Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2013/14:AU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 24 juni 2014

Beslut

Insatser för nyanlända invandrare (AU9)

Regeringen har fyra förslag som gäller nyanlända invandrare som får hjälp att etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige. En nyanländ invandrare som säger nej till ett lämpligt arbete utan goda skäl ska inte få fortsatta insatser enligt etableringslagen. Detta gäller om hon eller han har arbete eller är arbetssökande enligt sin etableringsplan. En etableringsplan får förlängas mer än 24 månader för en nyanländ som på grund av föräldraledighet deltar på deltid i etableringsinsatser. Den rätt till ersättning utifrån prestation som finns inom utbildningen i svenska för invandrare, så kallad sfi-bonus, ska avskaffas. En nyanländ som är familjemedlem till en utlänning som har fått arbets- och uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning, så kallat EU-blåkort, ska också få rätt till samhällsorientering.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Riksdagen uppmanade samtidigt regeringen att återkomma med ett förslag om att fler nyanlända ska få samhällsorientering. Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om integration.

Utskottets förslag till beslut: Delvis bifall till propositionen. Tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till utvidgad målgrupp för samhällsorientering, för såväl yngre som äldre nyanlända som har behov av samhällsinformation. Bifall till motionerna 2013/14: A8, 2013/14:A288 yrk. 13, 2013/14:A7 yrk. 1 och 2013/14:A400 yrk. 1. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:AU9 (pdf, 1 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

42 motioner, 2 propositioner

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. Motion 2013/14:A6 av Christina Höj Larsen m.fl. (V)
Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. Motion 2013/14:A7 av Mattias Karlsson (SD)
Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. Motion 2013/14:A8 av Ylva Johansson m.fl. (S)
Nationell satsning på utsatta förorter Motion 2013/14:A215 av Teres Lindberg (S)
Partnerskap Skåne som integrationsmodell Motion 2013/14:A235 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Osynliggörandet av invandrarkvinnorna Motion 2013/14:A262 av Amineh Kakabaveh m.fl. (V, MP)
Arbetssökande akademiker med utländsk bakgrund Motion 2013/14:A271 av Marta Obminska (M)
Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Motion 2013/14:A288 av Ylva Johansson m.fl. (S)
Jobb för och av unga i miljonprogramsområden Motion 2013/14:A294 av Esabelle Dingizian (MP)
Inkludering och antidiskriminering Motion 2013/14:A301 av Christina Höj Larsen m.fl. (V)
Utökad ekonomisk ersättning för kommunernas arbete med flyktingmottagande Motion 2013/14:A309 av Ingela Nylund Watz och Yilmaz Kerimo (S)
Praktik för invandrare som tagit högskole- eller universitetsexamen Motion 2013/14:A326 av Edip Noyan (M)
Integration på arbetsmarknaden Motion 2013/14:A336 av Lars Beckman (M)
Mottagning av nyanlända Motion 2013/14:A337 av Leif Pettersson och Karin Åström (S)
Insatser för att stärka utrikes födda kvinnors villkor Motion 2013/14:A338 av Arhe Hamednaca (S)
Utvidgad samhällsorientering Motion 2013/14:A400 av Mattias Karlsson (SD)
Akutinsatser vid kraftig ökning av kommuners flyktingmottagande Motion 2013/14:A408 av Kerstin Lundgren (C)
För hela orten - Politik för upprustning och hållbarhet i miljonprogramsområden Motion 2013/14:C419 av Åsa Romson m.fl. (MP)
Jobb och framtidstro i Stockholmsregionen Motion 2013/14:N414 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Flyktingmottagande Motion 2013/14:Sf268 av Christina Höj Larsen m.fl. (V)
Sveriges ansvar för flyktingmottagandet Motion 2013/14:Sf389 av Maria Ferm m.fl. (MP)
Utvidgad samhällsorientering Motion 2013/14:A400
Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. Motion 2013/14:A7
Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. Motion 2013/14:A8
Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Motion 2013/14:A288
Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. Motion 2013/14:A6
Arbetssökande akademiker med utländsk bakgrund Motion 2013/14:A271
Praktik för invandrare som tagit högskole- eller universitetsexamen Motion 2013/14:A326
Sveriges ansvar för flyktingmottagandet Motion 2013/14:Sf389
Flyktingmottagande Motion 2013/14:Sf268
Osynliggörandet av invandrarkvinnorna Motion 2013/14:A262
Insatser för att stärka utrikes födda kvinnors villkor Motion 2013/14:A338
Jobb för och av unga i miljonprogramsområden Motion 2013/14:A294
Jobb och framtidstro i Stockholmsregionen Motion 2013/14:N414
För hela orten - Politik för upprustning och hållbarhet i miljonprogramsområden Motion 2013/14:C419
Nationell satsning på utsatta förorter Motion 2013/14:A215
Mottagning av nyanlända Motion 2013/14:A337
Utökad ekonomisk ersättning för kommunernas arbete med flyktingmottagande Motion 2013/14:A309
Partnerskap Skåne som integrationsmodell Motion 2013/14:A235
Akutinsatser vid kraftig ökning av kommuners flyktingmottagande Motion 2013/14:A408
Integration på arbetsmarknaden Motion 2013/14:A336
Inkludering och antidiskriminering Motion 2013/14:A301

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-05-08
Justering: 2014-06-12
Betänkande publicerat: 2014-06-12
Trycklov: 2014-06-12

Reservationer 13
Betänkande 2013/14:AU9

Insatser för nyanlända invandrare (AU9)

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2014. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Utskottet uppmanar samtidigt regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag om att fler nyanlända ska få samhällsorientering. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2013 om integration.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Bordläggning: 2014-06-18
Debatt i kammaren: 2014-06-23

Webb-tv Debatt om förslag: Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m.

23 juni 2014
Debatt om förslag 2013/14:AU9

Dokument från debatten

2014-06-23

Protokoll för debatten

Maria Stenberg (S)

Anf. 107 Maria Stenberg (S)

Herr talman! Vi ska nu debattera regeringens proposition om insatser för vissa nyanlända invandrares etablering med mera. Självklart står vi socialdemokrater bakom alla våra reservationer, men för att vinna lite voteringstid yrkar jag bifall endast till reservation nr 10 som vi har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Att vara kvinna i dag, år 2014, borde rimligen innebära ett jämställt och rättvist liv. Men tyvärr är det fortfarande en dröm för många kvinnor världen runt, så även för kvinnor som bor i Sverige. Nyanlända kvinnor och kärleksinvandrade kvinnor drömmer om att få en ny start på livet, att få leva ett jämställt liv, att få försörja sig själv och slippa diskriminering och hot. Trots att vi har en lång erfarenhet och djupa kunskaper om att en jämställd samhällsmodell är ett vinnarkoncept ser samhället faktiskt inte ut så för både individer och samhället. Det är djupt tragiskt - om vi ska vara riktigt ärliga - att vi fortfarande debatterar lika lön för lika arbete och rätten att inte bli utsatt för våld i en nära relation. Herr talman! Att bosätta sig i Sverige borde vara relativt enkelt för en nyanländ kvinna, men det är inte så. Det blir en kamp mot diskriminering, en kamp för att erövra ett nytt språk och en ny boendemiljö. Men den största och viktigaste kampen, handlar om att få ett arbete med villkor som är sjysta, där kollektivavtal är tecknade och med en lön som det går att leva av. Vissa av de nyanlända kvinnorna har med sig en hög utbildning medan andra kanske nästan inte har någon utbildning alls. Många kämpar med minnen av krigssituationer och lever med ångest över vad som hänt med vänner och övriga släktingar i hemlandet. Lättnaden över att själv ha klarat sig blir kanske det som övergår till psykisk ohälsa i slutänden. En del av de nyanlända kvinnorna måste dessutom kämpa mot fördomar, kulturkrockar och allmänt nedlåtande syn på deras förmåga till arbete och till att de faktiskt har något viktigt att tillföra till Sverige och till oss som redan har bott här under lång tid. Många kvinnor med utländsk bakgrund är undersysselsatta och har svårt att försörja sig själva. De ska dessutom kämpa med arbeten med dålig arbetsmiljö, monotona arbetsuppgifter och dålig löneutveckling. Vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet konstaterar i vår gemensamma reservation att det behövs en utredning som tar avstamp i dessa kvinnors situation. Herr talman! Det behövs en jämställdhetspolitik som, bland många andra perspektiv, tar sikte på invandrade kvinnors behov av utbildning, språkutveckling, behov av välfärd och hur valideringen av deras tidigare kunskaper går till. Att få sina tidigare kunskaper omsatta till erfarenheter, som det går att söka jobb på, kan vara det som till slut öppnar dörren till samhället. Vi konstaterar att det också behövs ett omtag i valideringsarbetet så att inga kunskaper förblir i det fördolda. Jag känner mig trygg i vårt socialdemokratiska förslag om det livslånga lärandet, vuxenutbildningen och satsningar på sfi, även om det inte behandlas i det här utskottet. Språket och sfi-undervisning är nog det viktigaste som finns, det brukar en majoritet i den här kammaren poängtera. Jag brukar besöka sfi-undervisningen i Luleå, och det är en fröjd att få möjlighet att se hur duktiga lärare bygger upp det svenska språket från grunden hos nyanlända. Det är roligt att se skratten och de första försöken att på en stapplande svenska lära sig att handla, räkna pengar och säga vad man vill köpa till att ha invecklade samtal med dem som kommit längre i sin språkutveckling. Därför avvisar vi socialdemokrater bestämt att antalet terminer inom sfi ska begränsas. Det är inte rättvist mot de människor som behöver längre tid för att lära sig språket. Vi i det här utskottet konstaterar gång på gång att språket är en viktig del på arbetsmarknaden. Det finns ett talesätt som säger "sent ska syndaren vakna", och det är väl att ta i, men det är ändå glädjande att den borgerliga regeringen har tagit sitt förnuft till fånga och genom den här propositionen nu tar bort sfi-bonussystemet som man införde för ett par år sedan. Ibland känns det skönt att få säga vad var det vi sade. Ett bonussystem inom svenska för invandrare var nog inte så lyckat som man kanske hade hoppats att det skulle vara. Herr talman! Samhällsorienteringen har vi i den här kammaren debatterat förr. Jag har väldigt svårt att förstå varför det ska finnas en åldersdiskriminering när det handlar om samhällsorienteringen. Vad är själva poängen med det? Och varför verkar det vara helt omöjligt att göra samhällsorienteringen neutral? I den här propositionen utvidgar nu helt plötsligt regeringen gruppen till att även omfatta nyanlända invandrare som har beviljats uppehållstillstånd som familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats arbets- och uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning. Regeringen menar att det är viktigt att säkerställa att vissa anhöriga till arbetskraftsinvandrare - ja, till de högkvalificerade alltså - ska få samhällsorientering. Fortfarande står till exempel kärleksinvandrare, som ofta är kvinnor, utanför möjligheten att ta del av samhällsorientering. Jag har väldigt svårt att begripa varför den borgerliga majoriteten inte gör samhällsorienteringen neutral, när vi alla egentligen tycker att det också är en dörr till det svenska samhället. I den här propositionen står det att en nyanländ invandrare inte ska kunna neka till ett arbetserbjudande under tiden som han eller hon omfattas av etableringsplanen. Men i ärlighetens är det ju inte det som är problemet. Det är inte så att det finns en mängd nyanlända invandrare i Sverige som tackar nej till jobb. De får ju inga jobb. De är undersysselsatta och har mycket högre arbetslöshet än vi som är infödda svenskar. Därför är vi socialdemokrater övertygade om att Arbetsförmedlingen i det här fallet har ett viktigt jobb framför sig, och vi anser att också kommunerna kan göra ett gott jobb. När det gäller lotsverksamheten som bedrivs av Arbetsförmedlingen har vi under lång tid undrat varför den inte kan bedrivas av kommunerna. Det är en fråga som jag tycker att den borgerliga majoriteten haft svårt att svara på. Varför är inte Sveriges kommuner lämpliga att göra jobbet med att stödja nyanlända invandrare? Det är obegripligt, måste jag säga. Det var ett slöseri med kunskap och resurser när regeringen kapade bort kommunerna från att vara en part i lotsverksamheten. På tal om lotsar visar Riksrevisionens rapport om lotsverksamheten på brister. I min valkrets i Norrbotten har endast 12 av 1 600 nyanlända fått ett arbete med hjälp av ett lotsföretag. Problemen med regeringens lotsverksamhet hopar sig. Uppdraget är luddigt, det är problem med uppföljning, få människor får arbete och så vidare. Det värsta är kanske ändå att 80 procent av lotsleverantörerna själva upplever att deras bransch präglas av oseriösa aktörer. Fiasko är ett starkt ord, men resultatet av lotsverksamheten imponerar inte. I morse var en av nyheterna att vi i Sverige inte direkt är bäst i klassen på integration, snarare nästan sämst. Därför borde Riksrevisionens rapport om lotsverksamheten mana till en del eftertanke. Propositionen handlar om många olika små saker gällande integrationen av de nyanlända. Jag har bara tagit upp några av dem. Slutligen, herr talman, vill jag, eftersom det här är min allra sista kammardebatt, tacka all fantastisk personal som finns i riksdagen tillgänglig för oss ledamöter, och samtidigt önska talmannen och alla andra en trevlig sommar. Vi ses säkert i valrörelsen! (Applåder)

Hanif Bali (M)

Anf. 108 Hanif Bali (M)

Herr talman! Vi behandlar nu betänkandet Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. I grund och botten är det ett betänkande som består av fyra smärre justeringar i redan befintlig lag, varav en är borttagandet av sfi-bonusen. En utvärdering kom fram till att den hade positiv effekt endast i Stockholm, och därför väljer man - till stockholmares förtret - att plocka bort den. Man väljer att använda pengarna på annat, vilket vi gått igenom i samband med budgeten. Vi har kravet på nyanlända att acceptera ett erbjudet lämpligt arbete. Det är inget annat än en teknisk konstruktion. Precis som med a-kassan tycker vi att det är rimligt att man inte tackar nej till ett arbete - även om det är mycket få arbetslösa som blir erbjudna arbete och tackar nej. När det gällde a-kassan hade Socialdemokraterna inga problem med att genomföra den lagstiftningen, men när det kommer till nyanlända är det plötsligt ett problem. Det är lite märkligt. Även om det är fråga om få personer är det viktigt att lagen finns. Man har som nyanländ ungefär samma regler att hålla sig till som i vilket arbetsmarknadsprogram som helst. Det innebär att om samhället erbjuder dig resurser för att du ska kunna etablera dig, söka arbete och rusta dig har du en skyldighet att ta det arbete du blir erbjuden. Jag tror att Socialdemokraterna talat om något i stil med gör din rätt, kräv din plikt. Just i det här fallet är det märkligt att till exempel Vänsterpartiet tycker att det är onödigt. Vi har etableringsinsatserna i form av sfi-bonus. Det gjordes en utvärdering som visade att det hade en viss positiv effekt, att man kunde märka av reformen, men effekten var helt enkelt inte tillräckligt stor för att motivera att man skulle allokera så mycket samhällsmedel dit. Effekterna kunde främst ses i Stockholmsregionen. Sedan har vi reglerna om samhällsintroduktionen, vilket den stora striden verkar ha kommit att handla om i riksdagen. När vi kommer till integrationspolitiken är det intressant att se att de stora reformerna, de som verkligen har effekt - program, ersättningssystem, övergång till arbete, finansiella företag etcetera - på något sätt hamnar i skymundan, och i stället blir de små frågorna plötsligt väldigt heta. Sfi-bonusen, som är en liten del, blir extremt viktig liksom frågan ifall EU-medborgare ska ha rätt till samhällsintroduktion eller ej och det som nu diskuteras, frågan om så kallad åldersdiskriminering, alltså vilka de hypotetiska minus 18 år gamla ungdomarna är som inte får ta del av den samhällsintroduktion som vi tycker är så extremt viktig. Det är ett mycket litet samhällsproblem att ett hypotetiskt antal människor, som oppositionen inte ens kan peka på, inte har rätt till de 60 timmarna samhällsintroduktion, timmar som man för övrigt får anta ska vidareförmedlas av skolan. Går man i gymnasiet ska skolan förmedla samhällsintroduktionen, och är man plus 65 och inte omfattas av etableringslagen är det ganska rimligt att man inte behöver gå samhällsintroduktionen. Det är som sagt inte världens största fajt. De effekter det kommer att ha på svensk integration och etablering av utrikes födda tror jag inte ens kommer att vara mätbara. Det har lite grann varit problemet med hur debatten förs, nämligen att vi fokuserar all vår energi på nästan icke mätbara småsaker och ignorerar totalt de större reformerna som behöver göras. Just den här propositionen tänker jag inte diskutera alltför länge. Jag tycker att nästa betänkande som vi ska debattera är betydligt viktigare och tyngre, trots att den är tunnare vad gäller antalet sidor. Det handlar nämligen om hur man ser till att människor hamnar i arbete. Här handlar det om några tekniska justeringar, och jag tror inte att vare sig oppositionens eller våra förslag har någon avgörande effekt på utfallet på den svenska arbetsmarknaden. (Applåder)

Mehmet Kaplan (MP)

Anf. 109 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 10 som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. När vi diskuterar betänkandet Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m. går det att skönja två olika positioner. Den ena handlar om på vilket sätt vi ska göra för att Sverige ska bli ett sammanhållet land där bostadsorten eller gatan inte är så viktig. Det viktiga är inte var man är född utan vilka förutsättningar man har för att kunna tillgodogöra sig de insatser och den värdegrund som finns i skolan och kunna utvecklas på många olika sätt. Vi är olika som människor. För Miljöpartiet innebär dessa olikheter en styrka i samhället. Vi har ett antal reservationer, och jag kommer att gå igenom några av dem. En av dem, reservation nr 9, handlar om urbant utvecklingsarbete. Där tar vi upp frågan om våra förorter och miljonprogramsområden. Jag har rest runt i ett femtiotal av dessa områden; Folkpartiet kallar dem utanförskapsområden. Jag har besökt områdena, träffat människor som bor där och haft överläggningar med företrädare för de kommunala bostadsbolagen. I vissa av orterna är Miljöpartiet i majoritet endera med S och V eller med någon eller några av allianspartierna, och vi ser att förutsättningarna är mycket olika. Herr talman! Jag skulle vilja ta upp en av de förutsättningar som skapat möjligheter att göra ett sammanhållet Sverige ännu bättre. Sverige ser inte ut som det gjorde för 50 år sedan. Mycket har hänt. Bland annat har min pappa och mamma kommit hit, och när jag var ett år gammal blev jag en del av det här landets befolkningsunderlag. När vi tittar på de senaste 45-50 åren ser vi att vissa områden har fått ett befolkningsunderlag som i dag kan betecknas som mångkulturellt. Det är områden som Rinkeby, Tensta, Bergsjön, Hammarkullen och Rosengård, men också områden på mindre orter, som Kantarellen i Vetlanda, Kronoparken i Karlstad och Kronogården i Trollhättan. Det här är områden som kännetecknas av en relativt hög arbetslöshet och av en relativt hög andel medborgare med låg ålder. Det är också områden som det oftast talas om i problemtermer. Men vi vet att det även finns en enorm potential, och när denna potential gifter sig med de insatser som är adekvata för områdena händer det fantastiska saker. Oftast får vi inte höra talas om det. När händelser eskalerar och blir till våldsbrott blir det förstasidesstoff i kvällstidningarna, men när bra saker händer är det sällan som vi bjuds in eller medierna skriver om detta. I vår partimotion 2013/14:C419 tar vi upp flera olika insatser som kommer att kunna leda utvecklingen åt ett håll som vi väldigt gärna önskar. Det handlar bland annat om sociala investeringsfonder och möjligheten för ideella organisationer att vara en positiv del av en upprustning. Det handlar om bostadsområden som behöver upprustning sedan ett antal år tillbaka men där det kommunala bostadsbolaget, oftast majoritetsägare av hyresrätterna i kommunen, har väldigt svårt att restaurera och renovera utan att höja hyran alltför mycket. Det är fråga om renovering och restaurering som man är i stort behov av och som kan göras på ett klimatsmart sätt. Anledningen till att vi tar upp detta och att det ingår i betänkandet är att många nyanlända invandrare väljer att bosätta sig i dessa miljonprogramsområden. En kan tycka att det här är ett stort problem och försöka hitta skäl till att människor väljer att bosätta sig i ett område där det redan finns andra med liknande bakgrund. Men jag tror att de flesta som har någon form av förnuftigt tänkande förstår att det här är ett naturligt beteendemönster. Människor som flyttar till ett nytt land vill ha en viss känsla av trygghet, och det hoppas och tror man att man kan finna bland likasinnade, oavsett om det gäller kulturell bakgrund, religiös bakgrund eller för den delen landstillhörighet. Samtidigt vet vi att områden som har vissa sociala utmaningar inte är så enkla att hjälpa med tanke på antalet människor som befinner sig i området och har liknande utmaningar. Skolorna behöver extra stöd. Vi vet att man i vissa kommuner har försökt tillgodose detta, medan man i andra kommuner blundar och hoppas. Men det är också ett ansvar för oss politiker som bor och verkar i dessa områden att vara en del av lokalsamhället. Jag var med och firade nationaldagen i Rinkeby den 6 juni. Tyvärr är det alltför ofta så att politiker hittar till dessa områden bara när det firas. Det är få politiker som bor i dessa områden. Man har sällan någon direkt relation till dem. Man bara hör och läser om dem, vilket sällan är en bra grund för väl avvägda beslut. En del av dessa beslut hanteras på kommunal nivå, men vi som rikspolitiker har också ett ansvar att diskutera med våra partivänner och berätta om hur vi ser på tillståndet. Den andra fråga som jag skulle vilja ta upp, herr talman, handlar om invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden. Jag hoppas att vi kommer att hitta en majoritet i riksdagen för vår reservation när vi voterar i morgon. I den globaliserade värld vi lever i har invandrade kvinnor till följd av sina kunskaper och erfarenheter en möjlighet att medverka till en fördjupad internationell förståelse, särskilt i lokalsamhället. Invandrade kvinnor kommer inte till ett nytt land som oskrivna blad, vilket man i debatten ibland verkar tycka. Det är alltför ofta - och det är lika sorgligt varje gång - som det sägs: Nu ska vi hjälpa dessa kvinnor! Vi har problem med ett faktum som trots mer än 60 år av efterkrigsinvandring fortfarande tycks komma i skymundan i det offentliga samtalet. Det är att invandrare inte bara är invandrare utan faktiskt också kvinnor och män. Oftast har vi en bild av hur vi ska "hjälpa" invandrarna. Då blir det oftast problem också med själva åtgärden. Om vi tittar på hur de olika åtgärderna har fungerat, eller snarare inte har fungerat, ser vi att det kan finnas en viss historisk förklaring till denna könsblindhet i och med att det faktiskt var män som uttryckligen efterfrågades som arbetskraft. Jag berättade att min pappa kom hit på 60-talet. Han var en av dem som hade hört att det behövdes arbetskraft i Sverige - egentligen i Västeuropa, men det var här han hamnade. Det var oftast män som gjorde sig åbäket att förflytta sig över halva Europa för att komma hit. De kom från Grekland, från Jugoslavien, från Italien och också från Turkiet, mitt forna hemland. Men även kvinnor fanns med bland de första. På 50-talet behövdes det människor inom textilindustrin och möjligtvis som hembiträden. Där ser vi att kvinnorna fyllde upp en kvot. De lägst värderade och mest slitsamma jobben inom industrin blev ett område som dessa invandrade kvinnor hamnade i. Städning blev deras främsta lott. Vi kan se på dagens sjukskrivningssiffror efter åtta år med den alliansregering som skulle utrota förtidspensioneringarna, vilket har inneburit att många kvinnor lever i en limbo. De vet varken in eller ut. Kanske har de jobbat och slitit ut sig i förtid. Vi vet att det inom den här gruppen invandrade kvinnor är en högre belastning när det gäller dubbelarbete. I själva verket är det, trots tunga och förslitande arbeten, ett historiskt misstag att se dessa kvinnor som offer och inte som de kämpande och arbetande kvinnor de faktiskt har varit. Min mor är en av dessa, men vi har tiotusentals invandrade kvinnor som förtjänar upprättelse. Vi får inte se dem som gnälliga kvinnor som inte förstår att arbetslinjen även borde gälla dem. Herr talman! Jag vill tacka för möjligheten att framföra detta. Det här kommer antagligen att vara min sista debatt i riksdagen. Jag önskar allihop en trevlig sommar! (Applåder)

Hanif Bali (M)

Anf. 110 Hanif Bali (M)

Herr talman! Jag har en fråga till Mehmet Kaplan. Vad anser du är den stora orsaken till att utrikes födda kvinnor har en så stor klyfta i sysselsättningsgrad inte bara gentemot inrikes födda kvinnor utan också - och ännu större - gentemot utrikes födda män?

Mehmet Kaplan (MP)

Anf. 111 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Jag tackar Hanif Bali för frågan. Det här området lämpar sig sällan för uttryck som "jag tror" och "jag har hört". Det är viktigt att titta på de belägg vi verkar kunna utläsa ur olika utredningar. En sak handlar om att invandrade kvinnor är tredubbelt diskriminerade. Med diskriminering menar jag inte bara diskrimineringslagen utan att de hamnar i en situation med en ursprungskultur som man som första generationens invandrare tyr sig till eftersom man kanske inte har rotat sig i det svenska samhället. Precis som Hanif Bali säkert vet tar rotningsperioden olika lång tid för olika människor och individer. Det här är inte en grupp man kan prata så tydligt om. För inrikes födda kvinnor är sysselsättningsgraden 66 procent och för utrikes födda kvinnor 51 procent. Under de senaste åren - under alliansstyret - har sysselsättningsgraden sjunkit mest för utrikes födda kvinnor. Anledningen som en del forskare pekar på är att det finns starkt patriarkala strukturer som gör att utlandsfödda kvinnor och invandrade kvinnor, precis som svenskfödda kvinnor, tar ett större ansvar för hushållsarbetet eller, om man vänder på det, att män tar ett mindre ansvar. Det är framför allt i gruppen utomeuropeiska invandrade kvinnor som vi ser dessa negativa siffror.

Hanif Bali (M)

Anf. 112 Hanif Bali (M)

Herr talman! Det är väldigt intressant att vi hamnar i kulturella anledningar och sådant. Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger att man vill ha en utredning om och verkligen gå till botten med kvinnors situation. Men man hade det - Ackerutredningen om utrikes födda kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det man kom fram till var att det faktiskt inte finns någon kulturell förklaring. Det går inte att hitta någon kulturell förklaring till det stora gapet. Det var de klassiska sakerna, som jag tycker att socialdemokratin hade med sig i sitt folkhemsbygge, nämligen barnafödande, föräldraledighet och alla system man bygger upp. Det man insåg var att föräldraförsäkringssystemet delvis är uppbyggt så att det uppenbart tränger ut utrikes födda kvinnor från arbetsmarknadsutbildningar, sfi och de modellerna. Det har alliansregeringen nu åtgärdat. Det man också kom fram till var till exempel att en tredjedel av kärleksinvandrarna, vilket en stor grupp av de utrikes födda kvinnorna är, kommer rakt in i ett hushåll med försörjningsstöd. Är det inte rimligt att vi har samma regel som vi har för våra barn, nämligen att man ska skaffa jobb innan man bildar familj? Är det inte rimligt att våra offentliga bidragssystem och migrationssystem, som inte är humanitära - kärleksinvandring är inte humanitärinvandring - har det kravet? Det är samma tips som vi ger våra egna barn; man ska vara i försörjning innan man väljer att bilda familj.

Mehmet Kaplan (MP)

Anf. 113 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Oj, det var väldigt mycket på en gång. Hanif Bali skissar egentligen upp ett system som finns i vårt södra grannland Danmark. Där infördes olika typer av krav innan man får kärleksinvandra, särskilt om man kommer från utanför EU. Man har bland annat krav på ålder. Det har jag i och för sig inte hört från Moderaterna tidigare, men det går naturligtvis att sätta olika ribbor. Som jag har uppfattat det kom man inte till något resultat genom kraven, utan det som hände var att Danmark uppmärksammades som ett väldigt märkligt samhälle som försökte sila mygg och svälja kameler. Hanif Bali talade om kulturella skillnader. Jag gjorde det väldigt tydligt i mitt anförande att samma strukturer finns även bland svenskfödda. Kvinnor tar ett större ansvar för obetalt hushållsarbete, och svenskfödda män tar ett mindre ansvar för hushållsarbete. Det vet vi - det skiljer sig inte, för vi har patriarkala strukturer i många kulturer runt om i världen. Vi är inte undantagna här, och vi ska inte kulturrelativisera. Men det vore klädsamt om Moderaterna och Hanif Bali kunde berätta hur de hade tänkt göra med de typer av åtgärder som han tar upp. Nu finns det inte utrymme för Hanif Bali att svara, men vårdnadsbidraget lyser med sin frånvaro i debatten. Det är väl en av de största kvinnofällorna, och det passar perfekt in i detta. Vi har skrivit om det i vår flerpartimotion tillsammans med Vänsterpartiet.

Ismail Kamil (FP)

Anf. 114 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till propositionen och avslag på motionsyrkandena. Etableringsreformen, som trädde i kraft 2010, är av avgörande betydelse för att påskynda invandrares etablering i arbets- och samhällslivet. Reformen innebär bland annat upprättande av en etableringsplan med insatser för att uppnå detta syfte. Det sker utifrån den nyanländes utbildningsbakgrund, tidigare arbetslivserfarenhet och behov av utbildning och andra insatser. Hänsyn ska också tas till den nyanländes familjesituation och hälsa samt till vad som är bäst för den nyanländes etablering i arbetslivet på längre sikt. I etableringsplanen ingår även samhällsorientering. Alla författningsändringar som redan har trätt i kraft eller kommer att träda i kraft och som syftar till att ytterligare förbättra etableringsprocessen är välkomna. Att regeringen nu föreslår att en nyanländ invandrare som utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudet lämpligt arbete inte ska ha rätt till fortsatta insatser enligt etableringslagen är mycket bra. Det är en signal till individen att arbetslinjen gäller framför bidrag och att delaktighet i det svenska samhället är mycket viktigt för integrationen. Detta ska gälla under förutsättning att han eller hon har arbete eller arbetssökande som huvudsaklig aktivitet enligt sin etableringsplan. Det är inte förenligt med etableringsuppdragets målsättning att en nyanländ invandrare kan välja bort egenförsörjning genom arbete för att i stället vara kvar i etableringsinsatser. Det motverkar syftet med insatserna och riskerar att undergräva legitimiteten för reformen. Arbetslinjen ska vara tydlig i integrationspolitiken. Den som blir erbjuden ett lämpligt arbete ska också vara beredd att ta det. Herr talman! Jag delar inte Socialdemokraternas argument. De anser att regeringens förslag till sanktioner när enskilda individer tackar nej till jobberbjudanden är ett litet problem i sammanhanget. Det stora problemet enligt Socialdemokraterna är snarare att de allra flesta nyanlända invandrare inte får något jobberbjudande. Det är just det som är skillnaden mellan alliansregeringen och Socialdemokraterna. Helhetssynen är lika viktig som vilka signaler samhället sänder till individerna. För mig och mitt parti är det en självklarhet att om man som nyanländ blir erbjuden ett lämpligt arbete ska man tacka ja till det. Jag har under mina fyra år i riksdagen åkt runt i landet till följd av mitt ansvarsområde i Folkpartiet: integration. Jag har varit på flera förläggningar och träffat många som deltar i etableringsreformen. Jag har även bjudit grupper som deltar i etableringsinsatserna hit till riksdagen. Jag har inte träffat på någon som sagt: Nej tack, jag vill inte jobba. Tvärtom säger alla: Jag vill ha jobb så fort som möjligt för att kunna försörja mig själv. Folk flyr sina hemländer på grund av krig, elände, problem och mycket annat. De vill inte bli omyndigförklarade här i Sverige så som har varit fallet under lång tid. De vill ha ett arbete, och vi måste se till att effektivisera våra regler så att folk inte hamnar i utanförskap. Herr talman! Regeringen föreslår också att en etableringsplan får förlängas över 24 månader för en nyanländ som deltar i etableringsinsatser på deltid på grund av föräldraledighet. Detta öppnar vägen för ett mer flexibelt system som är bra för alla parter. Det ska vi välkomna. Regeringen föreslår även att den sfi-bonus som infördes den 1 september 2010 avskaffas. Målsättningen med sfi-bonusen är att förkorta tiden i utbildningen i svenska för invandrare så att deltagarna snabbare kan etablera sig på arbetsmarknaden. Jag vill här ge beröm till integrationsminister Erik Ullenhag, inte därför att han är min partikollega utan för hans beslutsamhet att reformera de delar som är ineffektiva. När man inte når önskade effekter i samband med en regel eller reform måste man ändra på redskapen, vilket regeringen nu gör. Herr talman! Regeringen föreslår vidare att samhällsorientering ska erbjudas den som är familjemedlem till en utlänning som har beviljats arbets- och uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning. Det är bra att ha fokus på detta. Den information som ingår i samhällsorienteringen är ett viktigt verktyg för en mer välfungerad integration. Det handlar inte enbart om etablering i arbetslivet utan det handlar också om att detta ger bättre förståelse för det samhälle man lever i. På så sätt skapas ökade möjligheter till delaktighet i samhällslivet. Att regeringen - för att skapa en effektivare validering av utrikes föddas kompetens - har samlat all bedömning av utländsk högskoleutbildning vid den nya myndigheten Universitets- och högskolerådet är mycket bra. Av regleringsbrevet för Universitets- och högskolerådet för 2014 framgår att myndigheten ska informera om högskolestudier i syfte att underlätta etableringen på arbetsmarknaden. Vi vet också att Arbetsförmedlingen driver projektet Nationell matchning, som startade 2009 och som syftar till att utveckla metoder för att matcha den kompetens som finns hos utländska akademiker med de behov som finns på arbetsmarknaden. Herr talman! Det är viktigt att vi tar till vara utrikes föddas kompetens och börjar se dem som resurser. Mångfalden berikar Sverige.

Maria Stenberg (S)

Anf. 115 Maria Stenberg (S)

Herr talman! Bland dagens post hittar jag rapporten Utanförskapets karta , som är en uppföljning av Folkpartiets rapportserie. Folkpartiet har ju gett ut rapporter som hette Utanförskapets karta . Den första kom ut 2004. Den beskrev att det i Sverige fanns 128 bostadsområden som man klassade som utanförskapsområden. Den sista rapporten kom ut 2008. Den beskrev naturligtvis hur det såg innan man vann valet. Sedan vann man valet och fick ta hand om integrationspolitiken, och då slutade rapporterna komma. Men den här nya rapporten visar faktiskt att antalet utanförskapsområden har ökat under Folkpartiets och den borgerliga regeringens tid. Mellan 2006 och 2012 har antalet utanförskapsområden växt till 186. Det är en definition som Folkpartiet själv har satt upp. Det löfte som gavs till svenska folket i valrörelsen 2006 om att bryta utanförskapet kan man då säga är ett misslyckande. Min fråga blir naturligtvis: Är Folkpartiet och Ismail Kamil nöjd med utvecklingen med att bryta utanförskapet för utrikes födda under era åtta år? Den här rapporten visar ju att antalet områden som ni kallar utanförskapsområden har ökat.

Ismail Kamil (FP)

Anf. 116 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! Tack för frågan! Jag vill gå tillbaka till 1990. Då fanns det tre utanförskapsområden. År 2004 var det, precis som du säger, 128. År 2006 ökade det till 156 utanförskapsområden. Under de 16 åren var det alltså i genomsnitt 10-12 utanförskapsområden som utvecklades under socialdemokratin. Det stämmer att antalet utanförskapsområden har ökat marginellt. Men skulle vi ha fortsatt på samma sätt som under socialdemokratin skulle antalet utanförskapsområden under de här åtta åren ha ökat till över 220-230. Nu har alliansregeringen under folkpartiledning, eftersom vi har det ansvaret, vidtagit många åtgärder som har bromsat utvecklingen och planat ut den. Jag kan bara ta Uppsala, som jag kommer ifrån. Flera områden där har närmat sig riksgenomsnittet. Det är tack vare de åtgärderna. Det är tack vare etableringsreformen, tack vare sfi-bonusen till en viss del, tack vare de reformer som vi har vidtagit när det gäller aktivitetskrav för dem som är nyanlända. Till detta, herr talman, vill jag lägga till: Av de 250 000 som har fått ökad sysselsättning under alliansregeringen är faktiskt 180 000 utlandsfödda. Jag tycker att det är helt fel att påstå att vi har misslyckats. Vi har bromsat utvecklingen och planat ut den, och vi är på rätt väg. (Applåder)

Maria Stenberg (S)

Anf. 117 Maria Stenberg (S)

Herr talman! Den här rapporten visar att antalet områden har ökat, och det är utifrån Folkpartiets egna kriterier. Den visar också att förvärvsfrekvensen har minskat i de här områdena mellan 2006 och 20012, alltså under de åtta åren med borgerlig regering och Folkpartiet som har styrt över integrationspolitiken. Den säger också att antalet elever utan fullständiga grundskolebetyg har ökat i de här områdena. Det känns lite knepigt, måste jag säga - när man gick ut så hårt i valrörelsen 2006 och sade att man skulle bryta utanförskapet och skulle ta ett stort tag om integrationspolitiken och att det skulle bli en annan tingens ordning - att antalet områden efter åtta år i regeringsställning har ökat. Det visar att risken att hamna i utanförskap inte har minskat med en borgerlig regering - inte nämnvärt. Antalet områden har ju ökat, och antalet människor som bor i de områden som ni pekar ut som utanförskapsområden har ökat med 16 procent. En följdfråga från min sida blir då: Vad är Folkpartiets analys i dag om vilka åtgärder man ska vidta för att bryta detta utanförskap, som man 2006 gick så hårt till val på att bryta och som den här rapporten visar att man inte lyckades med?

Ismail Kamil (FP)

Anf. 118 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! När vi 2006 tog över regeringsmakten tog det mellan sju och åtta år för genomsnittsinvandraren att få sitt första jobb. För männen var det fem år och för kvinnorna tio år. Den statistiken kan man inte komma ifrån. Under den här tiden - jag var med när rapporten om utanförskapets karta togs fram - har 37 områden försvunnit. Däremot har det tillkommit ytterligare 36 områden. När det gäller siffrorna går man alltid tillbaka två år. Siffrorna nu är inte för 2013 eller 2014 - det säger jag för kännedom, så att du ska veta det - utan de siffror som presenteras är från 2012, för man går alltid tillbaka två år. Det är först 2016 som det kommer en redovisning för tiden 2012-2014. Områdena har minskat i antal, och gapet har minskat jättemycket, vilket är väldigt viktigt. Det är tack vare Alliansens åtgärder som vi har bromsat den utveckling som har varit under många år. Vi har lämnat perspektivet omhändertagande och gått till perspektivet arbete, som är det som gäller. Det är därför vi säger att man ska tacka ja för att man ska bli eftertraktad. Jag har under mina integrationsresor, som jag kallar det, träffat många som har frågat: Varför har ingen ställt krav på mig? För mitt eget bästa skulle det ha varit bra om jag skulle ha startat med att arbeta. Vi har inte omyndigförklarat folk. I stället har vi tagit hand om dem. För dem som har varit utbildade har vi utnyttjat deras resurser. För dem som inte har varit utbildade har vi validerat deras yrken. I dag är vi på rätt väg. Jag tycker inte att kritiken är befogad - tvärtom. Vi har planat ut antalet utanförskapsområden, tack vare Folkpartiets och Alliansens åtgärder.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 119 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande, Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering , finns förändringar av olika sorter och av olika dignitet. Likställandet av nyanlända med andra som står till arbetsmarknadens förfogande när det gäller att avvisa erbjudet arbete är en förändring. Möjlighet till förlängd etableringsplan för dem som arbetar deltid på grund av föräldraledighet en annan förändring. Sfi-bonusen avskaffas. Familjemedlemmar till den som beviljats arbets- och uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning, så kallat EU-blåkort, ska erbjudas samhällsorientering. Dessutom görs föräldraledighetslagen tydligare när det gäller särregleringen för adoptivföräldrar. Det är ingen förändring i sak utan mer ett förtydligande. Utöver regeringens förslag på området finns ett tillkännagivande där S, MP och V är överens med SD om att utvidga målgruppen för samhällsorientering. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet AU9 förutom i punkt 4. Herr talman! Etableringsreformen som trädde i kraft 2010 har förbättrat invandrares etablering på svensk arbetsmarknad. Etableringsplanen som upprättas direkt är en kartläggning av den nyanländes utbildningsbakgrund, tidigare arbetslivserfarenhet och behov av utbildning och andra insatser. Dessutom ser man hur den nyanländes familjesituation och hälsoläget ser ut. I detta tidiga skede ska även hänsyn tas till vad som är klokast på längre sikt. När etableringsplanen görs ska den enskildes behov av insatser beaktas, och där ingår även samhällsorientering. Vissa justeringar har gjorts i etableringsreformen under 2014. Bland annat har ersättningssystemet för kommuner som tar emot nyanlända genomförts, vilket innebär att ersättningens görs beroende av kommunens prestation. Vidare har startpunkten för etableringsplanen för de personer som vistas i anläggningsboenden flyttats fram till dess personerna har blivit mottagna i en kommun. Etableringslotsar är ett viktigt inslag för de nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Men det är ett nytt inslag i denna del. Riksrevisionen har i dagarna lämnat en rapport till riksdagen där man har pekat på områden som behöver förbättras. Det handlar om att insatserna ska vara mer inriktade på arbetsmarknaden och att det behövs en ökad kontroll och uppföljning. Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att se över hur lotstjänsten fungerar och också att med andra berörda myndigheter redovisa aktiviteter och ledtider inom etableringen samt att särskilt analysera deltagandet i de arbetsmarknadspolitiska programmen. De ska återkomma med förslag på åtgärder som påskyndar och förbättrar mottagandet i syfte att påbörja etableringsprocessen. Det är också en utredning tillsatt som ska göra en översyn av Arbetsförmedlingen innefattande en analys av myndighetens förutsättningar att framgångsrikt kunna genomföra sitt uppdrag att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Det är ett uppdrag som Centerpartiet särskilt ser fram emot. Alla är nog överens om att samhällsorientering är ett viktigt verktyg för en väl fungerande integration. Därför är det angeläget att nyanlända invandrare får möjlighet att få grundläggande kunskaper om det svenska samhället. När det gäller den utökning av vilka som ska omfattas av krav på att ta del av samhällsinformation är det en intressant allians som gemensamt tycker att personer över 65 år ska sätta sig på skolbänken men även att personer under 18 år ska gå från en skolbänk till en annan skolbänk för att få samhällsorientering. Vi anser att det är bättre att de får det inom det reguljära utbildningssystemet. Herr talman! Tre generationer tillbaka var det min farfars fars syskon som lämnade sitt hemland. De lämnade fattigdom, brist på möjligheter och sin familj för att pröva lyckan. För några gick det bra. En del blev kvar, och andra vände hem igen. För en del blev det inte riktigt som de hade drömt om. Skälen och bekymren är ungefär desamma nu som då, det vill säga att söka möjligheter till ett bättre liv för sina barn. Det är universellt. Vi behöver dem som söker sig hit. Mehmet Kaplan beskrev sin resa hit för närmare 50 år sedan. Det är oerhört värdefullt, både att vi har Mehmet här och att vi har många andra som kommer hit. Vi är ett rikt land som blir ännu rikare med de människor som söker sig hit och är med och bygger Sverige. Det är stora ord i slutet av en debatt om förbättringar och förtydliganden av nyanlända invandrares etablering i en värld som är lite mer komplicerad än när mina släktingar drog över till Amerika.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 120 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4. Vi diskuterar alltså arbetsmarknadsutskottets betänkande 9 som tar upp ett brett spektrum av integrationspolitiska frågor. Några av förslagen i betänkandet tycker vi sverigedemokrater är bra. Vi stöder regeringens förslag om att det inte längre ska vara möjligt för nyanlända med etableringsinsatser att avvisa ett arbete utan godtagbara skäl. Vi tycker att det är glädjande att det nu finns en majoritet i utskottet för förslaget om att utöka målgruppen för samhällsorientering, och vi välkomnar att regeringen sent omsider har insett att sfi-bonusen var ett feltänk och ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Några ytterligare kostnadsdrivande finjusteringar av integrationspolitiken är vi dock inte beredda att gå med på i det här läget. Sverigedemokraternas uppfattning är att den svenska integrationspolitiska modellen med avancerad social ingenjörskonst som svar på djupgående strukturella problem har nått vägs ände. Vi tycker det är dags att stanna upp och förutsättningslöst ompröva och utvärdera större delen av den hittillsvarande integrationspolitiken. Vi är högst tveksamma till om kostnaden står i rimlig proportion till nyttan. Vi ser framför allt fyra huvudsakliga problem med den nuvarande integrationspolitiken: För det första: Den bygger på särlösningar och är diskriminerande mot infödda svenskar och i viss mån även mot invandrare som har vistats här en längre tid. Genom den uppsjö av modeller för kvotering och positiv särbehandling som nu ryms inom det integrationspolitiska området menar vi att likabehandlingsprincipen åsidosätts i alltför hög grad. För det andra: Den nuvarande integrationspolitiken är kränkande mot invandrare genom att den sänder ut signalen att alla invandrare är någon sorts hjälpbehövande biståndsprojekt som inte kan klara sig utan särskilda gräddfiler och riktade stödåtgärder. Självklart ska invandrare få samma stöd och hjälp som övriga invånare i det här landet om de är i behov av det. Men varför skulle man i allmänhet behöva en massa extrastöd utöver att man som nyanländ får hjälp med grundläggande samhällsorientering, validering och språkträning? För det tredje: Den nuvarande integrationspolitiken är extremt kostsam. Bara sedan 2006 har statens utgifter på integrationsområdet tredubblats. Skulle man lägga till även kommunernas och landstingens kostnader når man upp i smått astronomiska summor. Dessa medel hade i stället kunnat användas till att utveckla välfärden, förbättra företagsklimatet, skapa fler utbildningsplatser och fler jobb som hade kommit alla invånare till del, svenskfödda såväl som invandrade. En del av dessa pengar hade också kunnat användas till att rädda livet på några av världens allra mest utsatta flyktingar, de som inte har något annat val än att bli kvar i krisområdenas närhet. Senast i går kom ännu ett rop på hjälp från UNHCR. Pengarna är slut. Människor måste avvisas från flyktingläger. Man har inte ens råd med mat och mediciner till de mest nödställda. För det fjärde: Måluppfyllelsen är obefintlig. Sverige har den mest omfattande och mest generösa integrationspolitiska lagstiftningen i världen. Svenskarna är enligt World Values Survey världens mest toleranta folk. Som jag nyss nämnde har statens utgifter på integrationsområdet tredubblats sedan 2006. Trots detta uteblir resultaten. Trots detta har Sverige ett av de största sysselsättningsgapen och ett av de största kunskapsgapen mellan infödda och invandrade i den industrialiserade världen. Trots detta brinner våra förorter. Som nämndes tidigare här i debatten lanserade tankesmedjan Den Nya Välfärden nyligen en rapport skriven av Mauricio Rojas, Folkpartiets före detta integrationspolitiske talesperson, och Tino Sanandaji, doktor i nationalekonomi. Rapporten var en uppföljning av Folkpartiets rapport Utanförskapets karta , som Rojas var med och tog fram. Där gick man till frontalangrepp mot Socialdemokraterna på grund av det växande utanförskapet och den negativa utvecklingen på det integrationspolitiska området. Om bara den socialdemokratiska integrationspolitiken byttes ut mot en liberal integrationspolitik skulle allt lösa sig med integrationen, lovade man. Den nya rapporten visar dock att den negativa utvecklingen har fortsatt även under den borgerliga regeringen. Antalet utanförskapsområden har ökat, antalet personer och andelen av befolkningen som bor i utanförskapsområden har också ökat, arbetslösheten i dessa områden har fortsatt att växa och skolresultaten har fortsatt att sjunka. Borgerlighetens extremt kostsamma integrationspolitiska satsning har alltså misslyckats på samma sätt som Blommanpengarna, storstadssatsningen med flera ambitiösa och kostsamma projekt tidigare har misslyckats. Utanförskapet beror till största delen på djupgående strukturella problem kopplade till karaktären och omfattning på Sveriges invandring. Några substantiella förbättringar kommer inte att ske så länge invandringspolitiken inte läggs om. Jag är övertygad om att majoriteten av alla invandrare som kommer till Sverige är bra och hyggliga människor. Och jag är medveten om att många enskilda invandrare har gjort storartade insatser för att bidra till tillväxt och välfärd i det här landet. Massinvandringspolitiken i sin helhet, så som den är utformad, i kombination med den mångkulturalistiska doktrinen och i kombination med att det skapas för få nya arbetstillfällen i det här landet sliter isär Sverige ekonomiskt, socialt, kulturellt och politiskt. Den som på allvar tror att lite mer av finjusteringar och finurlig social ingenjörskonst kommer att rädda situationen kan lika väl försöka sig på att bärga Titanic med en optimistjolle. Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja läsa upp några citat av Assar Lindbeck, ofta kallad den svenska nationalekonomins nestor, av Lars Danielsson, statssekreterare och ambassadör samt av Ken Ring, gangsterrappare från Hässelby. "Svensk arbetsmarknad är inte särskilt väl anpassad till den typ av invandring som vi har i dag med lågutbildade från utomeuropeiska länder. Det är på tiden att vi får en sansad diskussion om de frågorna. Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring. Vi måste ha en restriktiv invandring. Och den måste vara väldigt restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystemen." "Alla politiska partier i Sverige har varit överens om att vi ska ha en mycket liberal asyl- och migrationslagstiftning. Där skiljer vi oss från i stort sett alla andra medlemsstater i Europa. Effekten blir då att dom andra ser oss som lite tokiga extremister." "Man borde kanske minska invandringen, man kanske borde sänka den lite så att vi faktiskt kan ta hand om dem som redan är här."

Hanif Bali (M)

Anf. 121 Hanif Bali (M)

Herr talman! Jag skulle gärna vilja veta vad som är denna sociala ingenjörskonst, som Mattias Karlsson talar om, i etableringsprogrammen och den nuvarande integrationspolitiken. Du säger att Sverigedemokraterna erkänner att majoriteten av dem som kommer hit är hyggliga människor som vill göra rätt för sig och att det finns enskilda invandrare som gjort stordåd för det svenska samhället. Sverigedemokraterna vill minska invandringen med 95 procent. Hur kommer ni då att se till att de 5 procenten är just de fantastiska människor som kommer att göra stordåd för det svenska samhället?

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 122 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Ett exempel på social ingenjörskonst är väl sfi-bonus. Det kan vara olika typer av finjusteringar av etableringsreformen när det gäller tid, ersättningsnivåer etcetera. Det finns gott om sådana exempel som man genom åren har sagt kommer att lösa problemen. Jag vet inte hur många gånger jag har hört det. Jag har varit aktiv i invandringsdebatten sedan någon gång i mitten av 90-talet och som politiker sedan 1999. Och gång på gång, i valrörelse efter valrörelse, har vi hört politiker från de olika blocken säga: Ja, vi vet att det har varit dåligt, men nu har vi lösningen. Jag tycker att det replikskifte som var här tidigare mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet var ganska belysande i det avseendet. Man står och tävlar om vem som har varit sämst, men ingen har lösningen på hur man ska komma framåt, därför att man förstår inte vad som är själva grundproblemet. När det gäller hur vi vill utforma invandringspolitiken är ett bra tips, tycker vi, att titta på de länder som har lyckats betydligt bättre än vi. Vi kan börja med att titta på våra grannländer Danmark och Finland, vilket vi har gjort när vi har inspirerats till utformningen av vår invandringspolitik. Vi kan också titta på andra länder som Kanada och Australien i vissa avseenden.

Hanif Bali (M)

Anf. 123 Hanif Bali (M)

Herr talman! Det är väldigt intressant, för i länder som Kanada etcetera finns det partier som exakt som Sverigedemokraterna tycker att de har en massinvandringspolitik. Det är intressant att titta på till exempel Finland, som har en högre arbetslöshet än Sverige, och Danmark, som har förlorat fler jobb än vi under krisen. Jämförelserna går inte ihop. Vi talar om utanförskapets skapare, och jag tycker att det är viktigt att det tas upp. Absolut är det så att det har blivit fler orter som är i utanförskap. Men det intressanta är att under samma period som flyktingmottagandet fördubblats har tillväxttakten inte halverats. Hur går det ihop om kvantitet har att göra med utfall? Om det är kvantiteten invandrare som har att göra med utfallet och det inte finns några åtgärder du kan vidta för att förändra detta, hur kommer det sig då att siffrorna inte har försämrats mitt under en kris? Hur kommer det sig att siffrorna pekar om inte så pass positivt som vi skulle vilja ändå har vänt, att det inte är en accelererande andel utanförskapsområden, att vi inte har ett accelererande utanförskap bland utrikes födda? Trenden är den motsatta, nämligen att arbetslösheten minskar och skillnaderna minskar. Hur kommer det sig om det har med kvantitet att göra? Invandringen har ju fördubblats.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 124 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Ja, vi har en massinvandring till Sverige. Det finns också många andra länder som har en stor invandring. Men nästan inga andra industrialiserade länder i världen har en lika stor invandring som Sverige har, och framför allt har vi inte samma karaktär på invandringen. Kanada och Australien skiljer sig väldigt mycket från oss när det gäller kriterier för beviljande av uppehållstillstånd. Sverige tar nu inte bara emot flest asylsökande per capita i Europa utan också i faktiskt antal, trots att vi är ett förhållandevis litet land. Det skapar enorma påfrestningar på vårt samhälle på olika sätt. Sedan är givetvis inte storleken på invandringen och invandringen i sig allena saliggörande. Det finns många andra faktorer som spelar roll. Jag tror att vissa saker som den borgerliga regeringen har gjort faktiskt har dämpat problemen. Då talar jag inte om social ingenjörskonst inom riktade integrationspolitiska åtgärder. Jag talar om de breda lösningarna, om jobbskatteavdraget, ROT och RUT och så vidare. De tror jag har haft en viss positiv effekt, och dessa åtgärder har vi också stött. Men faktum är att vi fortsätter i en negativ utveckling. Utanförskapet ökar fortfarande. Vi kommer inte till rätta med problemen. Det är ganska enkelt att sia om framtiden. För bara ett år sedan stod stora delar av våra förorter i brand. Utvecklingen försämras för varje år som går. Vi kommer att kunna förvänta oss större sociala motsättningar, mer oroligheter och mer utanförskap i framtiden om man inte lägger om invandringspolitiken. Och det tycker jag att man bör göra, för motiveringen för att vi ska ha en så stor invandring är från de flesta partier här i riksdagen att det är en humanistisk åtgärd. Att vi hjälper människor på flykt och människor i nöd är ofta det argument man får. Faktum är att det är ett väldigt ineffektivt sätt att hjälpa människor på flykt att ha en massinvandring till Sverige och mer eller mindre ösa pengar över en liten grupp människor som har resurser nog att ta sig hit. Vi skulle kunna rädda livet på otroligt många fler människor genom att inrikta insatserna på hjälp i närområdet, som UNHCR nu vädjar om.

Ismail Kamil (FP)

Anf. 125 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! Det är rätt ofta som man hör att det är massinvandringen som är orsaken till allting. Mattias Karlsson, du nämner tre åtgärder som ni har föreslagit här i riksdagen - jag har varit här i fyra år, lika många år som du - för att förbättra integrationspolitiken. Att stoppa invandringen är migrationspolitik, inte integration. Jag vill gärna höra lite om detta.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 126 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Som jag försökte förklara i mitt anförande tror jag inte på riktade åtgärder och social ingenjörskonst inom det integrationspolitiska området. Jag tror att vägen mot en förbättrad integration - det kommer att ta väldigt lång tid, för vi talar om djupgående strukturella problem som ni, Socialdemokraterna och andra har skapat under flera decennier - är att se till att skapa fler arbeten. Det handlar om att se till att höja människors utbildningsnivå och kompetens, att göra dem mer anställbara och så vidare. Sedan handlar inte integration, i alla fall för mig, om bara arbete och utbildning. Det handlar också om delaktighet i samhället, om kulturer, normer och värderingar. Även i det avseendet är Sverige på väg i fel riktning. Det är bara att titta på nyhetsflödet de senaste dagarna. En stor del unga kvinnor riskerar att giftas bort i sina hemländer i sommar, en hel skolklass i Norrköping har utsatts för könsstympning etcetera. Där har vi också mycket att jobba med, men jag uppfattar inte att de övriga partierna tar det på lika stort allvar. Det hänger kanske ihop med att de i grunden står för en mångkulturalistisk doktrin. De tycker att man ska förstärka invandrares ursprungliga identitet, kultur och normer, och då får man detta på köpet. Vi förespråkar en assimileringspolitik där vi på sikt vill att alla som bor i samhället ska omfattas av samma grundläggande värderingar och normer och känna att de tillhör samma gemenskap och delar samma kultur.

Ismail Kamil (FP)

Anf. 127 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! Det är inte mycket åtgärder ni har vidtagit. Du talade om kompetenshöjande insatser och delaktighet. Samtidigt sade du i anförandet att det är svenskarna som diskrimineras och att man inte ska skilja på invandrare och svenskar utan att alla ska behandlas lika. När någon kommer hit måste givetvis han eller hon lära sig språket, och det är en kostnad för samhället. Men kom ihåg att över 700 000 utlandsfödda går till ett arbete varje morgon i Sverige. Kom också ihåg att 70 000 småföretag ägs av utlandsfödda. Kom ihåg att var fjärde läkare, var tredje tandläkare, var tredje apotekare och många sjuksköterskor och barnmorskor är utlandsfödda. Hur kan man veta vilka av de 700 000 som är hyggliga och vilka som inte är hyggliga? Hur begränsar man det till 5 procent eller 10 procent som ni säger? Ponera att det kommer en mamma med två barn från krigets Syrien. Maken har avrättats av extremister, och syskonen har avrättats av diktatorns regim. Ska vi då skicka tillbaka henne och säga att kvoten är nådd och att hon inte får stanna? Det är mycket prat och liten verkstad. Under dessa år har ni inte lagt fram något seriöst förslag på hur man ska göra det bättre för dem som redan finns här. Alliansregeringen har vidtagit många åtgärder. Vi har gjort det lättare för att ha fokus på jobb. Vi har gjort det lättare att lära sig språket. Vi har haft perspektiv på arbete, för arbete och språk är viktiga redskap för en lyckad integration. Det är inte hokuspokus. Det går inte över en natt, utan det tar lång tid. Denna utmaning tar alliansregeringen på största allvar. (Applåder)

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 128 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! I mitt anförande lyfta jag fram att många som kommit hit gör en insats för tillväxt och välfärd. Det förnekar jag inte på något sätt. Men enligt alla seriösa beräkningar förlorar de facto Sverige pengar på den invandringspolitik vi har i dag, både på kort och på lång sikt. Det innebär att det blir mindre pengar över till välfärd och till att hjälpa flyktingar i deras närområden, där vi kan hjälpa många fler för samma summa pengar. Det är helt enkelt en dålig politik som skapar sociala och kulturella motsättningar som sliter isär Sverige och skapar segregation och så vidare. Ismail Kamil lyfte fram sfi-bonusen som en förklaring till varför det går så bra i vissa utanförskapsområden. Det var intressant eftersom vi i betänkandet diskuterar att avskaffa den eftersom den varit så ineffektiv. Att vi inte har sådana riktade åtgärder i integrationspolitiken betyder inte att vi inte har förslag på hur vi ska förbättra tillvaron för människor i Sverige med invandrarbakgrund. Jag tror inte att det behövs särlösningar. Jag tror inte att invandrare är en särskild typ av människor när det kommer till arbete och utbildning. Jag tror att de fungerar som vem som helst, och alltså kan vi ha samma typ av åtgärder för personer med invandrarbakgrund som för personer med svensk bakgrund när det gäller att skapa jobb. Det handlar om att få ett bra företagsklimat. Det handlar om att sådant som vi föreslår, som att göra det billigare att anställa, att slopa sjuklöneansvaret för företag och att minska trösklarna genom att reformera turordningsreglerna i LAS. Det är en massa olika saker som skulle bidra till ökad sysselsättning både för svenskar och för invandrare. Ni har särlösningar som diskriminerar infödda svenskar genom att till exempel subventionera anställningar med upp till 80 procent i instegsjobben bara på basis av varifrån man kommit, hur länge man har varit i landet och så vidare. Det är ett avsteg från likabehandlingsprincipen som inte är acceptabelt. Uppenbarligen har det inte heller fungerat eftersom utanförskapet fortsätter att öka trots att ni är valda på löftet att avskaffa det. Ni har misslyckats totalt.

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 129 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! I dag presenterade regeringens samordnare för ökat flyktingmottagande, Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg, sina förslag för att förmå kommuner att ta emot flera nyanlända flyktingar. Inte överraskande har samordnarna efter samtal med företrädare för nästan alla landets kommuner nått slutsatsen att det krävs tydligare grepp för att se till att alla kommuner tar ett ansvar i flyktingmottagandet. Samordnarna föreslår att kommunerna enligt lag ska vara skyldiga att ha en beredskap att ta emot flyktingar. Det är mycket välkommet. Lika lite som en kommun ska kunna välja bort barnomsorg, skola eller äldreomsorg ska en kommun kunna välja bort att vara en del av vårt gemensamma nationella åtagande att erbjuda skydd åt dem som behöver det. Förslaget ligger i linje med vad Vänsterpartiet anser är nödvändigt, även om vi är beredda att gå ännu längre med en lagstiftning som motsvarar den som infördes om kommuners skyldighet att ta emot ensamkommande. Lika lite som vi nöjer oss med att det finns beredskap för äldreomsorg kan vi nöja oss med att det finns beredskap för flyktingmottagande. Vi anser att staten ska ha det övergripande ansvaret för att ta emot flyktingar i Sverige och att flyktingmottagandet därför ska ha en tydlig nationell styrning och tillräcklig statlig finansiering. Vi menar dock att kommunerna ska stå för själva genomförandet av introduktionen mot ersättning från staten. Det är ju i landets kommuner de nyanlända ska bo och verka och bygga sig en framtid. Därför ska kommunerna enligt vårt förslag ha en tydlig roll i utförandet av introduktionen och mottagandet. Ansvarsfördelningen och skyldigheten för alla inblandade aktörer och individer ska vara tydlig och uttrycklig. Herr talman! Den borgerliga regeringens överordnade ideologiska mål har även denna mandatperiod varit att släppa in vinstintresset på så många områden som möjligt i välfärd och offentlig service. I partiledardebatten i onsdags gav Annie Lööf - kanske ofrivilligt - en träffande beskrivning av regeringens politik som en motorväg in i välfärden för riskkapitalet. Genom systemet med etableringslotsar låter regeringen i vanlig ordning företagen göra affär på tjänster som inte lämpar sig för vinstintressen, till synes utan att låta sig störa av att resultaten uteblir för just de nyanlända som berörs. Som med jobbcoacherna har borgerligheten skapat ett system där företag utan större ansträngning kan plocka ut ersättning för ibland oseriös verksamhet. Etableringslotsen får endast ersättning för att träffa den arbetssökande några timmar i månaden, oavsett vilka utgångspunkter och behov den enskilde har. Kommunernas mottagande, som inte alltid var perfekt men ändå fanns, har slagits sönder. Även när duktiga och engagerade människor tagit sig an etableringsuppdraget är helhetssynen slagen i spillror. Kommunerna har i många fall lagt ned arbetsförberedande insatser eftersom de inte längre ersätts för sitt arbete, och Arbetsförmedlingen har inte lyckats få till stånd nya. Resultatet är, som Riksrevisionen mycket riktigt påpekar, att lotsarna får använda stora delar av sin tid, i bästa fall, på sociala och praktiska frågor såsom barnomsorg, bostad och hjälp med att orientera sig i samhället och att viktiga praktikplatser som tidigare funnits i kommunerna gått förlorade. Systemet är helt enkelt inte effektivt. Som vanligt leder vinstintresset inte till en prioritering av människans behov utan sätter företagen främst. Herr talman! Etablering för familj, barn, funktionshindrade och gamla faller mellan stolarna i det strikta arbetsmarknadsperspektiv som numera kallas arbetslinjen och även råder inom etableringen. Det är som om varje människa inte också är en del av ett sammanhang som måste fungera. Barnen måste ha plats i barnomsorgen, anhöriga med hjälpbehov måste ges assistans och gamla måste ha en plats i samhället. Detta skulle kommunerna kunna göra riktigt bra. Det är ju de som naturligt sitter som en spindel i nätet i frågor som rör barnomsorg, skola, bostad, kontakter till näringsliv äldreomsorg och övriga sociala frågor. Vänsterpartiet anser därför att etableringsreformen bör rivas upp och att det i stället ska vara kommunerna som har ansvar för samordningen av nyanländas etablering i samarbete med Arbetsförmedlingen och andra aktörer. Herr talman! Människor har väldigt olika förutsättningar att lära. Bland de personer som invandrat finns det såväl akademiker som de med en kort eller ingen skolgång. Utfallet av sfi-bonusen speglar dessa skilda förutsättningar. För att se till att invandrare med olika förutsättningar och behov så snabbt som möjligt lär sig svenska krävs andra insatser än bonus. Det är mycket välkommet att regeringen äntligen insett det. Sfi-bonusen var ett exempel på symbolpolitik som lät påskina att om människor motiveras tillräckligt ekonomiskt så skulle de lära sig fortare. Men så fungerar inte inlärningen. Tyvärr kommer nu regeringen i detta betänkande med ett annat symbolpolitiskt förslag när man föreslår att nyanlända som tackar nej till arbete ska förlora sin ersättning. Frågan är vad man vill säga med förslaget. Är det, enligt de borgerliga partierna här i salen, ett utbrett problem att nyanlända tackar nej till ett erbjudet arbete? Vilken kunskap lutar man sig mot i så fall? Det är inte en verklighetsbeskrivning jag känner igen, och tydligen inte heller en verklighetsbeskrivning Ismail Kamil känner igen. De människor som jag träffar ute i landet vill inget hellre än att få ett jobberbjudande. Problemet för dem är inte att de översköljs av arbetserbjudanden som de kan tacka nej till. Problemet för dem är det helt motsatta. Det handlar om arbetslöshet, bristande kvalitet i sfi, behov av validering av de kunskaper de redan har med sig och omfattande diskriminering på arbetsmarknaden. Det är de problem de möter. Ismail Kamil säger: Det är en signal till individen. Det uppfattas som en signal till samhället om att här finns några människor som riskerar att inte göra rätt för sig. Det är en väldigt obehaglig symbolpolitik som inte lämpar sig särskilt bra för ändamålet. Här använder regeringen i och för sig samma strategi mot de nyanlända som man redan har använt mot sjuka och arbetslösa, misstänkliggörande. Det är en farlig symbolpolitik som endast göder misstänksamhet och splittring. Det vi behöver är en politik för fler billiga bostäder där vi kan leva inte segregerat utan i stället blandat. Vi behöver likvärdig utbildning med bra kvalitet. Vi behöver investeringar i välfärd och infrastruktur för att skapa arbeten. Framför allt behöver vi en politik som portförbjuder vinster ur vår välfärd och sätter människors behov före kortsiktig girighet. Herr talman! Med detta ställer jag mig bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation nr 8.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 130 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Jag vill bara justera ett citat som du hänvisade till av Annie Lööf. Det fanns också med ett "inte". Jag misstänker att det inte var någon miss att det inte kom med. Jag har en enkel fråga till Christina Höj Larsen. I dag är det 56 procent av dem som finns inom etableringsreformen som inom tre år har en osubventionerad anställning. När vi flyttade över verksamheten från kommunerna hade vi 50 procent sysselsättningsgrad efter sju år. Hur kan det vara möjligt efter det du har beskrivit om hur bra det fungerar med kommunerna?

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 131 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Jag ska vara helt tydlig med att jag inte tycker att allting fungerade perfekt innan. Men jag ser att det finns saker som verkligen faller mellan stolar. Vi ser också i Riksrevisionens rapport att det finns väldigt mycket kvar att önska när det gäller lotsföretagens kvalitet och insatser. Vi ser att det finns en rad väldigt oseriösa aktörer på marknaden som inte träffar människor och lockar dem med datorer, och så vidare. Det är också väldigt svårt för människor att göra ett bra och medvetet val av vad de egentligen får när de väljer en lots. Jag och Vänsterpartiet tror inte att det är en insats som är värd att lägga pengar på. Vi tror att det skulle gå att prioritera att göra kommunernas insatser betydligt bättre utan det vinsttappet. Det är klart att jag även undrar hur du ser på den beskrivning som finns av etableringslotsarna som vi nu har fått se.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 132 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande tycker jag att Riksrevisionens rapport är väldigt intressant. Det finns mycket att ta till oss av den kritiken och jobba vidare med. Den har gått till regeringen och till de myndigheter som ansvarar. Nu beskriver du en första utvärdering av en relativt ny reform. När vi flyttade över ansvaret från kommunerna var det inte en ny reform. Det var där ansvaret legat under väldigt lång tid. Det fanns kommuner som gjorde en fantastisk verksamhet. Men överlag var efter sju år 50 procent i osubventionerade anställningar. Hur tänker du dig att det ska fungera bättre genom att nu föra det tillbaka? Det har jag inte hört. Du har bara sagt att det ska vara så, och jag ifrågasätter det.

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 133 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det jag beskriver är inte att vi ska återgå fullständigt till samma system som förut. Vi såg att det fanns, precis som Annika Qarlsson säger, väldigt stora skillnader i kvalitet. Det är inte så vi ska ha det i framtiden. Det som framför allt skilde kommunerna i kvalitet var om de hade en sammanhållen strategi för hur de skulle ta hand om nya invånare i kommunen. De kommuner som hade en sammanhållen strategi där de såg till hela familjen, såg till att få in människor snabbt i praktikplatser och hade ett gott samarbete med näringslivet hade väldigt goda resultat. De som inte hade den helhetssynen hade mycket sämre resultat. Det vi måste lära oss är att ha mycket mer enhetligt arbete i kommunerna med hur man jobbar med de sakerna. Det finns väldigt mycket att lära om detta, och det finns också mycket god forskning på området.

Hanif Bali (M)

Anf. 134 Hanif Bali (M)

Herr talman! Beskrivningen är att där det funkar bra, funkar det jättebra, och där det inte funkar bra, funkar det inte bra. Det är en ganska intressant beskrivning. Den kan man använda överallt. Så är det med Arbetsförmedlingen. Det finns kommuner där det funkar jättebra med samarbetet och kommuner där det inte funkar så bra med samarbetet. Det är inte vad politiken på riksnivå handlar om. Man kan alltid i alla reformer hitta någon specifik kommun eller någon plats där det funkar jättebra. Sfi-bonusen som alla här är emot funkade jättebra i Stockholm. Men på aggregerad nivå var det inte tillträckligt bra. Detsamma gäller kommunreformen. När kommunerna hade hand om det fanns det absolut platser där det fungerade. Jag kommer själv från en sådan plats där det fungerade helt strålande. Men någonstans måste man ta ett helhetsansvar. Vad är Vänsterpartiets svar på helhetsansvaret? Hur ska man se till att nyanlända hamnar i arbete? Vi har kunnat se att sysselsättningen bland utrikes födda har ökat. Etableringstiden har kortats, och siffrorna pekar åt rätt håll. Det är tack vare de insatser som vi har gjort för att jobben ska bli fler och komma fler till del. Vad är Vänsterpartiets svar för att jobben ska bli till för nyanlända?

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 135 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det finns ett ganska tydligt skäl till varför sfi-bonusen funkade bra i Stockholm och delvis också i Malmö. Det är att man i högre grad hade personer som hade högre utbildningsnivå. Vi såg också vilka länder de personerna kom från, till exempel USA. Det var väldigt enkelt för dem att få ta del av sfi-bonusen medan det var mycket svårare för personer som inte hade lika lång utbildningsbakgrund. Det vet Hanif Bali också om. Det är lite märkligt att säga på så vis. Det jag vill säga är detta: Regeringen har medvetet i vanlig ordning prioriterat den ideologiska förändringen där man släpper in nya aktörer på arbetsmarknaden framför ett sammanhållet perspektiv. Det vi ser med detta förslag är att etableringsersättningen ska tas bort om man tackar nej till ett arbete. Det är en symbolpolitik som inte har någon egentlig grund i verkligheten. Jag ställde också frågan i anförandet: Vad är det för kunskap man lutar sig mot när man föreslår detta? Var finns siffrorna som säger att det finns många personer som tackar nej till ett givet arbete? Det är jag intresserad av att höra om.

Hanif Bali (M)

Anf. 136 Hanif Bali (M)

Herr talman! Var finns siffrorna som säger att de med a-kassa tackar nej till arbete? Trots det hade ni inga problem med att rösta igenom den lagstiftningen? Var är de siffrorna? Det är inte så lagar och regler fungerar. När man stiftar lagar utgår man inte ifrån att det måste finnas jättemånga som berörs. Det är inte heller jättemånga som begår mord i det här landet, men det är tillräckligt många för att vi ska ha lagstiftning mot det. Vi har tillräckligt många som kör fort etcetera. Man måste inte komma upp i en viss kvantitet för att en lag ska behövas. Om det räcker med att en enda person tackar nej för att lagen ska behövas - kan du lova mig att det inte finns en enda person någonsin i etableringsreformen som har tackat nej till ett arbete, Christina Höj Larsen? Kan du verkligen stå här och lova det? Det är så lagar och regler fungerar. Det är därför vi har detta i a-kassan, och det är därför ni röstade igenom det i a-kassan. Och detsamma gäller här. Återigen: Du talar om symbolpolitik och att vi är ideologiska och ideologiskt drivna. Det är intressant att Vänsterpartiet av alla partier anklagar oss för att vara blint ideologiska. Var är er politik för att jobben ska bli fler? Var är den? Det enda jag har hört från er är något slags massiva miljonprogramsupprustningar. Plötsligt ska alla bli Byggare Bob, och bara vi målar lite nya färger på miljonprogramshusen kommer alla problem att lösa sig. Det är inte den grundläggande problematiken på den svenska arbetsmarknaden. Det är att för få jobb blir till. Alliansen har visat hur man gör detta. Vad är Vänsterpartiets svar, förutom att reglera och beskatta bort vartenda arbete som finns i det här landet?

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 137 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det är härligt att se Hanif Bali bli fullständigt i gasen för att han är så nyfiken på att höra om Vänsterpartiets politik för arbete. Nu ska jag stilla denna nyfikenhet. Ni har prioriterat att sänka skatten för de rikaste. Ni har prioriterat att släppa in riskkapitalet i välfärden. Vi prioriterar annorlunda. Vi tror att med en politik för arbete, där vi har det som överordnat mål, kan vi skapa en välfärd som rymmer oss alla och som också rymmer nya människor på arbetsmarknaden. Tusentals jobb i kommuner och landsting har försvunnit under era två mandatperioder. Det är mer än tillräckligt. Vi behöver investera mycket tydligare i en välfärd. Det kan vi göra om vi slipper riskkapital i välfärden och om vi har en jämnare skattepolitik som inte bara gynnar de högst betalda utan också vanligt folk. Det är en politik som inte handlar om att måla några miljonprogramshus utan om att sluta subventionera de allra rikaste och i stället se till att vi rustar miljonprogramsområdena, där många av oss lever. Det är inga konstigheter. Vi behöver också en politik som rustar infrastruktur. Det är så vi skapar arbete. Det är ingen hemlighet, men jag är glad att se att du kan bli så nyfiken och i gasen. Jag berättar gärna mer om detta senare.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 138 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Det är ingen hemlighet för någon att vinster i välfärden är Vänsterpartiets stora fråga i denna valrörelse. Vi har hört Vänsterpartiet tala om vinster i välfärden inom många sektorer och i många debatter. En sak som jag är lite nyfiken på och som jag inte har hört Vänsterpartiet tala om är hur man ser på vinster när det gäller boende för asylsökande. Är man emot vinster även där? Vill man stoppa entreprenörer som Bert Karlsson och andra från att göra vinster när det handlar om att få fram boende till asylsökande? Om man ska göra det - hur ska man då få fram alla de platser som kommer att krävas? Som jag förstår det vill Vänsterpartiet ytterligare utöka invandringen trots att Sverige i dag tar emot överlägset flest i Europa. Ska man expropriera mark, eller menar man att det finns en massa tomma lokaler i kommunerna som är kommunalt ägda redan i dag som inte används och som skulle kunna fungera som boenden? Christina Höj Larsen lyfte fram kommunernas kompetens och kunnande när det gäller integrationsprocessen. Varför litar ni då inte på kommunernas kompetens att själva kunna avgöra hur stor nyinvandring man har råd att hantera och som man kan integrera på ett vettigt sätt? Varför vill ni inte ha kommunalt självbestämmande när det gäller flyktingmottagande till kommunerna? Ni skriver själva i ert principprogram att ni ser ett värde i att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt och att det kommunala självbestämmandet är en viktig och central del av den svenska demokratin.

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 139 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det var en massa frågor från Mattias Karlsson. Jag noterade att han är emot riktade åtgärder, och jag ser att SD ändå har valt att stötta riktade åtgärder till storbanker och stora bolag. Det kan man ju fundera lite på. Svaret är att vi inte alls är nöjda med de vinster som görs i asylmottagningen just för tillfället. Vi tror att Migrationsverket behöver ha mycket större bestånd själva som de förfogar över, och vi ser en massa skojare på marknaden. Det är inte bra. Samtidigt består bostadsmarknaden inte bara av kommunala bostadsbolag. Som Mattias Karlsson kanske har noterat består den också av en hel del privata ägare. Så kommer det även att vara i framtiden. Det som kanske skiljer våra partier åt är att vi också har en bostadspolitik för att skapa och bygga många fler bostäder. Det behövs inte bara till nyanlända och asylsökande utan till alla människor som bor i Sverige. Det är en viktig del av en politik för arbete, bostad och utbildning. Det är klart att vi måste få det till stånd. Att kommuner skulle kunna välja om de vill ta emot flyktingar när vi nationellt här bestämmer hur vår lagstiftning ska se ut är inte gångbart. Det skulle vara som att välja bort äldreomsorgen och säga: I vår kommun har vi inte riktigt råd med det. Så fungerar inte politiken, och det vet Mattias Karlsson också.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 140 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Storbanker är inte någonting som Sverigedemokraterna gynnar i något särskilt avseende. Vi har till exempel förslag om återbetalningskrav för stabilitetsfonder och många andra saker. Jag tackar för svaret, men jag tycker fortfarande att det är lite oklart. Vill Vänsterpartiet helt och hållet förbjuda vinster inom den verksamhet som i dag sysslar med att fixa fram boenden till asylsökande eller inte? Och är lösningen i så fall sedan att bygga nya bostäder som ersättning för detta? Det kommer att ta ett antal år. Var ska alla de asylsökande som Vänsterpartiet vill ta in - ännu fler än de över 100 000 som vi beviljade uppehållstillstånd förra året - bo under tiden? Det undrar jag. Är inte tanken någonstans med kommunalt självbestämmande att man ska kunna göra annorlunda? Om vi ska ha principen att om vi beslutar någonting här i riksdagen måste kommunerna göra exakt som vi säger - varför ska vi då över huvud taget ha kommunalt självbestämmande?

Christina Höj Larsen (V)

Anf. 141 Christina Höj Larsen (V)

Herr talman! Det känns ibland lite märkligt att behöva berätta för Mattias Karlsson hur världen fungerar, ärligt talat. För det första har vi en bostadsmarknad som består av både kommunala och privata bolag och företag. Kan man förbjuda vinster på bostadsmarknaden? Nej, jag tror inte det, ärligt talat. Jag vet inte riktigt hur Mattias Karlsson skulle lyckas åstadkomma det. Det vi behöver göra är att se till att Migrationsverket har ett mycket större bestånd. Det finns definitivt sätt att göra det. Det vi också behöver göra är att se till att alla kommuner tar emot. Det finns bostäder och möjlighet att skapa bostäder i kommuner som just nu inte tar emot. Det är en viktig del av en sådan politik. Om man skulle göra på det sättet skulle man också minska utrymmet för skojare att sko sig på människor i behov av skydd. Men jag antar att det inte är det som är Mattias Karlssons syfte. Han vill hellre kicka ut de som behöver skydd än skojarna. När det gäller bolagsskattesänkningen var ni för den precis som ni har varit för varenda skattesänkning som har gynnat dem som har mycket. Så är det.

Penilla Gunther (KD)

Anf. 142 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! De fyra förslagen som propositionen handlar om har diskuterats av flera före mig. Det gäller att en nyanländ invandrare som utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudet lämpligt arbete inte ska rätt till fortsatta insatser. Jag kan hålla med Christina Höj Larsen. När jag har varit ute på besök har jag inte direkt hört att det har varit ett jätteproblem. Men precis som Hanif Bali sade handlar det om att på något sätt jämställa de olika insatser som finns för personer. Även i det här fallet måste det gälla att man ska få ersättningen borttagen om man tackar nej till ett jobb precis som för en person i en annan insats med en annan ersättning. Det borde vara precis i linje med det som många tycker i fråga om att vi inte ska göra skillnad på invandrare och så kallade etniska svenskar. Det borde vara något som många uppskattar, nämligen att man har lika villkor bara man är i Sverige. Jag önskar att varje person som kommer hit skulle få en så bra introduktion till det svenska samhället att man direkt får en individuell plan som verkligen fungerar, med hjälp av Arbetsförmedlingen, sfi-studierna och samhällsorienteringen. Vi pratar mycket om individuella planer i Sverige, i alltifrån skola, förskola och sedan upp i andra myndigheters ängd, inte minst just Arbetsförmedlingen. Men där brister det tyvärr allt som oftast. Och det dröjer väldigt lång tid för många innan de får en validering av tidigare yrkeserfarenheter, utbildningar och en genomgång av kunskaper och färdigheter per person. Allt detta ska göras för att den nyanlända personen inte ska hamna i sitsen att vare sig känna sig lämplig för erbjudet arbete eller inte komma i fråga för erbjudanden om jobb över huvud taget. Det är klart att det finns praktiska problem som inte finns medräknade här men som jag har hört talas om, till exempel tycker vi att det är bra att asylsökande kan få arbeta i Sverige. Men de kan inte få in lönen på ett bankkonto, eftersom de inte har någon identitetshandling som bevisar att de är den person de är. Därför kan de inte få ett konto där lönen ska gå in. När det gäller den typen av praktiska problem kan jag undra över varför detta utvecklade land inte har kommit längre. Om vi vill att människor ska få arbeta borde det vara logiskt att de också kan få in lönen på ett konto. Etableringslotsar har nämnts här. Visst är det på det sättet att allt som det går att tjäna pengar på, till exempel etableringslotsar och coacher, kan naturligtvis också missbrukas. Men jag vill också vända på det resonemanget och säga att jag har mött oerhört seriösa etableringslotsar som gör ett fantastiskt jobb, utöver deras uppdrag, för att de bryr sig om de människor vars resa in i Sverige de har fått vara med och följa. De etableringslotsarna har varit ledsna och bedrövade över en helt annan sak än det som har tagits upp här. Det handlar om att de kan bytas ut när som helst. En person som har rätt att få en etableringslots kanske väljer en sådan. Sedan kommer en annan person och säger att det är bättre att man väljer någon annan i stället. Då kanske man gör det, och etableringslotsen står utan ersättning, rakt av och har ingen möjlighet att kunna jobba med nya personer. Det finns alltså en annan sida av myntet som i så fall också borde ses över. Maria Stenberg från Socialdemokraterna ondgjorde sig över att en nyanländ som är familjemedlem till en utlänning som har beviljats arbets- och uppehållstillstånd har rätt till insatser. Hon glömde förmodligen helt bort att redan förra året tog vi beslut om att anhöriga till personer som har kommit till Sverige också har rätt till samhällsorienteringen inom två år från att de har kommit. Det här förslaget är riktigt bra. Jag har mött ganska många personer, inte minst i min egen hemstad, som kommer på uppdrag av olika stora företag. De har med sig sina familjer, och frun eller mannen får ingen introduktion till det svenska samhället om man inte redan har ett väl utvecklat svenskt umgänge som man kan följa med på olika aktiviteter. Det är självklart att personer som vill också ska kunna gå en samhällsorienteringskurs om man så önskar. Vi vill faktiskt locka människor hit till Sverige och se till att de kanske vill stanna kvar här under längre tid, flytta hit med sina familjer, och inte bara vara här för ett uppdrag under kortare tid. I fråga om etableringsinsatser är det intressant att höra alla som har varit före mig i debatten. Det låter nämligen som om det handlar om otroligt många människor. Eftersom jag inte har hört någon nämna hur många det är kan jag passa på och göra det. År 2013 handlade det enligt Försäkringskassan om ungefär 31 000 personer som hade fått utbetalningar inom etableringsreformen - etableringsersättning och etableringstillägg. Vi har alltså inte en massinvandring på hundratusentals som väller in och ska ha del av ersättningen. Det är ett ganska hanterbart antal. Vi måste däremot göra vad vi kan för att just de här insatserna ska bli så ändamålsenliga som möjligt. Jag tror också att ändringen i etableringslagen om att planen för en person som deltar i insatserna på deltid på grund av föräldraledighet kan förlängas är oerhört bra. Det är bra att poängtera, speciellt för kvinnor, att det inte är acceptabelt att inte delta i etableringsinsatserna bara för att man får barn. Tvärtom om är det kanske ännu viktigare att delta i insatserna för att barnen också ska få en bra start i det nya landet.

Beslut

Beslut: 2014-06-24

22 förslagspunkter, 8 acklamationer, 3 voteringar

Webb-tv: Beslut

24 juni 2014

Protokoll med beslut

2014-06-24

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2013/14:368

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Krav på nyanlända att acceptera erbjudet lämpligt arbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar 9 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:104 punkt 1 i denna del.

Reservation 1 (V)

1. Krav på nyanlända att acceptera erbjudet lämpligt arbete

Reservation 1 (V)

2. Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m.

Utskottets förslag: Riksdagen antar

a) regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan,

2. lag om upphävande av lagen (2010:538) om prestationsbaserad stimulansersättning inom utbildning i svenska för invandrare,

3. lag om upphävande av lagen (2009:657) om försöksverksamhet med prestationsbaserad stimulansersättning inom svenskundervisning för invandrare,

4. lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584),

5. lag om ändring i lagen (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete,

b) utskottets förslag till

1. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

2. lag om ändring i lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare.

2. Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

3. Etableringsinsatser

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag:

Reservation 2 (S)
Reservation 3 (MP)
Reservation 4 (SD)
Reservation 5 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (SD)
S	0	0	100	12
M	102	0	0	5
MP	0	0	25	0
FP	22	0	0	2
C	21	0	0	2
SD	0	18	0	2
V	0	0	18	1
KD	15	0	0	4
Totalt	160	18	143	28
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Etableringsinsatser

Utskottets förslag:

Reservation 2 (S)
Reservation 3 (MP)
Reservation 4 (SD)
Reservation 5 (V)

4. Samhällsorientering för fler nyanlända

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till utvidgad målgrupp för samhällsorienteringen, för såväl yngre som äldre nyanlända som har behov av samhällsinformation.

Reservation 6 (M, FP, C, KD)

4. Samhällsorientering för fler nyanlända

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Reservation 6 (M, FP, C, KD)

5. Övriga frågor om samhällsorientering

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag:

5. Övriga frågor om samhällsorientering

Utskottets förslag:

6. Flyktingmottagande och kommunbosättning

Utskottets förslag:

Reservation 7 (MP)
Reservation 8 (V)

6. Flyktingmottagande och kommunbosättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag:

Reservation 7 (MP)
Reservation 8 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (V)
S	100	0	0	12
M	101	0	0	6
MP	0	0	25	0
FP	22	0	0	2
C	21	0	0	2
SD	18	0	0	2
V	0	18	0	1
KD	15	0	0	4
Totalt	277	18	25	29
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Urbant utvecklingsarbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag:

Reservation 9 (MP)

7. Urbant utvecklingsarbete

Utskottets förslag:

Reservation 9 (MP)

8. Invandrade kvinnors situation

Utskottets förslag:

Reservation 10 (S, MP, V)

8. Invandrade kvinnors situation

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag:

Reservation 10 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 10 (S, MP, V)
S	0	100	0	12
M	101	0	0	6
MP	0	25	0	0
FP	22	0	0	2
C	20	0	0	3
SD	18	0	0	2
V	0	18	0	1
KD	15	0	0	4
Totalt	176	143	0	30
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Insatser för invandrade akademiker

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag:

Reservation 11 (S)

9. Insatser för invandrade akademiker

Utskottets förslag:

Reservation 11 (S)

10. Nationellt valideringsuppdrag

Utskottets förslag:

Reservation 12 (V)

10. Nationellt valideringsuppdrag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag:

Reservation 12 (V)

11. Sluten kontanthantering i detaljhandeln

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag:

Reservation 13 (V)

11. Sluten kontanthantering i detaljhandeln

Utskottets förslag:

Reservation 13 (V)

Var är ärendet nu?

Beslut

Insatser för nyanlända invandrare (AU9)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Insatser för nyanlända invandrare (AU9)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Krav på nyanlända att acceptera erbjudet lämpligt arbete

1. Krav på nyanlända att acceptera erbjudet lämpligt arbete

2. Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m.

2. Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering m.m.

3. Etableringsinsatser

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Etableringsinsatser

4. Samhällsorientering för fler nyanlända

4. Samhällsorientering för fler nyanlända

5. Övriga frågor om samhällsorientering

5. Övriga frågor om samhällsorientering

6. Flyktingmottagande och kommunbosättning

6. Flyktingmottagande och kommunbosättning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Urbant utvecklingsarbete

7. Urbant utvecklingsarbete

8. Invandrade kvinnors situation

8. Invandrade kvinnors situation

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Insatser för invandrade akademiker

9. Insatser för invandrade akademiker

10. Nationellt valideringsuppdrag

10. Nationellt valideringsuppdrag

11. Sluten kontanthantering i detaljhandeln

11. Sluten kontanthantering i detaljhandeln