Marknäten och public service

Anf. 142 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Världen är stadd i förändring. Ja, det kan varje generation hävda. Men faktum är att globalisering, folkvandring och digitalisering på många plan och i rask takt danar om det samhälle vi känner. Politisk filosofi, internationell politik och institutioner och aktörer i demokratin förändras. Och ett väldigt osäkert stambyte i samhällskontraktet skakar den lyckliga gatan. Äldre uppsättningar av normer, värderingar och lagar för moraliska system och tillit luckras upp och utmanas av nya, med varierad förankring hos gemene man. Gamla sanningar utmanas och ersätts av nya.

Marknäten och public service

Det senare, fru talman, är särskilt intressant i ljuset av det betänkande om mediefrågor vi i dag behandlar. Är det något som är en grundbult i ett demokratiskt samhällsskick är det fria och oberoende medier som kan rapportera om kalla fakta och objektiva sanningar genom hederligt journalistiskt arbete, vilket medborgarna ska kunna lita på. Det gäller särskilt mediernas granskning av makten. Sant och falskt är fundamentalt att redovisa, precis som i den fria och oberoende forskningen.

Samtidigt är det få saker som i detta nu är så flitigt omdiskuterade som dels läget för källkritiska, opartiska och sakliga medier och journalistiskt arbete, dels själva förekomsten av den sortens medier i allmänhetens ögon. Hur ser möjligheterna ut för den enskilda medborgaren att ta del av källkritiska och sakligt orienterade medier? Lyfter vi blicken för en omvärldsanalys ser vi en komplex utveckling. Å ena sidan har informationsflödet demokratiserats genom sociala medier och genom att allt fler kan bidra till det gemensamma utbytet och det gemensamma informationsflödet och nyhetsflödet. Å andra sidan möjliggör den nya tekniken att propaganda och, låt oss säga, enkelriktade nyheter kan pumpas ut och få fäste utan att man reflekterar över innebörden. Det gäller förstås inte minst det faktum att människor i allt högre utsträckning söker sin information i sina egna filterbubblor eller sätter högre tilltro till Googlesökningar än traditionella medier. Det var något som för övrigt diskuterades i utskottet för kunskap och kultur i Nordiska rådet under mötet i Stockholm i början av veckan.

Detta tar sig också uttryck i form av informations- och propagandakrigföring på makronivå. Inte minst är detta något som de baltiska staterna känner av, då ryska kanaler, enligt baltiska och nordiska företrädare, har en väldigt tendentiös och vinklad broadcasting-tv i syfte att påverka bilden av Östersjöläget och Ryssland. Sändningar kan distribueras genom bolag på annat håll. Det är oerhört allvarligt för tilliten till saklig nyhetsrapportering i vår omvärld och för läget i Östersjöregionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

I den polariserade debatten påstås det ibland att Sverigedemokraterna skulle kunna inordnas bland dem som vill kringskära de fria mediernas handlingsutrymme eller har en avvikande mening avseende public services värde. Det är tvärtom. Senast i samband med utskottets offentliga utfrågning om public service lovordade vi de nordiska public service-bolagens värde. Huruvida andra partier har kritiserats för att hysa tendenser av politisk klåfingrighet gentemot public service tänkte jag inte beröra i dag. I stället konstaterar jag att det generellt är dumt att kasta sten i glashus och att vi från Sverigedemokraternas sida, liksom vi tidigare förkunnat, ser kritiskt på utvecklingen i de länder där public services opartiskhet och oberoende roll utmanas.

Förtroendet för public service är fortsatt högt men sviktande, då allt fler röster uttrycker kritik mot bristande opartiskhet och saklighet. Jag kan göra en hastig utblick. Det var en artikel i Dagens Nyheter i dagarna om växande kritik i fråga om debattbalans inom public service-bolagen. Applikationer lanseras som ska ge fler perspektiv på nyheter. Och röster inom medierna och bland medborgare har den senaste tiden frågat sig om public service är ett organ för att granska makten eller ett maktens organ för att granska folket. Jag tror att vi kan vara överens om att det borde vara det förstnämnda - på armlängds avstånd från oss här i kammaren.

Att vara i allmänhetens tjänst och uppleva ihållande kritik måste leda till självrannsakan och självkritik. Några verktyg som ligger nära till hands är: att ta intryck av hur public service-kanaler i våra nordiska grannländer arbetar, att bredda politisk rapportering och debatt med perspektiv etablerade bland allmänheten och att aktivt och integrerat arbeta med programetik och oberoende för att undvika just politisering, polarisering och politisk ensidighet. Ja, det är angeläget att identifiera kritiken för att försvara en i grunden och i allt väsentligt god idé och institution, som public service är.

Fru talman! I veckan höll Nordiska rådet en session här i Stockholm. Det nordiska samarbetet sträcker sig över många fält, även medieområdet. Det handlar om public service-bolagens samverkan, Nordvision, det nordiska film- och tv-priset och så vidare. Samtidigt finns det möjlighet till ökad samverkan. Det är något vi i Sverigedemokraterna uttrycker i vår mediemotion. Syftet är att stärka den nordiska kulturgemenskapen men också att vi ska lära av våra nordiska grannländer hur vi kan spegla samhällsutvecklingen, bredda den berömda åsiktskorridoren och minska risken för ensidig rapportering. Det skulle kunna bli en källa för public service-bolagen. De skulle kunna få konstruktiv kritik och kunna få veta hur de kan förbättra sig. De skulle kunna medvetandegöra vilka perspektiv och skeenden de missat eller undvikit att rapportera om. Vår förhoppning är också att ett ökat samarbete kan ha en positiv effekt på övriga mediers nyhetsrapportering. På så vis skulle trovärdigheten stärkas för hela mediesektorn. Dessutom har serier som Bron och Skam gjort mer för intresset för den nordiska språkgemenskapen än olika former av politiska insatser har gjort på år.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservationer nr 1 och 2.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Anf. 143 Olof Lavesson (M)

Fru talman! Så har vi kommit till det årliga motionsbetänkandet om public service. Återigen får jag konstatera att det i kammaren råder rätt stor enighet om vikten av public service. Det uppdrag som utförs av Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är viktigt och grundläggande för vår demokrati och för vårt öppna samhälle.

För några veckor sedan genomförde kulturutskottet en offentlig utfrågning i riksdagen. Den handlade om framtidens public service. Det blev en välbesökt föreställning, där jag var glad åt att kunna välkomna såväl kultur- och demokratiministern som samtliga programbolagschefer. Medverkade gjorde också representanter från såväl den fristående sidan som akademin. Det blev ett bra och viktigt avstamp för ett år som kanske mer än något annat kommer att präglas av debatten om public service.

Fru talman! Redan under förra året debatterade jag här i kammaren vid ett flertal tillfällen de förslag som motionerna i betänkandet berör. Jag var bekymrad över den senfärdighet som jag tyckte, och fortfarande tycker, präglade regeringens agerande. Vid ett flertal tillfällen tog jag upp detta med kultur- och demokratiministern i såväl frågestunder som interpellationsdebatter. Det gjorde jag så sent som i december. Då vi nu befinner oss mitt i nuvarande sändningsperiod för våra public service-bolag undrade jag när den obligatoriska halvtidsavstämningen skulle genomföras - detta för att vi i god tid ska kunna se vad som behöver förändras och förbättras inför nästa sändningsperiod.

Jag undrade dessutom hur regeringen tänkte gå till väga när det gäller de kommande sändningstillstånden. Nästa tillståndsperiod börjar år 2020, och det är inför dessa vi fattar de politiska besluten. Det är en inte alldeles okomplicerad process, och jag var och är fortfarande rädd att regeringen har underskattat denna komplexitet.

Slutligen undrade jag hur regeringen tänkte agera när det gäller finansieringen av bolagen. Bakgrunden är naturligtvis det tillkännagivande som riksdagen gjorde i bred enighet 2015 om en blocköverskridande och parlamentariskt sammansatt utredning av radio- och tv-avgiften som bör komma till stånd i god tid inför nästa tillståndsperiod. Så sent som i slutet av förra året stod vi utan svar på dessa frågor, men sedan har det faktiskt hänt en hel del.

I februari träffades kulturministern och företrädare för programbolagen för halvtidsavstämning. Detta har också kulturministern redogjort för i utskottet. Visserligen verkade mötet mest ha handlat om hur bolagen själva tyckte att det hade gått och inte så hemskt mycket om vad regeringen och departementet tyckte. Men ändå - man får vara glad för det lilla.

Däremot välkomnar jag att regeringen nu har tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utreda och lägga fram förslag om en ny finansiering av public service. Kommittén har inlett sitt arbete i god anda, och jag har stora förhoppningar om att vi ska kunna lägga fram ett väl genomtänkt förslag nu när alla äntligen är överens om att det nuvarande finansieringssystemet inte längre är hållbart.

Kommittén kommer också att få ett tilläggsuppdrag vad gäller sändningstillstånden, vilket enligt regeringen ska levereras före sommaren. Även detta välkomnas, men jag tycker samtidigt att det är i senaste laget. Det är viktigt att kommittén får rimlig tid på sig att lägga fram ett väl genomtänkt förslag. Det är likaså viktigt att programbolagen får lika rimlig tid på sig att förbereda sig inför en ny tillståndsperiod. Men även här tycker jag att regeringens agerande tyvärr har präglats av senfärdighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Fru talman! Förutom de motioner som tas upp i betänkandet behandlas även regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens granskning av verksamheten i Teracom Group AB och regeringens styrning av bolaget. Det bakomliggande målet med Teracoms verksamhet är att man genom marknätet ska tillgodose att public service-bolagens sändningar ska kunna nå ut till hela befolkningen på ett säkert och effektivt sätt, inte minst med tanke på en beredskapsfunktion.

Riksrevisionen konstaterar att bolaget uppfyller detta mål tämligen väl men riktar också skarp kritik mot andra delar av Teracoms verksamhet och regeringens styrning. Man pekar på ett antal sidoverksamheter som har svag eller ingen knytning till marknäten och ifrågasätter om denna nya inriktning är förenlig med grunduppdraget.

Nyorienteringen inom Teracom innebär enligt Riksrevisionen att man kommer in på flera konkurrensutsatta marknader, och risken för att Teracom hämmar privat företagande ökar därmed. För stora delar saknas i dag motiv för statligt ägande, konstaterar Riksrevisionen. Man konstaterar även att det är befogat att staten behåller marknätsverksamheten men är tydlig med att övrig verksamhet, inklusive den telekomverksamhet man bedriver, inte behöver eller bör vara statligt ägd. För den marknätsverksamhet som ligger i bolagets grunduppdrag anser man inte ens att det är självklart att aktiebolagsformen är den lämpliga.

Det är med andra ord ganska skarp kritik Riksrevisionen framför mot den breddning av verksamheten som har skett inom Teracom och att regeringen har varit bristfällig i sin styrning av bolaget. Något förvånande avfärdas kritiken ganska nonchalant av regeringen. Man menar att det inte finns några som helst anledningar att se över det statliga ägandet i Teracom och inte heller någon anledning att se över organisationsformen. Möjligen tycker man att Teracoms samhällsuppdrag kan behöva ses över i vissa delar.

Fru talman! Från Alliansens sida har vi skrivit ett gemensamt särskilt yttrande där vi delar uppfattningen att marknätens höga täckningskrav är fortsatt relevant för att kunna sända programtjänster i hela landet och att det i förlängningen också handlar om en fungerande krisberedskap under i stort sett vilka förhållanden som helst. Men att så lättvindigt avfärda Riksrevisionens kritik som regeringen gör är inte rimligt.

Alliansen är av den enkla uppfattningen att där staten behövs ska staten vara en god aktör, men där staten inte behövs sköts uppgifterna bättre av andra. Därmed delar vi i mångt och mycket den kritik som Riksrevisionen framför och menar att de åtgärder som regeringen aviserar är otillräckliga. Det är hög tid att man ser över statens roll på marknaden och därmed även ägandet i Teracom. Vi avser också att återkomma till detta i andra sammanhang.

Fru talman! Med anmälan om detta särskilda yttrande yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 144 Gunilla Carlsson (S)

Fru talman! I betänkande KrU7 Marknäten och public service behandlas regeringens skrivelse 2016/17:74 Teracom och marknäten - mediepolitik, monopol och krisberedskap. I den behandlas i sin tur Riksrevisionens granskning av Teracom Group AB:s verksamhet och regeringens styrning av bolaget. Men i betänkandet behandlas också, som tidigare talare har lyft fram, motioner från allmänna motionstiden som berör bland annat finansieringen av, uppdraget för och innehållet i public service.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Låt oss börja med regeringens skrivelse om Riksrevisionens granskning. Utskottet föreslår att denna läggs till handlingarna. Flera av de rekommendationer som lyfts fram i granskningen, till exempel att säkerställa nya och relevanta ekonomiska mål, vilket inte är gjort sedan 2009, har regeringen för avsikt att fastställa under 2017. Man tänker också komplettera dessa med ett uppdragsmål kopplat till bolagets samhällsuppdrag.

Regeringen avser också att under 2017 göra en översyn av verksamhetsparagrafen i koncernmoderns, Teracom Groups, bolagsordning och säkerställa att koncernens övergripande uppdrag är relevant. Med denna åtgärdslista från regeringen känner sig utskottet nöjt och anser att skrivelsen kan läggas till handlingarna.

Vad gäller just public service, eller radio och tv i allmänhetens tjänst, ser vi socialdemokrater att betydelsen av detta snarare har ökat än minskat de senaste åren. Vi kan från olika delar av världen ta del av rapporter där politiska företrädare vill styra och begränsa mediernas fria ställning. Det som de flesta av oss ser som självklart är något som vi alla hela tiden måste stå upp för. En stark och oberoende public service är en viktig del av det svenska medielandskapet och ytterst för att värna vår demokrati.

Om vi ser på några av motionerna som behandlas i betänkandet märker vi att flera handlar om finansieringsmodellen för public service. Den nuvarande finansieringsmodellen med radio- och tv-avgift infördes för att garantera public services oberoende och självständighet. Modellen har genom åren fungerat bra, och betalningsviljan har varit god. Men under senare år ser vi att den minskat något.

Med allt färre hushåll som innehar en fysisk tv-apparat behövs en långsiktigt hållbar finansieringsmodell som även fortsättningsvis kan garantera public services oberoende ställning. Nu har regeringen tillsatt en blocköverskridande parlamentarisk kommitté, vilket jag tycker är bra. Vi tror att vi tjänar på att det finns en bred politisk samsyn i dessa frågor.

Inledningsvis ska man arbeta fram ett förslag på en ny finansieringsmodell för public service. Förslaget ska vara färdigt inom ett par månader. Efter det ska man arbeta vidare med att ta fram underlag till de nya villkoren för sändningstillståndet för public service, eftersom det löper ut 2019. Med tanke på det arbete som pågår vad gäller finansieringen avslår utskottet de motioner som handlar om detta.

Fru talman! För några veckor sedan genomförde kulturutskottet en utfrågning om framtidens public service. Flera väl initierade talare var inbjudna: journalister, en forskare, de tre bolagscheferna och kultur- och demokratiministern.

Det var många frågor som belystes under utfrågningen, men det jag tror att alla på ett eller annat sätt lyfte fram var just demokratifrågan och kunskaps- och bildningsuppdraget. Det handlar om allas rätt till kunskap, fakta och information som går att lita på. Men det handlar också om att public service måste finnas där människor finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Därför är det avgörande för framtiden att public service finns på de plattformar där publiken finns. Som ett exempel använder i dag mer än 1 miljon svenskar SVT enbart online. Då tycker jag att det borde vara självklart att SVT ska finnas där. Men de måste också kunna tillgodoräkna sig den tid de sänder via webben när man tittar på om bolagen har uppfyllt villkoren i sändningstillstånden. Det görs inte i dag, och jag anser att man måste lösa denna fråga inför det nya sändningstillståndet.

I betänkandet finns motioner där man på olika sätt vill ge regeringen i uppdrag att göra förändringar i uppdraget till public service.

Eftersom regeringen har aviserat ett tilläggsdirektiv som ska komma under 2017 till Public service-kommittén just för att belysa programverksamhetens övergripande inriktning och ramar tycker inte utskottet att det finns några skäl att ställa sig bakom de här motionerna.

Vi socialdemokrater anser att det även fortsättningsvis är viktigt att värna självständigheten hos public service-bolagen. De bidrar genom sitt journalistiska arbete till bredd i fråga om det programmässiga innehållet, speglingen av förhållandena i hela landet och den variation som finns i befolkningen.

Under de kommande åren kommer vi fortsatt att följa diskussionerna om public service men också förslagen om public service för framtiden. Jag ser fram emot att fortsätta den här debatten.

Jag yrkar i dag bifall till betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 145 Niclas Malmberg (MP)

Fru talman! När kulturutskottet deltog vid öppet hus i riksdagen för ett par helger sedan var det en strid ström av besökare. Den i särklass vanligaste frågan vi fick var: Vad händer med tv-licensen framöver? Det svar som gick att ge då är samma som går att ge i dag. Vi har en parlamentarisk utredning som tittar på frågan, och inom några månader kommer vi förhoppningsvis att kunna leverera ett förslag till hur framtidens public service ska kunna finansieras, och det i bred politisk enighet som det ser ut.

Sju partier ger det här svaret nu. Ett parti väljer att gå vid sidan av. Sverigedemokraterna vill att riksdagen redan här och nu ska ta beslut om vilken finansieringsform som ska gälla framöver.

Det vi vet är att dagens finansieringsform inte fungerar därför att andelen hushåll som inte har tv blir större och större. På sju år har faktiskt andelen hushåll som inte äger en tv fördubblats. Tittar vi på åldersgruppen 20-29 år ser vi att utvecklingen är ännu snabbare. Helt klart är det så att tv-innehavare är ett utdöende släkte, och vill vi fortsätta ha en finansiering för public service utifrån dagens ambitionsnivå kan inte tv-innehav vara en grund för den finansieringen.

Men den digitala omställningen innebär inte bara att vi förändrar vårt beteende när det gäller hur vi tar del av public service-innehåll utan också när vi gör det. De som väl har fått upp ögonen för det utbud som finns på SVT Play kommer inte tillbaka till tablå-tv. Och en uppväxande generation ställer sig tämligen frågande till varför man ska titta på ett program vid en tidpunkt som någon annan bestämmer om det inte handlar om direktsändningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Det här att allt fler tar del av public service-innehåll via nätet skapar samtidigt också fantastiska förutsättningar för public service att bredda både sitt utbud och publiken. Men som vi också har hört tidigare från talarstolen har vi i dag regler som försvårar den utvecklingen, och självklart måste vi få en förändring av reglerna så att public service kan tillgodogöra sig, inom ramen för sändningstillståndet, allt det material som man publicerar exklusivt på webben. Samtidigt måste Granskningsnämnden få fulla befogenheter att granska det materialet.

Men kartan ritas inte bara om vad gäller hur vi tar del av public service och när vi tar del av public service utan också vad public service är. Vi vet att medieslagen konvergerar på nätet. Dagstidningar lägger ut webb-tv-inslag, och Sveriges Radio och SVT har texter på sina hemsidor. Vi ser att det tidigare synsättet att public service är en distributionskanal är fullständigt föråldrat. Vi måste börja definiera public service utifrån innehåll snarare än utifrån distributionsform.

I den här föränderliga tiden då så mycket kastas omkull finns det dock en sak som måste vara konstant, och det är att vi ska värna public services oberoende gentemot den politiska nivån. Public service har ett fantastiskt viktigt uppdrag att granska riksdag och regering, och det får inte ens finnas minsta misstanke om att man följer den granskningen utifrån någon sorts politisk hänsyn.

Sju partier står trygga i det synsättet, men från Sverigedemokraternas sida svajar det här rejält. I motionsbetänkandet har vi hanterat ett par motioner från sverigedemokrater där man verkligen vill gå in och peta i detaljer inom public service. Det finns en motion om att riksdagen ska besluta om vilken musik som ska få spelas och en annan om att riksdagen ska besluta om vilken åldersgrupp en radiokanal ska rikta sig till.

Det är lätt att småskratta åt den här typen av motioner, men när vi vet vad som händer i Ungern och Polen och när vi hör företrädare för Sverigedemokraterna hylla det som händer där och inser att samma sak kan hända också i Sverige fastnar skrattet i halsen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 146 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Niclas Malmberg höll sig på en ovanligt trevlig, saklig och balanserad nivå så länge i dag att jag tänkte att det nästan inte skulle vara värt att begära replik, men efter en stund fanns det uppenbarligen ändå skäl att göra det. När Niclas Malmberg framför att det skulle vara sju partier som står bakom den utredning, de direktiv och den kommitté som nu tittar på de här frågorna och att vi i Sverigedemokraterna skulle stå utanför är det inte med sanningen överensstämmande.

Vi sitter med i utredningen och har hela vägen hittills sagt att vi ser positivt på att hitta en samsyn i finansieringsfrågan. Vi har till och med redan i vår mediepolitiska kommittémotion skrivit att vårt ingångsvärde är en skattefinansierad lösning i likhet med begravningsavgiften som ska kunna stå utanför den ordinarie statsbudgeten. Men kommer utredningen fram till alternativ som står på samma grund och är solidariskt finansierade och skattefinansierade är vi beredda att titta på de förslagen. Därför har vi redan uttryckt det i vår kommittémotion tidigare och i utredningen nu den senaste tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

När det gäller frågorna som Niclas Malmberg reser kring vad enskilda riksdagsledamöter skriver i enskilda motioner har vi en motionsrätt i riksdagen där enskilda ledamöter har rätt att motionera i enskilda frågor och lyfta till exempel frågor kring public services utbud eller vad det nu kan vara för något. Det är inte detsamma, vilket Niclas Malmberg vet, som att vi som partigrupp ställer oss bakom de här motionerna som riksdagsgrupp. Det finns även företrädare inom både Moderaterna och andra partier som har väckt olika frågor och kritik mot hur public service fungerar och vill se reformer även om Moderaterna, till exempel, som parti inte står bakom de förslagen. Det är alltså inget ovanligt.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Anf. 147 Niclas Malmberg (MP)

Fru talman! Sverigedemokraterna för uppenbarligen ett dubbelspel här med en retorik i ett sammanhang och en annan retorik i ett annat sammanhang. Det är ett faktum att Sverigedemokraterna går fram med en reservation här till förmån för ett yrkande att riksdagen redan här och nu ska fatta beslut om vilken finansieringsform som ska gälla för public service framöver.

Om Sverigedemokraterna tog utredningsarbetet på fullt allvar och gick in seriöst i det skulle man inte lägga fram skarpa förslag här och nu. Naturligtvis har partiet drivit en linje tidigare, men när vi nu har påbörjat en utredning behöver man ju träda tillbaka från den kraften för att hitta en gemensam lösning i utredningen.

Sedan är det så att Sverigedemokraterna släpper fram motioner från enskilda partimedlemmar. Jag har inte citerat Anna Hagwalls motion här, för hon är utesluten från Sverigedemokraterna, och den motionen ska inte belasta partiet. Men är Mikael Jansson, David Lång och Robert Stenkvist också uteslutna? Är de uteslutna ska det här inte belasta partiet, men är de inte det är det en linje som sverigedemokrater driver. Det är också sverigedemokrater som har gått ut och hyllat det som händer i Polen och Ungern. Det finns inga företrädare från några andra partier som har uttryckt glädje över det.

Nu är det Aron Emilsson som får stå till svars för frågan. Varför för Sverigedemokraterna fram en reservation i ett skede när vi borde ge public service-utredningen arbetsro?

Anf. 148 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag kan bara återkomma till att vi inte för något dubbelspel utan att vi har hållit en stringent linje från den mediepolitiska kommittémotionen till reservationen och vad vi nu har sagt i utredningen, nämligen att vi går in med ett ingångsvärde och att vi sedan är beredda att titta på olika förslag som utredningen kan komma fram till. Det har vi också upprepat i utredningen, så det finns inga märkligheter här. Det finns snarare en tydlig röd tråd och en tydlig linje och öppenhet.

Niclas Malmberg återkommer som så många gånger till det här med Polen och Ungern, och jag kan bara ytterligare en gång vara tydlig med att, vilket jag tror att Niclas Malmberg känner till, både jag och vår partisekreterare Richard Jomshof medverkade i Aktuellt för ett tag sedan och att båda två mycket tydligt kritiserade utvecklingen i till exempel Polen och sättet att lösa public services utformning där och de reformer som man har gjort. Och vi får anses vara representanter för partiledning och talesperson för partiet. Det har alltså varit tydligt, och det har varit uppenbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Utvecklingen i Polen, just mot en politisk styrning av public service-bolagen, är oroväckande. Och precis som jag uttryckte tidigare tror jag att vi snarare behöver titta på verktyg för att säkra public service-bolagen från ökad politisk styrning. Därför föreslog vi sverigedemokrater till exempel i vår mediepolitiska motion att utredningen skulle ta ett mycket bredare grepp om public service än man har gjort. Det gäller främst finansieringsfrågan.

Vi tycker också att man ska titta på hur Granskningsnämnden kan stärkas på olika sätt för att kunna granska saklighet och partiskhet. Och hur kan vi säkra sändningstillståndet, och stärka och öka samarbetet för public service i Norden? Det går att utbyta erfarenheter och best practices och hitta vägar för att spegla samhällsutveckling, åsiktsmångfald och de nyheter som inte täcks in i våra respektive länder.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Anf. 149 Niclas Malmberg (MP)

Fru talman! Aron Emilsson talar om stringent linje. Då ska vi komma ihåg att i Medieutredningen lanserade Sverigedemokraterna förslaget att public service inte skulle få rekrytera personer från dagspressen. På det sättet skulle man lägga en våt filt över vilken kompetens public service över huvud taget skulle kunna rekrytera.

Aron Emilsson nämner att Richard Jomshof har uttalat stöd för oberoende public service, det vill säga utifrån en retorisk synvinkel. Det är samma Richard Jomshof som skrev i mejl till Erik Almqvist att Sverigedemokraterna måste anpassa sitt politiska budskap till en retorik som fungerar i Sverige. Det är det svaret Erik Almqvist får från Richard Jomshof efter att ha hyllat Polen. Erik Almqvist har alltså inte fel i sak, utan han måste anpassa sin retorik efter det rådande läget i Sverige. Sedan, när Sverigedemokraterna väl har hamnat i regeringsställning, kan man driva igenom den politiken.

Det här är offentliga uppgifter. Aron Emilsson kan försöka förneka dem i det här sammanhanget. Men Sverigedemokraterna försöker utan tvivel föra ett dubbelspel. Man har en politisk linje. Men man vill anpassa sin retorik till det man tror kan gå hem i stugorna.

Anf. 150 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! Eftersom jag är den sista talaren i den här debatten har mycket redan sagts om detta betänkande och även om public service. Men jag ska försöka lägga till några aspekter som inte har lyfts fram.

Jag vill börja med att förklara vad våra två reservationer handlar om. Reservation 1 handlar om att vi hade velat att den parlamentariska public service-kommittén skulle titta på en finansieringsform som liknar begravningsavgiften. Det är vår ingångsvinkel i den pågående utredningen. Vi stöder givetvis utredningen, och det är viktigt att vi får en finansieringsmodell som är brett förankrad bland oss åtta riksdagspartier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Med det sagt vill jag framhålla att om kommittén kommer fram till ett förslag på bättre lösning är Sverigedemokraterna pragmatiska och kommer att titta på det förslaget. Vi kanske till och med ställer oss bakom det och lämnar vår ingångsvinkel.

Den parlamentariska public service-kommittén har haft två möten, två bra sådana. Jag är glad att kommittén har en ordförande som har en positiv inställning till att hitta en gemensam lösning. Det förtjänar public service. Det är av yttersta vikt att hitta en lösning som säkerställer hållbar finansiering, så att politisk styrning varken kan hota detta eller riskera en systemkollaps. En moderniserad, långsiktigt trygg, solidariskt finansierad och teknikneutral finansieringsmodell är vad vi vill se som slutresultat av utredningen.

Utöver finansieringen är det av stor vikt att vi konsumenter känner att public service är nödvändigt, det vill säga att vi känner att den tjänst vi betalar för, den demokratiska vikten av ett oberoende public service, ska vara värd att betala för.

Den hårda konkurrens som finns från kommersiell sida i dag går inte att stoppa. Därför är det ännu viktigare att vi politiker når ut med budskapet om varför en oberoende nyhetskälla är otroligt viktig. Det gäller inte minst med tanke på debatten om news avoiders och filterbubblor, som vi är mitt uppe i.

Jag ser fram emot det fortsatta arbetet i kommittén och debatten som pågår.

Jag vill även instämma i det Olof Lavesson sa om att tilläggsdirektiven är välkomna. Och även jag tycker att de kanske kommer i senaste laget.

Fru talman! Vår andra reservation handlar om ett nytt uppdrag som vi vill ge public service-bolagen. Vi vill se ett utökat och djupare samarbete om nyhetsrapporteringen mellan de nordiska public service-bolagen. En modell skulle kunna vara att Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion i samarbete med Nordiska rådet och de tre programbolagen tar fram riktlinjer för hur public service-bolagens nyhetsredaktioner årligen kan genomföra ömsesidiga utbyten av nyhetsreportage med övriga nordiska länder. På så sätt kan de olika länderna dela med sig av sina styrkor och minska risken för ensidig rapportering.

Vår förhoppning är att denna åtgärd kan ha en positiv påverkan på övriga mediers nyhetsrapportering och på så vis stärka trovärdigheten för hela mediesektorn. Detta skulle ytterligare stärka trovärdigheten för en oberoende nyhetsrapportering, med tanke på den pågående debatten om fake news.

Som jag redan har nämnt är det av yttersta vikt att rapporteringen från public service är saklig och korrekt och att uppgifter kontrolleras i de fall som anmäls till Granskningsnämnden för radio och tv. Vi föreslår att det, åtminstone vad gäller public services nyhets och faktaförmedling, ska finnas ett samhällsorgan som genomgående kontrollerar saklighet i de fall en anmälan gjorts.

Sverigedemokraterna föreslår vidare att en översyn genomförs av public service-bolagens sändningstillstånd, för att titta på hur sändningstid kan avsättas för ett program om rättelser. Programmet kan också vara en möjlighet för public service att rapportera mer utförligt om ett program eller reportage som har fått många anmälningar men där det visat sig att allmänheten inte haft fog för sin uppfattning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Vi vill göra de tilläggen för att medborgare som tittar på SVT eller lyssnar på radio återigen ska känna tillit till deras rapportering.

Fru talman! Det handlar alltså återigen om tillägg till public servicebolagen. Vi vill alltså utveckla deras arbete, inte lägga ned eller något annat i den stilen, vilket många gärna tror.

Jag ställer mig bakom våra båda reservationer och det som kollegan Aron yrkade bifall till inledningsvis i debatten, det vill säga reservationerna 1 och 2.

(Applåder)

Anf. 151 Olof Lavesson (M)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Angelika Bengtsson för att hon faktiskt talar om de förslag som Sverigedemokraterna lägger fram i betänkandet. Det var inte mycket av det i Sverigedemokraternas förra inlägg.

Min fråga gäller den nya finansieringsmodellen. Angelika Bengtsson talar om en avgift som ska likna begravningsavgiften. Jag förstår att det är Sverigedemokraternas huvudalternativ. Men jag förstår inte riktigt varför man lägger den här reservationen. På vilket sätt omfattas inte detta redan av utredningsdirektiven? Detta är precis den del som redan finns med i direktiven och som utredningen diskuterar. Jag förstår inte riktigt varför man har valt att lägga fram det förslaget en gång till. Det är att slå in öppna dörrar.

Man säger också att det viktigaste är att avgiften ska vara anpassad efter de faktiska kostnaderna. Då blir jag lite konfunderad. Det var precis det som Sverigedemokraterna sa nej till så sent som när vi behandlade statens budget. Där fanns det förslag om att anpassa radio och tv-avgiften till de faktiska kostnaderna.

Angelika Bengtsson vet precis likaväl som jag att ställningen på rundradiokontot är vikande. Inom ett par års tid kommer staten att behöva gå in med garantier om kredit, just eftersom avgiften inte är anpassad till de faktiska kostnaderna. Men när vi ser till att anpassa det så att det ska fungera säger Sverigedemokraterna nej. Då är det inte konstigt att man tvekar om Sverigedemokraternas ambitioner när det gäller public service.

Vad gäller egentligen? Vad menar Sverigedemokraterna med att anpassa till de faktiska kostnaderna? Och varför säger man nej till det när man har chansen att fatta sådana beslut?

Anf. 152 Angelika Bengtsson (SD)

Herr talman! Vår ingångsvinkel är, som jag och Aron Emilsson har nämnt, en avgift som utformas som begravningsavgiften. Med vår reservation tydliggör vi detta.

Men vi är också pragmatiska, precis som jag har tagit upp i kommittén och som det också står i reservationen. Kommer vi åtta partier överens om en bättre lösning kommer vi att ställa oss bakom den. Med vår reservation vill vi bara tydliggöra att detta är vår ingångsvinkel.

När det gäller budgetposten har vi också en budget som vi röstar på i första hand, och den är finansierad, så jag kan bara hänvisa till den.

Anf. 153 Olof Lavesson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Marknäten och public service

Herr talman! När det gäller huruvida Sverigedemokraternas budget är finansierad eller inte har vi haft den debatten, och det har vi haft lika uppfattning om, så det behöver vi inte ta upp här i dag.

Ni har svårt med trovärdigheten. Ni säger att ni vill ha en avgift som är anpassad efter de faktiska kostnaderna. Samtidigt säger ni nej den gången som vi verkligen anpassar avgiften efter de faktiska kostnaderna. Vad är det som gäller? Eller har ni ändrat er så diametralt på bara några månader?

Sedan vill jag ställa en fråga om den andra reservationen. Ni säger att nyhetsrapporteringen bör samordnas och att man bör ha ett utbyte med andra nordiska länder, och det borde garantera både det ena och det andra.

Nyhetsrapporteringen handlar ju framför allt om granskning, det vill säga det mest fundamentala som public service har till sin uppgift. Public service ska absolut stå fri från både politiska och kommersiella pekpinnar.

Det första som Sverigedemokraterna gör är att gå in och diktera hur nyhetsrapporteringen ska organiseras, på vilket sätt den ska ske, med vem man ska göra det och vad som är syftet med den. Det är precis exakt det område där vi politiker ska hålla oss så långt borta som möjligt.

På vilket sätt överensstämmer att å ena sidan säga sig värna om en oberoende public service med att samtidigt vilja gå in och diktera hur man ska sköta sin nyhetsrapportering?

Återigen: Hur var det där med att anpassa avgiften efter faktiska kostnader? Har ni ändrat er helt på den punkten?

Anf. 154 Angelika Bengtsson (SD)

Herr talman! Vår reservation 2 handlar om att man inte ska hamna i samma läge som i Polen eller Ungern, för det är skräckexempel. Dit ska vi absolut inte gå. Det har vi varit väldigt tydliga med, även om man vill missuppfatta oss.

Samarbete med de nordiska länderna handlar om man har likartade värderingar. Vi vill ha utbyte av kunskap. Om man inte ställer sig bakom utbyte av kunskap, ja, då kanske man ska se över sina åsikter och vad man faktiskt tycker och tänker.

De positiva effekterna av den kunskap som gör att man stärker public service och där man känner tillit till public service och till det som rapporteras måste vi i de nordiska länderna ta lärdom av. Det är det som reservation 2 handlar om. Jag kan bara beklaga att de övriga sju partierna inte ställer sig bakom detta med kunskapsutbyte, det som är otroligt viktigt i dag när vi pratar om fake news och news avoiders. Det är oerhört viktigt att man har en oberoende nyhetskälla att gå till och förlita sig på.

Återigen: För att inte hamna i samma situation som i skräckexemplen Polen och Ungern behöver vi kunskapsutbyten.

När det gäller vår budget och de faktiska kostnaderna är detta en del av det som kommittén ska komma fram till. Jag har stor tillit till att den ska komma fram till en finansiering som grundar sig på de faktiska kostnaderna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)