Hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer

Fru talman! I detta betänkande behandlas proposition nr 127 från innevarande riksmöte med namnet Vissa lagändringar beträffande hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer och åtta motionsyrkanden som väckts med anledning av den propositionen. Vidare behandlas två motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden 2003 och elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2004. Förslaget i betänkandet innebär att utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i lagen om kontroll av narkotika och lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Den tidigare lagstiftningen har inte varit utformad för att tillämpas på varor som har en omfattande användning inom bland annat industrin. Det ökande missbruket av substanserna GBL, gammabutyrolakton, och 1,4-butandiol har gjort att detta uppmärksammats som en brist i lagstiftningen. Förslaget innebär en lagstiftning som bland annat möjliggör en skyndsam klassificering som hälsofarlig vara av ämnen som används som droger samtidigt som de har ett stort industriellt användningsområde. Detta innebär att den legala användningen inom till exempel industrin kan fortsätta men att det blir möjligt att ingripa mot övriga som tillverkar, innehar eller försäljer dessa ämnen - alltså en möjlighet att ingripa mot droghandel med dessa ämnen. Utskottet anser att det är angeläget att regeringen skyndsamt inleder den aviserade översynen av lagstiftningen beträffande narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel och återkommer till riksdagen med förslag i dessa delar. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I betänkandet finns fem reservationer. Fru talman! Med denna inledning överlämnar jag ärendet till debattörerna.

Fru talman! Det har smugit sig in en väldigt tillåtande attityd till droger hos alldeles för många unga människor. Men än så länge står vi gemensamt i det svenska samhället starka och enade i kampen mot drogerna, trots att det är många drogliberala krafter ute i Europa och trots att de börjar göra sin röst hörd även här i Sverige. Det finns tyvärr alldeles för många unga som inte ser de nya drogerna som någonting annat än ett medel att festa och ha kul med. Det tycker vi moderater är en utveckling som är väldigt oroande och som absolut måste brytas. Vi tycker att det är glädjande att regeringen nu vill inleda en översyn av lagstiftningen när det gäller narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Det är något som de borgerliga partierna har påpekat och arbetat för i otaliga riksdagsdebatter, i interpellationer och motioner. Det är ett arbete som är synnerligen nödvändigt och som måste sättas i gång omedelbart. GHB är en dödlig drog. Det finns tråkiga erfarenheter kring den på flera platser i landet. Ämnet blev så småningom - fast efter alldeles för lång tid - narkotikaklassat. Men uppfinningsrikedomen är stor. När det blev narkotikaklassat upptäckte några personer att ett rengöringsmedel, GBL, gick att dricka och att detta miljövänliga rengöringsmedel i kroppen omvandlades till en drog. De som tillförde en laglig, ofarlig kapsyl GBL till sin kropp drack ingenting olagligt, men de kemiska reaktionerna gjorde att det blev en dödlig drog, GBH, i stället. Så nu använder man GBL, och det blir GBH. Nu vill regeringen att GBL ska klassificeras som en hälsofarlig vara. Det tycker vi är fel. GBL blir narkotika i kroppen. Men vi tycker att det är orimligt att klassa det ena ämnet som narkotika och det andra som något annat om effekten är likadan. Det finns bekymmer med att klassa GBL som narkotika på det viset att GBL används i industrin. Men vi tycker att i den här frågan får våra ungdomars hälsa gå före allting annat. Dessutom finns det en möjlighet att inte klassa denaturerad GBL som narkotika, nämligen att tillsätta kräkmedel. Då klarar man industrins behov samtidigt som man är konsekvent. Fru talman! I flera uppmärksammade fall har polisen varit tvungen att lämna tillbaka ämnen till missbrukare eller till langare. De har varit tvungna att göra det därför att ämnet inte varit narkotikaklassificerat eller haft beteckningen hälsofarlig vara. Detta måste självklart ändras. Det är inte rimligt att ett ämne som är beroendeframkallande, stimulerande, lugnande eller ger hallucinationer inte ska kunna förverkas av polisen. I själva verket tycker vi moderater att det är alldeles direkt stötande att det har förekommit att poliser har varit tvungna att lämna tillbaka en dunk GBL till en langare - särskilt om man vet att det efteråt kommer att säljas vidare till ungdomar, med de konsekvenser vi själva kan räkna ut. Om man anser att detta är svårt, och att polisen inte själv ska fatta beslut om ett eventuellt beslag eller förverkande, tror vi att det finns möjligheter att lösa den knuten. Det är i de lägena bättre att låta en domstol pröva frågan om ett förverkande. Vår uppfattning är att en fråga som så uppenbart inte rimmar med det allmänna rättsmedvetandet måste få en lösning. Det är inte rimligt att polisen ska behöva lämna tillbaka narkotika till langare eller missbrukare. Om lagstiftningen lägger hinder i vägen, måste regeringen sätta in resurser och med förtur reda ut detta så att det går att snabbt återkomma till riksdagen med förslag på hur det här ska lösas. Fru talman! Vi har tidigare i dag haft en ödmjuk talesman för Socialdemokraterna i talarstolen. Jan Emanuel Johansson har hela tiden haft en ödmjuk och öppen inställning. Jag hoppas att han har det här i dag med. Nu beklagar vi moderater att Socialdemokraterna och stödpartierna inte stöder vår uppfattning i frågan. Fru talman! Moderaterna står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 1.

Fru talman! Vi upplever att det ständigt kommer nya preparat med narkotiska effekter som används som berusningsmedel. Därför är vi säkert ense om att vi måste ha en snabb procedur för att klassa de nya preparaten på ett sådant sätt att man kan beslagta dem och förverka dem så att försäljningen till dem som tänker använda preparaten som berusningsmedel blir olaglig. Det är bra att det här förslaget har kommit. Det är ungefär som med det förra lagförslaget vi behandlade, nämligen att det är bättre sent än aldrig. Men även här är det ändå sent. Frågan har diskuterats länge. Problemen har varit kända i flera år. När ändå en lösning kommer är det en nödlösning eftersom en översyn av lagstiftningen samtidigt ska startas. Men som sagt: Det här är bättre än ingenting. Det hade varit trevligt när vi nu i riksdagens plenum behandlar två propositioner från statsrådet Morgan Johansson om statsrådet hade varit här och diskuterat med oss. Även om vi nu är eniga om huvudlinjen hade det varit sympatiskt om statsrådet hade visat riksdagen den respekten, men han har väl något som är ännu viktigare att göra. Det här är i långa stycken tekniska frågor, hur man ska förfara med ämnen som har en nyttig användning i industrin men när de används som berusningsmedel är farliga. I fall som GHB och GBL kan de vara dödliga. Det är tekniska frågor, men jag vill ändå lyfta fram en fråga som jag tycker är enkel. Den har en väldig sprängkraft när man diskuterar detta i samhället, nämligen om man ska tvingas att lämna tillbaka ämnet som är beslagtaget till den som har stått utanför en skola och sålt det till ungdomarna. Kanske till och med när ämnet har förorsakat dödsfall bland ungdomarna ska man vara tvungen att lämna tillbaka det. Det är inte konstigt om människor tycker att samhället är helt handfallet med en sådan lagstiftning. Min partivän Anne-Marie Ekström, som står på talarlistan senare, och som är från Borås, kommer att redogöra för de erfarenheter som finns där av ett aktuellt fall. Fallet har tagits upp i flera av motionerna. Det kan finnas svårigheter med att utforma lagstiftningen så att den håller på sikt. Därför är det ett minimum att man, medan man grubblar om detta, skapar en ordning där man kan förverka sådana ämnen och preparat när det är så uppenbart att de har använts i berusningssyfte och inte i någon legitim industriell verksamhet. Precis som föregående talare vill jag fråga majoritetens företrädare. Ni säger att ni har en viss förståelse för motionärernas synpunkt och att frågorna hör hemma inom ramen för den översyn som regeringen aviserar. Därmed tycker ni att motionerna är delvis tillgodosedda. Skulle vi inte kunna enas om att det är en så pass enkel fråga att den borde kunna tas med förtur så att inte människor i samhället behöver uppleva att här har någon sålt ett livsfarligt preparat till ungdomar som dör eller skadas av det, men ändå ska dessa människor ha rätt att få tillbaka preparatet. Kan vi inte vara eniga om att detta måste tas med förtur? Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till reservation nr 4. Reservationen handlar just om detta. Samtidigt vill jag betona att vi som representerar Folkpartiet i det här utskottsbetänkandet står bakom alla de reservationer vi har skrivit på.

Fru talman! Kristdemokraterna välkomnar flera av de justeringar som föreslås i betänkandet om hälsofarliga varor och narkotikaprekursorer. Ändringarna som föreslås kan ha en positiv betydelse i kampen mot drogerna. Det gäller till exempel förtydligandet att även naturprodukter som innehåller narkotikaprekursorer kan omfattas av bestämmelserna. Vissa bestämmelser som skärps rör kontroll över handeln för att ytterligare försvåra att narkotikaprekursorer går till illegal narkotikaframställning. Det är förstås också välkommet att vi får beskedet som ges i betänkandet att det jobbas på i Regeringskansliet för att vi ska få en lagstiftning som ska definiera när ett hanterande av narkotikaprekursorer ska betraktas som ett brott. Som föregående talare har tagit upp är vi i några reservationer inne på att få en rappare hantering av saken. I reservation nr 2 föreslår vi att ämnen med narkotiska effekter ska narkotikaklassas. Polisen måste få de verktyg som är nödvändiga för att effektivare kunna bekämpa narkotikamissbruket. Precis som Magdalena Andersson och Gabriel Romanus har påpekat är det oerhört frustrerande att GBL, gammabutyrolakton och 1,4-butandiol inte är under kontroll och inte kan beslagtas om de påträffas hos någon som inte har tillstånd. Det är bra att majoriteten föreslår att GBL och 1,4-butandiol ska klassas som hälsofarlig vara, med de inskränkningar det medför av förbud mot införande i landet utan tillstånd. Men vi vill gå ett steg längre och få ämnena även narkotikaklassade, vilket vore det principiellt riktiga eftersom GBL har samma narkotiska effekt som GHB. Därför begär vi i reservationen att regeringen återkommer med förslag om detta. Här tycker jag att regeringen borde kunna gå oss till mötes och säga att det är klart att regeringen ska återkomma så fort man bara kan. Fru talman! Jag yrkar sålunda bifall till reservation nr 2. I reservation nr 3 begär vi en utredning för att bringa klarhet i hur klassificeringsprocessen för såväl narkotika som hälsofarliga varor ska kunna genomföras fortare. I betänkandetextens motiv för att avslå vårt förslag återfinner jag endast att vi har en snabbare möjlighet genom lagen om hälsofarliga varor sedan 1999. Det är regeringens och utskottsmajoritetens motiv. Det är då tydligen nöjaktigt. Det anförs också i ett svar från Morgan Johansson att vi internationellt sett har en relativt snabb process. Men med tanke på den otillfredsställande långa tid som hanteringen av GBL och 1,4-butandiol tagit borde majoriteten visa upp ett lite större tillmötesgående och också visa en viss otålighet, som vi i oppositionen gör. Majoriteten aviserar en översyn av narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Jan Emanuel Johansson kommer säkert här att ytterligare motivera varför han inte vill ha en utredning för en snabbare och flexiblare klassificeringsprocess men väl vill ha denna utredning om narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Regeringens inställning, som den redovisas, är att regeringen är rätt nöjd med klassificeringsprocessen men att den "ändå inte är i alla delar tillfyllest". I texterna ser det ut som om vi vill samma sak, men det ena ska avslås och det andra ska göras. Regeringen och majoriteten vill ha en förbättring av klassificeringsprocessen, men regeringen säger ändå nej till vårt förslag om en utredning för en snabbare och flexiblare klassificeringsprocess. Kan möjligen Jan Emanuel Johansson reda ut detta? Varför säger man nej till vår reservation men ja till att se över det mesta? Fru talman! I reservation nr 5 föreslår vi att regeringen återkommer med ett tydliggörande förslag om att det är Läkemedelsverket som ska göra bedömningen av vilka varor som ska klassificeras som hälsofarliga varor eller narkotika. Som redovisas i utskottsbetänkandet har inte Folkhälsoinstitutet den kompetensen i dag som de kanske tvingas skaffa sig om de i stället får ansvaret. Läkemedelsverket har i dag hand om frågor som rör tillståndsgivning för narkotikaklassade läkemedel. Utskottet ställde sig också bakom regeringens förslag att Läkemedelsverket ska vara behörig myndighet att om så behövs meddela föreskrifter med anledning av förordningen om narkotikaprekursorer. Varför då inte fullfölja det och säga att i konsekvens med detta ska Läkemedelsverket också få ta hand om klassificeringsarbetet?

Fru talman! Samhället håller på att lösas upp i sina grundvalar på grund av drogerna, och något måste göras snabbt. Drogproblemet i detta land splittrar familjer och gör så att människor förlorar allt de har, sina jobb, sina hem och sin självrespekt. Dessa ord beskriver läget i USA, och citatet är hämtat från Narconon-nytt nr 4, 2003. Det har gått två år sedan orden skrevs, och ibland undrar jag om vi i Sverige är på väg in i en liknande situation som de har i Amerika. På 60-talet, när jag var ung, fanns hasch, amfetamin och ibland LSD för den som ville prova på verklighetsflykt. 40 år senare har floran av droger växt till mängder av preparat, och att få tag i dem är absolut inga problem. En älskad dotter hade drömmar om framtiden, drömmar som slogs itu en kväll då hon tillsammans med en kompis sniffade butangas. Något gick fel, och hon dog. Här handlade det om butangas, men det kunde lika gärna ha varit några av de andra preparat som betänkandet behandlar. GHB och GBL - vi har fått lära oss nya bokstavskombinationer. Lättillgängliga medel, egentligen avsedda för rengöring, används i stället i berusningssyfte. Vi vet att polisen efterlyser en lagstiftning som skulle hjälpa dem att agera på ett mer effektivt sätt. Ämnen med narkotiska effekter ska narkotikaklassas. I massmedierna ser vi ibland bilden av en vädjande polisman. Bilden är från en västsvensk polisstation. Vi ser beslagtagna dunkar. Dunkarna med innehåll kommer från ett beslag hemma hos någon langare, med goda kontakter i ungdomsvärlden. Men polisen måste lämna tillbaka dunkarna därför att innehållet ännu inte är klassat som narkotika eller hälsofarlig vara. Här behövs en ändring i lagstiftningen. Det är inte rimligt att sådant som hotar människors hälsa, liv och framtid inte ska kunna förverkas utan i stället lämnas tillbaka för vidare distribution i missbrukarledet. Att stifta lagar ska ta tid - det får vi respektera. Att klassificera droger och hälsofarliga varor måste förstås också få ta tid. Men nog måste det finnas genvägar i utredningsprocessen. Från Centerpartiet efterlyser vi flexibilitet och snabbare tempo i utredningar och lagstiftningsarbete. Här gäller det att agera snabbt och effektivt. Annars kommer fler och fler att hamna i den svåra process som innebär omhändertagande, avgiftning, behandlingshem, öppenvård, psykologer och piller. Vi vet också genom flera uppmärksammade dödsfall att några ungdomar inte ens kom in i den vårdkedjan, utan det som provades av nyfikenhet var också det som satte stopp för alla framtidsdrömmar. Organisationer av olika slag och privatpersoner kämpar en hård kamp mot de nya drogerna. Myndigheterna bör ställa sig på deras sida. Vi i Centerpartiet uttrycker detta i de reservationer som vi deltar i och som jag naturligtvis ställer mig bakom, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 3. I debatten i går hade jag anledning att återge ett latinskt citat, och jag fick frågan av Christer Engelhardt: Blir det något latin i dag också? Det ska det naturligtvis bli. Jag vill återge några latinska ord som jag tycker bra sammanfattar de åsikter som jag har framfört i mitt anförande och som betonar allvaret i det vi debatterar här i dag. De latinska orden lyder: "Periculum in mora." Det betyder: Det är fara i dröjsmål. I mitt lexikon kommenteras citatet så här: Detta uttryck används då det gäller sådant som ej utan våda kan uppskjutas.

Fru talman! Dagens förslag handlar om att laga ett hål i systemet, inte om att med någon form av trollslag få en fulländad lösning på den problematik som narkotikan för med sig. Om det hade funnits en sådan lösning, en enkel lösning, på de här problemen lovar jag att den hade tagits fram. Och jag tror att vi hade delat det förslaget, för är det någonstans vi har en gemensam syn så är det när det gäller just narkotikan och hur vi ska kunna bekämpa den. Som togs upp tidigare här från talarstolen tror jag att det, när vi diskuterar den här problematiken kring narkotika, är viktigt att vi har en ganska stor bit av ödmjukhet med oss. Det är, som sagt, ett ämne där vi många gånger tycker väldigt lika. Och det finns inga enkla lösningar. En framgångsrik narkotikapolitik består av en rad olika inslag. Lagstiftning och kontroll är en del. Men för att leva upp till den svenska narkotikapolitiska modellen, som vi är så pass stolta över, krävs det en hel skala av förebyggande insatser. Vi pratar om information. Vi pratar om repressiva åtgärder, om polisiära insatser, behandling, eftervård och olika insatser för att få ungdomar att inte kliva in i missbruket och, när de har klivit in, få dem att sluta att missbruka och komma tillbaka till samhället. I årets budget inleds en flerårig satsning på förbättrad missbrukarvård. Det blir bland annat billigare för kommunerna att skicka olika personer med missbruksproblematik på behandling. Det är efterlängtade satsningar. Det görs också en satsning på bättre vårdkedjor, från uppsökande verksamhet till avgiftning, institutionsvård, stödboende, arbetsträning och eget boende med meningsfull fritid. Målet kommer alltid att vara ett riktigt arbete och oberoende, både från droger och från bidrag. En viktig del som uppmärksammas i statsbudgeten för 2005 är problemen med missbruk på våra fängelser. Vi kan inte på något sätt tolerera att någon fortsätter sitt missbruk på ett fängelse och kanske än mindre tolerera att någon kanske till och med startar sitt missbruk på ett fängelse. Många intagna på fängelserna har ju en missbruksproblematik som ofta också är orsaken till den kriminella problematiken. För att personer som avtjänar fängelsestraff ska kunna återanpassas och bli hederliga, arbetande skattebetalare krävs det att alla former av beroenden är brutna. Vi måste med behandlingsinsatser på våra fängelser satsa även på de människor som har hamnat långt ute i marginalen, de människor som kanske dagligdags får känna utanförskapets örfilar vina. Vi måste se till att de kanske får en utbildning på fängelserna. Men framför allt måste vi se till att drogberoendet bryts. Budgeten innehåller en särskild satsning för de här ändamålen. Totalt satsas 120 miljoner kronor på tre år för att stoppa narkotikan och dess konsekvenser på våra fängelser. Och jag måste säga - och jag tror att vi är överens om det - att våra fångar har rätt till narkotikafrihet på fängelserna. Att påverka attityder och beteenden är en annan viktig pusselbit. De senaste mätningarna visar att det är färre ungdomar som prövar narkotika. Det är återigen någonting som vi tillsammans kan glädjas åt. Det är en seger, men vi är som vanligt inte nöjda, även om andelen ungdomar som prövar narkotika har sjunkit för tredje året i rad. Vi är inte nöjda, men det visar återigen att den svenska narkotikapolitiska modellen, som vi kan vara så stolta över, faktiskt fungerar. Det är någonting som vi verkligen kan vara stolta över. I dag har de flesta kommuner någon form av drogpolitisk handlingsplan, och kommunerna har ökat sina insatser mot narkotikan. Det vi måste göra är att nogsamt följa upp och se vad som faktiskt ger resultat. Vi måste finna vilka metoder som fungerar, och vi måste lära oss att arbeta med evidensbas. Det som fungerar ska vi göra mer av, och det som inte fungerar ska vi sluta upp med. En gammal sanning är att en dålig idé inte blir bättre för att man häller mera pengar på den. Som sagt: Fortsätt att göra mer av det som fungerar! Ta bort det som inte fungerar! Det handlar också om lagstiftning och kontroll. Det handlar om att laga det här hålet i systemet, som jag var inne på tidigare, särskilt när det gäller att bekämpa de här nya drogerna på ett effektivare och bättre sätt. Det blir möjligt genom att klassificera ämnen som GBL och 1,4-butandiol som hälsofarliga varor. Missbruket av de här ämnena har orsakat dödsfall, som ni var inne på tidigare. Problemet har varit att ämnena använts i missbrukssyfte samtidigt som ämnena också haft stora, betydelsefulla användningsområden inom industrin. Genom att de nu kan klassificeras som hälsofarliga varor blir det förbjudet att sälja dem, särskilt när man ser att planerna är att använda dem i missbrukssyfte. Och när vi gör det på det här sättet gör vi det också utan att sätta käppar i hjulen för industrin. Det kommer att komma nya ämnen med samma problematik som GBL och butandiol, det vill säga ämnen som har stora legala användningsområden inom industrin men som också kan användas i berusningssyfte, som kan användas som knark. Därför behövs ett system där myndigheterna snabbt kan ingripa. Det mest effektiva systemet är att klassa dem som hälsofarliga varor. Det är den snabbaste och effektivaste lösningen. Skulle man gå på linjen att narkotikaklassa till exempel GBL och butandiol skulle man behöva ändra i lagen om kontroll av narkotika. Man skulle också införa ett system där industrin får rätt att använda narkotiska varor legitimt och legalt. Det skulle uppstå minst sagt stora kontrollproblem när man då utvidgar den här legala narkotikahanteringen till den industriella sektorn. Då är det, som sagt, betydligt enklare och också effektivare att använda sig av lagen om hälsofarliga varor. Lagen om hälsofarliga varor är också bättre lämpad för en skyndsam klassificering än vad narkotikalagstiftningen är. En sådan ordning medför att det blir olagligt att tillverka och inneha ämnen, och det finns möjlighet att förverka dem i de fall de påträffas hos någon som inte har rätt att inneha dem inom industrin. Det hindrar heller inte att ett sådant här ämne i ett senare skede kan flyttas över till narkotikalagstiftningen om vi skulle märka att det blir nödvändigt. Det här är ett komplext och svårt område. Det handlar om regler för klassificering, straff och kontroll. Jag delar regeringens bedömning att det behövs en grundläggande översyn av framför allt lagstiftningen om narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och lösningsmedel. Det är viktigt att denna översyn sker så fort som möjligt. Det står i betänkandet, och det har flera av er framfört här i dag. De frågor som de borgerliga partierna väcker i sina reservationer kan lösas i den här större översynen av lagstiftningen. Inom EU finns ett system där medlemsländerna rapporterar till varandra om förekomsten av nya ämnen som man kan missbruka, som då inte är narkotikaklassade. Varje land har dock att fatta sina egna beslut. En gemensam klassificering inom hela EU skulle leda till en väldigt långsam beslutshantering och kontroll. Som framgår av betänkandet har endast ett fåtal andra länder uppmärksammat GBL i missbrukssammanhang, och det är samma sak när det gäller butandiol. När det gäller butandiol är det för övrigt bara Sverige som har uppmärksammat problematiken. Att den här problematiken inte lyfts fram i de här länderna beror nog mycket på att GBL till exempel är en mycket ovanlig drog i jämförelse med cannabis, centralstimulantia, amfetamin, heroin och liknande. Med dagens förslag täpper vi till en lucka i lagstiftningen och gör det möjligt för samhället att snabbt ingripa och beslagta GBL och butandiol då det misstänks användas i missbrukssyfte. Med dagens förslag gör vi det också på ett effektivt sätt möjligt att klassificera ett nytt ämne som hälsofarlig vara då det framkommer att det kan användas i berusningssyfte. Nya ämnen kommer att komma. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att finna nya sätt att kringgå lagen. Då gäller det att samhället kan agera snabbt, och det kan samhället göra med det förslag som läggs fram här. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag har i tidigare debatter fått lyssna till Jan Emanuel Johanssons argumentation i drogfrågor och förstår att han är väl insatt i denna problematik, åtminstone ur ett Stockholmsperspektiv. Men låt oss vidga detta perspektiv och blicka mot västra Sverige. Där är drogen GHB, som är mycket svår att dosera, mycket populär, och GBL, som vad jag förstår omvandlas till GHB i kroppen, är också flitigt använd. GHB är narkotika, men GBL är hälsofarligt. GBL gör säkert stor nytta som klottersaneringsmedel, men i kroppen får det hemska konsekvenser. Är det då inte rimligt att båda dessa produkter förs samman så att det blir narkotikaklassning för båda? De har ju dokumenterad farlighet vid intag.

Fru talman! Jag vet att det har förekommit att man har beslagtagit butandiol, till exempel 40 liter i Borås som man sedan fick återlämna. Jag vet att det finns ställen i landet där det är flitigare använt än i till exempel Stockholm. Jag tror att vi alla är helt eniga om att vi på snabbast möjliga sätt ska se till att man kan ta ifrån langarna det som de använder som berusningsmedel, i det här fallet GBL. Om man ska få det att fungera rent praktiskt och skyndsamt, som vi vill, är vårt förslag det som är mest effektivt. Självklart har vi sett över för att se vad som är effektivast och kommit fram till det här. Det är vår lösning helt enkelt.

Fru talman! Vi har konstaterat att narkotikamarknaden är lukrativ, och det kommer hela tiden nya medel som kan missbrukas. De produceras i laboratorierna utomlands och finner vägen till Sverige. Det är då självklart angeläget att så fort som möjligt identifiera och klassificera alla dessa farliga medel. Jag undrar om Jan Emanuel Johansson är beredd att verka för en större flexibilitet och snabbhet i klassificerings- och lagstiftningsprocessen. Jag tycker att det är dags att gå mera från ord till handling.

Fru talman! Det är precis den här problematiken som vi har diskuterat. Det är precis den här problematiken som vi vill komma åt. Det är precis det skyndsamma som vi kan lyckas med när vi klassificerar det som hälsofarlig vara och inte som narkotika. Det är just det som gör att man inte behöver ändra i hela narkotikaklassificeringssystemet när det kommer nya varor. Det kommer att komma flera ämnen liknande GBL som man kommer att kunna använda i berusningssyfte. Då kan vi på ett snabbt och effektivt sätt se till att de beslagstags och stoppas. Skulle vi bedöma dem som narkotika skulle det bli en lång process, och många människoliv kanske kommer att förspillas på grund av att processen drar ut.

Fru talman! Det stämmer, som Jan Emanuel sade i sitt huvudanförande, att vi är eniga om att det är oerhört viktigt att vi gör allt vi kan för att bekämpa narkotikamissbruket. Vi välkomnar naturligtvis, som jag har sagt i många sammanhang, den vändning som det nu ser ut att bli med de 820 miljonerna från och med i år och tre år framåt för att vända den allvarliga nedgång vi har haft i tio år i missbrukarvården både på narkotika- och på alkoholsidan. Om det sedan blir en historisk vändning kan man diskutera. 820 miljoner i sig låter mycket, men i sammanhanget är det ändå inte alls tillräckligt, vill jag påpeka för att inte väcka alltför stora förväntningar på en sådan här insats. 820 miljoner räcker till några hundra av de 30 000 missbrukarna av tung narkotika, om man väljer att enbart satsa på dem som är inne i ett tungt narkotikamissbruk. Med tanke på den profil som satsningarna ser ut att få, dessa 820 miljoner, fattas det en viktig profil, tycker jag. Det är för lite betoning på att ingripa tidigt i en "missbrukarkarriär". Det skulle behövas större fokus på just den perioden av en människas narkotikamissbruk. Jag vill också påpeka att det fortfarande inte har vänt. Fortfarande i år går det åt fel håll. Det ser man inte minst inom frivilligrörelsen, där vissa i år faktiskt minskar sin insats. Jag vill gärna uppmuntra till en ännu större satsning än de 820 miljonerna - kanske också en annan profil på insatserna.

Fru talman! Den svenska modellen för narkotikapolitiken är en av de saker som jag verkligen kan känna stolthet över. Jag tror att vi kan säga att vi är ett av världens bästa länder vad gäller att jobba mot narkotika och jobba förebyggande. Det finns också en skiljelinje, kanske inte så stor men dock en skiljelinje, mellan borgerlig och socialdemokratisk politik. Där ni vill satsa på de repressiva åtgärderna, alltså flera poliser, mera av att fånga bovarna, har vi pratat om det förebyggande, att fånga upp innan de här människorna fångas upp av kriminalitet och fastnar i ett missbruk. Jag måste säga att är det någonstans där vi socialdemokrater kan känna oss trygga och stolta är det i fråga om satsningarna på det förebyggande arbete som vi historiskt genomfört och som vi fortfarande genomför.

Fru talman! Jag kan hålla med om att vi har ett jämfört med världen gott program och gör stora ansträngningar för att bekämpa missbruket. Men det allvarliga är att vi i tio års tid har gått åt fel håll och att missbrukarvården, som det visat sig i granskning efter granskning, har försämrats. Man tar hand om färre. Man har gett upp med för många. Personer med långvarigt missbruk har lämnats därhän. Just när det gäller det preventiva, innan missbruket har blivit så svårt, har insatserna varit för små flera år i rad. Vi välkomnar som sagt att det nu blir en förändring. Jag hoppas att förändringen blir mycket större än vad dessa 820 miljoner representerar. Jag känner inte igen mig i att jag skulle vara något slags företrädare för en repressiv linje. Tvärtom har vi kristdemokrater i många år jobbat för att vi ska anslå mer medel och större resurser till att förebygga att folk hamnar i det fruktansvärda narkotikamissbruket. Sedan hade jag tänkt hinna med en preciserande fråga om översynen, dagens ämne, det så kallade hålet i systemet som Jan Emanuel Johansson talade om. Jan Emanuel Johansson säger ja till den grundläggande översynen av narkotiska med flera ämnen, som vi har talat om i dag, men ändå nej till vårt krav på att utreda möjligheterna att snabba upp klassificeringsprocessen, klassificering av både hälsofarliga varor och narkotika. Som jag uppfattade huvudanförandet av Jan Emanuel Johansson skulle även möjligheten att snabba upp klassificeringsprocessen inbegripas i den stora översynen. Jag vill gärna ha bekräftat att så ska det vara. Ni tillmötesgår alltså vår reservation. Stämmer det?

Fru talman! När det gäller den bild där Ulrik inte vill känna igen sig, där jag såg högern som några som satsade på de repressiva åtgärderna och där vi kanske har slagit oss för bröstet när det gäller den förebyggande verksamheten har jag viss förståelse för att Ulrik inte känner igen sig lika mycket som några av hans samarbetspartier. Men nu när ni ska föra en gemensam narkotikapolitik och lägga fram gemensamma förslag tror jag att det kan bli vissa problem då några hela tiden går in på att straffa och några har en mjukare inställning, som du. Där har ni en hel del att jobba vidare på om ni ska kunna vara ett trovärdigt politiskt alternativ. Du frågar om vi går er till mötes. Det finns en hel del saker som jag tog upp i anförandet tidigare där vi är helt överens. Det är inte så att jag säger ja till det du frågade om.

Fru talman! Jag avvaktade i det längsta med att begära replik eftersom jag var så intresserad av att höra vad Jan Emanuel skulle säga om vår reservation nr 4 under punkt 7 angående de ämnen som fortfarande inte är klassade som narkotika eller hälsofarlig vara. Jag ville så gärna höra Jan Emanuel Johansson säga detta: Visst har ni rätt. Det är orimligt att polisen ska vara tvingad att lämna tillbaka sådana ämnen som används som narkotika, droger som kan vara beroendeframkallande och kan ge hallucinogena effekter och som man inte kan göra någonting åt därför att de inte är klassade på ett eller annat sätt. Man är tvungen att lämna tillbaka dem till en langare som sedan säljer dem vidare till unga människor som dessutom kanske hamnar i ett beroende, gör någonting som de kanske djupt kommer att ångra eller kanske till och med dör. Det är så egendomligt att höra att man tycker att vi har täppt till en lucka i lagstiftningen. Det har man gjort till en viss del, men man lämnar en annan lucka vidöppen. Denna lucka märks tydligt, men vi gör ingenting åt den. Varför ska det vara så svårt att säga att detta är rimligt? Med hjälp av domstolsförfarande ska vi kunna se till att polisen kan förverka sådana ämnen som uppenbarligen kommer att missbrukas.

Fru talman! Jag måste ha varit otydlig när jag höll mitt anförande. Självklart är det en fullständig galenskap när polisen tvingas lämna tillbaka ett ämne som ungdomar har använt för att berusa sig på. Vi vill täppa till det här hålet, och det är därför vi lägger fram förslaget om en lagstiftning mot hälsofarliga varor. Det är genom den lagstiftningen som hanteringen blir effektiv och skyndsam. När det kommer nya droger liknande GHB ska vi inte behöva invänta en lång process. Polisen ska inte återigen behöva lämna tillbaka 40 liter butandiol, som man var tvungen att göra i Borås. Det är därför som vi har lagt fram det här förslaget som är effektivt och bra. Det vore kanske bättre om vi kunde vara överens om att det här är den bästa idén och att vi ska "köra på" den.

Fru talman! Men jag förstår ju att vi i grunden har samma uppfattning. Det är fullständigt huvudlöst att lämna tillbaka produkter som används som narkotika till den som har sålt dem till ungdomar. Det gäller sådana produkter som inte är klassade vare sig som narkotika eller som hälsofarlig vara. Produkter som inte är klassade som antingen det ena eller det andra kan inte förverkas av polisen. Det är det som är vårt förslag, att man ska ge polisen möjlighet att förverka dessa produkter, och om man tycker att det är för djärvt att låta polisen göra det kan det göras med hjälp av domstolsförfarande. Uppfinningsrikedomen är stor, precis som Jan Emanuel Johansson själv säger. Efter GBL och GHB kommer det andra produkter. Innan de har klassats som narkotika eller hälsofarlig vara är de inte möjliga att förverka. Varför ska detta vara så svårt? Jag har en fråga till. Vi tycker att det är bättre att klassa GBL som narkotika, men Jan Emanuel Johansson säger att det i så fall skulle innebära att vi skulle tillåta industrin att använda narkotikapreparat. Det är inte korrekt. Vi föreslår att man ska göra ett undantag för naturerad GBL. Då är det inte ett narkotiskt preparat och används inte heller som ett sådant av ungdomar. De problemen har man ännu inte råkat ut för.

Fru talman! Återigen står det så tydligt att vi kämpar för samma mål. Vi har samma problembeskrivning. Men någonstans går vi förbi varandra. Vi har arbetat fram ett konkret förslag. Om man frågar vad professionen och polisen tror är effektivast och snabbast blir svaret att det är det förslag som vi pratar om. Genom lagstiftning om hälsofarliga varor ser man till att det snabbt går att gripa in och beslagta dessa varor. Jag tycker att det vore enklast om vi kunna vara eniga på den punkten eftersom det är det mest effektiva förslaget. Du frågade om industrin. Om vi narkotikaklassificerade ett ämne skulle industrin tvingas använda många miljöfarliga alternativ. Det skulle en bli en komplicerad process, många utredningar och väldigt kostsamt samtidigt som det skulle gå långsamt. Detta är det enklaste och effektivaste förslaget.

Fru talman! Som vi har hört kan vissa ämnen med stora och betydelsefulla användningsområden i bland annat industrin användas även i missbrukssyfte. Trots att detta missbruk är skadligt och har orsakat dödsfall finns det för närvarande ingen möjlighet att klassificera dem som narkotika eller hälsofarliga varor. De mest kända kemiska produkterna är GBL och 1,4-butandiol. GBL är en miljövänlig kemikalie som används som lösningsmedel i rengöringsmedel, och 1,4-butandiol är en del av produktionen av olika plastmaterial. Plast- och kemiindustrin använder årligen flera hundra ton av dessa kemikalier i sin tillverkning av olika miljövänliga produkter. Under framför allt det senaste årtiondet har flera personer tagit dessa kemikalier i berusningssyfte eftersom de får liknade effekt som narkotika. GBL och liknande produkter är särskilt vanligt som berusningsmedel hos barn och ungdomar. En mycket liten dos kan ge livslångt lidande och orsaka död. Det är inte bara på västkusten som det här förekommer, utan det förekommer på många ställen i landet. Jag har själv i mitt yrke som intensivvårdssköterska träffat på patienter i Härnösand och Sundsvall som har använt dessa medel. Eftersom kemikalierna är en handelsvara som har sitt ursprungliga användningsområde uteslutande inom industrin har de inte funnits ute i samhället. Det har inte heller funnits något förbud mot att inneha dessa varor. Fru talman! I detta betänkande föreslås en ändring i lagen om hälsofarliga varor så att kända narkotikaprekursorer klassas inom ramen för denna lagstiftning. Därmed kommer det att bli en effektivare kontroll över var varorna finns och vilka som har rätt att handha dem. En klassificering av GBL som hälsofarlig vara medför bland annat att ämnet inte får föras in i landet utan tillstånd, och i och med detta kommer det att vara möjligt att tillverka och inneha sådana ämnen om man har särskilt tillstånd. Lagen gör det möjligt att förverka dem när de påträffas ute i fel sammanhang. Narkotika och narkotikaliknande läkemedel har sin givna plats inom medicinen, framför allt som smärtlindring vid svåra smärttillstånd. Dessa varor är för överskådlig tid oersättliga och måste finnas kvar. Narkotika regleras genom en mycket noggrann lagstiftning och kontroll. Kontrollen innebär att användningen ska dokumenteras. Det är bara vissa personer som får förskriva dessa medel. Det förs register över hur mycket som används, vem som får ett smärtstillande medel som är narkotikaklassat och vem som ger. Det i särklass största problemet med dessa produkter är att de är beroendeframkallande och en viktig vara inom missbrukarkretsar. Men det finns dödliga läkemedel som inte är narkotikaklassade. Framför allt finns det vanliga värktabletter som i för hög dos eller i kombination med alkohol är dödliga. Det är många som begår självmord med hjälp av läkemedel. Men dessa läkemedel är inte och kommer inte att bli narkotikaklassade. Det är dessa läkemedel som vissa vill att vi ska kunna köpa ute i affärerna helt fritt och inte bara på apoteket. Att ett läkemedel inte är narkotikaklassat innebär inte att det inte kan vara farligt och dödligt. Eftersom den illegala marknaden ständigt söker produkter som kan säljas, är det en ständig kamp för att förhindra att detta sker. Klassificering av nya kemiska produkter tar lång tid, men det är nödvändigt att ständigt göra det. Det gäller såväl dopningsmedel som hälsofarliga varor och flyktiga lösningsmedel. Regeringen har aviserat att en översyn är på gång och att man återkommer till riksdagen med förslag. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Det är inte bara alkoholen som strömmar fritt innanför EU:s murar. Även narkotikan och dess handelsrelationer har gynnats av EU:s inre marknad. Sedan vi blev en del av EU har många problem vuxit snabbare än någon kunde förutse. Inte minst har all den brottslighet som följer i drogernas släptåg antagit betydligt större proportioner än vi hade kunnat ana. Tänk så besvärlig tillvaron blir bara för att några håller på med dessa droger. Många av problemen hade varit betydligt mindre om vi inte hade gått med i EU. Med egna gränskontroller hade det varit mycket enklare att hålla reda på halvfabrikat och råvaror av de slag som den här propositionen behandlar. Tyvärr är vi nu en del av den kaotiska inre, gravt kriminella marknaden i EU, och då är det inte så enkelt att vidta egna åtgärder. Ja, det kan till och med vara så illa att en del åtgärder som vi fattar beslut om i Sveriges riksdag kan vara olagliga, om vi inte har anpassat oss till EU först. Vi har ju underkastat oss att följa en massa direktiv. Det är inte så att jag motsätter mig de föreslagna åtgärderna i propositionen, som egentligen bara handlar om att lydigt följa EU-direktiv och -förordningar, men jag tycker att det vore ofullständigt att inte peka på orsakerna till problemen. Brysslokratin är väldigt smart. Först skapar man kaos för att sedan kunna framstå som handlingskraftig när man tar fram åtgärdspaket. Vi som alltid har varit skeptiska till den påstådda finessen med varors fria rörlighet behöver inte övertygas om de föreslagna åtgärderna. Vi är inte förvånade över att bristen på information och kontroll leder till problem. Det är mycket som måste lappas och lagas i EU om de internationella och ofta globala kriminella nätverken och deras verksamhet ska kunna begränsas - jag vågar inte säga stoppas, för dit är det väldigt långt. Det krypande för EU som moderater och kristdemokrater ger uttryck för i sin motion, där de anser att det måste utredas om Sveriges regering har rätt att delegera till Läkemedelsverket att utforma nationella föreskrifter för hantering av narkotikaprekursorer, är i mitt tycke ett exempel, om något, på total handlingsförlamning. Jag väntar bara på den dag då Moderaterna kommer att meddela att vi inte längre får gå ut i skogen och plocka svamp och bär eftersom det saknas EU-förordningar om hur det ska gå till. Lite kurage, tack! Jag avstyrker motionen. Eftersom brottslingarna alltid ligger steget före kan man aldrig säga att ny lagstiftning löser problemen. Man kan i alla fall ha en förhoppning om att nya droger och deras tillverkningsprocesser med den nya lagstiftningen ska kunna kartläggas snabbare i framtiden, att kontrollen av dessa narkotikaprekursorer ska kunna bygga på ständigt uppdaterade listor, att vi snabbt får med dem på listorna över hälsofarliga handelsvaror. Det är svårt att göra en bedömning av huruvida de föreslagna åtgärderna är tillräckliga. Man kanske inte ens kan säga att det är rätt åtgärder som föreslås. Kunskapen om den undre världen är ju av naturliga skäl, för de flesta av oss, mycket begränsad. Jag tycker att det mesta som framförs i de motioner som behandlas i betänkandet på olika sätt har tillgodosetts i rimlig utsträckning. Det som gör mig bedrövad är att de insikter som kommer upp till ytan i debatten ändå inte räcker till för att fler ska våga uttrycka det som jag vet att många EU-förespråkare innerst inne känner: Varför gick vi med? Det här med narkotikaprekursorer är bara ett exempel på att idén med fri rörlighet för varor gynnar brottsligheten mer än vanliga medborgare.

Herr talman! Även om jag och flera med mig tycker att det här förslaget inte är tillräckligt långtgående, vet jag ändå att det är ett efterlängtat förslag i Borås och även hos polisen i Västsverige. Jag hörde av Gunilla Wahlén att det har varit ett stort problem även på andra håll i Sverige med ungdomar som berusar sig på butandiol och GBL. Det finns stora risker för överdoser. Herr talman! Tyvärr har det tagit alldeles för lång tid, som också utskottet konstaterat, att ta fram lagförslaget. Redan när GHB klassades som narkotika år 2000 borde regeringen ha satt i gång med att gå vidare och utreda hur man skulle förfara med de här ämnena. Om narkotikalagstiftningen hade setts över ordentligt, hade vi kunnat fatta beslut om en mer heltäckande lagstiftning redan nu. Herr talman! Regeringens senfärdighet har orsakat att ungdomar har dött på grund av drogen. Det är det många som har talat om här i dag. Polisen i Borås har ännu inte lämnat tillbaka de 40 litrarna butandiol till den person som greps i samband med en narkotikarazzia för ungefär ett år sedan. Men han har rätt att få tillbaka de 40 litrarna som han sedan kan sälja till ungdomar, med risk för att någon dör. Det är bra att det här hålet täpps till, som Jan Emanuel Johansson sade, för 40 liter innebär 4 000 doser ute på gatan. Men, herr talman, varför gjorde regeringen inget innan det här beslaget uppdagades? Varför var vi som bor i det här området tvungna att påpeka det hela i frågor, motioner och interpellationer för att folkhälsoministern och regeringen skulle förstå att det var allvar? Under sommaren dog också en ung flicka av en överdos av butandiol. Herr talman! Vi är många som har jagat folkhälsoministern och regeringen med frågor, interpellationer och motioner. Vi har också ordnat ett seminarium här i riksdagen för att öka kunskapen om de här frågorna, därför att kunskapen är alldeles för liten. Den finns i Västsverige och kanske uppe i norr, men på andra håll säger man: Vadå butandiol och GBL? Det har vi aldrig hört talas om. Det är glädjande att vi åtminstone är en bit på väg med den här lagen och att påverkan ger resultat. Men det har som sagt var tagit alldeles för lång tid, för det är nästan ett år sedan som polisen gjorde beslaget. Som jag sade har det inte lämnats tillbaka ännu, men det är risk för att polisen i dagarna måste lämna tillbaka det. Det som är oroväckande är att det är oklart när lagen om hälsofarliga varor träder i kraft, även om vi beslutar om lagen i dag. Regeringen har lämnat över förslaget till EU-kommissionen, så vi vet inte från vilken dag lagen kommer att gälla. Därför tycker jag att det är viktigt att påpeka att regeringen måste göra allt man kan för att få ett beslut från EU-kommissionen, så att lagen kan träda i kraft. Om polisen kanske kan förhala återlämnandet av de 40 litrarna innebär det att om lagen gäller och man ska lämna tillbaka detta till den person det gäller så måste han ha tillstånd att inneha drogen. Därför är det otroligt viktigt att lagen träder i kraft så fort som möjligt. Om polisen sedan kan förhala återlämnandet lite så får han inte tillbaka de här 40 litrarna. Det satt jag och tänkte ut i dag. Herr talman! Jag instämmer i de reservationer som finns i betänkandet. Lagstiftningen borde ha gått mycket längre. Ämnen med narkotiska effekter borde klassas som narkotika. Flexibiliteten i klassificeringsprocessen måste bli större. Det måste kunna gå fortare att klassificera ämnen, och det måste också kunna gå att beslagta ämnen som ännu inte har hamnat under den här klassificeringen om man märker att det hamnar på felaktiga platser. Herr talman! Avslutningsvis vill jag framföra en förhoppning om att regeringen snarast kommer med förslag till en mer långtgående lagstiftning och att regeringen trycker på för att få ett snabbt svar från EU-kommissionen. Till sist håller jag tummarna - jag hoppas ni gör det också - för att polisen inte behöver lämna tillbaka de 40 litrarna. De står fortfarande hos polisen i Borås.