Anf. 2 Kent Persson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3, alltså de gemensamma reservationerna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Inom ramen för Lissabonstrategin har EU-länderna beslutat om en rad gemensamma mål som ska träda i kraft och vara fullt genomförda till 2010. Det handlar om att stärka EU:s konkurrenskraft och tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen, säkra en hållbar utveckling samt motverka social dumpning. Det sista är inte minst viktigt när vi nu diskuterar tjänstedirektivet.
Tjänstedirektivet är ett led i att förverkliga Lissabonstrategin. År 2010 ska målet att skapa en fullt utvecklad inre marknad för tjänster ha uppfyllts. Tjänstedirektivet har således antagits för att främja friheten för tjänsteleverantörer att etablera sig i andra medlemsstater och friheten att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstaterna. Direktivet har också till syfte att ge konsumenter och företag som utnyttjar tjänster större valfrihet och bättre kvalitet.
Tjänstedirektivet tillhör de senaste årens kanske mest omstridda EU-lagar. I det förslag som efter mycket kompromissande blev antaget var en lång rad tjänstebranscher undantagna, däribland hälso- och sjukvårdstjänsterna. Det är viktigt att konstatera detta.
Till stöd för det fria tillhandahållandet av tjänster föreskrivs i direktivet att medlemsstaterna ska garantera fritt tillträde till tjänsteverksamheter och att dessa fritt ska kunna utövas inom deras territorier. Den medlemsstat som tjänsteleverantören har förflyttat sig till kan endast kräva att vissa krav iakttas under förutsättning att dessa krav inte är diskriminerande, att de står i proportion till syftet och är motiverade av skäl som sammanhänger med allmän ordning och säkerhet samt människors hälsa och skyddet av miljön.
En av hörnstenarna i direktivet är att tjänster över gränserna ska få erbjudas utan omotiverade begränsningar. Vad som menas med "diskriminerande" och att krav ska "stå i proportion till syftet" går inte att utläsa i regeringens förslag. Risken är uppenbar, fru talman, att vi nu öppnar upp för ett domstolsförfarande där EU-domstolen helt enkelt ska avgöra vad som är diskriminerande och vad som står i proportion till syftet.
Inför folkomröstningen 1994 om EU-medlemskapet var frågan om den svenska modellen omdiskuterad. Ledande fackliga och politiska företrädare gjorde tydligt att ett villkor för att ställa sig bakom ett svenskt medlemskap var att fackets rätt att vidta stridsåtgärder för att kräva kollektivavtal också med utländska företag kunde garanteras.
Vi vet att resultatet av dessa förhandlingar ledde till att de fackliga organisationerna var nöjda, och Erland Olauson, då chef för LO Rättsskydd, sade: "Vi får respekt för att avtal skall gälla från första dagen, även för utländska entreprenörer med tillfällig arbetskraft i Sverige." Det är en hörnsten i den svenska modellen.
När vi nu i kammaren ska debattera och senare votera om tjänstedirektivet kan jag konstatera att frågan om den svenska modellen och de fackliga organisationernas möjlighet att teckna avtal med utländska företag med tillfällig verksamhet i Sverige kraftigt försämras eller omöjliggörs. De fackliga rättigheterna som vunnits genom åren urholkas ytterligare i och med detta förslag och står i direkt motsättning till vad som sägs i direktivet om att arbetsrätten inte ska påverkas.
I dag krävs att utländska företag som verkar i Sverige genom filial har en här bosatt föreståndare med ansvar för verksamheten inom Sveriges gränser. Detta är oerhört viktigt när man ska förhandla om kollektivavtal och diskutera arbetsmiljöfrågor. De svenska myndigheterna ska kunna kontrollera att företaget lever efter svensk lag och förordning.
Regeringen har lagt fram förslaget att lagen helt tas bort, utan att undersöka vad konsekvenserna för den svenska modellen och fackföreningsrörelsens förhandlingsmöjligheter blir. Man säger: Vi är medvetna om att det är ett hot mot den svenska modellen, och vi avser att vid ett senare tillfälle komma med förslag till hur vi ska kunna rätta till frågeställningen. Det är en omvänd ordning. Man undersöker konsekvenserna efter att någonting har genomförts. Detta skulle aldrig, fru talman, kunna genomföras i en kommunal församling. Förslaget skulle återremitteras direkt för att åtminstone få på bordet vilka konsekvenserna kunde bli.
De fackliga organisationerna har därför framhållit för regeringen att det är mycket viktigt att det finns regler som säkerställer att utländska företag och näringsidkare verksamma i Sverige har en behörig person på plats, en person som kan förhandla om och träffa kollektivavtal samt företräda företaget i frågor om lön och andra anställningsvillkor. Därför är det viktigt att, som det sägs i reservationen, det bör, eller ska, finnas en representant i Sverige som kan föra förhandlingar med de fackliga organisationerna.
Regeringens förslag innebär att verksamhet kommer att kunna bedrivas i Sverige utan att, som jag nämnde, det finns någon behörig person. Därmed går man emot de direktiv som är klart uttalade. Det påverkar arbetsrätten och står i strid med tjänstedirektivets artikel 1.6 och 1.7 samt skäl 14 om att direktivet inte ska påverka arbetsrätten eller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Regeringens förslag står också i strid med vad ILO-konventionen säger om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.
Det är dock inte bara de fackliga organisationerna och den politiska oppositionen som är kritiska. Även Bolagsverket har reagerat på regeringens förslag. De befarar att det blir svårare att kontrollera verksamhet som bedrivs i Sverige och att skatteundandragande, alltså skattefusk, och problem med ekonomisk brottslighet skulle kunna öka. Det är en allvarlig kritik från Bolagsverket, där man, givetvis med regeringens goda minne, ändå fullföljer sina intentioner.
Dessutom finns det all anledning att fundera över vad "tillfällig verksamhet" innebär. Är det en månad, två månader, tre månader eller ett år? Lagförslaget om tjänstedirektivet som regeringen presenterar ger inget svar på den frågan. Det betyder att det kan bli konsekvenser också för de tjänsteföretag som har filial och en stadig verksamhet i Sverige eftersom de omfattas av den svenska kollektivavtalsmodellen. Det gäller däremot inte företag med tillfällig verksamhet. Det skulle således vara intressant att höra från den borgerliga sidan vad som menas med "tillfällig verksamhet".
Av de skäl som jag här redovisat avvisar Vänsterpartiet regeringens föreslagna ändring i filiallagen och föreslår i stället att nuvarande bosättningskrav ersätts med en bestämmelse som medför krav på att det på plats i Sverige ska finnas någon som är behörig att företräda utländska företag och näringsidkare i förhållande till arbetstagare och arbetsorganisationer.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag nämna att redan innan vi debatterat och fattat beslut om tjänstedirektivet och innan det trätt i kraft i medlemsstaterna vill handelsminister Ewa Björling riva upp kompromissen. Hon vill att EU:s gränslösa rörlighet för tjänsteföretag också ska omfatta vårdtjänster och andra sociala tjänster.
Låt mig citera Ewa Björling som i samband med ett besök i Norrland för inte så länge sedan sade: "Många tjänster omfattas inte av tjänstedirektivet. Därför vill jag få igång en diskussion om hur direktivet ska utvidgas till nya områden, till exempel hälso- och sjukvårdsområdet." Det sade hon vid en presskonferens i anslutning till mötet med EU:s konkurrensministrar i Umeå.
Det är inte bara den svenska modellen och den svenska fackliga traditionen som är hotad utan även den svenska välfärden inom en rad viktiga områden. Min fundering är, fru talman, om det inte finns en dold agenda.
(Applåder)