Medling och förlikning – ökade möjligheter att komma överens

Herr talman! Jag välkomnar regeringens proposition. Jag tycker att den är väl avvägd. I den föreslås ökade möjligheter till förlikning och medling på flera områden än vad vi har i dag. Om det är något som vi kan vara överens om så är det att om man kan komma överens på frivillig väg är mycket vunnet både samhällsekonomiskt och på individnivå. Däremot saknar jag i propositionen, vilket jag föreslog i min följdmotion, att medling och förlikning även ska erbjudas tvistande parter i vårdnadsstrider och umgängesstrider. Även där skulle individ och samhälle kunna göra betydande vinster. Speciellt skulle det kunna minska risken att barn kommer i kläm i långa och svåra vårdnadsstrider då föräldrar inte är eniga. Herr talman! Utifrån barnperspektivet förordar vi samma typ av medling när det gäller vårdnadsstrider som regeringen i propositionen vill erbjuda andra aktörer. Kan föräldrar inte komma överens i familjerätten anser vi att medling av domare ska vara en självklar möjlighet och ett alternativ. Skillnaden mellan familjerätten och en erfaren domare som medlare är att domaren har erfarenhet av att processa. Det finns därmed en helt annan juridisk tyngd vilken man saknar i familjerätten. Till skillnad från familjerätten och den medling som finns i dag och som ytterst sällan används anser vi att medlaren ska ha sekretess. Det går lite lättare att föra ärliga och öppna samtal under sådana former och det går då också lättare att komma överens om ett avtal. Justitieutskottet har valt att avstyrka motionen. Man anser att möjligheter redan finns att få sådana överenskommelser verkställbara. Jag anser däremot inte att möjligheterna är likvärdiga andra former av medling. Jag föreslår därför att alla tvistande parter ska få möjlighet till medling som andra olika aktörer har. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr talman! År 2005 tillsatte dåvarande chefen för Justitiedepartementet, det socialdemokratiska statsrådet Thomas Bodström, en särskild utredare för att belysa förutsättningarna för ett alternativt tingsrättsförfarande för tvistemål och överväga hur förfarandet borde utformas. Utredaren skulle även analysera orsakerna till att medling inte är så vanligt förekommande i Sverige och ta ställning till vad som skulle kunna göras för att få en ökad användning av medlingsinstitutet. En av slutsatserna i utredningens betänkande Alternativ tvistlösning var: "De kostnader som är förenade med det nuvarande medlingsförfarandet har stor betydelse för medlingens begränsade användning. En förutsättning för att användningen av medling skall öka är därför enligt utredarens uppfattning att den åtminstone till viss del kan tillhandahållas utan kostnad för parterna." Vi socialdemokrater tycker att det med den väntade ökade medlingsverksamheten är av största vikt att den nya lagen följs upp så att det här inte blir ett betydligt dyrare alternativ för parterna än det befintliga domstolsförfarandet. Det är också viktigt vid en framtida uppföljning att se över kompetens och utbildning när det gäller medlarna då man nu valt att gå ifrån utredningens förslag om att ha särskilt utbildade domare som medlare. Trots allt anser vi att fördelarna i föreliggande betänkande överväger. EU:s medlingsdirektiv, som nu i sista stund inarbetas i svensk lag, föreskriver inte att medlemsstaterna måste tillhandahålla medling men uppmuntrar medlemsländerna till att ställa vissa krav på den medlingsverksamhet som finns i medlemsstaterna. Man har då krav på ett strukturellt arbetssätt och på kompetens och kvalitet. Den nya lagen stärker tingsrättens skyldighet att föreslå medling i de fall det inte är olämpligt samtidigt som ökade möjligheter till stadfästande i domstol införs. Även i hovrätten införs nya regler om förlikning och särskild medling. Parter som hamnat i tvist med varandra har i allmänhet mycket att vinna på att lösa tvisten på frivillig väg. I förhållande till en domstolsprocess eller ett skiljenämndsförfarande kan både tid och pengar sparas. Parterna kan också känna sig nöjda med att de själva haft inflytande över lösningen av sin tvist. En sådan lösning bör vara lättare för dem att acceptera än att få en dom. Genom att parterna frivilligt når en överenskommelse om sin tvist ökar också möjligheterna för dem att fortsätta ett samarbete eller en affärsrelation när tvisten avslutats. Samhället har också mycket att vinna på att uppmuntra parter att söka en frivillig lösning på sin tvist. Bland annat kan domstolarna i större utsträckning lägga resurser på mål där förlikning inte är tillåtet och där det saknas förutsättningar att komma överens. Vi socialdemokrater står bakom utskottets förslag och yrkar avslag på motionen. I detta anförande instämde Christer Adelsbo och Anna Wallén (båda S).

Herr talman! Motionen har avstyrkts av olika orsaker. Bland annat handlar det om att parterna inte förfogar över detta med "enligt tillämplig lagstiftning". Nej, men jag tycker att vi ska ändra lagen så att parterna får möjlighet till en frivillig överenskommelse. Det är ett bättre alternativ än att tvisten ska fortsätta i all oändlighet med obearbetade konflikter. Jag ser inget problem med att ändra lagstiftningen i det avseendet. Det har även tagits upp att man är orolig för att kringgå Bryssel II-förordningens krav när det gäller verkställbarhet. Med det menas att om medlingsdirektivet inte är verkställbart i ett land ska man kunna åka till annat land där det är verkställbart och att det skulle kunna bli en typ av missbruk av det. Visst finns kanske den möjligheten, men vi tror inte att det på det här viset blir någon större rush. Dels finns det inga pengar att tjäna på att åka runt till olika länder för att få verkställbarhet. Dels anser vi inte att det blir något större besvär för domstolen att verkställa ett sådant här beslut. Man har även tagit upp frågan om att sekretessen skulle kunna vara problematisk. Vi håller inte riktigt med om det. Även i artikel 7.1 i medlingsdirektivet står det att sekretessen får brytas när det är nödvändigt för att tillvarata barns bästa. Det är också vad vi förespråkar. Vidare kan jag hänvisa till punkt 20 i preambeln där det sägs att om man erkänner medlingar ska dessa också erkännas och verkställas i EU i enlighet med Bryssel I- och Bryssel II-förordningarna. En medling som till skillnad från i dag har sekretess, vilket gör att ärliga samtal bättre kan komma till stånd, gör att man lättare kan erkänna saker som den anklagande parten för fram.

Herr talman! Samtidigt som utredningen om medling och förlikning pågick såg man i den nya vårdnadsutredningen över den juridiska processen för vårdnadsmål. Förändringar kom i lagen som medförde ökade möjligheter till medling i domstol vid vårdnadsmål. Det här trädde i kraft den 1 juli 2006. I dag är det möjligt att få medling i domstol även i vårdnadsmål. Då är det domare med extra utbildning i familjerätt som har de målen. Förutom det har vi valt modellen att ha detta i familjerätten i stället för i föräldrabalken. Samarbetssamtal används. Då har vi speciellt utbildade socionomer eller specialpedagoger inriktade på familjeterapi. Vi tycker att det är viktigt att barnens behov sätts i centrum. Det finns en väl utvecklad metodik inom socialtjänsten för att ta till vara barnens behov. I dag finns även möjlighet för föräldrarna, om dessa kommer överens, att avtala om vårdnad, boende och umgänge. I så fall görs ett skriftligt avtal. Sedan är det socialnämnden som godkänner det avtalet. Alltsedan 1997 har jag suttit med i en socialnämnd. En gång under alla åren har vi haft ett sådant här avtal, så det är inte så vanligt förekommande.

Herr talman! Jag håller med om att domstol redan i dag kan besluta om medling. Men den möjligheten är så pass okänd och används nästan inte. Dessutom finns ingen sekretess. När det gäller familjerätten kan man vara tveksam om det egentligen kan talas om medling därför att den juridiska tyngden saknas. Man är inte van vid att processa. Avseende familjerätten är det mest fråga om ett rådgivande organ. I det förslag vi lagt fram förespråkas en typ av medling som likställs med annan typ av medling som regeringen föreslår i sin proposition.

Herr talman! Det man också hållit fram i betänkandet som ett argument för att medling är olämpligt är att parterna oftast inte är jämbördiga. Risken finns att den svagare parten inte tillräckligt kan ta till vara sin rätt. Det håller jag helt med om. Socialstyrelsen har i sina anvisningar tydligt och klart också pekat på möjligheten till medling i domstol. Det finns ett strukturerat arbetssätt inom socialtjänsten; man är skyldig att berätta för parterna att den här möjligheten finns. Om den inte används så mycket i dag är det kanske inte en ändring i lagen för att få andra personer att medla som ska till, utan det handlar kanske mer om informationsinsatser.

Herr talman! Vi debatterar i dag ett lagförslag som har till syfte att öka möjligheten att komma överens, att göra upp i godo genom att uppmuntra användandet av medling och förlikning dels genom en ny lag, dels genom ändringar i befintliga regleringar om medling och förlikning. Förslaget gäller för medling i domstol och i hyres- och arrendenämnd samt medling i privat regi. Två personer som gör affärer ihop kan bli oense. Ofta är inte den bästa lösningen att dra saker i domstol utan att i stället se om det kan lösas genom frivilliga överenskommelser. Genom att parterna når en överenskommelse om lösning av sin tvist ökar också möjligheten för dem att fortsätta ett samarbete eller en affärsrelation efter att tvisten har avslutats. På detta sätt kan både tid och pengar sparas, såväl för de inblandade som för samhället i stort. Rättssäkerhet handlar också om tillgänglighet och snabbhet, och genom medling kan man förebygga en lång och utdragen process. I dagens värld är det också vanligt med tvister mellan företag med hemvist i olika länder. Detta gör att det behövs en rad förändringar. Alliansregeringen lägger fram förslag som föreslås börja gälla från den 1 augusti och som syftar till just ökade möjligheter att komma överens genom medling och förlikning genom att skapa ett väl avvägt samspel mellan medling och sedvanligt domstolsförfarande. Genom detta genomför Sverige också ett direktiv från Europaparlamentet och rådet från 2008. Medlingsdirektivet kommer att tillämpas på gränsöverskridande tvister. Den nya lagstiftningen innebär en rad förändringar. Tingsrätters skyldighet att verka för att parterna i en tvist kommer överens genom förlikning och särskild medling kommer att skärpas. Det ska krävas konkreta skäl som talar emot för att inte göra det. Det införs också regler om förlikning och medling i hovrätt. Talefrist och preskriptionstid ska inte längre kunna löpa ut under pågående medling. Medlare ska ha tystnadsplikt, och det som kommits överens om genom medling ska kunna förklaras verkställbart av en tingsrätt. Medling är bra och en väg som ska prövas. Remissinstanserna delar åsikten att vi behöver agera för att öka användningen av medling och förlikning. Det finns, som sagt, mycket att vinna på att parterna i en tvist kan lösa den genom att ta hjälp av en opartisk medlare i stället för att behöva hamna i domstol. Trots att det finns goda skäl att lösa tvister på frivillig väg och att de allra flesta är positiva finns det en stor okunskap om metoden. Genom att det nu blir tydligare vilka regler som egentligen gäller och att vi ökar möjligheten att komma överens och få verkställbarhet är vi övertygade om att medling kommer att bli mer attraktivt. Medlarens roll är mycket viktig då den har till uppgift att försöka få parterna att komma överens. Medlaren kan agera mer fritt än en domare i och med att den inte har till uppgift att döma. Det finns kompetenta medlare, och det är en viktig förutsättning för att medling ska kunna bli mer vanligt. Medling uppmärksammas alltmer i olika sammanhang, vilket borde motverka bristen på medlare. Domstolsverket får också i uppdrag att föra en förteckning över medlare samt ge information om medling och om uppförandekoder för medlare. Vår förhoppning är att de förändringar som nu genomförs ska undanröja de hinder som i dag finns, så att fler tvister ska kunna lösas på frivillig väg. Sverigedemokraterna har lämnat in en motion där de yrkar på att denna medlingslag också ska gälla för vårdnads- och umgängestvister. Jag som själv har jobbat som jurist och haft en del klienter som haft vårdnads- och umgängestvister tycker att det finns mycket mer att göra på detta område. Medling är bra, och i flera fall vore det önskvärt att det används i större utsträckning, men såsom tydligt framgår av betänkandet och propositionen skulle ett utvidgat användningsområde inte vara den bästa vägen i detta fall. Verkställighet för domarna fungerar nämligen i så fall inte, eftersom man kringgår Bryssel II-förordningen. Likaså finns i dag möjligheter till medling genom familjerätten på socialförvaltningen, och dessa finns i varje kommun. Det sades i replikskiftet här att det som är ett problem gällande familjerätten är att man inte är mer processande. Då måste jag säga att jag tycker att det är konstigt, för det är precis det en medlare ska göra. Den ska inte vara processande, utan den ska försöka se till att man inte behöver gå in i en process, vilket ett domstolsförfarande betyder. Det står som sagt uttryckligen att medlemsdirektivet inte ska gälla i frågan om rättigheter som parterna själv inte förfogar över, såsom familjerättsliga rättigheter och skyldigheter. Denna lagstiftning tar först och främst fasta på en helt annan problematik. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. I detta anförande instämde Pia Hallström (M).

Herr talman! Vi står här i dag med anledning av regeringens proposition om medling och förlikning. Det kan tyckas som en smal fråga, men på ett principiellt plan ska den inte underskattas. Att människor i vårt samhälle kan komma överens om allt från stort till smått är nämligen långt ifrån en smal sak utan en förutsättning för att samhället ska fungera. I och med denna proposition gör regeringen en ansträngning för att parter i dispositiva tvistemål ges ökade möjligheter att just komma överens. Propositionen utgör en implementering av EU-parlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG. Det handlar bland annat om en ny lag om medling som tydliggör underrättens skyldighet att verka för att saken avgörs just genom medling. Genom ett sådant förfarande blir det sedan domstolens uppgift att endast stadfästa det parterna har kommit överens om. Fördelarna med detta framstår tydligt som uppenbara, nämligen att det faktum att det är parterna själva som ska komma överens i sin tur ökar benägenheten att följa det man har kommit överens om. Det är således fördelaktigt både ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och ur en processekonomisk aspekt. Den föreslagna lagstiftningen tar enbart sikte på dispositiva tvistemål, av den anledningen att det bara är i dispositiva tvistemål parterna själva äger fritt att förfoga över saken. Det är bara i dispositiva tvistemål parterna kan välja att dra sig tillbaka från en domstolsförhandling, till exempel, till skillnad från i indispositiva tvistemål. Sverigedemokraterna har lagt fram en motion som tar sikte på att de bestämmelser vi nu vill införa i dispositiva tvistemål även ska gälla i vårdnads- och umgängesmål, som är indispositiva. Det man missar där är någonting väldigt viktigt, nämligen det faktum att det i indispositiva tvistemål inte bara är parternas sak utan också finns ett tredjemansintresse man måste ta hänsyn till - barnens. Detta är portalstadgandet i föräldrabalken, vilket innebär att det är fullt nödvändigt för domstolen att alltjämt göra en materiell prövning av det som framkommit under processen. Det finns redan i dag, vilket tidigare har nämnts här, möjlighet att bedriva medling i familjerättsliga mål. Det är då domstolen som förordnar, och alltjämt gör domstolen en materiell prövning av vad som har framkommit under förhandlingarna - i motsats till om man till exempel bråkar om pengar, där det bara är parternas sak vad som har framkommit under medlingen. Så är inte fallet när det till exempel rör barn och deras relation till föräldrarna. Vill Sverigedemokraterna att vi ska frånta svenska domstolar möjligheten att göra en materiell prövning av de fakta som ligger på bordet i ett familjerättsmål? Det framstår som en ganska märklig ordning om vi skulle ha det på det sättet. Tänk till exempel den situationen att två föräldrar som ska separera och som tvistar om vem som ska få vårdnaden om barnet befinner sig i den situationen att en av föräldrarna har möjlighet att utöva någon form av utpressning. Är det då rimligt att vi till de här två föräldrarna ska lämna ansvaret att avgöra vem som ska medla om utgången när det gäller vem som ska ha vårdnaden om deras barn, utan att domstolen sedan ska få göra en självständig prövning av huruvida denna medling är bra för barnet eller inte? Jag har mycket svårt att se hur detta skulle vara förenligt med den svenska rättsordningen. Det är vidare märkligt, kan man tycka, hur Sverigedemokraterna väljer att i sin motion lite så där skohornsaktigt argumentera för att detta nog går att klämma in i propositionen bara för att EU-direktiv inte uttryckligen förbjuder det. Det är inte riktigt så Sverigedemokraterna brukar förhålla sig till EU-rättsakter, men detta kanske är en ny ordning vi nu får se. Jag skulle med dessa frågor till Sverigedemokraterna vilja yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på Sverigedemokraternas motion. (Applåder) I detta anförande instämde Anton Abele, Pia Hallström, Krister Hammarbergh och Patrick Reslow (alla M).

Herr talman! Jag måste säga att jag är lite förvånad över det jag hör. Vi måste ändå vara ense om att kan föräldrar komma överens innan man går till domstol är det väl det bästa också för barnen. Det värsta är när vårdnadsstriderna blir långvariga och kan pågå i flera år. Vi vet att barn många gånger far illa i sådana här långvariga vårdnadsmål. Det finns en stor psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Ett bra sätt att förebygga det kan vara att erbjuda medling för att man inom den modell vi har ska kunna komma överens på ett tidigare stadium och därmed förebygga annan skada. Men det är inte bara det. Mot bakgrund av hur mycket advokater, domare med mera kostar när vårdnadsstriderna drar ut på tiden, med interimistiska beslut och en huvudförhandling som kan ligga många år fram i tiden, tror jag inte att medling skulle innebära ökade kostnader, utan tvärsom. Det kommer att påverka individen på bästa möjliga sätt. Tillämplig lagstiftning vill jag återkomma till: Man kan helt enkelt ändra lagen så att föräldrarna kan påverkas till att fatta ett eget beslut i ett så tidigt stadium som möjligt. Jag vill åter yrka bifall till reservationen.

Herr talman! Man måste fråga sig: Var finns barnperspektivet hos Sverigedemokraterna? Naturligtvis är det önskvärt att föräldrar kan komma överens i godan ro utan att behöva ta saken till domstol. Men vi ska komma ihåg att lagstiftningen och det direktiv som lagen syftar till att implementera tar sin utgångspunkt i juridiska personer som tvistar om pengar, inte människor som tvistar om barn. Trots det vill Sverigedemokraterna rakt av implementera den i indispositiva tvistemål som den inte alls är utformad för. Det är ett mycket dåligt sätt att stifta lag på.

Herr talman! Kort sagt vill jag återkomma till att kan vi minska konflikter, med påföljande konflikter, gagnar det barnperspektivet i första hand. Jag vill fortsätta att förorda den här modellen.

Herr talman! Hela syftet med den familjerättsliga lagstiftning vi har i dag och med indispositiva tvistemål är att parterna inte förfogar över hela saken, det vill säga över hela det tvistade ärendet. Vissa saker måste vara upp till domstol att pröva materiellt. Den här propositionen tar som utgångspunkt att domstolen ska slippa göra materiella prövningar, att det enbart är den av parterna utsedda medlaren som ska ansvara för ärendet till dess att parterna kommer överens. När så sker stadfäster domstolen utfallet. I fall där parterna inte äger hela frågan själva, det vill säga när det finns ett tredje intresse som inte är part, i det här fallet barnet, vidhåller jag att domstolen måste göra en materiell prövning när det gått så långt att det har blivit en tvist.