Anf. 124 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka på att vi ställer oss bakom förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på de reservationer som här har yrkats bifall till.
Jag tänker uppehålla mig vid fyra olika områden: viltvårdens betydelse för landet, lite perspektiv på vad som har hänt, inte minst mot bakgrund av det anförande vi hörde från Helén Pettersson där man kunde få uppfattningen att ingenting har hänt, lite grann om betänkandet som sådant och till sist lite grann om vad som finns runt hörnet och vad det finns för behov av att påverka framöver.
Herr talman! Jag börjar med viltvårdens betydelse. Det var någon som sade här tidigare att det finns ett oerhört starkt stöd för den svenska jakten. Jag tror till och med att det var Jens Holm som sade att det är så. Där är vi helt överens, och det ska vi slå vakt om, därför att förankringen är så bred. I stort som smått är detta en oerhört stor tillgång för Sverige.
Den egentliga och riktiga förvaltningen påstår jag började 1938, vilket inte så hemskt långt ifrån hundra år sedan. Då fick Svenska Jägareförbundet i uppdrag av staten att medverka till en förvaltning av de svenska viltstammarna, vilket jag tycker att de har skött på ett bra sätt. Det uppdraget har de, och jag tycker att det ska finnas kvar.
Jag påstår också att detta kanske har lett fram till världens bästa frilevande viltstammar. Världens bästa frilevande viltstammar. Att det finns viltstammar inom hägn på olika håll i världen vet jag. Jag har besökt dem. Men det här handlar om frilevande viltstammar. Jag tycker att vi ska tacka de viltvårdare som har ägnat mycket energi och kraft åt att skapa detta.
Effekten av detta är att vi har fått en biologisk mångfald när det gäller viltförvaltningen som är oerhört positiv. Som en positiv bieffekt av detta har vi dessutom fått ett väldigt bra livsmedel till många svenskar. Det vilda köttet är nog det klimatsmartaste kött man över huvud taget kan äta. Dessutom har de vilda djuren i normalfallet haft en utomordentligt bra levnad. De är fria i naturen, de äter det de vill och största delen av året är de helt i fred. Det här har till och med blivit så uppmärksammat att regeringen har gett ett specifikt uppdrag i Matlandet Sverige att utveckla just viltmat som livsmedel, vilket jag hälsar med stor tillfredsställelse.
Som också har sagts här tidigare spelar det här en otroligt stor roll för rekreation och inte minst folkhälsa och en viktig social roll, då många åker hem för att delta i inte minst älgjakten som är den kanske största händelsen på jaktåret för många.
Herr talman! Jag övergår till att prata lite grann om perspektiv. Jag kom till riksdagen 2002. Precis innan dess, 2001, hade man fattat ett jaktbeslut. Det följdes ganska snart av en stark kritik när det gällde rovdjurstillväxten i vårt land. Vi hade ingen utvecklad allians i det läget, men vi fyra partier som var i opposition var tydliga med att regeringen måste tillsätta en utredning. Efter mycket om och men påstår jag att vi lyckades få den dåvarande socialdemokratiska regeringen att tillsätta en jaktutredning, och det var bra.
När Alliansen fick möjlighet att regera landet från 2006 var vi tydliga med att vi ville komma närmare människorna när det gällde besluten om viltförvaltningen. Det var därför vi skapade viltförvaltningsdelegationerna som nu håller på att hitta sina former. De är inte fulländade än, men de är på väg att hitta sina former. Jag anser att de behöver få betydligt mycket mer beslutanderätt än vad de har i dag, och jag tror att den kommande utredningen kommer att visa att det är i den riktningen som vi ska gå.
Vi införde ganska snabbt också § 28 som innebär att man kan få freda sina djur utan att ha ett myndighetsbeslut innan. Det fanns tidigare en § 28 som var omöjlig att tillämpa om man skulle rädda ett djur. Skulle man tillämpa den paragrafen enligt den gamla lagstiftningen och den gamla regeringen med socialdemokratisk färg var djuret dött innan man kunde skrida till verket.
Detta har skötts bra och tagits emot väl. Jag tror inte att det finns någon § 28-skjutning hitintills som har varit felaktig.
Vi har dessutom infört en ny älgförvaltning som också håller på att finna sin form. Det är också positivt. Den är inte färdigutvecklad men är på väg. Sedan har vi infört en ny rovdjursförvaltning, som bland annat innebär att vi har gett ökat stöd för ersättning för de skador som rovdjuren ställer till med men också ökat bidrag till stängsel för att minska konflikterna. Allt har pekat rätt när det gäller rovdjursförvaltningen. Trots detta har vi blivit mer eller mindre utsatta för systematiska överklaganden som har satt utomordentligt stora käppar i hjulet. Men trots detta, herr talman, är vi nu på väg, tror jag, att hitta en balans i de här resonemangen så att vi kan ha en förvaltning värd namnet senast nästkommande år.
Jag måste också nämna vildsvinen som mer eller mindre är ett helt nytt vilt och som har vuxit till kolossalt snabbt. Detta har medfört att det har gjorts ett antal förändringar i jaktförordningen när det gäller hur man ska kunna komma åt den här snabba tillväxten. Det finns ingen slutgiltig lösning än, men jag vågar säga att det inte finns något vilt i vår fauna som har mer jakttid. Jag påstår att det nu ligger mycket ansvar på markägarna att lösa den här uppgiften. Jag delar Helén Petterssons uppfattning att man kanske också måste vara beredd att släppa in marklösa jägare för att hjälpa till i den här förvaltningen.
Jag ska gå över till att prata lite grann om betänkandet, herr talman. Jag kan konstatera att det egentligen finns en utomordentligt stor samstämmighet i de här frågorna, och det är väldigt positivt, inte minst när det gäller vårt största oppositionsparti, Socialdemokraterna. Därför ter det sig lite märkligt att man har en, tycker jag, ganska onödig reservation där man talar om vildsvinsförvaltningen. Man säger att regeringen inte har gjort tillräckligt, men man har inte ett enda förslag på vad det är som ska göras mer än att uppdatera en förvaltningsplan. Det säger ingenting om vilken inriktning Socialdemokraterna egentligen vill ha, och det är lite förvånande. Jag betecknar den här reservationen snarast som en onödighetsreservation, men varje parti har ju möjlighet att reservera sig för vad man vill.
När det gäller en annan reservation här som handlar om djurskyddet, och som både Helena Leander och Jens Holm har varit uppe och talat sig varma för med djuren som utgångspunkt, lät jag kolla upp de uppgifter som man använder i reservationen. Man säger att 14 procent av älgarna och 33 procent av björnarna skadskjuts. De uppgifter som jag har fått del av nu är att 2013, alltså den senaste jakten, var andelen skadskjutningar 2 procent både när det gäller björn och när det gäller älg. 2 procent är alltså två djur av 100. Det är 2 procent för mycket, så jag tar inte det i försvar, men jag tycker att det är lite pinsamt att man använder så felaktiga siffror i en reservation.
I samma reservation talar man om räv och gås, tror jag att det var. Uppgifterna som anges där är 30 år gamla och dessutom inte från Sverige. Det är också lite förvånande att den typen av uppgifter används. De uppgifter som har kommit mig till del säger att det är på det viset.
Herr talman! Jag ska tala lite grann om framtiden. Det är otroligt viktigt, tror jag, att vi slår vakt om att det ska vara nationella beslut när det gäller jakten. Den är ingenting för EU att ägna sig åt. Jag påstår att det var ett misstag att vi inte gjorde någon form av undantag just när det gäller jaktfrågorna. Var och en kan förstå att de inte skulle beslutas bättre på EU-nivå. Vi kan också se på effekterna av det här att så inte är fallet. Om vi hade haft subsidiaritetsprövning på detta, som vi nu har i många andra frågor, hade det definitivt inte hamnat på EU-nivån.
Jag tror att det är viktigt med balans, balans i viltstammarna men också mellan det vilda och det foder som de ska äta så att vi får en väl avvägd balans när det gäller de skador på grund av stora viltstammar. Men vi behöver också balans när det gäller människors uppfattning om jakt. Det är nämligen inte framgångsrikt att ha en sådan polarisering som vi har, inte minst i fråga om rovdjurspolitiken. Min förhoppning är att vi kan komma bort från detta.
Det är viktigt att vi har
en
myndighet i framtiden, och inte som nu tre med två departement. Det är olyckligt och blir väldigt splittrat. Det blir gränsdragningar och leder till att olika enheter står mot varandra. Den moderata utgångspunkten är tydlig där. Vi tror att det är viktigt att behandla livsmiljön där det vilda finns och det vilda i en och samma hand, för att slippa den här typen av gränsdragningar.
Vi tror också att det är viktigt att öka tillgången till viltkött så att vi inte hamnar i situationen att människor som vill få viltkött inte har den möjligheten. Det gäller inte minst vildsvin. Vi tror att om man kunde underlätta tillgången till vildsvin skulle vi också öka möjligheten för avsättning av det och dessutom kunna reglera stammarna på ett enklare sätt.
I fråga om vapenlagstiftningen som är en del av viltvårdandet och själva jakten är det otroligt viktigt att vi siktar in oss på att det ska vara svårare att vara illegal vapenägare. Det är där problemen finns. Och det finns många områden för de legala jägarna där vi kan göra lättnader.
Avslutningsvis, herr talman, har jag nu varit verksam i riksdagen i snart tolv år. Detta är, vad jag kan överblicka just nu, min sista debatt i kammaren. Jag vill därför tacka mina kamrater i miljö- och jordbruksutskottet för många intressanta debatter. Jag vill också tacka för ett gott kamratskap och framför allt tacka talmannen för en handfast eftersyn av oss när vi ibland faller ur ramen. Tack ska ni ha!
(Applåder)