Anf. 24 Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna och samtliga motioner.
Sverige är i dag ett välmående land. Det är ett välstånd som är byggt på de resurser som finns i skogen, i marken, i våra älvar och i industrin som förädlar det vi höstar in från naturen.
De flesta är fortfarande överens om att dessa naturtillgångar är värda att ta vara på. Det finns få politiker i dag som skulle föreslå att vi försvårar eller förbjuder de näringar som har placerat Sverige i den absoluta välfärdsligan i världen.
Och världen håller på att förändras, i de flesta fall till det bättre. Tidigare fattiga länder klättrar ur fattigdom och mot ett samhälle som har råd med och vill investera i infrastruktur, i modern teknik och i ny hållbar energiproduktion. Gemensamt för utvecklingen är att den kräver stora volymer råvaror, råvaror som Sverige har. Inom EU står Sverige för 90 procent av järnmalmen. Vi har blymalm, zink, silver och koppar.
Ett långsiktigt utnyttjande av markens råvaror kräver att vi vårdar och skyddar vår miljö. Sverige har därför en av världens hårdaste miljölagstiftningar. Det är en lagstiftning som ska se till att resultatet av gruvdriften blir en tillgång och inte förstör förutsättningarna för oss som bor här, för naturen eller för andra näringar. En välskött gruvindustri främjar tillväxt och välstånd. Motsatsen leder till något helt annat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Herr ålderspresident! År 2013 enades alliansregeringen om en mineralstrategi som inte bara ska säkra gruvornas framtid utan även se att gruvindustrin kan samexistera med övriga samhället. Strategin identifierar fem strategiska områden för en långsiktig och hållbar mineralanvändning. En åtgärdsplan på totalt 19 åtgärder föreslås för att nå målen. I betänkandet hänvisar regeringen till de åtgärder som alliansregeringen föreslagit. Några åtgärder är genomförda, andra pågår eller är på gång.
Åtgärder som föreslås är bland annat en kartläggning och analys av utvinnings- och återvinningspotentialen för svenska metall- och mineraltillgångar, kartläggning av Sveriges styrkeområden och utmaningar inom gruv- och mineralforskningen och ett nationellt mineralforum för att främja dialog, kunskapsutbyte och samordning.
Genomlysningen, som mineralstrategin gör, är en förutsättning för en fortsatt framgångsrik gruvnäring i Sverige och inte minst för möjligheterna för en levande landsbygd. Det är där gruvindustrin finns, inte i storstadsregionerna. När vi talar om nationella tillväxtmotorer är det nästan utan undantag Stockholmsregionen, och ibland Göteborg och Malmö, som lyfts fram. Ett mått på hur lyckad en region är kan målas i bnp per capita, nämligen hur mycket varje enskild individ tjänar. Då vinner Stockholm nästan alltid.
Men undantag finns, och det undantaget heter Norrbotten. De år då gruvnäringen går som bäst är det Norrbotten som är Sveriges tillväxtmotor mätt i bnp per capita. Det om något borde säga allt om betydelsen av den svenska gruvnäringen för den svenska ekonomin och för det svenska välståndet.
Herr ålderspresident! När hjulen snurrar och efterfrågan ökar är det lätt att bli fartblind och bara köra på. Det är i de fallen som världens kanske strängaste miljölagstiftning kommer till sin rätt. Miljöbalken säkrar att gruvdriften kan utföras med minimal påverkan på miljön runt omkring. Den ställer krav på driften inte bara när det går bra, utan kräver även att det finns medel den dag gruvan avvecklas, antingen frivilligt eller om det mot förmodan skulle ända i en konkurs. Tydliga regler krävs. Det gynnar både bolagen själva och det övriga samhället och säkrar en levande gruvnäring i Sverige.
De flesta inser värdet av denna viktiga industri, och inte många för fram förslag om avveckling. Men vi hör ibland röster som säger att gruvindustrin bör begränsas, att den bör ge vika till förmån för andra intressen. Från Miljöpartiet och Vänsterpartiet hördes rätt högljudda krav förra mandatperioden, lite mer lågmälda i dag. De vill se en begränsning av gruvinvesteringarna i Sverige.
Världen utvecklas, människor får det bättre, broar byggs, mobiltelefoner och mobilnät breder ut sig. För utvecklingen krävs mineraler, mineraler som förvisso också finns i andra delar av världen men i länder som mycket sällan kan uppvisa den tuffa miljölagstiftning som vi har i Sverige.
Jag tror inte att vare sig miljöpartister eller vänsterpartister egentligen har något emot att världens länder klättrar på välfärdsskalan eller att de människor som bor i dessa länder får tillgång till infrastruktur och mobiltelefoner. Min undran blir då: Är det inte bättre att vi har en gruvindustri i Sverige som regleras av en tydlig och stark lagstiftning, än att brytningen sker i länder med mycket sämre kontroll, där både människor och miljö skadas?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Herr ålderspresident! Vad gruvnäringen egentligen tillför lokalmiljön är en fråga som ofta diskuteras. I den svenska minerallagstiftningen sätts ersättningen till staten och markägaren till 2 promille av värdet på de mineraler som omfattas av koncessionen och som har brutits under året. Under valrörelsen lyftes frågan fram, och bland annat Vänsterpartiet krävde en höjning av avgiften till 10 procent. Motiveringen var att gruvorna bara kostar lokalsamhället och inte tillför någonting. Samtidigt säger Vänsterpartiet i en av sina reservationer i dagens betänkande att "genom nya gruvetableringar skapas framtidstro i regioner som tidigare har drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning".
Gruvnäringen skapar alltså det som kanske är viktigast av allt för en levande landsbygd, arbetstillfällen. Det gäller inte bara arbetstillfällen i gruvan utan också i livsmedelsaffären och på hotellet. Det byggs vägar och infrastrukturen förbättras. Det ska dessutom erinras att de bolag som verkar här betalar bolagsskatt och att krav på fondering för avveckling och återställning finns i miljöbalken och är en förutsättning för att få tillstånd.
Gruvnäringen i Sverige är en del av vår framgång och tillväxt, och just nu har vi 17 gruvor i drift.
Men konjunkturläget är osäkert. För några få år sedan talades det om en gruvboom i Sverige. Sedan stannade tillväxten i Kina av, och det drabbade även oss. De stora, etablerade bolagen överlever, men även de bromsar sina satsningar och investeringar. Nyetablerade mindre bolag, som fortfarande inte har samlat på sig en kapitalreserv, märker av konjunkturnedgångar mycket hårdare.
Senaste konkursen gäller Northland Resources, som alla hade skyhöga förväntningar på. I mitten av januari 2013 besökte Stefan Löfven gruvbolaget och var närmast lyrisk över det han såg. Det luktar pengar, sa Stefan Löfven under gruvbesöket, enligt ett videoklipp på Northland Resources hemsida. Nu visade det sig att det inte alls var så glamoröst i gruvindustrin. En vecka senare kom det fram att bolaget var i akut kapitalnöd, och i dag är bolaget satt i konkurs.
LKAB kommer på grund av de låga järnmalmspriserna att minska sin personalstyrka med 400 anställda. Senast i går varslades 100 av deras tjänstemän. Man skär inte guld med täljkniv. Man gräver fram det med blod, svett och tårar och en gedigen portion kapital.
Herr ålderspresident! Det finns stora vinster att göra i gruvindustrin både för bolagen och inte minst för Sverige som land. Men det finns också stora risker, risker för miljön och för samhällen som först satsar och därefter upplever att jobben flyttar därifrån.
Vår uppgift från riksdagens sida blir att minimera riskerna och ge bra förutsättningar. Det gör vi genom en sträng och nödvändig miljö- och minerallagstiftning. Det gör vi genom att ha ett näringslivsklimat i Sverige som inte skattar ihjäl sina företag vare sig det gäller kilometerskatt eller populistiska förslag på extrema mineralbeskattningar. Vi gör det med bra handelsavtal och en regering som förstår näringslivets utmaningar. Det senaste saknar vi just nu.
Anmärkningsvärt i dagens betänkande är att Vänsterpartiet inte längre står bakom sitt krav på en 10-procentig gruvskatt. De kanske har insett att kravet de drev i valrörelsen på sikt leder till färre företag och arbetstillfällen där de behövs som mest, på vår svenska landsbygd. Det leder till minskad export, till lägre skatteinkomster och därmed till mindre pengar till vår sjukvård, våra skolor, vår äldreomsorg.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Det är gruvorna, det är skogen och det är vattnet som har lagt grunden för vår svenska framgångssaga. Därefter har många andra näringar vuxit fram - fordonsindustri, mobiltelefoni, kemiindustri och stålverk. Den gemensamma nämnaren för alla dem är den nära kopplingen till våra naturresurser. Vi vill ha kvar dessa företag. Vi moderater vill därför ha en politik som gynnar hela samhället. När Stefan Löfven talar om en återindustrialisering säger vi att vi inte vill börja om från noll. Vi vill utveckla och bygga på landet. Sverige är bra, men vi vill så mycket mer med vårt land.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Helena Lindahl (C) och Said Abdu (FP).