Anf. 42 Göran Persson i Simrisha (S)
Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens skrivelse om kyrkoantikvariska frågor. Det är kanske inte den tjockaste skrivelsen som kommit. Men bakom den finns en lång historia som vi vet har att göra också med skiljandet mellan staten och kyrkan, något som man började diskutera för kanske 50 år sedan. Därför förpliktar det att också ha med lite historia.
För oss socialdemokrater och för oppositionen gäller debatten i mångt och mycket om Svenska kyrkans förmåga att bevara kulturarvet har försämrats på grund av att verksamhetsförutsättningarna har ändrats.
Inledningsvis yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.
Det är på sin plats att säga att vi inte har så mycket att erinra mot det som står i skrivelsen. I mångt och mycket är det som står där bra. Vad vi kan sakna är liksom det som inte finns med i den - det som har att göra med helhetsbedömningen just när det gäller skiljandet mellan staten och Svenska kyrkan.
Lite historia är också att mycket i de här frågorna gick mellan kulturutskottet och konstitutionsutskottet bland annat när man för tio år sedan skulle skilja kyrkan från staten. Jag vill ta upp en del saker som då sades i både konstitutionsutskottet och kulturutskottet.
Det sades att de kyrkliga kulturminnena är en betydelsefull del av vårt nationella kulturarv. Svenska kyrkan har sålunda förvaltat ett oersättligt kulturarv som byggts upp under århundraden och som avspeglar och utgör en väsentlig del av vår historia.
1998/99 sade vi i kulturutskottet i vårt yttrande till konstitutionsutskottet att en utgångspunkt skulle vara att staten i enlighet med principbeslutet om stat-kyrka-reformen långsiktigt skulle ge ersättning för vård och underhåll.
Vad innebär i sammanhanget ordet "principproposition"? Jo, det innebär att det i den proposition som skrevs 1995 uttalades att relationsförändringen inte borde leda till några som helst försämrade förutsättningar för vård och underhåll av de kulturhistoriska värdena inom kyrkan.
Det finns mer historia att relatera till, men jag ska inte dra allt. Dock är det viktigt att man när det gäller finansieringen ser till helheten i densamma. Kulturdepartementet hade tidigare ansvaret. Det som tas upp i skrivelsen är, som sagt, okej. Men vad som inte nämns där är de så kallade prästlönetillgångarna - tillgångar som Svenska kyrkan förvaltar men inte äger. En del av dessa tillgångar, som tidigare inte varit beskattade, ska nu beläggas med skatt. Men ersättningen kunde i stället gå till underhåll av vårt kulturarv och inte minst användas till en utjämning så att mer går till de fattiga stiften på de mer bemedlade stiftens bekostnad.
Man sade att under tioårsperioden 2000-2009 skulle avkastningen från prästlönetillgångarna inte inkomstbeskattas och inte heller förmögenhetsbeskattas. För tiden därefter skulle, anfördes det i propositionen, detta ses över med utgångspunkt just i nämnda principbeslut. Vidare anfördes det i propositionen att den lagtekniska utformningen i sig inte innebar något ställningstagande till regler som skulle gälla för följande år, alltså nu efter 2009. En förlängning av tiden för undantaget förutsatte, enligt dåvarande regering, att ett nytt riksdagsbeslut fattades.
Fru talman! 1998/99 underströk både konstitutionsutskottet och kulturutskottet vikten av att ett underlag för de aviserade överläggningarna om ersättningen efter 2009 togs fram i god tid före tioårsperiodens utgång. Konstitutionsutskottet förutsatte i likhet med kulturutskottet att underlaget skulle finnas tillgängligt senast i slutet av år 2008. Vad gällde prästlönetillgångarna skulle nya förhandlingar ske, oavsett inriktning på beslutet.
När vi nu har kulturministern på plats här vill jag säga att jag inte direkt kritiserar det som sägs i skrivelsen, exempelvis om vad som gäller ersättningen. Jag kan hålla med om att det där är rimligt. Däremot ställer vi oss frågande till vad som händer med prästlönetillgångarna och med annat i samband med den förändring som skedde. Vi har ju tidigare haft både interpellationer och frågor om detta. Vi har också haft en hearing i kulturutskottet, mycket med anledning av den interpellationsdebatt som jag och kulturministern hade sommaren 2008.
Fru talman! Jag vill lite grann referera till kulturutskottets utfrågning i december 2008. Där fanns med representanter för både departement och kyrka och också en del sakkunniga som hade haft att göra med utredningen och med skiljandet mellan stat och kyrka.
Ett antal gånger sades det på hearingen att det var viktigt att påpeka att det var fråga om en helhet vad gällde såväl kyrkoantikvarisk ersättning, prästlönetillgångar och skattebefrielse som, inte minst, den lagstadgade rättigheten till förtroendeuppdrag - att man har rättigheten att ta ledigt från jobbet. Ca 45 000 förtroendevalda ute i landet, på olika nivåer inom kyrkan, berörs. Vi ser det här som en viktig demokratifråga. Men framför allt ser jag detta som viktigt med avseende på kulturarvet.
Jag kan också helt kort säga att det från departementet framfördes att det var en viktig principiell fråga att det inte gällde en form av bidrag utan att det liksom var en ersättning till Svenska kyrkan för att man tar sig an det viktiga arbetet med kulturarvet.
Återigen vill jag påpeka att när beslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan för tio år sedan fattades var Kulturdepartementet ansvarigt för frågan i dess helhet. Nu är det mer uppdelat, känns det som. Detta ligger ju nu inte bara hos Kulturdepartementet utan också hos Finansdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet.
På en rad ställen kommer alltså detta att diskuteras och debatteras. Senare på eftermiddagen kommer konstitutionsutskottet att diskutera trossamfunden och att ta ställning till agerandet när det gäller skiftet från i år till nästa år. Det kommer att vara fråga om en del förändringar.
Vid utskottets utfrågning i december 2008 betonades det och informerades det om att det pågick en diskussion mellan staten och Svenska kyrkan. Även frågorna om prästlönetillgångarna och tjänstledigheten togs upp.
När det gäller den information som vi för bara någon vecka sedan fick i utskottet känner jag förvåning över det sätt som man där uttryckt sig om hur man hade blivit bemött av regeringen - att man hade skickats mellan olika departement och att man från Kulturdepartementet inte hade velat ta det samordningsansvar som vi tycker hade varit önskvärt i sammanhanget. Kyrkan har i stället hänvisats till att söka kontakt med andra departement.
Regeringen har påtalat att ändringar i tillämpningen av kulturminneslagen kommer att ske tillsammans med Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet och andra parter. Detta påverkar också ersättningen vad gäller förvaltningen av kulturarvet. Även detta borde i så fall ingå i en helhetsbedömning. I vår reservation tar vi upp just att man först borde göra en utvärdering, en helhetsbedömning och sedan gå vidare. Vi finner detta anmärkningsvärt och lutar oss där mot vad vi skriver i vår reservation.
Till sist, fru talman, kommer jag till de frågor som jag skulle vilja ha svar på så att vi kanske har möjlighet att diskutera vidare. Vi är, som sagt, inte oense om det som står i skrivelsen. Däremot är vi oense om det som inte står där. Frågan är om vi kan hitta en framkomlig väg. Har det varit en diskussion och en överläggning med alla inblandade parter, och hur har det i så fall varit? Har det på departementet gjorts en analys av det rådande läget vad gäller kyrkans förutsättningar att utföra sitt uppdrag?
Ställningstagandet vad gäller kyrkoantikvarisk ersättning, beskattning av prästlönetillgångar och tjänstledigheten för förtroendevalda - har det behandlats som en helhet? Ska det ske en förändring och bedömning av kulturminneslagen, som ska anpassas efter regeringens beslut, och i så fall hur? Och, till sist: Förändringen sker om sex veckor. Kulturdepartementet och kulturministern, är man ute i tid med sina ställningstaganden?
I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Nikos Papadopoulos, Anneli Särnblad och Lars Wegendal (alla s).