Utbildningsutskottets betänkande
1997/98:UBU03
Högskolans ledning, lärare och organisation
Innehåll
1997/98 UbU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) samt ett drygt 50-tal motionsyrkanden med anknytning till propositionen. Samtliga förslag i propositionen tillstyrks. Med anledning av ett antal motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att det bör göras en översyn av studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan, i ett vidare perspektiv än enbart den formella representationen i högskolornas beslutsorgan. Studenternas representation i högskolestyrelserna bör enligt utskottet utökas från nuvarande minst två platser till minst tre. De viktigaste förändringar i fråga om ledningen av högskolorna som utskottet tillstyrker är följande. Högskolestyrelsernas ansvar för de långsiktiga frågorna och för den interna resursfördelningen förtydligas. Rektor skall inte längre vara ordförande i högskolestyrelsen, utan till ordförande bör regeringen utse någon som inte är anställd vid högskolan. Kriterier för vilka personer som regeringen bör utse till ledamöter i högskolestyrelserna skall inte längre anges i högskolelagen. Även styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet skall kunna ha högst 15 ledamöter (mot i dag högst 14). Rektor skall liksom hittills utses av regeringen efter förslag av högskolestyrelsen. Innan styrelsen avger sådant förslag skall den höra lärarna, de anställda och studenterna vid lärosätet, men detta behöver inte nödvändigtvis ske genom en valförsamling. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om att högskolornas ställning som myndigheter skall utredas. De viktigaste förändringarna av tjänsteorganisationen för lärarna är följande. En tillsvidareanställd lektor som har professorskompetens skall anställas som professor. Hans eller hennes kompetens skall prövas på samma sätt som när en anställning som professor har utlysts, dvs. av fakultetsnämnd som därvid skall anlita minst två sakkunniga. De mindre och medelstora högskolorna skall inte längre behöva Högskoleverkets tillstånd för att få anställa professorer. Möjligheten för regeringen att inrätta professurer vid universitet och högskolor försvinner. I en professors arbetsuppgifter skall det normalt ingå både undervisning och forskning. Kravet att lektor skall ha pedagogisk skicklighet förs in i högskolelagen (det har hittills stått i högskoleförordningen). Som alternativ till vetenskaplig eller konstnärlig skicklighet införs ?annan skicklighet? som behörighetsgrund för anställning som lektor. Tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen för lektorer och adjunkter, men en första anställning som lektor eller adjunkt skall kunna tidsbegränsas till ett år. Nuvarande regler att första anställning som lektor kan tidsbegränsas till tre år försvinner. Tjänst som forskarassistent kan innehas i högst fyra år i stället för som i dag sex år. Lärarkategorierna nordisk lektor och utländsk lektor avskaffas, men arbetsuppgifterna kan i stället utföras inom ramen för anställning som lektor eller adjunkt. Alla lärosäten skall av regeringen tilldelas rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Målen skall bestämmas med utgångspunkt i rekryteringsunderlaget. Lärarna vid universitet och högskolor blir skyldiga att till arbetsgivaren anmäla alla bisysslor - inte bara dem som gäller forskning och utvecklingsarbete eller har viss omfattning och varaktighet - inom tjänstens ämnesområde. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om nya principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning vid universiteten. Resurserna skall i fortsättningen fördelas till fyra större vetenskapsområden - humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt respektive tekniskt - i stället för som hittills till ett flertal fakulteter. Mindre och medelstora högskolor skall efter en kvalitativ prövning och beslut av Högskoleverket kunna få sig tilldelat ett eller flera vetenskapsområden. Dessa högskolor får då rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda doktorsexamen inom området i fråga samt kan få ett eget anslag för forskning och forskarutbildning. Varje universitet, liksom varje högskola som har rätt att anordna forskarutbildning, skall inrätta minst en fakultetsnämnd. I övrigt får lärosätena själva bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas och om deras ansvarsområden. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1999, utom beträffande högskolestyrelsens sammansättning, där ändringen träder i kraft den 1 januari 1998. Samtliga partier utom Socialdemokraterna har reserverat sig på en eller flera punkter.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1996/97:141 Högskolans ledning, lärare och organisation föreslagit 1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434), 2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m., 3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om att en tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som professor (avsnitt 7.1.1), 4. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer och om att möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor skall tas bort (avsnitt 7.1.1), 5. att riksdagen godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer (avsnitt 7.2.1), 6. att riksdagen godkänner vad regeringen anför om indelning i veten- skapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning (avsnitt 8). Lagförslagen återfinns som bilaga 1 respektive 2 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97:Ub30 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av den föreslagna förändringen av högskolans ledning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studentrepresentation i styrelser och andra beslutande organ inom högskolan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att öka rörligheten i anställning av forskare och lärare vid universitet och högskolor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män vid anställning som lärare och forskare, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen inom olika vetenskapsområden. 1996/97:Ub31 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som professor i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskarutbildning inte bör anordnas vid fler lärosäten än att en hög kvalitet kan garanteras, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjänster som professor, biträdande professor, lektor, forskarassistent och adjunkt i första hand bör vara tidsbegränsade, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett ökat studentinflytande inom högskolan, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fördjupad analys av frågan om en särskild myndighetsform för högskola och universitet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av professurer och tillsättning av nya professorstjänster, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det statliga resursfördelningssystemet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolestyrelsernas uppgifter, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rektor skall utses av styrelsen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens tillsättning av ordföranden i universitetens och högskolornas styrelser, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varierade styrsystem vid olika lärosäten, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidsbegränsade professorstjänster under en första period av sex år, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av gällande bestämmelser för professorernas undervisningsskyldighet. 1996/97:Ub32 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studentrepresentationen i högskolestyrelserna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pedagogisk utbildning för lärare, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behörighetsgrunden "annan yrkesskicklighet", 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om representationen av kvinnor och män i styrelser och nämnder samt genusforskning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningsuppdrag till Högskoleverket. 1996/97:Ub33 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stärka och säkra nordiska lektorstjänster i Norden. 1996/97:Ub34 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av poänggivande uppdragsutbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studenter skall vara representerade med minst en tredjedel av ledamöterna i alla beslutande organ i högskolan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om val av rektor, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ökad rörlighet kan uppnås enligt vad i motionen anförts, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska kursutvärderingar i samarbete mellan lärare och studenter, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reglering av högskolelärares engagemang i uppdragsutbildning, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en obligatorisk pedagogisk utbildning för universitetslärare, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av villkoren för små fakulteter och forskningsområden. 1996/97:Ub35 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återkomma till riksdagen med en strategi för hur man på sikt säkerställer behovet av kompetenta högskollärare, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny fakultetsorganisation och de förändringar av högskolelagen som det innebär, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny fakultetsorganisation och tilläggsdirektiv till utredningen om den svenska forskningspolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet ledamöter i högskolornas styrelser, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att slopa den precisering i högskolelagen som anger att regeringen bör välja personer med bakgrund i sådan verksamhet som har betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete i nätverk mellan högskolor och universitet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet sakkunniga och deras kompetenser, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bedömning av professorer vid de mindre och medelstora högskolor som saknar fakultet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk valförsamling vid utseende av rektorskandidater, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att "kalla" till professorstjänst och konfidentiell behandling under ärendets beredning, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pedagogisk utbildning av högskollärare, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att största restriktivitet skall gälla för andra behörighetskrav än vetenskaplig och pedagogisk skicklighet för anställning som lektor, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekryteringsmål för alla lärarkategorier, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att postdoktorala stipendier skall kunna användas även vid en annan institution inom Sverige, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att inneha forskarassistenttjänst på deltid och i gengäld under en längre tid, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nuvarande biträdande professorer automatiskt sakkunnigbedöms för anställning som professor. 1996/97:Ub36 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolans ledning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolans lärare, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet.
Motioner från allmänna motionstiden 1996 1996/97:Ub445 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en vårdvetenskaplig fakultet. 1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utveckling av fakultetsorganisationen.
Utskottet
Inledning Styrningen av de statliga universiteten och högskolorna förändrades kraftigt den 1 juli 1993 sedan riksdagen antagit den dåvarande borgerliga regeringens förslag till ny högskolelag (1992:1434). För att följa upp reformen i olika avseenden tillsatte regeringen i december 1993 en särskild utredare, som antog namnet Utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform (RUT -93). Utredningens slutbetänkande Reform och förändring; organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform överlämnades i februari 1996 (SOU 1996:21). Tjänsteorganisationen för lärarna förändrades inte på något genomgripande sätt år 1993, även om lagregleringen förändrades och alla professorer garanterades samma starka anställningsskydd som tidigare hade tillkommit de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt. År 1995 ansåg den nuvarande socialdemokratiska regeringen att det fanns behov av en översyn av lärartjänsterna, varför en särskild utredare tillkallades. Denne antog namnet Högskollärarutredningen och avlämnade i december 1996 betänkandet Lärare för högskola i utveckling (SOU 1996:166). Regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och organisation (prop. 1996/97:141) bygger i huvudsak på förslagen från dessa två utredningar. Därutöver tas i propositionen upp ett förslag från Kvinnovåldskommissionen om ett tillägg i högskolelagens 1 kap. 5 §, ett förslag som också framförts av Arbetsgruppen för jämställdhet mellan kvinnor och män inom högre utbildning och forskning (JÄST-gruppen) och av Utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning. Regeringen lägger vidare fram förslag om principer för uppställande av rekryteringsmål för nyrekryterade professorer. Till grund för detta ligger en utredning från Högskoleverket. Även Förvaltningspolitiska kommissionen har aktualiserat en fråga som också tagits upp av RUT -93, nämligen högskolornas ställning som myndigheter. Regeringen redovisar i propositionen sin syn på den frågan. Utöver de förslag som regeringen vill få riksdagens ställningstagande till redovisas i propositionen regeringens bedömningar i ett antal frågor som rör högskolans ledning, lärare och organisation. Många av bedömningarna har inte föranlett några motionsyrkanden och tas därför inte upp av utskottet i det följande.
1 Högskolornas ställning som myndigheter De statliga universiteten och högskolorna är formellt sett myndigheter. Både RUT -93 och Förvaltningspolitiska kommissionen har i sina betänkanden fört fram tanken på en egen offentligrättslig ställning för dessa lärosäten (SOU 1996:21 resp. 1997:57). Båda utredningarna påpekar att lärosätenas verksamhet bara till en liten del innebär myndighetsutövning i vedertagen mening. RUT -93 anser att universitetens och högskolornas särart och traditionella självförvaltning måste kunna hävdas utan att deras ställning som statliga ifrågasätts. Enligt Förvaltningspolitiska kommissionen borde myndighetsformens flexibilitet kunna tillgodose universitetens och högskolornas behov av särskilda lösningar när det gäller anslagsfrågor och ekonomisk styrning samt ett större handlingsutrymme i ekonomiska frågor (SOU 1997:38 resp. 1997:57). Likväl förordar kommissionen att frågorna om universitetens och högskolornas särskilda behov av autonomi och rörelsefrihet för samverkan med andra klarläggs. I propositionen redogör regeringen för sin bedömning av denna fråga. Regeringen anser inte att man bör överväga att införa någon särskild offentligrättslig form för de statliga högskolorna. Genom att staten garanterar forskningens och undervisningens frihet och god kvalitet i verksamheten samt upprätthåller rättssäkerhet och främjar inflytande och insyn har lärosätena möjlighet att i sin verksamhet vara oberoende av externa intressenter. Verksamheten inom universitet och högskolor varierar visserligen, men består huvudsakligen av forskning och utbildning finansierad av statsmedel. En grundläggande utgångspunkt är att den offentligt finansierade högskolan tjänar ett allmänt samhälleligt intresse och att en verksamhet som i så stor utsträckning är beroende av offentliga medel måste styras och kontrolleras av det allmänna. Myndighetsformen rymmer numera stor flexibilitet, och mål- och resultatstyrningen ger myndigheterna stor handlingsfrihet. Genom en särskild högskolelag och en särskild högskoleförordning har statsmakterna markerat särarten i universitetens och högskolornas verksamhet, jämfört med vanliga myndigheter. Mot regeringens bedömning framförs invändningar i motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 9. Motionärerna anser att styrning och kontroll av högskolorna från det allmännas sida är sämre än ett utökat självbestämmande för lärosätena. Det krävs en fördjupad analys av denna komplicerade fråga. Att förändra högskolornas myndighetsform kräver möjligen en grundlagsändring, menar motionärerna. U t s k o t t e t delar regeringens uppfattning och föreslår att riksdagen avslår motionärernas yrkande. Det är självklart att det allmänna måste utöva styrning över en så omfattande offentligt finansierad verksamhet som denna, som dessutom har så stor betydelse för hela samhället. Det regelverk som finns i form av högskolelag, högskoleförordning och regeringsföreskrifter av olika slag återspeglar en avvägning mellan central styrning och lokal autonomi. Större och mindre förändringar i den avvägningen har skett många gånger under åren, och kommer sannolikt även i fortsättningen att behöva ske. Den stora flexibilitet som nu finns inom ramen för myndighetsformen ger - som regeringen påpekar - tillräckligt utrymme för särarten i universitetens och högskolornas verksamhet. Remissbehandlingen av Förvaltningspolitiska kommissionens betänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57) pågår. Om den skulle ge regeringen anledning till en annan bedömning av denna fråga, utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen.
2 Högskolans ledning
2.1 Högskolestyrelse
Bakgrund Vid 1977 års högskolereform fick varje statlig högskoleenhet en styrelse i vilken det ingick dels företrädare för allmänna intressen, dels företrädare för verksamheten, vilka skulle vara lärare, dels företrädare för de anställda och för studenterna vid högskolan. Riksdagens beslut om detta var enhälligt (prop. 1975:9, bet. UbU17, rskr. 179). I högskolelagen (1977:218) angavs att det i högskolestyrelsen skulle ingå företrädare för allmänna intressen och företrädare för verksamheten samt att de anställda och studenterna hade rätt att ingå (prop. 1976/77:59, bet. UbU20, rskr. 246). Närmare regler om styrelsens sammansättning gavs i högskoleförordningen (1977:263). Styrelsen för en högskoleenhet skulle ha antingen 18 eller 15 ledamöter. Det högre antalet gällde för högskoleenheter med förvaltningschef, det lägre för övriga. I båda fallen var en tredjedel av ledamöterna (sex resp. fem) företrädare för allmänna intressen, medan fyra resp. tre var företrädare för verksamheten (lärare). Anställda och studenter hade tre företrädare vardera i båda typerna av styrelse. Därtill kom rektor och i förekommande fall förvaltningschef. Riket indelades i sex högskoleregioner med var sin regionstyrelse. Två tredjedelar av antalet ledamöter i regionstyrelserna var företrädare för allmänna intressen. Förvaltningscheferna försvann ur högskolestyrelserna efter riksdagsbeslut våren 1984 (prop. 1983/84:52, bet. UbU10, rskr. 114) och ersattes med ytterligare en företrädare för verksamheten. Sättet att utse företrädarna för allmänna intressen ändrades också. Dessa hade tidigare utsetts av kommun och landsting där lärosätet var beläget, men skulle nu i stället utses av regeringen. Genom denna förändring markerades enligt föredragande statsrådet varje högskoleenhets ställning som nationell institution. Hon anförde också att det var naturligt att företrädarna för allmänna intressen hämtades även utanför de politiska partierna, t.ex. från arbetsmarknadsorganisationerna, näringslivet och kulturområdet. I anslutning till förslaget år 1987 att avskaffa regionstyrelserna föreslog regeringen att högskolestyrelserna skulle få en majoritet av företrädare för allmänna intressen. I övrigt skulle i styrelserna ingå rektor samt tre företrädare för de anställda och en företrädare för studenterna. Sammanlagt skulle styrelserna normalt ha 11 ledamöter (prop. 1986/87:127). Utbildningsutskottet tillstyrkte att allmänföreträdarna fick majoritet men ansåg att företrädare för verksamheten fortfarande skulle ingå i styrelserna och att studenterna skulle ha två företrädare (bet. UbU 1987/88:1). Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet lade i skilda reservationer fram andra förslag om sammansättningen. Utskottet ansåg också att företrädare för de anställda inte skulle vara ledamöter i styrelserna men ha närvaro- och yttranderätt. Styrelserna borde enligt utskottet kunna ha 11, 13 eller 15 ledamöter. Lärosätena borde få nominera företrädare för allmänna intressen i styrelsen, och en dialog borde ske mellan Regeringskansliet och berört lärosäte, innan allmänföreträdare utsågs av regeringen. Riksdagens beslut följde utskottets förslag (rskr. 1987/88:1). Hösten 1992 antog riksdagen en ny högskolelag (1992:1434) som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103). I den nya lagen förekommer inte begreppen företrädare för allmänna intressen och företrädare för verksamheten. Regeringen utser rektor och flertalet av styrelsens övriga ledamöter, och vidare har lärare och studenter vid högskolan rätt att vara representerade med ledamöter. Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt. I högskoleförordningen (1993:100) gavs närmare föreskrifter om sammansättningen. Till att börja med skulle styrelserna ha högst 13 ledamöter. Antalet ökades till högst 15 sedan den nya (socialdemokratiska) regeringen i budgetpropositionen 1995 anmält att den avsåg att komplettera styrelserna med politiska företrädare för nationella, regionala eller lokala intressen (prop. 1994/95:100 bil. 9 s. 81, bet. UbU15, rskr. 353). Vidare infördes i högskoleförordningen en bestämmelse om att studenterna har rätt till minst två representanter. I den nya högskolelagen fördes in en bestämmelse om kriterier för regeringens val av ledamöter i högskolestyrelserna. Enligt 2 kap. 4 § högskolelagen bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag. En högskolestyrelses uppgifter finns reglerade i 2 kap. 2 § högskolelagen. Där sägs att styrelsen skall ha inseende över högskolans alla angelägenheter och svara för att dess uppgifter fullgörs. För ledningen närmast under styrelsen skall varje högskola ha en rektor. I högskoleförordningen har regeringen närmare föreskrivit vilka ärenden som styrelsen själv skall fatta beslut i. Där anges också att det är rektor som skall besluta i vissa ärenden, bl.a. tillsättning av lärare. Beslutandet i sådana ärenden kan styrelsen inte ta över. För övrigt bestämmer styrelsen själv i vilka ärenden den skall fatta beslut. Frågan om vem som skall vara ordförande i högskolestyrelsen har hittills inte varit reglerad i högskolelagen. För universitet och högskolor under Utbildningsdepartementet har det ansetts som det normala att rektor är styrelsens ordförande, men det har förekommit att regeringen utsett någon annan än rektor till ordförande i högskolestyrelse. Sedan den 1 juli 1993 sägs det i högskoleförordningen att rektor är styrelsens ordförande (2 kap. 1 §). I förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) sägs att regeringen bestämmer vem som skall vara ordförande i styrelsen (2 kap. 1 §). Ordföranden har ända sedan SLU inrättades varit en annan person än rektor. RUT -93 föreslår i sitt slutbetänkande Reform och förändring (SOU 1996:21) att rektor inte skall vara ordförande i högskolestyrelsen.
Regeringens förslag och bedömningar Regeringen anser att högskolestyrelsens ansvar behöver förtydligas. Styrelsen skall enligt regeringens uppfattning ansvara för de långsiktiga frågorna, vilket ställer krav på styrelseledamöternas kompetens och engagemang. Den bör också ha ett övergripande ansvar för den interna resursfördelningen. Regeringen avser att komplettera 2 kap. 2 § högskoleförordningen i enlighet med detta. I propositionen påpekas också att det är angeläget att högskolestyrelserna har god insyn i lärosätenas uppdragsverksamhet och i förekommande fall deras finansförvaltning. Regeringen avser att medverka till att styrelserna stärks i sin roll som ansvariga för verksamheten och kommer att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas. Regeringen föreslår att det skrivs in i högskolelagen att ordföranden i högskolestyrelse skall utses av regeringen, som därvid bör utse någon som inte är anställd vid den högskola som uppdraget avser. En kvalificerad och erfaren extern ordförande skulle kunna tillföra arbetet i högskolestyrelsen mycket i form av kunskaper, erfarenheter och kontakter, anser regeringen. Om ordföranden hämtas utifrån markeras också tydligare skillnaden mellan å ena sidan styrelsens uppdrag att ansvara för de mer långsiktiga, strategiska frågorna och å andra sidan rektors uppdrag som högskolans chef och ansvarig för den direkta verksamheten och driften av högskolan. Det är enligt regeringen rimligt att styrelsens dagordning bestäms av en person som har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskolan. Bestämmelsen att regeringen till ledamöter i högskolestyrelserna bör utse personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans forsknings- och utbildningsuppdrag föreslås utgå ur högskolelagen. Enligt regeringen ligger det i sakens natur att personer med sådan bakgrund utses. Till skillnad från vad riksdagen tidigare tillkännagivit som sin mening (bet. UbU 1987/88:1, rskr.1) anser regeringen inte att högskolorna bör ha något inflytande över nomineringen av de ledamöter som regeringen utser. RUT- 93 ansåg det viktigt att Regeringskansliet inför förordnande av nya ledamöter diskuterar med de berörda lärosätena vilka erfarenheter och vilken kompetens som i första hand bör finnas hos de ledamöter som skall ingå i styrelsen. Som nämnts är antalet ledamöter i högskolestyrelserna enligt högskoleförordningen (1993:100) numera maximerat till högst 15 inklusive ordföranden. För Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gäller dock att antalet ledamöter inklusive ordföranden skall vara högst 14. Regeringen avser att ändra i förordningen för SLU (1993:221) så att antalet styrelseledamöter även där får uppgå till högst 15.
Motionerna och utskottets bedömning Fem motioner tar upp behovet av ökat studentinflytande i högskolan. Enligt motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 7 behövs ett ökat studentinflytande framför allt i planerings- och genomförandefasen inom både grund- och forskarutbildningen. Studenterna skall enligt motionärerna utvärdera undervisningens kvalitet och sina egna prestationer som ett inslag i den kontinuerliga uppföljningen och utvärderingen av universiteten och högskolorna. Formerna för utvärdering och omdömen ur ett studentperspektiv kan enligt motionärerna variera. Enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 1 bör studentrepresentationen i högskolestyrelsen öka och på sikt utgöra en tredjedel av styrelsens ledamöter. Vänsterpartiet hänvisar i motion 1996/97:Ub34 till riksdagens beslut om försöksverksamheter med föräldra- respektive elevmajoritet i lokala styrelser på skolområdet och föreslår att studenterna blir representerade med minst en tredjedel av ledamöterna i alla beslutande organ inom högskolan (yrkande 2). Vidare anser motionärerna att varje kurs på högskolan skall utvärderas och att utvärderingarna skall ske i samarbete mellan studenter och lärare (yrkande 5). Motionärerna lägger stor vikt vid kursutvärdering som pedagogisk merit för lärare. Också i motion 1996/97:Ub30 (mp) yrkande 2 sägs att studentinflytandet bör stärkas i styrelser och andra organ. Styrelsen skall tillsättas på det sätt som regeringen föreslagit men bestå av en tredjedel allmänföreträdare, en tredjedel lärare och en tredjedel studenter. Rektor skall enligt motionen räknas in i lärargruppen. I den femte motionen 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 (delvis) sägs att ingen av grupperna lärare och rektor, studenter eller samhällsföreträdare bör få egen majoritet i styrelsen. Det är angeläget att studenternas inflytande ökar. U t s k o t t e t anser att det är viktigt att stärka studenternas inflytande och delaktighet i hela verksamheten inom universitet och högskolor. I dag är studenterna garanterade två platser i högskolestyrelse, fakultetsnämnd och beslutsorgan som behandlar utbildningsfrågor samt en plats i tjänsteförslagsnämnd. Lärosätena har stor frihet att inrätta beredande organ, och det finns ingen nationell reglering av studenternas inflytande i sådana organ. De farhågor som har uttryckts av företrädare för doktoranderna inom högskolan, att studentinflytandet över lärartillsättningar skulle minska om tjänsteförslagsnämnderna avskaffas och besluten tas över av fakultetsnämnder, återspeglar sannolikt just detta. Enligt utskottets mening bör studenternas representation i högskolestyrelserna utökas till minst tre. Det formella inflytandet genom beslutsorganen är dock inte det viktigaste. Studenternas intresse och kompetens bör tas till vara i högskolans vardagsarbete, inte minst när det gäller kvalitetssäkring och utvärdering av utbildningen. Utskottet anser att det bör göras en översyn av studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan, i detta vidare perspektiv. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97: Ub30 yrkande 2, 1996/97:Ub31 yrkande 7, 1996/97:Ub32 yrkande 1, 1996/97:Ub34 yrkandena 2 och 5 samt 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört. Bestämmelsen i högskolelagen om kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna bör enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 5 kvarstå. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag och avslå motionsyrkandet. När förslaget till ny högskolelag behandlades i riksdagen påminde utskottet, apropå förslaget om kriterier för regeringens val av styrelseledamöter, om följande yttrande i proposition 1986/87:127 av den dåvarande regeringen: Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde. Det finns således en god överensstämmelse mellan det som sägs i den nuvarande högskolelagen och det som vägledde regeringens handlande innan bestämmelsen fördes in i lagen. Utskottet instämmer med regeringen att bestämmelsen inte behövs i lagen. Riksdagen bör enligt utskottets mening anta regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2 kap. 4 §. Ett antal övriga förslag om högskolestyrelserna förs fram i motionerna. Vikten av att styrelsernas ansvar förtydligas understryks i motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 12. Styrelsernas huvuduppgift bör enligt motionärerna vara att ansvara för de långsiktiga frågorna och att medverka till att kreativa forsknings- och utbildningsmiljöer skapas. Däremot skall styrelsen inte ha huvudansvaret för den dagliga verksamheten, vilket i stället är rektors uppgift, säger motionärerna. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet, eftersom det i allt väsentligt överensstämmer med regeringens bedömning, så som den redovisas i propositionen. Ett tillkännagivande av riksdagen behövs därför inte. Regeringens förslag innebär att styrelsens roll stärks, vilket utskottet anser mycket viktigt. När det gäller strategiska och långsiktiga frågor om lärosätets utveckling blir det styrelsen som har ansvaret. Självfallet kan styrelsen ge rektor i uppdrag att utforma förslag i sådana frågor, men ansvaret kan inte överlåtas. Samma motion, 1996/97:Ub31 (m), för i yrkande 15 fram tanken att man kan ha varierade styrsystem vid universitet respektive mindre och medelstora högskolor. U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. I principiella frågor som t.ex. högskolestyrelsens ansvar och rektors ansvar och principerna för styrelsens sammansättning bör enligt utskottets mening samma regler gälla för alla statliga lärosäten. Högskoleförordningen ger enligt utskottets mening tillräckligt utrymme för varje högskolestyrelse att besluta om den inre organisationen vid lärosätet, som också faktiskt varierar med hänsyn bl.a. till lärosätets storlek och inriktning. Med de ändringar som regeringen föreslår i propositionen när det gäller fakultetsindelningen ökar detta utrymme ytterligare. Enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 4 finns det ingen anledning att maximera antalet ledamöter i högskolestyrelserna till 15. Behovet av ledamöter kan variera utifrån den omfattning på verksamheten som de olika högskolorna har. U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandet. Bestämmelsen i högskoleförordningen - och den planerade ändrade bestämmelsen i förordningen om Sveriges lantbruksuniversitet - tvingar inte regeringen att utse samma antal ledamöter i styrelserna för lärosäten av helt olika storlek. Utskottet har erfarit att regeringen för många högskolor inte heller har utnyttjat det maximala antalet ledamöter. I motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 14 tillstyrks regeringens förslag om att högskolestyrelsens ordförande bör vara en person som inte är anställd vid lärosätet. Motionärerna anser dock att regeringen därvid inte bör kunna utse en aktiv politiker eller politiskt tillsatt tjänsteman till ordförande. Också i motion 1996/97:Ub36 (kd) tillstyrks att ordföranden skall hämtas utifrån, men motionärerna vill att högskolan själv skall utse denna person (yrkande 1 delvis). U t s k o t t e t instämmer i det som regeringen anfört om ordförande och föreslår att riksdagen avslår de två motionsyrkandena. Utskottet anser inte att det finns någon anledning att en person, av det skälet att han eller hon är aktiv politiker, inte skulle kunna utses till ordförande. Om man värnar om det kollegiala inflytandet borde högskolorna åtminstone få nominera de ledamöter som regeringen utser i högskolestyrelserna, heter det i motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 (delvis). Samma åsikt framförs - dock utan yrkande - i motion 1996/97:Ub31 (m). U t s k o t t e t avstyrker motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 i denna del. Utskottet noterar att regeringen inte delar den uppfattning som kom till uttryck i utbildningsutskottets betänkande UbU 1987/88:1, där utskottet anförde följande:
Högskoleenhet bör få nominera personer att ingå i dess styrelse som företrädare för allmänna intressen. Självfallet bör även andra än högskoleenhet kunna nominera. Beträffande den fortsatta handläggningen av frågan om allmänföreträdare i styrelsen förutsätter utskottet att en dialog kommer till stånd mellan regeringskansliet och berörd högskoleenhet innan allmänföreträdare utses av regeringen. Det är viktigt att de som är verksamma inom en högskoleenhet har ett starkt förtroende för allmänföreträdarna i högskolestyrelsen. Utskottet har erfarit att regeringen under åren därefter och fram till 1993 hanterade utseendet av företrädare för allmänna intressen i högskolestyrelserna i dialog med respektive högskolas rektor. Namnförslag inhämtades dock även från annat håll. När ledamöter skulle utses i samtliga högskolestyrelser efter den nya lagens tillkomst tillämpades enligt uppgift inte något formellt nomineringsförfarande eller någon systematisk dialog med högskolorna. År 1995, då högskolestyrelserna utökades med politiska företrädare för nationella, regionala eller lokala intressen, gav regeringen däremot riksdagspartierna tillfälle att nominera sådana. Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att riksdagen gör något tillkännagivande till regeringen i denna fråga. Uppdragsutbildningen nämns i propositionen som ett område för styrelsen, vilket enligt motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 1 är en viktig markering. Motionärerna anser att den poänggivande uppdragsutbildningen är en gråzon - bl.a. förekommer det att lärosäten felaktigt räknar in uppdragsutbildning i underlaget för ersättningen från staten och därmed får dubbel betalning - och de vill att den ses över. U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Enligt vad utskottet erfarit bereder Utbildningsdepartementet för närvarande frågor om uppdragsutbildningens ställning, vilket gör det tillkännagivande som begärs i motionen obehövligt.
2.2 Rektor RUT -93 föreslog att rektor skulle utses av högskolestyrelsen i stället för som nu av regeringen. Samråd med lärarna, övriga anställda och studenterna borde enligt RUT -93 vara ett obligatoriskt inslag i proceduren, men det borde vara högskolestyrelsens sak att välja form för samrådet. Ordningen med en valförsamling - som i dag är obligatorisk - skulle kunna bibehållas av de lärosäten som så önskar. Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning av förslagen. Den innebär att rektor liksom hittills skall utses av regeringen efter förslag av högskolestyrelsen. Högskolestyrelsen skall vara skyldig att samråda med lärare, övriga anställda och studenter, men användande av en valförsamling skall inte längre vara obligatoriskt. Förslaget från RUT -93 att rektor skall utses av högskolestyrelsen förordas i motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 13. Att låta styrelsen utse rektor skulle enligt motionärerna renodla rektorns förhållande till styrelsen. I både motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 9 och motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 3 föreslås att det skall förbli obligatoriskt att anlita valförsamling innan högskolestyrelsen inger sitt förslag om rektor till regeringen. U t s k o t t e t avstyrker dessa tre yrkanden med hänvisning till följande. Från den 1 juli 1977 har inom hela det statliga högskoleväsendet gällt att rektor tillsätts av regeringen efter förslag från lärosätet. Dessförinnan gällde vid universiteten och vissa fackhögskolor att rektor utsågs genom val inom lärosätet, medan det för andra fackhögskolor, t.ex. Farmaceutiska institutet och Jordbrukets högskolor, var regeringen som utsåg rektor. En överväldigande majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över RUT -93:s förslag har anfört att rektor även framdeles bör utses av regeringen. Eftersom varje högskola är en myndighet med ett nationellt uppdrag inom utbildning och forskning och rektor är denna myndighets främste företrädare anser utskottet liksom regeringen att det är naturligt att rektor utses av regeringen. Det nuvarande obligatoriet att använda valförsamling inför förslag om rektor infördes den 1 juli 1988 efter att regeringen i budgetpropositionen samma år informerat riksdagen om sin avsikt att ändra högskoleförordningen på denna punkt (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 206; SFS 1988:811). Samtidigt trädde den tidigare beslutade ändringen i kraft att företrädarna för allmänna intressen skulle ha majoritet i högskolestyrelserna. Några skäl anfördes inte i propositionen, och utbildningsutskottet berörde inte saken i något betänkande. När det gäller valförsamlingens sammansättning noterar utskottet att de regler som gällt sedan den 1 juli 1993 inte garanterar att andra anställda än lärare får något inflytande på nomineringen av rektor. Så var däremot fallet åren 1977-1993. Utskottet har erfarit att de valförsamlingar som verkat de senaste åren vanligen har bestått även av företrädare för andra anställda än lärarna, men att undantag finns. Det framgår av propositionen att regeringen, liksom motionärerna, anser att såväl studenter och lärare som övriga anställda bör konsulteras innan högskolestyrelsen avger sitt förslag om rektor. Enligt propositionen skall högskolestyrelsen fastställa en ordning för hur lärare, övriga anställda och studenter skall höras inför styrelsens beslut om att föreslå rektor. Enligt utskottets mening kan en sådan ordning även innefatta valförsamling eller något annat representativt organ. Däremot skall förfarandet inte regleras centralt lika utförligt som hittills. Utskottet delar regeringens uppfattning och anser således att riksdagen inte bör göra något uttalande om att detta obligatoriskt skall ske genom en valförsamling.
2.3 Utvärdering av förändringen Förslaget till förändring av ledningsorganisationen är enligt motion 1996/97:Ub30 (mp) väl värt att pröva. Högskoleverket bör få i uppdrag att följa upp och utvärdera förändringen samt avge rapport tre år efter den nya organisationens genomförande (yrkande 1). U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Enligt propositionen kommer regeringen att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas. Det finns inte anledning för riksdagen att närmare uttala sig om på vilket sätt detta skall ske.
3 Lärarna i högskolan
3.1 Inledning Tjänsteorganisationen för lärare vid universitet och högskolor har under de senaste 20 åren genomgått flera väsentliga förändringar. Vid 1977 års högskolereform sammanfördes en rad läroanstalter och utbildningar i den nya högskolan. Man tog inte då något samlat grepp om lärartjänsteorganisationen, utan högskoleförordningens bestämmelser om lärare återspeglade de äldre läroanstalternas och utbildningarnas tjänstekategorier. Således fanns det 27 olika lärartjänster vid universitet och högskolor inklusive Sveriges lantbruksuniversitet. För de olika lärarkategorierna gällde olika bestämmelser bl.a. om tjänstgöringsskyldighet, undervisningens förläggning under året och åligganden utöver undervisningsskyldighet. Bestämmelserna var svåröverskådliga. En enklare och enhetligare tjänstestruktur infördes den 1 juli 1986 (prop. 1984/85:57, bet. UbU9, rskr. 115). Flertalet av de tidigare lärartjänstekategorierna ersattes med fyra tjänster: professor, lektor, adjunkt och forskarassistent. En enhetlig och mer generell reglering av lärartjänsternas innehåll infördes, så att varje lärares tjänstgöring skulle kunna inrymma forskning. Lärosätena fick större frihet i fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan olika lärare. Det fanns enligt föredragande statsrådet principiella skäl för detta, men förändringen motiverades också av att det var viktigt att kunna möta kraven på effektivt utnyttjande av begränsade resurser. Tanken på särskilda befordringstitlar, avsedda som stimulans för lektorer och adjunkter att förkovra sig i sin yrkesverksamhet, diskuterades i propositionen men avfärdades med hänvisning till att parterna hade träffat avtal om ett system med lönefält. Statsrådet räknade med att det inom ramen för de lokala löneförhandlingarna skulle bli möjligt att ta hänsyn till särskilt värdefulla pedagogiska eller vetenskapliga insatser. På denna punkt hade utbildningsutskottet en annan uppfattning. Utskottet ansåg att det borde införas någon form av befordran och stimulans utöver det som ligger i systemet med lönefält och de reguljära eller extra tjänsterna som professor. Ett antal frågor i detta sammanhang borde enligt utskottet övervägas ytterligare av regeringen. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna det utskottet anfört i denna fråga. Våren 1991 godkände riksdagen ett förslag från regeringen att alla tjänster som professor fr.o.m. den 1 juli 1993 skulle inrättas och tillsättas av respektive högskola (prop. 1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389). Regeringen skulle alltså från den angivna tidpunkten inte längre vare sig inrätta eller tillsätta professurer. Den 1 juli 1993 trädde en ny högskolelag (1992:1434) och en ny högskoleförordning (1993:100) i kraft. Lärartjänsteorganisationen var ditintills reglerad i högskoleförordningen. Nu fördes vissa bestämmelser om lärare in i högskolelagen (3 kap.). Där anges i 1 § vad som får ingå i tjänsten som lärare vid högskolorna (att handha utbildning, forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter). I övrigt regleras i lagen endast tjänsterna som professor och lektor. Ditintills hade de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt haft ett särskilt starkt anställningsskydd. Nu utvidgades detta till att gälla alla innehavare av tjänst som professor. Om lektor sägs i den nya lagen att en lektor skall vara vetenskapligt kompetent, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig verksamhet. I den nya högskoleförordningen infördes en bestämmelse om att en lektor som har visat särskild skicklighet skall kunna ges ställning - inom ramen för sin lektorstjänst - som biträdande professor. Inga avgörande förändringar i fråga om tjänsteorganisationen skedde i övrigt år 1993. Tio år efter lärartjänstereformen 1986 ansåg regeringen att det fanns skäl att, utifrån de erfarenheter som gjorts, göra en översyn. Vissa brister hade påtalats, exempelvis alltför låg värdering av grundutbildningsuppgifter och otillräcklig mångfald i forskningen. Det saknades, ansåg regeringen, tillräckliga incitament för lärare att prioritera utveckling och förnyelse av utbildningens innehåll och metoder. Vid tillsättning av lektorstjänster vägde den vetenskapliga meriteringen i de flesta fall tyngst. För adjunkter som inte avlägger doktorsexamen fanns ingen befordringsmöjlighet. Andra problem var bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och låg lärarrörlighet mellan högskolorna. Reglerna för tjänstetillsättningar hade också kritiserats för att vara alltför detaljerade. I januari 1996 tillsatte regeringen Högskollärarutredningen (dir. 1996:3), som i december samma år redovisade sina förslag i betänkandet Lärare för högskola i utveckling (SOU 1996:166). Förslagen i den nu aktuella propositionen är när det gäller lärartjänsterna grundade på Högskollärarutredningens betänkande och remissbehandlingen av detta.
3.2 Lärarkategorier m.m. Som skäl för en reform av lärartjänsteorganisationen pekar regeringen i propositionen på tre saker. För det första har utländska bedömare som utvärderat svensk forskning påpekat de negativa effekterna av att det svenska systemet i realiteten har två karriärvägar, en forskningsinriktad med professur som slutmål och en undervisningsinriktad med mycket begränsade möjligheter till forskning. För det andra hämmas forskningen av att så liten andel som 14 % av de tillsvidareanställda lärarna är professorer. För det tredje måste pedagogisk skicklighet ges en större vikt än för närvarande, både vid meritvärdering i samband med anställning och vid arbetets bedrivande. Regeringen vill därför att en enda karriärväg skapas, där arbetsuppgifterna på alla nivåer innehåller både forskning och utbildning och där det sker successiva prövningar av lärarens/forskarens kompetens. Till skillnad från Högskollärarutredningen föreslår regeringen inte att några nya lärarkategorier skall införas. När det gäller professorer är regeringens förslag följande. En tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som professor. Om riksdagen godkänner detta avser regeringen att införa bestämmelser därom i högskoleförordningen. Anställning som professor under en tid av högst tre år, s.k. gästprofessor, skall kunna ges till en person som är behörig att anställas som professor och som skall anställas som gästlärare, dvs. inte är anställd vid lärosätet. Detta förslag medför ändring av 3 kap. 3 § i högskolelagen. En högskola skall inte längre behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer. Detta medför ändring i högskoleförordningen. Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor skall tas bort. Detta medför också ändring i högskoleförordningen. Regeringen meddelar också sin avsikt att ändra högskoleförordningen så att den pedagogiska skickligheten skall vägas in i lika hög grad som den vetenskapliga vid prövning av behörighet för anställning som professor. Befordringstiteln biträdande professor bör inte kunna delas ut i fortsättningen, anser regeringen. Moderata samlingspartiet yrkar i motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 avslag på regeringens förslag om befordran av professorskompetenta lektorer till professorer. Lärarbristen får enligt motionärerna inte åtgärdas genom att man gör om lektorerna till professorer med en alltför stor undervisningsskyldighet. Motionärerna påpekar också att regeringen glömt att finansiera den fördubbling av antalet professorer som regeringen själv förväntar sig som en följd av förslagen i propositionen. Motion 1996/97:Ub35 (fp) för fram förslaget att biträdande professorer automatiskt skall sakkunnigbedömas för anställning som professor (yrkande 17). U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena och godkänna vad regeringen förordat om befordran av tillsvidareanställda lektorer som är professorskompetenta. Det mycket begränsade antalet professorer vid svenska universitet och högskolor har i flera internationella utvärderingar av svensk forskning påtalats som ett hinder för mångfald, rörlighet och förnyelse. Den nuvarande ordningen medför att många mycket skickliga forskare och lärare under lång tid är utan möjlighet att söka en högre tjänst, därför att ingen sådan kan väntas bli ledig. Detta är knappast stimulerande till goda insatser inom utbildning och forskning. Utskottet vill framhålla att regeringens förslag inte rör någon automatisk befordran. Den tillsvidareanställda lektor som vill bli professor måste själv ansöka om att få sin kompetens som professor prövad. Prövningen skall ske på samma sätt och med samma kriterier som vid ett vanligt anställningsförfarande för professur, vilket bl.a. innebär att minst två sakkunniga, normalt hämtade utanför den berörda högskolan, skall bedöma ansökan. Frågan om de nuvarande biträdande professorerna skall bli prövade utan att behöva ansöka är enligt utskottets mening inte av det slag som riksdagen bör avgöra.
Avslag yrkas i motion 1996/97:Ub31 (m) också på regeringens förslag att mindre och medelstora högskolor skall kunna anställa professorer utan att behöva Högskoleverkets tillstånd (yrkande 3). Motionärerna anser att en kvalitetssäkring är nödvändig vid tillsättning av nya professorstjänster. Högskoleverket bör få uppdraget att granska och bedöma den berörda högskolans kvalitet inom det berörda forsknings- och utbildningsområdet innan tillstånd beviljas (yrkande 10). Enligt motionärerna är det ologiskt att de mindre och medelstora högskolorna skall kunna anställa professorer utan sådan prövning, men däremot inte tilldelas vetenskapsområde och därmed rätt att anordna forskarutbildning innan Högskoleverket beviljat tillstånd. Även i motion 1996/97:Ub36 (kd) sägs att kvalitetskontrollen försvinner när mindre och medelstora högskolor skall få anställa professorer utan tillstånd från Högskoleverket (yrkande 2 delvis). U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena och godkänna vad regeringen förordar om att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer. Utskottet behandlar längre fram i detta betänkande regeringens förslag att en prövning av den vetenskapliga miljön vid en högskola skall göras innan högskolan tilldelas vetenskapsområde och rätt att anordna forskarutbildning. Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor togs bort den 1 juli 1993 (prop. 1990/91:150 bil. II, bet. UbU21, rskr. 389). Den återinfördes den 1 juli 1995 efter förslag i budgetpropositionen för att göra det möjligt att prioritera vissa nationellt angelägna forskningsområden samt garantera tillgången på vetenskapligt kompetenta forskare, t.ex. inom vissa områden där forskning inte finns tillfredsställande representerad (prop. 1994/95:100 bil. 9, bet. UbU12, rskr. 354). Regeringens möjlighet skulle utnyttjas restriktivt. Utskottet anser att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att denna möjlighet nu åter tas bort. De senaste åren har kraven för behörighet att anställas som lektor varit reglerade dels i högskolelagen (1992:1434), dels i högskoleförordningen (1993:100). Regeringen föreslår i propositionen förändringar av dessa krav på fyra punkter. Kravet att en lektor skall ha pedagogisk skicklighet har hittills stått i högskoleförordningen. Motsvarande krav när det gäller professor står däremot i högskolelagen. Regeringen föreslår nu att detta krav även beträffande lektor förs in i högskolelagen (3 kap. 5 §). I den nämnda paragrafen i högskolelagen sägs också att en lektor skall ha vetenskaplig kompetens, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig verksamhet. Nu föreslår regeringen att det skall införas ett alternativt behörighetskrav, nämligen ?annan yrkesskicklighet?. Därmed menas skicklighet förvärvad genom yrkesverksamhet utanför högskolan och som har anknytning till det ämne inom vilket läraren skall arbeta vid högskolan. Regeringen vill få rätt att föreskriva om undantag från kraven på vetenskaplig kompetens eller annan yrkesskicklighet i nyss angivna bemärkelse. Detta föreslås också föras in i 3 kap. 5 § högskolelagen. Denna rätt avser regeringen att utnyttja till att ge regler om att en adjunkt, som visat särskild pedagogisk skicklighet eller skicklighet avseende ledning, utveckling och samverkan, skall kunna anställas som lektor även om han eller hon inte uppfyller de nämnda behörighetskraven. I högskoleförordningen sägs f.n. att man för behörighet att anställas som lektor skall ha avlagt doktorsexamen. Regeringen avser att förtydliga förordningen så att det framgår att vetenskaplig kompetens för lektor skall innebära avlagd doktorsexamen eller motsvarande vetenskapliga kompetens. Utländsk forskarutbildning, licentiatexamen enligt äldre bestämmelser och övrig vetenskaplig meritering utan avlagd doktorsexamen, t.ex. efter industriforskning, bör enligt regeringen också, efter prövning, kunna ge vetenskaplig behörighet som lektor. I motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 3 tillstyrks regeringens förslag om behörighetsgrunden ?annan yrkesskicklighet? i princip, men motionärerna anser att viss akademisk meritering bör krävas även för lektorer som rekryteras på den grunden. Största restriktivitet bör enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 12 gälla för andra behörighetskrav än vetenskaplig och pedagogisk skicklighet för anställning som lektor. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag om behörighetsvillkor för lektor inom högskolan och avslå motionsyrkandena. När det gäller behörighetsgrunden ?annan yrkesskicklighet? vill utskottet anföra följande. Grundutbildningar inom högskolan skall enligt högskolelagen bygga på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet. I de fall då utbildningen bygger på konstnärlig grund är det sedan länge accepterat att lektorer inte behöver ha vetenskaplig kompetens. I stället ställs där krav på konstnärlig skicklighet. Flera andra utbildningar - t. ex. inom teknik-, vård- , undervisnings- och medieområdena - bygger till betydande del på beprövad erfarenhet. Där behövs lärare med erfarenhet från yrkesområdet i fråga. Under perioden 1977-1993 har det inom högskoleväsendet funnits lektorer som varit behöriga i kraft av ?kompetens av annat slag?. Vid reformeringen av lärartjänsteorganisationen år 1985 anförde utbildningsutskottet att en väsentlig förutsättning för att genomgången forskarutbildning skall kunna krävas av den som söker en högre lärartjänst är att det förekommer en för tjänstens verksamhetsområde relevant forskning och forskarutbildning (prop. 1984/85:57, bet. UbU9 s. 9, rskr. 115). Utskottet utgår nu liksom då från att universiteten och högskolorna kommer att ta sitt ansvar för att utbildningen bedrivs med hög kvalitet både när det gäller vetenskaplig grund och yrkesmässiga kvalifikationer. Det framgår av propositionen att regeringen anser att lärosätet, innan en anställning lyses ut, bör besluta om en anställningsprofil. Av denna bör framgå ämnesområdet samt vilka behörighets- och bedömningsgrunder som skall gälla. Utskottet förutsätter att ?annan yrkesskicklighet? kommer att gälla som behörighetsgrund bara när det gäller en lektor som skall undervisa i en utbildning där beprövad erfarenhet är väsentlig. Det är alltså inte fråga om att denna behörighetsgrund skall utnyttjas för att komma förbi brist på vetenskapligt kompetenta sökande. Vikten av pedagogisk utbildning av högskolans lärare tas upp i flera motioner. Enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 2 bör man överväga att göra pedagogisk utbildning till ett obligatorium för högskolans lärare, eftersom den frivilliga utbildningen inte fått det genomslag som den borde. Motionärerna tänker sig en utbildning som omfattar 20 veckor och som kan genomföras i omgångar under de två första åren som läraren har fast anställning. I motionerna 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 11 och 1996/97:Ub34 (v) yrkande 8 sägs att det i framtiden måste ställas krav på pedagogisk utbildning för högskollärarna. Motionärerna hänvisar till förslaget från Högskoleutredningen (?Grundbulten?, SOU 1992:1). Enligt folkpartimotionen skulle en obligatorisk sådan utbildning handla bl.a. om metodik, presentationsteknik, ämnesdidaktik, kunskap om jämställdhet t.ex. mäns och kvinnors olika sätt att uttrycka sig, seminarieledning, handledarskap och examinering. I vänstermotionen begärs förslag från regeringen om en obligatorisk pedagogisk utbildning om 20 poäng under de två första anställningsåren, med ett innehåll liknande det som anges i folkpartimotionen. I motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 2 (delvis) framförs att det vore rimligt att högskolelärare vidareutbildas i pedagogik även efter att de trätt i tjänst. Även i motion 1996/97: Ub30 (mp) påtalas behovet av en ordnad högskollärarutbildning, så att även studenter i högskolan kan få handledning och undervisning av professionella, väl utbildade lärare. I motionen finns dock inget yrkande om detta. Vid förra riksmötet har yrkanden från Miljöpartiet om högskollärarutbildning avslagits av riksdagen (bet. 1996/97:UbU3, rskr. 99). U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår motionerna. Liksom motionärerna och regeringen anser utskottet att utvecklingen av högskollärarnas pedagogiska skicklighet är en angelägenhet av största vikt. Det program som föreslogs av Högskoleutredningen innebar en obligatorisk utbildning om sex veckor under första tjänstgöringsåret och därefter två veckor per år under fem år, alltså totalt 16 veckor. Medel för att förverkliga detta program anslogs av riksdagen, på förslag av den dåvarande regeringen, fr.o.m. budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:42, bet. UbU5, rskr. 159). Den särskilda medelsanvisningen upphörde den 30 juni 1996. I den senaste ekonomiska vårpropositionen har regeringen aviserat vissa förslag för att garantera kvaliteten i den pågående utbyggnaden av högskolan. Förslagen avser att tillgodose dels lärares kompetensutveckling, dels högskolans och det omgivande samhällets behov av forskarutbildade (prop. 1996/97:150 s. 113). Det kan alltså förväntas att den budgetproposition som framläggs i dagarna kommer att innehålla sådana förslag. Utskottet har erfarit att förslag om att göra deltagande i pedagogisk utbildning till ett tjänsteåliggande för lärarna hittills inte har tagits upp i de centrala kollektivavtalsförhandlingarna på högskoleområdet. - Lärosätena har i regleringsbrevet för budgetåret 1997 ålagts att intensifiera det pedagogiska utvecklingsarbetet och aktivt arbeta med undervisningens förnyelse inom såväl grundutbildning som forskarutbildning. Lärarna skall erbjudas utbildning och fortbildning i pedagogik och inom jämställdhetsområdet. Av varje lärosätes årsredovisning skall framgå omfattning och inriktning av det pedagogiska utvecklingsarbetet och antalet lärare som deltagit i kurser inom de nämnda områdena. Enligt vad utskottet inhämtat kommer Högskoleverket inom kort att få ett uppdrag av regeringen att utvärdera bl.a. lärarnas fortbildning och vidareutbildning i pedagogik och i jämställdhetsfrågor. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att riksdagen nu bör göra något tillkännagivande i enlighet med motionsyrkandena. Utskottet utgår från att regeringen utifrån högskolornas årsredovisningar och Högskoleverkets utvärdering kommer att överväga om det behövs centrala initiativ av något slag för att tillgodose det behov av pedagogisk utveckling som enligt utskottets bedömning uppenbarligen finns på många håll inom högskolan. Regeringen anser att de regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden när det gäller tidsbegränsning av anställning i princip bör kunna tillämpas även på lärare inom högskolan. Högskoleförordningen innehåller ett stort antal specialregler om att lärare kan förordnas med tidsbegränsning. Vissa av dessa särskilda regler bör enligt regeringens uppfattning avskaffas. Högskolorna bör sträva efter att öka antalet lärare med tillsvidareförordnande. Dessa lärare är normalt mer delaktiga i högskolans hela verksamhet än vad tillfälligt anställda lärare är, enligt regeringen. Tidsbegränsad första anställning bör dock kunna tillämpas, anser regeringen. Enligt lagen om anställningsskydd (1982:80) får parterna på arbetsmarknaden träffa avtal om provanställning i högst sex månader. I dag får en första anställning som lektor tidsbegränsas till högst tre år, medan en anställning som adjunkt inte kan tidsbegränsas. Med tanke på högskolans speciella arbetsformer anser regeringen att det kan finnas behov av en längre prövotid än sex månader, men den bör inte vara längre än ett år. En första anställning som lektor respektive adjunkt bör enligt regeringens bedömning få tidsbegränsas till högst ett år. De ändringar i högskoleförordningen som regeringen har för avsikt att göra kräver inget beslut av riksdagen. Moderata samlingspartiet framför i motion 1996/97:Ub31 åsikten att tjänsterna vid universitet och högskolor i första hand bör vara tidsbegränsade (yrkande 6). Professorsförordnandet bör vara tidsbegränsat till en första period om sex år. Detta ser motionärerna som en kvalitetssäkring, eftersom alla duktiga docentkompetenta forskare inte blir fullgoda professorer. När den första perioden om sex år fullföljts bör professorn kunna ansöka om ett livstidsförordnande, varvid en ny bedömning av vederbörandes kvalifikationer måste göras (yrkande 16). Med hänvisning till behovet av rörlighet säger Miljöpartiet i motion 1996/97:Ub30 att tidsbegränsat förordnande, t.ex. på högst sex år med möjlighet till nytt förordnande i treårsperioder därefter, bör bli möjligt eller rekommenderas för fler anställningar (yrkande 3). U t s k o t t e t, som delar regeringens uppfattning när det gäller tidsbegränsning, föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena. Anställningen som forskarassistent har sedan lång tid haft till syfte att ge nyexaminerade doktorer möjlighet att meritera sig vetenskapligt. De har alltid varit tidsbegränsade. Fram till lärartjänstereformen 1986 var förordnandetiden högst sex (tre plus tre) år. Den minskades då till högst fyra (två plus två) år, för att vid 1993 års högskolereform återgå till högst sex år. Tidsbegränsningen till högst fyra år sammanlagt ansågs nämligen på ett olyckligt sätt begränsa möjligheterna att behålla kvalificerade personer (prop. 1992/93:1 s. 54). I den nu aktuella propositionen gör regeringen bedömningen att anställningen som forskarassistent bör tidsbegränsas till högst fyra år. Liksom hittills skall det finnas möjlighet till förlängning om särskilda skäl föreligger, såsom sjukdom eller föräldraledighet. I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 16 anför motionärerna att det måste ges större utrymme att inneha denna tjänst på deltid och i gengäld under en längre tid. Detta kan gälla dem som har svårt att förena heltidsarbete med ansvar för omsorgen om växande barn. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet. Föräldraledighetslagen (1995:584) ger den som har vårdnaden om ett barn som inte fyllt åtta år rätt till delledighet. Föräldraledighet anges i högskoleförordningen som ett sådant särskilt skäl som kan motivera förlängning av förordnande som forskarassistent utöver f.n. sex år. Som nyss nämnts avser regeringen att bibehålla en sådan möjlighet även när förordnandetiden begränsas till fyra år. Regeringen anser att lärarkategorierna nordisk respektive utländsk lektor bör avskaffas och att arbetsuppgifterna i stället kan utföras inom ramen för anställning som lektor eller adjunkt. De nordiska lektorernas viktiga roll som förmedlare av kunskaper om språk, kultur och samhällsförhållanden i de nordiska länderna framhålls i motion 1996/97:Ub33 (fp). De nordiska språklektorerna har en central ställning i arbetet för en nordisk språkförståelse, ett av fundamenten i den nordiska samhörigheten, säger motionärerna. Det är därför viktigt att stärka och säkra tjänster som nordisk lektor. U t s k o t t e t avstyrker motionen. Både lektorstjänster och tjänster som nordisk lektor inrättas enligt nuvarande bestämmelser genom lokala beslut. Ett bibehållande av centrala bestämmelser om nordisk lektor som en särskild lärarkategori garanterar således inte att sådana tjänster finns i tillräcklig omfattning eller ens över huvud taget. Utskottet anser att riksdagen bör kunna utgå från att lärosätena känner ansvar för att utbildning anordnas i de nordiska språken och att undervisningen i dessa språk meddelas av lärare med adekvata kvalifikationer. Den största skillnaden mellan tjänsten som nordisk lektor och den vanliga tjänsten som lektor är att tjänst som nordisk lektor varit tidsbegränsad till sammanlagt högst sex år. För behörighet har krävts att sökanden till tjänst som nordisk lektor haft det språk i vilket han eller hon skall undervisa som sitt modersmål och under åren närmast före förordnandet huvudsakligen har vistats i det land där språket talas. Vidare har krävts pedagogisk skicklighet och viss forskarutbildning. Motiven för nuvarande tidsbegränsning av anställningen som nordisk lektor har enligt regeringen försvagats med dagens kommunikationsmöjligheter. Utskottet instämmer i detta. Med regeringens förslag kommer en första anställning som lektor eller adjunkt i nordiska språk - liksom i alla andra ämnen - att kunna tidsbegränsas till ett år. Utskottet utgår från att ett lärosäte i anställningsprofilen för rekrytering av en lektor eller adjunkt i ett annat nordiskt språk kan ta upp krav på att den sökande har detta språk som modersmål och på senare tid har vistats i det land där det talas. Regeringen förslår två förändringar av högskolelagens bestämmelser om lärares arbetsuppgifter. Enligt 3 kap. 1 § högskolelagen skall en lärare följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet. Regeringen föreslår att det förs in att läraren också skall följa den samhällsutveckling i övrigt som har betydelse för lärarens arbete vid högskolan. I en professors arbetsuppgifter skall det, utom inom det konstnärliga området, normalt ingå både utbildning och forskning. Detta föreslås bli infört som ett andra stycke i 3 kap. 2 § högskolelagen. I sammanhanget redovisar regeringen också sina bedömningar i några andra frågor, där det inte krävs något beslut av riksdagen. Regeringen framhåller att det ankommer på varje högskola att fördela uppgifter inom utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter m.m. mellan sina lärare i ett flerårsperspektiv. Det skall härvidlag inte finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och arbetsuppgifter. När antalet professorer ökar till följd av förslagen om befordran av professorskompetenta lektorer till professorer blir det möjligt att fördela arbetsuppgifter på ett mer flexibelt sätt. En sådan flexibilitet och en jämnare fördelning av arbetsuppgifter mellan olika lärarkatergorier främjar en god kvalitet i verksamheten. Regeringen konstaterar att det kommer att finnas anledning att ompröva nu gällande kollektivavtal, som föreskriver en mycket låg undervisningsskyldighet för professorer. Enligt motion 1996/97:Ub31 (m) får en sådan omprövning inte syfta till att professorerna skall tvingas ha en undervisningsbörda liknande lektorernas (yrkande 17 delvis). Studenterna behöver redan tidigt i sin grundutbildning möta välrenommerade professorer, men precis som alltid är kvalitet viktigare än kvantitet, heter det i motionen. U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § och 2 § andra stycket, samt att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 om tillkännagivande i denna del. Sedan lång tid tillbaka har professorer varit garanterade att med viss regelbundenhet få utrymme för längre, sammanhängande perioder för forskning (numera även för konstnärligt utvecklingsarbete) - s.k. sabbatsterminer. Eftersom det inte skall finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och arbetsuppgifter anser regeringen att dessa bestämmelser skall utgå ur högskoleförordningen. Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion 1996/97:Ub31 med bestämdhet regeringens förslag på denna punkt (yrkande 17 delvis). I motion 1996/97:Ub36 (kd) sägs att förslaget är kontraproduktivt eftersom det begränsar professorns utrymme för egen forskning (yrkande 2 delvis). U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena. Högskollärarutredningen skriver (SOU 1996:166 s. 71 f.) att det måste vara den enskilda högskolans sak att, inom ramen för sina samlade resurser och sin verksamhetsplanering, ta ställning också till utrymmet för längre sammanhängande perioder för olika ändamål. Vad gäller utrymme för kompetensutveckling kan det vara naturligt att träffa lokala avtal med de fackliga organisationerna. Utskottet delar regeringens och utredningens uppfattning i denna fråga.
3.3 Rekryteringsmål och anställningsprocedur I propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet anmälde regeringen sin avsikt att för varje lärosäte sätta upp mål för könsfördelningen bland nyrekryterade professorer (prop. 1994/95:164, bet. UbU18, rskr. 405). Regeringen lägger nu för riksdagens godkännande fram förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer. Samtliga universitet och vissa statliga och enskilda högskolor skall ges mål avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Målen skall gälla treårsperioder med början under perioden 1997-1999. Vart och ett av dessa lärosäten skall ges ett enda samlat mål, som beräknas med utgångspunkt från rekryteringsunderlaget. Rekryteringsunderlaget uppskattas utifrån dels andelen kvinnor respektive män bland det totala antalet docentkompetenta lektorer vid fakulteterna i landet, dels den nuvarande fördelningen av lärosätets professurer över fakulteterna. De lärosäten som regeringen avser att sätta upp rekryteringsmål för är dels samtliga statliga lärosäten som får eget anslag till forskning och forskarutbildning, dels den stiftelseägda Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping, som får statligt anslag för forskning och forskarutbildning, dels också högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro samt Mitthögskolan, som enligt regeringen inom några år kan förväntas ansöka om universitetsstatus. Vid sin behandling av den nyss nämnda jämställdhetspropositionen uttalade utskottet, med anledning av motionsyrkanden från Folkpartiet och Kristdemokraterna, att mål för rekrytering borde formuleras också för andra tjänster som lärare och forskare inom högskolan än professorer, i syfte att nå en jämnare könsfördelning på fler nivåer (bet. 1994/95:UbU18 s. 41). Riksdagen ställde sig bakom utskottets uppfattning (rskr. 1994/95:405). Enligt den proposition som utskottet nu behandlar avser regeringen att ge varje lärosäte, utom de konstnärliga vilka har en alltför liten rekrytering, i uppdrag att sätta upp egna mål i fråga om könsfördelningen bland nyrekryterade inom övriga lärarkategorier. Om något lärosäte inte uppfyller de av regeringen uppställda rekryteringsmålen beträffande professorer kan regeringen komma att föreslå att medel inom lärosätets anslag för forskning och forskarutbildning hålls inne såsom reservation. Dessa medel bör då endast få användas till kostnader för ytterligare nyanställda professorer av underrepresenterat kön. Moderata samlingspartiet yrkar i motion 1996/97:Ub31 avslag på regeringens förslag om principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer (yrkande 4). De anser att kvotering och bestraffningar i form av frysta anslag är oacceptabla redskap för att främja jämställdhet, som motionärerna betraktar som ett mycket viktigt mål (yrkande 8). Folkpartiet anser enligt motion 1996/97:Ub35 att lärosätena bör formulera och tillämpa rekryteringsmål på alla lärarkategorier (yrkande 13). Motionärerna anför också att frågan om eventuella sanktioner får resas senare, om det visar sig att andelen kvinnliga professorer inte ökar tillräckligt. Miljöpartiet avvisar i motion 1996/97:Ub30 användning av sanktioner mot lärosäten som inte uppnår rekryteringsmålen (yrkande 4). Motionärerna anser att jämställdheten motverkas av bestämmelsen att företräde till anställning som forskarassistent skall ges åt den som avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång. Meritvärderingen vid anställning bör generellt sett ses över med hänsyn till skillnader i meriteringsförutsättningar mellan män och kvinnor. Även Kristdemokraterna, som stöder regeringens förslag om att uppställa rekryteringsmål, anser att regeringen bör avstå från att blockera en del av medlen för de lärosäten som inte lyckas uppnå målen (motion 1996/97:Ub36 yrkande 3). U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner de principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer som redovisas i propositionen. Motionsyrkandena avstyrks. Att rekryteringsmål skall uppställas har riksdagen tagit ställning till genom det nyss nämnda uttalandet våren 1995. Yrkande 13 i motion 1996/97:Ub35 är enligt utskottets uppfattning tillgodosett med vad regeringen anfört i propositionen. Såväl Högskollärarutredningen som JÄST- gruppen har ställt sig bakom tanken att lärosätenas förmåga att uppfylla rekryteringsmålen tillmäts betydelse vid statsmakternas resursfördelning. Centerpartiet framhåller i motion 1996/97:Ub32 att de senaste årens satsningar på genusforskning bör utvecklas, som ett led i ett långsiktigt arbete på att förbättra jämställdheten. Könsfördelningen i styrelser och nämnder som utser kandidater till forskarutbildning och lärartjänster bör samtidigt ses över (yrkande 4). U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår yrkandet. Samtliga statliga lärosäten har i regleringsbrev för budgetåret 1997 ålagts att erbjuda lärarna utbildning och fortbildning inom jämställdhetsområdet. Regeringen redovisar i propositionen sin uppfattning att sakkunniga vid anställning av professorer och lektorer skall utses så att båda könen är företrädda, om inte synnerliga skäl föreligger. I statsbudgeten för 1997 för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning har det gjorts en omfattande satsning på genusforskning, bl.a. genom upprättande av ett sekretariat för genusforskning vid Göteborgs universitet, genom inrättande av ett tema Genus vid Linköpings universitet och genom att de centrum/forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning som finns vid nio lärosäten fått utökade medel (prop. 1996/97:1 utg.omr. 16). Omfattningen och inriktningen av denna verksamhet skall framgå av lärosätenas årsredovisningar. Innan några erfarenheter har vunnits av dessa satsningar och innan regeringen har lagt fram sitt budgetförslag bör riksdagen enligt utskottets mening inte ta någon ställning till ytterligare satsningar på genusforskning. När det gäller anställningsförfarandet redovisar regeringen i propositionen bedömningen att ansvaret för att utarbeta och avge förslag i ärenden om anställning av professor och lektor bör åvila fakultetsnämnderna eller motsvarande organ. Föreskrifterna om särskilda tjänsteförslagsnämnder bör tas bort. Vid anställning av professor eller lektor skall alltid minst två sakkunniga anlitas. Normalt skall dessa hämtas utanför den berörda högskolan, och om inte synnerliga skäl föreligger skall båda könen vara företrädda. De sakkunniga skall - liksom i dag - avge skriftliga utlåtanden om de sökandes skicklighet när det gäller de bedömningsgrunder som har beslutats skall gälla för det aktuella anställningsärendet. Fakultetsnämnden skall kunna inbjuda en person som inte sökt en ledig professur att göra detta (?kalla?). Den inbjudna personen behandlas då på samma sätt som andra sökande. I motion 1996/97:Ub35 (fp) framförs tre förslag angående förfarandet vid anställning av professor. Vid varje bedömning skall det finnas tre sakkunniga. En av dessa skall bedöma de sökandes pedagogiska skicklighet och två skall vara ämnessakkunniga, anser motionärerna. Alla ansträngningar skall göras för att få sakkunniga av båda könen (yrkande 7). När professorer skall anställas vid mindre och medelstora högskolor bör bedömningen tills vidare ske inom ramen för nätverkssamarbete med motsvarande fakultet, anser motionärerna (yrkande 8). Vidare vill de att det även i fortsättningen skall vara möjligt att ?kalla? en professor på ett sådant sätt att den inbjudna personen behandlas konfidentiellt (yrkande 10). U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår yrkandena. Det är enligt utskottets mening viktigt att såväl den pedagogiska som den vetenskapliga skickligheten hos varje sökande bedöms vid anställning av professor eller lektor. Utskottet anser det inte klarlagt att det skulle vara lämpligt att lägga ansvaret för bedömning av den pedagogiska skickligheten på endast en av de sakkunniga. När det gäller att båda könen skall vara företrädda sammanfaller motionärernas uppfattning med regeringens. Det framgår av propositionen (s. 44) att varje lärosäte skall ha en anställningsordning, fastställd av dess styrelse. De mindre och medelstora högskolor som vill anställa professorer kommer liksom lärosäten som har fakultet att vara skyldiga att anlita minst två sakkunniga i varje sådant ärende. Det ligger i dessa högskolors intresse att slå vakt om att de professorer de anställer har legitimitet i vetenskapssamhället. Högskolorna har sedan lång tid haft kontakter med fakulteterna vid något av universiteten. Utskottet utgår från att högskolestyrelserna kommer att utforma sina anställningsordningar på ett sätt som tillgodoser behovet av kompetens vid bedömning av sökande till professur. Högskollärarutredningen anför i sitt betänkande att det från vissa fakulteter, främst inom teknik- och vårdområdena, hävdas att högskolorna måste kunna rekrytera också forskare i näringslivet som befinner sig i en sådan position i förhållande till sin arbetsgivare och sin arbetsmiljö, att de inte kan förväntas offentligt anmäla sitt intresse för en ledig professur. Utredningen har efter viss tvekan föreslagit att en fakultetsnämnd (motsvarande) som vill rekrytera en person av det nyss nämnda slaget till en professur, skall kunna på grundval av underhandskontakter föreslå rektor att anställa vederbörande (SOU 1996:166 s. 95). Regeringen har inte anslutit sig till utredningens förslag, utan gjort bedömningen att den som blir inbjuden att söka en anställning som professor skall behandlas på samma sätt som andra sökande. Det är vad som också gäller i dag. Utskottet har samma uppfattning som regeringen i denna fråga.
3.4 Bisysslor Lärare vid de statliga universiteten och högskolorna har sedan år 1986 haft en rätt att inneha bisysslor som går utöver vad som gäller generellt för statligt anställda enligt lagen om offentlig anställning (1994:260). Denna utvidgade rätt regleras i 3 kap. 7 § högskolelagen (1992:1434). Läraren får vid sidan av sin tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde, om läraren inte därigenom skadar allmänhetens förtroende för högskolan. Sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens tjänsteutövning. I högskoleförordningen (1993:100) har regeringen föreskrivit att en lärare i vars tjänst kan ingå forskning är skyldig att underrätta högskolan om sina bisysslor av nämnvärd omfattning och varaktighet inom tjänstens ämnesområde (4 kap. 24 §). Läraren har rätt att på begäran få besked av arbetsgivaren om en bisyssla anses förenlig med bestämmelsen i högskolelagen (4 kap. 23 §). Bestämmelser om s.k. arbetshindrande bisyssla finns i kollektivavtal. Sådana bisysslor är inte tillåtna. Vid myndighet som bedriver affärs- eller uppdragsverksamhet får de anställda, enligt samma kollektivavtal, inte heller som bisyssla utöva verksamhet som faller inom eller berör myndighetens område. Sådant kallas konkurrensbisyssla. Riksrevisionsverket (RRV) har i åtskilliga rapporter under senare år tagit upp frågan om högskolelärarnas bisysslor. RRV har bl.a. hävdat att gällande bestämmelser är dåligt kända inom högskolan och att de inte efterlevs särskilt väl. Enligt slutrapporten Bisysslor inom universitet och högskolor ger regelverket inte heller högskolan tillräckligt utrymme för att effektivt förebygga och beivra otillåtna bisysslor (RRV 1995:45 s. 12). Högskollärar- utredningen har därför haft i uppdrag att överväga frågan huruvida högskolans lärare generellt bör åläggas att rapportera sina bisysslor till arbetsgivaren. Regeringen ansluter sig till utredningens slutsats att de nuvarande reglerna i högskoleförordningen bör ändras. Läraren bör bli skyldig att till arbetsgivaren anmäla alla bisysslor - inte bara sådana som avser forskning eller utvecklingsarbete - inom tjänstens ämnesområde, och oavsett deras varaktighet och omfattning. Vänsterpartiet, som välkomnar detta, föreslår i sin motion 1996/97:Ub34 yrkande 7 att riksdagen skall begära ett förslag om hur en reglering av lärares engagemang i poänggivande utbildning i privat regi, s.k. uppdragsutbildning, kan utformas. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet mot bakgrund av följande. Frågor om hur såväl utbildning i privat regi på högskolenivå - där alltså högskolan inte är anordnare - som uppdragsutbildning skall behandlas i examenshänseende är f.n. under beredning inom Utbildningsdepartementet. Motionsyrkandet handlar dock inte om det, utan om lärares engagemang i verksamhet i privat regi. Sådan verksamhet skiljer sig i princip från uppdragsutbildning. I det förra fallet handlar det om bisyssla för den enskilda läraren. Medverkan i uppdragsutbildning, som lärosätet åtagit sig att anordna åt en uppdragsgivare, utgör arbete i lärarens tjänst vid lärosätet och kan inte anses som bisyssla. En bisyssla är otillåten om den är förtroendeskadlig, arbetshindrande eller konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Den skyldighet som regeringen avser att införa för lärarna vid högskolan att anmäla alla ämnesanknutna bisysslor till arbetsgivaren kommer att ge möjligheter för varje lärosäte att påtala om undervisning i kurser i privat regi på högskolenivå skadar förtroendet för lärosätet. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att ta initiativ till en central reglering av detta. Konkurrensbisyssla - som det skulle kunna vara fråga om ifall lärosätet anordnar uppdragsutbildning inom samma område - är bara tillåten efter beslut av regeringen i det enskilda fallet. Utskottet anser det självklart att de statliga universiteten och högskolorna alltid skall prioritera den verksamhet som de har statens uppdrag att bedriva. I ett läge där det råder brist på kvalificerade lärare inom ett ämnesområde bör de tillgängliga lärarkrafterna tas i anspråk för lärosätets reguljära utbildning. Uppdragsutbildning får inte tillåtas dra bort de bästa lärarna från den undervisning som de i normala former antagna studenterna har rätt till.
3.5 Övrigt Folkpartiet efterlyser i motion 1996/97:Ub35 en strategi för att på sikt säkerställa behovet av kompetenta högskollärare mot bakgrund av den stora utökningen av antalet högskolestuderande. I motionen välkomnas att antalet professorer fördubblas och att andelen kvinnliga professorer skall tredubblas inom de närmaste tio åren, men regeringens förslag i propositionen löser inte högskolans rekryteringsproblem (yrkande 1). En förutsättning för att högskolorna skall klara sin lärarförsörjning är att det finns ett tillräckligt antal disputerade forskare som vill söka sig till högskolan som lärare. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen aviserat förslag i budgetpropositionen för budgetåret 1998 som avser att tillgodose bl.a. högskolans och det omgivande samhällets behov av fler forskarutbildade (prop. 1996/97:150 s. 112). Samtliga lärosäten med forskarutbildning har i regleringsbrev för år 1997 ålagts att sträva efter att, med beaktande av förutsättningarna inom varje fakultetsområde eller motsvarande, öka antalet doktorsexamina. Rekryteringsproblemen är således väl kända, både i regeringen och på lärosätena. Utskottet förutsätter därför att såväl regeringen som de olika lärosätena vidtar eller föreslår de åtgärder som de bedömer behövliga och effektiva för att säkerställa högskolans tillgång på kvalificerade lärare inom olika områden. Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen behöver kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighet. Fler internationella bedömare har påtalat att forskares rörlighet i Sverige är lägre än i många andra länder (motion 1996/97:Ub34 yrkande 4). I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 15 föreslås, som en åtgärd som bidrar till ökad rörlighet, att de postdoktorala stipendierna skall kunna användas även vid en annan institution inom Sverige, alltså inte bara vid utländskt universitet. U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå båda yrkandena. När det gäller de postdoktorala stipendierna avslog riksdagen ett likadant yrkande våren 1995 (bet. 1994/95:UbU18 s. 32). Motionärerna syftar på de postdoktorala stipendierna för kvinnor som infördes efter förslag i den nyss nämnda jämställdhetspropositionen, och som fördelats på de fyra forskningsråden under Utbildningsdepartementet. Utskottet hänvisar även nu till att avsikten med dessa stipendier är att de skall underlätta för kvinnor i forskarkarriären att skaffa sig internationella meriter. I propositionen (s. 35) redovisar regeringen sin avsikt att, i enlighet med Högskollärarutredningens förslag, underlätta för högskolorna att för en begränsad tid anställa lärare från andra högskolor. Ett lärosäte skall kunna besluta om tidsbegränsad anställning i högst tre år som lektor eller adjunkt för en lärare som är tillsvidareanställd vid en annan högskola. Lärares rörlighet mellan högskolor angavs i direktiven till Högskollärarutredningen som ett övergripande mål för förändringsarbetet (SOU 1996:166 s. 117). De förändringar av lärartjänsterna som regeringen på grundval av utredningen har föreslagit, och som utskottet i det föregående har tagit ställning till, kan komma att påverka rörligheten, men det går enligt utskottets uppfattning inte att på förhand säga på vilket sätt eller hur mycket. Utskottet är därför inte berett att förorda att riksdagen gör ett tillkännagivande i enlighet med motion 1996/97:Ub34 yrkande 4.
4 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning
Inledning Enligt gällande regler beslutar riksdagen om vid vilka lärosäten det skall finnas fakulteter och om fakultetsindelningen vid vart och ett av dessa. För närvarande har tio statliga lärosäten någon fakultet. Samtliga är numera universitet, sedan regeringen beslutat att också Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och Luleå tekniska universitet fr.o.m. den 1 januari 1997 skall ha rätt att ha denna benämning. För varje lärosäte med fakultet inom Utbildningsdepartementets ansvars- område beslutar riksdagen om ett samlat anslag för forskning och forskarutbildning. Anslaget är uppdelat i en anslagspost för varje fakultet och en post för lokalkostnader. Det finns i dag elva olika slag av fakulteter. Antalet fakulteter vid ett lärosäte varierar från åtta vid Lunds universitet till endast en fakultet vid Kungl. Tekniska högskolan. Ansvaret för forskning, forskarutbildning och, i allmänhet, grundutbildning inom fakultet åvilar fakultetsnämnden. Högskolelagen föreskriver att flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd skall utses genom val bland vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. Formellt avser begreppet fakultet således i dag dels en enhet för statsmakternas resurstilldelning, dels en valförsamling för val till fakultetsnämnd.
Regeringens förslag I propositionen läggs fram förslag till nya principer för fördelning av medel för forskning och forskarutbildning. Regeringen anser att det är angeläget att underlätta för universitet och högskolor att göra egna prioriteringar och att ge dem bättre förutsättningar för tvärvetenskapligt samarbete. Detta skulle vara möjligt om resurser till forskning och forskarutbildning fördelades till några få, stora och sammanhållna vetenskapsområden, i stället för till ett flertal fakulteter av varierande storlek. Sålunda föreslår regeringen att samma indelning i vetenskapsområden som tillämpas för forskningsråden under Utbildningsdepartementet skall användas vid beslut om resurser till forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor. Det är också lämpligt att använda samma benämningar på vetenskapsområdena, anser regeringen. Enligt förslaget skall riksdagen alltså framöver besluta om resurser till forskning och forskarutbildning vid lärosätena med fördelning på fyra större vetenskapsområden, nämligen humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt vetenskapsområde. Med en sådan vidare indelning i forskningsområden kommer anslagsposten till humanistisk-samhällsvetenskapligt område att svara mot nuvarande poster till teologisk, juridisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig och filosofisk fakultet. Anslagsposten till medicinskt område kommer att motsvara nuvarande poster till medicinsk, odontologisk och farmaceutisk fakultet. Anslagsposterna till naturvetenskapligt och till tekniskt område, slutligen, kommer att svara mot nuvarande poster till respektive fakulteter. Regeringen anser att medel för lokalkostnader m.m. vid universiteten, liksom i dag, bör anvisas i en särskild anslagspost. Likaså bör resurser för konstnärligt utvecklingsarbete även i fortsättningen anvisas i en särskild anslagspost för varje lärosäte där detta bedrivs. - Inte heller för Sveriges lantbruksuniversitet som ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde föreslås någon ändring i nuvarande ordning. Lantbruksuniversitetet får resurser för forskning, forskarutbildning och grundutbildning i ett samlat anslag. När det gäller mindre och medelstora högskolor erinrar regeringen om att dessa - som en följd av förslag i budgetpropositionen för år 1997 - tilldelats permanenta och ökade resurser för forskning i ett samlat anslag med en anslagspost för varje högskola. Regeringen föreslår nu att en högskola som inte är ett universitet efter ansökan till och beslut av Högskoleverket skall kunna få ett eller flera av respektive humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt vetenskapsområde. Högskolan i fråga får därmed rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda doktorsexamen inom tilldelade vetenskapsområden. Denna rättighet bör enligt regeringen kunna ges till en högskola som har uppnått tillräcklig bredd och specialisering på sin grundutbildning och forskning i ett antal näraliggande ämnen inom något av de fyra vetenskapsområdena. Regeringen framhåller att forskningen vid högskolan inte behöver och naturligtvis ofta inte kan spänna över hela vetenskapsområdet. Efter det att en högskola tilldelats ett eller flera vetenskapsområden, kan regeringen föreslå riksdagen att högskolan skall ges ett eget anslag för forskning och forskarutbildning med anslagsposter för dessa vetenskapsområden samt i förekommande fall en post för övrig forskning vid högskolan. I propositionen anför regeringen beträffande fakultetsnämnder att de skall ha en särskild uppgift att ansvara för att kvaliteten inom forskning och utbildning upprätthålls. De skall vidare ha ett särskilt ansvar för forskarutbildningens kvalitet och effektivitet. Varje universitet, liksom varje högskola som har rätt att anordna forskarutbildning, skall därför inrätta minst en fakultetsnämnd. Det är emellertid av vikt, betonar regeringen, att varje lärosäte kan anpassa sin organisation efter de lokala förutsättningarna och efter de nya krav som ställs inom forskning, forskarutbildning och grundutbildning. Lärosätena bör därför själva få besluta om vilka fakultetsnämnder som skall finnas och om deras ansvarområden, dvs. vilka ämnesområden inom lärosätet som var och en av nämnderna skall ansvara för. Regeringen påpekar att alla mindre och medelstora högskolor numera har permanenta resurser för forskning. En högskola skall därför ha särskilda organ för den grundutbildning och forskning som inte hör till ansvarsområdet för någon fakultetsnämnd vid högskolan. Den möjlighet som finns i dag enligt högskoleförordningen att utse andra personer än lärare vid den egna högskolan till ledamöter i fakultetsnämnden bör enligt regeringens uppfattning utnyttjas oftare. För att understryka detta föreslår regeringen att en regel införs i högskolelagen med innebörden att flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd skall vara vetenskapligt kompetenta personer, men att de inte nödvändigtvis behöver vara lärare inom nämndens ansvarsområde. Forskning och utbildning kan genom externa representanter knytas närmare olika delar av samhällslivet, och meriterade forskare från andra lärosäten kan tillföra den vetenskapliga verksamheten värdefulla kunskaper. Regeringen vill att riksdagen godkänner vad som anförts om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning. Förslagen medför ändringar i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ samt 2 kap. 5, 5 a och 6 §§, vilka avses träda i kraft den 1 januari 1999. Riksdagen föreslås anta lagändringarna.
Motionerna och utskottets bedömning Enligt motionerna 1996/97:Ub31 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 2 bör riksdagen avslå regeringens förslag till ändringar i högskolelagen i nu berörd del. I den senare motionen framhåller motionärerna att de sedan länge har pläderat för att systemet med fakulteter skall förnyas. Regeringens nu framlagda förslag om ny organisation med indelning i vetenskaps-områden, m.m. är emellertid inte färdigt, anser de. Förslaget bör därför inte genomföras. Motionärerna befarar att mindre forskningsområden eller ämnen får svårare att hävda sig i den nya organisationen. De föreslår att den nyligen tillsatta utredningen om den svenska forskningspolitiken genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att fortsatt analysera frågan om ny indelning i forskningsområden (yrkande 3). En modell för utveckling av fakultetsorganisationen utifrån lokala önskemål skisseras i motion 1996/97:Ub451 (c) yrkande 8 som väcktes under den allmänna motionstiden 1996. Motionärerna vill att en högskola, efter kvalitativ prövning, skall få inrätta en fakultetsorganisation, där olika ämnesområden kan ingå och samverka utan hinder av traditionella fakultetsgränser. Finansiella resurser måste kopplas till detta. U t s k o t t e t kan helt ställa sig bakom vad regeringen föreslagit om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning. Sålunda instämmer utskottet i regeringens bedömning att statsmakternas avvägningar angående resurstilldelningar mellan forskningsområden bör kunna ske i vidare termer än för närvarande. Genom en koncentration av resurstilldelningen till fyra vetenskapsområden underlättas lärosätenas möjligheter att göra egna prioriteringar i fråga om forskning och forskarutbildning samt att bedriva fakultets- och ämnesövergripande forskning. Utskottet ser positivt på den frihet som lärosätena får genom regeringens förslag att själva bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas, utöver den enda författningsreglerade, och vilka ansvars-områden dessa nämnder skall ha. Det är också enligt utskottets mening tillfredsställande att forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna nu ges förutsättningar att utvecklas till att omfatta egna vetenskapsområden med åtföljande rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda doktorsexamen. Direktiven till utredningen om den svenska forskningspolitiken (dir. 1997:67) är vittomfattande. Inom ramen för kommittéuppdraget ryms frågor om såväl utformning av den statliga forskningsorganisationen som statens anslag till forskning. Enligt utskottets uppfattning finns det inget som hindrar att utredningen - som antagit benämningen Forskning 2000 - tar upp här aktuella frågor till övervägande om utredningen finner att detta är befogat. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998. Utskottet bedömer att syftet med yrkandet i motion 1996/97:Ub451 om en utveckling av fakultetsorganisationen är tillgodosett med det nu föreliggande förslaget. Något uttalande från riksdagen med anledning av motionsyrkandet behövs inte. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med avslag på nu behandlade motionsyrkanden bör godkänna vad regeringen förordat om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning. Riksdagen bör därmed också anta förslaget till ändring av högskolelagen i nu berörda delar. Behovet av en vårdvetenskaplig fakultet framhålls i motion 1996/97:Ub445 (m) som väcktes under den allmänna motionstiden 1996. Enligt motionärerna bör en vårdvetenskaplig miljö organiseras i en ny fakultet med möjlighet att inrätta professurer inom ämnena arbetsterapi, medicinsk laboratoriemetodik, omvårdnad, sjukgymnastik och social omsorg. U t s k o t t e t avstyrker motionen. Utskottet vill påminna om att landstingen i sin högskoleutbildning inte får anställa lärare som professorer (12 kap. 5 § högskoleförordningen, 1993:100). Emellertid har regeringen, i enlighet med ett riksdagsbeslut från våren 1994, godkänt avtal med sju landsting om överföring av ansvaret för att anordna vårdhögskoleutbildningar till statlig högskola. Ytterligare tre sådana avtal har slutits och avvaktar regeringens godkännande. Vidare har Högskoleverket i rapporten Högskoleutbildningar inom vård och omsorg (1997:2 R) rekommenderat regeringen att förhandla med samtliga de landsting som önskar en överföring av vårdhögskoleutbildningen till den statliga högskolan. Ärendet bereds nu i Regeringskansliet. Under förutsättning att sådana avtal ingåtts och vårdhögskolan således knutits till en statlig högskola kommer motionärernas önskemål att kunna tillgodoses genom de nu aktuella regeringsförslagen. Utskottet avser då främst de regler som ger varje statligt lärosäte rätt att anställa professorer samt att besluta om antingen sina fakultetsnämnder eller om de särskilda organ som skall finnas för sådan grundutbildning och forskning som inte hör till ansvarsområdet för någon fakultetsnämnd vid högskolan. Riksdagsuttalanden om kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning begärs i två motioner. I motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 5 betonas att forskarutbildning inte bör anordnas vid fler lärosäten än att en hög kvalitet kan garanteras. Motionärerna anser att det är fel tänkt av regeringen att forskarutbildning skall påbörjas vid de mindre högskolorna i syfte att dessa skall producera sina egna lärare. Enligt yrkande 11 i samma motion bör vid tilldelning av ekonomiska och personella resurser fokus ligga på kvaliteten och inte på kvantiteten. Det statliga resursfördelningssystemet skall vara resultatkrävande. I motionen betonas att höga kvalitetskrav innebär att forskning vid mindre högskolor måste koncentreras till ett eller flera begränsade forskningsfält. Att utveckla dessa högskolors speciella profil är en huvuduppgift för både det enskilda lärosätet och det statliga resursfördelningssystemet. - I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 6 framhålls att utbyggnaden av forskarutbildning och examensrätt vid de mindre och medelstora högskolorna bör ske i en takt som säkerställer att kvalitetskraven uppfylls. Motionärerna, som vill utreda fakultetsorganisationen ytterligare, anser att samarbetet i nätverk mellan högskolor och universitet måste fortsätta att utvecklas. U t s k o t t e t har samma uppfattning som motionärerna att det är viktigt att kvalitetskraven upprätthålls inom högre utbildning och forskning. Om detta råder inga delade meningar. Utskottet vill peka på den garanti som ligger i att Högskoleverket enligt regeringens förslag skall kvalitativt pröva huruvida en högskola har den bredd och det djup i sin grundutbildning och forskning inom näraliggande ämnen att ett vetenskapsområde får inrättas. Högskoleverket har med andra ord att bedöma om det finns förutsättningar för forskarutbildning på en hög vetenskaplig nivå inom ett eller flera vetenskapsområden vid en högskola som inte är universitet. Utskottet vill därutöver instämma i vad regeringen anfört i propositionen (s. 14) om att lärosätena själva har ett stort ansvar för att utveckla och bibehålla lokala inriktningar och profiler som förstärker mångfalden och bidrar till en gemensam satsning på högre utbildning och forskning. Det är också, som regeringen påpekar, angeläget att statsmakternas övergripande regler för högskolornas organisation och resursfördelningssystemet är så utformade att de främjar denna mångfald. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena. En uppföljning av villkoren för små fakulteter och forskningsområden begärs i motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 9. Motionärerna ställer sig bakom regeringens förslag om indelning i vetenskapsområden m.m., men är oroade över hur reformen kan tänkas slå mot mindre forskningsområden. Risken är att deras villkor försämras i den nya organisationen, menar de. U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till att regeringen i propositionen angett sin avsikt att för vissa lärosäten föreslå särskilda uppdrag för forskning. De särskilda uppdragen skall bl.a. vid behov säkerställa att forskning bedrivs vid något eller några lärosäten inom ämnesområden som är av nationellt intresse. Uppdragen skall kunna avse både större områden, såsom juridik och teologi, och enskilda mindre ämnen. I motion 1996/97:Ub30 (mp) yrkande 5 efterfrågas åtgärder för att underlätta tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen inom olika vetenskapsområden. En åtgärd kan enligt motionärerna vara att ge högskolans ledning möjlighet att reservera t.ex. viss procent av det totala anslaget till forskning och forskarutbildning för stöd till sådan samverkan. U t s k o t t e t anser att en samverkan inom högskolan mellan olika vetenskapsområden underlättas med det nya systemet som utskottet i det föregående tillstyrkt. Det enda krav som uppställs i förslaget till reglering är att universiteten eller en högskola med ett eller flera vetenskapsområden skall inrätta minst en fakultetsnämnd för forskning och forskarutbildning inom dessa vetenskapsområden. Förslaget bygger på att universiteten och de aktuella högskolorna skall ha full frihet att själva bestämma om de vill ha fler än en fakultetsnämnd och vilket ansvarsområde varje nämnd i så fall skall ha. Enligt författningskommentaren (prop. s. 60) behöver ett ansvarsområde inte sammanfalla med ett vetenskapsområde. Det betyder att en fakultetsnämnds ansvarsområde kan sträcka sig över flera vetenskapsområden, men att det också t.ex. är möjligt att dela in vetenskapsområdena i flera ansvars-områden allt efter vad universitetet eller högskolan finner ändamålsenligt. Någon ytterligare reglering är utskottet inte berett att förorda. Riksdagen bör således avslå motionsyrkandet. Högskoleverket bör enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 5 ges i uppdrag att utreda ett system med s.k. kvalificeringstrappa som skapar förutsättningar för högskolan att successivt utveckla bredd och djup. Motionärerna anser bl.a. att erhållna examensrättigheter i fråga om magisterexamen med automatik bör åtföljas av resurser för forskning och forskarutbildning. Enligt u t s k o t t e t s mening kommer möjligheter till en successiv utbyggnad av forskning och forskarutbildning att finnas med det föreslagna nya systemet. Utskottet vill också erinra om det uppdrag om den svenska forskningspolitiken som givits åt utredningen Forskning 2000. Såsom utskottet i det föregående nämnt ryms inom uppdraget en mängd olika frågor rörande forskning och forskningspolitik. Utskottet anser att utredningens resultat bör avvaktas och föreslår att motionsyrkandet avslås av riksdagen.
5 Lagförslagen i övrigt I propositionen föreslås ett antal ändringar i högskolelagen (1992:1434) som inte har behandlats i det föregående. Regeringen föreslår ett tillägg i 1 kap. 5 § högskolelagen att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas och främjas i högskolornas verksamhet. Såväl Kvinnovåldskommissionen som JÄST-gruppen och Utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning har framfört detta förslag. U t s k o t t e t tillstyrker förslaget. Det nuvarande andra stycket i 3 kap. 2 §, att professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden, föreslås utgå. U t s k o t t e t har ingen invändning. Ett flertal ändringsförslag föranleds av att begreppet tjänst inte längre skall användas, utan ersätts av begreppet anställning. Vidare föreslås ordet befordringsgrund ersättas med bedömningsgrund. Ytterligare ett antal ändringar är av uteslutande stilistisk natur. Ändringarna i högskolelagen föreslås träda i kraft i fråga om 2 kap. 4 § den 1 januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1999. U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående har föreslagit. Ändringar föreslås i propositionen också i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. Ändringsförslagen innebär en språklig bearbetning så att begreppet tjänst tas bort. U t s k o t t e t tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande högskolorna som myndigheter att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub31 yrkande 9, res. 1 (m) - delvis 2. beträffande studentinflytandet i högskolan att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 2, 1996/97:Ub31 yrkande 7, 1996/97:Ub32 yrkande 1, 1996/97:Ub34 yrkandena 2 och 5 samt 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. beträffande kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub35 yrkande 5 antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2 kap. 4 §, res. 2 (m, fp, kd) 4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15, 1996/97:Ub35 yrkande 4 och 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del), res. 1 (m) - delvis res. 3 (fp) - delvis res. 4 (kd) - delvis 5. beträffande poänggivande uppdragsutbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 1, 6. beträffande formerna för att utse rektor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 13, 1996/97: Ub34 yrkande 3 och 1996/97:Ub35 yrkande 9, res. 1 (m) - delvis res. 3 (fp) - delvis 7. beträffande utvärdering av förändringen av högskolans ledning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub30 yrkande 1, res. 5 (mp) - delvis 8. beträffande befordran av lektor till professor att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 2 och 1996/97:Ub35 yrkande 17 godkänner vad regeringen förordat om att en tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som professor, res. 1 (m) - delvis res. 3 (fp) - delvis 9. beträffande professorer vid de mindre och medelstora högskolorna m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 samt 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) godkänner vad regeringen förordat om att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer och om att möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor tas bort, res. 6 (m, kd) - delvis 10. beträffande behörighetsgrunder för anställning som lektor att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 3 och 1996/97:Ub35 yrkande 12 antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 5 §, 11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2, 1996/97: Ub34 yrkande 8, 1996/97:Ub35 yrkande 11 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del), res. 3 (fp) - delvis res. 7 (c, kd) 12. beträffande tidsbegränsning av anställning som lärare att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 samt 1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16, res. 8 (m, mp) 13. beträffande forskarassistenter att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 16, res. 3 (fp) - delvis 14. beträffande nordisk resp. utländsk lektor att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub33, res. 3 (fp) - delvis 15. beträffande lärares arbetsuppgifter att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § samt 2 § andra stycket, res. 1 (m) - delvis 16. beträffande s.k. sabbatsterminer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och 1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, res. 6 (m, kd) - delvis 17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4, 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8, 1996/97:Ub35 yrkande 13 och 1996/97:Ub36 yrkande 3 godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer, res. 1 (m) - delvis res. 9 (c, fp) res. 5 (mp) - delvis res. 4 (kd) - delvis 18. beträffande könsfördelningen i styrelser och nämnder samt genusforskning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub32 yrkande 4, res. 10 (c) - delvis 19. beträffande förfarandet vid anställning av professor att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkandena 7, 8 och 10, res. 3 (fp) - delvis 20. beträffande bisysslor att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 7, res. 11 (v) - delvis 21. beträffande en strategi för att säkerställa behovet av kompetenta högskolllärare att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 1, res. 3 (fp) - delvis 22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 4 och 1996/97:Ub35 yrkande 15, res. 3 (fp) - delvis res. 11 (v) - delvis 23. beträffande indelning i vetenskapsområden, m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 1, 1996/97:Ub35 yrkandena 2 och 3 samt 1996/97:Ub451 yrkande 8 dels godkänner vad regeringen förordat om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ samt 2 kap. 5, 5 a och 6 §§, res. 12 (m, fp) 24. beträffande behovet av en vårdvetenskaplig fakultet att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub445, 25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 samt 1996/97:Ub35 yrkande 6, res. 1 (m) - delvis res. 3 (fp) - delvis 26. beträffande uppföljning av villkoren för små fakulteter att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 9, res. 11 (v) - delvis 27. beträffande tvärvetenskaplig samverkan mellan vetenskapsområden
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub30 yrkande 5, res. 5 (mp) - delvis 28. beträffande "kvalificeringstrappa" för högskolan att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub32 yrkande 5, res. 10 (c) - delvis 29. beträffande högskolelagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående har hemställt, 30. beträffande lagen om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.
Stockholm den 18 september 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Margitta Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd) och Margareta E Nordenvall (m).
Reservationer
1. Högskolorna som myndigheter, m.m. (mom. 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25) Beatrice Ask, Rune Rydén, Hans Hjortzberg-Nordlund och Margareta E Nordenvall (alla m) anför: Vi anser i likhet med RUT -93 och Förvaltningspolitiska kommissionen att frågan om högskolorna som myndigheter är så pass komplicerad att den kräver en fördjupad analys. Det finns starka skäl som talar för en egen offentligrättslig form för de statliga universiteten och högskolorna. Att förändra högskolornas myndighetsform kräver möjligen en grundlagsändring. Som framgår av reservation 2 anser vi att kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det gäller högskolestyrelserna i övrigt anser vi att det inte finns något hinder för att universitet respektive mindre och medelstora högskolor har olika styrsy-stem. En högskolestyrelses huvuduppgifter bör vara att ansvara för de långsiktiga frågorna, medverka till att kreativa forsknings- och utbildningsmiljöer skapas och aktivt driva på det viktiga tvärvetenskapliga samarbetet. Huvudansvaret för den dagliga verksamheten är däremot rektors uppgift. En prioriterad uppgift för styrelsen tillsammans med rektor bör vara att arbeta aktivt med att knyta samman lärosätets verksamhet med det omgivande samhället. Det vore förödande för verksamheten om det viktiga uppdraget som ordförande i högskolestyrelse blev partipolitiserat. Regeringen bör till ordförande inte kunna utse en aktiv politiker eller politiskt tillsatt tjänsteman. Styrelsen och ordföranden skall enligt vår mening utses efter samråd med den berörda högskolan eller universitetet. Rektor för ett universitet eller en högskola bör enligt vår mening vara självskriven ledamot av styrelsen och föredragande. Rektor bör utses av styrelsen efter det att lärarnas, studenternas och övriga anställdas synpunkter inhämtats. På det sättet renodlas rektors förhållande till styrelsen. Stor frihet bör råda för hur de olika lärosätena tar fram sina kandidater till befattningen som rektor - genom valförsamling eller på annat sätt. Vi avvisar förslaget att tillsvidareanställd lektor skall kunna befordras till professor. Professorsuppgifter medför en förskjutning åt mer forskningsverksamhet och mindre undervisning än att verka som lektor. En professor skall kunna bedriva långsiktig forskning. Fler professorstjänster är ett bra förslag, men de måste finansieras fullt ut. Det har regeringen inte gjort. När det gäller lärarnas arbetsuppgifter har vi inget emot regeringens förslag till ändring i högskolelagens tredje kapitel. Vi anser dock att riksdagen bör påtala att lärarbristen vid universitet och högskolor inte får åtgärdas genom att man gör om lektorer till professorer och ger dem en undervisningsbörda liknande den som lektorer har i dag, vilket är vad som antyds i propositionen. Jämställdhet skall främjas - inte kvoteras eller tvingas fram. Vi avvisar regeringens förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna. Det bör inte uppställas rekryteringsmål vare sig för professorer eller för andra lärartjänster. Vår utgångspunkt är att kompetensen skall avgöra vem som får en professorstjänst. Kvotering är fel metod, och hot om indragna anslag är upprörande. Kvotering leder till en nedvärdering av professorsyrket och det gynnar ingen. I stället är det viktigaste att debatten om hur kompetens bedöms och värderas fortsätter bland forskare och ansvariga. Kompetensen och detaljkunskaperna om personer att anställa, lämpliga forskningsområden och resursfördelning finns i forskarvärlden, inte i Regeringskansliet. Vi anser att resurser till forskarutbildning bör koncentreras till ett antal universitet och högskolor i syfte att en hög kvalitet skall kunna upprätthållas. Forskarutbildning bör inte anordnas vid fler lärosäten än att detta kan garanteras. Fokus vid tilldelning av ekonomiska och personella resurser skall alltså ligga på kvaliteten, inte på kvantiteten. Det statliga resursfördelningssystemet skall vara resultatkrävande. Ökad fokusering på kvalitet innebär inte att mindre och medelstora högskolor sätts åt sidan. Men forskning och forskarutbildning vid mindre enheter måste begränsas till ett eller flera forskningsfält. Det är enligt vår mening helt fel att anordna forskarutbildning vid de mindre högskolorna för att dessa skall producera sina egna lärare. Vad vi här anfört om kvalitetskraven vid utbyggnad av forskarutbildning bör riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25 bort hemställa: 1. beträffande högskolorna som myndigheter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15, med anledning av motion 1996/97:Ub36 yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1996/97:Ub35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 6. beträffande formerna för att utse rektor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 3 och 1996/97: Ub35 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 8. beträffande befordran av lektor till professor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 och med avslag på regeringens förslag och motion 1996/97:Ub35 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 15. beträffande lärares arbetsuppgifter att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § samt 2 § andra stycket, dels med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8 och med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4 och 1996/97:Ub36 yrkande 3 avslår regeringens förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer samt avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 13, 25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 och med anledning av motion 1996/97:Ub35 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. Kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna (mom. 3) Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg- Nordlund (m), Inger Davidson (kd) och Margareta E Nordenvall (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet anser att riksdagen? och slutar med ?2 kap. 4 §.? bort ha följande lydelse: U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla motionsyrkandet och avslå regeringens förslag. När förslaget till ny högskolelag behandlades i riksdagen påminde utskottet, apropå förslaget om kriterier för regeringens val av styrelseledamöter, om följande yttrande i proposition 1986/87:127 av den dåvarande regeringen:
Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde. Det finns således en god överensstämmelse mellan det som sägs i den nuvarande högskolelagen och det som vägledde regeringens handlande innan bestämmelsen efter beslut med stor majoritet i riksdagen fördes in i lagen. Utskottet anser inte att det finns anledning att ta bort bestämmelsen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur den skall bibehållas i 2 kap. 4 § högskolelagen. dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub35 yrkande 5 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Högskolestyrelserna i övrigt, m.m. (mom. 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19, 21, 22 och 25) Margitta Edgren (fp) anför: Som framgår av reservation 2 anser jag att kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det gäller högskolestyrelserna i övrigt vill jag påpeka att det inte finns någon anledning att maximera antalet ledamöter i dessa till 15. Behoven kan variera utifrån verksamhetens omfattning vid olika lärosäten. Bestämmelserna om formerna för att utse rektor bör inte ändras på det sätt regeringen tänker sig. För att säkerställa demokrati inom högskolorna och autonomi för dessa bör det förbli obligatoriskt med en valförsamling som utser rektorskandidater. Folkpartiet liberalerna tycker att det är ett bra förslag att öka antalet anställda professorer genom befordran av lektorer till professorer. Vi anser att de personer som i dag har ställning som biträdande professor inte skall behöva ansöka om att bli sakkunnigbedömda för anställning som professor, utan sådan bedömning bör göras automatiskt. Den pedagogiska skickligheten i högskolans lärarkår måste höjas. I dag är pedagogisk utbildning av högskolans lärare frivillig, men i framtiden måste det ställas krav på sådan. Jag ansluter mig till förslaget i Högskoleutredningens slutbetänkande (SOU 1992:1) om en utbildning som bl.a. handlar om metodik, presentationsteknik, ämnesdidaktik, kunskap om jämställdhet, t.ex. mäns och kvinnors olika sätt att uttrycka sig, seminarieledning, handledarskap och examinering. Jag anser att det måste ges större utrymme för att inneha anställning som forskarassistent på deltid, och då under längre tid än fyra år. Detta kan gälla dem som har barn i åldrar som gör det svårt att förena heltidsarbete med ansvar för omsorgen om växande barn. Det viktiga är då att den överenskomna tidsplanen för forskarutbildningen hålls. De nordiska lektorerna spelar en viktig roll som förmedlare av kunskaper om språk, kultur och samhällsförhållanden i de nordiska länderna. En nordisk språkförståelse är ett av fundamenten i den nordiska samhörigheten. Det är därför djupt otillfredsställande att lektoraten vid våra universitet nedprioriteras eller läggs ned. När det gäller förfarandet vid anställning av professorer anser jag att det vid varje anställning bör anlitas minst tre sakkunniga, av vilka en skall bedöma den pedagogiska skickligheten och två skall vara ämnessakkunniga. Alla ansträngningar skall göras för att få sakkunniga av båda könen. Bedömning för anställning av professorer vid de mindre och medelstora högskolorna bör tills vidare ske inom ramen för nätverkssamarbete med motsvarande fakultet. Detta är följdriktigt då vi avstyrker förändringen av fakultetsorganisationen nu. Det är vidare viktigt att förfarandet, när man inbjuder en person att söka en professur (?kallar?), kan ske så att den inbjudna personen behandlas konfidentiellt. Folkpartiet liberalerna anser att det nu är hög tid att regeringen återkommer till riksdagen med en strategi för att tillgodose behovet av kompetenta högskollärare. Det största frågetecknet kring den pågående utökningen av antalet studenter gäller om det kommer att finnas kompetenta lärare, och förslagen i den nu aktuella propositionen löser inte rekryteringsproblemen. En åtgärd som skulle kunna stimulera rörlighet i lärarkåren är att vidga möjligheterna att använda de postdoktorala stipendierna för kvinnliga doktorer. I dag kan stipendierna endast användas för vistelse vid utländskt lärosäte. Syftet att vidga forskarens meriter och ge erfarenheter av andra institutioner än den ?egna? borde kunna tillgodoses även inom Sverige. Grundregeln vid en utbyggnad av forskarutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna bör enligt vår mening vara att denna sker i en takt som säkerställer att kvalitetskraven uppfylls. Samma kvalitetskrav skall gälla vid alla högskolor och universitet. I linje med att vi avstyrker en förändring av fakultetsorganisationen nu, vill vi att nätverkssamarbetet mellan högskolor och universitet skall fortsätta att utvecklas. Riksdagen bör bifalla motion 1996/97:Ub35 yrkande 6. Mot bakgrund av det anförda anser jag att momenten 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19, 21, 22 och 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15 och 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 6. beträffande formerna för att utse rektor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 9, med anledning av motion 1996/97:Ub34 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 8. beträffande befordran av lektor till professor att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motion 1996/97:Ub35 yrkande 17 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 dels godkänner vad regeringen förordat om att en tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som professor, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 11 och med anledning av motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2, 1996/97: Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 13. beträffande forskarassistenter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 14. beträffande nordisk respektive utländsk lektor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub33 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 19. beträffande förfarandet vid anställning av professor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkandena 7, 8 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 21. beträffande en strategi för att säkerställa behovet av kompetenta högskollärare att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 15 och med anledning av motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 6 och med anledning av motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
4. Högskolestyrelserna i övrigt samt rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 4 och 17)
Inger Davidson (kd) anför: Som framgår av reservation 2 anser jag att kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det gäller högskolestyrelserna i övrigt anser jag att företrädare för högskolan, forskare, lärare och studenter, skall ha ett avgörande inflytande och ansvar. Det betyder bl.a. att de bör få nominera de ledamöter i styrelsen som utses av regeringen. Med förslaget att regeringen även i fortsättningen skall utse både styrelseordförande och rektor finns det en uppenbar risk att den politiska styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar, vilket leder till att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i Sverige äventyras. Vi kristdemokrater anser att högskolestyrelsens ordförande bör vara en person som inte tidigare har anställning inom högskolan, men det bör vara högskolan själv som skall utse denna person. En bättre könsfördelning bland högskolans lärarkår är angelägen, och jag stöder regeringens förslag om rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna. Jag anser dock att regeringen bör avstå från att blockera en del av medlen för forskning och forskarutbildning för de lärosäten som inte lyckas uppnå målen. I ett första steg är det tillräckligt med tydlig uppföljning och utvärdering av resultat. De informella hinder som begränsar kvinnors möjligheter måste undanröjas. Exempelvis bör man ta hänsyn till kandidater med föräldraansvar och ge dispens för tid som ägnats åt föräldraledighet och vård av barn. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 4 och 17 bort hemställa: 4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub36 yrkande 1 i denna del och med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15 samt 1996/97:Ub35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub36 yrkande 3, med anledning av regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4 och 1996/97:Ub31 yrkande 8 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 4 och 1996/97:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. Utvärdering av förändringarna av högskolans ledning, m.m. (mom. 7, 17 och 27) Gunnar Goude (mp) anför: Den uppföljning och utvärdering av förändringarna av högskolans ledning som även utskottsmajoriteten vill ha bör utföras av ett organ som är fristående från Regeringskansliet. Jag anser att Högskoleverket bör få i uppdrag att genomföra uppföljningen och utvärderingen och avge rapport tre år efter den nya organisationens genomförande. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag om att ställa upp rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland professorer är värt att prövas, men jag ställer mig avvisande till att i detta sammanhang skramla med sanktionsvapnet. Jag vill också påpeka att för att metoden skall väcka respekt och trovärdighet måste uppskattade förväntningsvärden beräknas korrekt, med beaktande av vanliga överväganden vid sampling från olika stora grupper och liknande aspekter. Regleringar får lätt oönskade konsekvenser som motverkar det man är ivrig att åstadkomma. Regeln att företräde till anställning som forskarassistent skall ges den som avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång gynnar möjligheten för unga forskare att komma in i systemet, men utgör samtidigt ett kraftigt hinder för unga kvinnliga forskare, som väntat med att skaffa barn tills forskarutbildningen avslutats. Generellt bör meritvärderingarna vid anställning som lärare i högskolan ses över med hänsyn till skillnader i meriteringsförutsättningar för män och kvinnor. Med ett meriteringssystem som inte missgynnar kvinnor minskar också behovet av särbehandling. Jag anser att riksdagen, samtidigt som den godkänner regeringens förslag om principer för rekryteringsmål för professorer, som sin mening bör ge regeringen till känna vad jag här har anfört, vilket innebär bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 4. Jag ställer mig bakom förslaget att medel till forskning och forskarutbildning skall ges till fyra vetenskapsområden. Förslaget gynnar tvärvetenskapligt arbete inom respektive område. Däremot kvarstår enligt min mening besvärande hinder för tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen från olika vetenskapsområden. Jag föreslår att riksdagen bifaller förslaget i motion 1996/97:Ub30 yrkande 5 att högskolans ledning skall få möjlighet att reservera viss del av det totala anslaget till forskning och forskarutbildning för stöd till projekt som sker i samverkan mellan olika vetenskapsområden. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 7, 17 och 27 bort hemställa 7. beträffande utvärdering av förändringen av högskolans ledning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 4, med anledning av regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 8 och 1996/97:Ub36 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 4 och 1996/97:Ub35 yrkande 13 dels godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 27. beträffande tvärvetenskaplig samverkan mellan vetenskapsområden att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
6. Professorer vid de mindre och medelstora högskolorna samt s.k. sabbatsterminer (mom. 9 och 16) Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger Davidson (kd) och Margareta E Nordenvall (m) anför: Vi anser att en kvalitetssäkring är nödvändig vid tillsättning av nya professorstjänster. Det är inkonsekvent och ologiskt att mindre och medelstora högskolor skall få anställa professorer utan någon prövning av den berörda högskolans kvalitet inom det berörda forsknings- och utbildningsområdet, samtidigt som en sådan prövning förutsätts innan högskolan tilldelas vetenskapsområde och därmed rätt att anordna forskarutbildning. Enligt vår mening bör Högskoleverket göra en sådan prövning innan en mindre eller medelstor högskola får anställa professorer. Riksdagen bör med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 samt 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts. Regeringens förslag att reglerna om professorernas s.k. sabbatsterminer - utrymme för återkommande, längre sammanhängande perioder för forskning - skall utgå ur högskoleförordningen motsätter vi oss bestämt. Högskolan behöver mer av flexibilitet och långsiktigt forskningsarbete, inte mindre. Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och 1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 9 och 16 bort hemställa 9. beträffande professorer vid de mindre och medelstora högskolorna m.m. att riksdagen dels godkänner vad regeringen förordat om att möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor tas bort, dels med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 och med anledning av motion 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del avslår regeringens förslag att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer, 16. beträffande s.k. sabbatsterminer att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och 1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
7. Pedagogisk utbildning av högskolans lärare (mom. 11) Andreas Carlgren (c) och Inger Davidson (kd) anför: Högskolelärares skicklighet kan inte mätas enbart i deras sakkunskap. Deras förmåga att skapa en bra studentkontakt är minst lika viktig. Vi anser att man bör överväga att göra pedagogiska studier till ett obligatorium för lärarna i högskolan. En möjlighet är en utbildning som omfattar 20 veckor och som kan genomföras i omgångar under de två första tjänstgöringsåren då läraren är fast anställd. Utbildningen bör innefatta studier kring alternativa inlärningsmetoder och examinationsformer, samtalsmetodik och ämnesdidaktik. Det är naturligt att pedagogiska studier för högskolans lärare införs med övergångsformer som tar hänsyn till lärares yrkeserfarenhet och tjänstgöringstid. Vad vi nu anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1996/97: Ub32 yrkande 2 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del samt med anledning av motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub35 yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 11 bort hemställa 11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del samt med anledning av motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub35 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. Tidsbegränsning av anställning som lärare (mom. 12) Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Margareta E Nordenvall (m) anför: Vi anser att lärartjänsterna vid svenska universitet och högskolor i första hand skall vara tidsbegränsade. Organisationen skall präglas av flexibilitet och rörlighet. Tidsbegränsningen av anställning som lärare bör ses som en kvalitetssäkring. Att ge ett förordnande på livstid utan kvalitetsuppföljning av hur individen i fråga fungerar på den berörda tjänsten är otidsenligt. Efter den första förordnandeperioden bör en ny bedömning av vederbörandes kvalifikationer göras. Vad vi nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 och 1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16 som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 12 bort hemställa 12. beträffande tidsbegränsning av anställning som lärare att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 och 1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
9. Rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 17) Andreas Carlgren (c) och Margitta Edgren (fp) anför: I dag är endast 8 % av landets professorer och bara 25 % av dess lektorer kvinnor. Utskottet har tidigare ställt sig positivt till att införa rekryteringsmål för alla kategorier av nyrekryterade lärare. Vi förutsätter att de mål som regeringen nu avser att sätta upp när det gäller nyrekryterade professorer innebär att de kvinnor som har de meriter som krävs kommer att bli professorer. Målen måste fastställas i dialog med varje högskola och följas upp under de närmaste åren. Skulle det visa sig att andelen professorer inte ökar tillräckligt får frågan om sanktioner resas på nytt. Mot bakgrund av det anförda anser vi att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motion 1996/97: Ub35 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4, 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8 samt 1996/97:Ub36 yrkande 3 dels godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
10. Könsfördelningen i styrelser m.m. samt ?kvalificeringstrappa? för högskolan (mom. 18 och 28) Andreas Carlgren (c) anför: Arbetet med att förbättra jämställdheten i högskolan måste ske långsiktigt. De senaste årens satsningar på genusforskning bör utvecklas. Samtidigt måste styrelser och nämnder som utser kandidater till forskarutbildning och lärartjänster vid högskolorna ses över så att det blir en jämn könsfördelning. Riksdagen bör därför bifalla motion 1996/97:Ub32 yrkande 4 om ett tillkännagivande av denna innebörd. Jag anser att ett system med s.k. kvalificeringstrappa bör införas, så att fördelningen av forskningsanslag får ett allt starkare samband med den akademiska kvalificeringsgrad som respektive högskola uppnått. Resurstilldelningssystemet bör kompletteras med kriterier som ger fasta forskningsresurser. Exempelvis bör godkända magister- eller professorsprogram och erhållna examensrättigheter även leda till resurser för forskning och forskarutbildning. Som föreslås i motion 1996/97:Ub32 yrkande 5 bör riksdagen hos regeringen begära ett förslag om hur resurstilldelningssystemet på detta sätt skall kunna kompletteras. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 18 och 28 bort hemställa 18. beträffande könsfördelningen i styrelser och nämnder samt genusforskning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub32 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 28. beträffande ?kvalificeringstrappa? för högskolan att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub32 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
11. Bisysslor, m.m. (mom. 20, 22 och 26) Britt-Marie Danestig (v) anför: Jag välkomnar regeringens förslag att alla ämnesanknutna biysslor skall rapporteras. Det behövs dock enligt min mening en reglering av högskollärarnas engagemang såväl i poänggivande utbildning i privat regi som i uppdragsutbildning, verksamheter som i båda fallen påverkar tillgången på lärare för högskolans reguljära utbildning och riskerar att urholka kvaliteten i denna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan reglering kan utformas. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub34 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna. Flera internationella bedömare har påpekat som ett problem att forskares rörlighet är lägre i Sverige än i många andra länder. Regeringens förslag till ändringar i befattningsstrukturen för högskolans lärare - som Vänsterpartiet stöder - behöver kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighet. Riksdagen bör med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 göra ett tillkännagivande om detta. Det finns enligt min mening en risk för att villkoren för små fakulteter och forskningsområden kommer att försämras i den nya organisationen med indelning i större vetenskapsområden, till vilka resurser för forskning och forskarutbildning fördelas. Jag anser det därför angeläget att en särskild uppföljning genomförs av hur reformen slår mot dessa mindre forskningsområden, vilket begärs i motion 1996/97:Ub34 yrkande 9. Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet med vad jag här anfört. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 20, 22 och 26 bort hemställa 20. beträffande bisysslor att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub34 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 och med avslag på motion 1996/97:Ub35 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 26. beträffande uppföljning av villkoren för små fakulteter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
12. Indelning i vetenskapsområden, m.m. (mom. 23) Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg- Nordlund (m) och Margareta E Nordenvall (m) anför: Förslaget om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning bör enligt vår mening inte godkännas av riksdagen. Det är ännu inte tillräckligt utrett vilka konse- kvenser förslaget kommer att få. Mindre forskningsområden kan få svårare att hävda sig i den föreslagna organisationen. Vi är inte heller säkra på att forskningsrådens organisation, som tjänat som förebild, är optimal. Det är viktigt, anser vi, att utbyggnaden av forskarutbildning vid högskolor som inte är universitet sker med högt ställda krav på vetenskaplig kvalitet. Eftersom regeringen nyligen tillsatt en utredning om den svenska forskningspolitiken föreslår vi att det klart anges i tilläggsdirektiv att kommittén fortsatt skall analysera och utreda dessa frågor. Riksdagen bör med bifall till våra yrkanden i motionerna 1996/97:Ub31 och 1996/97:Ub35 avslå regeringens förslag till ändringar i högskolelagen i berörda delar och som sin mening ge regeringen till känna vad vi här har anfört. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 23 bort hemställa 23. beträffande indelning i vetenskapsområden, m.m. att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 1 och 1996/97:Ub35 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97: Ub451 yrkande 8 avslår regeringens förslag om indelning i veten-skapsområden och principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning samt lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ och 2 kap. 5, 5 a och 6 §§, dels med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................3 Utskottet.............................................6 Inledning...........................................6 1 Högskolornas ställning som myndigheter............7 2 Högskolans ledning................................8 2.1 Högskolestyrelse..............................8 Bakgrund........................................8 Regeringens förslag och bedömningar............10 Motionerna och utskottets bedömning............11 2.2 Rektor.......................................14 2.3 Utvärdering av förändringen..................15 3 Lärarna i högskolan..............................15 3.1 Inledning....................................15 3.2 Lärarkategorier m.m..........................17 3.3 Rekryteringsmål och anställningsprocedur.....24 3.4 Bisysslor....................................27 3.5 Övrigt.......................................28 4 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning 29 Inledning......................................29 Regeringens förslag............................30 Motionerna och utskottets bedömning............32 5 Lagförslagen i övrigt............................35 Hemställan.........................................35 Reservationer........................................39 1. Högskolorna som myndigheter, m.m. (mom. 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25)39 2. Kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna (mom. 3) 41 3. Högskolestyrelserna i övrigt, m.m. (mom. 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19, 21, 22 och 25) 42 4. Högskolestyrelserna i övrigt samt rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 4 och 17) 44 5. Utvärdering av förändringarna av högskolans ledning, m.m. (mom. 7, 17 och 27) 45 6. Professorer vid de mindre och medelstora högskolorna samt s.k. sabbatsterminer (mom. 9 och 16) 46 7. Pedagogisk utbildning av högskolans lärare (mom. 11)47 8. Tidsbegränsning av anställning som lärare (mom. 12)48 9. Rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 17)48 10. Könsfördelningen i styrelser m.m. samt kvalificeringstrappa för högskolan (mom. 18 och 28) 49 11. Bisysslor, m.m. (mom. 20, 22 och 26)...........49 12. Indelning i vetenskapsområden, m.m. (mom. 23)..50 Regeringens lagförslag...............................52 Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)52 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. 58