Genomförande av det nya EU-direktivet om bistånd med indrivning samt ändrad beräkning av dröjsmålsavgift i vissa fall

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2011/12:15 Genomförande av det nya direktivet om bistånd med indrivning.

I propositionen lämnas förslag till den lagstiftning som krävs för att genomföra rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. Huvuddelen av bestämmelserna placeras enligt förslaget i en särskild lag om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen. Det föreslås också ändringar i bl.a. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden och att lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga ska upphöra att gälla.

I propositionen lämnas vidare förslag till ändringar i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Innebörden av dessa ändringar är att dröjsmålsavgift inte ska beräknas på en fordran efter det att den överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning. I stället ska ränta beräknas på samma sätt som i fråga om fordringar som avser underhållsstöd.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.

I en följdmotion föreslås att propositionen avslås.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservation (SD)

Stockholm den 24 november 2011

På skatteutskottets vägnar

Ulf Berg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf Berg (M), Jennie Nilsson (S), Fredrik Olovsson (S), Lena Asplund (M), Christina Oskarsson (S), Fredrik Schulte (M), Hans Olsson (S), Gunnar Andrén (FP), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), David Lång (SD), Jacob Johnson (V), Johnny Munkhammar (M) och Peter Persson (S).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I ärendet behandlar utskottet regeringens proposition 2011/12:15 och motion Sk3 som väckts med anledning av propositionen (se bilaga 1).

Regeringens förslag till lagtexter redovisas i bilaga 2. Eftersom riksdagen numera antagit regeringens förslag i proposition 2010/11:165 avser hänvisningarna prop. 2010/11:165, bet. 2011/12:SkU3, rskr. 2011/12:28.

Bakgrund

När Sverige blev medlem i Europeiska unionen genomfördes det dåvarande indrivningsdirektivet genom att det föreskrevs att de då gällande direktiven på området skulle gälla som svensk lag, dvs. genom inkorporering. Samma metod användes för genomförande av de omfattande ändringar i indrivningsdirektivet som började tillämpas vid utgången av juni 2002. Senare har en kodifierad version av direktivet antagits, 2008/55/EG. Inga genomförandeåtgärder har vidtagits med anledning av detta.

Ett nytt indrivningsdirektiv antogs vid Ekofinrådets möte den 16 mars 2010 och börjar tillämpas i medlemsstaterna den 1 januari 2012 (rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, i fortsättningen kallat det nya indrivningsdirektivet). En ny förordning med tillämpningsföreskrifter utarbetas för närvarande och kommer att beslutas av kommissionen när indrivningskommittén, som inrättades genom artikel 20 i det nuvarande indrivningsdirektivet, har avslutat sin beredning. Vissa frågor om den elektroniska kommunikationen mellan berörda myndigheter, bl.a. formulär för ansökningar m.m., kommer att regleras i ett beslut av kommissionen.

Inom Finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till författningsreglering för att genomföra det nya direktivet.

I propositionen lämnas vidare förslag till ändringar i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Kronofogdemyndigheten föreslog i en skrivelse till Finansdepartementet den 24 maj 2011 ändringar i lagen av innebörden att dröjsmålsavgift inte ska beräknas på en fordran efter det att den har överlämnats för indrivning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det nya indrivningsdirektivet har ett vidare tillämpningsområde än det nuvarande och är tillämpligt på alla slags skatter och avgifter, med undantag av obligatoriska socialavgifter. Det bistånd som avses i direktivet föreslås nu regleras i en särskild lag om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen.

Lagen om dröjsmålsavgift ska ändras på det sättet att dröjsmålsavgift inte längre beräknas på en fordran efter det att den har överlämnats för indrivning. I stället ska ränta beräknas på samma sätt som i fråga om fordringar som avser underhållsstöd, dvs. efter en räntesats som för varje kalenderår bestäms med ledning av emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre åren.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2012.

Utskottets överväganden

Genomförande av det nya EU-direktivet om bistånd med indrivning samt ändrad beräkning av dröjsmålsavgift i vissa fall

Propositionen

Indrivningsdirektivet

Ett nytt indrivningsdirektiv antogs vid Ekofinrådets möte den 16 mars 2010 och börjar tillämpas i medlemsstaterna den 1 januari 2012 (rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, i fortsättningen kallat det nya indrivningsdirektivet). En ny förordning med tillämpningsföreskrifter utarbetas för närvarande och kommer att beslutas av kommissionen när indrivningskommittén, som inrättades genom artikel 20 i det nuvarande indrivningsdirektivet, har avslutat sin beredning. Vissa frågor om den elektroniska kommunikationen mellan berörda myndigheter, bl.a. formulär för ansökningar m.m., kommer att regleras i ett beslut av kommissionen.

Det bistånd som avses i direktivet föreslås regleras i en särskild lag om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen. Den nya lagen innehåller en bestämmelse som är gemensam för handräckningsformerna

·.    utbyte av upplysningar för indrivningsändamål

·.    delgivning av handlingar

·.    indrivning och verkställighet av säkerhetsåtgärder

och som klargör att bistånd i dessa former får begäras hos en behörig myndighet i en annan medlemsstat och ska lämnas till en sådan myndighet. Kronofogdemyndigheten är den svenska behöriga myndigheten vid bistånd enligt denna lag.

I 3 § i den föreslagna lagen om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen framgår att bistånd får begäras och ska lämnas i fråga om fordringar som avser

1.    alla skatter och motsvarande pålagor som tas ut av en medlemsstat eller på en medlemsstats vägnar eller av dess territoriella eller administrativa enheter, däribland de lokala myndigheterna, eller på deras vägnar, eller på unionens vägnar

2.    återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i systemet för hel- eller delfinansiering från Europeiska garantifonden för jordbruket och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, däribland de belopp som ska tas ut i samband med dessa åtgärder

3.    pålagor inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

Lagen gäller också för administrativa påföljder, böter, avgifter och tilläggsavgifter som avser fordringar för vilka ömsesidigt bistånd kan begäras. Av 4 § framgår bl.a. att lagen inte gäller i fråga om fordringar som avser obligatoriska socialavgifter som ska betalas till en medlemsstat.

Sammanfattningsvis har det nya direktivet ett vidare tillämpningsområde än det nuvarande och är tillämpligt på alla slags skatter och avgifter, med undantag av obligatoriska socialavgifter. Det innehåller också bestämmelser om delegerat samarbete genom att myndigheter på olika nivåer eller med olika geografiskt ansvar kan delta i samarbetet.

Bestämmelserna om utbyte av upplysningar för indrivningsändamål har utformats i enlighet med den internationellt accepterade standarden för informationsutbyte på skatteområdet, såtillvida att den anmodade myndigheten inte kan vägra att lämna upplysningar enbart på grund av att dessa innehas av en bank eller ett annat finansinstitut, en förvaltare eller en person som agerar i egenskap av ombud eller förvaltare, eller på grund av att de rör ägarintressen i en person (se artikel 26 i OECD:s modellavtal för beskattning av inkomst och kapital).

I den nya lagen ska en bestämmelse tas in som klargör att bistånd med indrivning med stöd av direktivet inte får göras för en fordran som är föremål för om- eller överprövning, såvida inte fordran är verkställbar utan hinder av detta och detsamma gäller i den anmodade medlemsstaten. Bistånd får inte begäras om det sammanlagda beloppet av fordringar som omfattas av denna lag mot en gäldenär understiger 1 500 euro.

Det nya direktivet innehåller också en fakultativ (valfri) bestämmelse om spontant utbyte av upplysningar om förestående återbetalningar av skatt och om närvarorätt på en annan medlemsstats territorium, något som är vanligt i instrument som reglerar administrativt samarbete på skatteområdet men som inte har förekommit tidigare när det gäller indrivning. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse ska tas in i den nya lagen om att upplysningar om återbetalning av annan skatt än mervärdesskatt får lämnas till en annan medlemsstat om den som återbetalningen avser är etablerad eller har hemvist i den medlemsstaten.

En viktig nyhet är införandet av ett s.k. enhetligt dokument som ska ligga till grund för indrivningsåtgärder i den anmodade medlemsstaten utan någon form av åtgärd för erkännande, komplettering eller ersättande i den staten. Genom datorstödda rutiner för automatisk konvertering av bl.a. detta dokument mellan olika språkversioner ska man komma ifrån mycket av dagens kostsamma och tidsödande arbete med översättning av handlingar. I kombination med en ökad tonvikt på användning av elektronisk kommunikation väntas detta innebära en avsevärd rationalisering av samarbetet mellan medlemsstaterna.

I direktivet föreskrivs, enkelt uttryckt, att indrivningen i den anmodade medlemsstaten ska gå till på samma sätt som för en motsvarande eller liknande skatte- eller avgiftsfordran som har uppkommit i den anmodade staten. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse tas in i den nya lagen om att lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) gäller vid indrivning i Sverige av en annan medlemsstats fordran. En bestämmelse ska också tas in i den nya lagen om att vid indrivning i Sverige av en annan medlemsstats fordringar gäller den statens bestämmelser om preskription. En ytterligare nyhet är en viss harmonisering av metoderna för delgivning.

En bestämmelse om att Kronofogdemyndigheten vid indrivning av en annan medlemsstats fordran ska ta ut ersättning för kostnaderna i målet föreslås ingå i den nya lagen.

I Kronofogdemyndighetens verksamhet har mängden mål och ärenden om verkställighet i gränsöverskridande situationer ökat avsevärt på senare år. Det hänger samman med den ökade internationaliseringen i allmänhet, men också med att tillämpningsområdet för indrivningsdirektivet, har utvidgats till att omfatta även direkt skatt. Den föreslagna nya lagen gäller endast bistånd som avses i indrivningsdirektivet, och vid sidan av detta finns liksom hittills ett antal internationella överenskommelser som i Sverige gäller som svensk lag och som ger möjlighet att begära bistånd med indrivning. Det gäller t.ex. det nordiska handräckningsavtalet, Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och vissa skatteavtal, men också tullsamarbetsavtal som Sverige har ingått. Bestämmelser om handläggningen av ärenden som grundar sig på dessa instrument finns i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, förkortad LÖHS.

Ändringar i lagen om dröjsmålsavgift

Regeringen föreslår att lagen om dröjsmålsavgift ändras på det sättet att dröjsmålsavgift inte längre beräknas på en fordran efter det att den har överlämnats för indrivning. I stället ska ränta beräknas på samma sätt som i fråga om fordringar som avser underhållsstöd, dvs. efter en räntesats som för varje kalenderår bestäms med ledning av emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer för de senaste tre åren.

Dröjsmålsavgift tas för närvarande ut på ett tiotal olika slags fordringar. Dessa är kupongskatt, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., vägavgift, överlastavgift, fordonsskatt, byggnadsavgift och särskild avgift, tilläggsavgift vid olovligt byggande och stämpelskatt. Bland de nu uppräknade fordringsslagen är fordonsskatt helt dominerande, vad gäller både antalet mål och det totala fordringsbeloppet.

Fordringar som avser underhållsstöd löper med ränta som fastställs av regeringen en gång om året och grundas på emissionsräntorna för Riksgäldskontorets statsskuldväxlar och statsobligationer.

Konsekvenser

Regeringen anger att det nya direktivet syftar till ett snabbare och effektivare förfarande för bistånd vid indrivning. Antalet ärenden kan förväntas öka något. För Sveriges del är det emellertid samarbetet med de övriga nordiska länderna som svarar för de klart största volymerna. Det samarbetet äger till största delen rum med stöd av det nordiska skattehandräckningsavtalet och kommer inte att förändras i någon större utsträckning på grund av det nya direktivet. Det effektivare samarbetet med stöd av det nya direktivet bör kunna bidra till en viss ökning av skatteintäkterna, dels genom ett bättre indrivningsresultat i de enskilda ärendena, dels genom ett ökat utnyttjande av möjligheterna till bistånd.

Tack vare förbättrade, i stor utsträckning datorstödda rutiner bör en eventuell ökning av administrationskostnaderna bli marginell och under alla förhållanden inte större än vad som kan hanteras inom givna resursramar för Kronofogdemyndigheten.

Regeringens bedömning är att de ekonomiska konsekvenserna av förslagen i propositionen sammantaget är försumbara.

Motionen

I motion Sk3 (SD) hänvisar motionären till att EU-direktivet om bistånd med indrivning antogs våren 2010 och syftar till ”ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder” och konstaterar att Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti som verkar för att minimera det överstatliga inflytandet över Sverige. EU:s ökade inflytande över svensk politik i allmänhet och svensk ekonomisk politik i synnerhet är mycket oroande. Direktivet om bistånd med indrivning innebär ytterligare makt till EU på viktiga skattepolitiska områden. Inga lagändringar borde göras, och direktivet ska inte heller implementeras i svensk lagstiftning. Vidare är det oroväckande att svensk lagstiftning i allt högre grad EU-anpassas. Ett enhetligt system för bistånd för indrivning är en dålig idé, och verklig effektivitet och ändamålsenlighet för ett lands skattehandräckningspolitik uppnås bäst genom landets specifika avtal med andra länder. Motionären vill därför avslå regeringens proposition.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det angeläget att samarbetet mellan EU:s medlemsstater i fråga om ömsesidigt bistånd med indrivning av fordringar m.m. utvecklas. Tydliga och klara regler på området är av stor betydelse. Utskottet tillstyrker regeringens förslag med anledning av genomförandet av EU:s nya indrivningsdirektiv. Även i övrigt tillstyrker utskottet förslagen i propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motion Sk3.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer.

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens lagförslag. Därmed bifaller riksdagen motion 2011/12:Sk3 och avslår proposition 2011/12:15 punkterna 1–9.

Ställningstagande

Jag har i motion Sk3 (SD) hänvisat till att EU-direktivet om bistånd med indrivning antogs våren 2010 och syftar till ”ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder”. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti som verkar för att minimera det överstatliga inflytandet över Sverige. EU:s ökade inflytande över svensk politik i allmänhet och svensk ekonomisk politik i synnerhet är mycket oroande. Direktivet om bistånd med indrivning innebär ytterligare makt till EU på viktiga skattepolitiska områden. Inga lagändringar borde göras och direktivet ska inte heller implementeras i svensk lagstiftning. Vidare är det oroväckande att svensk lagstiftning i allt högre grad EU-anpassas. Ett enhetligt system för bistånd för indrivning är en dålig idé. Verklig effektivitet och ändamålsenlighet för ett lands skattehandräckningspolitik uppnås bäst genom landets specifika avtal med andra länder. Jag avstyrker därför regeringens proposition.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2011/12:15 Genomförande av det nya EU-direktivet om bistånd med indrivning:

Följdmotionen

2011/12:Sk3 av David Lång (SD):

Riksdagen avslår proposition 2011/12:15 Genomförande av det nya EU-direktivet om bistånd med indrivning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag