Kulturmiljöns mångfald

Kulturutskottets betänkande 2012/13:KrU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 13 juni 2013

Beslut

Nya nationella mål för arbetet med kulturmiljön (KrU9)

Riksdagen godkände nya nationella mål för arbetet med kulturmiljön. Målen ska styra de statliga insatserna och ska också kunna inspirera och vägleda politiken i kommuner och landsting.

Lagen om kulturminnen med mera ändrar namn till kulturmiljölagen. Vidare görs några ändringar i lagen. Det nationella minoritetsspråket meänkieli ska omnämnas i hänsynsregeln om god ortnamnssed. Det innebär att meänkieli så långt som möjligt ska användas samtidigt med svenska, samiska och finska namn på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.

Begreppet fornlämning förtydligas: en lämning som kan antas ha tillkommit eller, när det gäller fartyg, förlist 1850 eller senare inte ska omfattas av den allmänna definitionen. Men länsstyrelsen ska i enskilda fall få förklara en sådan lämning för fornlämning om det finns särskilda skäl med hänsyn till det kulturhistoriska värdet. Årtalsgränsen 1850 ska även gälla för så kallade lösfynd, det vill säga fornfynd som påträffas under andra omständigheter än i eller vid en fornlämning och har samband med fornlämningen.

Reglerna om metallsökare förtydligas så att de stämmer överens med EU:s regler och samtidigt ger skydd för kulturarvet. Lagändringar börjar gälla den 1 januari 2014.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2012/13:KrU9 (pdf, 2 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

51 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2012/13:96 Kulturmiljöns mångfald

Motioner från ledamöterna

Kulturmiljöns mångfald Motion 2012/13:Kr6 av Tina Ehn och Agneta Börjesson (MP)
Kulturmiljöns mångfald Motion 2012/13:Kr7 av Margareta Larsson (SD)
Kulturarvsbrott Motion 2012/13:Kr209 av Björn Söder (SD)
Visby ringmur Motion 2012/13:Kr211 av Christer Engelhardt (S)
Antisemitism Motion 2012/13:Kr215 av Annelie Enochson och Mikael Oscarsson (KD)
Sala silvergruva Motion 2012/13:Kr216 av Pia Nilsson (S)
Fornfynd Motion 2012/13:Kr217 av Christer Engelhardt (S)
Statliga bidrag till arbetslivsmuseer Motion 2012/13:Kr219 av Désirée Liljevall (S)
Återinförande av den fria entrén till statliga museer Motion 2012/13:Kr232 av Louise Malmström och Helén Pettersson i Umeå (S)
Nationellt skogsmuseum i Lycksele Motion 2012/13:Kr234 av Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Nationellt skogsmuseum i Lycksele Motion 2012/13:Kr236 av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Ett förändrat uppdrag för Forum för levande historia Motion 2012/13:Kr239 av Leif Pagrotsky (S)
Framtida stöd till EWK-museet Motion 2012/13:Kr241 av Louise Malmström m.fl. (S)
Inventering av folkrörelsebyggnader Motion 2012/13:Kr258 av Hans Backman (FP)
Uppåkra arkeologiskt centrum Motion 2012/13:Kr259 av Ulf Nilsson m.fl. (FP)
Backåkra Motion 2012/13:Kr260 av Ulf Nilsson m.fl. (FP)
Översyn av kulturminneslagen Motion 2012/13:Kr262 av Solveig Zander (C) och Jessika Vilhelmsson (M)
EWK-museet i Norrköping Motion 2012/13:Kr263 av Staffan Danielsson (C)
Skydd för Österlens fiskelägen Motion 2012/13:Kr266 av Tuve Skånberg (KD)
Bodens fästning som nationellt kulturarv Motion 2012/13:Kr271 av Krister Hammarbergh (M)
Säker betygshantering Motion 2012/13:Kr272 av Krister Hammarbergh (M)
Alternativ till destruktion av arkeologiska fynd Motion 2012/13:Kr273 av Oskar Öholm (M)
Upplysning om kommunismens brott Motion 2012/13:Kr275 av Gustav Nilsson (M)
Nobelmuseet i Karlskoga Motion 2012/13:Kr281 av Elisabeth Svantesson (M)
Byggnadsminnesförklara radiobunkern Motion 2012/13:Kr282 av Johan Johansson (M)
Statens ansvar för landets kulturreservat Motion 2012/13:Kr284 av Helene Petersson i Stockaryd och Thomas Strand (S)
Kostnadsansvar vid arkeologiska utgrävningar Motion 2012/13:Kr285 av Betty Malmberg och Eva Bengtson Skogsberg (M)
Bastun som kulturarv Motion 2012/13:Kr286 av Nina Lundström (FP)
Dag Hammarskjölds Backåkra - en nationell angelägenhet Motion 2012/13:Kr287 av Bo Bernhardsson m.fl. (S)
Mälsåkers slotts framtid Motion 2012/13:Kr288 av Caroline Helmersson Olsson m.fl. (S)
Klostermuseet i Vadstena Motion 2012/13:Kr292 av Anna-Lena Sörenson m.fl. (S)
Bevarandet av Auschwitz-Birkenau Motion 2012/13:Kr300 av Mikael Oscarsson (KD)
Ekomuseum Bergslagen Motion 2012/13:Kr301 av Carin Runeson och Olle Thorell (S)
Mer konst till norra Sverige Motion 2012/13:Kr303 av Helén Pettersson i Umeå (S)
Alfred Nobel, Nobel Prize Center och Sverige i världen Motion 2012/13:Kr306 av Gunnar Andrén (FP)
Kirunasvenskarna Motion 2012/13:Kr307 av Gunnar Andrén (FP)
Flyttningen av Kiruna Motion 2012/13:Kr308 av Gunnar Andrén (FP)
Kyrkohistoriskt museum Motion 2012/13:Kr310 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (SD)
Bevara de svenska ortsnamnen i fjällvärlden Motion 2012/13:Kr311 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (SD)
Fred, frihet och tolerans i stället för krigarkungar i centrala Stockholm Motion 2012/13:Kr316 av Annika Lillemets och Valter Mutt (MP)
Transatlantisk slavhandel Motion 2012/13:Kr317 av Mehmet Kaplan (MP)
Marinarkeologiskt museum Motion 2012/13:Kr318 av Thoralf Alfsson (SD)
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund, fritid Motion 2012/13:Kr320 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S)
Digitalisering av dagspress Motion 2012/13:Kr325 av Eva Lohman och Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Svenskt kulturarvsår 2016 Motion 2012/13:Kr330 av Mattias Karlsson och Carina Herrstedt (SD)
Svenskt fartygsvärn Motion 2012/13:Kr332 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (SD)
Åtgärder mot fornminnesbrott Motion 2012/13:Kr335 av Kent Ekeroth och Mattias Karlsson (SD)
Insatser för ökad fornminnesvård och förbättrad tillgänglighet till kulturarvet Motion 2012/13:Kr336 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (SD)
Modernisera arkivlagen Motion 2012/13:Kr337 av Solveig Zander och Emil Källström (C)
Svenska ortnamn i fjällvärlden Motion 2012/13:Kr338 av Mattias Karlsson (SD)
Förbättrat omhändertagande av fornfynd Motion 2012/13:Kr339 av Mattias Karlsson (SD)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2013-05-16
Justering: 2013-05-30
Betänkande publicerat: 2013-06-04
Trycklov: 2013-06-04

Reservationer 14
Betänkande 2012/13:KrU9

Alla beredningar i utskottet

2013-05-16, 2013-05-02

Nya nationella mål för arbetet med kulturmiljön (KrU9)

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner nya nationella mål för arbetet med kulturmiljön. Målen ska styra de statliga insatserna och ska också kunna inspirera och vägleda politiken i kommuner och landsting.

Regeringen föreslår att lagen om kulturminnen med mera ändrar namn till kulturmiljölagen. Vidare föreslås några ändringar i lagen. Det nationella minoritetsspråket meänkieli ska omnämnas i hänsynsregeln om god ortnamnssed. Det innebär att meänkieli så långt som möjligt ska användas samtidigt med svenska, samiska och finska namn på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.

Reglerna om metallsökare förtydligas så att de stämmer överens med EU:s regler och samtidigt ger skydd för kulturarvet. Lagändringar börjar gälla den 1 januari 2014. Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2013-06-12

Webb-tv Debatt om förslag: Kulturmiljöns mångfald

12 juni 2013
Debatt om förslag 2012/13:KrU9

Dokument från debatten

2013-06-12

Protokoll för debatten

Per Svedberg (S)

Anf. 162 Per Svedberg (S)

Herr talman! Nu har det kommit en proposition, och det är bra. Jag kan deklarera redan nu att detta inte har varit så komplicerat. Vi är rätt överens. Därvidlag lär det inte blir en så stor debatt om just propositionens innehåll. Men i betänkandet finns det ett antal motionsyrkanden. Där tänkte jag fördjupa mig lite mer. Vi har två reservationer med anledning av motioner. Det är reservation 13 som handlar om Nationalmuseum och reservation 14 som handlar om det rullande och flytande kulturarvet. Jag yrkar bifall till båda dessa reservationer. Vi står naturligtvis bakom även övriga motionsyrkanden. Kulturmiljöns mångfald är kanske inte en kioskvältare om man tittar publikt på det. Men om man problematiserar och diskuterar lite grann kring det kan man nog öka intresset för frågan. I den bygd där jag bor har vi berikats med mycket kulturmiljö. Jag vet att ministern nyligen var uppe i Hälsingland och hälsade på och studerade hälsingegårdarna. Jag antar att hon passerade en hel del skog och en hel del berg i det fagra landskapet Hälsingland. Vi har enorma mängder lämningar från svunna tider i våra skogar. I dag rapporterade SVT om att ett ganska stort skogsbolag hade gjort en ganska stor skövling utan att ta hänsyn till den kulturmiljö och de fornminnen som finns i området. Det är ganska beklagligt. Det som kanske är mer anmärkningsvärt är att när man har gjort sin avverkning och är klar kan man konstatera att det fanns något där. Men detta får inga konsekvenser. Kan det möjligen vara så - ministern får väl rätta mig sedan om jag har läst på lite dåligt - att den nya lagstiftningen innebär en förstärkning, alltså att det kan få effekter och konsekvenser om man gör detta på ett otillbörligt sätt? I propositionen står det naturligtvis också att vi inte kan spara allt. Det går inte att bevara allt. Vi har mängder av kolbottnar i Hälsingland eftersom vi var ett kolande folk på järnbrukens tid, men det är omöjligt att spara allt. Men vi måste spara några. Då kan man lyfta blicken en smula och tänka på att när vi talar om kulturmiljön måste vi också tala om berättelser. Berättelserna är oftast förknippade med den kulturmiljö som vi lever i. Ibland kan vi förledas att lyssna på skrönor. Men det är inte riktigt samma sak. Jag tänker återkoppla igen till min hembygd. Vi har en stenåldersby strax utanför där vi bofasta bor nu. Uppskattningsvis är det 5 procent av oss i byn som vet att denna stenåldersby finns. Vad beror det på? Beror det på oss själva, beror det på Riksantikvarieämbetets utgrävningar eller beror det på skyltning att de inte är upplysta, eller vad handlar det om? Detta är inget höjdarämne att diskutera detta när jag pratar med mina kompisar. Men när vi börjar diskutera betydelsen av att det fanns folk där långt bak i tiden blir det helt plötsligt en helt annan bild av uppkomsten av vårt samhälle och av vår by. Då blir det intressant. Vad vill jag då ha sagt med detta? I ganska många motioner hänvisas det till att man vill bevara bruksmiljöer och hus och att man vill att staten ska ta hand om det. Man vill att samhället ska föra traditioner, byggnader och även naturmark vidare. Så måste det kanske vara. Vem ska annars göra det? Man kan konstatera att det inte anslås några mer pengar i budgeten till detta område. Men det blir å andra sidan skrivningar som gör att det kanske blir annorlunda prioriteringar. Då blir frågeställningen till ministern: Vad händer om man ser att prioriteringsordningen börjar bli skev? Det är några som har ringt och gett uttryck för detta och frågat ungefär följande: Kommer den nya lagstiftningen per automatik att innebära att just vårt kulturarv, det som finns nära oss och som är en del av oss, inte ska komma i åtnjutande av någon typ av stöd? Jag har inte kunnat svara på det. Jag har sagt till dem att de ska kontakta de som sitter i regeringen eller Riksantikvarieämbetet för att få ett svar på denna fråga. Det finns alltså en oro kring dessa frågor som kanske inte är de hetaste. Men när man talar med rätt folk är de otroligt heta. Jag nämnde de reservationer som vi har. En reservation, med anledning av vår motion, handlar om uppförandet av ett Nobelmuseum. Detta är intressant och något som man kan vädja om. Om man nu lokaliserar ett Nobelmuseum till den plats som man har tankar kring omöjliggör man en utbyggnad av Nationalmuseum. Då har man byggt fast sig. Min vädjan till ministern blir därför att kanske gå ett varv till i frågan och inte låsa sig alltför snabbt. Även om renoveringen av Nationalmuseum pågår och kommer att bli bra kan vi nog inte utesluta att vi kan utveckla vår klenod och vår skatt i framtiden. En annan reservation, med anledning av en motion, handlar om det rullande kulturarvet, det vill säga de kulturbärare som inte ligger 150 år bakåt i tiden men som ligger kanske 60-70 år bakåt i tiden, det vill säga alla våra veteranfordon både på fyra och på två hjul. Såvitt jag har kunnat läsa mig till finns det ingenting som reglerar det. Det finns därför en oro bland veteranbilsklubbar och veteranmotorklubbar. De undrar om de är helt och hållet utelämnade. Jag vill påstå att detta är en stor kulturskatt likaväl som någon annan. Man kan nästan drista sig till att säga att det är fråga om en folkrörelse med tanke på det engagemang och de arrangemang som de har. Jag hörde ministerns tal på Stenegård i Järvsö när ministern var i Hälsingland och tittade på hälsingegårdarna. Det var jättevackert och bra; det var mycket folk och vackert väder. Jag tillät mig att problematisera kring det här med några av dem som äger gårdarna. De signalerade lite blygsamt att de nog hade förväntat sig att de skulle kunna få lite stöd för att de håller sina gårdar öppna men att det inte verkar som att det blir så. En sade ungefär: Om jag ska kommersialisera min verksamhet kommer jag inte att kunna jobba med det jag håller på med för att hålla gården i skick. Då blev min grundfråga om inte de här diskussionerna fördes innan. Nu vet jag att du kommer att säga att det handlar om en lokal nivå, ministern, men ändock. Svaret på frågan var att man kanske hade gjort det lite grann. Men då var det någon som sade: Ja, vi har tänkt kommersialisera ganska mycket - vi kommer att anställa två personer som kommer att driva vår gård under sommaren. Det är väl också så vi ska ha det sedan, för att vi ska kunna uppnå skyltdockan för Hälsingland. Ja, sade jag - det kanske är så det ska vara. Men så började man diskutera andra saker, och nu kommer jag tillbaka till det här med kulturmiljö. Det kanske är så att vi ska kommersialisera våra fångstgropar också, sade en - vi kan sätta upp en sparbössa ute i skogen. Jag undrade vad det var han egentligen ville säga. Jo, kontentan av alltihop landade i att vi kommer att tappa en massa saker om de här människorna inte känner samhällets stöd och kan få någon typ av uppmuntran. I bästa fall leder propositionen om den nya lagstiftningen till att man utvecklar möjligheterna - man skapar ett större engagemang för att upprätthålla det kulturarv vi alla bär på. Om man skulle vilja problematisera skulle man å andra sidan kunna undra: Är det här ett led i att kommersialisera kulturarvet? Då tänker jag främst utifrån att det budgettekniskt inte är mer pengar. Det ska alltså bli intressant att följa utvecklingen på kulturmiljöns område. Jag vill dock göra en liten flaggning: Hur kommer regeringen att ställa sig till att vi ser att det finns vissa bruksorter, fastigheter och markområden som helt plötsligt bara stryks från listan? Finns det någon typ av backup så att vi inte hamnar i ett läge där vi blir av med kulturskatter vi egentligen skulle behöva bevara för framtiden? (Applåder)

Tina Ehn (MP)

Anf. 163 Tina Ehn (MP)

Herr talman! Kulturmiljöns mångfald är på många sätt ett tungt ämne. Det handlar mycket om vår mänskliga historia - vår strävan, våra tillkortakommanden, våra framsteg och våra mänskliga liv. Det här med kulturarv, vilket avser både materiella och immateriella uttryck, omfattar traditioner. Det omfattar egentligen språk, konstnärliga verk, historiska lämningar, arkiv och föremålssamlingar samt miljöer och landskap. Det är också någonting som överförs mellan generationer. Vad som betraktas som kulturarv förändras med tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar, men överallt finns spåren av det förflutna i vår omgivning. Kulturmiljö avser den av människan påverkade fysiska miljön, och det kan vara såväl enskilda objekt som landskapsavsnitt. En fornlämning eller ett fornminne är en kvarleva efter människors verksamheter under forna tider som nu inte längre är i bruk. Man kan dela in dem i olika typer, nämligen lösa fornfynd och fasta fornlämningar. Fasta fornlämningar är sådant som ingår i landskapet, som gravar, offerplatser, husgrunder, vägbankar och boplatser. Fornminnen finns också i form av sägner och berättelser - sådant som är kopplat till en viss plats med tradition. Världens äldsta fornlämningar har hittats i Afrika. Det är stenverktyg från den äldsta delen av paleolitikum, vilket är den första delen av stenåldern. Då bodde dock ingen i det som i dag är Sverige; här har vi bara hittat lämningar från den senare delen av denna tid. I Sverige regleras skyddet av fornminnen i kulturminneslagen. Det är den lag vi i dag har framför oss och som vi här föreslår ska ändras till kulturmiljölagen. Det finns liknande lagstiftningar i många andra länder. Namnbytet i sig har vi ingenting emot. Namnet på dagens betänkande är Kulturmiljöns mångfald , vilket är ett i mitt tycke väldigt passande namn. Jag är nämligen övertygad om att kulturmiljö och kulturmiljöarbete har ett samband och att det i mångt och mycket är tvärsektoriellt. Historia, nutid och framtid hänger ihop, liksom orsak, verkan och våra handlingar och beslut. Min tillvaro är ihopkopplad med dem som har levt här före mig. Deras tillvaro är i sin tur ihopkopplade med dem som levt före dem, och så vidare. Samtidigt har vi människor alltid rört på sig, bytt varor och erfarenheter och lärt känna varandra. Tyvärr startar vi även krig. Det har utkämpats blodiga strider mellan oss människor, och det görs fortfarande. Kulturmiljöns inneboende historia kan i mångt och mycket sätta saker och oss människor i sammanhang - vi förstår att det sällan är något riktigt nytt under solen, som en mycket nära släkting till mig förmodligen skulle säga. Vi i Miljöpartiet har lyft upp ett par saker som berör propositionen, och ytterligare några förslag från den allmänna motionstiden som berör dagens områden finns med i betänkandet. Bland annat finns det en motion om de delar av betänkandet som handlar om kulturmiljöns mångfald. Det handlar om målen. Det är mål för ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. Det handlar om människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjligheten att förstå och ta ansvar för kulturmiljön. Det handlar om ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser. Det handlar även om en helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. Det är i sig bra mål, men vi tycker ofta att målen bör vara utformade och genomarbetade så att de går att följa upp. Vi säger också i en reservation att det bör finnas en vägledning för hur man når målen. Vi tycker nämligen att det är bra att man sätter upp mål men att man när man sätter upp dem också behöver kunna följa dem. Det handlar reservation 1 om. I de inledande bestämmelserna i propositionen pekas också på länsstyrelsernas förnyade ansvar. I dag har länsstyrelserna ett ansvar för tillsynen av kulturminnesvården i ett län. Den nya lydelsen anger att länsstyrelsen har ansvar för det statliga kulturmiljöarbetet i länet. Det är en del som pekar på att det finns ett utökat ansvar och en utökad arbetsinsats för länsstyrelserna. Den reservation vi har skrivit handlar om att medföljande finansiering ska ske om länsstyrelserna får ett utökat ansvar. Jag upplever att det finns en önskan från regeringen att lämna över mycket nya uppdrag till Sveriges länsstyrelser att utföra viktiga samhällsuppgifter men att man många gånger gör det utan att lägga med pengar. I viss mån kan man lösa det, men jag upplever att länsstyrelserna får många uppdrag som de sedan inte kan klara av för att prioriteringarna är svåra att göra. Reservation 2 handlar precis om detta. Regelverket om metallsökare behöver förtydligas så att det står i överensstämmelse med EU-rätten. Detta är sådant som vi måste genomföra, och det är svårt att protestera mot. Det som ändå är ett frågetecken och som i sig kan ge en öppning för att fuska är att definitionen av vad som kan betraktas som metallsökare inte är helt klart. Vi kan se en viss problematik i det, och det är också därför som vi har en reservation, nr 6, om en tydligare definition. Ytterligare en reservation handlar om svenska fyrar. I vårt land finns det 2 200 fyrar varav ca 130 tidigare har varit bemannade. En del ägs av myndigheter som Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket, länsstyrelser, städer, kommuner, museer, skärgårdsstiftelser och så vidare. Flera av de här fyrarna blev våra vid freden i Roskilde 1658. Vi upplever att det i dag är oklart hur samordningen fungerar mellan Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk på platser som är besvärliga att nå. Det är alltså fyrplatserna som jag pratar om. Vi tycker att man behöver se över frågan om samordning. I dag har Statens fastighetsverk underhållsansvar för en del av dessa fyrar. Man ska åka ut till de här fyrarna, och man planerar säkert för det, men det är inte alltid som det sammanfaller med exempelvis bra väder. Om jag har uppfattat det hela rätt är det svårt med dagens regelverk att utnyttja dem som befinner sig mer lokalt och som skulle kunna utöva den här verksamheten. Det handlar alltså om människor som befinner sig närmare fyrarna. Detta är vad vi tar upp i motionen, och svaret vi får är att man ska utreda en samlad förvaltning och utreda vilka fastigheter som ska ägas och vilka som kan säljas av staten. Jag blir inte så övertygad om att man har förstått eller tagit hänsyn till själva problematiken som finns inbakad i det här med underhållet och skötseln av fyrarna. Det handlar reservation 8 om. Avslutningsvis vill jag säga någonting om fornminnesbrott. När det gäller brott som rör fornminnen och kulturmiljön finns det ett problem. Andelen skador på forn- och kulturlämningar är oacceptabelt hög i skogsbruket. Det här sägs i många debattartiklar, i många diskussioner runt om i landet och i många skogspolitiska debatter. Men det sägs också i den årliga utvärderingen av miljömålen. Vi i Miljöpartiet driver frågor runt den gällande skogslagstiftningen där det framförallt pekas på problem med skogsmaskiners framfart. Vi arbetar med just frågan om en skogspolitik som tar större hänsyn till både natur- och kulturvärden. I ett sådant perspektiv har vi kopplat ihop frågorna runt de svenska miljömålen och vad vi kan tillåta i den svenska naturen i brukandet av jord och skog. När det gäller budgetmedel har vi varje år lagt på ordentligt med resurser till skydd av värdefulla skogsbiotoper och värdefull natur för att vi ska nå de svenska miljömål som vi sätter upp. Annars kommer vi aldrig att nå dem. När det gäller skogspolitiken och brukandet av skogen vittnar många om att det är näringsverksamhet som orsakar flest rapporterade skador på fornlämningarna. Här anser vi att regeringen inte har en tillräckligt bra politik. Slutligen är det bra att yrka bifall också. Jag ställer mig naturligtvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer men yrkar här bifall till reservation 1.

Adam Marttinen (SD)

Anf. 164 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Jag ställer mig bakom samtliga våra reservationer men yrkar här bifall till reservationerna 7, 10 och 11. I kulturutskottets betänkande för kulturmiljöns mångfald ska nya mål för kulturmiljöarbetet slås fast. Att vårt gemensamma kulturarv har ett stort värde är förmodligen en åsikt som delas av samtliga partier i den här kammaren. På vilket sätt det är värdefullt och vad vårt kulturarv kan ha för betydelse för vårt samhälle är kanske där vi börjar skilja oss åt. Vi sverigedemokrater anser att vårt gemensamma kulturarv kan bidra till att skapa en nödvändig inre sammanhållning i vårt land och lära oss och kommande generationer om vårt gemensamma historiska arv. Tyvärr finns det intressen som ser ett värde i våra gemensamma kulturhistoriska föremål, vilket på olika sätt drabbar möjligheten för oss andra att ta del av vårt kulturarv. Stölder av kulturföremål från kyrkor och museer, olaglig utförsel av föremål med exportförbud, plundring av fornminnen, illegal handel med arkeologiska föremål och vrakplundringar är exempel på allvarliga brott mot vårt kulturarv. Jag återkommer till plundring av fornminnen lite senare. Ett brott som riktar sig mot kulturarvet är ett brott som drabbar oss alla. Brotten kan utföras av enskilda personer eller av organiserade ligor. Kenneth Mandergrehn, polisintendent på Rikskriminalpolisen, jämför kulturarvsbrott och fornminnesbrott med narkotikahandel, handel med illegala vapen och trafficking när det gäller de ekonomiska värden som det kan röra sig om. Det som skiljer är straffskalorna där kulturarvsbrotten framstår som jämförelsevis mycket lindriga. I vår reservation om fornminnesbrott belyses att denna typ av brottslighet alltför ofta hamnar långt ned på polisens och åklagarnas prioriteringslista. En naturlig följd av vår ambition att stävja denna typ av brott blir att höja straffvärdena och förlänga preskriptionstiden för denna typ av brottslighet. Herr talman! I dag får inte vem som helst använda metallsökare, eller så kallade metalldetektorer, för att utforska allmän eller privat mark. Det kan vi nog vara tacksamma för med tanke på att dessa sökare sällan används för att hitta borttappade garagenycklar på den egna gräsmattan. Anledningen till dessa restriktioner i användningen av metallsökare baseras såklart på ett värnande av skyddet av våra fornfynd. Man skulle kunna kalla metallsökare för gravplundrarens mest effektiva vapen, och i dag är det inte olagligt att sälja eller äga metallsökare. Med tanke på de låga straffvärdena för att olagligen använda dessa metallsökare är det inte så konstigt att de används flitigt av exempelvis gravplundrare. I vår reservation om metallsökare föreslås att köp, försäljning och användning av metallsökare endast ska tillåtas för personer med tillstånd att använda metallsökare. Vi föreslår också att straffskalan för att olovligen använda metallsökare bör göras strängare. Att inte göra något i denna fråga är att lämna våra fornfynd alltför tillgängliga för den som har illasinnade avsikter. Herr talman! För att levandegöra vårt kulturarv och få vår historia att leva med oss krävs att hela samhället bidrar till att vårda och synliggöra våra fornminnen. I vår reservation om ideell fornminnesvård lyfter vi fram ett initiativ om att stödja det intresse och de goda krafter som finns i vårt land och som vill vara med och bidra till en god forminnesvård. På flera håll i landet bedrivs redan i dag lokala och regionala projekt där enskilda medborgare, skolklasser och föreningar erbjuds att adoptera eller bli fadder för ett fornminne. Som fornminnesfadder får man genomgå en kortare utbildning, ofta i länsstyrelsens eller ett länsmuseums regi, kring vård och skötsel. Man åtar sig sedan att göra fornminnet tillgängligt genom att röja bort sly, kontrollera informationsskyltar och regelbundet kontrollera och rapportera eventuella skador på fornlämningen. Att detta är ett värdefullt åtagande både för samhället och för de personer som involveras råder det för oss ingen tvekan om. Däremot ser vi att det finns stora utvecklingsmöjligheter där staten med relativt små medel skulle kunna göra en stor insats, till exempel när det gäller marknadsföring och ökad information om vår fornminnesvård. Genom våra fornminnen är Sverige ett rikt land. Herr talman! Låt oss göra en insats för att synliggöra detta för oss och för kommande generationer.

Bengt Berg (V)

Anf. 165 Bengt Berg (V)

Herr talman! Min lärare i filosofi på gymnasiet hemma i Torsby lärde mig någon gång förra århundradet att vi människor har svårt att orientera oss utan begreppen tid och rum, här och nu eller då och där. Vi vet också att det som är nu snart blir nyss. Vår stund på jorden är inte mer än en blinkning i evigheten, och ändå betyder just den blinkningen allt i den enskilda människans liv. När vi nu behandlar det stora och viktiga ämnet kulturmiljö har vi att förhålla oss till just detta med tid och rum. Den berättelse som vi ingår i med våra liv och med vårt arbete fortsätter också efter oss när nya generationer tar över och utvecklar vårt gemensamma kulturarv. Det är ett stort ansvar som vi förvaltar, och det är bra att betänkandet betonar just hållbarhetens betydelse. Detta innebär rimligen att vi ska förvalta och bruka naturen och miljön på ett ekologiskt rimligt sätt och att vår stads- och samhällsplanering underordnar sig andra lagar än den kortsiktiga lönsamhetens krav. Herr talman! Kulturmiljöns mångfald innebär förutom den vackra tanken också olika prioriteringar. Som en magisk tidsgräns har årtalet 1850 satts upp, men det finns också möjligheter att göra undantag när det gäller speciellt viktiga lämningar som har en alldeles särskild betydelse. Men, som sagt, prioriteringarna bestäms inte alltid på strikt objektiva grunder. Vi människor bär med oss olika miljöer i vilka vår barndom ägde rum. Själv kommer jag ur skogen och den nordvärmländska landsbygden där spelmannen har lärt sig takten av den vajande granskogen i de glittrande vattnens land. Vattnets sammanlänkande betydelse i forna tider går inte att ta miste på. Det var vid forsen som järnbruket anlades. Det var med båtens hjälp som avstånd överbryggades och såväl folk som gods kunde fraktas. Herr talman! Jag ska för en kort stund ägna mig åt de värden som finns inympade i det marina kulturarvet och som verkligen inte tillhör de välgödda mottagarna av statligt stöd. Statens maritima museer fördelar en futtig miljon till bevarandet av fartyg. Sveriges kuster har en spännande och lärorik historia. Impulser från vida världen har givetvis först nått fram till hamnstädernas säregna miljö. Stora avstånd och stora olikheter har överbryggats och kommit att ingå i tidens brokiga väv. Det finns flera aspekter på bevarandet av detta vårt maritima kulturarv. Det gäller inte bara att rädda våra flytande byggnadsminnen till eftervärlden, utan det handlar också om att bevara ett hantverkskunnande som mycket väl kan få en nödvändig renässans i en klimatföränderlig framtid. Till alla arbetslivsmuseer i Sverige, varav ca 400 är organiserade i Arbetslivsmuseernas samarbetsråd, är det Riksantikvarieämbetet som fördelar futtiga 6 miljoner kronor. Det är en summa som verkligen skulle behöva en rejäl uppräkning. Herr talman! Kulturarvet består av betydligt mer än konstfullt utsmyckade kyrkor och herrgårdar. Det finns industriminnen, äldre typer av transportmedel och arbetsmiljöer som utgör ett nog så viktigt kulturarv för folkflertalet. Med dessa ord vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 166 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Sverige är i mångt och mycket ett rikt land, inte bara därför att vi har fyra årstider och nu kanske upplever den allra vackraste av dem utan också för att Sverige är ett land som är rikt på minnen som vi värnar och vårdar. Den första fornminnesinventeringen startade redan på 1600-talet. Det vet vi som har läst propositionen. På Riksantikvarieämbetet finns nu 1,7 miljoner registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar på 600 000 olika platser. Det är imponerande, och fler hittas hela tiden. I våra smarta telefoner kan vi nu ladda ned appar som ger information och enkelt vägleder oss till närmaste historiska plats. Jag är övertygad om att den digitala tekniken starkt bidragit till det ökade intresset för historia och för kulturarvet. Kulturarvet har blivit mer tillgängligt, och nyfikenheten stillas inte av det vi ser på nätet. Det göder nyfikenheten, för det vi har sett där vill vi också uppleva i verkligheten. Vi ska kunna vara stolta över vår kultur och vårt kulturarv och se dem som tillgångar i samhället som inte stänger människor ute utan tvärtom bjuder in, väcker nyfikenhet, lägger grunden till gemenskap och blir det kitt som binder oss människor samman. Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som jag står här nu och debatterar propositionen Kulturmiljöns mångfald , och jag är glad över kulturutskottets positiva behandling av regeringens förslag. I propositionen lämnar regeringen förslag till nya nationella mål för kulturmiljöarbetet. Målen ska styra de statliga insatserna på kulturmiljöområdet men också vägleda och inspirera politiken i kommuner och landsting. De moderniserade målen kommer att bidra till bättre förutsättningar för en statlig samordning och ge ett effektivare kulturmiljöarbete. Men det är lika viktigt att vinna allmänhetens intresse och skapa förståelse för och tillgång till kulturmiljön. Det skapar i sin tur legitimitet och engagemang. Vår förståelse av omvärlden bygger inte bara på vad vi känner till om den dagsaktuella politiken eller om andra nationer och folk. Den beror också på kunskap om det förflutna. Att på olika sätt trygga våra kollektiva minnesnycklar är en avgörande fråga för vår tid. Då känns det tryggt att veta att så många är engagerade i vården av kulturmiljöarbetet, nämligen Riksantikvarieämbetet, våra museer på såväl riks- och regionnivå som lokalnivå, länsstyrelserna, markägare och många, många ideella krafter. I arbetet med kulturmiljön och spåren av det förflutna ryms också viktiga framtidsfrågor. Kulturmiljön är inte ett slutet reservat. Den är en öppen tillgång för oss alla genom att den också har stor betydelse för bland annat folkhälsa, friluftsliv och tillväxt i hela landet. Det vittnar inte minst den växande besöksnäringen om. Vi vill ha berättelser, som Per Svedberg sade. Kulturmiljön är ofta avgörande för bilden av och attraktionskraften hos en plats, en region eller till och med ett land. På fler och fler platser inser man det här och värderar kulturmiljön och kulturlandskapet som resurser som kan ligga till grund för utveckling och förnyelse. Det kan ske i liten skala, som när man inom ett hembygdsmuseum eller ett arbetslivsmuseum, vilket även Bengt Berg var inne på, hittar nya vägar för att nå andra grupper av besökare och därmed också breddar engagemanget och samtidigt stärker besöksnäringen på den ort där man är verksam. Det kan också vara i stor skala när kulturmiljöns värden får slå an grundtonen i omfattande stadsutvecklingsprojekt. I ett skapande, kreativt och dynamiskt Sverige ska också de humanistiska och historiska perspektiven ha goda förutsättningar att påverka samhällsutvecklingen och omställningen till en hållbar användning av landskapet. Det framgår också i landskapskonventionen som Sverige har ratificerat. När vi tar till vara och använder de spår av det förflutna som finns runt omkring oss handlar det givetvis om klok hushållning med resurser men också om att det skapar incitament för att bygga samhället långsiktigt och med respekt för olika perspektiv. När tidens trådar - om vi får vara poetiska, Bengt - får väva samman vår gemensamma miljö trivs vi bättre och känner större samhörighet med platsen där vi lever och, tror jag, också större samhörighet med varandra. Men för att det här arbetet ska kunna fortsätta att utvecklas krävs att mål, lagstiftning och andra styrande verktyg hela tiden utvecklas. Regeringen har i den här propositionen redovisat en samlad politik för kulturmiljöområdet. Om riksdagen nu beslutar i enlighet med utskottets förslag kommer regeringen så snart det över huvud taget är möjligt att besluta om de förändringar i förordningar och uppdrag som krävs. För myndigheterna inom kulturmiljöområdet gäller det att implementera de nya målen och den nya lagstiftningen. Därmed har vi också en bas för ett offensivt kulturmiljöarbete som kan fortsätta att utvecklas. För mig är det viktigt att kulturen kommer nära medborgarna. Den visionen finns också i hög grad förverkligad i den regionala kultursamverkansmodellen. Kulturarvet handlar också om traditioner och språk. Minoritetsspråkiga ortnamn är en värdefull del av det svenska kulturarvet. Så har vi det här med fornlämning och fornfynd. Vad är det egentligen? Under flera år har många påpekat att begreppet fornlämning måste bli tydligare, dels för att skydda fornlämningarna men också för att öka möjligheterna att leva i, bruka och utveckla kulturskyddade fastigheter och miljöer. I det nya lagförslaget ändras egentligen inte den allmänna definitionen, men det införs ett förtydligande med innebörden att en lämning, som kan antas ha tillkommit - eller i fråga om fartygslämning förlist - 1850 eller senare inte ska omfattas av den allmänna definitionen. Men för att inga värdefulla lämningar från senare tider, det vill säga efter 1850, ska gå förlorade får länsstyrelserna möjlighet att skydda sådana genom ett särskilt beslut i det enskilda fallet. Det här är viktigt, för vi vet att den historiska utvecklingen inte är linjär utan tvärtom mycket variationsrik. Vår uppfattning är att det kommer leda till att intresset för yngre lämningar och dessas kulturhistoriska värden kommer att öka hos såväl professionellt verksamma inom kulturmiljöområdet som hos allmänheten. Den del i lagen som gäller metallsökare har varit en tämligen besvärlig fråga. Det tillstår jag mer än gärna. Nu förtydligas bestämmelserna om metallsökare på ett sådant sätt att de står i överensstämmelse med EU-rätten och samtidigt ger skydd för kulturarvet. Det senare har varit en mycket viktig fråga för mig. Det ska fortfarande krävas tillstånd för att använda metallsökare och för att föra med metallsökare på fornlämningar utom i särskilt angivna fall. Tillstånd för metallsökare får bara lämnas för verksamhet som antingen avser sökning efter annat än fornfynd eller som ingår i vetenskaplig forskning hos det allmänna. Därmed anser vi att vi har tryggat den frågan. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga några ord om den arkeologiska uppdragsverksamheten. Den här frågan har utretts ett antal gånger. Den kom på tal redan på 1980-talet, och jag är därför mycket nöjd med att vi nu funnit en bra lösning. Riksantikvarieämbetet får i förslaget genom ändringen nu en renodlad myndighetsroll och därmed bättre förutsättningar för att genom vägledning, tillsyn och uppföljning stärka och utveckla det uppdragsarkeologiska området. Den uppdragsarkeologiska verksamheten ska utgöra en separat, avgiftsfinansierad verksamhet inom Statens historiska museer och särredovisas i årsredovisningen. Grundprincipen är att den statliga arkeologiska uppdragsverksamheten ska bedrivas med full kostnadstäckning. Under ett antal år har det här inte nåtts, och verksamheten tyngs i dag av ett ackumulerat underskott. Det blir en viktig uppgift för Statens historiska museer att säkerställa att verksamheten i framtiden kan bedrivas med full kostnadstäckning och att ett överskott kan genereras som på längre sikt innebär att ekonomin kan komma i balans. Jag stannar där, och så får vi se om det blir repliker. Då kan jag svara på en del av de frågor som togs upp tidigare. (Applåder) I detta anförande instämde Peter Jutterström (M).

Per Svedberg (S)

Anf. 167 Per Svedberg (S)

Herr talman! Tack, ministern, för genomgången av propositionen! Vi nämnde lite grann om det flytande och det rullande kulturarvet. I skrivningarna i propositionen står det att man har lagt ett tilläggsuppdrag till Trafikverket att hålla koll på kulturhistoriskt intressanta samlingar inom luftfartsområdet. Då undrar jag: Hur tänker man kring de tågmuseer som finns? Ligger de bara inom Trafikverkets skrå, eller har ministern någon tanke kring detta? Det händer ju saker på det området som kanske inte är så önskvärda. Jag kanske kan få en kommentar kring det. Den andra frågan som ministern lyfte ganska högt var digitaliseringen. Där tror jag att vi är ganska överens om att det är ett annat sätt att kunna ta del. Vi behöver inte befinna oss på plats, utan vi kan röra oss var som helst. Har ministern för avsikt att anslå mer medel så att man kan utveckla och bygga ut digitaliseringstakten men också metoderna för att göra det möjligt att ta del av de här sakerna på ett annat sätt? Appen är en sak, men det finns många andra modeller och system som man kan testa. Jag pratade även lite grann med Riksantikvarieämbetet. De kände att de skulle vilja göra så mycket mer. Det vore därför bra om jag kunde få svar på det.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 168 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! När det gäller det uppdrag som tidigare gavs och den rapport som Trafikverket lämnade - inte till oss, men det berörde ändå frågor på kulturområdet - föreslog man att museiverksamhet inom Luftfartsverket, tror jag, och inom Trafikverket skulle överföras till Kulturdepartementet med en viss påse pengar. Det tycker jag är ett intressant förslag. Sedan fick de också ett tilläggsuppdrag att ta reda på hur det här skulle ske. Det uppdraget har redovisats men till Näringsdepartementet så sent som i mars i år, tror jag. Den här frågan ber jag därför att få återkomma till. När det gäller museijärnvägarna har det varit en diskussion om kostnader och avgifter. De har sänkts. Det fick jag också bekräftat när jag var på arbetslivsmuseernas årsmöte i Kristianstad. Man var väldigt glad och tacksam över att det här går åt rätt håll. När det gäller digitalisering är det en fråga som i stort sett samtliga våra myndigheter arbetar med. Jag nämnde Fornsök, och det finns flera andra applikationer. Bland annat har Google sådana på konstområdet så att man har möjlighet att gå in på museerna; Nationalmuseum är ett av många museer som haft den möjligheten. Riksarkivet har ett uppdrag att via Digisam arbeta med dessa frågor. Det arbetet sker löpande. Det här är alltså en högt prioriterad fråga, och jag skulle säga att arbetet går starkt framåt.

Per Svedberg (S)

Anf. 169 Per Svedberg (S)

Herr talman! Det är bra, men man kör det inom ram. Man får inga utvecklingsmedel för det, vilket kanske vore önskvärt. En sak som jag glömde bort i mitt anförande - jag ber om ursäkt för det - är hembygdsrörelsens betydelse för kulturarvet. Här har vi lagt fram ett kraftfullt förslag om att tillföra ett antal föreningsjobb, vilket kunde stötta hembygdsrörelsen och andra att utveckla verksamheten. Kulturministern berörde betydelsen av att det lokala kan lyftas upp och visas. Har ministern för avsikt att på något sätt stötta hembygdsrörelsen? Hembygdsrörelsen befinner sig i en ganska knepig situation med tanke på att de orter där den är som mest aktiv också är de med den största avfolkningen, om jag får uttrycka mig så. De skulle nog bli oerhört lyckliga om det kom signaler om en satsning på det lokala och på hembygdsrörelsens aktiviteter.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 170 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Det är roligt att Per Svedberg tar upp just hembygdsrörelsen. En av de första uppvaktningar jag hade var nämligen från hembygdsrörelsen. De var rätt molokna över det dåliga stödet de fått tidigare, kanske via Per Svedbergs partikamrater i regeringen. Vi har givit stöd, både ekonomiskt och i form av uppdrag, till hembygdsrörelsen. Satsningen Hus med historia har betytt väldigt mycket för hembygdsrörelsen. Jag har varit på flera av deras konferenser och vet vilket oerhört bra arbete de gör. Dessutom ökar antalet medlemmar och börjar nu närma sig en halv miljon. Jag kan försäkra Per Svedberg att hembygdsrörelsen vilar tryggt under våra vingar och tillhör absolut en prioriterad verksamhet. (Applåder)

Bengt Berg (V)

Anf. 171 Bengt Berg (V)

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid en annan folkrörelse, nämligen idrottsrörelsen, och illustrera med ett exempel hur en framgång kan drabba ett litet fotbollslag. I min grannkommun Sunne har de ett framgångsrikt damlag som är i allsvenskan, Mallbackens IF. Jag var där på självaste nationaldagen och fick se en folkfest. Man åker genom skogen, kommer fram till en fotbollsplan och det riktigt lyser glädje om folk. Damerna i grannskapet har bakat, och det säljs bullar och serveras kaffe. Allt är verkligen frid och fröjd, skulle man kunna inbilla sig. Men framgången har medfört att Svenska fotbollförbundet kommit med krav på strålkastare som ska möjliggöra tv-sändningar, även om jag inte tror att det kommer att bli så många direktsända matcher från Mallbacken. Uppvärmning och annat kommer att gå på mellan 25 och 30 miljoner. Då tänker jag på hur en sådan anläggning är ett värde i sig. Många människor kommer dit inte bara för att se Mallbacken förlora med 1-3 mot Vittsjö utan också för att uppleva gemenskapen. Jag skulle vilja höra kultur- och idrottsministerns reaktion på hur krav från högre ort ofta kan drabba de mindre föreningarna. Det är min undring.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 172 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Nu ska jag på något sätt försöka få in det i kulturmiljöarbetet. Jag känner inte alls till de lokala förhållandena kring fotbollsarenan i Sunne. Det är snarast fråga om vilka villkor som råder för fotboll som spelas på en speciell nivå - var det så? Ja. Det är något som Svenska fotbollförbundet kommit överens om med Uefa och Fifa. Det förs diskussioner på många håll i landet om möjligheterna att kunna svara upp mot de nya kraven. Jag har diskuterat frågan med Karl-Erik Nilsson som är ny ordförande i Fotbollförbundet. Han hävdar att det kommer man nog att kunna lösa genom olika former av dispenser. Om det är det som frågan handlar om borde det även kunna gälla i Sunne. Jag föreslår att Bengt Berg vänder sig till Svenska fotbollförbundet.

Bengt Berg (V)

Anf. 173 Bengt Berg (V)

Herr talman! Dispenserna kan man se åtminstone som en förhoppning, men det jag menar är att det helt enkelt är olika skalor på verkligheten till exempel när det gäller kravallsäkerhetsbestämmelser och sådant. Det går mycket lugnare till ute på landsbygden än i stora städer. Den arenakultur som blivit norm är också den en sorts kulturmiljö som inte nödvändigtvis tillför så mycket gott ens i de stora städerna, för det uppstår ofta problem. Det jag vill återkomma till är att man borde kunna ha mycket större flexibilitet. Jag förstår att det inte är kulturministerns sak att bestämma Svenska fotbollförbundets normer och sådant, men jag tycker ändå att frågan hör hemma i kulturdebatten på så sätt att det är en miljö som är värd att bevara. Det spelar stor roll också regionalpolitiskt eftersom det skapar sammanhållning i bygden. Det blir helt enkelt en injektion.

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 174 Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för nu är vi inne i en delvis annan debatt som handlar om ordningsstörningar inom idrotten. Det är riktigt att det ofta är lugnare på mindre orter, men jag ser fram emot damfotbollen i Göteborg. Även om det är en stor ort kan jag nästan ta gift på att det kommer att gå mycket lugnt till. Sedan får vi återkomma och se hur vi kan knyta ihop fotbollen med kulturmiljöarvet. Det är ingenting som ryms inom den nya kulturmiljölagen, och det kanske Bengt Berg inte heller avsåg. Men visst kan man se fotboll som en kulturyttring, det håller jag med om.

Ulf Nilsson (FP)

Anf. 175 Ulf Nilsson (FP)

Herr talman! Propositionen vi i dag diskuterar, efter att ha behandlat den i utskottet, heter som bekant Kulturmiljöns mångfald . I den titeln ryms nyheten att regeringen lanserar ett heltäckande begrepp inte bara gällande kulturarv, som det ofta talats om, utan nu är det ett mer heltäckande begrepp, kulturmiljö. Kulturmiljö är allt som gör att vi förstår eller anar historiska sammanhang och kulturutveckling. Det är händelser och människor som påverkat utvecklingen. I kulturmiljön ingår därmed kulturarvet med fornlämningar och sådant som en mycket viktig del. Jag har alltid haft den uppfattningen att om man lever utan någon som helst kunskap om historia är det som att leva ett liv med permanent minnesförlust. Kulturmiljö är inte bara saker och hus, utan det är också minnen, berättelser, språk, dialekter, musik och helhetsmiljöer med bebyggelse och, inte minst, natur. Kulturmiljö omfattar inte enbart gamla miljöer utan, vilket också uttrycks i propositionen, även samspelet mellan ett modernt samhällsliv, ett medvetet miljötänkande och levande kulturmiljöer. Det är bra att regeringen arbetat fram en proposition med utveckling och förnyelse av det gamla kulturarvsbegreppet och delvis gett det ett rikare och bredare innehåll. Regeringen sätter upp fyra mål som utskottet i sin helhet har accepterat. Ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer. Alla människors delaktighet i kulturmiljöarbetet. Ett inkluderande samhälle. Kulturmiljöarbete och kulturarv ska inte användas för att stänga ute, utan det ska inkludera de människor som lever och vistas i vårt samhälle. En helhetssyn på förvaltningen av landskapet. De målen tycker jag skapar bra förutsättningar för ett offensivt kulturmiljöarbete. Sedan finns ett antal konkreta förslag som bland annat kulturministern redan har nämnt. Ett viktigt förslag är att fornlämningsbegreppet ska förtydligas och få en fast tidsgräns. I dag handlar det om att en sak generellt betraktas som fornlämning om det antas vara äldre än 100 år. Nu får vi den fasta tidsgränsen att föremål som antas vara från före 1850 ska betraktas som fornminnen. Samtidigt är man noga med att påpeka att länsstyrelsen mycket väl genom beslut i enskilda fall kan förklara att antingen miljöer eller föremål av olika skäl är bevarandevärda, skyddsvärda och viktiga för kulturarvet. Det finns många bra skäl för att vi har en fast tidsgräns. Bland annat har detta att gränsen hela tiden flyttats inneburit att till exempel lite mindre ansvariga amatördykare - jag menar inte på något sätt att de flesta är det - dyker och försöker att plocka upp grejer från ett förlist skepp bara för att de vet att det bara är ett år kvar till att de inte får röra det. På samma sätt finns risken att människor börjar gömma undan föremål därför att de vet att de nästa år måste rapportera dem. Det är bra med en fast tidsgräns som ligger så långt bak i tiden men samtidigt med möjlighet till utvidgningar. En annan konkret fråga som har nämnts är att Riksantikvarieämbetet inte länge både ska upphandla uppdrag om arkeologiska utgrävningar och så vidare och samtidigt själv utföra det. Man renodlar det så att det blir en upphandlande myndighet, helt enkelt. Statens historiska museer får däremot vara den statliga myndighet som utför arkeologiska uppdrag i konkurrens med andra och även privata aktörer. Målet är att vi ska få en myndighet som blir expert på upphandling och blir expert på att sätta en ribba för vilken kvalitet man kan kräva. Samtidigt accepterar vi argumenten som kom från Kulturmiljöutredningen att det är bra i ett sådant svårt område som arkeologi att det också finns en statlig utförare. Det är särskilt bra att det är Statens historiska museer. Det är generellt viktigt i Sverige att museer har en koppling mellan forskning och publik verksamhet. Museerna har den viktiga uppgiften att ställa ut föremål, visa och så vidare. Men de har också den viktiga uppgiften att vara aktiva i arbetet, i det är fallet med arkeologisk forskning. Jag tycker att det är bra. Herr talman! Fornlämningar och fynd håller inte för evigt. Det är tyvärr så att ingenting håller för evigt. Fastän vi kan tala om att vi har tusenåriga fornlämningar vet vi att vi egentligen bara har dem till låns. Vi förvaltar dem. Om vi förvaltar dem väl kan ganska många generationers kulturmiljöer berikas av arvet. Men det är ganska viktigt att påminna sig om att de är till låns. För att allmänhetens intresse, som blir större och större, ska kunna tillmötesgås och för att också försiktigheten med och omtanken om fornfynd ska öka är det viktigt att informationen ökar. Den som inte förstår vad ett kulturarv är eller inte inser värdet kan av misstag förstöra unika värden. Det kan vara människor som brukar skogen eller människor som inte riktigt vet vad det handlar om. Ett viktigt sätt att skydda kulturarvet, förutom med lagar och bestämmelser och även med straff, är att sprida kunskap och information. Det gäller dels om hur värdefullt och unikt det är, dels var det finns och hur man beter sig när man är i miljöer som bland annat har ett värdefullt kulturarv. Därför är det viktigt att Riksantikvarieämbetet med det uppdrag som det nu ska få gör mycket tydliga och informativa upplysningar på sin hemsida och även ger tydligare information än i dag om hur människor som tror sig hitta fornfynd ska bete sig med dem, vart de ska anmäla och så vidare. Det är viktigt, och det framgår här, att vi kommer att få bättre information om sådant framöver. Herr talman! Det finns ett stort intresse för kulturmiljö och historia i Sverige, och det blir allt större. Det är också fascinerande att det hela tiden dyker upp nya trådar bakåt i tiden som vi kan hitta som vi inte visste om fanns. Jag kan som ett exempel nämna Uppåkra utanför Lund. Det var inte för så många årtionden sedan som man inte riktigt visste vad som dolde sig där. Så insåg man att fantastiska lämningar av ett järnålderssamhälle dolde sig under åkerjorden. Här har man för första gången någonsin hittat rester av ett skandinaviskt tempel från järnåldern. Man har också hittat väldigt tydliga lämningar från bebyggelse och samhällsliv. Man har hittat så mycket att man kan dra en slutsats som man inte hade en aning om för 30 år sedan, nämligen att Uppåkra var ett ekonomisk, politiskt och religiöst maktcentrum och eventuellt ett centrum för ett sydsvenskt rike. Det är fantastiskt att vi i dag kan få helt nya kunskaper om helt okända samhällen och sammanhang. Det handlar om nya kunskaper om kläder, smycken och handelsförbindelser som gällde för mer än tusen år sedan. Jag är övertygad om att fler sådana upptäckter väntar på oss om vi fortsätter att bedriva ett aktivt arbete för att hela tiden utveckla kulturmiljön och ta hand om kulturarvet. Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen. Jag vill gärna i det sammanhanget påpeka att det är en bred enighet bakom det mesta. Det är inte breda reservationer mot till exempel de fyra målen, den nya tidsgränsen, uppdragsarkeologin och reglerna om metallsökare. Även om man alltid kan hitta frågor att diskutera mer känns det positivt att det är ett så pass brett stöd för huvudlinjerna i regeringens proposition. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att även om det kan verka otroligt finns det nya fornlämningar, nya kulturarv och kulturmiljöer som väntar på oss i framtiden. Det handlar inte bara om att bevara. Det handlar också om att utveckla kulturmiljön. Vi ska fortsätta att satsa på kulturmiljön genom att ge museer, forskning och utbildning tillräckliga möjligheter. Med det yrkar jag återigen bifall till motionen. (Applåder)

Per Lodenius (C)

Anf. 176 Per Lodenius (C)

Herr talman! Att från samhällets sida stödja, vårda och utveckla kulturarvet har uppenbara vinster. Förutom att det är viktigt att vi bevarar och dokumenterar vår gemensamma historia för framtida generationer kan kunskapen också ge oss förståelse för det som händer i dag i vårt samhälle. För Centerpartiet är det viktigt att vårda kulturarvet och stimulera det nya - det som blir morgondagens kulturarv. Det handlar om att vårda och utveckla ett kulturarv som förmedlar viktiga insikter om vår historia och hembygd. Det handlar om att ge alla, oberoende av var vi bor och av vilken kulturell och social bakgrund vi har, en chans att få ta del av och få förståelse för vårt kulturarv. Det här är en mycket viktig uppgift. I betänkandet tar vi upp regeringens proposition Kulturmiljöns mångfald . Propositionen lyfter fram nya nationella mål för kulturmiljöarbetet som ska ersätta de nuvarande övergripande målen för verksamhet inom kulturmiljöområdet. Ulf Nilsson tog upp dessa punkter i sitt anförande alldeles nyss, men jag tänkte ändå repetera dem, herr talman. Det statliga kulturmiljöarbetet ska främja det som lyfts fram i följande fyra punkter: 1. Ett hållbart samhälle med en mångfald av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas. 2. Människors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstå och ta ansvar för kulturmiljön. 3. Ett inkluderande samhälle med kulturmiljön som gemensam källa till kunskap, bildning och upplevelser. 4. En helhetssyn på förvaltningen av landskapet som innebär att kulturmiljön tas till vara i samhällsutvecklingen. Detta är viktiga punkter som lyfts fram i propositionen bland annat därför att alla kulturmiljöer i dag ännu inte är så tillgängliga som man skulle önska. Det kan handla om att informationen om platsen är bristfällig. I många fall är möjligheten att ta sig dit komplicerad, och ibland är det kanske inte lämpligt att utomstående besökare närvarar på platsen. Det kan också vara så att platsen som sådan inte inbjuder till besök. Det kanske krävs ett väldigt intresse och specifik kunskap för att tillgodogöra sig det som finns på just denna plats. Man kan också göra som man gör vid Pilane gravfält på Tjörn. Ni får ursäkta uttalet, för jag kan inte västkustdialekten riktigt. Pilane är ett spännande gravfält med fornlämningar. Där finns bland annat ett femtontal domarringar som är ett par tusen år gamla lämningar. Men att gravfältet besöks av upp till 60 000 personer en sommar beror nog inte på dessa fantastiska lämningar och den natur de finns i - eller? Jo, det är en starkt bidragande orsak till det höga besökarantalet. Men det hela har inte kommit av sig självt. År 2007 tog Peter Lennby, som arrenderar marken för fårbete, initiativ till att skapa en skulpturpark i miljön kring detta kulturarv. Lennby har sedan starten 2007 lockat många stora konstnärer att ställa ut i Pilane skulpturpark. Förra året fanns verk av bland andra Claes Hake och den brittiske konstnären Tony Cragg att beskåda. Årets utställning, som invigs nu på lördag, innehåller verk av bland andra Per Agelii och Claes Eriksson - just den Claes Eriksson som är känd från revysammanhang med Galenskaparna. Men i Pilane har han en installation som han kallar En himla många telefonsamtal. Enligt förhandstipsen är det en garanterat galen installation. Det är inte en alltför vild gissning att antalet besökare till Pilane gravfält i sommar kommer att överstiga 60 000. Det unika med Pilane är kombinationen av en kulturmiljö och ett kulturarv som bär på en viktig historia som görs tillgänglig för fler genom den idé som Peter Lennby fick och det initiativ han tog för sex år sedan. Lennby såg potentialen i att använda miljön till något utöver en historisk plats. Han satte platsen och miljön i en nutid som samtidigt visar respekt för forntiden. Peter Lennbys initiativ har gjort att fler har fått ta del av och lära sig mer om det historiska som finns i Pilane gravfält. Herr talman! Jag vill med detta exempel visa hur man praktiskt kan tillämpa de nationella målen för kulturmiljöarbetet. Det är egentligen vad Peter Lennby gjorde långt innan dess att målen sattes upp. Kulturmiljön behöver inte vara en plats där tiden står stilla. Det är viktigt att bevara kulturarvet, men det är lika viktigt att vi bejakar initiativ där man vill pröva nya sätt att lyfta fram kulturarv och kulturmiljöer utan att förstöra eller förbruka dem. För mig handlar det om att tillgängliggöra och synliggöra vår historia och vårt gemensamma kulturarv. Herr talman! Kulturutskottets betänkande tar upp en mångfald frågor. Jag vill passa på att kort kommentera en av dessa. Det handlar om den statliga arkeologiska uppdragsverksamheten. I propositionen från regeringen föreslås att den uppdragsarkeologiska verksamheten förs över från Riksantikvarieämbetet till Statens historiska museer. Det faktum att den uppdragsarkeologiska verksamheten i dag finns hos Riksantikvarieämbetet har varit föremål för flera utredningar och även ett flertal motioner till riksdagen sedan många år tillbaka. Förslaget innebär att man avskiljer uppdragsverksamheten från Riksantikvarieämbetet. Det ger myndigheten en mer renodlad myndighetsroll och bättre förutsättningar att utveckla just det uppdragsarkeologiska området. Inte minst handlar det om att skapa förutsättningar för en välfungerande marknad med möjlighet för fler aktörer att verka på densamma. Då tänker jag inte minst på de företag som redan i dag agerar på denna marknad. Det är ett bra steg mot en öppnare marknad att renodla Riksantikvarieämbetets roll inom uppdragsverksamheten. Men det kan, som jag ser det, finnas fler steg som man kan behöva ta framöver. Bland annat handlar det om de ekonomiska förutsättningarna för just uppdragsverksamheten - något som också ministern lyfte fram till viss del. Det handlar om hur det ser ut i jämförelse med exempelvis villkoren för de privata alternativen på marknaden. Jag har fått reda på att flera rättsliga prövningar pågår i ämnet. Det handlar om överklaganden av anbud inom uppdragsverksamheten. Jag förutsätter att man från regeringens håll liksom från berörda myndigheter håller sig informerad och följer utvecklingen på området. Med det, herr talman, yrkat jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. (Applåder)

Lars-Axel Nordell (KD)

Anf. 177 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! I Lillhärdal i södra Härjedalen, i den bygd där jag själv har haft förmånen att växa upp, finns Lillhärjåbygget, som är landets enda kvarvarande levande fjälljordbruk i väglöst land med tillhörande fäboddrift. De äldsta delarna av gården är från början av 1800-talet och brukas numera av femte generationen av samma familj. Det unika är att gården alltjämt brukas som den har gjort sedan mitten av 1800-talet. Jordbruket bedrivs traditionellt med lantrasdjur på utmarksbete, fäboddrift, lieslåtter och hässjning. I gårdens mejeri bereds mjölk samt tillverkas smör och ost. Detta sker alltså i dag. På grund av att gården alltid har legat så isolerat finns där en av Sveriges bäst bevarade och mest unika besättningar av renrasiga fjällkor, så kallade fjällnära kor. De har genom århundraden anpassat sig till det magra fjällbete som de har haft att tillgå. Gården, som sammanlagt har drygt ett 40-tal byggnader, saknar alltjämt fast elektricitet. Man installerade dock för några år sedan ett solcellsdrivet elverk som tillsammans med ett dieselaggregat förser de boende på Lillhärjåbygget med nödvändig elektricitet. Detta har gjort livet lättare att leva för dem som bor där. För att skydda och bevara den unika gården på fjället förklarades den för elva år sedan för ett av Sveriges första kulturreservat av länsstyrelsen i Jämtland. I dag finns ett 40-tal sådana i Sverige. I regeringens proposition Kulturmiljöns mångfald betonas att det finns starka skäl att understryka kulturmiljöperspektivet. De objekt som skyddas genom lagen behöver förvaltas utifrån en helhetssyn för att kunna bevaras långsiktigt. Förvaltningen måste utgå ifrån och ta hänsyn till det enskilda objektets kulturhistoriska och landskapsmässiga sammanhang. Där framgår att fornlämningar förutom till exempel gamla husgrunder, stigar, mynt och bruksföremål även är resta stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar och målningar. I begreppet andra ristningar och målningar fångas också inskriptioner i form av trädristningar in. Det är ristningar som framför allt har tillkommit under vallning av kreatur i skogen - en aktivitet som nu har upphört i Sverige. Det finns exempel på månghundraåriga trädristningar i gamla torrakor. Sådana finns bland annat inte långt från just Lillhärjåbygget i Härjedalen, som jag nämnde. Där finns trädristningar från 1700-talet alltjämt bevarade. Detta är lämningar och spår av ett kulturarv och berättelser och kunskaper som representerar ett unikt immateriellt kulturarv. Herr talman! Jag ska villigt erkänna att jag har haft svårt att logiskt ta till mig och acceptera ett ålderskriterium med en fast åldersgräns för tiden före 1850 för klassning av fornlämningar. Att den valda tidsgränsen inte blev 1750, som utredningen föreslog, utan 1850 är jag glad för. Det är viktigt och bra. På detta sätt blir också många torpargrunder från början av 1800-talet klassade som lämningar. Men i takt med att tiden går skulle en rullande tidsgräns kännas mer naturlig, tyckte jag. Efter att ha talat med kunniga personer på dels länsstyrelsen i mitt hemlän Örebro, dels på Riksantikvarieämbetet har jag dock förstått att det är enkelt, praktiskt, ändamålsenligt och rättssäkert att ha en fast gräns som denna, 1850. I framtiden kan vi sätta en ny tidsgräns, men för dagen gäller 1850. Länsstyrelsens uppgifter för kulturmiljöområdet tydliggörs i den nya kulturmiljölagen, bland annat genom att begreppet "tillsyn" har ersatts med att länsstyrelsen "ansvarar för" det statliga miljöarbetet i respektive län. En viktig uppgift är bland annat att bevaka och via förvaltningsbeslut kunna klassa fynd från tiden efter 1850 som fornlämning. Herr talman! Att göra lagstiftning över lag lättförståelig och enkel att både tillämpa och tolka är något som Kristdemokraterna länge har kämpat för. Det handlar om vilket perspektiv man har och om att lagstiftningen ska vara så begriplig som möjligt även för brukaren och den enskilde medborgaren. Det gäller exempelvis den relativt svårbegripliga lagen om kulturminnen från 1988 som regeringen föreslår en förenkling av. Begreppet "fornminne" tydliggörs, och begreppet "fast fornminne" utgår. Den långa uppräkningen av olika kategorier av fornlämningar utgår likaså. Vidare preciseringar hänskjuts till antikvariska bedömningar, vilket känns rimligt eftersom vår syn på vad som klassas som fornlämningar kan förändras över tid. Regeringen uttrycker att ambitionen är att göra lagen rimlig, tydlig och förutsägbar i förhållande till dess syfte, det vill säga att skyddade lämningar från äldre tider långsiktigt ska kunna upprätthållas. Herr talman! Regeringen föreslår i propositionen flera förändringar, eller snarare förtydliganden, i Riksantikvarieämbetets roll. Av särskild betydelse är att Riksantikvarieämbetet föreslås stärka sitt arbete med att utveckla och kvalitetssäkra den information om fornlämningar som myndigheten förvaltar. Kartläggning och inventering av fornlämningar i Sverige har, som vi hörde ministern nämna, en månghundraårig historia. Det har skett i omgångar, och det har inte alltid varit lättillgänglig information för den enskilde som är intresserad av att ta del av detta. Sedan 2005 har fornminnesregistret i sin helhet funnits tillgängligt digitalt. På Riksantikvarieämbetets hemsida kan alla numera enkelt ta del av kända uppgifter om fornlämningar i hela landet. Att regeringen understryker behovet av att fortlöpande kvalitetssäkra och vidga kunskaperna om de lämningar som finns i registret är mycket välkommet. För att detta ska bli verklighet avser regeringen att avsätta medel för detta ändamål under en femårsperiod. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Beslut

Beslut: 2013-06-13

29 förslagspunkter, 22 acklamationer, 7 voteringar

Webb-tv: Beslut

13 juni 2013

Protokoll med beslut

2013-06-13

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2012/13:273

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Nya nationella mål för kulturmiljöarbetet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner att de nuvarande övergripande målen för verksamheten inom kulturmiljöområdet upphävs och att nya nationella mål antas i enlighet med förslaget i propositionen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 11.

2. Uppföljning av målen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr6 av Tina Ehn och Agneta Börjesson (båda MP) yrkandena 1 och 5.

Reservation 1 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (MP, V)
S	90	0	0	22
M	91	0	0	16
MP	0	24	0	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	1
V	0	15	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	255	39	0	55
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Ansvaret för att skydda och vårda kulturmiljöer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar 1 kap. 1-2 §§ regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 1 i denna del och avslår motion
2012/13:Kr6 av Tina Ehn och Agneta Börjesson (båda MP) yrkande 2.

Reservation 2 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (MP, V)
S	91	0	0	21
M	92	0	0	15
MP	0	24	0	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	1
V	0	15	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	257	39	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Ortnamn och namn som har godkänts av Lantmäteriet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar 1 kap. 4 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 1 i denna del och avslår motionerna
2012/13:Kr311 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD) och
2012/13:Kr338 av Mattias Karlsson (SD).

Reservation 3 (SD)

5. Tidsgräns vid 1850

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar 2 kap. 1, 1a, 3 och 4 §§ regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 1 i denna del och avslår motion
2012/13:Kr7 av Margareta Larsson (SD) yrkande 1.

Reservation 4 (SD)

6. Alternativ tidsgräns vid 150 år

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår förslaget om att införa en tidsgräns vid 150 år och om övergångsbestämmelser.
Därmed avslår riksdagen motion
2012/13:Kr7 av Margareta Larsson (SD) yrkandena 2 och 3.

Reservation 5 (SD)

7. Ett förtydligat ansvar för att efterforska fornlämningsförekomst

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar 2 kap. 10 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 1 i denna del och avslår motionerna
2012/13:Kr262 av Solveig Zander och Jessika Vilhelmsson (C, M) och
2012/13:Kr285 av Betty Malmberg och Eva Bengtson Skogsberg (båda M).

8. Metallsökare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar 2 kap. 18-20 §§ regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 1 i denna del och avslår motionerna
2012/13:Kr6 av Tina Ehn och Agneta Börjesson (båda MP) yrkande 4,
2012/13:Kr7 av Margareta Larsson (SD) yrkande 6 och
2012/13:Kr335 av Kent Ekeroth och Mattias Karlsson (båda SD) yrkandena 5-7.

Reservation 6 (MP)
Reservation 7 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (SD)
S	91	0	0	21
M	92	0	0	15
MP	0	0	24	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	1
V	15	0	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	253	19	24	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Byggnadsminnen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar 3 kap. 1 § regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 1 i denna del.

10. Svenska fyrar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr6 av Tina Ehn och Agneta Börjesson (båda MP) yrkande 3.

Reservation 8 (MP)

11. Arkivlagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkt 10 och avslår motion
2012/13:Kr337 av Solveig Zander och Emil Källström (båda C).

12. Lagförslagen i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan,
2. lag om ändring i miljöbalken,
3. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,
4. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),
5. lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
6. lag om ändring i lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning,
7. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,
8. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) och
9. lag om ändring i minerallagen (1991:45).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:96 punkterna 1 i denna del och 2-9.

13. Den statliga arkeologiska uppdragsverksamheten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr7 av Margareta Larsson (SD) yrkandena 4 och 5.

Reservation 9 (SD)

14. Destruktion av arkeologiska fynd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr273 av Oskar Öholm (M).

15. Rapportering av fornfynd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Kr217 av Christer Engelhardt (S) och
2012/13:Kr339 av Mattias Karlsson (SD).

16. Fornminnesbrott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Kr209 av Björn Söder (SD) yrkandena 1-3 och
2012/13:Kr335 av Kent Ekeroth och Mattias Karlsson (båda SD) yrkandena 1-3 och 8-12.

Reservation 10 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 10 (SD)
S	91	0	0	21
M	91	0	0	16
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	1
V	15	0	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	276	19	0	54
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Statens ansvar för kulturreservat

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr284 av Helene Petersson i Stockaryd och Thomas Strand (båda S).

18. Ideell fornminnesvård

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr336 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD).

Reservation 11 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (SD)
S	91	0	0	21
M	92	0	0	15
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	1
V	15	0	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	277	19	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

19. Svenskt kulturarvsår 2016

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr330 av Mattias Karlsson och Carina Herrstedt (båda SD).

Reservation 12 (SD)

20. Centralt betygsarkiv för grund- och gymnasieskolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr272 av Krister Hammarbergh (M).

21. Digitalisering och spridning av svensk dagspress

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr325 av Eva Lohman och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M).

22. Visby ringmur

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr211 av Christer Engelhardt (S).

23. Bastun som kulturarv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr286 av Nina Lundström (FP).

24. Placering av statyer m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr316 av Annika Lillemets och Valter Mutt (båda MP).

25. Nationalmuseum och Nobelmuseet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr320 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkandena 13 och 14, båda i denna del.

Reservation 13 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (S)
S	0	91	0	21
M	91	0	0	16
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	1
V	15	0	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	204	91	0	54
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

26. Rullande och flytande kulturarv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr320 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkande 15 i denna del.

Reservation 14 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 14 (S)
S	0	91	0	21
M	92	0	0	15
MP	24	0	0	1
FP	20	0	0	4
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	1
V	15	0	0	4
KD	16	0	0	3
Totalt	205	91	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

27. Statligt stöd till vissa museer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Kr219 av Désirée Liljevall (S),
2012/13:Kr281 av Elisabeth Svantesson (M) och
2012/13:Kr292 av Anna-Lena Sörenson m.fl. (S).

28. Studieresor till Auschwitz-Birkenau

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2012/13:Kr300 av Mikael Oscarsson (KD).

29. Tidigare behandlade förslag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2012/13:Kr215 av Annelie Enochson och Mikael Oscarsson (båda KD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Kr216 av Pia Nilsson (S),
2012/13:Kr232 av Louise Malmström och Helén Pettersson i Umeå (båda S),
2012/13:Kr234 av Maria Lundqvist-Brömster (FP),
2012/13:Kr236 av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M),
2012/13:Kr239 av Leif Pagrotsky (S),
2012/13:Kr241 av Louise Malmström m.fl. (S),
2012/13:Kr258 av Hans Backman (FP),
2012/13:Kr259 av Ulf Nilsson m.fl. (FP) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Kr260 av Ulf Nilsson m.fl. (FP),
2012/13:Kr263 av Staffan Danielsson (C),
2012/13:Kr266 av Tuve Skånberg (KD),
2012/13:Kr271 av Krister Hammarbergh (M),
2012/13:Kr275 av Gustav Nilsson (M),
2012/13:Kr282 av Johan Johansson (M),
2012/13:Kr287 av Bo Bernhardsson m.fl. (S),
2012/13:Kr288 av Caroline Helmersson Olsson m.fl. (S),
2012/13:Kr301 av Carin Runeson och Olle Thorell (båda S),
2012/13:Kr303 av Helén Pettersson i Umeå (S),
2012/13:Kr306 av Gunnar Andrén (FP) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Kr307 av Gunnar Andrén (FP),
2012/13:Kr308 av Gunnar Andrén (FP),
2012/13:Kr310 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD),
2012/13:Kr317 av Mehmet Kaplan (MP),
2012/13:Kr318 av Thoralf Alfsson (SD),
2012/13:Kr320 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) yrkandena 13-15, alla i denna del, och 23 samt
2012/13:Kr332 av Mattias Karlsson och Per Ramhorn (båda SD) yrkandena 1 och 2.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nya nationella mål för arbetet med kulturmiljön (KrU9)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Nya nationella mål för arbetet med kulturmiljön (KrU9)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Nya nationella mål för kulturmiljöarbetet

2. Uppföljning av målen m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Ansvaret för att skydda och vårda kulturmiljöer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Ortnamn och namn som har godkänts av Lantmäteriet

5. Tidsgräns vid 1850

6. Alternativ tidsgräns vid 150 år

7. Ett förtydligat ansvar för att efterforska fornlämningsförekomst

8. Metallsökare

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Byggnadsminnen

10. Svenska fyrar

11. Arkivlagen

12. Lagförslagen i övrigt

13. Den statliga arkeologiska uppdragsverksamheten

14. Destruktion av arkeologiska fynd

15. Rapportering av fornfynd

16. Fornminnesbrott

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Statens ansvar för kulturreservat

18. Ideell fornminnesvård

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

19. Svenskt kulturarvsår 2016

20. Centralt betygsarkiv för grund- och gymnasieskolan

21. Digitalisering och spridning av svensk dagspress

22. Visby ringmur

23. Bastun som kulturarv

24. Placering av statyer m.m.

25. Nationalmuseum och Nobelmuseet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

26. Rullande och flytande kulturarv

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

27. Statligt stöd till vissa museer

28. Studieresor till Auschwitz-Birkenau

29. Tidigare behandlade förslag