Socialförsäkringsutskottets betänkande

2017/18:SfU7

Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen. Genom den föreslagna ändringen ska det vara möjligt att avstå från att återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete om arbets­givaren utan att Migrationsverket har vidtagit någon åtgärd har avhjälpt brister i anställningsvillkoren som annars skulle ha lett till återkallelse.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2017.

Utskottet föreslår även ett tillkännagivande till regeringen om att rege­ringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag som kan träda i kraft så snart som möjligt, dock senast den 1 juli 2018, och som stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvi­sas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det.

I betänkandet finns en reservation (M, C, L, KD).

Behandlade förslag

Proposition 2016/17:212 Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstill­stånd när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister.

Tre yrkanden i följdmotioner.

Nio yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2017/18.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister

Reservation

Möjlighet att avstå från återkallelse vid mindre avvikelser, punkt 2 (M, C, L, KD)

Särskilda yttranden

1.Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, punkt 1 (M, C, L, KD)

2.Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, punkt 1 (SD)

3.Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, punkt 1 (V)

4.Möjlighet att avstå från återkallelse vid mindre avvikelser, punkt 2 (SD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2017/18

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Motionärernas lagförslag

Bilaga 4
Utskottets lagrådsremiss med lagförslag

Bilaga 5
Lagrådets yttrande som begärts av utskottet

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2016/17:212 och avslår motionerna

2017/18:114 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt

2017/18:120 av Johanna Jönsson m.fl. (C, M, L, KD).

2.

Möjlighet att avstå från återkallelse vid mindre avvikelser

Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen skyndsamtska återkomma till riksdagen med ett lagförslag som kan träda i kraft så snart som möjligt, dock senast den 1 juli 2018, ochsom stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det, och detta tillkännagerriksdagen för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2017/18:1030 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 1,

2017/18:1940 av Christian Holm Barenfeld (M),

2017/18:2816 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkande 3,

2017/18:3122 av Marta Obminska (M),

2017/18:3165 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkande 4,

2017/18:3180 av Johan Forssell m.fl. (M, C, L, KD) yrkande 4,

2017/18:3181 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 4,

2017/18:3394 av Aron Modig m.fl. (KD) yrkande 30 och

2017/18:3447 av Fredrik Schulte (M) yrkande 3.

Reservation (M, C, L, KD)

Stockholm den 9 november 2017

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Fredrik Lundh Sammeli

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Lundh Sammeli (S), Johan Forssell (M), Carina Ohlsson (S), Mikael Cederbratt (M), Phia Andersson (S), Jennie Åfeldt (SD), Yilmaz Kerimo (S), Solveig Zander (C), Rickard Persson (MP), Kerstin Nilsson (S), Aron Modig (KD), Teresa Carvalho (S), Maria Abrahamsson (M), Christina Höj Larsen (V), Paula Bieler (SD), Fredrik Malm (L) och Helena Bonnier (M).

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2016/17:212 Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, två motioner som väckts med anledning av propositionen och nio motionsyrkanden som väckts under allmänna motionstiden 2017/18.

Regeringen, Justitiedepartementet, beslutade den 2 juli 2015 att ge en sär­skild utredare i uppdrag att överväga åtgärder för att stärka arbetskraftsinvand­rares ställning på arbetsmarknaden (dir. 2015:75). Utredningen tog namnet Utredningen om åtgärder för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden. Regeringen beslutade genom tilläggsdirektiv den 18 augusti 2016 om förlängd utredningstid t.o.m. den 15 december 2016 (dir. 2016:72). Utredningen överlämnade betänkandet Stärkt ställning för arbetskraftsinvand­rare på arbetsmarknaden (SOU 2016:91) till regeringen den 15 december 2016.

Den 16 november 2016 tillkännagav riksdagen för regeringen att rege­ringen skyndsamt skulle besluta om tilläggsdirektiv till utredningen för att undersöka om regelverket för arbetskraftsinvandring, särskilt de ändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2014, fått avsedd effekt och i vilken omfatt­ning arbetskraftsinvandrare nekas arbetstillstånd eller förlängning av arbets- och uppehållstillstånd på grund av mindre misstag av seriösa arbetsgivare.

Regeringen beslutade den 24 maj 2017 att begära in Lagrådets yttrande över lagrådsremissen som föregick proposition 2016/17:212. Regeringen följde i sak Lagrådets förslag.

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2 och lagförslaget i motion 2017/18:120 finns i bilaga3.

Utskottet beslutade den 28 september 2017 om fortsatt beredning av motion 2017/18:120 (C, M, L, KD). Motionen skickades på remiss. Utifrån remissvaren utarbetade utskottet en lagrådsremiss (bil. 4). I lagrådsremissen finns en förteckning över remissinstanserna. Utskottet begärde in Lagrådets yttrande över utskottets förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). Lagrådet avstyrkte förslaget (bil. 5). Utskottet avslutade därefter beredningen av lagförslaget.

Utskottets överväganden

Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i utlänningslagen och avslår följdmotionerna.

Riksdagen ställer sig även bakom det som utskottet anför om att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med ett lagför­slag som kan träda i kraft så snart som möjligt, dock senast den 1juli 2018, och som stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det, och tillkännager detta för regeringen. Därmed bifaller riksdagen delvis övriga motioner.

Jämför reservationen (M, C, L, KD) och särskilt yttrande 1 (M, C, L, KD), 2 (SD), 3 (V) och 4 (SD).

Gällande ordning

En utlänning som ska arbeta i Sverige på grund av anställning här eller utom­lands ska normalt sett ha arbetstillstånd, vilket framgår av 2 kap. 7 § utlän­ningslagen (2005:716), förkortad UtlL. Av 5 kap. 10 § UtlL framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som önskar vistas här i landet, bl.a. för att arbeta.

Arbetstillstånd får enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL ges till en utlänning som erbjudits en anställning om anställningen gör det möjligt för honom eller henne att försörja sig och om lönen, försäkringsskyddet och övriga anställ­ningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Att utlänningen kan försörja sig på anställningen ställer i första hand krav på att arbetstiden är av sådan omfattning att inkomsten inte är så låg att utlänningen behöver försörjningsstöd enligt 4kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för att täcka kostnaderna för bl.a. boende och uppehälle (prop. 2007/08:147 s. 59).

Av 6 kap. 2 a § UtlL framgår att arbetstillstånd inte får ges för längre tid än två år och att den sammanlagda tiden får vara högst fyra år.

Även vid en förlängning av tillståndet måste villkoren för att få tillstånd vara uppfyllda.

Enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL ska ett tidsbegränsat uppehållstill­stånd för arbete som har beviljats en utlänning med anledning av att han eller hon har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket återkallas om förutsättningarna för arbetstillståndet av något annat skäl än att anställningen har upphört inte längre är uppfyllda.

Om de faktiska anställningsvillkoren inte motsvarar vad som angavs i ansökan men är i nivå med kollektivavtal eller praxis inom yrket eller bran­schen och anställningen gör det möjligt för utlänningen att försörja sig ska uppehållstillståndet dock inte återkallas (prop. 2013/14:227).

Om ett uppehållstillstånd återkallas och utlänningen befinner sig i Sverige ska det, om inte särskilda skäl talar emot det, samtidigt meddelas ett beslut om avvisning eller utvisning (8 kap. 16 § UtlL). Migrationsverkets beslut att åter­kalla ett uppehållstillstånd får överklagas till en migrationsdomstol.

Bakgrund

De nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring trädde i kraft den 15 decem­ber 2008. Genom dessa regler infördes ett system som syftar till att underlätta rekryteringen av arbetskraft från tredjeländer. Ändringarna innebar bl.a. att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen upphörde att gälla. Utgångspunkten vid handläggningen av ärenden om arbetstillstånd är i stället arbetsgivarens egen bedömning av behovet av rekrytering av arbetskraft från tredjeländer.

Förslag till vissa åtgärder som syftade till att upptäcka och stoppa missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring lämnades i proposition 2013/14:227 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring. Riksdagen beslutade, i enlighet med förslaget, om kompletterande bestämmelser om åter­kallelse av uppehållstillstånd som har beviljats för arbete om förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda, eller det arbete som arbetstillstån­det beviljats för inte har påbörjats inom rimlig tid. Migrationsverket fick också möjlighet att utföra efterkontroller av beviljade arbetstillstånd under löpande tillståndstid. Dessutom infördes en straffsanktionerad skyldighet för arbetsgi­vare att lämna uppgifter till Migrationsverket om de anställningsvillkor som gäller för utländska arbetstagare som har beviljats arbetstillstånd. I propo­sitionen angavs bl.a. att för att inte undergräva de nuvarande bestämmelserna om arbetskraftsinvandring är det viktigt att ett uppehållstillstånd kan återkallas när förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda, samtidigt som hänsyn måste tas till att en återkallelse kan få långtgående konsekvenser för den enskilda arbetstagaren som måste lämna landet. Regeringen ansåg att det skulle införas åtgärder som betonar och understryker arbetsgivares ansvar för att upprätthålla nivån på anställningsvillkoren för utländska arbetstagare och vikten av att följa regelverket. De åtgärder som väljs måste vara effektiva och kännbara för arbetsgivaren samtidigt som syftet med arbetskraftsinvand­ringsreformen värnas. Vid en avvägning mellan vikten av att värna det svenska systemet för arbetskraftsinvandring och de konsekvenser som en återkallelse kan få i det enskilda fallet gjordes bedömningen att det inte bör finnas utrymme för en mer diskretionär prövning av om uppehållstillståndet ska återkallas när förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda.

Migrationsöverdomstolen har i avgörandet MIG 2015:11 tolkat bestämmel­sen om återkallelse i 7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL. Frågan i målet var om en person hade rätt till förlängt uppehålls- och arbetstillstånd på grund av anställning trots att lönen under en del av den tidigare tillståndstiden varit lägre än vad som angetts när det tidigare tidsbegränsade uppehållstillståndet för arbete beviljades. Migrationsöverdomstolen uttalade bl.a. följande. Om förut­sättningarna för det tidsbegränsade arbetstillståndet av något annat skäl än att anställningen har upphört inte längre är uppfyllda gäller enligt den obligato­riska regeln i 7 kap. 7 e § UtlL att tillståndet ska återkallas. Konsekvensen av att lagstiftaren har bestämt att återkallelse ska vara obligatorisk är att det inte ska göras en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Den strikta tillämpning som lagstiftaren ger uttryck för när det gäller om ett tillstånd ska återkallas innebär att ett motsvarande förhållningssätt bör gälla vid prövningen av om ett tillstånd ska förlängas. En förlängningsansökan bör därför inte beviljas om det framkommer att förutsättningarna för arbetstillståndet inte varit uppfyllda under den tidigare tillståndsperioden. En annan ordning skulle kunna leda till att legitimiteten för bestämmelserna minskade, framför allt mot bakgrund av att det oftast är först vid en ansökan om förlängning som det kan kontrolleras om förutsättningarna varit uppfyllda.

Propositionen

Regeringen anger i propositionen att det är viktigt att upprätthålla legitimiteten för systemet för arbetskraftsinvandring: att skydda individer från utnyttjande och motverka lönedumpning och illojal konkurrens mellan näringsidkare. Det är därför rimligt att huvudregeln är att ett tillstånd ska återkallas när villkoren inte är uppfyllda. Det kan emellertid förekomma situationer när en återkallelse framstår som en väl långtgående konsekvens för såväl arbetskraftsinvandraren som arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan ha gjort misstag som, särskilt om de rättas till, inte nödvändigtvis innebär ett oskäligt utnyttjande av arbetskrafts­invandraren och som därigenom inte heller kan antas påverka legitimiteten för systemet för arbetskraftsinvandring. Regeringen anför att exempel på detta kan vara att arbetsgivaren felaktigt trott att korrekt försäkring för arbetskraftsin­vandraren har tecknats, att arbetsgivaren tagit fel på datum för inbetalning av försäkringspremien, att lönen har varit för låg på grund av systemfel hos arbetsgivaren vid löneutbetalningen, att arbetsgivaren har misstagit sig vad gäller vilken lönenivå som är tillräcklig för att förutsättningarna för arbetstill­ståndet ska vara uppfyllda eller vilka villkor som gäller i branschen eller att giltig frånvaro för arbetskraftsinvandraren inte har registrerats, något som kan ge sken av att försörjningskravet inte är uppfyllt.

Enligt regeringen kan det i det enskilda fallet ge orimliga konsekvenser att återkalla tillstånd i sådana fall. Proportionaliteten behöver därför stärkas, och Migrationsverket kunna avstå från att återkalla ett uppehållstillstånd i vissa fall även om villkoren under en period av tillståndstiden inte har varit uppfyllda.

Regeringen anser att den nu aktuella bestämmelsen bör utformas så att arbetsgivaren måste agera innan Migrationsverket har vidtagit någon åtgärd. Vem som annars tar ett initiativ som leder till att arbetsgivaren rättar till ett missförhållande bör däremot inte ha någon betydelse. Arbetsgivaren kan avhjälpa brister genom att t.ex. rätta felaktiga registeruppgifter om giltig från­varo, teckna en nödvändig försäkring eller genom att retroaktivt betala den lön som arbetskraftsinvandraren skulle ha fått.

Även om det ställs ett krav på att en brist ska avhjälpas utan att Migrations­verket har vidtagit någon åtgärd kan en alltför långtgående möjlighet till sådant avhjälpande enligt regeringen riskera att leda till att oseriösa arbetsgivare missbrukar systemet. Bestämmelsen om att ett tillstånd inte behöver återkallas bör därför vara fakultativ så att Migrationsverket i varje enskilt fall måste göra en bedömning av om förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen verkli­gen är uppfyllda. Migrationsverket har enligt 2 § första stycket 1 förordningen (2007:996) med instruktion för Migrationsverket till uppgift att motverka missbruk av regelverket. Migrationsverket bör i linje med det bl.a. uppmärk­samma om en arbetsgivare regelmässigt använder möjligheten att avhjälpa brister i ett senare skede i stället för att uppfylla villkoren vid anställningstill­fället. I sådana fall bör tillståndet enligt propositionen återkallas.

Det nu aktuella undantaget från huvudregeln om återkallelse bör enligt regeringen komma att tillämpas även vid handläggningen av en förlängnings-ansökan.

Regeringen bedömer att en möjlighet att avstå från återkallelse om arbets­givaren har agerat innan Migrationsverket påpekar bristen eller underrättar arbetsgivaren om att ett ärende om efterkontroll ska påbörjas inte bör medföra ökade risker för oseriöst agerande och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare. Att däremot öppna för en sådan möjlighet även efter ett påpekande från Migrationsverket kräver andra överväganden för att samma risker ska kunna undvikas. Det kan inte ske inom ramen för detta lagstiftningsärende. I propo­sitionen anges att som remissinstanserna anför kan det dock förekomma situationer när en seriös arbetsgivare blir medveten om att han eller hon har begått ett misstag först efter påpekande från Migrationsverket, och där det ändå är rimligt att kunna avstå från en återkallelse. En utredare kommer därför inom kort att få i uppdrag att lämna förslag som stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villko­ren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det.

Motionerna

I motion 2017/18:120 av Johanna Jönsson m.fl. (C, M, L, KD) begärs att riks­dagen antar motionens förslag till lag om ändring i utlänningslagen. Enligt motionärerna gäller en orimligt hård praxis när det gäller förutsättningarna för förlängning och återkallelse av tidsbegränsade arbetstillstånd. Många arbets­kraftsinvandrare utvisas till följd av mindre förseelser från arbetsgivarens sida. Det är viktigt att värna villkoren på svensk arbetsmarknad och fortsätta att motverka missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring, men det får inte leda till orimliga och oproportionerliga konsekvenser, varken för regelverkets trovärdighet eller för enskilda företag eller arbetskraftsinvandrare. Riksdagen har tidigare begärt att regeringen ska utreda arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden utifrån detta perspektiv. Förslagen som regeringen nu lägger fram har dock betydande brister och hanterar i bästa fall en liten del av problemen. Utan snabbare agerande riskerar nödvändiga förändringar att inte hinna genomföras under den här mandatperioden. Långsamma processer gör framtiden osäker för samtliga parter och för Sveriges internationella förtro­ende som destinationsland för viktig kompetens. Motionärernas förslag inne­bär ett förtydligande av att Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste beakta proportionalitetsprincipen vid bedömningar av om brister i anställ­ningsvillkoren under tidigare tillståndstid innebär att arbetstillståndet för en utlänning ska återkallas eller inte förlängas. En utlänning bör inte utvisas ur Sverige enbart på grund av en mindre förseelse från arbetsgivarens sida. Grova, uppsåtliga eller systematiska avvikelser eller andra fel som riskerar att skada intresset av en reglerad arbetskraftsinvandring ska dock fortfarande leda till ett återkallat tillstånd eller nekad förlängning.

I kommittémotion 2017/18:114 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 1 begärs att bestämmelsen om att brister som uppmärksammas av Migrations­verket inte kan utgöra grund för undantag från återkallelse av uppehållstill­stånd stryks. Det mest centrala i lagstiftningen måste vara att begränsa risken för att människor utnyttjas och att eventuella misstag från arbetsgivarens sida inte drabbar den enskilde. I yrkande 2 begärs att regeringen återkommer med förslag om att möjliggöra en individuell bedömning av omständigheterna vid återkallelse av uppehållstillstånd. Det saknas undantag från bestämmelsen om återkallelse av uppehållstillstånd när villkoren inte varit uppfyllda, och därmed saknas även utrymme för en individuell bedömning. Propositionens lösning på detta problem är att arbetsgivaren kan avhjälpa en brist t.ex. genom att betala ut lön retroaktivt eller teckna en nödvändig försäkring. Lösningen innebär att arbetsgivaren får stor makt över löntagarens möjlighet att behålla eller för­länga sitt uppehållstillstånd.

I motion 2017/18:3180 av Johan Forssell m.fl. (M, C, L, KD) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en helhetsbedömning ska göras vid ompröv­ning av arbets- och uppehållstillstånd med målet att en arbetskraftsinvandrare i Sverige inte ska utvisas på grund av små misstag från seriösa arbetsgivare.

I motion 2017/18:3181 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att reformera regleringen av arbetskraftsinvandring för att undvika att personer med arbete och försörjning utvisas.

Även i motionerna 2017/18:1940 av Christian Holm Barenfeld (M) och 2017/18:3122 av Marta Obminska (M) begärs tillkännagivanden om detta.

I motion 2017/18:3165 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att förtydliga lagstiftningen så att obetydliga skillna­der gentemot rådande gränser inte per automatik ska leda till nekat arbetstill­stånd, utan att arbetsgivaren i stället bör kunna kompensera arbetstagaren för omotiverade skillnader.

Fredrik Schulte (M) begär i motion 2017/18:3447 yrkande 3 ett tillkänna­givande om att i det fall en anställd fått för låg lön och därmed riskerar att mista sitt arbetstillstånd måste arbetsgivare i efterhand kunna skjuta till lön för att undvika utvisning.

Fredrik Malm m.fl. (L) begär i motion 2017/18:2816 yrkande 3 ett tillkän­nagivande om att mindre misstag måste kunna korrigeras även efter påtalande från Migrationsverket.

I motion 2017/18:3394 av Aron Modig m.fl. (KD) yrkande 30 begärs ett tillkännagivande om att regelverket för arbetstillstånd och tillämpningen av detta bör ses över för att ta bort hinder som kan framstå som orimliga.

Désirée Pethrus (KD) begär i motion 2017/18:1030 yrkande 1 ett tillkänna­givande om att snabbt ta fram en lagstiftning så att arbetskraftsinvandrare inte utvisas på grund av mindre administrativa missar.

Utskottets ställningstagande

Det är positivt att människor vill flytta till Sverige för att arbeta och bo här. En arbetskraftsinvandring som fungerar väl är till fördel såväl för Sverige, genom ökat välstånd och ökad tillväxt, som för den enskilde, som ges möjligheter att utvecklas och få en bättre livssituation. Systemet för arbetskraftsinvandring ska underlätta både för arbetsgivare med behov av att rekrytera arbetskraft från tredjeländer, och för tredjelandsmedborgare som vill komma till Sverige för att arbeta. Samtidigt är det av största vikt att systemets legitimitet och den svenska arbetsmarknadsmodellen värnas. Systemet får inte medge missbruk eller ett utnyttjande av arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige.

Utskottet kan konstatera att Sverige i dag har ett generöst system för arbets­kraftsinvandring. Systemet infördes genom en reform i december 2008 för att underlätta rekryteringen av arbetskraft från tredjeländer (prop. 2007/08:147, bet. 2008/09:SfU3, rskr. 2008/09:37). Efter införandet av ordningen utan myn­dighetsbaserad arbetsmarknadsprövning framkom det emellertid att det före­kom ett missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring och att bristande efterkontroller och avsaknad av sanktioner mot arbetsgivare som inte följde reglerna var ett problem. Mot denna bakgrund genomfördes i augusti 2014 vissa ändringar i regelverket för att motverka missbruk av reglerna och utnytt­jande av utländsk arbetskraft, och bl.a. den nu gällande bestämmelsen i 7 kap. 7 e § UtlL om återkallelse av uppehållstillstånd infördes. Syftet var bl.a. att försöka åstadkomma en bra balans mellan arbetsgivares och arbetskraftsin­vandrares intressen samt att minska dessa arbetstagares beroende av arbetsgi­varen (prop. 2013/14:227, bet. 2013/14:SfU19, rskr. 2013/14:338). Enligt bestämmelsen ska uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har bevil­jats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL återkallas om förutsätt­ningarna för arbetstillståndet av något annat skäl än att anställningen har upp­hört inte längre är uppfyllda.

Utskottet kan konstatera att Migrationsöverdomstolen i avgörande MIG2015:11 har bedömt att konsekvensen av att återkallelse ska vara obligatorisk är att det inte ska göras en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet samt att ett motsvarande förhållningssätt bör gälla vid prövningen av om ett tillstånd ska förlängas.

Vad som nedan anges i fråga om återkallelse ska även gälla vid handlägg­ning och prövning av en ansökan om förlängt tillstånd, vilket också ligger i linje med nuvarande praxis.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att upprätthålla legitimiteten för systemet för arbetskraftsinvandring: att skydda individer från utnyttjande och motverka lönedumpning och illojal konkurrens mellan näringsidkare. Som regeringen anger kan det emellertid förekomma situationer när en återkallelse framstår som en väl långtgående konsekvens för såväl arbetskraftsinvandraren som arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan ha gjort misstag som, särskilt om de rättas till, inte nödvändigtvis innebär ett oskäligt utnyttjande av arbetskraftsinvandraren och som därigenom inte heller kan antas påverka legitimiteten för systemet för arbetskraftsinvandring. Exempel på detta kan vara att arbetsgivaren felaktigt trott att en korrekt försäkring för arbetskraftsinvandraren har tecknats, att arbetsgivaren tagit fel på datum för inbetalning av försäkringspremie, att den utbetalda lönen har varit för låg på grund av systemfel hos arbetsgivaren eller att giltig frånvaro för arbetskrafts­invandraren inte har registrerats, något som kan ge sken av att försörjnings­kravet inte är uppfyllt. Enligt utskottets mening kan en återkallelse i dessa fall medföra orimliga konsekvenser, vilket drabbar både individer och legitimite­ten för regelverket som sådant.

Utskottet har under beredningen av ärendet utformat ett förslag till lagänd­ring för att införa en möjlighet för Migrationsverket att vid en mindre avvi­kelse från villkoren göra en proportionalitetsbedömning i varje enskilt fall. Utskottet kan emellertid konstatera att en alltför långtgående möjlighet att avhjälpa brister eller avvikelser från villkoren kan leda till ett ökat missbruk av systemet och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare. Det är därför enligt utskottets mening mycket viktigt att utformningen av ett förslag till ändring av regelverket beaktar detta. Mot bakgrund av Lagrådets avstyrkande och för att skyndsamt komma till rätta med de allvarliga problem som tillämpningen ger anser utskottet därför att regeringens förslag i propositionen bör tillstyrkas och följdmotionerna avstyrkas.

För att stärka proportionaliteten fattade regeringen i juni 2017 beslut om en att tillsätta en utredare med uppdrag att

  1. lämna förslag på författningsändringar som säkerställer att arbetskraftsin­vandrare inte utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel gällande villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det
  2. lämna förslag på vad som kan anses utgöra mindre eller obetydliga fel
  3. lämna förslag som innebär att det finns en möjlighet att underlåta återkal­lelse av arbetstillstånd för arbetstagare om en tidigare arbetsgivare begått mindre eller obetydliga fel
  4. överväga lämpligheten av, och vid behov lämna förslag på, sanktioner mot arbetsgivare och/eller ersättning till arbetstagare för det lidande och de kostnader som ett indraget tillstånd lett till.

Förslagen ska redovisas senast den 31 december 2017.

Utskottet noterar att riksdagen redan i november 2016 i ett tillkännagivande till regeringen påtalade det akuta i situationen och begärde att Utredningen om åtgärder för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden (Ju 2015:13) skulle ges ett tilläggsdirektiv att se över frågan om konsekven­serna av mindre misstag och vid behov ge förslag till åtgärder (bet. 2016/17:SfU11, rskr. 2016/17:47). Samtliga partier i riksdagen ställde sig bakom detta tillkännagivande.

Som angetts ovan har utskottet dessutom under beredningen av detta ärende med anledning av behovet av en snabb lösning utarbetat ett eget lagförslag. På grund av komplexiteten i ärendet och kravet på skyndsamhet avstår emellertid utskottet i nuläget från att gå vidare med lagförslaget.

Som anförts tidigare anser utskottet att det mot bakgrund av de problem som finns med dagens regler, där enskilda drabbas oproportionerligt hårt, är angeläget att frågan om återkallelse på grund av mindre avvikelser får en lös­ning så snart som möjligt. Utskottet ser mycket allvarligt på att arbetstagare utvisas till följd av mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbets­tillstånd och att det saknas en möjlighet att göra en proportionalitetsbedömning i det enskilda fallet.

Utskottet vill därför åter understryka att det är ytterst angeläget att rege­ringen skyndsamt återkommer med ett förslag som kan träda i kraft så snart som möjligt, dock senast den 1 juli 2018, och som stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villko­ren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det. Det anförda föreslår utskot­tet att riksdagen ska tillkännage för regeringen.

Reservation

Möjlighet att avstå från återkallelse vid mindre avvikelser, punkt 2 (M, C, L, KD)

av Johan Forssell (M), Mikael Cederbratt (M), Solveig Zander (C), Aron Modig (KD), Maria Abrahamsson (M), Fredrik Malm (L) och Helena Bonnier (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen så snart som möjligt ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag som kan träda i kraft senast den 1 maj 2018, och som stärker proportionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga omvillkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

= utskottet

Ställningstagande

Redan i november 2016 påtalade riksdagen i ett tillkännagivande till rege­ringen det akuta i situationen och begärde att Utredningen om åtgärder för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden (Ju 2015:13) skulle ges ett tilläggsdirektiv att se över frågan om konsekvenserna av mindre misstag och vid behov ge förslag till åtgärder (bet. 2016/17:SfU11, rskr. 2016/17:47). Samtliga partier i riksdagen ställde sig bakom detta tillkännagi­vande. Utskottet underströk att en utredning på området måste utföras ytterst skyndsamt och att det var rimligt att ett förslag redovisades senast under våren 2017. Först ett halvår efter riksdagens tillkännagivande utsåg regeringen en utredare på området.

Alliansens partier – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristde­mokraterna – vill än en gång understryka att det är ytterst angeläget att rege­ringen så snart som möjligt återkommer med förslag som stärker pro­portionaliteten och säkerställer att en arbetskraftsinvandrare inte ska utvisas på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att till­ståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det. Till skill­nad från utskottsmajoriteten anser vi dock att lagförslaget ska träda i kraft senast den 1 maj 2018. Förutsättningar för ett ikraftträdande den 1 maj 2018 borde finnas eftersom den utredare som har i uppdrag att lämna förslag på området ska lämna sitt slutbetänkande senast den 31 december 2017.

Särskilda yttranden

1.

Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, punkt 1 (M, C, L, KD)

Johan Forssell (M), Mikael Cederbratt (M), Solveig Zander (C), Aron Modig (KD), Maria Abrahamsson (M), Fredrik Malm (L) och Helena Bonnier (M) anför:

Det ska vara lätt att jobba och göra rätt för sig i Sverige. Arbetskraftsinvand­ringen har ett stort värde för Sveriges kompetensförsörjning och ekonomi. Det är helt orimligt att arbetskraftsinvandrare utvisas härifrån enbart på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt har begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd. Icke desto mindre är detta något som vi sett och ser upprepade exempel på, vilket har uppmärksammats både i medier och politiskt.

Trots denna situation har regeringen under lång tid underlåtit att vidta nöd­vändiga åtgärder för att åstadkomma en lösning på problematiken. Denna ovilja och senfärdighet har haft, och får alltjämt, allvarliga konsekvenser såväl för enskilda och arbetsgivare som för arbetskraftsinvandringen till Sverige i stort.

Alliansens partier – Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristde­mokraterna – har återkommande betonat denna problematik och vid åtskilliga tillfällen tagit upp frågan i både riksdagen och samhällsdebatten.

allianspartiernas initiativ gav riksdagen i ett tillkännagivande hösten 2016 (bet. 2016/17:SfU11 Regelverket för arbetskraftsinvandring) regeringen i uppdrag att skyndsamt besluta om ett bredare uppdrag för den utredning som då pågick i fråga om arbetskraftsinvandringen. Riksdagen ansåg att utred­ningen även borde undersöka i vilken omfattning arbetskraftsinvandrare neka­des arbetstillstånd eller förlängning av arbets- och uppehållstillstånd på grund av mindre misstag av seriösa arbetsgivare. Utredningen borde därutöver, enligt riksdagens tillkännagivande, se över om nuvarande regler hade fått alltför långtgående konsekvenser och vid behov lämna förslag på åtgärder.

De förslag som utredningen kunde presentera i december 2016 svarade inte upp mot problemen med utvisningar av arbetskraftsinvandrare på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt har begått mindre eller obetydliga fel i fråga om villkoren för arbetstillstånd. Först sju månader efter riksdagens till­kännagivande gav regeringen en utredare i uppdrag att utreda frågan om möj­lighet till rättelse av mindre misstag efter det att Migrationsverket påtalat bris­ter i villkoren. Det är sju månader som borde ha använts betydligt bättre, och ännu återstår tid innan utredaren väntas presentera sina förslag.

Därutöver beslutade riksdagen den 14 juni 2017 om ett tillkännagivande till regeringen, även det på allianspartiernas initiativ, om att regeringen borde vidta ytterligare åtgärder för att utveckla regelverket och tillämpningen av regelverket för arbetskraftsinvandringen (bet. 2016/17:SfU22 Riksrevisionens rapport om arbetskraftsinvandring).

Den proposition som är föremål för denna riksdagsbehandling kan inte anses lösa de reella problemen. Dess förslag tar enbart sikte på situationer där misstag som annars skulle ha medfört återkallelse av arbets- och uppehållstill­stånd självmant har avhjälpts av arbetsgivaren. Problematiken är dock betyd­ligt bredare än så. Återkallelser och nekade förlängningar på grund av mindre brister i försäkringsskydd, semester eller liknande, utan uppsåt från arbetsgi­varens sida, kommer att förekomma även med den nya lagen.

För att få en heltäckande lösning på plats lade allianspartierna i följdmotion 2017/18:120 fram ett eget förslag till lagstiftning. Det är mycket ovanligt att initiativ till lagstiftning tas i riksdagen, men frågans vikt och regeringens sen­färdighet motiverade förfarandet i detta fall. Förslaget har remissbehandlats, varefter Lagrådet har yttrat sig och avstyrkt förslaget.

Utifrån Lagrådets yttrande bedömer allianspartierna att det rätta i detta läge är att inte fullfölja lagstiftningsförslaget som initierats i riksdagen. Detta för­ändrar dock inte på något sätt att regeringens ovilja och senfärdighet har med­fört allvarliga konsekvenser såväl för enskilda och arbetsgivare som för arbetskraftsinvandringen i stort. En ytterligare tid kommer nu att gå innan en tillräcklig lösning finns på plats.

Allianspartierna stöder i detta läge propositionen. Dess förslag är otillräck­ligt, men ändå ett litet steg i rätt riktning.

Allianspartierna begär vidare att regeringen lämnar förslag till riksdagen i enlighet med vad allianspartierna anger i sin reservation i detta ärende.

Om regeringen fortsätter att fördröja införandet av en lagstiftning som sät­ter stopp för utvisningar av arbetskraftsinvandrare utan saklig grund kommer allianspartierna att återkomma till riksdagen med ett förslag till utskottsini­tiativ.

2.

Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, punkt 1 (SD)

Jennie Åfeldt (SD) och Paula Bieler (SD) anför:

Den 15 december 2008 infördes nya regler för arbetskraftsinvandring till Sve­rige. Sverigedemokraterna var vid den tiden inte representerade i riksdagen men motsatte sig redan då förändringen som innebar att det blev upp till arbetsgivaren att bedöma behovet av arbetskraft från tredjeländer. Bland annat varnade partiet för skenavtal, utnyttjande av arbetskraft och andra former av missbruk av det betydligt mindre kontrollerande regelverket. I lagen fanns inga krav på att de villkor som motiverat arbetstillståndet skulle följas.

Varningarna visade sig befogade, och den 1 augusti 2014 infördes komplet­terande lagstiftning på området. Det har dock blivit uppenbart att de genom­förda förändringarna när det gäller återkallelse av uppehållstillstånd för arbete har fått oönskade konsekvenser. I Migrationsdomstolens avgörande MIG 2015:11 tolkas återkallelseregeln så att även brister i efterlevandet av de vill­kor som funnits i ett tidigare skede av anställningen ska leda till återkallelse, oaktat vad som gäller vid den tidpunkt då ärendet prövas.

Det är förvisso viktigt att säkerställa att missbruk av regelverket förhindras. Det har dock förekommit fall där även mindre misstag som begåtts utan uppsåt och som sedan länge åtgärdats lett till utvisningar. Detta är en orimlig ordning, och därför ställde sig Sverigedemokraterna under hösten 2016 bakom ett utskottsinitiativ om att en pågående utredning om arbetskraftsinvandring skulle ta upp denna problematik. Utredningens uppdrag vidgades dock inte. De förslag som presenterades i utredningen bemötte inte heller problematiken fullt ut. I denna proposition behandlas ett av dessa förslag. Samtidigt har en utredare, som förordnades först i juni 2017, i uppdrag att förstärka just detta förslag, då det inte bedömdes vara tillräckligt.

Förslaget som behandlats i denna proposition innebär en möjlighet att avstå från att återkalla uppehållstillstånd i de fall en arbetsgivare åtgärdat de brister som förekommit utan att Migrationsverket vidtagit någon åtgärd. Det faktum att det är fråga om en s.k. självrättelse innebär dock att ett flertal ärenden fort­satt riskerar att leda till utvisningar eftersom avvikelserna från villkoren i dessa fall ofta redan är aktuella hos Migrationsverket och att självrättelse därmed inte är möjlig. Vidare innebär kravet på självrättelse från arbetsgivarens sida att det saknas möjligheter för en arbetstagare att själv åtgärda problemen, t.ex. genom att byta arbetsgivare. Det är också ett faktum att arbetstagare utvisats just till följd av misstag som tidigare arbetsgivare har gjort. Även i de fall arbetsgivaren är densamma finns det misstag som är svåra att åtgärda. En för­säkring som inte tecknats på rätt sätt i rätt tid kan inte kompenseras på samma sätt som för låga löneutbetalningar, där utbetalning i efterhand kan göras.

Sverigedemokraterna valde att inte lämna in en följdmotion på propo­sitionen i hopp om att kunna föreslå ett utskottsinitiativ i frågan som bättre adresserade helheten och löste problemen mer heltäckande. Då såväl allians­partierna som Vänsterpartiet lämnade in följdmotioner var detta inte längre ett alternativ.

Utskottet valde att inleda en beredning av allianspartiernas lagförslag. Sve­rigedemokraterna påtalade de alltför långtgående konsekvenser förslaget kunde medföra och föreslog därför andra vägar framåt. Vi förespråkade att ett skarpt lagförslag skulle utformas utifrån Vänsterpartiets motion 2017/18:114 yrkande 1 som anger att kravet på att Migrationsverket inte ska ha vidtagit någon åtgärd stryks. Sverigedemokraterna menade att en rimlig ordning vore att införa en skälig tidsgräns inom vilken brister måste ha åtgärdats efter det att de först påpekats. Inför remitteringen av allianspartiernas förslag påtalade vi risken för att utskottet till slut skulle tvingas att välja mellan två dåliga för­slag: ett som var alldeles för långtgående och ett som inte var tillräckligt. Där­efter föreslog vi att lagförslaget skulle vara tidsbegränsat. Detta skulle dels kunna kompensera för en bristfällig beredning, dels betona att en annan lag­stiftning utan risk för ökat missbruk alltjämt behövdes. Dessutom framförde vi att vid en prövning av om ett arbetstillstånd ska återkallas eller inte bör endast beaktas de faktiska anställningsvillkoren, bristens karaktär och eventu­ellt uppsåt samt om bristen åtgärdats. Vi motsatte oss således att exempelvis vistelsetid i landet och familjeförhållanden skulle beaktas. Övriga partier valde dock att inte hörsamma oss vid något tillfälle.

Det kan konstateras att utskottet nu hamnat i den situation som vi varnade för. De brister som vi påtalade under beredningen av lagförslaget är de som lett till att Lagrådet, på goda grunder, avstyrkt förslaget. Samtidigt saknas det nu tid för att bereda ett annat förslag. Ett sådant förslag kunde bygga på en utvidgning av möjligheten att avstå från att återkalla uppehållstillstånd och därmed ligga mer i linje med vad Lagrådet framför som en mer rimlig åtgärd. Vi beklagar att utskottet valt att bereda ärendet på ett sådant sätt att det nu kan förväntas dröja månader innan ytterligare steg kan tas.

Då vi i detta läge inte fått igenom vårt förslag till ändring tillstyrker vi pro­positionen. Propositionens förslag är otillräckligt, men ändå ett litet steg i rätt riktning.

3.

Möjlighet att avstå från återkallelse när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister, punkt 1 (V)

Christina Höj Larsen (V) anför:

Vänsterpartiet har länge drivit på för att Sverige ska införa mer generösa regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES-området. Dessvärre motsvarar dagens regelverk inte alls våra önskemål. Reglerna sätter arbetsta­garen i en svårt underordnad situation som kan få långtgående konsekvenser för enskilda arbetskraftsinvandrare.

Vänsterpartiet har vid utskottets behandling av ärendet varit konstruktiva och försökt finna en lösning på de problem som finns i nuvarande regelverk. Det slutgiltiga förslaget öppnade dock för ett rättsosäkert och oförutsägbart regelverk som vi inte kunde stå bakom. Vänsterpartiet välkomnar därför att utskottet kunde enas bakom beslutet att bifalla regeringens proposition och uppmana regeringen att skyndsamt återkomma med nya förslag för att rätta till bristerna i nuvarande regelverk.

Behovet av ett mer långsiktigt hållbart regelverk som tar hänsyn till de behov av arbetskraft som finns på den svenska arbetsmarknaden, förhindrar utnyttjande av enskilda arbetskraftsinvandrare och värnar alla löntagares rätt till de löner och villkor som regleras i våra lagar och kollektivavtal är uppen­bart. Vänsterpartiet ser därför fram emot att ta del av den utredning som inom kort ska presentera förslag på hur de nuvarande problemen kan åtgärdas.

Att utredningen bl.a. ska ”överväga lämpligheten av, och vid behov lämna förslag på, sanktioner mot arbetsgivare och/eller ersättning till arbetstagare för det lidande och de kostnader som ett indraget tillstånd lett till” är extra viktigt. Vänsterpartiet ser därutöver behov av en rad förändringar av regelverket för arbetskraftsinvandring, bl.a. när det gäller balansen mellan arbetskraftsinvand­rarens och arbetsgivarens ansvar samt att anställningserbjudandets betydelse behöver stärkas. Att utredningen inte har i uppdrag att se över anställningser­bjudandets roll är en svaghet.

4.

Möjlighet att avstå från återkallelse vid mindre avvikelser, punkt 2 (SD)

Jennie Åfeldt (SD) och Paula Bieler (SD) anför:

Sverigedemokraterna har, vilket tidigare anförts, velat se en annan beredning av detta ärende. Vi välkomnar därför att betänkandet utöver ett bifall till pro­positionen innehåller ett tillkännagivande om att skyndsamt återkomma med ytterligare förändringar av lagstiftningen, samt en tidsgräns för när sådana lagändringar senast ska kunna träda i kraft. Sverigedemokraterna vill här betona att den tidsgräns som anges i tillkännagivandet ska ses som ett absolut sista datum för ikraftträdande av lagändringarna. Vi avser således att mycket noga följa beredningen av de utredningsförslag som ska presenteras inom ett par månader, och vi är beredda att stödja eller initiera ett utskottsinitiativ om beredningen utan godtagbara förklaringar drar ut på tiden eller de förslag som bereds inte bedöms vara tillräckliga för att bemöta problematiken, detta oav­sett om en lagstiftning kan förväntas träda i kraft senast den 1 juli 2018 eller inte. Det är av stor vikt att denna fråga inte drar ut på tiden mer än vad som är absolut nödvändigt. Sverigedemokraterna ser därmed inte behov av att, som allianspartierna, uttryckligen kräva en något kortare tidsgräns. Detta beror på att ett utskottsinitiativ som skulle initieras först då det står klart att den tidigare tidsgränsen inte hållits i vilket fall borde ge samma ikraftträdande som det majoriteten anger i sitt tillkännagivande. Därutöver medför allianspartiernas förslag en risk för en upprepning av nuvarande situation, där en beredning av utskottet inte är tillräcklig, samtidigt som regeringens beredning kan ha avbru­tits eller påverkats av ett utskottsinitiativ.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2016/17:212 Möjlighet att avstå från återkallelse av uppehållstillstånd när arbetsgivaren självmant har avhjälpt brister:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

Följdmotionerna

2017/18:114 av Christina Höj Larsen m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stryka bestämmelsen om att brister som uppmärksammas av Migrationsverket inte kan utgöra grund för undantag från återtagande av uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att möjliggöra för individuell bedömning vid återkallande av uppehållstillstånd och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:120 av Johanna Jönsson m.fl. (C, M, L, KD):

Riksdagen beslutar att anta motionens förslag till lag om ändring i utlänningslagen.

Motioner från allmänna motionstiden 2017/18

2017/18:1030 av Désirée Pethrus (KD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snabbt ta fram en lagstiftning så att arbetskraftsinvandrare inte utvisas på grund av mindre, administrativa missar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:1940 av Christian Holm Barenfeld (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetstillstånd och möjligheten att arbeta i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2816 av Fredrik Malm m.fl. (L):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mindre misstag måste kunna korrigeras även efter påtalande från Migrationsverket och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3122 av Marta Obminska (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över reglerna för arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3165 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga lagstiftningen så att obetydliga skillnader gentemot rådande gränser inte per automatik ska leda till nekat arbetstillstånd, utan att arbetsgivaren i stället bör kunna kompensera arbetstagaren för omotiverade skillnader, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:3180 av Johan Forssell m.fl. (M, C, L, KD):

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en helhetsbedömning ska göras vid omprövning av arbets- och uppehållstillstånd med målet att en arbetskraftsinvandrare i Sverigeinte utvisas på grund av små misstag från seriösa arbetsgivare och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3181 av Johan Forssell m.fl. (M):

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera regleringen kring arbetskraftsinvandring för att undvika att personer med arbete och försörjning utvisas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:3394 av Aron Modig m.fl. (KD):

30.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regelverk och tillämpning avseende arbetstillstånd bör ses över i syfte att ta bort hinder som kan framstå som orimliga och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3447 av Fredrik Schulte (M):

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i det fall en anställd fått för låg lön och därmed riskerar att mista sitt arbetstillstånd, måste arbetsgivare i efterhand kunna skjuta till lön för att undvika utvisning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Motionärernas lagförslag

Bilaga 4

Utskottets lagrådsremiss med lagförslag

Bilaga 5

Lagrådets yttrande som begärts av utskottet