Migration och asylpolitik

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2012/13:SfU7

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 25 april 2013

Beslut

Nej till motioner om migration och asylpolitik (SfU7)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om asyl- och migrationsfrågor och om svenskt medborgarskap. Motionerna handlar om skyddsbehov, begreppet väpnad konflikt, könsrelaterad förföljelse, samarbetet inom EU, arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, visering och svenskt medborgarskap.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2012/13:SfU7 (pdf, 567 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

59 motioner

Motioner från ledamöterna

Migrerande arbetskraft Motion 2012/13:A369 av Anders Karlsson m.fl. (S)
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Motion 2012/13:A392 av Ylva Johansson m.fl. (S)
Drömmen om Sverige Motion 2012/13:A393 av Åsa Romson m.fl. (MP)
Hedersrelaterat våld och förtryck Motion 2012/13:A394 av Carina Herrstedt m.fl. (SD)
Utvisa kriminella utlänningar Motion 2012/13:Ju262 av Kent Ekeroth och Thoralf Alfsson (SD)
Medborgarskapets betydelse Motion 2012/13:K357 av David Lång och Mikael Jansson (SD)
Översyn av tvåårsregeln i utlänningslagen Motion 2012/13:Sf202 av Christina Höj Larsen m.fl. (V)
Krav på styrkt identitet som hinder mot familjeåterförening Motion 2012/13:Sf203 av Christina Höj Larsen m.fl. (V)
Barnperspektiv i asylprocessen Motion 2012/13:Sf204 av Christina Höj Larsen m.fl. (V)
Utvisning och förvar av svårutvisade Motion 2012/13:Sf206 av Kent Ekeroth (SD)
Kollektivavtal, likabehandling och rent spel Motion 2012/13:Sf207 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Översyn av utlänningslagen Motion 2012/13:Sf208 av Caroline Szyber (KD)
Uppgivenhetssymtom Motion 2012/13:Sf212 av Caroline Szyber och Roland Utbult (KD)
Flyktingstatus för personer som riskerar förföljelse på grund av sexuell läggning Motion 2012/13:Sf216 av Caroline Szyber m.fl. (KD)
Så kallad fruimport Motion 2012/13:Sf218 av Carina Herrstedt (SD)
Flykting- och migrationspolitik Motion 2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V)
Iraks kristna Motion 2012/13:Sf250 av Anita Brodén (FP)
Översyn av visumregler för kineser som periodvis besöker Sverige Motion 2012/13:Sf252 av Clas-Göran Carlsson och Carina Adolfsson Elgestam (S)
Bättre villkor för utländska doktorander Motion 2012/13:Sf254 av Mathias Sundin (FP)
Kriminalisera hjälp till illegala invandrare Motion 2012/13:Sf257 av Kent Ekeroth (SD)
Förbjud tiggeri Motion 2012/13:Sf258 av Kent Ekeroth (SD)
Åldersbestämning av immigranter Motion 2012/13:Sf259 av Kent Ekeroth (SD)
Skärpta straff för människosmuggling Motion 2012/13:Sf272 av Kent Ekeroth (SD)
Förlängningstid vid kärleksinvandring Motion 2012/13:Sf273 av Edip Noyan (M)
Förlorat medborgarskap Motion 2012/13:Sf274 av Bino Drummond (M)
Villkoren för bärplockare Motion 2012/13:Sf279 av Ann-Britt Åsebol och Eva Lohman (M)
Språkkunskaper för att beviljas svenskt medborgarskap Motion 2012/13:Sf298 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Asylprövning vid flyktingskap på grund av sexuell läggning Motion 2012/13:Sf299 av Barbro Westerholm (FP)
Bevilja uppehållstillstånd för afghanska tolkar Motion 2012/13:Sf300 av Clas-Göran Carlsson och Carina Adolfsson Elgestam (S)
LVU Motion 2012/13:Sf301 av Ulrika Carlsson i Skövde och Solveig Zander (C)
En ansvarsfull invandringspolitik Motion 2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD)
Invandring på poängsystem Motion 2012/13:Sf317 av Johnny Skalin (SD)
Asylprocesser och arbetskraftsinvandring Motion 2012/13:Sf323 av Katarina Köhler (S)
Bärplockares situation i svenska skogar Motion 2012/13:Sf325 av Peter Hultqvist och Roza Güclü Hedin (S)
Barnperspektiv i migrations- och flyktingpolitiken Motion 2012/13:Sf326 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Tillfälliga uppehållstillstånd för kvalificerad arbetskraft Motion 2012/13:Sf331 av Roza Güclü Hedin (S)
Uppehållstillstånd för misshandlade kvinnor vid skilsmässa Motion 2012/13:Sf332 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (S)
Obligatoriska dna-tester för asylsökande Motion 2012/13:Sf336 av David Lång och Mikael Jansson (SD)
Arbetstillstånd för utländska studenter Motion 2012/13:Sf341 av Marie Nordén och Maria Stenberg (S)
Anhöriginvandring Motion 2012/13:Sf349 av Anders Sellström (KD)
Redovisning av kostnader för asyl- och anhöriginvandring Motion 2012/13:Sf350 av David Lång och Mikael Jansson (SD)
Uppehållstillstånd på grund av anknytning och tvåårsregeln Motion 2012/13:Sf363 av Carina Ohlsson m.fl. (S)
Utgiftsområde 8 Migration Motion 2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S)
Åtgärder mot tiggeri och prostitution Motion 2012/13:Sf365 av David Lång och Mikael Jansson (SD)
Utländska hemlösa Motion 2012/13:Sf367 av Kent Ekeroth (SD)
Återinförande av arbetsmarknadsprövning Motion 2012/13:Sf373 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (S)
Seriositetsgranskning av arbetsgivaren och arbetserbjudandet Motion 2012/13:Sf374 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (S)
Juridiskt bindande arbetstillstånd Motion 2012/13:Sf375 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (S)
Risken för arbetstagare som berättar om missförhållanden att utvisas Motion 2012/13:Sf376 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (S)
Asylrätt för hbt-personer Motion 2012/13:Sf377 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Rättvisa villkor för migrantarbetare Motion 2012/13:Sf378 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Attrahera fler internationella talanger Motion 2012/13:Sf382 av Kerstin Lundgren (C)
En human flykting- och integrationspolitik Motion 2012/13:Sf390 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M)
Tortyr och tortyrskador Motion 2012/13:Sf391 av Lotta Hedström m.fl. (MP)
Mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i nära relationer Motion 2012/13:So267 av Eva Olofsson m.fl. (V)
Inför barnkonventionen i svensk lag Motion 2012/13:So502 av Katarina Köhler m.fl. (S)
All kärlek är bra kärlek Motion 2012/13:So595 av Helena Leander m.fl. (MP)
Minska byråkratin för internationella studenter Motion 2012/13:Ub503 av Kent Härstedt och Sven-Erik Bucht (S)
Åtgärder för fler internationella studenter Motion 2012/13:Ub509 av Jabar Amin m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2013-03-05
Justering: 2013-04-11
Betänkande publicerat: 2013-04-16
Trycklov: 2013-04-16

Reservationer 43
Betänkande 2012/13:SfU7

Nej till motioner om migration och asylpolitik (SfU7)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om asyl- och migrationsfrågor och om svenskt medborgarskap. Motionerna handlar om skyddsbehov, begreppet väpnad konflikt, könsrelaterad förföljelse, samarbetet inom EU, arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, visering och svenskt medborgarskap.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2013-04-24

Webb-tv Debatt om förslag: Migration och asylpolitik

24 april 2013
Debatt om förslag 2012/13:SfU7

Dokument från debatten

2013-04-24

Protokoll för debatten

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 118 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Så är det då dags igen för ännu en migrationspolitisk debatt här i Sveriges riksdag. Frågorna vi debatterar är på inget sätt nya men otroligt viktiga. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3, 13 och 16 angående skydd för tolkar, ändring av begreppet synnerligen ömmande omständigheter samt skärpt lagstiftning kring arbetskraftsinvandring i betänkandet SfU7 Migration och asylpolitik . Samtidigt som den arabiska våren har övergått till blodbad i Syrien har den svenska migrationspolitiken svajat mer än vanligt. Vem som egentligen bär den blågröna migrationspolitiken och vilken linje som gäller har inte alltid varit lätt att förstå när hoten om uppbrott och kriser kring uppgörelsen avlöst varandra uppblandat med många olika besked från olika personer i den svenska regeringen. En sak vet jag dock, nämligen att statsministern fortsätter att vara svaret skyldig till varför han i en så viktig fråga som migrationspolitiken inte har sökt bredare uppgörelser för Sveriges bästa. I migrationsdebatterna under de senaste åren har jag tagit olika ingångar och utgått från olika perspektiv i debatten. Bland annat har jag samlat kraft härute i minnesmontern för Raoul Wallenberg. Där ligger det stenar från Budapest där han vandrade och bedrev sitt arbete. Där ligger också hans almanacka från 1944 där han antecknade möten, telefonnummer, utgifter för resor och bärare. Det var en av de få ägodelar som överlämnades till hans familj. Med hjälp av skyddspassen - en föregångare till möjligheten att söka asyl - räddade Wallenberg många människor undan Förintelsen. Jag är stolt över Raoul Wallenberg och över det som Sverige har gjort genom åren. På samma sätt som han visade mod och civilkurage mot dem som en gång flydde från nazisternas förföljelse måste vi i dag och i framtiden kunna erbjuda en fristad för de människor som flyr från vår tids totalitära regimer. Detta kallas juridiskt för asylrätt. Asylrätten får aldrig avhumaniseras till flöden och volymer utan är en mänsklig rättighet och, för mig som socialdemokrat, en grundpelare. Det är helt oacceptabelt att göra inskränkningar i asylrätten och börja begränsa människors mänskliga rättigheter. Här får det aldrig råda något tvivel om var vi som land står. Jag har i andra debatter tagit till mig av den danska författarinnan Janne Teller och hennes bok Om det var krig i Norden . Det handlar om att vända på perspektiven, alltså om det blev krig här i Sverige och inte någonstans långt borta, och om att stanna upp och försöka vända på perspektiven - att det är vi som blir flyktingar i ett främmande land. Hur skulle vi då vilja ha det, och hur skulle vi vilja bli bemötta? Vad kan och borde vi göra bättre i svensk migrationspolitik? Även om vi är bra kan vi bli bättre och inte minst höja rösten i Europa. Vi ska inte bygga murar i EU mot omvärlden. Vi kan inte med ena handen heja på när människor kämpar för demokrati och frihet och med andra handen väldigt snabbt smälla igen dörren de gånger som inte framgång uppnås. Det är inte acceptabelt att människor riskerar sina liv i rangliga båtar över Medelhavet från Nordafrika till Europa. För mig som socialdemokrat och för Socialdemokraterna som parti är det mycket viktigt att vi får ett starkare samarbete i asyl- och flyktingpolitiken inom EU. När europeiska länder nu driver en allt striktare migrationspolitik måste den svenska rösten i EU vara än tydligare när det gäller kravet på gemensamt ansvarstagande och upprätthållande av internationella konventioner. Människor på flykt undan krig och förtryck ska inte mötas av uttalanden om illegal migration och stängda gränser utan av ett värdigt mottagande och en rättssäker asylprocess. Här har vi mycket att göra. I en debatt som vi tidigare hade tog jag som utgångspunkt krönikan med rubriken: Därför har Danmark ingen Zlatan. Zlatan är inte bara en av världens största fotbollsspelare utan också en produkt av svensk invandringspolitik, kompletterad med den viktiga ingrediensen folkrörelse. En produkt av Sverige, lika mycket svenskt kulturarv som en midsommarstång i Rättvik, skrev krönikören i Östersunds-Posten. Fru talman! Oavsett vad jag har valt för utgångspunkter för att ge liv och perspektiv åt debatten har vår socialdemokratiska migrationspolitik legat fast. Migration handlar om människor och möjligheter. En socialdemokratisk migrationspolitik utgår från en stark solidaritet människor emellan. Sveriges största problem är att arbetslösheten stiger och skolresultaten sjunker, inte att människor kommer hit. Fru talman! Om det är någonting som jag verkligen saknar i den blågröna migrationspolitiken är det diskussionen om och ansvaret för hur det svenska flyktingmottagandet ska se ut och hur det ser ut i dag. Denna debatt måste upp på agendan. I dag bärs flyktingmottagandet i vårt land till mycket stor del upp av enskilda kommuner. Så kan det inte fortsätta. Det är till landet Sverige man kommer, och alla Sveriges kommuner måste ta ett solidariskt ansvar för flyktingmottagandet. Jag är helt övertygad om att det behövs ett ökat nationellt ansvar för att stödja de kommuner som i dag tar ett mycket stort ansvar. Mottagandet måste utvecklas. Migrationsverket har ett större ansvar gentemot kommunerna än man i dag har resurser för, och ansvaret gentemot kommunerna måste tydliggöras. Under den tid som asylsökande väntar måste Migrationsverket ta ett större ansvar för den sökandes sociala situation. Vi har varit tydliga som parti med att vi vill införa en solidaritetsbonus för att stödja kommuner som under de senaste åren har tagit ett mycket stort ansvar. Men i grunden behövs ett nytt flyktingmottagande som tydliggör både statens och alla kommuners ansvar för mottagandet. Vi är också tydliga med att lagen om eget boende, EBO, måste avvecklas. Dagens utformning leder till att människor, och i synnerhet barn, far illa när de bor i överfyllda lägenheter. Regeringen har misslyckats både med jobben och med bostadspolitiken. Arbetslösheten ökar, och få bostäder byggs. Det får konsekvenser inom detta område precis som i samhället i övrigt. Den etableringsreform som regering har genomfört i syfte att nyanlända snabbt ska ut i jobb har inte fått avsedd effekt och behöver därför utvärderas. Fru talman! Det är inte bara flyktingmottagandet som behöver stå i fokus. I förra veckan rapporterade Sveriges Radios Ekot att Sverige förra året inte klarade av att leva upp till sitt åtagande att ta emot 1 900 kvotflyktingar. Det är någonting som faktiskt får mig som lagstiftare och politiker att skämmas. Jag tycker inte att man ska ställa människor mot människor. Men de som har det absolut tuffast och är mest utsatta är dessa människor. Det handlar bland annat om flyktingar som har varit utsatta för tortyr och våldtäkt och som har fått skador från krig och förföljelse och är i stort behov av vård och stöd. Det handlar också om barn som har förlorat hela sina familjer i det krig som de har flytt från. Detta uppger UNHCR. Att detta misslyckande beror på att Migrationsverket inte har fått fram tillräckligt många platser i kommunerna och att kommunerna oftast pekar på att bostäder saknas kan räcka som en förklaring men definitivt inte som ett svar när frågan ställs till ministern om hur detta kan bli bättre. Jag vill gärna här i dag få veta från majoritetens företrädare vad regeringen och ni har tänkt göra för att säkerställa att vi inte även detta år misslyckas med vårt åtagande när det gäller kvotflyktingar. Herr talman! Det är ingen hemlighet att vår uppfattning är att begreppet synnerligen ömmande omständigheter har kommit att tolkas alltför restriktivt och måste ändras. Vi har drivit på för en förändring under de senaste åren, och jag tycker att det är bra att ni har tagit ett steg framåt när det gäller barn och nu utlovar en förändring före mandatperiodens slut. Jag är dock besviken på att ni inte vågade gå hela vägen. Det duger inte att sitta i tv-sofforna och säga en sak och när ni sedan har möjligheten att på riktigt förändra lagstiftningen visa att det bara är tomt prat. Ärligt talat: Är ni nöjda med den förändring ni nu aviserat? Är det så långt krafterna och viljan räckte? Är det detta vi har debatterat och visat att det finns en bred enighet om i Sveriges riksdag? Herr talman! Avslutningsvis vill jag i debatten lyfta upp arbetskraftsinvandringen. För oss socialdemokrater är arbetskraftsinvandring i grunden något väldigt positivt. Att människor flyttar dit jobben finns är en naturlig del i en globaliserad värld. Sverige är ett tydligt exempel på att den kunskap, arbetskraft och mångfald som har kommit hit också har haft väldigt stor betydelse för vår tillväxt och utveckling. Det förutsätter dock ordning och reda på arbetsmarknaden, en stärkt roll för arbetsmarknadens parter och full respekt för villkor och kollektivavtal så att oseriösa arbetsgivare inte kan utnyttja människor på flykt. Dagens lagstiftning när det gäller arbetskraftsinvandringen måste förändras, och jag sträcker här i dag ut en hand till regeringen och majoritetsföreträdarna. Om ni menar allvar med att ni står upp för den svenska modellen, för sjysta villkor och för en hållbar arbetskraftsinvandring, låt oss då göra några viktiga förändringar! Migrationsverket måste få i uppdrag att följa upp de ansökningar om arbetstillstånd som beviljas och säkerställa att rätt avtal gäller. Man behöver kontrollera inbetalda skatter och avgifter så att det motsvarar den lön arbetsgivaren har uppgivit. Arbetstillstånden behöver bli rättsligt bindande, och sanktionsmöjligheterna mot de företag som missbrukar systemen ska vara kännbara. Det är nödvändigt med förhandskontroller av arbetsgivare så att människor som har missbrukat systemet inte får tillstånd. En seriös politik för arbetskraftsinvandring bjuder inte upp till dans med oseriösa företagare. Det är tid att ta ansvar. (Applåder)

David Lång (SD)

Anf. 119 David Lång (SD)

Herr talman! I många år var som bekant all debatt om migration och asylpolitik i praktiken omöjlig i det här landet. Inget riksdagsparti vågade ta i frågan annat än när det gällde att förespråka ökad invandring, fler flyktingar och ökade satsningar på andra än det egna landets befolkning. Vi är många som genom åren har ställt oss frågan varför det förhåller sig på det sättet. I ett försök att besvara frågan skulle jag vilja citera min partikollega Richard Jomshof, som fredagen den 19 april i år debatterade de interna gränskontrollerna här i kammaren. Han sade: "Ett svar som jag vill ge är naturligtvis undermåliga politiker men också undermåliga journalister." Sveriges journalistkår bär onekligen en stor del av skulden till att debatten förts så ensidigt i det här landet under flera decennier. Varje lögn om massinvandringen och dess påstådda förträfflighet har upphöjts till sanning, medan varje sanning om massinvandringens konsekvenser för samhället har tystats ned. Man hade kunnat tro att det skulle finnas en eller annan folkvald politiker i det här landet som hade ryggrad nog att stå upp för de svenskar som hjälpte till att bygga landet eller åtminstone för dem som är rättmätiga arvtagare till dem som byggde landet - våra föräldrar och förfäder. Men det krävdes att ett helt nytt politiskt parti tog sig in i Sveriges riksdag för att debatten skulle vara möjlig. Sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 har debatten om massinvandringen kommit i gång - långt efter de allra flesta andra västliga demokratier, men bättre sent än aldrig. Herr talman! Jag vill också säga att det är väldigt hedrande och en stor ära att få vara en av dem som får vara med och ta debatten. Vi behandlade för ett år sedan ett liknande betänkande i socialförsäkringsutskottet, om just migrationspolitik med anledning av motioner från allmänna motionstiden. Då påpekade jag bland annat att alla forskare och alla ekonomer - alla som har försökt räkna på vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna av den förda massinvandringspolitiken är - har kommit fram till att den här politiken är till ekonomisk skada för Sverige. Jag räknade upp professorerna Bo Södersten, Jan Ekberg, Kjetil Storesletten och docent Jan Tullberg. Jag nämnde dessa forskares avhandlingar samt välkända beräkningar och artiklar. Ingen av mina motdebattörer opponerade sig mot att dessa beräkningar faktiskt finns. Jag tolkar det som att alla politiker i den här församlingen är väl medvetna om att beräkningarna existerar, vad de innebär och att vi faktiskt förlorar väldigt mycket på den förda massinvandringspolitiken. Det är en stor förlustaffär för Sveriges invånare. Något annat jag nämnde i förra årets debatt är att Sverige ligger långt efter andra jämförbara länder. I andra länder, som till exempel Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Finland, Danmark, Österrike med flera, har man nämligen sedan länge insett att massinvandringen medför stora problem och stora kostnader. Där uttalar sig också ledande företrädare för äldre, etablerade partier - såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa - i samma ordalag som Sverigedemokraterna gör i Sverige. Här lever dock de största partiernas företrädare kvar i föreställningen att alla lögner till stöd för fortsatt massinvandring är någonting gott och att varje sanning som grund för ett ifrågasättande är av ondo. Inte heller på denna punkt var det någon i riksdagen som ifrågasatte det faktum att politiker över hela det politiska spektrumet i de flesta andra länder har kommit till samma insikt som Sverigedemokraterna. Jag tolkar det som att samtliga riksdagens ledamöter, i alla fall de som sitter i det här utskottet, var medvetna om detta redan för ett år sedan. Det underliga var bara att riksdagens majoritet, trots att man kände till fakta i målet, valde att bortse från det. Herr talman! Vad har då hänt sedan den debatt vi hade för ett år sedan - sedan alla dessa fakta accepterades? Jo, tonläget från andra västländer har skärpts ytterligare. I till exempel Storbritannien har premiärminister David Cameron så sent som i mars i år presenterat en rad förslag på hur man ska förhindra ekonomisk massmigration. Framför allt är det möjligheten att flytta till Storbritannien och leva på bidrag som Cameron vill begränsa. Det är tvärtemot hur den brittiske premiärministerns kollega här i Sverige, Fredrik Reinfeldt, gör. I Sverige ska nämligen till och med de som vistas illegalt i landet få tillgång till all offentlig service. Cameron föreslår alltså begränsningar i tillgången till offentligfinansierad hälsovård och socialhjälp för EU-migranter. Det kommer även att bli mer kännbara påföljder för arbetsgivare som anställer illegala invandrare och för hyresvärdar som hyr ut lägenheter till personer som inte har rätt att vistas i landet. Intressant är också att oppositionen i Storbritannien, socialdemokratiska Labour, i det här sammanhanget riktade in sig på att regeringen har misslyckats med att förhindra illegal invandring. Man verkade inte ha mycket att anföra emot de nya åtgärdsförslagen i sak, utan det var som sagt regeringens misslyckande med att stoppa illegal invandring man opponerade sig mot. I Danmark har socialdemokraterna också föregått med gott exempel när de uttalat sig för utvisning av de militanta islamister som har låtit sig rekryteras till inbördeskriget i Syrien för att strida på al-Qaidas sida. Från Frankrike rapporterades i augusti förra året att den nye socialdemokratiske presidenten François Hollande har tagit vid där den avgångne, konservative Sarkozy lämnade: Man stängde ned ett antal romska läger och utvisade dussintals romer ur landet. Det var några exempel. Samtidigt som andra länder i Europa går framåt i utvecklingen går vi i Sverige åt fel håll i allt snabbare takt. Under den borgerliga regeringens tid vid makten i Sverige har invandringen slagit nya rekord flera gånger om. År 2012 beviljades 111 000 uppehållstillstånd, och därmed är vi uppe i över 1,6 miljoner uppehållstillstånd sedan 1980. Från den 1 juli 2013, alltså i år, om några månader, kommer Sverige att erbjuda tandvård, sjukvård och läkemedel på betydligt bättre villkor till personer som bryter mot svensk lagstiftning än till vanliga medborgare. Sverige kommer att erbjuda svensk välfärd till utlänningar som håller sig undan verkställande av avvisningsbeslut och som befinner sig illegalt inom Sveriges gränser. Detta blir verklighet i och med samarbetet som regeringen har med Miljöpartiet. Ett annat exempel på att Sverige går bakåt i utvecklingen är att det nyligen blev tillåtet med böneutrop från moskén i Fittja utanför Stockholm. Det är inte nog med att assimilation av muslimer redan nu är så gott som omöjlig på grund av det stora inflödet så att de bildar parallella samhällen med seder och värderingar som diametralt skiljer sig från de svenska. De tillåts dessutom uppföra fullskaliga moskéer och får möjlighet att manifestera sin religion genom böneutropen. Jag menar att varje nytt steg som tas i den riktningen är ett steg bort från ett sammanhållet Sverige. Det är ett steg bort från assimilation. Det är ett steg bort även från integration, som jag vet att de flesta andra politiker i utskottet förespråkar. Det är ett nytt steg i riktning mot en anpassning av det svenska samhället efter de nytillkomnas behov och önskemål. Jag menar att det är de som flyttar till Sverige som ska anpassa sig till oss och inte tvärtom. Jag vet att många skulle vilja hänvisa till religionsfriheten i det här fallet. Religionsfriheten i Sverige infördes i syfte att möjliggöra för svenskar att utträda ur Svenska kyrkan. Den infördes för att svenskar skulle kunna utöva sin kristna tro utan påbud och politisk styrning. Det gjordes också för att svenskar skulle kunna avsäga sig all religiös tro helt och hållet och även för att utländska ambassadörer, diplomater och i enstaka fall arbetskraftsinvandrare skulle kunna bo i Sverige utan att först behöva konvertera till vår luthersk-evangeliska tro. Religionsfriheten infördes inte i syfte att möjliggöra för utlänningar att välla in över landets gränser i hundratusental, att föra med sig sina egna religioner eller ideologier, sina vidskepelser och vanföreställningar, och ställa krav på det svenska samhällets anpassning till dessa. Religionsfrihet är ett privilegium. Det är en frihet under ansvar. Den kan bara värnas i Sverige genom en ansvarsfull invandringspolitik. En sådan politik har vi inte i Sverige i dag. Nya moskéer planeras och byggs runt om i landet, och splittringen av Sverige fortsätter. Herr talman! Jag vill förtydliga att Sverigedemokraterna står för att vi ska bibehålla religionsfriheten. Det är invandringspolitiken vi vill ändra på, om nu någon tolkade det på något annat sätt. Herr talman! När vi i höstas debatterade regeringens budgetproposition hade vi i socialförsäkringsutskottet att ta ställning bland annat till utgiftsområde 8 Migration. Migrationsminister Tobias Billström stod då här i kammaren och gjorde klart att Migrationsverket får alla pengar det vill ha. De nedskärningar på Migrationsverket som Sverigedemokraterna föreslog var helt orealistiska och omöjliga att genomföra. Med tanke på de uppgifter som kom fram i Sveriges Televisions Uppdrag granskning för tre veckor sedan börjar man ställa sig frågan om det kanske inte är så omöjligt ändå. Där visades nämligen att det pågår ett fruktansvärt slöseri. I värmländska Glava placerades fler asylsökande än det finns fast boende invånare. Inte nog med att Migrationsverket missbrukar invånarnas välvilja och gästfrihet. Det är samtidigt så desperat efter boende åt asylsökande att det betalar nästan vad som helst för undermåligt boende. Ett exempel var att man inhyste sex vuxna personer i ett utrymme på 16 kvadratmeter. För dessa 16 kvadratmeter betalar Migrationsverket 45 000 kronor i månaden. Det slutar inte där. Exemplen på hur hanteringen av flyktingströmmen missköts är många. Men regeringen har som sagt sett till så att alla pengar finns för att man ska kunna slösa så hejdlöst som man gör. Det får kosta vad det vill. Om bara inflödet av nya migranter och asylsökande fortsätter att öka är regeringen nöjd. Om bara volymerna upprätthålls är allting bra. Vad har vi då för opposition i riksdagen? Ja, Miljöpartiet, som är ett av världens allra mest extremt massinvandringsförespråkande partier, har ett samarbete med regeringen, så det opponerar sig inte alls. Hur är det då med Socialdemokraterna? Ja, när vi debatterade migrationsanslagen i höstas hade Socialdemokraterna ingen avvikelse från regeringens förslag över huvud taget och ingen egen politik på området. När regeringen anslår alla medel som krävs för att upprätthålla västvärldens mest ansvarslösa massinvandringspolitik, då lyser socialdemokraternas opposition med sin frånvaro. Visst hade man ett antal motioner. Men de man önskade bifalla hade uppenbarligen ingen inverkan på budgeten. I så fall hade de haft några egna anslag i budgeten, kan man tänka sig. Tittar vi på de reservationer som finns i betänkande nr 7, som vi nu debatterar, ser vi att under första punkten i betänkandet avstyrks återigen min motion om att regeringen ska redovisa hur stora kostnaderna för asyl- och anhöriginvandringen är. Den här gången görs det med motiveringen att "asylrätten bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter och är inte en fråga om ekonomi". Herr talman! Det är en fråga om ekonomi. Det är därför som inget annat land än Sverige väljer att vantolka de internationella konventionerna till sin egen nackdel på det sätt som Sverige gör. Lögnen upphöjs återigen till någonting ädelt och gott. Herr talman! Sverigedemokraterna har lagt fram en lång rad förslag som syftar till att komma tillrätta med asylmissbruk, människohandel och organiserad brottslighet. De sju gamla partierna i riksdagen avstyrker samtliga förslag. Men i flera andra europeiska länder är det regeringspolitik. Sverige kommer tyvärr att fortsätta halka efter så länge vi har en regering som vägrar att ta sitt förnuft till fånga på dessa områden. Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande ska jag endast yrka bifall till hälften av dem. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 4, 14, 21, 32, 38 och 40.

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 120 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Vi kan titta på utvecklingen. David Lång inledde med att tala om framgången som Sverigedemokraterna har bidragit med genom att komma in i parlamentet. En tydlig sak kan vi se. Svenskarna har i dag en än mer generös inställning till flyktingar och invandrare. Det kanske är så att Sverigedemokraterna och den debatt ni för också bidrar till den positiva utvecklingen. Det kan jag tacka för. Vi kan titta på de utmaningar vi har framför oss. Vi står inför dramatiska demografiska förändringar. Allt färre unga ska försörja allt fler äldre, och hur ska det gå till? För tillfället går det fyra personer i åldern 15-64 år på varje person över 65 år. Flyttar vi fram tiden till 2060 kommer det att gå endast två personer i arbetsför ålder på varje 65-plussare. Det är en utveckling som vi vet kommer att öka. Från 2015 kommer den utvecklingen att gå allt snabbare. Man pekar redan på att inom fem år kommer Sydeuropa att ha problem att få arbetskraften att räcka till. Inom tio år är det en verklighet här hemma. Vi behöver inom kort fler som kan jobba. Det räcker inte lång väg med dem som finns här. Det vore intressant att få höra: Ser Sverigedemokraterna migration och arbetskraftsinvandring som en möjlighet i de utmaningar vi står inför?

David Lång (SD)

Anf. 121 David Lång (SD)

Herr talman! Jag tror att Fredrik Lundh Sammeli kraftigt övervärderar möjligheten att lösa de demografiska utmaningarna med arbetskraftsinvandring. Det är fortfarande så att det tar väldigt lång tid för invandrare att komma i arbete, i genomsnitt sju år. Den arbetskraftsinvandring vi hade på 60- och 70-talet brukar också nämnas ganska ofta. Löser man problemet genom att ta in fler invandrare minskar man incitamenten för näringslivet att omstrukturera industrin. Vi såg till exempel hur det var när finanskrisen slog till 2008-2009. Vi hade arbetslöshet redan dessförinnan. Det blev ännu högre arbetslöshet. Företagen slimmade sina organisationer, effektiviserade och satsade på teknisk utveckling just för att öka produktiviteten och därmed överleva. Den utvecklingen hade kommit betydligt tidigare om vi inte redan hade haft en väldigt hög invandring. Det har talats om den demografiska utmaningen väldigt länge. Jag kommer ihåg att jag själv skrev en artikel i vår egen partitidning SD-Kuriren så tidigt som 2004. Då började jag en nedräkning: Nu är det bara tio år till dess att den sista 40-talisten går i pension. Det är 40-talistgenerationen som är den stora generationen. I år är det 2013. Nästa år går den sista 40-talisten i pension. Är det då som vi ska börja tjäna på massinvandringen? De flesta företrädare för de gamla partierna i den här församlingen brukar hävda att när 40-talistgenerationen är borta från arbetsmarknaden behöver vi massinvandring. Menar Fredrik Lundh Sammeli att vi från den 1 januari 2015 ska börja tjäna på massinvandringen?

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 122 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Jag tror inte att Sverigedemokraterna eller David Lång särskilt bryr sig om jobben, utan ni använder arbetslöshetsfrågan som belägg för er linje att minska invandringen. Det är er högerpolitik och inte invandringen som hotar jobben och välfärden i vårt land. Jag hörde David Lång peka på att förra året fick 112 000 människor uppehållstillstånd i Sverige. Det stämmer, men då ska man också komma ihåg att 18 000 av dem är flyktingar och skyddsbehövande. Bakom dessa siffror som du slänger dig med i debatterna finns en verklighet som handlar om människor som kommer hit som arbetskraftsinvandrare, människor som rör sig inom EU och EES, adoptivbarn, människor som återförenas med sina familjer och kvotflyktingar. Att baka ihop alla dessa och tala om massinvandring med 112 000 under 2012 är inte korrekt. När kommer du att nämna att det förra året var 48 000 människor som lämnade Sverige? Det är svenskar som hittade kärleken i ett annat land eller människor som valde att återvända till sitt tidigare land sedan kriget tagit slut. Det är intressant att också titta på asylrätten. För mig är det en mänsklig rättighet och för oss som parti är det en grund. Frågan till David Lång är: Hur tycker Sverigedemokraterna att vi ska förhålla oss till FN-konventionerna? Hur många ska tillåtas söka asyl i vårt land? (Applåder)

David Lång (SD)

Anf. 123 David Lång (SD)

Herr talman! Fredrik Lundh Sammeli började med att säga att Sverigedemokraterna använder arbetslösheten som belägg för vår syn på invandringspolitiken. Det är väl ganska starka belägg. När det gäller flyktingar har vi som princip att man ska hjälpa folk i närområdena. Vi står naturligtvis för asylrätten. Alla ska kunna söka asyl, men alla behöver inte komma till Sverige. Vi kan hjälpa många fler i närområdena. En human politik borde rimligtvis innebära att man försöker hjälpa så många som möjligt. Tyvärr konstaterar jag också att Socialdemokraterna i Sverige skiljer sig kraftigt inte bara från Sverigedemokraterna utan också från sina partikolleger i andra länder. Jag skulle ha velat ställa en motfråga, men jag har fått klart för mig att bara retoriska frågor är tillåtna så här i avslutningen av ett replikskifte. Jag önskar att Socialdemokraterna kunde vara lite mer som sina partikolleger i Danmark, Storbritannien eller åtminstone Frankrike. Varför de inte kunde bli det får väl bli en vilande fråga till nästa anförande.

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 124 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Bakom det betänkande vi diskuterar idag gömmer sig olika syn på mänskliga rättigheter och asylrätt och därmed också olika syn på hur människor som kommer till Sverige för att söka skydd eller arbete ska behandlas. Efter att ha hört David Långs anförande blev jag sugen på att inflika en liten grundkurs i demokrati. Det står alla partier fritt att tycka till, och det har vi gjort. I det här betänkandet ryms både SD:s förnekande av asylrätten och vår syn, vi som vill något annat. Det är demokrati. Det är dock inte vår skyldighet att hålla med. Vi har rätt att säga ifrån och säga emot. Men framför allt är det inte vår skyldighet att diskutera utifrån era förutsättningar, lika lite som vi kommer att diskutera utifrån gamla nazistiska perspektiv om judebolsjevismen, som Ali Esbati säger. Lika lite kommer jag att diskutera huruvida UFO:n har någon typ av inverkan på vår ekonomi. Det är min demokratiska rättighet. Nåväl, jag går vidare till det vi ska debattera i dag och som SD inte berörde något vidare. Vi debatterar i dag asylrätt, mänskliga rättigheter och hur vi som demokratiska partier tycker att Sverige ska behandla människor som kommer hit. De förutsättningar för skydd som Sverige i dag använder sig av har en del kvar att önska innan vi till fullo lever upp till de krav och riktlinjer som internationell rätt och UNHCR anger, inte minst vad gäller begreppet väpnad konflikt, bedömningen av risk för förföljelse och förföljelse på grund av kön eller hbt-skäl. På samma sätt tycker vi i Vänsterpartiet att det finns klara brister i asylbedömning och asylprocess på både svensk och europeisk nivå. I dag har jag dock valt att återigen särskilt belysa några konsekvenser av svensk migrationspolitik ur ett barnperspektiv samt rikta fokus på de nuvarande reglerna kring arbetskraftsinvandring. Herr talman! Våra barn och andras ungar - det är ett uttryck som tyvärr beskriver den skillnad i livsvillkor och rättigheter som finns mellan olika barn i Sverige i dag beroende på deras ursprung. Jag får inte ihop dessa orimliga skillnader mellan olika barns villkor och rättigheter med det som vi ofta får höra här inne i kammaren när vi debatterar. Det talas mycket om att alla barn ska ha samma rättigheter och möjligheter att leva och utvecklas och att de ska skyddas från övergrepp, våld och utsatthet. När man lyssnar på ytan verkar alla vara rörande överens. Men så är det ju det där med orden, att de kan betyda så olika saker och att de egentligen först fylls med verklig kraft och styrka om de leder till handling. Herr talman! Runt om i landet sitter just nu ett antal familjer som hotas av splittring. Det är familjer där ena föräldern och barnen har uppehållstillstånd medan den andra föräldern inte har det. Oftast handlar det om personer som sökt asyl i Sverige och under tiden träffat kärleken och skaffat familj. Tyvärr ser vi att den lagändring som kom 2010 för att undvika det som kallas oskälig familjesplittring inte har fungerat. Den har alltför många undantag, och allt för få har kunnat nyttja den. Framför allt ser vi att personer som saknar pass eller inte har kunnat verkställa sin utvisning nekas möjlighet att direkt från Sverige söka uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Resultatet är att dessa familjer splittras för att den sökande ska återvända till hemlandet och söka därifrån eller från en ambassad i utlandet. I Sverige talar vi annars mycket om hur viktigt det är att ett barn har rätt till båda sina föräldrar, men i dessa fall verkar barnets rätt inte väga lika tungt. Det anses fullt rimligt att små barn ska vara utan sin ena förälder i minst sex månader. Ofta handlar det om betydligt längre tid. Vi har sett flera fall där den ofrivilliga splittringen har dröjt i åratal. I allra värsta fall - vi vet att dessa fall finns - kan, när det rör ansökan från diktaturer som till exempel Iran, ett sådant återvändande innebära risk för tortyr eller död. Våra barn och andras ungar, herr talman. Hur kan vi tillåta att Sverige 2013 aktivt splittrar familjer på detta sätt? Hur ska vi förklara för lilla Selma, två år, Maxim, fyra år, Vanessa, också fyra år eller Miran på två och ett halvt år att deras rätt till sina pappor inte vägde lika tungt som en stelbent lagstiftning som kräver att ansökan lämnas in i utlandet? Det kan inte förklaras, för det finns inget rimligt svar. Lagen måste ändras. Herr talman! När ett barn i Sverige omhändertas enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, är det allvarligt. Det innebär att samhället tar över ansvaret för barnet eftersom det antingen far illa i sin hemmiljö eller är till fara för sig själv. Samhället träder in för att skydda barnet. Inte sällan är det just från föräldrarnas omsorgssvikt eller misshandel som barnet behöver skyddas. Det här drabbar såklart även asylsökande barn. Svenska samhället har då samma skyldighet att se till barnets bästa och skydda det från våld och övergrepp och i stället erbjuda trygghet. Det är här det kommer in igen, det här med våra barn och andras ungar. För medan den ena myndigheten, i detta fall socialtjänsten, försöker tillvarata barnens rättigheter släpper den andra myndigheten, Migrationsverket, taget om dessa barn och utvisar dem tillsammans med just de personer som inte kan ta till vara deras behov. Herr talman! Om vi inte vill göra skillnad mellan våra barn och andras ungar krävs det konkret handling. Lagen måste ändras på en rad punkter, så att barn till asylsökande eller barn som själva befinner sig i asylprocessen ges samma rättigheter och skydd som alla andra barn i det svenska samhället. Det innebär att ett LVU-omhändertagande måste räknas som verkställighetshinder och att ett tvångsomhändertaget barn inte kan utvisas utan att socialnämnden lämnat sitt godkännande. Det innebär att föräldrar till barn i Sverige ska kunna ansöka om uppehållstillstånd härifrån och inte behöva lämna barnet och landet. Det innebär att försörjningskravet vid anhöriginvandring måste tas bort, så att familjer inte tvingas leva åtskilda av ekonomiska skäl. Låt oss behandla alla barn i Sverige som våra barn och aldrig som andras ungar! Herr talman! Den nuvarande arbetskraftsinvandringslagstiftningen kom till stånd i en överenskommelse mellan den borgerliga regeringen och Miljöpartiet. Lagstiftningen präglas av en välkänd borgerlig strategi, att lägga alla risker och allt ansvar på arbetstagaren och underlätta för arbetsgivaren att välja och vraka bland arbetskraft och göra sig av med den när det passar. Sedan lagändringen genomfördes har vi sett exempel på hur thailändska bärplockare och skogsarbetare från Kamerun lurats på löner och erbjudits vidriga arbetsförhållanden. Från fackligt håll får vi rapporter om ett stort antal arbetsgivare som bryter mot krav på avtalsenliga löner, arbetstidslagstiftning och arbetsmiljölagstiftning. Facket berättar om arbetare från hela världen som betalat stora summor till mellanhänder för ett arbetstillstånd där de först utlovats kollektivavtalsenlig lön och rimliga arbetsvillkor men sedan, vid ankomsten i Sverige, fått löner långt under miniminivå. De har fått bo hos arbetsgivaren och jobba ändlösa pass. Facket berättar om frustrationen över att inte kunna hjälpa dessa utsatta människor, att inte ha möjlighet att fullfölja ett viktigt fackligt arbete som även kan gagna den utsatta. Så länge arbetstillståndet kopplas till en enskild arbetsgivare och arbetstillståndet inte baseras på ett bindande arbetserbjudande är det alltid arbetaren, arbetstagaren, som får ta konsekvenserna av oseriösa arbetsgivares regelbrott. Klagar arbetstagaren på villkoren är det han eller hon som får sitt tillstånd indraget om man inte lyckas hitta ett nytt arbete inom ett par månader. Det är någonting som är svårt till och med för oss som lever här. Arbetsgivaren kan ostraffad fortsätta utnyttja ny utomeuropeisk arbetskraft. Vi vet hur det låter från borgerligt håll. Inte sällan har Vänsterpartiet och andra delar av arbetarrörelsen anklagats för att vara protektionistiska och nationalistiska när vi har hävdat att all arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden ska omfattas av samma rättigheter och regelverk. Det är en ohederlig beskrivning. I skuggan av borgerlighetens nya regler för arbetskraftsinvandring växer en ny arbetarklass utan rättigheter fram. De får utstå just de vidriga arbetsförhållanden som arbetarrörelsen har kämpat för att utplåna. Vänsterpartiets solidaritet ligger, då som nu, alltid hos den som utnyttjas och fråntas rättighet till en lön att leva på, bra arbetsmiljö och avtalsenliga arbetstider. Det är en ovillkorlig solidaritet, oberoende av varifrån arbetskraften kommer eller vilket tillstånd som finns i fickan. Herr talman! Regeringen och Miljöpartiet vet mycket väl hur läget på arbetsmarknaden är. Men ändå verkar de anse att dessa problem bäst löses genom att det ska vara möjligt att dra in arbetstagarens tillstånd. Offret för skrupelfria arbetsgivare ska alltså straffas, men inget ska göras åt arbetsgivaren. Det är naturligtvis konsekvent av en regering som i alla delar skapat en parallell arbetsmarknad utan rättigheter för utomeuropeisk arbetskraft. Samtidigt är det beklämmande att de nya moderaterna så tydligt visar upp samma gamla motstånd mot allt som kan skydda och förbättra villkoren för arbetstagaren. Ur Vänsterpartiets perspektiv är det som behöver göras för att skydda utomeuropeisk arbetskraft från att utnyttjas ganska enkelt. För det första ska arbetsgivaren vara skyldig att bifoga ett bindande anställningsavtal till en ansökan om arbetstillstånd. Då slipper vi situationer där arbetskraft luras hit under falska förutsättningar, och det blir möjligt för facken att agera om avtalsbrott sker. Lönen i anställningsavtalet blir ett golv. Det är alltid möjligt att förhandla fram en högre lön vid ankomst. För det andra bör efterkontroller göras i ett samarbete mellan myndigheter och fack, så att villkoren efterlevs. För det tredje ska arbetstagare som träder fram och berättar om missförhållanden hos arbetsgivaren få stanna i Sverige tillståndstiden ut. Det skulle göra att arbetstagare vågar berätta om missförhållanden utan att själva straffas. För det fjärde ska arbetsgivare som utnyttjar papperslösa göras skadeståndsskyldiga. De nuvarande sanktionerna står inte alls i proportion till de vinster som arbetsgivare kan göra genom att systematiskt utnyttja papperslös arbetskraft. Herr talman! De politiska skiljelinjerna i frågan om arbetskraftsinvandring är tydliga. Det är egentligen inte så svårt: lika lön för lika arbete och en trygg och välfungerande arbetsmarknad med lika rättigheter för alla. Men detta kommer gamla och nya moderater uppenbarligen att motsätta sig i alla tider. Med detta, herr talman, ställer jag mig bakom alla Vänsterpartiets reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 18 och 22. (Applåder) I detta anförande instämde Marianne Berg (V).

David Lång (SD)

Anf. 125 David Lång (SD)

Herr talman! Man kan konstatera att Vänsterpartiet i flera av reservationerna i det här betänkandet tar ställning på ett sätt som skulle innebära ännu större invandring, ännu fler beviljade uppehållstillstånd och ett ännu mer släpphänt regelverk än i dag. Det är i och för sig ganska logiskt eftersom Vänsterpartiet i höstas ville anslå 500 miljoner kronor mer än regeringen på utgiftsområde 8 Migration. Men Vänsterpartiet brukar också vara mycket starkt kritiskt till att privata aktörer gör stora vinster inom vård, skola och omsorg. Jag tänker då på programmet i Sveriges Television, Uppdrag granskning , för tre veckor sedan. Där framgick det att Migrationsverket betalade 45 000 kronor i månaden för 16 kvadratmeter boyta. Och det finns andra exempel på att företagare och entreprenörer har tjänat mångmiljonbelopp på ungefär samma sätt. Jag undrar: Vad tycker egentligen Christina Höj Larsen och Vänsterpartiet om att privata aktörer tjänar så grova pengar på att Migrationsverket är desperat efter boenden för de asylsökande?

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 126 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det är en jättebra fråga som egentligen väldigt väl belyser skiljelinjerna mellan våra partier. Vänsterpartiet är alltid, i alla lägen, emot att det görs vinster på skattemedel. Och Sverigedemokraterna är alltid, i alla lägen, emot invandring och flyktingar över huvud taget. Det skiljer oss som partier. Vi är såklart också kritiska till att alla möjliga fixare runt omkring i kommunerna erbjuder väldigt skruttiga och hemska boenden för asylsökande. Men det innebär inte att vi inte ska ta emot asylsökande. Lösningarna för att få ett bra flyktingmottagande handlar bland annat om att alla kommuner ska ta emot och att man ska göra det på ett solidariskt och bra sätt. Det är inte så att det saknas möjligheter. Vi har massor med plats, och vi har faktiskt också möjligheter att ta emot människor. Men vi behöver göra det på ett bra och ansvarsfullt sätt, där vi inte skänker bort våra skattepengar på något område.

David Lång (SD)

Anf. 127 David Lång (SD)

Herr talman! Tack för svaret! Att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har väldigt olika synsätt i migrationsfrågor är ingen nyhet. Men som en parentes kan jag nämna att just i det här betänkandet har vi någonting lite grann gemensamt. Både jag och Christina Höj Larsen har nämligen bifallit två yrkanden om arbetskraftsinvandring som innebär att arbetsgivare ska vara skyldiga att bifoga ett bindande anställningsavtal till ansökan om arbetstillstånd och att Skatteverket ska göra efterkontroll av att den utlovade lönen verkligen har utbetalats. När det gällde den fråga som jag ställde svarade alltså Christina Höj Larsen att man är alltid emot vinster med skattemedel och att alla kommuner ska ta emot. Man är alltså emot privata vinster med skattemedel även på migrationsområdet. Samtidigt bedriver man trots allt en politik som innebär att det kommer hit så många att Migrationsverket blir helt desperata efter bostäder. Det finns alldeles för få bostäder, och Vänsterpartiet är också villiga att ständigt skjuta till mer pengar till den förda politiken. Allt det här resulterar naturligtvis i att det blir stora vinster för dem som skakar fram bostäder, samtidigt som det finns folk som redan bor i Sverige som kanske skulle ha nytta av dessa bostäder i stället. Jag tycker att Vänsterpartiet nästan verkar delta i något slags strävan efter att sprida så mycket pengar omkring sig som möjligt i hopp om att de som lyckas roffa åt sig dessa pengar ska bli så positiva till invandring att den politiken kan fortsätta drivas. Ser inte Vänsterpartiet att resultatet av den förda politiken blir just stora vinster på skattemedel?

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 128 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Nej, det ser jag absolut inte. Jag tycker att det är ett otroligt snurrigt resonemang. Som de som följer politik kanske har lagt märke till är rätten till bostad, utbildning och arbete central för Vänsterpartiet. Utifrån de riktlinjerna diskuterar vi all politik, och då gör vi aldrig skillnad på varifrån människor kommer. Det kan vara ett tips till David Lång att försöka ta in det perspektivet. Jag skulle vilja ställa en intressant motfråga till SD. Den gäller tvåårsregeln och de många utländska kvinnor som gifter sig med svenskar, kommer hit och här utsätts för misshandel. Ofta gör SD sig till förespråkare för brottsoffren, men just i det här fallet talar SD väldigt tyst om just kvinnors möjligheter och rättigheter att stanna här när de har utsatts för brottslighet och misshandel. Som lagstiftningen ser ut just nu får kvinnor utstå väldigt allvarlig misshandel för att de ska kunna få möjlighet att stanna i Sverige efter att de har behandlats på detta vidriga sätt. Det är någonting som återigen tydligt visar att för Sverigedemokraterna är det framför allt ursprunget som är viktigt och egentligen sällan själva brottet. Det tycker jag är en intressant fråga som vi noterar: Brottsoffrets etnicitet är nog viktigare än själva det som hon får utstå.

Eva Lohman (M)

Anf. 129 Eva Lohman (M)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i SfU7. Sedan tänkte jag att jag skulle lugna Fredrik Lundh Sammeli. Han var så fundersam över varför inte Sverige tog emot fullt antal kvotflyktingar. Vi tog förra året emot 1 853 kvotflyktingar. Det är alltså 47 färre än vad vi har avtal om, och det har lite grann att göra med att vi har svårt med platser. Det är svårt att förutse hur många asylsökande som kommer till Sverige. Vi har även problem med av- och utvisningar. Alla lämnar inte landet. Det är anledningen till att vi tar emot färre, men det är alltså 47 personer färre än vad vi har avtal om. Samtidigt försöker Sverige också verka för att ge UNHCR en mer framträdande roll. Vi skänkte, om jag inte minns alldeles fel, 756 miljoner till UNHCR förra året, och det gör vi därför att migration är en positiv kraft som bidrar till ett rikare och öppnare Sverige. Sverige ska fortsätta vara ett öppet land som välkomnar människor oavsett om de söker skydd, vill arbeta här eller kommer hit som anhörig till någon som redan bor här. Vi har en human, rättssäker och generös asylpolitik, och den ska vi värna om. Vi ska också värna om att den är reglerad, att det är individuella prövningar. Det är ett viktigt system som vi ska ha kvar. Vi ska också värna om det öppna regelverk för arbetskraftsinvandring som har tillkommit genom alliansregeringen och Miljöpartiet. Vi behöver arbetskraftsinvandringen för att möta vårt framtida behov. Vi måste på sikt säkra den svenska välfärden, och reformen ger också människor från andra länder möjlighet att komma hit och förverkliga sina drömmar. Vi har kanske det mest öppna regelverket för arbetskraftsinvandring i världen, i alla fall i Europa. Vi har inga kvoter, och vi gör ingen skillnad på människor utifrån färdigheter och utbildning. Det nya med denna reform som trädde i kraft så sent som 2008 är att det är arbetsgivaren som bedömer vilket behov han eller hon har i sitt företag. Självklart måste vissa grundkriterier vara uppfyllda. Man ska kunna leva på lönen som man får. Man ska kunna ha ett försäkringsskydd, och arbetsvillkoren och anställningsvillkoren ska inte vara sämre än vad de är för andra i branschen, alltså svenska kollektivavtal eller praxis inom branschen. Missförhållanden och utnyttjande av utländsk arbetskraft ska naturligtvis motarbetas. Sedan 2012 ställer Migrationsverket högre krav på nya företag som vill anställa och som har varit verksamma i ett år eller kortare tid. Företagen ska kunna visa att man garanterar lön i tre månader, och man ska också visa skattekontoutdrag för de tre senaste månaderna. Vi menar att det är oacceptabelt att enskilda arbetsgivare inte följer de regler som gäller. Under våren kommer också regeringen med förslag för att ge fler verktyg till Migrationsverket som de kan använda när de ser att arbetstagare utnyttjas och missbrukas. Jag vill understryka att de allra flesta som kommer hit för att arbeta gör det på sjysta villkor, och det är en uppskattad reform eftersom många arbetsgivare som haft svårt att få tag på arbetskraft på det här sättet kan anställa människor från andra sidan jordklotet. Vi hörde i det förra utskottets diskussion när Patrik Björck nämnde någonting om att var femte rekrytering misslyckas i Sverige enligt Svenskt Näringsliv. Så är det ju, och det beror till stor del på att arbetsgivarna inte får tag i kompetent arbetskraft. Då kan man alltså söka arbetstagare från andra länder. Reformen är bra. Den är bra för de personer som kommer till Sverige och har möjlighet att skapa sig ett nytt liv. Herr talman! År 2012 sökte närmare 44 000 personer skydd i Sverige. Under samma år fick, som vi tidigare har hört här, ungefär 110 000 människor uppehållstillstånd. Ungefär 17 400 eller närmare 18 000 av dem var skyddsbehövande. Andra var studenter, medföljare till studenter, arbetskraftsinvandrare och anhöriginvandrare. Det är alltså fel att ge sken av att det kommer 110 000 flyktingar eller asylsökande till Sverige. Så är det inte. Antalet som söker asyl i Sverige är dock fortfarande högt. Det är väl sällan så enkelt att se värdet av asylrätten som när det gäller dem som flyr från Syrien i dag. Fram till i dag har ungefär 9 000 personer från Syrien fått asyl i vårt land, och det ska vi vara stolta och glada över. De allra flesta från Syrien får alltså uppehållstillstånd. För oss är det självklart att de ska ha sin sak prövad. Varje person som kommer till Sverige och knackar på dörren och säger att de behöver skydd och söker asyl här ska få sin sak prövad. Det är en mänsklig rättighet. Att hänvisa syrier som kommer hit till närområden för att få en plats i ett flyktingläger är inget alternativ, även om Sverige är en av de största givarna till UNHCR. Ett så stort tryck på Sverige ställer naturligtvis stora krav på Migrationsverket, både vad gäller handläggningstider och boenden. Till detta kommer också att Migrationsverket handlägger ansökningarna om arbetskraftsinvandring. Verket arbetar hårt med att försöka förkorta handläggningstiderna så att de som väntar får snabbare besked. Men det finns stora utmaningar i detta, både genom att många inte kommer ut i etableringsprocessen så snabbt som man skulle önska eftersom det saknas platser för nyanlända ute i kommunerna men också för att återvändandet för dem som får avslag inte sker så snabbt som det borde göra. Just återvändandet har regeringen under ett antal år haft fokus på. Ett långsiktigt samarbete har bedrivits mellan polisen, Migrationsverket och Kriminalvården i syfte att arbeta effektivare med av- och utvisningar. Människor som har lagakraftvunna beslut om av- eller utvisning kan också få hjälp med återetablering i sina hemländer. Det är viktigt att den som har sökt asyl får ett besked så snabbt som möjligt, oavsett om beslutet är negativt eller positivt. Herr talman! De barn som har utvecklat eller är i riskzonen för att utveckla uppgivenhetssyndrom eller andra allvarliga sjukdomstillstånd ska uppmärksammas, oavsett vilken del av asylprocessen de befinner sig i. Det är särskilt viktigt att myndigheterna samverkar i denna fråga. Socialstyrelsen arbetar också nu med att ta fram en vägledning rörande stöd och vård för barn med uppgivenhetssyndrom. I det ramavtal som Miljöpartiet och regeringen har är man överens om att personer som håller sig undan verkställighet av utvisning eller avvisning, alltså gömda och papperslösa, ska få laglig rätt till subventionerad vård som motsvarar den vård som asylsökande har tillgång till. Det innebär att papperslösa under 18 år har tillgång till fullständig vård regelbunden fullständig tandvård läkemedel. Gömda och papperslösa vuxna har rätt till vård som inte kan anstå och mödrahälsovård hälsoundersökning tandvård som inte kan anstå läkemedel som receptförskrivs. Dessutom kan landsting och regioner erbjuda mer vård förutom detta. Herr talman! Sverige har också ett stort ansvar för den lokalanställda personal som arbetar för den svenska ISAF-styrkan. Det är självklart att Sverige har ett särskilt ansvar för tolkarna, och Försvarsmakten har så nyligt som i mars månad också deklarerat att man tar sitt ansvar. Frågan bereds nu i Regeringskansliet, och även Försvarsmakten och Migrationsverket arbetar aktivt med frågan. Det är heller inte ovanligt att förföljelse på grund av homo- eller bisexuell läggning åberopas sent i en asylprocess eller när avvisnings- eller utvisningsbeslutet redan har vunnit laga kraft. Om det åberopas sent i en asylprocess ska det inte minska uppgiftens trovärdighet. Migrationsverket har haft en utbildning i normkritiskt synsätt, som det heter. Det ska införlivas i verkets utbildningsprogram. En särskild samordnare för hbtq- och genderfrågor har också tillsatts. Migrationsverket har dessutom i regleringsbrevet för 2013 blivit ålagt att redovisa vilka metoder och verktyg myndigheten använder för att säkerställa rättslig kvalitet och hur myndigheten arbetar för att säkerställa likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas. Uppdraget ska vara klart och redovisas i juni månad i år. Herr talman! Avslutningsvis kan jag säga att vi ska vara stolta över att Sverige har en bra och fungerande migrationspolitik vad gäller flyktinginvandring såväl som annan invandring. Vi har ett rättssäkert, humant och generöst system där fokus ska ligga på individen och dennes möjligheter att få sin sak prövad. Min uppfattning är att även om det är ekonomiska kristider i många av Europas länder får det aldrig användas som skäl till att stänga gränserna, dels för att migration har ett plusvärde i sig, därför att det stimulerar, öppnar upp och ger kraft åt samhällen, dels också därför att vi har ett moraliskt ansvar för att skydda människor som flyr undan krig, förföljelse och förtryck. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

David Lång (SD)

Anf. 130 David Lång (SD)

Herr talman! Eva Lohman talade om arbetskraftsinvandring tidigt i anförandet, vill jag minnas. Moderaterna är som bekant regeringens största parti, och därmed får man betrakta det som det parti som bär störst ansvar för den förda regeringspolitiken. Argumenten från Moderaterna har genom åren ofta varit just att vi tjänar på invandringen därför att de kommer hit och kommer i arbete, och vi behöver arbetskraften för vår egen åldrande befolkning och så vidare, särskilt när 40-talisterna går i pension. Om vi bara inför en arbetslinje, tror man, kan vi se till att alla som kommer hit också omedelbart hamnar i arbete, och så kommer Sverige att tjäna på mångkulturen. Problemet är ju att det inte funkar så. Det har aldrig funkat så. Det tar väldigt lång tid för nytillkomna att faktiskt komma i arbete. De system för instegsjobb som regeringen har infört innebär ju också att svenska skattebetalare sponsrar invandrares arbete, och därmed sponsrar svenskarna också sin egen arbetslöshet. Nystartsjobben, som förvisso gäller alla, även svenskar, nyttjas ju främst av invandrare eftersom de är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Det innebär alla dessa kostnader, trots löften om att vi skulle tjäna på det i framtiden. Jag skulle vilja ställa samma fråga till Eva Lohman som jag gjorde till Fredrik Lundh Sammeli tidigare. Nästa år, 2014, är den sista 40-talisten pensionsmässig. Då passerar de 65. Jag talade också i mitt anförande om att massinvandringen har motiverats med en massa lögner genom åren, så min fråga till Eva Lohman är: Tror Eva Lohman, Moderaterna, på fullt allvar att Sverige kommer att börja tjäna på massinvandringen från och med år 2015, eller är det dags att redan nu erkänna att alltihop bara var ett stort bedrägeri?

Eva Lohman (M)

Anf. 131 Eva Lohman (M)

Herr talman! Jag är 40-talist själv, och jag har inga som helst planer på att gå i pension. Det kan jag säga. Jag tycker att alla länder tjänar på migration. Man kanske inte gör det år 1, år 2 eller år 3, men man tjänar på migrationen. Den bild av Sverige man får när man läser Sverigedemokraternas motioner är ett land med stängda dörrar, stängda fönster, där vi ska ange varandra om vi misstänker att någon inte har papper för att vistas här. Vi ska utvisa människor som är hemlösa och vi ska splittra familjer. Det är ett kallt land, som jag inte tror kommer att växa och vara ett öppet och rikt samhälle. På sikt kommer det att bli ett fattigt land.

David Lång (SD)

Anf. 132 David Lång (SD)

Herr talman! Tack för svaret! Det är alltså Eva Lohman som ska rädda välfärden genom att inte gå i pension. Svaret är alltså ja, vi kommer att börja tjäna på massinvandringen från 2015. Är det så jag ska tolka svaret? Annars tycker jag att det verkar som om Moderaterna har tänkt satsa på att fortsätta upprätthålla illusionen ett tag till, men jag undrar också hur länge till det kommer att hålla. Visserligen är svenska statens finanser ganska skapliga i dagsläget, så rent ekonomiskt går det kanske, men jag undrar om Moderaterna någonsin funderar över om svenska väljare verkligen går på det där särskilt länge till. Man kan lura en del av befolkningen hela tiden och man kan lura hela befolkningen en kort stund, men man kan inte lura alla hela tiden, brukar det heta. Att massinvandringen är kostsam är väl belagt. Moderaterna med alliansregeringen har nu valt att samarbeta med Miljöpartiet för att driva igenom att utlänningar som saknar tillstånd i Sverige ska få del av svensk sjukvård, tandvård och mediciner till en lägre kostnad än svenskar. Hur försvarar Moderaterna för sina väljare att man nu när man för första gången i sin långa historia vill framställas som ett välfärdsparti väljer att satsa den välfärden på utlänningar som vistas i Sverige illegalt?

Eva Lohman (M)

Anf. 133 Eva Lohman (M)

Herr talman! Det är så stora frågor du tar upp. Först och främst har inte jag tänkt rädda landet genom att fortsätta jobba efter 65. Men vi kommer att ha friheten, och vi har friheten att jobba så länge vi vill. Vi behöver ha människor som kommer hit och jobbar. Vi vill ha människor som kommer hit för att jobba. De söker asyl. Vi vill ha ett öppet samhälle. Vi vill ha ett öppet Europa där man kan komma och gå och leva. Människor som inte har sina papper i ordning eller som är gömda papperslösa måste ju ha möjlighet att få läkarvård om de så behöver. Barnen måste ha det. Det här har fungerat ändå, innan den här överenskommelsen, därför att enskilda landsting och regioner har givit den här vården. Nu har vi formaliserat den så nu ska det fungera för alla.

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 134 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Jag var tydlig i mitt anförande som inledde den här debatten att flyktingmottagandet behöver komma upp till debatt. Det är alldeles för lite diskussion om det, och jag är förvånad över att det inte finns med i ramuppgörelsen mellan Alliansen, regeringen och Miljöpartiet. Det är en så otroligt viktig del och en så otroligt central fråga i svensk migrationspolitik. Några tar ett stort ansvar, som alla borde ta. Regeringen har misslyckats med både arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken. Arbetslösheten ökar, och det byggs få lägenheter och bostäder. Migration kan vi debattera och diskutera, men vi kan också se på den verklighet som i dag råder. Över 6 500 människor finns i våra asylboenden med beviljade uppehållstillstånd. Det är människor som aldrig får möjlighet att komma ut till en kommun, aldrig kan påbörja livet som svenskar med en bra etablering. Det beror på att kommunerna inte har nog med platser. Den siffran beräknas under året passera 9 000 och nästa år passera 14 000. En mindre svensk kommun kommer att finnas kvar i våra asylboenden därför att etableringsreformen inte fungerar. Jag har följande frågor till Eva Lohman och Moderaterna. Vilka viktiga förbättringsområden ser ni inom flyktingmottagandet? Varför är ni så tysta i debatten? Jag vill också veta om ni själva tror på ett solidariskt flyktingmottagande mellan våra kommuner. Vad är ert svar till alla de kommuner som i dag känner sig ensamma? De har gått in i en uppgörelse, tar en viktig del av ansvaret men känner inte att de får den statliga uppbackningen.

Eva Lohman (M)

Anf. 135 Eva Lohman (M)

Herr talman! Migrationsverket är hårt ansatt. Man jobbar för att öka servicenivån till de olika kommunerna och för att försöka samverka bättre med kommunerna och närsamhället runt omkring. Det viktiga är att Migrationsverket i tid går ut och informerar nya samhällen om att det ska komma asylsökande som ska bo där. Antalet personer som söker asyl är högt. Det har varit högt ett tag. I dag väljer fler asylsökande Migrationsverkets boenden i stället för privata alternativ. Jag tror och hoppas att fler kommuner kommer att ställa upp och ta emot flyktingar. För mig är det viktigt att det bygger på frivillighet, men naturligtvis måste man ha ett motivationsarbete och prata med kommunerna. Jag tror att på sikt kommer alla kommuner i Sverige att vara solidariska.

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 136 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Staten måste ta ett större ansvar för det svenska flyktingmottagandet. Migrationsverket måste vara mer närvarande lokalt och regionalt för att säkerställa att det blir en bra verksamhet. Där kan inte regeringen och Alliansen bolla ansvaret till myndigheterna och säga att det är något för dem. Vi behöver ha diskussionen i politiken och säkerställa att fokus och resurser blir riktiga. En framgångsrik migrationspolitik är en politik som fokuserar på jobben och full sysselsättning. Där kan jag se att etableringsreformen inte har nått det syfte den skulle göra. I dagarna rullar de första människorna ur etableringsreformen. Tiden där man får ett stöd har passerat, vilket innebär att det kommer att finnas människor som placeras i kommuner där hela tiden för etableringsreform redan är dåtid. Därför är vi tydliga med att etableringsreformen behöver ses över och utvärderas. Jag hoppas att ni delar den uppfattningen. Vidare lyfte jag tydligt fram arbetskraftsinvandringen. Den är otroligt viktig för vårt land. Om vi ser tillbaka 100 år kan vi se att arbetskraftsinvandringen är en av de delar som har byggt Sverige så starkt som det är i dag. Det kommer att vara en viktig del för framtiden. Hur kan ni vara nöjda? Eva Lohman pekade i talarstolen på frågan om företagarna lever upp till de regler som finns i dag. Men verkligheten är att dagens regler inte är tillräckliga. Det behövs fler delar. Om Eva Lohman, Moderaterna och regeringen menar allvar, att arbetskraftsinvandringen är något positivt, något viktigt för vårt land, behöver ni också komma med i diskussionen om hur vi seriöst säkerställer att människor inte utnyttjas.

Eva Lohman (M)

Anf. 137 Eva Lohman (M)

Herr talman! Staten tar stort ansvar. Det finns inget land i Europa som tar så stort ansvar för situationen i världen som Sverige gör. Det är på grund av detta som det ser ut som det gör. Det är svårt att hitta platser till boenden. Där tycker jag att Fredrik Lundh Sammeli är fel ute. Migrationsverket jobbar med mycket kort varsel och under hårt tryck, samtidigt som Migrationsverket ska öka sitt serviceutbud och ha mer kontakt med närsamhällen och kommunerna. Vi avvaktar och ser. Jag är övertygad om att det arbetet kommer att gå bra. Vi ska inte glömma att arbetskraftsinvandringen försvann 1974. Sedan har det varit ytterst svårt att komma till Sverige för att jobba. Vi vill att Sverige ska vara ett land dit man kan komma för att jobba. Att möjligheten missbrukas av arbetsgivare och att arbetstagare utnyttjas är naturligtvis inget som vi är tillfredsställda med. Det är därför som det i regleringsbrevet till Migrationsverket framgår att verket ska se över hur kontrollerna kan bli bättre. Vi ska inte heller glömma bort att 60 000 arbetstillstånd har beviljats sedan 2008. I dag finns drygt 20 000 giltiga tillstånd. För de allra flesta som har kommit hit har det fungerat bra. Den största gruppen är dataspecialister från Kina och Indien. Sedan är det hotell- och restaurangpersonal och därefter ingenjörer som jobbar här i dag. Vi ska inte bara titta på det som har varit dåligt, men vi ska självklart åtgärda det som har varit dåligt och se till att det fungerar. Alliansregeringen vill att människor ska komma hit och jobba. Vi vill ha ett öppet land där man kommer och går och jobbar ett tag. Vi vill inte ha ett stängt Sverige.

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 138 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! I mitt anförande tog jag upp några av de familjer som just nu hotas av splittring för att en förälder, i många fall en pappa, ska lämna landet för att kunna söka uppehållstillstånd genom familjeanknytning. Jag har varit i kontakt med många av dessa familjer över en längre tid. Jag har sett och hört deras frustrationer, rädslor och frågor om varför pappa måste lämna Sverige, varför han behöver lämna Sverige och åka till Teheran, vistas där i ett halvår eller mer. Vad är syftet med den politiken? Jag blir dem svaret skyldig eftersom det för mig är fullständigt obegripligt. Det här är obegripligt i ett barnperspektiv. Vi säger i Sverige att båda föräldrarna är lika viktiga. Vi har politiskt ofta fört ett arbete som handlar om hur viktigt det är att likställa pappan med mamman. I det här perspektivet blir det helt andra förutsättningar för familjerna. Jag frågar på familjernas vägnar, på Selmas vägnar, två år, vad syftet är att pappa behöver åka till Teheran i minst ett halvår.

Eva Lohman (M)

Anf. 139 Eva Lohman (M)

Herr talman! Lagstiftningen fungerar inte så för att göra det svårare för någon. Det beror på att det är två olika system. Man kommer hit och söker asyl, och man får sin ansökan prövad individuellt. Jag har ingen uppfattning om de enskilda fallen som Christina Höj Larsen tar upp. Jag känner inte till dem. Tanken är att om en förälder måste lämna landet gör Migrationsverket och migrationsdomstolarna en samlad bedömning av hur det ser ut för mannen och för föräldrarna. Finns det barn? Hur kommer detta att påverka föräldrarna? Hur utfallet sedan blir vet jag inte. Men Migrationsverket och migrationsdomstolarna jobbar på det sättet att man gör en samlad bedömning av den asylsökandes situation. Då tar man hänsyn till exempelvis om det finns barn, vilket i sin tur ska göra det lättare att få stanna här.

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 140 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Vi är ju här för att vi är politiker, och vi är satta att stifta lag och förändra saker som vi ser inte fungerar bra. Det här är inte enskilda fall, utan de är delar av ett mönster. Detta är ett problem, ett politiskt problem, och vi har alla möjligheter att åtgärda det. Det skedde en lagändring 2010 som just syftade till att det skulle vara lättare att söka från Sverige när man väl är här. Men vi har sett att det inte fungerar särskilt väl. Framför allt när giltigt pass saknas finns inte möjligheten att söka härifrån. Jag tycker att det absolut är regeringens politiska ansvar att försöka åtgärda det och inte bara, som Eva Lohman, referera till befintliga regler. Jag måste anta att det finns djupare politiska visioner än att bara referera till någonting som inte fungerar. Vi har tydliga förslag på vad som skulle kunna ändras för att dessa familjer inte ska behöva splittras. Min fråga kvarstår: Varför inte göra denna ändring? Varför måste man lämna landet?

Eva Lohman (M)

Anf. 141 Eva Lohman (M)

Herr talman! Som jag sade tidigare kan jag inte svara om de enskilda. Men jag vet att man gör en samlad bedömning i ett asylärende eller vid en avvisning eller utvisning, om det finns barn, hur familjesituationen ser ut, anknytning till Sverige och så vidare. Det bör vara lättare om man har barn här. Nu vet inte jag om man verkligen utvisar eller avvisar en person som har små barn. Jag är ofta på besök på flyktingförläggningar och träffar familjer, och skulle hjärtat tala fick alla stanna. Men vi ska ha reglerad invandring. Det är viktigt. Vi ska ha individuell asylprövning. Det är också viktigt. Vi har ett generöst system. Det framställs som att vi är ett snålt land där det är svårt att få tillstånd. Så är det ju inte. Sverige är kanske bäst i Europa på just asylpolitik och migrationspolitik. Vi har ett säkert och ett generöst system.

Maria Ferm (MP)

Anf. 142 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser där alla människor har en möjlighet att flytta men ingen tvingas fly, där fri rörlighet är självklart och välkommet och där forcerad migration hör till historien. Vi är tyvärr långt ifrån en sådan verklighet. Människors livsförutsättningar ser helt olika ut beroende på var de råkar vara födda. Vissa människor föds till ett liv i fred och frihet, och andra lever generation efter generation i fångenskap i flyktingläger. Men ingen väljer var man föds. Det senaste året har ovanligt många tvingats söka asyl i Sverige. Det liknar 90-talets siffror under Bosnienkriget, och anledningarna är lika allvarliga i dag. Hundratusentals människor flyr undan militärens attacker i Syrien. Asadregimen bombar sitt eget folk, och flyktinglägren i Jordanien är redan överfulla. Några av dem lyckas fly till EU och länder som Tyskland, Frankrike och Sverige. Här kan de få en fristad undan det urskillningslösa våldet. Det är i svåra situationer som dessa som det är viktigast att värna asylrätten, som det är viktigast att mottagandet fungerar, att människor blir välkomnade och kan få en bra start, få hit sin familj, komma in i samhället och arbetslivet. Respekten för asylrätten och synen på migration är ifrågasatta runt om i krisens Europa. Främlingsfientliga partier vinner mark, och främlingsfientlig retorik letar sig in i etablerade politikers anföranden. Migration beskrivs som ett problem och ett hot. Många människor som är oroliga för sin framtid, för arbetslöshet och för välfärden lägger felaktigt skulden på migranter. I Storbritannien varnar Cameron för "social turism" helt utan belägg och vill minska invandringen. I länder som Ungern, Serbien och Rumänien förföljs romer. Den diskriminering romerna utsätts för är helt omänsklig. I Grekland har nynazistiska Gyllene gryning kommit in i parlamentet, och hatbrotten mot hbt-personer och flyktingar har ökat rejält. Hur kan vi i Sverige möta en sådan här utveckling? Sverige ska inte göra samma misstag som andra EU-länder har gjort när främlingsfientliga partier har ökat i popularitet. Etablerade partier har då tagit över en främlingsfientlig retorik och politik. De har närmat sig de främlingsfientliga och övertagit deras problemformulering som utgångspunkt. Det har förpestat hela det migrationspolitiska, ja, hela det politiska samtalet och endast legitimerat främlingsfientliga ståndpunkter, vilket gjort att de partierna har ökat ännu mer. Det är helt fel väg att gå. Det är endast genom att diskutera migration ur rakt motsatt utgångspunkt, nämligen baserat på humanitet och medmänsklighet, som främlingsfientligheten kan sättas ur spel. Arbetet mot främlingsfientlighet är därmed nära kopplat till arbetet för en mer human migrationspolitik. Om människors rättigheter och hur de kan stärkas är i fokus, snarare än synen på människor som problem, finns det inte utrymme för främlingsfientlighet. Om frågan människor ställer sig är "hur mycket rasism tål Sverige", snarare än "hur mycket invandring tål Sverige", lyser främlingsfientligheten med sin frånvaro. I vår har människor engagerat sig för en human migrationspolitik och för alla människors lika värde. Vårens kritik mot polisens kontroller av papperslösa i tunnelbanan och kritik mot att barn avvisas trots att de är födda och uppvuxna i detta land är ett tecken på att debatten spelas på rätt planhalva. Det gör att de främlingsfientliga krafterna helt tappar bort bollen. Och det är bra. Vår utgångspunkt måste handla om att stärka människors rättigheter och se de individer som berörs. Så tacklar vi främlingsfientligheten bäst, inte genom att anpassa politiken efter de främlingsfientliga utan genom att vara trygga i våra åsikter som grundar sig på humanitet och öppenhet, samtidigt som vi ger relevanta svar på de samhällsproblem som människor oroar sig över men felaktigt skyller på invandring. Miljöpartiets samarbete med regeringen om migrationsfrågorna har gjort politiken mer human och öppen - human, rättssäker och ordnad. Vi har mött främlingsfientligheten med det den inte tål - mer humanitet och öppenhet. Det är det som är syftet med det samarbete vi har ingått. Det ger konkreta resultat för de människor som berörs. En fjärde migrationsdomstol inrättas i Luleå. Migrationsverkets landinformation har förbättrats. EU-direktiv har genomförts. Fler familjer har fått möjlighet att återförenas. Lagändringar om papperslösas rätt till hälso- och sjukvård och papperslösas rätt till skolgång kommer nu att röstas igenom i riksdagen i vår och träda i kraft. Det är viktiga reformer för samhällets mest utsatta. Framöver kommer vi också att till exempel renovera arbetskraftsinvandringsreformen för att förhindra att oseriösa arbetsgivare utnyttjar människor som kommer hit och arbetar. Att vi gör politiken mer human och fortsätter på den inslagna vägen är helt avgörande. Därför är det mycket positivt att vi har kommit överens med regeringen om att genomföra en förändring av bestämmelsen "synnerligen ömmande omständigheter" så att den omfattar fler. Det kommer nu att bli lättare för utsatta barn och deras familjer att få stanna i Sverige om de kanske är födda och uppvuxna i det här landet. "Synnerligen ömmande omständigheter" ändras till "särskilt ömmande omständigheter" för barn. Vi är överens om att lagändringen kan träda i kraft den 1 juli 2014 och gälla för dem som befinner sig i asylprocessen. De som har fått ett lagakraftvunnet avslagsbeslut kan redan i dag ansöka om verkställighetshinder om det framkommit nya omständigheter. Även i det fallet är vi överens med regeringen om att genomföra en lagändring som innebär en lättnad för barn. Herr talman! Jag vill avsluta med att läsa upp ett brev som jag fick från Ahmed, den tolvårige sonen i en familj som jag träffat, som riskerar att avvisas till Palestina efter sex år i Sverige: "Hej! Jag heter Ahmed. Du kanske hört lite om oss. Jag kom till Sverige när jag var 6 år. Det var kul i Sverige det är alltid lugnt. Inget krig och pappa kunde leva i trygghet med oss. I Sverige har jag levt halva mitt liv. Här är mina vänner och alla jag är uppväxt med. Sverige har alltid varit mitt hemland för mig en plats där jag är trygg. Men när de tog pappa har jag börjat bli rädd. Jag är rädd för polisen och MV. Det är jobbigt att sova på natten. Jag vill kunna stanna i Sverige. PS/Vi alla är människor. Ahmed Almallak." Vi kan inte förändra allt, men vi kan ta steg åt rätt håll, och det är vår plikt att ta det ansvaret. Det är för denna familj och för många andra som vi behöver ändra lagen. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

David Lång (SD)

Anf. 143 David Lång (SD)

Herr talman! Man kunde ju tro att Miljöpartiet som vill göra så otroligt kostsamma miljösatsningar skulle vilja spara in på i princip allting annat, inklusive något så utsiktslöst som massinvandringspolitiken. Dess värre är det inte så. De har i stället gjort upp med regeringen, som Maria Ferm just sade i sitt anförande, om att framtvinga en ännu mer ansvarslös massinvandringspolitik än vad vi hade tidigare. Från den 1 juli i år kommer utlänningar som uppehåller sig illegalt i Sverige att få del av den svenska välfärden och betydligt mer generösa villkor än svenskar. Och det finns svenskar som har små ekonomiska marginaler. År 2009 var det enligt riksdagens utredningstjänst 490 000 svenskar som avstod från tandvård av ekonomiska skäl, 77 000 svenskar som avstod från medicinering därför att det var för dyrt och 48 000 svenskar som avstod från sjukvård därför att de inte hade råd. Och Miljöpartiet vill av någon anledning prioritera vård till utlänningar som inte ens har tillstånd att uppehålla sig i Sverige i stället för de svenskar som trots allt har varit med och betalat för välfärden. Min fråga till Maria Ferm är: Varför anser Miljöpartiet att tillståndslösa utlänningar är värda dessa förmåner, när det finns svenskar och även andra som uppehåller sig i Sverige lagligt som blir utan?

Maria Ferm (MP)

Anf. 144 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Anledningen till att vi vill genomföra de här reformerna handlar inte om att det är en förmån, utan det handlar om att rätten till vård är en mänsklig rättighet. Sverige har under många år blivit kritiserat för att ha brutit mot de internationella konventioner man har skrivit under och inte säkerställt att människor har en möjlighet att få rätt till hälso- och sjukvård. Det är därför det är så viktigt att genomföra de här förändringarna. Papperslösa kommer att få rätt till hälso- och sjukvård på samma villkor som asylsökande har i dag. Det betyder rätt till vård som inte kan anstå. Det är inte rätt till lika mycket vård som andra personer har som befinner sig i Sverige, så det är fortfarande inte på samma villkor, vilket vi hellre hade velat se. Men det är en oerhört stor förbättring jämfört med i dag. Det betyder att om man har problem som inte kan vänta, som är så pass akuta att man behöver få vård, antingen om det är tandvård eller annan vård, har man rätten att få det, till skillnad från i dag då papperslösa inte har någon rätt till vård, förutom akut sjukvård och då måste de betala hela summan själv. Det är alltså inte, som för andra, subventionerad vård, utan de måste betala hela den stora summan. Det är personer som redan befinner sig i en oerhört utsatt situation och som har väldigt små marginaler. Det här är helt omänskligt. Det är en oerhört viktigt förändring som vi genomför nu och som innebär att Sverige tar sitt ansvar för att säkerställa en så pass basal sak som rätten till hälsa.

David Lång (SD)

Anf. 145 David Lång (SD)

Herr talman! Maria Ferm hänvisade till de internationella konventioner som är undertecknade, men det måste i så fall innebära att praktiskt taget alla länder som undertecknat dessa konventioner har brutit mot dem i alla tider. Anledningen till att Sverigedemokraterna är emot den här regelförändringen är för det första att man naturligtvis inte ska belöna ett bedrägligt beteende, som det innebär att ha fått avslag på en ansökan om uppehållstillstånd och därefter hålla sig undan verkställighet av avvisningsbeslut. För det andra har den svenska välfärden byggts upp och bekostats av svenskar och ska därför i första hand komma svenskar till del. I övrigt har vi tidigare konstaterat att Miljöpartiet är ett av världens allra mest extremt massinvandringsförespråkande partier. Man tycks inte se någon övre gräns för hur mycket pengar man kan vräka ut på ständigt ökade volymer av utlänningar. Jag skulle ärligt talat önska att Miljöpartiet kunde förespråka att alla de här resurserna användes till miljösatsningar i stället. Då skulle man i alla fall upprätthålla illusionen av att vilja göra något konstruktivt. Nu visar man i stället med all önskvärd tydlighet sitt destruktiva sinnelag. Jag tycker att det är beklämmande. Sverigedemokraterna vänder sig också emot det alltför frikostiga utdelandet av permanenta uppehållstillstånd. De borde naturligtvis vara tillfälliga som regel. Målsättningen bör också vara att flyktingar ska återvända när omständigheterna så tillåter. Det tror jag nog också är något som skiljer sig från Miljöpartiet.

Maria Ferm (MP)

Anf. 146 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Om jag förstår David Lång rätt menar Sverigedemokraterna att om en person som är i behov av mödravård, en person som ska föda barn och inte har papper utan lever som gömd i Sverige, ska den personen inte ha rätt till vård. Om en person som har hiv eller som lider av diabetes eller något liknande är papperslös ska den personen nekas vård. Om en person som lider av en livshotande sjukdom och som behöver behandling för den är papperslös ska den personen nekas vård. Då ska vi tvinga människor som arbetar inom vården att säga nej till de personerna, att bli bödlar. Ja, du har helt rätt, David Lång, att där skiljer sig våra åsikter. Vi anser att människor som är i behov av vård ska få rätt till det, oavsett av vilken anledning de befinner sig i Sverige. Det handlar om att vi ser människor som människor och inte något annat.

Hans Backman (FP)

Anf. 147 Hans Backman (FP)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet SfU7 Migration och asylpolitik . Herr talman! Folkpartiet vill värna asylrätten. Sverige ska föra en human och rättssäker flyktingpolitik. EU ska precis som Sverige ha en human, rättssäker och gemensam asylpolitik och öppna för arbetskraftsinvandring. Vi vill särskilt uppmärksamma barns asylskäl. Vi i Folkpartiet har av tradition ett starkt internationellt engagemang för flyktingar. Att ge skydd åt människor som tvingas fly för sina liv eller undan förföljelse är en medmänsklig skyldighet. Sverige ska fortsätta att ha en human flyktingpolitik. Alla som söker asyl ska få sin sak prövad. Men samtidigt måste fler demokratier ta sitt ansvar. Det är därför viktigt att Sverige fördjupar sitt internationella samarbete och driver på inom EU för en flyktingpolitik som vilar på humanitetens grund. Det är också viktigt att de flyktingar som kommer hit och får uppehållstillstånd tas emot på bästa möjliga sätt, att de snabbt får möjlighet att lära sig språket och att de snabbt får möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. En av de åtgärder som regeringen har genomfört inom detta område är en reform för att skynda på nyanlända flyktingars etablering i Sverige, den så kallade etableringsreformen. Denna reform utvärderas ständigt. Det jobbas också ständigt med att förbättra reformen så att fler ska få möjlighet att på ett bra sätt inte bara komma till Sverige utan också komma in i Sverige via arbete och allt som det innebär i positiv möjlighet till integrering. Regeringen har också genomfört Sfi-lyftet för att förbättra undervisningen i svenska för invandrare. Regeringen har också gjort det lättare för människor att komma till Sverige och arbeta. Herr talman! De nya reglerna för arbetskraftsinvandring, som Folkpartiet var med och drev igenom, gör att Sverige nu har tagit ledningen i utvecklingen mot öppnare gränser och ökad rörlighet. Nu arbetar vi för att fler länder i Europa ska följa i våra steg. Även människor som inte är flyktingar ska kunna komma till Sverige och Europa. Som liberaler tror vi på idén om ökad arbetskraftsinvandring. För att klara svensk tillväxt och välfärd i dag måste Sverige vara öppet för arbetskraftsinvandring. Vi i Folkpartiet har tydligt fokus på en politik som skapar arbetstillfällen, gynnar tillväxt och underlättar företagande. Vi tror inte att en reglerad arbetskraftsinvandring står i motsats till en ökad sysselsättning, tvärtom. Ska företagen kunna växa måste de i vissa fall kunna rekrytera nyckelpersoner från utlandet, såsom exempelvis it-tekniker och ingenjörer. Det är därför bra att den som har hittat ett jobb i Sverige som han eller hon kan försörja sig på har rätt att flytta hit. Viktigt att poängtera i sammanhanget är att anställningsvillkoren inte får vara sämre än vad som gäller enligt de svenska kollektivavtalen eller vad som är praxis inom yrket eller branschen. Vi tror på den svenska modellen. Därför vill vi värna den även i detta sammanhang. Vi i Folkpartiet vill också, herr talman, att utländska studenter ska kunna stanna en längre tid än i dag för att kunna söka arbete efter avslutad utbildning. Det är viktigt för att vi i större utsträckning ska kunna behålla välutbildade personer i Sverige i stället för att de flyttar tillbaka till sina hemländer efter avslutad utbildning eller söker sig till andra länder där de kan få utlopp för sin kompetens. Kommittén för cirkulär migration och utveckling har också i sitt slutbetänkande föreslagit att det ska införas en möjlighet för de studenter vid universitet och högskola vars studier pågår minst två terminer att få uppehållstillstånd för en tid av sex månader efter avslutade studier så att de kan söka sig in på den svenska arbetsmarknaden. Kommittén föreslår vidare att familjemedlemmar till den som har beviljats uppehållstillstånd för studier vid universitet eller högskola ska kunna beviljas arbetstillstånd. För den som har antagits till utbildning på forskarnivå föreslår kommittén att det ska införas en ny tillståndsform, uppehållstillstånd för doktorander. Vi i Folkpartiet är mycket positiva till förslagen, och regeringen bereder nu dessa. Jag vill i sammanhanget också nämna att Migrationsverket har infört möjligheten för internationella studenter att ansöka om uppehållstillstånd via webben. Herr talman! Nu i april har vi kunnat pricka av ytterligare en punkt på Folkpartiets lista över politik som vi vill genomföra. Vi beslutade då tillsammans med övriga partier inom Alliansen och Miljöpartiet att ändra formuleringen i utlänningslagen från "synnerligen ömmande omständigheter" till "särskilt ömmande omständigheter" när det gäller barn. Det är en stor framgång som kommer att leda till att fler barn, till exempel sådana som är födda i Sverige, får stanna här. Det juridiska begreppet "synnerligen" var alltför snävt. Asylsökande har visserligen kunnat beviljas uppehållstillstånd även om de inte behöver skydd mot förföljelse. Det har dock inskränkt sig till väldigt allvarliga fall, exempelvis ett mycket allvarligt hälsotillstånd. Med formuleringen "särskilt ömmande omständigheter" kommer lagen inte längre att vara det nålsöga den tidigare varit. Det är en stor seger för oss som länge arbetat för en mer liberal asylpolitik. Men det är framför allt en seger för de barn som trots oerhört tuffa omständigheter vad gäller hälsa, situation i hemlandet och långvarig vistelse i Sverige riskerat att få avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. I sammanhanget vill jag också nämna att i det förslag till partiprogram som vi i Folkpartiet ska ta ställning till i höst föreslås trygga och lagliga vägar för dem som söker asyl. Skulle EU göra det möjligt för människor att söka inresevisum på en EU-ambassad i hemlandet och tryggt och lagligt resa hit för att söka asyl vore det ett stort lyft, framför allt för att människor skulle slippa den risk det innebär att resa med människosmugglare som inte sällan utnyttjar personer i en utsatt situation. Det gäller inte minst dem med barn. Det är också viktigt att inom EU kämpa för att ta emot fler kvotflyktingar genom FN-organet UNHCR. Om alla EU-länder tog emot lika många som Sverige skulle EU kunna ta emot 100 000 fler flyktingar per år. Även detta skulle särskilt gynna barn eftersom det främst är de utan resurser att ta sig vidare som blir kvotflyktingar. Detta ska vi kämpa vidare med framöver. Men vi ska också glädja oss, främst för barnens skull, åt den framgång vi som sagt nått med den ändrade formuleringen i utlänningslagen från "synnerligen ömmande omständigheter" till "särskilt ömmande omständigheter" när det gäller barn. Herr talman! När det gäller frågan om förstärkning av skyddet för tolkar som anlitas av den svenska försvarsmakten noterar vi i betänkandet att Försvarsmakten den 7 mars 2013 förklarade att man tar sitt arbetsgivaransvar för de lokalanställda tolkarna i Afghanistan. Försvarsmakten har därefter överlämnat ett svar till regeringen om vilket stöd Sverige kan ge lokalanställd personal när den svenska styrkans närvaro i Afghanistan trappas ned. Försvarsmakten anser att denna grupp är särskilt utsatt och att andra myndigheter bör överväga möjligheten att ge stöd, till exempel inom systemet för flyktingkvoten. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag har full förståelse för och delar motionärernas önskan att skydda de lokalanställda tolkarna i Afghanistan. Men eftersom frågan bereds i Regeringskansliet bör resultatet av denna beredning avvaktas, och riksdagen bör därför inte göra ett uttalande i frågan i dag. Herr talman! Till sist ska jag göra en liten reflexion med tanke på en del av det som har sagts under dagens debatt. Sverige är ett av de länder i Europa som har starkast ekonomi, och vi har också relativt hög sysselsättning. Det innebär inte att den arbetslöshet vi har är okej. Den ska vi jobba på att minska ytterligare. Men om en restriktiv invandring vore en dunderkur för att förbättra ett lands ekonomi borde de allra flesta länder i Europa ha bättre tillväxt, högre sysselsättning och starkare offentliga finanser än Sverige. Men så är inte fallet, och det är värt att ta i beaktande. (Applåder)

Johan Hedin (C)

Anf. 148 Johan Hedin (C)

Herr talman! Det är nästan omöjligt att prata om migrationsfrågor utan att glida in på integrationsfrågor, och en hel del av de motioner som behandlas i betänkandet hänvisar till de problem som förknippas med integration av invandrare i Sverige. Jag tänkte därför använda en del av mitt anförande till att borra djupare i detta. Ibland sägs det att man i Sverige inte får tala om problemen med invandring. Det är i många stycken en obegriplig ansats. Det talas om invandring och integrationsproblem precis hela tiden, varje dag, på alla nivåer och även här i Sveriges riksdag. Frågan man måste ställa sig är dock hur man formulerar problemet. Det finns de som inte gillar människor från andra länder, som tror att människor från en viss del av världen är utrustade med en speciell uppsättning egenskaper och att dessa egenskaper på olika sätt skulle vara dåliga. De människor som tycker så söker naturligtvis förklaringar till allsköns samhällsproblem i invandringen, precis som marxister skyller alla problem på kapitalismen. Ibland lockas vi politiker att förenkla vår världsbild något så att den idétradition våra respektive partier har med sig ska upplevas som mer relevant. Ärligt talat önskar jag ibland att vi kunde lägga lite mer tid att hitta lösningar på våra samhällsproblem i stället för att leta samhällsproblem till våra lösningar. Problemen med utanförskap ska inte förringas. De är mycket allvarliga och måste tas an med kraft, mod och nytänkande. Men låt oss kalla dessa problem vid dess rätta namn. Det allra viktigaste är naturligtvis arbetsmarknadsproblemen. Det tar genomsnittligt alldeles för lång tid för den som flyttar till Sverige att hitta ett jobb, och det leder i sin tur till en lång rad andra problem. Under 50- och 60-talen hade vi en väldigt framgångsrik invandring till Sverige. Det talades inte om integration, än mindre om integrationsproblem. Folk kunde komma på en fredag och börja jobba nästföljande måndag. Språket lärde man sig på jobbet liksom hur saker och ting funkade i Sverige. Det fanns en jobbarkompis att fråga. Arbetslivet blev en väg in för att kunna etablera sig i Sverige. Så är det inte riktigt längre. Ett antal förändringar på den svenska arbetsmarknaden har överfört rättigheter från den som står utanför den till dem som redan har jobb. Ekonomiprofessor Assar Lindbeck kallar detta för en insider-outsider-problematik. De som redan har jobb har makt att höja trösklarna för dem som står utanför. Detta drabbar inte bara utrikesfödda utan även ungdomar. Ungdomar har stora problem att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, vilket skapar utanförskap, inlåsningseffekter och sociala problem. Trots det har jag inte sett några motioner om att begränsa tillkomsten av nya ungdomar. Det finns också anledning att ha ett självkritiskt förhållningssätt till detta. Även om viktiga reformer genomförts i syfte att sänka trösklarna finns det mer kvar att göra. Alldeles oavsett är det varken ungdomarnas eller de nyinflyttades fel att den svenska arbetsmarknaden inte fungerar så som vi skulle önska. Herr talman! De moraliska skälen att värna asylrätten är fullt tillräckliga. Det fruktansvärda lidande, de krigets fasor, det förtryck och den förföljelse som människor runt om i vår värld utsätts för är ofattbart. Lika ofattbart är det hur vissa kan anse att det mot bakgrund av hur vi har konstruerat systemen är motiverat att i tider av svår nöd stoppa folk som flyr för sina liv. Då får vi väl konstruera om systemen. Vilhelm Moberg uttryckte det så här: "Asylrätten är en lag för civiliserade människors samlevnad, som icke får, icke kan och - låt oss i det längsta hoppas och tro det - icke skall kränkas av ett kulturland som Sverige." Herr talman! Att värna det svenska är att värna öppenheten mot omvärlden. Rörlighet av handel och människor över gränser har gjort oss till det land vi är i dag och kommer att fortsätta utveckla oss såväl ekonomiskt som kulturellt. Redan på vikingatiden var utbytet med omvärlden oerhört viktigt - ibland kanske mer eller mindre frivilligt från vissa av de inblandades sida, ska sägas, men även sedan lag och rätt fick sitt intåg i samhällsbygget fortsatte utbytet över gränser att vara en absolut förutsättning för Sveriges kulturella och ekonomiska utveckling. Runt år 1000 var Sigtuna något av ett politiskt, kulturellt och religiöst centrum, och under Olof Skötkonung, den första kristna svenska kungen, blomstrade staden ekonomiskt och drog till sig långväga gäster och bosättare, lite som Shanghai eller New York i dag - städer som vibrerar av mångkulturalismens kraft. Fortsatt under århundradena utvecklades bland annat Hansaförbundet, med en handelspolitik som skulle imponera på mången Brysselbyråkrat. Många tyskar slog sig ned i Stockholm, Visby, Kalmar, Norrköping och Nyköping. Som centerpartist kan man ha många synpunkter på en hel del av Gustav Vasas politik, men en av de klokare sakerna var att han förde en aktiv invandringspolitik. På 1500-talet var 15 procent av Stockholms invånare av utländsk härkomst - rena rama massinvandringen. Så kan man hålla på ända fram till våra dagar. Invandringen från till exempel Tyskland, Frankrike, Holland och Belgien lade grunden för den välståndsutveckling som tog fart på allvar i samband med de viktiga marknadsliberaliseringarna i mitten av 1800-talet, med bland annat avskaffande av passtvång och utökad öppenhet mot omvärlden för finanser, folk och företag. På 1800-talet var det också många svenskar som emigrerade, främst till USA och Kanada. USA är intressant som invandringsland, eftersom landet har haft många olika omgångar när nya folkgrupper har flyttat dit - och det är alltid den senaste folkgruppen som är ifrågasatt. Samma saker som sägs om muslimer i dag och deras påstådda olämplighet att finna en plats i det europeiska samhället sades i USA om irländare i början av 1900-talet. De upplevdes annorlunda, hade en annan religion och var säkerligen överrepresenterade i brottsstatistiken. Men de kom snabbt in i samhället. Sedan kom italienarna och var lika ifrågasatta. Lite lustigt i sammanhanget var misstron mot svenska och tyska immigranter till USA. Hur skulle den människa som hade växt upp i en auktoritär monarki som Sverige eller Tyskland kunna anpassa sig till det liberala samhället med konstitutionella rättigheter? Men de lyckades. Det kan inte ha undgått så många politiskt intresserade att vi i Centerpartiet har genomfört en omfattande idéutvecklingsprocess. Den processen utmynnade i ett idéprogram som vi nyligen antog på en extrastämma. I idéprogrammet fastslår vi att Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet samt en generös och human flykting- och invandringspolitik. För ett parti som bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att verka för en fri värld där människor kan röra sig fritt över gränserna. Vi tycker att det är en styrka att leva i ett mångkulturellt samhälle. Människor som migrerar blir broar mellan länder, språk och kulturer. Sverige är ett litet, exportberoende land i ett hörn av världen. Vi har en enorm resurs i alla de som talar andra språk och är bekanta med andra länders affärskulturer, seder och sociala koder. Rätten att migrera, att röra sig över gränser, är en principiell fråga, en mänsklig frihet, som får begränsas endast på mycket goda grunder. Den brittiska 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes slog fast att frihet är frånvaron av hinder mot rörelsefriheten. Adam Smith, liberal tänkare och i många stycken ansedd som nationalekonomins fader, var emot alla hinder mot det fria flödet av arbetskraft. Nobelpristagaren von Hayek ansåg att frihet för migration är en av de mest accepterade och mest beundransvärda av liberalismens principer. Ludwig von Mises sade: Liberalen kräver att varje person har rätt leva hur han vill. Herr talman! Det finns orter i Sverige som hotas av avfolkning. Det är ett allvarligt problem, för med avfolkning blir livet tuffare för dem som bor kvar. När kundunderlaget för det lokala näringslivet försvinner får företagaren svårare att överleva, och kommunerna får svårare att upprätthålla kommunal service när invånarantalet och skatteintäkterna minskar. 234 av våra 290 kommuner hade varit avfolkningsorter om det inte hade varit för invandringen. Med fler människor i kommunen neutraliseras nedläggningshot mot skolor och förskolor. Livsmedelsbutiker, bensinmackar, apotek, snickare, bilverkstäder och tandläkare kan vara kvar på orter som annars skulle förlora dem. Även på orter som inte hotas av avfolkning är migrationen till Sverige en lösning på ett stort och allvarligt problem: den demografiska utvecklingen. Vi blir inte yngre i vår del av världen, och situationen är ungefär densamma i hela Europa. En åldrande befolkning där andelen pensionärer hela tiden ökar relativt den arbetande befolkningen kommer till slut att befinna sig i situation där bärkraften helt enkelt inte räcker till. Redan nu är vårdsektorn i Stockholms län beroende av invandring. Bland personalen är en av fyra född i ett annat land än Sverige. Sju av tio restauranger drivs av någon som är invandrare. En tiondel av systemerare och programmerare kommer från något annat land. Herr talman! Utan en fungerande migration stannar Sverige. Jag menar det bokstavligt talat: Var tredje buss- och spårvagnsförare är invandrare. Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi ser på politiken lite grann som med progressiva glasögon. Vi behöver se de praktiska problemen och de utmaningar som måste hanteras i dag. Men vi måste också tillåta oss att höja blicken för att se vad vi kan få i morgon. Ett långsiktigt hållbart samhällsbygge kräver invandring till Sverige, precis som det har varit genom hela vår historia. All migrationspolitik är en ständig sammanvägning av motstående storheter. Den överenskommelse som vi i Alliansen har träffat med Miljöpartiet är en kompromiss men träffar så rätt det går under dagens förutsättningar. Vi har trots allt lyckats genomföra betydande förbättringar med utökade rättigheter för till exempel tillståndslösa när det gäller sjukvård och utbildning med särskilt fokus på barnperspektivet. Möjligheten till arbetskraftsinvandring erbjuder en väg för dem som vill satsa på en framtid i Sverige. Det är viktiga och värdefulla reformer som jag är mycket stolt över att - till någon liten del - ha varit med om att genomföra. Slutligen vill jag, eftersom detta är min sista debatt - jag lämnar mitt uppdrag på fredag - tacka talmännen, kammarkansliet, alla kolleger i socialförsäkringsutskottet, vännerna i Alliansen, Miljöpartiet och oppositionen för ett varmt välkomnande och en mycket givande period. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

David Lång (SD)

Anf. 149 David Lång (SD)

Herr talman! Jag känner till att Johan Hedin ersätter Fredrick Federley här i riksdagen. Fredrick Federley är ju en av Centerpartiets symboler för Stureplanscentern, ett centerparti för storstaden, långt ifrån det landsbygdsparti man en gång var. Jag lade också märke till att Johan Hedin nämnde den idéutvecklingsprocess som hans parti har genomfört och att man nu förespråkar öppna gränser - man ska inte se invandringen som ett problem utan försöka hitta lösningar. De lösningar som man har hittat har uppmärksammats på olika håll. Jag sade både i mitt anförande och i ett tidigare replikskifte att jag med intresse såg programmet Uppdrag granskning i Sveriges Television för tre veckor sedan. Där framgick det att man till Glava, ett litet samhälle i Värmland med ett par hundra invånare, skickade ett par hundra flyktingar. Man öppnade en ny flyktingförläggning där. Inte nog med att det innebar ett ganska grovt missbruk av invånarnas välvilja och gästfrihet, utan det resulterade också i en massa ökade besvär för befolkningen, ökat svinn i den lokala livsmedelsbutiken och ökad allmän vantrivsel. Det är inget unikt, utan det är många flyktingförläggningar som har öppnats på landsbygden, bland annat i slott och herrgårdar. Min fråga till Johan Hedin är: Är detta en god landsbygdspolitik? Är det den landsbygdspolitiken vi kan förvänta oss från Centerpartiet i fortsättningen?

Johan Hedin (C)

Anf. 150 Johan Hedin (C)

Herr talman! Låt mig besvara frågan så här. För ett par veckor sedan var jag på en liten ort i Jämtland som heter Rossön. Där har företagare och samhällsföreningen startat ett asylboende. De driver också en friförskola och en friskola. Det största hotet mot Rossön upplever man är avfolkningen. Deras plan är att ta dit intet ont anande asylsökande och sedan visa dem pimpelfiskets fröjder för att de ska stanna kvar i Rossön. De behöver människor! Det är mycket god landsbygdspolitik att se till att det kommer folk till vårt land - och det är inte trångt i Sverige. Som jag nämnde i mitt anförande hade 234 av våra 290 kommuner varit avfolkningsorter om det inte hade varit för invandringen. Det finns andra siffror som jag kan hänvisa till. Invandringen har sett till att vi är flera i Sverige. Om jag inte minns fel är vi 2,4 miljoner fler i Sverige jämfört med 1945. Sedan 1945 har 2,4 miljoner människor flyttat hit. Ungefär 1,4 miljoner har flyttat härifrån. I kombination med det faktum att utrikes födda skaffar fler barn än infödda svenskar har invandringen sedan 1945 bidragit till att vi är fler i Sverige. Av hela ökningen med 2,4 miljoner står invandringen för lite drygt 1,8 miljoner. Jag vill fråga David Lång: Det är väl inget självändamål att vara så få som möjligt i Sverige?

David Lång (SD)

Anf. 151 David Lång (SD)

Herr talman! Nej, det finns det verkligen inte. Centerpartiet ingår ju i den allians som inte verkar se någon övre gräns för hur stora resurser man kan satsa på massinvandringen. Jag vet inte om jag ska tolka Johan Hedins svar som att man är inne på den linje som jag frågade Vänsterpartiets företrädare om tidigare, alltså om man vill transportera en massa utlänningar ut till olika orter i landet och sedan betala lokalinvånarna för att ta hand om dem. Då ska lokalinvånarna bli glada och positiva till massinvandringen. Är det detta som är planen? Detta har knappast uppskattats någonstans där det har prövats. När det gäller det exempel som jag gav, Glava i Värmland, och många andra anser lokalbefolkningen att det medför en massa negativa konsekvenser. Jag tycker därför att det är ganska ansvarslöst att utsätta dessa människor för det. Det tyder på en bristande ansvarskänsla, och det är definitivt inte någon bra landsbygdspolitik. Hade man fört en vettig landsbygdspolitik som innebär till exempel satsningar på infrastruktur, företagande, samhällsservice och även satsningar på försvaret, som Sverigedemokraterna vill göra, hade det kunnat gynna landsbygden på sikt. Vi kan inte heller inhysa asylanter i varenda herrgård och i varenda nedlagd skola som finns. Det gör det inte mer attraktivt att bo på landet. Men det verkar tyvärr vara Stureplanscenterns politik.

Johan Hedin (C)

Anf. 152 Johan Hedin (C)

Herr talman! Jag får en något annan bild när jag reser runt. Jag misstänker att det finns någon bias, ett mätfel, här. Antagligen blir vi inbjudna av olika personer, och antagligen träffar vi olika personer med olika åsikter. Jag träffar många, framför allt centerledda kommuner, som ser utmaningar men också enormt stora möjligheter att möta hotet om avfolkning med att folk flyttar till deras orter. När det gäller huruvida det är en vettig landsbygdspolitik och skulle skrämma bort folk att det kommer dit folk från andra kulturer måste jag fråga: Varför skulle det skrämma bort folk att det kommer dit folk från andra kulturer och andra länder? De flesta som jag känner är glada över att göra nya bekantskaper. Man behöver medarbetare, man behöver lärare i skolorna, man behöver läkare på mottagningarna, man behöver folk i de mekaniska verkstäderna, och man behöver kompisar att pimpelfiska med.

Emma Henriksson (KD)

Anf. 153 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Mänskliga rättigheter, de grundläggande rättigheterna till liv och att få leva det livet i säkerhet, att få leva det i frihet, att få vara den man är och att få leva sitt liv utifrån den livsåskådning som man har är grunden i svensk migrations- och asylpolitik. Det är inte för att invandring i decennier har gynnat vårt land och byggt vårt land, det är inte för att vården skulle kollapsa utan en fjärdedel av alla våra läkare som är invandrare, det är inte för att Felix, Findus, Cloetta, Zoegas eller ens favoriten Marabou mjölkchoklad inte skulle finnas om det inte hade varit för invandrarna som har byggt dessa i grunden mycket svenska företag, det är inte för de 35 miljarder av vår bnp 2006 som kom från de småföretag som drevs av personer som har invandrat till vårt land, och det är inte ens för att vart åttonde företag drivs av en invandrare eller för att det är just dessa företagare som är bäst på att anställa fler. Nej, svensk migrations- och asylpolitik utgår inte från vad vi har att vinna, fast vi har mycket att vinna, utan den utgår från mänskliga rättigheter. Inte ett ord om mänskliga rättigheter kan man höra när man lyssnar på Sverigedemokraterna. Jag förstår varför, därför att om Sverigedemokraterna skulle nämna de mänskliga rättigheterna skulle det vara i varje förslag som de lägger fram där de vill att vi bryter mot de mänskliga rättigheterna. Rätten till liv väger fjäderlätt när de i andra vågskålen lägger in kravet på identitetshandlingar eller att resan hit har ordnats av en smugglare. Min fråga till Sverigedemokraterna blir: I vilka andra fall ska en persons mänskliga rättigheter styras av en annan persons brottsliga gärningar? För Sverigedemokraterna är rätten till hälsa någonting som kan offras helt utan en blinkning. Papperslösa och gömda hoppas man kunna röka ut ur landet, oavsett vilket lidande och vilket mänskligt pris som kommer att få betalas. David Lång hänvisar i sitt anförande till grannländer. Men han undviker mycket noga att nämna att det är just dessa grannländer som har fått Sverige att framstå i ganska pinsam dager, där vi har varit ett av få länder som faktiskt inte har upprätthållit den mänskliga rättigheten om rätt till vård. Jag och Kristdemokraterna är mycket glada över att vi nu tar de välbehövliga beslut som vi länge har jobbat för, nämligen att vård ska vara någonting som vi i Sverige upprätthåller oavsett andra omständigheter. Jag är glad över att Fredrik Lundh Sammeli började debatten med att påminna oss om den goda gärning som Raoul Wallenberg gjorde när han stod upp för de mänskliga rättigheterna. Han visade att en person kan göra skillnad. Det förtjänar verkligen att påminnas om. När stöveltrampens vibrationer spred sig över Europa var det framför allt enskilda personers civilkurage, tillsammans med stater, som gjorde att människoliv kunde sparas. Detta är inte mindre viktigt i dag när röster i Europa återigen höjs i toner som är främlingsfientliga. Tvärtom ger det oss ännu större ansvar både som stat och som enskilda. Vi som politiker, pensionärer, pappor, publicister, pappersarbetare - vilken privatperson som helst - har möjlighet att göra skillnad, och vi behöver göra skillnad. Det är bara då och bara så som vi kan sätta stopp för främlingsfientligheten. Sverigedemokraterna står för främlingsfientlighet. Vi står för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Herr talman! Kristdemokraterna har under många år, långt innan jag kom in i Sveriges riksdag, arbetat för förändringar av migrationspolitiken, förändringar som vi nu i regeringsställning är med och genomför och fortsätter att genomföra på område efter område. Det är för att synsättet har ändrats från att det är den närmaste budgeten som styr till att det är de mänskliga rättigheterna som styr. Sverige blir mer generöst, humant och rättssäkert med vår migrationspolitik samtidigt som vi bygger ett bättre Sverige och en bättre värld. Vi har tidigare i debatten hört företrädare från de andra allianspartierna i regeringen tillsammans med företrädare från Miljöpartiet berätta om fler av de viktiga förändringar som vi genomför, har genomfört eller är på väg att genomföra. Det handlar om hur vi ändrar lagen så att vård och skolgång ska bli en rättighet också för den som lever gömd och hur barns rättigheter ska stärkas. Det handlar också om att vi ska se över hur barnkonventionens rättsstatus ska kunna bli starkare. Därför tänker jag inte uppehålla mig längre vid det. Herr talman! I stället vill jag avsluta med att lyfta fram familjen. Familjen har nämligen en otroligt viktig ställning för oss människor. Redan när den dåvarande socialdemokratiska regeringen ändrade familjebegreppet i lagstiftningen och tog bort den möjlighet som tidigare fanns att återförenas med sina närmaste anhöriga protesterade vi kristdemokrater, och vi har fortsatt att göra det genom att skriva motioner här i Sveriges riksdag år efter år sedan dess. Den kampen kommer vi att fortsätta föra. Vi har inte nått ända fram än på det området, men vi fortsätter att föra kampen. Vi vet nämligen hur viktig familjen är för oss människor. Klockan är nu strax före sju på kvällen - en tid då många familjer sitter tillsammans vid middagsbordet. Man kanske hjälper sina äldre tonårsbarn med läxorna. Man kanske läser en saga för ett mindre barn. De som har utflyttade barn kanske passar på att hälsa på sin äldre förälder. Eller hur många sitter inte i kväll och hjälper någon förälder med deklarationen? Familjen är viktig hela livet, och det är viktigt att kunna återförenas med sina närmaste även om det har funnits en period i livet då beroendet inte har varit riktigt lika starkt. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta verka för att vi inför en sista-länken-bestämmelse. Herr talman! Det finns många viktiga delar i det här betänkandet, och jag yrkar bifall till förslaget i det. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 154 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Vi har haft många långa debatter och diskussioner i den här konstellationen på migrationspolitikens område sedan 2010. En fråga har vi gång på gång kommit tillbaka till, nämligen begreppet "synnerligen ömmande omständigheter". Jag har många gånger varit tydlig med att vi tycker att det har tolkats för strikt. Det var inte vad lagstiftaren menade. Det behövs en förändring för att öka möjligheten för Migrationsverket att göra undantag i specifika fall. Det är bra att ni nu har aviserat att ni är beredda att röra er ett steg framåt, för vi har funderat på hur det kan vara så att det finns en fråga där det i debatten finns en stor enighet men där det fortfarande inte sker någon förändring. Jag är dock besviken på att ni inte vågade gå hela vägen. Mina frågor till Emma och Kristdemokraterna är: Är ni nöjda med den avgränsning till barn som nu ska ske? Varför är den avgränsningen, när vi nu ändrar begreppet, så viktig? Varför ska det behöva ta ett år att landa och säkerställa att vi här i riksdagen kan fatta ett beslut som en stor del av partierna här inne har sagt att de vill genomföra?

Emma Henriksson (KD)

Anf. 155 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! Att Kristdemokraterna nu får möjlighet att genomföra den förändring vi har arbetat för ser jag självklart som någonting väldigt positivt. Vi kristdemokrater har särskilt pekat ut barnens situation i migrationsprocessen - att det är just för barn det är extra viktigt att förändra lagstiftningen, så att man kan göra en vidare tolkning och ta lite bredare hänsyn till de omständigheter som gäller för barn. Det är för att barn har en annan ställning. Barn är inte ansvariga för den situation de befinner sig i. Vårt krav har varit att man ska ändra från "synnerliga skäl" till "särskilda skäl" just när det gäller barn. Det betyder dock inte att vi på alla andra områden tycker att lagstiftningen är tillräcklig i dag. Där andra partier har ropat efter att vidga undantagen, så där lite mer luddigt som det ändå blir när man ändrar från "synnerliga" till "särskilda", för att komma till rätta med situationer som är specifika har vi kristdemokrater i stället efterfrågat de specifika förändringarna. En sådan situation, som brukar nämnas, är den jag talade om i mitt anförande, alltså sista länken - när det är en ensam anhörig kvar i det forna hemlandet som vill kunna komma hit och återförenas med sina anhöriga. Det är en specifik situation, vi kan förutse den och vi borde i lagstiftningen kunna åtgärda den specifikt, så att det blir rättssäkert. Den möjligheten var det en gång i tiden Socialdemokraterna som begränsade. Jag är glad om Socialdemokraterna har ändrat sig också på den punkten.

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 156 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Barn väljer inte att bli migranter. Det är ett jätteviktigt perspektiv i hela debatten, diskussionen och utformandet av politiken. Det är också så att barnkonventionen behöver bli lag. Det har hänt väldigt mycket i Sverige under de år vi har haft barnkonventionen, men det är också så att mer behöver hända. Jag hoppas att vi kan se det bli verklighet framöver. Det är också så från vårt håll att vi är väldigt tydliga med att praxis kring barn i migrationspolitiken behöver mildras. Jag har dock också uppfattat i diskussionen och samtalen här i kammaren, på seminarier och möten runt om där vi tillsammans har fått möjlighet att diskutera migrationspolitik att jag och du har delat uppfattningen att begreppet "synnerligen ömmande omständigheter" behöver ändras. Jag har trott att det har varit i den breda omfattningen, alltså att det inte är avgränsat till endast barn. Utifrån det vill jag ändå veta: Är det detta ni lägger fram? Är det detta du och Kristdemokraterna har drivit? Då har jag helt missuppfattat de senaste årens diskussion, där jag har trott att vi har stått sida vid sida i att göra den breda förändring regeringen nu inte genomför.

Emma Henriksson (KD)

Anf. 157 Emma Henriksson (KD)

Herr talman! I så fall har nog Fredrik Lundh Sammeli inte riktigt lyssnat, för när vi har pratat om de förändringar vi vill göra och när det har handlat om förändringen från "synnerliga" till "särskilda" har vi hela tiden sagt att det ska gälla barn. När det gäller barn är det nämligen viktigt att det finns en vidare tolkning, för det finns så mycket olika saker man inte kan förutse. När andra partier har efterfrågat den bredare förändringen i situationer som går att förutse har vi i stället efterfrågat den specifika lagförändringen - att familjer ska kunna återförenas så att gamla föräldrar ska kunna tillbringa sin sista tid med sina anhöriga. Det är en situation som är specifik, som går att förutse och som det går att ta hänsyn till i lagstiftningen så att det inte råder någon rättsosäkerhet och så att det inte blir beroende på hur gammal eller hur sjuk, halt eller lytt föräldern är. Det är i stället familjerelationen i sig som är så viktig att vi ska kunna genomföra en förändring på området. Vi har inte nått ända fram i frågan, men givet hur många förändringar från Kristdemokraternas migrationspolitiska program vi redan har fått igenom hyser jag gott hopp om att vi så småningom kommer att nå fram i den frågan också. Jag är väldigt glad att Socialdemokraterna har en helt annan ton i debatten i dag och att man har kommit fram till att barnkonventionen ska införas i svensk lagstiftning. Den förändringen kom inte omedelbart, men den har kommit. Det är viktigt. Det är helt andra toner från Socialdemokraterna i dag än från den migrationsminister från Socialdemokraterna som stod och sade att det skulle vara en humanitär katastrof om barn med uppgivenhetssyndrom skulle stanna i Sverige. Jag är glad att den förändringen har kommit. Det är viktigt för debatten här i kammaren, men det är framför allt viktigt för vårt land.

Eva-Lena Jansson (S)

Anf. 158 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag kan påminna Emma Henriksson om att "synnerligen ömmande omständigheter" var någonting Kristdemokraterna lyfte fram som en lösning på frågan även när fallet Ganna var uppe för diskussion. Det handlade väl alltså inte bara om barn, för Ganna är betydligt äldre än vad ett barn är. Jag tänkte lyfta fram lite frågor kring ordning och reda på arbetsmarknaden utifrån frågan om arbetskraftsinvandring. Precis som Fredrik Lundh Sammeli har talat om välkomnar vi arbetskraftsinvandring, men vi har också lyft upp de problem vi ser på arbetsmarknaden. Vi har skrivit i vår motion att vi vill ha ordning och reda. Jag har här i talarstolen i riksdagen tidigare debatterat med migrationsminister Tobias Billström om en förändring i dagens regelverk eftersom vi nu har sett hur människor utnyttjas gång på gång, och gång på gång. I utskottsbetänkandet från den borgerliga majoritetens tillsammans med Miljöpartiet lyfte man fram att det är någonting som man ska se över. Men det har inte kommit något lagförslag trots att migrationsministern så sent som i januari stod och utlovade att det skulle komma en förändring. Man kan också läsa en debattartikel från när det var som hårdast och vi såg skandalerna med skogsarbetarna från Kamerun. Vi har även sett hur bärplockare utnyttjats. Vi har sett vad vi nästan kan kalla jobbtrafficking inom branscherna Hotell och restaurang, Transport och Byggnads. Då lovade Billström att stoppa det han kallade slavkontrakten. Maria Ferm från Miljöpartiet var jättehårt ute och sade: Vi kommer att ställa de kraven. Vad ledde det till? Nada, ingenting. Vi har inte sett någon effekt. Min fråga var varför man inte stod bakom dessa frågor. Har inte Hans Backman som har stått här i talarstolen och talat om den svenska modellen och att hålla sig till svenska kollektivavtal sett effekterna med bindande kontrakt? Är det inte viktigt att ni gör någonting åt detta? Varför tvekar ni? Är det den delen där Centerpartiet tidigare sade att det skulle öppna den svenska arbetsmarknaden för lönekonkurrens? Är det därför ni inte vill säkerställa att de som kommer till Sverige får jobba på svenska villkor? Vi kommer senare i vår att både diskutera sanktionsdirektivet och genomföra sanktionsdirektivet mot arbetsgivare. Men det löser inte frågan alls. Vi talar om att vi vill ha ordning och reda på arbetsmarknaden och bindande anställningskontrakt. Vi har lyft upp frågor om att Migrationsverket måste få uppdrag att följa upp de ansökningar om arbetstillstånd som de beviljar och säkerställa att rätt avtal gäller. Det är nödvändigt med förhandskontroll av arbetsgivarna och sanktionsmöjligheter mot de företag som missbrukar systemet. Arbetstillstånden ska vara rättsligt bindande med lägsta nivå så att det inte går att få ett tillstånd beviljat och sedan omförhandla till väsentligt sämre villkor. För dem i socialförsäkringsutskottet som inte tagit del av en väldigt bra rapport från Hotell- och Restaurangfacket kan jag rekommendera den. Den heter Till vilket pris som helst - en uppföljning av arbetskraftsmigranternas villkor i hotell- och restaurangbranschen . Jag ska citera några delar därifrån. "Liten indisk restaurang med fyra anställda hade fått nio ansökningar beviljade och hade ytterligare fyra ansökningar liggande hos Migrationsverket. Arbetsgivaren hävdade att de nio personerna ännu inte kommit till Sverige. På frågan vad han tänkte göra om de verkligen kom fick vi svaret: 'Vi kanske ska ha öppet lite längre eller de kanske ska syssla med reklam'. Till företaget fanns ytterligare ett företag kopplat med samma situation." Detta var ett företag. Det finns naturligtvis fler exempel. "Arbetsgivaren på restaurang Z har uttryckt att personalen man anställt via Migrationsverket är 'flexibla' och 'tillgängliga'. Det syns om inte annat i övertidsmåttet där Omar på tre månader arbetat 60 timmar övertid." Ni känner säkert till arbetstidslagen. Det finns exempel efter exempel. Det man pekar på från Hotell- och Restaurangfacket är att anställningserbjudanden måste bli bindande, att det måste finnas tydliga sanktionsmöjligheter och att arbetstagarna inte ska riskera utvisning. Johan Hedin har här förtjänstfullt stått och förklarat varför det är bra med en arbetskraftsinvandring. Men vad han inte förklarade är varför vi har en lagstiftning som straffar de arbetstagare som försöker påvisa att de utnyttjas. Den enda som i dag straffas är den enskilde som påpekar att den inte har den uppgivna lönen. Då kan den personen bli utkastad, och arbetsgivaren kan ta in någon ny. Jag har en fråga till Eva Lohman, Hans Backman, Emma Henriksson och även Johan Hedin. Jag hade tänkt ställa frågan till Maria Ferm, men hon är inte här. Varför vill ni inte göra någonting åt detta? Är ni verkligen nöjda med att människor kommer till Sverige och utnyttjas på det sätt som sker i dag? Om ni inte är nöjda, varför gör ni inte någonting åt det? Redan i januari har den här frågan påtalats. Den påtalades förra året. Jag var ganska säker på att ni också uttryckte att det inte ska se ut så här på svensk arbetsmarknad när man visade upp fallen från Kamerun. Till exempel sade Tommy Andersson, som är avtalssekreterare på GS-facket: Det är ren människohandel vi pratar om här. Vi tycker att det är viktigt att vi ska upprätthålla ordning och reda på arbetsmarknaden. Vi vill inte neka människor att komma hit om det finns arbete. Däremot är vi väldigt säkra på att de inte ska komma hit och utnyttjas. Svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Om ni säger att ni står upp för svenska kollektivavtal, varför agerar ni inte? Varför ser ni så nöjda ut när den här situationen i dag råder på svensk arbetsmarknad? Herr talman! Med detta tackar jag för ordet i den här debatten.

Hans Backman (FP)

Anf. 159 Hans Backman (FP)

Herr talman! Tack, Eva-Lena Jansson, för inlägget om arbetskraftsinvandring. Det är glädjande att vi är överens om att det i grund och botten är bra med arbetskraftsinvandring. Självklart vill vi i Folkpartiet och samtliga allianspartier se en bra ordning för hur det fungerar för dem som kommer hit och arbetar. Vi står bakom att kollektivavtal ska gälla. Det har vi lagt fast och sagt. Det jobbas också med frågan att hitta vägar att i större utsträckning ålägga arbetsgivare ansvaret att verkligen leva upp till de villkor som ska gälla på arbetsmarknaden. Det arbetas med förslag på att säkerställa att den som är arbetstagare får ett större skydd och större möjlighet att få sin rätt om den råkar ut för en oseriös arbetsgivare. Det är lätt när man debatterar arbetskraftsinvandring att man hamnar i just att man hittar och tittar på problemen, och det ska vi göra. Men under de senaste åren har det utfärdats en väldig massa arbetskraftsinvandringstillstånd i Sverige, 60 000. De allra flesta av dem har fungerat bra. Bland annat har vi fått hit it-ingenjörer. Vi har verkligen fått hit människor som vi behöver ha för att våra företag ska kunna på ett bra sätt verka i den moderna globaliserade ekonomin. Det är vikigt att se båda delarna. Vi ska vara öppna för arbetskraftsinvandringen. Vi ska vara medvetna om att väldig mycket fungerar bra. De problem som finns ska vi självklart fortsatt arbeta för att stävja. Vi vill inte heller ha oseriösa arbetsgivare som utnyttjar människor. Det är för oss främmande.

Eva-Lena Jansson (S)

Anf. 160 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Om det är främmande för Hans Backman att man utnyttjar människor så kan man också ändra regelverket för att komma till rätta med det. Jag tror att Hans Backman är organiserad i fackförbundet ST som tillhör tjänstemannaorganisationen TCO. TCO har varit jättetydliga med vad som krävs för att ändra detta. Mitt tips till Hans Backman är att ta kontakt med TCO. Jag tror att det har ganska bra förslag i frågan, om han inte litar på Socialdemokraterna. När det gäller de 60 000 är merparten tyvärr inte it-tekniker. Jag tror att det var 6 000-7 000 bärplockare från Thailand. Jag vet inte om alla skulle skriva under på att det har varit en lycklig affär för många av de bärplockarna. Vi har fått läsa om hur de har utnyttjats. Vi har läst om och sett reportage om hur de som kommit från Kamerun har utnyttjats. Vi har sett alla de personer som i dag kör omkring i lastbilar och lever i lastbilar under vedervärdiga förhållanden. Vi möter sådana människor i beskrivningarna i rapporten från Hotell- och Restaurangfacket där arbetskraft på restauranger bor i källare och utnyttjas som slavar. Detta sker i Sverige i dag. Det man gömmer sig bakom är att det finns ett ihåligt regelverk för arbetskraftstillstånd. Det är uppenbart att man inte ser de problemen. Man säger att det är en så lyckad reform att vi inte behöver bry oss om lite småfläckar. Om det är så lyckat, gör någonting åt problemen. Det tycker jag att Hans Backman borde göra. Det är också därför jag sade det i mitt anförande.

Hans Backman (FP)

Anf. 161 Hans Backman (FP)

Herr talman! Vi ska självklart inte blunda för de problem som finns med exempelvis bärplockare. Men vi måste också lyfta fram att det finns väldigt många goda exempel som både de som kommer hit och jobbar tjänar på och Sverige som land tjänar på. När det gäller TCO är jag inte själv medlem i TCO. Jag har däremot väldigt mycket kontakter med TCO. Jag har nyligen diskuterat möjliga vägar för att finna sätt att få ett bättre fungerande system som säkerställer arbetstagarnas rättigheter när de kommer till Sverige och också arbetsgivarnas skyldigheter. Jag är fullt öppen för att fortsätta dessa diskussioner. Det är vi alla i Alliansen. Det är viktigt för oss. När det gäller bärplockarna har vi, vilket också står i betänkandet, infört nya riktlinjer som gäller arbetstillstånden för personer från länder utanför EU. Det innebär bland annat krav på garanterad lön också när det är ont om bär och att bärföretaget ska kunna visa att förutsättningar finns att organisera arbetet när det gäller mat, logi och transportmedel. Anställningsvillkoren ska vara på minst samma nivå som i svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen. Arbetet ska erbjudas i sådan omfattning att lönen är minst 13 000 kronor i månaden före skatt. Det gäller även för en som arbetar deltid. Arbetsgivaren ska visa att lön har betalats ut till tidigare bärplockare och redovisa hur företaget klarar av att betala den erbjudna månadslönen även vid dålig tillgång på bär eller i de fall arbetstagaren inte klarar av att plocka bär motsvarande den erbjudna månadslönen. Självklart ska vi titta på problemen. Inte minst när det gäller frågan om bärplockare är det viktigt att vi även där säkerställer arbetstagarnas villkor så att de kan vara goda.

Eva-Lena Jansson (S)

Anf. 162 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Om man tycker att frågan är viktig och tar den på allvar - vi kan plocka ut olika delar av arbetsmarknaden - är det centrala om arbetstillstånden är rättsligt bindande. Är det fråga om ett anställningsavtal som är rättsligt bindande, eller är det bara ett erbjudande som innebär att det kan bli något annat när man väl har kommit hit? Man kan låtsas vara en god arbetsgivare och skriva upp lönen när Migrationsverket hör av sig, så att det finns papper på det. När vi vet att dessa missbruk förekommer finns det ett antal frågor att ta itu med. Det är inte svårt att agera. TCO, LO med flera har ju agerat och reagerat på detta. Om Hans Backman inte litar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller några andra partier här i Sveriges riksdag, fine, men lita gärna på de fackliga organisationerna som har sett de här problemen på arbetsmarknaden länge och vill göra något åt dem. Vi vill göra något åt detta nu - inte se hur svensk arbetsmarknad bryts upp, där människor från andra länder får sämre villkor, sämre arbetsmiljö och utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Vi står upp för den svenska modellen. Svenska kollektivavtal och svenska löner ska gälla för alla på den svenska arbetsmarknaden.

Ann-Britt Åsebol (M)

Anf. 163 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! Jag vill berätta historien om Kosta. Kosta kommer från Bulgarien. Under de senaste åren har han kommit till norra Uppland tillsammans med sin familj - med sina barn och sin fru. Vad gör han då i norra Uppland? Jo, han är här under bärsäsongen för att plocka bär. Han har genom åren fått många svenska vänner just i de trakter där han är. De träffas hemma hos varandra även om Kostas svenska hem är ett tält. Hans barn leker med svenska barn och har blivit ganska duktiga på att tala svenska. När familjen har varit här under bärsäsongen åker de tillbaka hem till Bulgarien för att sedan återvända till Sverige nästkommande höst. På vintern beger sig Kosta till Spanien eller Italien och plockar frukt. Kosta är ett bra exempel på den fria rörligheten för EU-medborgare, och han är ett mycket bra exempel på dem som kommer hit och hjälper oss att plocka våra bär. Vi behöver denna arbetskraft. Tänk, det är bara 5 procent av alla bär i våra skogar som blir plockade. Bärindustrin behöver fler sådana som Kosta. För ett par veckor sedan deltog jag i en temadag om bärplockning som anordnades av Nedre Dalälvens intresseförening och Leader Nedre Dalälven. Medverkande under dagen var bland andra företrädare för stora skogsbolag och mindre skogsägare, bärindustrin, kommunföreträdare och polisen. Man diskuterade just bärplockarnas situation med utgångspunkt i de uppmärksammade händelserna i norra Uppland och i gränstrakterna mot mitt hemlän Dalarna och Gästrikland under sommaren 2012, då många utländska bärplockare samlades för att plocka bär men blev missnöjda över dålig skörd och dåliga förhållanden. Dagen gick i ett positivt tecken. De stora skogsbolagens företrädare menade att vi behöver vara fler ute i skogen, inte färre, för att öka förståelsen för skogen. Man sade också att sedan 1970-talet har allmänhetens besök i skogen minskat med uppemot 30 procent. Bären i skogen är en del av vår biobaserade samhällsekonomi. Vi är i Sverige stolta över vår allemansrätt, som inte finns någon annanstans i världen. Den som ger oss möjlighet att vistas i skogen och att plocka bär och svamp, men vi har också en skyldighet att lämna skogen i gott skick. Skogen bör vara öppen, och vi ska inte bomma igen den. Vi ska se till att vi både får och ger andra ordentlig information om allemansrätten och vad den innebär. Men varför gick det då så snett för många av Kostas landsmän då de var här förra året, och vad kan vi göra för att förhindra det? Det var också en av de frågor som togs upp på temadagen. Det fanns många tankar och idéer om detta hos deltagarna. Ett skogsbolag hade sett till att arrangera läger med ordnade sanitära förhållanden. Polisen var ute i förebyggande syfte och hade uppsökande information men skulle gärna vilja ha mer samarbete med andra aktörer då de också gjorde kontroller. Uppsökande verksamhet bedrevs också från Arbetsmiljöverket. Ett av de problem som gjorde att så många utländska bärplockare inte lyckades plocka några bär var helt enkelt att de var här för tidigt på säsongen och att det dessutom var ett dåligt bärår med ca 25 procent sämre skörd än tidigare år. Sammantaget var dock det besked som kom ut av denna temadag att de utländska bärplockarna behövs för bärindustrin och att vi alla på olika sätt kan hjälpa till att se till att de får drägliga förhållanden när de kommer hit. De allra flesta bäruppköpare är mycket seriösa, men vi måste stävja de oseriösa. Och skogen ska locka till besök även av oss svenskar. Arbetskraftsinvandringen är viktig och vitaliserar arbetsmarknaden. Där har Kommittén för cirkulär migration och utveckling diskuterat olika möjliga lösningar. Genom ett regleringsbrev 2013 ska Migrationsverket särskilt redovisa insatser för att upptäcka missbruk av regler. Det är ju av yttersta vikt att missförhållanden för invandrad arbetskraft motverkas. Och reglerna har kommit att förändras när det gäller människor som kommer hit från tredje land. Herr talman! Jag är glad över den överenskommelse som regeringen har slutit med Miljöpartiet när det gäller arbetskraftsinvandring, för migration är positivt och bidrar till ett rikare samhälle. I Sverige har vi uteslutande ett efterfrågestyrt system, och arbetsgivare rekryterar den personal från utlandet som inte går att få i Sverige. För det är ju ändå arbetsgivarna som vet vilka kompetenser som behövs. Det är då också viktigt att våra svenska anställningsvillkor och försäkringsskydd följs. Vi moderater vill att det ska vara lätt att anställa arbetstagare och välkomnar därför en ökad arbetskraftsinvandring. Vi behöver olika slags kompetenser men också ett stabilt system med kontroll av villkoren för dem som kommer hit för att arbeta. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Eva-Lena Jansson (S)

Anf. 164 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det var ett intressant och lite oväntat anförande av Ann-Britt Åsebol, måste jag säga. Jag citerade tidigare en rapport från Hotell- och Restaurangfacket, som börjar med orden: "Vi har mött människor som arbetar 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, utan någon chans till vila. Vi har träffat människor som hankar sig fram med månadslöner på 3 000-4 000 kronor. Protesterar de förlorar de sin rätt att vistas i Sverige." Jag förstod det som att Ann-Britt Åsebol också tyckte att det var viktigt att människor som kom hit kunde leva under drägliga villkor och kanske inte bara sova i en upplyst skog någonstans. Om det är viktigt att informera om allemansrätten borde det också vara viktigt att säkerställa att de som kommer hit har fått information om arbetsvillkor, rätten när det gäller föreningsfrihet och så vidare. Är det någonting som Ann-Britt Åsebol tänker driva vidare? Om man nu tycker att det är viktigt att människor som kommer till Sverige inte utnyttjas undrar jag: Varför tycker inte Ann-Britt Åsebol och övriga från de borgerliga partierna och Miljöpartiet att arbetstillstånden ska vara rättsligt bindande?

Ann-Britt Åsebol (M)

Anf. 165 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! Tack, Eva-Lena Jansson, för de här frågorna! Det är viktiga frågor. Jag tror att det här berör oss alla på olika sätt. Jag tror att både Eva-Lena Jansson och jag är ute på många olika studiebesök. Vi ser olika saker. Vi ser hur verkligheten ser ut där ute. Jag hade alltså förmånen att förra sommaren vara ute i läger för att se hur de här bärplockarna levde. Det fanns mycket övrigt att önska på de ställen där de levde. Men det finns också något positivt hos skogsägarna, som vill att de ska komma hit, och bärindustrin, som vill att de ska komma hit. Är det så att vi kan, vilket vi kan, med arbetsrättsvillkor stävja det här med de dåliga uppköparna löser det sig självt. Det finns alltså i dag redan bestämmelser för hur man köper upp bär. Allt ska förtecknas. Det finns en noggrannhet i det här som gör att man kan komma vidare. Vad som kan behövas är en uppföljning av de här bäruppköparna. Och det finns en rättslig möjlighet att göra det. Möjligen beror det här på att man inte har tid, att man inte gör det. Men regelverket finns för att stävja det här med de dåliga uppköparna. Regelverket finns när det gäller att jobba med de här frågorna. Arbetsmiljöverket vill gå ut och hjälpa till för att se till att det är drägliga förhållanden. Det är inte det som saknas. Jag tycker att det är bra att vi hjälps åt att se över det här. Vi behöver den här arbetskraftsinvandringen. Men de som kommer hit ska också ha det bra och ha drägliga villkor när de är här.

Eva-Lena Jansson (S)

Anf. 166 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det är inte bristen på ambitioner jag ifrågasätter, utan det är bristen på initiativ och riktiga förslag. Jag har vid några tillfällen läst upp de här förslagen, så jag behöver inte ta dem igen. Men man ser att det är brister i dag. Man ser att människor kommer till Sverige och utnyttjas. Vi kommer att kunna se att det kommer människor till Sverige som har förhoppningar om att kunna försörja sig själva och sin familj genom arbete här. De har blivit hitlurade med felaktiga villkor. De tror att de ska få någonting annat. En del av dem kommer att vara nöjda med att de faktiskt tjänar mycket sämre än vad en svensk anställd skulle göra. Jag är inte nöjd, för jag tror på alla människors lika rätt och lika värde. Då ska de människor som kommer till Sverige tjäna precis lika mycket som jag skulle göra om jag var ute och jobbade i skogen eller om jag stod på restaurangen. Svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Jag tvivlar inte på att ni har några ambitioner. Men ni har absolut noll vilja att upprätthålla den svenska modellen. Om ni hade vilja skulle ni agera i stället för att säga: Vi får se om det löser sig av sig självt. Det kanske det gör, eftersom arbetsgivarna ändå vill göra någonting gott. Man kan fråga gränspolisen i Stockholm. De pratar alltså om att det sker en jobbtrafficking i dag. Den här organiserade verksamheten måste man se och då ge myndigheter redskap. Men man kan också börja hjälpa till och göra det svårare för dem som vill utnyttja människor till sämre villkor. Varför vill inte Ann-Britt Åsebol och de borgerliga partierna göra det? Det är min fråga, herr talman.

Ann-Britt Åsebol (M)

Anf. 167 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! Reglerna finns, och de ska efterlevas. Det är mitt första sätt att övertyga, att säga att reglerna finns. Vi har en information. Vi har ett positivt samhälle, där vi behöver en arbetskraftsinvandring. Som bäruppköpare köper man bär för lika många kronor av mig som svensk som av en arbetskraftsinvandrad. Bäruppköparna har inte olika villkor beroende på vem det är som de köper bären från. Där är det minsann lika villkor. Problemet är bara att det inte finns så många svenskar som är ute i skogarna och plockar de här bären. Skulle vi vara fler som var där ute och plockade och sålde kanske det skulle hjälpa till att hålla uppe det här på ett bättre sätt. Men det finns ingenting som säger att bäruppköparna köper bär till sämre pris än om det skulle vara en svensk som skulle sälja bären. Det är viktigt att vi har en arbetskraftsinvandring. Vi har öppna gränser. Låt oss fortsätta att ha de här öppna gränserna, så att folk kommer hit och gör de här jobben, som vi så väl behöver. Det finns många goda exempel på hur vi även inom restaurangbranschen och inom skogsindustrin tar hand om utländska arbetare som kommer hit. Man kan välja på vilket sätt man vill se det här. Vill man se de dåliga sätten kan man göra det. Men det finns också många bra, roliga och trevliga solskenshistorier om hur det går bra för dem som kommer hit.

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 168 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! I det betänkande som debatteras behandlas ett antal motioner som rör utländska studenter och doktorander. Dessa avslås med hänvisning till regeringens beredning av utredningen om cirkulär migration. Min partikollega Hans Backman tog upp denna del av betänkandet - tack för det! Jag vill ägna några minuter ytterligare till just dessa frågor. Vi lever i en alltmer globaliserad värld. Det betyder att människor blir alltmer rörliga, och varje nation behöver en strategi för att upprätthålla sin konkurrenskraft. I Sverige är vi många som tycker att en attraktiv väg framåt är att satsa på kunskap och en välutbildad befolkning som kan producera avancerade produkter och tjänster. Samtidigt med globaliseringen pågår en demografisk förändring. I Sverige och västvärlden blir många äldre, och vi ser att det på sikt kommer att saknas arbetskraft med rätt utbildning. SCB kom relativt nyligen med beräkningar som visar att trots att intresset nu ökar för civilingenjörsutbildningarna kommer Sverige år 2030 att sakna ca 30 000 ingenjörer om vi fortsätter som i dag. Även inom vårdsektorn kommer det att finnas stora brister på utbildad arbetskraft. Till Sverige kommer årligen många utländska studenter och doktorander. Det är ofta unga människor med begåvning och framåtanda. Tyvärr är det också många som lämnar Sverige efter sina examina. En del av ansvaret vilar på oss som sätter upp villkoren för dem att stanna. Jag menar att det i dag är onödigt svårt för studenter och doktorander att kunna stanna i Sverige och bidra till vårt samhälle och vårt välstånd. Hur har då utvecklingen sett ut vad gäller utländska studenter och doktorander? Låt mig börja med utländska doktorander, som jag tidigare har motionerat om och som min ersättare Mathias Sundin motionerade om i höstas. Under de senaste tio åren har det skett en kraftig ökning av utländska doktorander i Sverige. År 2011 var 37 procent av alla nybörjardoktorander utländska. Lite drygt hälften av samtliga doktorandnybörjare inom naturvetenskap och teknik var utländska. Andelen som försörjs av stipendier har minskat och låg 2011 på 16 procent. Nästan hälften av de utländska doktoranderna var finansierade via anställning. De betalar därmed skatt i Sverige och avlönas med svenska skattepengar. Oavsett om de är anställda eller ej är alla doktorander här i dag på studentvisum, vilket är mindre fördelaktigt än uppehållstillstånd för arbete vad gäller exempelvis möjlighet att kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd. Vi kan alltså konstatera att en stor och växande del av doktoranderna i vårt land kommer från utlandet. Vi satsar skattepengar för att de ska uppnå doktorsgrad. Vi behöver deras kunnande inom forskarteam och i arbetslivet, men vi har snäva villkor för dem att stanna och bidra i Sverige, vilket medför att många lämnar vårt land för att arbeta i ett annat land. När det gäller antalet studenter från länder utanför Sverige har antalet halverats mellan år 2010 och 2011. Den enkla förklaringen är förstås att det numera inte är gratis utbildning för alla som vill studera i Sverige. Jag står bakom att studieavgifter har införts, men detta behöver kompletteras med insatser för att antalet utländska studenter återigen ska öka. Utbildningen ska präglas av kvalitet och förhållandena runt om av låg byråkrati, och det ska vara väl avvägda förutsättningar för att kunna stanna för att arbeta. För snart exakt tre år sedan presenterades den parlamentariska utredningen Cirkulär migration och utveckling . Det är mot bakgrund av regeringens beredning av denna utredning som alla motioner om studenter och doktorander får avslag. I svar till mig vid frågestunden den 21 mars sade migrationsministern Billström att han avser presentera förslag baserat på utredningen som gäller studenter och doktorander under våren. Även i propositionslistan står det att det ska komma en proposition under maj. Jag ser fram emot en sådan proposition, för Sverige har inte råd att framöver ha gårdagens lagstiftning i konkurrensen om värdefull arbetskraft. Vad händer då i omvärlden? Storbritannien, Australien och USA är exempel på länder som nyligen har förändrat sin lagstiftning för att möjliggöra för studenter och doktorander att stanna och arbeta i deras länder. Tyskland har en välkomnande hemsida med adressen www.make-it-in-germany.com, där man kan läsa att i Tyskland får man stanna i 18 månader efter examen för att söka ett passande jobb. Denna hemsida kan förresten vara något för Svenska Institutet att inspireras av i sitt uppdrag att marknadsföra Sverige som en attraktiv destination. Apropå Svenska Institutet publicerade Dagens Nyheter för ett halvår sedan en läsvärd artikel av insynsrådet för Svenska Institutet under rubriken "Svensk byråkrati stoppar internationella talanger". Jag ska ge ett annat lästips, en studie från Migrationsverket som heter Invandring av internationella studenter till Sverige . I denna rapport finns mycket information kring utländska studenter, och det identifieras några insatser som skulle kunna bidra till att höja Sveriges internationella attraktionskraft bland studenter från länder utanför EU. Bland annat nämns frågan om studenters möjlighet att stanna i Sverige för att söka arbete efter studier, liksom medföljandes rätt till arbetstillstånd. I Mathias Sundins riksdagsmotion tas frågan om arbetstillstånd för doktoranders medföljande upp. Det är inte ovanligt att personer som uppnått den ålder att de kan komma i fråga som doktorander också har hunnit träffa någon som de vill leva med. Vill man vara ett attraktivt land för doktorander behöver man också ta i beaktande att det kan vara två som ska kunna komma vidare i sina karriärer. Slutligen: I mars lade EU-kommissionär Cecilia Malmström fram lagförslag om att minska byråkratin i EU-länderna för utländska studenter och forskare. Bland annat handlar det om att underlätta rörligheten inom EU och att forskare och studenter under vissa villkor ska kunna stanna upp till tolv månader efter examen för att söka jobb eller starta företag. Till Sveriges Radio sade Cecilia Malmström så här: "Vi ser att den här kategorin personer, som ofta är oerhört begåvade människor, som kommer hit för att studera eller gästforska tyvärr minskar. Vi har identifierat väldigt många problem för dem att komma hit. Byråkratiska hinder och så vidare. Det gör att de här personerna, som ofta, efter att de har forskat eller läst färdigt kan gå in och bidra till utveckling, tillväxt och innovation i Sverige eller någon annanstans i Europa, vänder sig till andra kontinenter. Det är problematiskt för Europa, för det här är duktiga människor som vi behöver." EU-direktivet föreslås träda i kraft 2016. Frågan är då: Behöver vi i Sverige verkligen EU för att agera? Nej, vi i Sverige ska inte lägga oss på minsta gemensamma nivå vad gäller villkor för att attrahera människor med kompetens till vårt land. Herr talman! Jag noterar avslagen på motioner i dagen betänkande men hoppas och utgår från att både socialförsäkringsutskottet och regeringen har en ambitiös agenda på det här området.

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 169 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! Det är glädjande att få in nya ledamöter i migrationsdebatter som kan lyfta fram viktiga perspektiv. Det är den regering vi nu har och den regering som Karin Granbom Ellison utgör ett underlag för som också införde avgifter för utländska studenter vid våra universitet och högskolor. Det är en utveckling som man väldigt tydligt kan se resultatet av. Från i genomsnitt 30 000 utländska studenter per år är vi nu nere på 7 000 i Migrationsverkets årsredovisning för 2012. Det gör världen fattigare, för vi bidrar inte till att fler har möjlighet att komma hit och studera och återvända och vara med och bygga sina länder. Det gör också Sverige fattigare, därför att vi tappar en viktig del av de internationella perspektiven till våra egna högskolor och universitet. Därför är det glädjande att Karin så tydligt pekar på att det behövs en politik för arbete och utbildning. Där har den majoritet som Karin själv företräder mer att leverera. Tittar vi på andelen studenter som går vidare till universitet ser vi att vi tappar kraftfullt och är nere på 37 procent - sämst i Norden. Vad är Karins besked till eller arbete gentemot de egna partikamraterna som också sitter på nyckelpositioner när det handlar om landets utbildningspolitik?

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 170 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! När det gäller utbildningspolitik jobbar vi hela tiden för att vi ska höja kvaliteten i den högre utbildningen - och i alla sammanhang. Just när vi pratar om högre utbildning står jag bakom att det var rätt beslut att införa studieavgifter. I stället för att konkurrera med att vi i Sverige ska ha gratis utbildning ska vi i stället ha en hög kvalitet som verkligen är internationellt attraktiv att söka sig till. Ja, det har blivit ett sjunkande antal studenter från andra länder till Sverige. Det här är någonting som jag menar att vi ska fortsätta att jobba för att öka. Det handlar om att Sverige måste bli mer känt som en utbildningsnation. Nu jobbas det också från flera olika håll på att minska byråkratin. Jag är med på linjen att det kan vara något för krångligt att söka sig till Sverige och även till andra länder i Europa, precis som Cecilia Malmström uttrycker. Vi måste förenkla byråkratin, och på det viset hoppas jag, precis som Fredrik Lundh Sammeli, att vi framöver kommer att se att det är fler personer som söker sig utifrån till våra universitet.

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Anf. 171 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Herr talman! För att kunna driva morgondagens forskning och innovationer behöver Sverige ett större internationellt utbyte. Om vi är överens om det perspektivet, vilket Karin Granbom Ellison så bra pekade på i sitt anförande, behöver vi också möjliggöra för studenter att kunna stanna här och söka jobb. Vi behöver se över migrationspolitiken i de perspektiven. Men tittar man på den utveckling vi har i Sverige när det gäller utländska studenter är frågan om det verkligen är rätt väg att gå att införa studieavgifter när man ser en förändring från i genomsnitt 30 000 utländska studenter som har kommit hit och berikat vårt land och bidragit till vår utveckling till ungefär 7 000. Med en tydlig agenda från Karin när det gäller internationell utbildningspolitik och de delarna på det här området tycker jag ändå att det är konstigt om hon landar i att det är rätt väg att gå den väg regeringen har valt: att införa studieavgifter. Vi behöver också med kraft höja andelen som går vidare till högre utbildningar i vårt land. Vi är sämst i Norden. Island ligger bra mycket högre på 60 procent, och det finns länder som ligger på 70-80 procent. Där har regeringen ett ansvar. Problemet är inte att människor kommer hit till vårt land. Problemet är att arbetslösheten stiger och studieresultaten sjunker.

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 172 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera att jag och Fredrik Lundh Sammeli verkar ha ett gemensamt anslag när det gäller att det behövs mer utbyte mellan universitet och att det är bra att det kommer människor hit till Sverige. Precis som du sade är det önskvärt att det finns ett större internationellt utbyte. Därmed tror jag också att det finns förutsättningar för att vi ska kunna arbeta just för den fråga som jag lyfte fram, att det ska finnas en större möjlighet för studenter och doktorander att i framtiden få bättre villkor och att det då ingår att det finns större möjligheter att få stanna här och arbeta. Jag undrar om jag hörde rätt, Fredrik Lundh Sammeli. Sade du 30 000 eller 13 000? Det är en rätt stor skillnad. Den siffra som jag har sett är att antalet har sjunkit med 13 000. Det är naturligtvis en siffra som vi ska försöka vända upp igen. Då handlar det ju om att minska byråkratin. Det handlar om att marknadsföra Sverige. Det handlar om att göra sig känd som en forskningsnation med hög kvalitet. Det kan möjligen vara så att vi behöver se över stipendieprogram, men det finns också, som jag nämnde, ett antal viktiga instanser som har påvisat att en betydande del i att attrahera studenter är att skapa goda förutsättningar för dem att efter studier och examen kunna få stanna i vårt land och få bidra. Jag hoppas att vi där kan hitta en samsyn framöver i denna fråga.

Beslut

Beslut: 2013-04-25

25 förslagspunkter, 17 acklamationer, 8 voteringar

Webb-tv: Beslut

25 april 2013

Protokoll med beslut

2013-04-25

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Flyktingpolitiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf206 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 1,
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1 och 22,
2012/13:Sf250 av Anita Brodén (FP),
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 8, 10 och 13,
2012/13:Sf350 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) och
2012/13:A393 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 1 (SD)
Reservation 2 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (SD)
S	96	0	0	16
M	97	0	0	10
MP	22	0	0	3
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	0	0	17	2
KD	18	0	0	1
Totalt	271	19	17	42
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Förstärkt skydd för tolkar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Sf300 av Clas-Göran Carlsson och Carina Adolfsson Elgestam (båda S).

Reservation 3 (S, V)
Reservation 4 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (S, V)
S	0	96	0	16
M	97	0	0	10
MP	22	0	0	3
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	0	19	1
V	0	16	0	3
KD	18	0	0	1
Totalt	175	112	19	43
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Begreppet väpnad konflikt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 23 och
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 8.

Reservation 5 (S, V)

4. Könsrelaterad förföljelse

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf216 av Caroline Szyber m.fl. (KD),
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 19-21,
2012/13:Sf299 av Barbro Westerholm (FP),
2012/13:Sf377 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkandena 1 och 2,
2012/13:So267 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 19,
2012/13:So502 av Katarina Köhler m.fl. (S) yrkande 2 och
2012/13:So595 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkandena 31-33 och 35.

Reservation 6 (V)

5. Bedömning av hbt-skäl m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Sf377 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkandena 4 och 6.

Reservation 7 (S, V)

6. Människosmuggling

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Sf272 av Kent Ekeroth (SD) yrkandena 1-3.

Reservation 8 (SD)

7. Det gemensamma europeiska asylsystemet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 7-9 och 13-15 samt
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 1.

Reservation 9 (S)
Reservation 10 (V)

8. Dublinförordningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 10 och 11 samt
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 2.

Reservation 11 (S)
Reservation 12 (V)

9. Synnerligen ömmande omständigheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf208 av Caroline Szyber (KD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Sf212 av Caroline Szyber och Roland Utbult (båda KD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 27,
2012/13:Sf326 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 1 och
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 7.

Reservation 13 (S, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (S, V)
S	0	96	0	16
M	97	0	0	10
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	1
V	0	17	0	2
KD	18	0	0	1
Totalt	195	113	0	41
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Uppehållstillstånd i andra fall

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 36,
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 14-16,
2012/13:Sf317 av Johnny Skalin (SD) och
2012/13:Sf390 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkandena 2 och 3.

Reservation 14 (SD)
Reservation 15 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 14 (SD)
S	96	0	0	16
M	97	0	0	10
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	0	0	17	2
KD	18	0	0	1
Totalt	272	19	17	41
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Arbetskraftsinvandring

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf207 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 6-10,
2012/13:Sf323 av Katarina Köhler (S),
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkandena 5 och 6,
2012/13:Sf373 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (båda S),
2012/13:Sf374 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (båda S),
2012/13:Sf375 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (båda S),
2012/13:Sf378 av Börje Vestlund m.fl. (S),
2012/13:A369 av Anders Karlsson m.fl. (S) yrkandena 1 och 2 samt
2012/13:A392 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkandena 5, 6 och 8.

Reservation 16 (S)
Reservation 17 (SD)
Reservation 18 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 16 (S)
S	0	96	0	16
M	97	0	0	10
MP	16	0	7	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	0	19	1
V	0	0	17	2
KD	18	0	0	1
Totalt	169	96	43	41
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Sanktionsmöjligheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf207 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 11, 12 och 14-16,
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 24,
2012/13:Sf376 av Krister Örnfjäder och Christina Zedell (båda S),
2012/13:A369 av Anders Karlsson m.fl. (S) yrkandena 3 och 4 samt
2012/13:A392 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkande 7.

Reservation 19 (S)
Reservation 20 (V)

13. Bärplockare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf279 av Ann-Britt Åsebol och Eva Lohman (båda M) och
2012/13:Sf325 av Peter Hultqvist och Roza Güclü Hedin (båda S).

14. Studenter och forskare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf254 av Mathias Sundin (FP) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Sf331 av Roza Güclü Hedin (S),
2012/13:Sf341 av Marie Nordén och Maria Stenberg (båda S),
2012/13:Sf382 av Kerstin Lundgren (C),
2012/13:Ub503 av Kent Härstedt och Sven-Erik Bucht (båda S) yrkandena 2 och 3 samt
2012/13:Ub509 av Jabar Amin m.fl. (MP) yrkande 5.

15. Anhöriginvandring

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf203 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 1,
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 17 och 18,
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7,
2012/13:Sf349 av Anders Sellström (KD) och
2012/13:A394 av Carina Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 20.

Reservation 21 (SD)
Reservation 22 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 21 (SD)
S	96	0	0	16
M	97	0	0	10
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	0	0	17	2
KD	18	0	0	1
Totalt	272	19	17	41
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Försörjningskrav

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 16,
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 3 och 5 samt
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 19.

Reservation 23 (S)
Reservation 24 (SD)
Reservation 25 (V)

17. Uppskjuten invandringsprövning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf202 av Christina Höj Larsen m.fl. (V),
2012/13:Sf218 av Carina Herrstedt (SD),
2012/13:Sf273 av Edip Noyan (M),
2012/13:Sf332 av Susanne Eberstein och Ingemar Nilsson (båda S),
2012/13:Sf363 av Carina Ohlsson m.fl. (S),
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 20 och
2012/13:So267 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 17 och 18.

Reservation 26 (S)
Reservation 27 (SD)
Reservation 28 (V)

18. Asylprocessen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf203 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 4 och
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 9.

Reservation 29 (S)
Reservation 30 (V)

19. Identitetskrav

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf203 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkandena 2 och 3,
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 11,
2012/13:Sf336 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) och
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 18.

Reservation 31 (S)
Reservation 32 (SD)
Reservation 33 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 32 (SD)
S	5	0	91	16
M	97	0	0	10
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	0	0	17	2
KD	18	0	0	1
Totalt	181	19	108	41
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Åldersbedömning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf204 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 6,
2012/13:Sf259 av Kent Ekeroth (SD) yrkandena 1 och 2 samt
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 12.

Reservation 34 (SD)
Reservation 35 (V)

21. Domstolsprövning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 32-34.

Reservation 36 (V)

22. Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf204 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 3,
2012/13:Sf206 av Kent Ekeroth (SD) yrkandena 2-6,
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 24, 28-30, 35 och 39-41,
2012/13:Sf301 av Ulrika Carlsson i Skövde och Solveig Zander (båda C),
2012/13:Sf364 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 12,
2012/13:Sf367 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 3 och
2012/13:Sf391 av Lotta Hedström m.fl. (MP) yrkande 5.

Reservation 37 (S)
Reservation 38 (SD)
Reservation 39 (V)

23. Utvisning på grund av brott m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Ju262 av Kent Ekeroth och Thoralf Alfsson (båda SD) yrkandena 1-7 och 9,
2012/13:Sf257 av Kent Ekeroth (SD) yrkandena 1-3,
2012/13:Sf258 av Kent Ekeroth (SD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 17 och 18,
2012/13:Sf365 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD),
2012/13:Sf367 av Kent Ekeroth (SD) yrkandena 1 och 2 samt
2012/13:A394 av Carina Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 31.

Reservation 40 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 40 (SD)
S	96	0	0	16
M	97	0	0	10
MP	23	0	0	2
FP	20	0	0	4
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	1
V	17	0	0	2
KD	18	0	0	1
Totalt	289	19	0	41
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Visering

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Sf225 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 12, 37 och 38,
2012/13:Sf252 av Clas-Göran Carlsson och Carina Adolfsson Elgestam (båda S) och
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 9.

Reservation 41 (SD)
Reservation 42 (V)

25. Svenskt medborgarskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:K357 av David Lång och Mikael Jansson (båda SD) yrkande 3,
2012/13:Sf274 av Bino Drummond (M),
2012/13:Sf298 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) och
2012/13:Sf316 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 19-21.

Reservation 43 (SD)

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om migration och asylpolitik (SfU7)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om migration och asylpolitik (SfU7)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Flyktingpolitiken

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Förstärkt skydd för tolkar

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Begreppet väpnad konflikt

4. Könsrelaterad förföljelse

5. Bedömning av hbt-skäl m.m.

6. Människosmuggling

7. Det gemensamma europeiska asylsystemet

8. Dublinförordningen

9. Synnerligen ömmande omständigheter

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Uppehållstillstånd i andra fall

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Arbetskraftsinvandring

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Sanktionsmöjligheter

13. Bärplockare

14. Studenter och forskare

15. Anhöriginvandring

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Försörjningskrav

17. Uppskjuten invandringsprövning

18. Asylprocessen

19. Identitetskrav

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

20. Åldersbedömning

21. Domstolsprövning

22. Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut m.m.

23. Utvisning på grund av brott m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

24. Visering

25. Svenskt medborgarskap