Anf. 195 Linda Snecker (V)
Herr talman! Vi förhindrar inte terrorism genom att veta vilken mat man väljer när man åker flygplan. Det är den enkla förklaringen till att Vänsterpartiet vill avslå det här förslaget.
Regeringen föreslår i propositionen att flygföretag ska bli skyldiga att överföra PNR-uppgifter till Polismyndigheten. PNR-uppgifter, passenger name record, är uppgifter som vi som passagerare lämnar vid bokning av flygresor och vid incheckning. Det gäller till exempel våra namn, resedatum, resväg, bagageinformation och betalningssätt.
Redan i dag hanterar våra myndigheter information från transportföretag och flygbolag för brottsbekämpande ändamål. Polisen använder alltså i dag PNR-uppgifter för att förhindra allvarlig brottslighet i form av narkotikasmuggling, människosmuggling och penningtvätt. PNR-uppgifter används även för att hitta redan kända personer och för att leta efter mönster, så kallad profilering.
Regeringen skriver själv i propositionen att den omfattande uppgiftsinsamlingen potentiellt kan möjliggöra en ökad kartläggning av individers flygresor till och från Sverige. Det är både känsliga och integritetskränkande uppgifter som kommer att samlas in.
Vänsterpartiet är mycket kritiskt när det gäller om detta är förenligt med EU:s stadga om grundläggande rättigheter och bestämmelserna om rätt till respekt för privatliv och skydd för personuppgifter.
Flera av terroristbrotten på senare tid har begåtts av personer som har agerat relativt oplanerat i sitt hemland, utan föregående flygresor. Det är även av den anledningen tveksamt om en insamling av PNR-uppgifter verkligen förhindrar terrorism. Att samla in uppgifter från personers flygresor med tanke på hur terrorbrott begicks den 11 september 2001, och inte den 7 april 2017, är att inte alls hänga med i terrorismens utveckling och vad som är ett aktuellt hot i dag. Vi faller i den gamla militära tankefällan att planera för gårdagens krig och backar helt enkelt in i framtiden.
Vad som är mycket intressant är att Polismyndigheten i sitt remissvar skriver att det saknas såväl reella som realistiska möjligheter att efterleva förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter. Det gäller dels utifrån den stora mängd uppgifter som kommer att översändas till enheten, dels med anledning av svårigheten att identifiera vad som är känsliga personuppgifter.
Då är frågan som vi måste ställa oss på vilket sätt vi vet att polisen kan omhänderta informationen ur datainsamlingen. Det handlar delvis om ett integritetsperspektiv, där polisen själv menar att man inte kommer att kunna efterleva förbudet. Men det handlar också om hur polisen rent konkret ska kunna hantera en så här pass stor mängd data och faktiskt få ut någonting vettigt ur sina analyser av denna data.
Det krävs rätt avancerade verktyg och artificiell intelligens för att analysera och hitta profilering som stämmer överens med en misstänkt terrorist. Senast jag åkte tillsammans med en polispatrull kunde polisen knappt skriva in en vanlig bilkrock i sitt system eftersom it-systemen är så pass undermåliga hos polisen. Jag ser gärna att polisen har både proffsiga och avancerade verktyg för att brottsbekämpa. Men låt oss då se till att polisen kan efterleva det mest basala och att det fungerar innan vi i den här kammaren börjar lagstifta om saker som polisen inte kan efterleva.
Vi ska inte heller glömma att resultaten som analysen av en stor mängd data, till exempel PNR, kan generera inte är bättre än den som ansvarar för att tolka analysen och resultaten. Problemet är att vi inom detta område förlitar oss i alltför hög grad på att själva systemet ska göra jobbet åt oss. Men forskning på området visar att den mänskliga analysen fortfarande är en helt nödvändig komponent för att värdera och tolka den data som inhämtas.
Vi kan koppla detta till den uppenbara risken att känsliga personuppgifter samlas in och används i kartläggning och profilering med hjälp av dessa verktyg. Det finns då en överhängande risk att man från de brottsbekämpande myndigheternas sida kommer att i alltför hög grad bygga in en falsk säkerhet i sitt eget arbete mot terrorbekämpning. Samtidigt flyger kanske betydligt större hot obemärkt under radarn.
Min fråga till regeringspartierna är: Vilka verktyg har polisen för att kunna göra en data mining på kvantitativa insamlade data för att kunna uppfylla det som riksdagen vill genomföra med den här lagstiftningen om PNR, och på vilket sätt är denna lagstiftning förenlig med GDPR? Det vill jag ha svar på.
Jag yrkar bifall till reservationen om att förslaget ska avslås.