Minoritetsfrågor

Anf. 90 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1, som rör alliansmotionen gällande antiziganism, romsk inkludering och ett inrättande av ett romskt förvaltningsområde. Motionen är skriven av Erik Ullenhag med flera. Jag vill också passa på att betona att alla former av diskriminering och förtryck är helt oacceptabla för oss sverigedemokrater.

Det motionen egentligen handlar om är i korthet ett "fortsatt arbete mot antiziganism och för romsk inkludering". Det låter väldigt bra och hedervärt, åtminstone på ytan. Om man skrapar lite grann på ytan kan man dock rätt snart upptäcka de problem som finns. Problemen är att motionen bygger på en politik som egentligen aldrig har fungerat och sannolikt heller aldrig kommer att fungera.

Under ett par årtionden har Sverige förändrats på ett sätt som få tidigare trodde var möjligt. Utanförskap har vuxit fram, och spänningarna i vårt land har ökat. I kortare stunder av vishet har även de övriga sju partierna i den här kammaren kunnat se att den förda politiken har varit ett totalt misslyckande.

I Alliansens valmanifest inför valet 2006 kan man läsa följande: Den svenska integrationspolitiken har misslyckats. Alltför många har alltför svårt att ta sig in i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Svenskundervisningen för nyanlända invandrare uppvisar dåliga resultat, och många deltar inte i utbildningen. Klyftorna vidgas socialt och ekonomiskt.

Detta var ett ögonblick av klarsynthet.

Det här lovade Alliansen att förändra. Om deras åtgärder hade fungerat hade jag kunnat stå i den här talarstolen i dag och säga ungefär så här: Den svenska integrationspolitiken har varit en framgångssaga. Nyanlända och minoriteter tas in i samhället och på arbetsmarknaden. Svenskundervisningen för nyanlända invandrare uppvisar fantastiska resultat, och allt fler deltar i utbildningen. Klyftorna har minskat socialt såväl som ekonomiskt.

Herr talman! Verkligheten är naturligtvis en helt annan. Efter åtta år av alliansstyre kan vi utan att överdriva konstatera att politiken för att inkludera människor i det svenska samhället är ett fortsatt misslyckande.

Vi kan konstatera att utanförskapet växer. Vi kan konstatera att klyftorna ökar, och vi kan konstatera att samhället fortsätter att slitas isär.

Avslutningsvis, herr talman, kan vi konstatera att denna misslyckade blunda-och-hoppas-politik tillåts fortsätta, och kommer så att göra ända till den dagen Sverigedemokraterna får vara med och förändra politiken på riktigt. Som det ser ut just nu kommer den tiden relativt snart. Den tiden är sannolikt snart kommen.

Anf. 91 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Jag tänker tala om det betänkande vi har här framför oss i dag som handlar om minoritetsfrågor. Vi står här i dag den 8 april för att diskutera den frågan. Det är bra, eftersom det i dag är en av våra minoriteters nationaldag. Den romska minoriteten firar i dag sin nationaldag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Vi ska här behandla flera olika motioner från den allmänna motionstiden. Med tanke på den dag som det är i dag är det extra glädjande att vi är så många som är överens om att det behövs fler och bättre insatser för den romska minoriteten i Sverige, en minoritet som har funnits här väldigt länge.

Det pågår redan nu mycket arbete. Till exempel har Skolverket i uppdrag att stödja utvecklingen och produktionen av läromedel på minoritetsspråken, däribland romani chib. Skolinspektionen har i uppdrag att granska insatser för att anpassa undervisningen till romska elevers förutsättningar.

Utskottet väljer ändå att göra ett tillkännagivande till regeringen. Det är bra, eftersom vi visar att det är en stor majoritet i riksdagen som står bakom det viktiga arbetet med att se till att romers rättigheter blir tillgodosedda och att vi kommer till rätta med antiziganism och diskriminering.

Några av dem som sitter ute på våra gator och tigger är romer. Det vore väldigt bra om vi kunde vara lika överens om lösningar för dessa personer både här hemma och inom Europeiska unionen.

De flesta motionsförslagen i betänkandet har vi tagit ställning till förut i en eller annan form. Många motionsförslag har varit uppe på ett eller annat sätt, lite modifierade hit och dit.

Flera av förslagen i Vänsterpartiets motion om samernas rättigheter har behandlats tidigare. Förslaget om vitbok om övergreppen mot samerna och en officiell ursäkt behandlades utförligt i ett betänkande i maj 2012. Då var Vänsterpartiet helt ensamt om uppfattningen att en vitbok och en ursäkt behövdes.

Därför var det mycket glädjande för oss förra våren när vitboken om romer presenterades. Då valde Peter Eriksson, miljöpartist och dåvarande ordförande i konstitutionsutskottet, att vara väldigt tydlig med att också en vitbok vad gällde samerna behövdes, att det var viktigt. I Sameradion framstod det som att de enda som ville ha en vitbok om samerna var Miljöpartiet. Vi såg att det var ett missförstånd, men det kändes ändå bra att vi skulle vara två partier som drev frågan.

Det känns onekligen ganska trist att ett år senare stå här igen och konstatera att det bara är Vänsterpartiet som är för en vitbok vad gäller den samiska historien och att vi måste göra upp med våra övergrepp mot samerna. Miljöpartiet har ändrat sig på ett år, eller så var det bara så att det passade väldigt bra att hävda en sak i medierna när det gick att få uppmärksamhet. De kanske har haft samma åsikt hela tiden, det vill säga att det inte behöver göras någonting i frågan.

Samerna är Sveriges enda ursprungsfolk och har som sådant en särställning bland de nationella minoriteterna. De senaste decennierna har samernas rättigheter stärkts, men det förekommer fortfarande mycket allvarlig diskriminering i vissa fall och bara lagom diskriminering i andra. Att samernas rättigheter inte är uppfyllda och att det historiska förtrycket inte är tydligt och klart erkänt är ett problem.

I skolan och när våra barn är små lär vi barnen att man ska erkänna fel som man har begått och att man ska be om ursäkt om man har handlat fel och sårat någon. Sedan ska man hitta sätt att komma bättre överens och gemensamt göra saker bättre framåt. Det historiska förtrycket av samerna är ingen struntsak och inte en småskolefråga. Det är inte därför jag lyfter det här perspektivet. Men det krävs faktiskt att vi erkänner de övergrepp som har begåtts för att sedan kunna ta steg framåt. Vi behöver en vitbok och ett gediget och konkret arbete för att kunna tillgodose samernas rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Utskottsmajoriteten skriver i svaret på motionen att man vill framhålla vikten av konkret politik som kan ge samerna och andra minoritetsgrupper upprättelse för de övergrepp som skett. Därför ska man inte göra något särskilt just nu. Man behöver ingen vitbok; man ska ha en konkret politik. Och det är alldeles sant att det självklart också behövs konkret politik, men för att mötas och gå vidare med en utvecklad politik behöver man ta ansvar för det som har hänt - så är det.

Vilken konkret politik är det då man vill ha? Det finns inga motioner utöver Vänsterpartiets motion som gäller samerna. Vi har föreslagit tre andra saker. Man kan tycka att de inte är tillräckligt konkreta, men det är i alla fall förslag. Vi föreslår att regeringen äntligen ska komma till skott och ta initiativ till att Sverige ska ratificera ILO:s konvention nr 169. Den handlar om åtaganden till skydd för ursprungsfolk. Det duger inte att Sverige låter åren gå utan att garantera samerna deras rättigheter enligt den konventionen. Sverige får återkommande kritik för att den inte är ratificerad. Det som framför allt hindrat det är att frågor om rättigheter till land och vatten inte är lösta, och det blir inte enklare av att tiden går.

Skogsnäring, gruvnäring, infrastrukturprojekt i form av vägar och järnvägar är sådant som allvarligt påverkar möjligheten att bedriva rennäring. Rennäringen är en viktig del av den samiska kulturen. Men även icke renägande samers rättigheter som urfolk måste tillgodoses. FN:s rasdiskrimineringskommitté har vid ett flertal tillfällen kritiserat Sverige för brister när det gäller samernas rättigheter som urfolk. Det är dags att komma till skott.

Vänsterpartiet föreslår också en parlamentariskt sammansatt utredning för att utreda ett utökat samiskt självstyre.

År 2011 påpekade FN:s särskilda urfolksrapportör behovet av att stärka Sametingets självständighet. Bland annat rekommenderades regeringen att överväga att ge Sametinget ökad, eller till och med ensam, beslutanderätt i vissa frågor.

Därutöver föreslår Vänsterpartiet att regeringen ska utreda och skyndsamt återkomma med förslag om en samlad samepolitik. I dag pressas den samiska kulturen från flera håll. De exempel som jag tidigare lyfte fram var infrastrukturprojekt, gruvnäring och så vidare. Det saknas en samlad politik för att garantera samernas rättigheter.

Det är klart att det här inte är jättekonkreta eller jätteexakta förslag. Men det är i alla fall förslag på en början. Det är vad vi anser att man behöver börja med att göra. Samtliga förslag avslås av övriga partier i utskottet med hänvisning till att det görs en del och att Regeringskansliet bereder olika tidigare utredningar. Majoriteten tycker tydligen att det görs tillräckligt och att vi inte ens ska trycka på från riksdagen, som vi gjorde till exempel vad gällde motionen om romer. Jag tycker att det är synd. Vilken konkret politik man avser att presentera i stället för en vitbok, en ursäkt och annat som vi har i våra förslag framgår inte. Jag vill därmed yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 2.

Utöver de här frågorna behandlar betänkandet bland annat lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, finska språkets ställning och riksdagens information om de nationella minoriteterna. Samtliga motioner avslås, trots att utskottet i flera fall tycker att frågorna är väldigt viktiga. Ofta pågår redan ett konkret arbete, och ny lagstiftning finns redan. Till exempel utökas rätten till modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken i de obligatoriska skolformerna redan i år. Det finns alltså redan saker som händer. Jag delar därför utskottets bedömning i samtliga dessa frågor.

Anf. 92 Hans Ekström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Sagan om landet i Norden - vi är många som är uppväxta med bilden av det där självklara sagoomspunna landet i norr, som också är så enhetligt och enkelt att leva i. Den bilden kan skänka trygghet, men den är falsk, och den exkluderar. Den har aldrig varit sann.

I själva verket är det som i dag tas som självklart ett resultat av en lång historisk process som i ganska hög grad är styrd av slumpen, som vi mer högtidligt väljer att kalla ödet. Om isen inte hade hållit 1658, hur hade det då gått med Skåne? Om vi 1807 inte hade haft en tokig kung som inte ens kunde vara sams med sin svåger, vad hade då hänt med Finland? Väldigt mycket av den konstruktion vi väljer att kalla Sverige är en slump.

Min morfar sa ibland: Om om vore sköt bonn haren med en högaffel. Men ibland kan det vara viktigt att tänka efter innan vi exkluderar och förhärligar. Det Sverige vi har i dag är ett resultat av insatser från många människor med olika kulturer. De fem nationella minoriteterna är grupper som under lång tid har varit med och skapat det som i dag är Sverige. Urfolket samerna har utsatts för ett förtryck som liknar det som drabbat inuiter, aboriginer, maorier och indianer. Det är bra att det svenska samhället tar tag i sitt kolonialistiska förflutna med landrov och skallinsamling.

I dag är det romernas nationaldag, vilket också har uppmärksammats här i riksdagen i ett firande som pågår just nu. De ca 50 000 romerna i Sverige har utsatts för förtryck under sina 500 år i landet, vilket visades i den vitbok som presenterades förra året. Det är viktigt att arbetet med att förbättra romernas situation fortsätter. Ett nödvändigt steg för att förbättra deras situation är inrättande av en romsk institution som minoriteten själv styr över. En annan viktig åtgärd är att tillse att romerna själva får möjlighet att utse sina representanter. Det tidigare statsrådet Erik Ullenhag har i en motion pekat på områden inom vilka politiken kan utvecklas. Den nya regeringen avser att återkomma med förslag i den riktningen. Vi har därför valt att stödja den motionen.

Den judiska minoritetens utsatta ställning tydliggjordes väldigt mycket vid de attentat som skedde i Paris och Köpenhamn tidigare i år. KU valde då att manifestera det svenska samhällets avsky inför vad som skett men också solidaritet med minoriteten genom att besöka Judiska centralrådet. Det är en skam för Sverige att människor ska behöva känna sig hotade för sin tro och sin identitet. Vi måste kräva att alla religiösa ledare, oavsett samfund, tar avstånd från spridandet av judehat och antisemitism. Det svenska samhället måste också vara tydligt i sitt ansvar för skyddet av judiska institutioner.

Vår största nationella minoritet, den finska, har varit en del av Sverige från det att staten organiserades på 1200-talet. Tornedalen har alltid varit en del av landet, men även Åbo var en del av Sverige när landet föddes, och det var en del av Sverige i 600 år. Rörlighet mellan riksdelarna var en självklarhet och har fortsatt att vara det också efter rikets delning. I dag har enligt en del beräkningar 1 miljon svenskar finskspråkiga rötter. Den svenska minoritetspolitiken får allvarlig kritik i Europarådets senaste rapport. Bland annat kritiseras Sverige beträffande möjligheten till modersmålsundervisning. Det svenska samhället måste vidta ytterligare åtgärder för att stärka finskans ställning. Regeringen förbereder sådana åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Finlandssvenskarnas ställning i Sverige lyfts fram i en motion. Utskottet har valt att påpeka att Sveriges minoritetspolitik ensidigt lutar sig mot språkkriteriet. Det finns anledning att vid en översyn av minoritetspolitiken titta på ställningen för den tämligen osynliga gruppen finlandssvenskar i Sverige och då också överväga om språket ska vara allena saliggörande vad gäller definitionen av minoriteterna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande KU16.

(Applåder)

Anf. 93 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande nr 16 och avslag på reservationerna.

Det är lite intressant att konstatera att det i diskussionerna om minoritetspolitik finns en tendens att dra paralleller mellan de olika minoriteterna. Det som fungerar för den ena minoriteten torde fungera för den andra minoriteten, anses det. Men de är olika till sin karaktär. Jag är bara i början av min kunskapsuppbyggnad inom det här området, men när man börjar titta, lyssna och träffa individer står det klart att det inte går att bunta ihop dem allihop, som Jonas Millard gjorde i sitt inledningsanförande. Jag kommer att tänka på Lars Ekborgs monolog om surjämten: De där hottentotterna, finndjävlarna, zigenarna, Stockholmsdjävlarna och käringarna över 40 kunde man bunta ihop allihop. Det är skillnad, och det är viktigt att vi visar den respekten för de olika minoriteterna och den ursprungsbefolkning vi har.

Herr talman! Jag hade i morse en liten diskussion på Facebook när jag uppmärksammade att det är romernas internationella dag i dag. Självklart kom det omedelbart ett par inlägg där man hyste oro för de tiggare som finns på våra gator. Det är sinnebilden. Det är detta debatten om romerna handlar om i dag. Man tänker inte i första hand på att romerna kom till Europa på 1300-talet och till Sverige på 1500-talet och har en lång tradition av att befinna sig i vårt land. De har inte annorlunda efternamn, utan de heter Palmroth, Lundberg och liknande, precis som alla vi andra. Men de har en annan kultur. Framför allt har de väldigt stora utmaningar vad gäller inkludering i vårt samhälle.

Det finns en stor förtroendeklyfta mellan deras kultur och deras tillhörighet i vårt samhälle och de myndigheter och redskap som finns för att hantera inkluderingen.

När vi tänker romer är det lite intressant. Vi kanske inte alltid hamnar i sinnebilden av Singoalla, men hur är det om jag säger Bill Clinton, Charlie Chaplin eller Zlatan Ibrahimovic? De har också romskt ursprung. Då kanske vi kan vidga bilden lite grann och se vilken bredd det är i den kulturen.

Herr talman! Alliansregeringen lade fram ett brett åtgärdspaket om utbildning, inkludering och motarbetande av antiziganismen i vårt samhälle under ledning av dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag. Det kommer min kollega Mathias Sundin att berätta mer om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Vad som är viktigt, och något som vi är fullkomligt överens om förutom från Sverigedemokraternas sida, är att det är dags för Romastrategi 2.0. Jag kan bara uttrycka min stora glädje över att vi är så överens i oppositionspartierna, förutom Sverigedemokraterna, och regeringspartierna och Vänstern och att vi har en samsyn just om inflytandefrågan.

Vi träffade på förmiddagen en delegation från Roma International ute i Farsta, vi i allianspartierna i konstitutionsutskottet. Jag vet att de också har träffat bland annat Hans Ekström och företrädare för regeringspartierna. Berättelsen är likadan här. För inkludering och överbryggande av förtroendeklyftan krävs det att vi inte sitter här och pekar med handen och säger att det är så här det ska fungera. Det är romerna själva som måste få ansvar, inflytande, makt och representativitet i sin egen organisation.

Vi läser i dag i Metro bland annat att kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke tilldelar 52 miljoner kronor för ett arbete. Frågan är bara: Vart går de pengarna? Hur används pengarna, och hur kommer de den romska kulturen och organisationerna till del? Här har vi ett stort frågetecken att räta ut. Det måste gå rätt till.

Det som är viktigt är att vi inte fastnar i eländesbeskrivningar. Det är viktigt att vi erkänner historien, tar lärdom av misstagen men också går vidare och tillsammans i bred enighet jobbar med Romastrategi 2.0.

Herr talman! Jag är fri, sjöng Jon Henrik Fjällgren, och fångade ett helt Sverige. Han snubblade tyvärr i finalen i Melodifestivalen men gjorde för evigt ett kärleksfullt intryck på oss som satt och lyssnade. I hans sång såg man vidderna och kulturen. Man blev oerhört rörd men också oerhört stolt.

Våra samer har, precis som Mia Sydow Mölleby framförde tidigare, en särställning som ursprungsfolk bland minoriteterna. Vi vet mer i konstellationen i konstitutionsutskottet än vad de allra flesta vet. Jag har en ung herre med mig under den här veckan som praktiserar. Han heter Tim och är 15 år.

Jag tog tillfället att fråga honom: Hur mycket vet ni egentligen om våra nationella minoriteter? Svaret blev: Vi vet att de finns, och vi vet vilka de är, men så mycket mer får vi inte reda på. Det gäller alla våra minoriteter. Vi måste bli bättre på att redan i skolan få kunskap om våra minoriteter men också om vår ursprungsbefolkning.

Mina ögon öppnades innan jag började i konstitutionsutskottet när jag för några år sedan reste till Kanada och bekantade mig med hur man där har löst frågorna om ursprungsbefolkningen. Det handlade om det sätt på vilket man utvecklade politiken. Jag sa hela tiden till mig själv: Det här har vi i Sverige, men hur hanterar vi det?

Mycket görs, men inte tillräckligt. Jag är mycket benägen att skriva under på mycket av det som Mia Sydow Mölleby lyfte fram i sin motion. Den är bra. Anledningen till att vi inte tar ställning till det här är att arbete pågår. Men arbete har, precis som Mia Sydow Mölleby lyfte fram, pågått väldigt länge.

Det är ett stort ansvar att utveckla det, och det måste vi ta gemensamt eftersom vi ställer oss bakom att i dag inte gå vidare med den frågan. Den ligger hos regeringen i dag. Det är oerhört viktigt med den fördjupade dialogen och egenmakten. Man har ändå kommit en bit fram vad gäller Rennäringskommissionen, och man jobbar bredare i samarbetet mellan de nordiska länderna eftersom det sträcker sig över fyra nationer. Det finns en stor frustration över att arbetet upplevs stå still. Därför är det på vårt ansvar att frustration övergår i aktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Jag går utöver min talartid, men jag måste också få nämna några av de andra delarna som lyfts fram i detta motionsbetänkande. Det gäller bland annat minoritetsspråken. Det är lite intressant. Jag är tvåspråkig själv. Jag har ett ungerskt påbrå och har gått hemspråksundervisning och allting sådant.

Jag har sett där det brister men också hur viktigt det är att man har med sig språket ända från början från förskolan när barnen är som mest påverkansbara att kunna bära med sig sitt språk. Det gäller självklart särskilt de minoritetsspråk som har en särskild ställning i vårt land.

Lika viktigt är det när man blir äldre. Då går man tillbaka till sitt ursprungsspråk, eller det huvudspråk som man ser som sitt. Det är viktigt att ha tillgång till utbildade lärare men också utbildad personal. Det gäller finskspråkig sådan och personal som talar meänkieli, jiddisch och de andra minoritetsspråk som vi har erkänt. Det gäller att man lägger tryck på att också ha språkkunskaper för dem som med tiden blir äldre, för då börjar människor att glömma bort. Det gäller likaså utvecklingen av förvaltningsområdena. Det handlar om att kommunerna verkligen tar sitt ansvar och tillser att det finns dokumentation men också utbildad personal för att tillgodose dessa språk.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det är glädjande att vi har en så pass stor samsyn i konstitutionsutskottet om minoritetsfrågorna, med några få undantag. Jag skickar en liten hälsning härifrån talarstolen till Mia Sydow Mölleby: Fortsätt att spotta på stenen!

(Applåder)

Anf. 94 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Annicka Engblom gjorde en passning till Sverigedemokraterna. Hon menar att Sverigedemokraterna på något sätt buntar ihop grupperna och inte ser att de kan ha olika behov. Jag menar att så inte är fallet. Vi ser naturligtvis att det finns olika grupper och att det kan finnas olika behov. Men det finns vissa saker som jag kan ställa mig väldigt frågande till.

De åtgärder som ni i Alliansen använder och som ni också har drivit igenom under er tid vid makten har kostat en hel del pengar. De har varit resurskrävande. Vad har de egentligen lett till? Annicka får gärna räkna upp de resurser som hon menar har varit mest effektiva och vilket resultat det varit av dessa.

Anf. 95 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Jag ber om ursäkt för orden, men de är från en monolog som är från 60-talet. Den har några år på nacken. Avsikten var att belysa att Sverigedemokraterna tog väldigt stora svängar utifrån vad vi egentligen ska diskutera i dag, nämligen våra minoriteter.

Man buntade ihop det med övriga utmaningar som självklart finns i och med att vi har en invandring och en flyktingström till vårt land, av kända orsaker. Vi får liksom skilja på grejerna. Det är olika förutsättningar och olika slags politik för de olika utmaningarna. Det är viktigt att vi ser detta och håller isär det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

En liten avvikning från frågan är att det i Jonas Millards inlägg är intressant att höra Sverigedemokraternas beskrivning av om minoriteterna har ansett att den förda politiken har fungerat eller inte. Den går stick i stäv med vad vi har hört bland annat under förmiddagen, nämligen att de är nöjda, men vi behöver gå vidare och göra det betydligt bättre. Delaktighet och egenmakt är absolut nyckelord i detta.

När vi är inne på eländesbeskrivningar och att peka på vad som inte fungerar och annat passar jag tillbaka. Det tycker jag är lite intressant. Man kan vända pekfingret mot sig själv, i det här fallet mot Sverigedemokraterna och Jonas Millard. Vad har ni för politik som uppenbarligen inte ska kosta någonting och som fungerar betydligt bättre? Använd nästa inlägg till det!

Anf. 96 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Jag vill tacka Annicka Engblom. Jag tyckte dock inte att jag fick något särskilt bra svar på min fråga.

För oss sverigedemokrater är det viktigt att man i ett rättssamhälle har en likaprincip inför lagen, att man behandlar människor lika och inte skapar särrättigheter och särlagar. Naturligtvis finns det vissa skydd för de olika minoriteterna, och så ska det vara. Min poäng i mitt anförande var att de åtgärder som Alliansen och nu också den här regeringen har vidtagit troligtvis kommer att vara ganska tandlösa. Man kommer inte att nå de resultat som man hoppas på.

Jag läste från ert eget valmanifest från 2006, Annicka Engblom, där ni lyfte upp olika löften. Ni berörde just den här delen, hur människor kan inkluderas i samhället. Det rör naturligtvis också de nationella minoriteterna. Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Och det har uppenbarligen misslyckats.

Jag är säker på att även den här motionen och den politik som förs nu inte kommer att leda till någon avsevärd förbättring.

Anf. 97 Annicka Engblom (M)

Herr talman! Om man har inställningen att det inte är någon idé eftersom det ändå kommer att misslyckas vet jag inte vad man har i politiken att göra.

Det finns väldigt många utmaningar i de olika minoritetsfrågorna, utifrån deras olika karaktärer. Det är oerhört viktigt att man lyfter fram att de är olika till sin karaktär.

Jag är lite fascinerad över att höra Jonas Millard säga att det inte ska finnas någon särlagstiftning, men att minoriteternas olika intressen självklart ska tas till vara. Det är två helt motsatta saker. Det är uppenbart.

Vi är överens om minoritetspolitiken därför att det finns viktiga hänsyn att ta till dessa grupper som har befunnit sig i vårt land väldigt länge. De har historiska band till det svenska samhället. Det är viktigt att ta hand om deras kultur och språk, men det finns också utmaningar när det gäller kultur, språk och delaktighet i vårt samhälle. Därför finns det minoritetslagar.

Jag får inte riktigt ihop vad Sverigedemokraterna egentligen vill i frågan. De säger och pekar på att ingenting fungerar. Men i fråga om alternativet är det fullkomligt tomt och tyst. Och de buntar ihop alltihop. Det känns oerhört oseriöst.

Anf. 98 Annika Hirvonen (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! I dag firar vi romernas internationella dag, den 8 april. Medan vi debatterar minoritetspolitik här i kammaren pågår ett seminarium här i Riksdagshuset om både hinder och möjligheter för unga och äldre romer i dag. Och på Forum för levande historia några kvarter bort ska kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke berätta om regeringens satsning på 13 miljoner kronor per år för 2016-2019, för att ta nästa steg i strategin för romsk inkludering.

I höstas var Stefan Löfven den första statsministern som i sin regeringsförklaring talade om antiziganism och därmed också om romernas situation i Sverige i dag. Att antiziganism är en beskrivning på romernas situation är tyvärr en sorglig sanning. Den vitbok som det talas om beskrev de historiska övergreppen under 1900-talet. Men vi har mycket kvar att göra.

Tyvärr är det inte bara enskilda som diskriminerar. Till exempel är Skånepolisens register över romer en av alla orsaker bakom den förtroendeklyfta som vi också har talat om här i dag. Att romers mänskliga rättigheter inte respekteras är ett faktum som vi har ansvar för att förändra. Därför gör det mig glad att vi har en regering som sätter de här frågorna på den viktigaste agenda som en regering har, redan i regeringsförklaringen, men också att man följer upp med både konkreta åtgärder och pengar.

Romer liksom andra grupper, inte minst den nationella minoriteten judar, är några av dem som drabbas av hatbrott. I mitt arbete i justitieutskottet och i polisens insynsråd har jag haft möjlighet att följa de åtgärder som den nya polismyndigheten med rikspolischefen i spetsen avser att vidta för att stärka arbetet mot hatbrott. Det är extremt viktigt, inte minst nu när vi har sett alldeles fruktansvärda attentat mot judiska mål. Vi behöver garantera den mest grundläggande rätten - rätten till liv och trygghet.

Det finns också många rättigheter som särskilt gäller de nationella minoriteterna, på grund av den historiska förtryckar- och assimileringspolitik som har bedrivits i vårt land. För att komma till rätta med detta har Sverige bland annat ratificerat två konventioner och infört lagen om nationella minoriteter.

Jag har motionerat om efterlevnaden av den lagen eftersom många kommuner verkar tro att det är rekommendationer, trots att lagen gäller i hela Sverige och ska garantera alla minoriteter bland annat det så kallade grundskyddet. Även många av de kommuner som är förvaltningsområden för samiska, finska eller meänkieli brister när det gäller att uppfylla sina skyldigheter enligt lag. Det beror på att det inte blir några som helst konsekvenser om man inte följer lagen. Jag tror att det behöver förändras. Även Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget, som är tillsynsmyndigheter för lagen, har lyft fram behovet av tydligare lagstiftning vad gäller bland annat tillsynsåtgärder.

Lagar är lagar och inte allmänna rekommendationer. Även om konstitutionsutskottet inte riktigt har varit redo att ta steget ännu tror jag att vi behöver fundera på att det kanske inte är tillräckligt att informera sig och uppfölja sig fram till resultat.

Herr talman! Ett särskilt eftersatt område i minoritetspolitiken är modersmålsundervisningen. Det är flera här som har varit inne på detta i debatten, inte minst Annicka Engblom. Trots att det står i språklagen att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och att barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt har Sverige under de senaste åtta åren fått kritik år efter år från Europarådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

I sammanfattningen av den rapport som Europarådet lämnade i december kan man läsa att "utbildningen i samiska befinner sig i en krissituation". Europarådet fortsätter: "Vidare konstateras det att utbildningssystemet förlitar sig i alltför hög grad på den modersmålsundervisningen som är allmänt otillfredsställande som koncept och enligt kommittén i många fall ett spel för gallerierna". Ett spel för gallerierna - kan man få ett sämre betyg? Jag tror inte det.

Bakgrunden till kritiken är att bara runt hälften av de elever som är berättigade till modersmålsundervisning faktiskt får det. Mindre än hälften av alla lärare som undervisar i modersmål har en pedagogisk högskoleexamen. I många fall är det svårt att över huvud taget hitta modersmålslärare. Det betyder alltså att den undervisning som ungefär hälften får del av ofta sköts av personer som saknar såväl språkutbildning på högskolenivå som lärarutbildning. Dessutom är undervisningstiden i genomsnitt mindre än en timme per vecka för de elever som får undervisning. Man kan kanske klara sig med en 10-årings språknivå, men då inser vi allihop att här har vi verkligen slösat bort en viktig mänsklig resurs. Vi har absolut inte uppfyllt vare sig våra egna krav i språklagen eller de internationella konventioner och stadgar som vi har undertecknat.

Herr talman! Jag har stora förhoppningar om att den nytillträdda socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen kommer att lyfta fram de frågor som vi här har talat om och som vi verkar vara väldigt ense om är viktiga. Dagens utspel från kultur- och demokratiministern, statsministerns regeringsförklaring - som även särskilt nämner de nationella minoriteterna - och också de skrivningar i budgetpropositionen om till exempel modersmålslärare visar på en hög ambitionsnivå för minoritetspolitiken framöver.

Jag vill också säga några ord om samepolitiken, apropå det som Mia Sydow Mölleby anförde. Ibland är det så att ens parti avstyrker motioner som är bra, särskilt om man sitter med i regeringen. Förutom motionen om vitbok om övergrepp mot samer avstyrker Miljöpartiet även den motion som är väldigt utmärkt och som jag själv har skrivit. Men regeringspolitik initieras ju inte normalt genom motionsbetänkanden.

Herr talman! Trots att jag helt och fullt instämmer i Mia Sydow Möllebys önskan om att regeringen inom kort ska återkomma med fler konkreta åtgärder för att garantera samernas rättigheter tycker jag inte att det är läge för riksdagen att i dag bifalla ett tillkännagivande. Det kan också vara klokt att invänta den nordiska samordning i samefrågorna som pågår och den dialog med Sametinget som har fått nytt bränsle, senast i år.

Trots allt är det i samråd med de nationella minoriteterna som vi skapar den bästa minoritetspolitiken.

Herr talman! Det är dags att vi tar vårt ansvar för de nationella minoriteterna. Härmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Agneta Börjesson (MP).

Anf. 99 Per-Ingvar Johnsson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Genom det betänkande från konstitutionsutskottet som riksdagen i dag ska fatta beslut om tas ännu ett steg i riktning mot att erkänna finlandssvenskarna i Sverige som en nationell minoritet. Ett önskemål om ett sådant erkännande har funnits från Finlandssvenskarnas Riksförbund i Sverige, Fris, sedan slutet av 1980-talet. Men önskemålet om en minoritetsstatus lyftes fram mer tydligt först i en offentlig utredning, SOU 1997:193.

I riksdagen har frågan om ett erkännande av finlandssvenskarna som en nationell minoritet tagits upp i motioner av min partikollega Kerstin Lundgren både 2013 och 2014.

Vid vår behandling i konstitutionsutskottet av motionen förra året blev det ett avslag, men med en skrivning om att utskottet ansåg att vissa skäl kunde anföras som grund för att finlandssvenskarna ska betraktas som en nationell minoritet.

Inför årets behandling i konstitutionsutskottet av Kerstin Lundgrens nya motion hade Finlandssvenskarnas Riksförbund genom sin förbundsordförande inkommit med en skrivelse. Efter en argumentation om att språkfrågan hittills getts en alltför avgörande roll i bedömningen av minoritetsfrågan utmynnade skrivelsen i att det är hög tid att utreda den finlandssvenska gruppens ställning på ett seriöst sätt.

Detta utredningskrav har jag tagit fasta på vid vår beredning av frågan i konstitutionsutskottet. Även om det i år inte heller blir ett bifall till Kerstins Lundgrens motion tycker jag att den skrivning vi enats om inger hopp. Först har vi upprepat förra årets skrivning med ett viktigt tillägg: "Enligt utskottets mening bör dock frågan om finlandssvenskarnas ställning utredas vid en framtida översyn av minoritetspolitiken."

Det känns som att Kerstin Lundgren och förbundsordföranden för Fris Barbro Allardt Ljunggren lyckats föra fram finlandssvenskarnas intressen på ett sätt som har intresserat oss i konstitutionsutskottet och som förhoppningsvis leder till att det kommer att bli ett utredningsarbete om finlandssvenskarnas ställning.

I dag är det romernas nationaldag. Som företrädare för allianspartierna har vi publicerat en debattartikel i Aftonbladet. I den redovisar vi de åtgärder som vi anser viktiga för romerna, och jag vet att ytterligare företrädare för Alliansen kommer att ta upp detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 100 Mathias Sundin (FP)

Herr talman! Jag yrkar också bifall till utskottets förslag. Som flera tidigare här har gjort konstaterar jag att det är romernas nationaldag i dag den 8 april. Det känns väldigt bra att stå här i riksdagens talarstol och yrka bifall även till Folkpartiets och Erik Ullenhags motion - i och med att jag yrkade bifall till utskottets förslag - om en fortsättning på den politik för romsk inkludering som alliansregeringen bedrev under de senaste åtta åren.

Sverige har ju en mörk historia när det kommer till behandlingen av romer. Det visades i den vitbok som den förra regeringen och Erik Ullenhag tog fram. Vitboken är skrämmande läsning om Sveriges behandling av romerna under 1900-talet. De har ju levt här under längre tid och utsatts för förtryck sedan lång tid tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

När man tittar på hur polisdistrikten beskrivit romerna hittar man skrivningar som: De var fullständigt onyttiga människor som borde utrotas. Det var i början av 1900-talet. På 1920-talet sa den parlamentariska Fattigvårdslagstiftningskommittén att romernas inblandning i den svenska folkstammen innebar en försämring av vår folkras.

Så lät det under första halvan av 1900-talet, fram till andra världskrigets slut. Rasbiologin var stark i Sverige, riktad bland annat mot romerna. Det märks i den registrering av romerna som skedde i början av 1900-talet då man mätte huvuden, gjorde intelligenstester och sökte och lyfte fram olika negativa egenskaper hos romerna.

Under andra halvan av 1900-talet tonades rasbiologin successivt ned, men i olika välfärdssatsningar där romerna skulle assimileras in i det svenska samhället fanns fördomarna kvar som en tydlig röd tråd i den datainsamling som skedde. Än i dag finns starka fördomar mot romerna, och de behandlas dagligen illa i vårt samhälle.

Alliansregeringen inledde ett arbete mot fördomarna. Bland annat togs vitboken fram; den ska dels ses som en ursäkt till romerna, dels visa vad vi gjort genom historien så att vi kan gå vidare från detta. Det togs också fram en strategi för romsk inkludering. Den slogs fast 2012, och målsättningen är att en rom som föddes då, och alltså fyller 20 år 2032, ska ha lika möjligheter som alla andra svenskar och övriga boende i Sverige.

Man tillsatte också en kommission mot antiziganism under ledning av Thomas Hammarberg. Kommissionen skulle bland annat göra skolmaterial av vitboken för att på så sätt sprida informationen till våra elever och våra barn. Fem kommuner blev pilotkommuner och skulle jobba fram arbetsmetoder för romsk inkludering. Datainspektionen fick i uppdrag att titta på vad det kan finnas för ytterligare olaglig registrering av romer. Vi såg i och med avslöjandet av Skånepolisens omfattande register över romer att registrering fortfarande pågår i vårt samhälle.

Det är viktigt att arbetet inte avstannar i och med bytet av regering. Det är positivt att höra signalerna från den nya regeringen liksom att vi har en bred enighet, över blockgränserna, vad gäller denna motion. Motionen går ut på att det arbete som inletts ska fortsätta, att vitboken ska fortsätta att spridas och att metoderna som tagits fram i kommunerna ska spridas. Det är viktigt att projektet inte stannar av utan att det jobbas vidare med det. Satsningen på brobyggare har visat sig vara lyckad, och det är viktigt att få fram fler brobyggare. Det har bland annat gett en del positiva resultat genom att romer kommit i arbete.

Ytterligare en punkt gäller språk och utbildning, som är grunden för det hela. Det är viktigt att det bland annat finns läromedel på romani chib. Målet framöver är naturligtvis att romer ska ha samma möjligheter som alla andra i detta land att leva ett gott liv.

Slutligen, herr talman, vill jag kommentera Sverigedemokraternas inlägg. Sverigedemokraterna går upp i debatten om minoritetspolitik gällande romer men nämner inte romer. I stället talar de rent allmänt om integrationspolitiken i Sverige de senaste 20 åren och menar att den har misslyckats. Det finns mycket att göra åt den, men att blanda ihop integrationspolitiken i allmänhet de senaste 20 åren och romernas situation blir mycket märkligt. Det är fråga om människor, svenska medborgare, som levt här i generationer, inte om flyktingar som kom hit i förrgår från Somalia. Det är klart att det innebär olika utmaningar. Det går inte att, som också sas tidigare, bunta ihop dessa grupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Jag undrar vad mer specifikt det är i motionen som ni sverigedemokrater är motståndare till. Vad är det i denna strategi för svenska medborgare, som levt här i generationer, som ni tycker är dåligt? Vad är det mer specifikt? Är det satsningen på brobyggarna som är dålig? Är det vitboken som inte ska spridas? Vad är det som är dåligt? Vad är det som gör att ni säger nej till detta? Jag förstår er kritik av integrationspolitiken i största allmänhet, jag har hört den många gånger, men nu diskuterar vi specifikt romer och denna motion. Vad är det för fel på den?

(Applåder)

Anf. 101 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag blev skakad på påskdagen. Till kyrkan där jag är verksam kom någon som jag kanske inte hade räknat med skulle fira påsk i just vår kyrka, nämligen en ung judinna. Hon sa att hon inte vågade åka till synagogan i Malmö. Veckan innan hade man kastat sten på småbarn i barnvagnar på väg till förskolan. Familjen hade sagt: Det går inte. Vi åker inte till Malmö. Du får inte åka till Malmö. Då gjorde hon det näst bästa. Hon åkte till den kyrka där jag är verksam eftersom vi har en relation, och så fick hon fira påsk där. Det är jag glad för.

Naturligtvis är hon välkommen, men det är en fruktansvärd anledning. Hon kan inte åka till den synagoga där hon är medlem. Varför då? Därför att det finns ett hat på gatorna som gör att småbarn blir stenade. Det är inte acceptabelt. Så kan vi inte ha det. Det ligger delvis inom konstitutionsutskottets ansvar att säga ifrån. Detta är inte acceptabelt. De judiska institutionerna, samlingsplatserna och hemmen måste skyddas, och de måste skyddas med våra gemensamma resurser, inte på den judiska befolkningens egen bekostnad. Här har vi mer att göra.

När vi besökte synagogan i Stockholm tog man bladet från munnen och sa: Vi talar inte längre om antisemitism, för då möts vi av att både araber och andra folkslag i omgivningen, även judar, är semiter. Nej, vi talar om judehat. Det är det vi möter i Sverige i dag.

Det är fruktansvärt att som parlamentariker i Sveriges riksdag år 2015 behöva konstatera att det finns ett judehat, ett konkret illvilligt judehat, i Sverige. Det är så oförblommerat att vi inte får stopp på det. Det hindrar människor att söka upp den lokal de vill fira gudstjänst i. Det handlar också om religionsfriheten.

Det var romernas situation jag egentligen ville lyfta fram i dag. Det är romernas nationaldag. Vi är väl medvetna om det. Vi har tillsammans kommit fram till många goda förslag. De bottnar i Alliansens arbete, som fortsattes genom Erik Ullenhags och flera andra folkpartisters motion och som övriga partier, däribland Kristdemokraterna, nu ställer sig bakom. Det är alldeles utmärkt. Det är en fortsättning på Alliansens arbete, och motionen motsägs inte av sittande regering, utan den fortsätter att förvaltas. Det är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Låt mig nämna några saker. Ofta har romerna sämre villkor, men inte alltid. Vi kan inte bunta ihop romerna i en enda grupp, men ofta har de sämre villkor när det gäller utbildning, arbete, bostad, hälsa, social omsorg och trygghet. Det är vårt ansvar att se till att de har en likartad start i livet som alla andra svenskar.

Under den gångna åttaårsperioden, under alliansregeringen, beslutades det om en strategi för romsk inkludering. Vi har redan hört om vitboken och om övergrepp och kränkningar av romerna under svenskt 1900-tal. Vi har hört att en kommission mot antiziganism har tillsatts. Nu ska arbetet fortsätta, och jag är glad för det.

Skolan har en central roll i arbetet mot olika former av intolerans, däribland antiziganism. Som jag sa inledningsvis måste samhället reagera kraftfullt mot hatbrott, även mot romer. Det uppdrag som Kommissionen mot antiziganism gavs var att ta fram skolmaterial baserat på vitboken och sprida det centralt. Det ska nu ske.

I samband med att strategin för romsk inkludering antogs utsåg alliansregeringen fem pilotkommuner. Det var en bra början. De skulle åren 2012-2015 få statsbidrag för att arbeta med frågor om romsk inkludering. När vi möter romer säger de att det inte räcker, att det bara är en liten del av romerna som berörs. Men det är likväl ett väsentligt exempel. Det kommer att hjälpa till som det goda exemplet, åtminstone är det vår förhoppning. Efter 500 år av misslyckad integration kanske man kan säga att det är vår förhoppning. Sämre kan det inte bli, men det kan bli mycket bättre.

Metoden med brobyggare som har romsk språk- och kulturkunskap har lyckats väl. Verksamheten bör utvecklas. Det är också en god modell.

Fortsatta jämställdhetsåtgärder, konkreta insatser för jämställdheten mellan kvinnor och män, är viktiga. I dag mötte vi en vältalig romsk kvinna. Det känner man sig stolt över, och det känns väldigt bra. Det är annars en schablonbild att det inte skulle vara lätt för kvinnorna, men så var det inte i det här fallet.

Jag måste bara, herr talman, få läsa innantill ur Sverigedemokraternas reservation. Jag kan inte säga annat än att jag blir upprörd. Om jag inte var så luttrad skulle jag kanske också bli besviken.

Sverigedemokraterna underkänner all integrationspolitik som vi har talat om - åtgärderna är otillräckliga; det är ett uppenbart misslyckande. Men vad säger de i reservationen? "Med hänvisning till att befintliga, pågående och planerade insatser får bedömas tillräckliga" avstyrker de motionen. Det finns ingen möjlighet i världen att få ihop detta.

Vad säger Sverigedemokraterna? Har ni över huvud taget någon annan politik än att säga: Vänd vid gränsen! Ni är inte välkomna.

(Applåder)

Anf. 102 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Tack, Tuve Skånberg!

Sverigedemokraterna har en politik som handlar om assimilering och anpassning. I dag talar vi om minoritetsfrågor och om den här motionen.

Det finns olika förslag i motionen. Man skulle kunna bryta ned den i olika beståndsdelar. Den handlar bland annat om att man ska ge ut en så kallad vitbok som man redan har gett ut och som ni i Alliansen drev på för under er tid vid makten.

Det handlar också om att man till viss del ska ge pengar till kommuner så att de ska kunna arbeta som pilotkommuner. Man ska följa upp det för att se vart det leder och hoppas då på ett bättre resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Med det är någonting som är gemensamt för er politik, både när det gäller minoritetsfrågorna och integrationspolitiken. Det är att ni tänker ungefär på samma sätt. Där det upplevs att det finns problem kastar man in mer resurser och mer pengar. Man tror att det på något sätt ska vara en mirakelkur, att det ska kunna lösa problemet.

Det jag gjorde var att citera ur ert eget valmanifest från 2006, där ni konstaterade att genom er politik skulle man äntligen kunna vända den här trenden. Ni talade om inkludering. Jag förutsätter att när ni talar om inkludering talar ni också om de etniska minoriteterna.

Frågan jag ställer mig nu när ni har hållit på med er politik så länge som ni har gjort - en politik som bevisligen har varit misslyckad och som i andra länder har övergetts av såväl socialdemokratiska som konservativa regeringar - är denna: Hur länge ska ni fortsätta hålla på, och när kommer den här politiken att få genomslag? Hur många år till ska vi behöva vänta på att få se att er så kallade integrationspolitik faktiskt fungerar?

(Applåder)

Anf. 103 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jonas Millard skriver tillsammans med sin kollega i reservationen: Med hänvisning till att befintliga, pågående och planerade insatser får bedömas tillräckliga avstyrker vi motionen.

Du har ingen egen, Jonas Millard. Du säger bara att det är bra som det är. Samtidigt säger du att du tycker att åtgärderna är otillräckliga och uppenbart har misslyckats. Det går inte ihop!

(Applåder)

Anf. 104 Jonas Millard (SD)

Herr talman! Då ska jag reda ut det här en gång för alla, tydligt och klart.

Det är så här, Tuve: Om man har idén att vi sverigedemokrater tycker att allting är bra, då har man verkligen uppfattat oss fel. Vi tycker inte att allting är bra.

Men jag får uppfattningen att ni tycker det eftersom ni fortsätter i samma spår år efter år. Det handlar fortfarande om samma lösningar. Ni använder samma lösningar på de problem ni har som ni har använt i alla år.

Det gemensamma i det här är att det fortsätter att vara misslyckat. Det fungerar inte nu. Det fungerade inte för tio år sedan eller för tjugo år sedan. Man har i de flesta andra länder övergett det som ni nu tror ska kunna rädda integrationsprojektet. Det har inte fungerat, Tuve, och det kommer inte att fungera.

Sverigedemokraterna är inte nöjda som det är. Men jag tycker inte att det finns skäl att gå längre. Det är det vi menar i reservationen med integrationsprojektet, med integrationspolitiken.

Vi förespråkar en återgång till den politik som har funkat tidigare i Sverige, som fungerade väl, som fungerade i andra länder och som de flesta andra länder nu också väljer att gå tillbaka till.

Ni har misslyckats. Vi har lösningarna.

(Applåder)

Anf. 105 Tuve Skånberg (KD)

Minoritetsfrågor

Herr talman! Jag tror att jag hos alla här hörde en ödmjukhet. 500 år av misslyckanden - vi slår oss inte för bröstet. Vi säger att romerna inte har behandlats väl. Vi satte ihop vitboken som visade vad våra förfäder inte klarade av och vad vi nu från höger till vänster helt uppenbart inte mäktar att göra perfekt. Under en tjugoårsperiod säger vi att vi ska göra det så bra att man får samma start i livet, men vi har misslyckats.

Det finns ingen sådan ödmjukhet hos dig, Jonas Millard. I stället säger du bara: Det är bra som det är. Det får bedömas vara tillräckliga insatser.

Det går inte ihop! Du kan inte både säga att det här är ett uppenbart misslyckande och sedan inte komma med någonting, inte ens en antydan till något annat än att säga: Vänd vid gränsen!

De här människorna har varit här i generationer. Vi kan inte säga till dem att de ska vända vid gränsen. Deras gränser är Sveriges gränser.

Just i denna fråga syns det med särskild tydlighet hur oerhört tomhänt du står som sverigedemokrat. Du har inga andra svar än att säga att de som inte är svenskar ska vända vid gränsen. Jag måste säga att jag är besviken.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)