Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning Näringsutskottets Betänkande 2015/16:NU18

Läs hela betänkandet

Näringsutskottets betänkande

2015/16:NU18

Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning. De föreslagna lagändringarna innebär bl.a. ändrade hänvisningar och ny terminologi i enlighet med EU:s ändrade varumärkesförordning. Förslaget innebär även att bestämmelserna i varu-märkeslagen om straffansvar och förverkande av egendom inte ska gälla vid intrång i ett EU-varumärke om varorna endast passerar genom EU utan att släppas ut på EU:s marknad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016.

Behandlade förslag

Proposition 2015/16:123 Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varu-märkesförordning.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning

Propositionen

Utskottets ställningstagande

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkes-förordning

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),

3. lag om ändring i firmalagen (1974:156),

4. lag om ändring i varumärkeslagen (2010:1877),

5. lag om ändring i lagen (2016:228) om ändring i varumärkeslagen (2010:1877).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:123 punkterna 1–5.

Stockholm den 14 april 2016

På näringsutskottets vägnar

Jennie Nilsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jennie Nilsson (S), Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Josef Fransson (SD), Per-Arne Håkansson (S), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Anna Wallén (S), Mattias Bäckström Johansson (SD), Said Abdu (L), Mattias Jonsson (S), Anna-Caren Sätherberg (S), Jörgen Warborn (M), Hanna Westerén (S), Peter Helander (C), Håkan Svenneling (V), Elisabet Knutsson (MP) och Aron Modig (KD).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2015/16:123 Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

I bilaga 2 i detta betänkande återfinns regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:000) om ändring i varumärkeslagen (2010:1877). Lagen som föreslås ändras har under beredningen av detta ärende fått SFS-nummer 2016:228.

Bakgrund

EU:s varumärkeslagstiftning finns huvudsakligen i två rättsakter: rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskaps-varumärken (varumärkesförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (varumärkesdirektivet).

I mars 2013 lämnade Europeiska kommissionen förslag på ett nytt varumärkesdirektiv och ändringar i varumärkesförordningen. Rättsakterna antogs den 16 december 2015 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 23 december (direktivet) respektive den 24 december 2015 (förordningen). Ändringsförordningen trädde därefter i kraft den 23 mars 2016 och började då på vanligt sätt att gälla direkt i medlemsstaterna utan att omarbetas till nationell författning.

Regeringen beslutade i maj 2015 – efter en politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet om innehållet i rättsakterna – att ge en särskild utredare i uppdrag att föreslå hur det nya varumärkesdirektivet ska genomföras i Sverige och utarbeta de författningsförslag som behövs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i varumärkesförordningen (dir. 2015:53). Utredningen antog namnet 2015 års varumärkesutredning (Ju 2015:05). Utredningen lämnade i promemorian Författningsändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning förslag på de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till ändringsförordningen. Promemorian har remissbehandlats.

Lagrådet har yttrat sig över de i lagändringar som föreslås i propositionen och lämnat de utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2015/16:123 Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning föreslår regeringen lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning. Följande ändringar föreslås:

• Hänvisningarna till gemenskapsvarumärke i varumärkeslagen och firmalagen ändras till hänvisningar till EU-varumärke.

• Hänvisningarna till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden i upphovsrättslagen och mönsterskyddslagen ändras till hänvisningar till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet.

• Det ska i fortsättningen inte vara möjligt att ge in en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till Patent- och registreringsverket.

• Bestämmelserna i varumärkeslagen om straffansvar och förverkande av egendom ska inte gälla vid intrång i ett EU-varumärke om varorna endast passerar genom EU utan att släppas ut på EU:s marknad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016.

Utskottets överväganden

Lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lagändringar till följd av ändringar i EU:s varumärkesförordning.

Propositionen

Intrång i ett EU-varumärke i transitsituationer

Genom ändringarna i varumärkesförordningen har det införts en uttrycklig bestämmelse om att varumärkesinnehavarens ensamrätt till ett EU-varumärke även omfattar användning av varumärket för varor som endast passerar genom EU:s tullområde utan att släppas ut på EU:s marknad (transitsituationerna), under förutsättning att varumärket också är skyddat i det land där varorna slutligen ska släppas ut. Ensamrätten avser inte bara det som i ren tullrättslig mening utgör transitering av varor, utan omfattar alla tullförfaranden som innebär att varorna endast tillfälligt förs in i EU, t.ex. lagring i tullager och införsel i en frizon. Ensamrätten är dock begränsad till varor som utan varumärkesinnehavarens tillstånd har försetts med ett tecken som är identiskt eller väsentligen identiskt med EU-varumärket och som avser varor av samma slag. Bestämmelsen tar alltså framför allt sikte på det som allmänt brukar kallas för varumärkesförfalskningar.

Ändringarna i varumärkesförordningen får till följd att det blir möjligt för tullmyndigheterna att ingripa mot misstänkta varumärkesförfalskningar i vissa fall även om förfalskningarna inte ska släppas ut på EU:s marknad. I ett sådant fall har innehavaren av EU-varumärket viss kortare tid på sig att väcka talan om intrång i varumärket vid den domstol som prövar varumärkesintrång (medlemsstatens domstol för EU-varumärken). Ändringarna innebär också att det i en sådan process inte längre är varumärkesinnehavaren som har bevisbördan för vilken marknad som varorna är avsedda att marknadsföras och säljas på. Det är i stället den misstänkta intrångsgöraren som ska bevisa att varumärkesinnehavaren inte kan hindra att varorna släpps ut på marknaden i det andra landet. Om denne misslyckas med att bevisa detta, blir följden att varorna anses utgöra intrång i EU-varumärket.

En effekt av att varumärkesförfalskade varor i transitsituationer kan utgöra intrång i ett EU-varumärke är att varumärkesinnehavaren kan begära att varorna förstörs, vilket anges vara den största vinsten med regleringen. Varumärkesinnehavaren har också en möjlighet att begära andra typer av civilrättsliga sanktioner på grund av intrånget, t.ex. skadestånd. Detta följer av att nationell rätt om varumärkesintrång ska tillämpas vid intrång i ett EU-varumärke, om inte annat regleras särskilt i varumärkesförordningen. En sådan särskild reglering finns i artikel 102.1 i varumärkesförordningen. Enligt denna bestämmelse ska varumärkesdomstolen, om den finner att intrång har begåtts, förbjuda den som gör intrånget att fortsätta med det, s.k. förbudsföreläggande, om det inte finns särskilda skäl mot det. Domstolen ska dessutom vidta sådana åtgärder som finns enligt nationell lagstiftning för att säkerställa att ett sådant förbud följs.

När det gäller intrång i ett varumärke som är registrerat i Sverige eller som är föremål för en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige kan detta föranleda straffansvar. Inom EU-rätten finns emellertid inget krav på att intrång i ett varumärke ska kunna föranleda straffansvar. I samband med att regleringen av gemenskapsvarumärken trädde i kraft gjordes dock bedömningen att de nationella reglerna om straffansvar vid varumärkesintrång även skulle gälla vid intrång i ett gemenskapsvarumärke. De straffrättsliga bestämmelserna om ansvar och förverkande är alltså tillämpliga vid intrång i ett varumärke på EU-nivå. Som nämns ovan innebär den nya bestämmelsen i artikel 9.4 i varumärkesförordningen att förekomsten av varumärkes-förfalskade varor i en transitsituation utgör intrång i ett EU-varumärke, om inte den misstänkte intrångsgöraren kan bevisa att varumärket saknar skydd i det land där varorna slutligen ska släppas ut. Bestämmelsen innehåller sålunda en s.k. omvänd bevisbörda. I de civilrättsliga intrångsmålen, t.ex. om förstörande av intrångsgörande varor eller om skadestånd, är en omvänd bevisbörda inget främmande. I propositionen anförs att tillämpning av en omvänd bevisbörda i ett straffrättsligt mål om intrång i ett EU-varumärke skulle vara ett avsteg från principen i svensk rätt om att det är åklagaren eller målsäganden som ska bevisa samtliga de omständigheter som måste finnas för att den tilltalade ska kunna fällas till ansvar. En sådan ordning måste enligt propositionen undvikas.

Regeringen framför i propositionen att möjligheterna att förstöra varorna och tillgripa ytterligare civilrättsliga sanktioner, t.ex. skadestånd, är tillräckligt för att uppnå syftet med regleringen. Det anges även att det saknas anledning att befara att ett införande av ett undantag från straffansvar skulle leda till att Sverige i större utsträckning än andra länder inom EU används för transitering av varumärkesförfalskningar. Att göra ett uttryckligt undantag från straffansvar vid intrång i ett EU-varumärke i en transitsituation skulle enligt propositionen vara förenligt med EU-rätten och ligga i linje med den ståndpunkt Sverige haft i förhandlingarna om de båda rättsakterna. Eftersom det inte finns någon skyldighet enligt det internationella avtalet om handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter (TRIPS-avtalet) att ingripa mot intrång i ett varumärke i en transitsituation, finns det inte heller någon skyldighet att straffbelägga ett sådant intrång. Därför föreslås ett uttryckligt undantag i 10 kap. 5 § varumärkeslagen från straffansvar och förverkande vid intrång i ett EU-varumärke i fråga om varor som inte ska släppas ut på EU:s marknad.

Ändrad terminologi m.m.

I propositionen uppges att ändringarna i varumärkesförordningen innebär att terminologin i förordningen anpassas till Lissabonfördraget och att gemenskapsvarumärke därmed byter namn till EU-varumärke. Det gäller i hela varumärkesförordningen, inklusive förordningsrubriken. Namnbytet gäller för både befintliga varumärken och varumärken som registreras efter det att ändringsförordningen trätt i kraft. Hänvisningarna till gemenskaps-varumärke i varumärkeslagen och firmalagen (1974:156) bör enligt propositionen därför ändras till hänvisningar till EU-varumärke.

Vidare innebär ändringarna i varumärkesförordningen att Byrån för harmonisering inom den inre marknaden byter namn till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet. Som en följd av detta föreslås hänvisningarna till byrån i upphovsrättslagen (1960:729) och mönsterskyddslagen (1970:485) ändras till hänvisningar till myndighetens nya namn.

För närvarande är det möjligt att, mot en viss avgift, ge in en ansökan om ett gemenskapsvarumärke till Patent- och registreringsverket (PRV). Verket vidarebefordrar sedan ansökningen till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (10 kap. 4 § varumärkeslagen). Bestämmelsen kompletterar artikel 25 i varumärkesförordningen. Genom ändringsförordningen avskaffas möjligheten att ge in en ansökan om registrering av ett varumärke på EU-nivå till en nationell varumärkesmyndighet. I propositionen föreslås följaktligen att möjligheten att ge in en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke till PRV tas bort.

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2016.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det ser positivt på att rättighetsinnehavarnas möjligheter att ingripa och vidta åtgärder vid misstänkta fall av varumärkesförfalskning i vissa fall stärks i och med EU:s ändrade varumärkesförordning. Utskottet har vidare inget att invända mot de föreslagna lagändringarna i svensk rätt som är nödvändiga till följd av den ändrade varumärkesförordningen. Utskottet anser följaktligen att riksdagen bör anta de föreslagna lagförslagen och tillstyrker propositionen.