Kriminalvårdsfrågor

Anf. 188 Petter Löberg (S)

Herr talman! I allmänhet präglas diskussionerna här i kammaren av hur dåligt allting har varit under de senaste åtta åren. På kriminalvårdens område har dessbättre inte så varit fallet. Som jag upplever det lite grann från sidolinjen har vi haft en samsyn åtminstone om innehållet i kriminalvården, i varje fall bland de normala partierna - lite förenklat uttryckt. Snarare är det i förspelet till kriminalvården, inte minst inom straffrättens område, som synsätten tidigare har skilt sig ganska rejält.

I detta betänkande finns det ett tillkännagivande som vi ser som ganska bekymmersamt, men låt mig återkomma till det lite senare.

Inom kriminalvården sker det i många delar en positiv utveckling. Antalet rymningar ligger fortsatt på låg nivå. Under förra året ökade de något på klass 2-anstalter, men nu ser de ut att ha stabiliserats. Droganvändningen på anstalterna ligger också på en låg nivå. Screeningtester och annat visar att det är ganska få av testerna som visar positiva resultat. Där måste det naturligtvis vara nolltolerans, och vi hoppas att man ska komma från den förargliga procenten positiva tester till noll.

Precis som i polisorganisationen har det genomförts en stor myndighetsförändring. Vi ligger lite före i processen. Den har genomförts i bred politisk förankring, och det är också bra. Det gör att man har goda förutsättningar för att utveckla verksamheten, se på kvaliteten och se på hur väl man lyckas med att få folk att inte återfalla i brott efter tiden på anstalt eller inom andra delar av kriminalvården.

Det finns dock förbättringsområden, som det så vackert heter. Ett område är att återfallsfrekvensen fortfarande är för hög, framför allt när det gäller yngre som avtjänar fängelsestraff. Det finns vissa farhågor om att det - som vi har diskuterat här i kammaren och på många andra ställen - kanske sker en radikalisering på fängelserna. Där behövs det en större kunskapsgrund för våra ställningstaganden. Vi behöver ta reda på mer och förmodligen vidta åtgärder för att möta dessa hot och problem.

Särskilda utslussningsåtgärder minskar, enligt myndighetens redovisningar, vilket också regeringen har påtalat.

Det handlar till exempel om utökad frigång och halvvägshus. Detta är naturligtvis inte riktigt bra. I varje enskilt fall kan det finnas orsaker till att det är på det här viset, men vi skulle nog behöva ha ett ganska starkt fokus på att se till att vägarna ut ur Kriminalvårdens anstaltsverksamhet fungerar på ett bättre sätt och används i större omfattning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Den stora utmaningen för samhället - om man ska försöka att vara lite filosofisk - är att kriminalvården ibland ses som en isolerad ö i samhället, men så är det ju inte. De flesta som sitter på anstalt ska ut i vårt gemensamma samhälle, i vårt gemensamma Sverige. Det är ett samhälle som i många delar är mycket hårdare än vad det har varit på länge. Många upplever det som att samhället är mindre öppet i dag för de människor som lever på marginalen. Det gör de som av olika skäl har varit inom kriminalvården.

Under ganska många decennier har vi haft en synnerligen dysfunktionell bostadspolitik. Utan egen bostad erbjuds inte sällan en soffa, en gemenskap och en kanske illusorisk trygghet i avvikargrupper, i kriminella gäng, i missbrukarkretsar eller i andra destruktiva miljöer.

När man kommer ut från en anstaltsvistelse är en egen bostad ett absolut krav och en nödvändighet för att det ska gå bra framöver. I det här landet finns det en enorm, nästan kronisk bostadsbrist som måste åtgärdas.

Samhället har också blivit mindre jämlikt, vilket också gör att det är tuffare för dessa grupper.

Helt enkelt: Rättspolitikens framgång är inte enbart en fråga för kriminalvården eller för rättssystemet i sig. Det förutsätter att andra politikområden också fungerar. Det kräver att samhället är starkt på många olika sätt.

Den här diskussionens huvudnummer är ert förslag om att skärpa reglerna för villkorlig frigivning som behandlas i betänkandet.

En sak som gäller för Kriminalvårdens olika program för rehabilitering är att man har oberoende forskare som granskar och ackrediterar programmen för att se om de är effektiva eller inte. Om man vill vara lite polemisk kan man säga att det kanske hade varit bra om också Alliansen hade omfamnats av den typen av resonemang. Ni vet självklart sedan länge - ni har ju själva gjort en rad utredningar - att den här typen av straffskärpningar inte fungerar på det viset som det är tänkt.

Det finns hur mycket evidens som helst på detta område, och det vet ni också. Detta är ju ingen ny diskussion. Man hade önskat ett mer vetenskapligt grundat förhållningssätt när man ska fortsätta att utveckla kriminalvården. Om man vill vara riktigt tyken - som vi säger hemma i Borås - skulle man kunna säga att det är en variant av symbolpolitik som ni ägnar er åt. Om man vill vara lite mindre polemisk kan man säga att det är möjligt att det är ett sätt att smyghöja straffskalan i andra änden av systemet. Det tror vi är väldigt olyckligt. Ni beställde en utredning 2008 som visade på att det här inte hade någon större betydelse.

Här har vi helt enkelt olika synsätt på förslaget. Som en följd av detta resonemang är det naturligt för mig att yrka bifall till reservation 11 som innebär avslag på motion 2970 av Beatrice Ask med flera. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 189 Ellen Juntti (M)

Herr talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande gällande kriminalvårdsfrågor. I betänkandet finns 22 motionsyrkanden om bland annat villkorlig frigivning, permissioner, utslussning, vård och rehabilitering.

Betänkandet innefattar även ett tillkännagivande till regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag om skärpta regler för villkorlig frigivning för dem som återfaller i likartad brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Vi står naturligtvis bakom Alliansens alla reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Kriminalvården är en av Sveriges största myndigheter, med ett mycket svårt uppdrag.

Antalet motioner visar att det här är frågor som engagerar. Det bästa vore naturligtvis att kunna förhindra en person från att begå det första brottet.

Men när det inte lyckas är det viktigt att stoppa personen från att begå sitt andra, tredje och fjärde brott - detta för att undvika att personen fastnar i kriminalitet.

Här kommer Kriminalvården in. Den har ett mycket stort ansvar för att stoppa återfall i brott. Från Moderaternas sida vill vi ha en modern kriminalvård som jobbar hårt med att förbereda den intagne under anstaltstiden för livet efter straffet utan kriminalitet och droger.

Jag anser att det är Kriminalvårdens viktigaste uppgift att stoppa återfallen. Tyvärr är det är lättare sagt än gjort.

Alltför många återfaller i brott. 70 procent av dem som dömts till fängelse återfaller i brott inom tre år. Troligtvis är siffran ännu högre, för alla åker ju inte fast. Detta är förfärligt dåliga siffror, som måste förbättras.

Kriminalvården ska prioritera det återfallsförebyggande arbetet med särskilt fokus på unga och gruppen våldsamma män.

Olika behandlingsprogram erbjuds inom kriminalvården. Bland annat pågår utveckling av ett individuellt baserat relationsvåldsprogram. Det tycker vi moderater är mycket bra. Våld i hemmen är ett stort problem och är orsak till mycket elände i samhället.

Herr talman! När jag jobbade som kriminalinspektör i Göteborg utredde jag både grova kvinnofridskränkningar och misshandel av barn. Särskilt ömmar jag för de barn som växer upp i våldsamma hem. Detta har jag tagit upp också i andra debatter, men det är så viktigt att det förtjänar att tas upp igen.

Barn som växer upp i våldsamma hem drabbas betydligt oftare än andra barn av misslyckad skolgång, drogmissbruk och kriminalitet senare i livet.

Många av dessa för också vidare det sociala arvet och blir själva våldsverkare. Därför är det oerhört viktigt att män som döms för våld i hemmet får hjälp med att bryta sitt våldsamma beteende. Tyvärr är det endast 30 procent av dessa män som deltar i behandlingsprogram på fängelset. Deltagandet måste öka, och det ligger på Kriminalvården att motivera till detta.

Förutom behandlingsprogram ska intagna erbjudas sysselsättning för att förberedas på ett liv utanför murarna. Det är viktigt att den intagne när denne friges ska kunna försörja sig själv.

Herr talman! Alliansregeringen har tillfört betydande resurser till hela rättsväsendet under tiden 2006-2014. Alliansregeringens satsningar har gett förbättrade förutsättningar för hela rättskedjan. Samtliga myndigheter inom rättsväsendet har ökat sitt förtroende hos allmänheten, och ytterst glädjande i sammanhanget är att Kriminalvården är bland de myndigheter som har ökat sitt förtroende mest av alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

S- och MP-regeringen föreslog i sin budget hösten 2014 - den som röstades ned av kammaren - en minskning av anslaget till Kriminalvården med 100 miljoner per år för åren 2016-2018. Alliansens budget röstades igenom, och det innebar att denna minskning inte genomfördes. Utöver regeringens förslag satsar Alliansen ytterligare 60 miljoner per år från och med 2016 på särskilda utslussningsåtgärder.

Tillsammans med övriga allianspartier har vi moderater väckt ett antal motioner gällande Kriminalvården. Gemensamt för dem alla är att de syftar till att stärka Kriminalvårdens förmågor och möjligheter på olika sätt.

Vi moderater vill öka fokus på behandling och eftervård. Det är särskilt viktigt när det gäller våld i nära relationer, så som jag tidigare har nämnt. Vi vill också att det ska finnas ökade möjligheter att tvinga intagna till att delta i behandlingar, inte minst med tanke på vad jag nyss sa om att endast 30 procent av alla deltar i behandlingar. Vi tycker att det är viktigt att antalet ökar.

Vi vill se nya former av samverkan mellan Kriminalvården och andra aktörer, till exempel arbetsförmedling och kommuner. Syftet är då att förbättra möjligheten till bland annat arbete och bostad efter verkställigheten.

Många har varken bostad eller arbete när de lämnar fängelset, och då är det lätt att förstå vilka svårigheter det innebär och hur lätt det är att återfalla i brottslighet. Vi vill ge Kriminalvården i uppdrag att utöka och utveckla arbetet med särskilda utslussningsåtgärder i syfte att förbereda den intagne för ett liv utanför fängelsemurarna. Därför vill vi att Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten ska ha en gemensam planering för varje person som släpps ut ur fängelse.

Det finns olika utslussningsåtgärder, till exempel de Petter Löberg nämnde - frigång, halvvägshus med mera. Åtgärderna är viktiga för att den intagne ska få hjälp och stöd att klara sig utanför fängelsemurarna.

År 2013 frigavs 87 procent direkt från anstalt utan utslussningsåtgärder. Det är på tok för många. Vi moderater anser att det måste bli en betydande förändring. Vi vill även stärka möjligheterna till yrkesutbildning. Sammantaget är målet med insatserna att den intagne ska få bättre förutsättningar att hålla sig på rätt sida om lagen.

Alliansregeringen tillsatte i juni 2014 en utredning som bland annat skulle analysera kostnadseffektiviteten och föreslå nya former för samverkan mellan Kriminalvården och andra myndigheter. Utredningen skulle också lägga fram förslag om hur återfallen ska minskas. Utredningen skulle presentera sitt arbete och sina förslag vid årsskiftet 2015/16. Trots att det var mindre än ett år kvar valde den nuvarande regeringen att avsluta utredningen mitt i arbetet. För oss moderater är detta helt obegripligt. Vill inte regeringen veta vad pengarna används till, och vill inte den nuvarande regeringen veta hur återfallen ska minska?

Herr talman! Jag vill avsluta med några ord om tillkännagivandet. Vi moderater och övriga allianspartier vill ha skärpta regler när det gäller villkorlig frigivning för dem som återfaller i likartad brottslighet. Det är inte rimligt att den som på nytt döms till fängelse per automatik friges villkorligt efter två tredjedelar av straffet. S, MP och V har reserverat sig mot detta. De anser att det är bra som det är. Jag kan ge ett exempel.

Om en man misshandlar sin fru illa och döms till fängelse får han alltså per automatik lämna fängelset efter två tredjedelar av straffet. Sedan friges han, sköter sig ett tag, och sedan misshandlar han sin fru igen. Han får fängelse, och han får återigen per automatik lämna fängelset efter att han avtjänat två tredjedelar av straffet. Sedan friges han, och han sköter sig ett tag. Sedan misshandlar han sin fru en tredje gång. Per automatik får han återigen lämna fängelset efter två tredjedelar av avtjänat straff.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Detta tycker inte vi är rimligt. Vi vill att den som återfaller i likartad brottslighet och döms till ett nytt fängelsestraff ska avtjäna tre fjärdedelar av det nya straffet.

(Applåder)

Anf. 190 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! I betänkandet finns, som nämnts, ett tillkännagivande. Det är återigen Alliansen och Sverigedemokraterna som gör gemensam sak. Utöver det finns ett antal reservationer från bland annat Sverigedemokraterna.

Tillkännagivandet handlar, precis som ni hörde från Moderaternas talare, om villkorlig frigivning. Det är lite lustigt eftersom frågan om villkorlig frigivning har varit uppe i kammaren tidigare. Sverigedemokraterna vill ta bort den villkorliga frigivningen. I tidigare debatter har den moderate företrädaren i utskottet sagt att det är ett dåligt förslag och att tvåtredjedelsfrigivningen ska behållas. Sedan har Vänsterpartiet sagt att man vill ha halvtidsfrigivning i stället, och det tyckte den moderate företrädaren också var dåligt.

Den moderata företrädaren som talade alldeles nyss tog upp ett exempel där hon visade hur orimligt det är att vid upprepad brottslighet släppas ut efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet. Sedan kommer Alliansen med ett förslag om frigivning efter att ha avtjänat tre fjärdedelar av straffet.

Det är inte en imponerande skillnad, även om förslaget är ett fall framåt. Det är därför vi stöder det. En av Sverigedemokraternas reservationer handlar om att avveckla den villkorliga frigivningen. Man sitter alltså av den tid man har blivit utdömd. Om det anses vara ett problem med strafftiderna får de väl korrigeras, men vi tycker inte att det per automatik ska finnas en villkorlig frigivning över huvud taget. Men vi får inte stöd för den reservationen i det här betänkandet, och därför stöder vi Alliansens förslag, som blir tillkännagivandet. Tre fjärdedelar är bättre än två tredjedelar.

Det är ändå lustigt att det inte är så länge sedan som Alliansen och Moderaterna tyckte att två tredjedelar var världens bästa idé.

Sedan finns ett antal reservationer. Det finns bland annat en reservation från Sverigedemokraterna om att kriminalisera rymningar från fängelse. Det förslaget har vi också fört fram tidigare. Vi tycker att det är helt orimligt att det inte är straffbart, att det inte blir någon påföljd, för att rymma från våra anstalter i Sverige.

För ett par år sedan när Caroline Szyber satt i utskottet gick Kristdemokraterna i Stockholm ut och sa att de också vill kriminalisera rymningar. Det verkar Kristdemokraterna i stort inte ha anammat, vilket vi misstänkte. Men Kristdemokraterna fick vid den tiden en fin rubrik i tidningen, och kanske finns det någon där ute som fortfarande tror att Kristdemokraterna vill kriminalisera rymningar. Men så är det inte. Det finns bara ett parti i Sverige som tycker att det är orimligt att det inte är olagligt att rymma från fängelse. De andra tycker att dagens situation är tillfredsställande, vilket i sig är anmärkningsvärt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Vi föreslår även att det ska finnas kameraövervakning i cellerna på våra anstalter, det vill säga där de intagna bor. Jag har varit i kontakt med folk inom Kriminalvården som har relativt höga befattningar och även med dem som är verksamma praktiskt. De berättar att mycket av det som pågår på anstalterna - droghandel, kriminalitet, misshandelsfall - sker inne i cellerna, just för att de intagna vet att där inte finns kameror. Kameror finns i hallen, i uppehållsrum och så vidare men inte i cellerna.

Varför? Varför finns inte kameror i cellerna? Då skulle brott kunna beivras som de facto förläggs i cellerna just för att det inte finns någon övervakning. Därför vill vi att även cellerna ska övervakas.

Då kommer argumentet: Hej och hå - integritet för brottslingarna. Men när man sitter i fängelse har man förlorat rätten till sin integritet. Då har man underkastat sig rättssystemet. Man har begått ett brott, och då ska man vara medveten om konsekvenserna. Jag ser inga som helst problem med att övervaka intagna även i cellerna - just för att beivra brott i form av narkotikaverksamhet eller vad det nu kan vara. De olika personer inom Kriminalvården som jag har varit i kontakt med berättar att mycket pågår inne i cellerna. Med hjälp av kameraövervakning kan man komma till rätta med åtminstone en del av brotten.

Vi har även problemet med besök på anstalterna. Det här sa de från Kriminalvården som vi träffade och som alltså jobbar med säkerhet på anstalterna:

Vanligast är att föremålen smugglas in när en person kommer på besök. En fånge kan ha många namn uppskrivna på besökslistan, omfattande såväl släkt som vänner. Besöken kan ske upp till två gånger i veckan. En besökare går igenom en metallbåge men kroppsvisiteras mycket sällan. I besöksrummet finns ingen övervakning, vilket innebär att föremål kan byta händer helt utan att någon iakttar detta.

Vi menar därför att de obevakade besök som de facto förekommer på många ställen ska upphöra för dem som sitter på klass 1- eller klass 2-anstalter, till exempel genom att man sätter in en plexiglasruta så att de inte kan ha fysisk kontakt. Det tycker vi är ganska naturligt. Man har ingen rätt att ha fysisk kontakt när man sitter inburad. Man har ingen rätt att ha den här väldigt slappa hanteringen av besök som finns på vissa anstalter.

En annan av våra reservationer handlar om permissioner. Vi har sett fall som Anders Eklunds - han som mördade Engla. Han kom ut på förvisso bevakad permission men ändå permission några år efter att han åkte in. I ett annat fall mördade en kille en annan ung kille med kniv på gatan. Tio månader efter att han dömdes för mord var han ute på permission - obevakad permission, till och med, vilket är helt orimligt.

Det här måste ses över och göras mycket strängare för de allvarliga brott som leder till klass 1- eller klass 2-anstalt. I princip bör obevakade permissioner utgå. De ska antingen vara övervakade, eller också ska man använda elektronisk fotboja eller liknande.

Vi menar att man ska använda övervakning med elektronisk fotboja i de här riktigt grova fallen för att beivra återfall i brottslighet. Som vi har hört här tidigare är det en väldigt hög andel som återfaller i brottslighet.

Om man under en längre tid efter avtjänat straff, framför allt när det gäller grova våldsbrott, narkotikabrott och dylikt, har elektronisk övervakning kan man beivra de brotten i hög utsträckning.

Jag har haft samtal med poliser om just det här, och detta är faktiskt ett förslag från dem som har jobbat med det här. Det var de som påpekade att återfallen är så många. De menade att mer omfattande och längre användning av fotboja skulle resultera i en avhållande effekt på de här personerna. Begås ett brott har man koll på var de var vid vilken tidpunkt. Då kan man också ta fast dem ifall de gjorde någonting och förhoppningsvis se till att de inte gör någonting i första taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Vi har några andra motioner om kriminalvårdsanstalter för dem som inte är svenska medborgare utan ska utvisas efter avtjänat straff.

Tyvärr är det så i Sverige i dag att de som kan bli föremål för utvisning blir utvisade i relativt få fall. Jag lät göra en RUT-utredning; om jag minns rätt handlar det om 20-25 procent som blir utvisade. Resten behåller vi i det här landet av någon anledning.

Lagstiftningen om utvisningen har vi flera gånger försökt skärpa, men tyvärr har ingen lyssnat på oss. Därför har vi kvar väldigt många personer i landet som vi annars skulle ha utvisat.

Jag yrkar bifall endast till reservationerna 5 och 6. I övrigt ställer vi oss givetvis bakom tillkännagivandet som vi än en gång är med och orsakar.

Anf. 191 Johan Hedin (C)

Herr talman! Vi har tidigare i denna kammare debatterat påföljdsfrågor, och en hel del på det temat återkommer nu när vi debatterar detta betänkande.

De samhällsekonomiska effekterna av att kunna bryta en människas brottsliga bana är betydande. Det betyder framför allt att färre utsätts för brott och det lidande som det innebär.

För brottslingen kan rätt typ av kriminalvård innebära att ett liv i utanförskap och misär med ökad risk att själv drabbas av brott byts till ett - i brist på bättre ord - normalt liv med hög livskvalitet där man kan söka sina drömmar och vara delaktig i samhällslivet.

Att hitta lämpliga påföljder är en utmaning som har många aspekter att beakta. Rättssäkerhet och likhet inför lagen är en sådan, brottsoffrets och samhällets upprättelse en annan.

Men det är också viktigt för den som begår ett brott att det finns en chans att göra bot, att sona sitt brott. Tydlighet och förutsebarhet är önskvärd, samtidigt som olika straff kan vara mer eller mindre lämpliga för olika individer.

Jag tror att man ska se påföljden på två sätt. Dels är det ett straff. En brottslig handling ska bestraffas på ett sätt som ger samhället och framför allt brottsoffret upprättelse. Men det är också en möjlighet för samhället att stödja en person som vill lämna kriminaliteten bakom sig.

Från Alliansens sida hade vi föreslagit flera åtgärder syftande till bland annat detta. Genom att Kriminalvården får i uppgift att utöka och utveckla arbetet med särskilda utslussningsåtgärder får den som är intagen på kriminalvårdsanstalt det lättare att hitta rätt i livet efter det att straffet är avtjänat. Jag yrkar därför bifall till reservation 4, som handlar om just detta.

Bostad är naturligtvis en oerhört viktig fråga, liksom att hitta ett hederligt arbete. I Alliansen vill vi därför att tillgången till yrkesutbildning på anstalt bör stärkas.

Herr talman! I kriminalvårdsdebatter hör man ibland kraftigt förenklade eller till och med populistiska argument. De är konstruerade för att slå an de strängar hos oss som upprörs över vedervärdiga brott. Jag tror dock att vi måste hålla huvudet kallt och inte falla till föga för våra förvisso ofta väl så motiverade känslor inför allvarliga och hemska brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Arbetet med att få till en effektiv, rättvis och samhällsnyttig kriminalvård är ett stort och ständigt pågående arbete. I dag och när vi voterar i morgon kommer vi en liten bit på väg. Men om detta måste vi fortsätta att pröva våra idéer i debatten, för det finns mycket att vinna.

(Applåder)

Anf. 192 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Förra veckan debatterade vi i den här kammaren straffrättsliga frågor.

Den som begår ett brott ska dömas till ett straff som står i proportion till det brott som begåtts. Det är en viktig del i att ge brottsoffret upprättelse att rättvisa skipas.

När rättvisa har skipats ska den som dömts och sonat sitt brott återanpassas till ett fungerande liv i samhället. Tiden inom kriminalvården ska användas på ett meningsfullt sätt och bestå av insatser som möjliggör ett liv utan brottslighet.

Kriminalvården har tillförts betydande tillskott sedan 2006, men fortfarande återfaller alltför många i brott. Effektiv brottsbekämpning kräver framgångsrik återanpassning efter avtjänat straff. För att uppnå detta krävs utvecklad och förbättrad samverkan mellan olika myndigheter och kommunerna.

Jobb är en nyckel för att kunna anpassa sig till ett liv utanför fängelset och inte återgå till kriminalitet. Satsningar på jobbskapande åtgärder inne på fängelserna är därför av stor betydelse och bör även fortsättningsvis prioriteras. Exempelvis behöver tillgången till yrkesutbildning på anstalt stärkas.

Det behövs fler åtgärder för att förbereda intagna på kriminalvårdsanstalt för ett liv i frihet. Det handlar bland annat om kontakten med närstående men också om andra verksamheter för arbete och goda sociala nätverk som kan bidra till att avhålla de intagna från fortsatt kriminalitet.

Herr talman! Det återfallsförebyggande arbetet behöver förstärkas, bland annat genom att utslussningsarbetet förbättras. Vi i Alliansen anser att regeringen bör ge Kriminalvården i uppdrag att utöka och utveckla arbetet med särskilda utslussningsåtgärder i syfte att förbereda de intagna för livet efter tiden på anstalt.

Att hitta former för att bedriva ett framgångsrikt återfallsförebyggande arbete är en av Kriminalvårdens stora utmaningar framöver.

Alliansregeringen tillsatte i juni 2014 en utredning som bland annat skulle föreslå nya former för samverkan mellan Kriminalvården och andra aktörer såsom Arbetsförmedlingen och andra myndigheter, kommunernas socialtjänster och ideella organisationer i syfte att förbättra möjligheterna till återanpassning till ett liv fritt från kriminalitet.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen har lagt ned den utredningen genom ett beslut den 22 januari.

Jag står bakom tillkännagivandet som mina allianskolleger redogjort för och även alliansreservationerna, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Anf. 193 Kent Ekeroth (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Herr talman! Jag ska inte dra ut så länge på debatten. Jag är bara nyfiken på om Kristdemokraterna har inställningen att man inte vill kriminalisera rymningar.

Andreas Carlson tillhör kanske inte Stockholmskristdemokraterna. De gick för något år sedan ut och sa att de ville kriminalisera rymningar. Jag vill bara undersöka om det har fått fäste hos deras representant i justitieutskottet denna mandatperiod eller inte.

Jag misstänker att så inte är fallet, men jag skulle ändå vilja ha det svart på vitt.

Anf. 194 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Det är inte enbart Stockholms kristdemokrater som har lyft den här frågan. Den har diskuterats i vår partistyrelse och även i riksting. Som talesperson för Kristdemokraterna i rättspolitiska frågor företräder jag inte enbart mitt distrikt. Annars kunde jag uttala mig för Jönköpingsdistriktet, som jag råkar vara distriktsordförande för.

Vi tycker att det är provocerande att det inte är förbjudet att rymma under den tid man sitter intagen. Vi vill att det ska kriminaliseras, men vi har inte så precist som Sverigedemokraterna i sin reservation angett straffvärdet för den typen av brott. Därför har vi inte stöttat er motion.

Anf. 195 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! Detta lovar gott för framtiden, känns det som. Kristdemokraterna vill alltså kriminalisera rymningar, men jag ser ingen motion från Kristdemokraterna om detta, vilket då kan te sig lite förbryllande.

Om nu Kristdemokraterna vill kriminalisera rymningar och det till och med är er åsikt på partistyrelsenivå, alltså så att partiet som helhet står bakom det, hur kommer det sig då att ni inte lägger fram något sådant förslag? Hur kommer det sig att man inte försöker enas om en reservation - som inte behöver vara identisk med motionen - som man bifaller?

I reservationen skriver vi inte exakta straffvärden. Vi skriver att det bör, liksom i våra grannländer, leda till några års fängelse - två tre år - och så vidare. Det är ganska löst skrivet i reservationen och motionen. Man binder sig inte fast vid något annat än att man tar hänsyn till vad våra grannländer gjort när det gäller kriminalisering av rymningar. Det handlar om att lägga sig på vad som är en rimlig nivå i länder som liknar oss själva.

Frågan kvarstår. Om nu Kristdemokraterna står bakom att kriminalisera rymningar, varför har man inte lagt förslag om det, och hur kan man anse att förslaget om likhet med våra grannländer är för dåligt för att utgöra en utgångspunkt för att regeringen ska återkomma med förslag? Det är ju inget formellt lagförslag, utan vi vill be regeringen att återkomma med något som vi kan ta ställning till och som man för den delen också kan följdmotionera på. Varför är det så svårt för Kristdemokraterna att göra något här?

Anf. 196 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Jag kan ärligt talat inte svara på varför vi inte har motionerat om den här frågan under allmänna motionstiden. Det vi diskuterar i dag är ju motioner från den allmänna motionstiden.

Vi är i Kristdemokraterna i ett politikutvecklingsarbete där frågorna på rättsområdet är föremål för förnyelse av vår politik. Vi kommer att se över också tidigare ställningstaganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Till dem som händelsevis tittar på den här debatten kan jag säga att de inte behöver vara oroliga för att Kristdemokraterna skulle ha ändrat uppfattning i frågan. Vi har inte varit beredda att stödja motionen i det här betänkandet med tanke på att vi i vårt ställningstagande inte har slagit fast just straffvärdet, och det är anledningen till att vi i det här betänkandet inte har någon reservation.

Vår ståndpunkt i frågan är att det är provocerande att det inte är kriminellt att rymma från ett straff som man har dömts till.

Anf. 197 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Miljöpartiet anser att målet för kriminalvården måste vara att minska brottsligheten genom att se till att det återfallsförebyggande arbetet sätts i fokus.

För dem som dömts till anstaltsvård bör målet efter avtjänat straff vara ett liv utan återfall i brott eller drogmissbruk - ett liv med bostad, egen försörjning och ett fungerande socialt liv. Ju fler tidigare dömda som får egen försörjning, desto färre riskerar att återfalla i brott.

Ju färre som återfaller i brott, desto mer av Kriminalvårdens resurser kan läggas på att förbättra rättsväsendets arbete på andra viktiga områden, inte minst vad gäller det brottsförebyggande arbetet och arbetet mot den grova organiserade brottsligheten.

Tack vare att det är färre personer som sitter på anstalt innehöll såväl regeringens proposition som Moderaternas förslag till budget för 2015 ett lägre anslag till kriminalvården än föregående år. Vi behövde faktiskt inte lägga lika mycket på fängelser.

Ellen Juntti hävdade tidigare att det skulle föreligga någon skillnad mellan budgetförslagen. Då vill jag påpeka att regeringens budgetförslag endast omfattade 2015, och där var vi helt överens.

Herr talman! Kriminalvårdspolitiken måste alltid bygga på det vi vet fungerar. Det har talats mycket här i dag om forskning och beprövad erfarenhet. Jag vill ansluta mig till dem som tycker att det är precis detta förhållningssätt vi ska ha när det kommer till kriminalpolitiken i stort och särskilt det arbete som vi har med dem som är dömda för brott, för att se till att de inte återfaller. Det är helt enkelt de metoder som fungerar som bör användas, medan de metoder som inte visat sig ha önskad effekt ska bytas ut.

Det är med stor tillfredsställelse som jag läser att man inom kriminalvården också arbetar på det här sättet, även om det fortfarande finns mycket att utveckla.

Kriminalvården är inte en isolerad ö, precis som Petter Löberg var inne på. Hur samhället ser ut i stort påverkar våra möjligheter att se till att de som har avtjänat sitt straff inte återfaller i brott. Bristen på bostäder, särskilt hyresrätter, är en tröskel som har försvårat det här arbetet. Därför är det med stor glädje som jag kan konstatera att regeringen i dag har lagt fram förslag som kommer att öka byggandet av hyresrätter. Även om syftet inte specifikt varit återfallsförebyggande är ett samhälle där det inte finns bostadsbrist och ett samhälle som har goda möjligheter att se till att människor kan få ett jobb också ett samhälle som har lätt att förebygga återfall i brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 11, som handlar om trefjärdedelsfrigivning, med samma motivering som min kollega Petter. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 mars.)