Kulturarvsfrågor

Anf. 122 Christer Nylander (L)

Herr ålderspresident! Jag är mycket glad att kulturutskottet i detta betänkande slår fast att staten måste höja tempot och ambitionerna i försoningsarbetet med det samiska folket.

Utskottet menar att staten måste skynda på återlämnandet av samiska kvarlevor, och för att göra det behöver man snarast utreda de juridiska, ekonomiska och praktiska förutsättningarna för att så ska kunna ske. Ett sammanhållet regelverk och en process som fungerar för identifiering och återbördande av samiska föremål och kvarlevor måste skapas. Det ska sägas att en hel del har gjorts och att en hel del håller på att göras, men tempot och ambitionerna måste höjas. Sverige ska vara ett internationellt föredöme på det här området.

Herr ålderspresident! Det finns en del politisk sprängkraft i frågorna kring kulturarv. Hanteringen av samiska kvarlevor är ju ett exempel på detta, men det finns många fler.

När nationer och nationalstater en gång skulle byggas var det viktigt att kunna visa upp en lång historia, gärna en ärorik sådan, och utifrån ett kulturarv - myter, museer, monument och berättelser - försökte man skapa en sammanhållning i det nya nationsbygget. I berättelsen om den nya nationen fanns det såklart också, som i alla berättelser, både inre och yttre fiender. Det är viktigt att komma ihåg detta: Nationer så som vi känner dem är en ganska ny företeelse, och en nation är faktiskt en uppdiktad sak.

Frågan om en kulturkanon för att stärka sammanhållningen har gång på gång dykt upp i den kulturarvspolitiska debatten, herr ålderspresident. Personligen har jag en ganska avdramatiserad syn på det där med kanon. Det är klart att det finns vissa verk som är särskilt viktiga för att vi ska förstå vad det är att vara människa och för att vi ska förstå vad man tidigare har tyckt att det är att vara människa. Det finns också vissa verk som är särskilt viktiga för att vi ska förstå hur man förr har tänkt kring det svenska och hur vi nu tänker kring vad som är svenskt.

För egen del tycker jag att det är ganska bra att få vägledning när jag försöker stärka min egen bildning, men jag ogillar tanken att en statligt sanktionerad kanon - oavsett om det gäller litteratur, film, konst eller arkitektur - används för att forma mina tankar. Det där är två diametralt olika sätt att se på frågan om kanon: Antingen ser man den som ett verktyg för individens personliga bildning, utveckling och växande, eller också ser man den som statens sätt att försöka forma medborgarnas tankar rätt.

Som liberal är det självklart för mig att avfärda det där uppifrånperspektivet, men det är lika självklart att gilla underifrånperspektivet - det individuella underifrånperspektiv som också finns i kanondebatten. En kanon ska inte vara statens verktyg, utan den ska vara individens verktyg. På samma sätt ser jag på hela kulturarvet: Museer finns inte till för att lära mig hur jag ska tänka. De är inte statens verktyg för att få mig att tänka rätt, utan de finns till för att få mig att veta mer, tänka bättre och förstå lite ytterligare.

Den politiska sprängkraft som finns i kulturarvsfrågor syns ju också i konflikter - inte minst i militära konflikter, som den vi nu ser i Ukraina efter Rysslands attack. Men vi har sett liknande tendenser runt om i världen, där religiösa och världsliga arv förstörs av politiska skäl efter att ha sparats i generation efter generation.

Herr ålderspresident! Slutligen: Genom århundraden har det judiska folket gång på gång drabbats av antisemitiska attityder. Antisemitism förekommer i många olika delar av samhället och tar sig många olika uttryck. De fördomar om och fiendebilder av judar som har sin förankring i svensk och europeisk tradition och som i europeisk nutidshistoria har fått så katastrofala följder lever kvar.

Samtidigt har vi många svenskar som kommer från länder där antisemitism är statligt sanktionerad genom statskontrollerade medier, skolor och religiösa institutioner.

Oavsett varifrån antisemitismen kommer och var den återfinns i samhället innebär den att många människor utsätts och att deras frihet begränsas. Vi har ett särskilt ansvar att bekämpa antisemitiska attityder. Det har vi alla; det är ett ansvar som ligger på var och en av oss.

Det behövs en ökad medvetenhet om hur antisemitismen i Sverige tar sig uttryck i dag. I Malmö har det nyligen genomförts en kartläggning som visar att antisemitiska attityder bland stadens invånare sätter sin prägel på tillvaron för Malmös judiska befolkning. Bland annat undviker judiska elever att gå i vissa skolor. Det bör genomföras en liknande kartläggning i hela Sverige.

Det får heller aldrig förekomma att skolor undviker att diskutera antisemitism därför att ämnet anses vara känsligt.

Mot bakgrund av detta vill jag och Liberalerna att regeringen tar initiativ till en nationell kartläggning av förekomsten av antisemitiska attityder.

Herr ålderspresident! Med detta yrkar jag bifall till reservation 11.

Anf. 123 Åsa Karlsson (S)

Herr ålderspresident, ledamöter och åhörare! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande 2021/22:KrU6. Betänkandet innehåller 116 yrkanden i motioner från den allmänna motionstiden under detta riksmöte.

Jag vill börja med att ställa mig bakom reservation 1, men för tids vinning yrkar jag inte bifall till den. Jag yrkar avslag på övriga reservationer och bifall till förslaget i betänkandet.

Herr ålderspresident! Jag vill inleda mitt anförande med att beröra situationen i Ukraina. Vi befinner oss i en tid som vi för bara några månader sedan inte kunde föreställa oss. Det finns ett tydligt före den 24 februari och ett tydligt efter den 24 februari. Det är ett datum som vi aldrig kommer att glömma.

Europa befinner sig i krig. Ryssland har invaderat det demokratiska landet Ukraina, och vi får dagligen ta del av information om fruktansvärda händelser som utspelar sig i Ukraina.

Krig mot ett demokratiskt land är oförsvarbart, och att se hur civila drabbats är outhärdligt. Vi vet att civila mål har bombats - barnsjukhus med födande kvinnor, äldreboenden och civila boenden. Vi vet också att civila förvägras att komma i säkerhet; det är krigsbrott som vi måste ta kraftigt avstånd från. Människor - civila, män, kvinnor, barn och äldre - ska inte behöva svälta ihjäl för att de inte tillåts lämna den plats de befinner sig på. De ska inte behöva bli våldtagna, skjutna eller dödade.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi kulturarv. Utöver det mänskliga lidandet i Ukraina innebär Rysslands invasion också ett allvarligt hot mot Ukrainas kulturarv. Det menar bland annat Unesco, och FN-organisationen arbetar nu tillsammans med Ukrainas regering för att skyndsamt skyddsmärka byggnader och föremål.

Kulturarbetare som finns på plats i Ukraina vittnar om att den ryska militären visar mindre och mindre hänsyn till kulturbyggnader. Museer, teatrar, bibliotek och kyrkor har varit hårt utsatta i anfallen från ryska styrkor alltsedan kriget utbröt.

Det historiska museet i Tjernihiv, med flera verk av konstnären Marija Prymatjenko, totalförstördes i början av invasionen. Kloster och kyrkor förstördes också, till exempel katedralen i Charkiv, som knappt hunnit återställas sedan Ryssland senast förstörde den för nästan 100 år sedan. Katedralen återställdes 2009, men nu är den återigen förstörd.

Att sikta in sig på ett lands kulturarv är tyvärr vanligt i väpnande konflikter, och vi ser det ofta. Det handlar om psykologisk krigföring - om att sabotera och underminera en folkgrupp eller en nationell identitet. Kulturföremålen är viktiga för folket som bor i ett land. Kulturarvet är en del av identiteten och av historien. Det är det som förenar ett folk och ett land. Kulturarvet är något som enar.

Att avsiktligt förstöra ett kulturarv är ett krigsbrott. När FN-organet Unesco och Ukrainas regering nu försöker att skyddsmärka Ukrainas kulturarv handlar det till stor del om att senare kunna utkräva ansvar av Ryssland. Det handlar om att kunna samla information och data för att ha så mycket information som möjligt när frågan om krigsbrott blir aktuell och ska avgöras. Ukraina och Ryssland har båda skrivit under Haagkonventionen, som handlar om att skydda kultur och egendom i väpnad konflikt.

Historiens dom kommer att falla tungt på Vladimir Putin och den politiska ledningen i Ryssland. De bär det yttersta ansvaret för kriget, för krigsbrotten, för attackerna mot civila i Ukraina och för förstörelsen av kulturarv. En dag ska de också få svara för sina krigsbrott och tvingas att ta sitt ansvar.

Herr ålderspresident! Apropå Socialdemokraternas reservation är frågan om repatriering av samiska mänskliga kvarlevor och religiösa föremål otroligt viktig. Den ska framdeles främjas genom rättssäkra, transparenta och effektiva processer i samarbete mellan de berörda parterna.

Rättsliga förutsättningar finns i dag inom ramen för befintligt regelverk, vilket vi kunde se vid repatrieringen i Lycksele 2019, som var den största repatriering som någonsin gjorts i Sverige. Efter det har det skett ytterligare repatrieringar, bland annat till Ájtte, det svenska fjäll- och samemuseet i Jokkmokk.

Den 10-11 maj i år kommer det att hållas en konferens om repatriering just på det svenska fjäll- och samemuseet Ájtte i Jokkmokk. Konferensen sker i samråd med Sametinget och Riksantikvarieämbetet. Konferensens slutsatser kommer att vara en del av grunden för framtida repatrieringsprocesser.

Att utreda de juridiska förutsättningarna för identifiering och återbördande av samiska föremål och kvarlevor vore att störa en redan pågående process. Vi socialdemokrater tycker att processerna för repatrieringen bör ske inom ramen för det samiska självbestämmandet och i nära dialog med Sametinget, inte genom en utredning begärd av riksdagen och framtagen av regeringen. Det finns redan nu en pågående dialog mellan regeringen och Sametinget om just repatrieringsfrågan.

Dessutom är det viktigt att slå vakt om museernas självständiga roll gentemot regeringen och principen om armlängds avstånd. Att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att analysera och föreslå hur museer ska arbeta med specifika föremål vore olämpligt.

De senaste åren har det skett ett flertal större reformer just inom urfolkspolitiken. En viktig reform är konsultationsordningen i frågor som rör samiska intressen. Den innebär att samiska företrädare ska involveras i alla frågor med samiskt intresse, till exempel hanteringen av kulturarv. Konsultationsordningen trädde i kraft den 1 mars i år och är alltså en alldeles ny ordning.

Den 3 november 2021, vilket också är alldeles nyligen, beslutade vi att införa en sannings- och försoningskommission som bland annat har i uppdrag att ta fram förslag på åtgärder för försoning i framtiden. Där ingår repatriering som en mycket viktig del.

Vi tycker därför att förslaget om en utredning förekommer viktiga initiativ som redan tagits för en förstärkt urfolkspolitik.

(Applåder)

Anf. 124 Angelika Bengtsson (SD)

Herr ålderspresident! Under brinnande krig i vårt närområde gör man nu sitt bästa och sitt yttersta för att rädda, skydda och gömma det ukrainska kulturarvet. Det är både sorgligt och förskräckligt att en stor del av deras kulturarv aldrig kommer att kunna visas upp igen till följd av förstörelse och stöld.

Det måste göras mer för att rädda kulturarvet. Våra länder har många berättelser som förenar oss.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna har i flera mandatperioder lyft fram vikten av ett rikt och levande kulturarv. I det finns vår historia med berättelser från tidigare generationer. Vi kan genom det få en bättre förståelse för hur vi har utvecklats och för dagens traditioner, seder och bruk.

Det är av den anledningen vi i vår budget har flera satsningar kopplat till att synliggöra vårt kulturarv, inte minst genom att digitalisera det. Här måste man öka takten från regeringens sida. Under den här mandatperioden har man inte gjort en enda satsning kopplat till kulturarvet. Det är tydligt att nästa regering som intar Rosenbad inte kan vara en socialdemokratisk eller miljöpartistisk sådan. Engagemanget eller kunskapen från deras håll för vårt kulturarv finns inte.

Herr ålderspresident! Vårt immateriella kulturarv berättar om våra traditioner, vad vi äter och ätit och hur vi brukat. På Institutet för språk och folkminnen kan vi ta del av en förteckning över vårt levande kulturarv. När jag läste igenom den hittade jag några av mina högst personliga favoriter, nämligen spettekakan, den beridna högvakten, allemansrätten och givetvis fika.

Herr ålderspresident! Vi har motionerat om att stärka arbetet vid Institutet för språk och folkminnen. Där har vi en reservation, nummer 14, som jag vill yrka bifall till.

I betänkandet behandlar vi frågor som ligger vårt parti nära hjärtat. Vi har totalt fem reservationer, flest av alla partier. Vi har hela den här mandatperioden debatterat och motionerat om mer stöd till kulturarvet. Vi är det parti som lägger absolut mest pengar och som har den mest bearbetade politiken på kulturarvsområdet.

Det har på sistone uppdagats att länsstyrelserna inte har beredskapsplaner för hur länen ska skydda sitt kulturarv. I beredskapsplanen har man prioriterat matförsörjning och skyddsrum. Det kan man tycka är en god prioritering, men vi kommer att göra vad vi kan för att även kulturarvet ska inkluderas omgående. Vi vet av erfarenhet att krig kan bryta ut när man minst anar det. Då måste man ha en plan för vad som ska skyddas och i vilken ordning. Har vi inget kvar som berättar om vår historia, vad är vi då?

När jag ändå är inne på skydd och vård av vårt kulturarv kan jag säga att vi har motionerat om att öka digitaliseringstakten, inte minst för våra museer, som handhar en stor del av vårt kulturarv, men även för våra arkiv, bibliotek med mera. För oss handlar det inte bara om att skydda det för generationer framöver. För oss handlar det även, och framför allt, om att visa upp det för fler. Vårt kulturarv är vårt gemensamma. Det ska inte ligga undangömt i ett lager eller en källare. Det ska visas upp för oss alla.

Herr ålderspresident! Jag hoppas att nästa regering prioriterar vår gemensamma skatt: vårt kulturarv.

Anf. 125 Catarina Deremar (C)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 10, även om jag såklart står bakom samtliga reservationer från Centerpartiet.

Herr ålderspresident! Vårt kulturarv kan innebära både trygghet och stolthet. Äldre generationer berättar vidare för yngre generationer. Kulturarvet kan vara i det lilla och i det stora. Jag tänkte börja med det lilla: våra fäbodar.

Våra fäbodar är, trots relativt ringa omfattning, mycket viktiga bland annat för bevarande av den biologiska mångfalden, värdefull natur och byggnads- och kulturmiljöer och inte minst för att värna utrotningshotade husdjursraser. En fäbod förutsätter ett hållbart sätt att leva och på sitt sätt en cirkulär ekonomi i praktiken. Fäbodarna är välbesökta och därför viktiga för besöksnäringen. Fäbodbrukarna är företagare som behöver bra villkor för lönsamhet för att kunna verka. Då finns det en rad regler som man behöver anpassa mer för små företag som förädlar livsmedel.

Att öka kunskapsspridningen om fäbodbruket, underlätta generationsövergångar, ge bättre möjligheter att förebygga och skydda sig mot rovdjursangrepp på djuren och ge förutsättningar för ökad lönsamhet genom bättre stöd och villkor är olika sätt att verka för att kulturarvet ska finnas kvar. Därför bör en samlad handlingsplan för att värna ett levande fäbodbruk tas fram.

Hur kan man då lära om kulturarvet? I min hemkommun Tierp har vi gott om fina brukssamhällen som är väl värda att besöka. Här finns ett bra samarbete mellan kommunens grundskolor och det ideella föreningslivet. Eleverna i kommunens grundskolor får ett slags kulturarvsgaranti, kan man säga. En gång per läsår får eleverna besöka bruken och lära sig om livet och den järnhantering som var aktuell för våra bruk tidigare. I Söderfors har vi ju fortfarande ett bruk som är i full gång.

Bakgrunden är hämtad ur läroplanen, och satsningen är initierad av kultur och fritid i Tierps kommun. Man har tillsammans med föreningarna på de olika bruken och hembygdsföreningar utarbetat en plan för att eleverna ska få se att det som de läser om i historieböckerna faktiskt finns runt husknuten.

Detta är ett praktiskt exempel på hur barn får lära sig om sin omgivning och sin närmiljö och i detta fall föra kunskapen om kulturarvet vidare. Här möts också flera generationer, och jag är övertygad om att man lär av varandra. Eleverna i första klass besöker Vendel, som är en historiskt intressant plats för alla. I nian är man i Tobo bruk. Däremellan hade jag kunnat berätta om alla våra bruk. Man klarar av ett per läsår. Men jag ska spara det. Det kan ju vara någon annan debatt som behöver lite bruk.

Jag vill också säga något om det kulturarv som vi nu på alltför nära håll ser förstöras eller riskera att förstöras. Kriget i Ukraina visar detta med skrämmande tydlighet. Ryssland utraderar aktivt det ukrainska folkets kulturarv. Samma fenomen återfinns i historien, från nazisternas plundring av Europa under andra världskriget till talibanernas sprängningar av buddistiska helgedomar i Afghanistan.

Herr ålderspresident! Naturligtvis är det mänskliga lidandet det första vi tänker på. Men kulturarvet är ändå något som vi ska ha kvar den dag när kriget är slut och man återigen ska bygga upp sitt land. Jag hoppas verkligen att Sverige kan vara behjälpligt på många sätt. Det handlar om landets konstskatter, böcker och historiska föremål. De kommer att spela en mycket stor roll för de människor som lever kvar och för dem som återvänder till sitt hemland när kriget är slut.

Kulturarv i vår egen historia kan också vara något man önskar inte hade inträffat. Men det går inte att sudda ut, utan vi får bära med oss de misstag som tidigare generationer gjort. Mina partivänner i konstitutionsutskottet har i en kommittémotion lyft upp ämnet hågkomst. Centerpartiet vill ge Forum för levande historia i uppdrag att berätta, beskriva och förklara hur Sverige har behandlat samer, tornedalingar och andra nationella minoriteter - detta för att inte glömma och kanske ge någon upprättelse.

Anf. 126 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr ålderspresident! Museer och arkiv är folkbildande institutioner. De är också bärare av vårt kulturarv, institutioner för vårt kollektiva minne och arenor för kulturella möten och olika konstnärliga uttrycksformer.

Ett vanligt år lockar Sveriges museer till sammanlagt runt 28 miljoner besök över hela landet. Det var ett tag sedan det var så, men nu när verksamheten kan återgå till det normala och nå tidigare besöksantal är det viktigt att insatser görs för att museerna ska kunna fullfölja sitt uppdrag i alla delar. Tyvärr har kulturarvssektorns behov inte vägt tillräckligt tungt de senaste åren, och därför vill jag yrka bifall till reservation 7 som innehåller flera förslag för att stärka sektorn.

Fri entré till statliga museer är ett sätt att sänka trösklarna och öka människors tillgång till kultur och konst. Genomförandet av fri entré-reformen var en viktig del av Vänsterpartiets överenskommelse med regeringen på kulturområdet under förra mandatperioden. Det är av stor betydelse att vårt gemensamma kulturarv blir tillgängligt för alla oavsett storlek på plånbok.

När Riksrevisionen gjorde sin granskning av fri entré-reformen konstaterades att den möjliggjorde för museerna att nå ut bredare, och ett arbete med att tydliggöra reformen har därefter påbörjats.

Många museer har pekat på behovet av tillskott till stödet för att kunna täcka de ökade kostnader som blir när fler har möjlighet att besöka museerna.

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet menar att fri entré är ett viktigt sätt att tillgängliggöra kulturarvet och samlingarna men att finansieringsmodellen behöver finslipas så att ett ökat antal besökare inte blir något negativt som urholkar budgeten för andra viktiga uppgifter.

På längre sikt vill vi också att fler museer ska omfattas. I tidigare budgetmotioner har vi till exempel föreslagit att utöka reformen till att även innefatta Tekniska museet.

På regional nivå har många länsmuseer tagit bort sina avgifter, vilket ger stor potential att nå människor i hela landet.

Vi vill att museerna ska ses som en del av en kulturell allmännytta som alla invånare har rätt till - en gemensam skatt - och föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att möjliggöra en utbyggnad och utveckling av fri entré-reformen så att även länsmuseer, stiftelsemuseer och kanske en del privata museer kan inkluderas.

Herr ålderspresident! Flera av de statliga museerna har samlingar som är bland Europas största, och de är av stort värde även för den internationella forskningen. Till exempel har både Statens historiska museer och Naturhistoriska riksmuseet runt 11 miljoner föremål var i sina samlingar, vilket är helt otroligt.

Att dessa samlingar tas om hand är avgörande. Att förvalta en samling innebär mycket arbete och kräver många olika specialistkompetenser. Det har på senare år kommit många larm från museisektorn om att resurserna är för små för att man ska kunna ta hand om samlingarna på ett bra sätt och att de därför riskerar att förfalla. För att ta ett exempel kräver bara tavelsamlingen på Skokloster runt 200 årsarbeten för att räddas, och på vissa håll saknas rätt typ av magasin.

Som ni hör behövs det medel för att museerna ska få en chans att komma i fatt i arbetet med att säkra samlingarna, och det brådskar.

Samtidigt som resurser för befintliga samlingar saknas fylls det hela tiden på med nya föremål, vilket också lyfts upp i tidigare budgetar. Myndigheten Statens historiska museer har i uppgift att omhänderta alla arkeologiska föremål som Riksantikvarieämbetet tilldelar dem.

På grund av många större infrastrukturprojekt och ett ökat bostadsbyggande grävs ett stort antal föremål fram, och i dag säger många länsmuseer att de saknar möjlighet att ta emot dessa föremål. Då landar det i stället på Statens historiska museer att ta emot dem, för de kan inte säga nej. Men det saknas rätt förutsättningar, och Statens historiska museer kan inte styra detta flöde. Man behöver därför få en ersättning för att kunna ta hand om alla fynd. Annars blir föremål liggande utan att registreras och tas om hand, och de blir då inte heller sökbara för forskare. Dessutom riskerar de förstås att bli förstörda.

En annan stor uppgift för museerna är digitaliseringen, och här behövs också ökade resurser. Detta tas även upp i återstartsutredningen, som nyligen var ute på remiss. I en tid av hög arbetslöshet vore det lämpligt att göra en satsning som betyder mycket för museisektorn och för tillgängliggörandet av landets samlingar för alla invånare.

Vi föreslår ett nytt sysselsättningsprojekt liknande det lyckade Access som pågick 2006-2009 och gav över 1 000 personer jobb inom kulturområdet. Detta skulle ge kulturarvssektorn ett välkommet tillskott.

Det finns också behov av att fortbilda befintlig personal i digitalisering, exempelvis i att göra digitaliserade upplevelser för besökarna. Detta har Vänsterpartiet motionerat om.

Herr ålderspresident! Jag är väldigt glad att utskottet fick till ett nästan enhälligt beslut om att regeringen behöver göra mer för att snabba på processen kring återlämnandet av samiska föremål och kvarlevor. Vi vet att viktiga steg har tagits de senaste åren, men vi menar att det går för långsamt och att resurserna för att jobba med dessa frågor är för små.

Vänsterpartiet har därför lyft upp att Sametingets etiska råd behöver få ökade resurser för att hantera dessa komplexa frågor.

Jag är lite förvånad över att Socialdemokraterna inte ville vara med och utforma utskottets ställningstagande utan reserverade sig. En invändning var att initiativet ska komma från den samiska gruppen, inte från riksdagen. Men givetvis är det från den samiska gruppen påtryckningarna kommer; man tycker att det går för långsamt.

En annan invändning från Socialdemokraterna var att vi har fått konsultationsordningen, som ska ge samerna större inflytande. Det är intressant att det var ett tungt vägande skäl i denna fråga men inte i det stora beslutet om gruvan i Gállok för bara några veckor sedan. Då var konsultationsordningen inget hinder för att ta det viktiga beslutet - ett beslut som helt uppenbart gick på tvärs med en tydlig opinion hos den samiska befolkningen, så besvikelsen är därför stor.

Jag tycker att även detta är en fråga för oss i kulturutskottet, för gruvfrågan kan inte reduceras till bara en näringsfråga. Det är också en fråga om bevarande av världsarv, traditioner, kultur och miljö. Det finns därför också invändningar från internationella organ som Unesco och även från Riksantikvarieämbetet.

Jag beklagar att man bara hänvisar till konsultationsordningen när man vill slippa vidta de åtgärder som utskottet föreslår men inte när det gäller öppnandet av nya gruvor. Det är sådana här svåra frågor som verkligen prövar om vi tar urfolkskonventionen på allvar.

I förra veckan, när vårändringsbudgeten kom, tog man dessutom pengar från Sametinget som de hade fått för att genomföra konsultationsordningen och gav till länsstyrelserna. Även det var ett misstag.

Det är utmärkt att man tillsätter en sannings- och försoningskommission för att hantera vår historia, men det vore också på sin plats, menar vi från Vänsterpartiet, att sluta att begå nya övertramp och utöva maktmissbruk i dag.

Anf. 127 Roland Utbult (KD)

Herr ålderspresident! Jag ställer mig bakom Kristdemokraternas reservation nummer 18.

Jag instämmer i den beskrivning av krigets oerhörda inverkan på kulturarvet som flera talare här har varit inne på.

Kunskapen om sitt eget kulturarv, det materiella såväl som det immateriella, skänker människor trygghet i deras identitet. Det är nödvändigt för att vi ska kunna möta och känna respekt för andras kulturer och traditioner och är en stark friskfaktor genom att stärka känslan av sammanhang.

Människor intresserar sig alltmer för sina rötter och sitt kulturarv, och detta märks inte minst i tv-program där människor får hjälp med att ta reda på och förstå historien om sin bakgrund. På sociala medier ser vi att grupper startas där människor samlas kring en gemensam uppväxtort och utbyter gamla bilder från sin hemmiljö. Själv finns jag med i Facebookgrupper som tar upp historiken runt Öckerö och de tio öarna i Öckerö kommun i Bohuslän.

Ett viktigt område inom kulturarvssektorn är det flytande kulturarvet. Ett exempel är fisketraditionen på västkusten med anor från flera hundra år tillbaka i tiden. Olika typer av fiskeredskap och båtarnas konstruktioner är kunskap som faktiskt fortfarande går vidare mellan generationer längs Bohuskusten. Fisket är dessutom en basnäring. Havet ger oss proteinrik mat, och även om yrkesfiskarna har decimerats i antal till runt 1 000 personer utför de ett uppdrag som bör prisas, menar jag.

En annan viktig fråga inom kulturarvsområdet som flera här har varit inne på är den om samernas rätt till samiska kvarlevor i museisamlingarna. Trots de vägledningar och etiska regler som utarbetats har inte en samsyn nåtts, vilket förstärks av regeringens saktfärdighet i frågan. Staten bör, som en del i försoningsarbetet med det samiska folket, skynda på återlämnandet av samiska kvarlevor genom att ta ett större ansvar för de rättsliga, ekonomiska och administrativa processerna.

Herr ålderspresident! Ett annat område som kanske inspirerar mig mest av allt är det immateriella kulturarvet. Det handlar om dialekter, traditioner och folkminnen, men det handlar också om de värderingar som format och formar våra liv.

När jag ser tillbaka på min barndom ser jag att det var väldigt olika då jämfört med nu. Den tidens händelser och möjligheter, till exempel inom teknologi, var helt annorlunda, men grundvärdena består. Ditt är ditt och mitt är mitt - äganderätt - samtidigt som man fostrades till att vara generös och dela med sig och att vara mot andra som man vill att de ska vara mot en själv - att mötas och möta med respekt.

Ordet dygder har ofta haft en dålig klang men handlar om förhållningssätt mot varandra och gentemot sig själv. Dygderna har diskuterats bland människor i alla tider och skapat många yttre och inre konflikter. Man skulle kunna säga att man lever i relation till olika dygder som ställer till det och som skapar dessa ständiga inre konflikter mellan vad som är rätt och fel, lämpligt och olämpligt och så vidare.

Aristoteles formade några dygder. Den främsta var klokhet, men det var även rättrådighet, måttfullhet och tapperhet. Teologen och filosofen Thomas av Aquino, som förresten också var helgon, listade följande dygder: tro, hopp och kärlek. Dessutom räknas följande dygder, med sina konfliktytor, in i raden: generositet, i motsats till att hålla fast vid sitt eget, och medmänsklighet, i motsats till att se ned på den "svage".

Herr ålderspresident! Det är valår, och vilka demokratiska dygder ska vi då följa? Och var hämtar vi dem? Är det dags att återigen aktualisera de värderingar som präglade olika rörelser i demokratins början i vårt land? Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen blev starka och vägledande krafter som formade demokratin i vårt land. År 2021 var det 100 år sedan både kvinnor och män för första gången fick rösta i val till riksdagen. I januari 1922 intog de första kvinnliga ledamöterna sina platser i riksdagen.

Kvinnor och män, fattig och rik - var och en hade en röst. Alla gavs möjlighet att uttrycka sin åsikt inför de beslut som togs gemensamt. Det upparbetades demokratiska dygder - att man lärde sig att respektfullt lyssna på andra, argumentera för sin sak och bedöma vad som var sant. För sanningen är en kraft i sig. Och detta är fortfarande dygder att ta till sig, inte minst under ett valår.

Anf. 128 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr ålderspresident! Kulturarvet, de materiella och immateriella uttrycken för mänsklig påverkan, är sammanhållande och utbildande men långt ifrån statiskt. Det är centralt att vi i en demokrati betraktar vårt kulturarv som något som ständigt förändras och omformuleras. Därför blir det oerhört viktigt att stå upp för öppenhet, att vårda arvet från tidigare generationer och att ta ansvar för dem som lever här i dag och för dem som kommer att utgöra vår framtid.

Sveriges museer är viktiga för både lärande och bildning samt som förvaltare av kulturarv och historia. Vi lägger största vikt vid museernas roll som självständiga institutioner. Museernas verksamhet ska präglas av kunskapsuppbyggnad och hög kompetens inom respektive ämnesområde. Offentligt finansierade kulturinstitutioner, såsom museer, ska inte politiseras och styras av ideologiska pekpinnar. De ska självfallet vila på en demokratisk grund, men innehållet ska i så hög utsträckning som möjligt vara fritt.

Herr ålderspresident! Reformen om fri entré på statliga museer har i första hand gynnat vuxna innerstadsbor och turister. I stället vill vi moderater möjliggöra för våra statliga museer att nå ut till fler grupper över hela landet. I detta avseende bör exempelvis samarbetet mellan skolor och museer vara prioriterat. Den digitala tekniken ger också museerna helt nya möjligheter att nå ut, oavsett dag eller tid på dygnet. Inte minst under pandemin har vi sett hur olika museer har funnit olika digitala lösningar för att visa sina samlingar och för att nå publiken.

Herr ålderspresident! Balansgången mellan nytt och gammalt, mellan bevarande och innovation, är sällan enkel, men de behöver inte alltid stå i motsats till varandra. Vid utformningen av nya bostadsområden, till exempel, och offentliga miljöer är det också helt centralt att vårda det kulturarv som finns under jord. Därför är det särskilt viktigt att samverkan mellan kommunerna å ena sidan och Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna å andra sidan fungerar effektivt och att lagstiftningen tillämpas enhetligt.

Exploatering av mark vid byggande eller utökning av verksamheter innefattar många gånger även arkeologiska utredningar. Kostnaderna för de utredningarna är ofta höga och tiden från ansökan till genomförande många gånger orimligt lång.

Vi anser därför att regeringen bör se över om dagens kostnadsansvar vid arkeologiska utgrävningar är optimalt eller om det finns andra sätt att fördela kostnaderna för de arkeologiska utgrävningarna.

Herr ålderspresident! En annan sak som vi moderater ser allvarligt på är att Sverige saknar en immunitetslagstiftning för konstföremål. Den utlånande staten vill veta att den får igen konstföremålen. Den kräver därför en lagstiftning som ger immunitet åt konstföremålen, som annars kan bli föremål för beslag om någon påstår att vederbörande har rätt till föremålen. Ett antal museer har tvingats ställa in utställningar eftersom Sverige fortfarande saknar en immunitetslagstiftning som ger utländska konstföremål juridiskt skydd.

Vi efterfrågar därför en utredning om en sådan lagstiftning för att juridiskt skydda de utländska konstföremål som har lånats ut till svenska museer.

Sedan många år tillbaka är Sverige en betydande fordonsnation. Det är viktigt att bevara och ha möjlighet att utveckla det. Till det rullande kulturarvet räknas fordon som är 30 år och äldre. Motorhistoriska fordon och museer bör uppmuntras från samhällets sida på ett bättre sätt. Det finns hundratusentals entusiaster som är engagerade i att värna det rullande kulturarvet med veteranfordon.

Det ställs tyvärr krav från samhället som är försvårande och direkt hindrande för bevarandet och utvecklingen av det rörliga kulturarvet. Det kan konstateras att det är över tre år sedan som riksdagen beslutade om ett tillkännagivande som rörde just det motorhistoriska kulturarvet.

Vi vill därför att regeringen utreder förutsättningarna för hur staten kan säkerställa att det samlade rörliga kulturarvet skyddas.

Sist men inte minst vill jag lyfta fram den viktiga frågan om repatriering av samiska kvarlevor, herr ålderspresident.

Ett arbete i försoningsprocessen mellan Sveriges samiska ursprungsbefolkning och svenska staten är återbördandet av samiska kvarlevor och ceremoniella föremål som finns i svenska museala samlingar, så kallad repatriering. Samerna har länge krävt att mänskliga kvarlevor och heliga ceremoniella föremål som finns i statliga samlingar ska återlämnas. Trots detta är det bara ett fåtal som har återlämnats.

På urfolkens dag den 9 augusti 2019 återbördades kvarlevor från ett tjugofemtal individer vid en offentlig repatrieringsceremoni i Lycksele och återfördes till sin ursprungliga viloplats på Gammplatsen, där de grävdes upp så sent som på 1950-talet.

Sedan 2018 finns en ny museilag på plats som tydligt uttrycker att museer ska delta i repatriering. Sametinget och Riksantikvarieämbetet har för det syftet tagit fram en vägledning för repatrieringsarbetet, och Historiska museet har här ett huvudansvar bland museerna.

Kulturarvsfrågor

Vi moderater anser att det är vällovligt med en vägledning, men långt ifrån tillräckligt. Vi anser att det är viktigt att staten skyndar på återlämnandet av samiska kvarlevor och ceremoniella föremål, då detta är en viktig del i försoningsarbetet med det samiska folket, och att svenska staten tar ett större ansvar för dessa processer, både rättsligt, administrativt och finansiellt.

Därför är det mycket glädjande att riksdagen nu har en majoritet för ett tillkännagivande, med bara Socialdemokraterna emot, som anser att regeringen bör titta just på de juridiska, ekonomiska och praktiska förutsättningarna för att nå ett sammanhållet regelverk för identifiering och återbördande av samiska föremål och kvarlevor.

Kulturarvsfrågor

Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation nummer 17.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 maj.)

Kultur och fritid för barn och unga