att arbetsgivare ska kunna avsätta tid och till och med få betalt för att ta emot personer. Det handlar inte minst om personer med arbetshinder, som står allra längst ifrån den ordinarie arbetsmarknaden. Vad ska vi göra åt det? Självfallet måste arbetsgivarna ta sitt ansvar i detta. Men vilka ytterligare jobb skulle det ge att höja momssatsen inom restaurangnäringen? Många ungdomar har sin första arbetsplats inom just restaurangnäringen. Om vi talar om besöksnäringen finns det väl ingen av oss som inte vill gå och fika på ett kafé eller äta på en restaurang. Vi själva som riksdagsledamöter blir ganska ofta bjudna på middagar, och vi äter lunch varje dag. Skulle vi på något sätt särskilja jobb från jobb och säga att de här jobben inte är lika viktiga? Om det är det som Christer Örnfjäder vill säga tycker jag att Socialdemokraterna har missat någonting väldigt väsentligt och grundläggande i näringspolitik, att alla jobb och företag är lika viktiga.

Beslut

Beslut: 2013-05-02

7 förslagspunkter, 5 acklamationer, 2 voteringar

Webb-tv: Beslut

2 maj 2013

Protokoll med beslut

2013-05-02

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Övergripande om företagsfrämjande åtgärder

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:N208 av Carina Hägg (S),
2012/13:N211 av Sten Bergheden (M) yrkandena 1 och 2,
2012/13:N238 av Annelie Enochson (KD) yrkande 2,
2012/13:N243 av Yilmaz Kerimo (S),
2012/13:N244 av Kristina Nilsson och Jasenko Omanovic (båda S),
2012/13:N257 av Pia Nilsson (S),
2012/13:N262 av Hans Backman (FP),
2012/13:N265 av Lars Mejern Larsson m.fl. (S) yrkandena 7 och 10,
2012/13:N297 av Lars Beckman (M),
2012/13:N309 av Margareta Cederfelt och Saila Quicklund (båda M),
2012/13:N313 av Penilla Gunther (KD),
2012/13:N316 av Olle Thorell (S),
2012/13:N320 av Johan Löfstrand m.fl. (S),
2012/13:N346 av Lars Beckman (M),
2012/13:N358 av Isak From m.fl. (S) yrkandena 1-3,
2012/13:N367 av Annicka Engblom och Margareta Cederfelt (båda M) yrkandena 1-3,
2012/13:N380 av Esabelle Dingizian (MP) och
2012/13:A223 av Désirée Pethrus och Robert Halef (båda KD) yrkandena 5 och 6.

Reservation 1 (S)
Reservation 2 (MP)
Reservation 3 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S)
S	0	104	0	8
M	104	0	0	3
MP	22	1	0	2
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	1
V	0	0	17	2
KD	18	0	0	1
Totalt	202	105	17	25
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Socialt företagande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Ub443 av Kerstin Engle m.fl. (S) yrkandena 1 och 5,
2012/13:N215 av Penilla Gunther (KD),
2012/13:N221 av Penilla Gunther (KD),
2012/13:N241 av Anna Wallén m.fl. (S),
2012/13:N255 av Christer Adelsbo m.fl. (S),
2012/13:N307 av Louise Malmström och Håkan Bergman (båda S),
2012/13:N348 av Cristina Husmark Pehrsson (M),
2012/13:N349 av Christer Adelsbo m.fl. (S) yrkandena 2, 3 och 5,
2012/13:N365 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 15 i denna del och
2012/13:A264 av Berit Högman m.fl. (S) yrkande 4.

Reservation 4 (S, V)
Reservation 5 (MP)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (S, V)
S	0	104	0	8
M	104	0	0	3
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	1
V	0	17	0	2
KD	18	0	0	1
Totalt	203	121	0	25
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag