Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2021/22:AU11

Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i lagen om anställningsskydd, lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete, arbetstids­lagen, lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete, lagen om vissa försvars­maktsanställningar och lagen om gymnasial lärlingsanställning.

Genom förslagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen.

Förslagen innebär bl.a. att sådan information som en arbetsgivare är skyldig att lämna i början av ett anställningsförhållande utökas och tiden inom vilken den ska lämna förkortas. Vidare föreslås bl.a. att det införs bestämmelser om att en arbetstagare som huvudregel under anställningen får ha en annan anställ­ning och om att en arbetsgivare ska lämna ett skriftligt svar om en arbetstagare begär en annan anställningsform eller en högre sysselsättningsgrad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 29 juni 2022.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns tre reservationer (SD, V, KD) och ett särskilt yttran­de(M).

Behandlade förslag

Proposition 2021/22:151 Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet.

Fem yrkanden i följdmotioner.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Inledning

Regeringens lagförslag

Lagstiftningens framtida utformning

Reservationer

1.Regeringens lagförslag, punkt 1 (SD)

2.Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (V)

3.Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (KD)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (M)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Regeringens lagförslag

Riksdagen antarregeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

2.lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete,

3. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),

4.lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete,

5.lag om ändring i lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar,

6.lag om ändring i lagen (2014:421) om gymnasial lärlingsanställning.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:151 punkterna 1–6 och avslår motion

2021/22:4492 av Magnus Persson m.fl. (SD).

Reservation 1 (SD)

2.

Lagstiftningens framtida utformning

Riksdagen avslår motionerna

2021/22:4470 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt

2021/22:4485 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (V)

Reservation 3 (KD)

Stockholm den 3 maj 2022

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anna Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anna Johansson (S), Roger Haddad (L), Mats Green (M), Saila Quicklund (M), Magnus Persson (SD), Alireza Akhondi (C), Ciczie Weidby (V), Christina Tapper Östberg (SD), Johan Andersson (S), Michael Anefur (KD), Serkan Köse (S), Ann-Christine From Utterstedt (SD), Leila Ali-Elmi (MP), Malin Danielsson (L), Johanna Haraldsson (S), Ann-Sofie Lifvenhage (M) och Marianne Fundahn (S).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2021/22:151 Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Tre motioner med sammanlagt fem yrkanden har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

I propositionen (s. 34) finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag och ett motionsyrkande om att avslå propositionen. Därefter behandlar utskottet motionsyrkanden som innehåller förslag på tillkänna­givanden till regeringen.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i lagen om anställningsskydd, lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete, arbetstidslagen, lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete, lagen om vissa försvarsmaktsanställningar och lagen om gymnasial lärlingsanställning. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om avslag på propositionen.

Jämför reservation 1 (SD) och det särskilda yttrandet (M).

Bakgrund

Arbetsvillkorsdirektivet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 20 juni 2019 direktiv (EU) 2019/1152 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (arbetsvillkorsdirektivet).

Arbetsvillkorsdirektivet ersätter rådets direktiv 91/533/EEG av den 14oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagare om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (upplys­ningsdirektivet). Genom arbetsvillkorsdirektivet uppdateras bestäm­melserna i upplysnings­direktivet om arbetsgivarens skyldighet att lämna information till arbetstagare om anställningsvillkor. Direktivet innehåller dessutom bestämmelser om vissa minimikrav i fråga om arbetsvillkor. Medlemsstaterna får tillåta arbetsmark­nadens parter att genom kollektivavtal avvika från vissa av direktivets bestämmelser. Medlemsstaterna ska senast den 1 augusti 2022 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa direktivet.

Arbetsvillkorsdirektivet innehåller fem kapitel. I det första kapitlet finns grundläggande bestämmelser om syfte, räckvidd och tillämpningsområde samt vissa definitioner. Det andra kapitlet innehåller bestämmelser som ändrar och uppdaterar informationsbestämmelserna i upplysningsdirektivet. Det tredje kapitlet innehåller vissa nya minimikrav i fråga om anställnings­villkor och en bestämmelse om möjlighet att avvika från minimikraven genom kollektivavtal, under förutsättning att det övergripande skyddet av arbetstagare som avses i direktivet iakttas. Flera av bestämmelserna i kapitlet tar sikte på arbetstagare med korta eller osäkra anställningar och anställningar där arbetstidsmåttet varierar eller inte är bestämt. I kapitel 4 finns bestämmelser som syftar till att säkra efterlevnaden av direktivet. Kapitel 5 innehåller bl.a. övergångsbestämmelser och bestämmelser om ikraftträdande. Av kapitlet framgår även att arbetsvillkorsdirektivet är ett minimidirektiv och att direktivet inte ska utgöra ett giltigt skäl att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagare.

Propositionen

Det behövs lagändringar för att genomföra arbetsvillkorsdirektivet

Regeringen konstaterar att det i fråga om vissa bestämmelser i arbetsvillkors­direktivet, t.ex. om viss information till arbetstagare och längsta varaktighet för en provanställning, redan finns bestämmelser i svensk rätt som uppfyller direktivet och att direktivet i dessa delar därmed inte ger anledning till några lagändringar. För andra bestämmelser i direktivet, t.ex. i fråga om parallella anställningar och rätt till skriftligt svar efter begäran om övergång till annan anställningsform, saknas det däremot bestämmelser som motsvarar direktivets krav. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att den nuvarande regleringen i svensk rätt inte tillgodoser arbetsvillkorsdirektivets krav och att det behövs lagändringar för att genomföra det.

Direktivet bör enligt regeringen genomföras genom ändringar i befintliga lagar. Ändringar föreslås därmed när det gäller lagen (1982:80) om anställ­ningsskydd, nedan kallad anställningsskyddslagen, lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete, nedan kallad lagen om husligt arbete, arbetstids­lagen (1982:673), lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete, lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar och lagen (2014:421) om gymnasial lärlingsanställning.

Föreslagna lagändringar

I huvudsak föreslår regeringen följande ändringar i svensk rätt för att genomföra arbetsvillkorsdirektivet:

      Sådan information som en arbetsgivare är skyldig att lämna i början av ett anställningsförhållande utökas och tiden inom vilken den ska lämnas förkortas. Till skillnad från nu gällande informations­bestämmelser ska informations­skyldigheten också gälla anställningar som är kortare än tre veckor. Bestämmelserna i anställningsskyddslagen föreslås i tillämpliga delar även gälla arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning, arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj och arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.

      För arbetstagare som omfattas av lagen om vissa försvarsmakts­anställningar föreslås ett förtydligande att om ett anställningsavtal ska ingås för samma befattning och arbetsuppgifter som arbetstagaren har varit anställd för tidigare ska inte anställningsförhållandet få inledas med en provanställ­ning.

      Det föreslås nya bestämmelser som reglerar möjligheten att under anställningen ha en anställning hos en annan arbetsgivare i anställnings­skyddslagen, lagen om husligt arbete och lagen om gymnasial lärlings­anställning. En arbetsgivare ska som huvudregel inte få förbjuda en arbetstagare att under anställningen ha en annan anställning. Detta ska dock inte gälla under vissa förutsättningar. En arbetsgivare ska inte heller få missgynna en arbetstagare på grund av att arbetstagaren har en annan anställning. Bestämmelsen i anställningsskyddslagen om annan anställ­ning ska i tillämpliga delar även gälla arbetstagare som får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning, arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj och arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning. Även arbetstagare som är anställda enligt lagen om vissa försvarsmaktsanställningar kommer att omfattas av bestämmelsen.

      För arbetstagare som omfattas av lagen om husligt arbete föreslås en ny bestämmelse om att arbetsgivare som huvudregel ska lämna besked om ändringar i den ordinarie arbetstidens förläggning minst två veckor i förväg.

      Det föreslås nya bestämmelser i anställningsskyddslagen, lagen om husligt arbete och lagen om gymnasial lärlingsanställning om att arbetsgivare ska lämna ett skriftligt svar om en arbetstagare begär en annan anställnings­form eller en högre sysselsättningsgrad. Arbetsgivaren ska ange skälen för ställningstagandet och lämna svaret inom en månad. Det föreslås vissa begränsningar i skyldigheten att lämna skriftligt svar. De bestämmelser som föreslås i anställningsskyddslagen om att arbetsgivare ska lämna ett skriftligt svar kommer även att gälla de grupper av arbetstagare som kommer att omfattas av bestämmelsen om annan anställning.

      Det föreslås även nya bestämmelser i anställningsskyddslagen, arbetstids­lagen, lagen om husligt arbete, lagen om vissa försvars­maktsanställningar, lagen om gymnasial lärlingsanställning och lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete när det gäller möjligheten att avvika från de bestämmelser som genomför artiklarna 8–10 och 12 i arbetsvillkors­direktivet genom överenskommelser i kollektivavtal.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 29 juni 2022. För vissa av de föreslagna lagändringarna föreslås övergångsbestämmelser.

Motionen

I kommittémotion 2021/22:4492 av Magnus Persson m.fl. (SD) föreslås att riksdagen avslår regeringens proposition. Motionärerna kritiserar den europeiska pelaren för sociala rättigheter (den sociala pelaren) och ser problem med de lagstiftningsförslag som är sprungna ur den. För det första anser motionärerna att de frågor som lyfts i den sociala pelaren är nationella frågor. För det andra anser de att förslag inom det arbetsmarknadspolitiska området av den karaktär som nu är i fråga riskerar att hota den svenska modellen, särskilt eftersom konsekvenserna är svåröver­skådliga. Att villkoren på arbetsmarknaden hanteras av arbetsmarknadens parter är en ordning som måste värnas och det aktuella lagstiftningsförslaget från regeringen bör därmed enligt motionärerna avslås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att den nuvarande regleringen i svensk rätt inte tillgodoser arbetsvillkorsdirektivets krav och att det således behövs lagändringar för att genomföra direktivet. Det saknas utrymme att lämna rättsläget oförändrat eftersom Sverige då skulle bryta mot sina förpliktelser enligt EU-rätten. Utskottet föreslår därmed att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen antar regeringens lagförslag och avslår kommittémotion 2021/22:4492 (SD).

Lagstiftningens framtida utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om lagstiftningens framtida utformning. Förslagen handlar dels om införande av en sanktions­bestämmelse för att skydda arbetstagare mot ogynnsamma konsekvenser, dels om införande av en presumtion till förebyggande av otillbörliga metoder vid behovsavtal, dels om att arbetsvillkors­direktivets bestämmelser inte ska tillämpas på vissa deltids­arbetande arbetstagare och dels om införande av en bestämmelse i anställningsskyddslagen om förlängning av provanställning vid frånvaro under prövotiden. Utskottet hänvisar till regeringens bedömningar i propositionen och ställer sig bakom dessa.

Jämför reservation 2 (V) och 3 (KD).

Motionerna

Minsta förutsägbarhet i arbetet

I kommittémotion 2021/22:4470 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en effektiv sanktionsbestämmelse som skyddar en arbetstagare mot ogynnsamma konsekvenser. Den situation som avses är rätten för en arbetstagare att tacka nej till ett arbetspass utan ogynnsamma konsekvenser om vissa krav på förutsägbarhet inte är uppfyllda. Motionärerna menar att det behöver införas en effektiv sanktion i svensk rätt för att genomföra artikel 10 i arbets­villkorsdirektivet på ett korrekt sätt.

Förebyggande av otillbörliga metoder vid behovsavtal

I kommittémotion 2021/22:4470 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en presumtion som överensstämmer med artikel 11 b i arbetsvillkorsdirektivet. Enligt motionärerna behövs denna åtgärd för att säkerställa ett ändamålsenligt förebyggande av otillbörliga metoder när det gäller behovsavtal eller liknande anställningsavtal. Motionärerna argumenterar att det i en domstolsprocess i fråga om en tvist om omfattningen av den anställning som ska övergå i en tillsvidare­anställning ställer arbetstagaren i ett sämre läge om arbetstagaren med tillämpning av vanliga bevisregler ska visa att arbetets omfattning varit av viss storlek än om arbetstagaren kan åberopa en presumtion enligt artikel 11 b i arbetsvillkorsdirektivet.

Möjligheten att inte tillämpa direktivet för arbetstagare med arbetstid om högst tre timmar per vecka

I kommittémotion 2021/22:4485 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag om att arbetsvillkorsdirektivets bestämmelser inte ska tillämpas på arbetstagare som arbetar högst tre timmar per vecka. Att undanta vissa deltidsarbetande arbetstagare skulle enligt motionärerna betyda en administrativ lättnad för inte minst mindre företag som kan behöva arbetskraftsförstärkningar under en begränsad tidsperiod.

Längsta varaktighet för provanställning

I kommittémotion 2021/22:4485 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag om att det i 6 § anställningsskyddslagen ska införas en bestämmelse om att en prov­anställning ska förlängas i motsvarande mån som arbetstagaren under prövotiden haft semester, tjänstledighet eller semesterlönegrundande frånvaro som avses i 17–17 b §§ semesterlagen (1977:480). Motionärerna konstaterar att det i svensk rätt redan finns ett visst utrymme för att förlänga en provanställning men anser att det finns skäl att tydliggöra detta genom en uttrycklig bestämmelse i anställningsskyddslagen.

Propositionen

Minsta förutsägbarhet i arbetet

Det finns enligt regeringen bestämmelser i svensk rätt som ger skydd mot ogynnsamma konsekvenser av att tacka nej till arbetspass i direktivets mening. Regeringen anför bl.a. följande (prop. s. 111 f.):

Enligt artikel 10.2 i arbetsvillkorsdirektivet ska arbetstagare ha rätt att tacka nej till arbetspass utan ogynnsamma konsekvenser om inte ett eller båda de krav som anges i artikel 10.1 om referensarbetstimmar och information om arbetspass inom en rimlig tid i förväg är uppfyllda.

Regeringen konstaterar [] att om det på en arbetsplats förekommer kränkande särbehandling eller trakasserier av arbetstagare för att arbetstagaren har avböjt arbetspass som arbetstagaren inte har varit skyldig att åta sig bör agerandet anses strida mot hur en verksamhet ska organiseras enligt 13 och 14 §§ Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2015:4) om organisatorisk och social arbetsmiljö. [– – –]

Som LO, Saco och Juridiska fakulteten påpekar är bestämmelserna i arbetsmiljöregelverket i huvudsak av offentligrättslig natur. Arbetsmiljö­regleringen är en skyddslagstiftning. De sanktioner som finns att tillgå för att genomdriva efterlevnad av lagstiftningen är i första hand förelägganden som sanktioneras med viten. Regeringen anser att dessa bestämmelser ger ett skydd för arbetstagare som utsätts för ogynnsamma konsekvenser i direktivets mening, bl.a. eftersom en arbetsgivare har en skyldighet att planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs samt att klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten.

Förebyggande av otillbörliga metoder vid behovsavtal

Det finns enligt regeringen åtgärder i svensk rätt som säkerställer ett ändamåls­enligt förebyggande av otillbörliga metoder när det gäller behovsavtal eller liknande anställningsavtal. Det behövs enligt regeringen inga lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om kompletterande åtgärder vid behovsavtal (prop. s. 117 f.).

När det gäller frågan om att genomföra artikel 11 i arbetsvillkorsdirektivet genom att införa en presumtion anför regeringen bl.a. följande (prop. s.119):

Enligt svensk rätt måste avtalsparterna ha avtalat om en tidsbegränsad anställning, såsom en s.k. intermittent anställning, för att en sådan anställningsform ska gälla. Den som påstår att arbetstagaren är eller har varit tidsbegränsat anställd och inte tillsvidareanställd har bevisbördan för detta.

LO anser att det som en kompletterande regel för behovsavtal bör införas en presumtion i enlighet med direktivet. I en tvist i domstol om omfattningen av den anställning som ska övergå i en tillsvidareanställning ställer det enligt organisationen arbetstagaren i ett sämre läge om arbetstagaren med tillämpning av vanliga bevisregler ska visa att arbetets omfattning har varit av viss storlek än om arbetstagaren kan åberopa en sådan presumtion.

Det finns varken i anställningsskyddslagen eller arbetstidslagen (1982:673) bestämmelser om att arbetstagare har rätt till ett visst arbetstidsmått. Om omfattningen av anställningen som ska övergå i en tillsvidareanställning inte framgår gör domstolen en utredning med utgångspunkt i bl.a. de förhållanden som tidigare har gällt, se t.ex. AD 2017 nr 50 och AD 1977 nr 6. I förarbetena till arbetstidslagen nämns att utredningar om den tillämpade arbetstidens längd kan behöva göras vid tvist enligt anställningsskyddslagen, se propositionen Om en ny arbetstids­lag m.m. (prop. 1981/82:154 s. 69). Enligt regeringens bedömning bör detta dock troligen inte anses vara detsamma som en sådan presumtion om att det föreligger ett anställningsavtal med minsta antal avlönade timmar som grundar sig på antalet genomsnittliga arbetstimmar under en given period. Regeringen anser mot den bakgrunden att det inte är lämpligt att införa en presumtion, som LO förespråkar, eftersom det redan finns skydd för visstidsanställda enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Möjligheten att inte tillämpa direktivet för arbetstagare med arbetstid om högst tre timmar per vecka

När det gäller frågan om möjligheten att inte tillämpa direktivet för arbetstagare med arbetstid om högst tre timmar per vecka gör regeringen följande bedömning (prop. s. 40):

Regeringen anser att det är viktigt att inte skapa en onödig administrativ börda för företag. Regeringen kan konstatera att när upplysningsdirektivet genomfördes utnyttjades inte möjligheten enligt det direktivet att undanta arbetstagare med en arbetsvecka om högst åtta timmar. Att nu göra en annan bedömning skulle innebära en ändring av svensk rätt som går utöver vad som krävs för att genomföra direktivet. Enligt artikel 20 i arbetsvillkorsdirektivet anges vidare att direktivet inte får utgöra skäl för att sänka skyddet för arbetstagarna. Regeringen anser även att det är en fördel att så många grupper av arbetstagare som möjligt omfattas av samma bestämmelser för att skapa ett enhetligt regelverk och därigenom enklare administration för arbetsgivare. Det minskar även risken för att arbetsgivare tillämpar reglerna på ett felaktigt sätt. Det är av vikt att deltidsanställda har ett anställningsskydd som motsvarar det som heltidsanställda har så långt som möjligt. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att möjligheten att inte tillämpa direktivet för arbetstagare som arbetar högst tre timmar per vecka inte bör utnyttjas.

Längsta varaktighet för provanställning

Det finns enligt regeringen inget behov av ändringar i anställningsskyddslagen med anledning av direktivets bestämmelser om längsta varaktighet för provanställning (prop. s. 85 f.). Ett antal remissinstanser har ansett att det bör införas eller övervägas en bestämmelse i anställningsskyddslagen om förlängning av prövotiden vid frånvaro. När det gäller just denna fråga anför regeringen följande (prop. s. 88 f.):

Som regeringen ovan har konstaterat framgår det av anställnings­skyddslagen att prövotiden vid en provanställning får vara högst sex månader. Arbetsdomstolen har funnit att det utan hinder av anställnings­skyddslagen är möjligt att förlänga en provanställning när en arbetstagare har varit frånvarande från arbetet under så stora delar av prövotiden att provanställningen i annat fall skulle avslutas utan att arbetstagaren har fått chansen att prövas. Det finns således en möjlighet för en provanställd arbetstagare och en arbetsgivare att träffa överenskommelse om förlängning av prövotiden i sådana undantagsfall där det kan vara befogat med en ny eller förlängd prövotid. Regeringen anser därför, i likhet med bl.a. Svenskt Näringsliv, Företagarna, TCO, Saco och LO, att det inte finns skäl att införa en bestämmelse som anger under vilka förutsättningar en längre provanställning kan vara tillåten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att samtliga förslag på tillkännagivanden till regeringen i kommittémotionerna 2021/22:4470 (V) och 2021/22:4485 (KD) handlar om att lagstiftningen i olika avseenden bör ges en annan utformning än regeringen föreslagit i den aktuella propositionen. Utskottet noterar att det som föreslås i de aktuella motionerna är sådant som lyfts fram av olika remissinstanser i beredningen av promemorian Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet (Ds2020:14) och att frågorna varit föremål för regeringens överväganden i den aktuella propositionen. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i någon av dessa frågor. Enligt utskottet är regeringens förslag väl avvägda och utskottet ser inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i enlighet med de aktuella motionsförslagen.

Utskottet anser därmed att samtliga motionsyrkanden i avsnittet bör avslås.

Reservationer

1.

Regeringens lagförslag, punkt 1 (SD)

av Magnus Persson (SD), Christina Tapper Östberg (SD) och Ann-Christine From Utterstedt (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4492 av Magnus Persson m.fl. (SD) och

avslår proposition 2021/22:151 punkterna 1–6.

Ställningstagande

Vi anser att ett europeiskt samarbete i första hand bör vila på mellanstatlig grund, där Sverige kan delta i den mån det från svenskt perspektiv är lämpligt. Europeiska unionen bör å sin sida framför allt fokusera på den inre marknaden och på att skapa och bibehålla förutsättningar för handel och utbyte över nationsgränserna.

Vi har varnat för att införandet av en social dimension i Europasamarbetet kommer att leda till lagstiftning inom området, och vår kritik mot den sociala pelaren har avfärdats med att pelaren i sig inte är rättsligt bindande. EU-kommissionen har trots detta presenterat flera lagstiftningsförslag som motiveras med att den sociala pelaren ska förverkligas. Arbetsvillkors­direktivet är ett av dessa förslag.

Vi ser främst två problem med den sociala pelaren och lagstiftnings­förslagen som är sprungna ur den. För det första anser vi att de frågor som lyfts fram i den sociala pelaren är nationella frågor där respektive medlemsland självt måste avgöra både vilken inriktning och vilka resurser som avsätts för genomförandet eftersom reformer inom det sociala området generellt tenderar att medföra kostnader. För det andra anser vi att förslag av den här karaktären inom det arbetsmarknadspolitiska området riskerar att hota den svenska modellen, särskilt eftersom konsekvenserna är svåröverskådliga.

I Sverige hanteras villkoren på arbetsmarknaden av arbetsmarknadens parter. Denna ordning måste värnas och vi anser därför att riksdagen bör avslå regeringens proposition.

2.

Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (V)

av Ciczie Weidby (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4470 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motion

2021/22:4485 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Jag välkomnar regeringens förslag till genomförande av arbetsvillkors­direktivet. Ändringarna av svensk lagstiftning är minimala och genomförs endast där direktivets bestämmelser gör det nödvändigt. Jag anser dock att regeringen i vissa fall borde ha gått längre för att direktivet ska genomföras på rätt sätt i Sverige. Det gäller dels bestämmelserna om minsta förutsägbarhet i arbetet, dels bestämmelserna om förebyggande av otillbörliga metoder vid behovsavtal.

När det gäller bestämmelserna om minsta förutsägbarhet i arbetet anser jag att det saknas en effektiv sanktionsbestämmelse i svensk rätt som skyddar en arbetstagare mot ogynnsamma konsekvenser. Jag delar inte den bedömning som regeringen gör, och som utskottet ställt sig bakom, om att regler i arbetsmiljölagen och arbetstidslagen samt Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2015:4 utgör ett tillräckligt skydd för arbetstagare att inte drabbas av ogynnsamma konsekvenser i fall där arbetstagaren tackar nej till ett arbetspass.

Jag anser därmed att regeringen i enlighet med det anförda bör återkomma med ett förslag om en effektiv sanktionsbestämmelse som skyddar en arbetstagare mot ogynnsamma konsekvenser.

När det gäller förebyggande av otillbörliga metoder vid behovsavtal anser jag, till skillnad från utskottet, att det finns behov av ändringar i svensk rätt för att genomföra direktivets bestämmelser om kompletterande åtgärder vid behovsavtal. En presumtion som överensstämmer med artikel 11 b i arbetsvillkorsdirektivet bör införas i svensk rätt. Jag anser därmed att regeringen bör återkomma med ett förslag som tillgodoser detta.

3.

Lagstiftningens framtida utformning, punkt 2 (KD)

av Michael Anefur (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2021/22:4485 av Michael Anefur m.fl. (KD) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motion

2021/22:4470 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Den svenska arbetsmarknadsmodellen har sedan lång tid inneburit att det är arbetsmarknadens parter som genom överenskommelser står för den närmare utformningen av arbetsvillkor. Det är en modell som varit framgångsrik och möjliggjort både avtal som är anpassade till olika branscher och en hög skyddsnivå för arbetstagare. Den svenska modellen måste värnas, särskilt mot mer centraliserad EU-lagstiftning. Det är olyckligt att arbetsvillkorsdirektivet begränsar den svenska modellen och försämrar möjligheterna att reglera vissa villkor i kollektivavtal. Det är mot denna bakgrund viktigt att arbetsvillkors­direktivet inte överimplementeras.

När det gäller den möjlighet som finns i arbetsvillkorsdirektivet för medlemsstater att inte tillämpa direktivet för anställda med ett anställnings­förhållande där arbetstiden uppgår till tre timmar per vecka eller mindre anser jag att denna möjlighet bör utnyttjas. Att undanta vissa deltidsarbetande arbetstagare skulle innebära en administrativ lättnad för inte minst mindre företag som kan behöva arbetskraftsförstärkningar under en begränsad tidsperiod. Jag anser därmed att regeringen bör återkomma med ett förslag om att arbetsvillkorsdirektivets bestämmelser inte ska tillämpas på arbetstagare som arbetar högst tre timmar per vecka.

När det gäller frågan om längsta varaktighet för en provanställning anser jag att möjligheterna till provanställning bör utökas. Som redogörs för i propo­sitionen finns redan i svensk rätt ett visst utrymme för att förlänga en provanställning på grund av att arbetstagaren har varit borta från arbetet under prövotiden. Till skillnad från utskottet anser jag dock att det bör tydliggöras vad som gäller genom införandet av en uttrycklig bestämmelse i anställnings­skyddslagen om att en provanställning ska förlängas i motsvarande mån som arbetstagaren under prövotiden haft semester, tjänstledighet eller semester­lönegrundande frånvaro som avses i 17–17 b §§ semesterlagen (1977:480). Jag anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser detta.

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (M)

Mats Green (M), Saila Quicklund (M) och Ann-Sofie Lifvenhage (M) anför:

Vi har konsekvent avvisat den sociala pelaren då vi anser att den leder till mer överstatlighet på det socialpolitiska området. Vi kan konstatera att kom­missionen de senaste åren, med hänvisning till den social pelaren, kommit med en rad förslag på bindande regler på det socialpolitiska området, inte minst på arbetsrättens område. Detta är något som vi djupt beklagar.

Sverige har en väl fungerande modell som bygger på samverkan mellan arbetsmarknadens parter. En modell som tjänar och har tjänat Sverige väl och som därmed är något vi bör fokusera på att behålla.

Frågor om sysselsättning och socialpolitik är fundamentala för alla medlemsstater och bör vara nationell kompetens. Förstärkt erfarenhetsutbyte bör vara den främsta samarbetsformen på området. Genom inrättandet av den sociala pelaren har sociala och arbetsmarknadspolitiska frågor förts upp på EU-nivå vilket innebär att vi nu lägger alltmer kraft och energi på att motverka förslag som riskerar att skära rakt in i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Därtill tar implementeringen av den social pelaren tid och ekonomiska resurser som i stället borde läggas på mer prioriterade gemensamma områden. Det menar vi är olyckligt.

Den nuvarande regleringen i svensk rätt tillgodoser inte arbetsvillkors­direktivets krav varför det behövs lagjusteringar för att genomföra direktivet för att Sverige inte ska bryta mot sina förpliktelser enligt EU-rätten. Utan den sociala pelaren och det den har fört med sig i förflyttningar på området hade detta inte varit aktuellt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2021/22:151 Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar.

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:421) om gymnasial lärlingsanställning.

Följdmotionerna

2021/22:4470 av Ciczie Weidby m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en effektiv sanktionsbestämmelse som skyddar en arbetstagare mot ogynnsamma konsekvenser och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om en presumtion som överensstämmer med artikel 11 b i arbetsvillkorsdirektivet och tillkännager detta för regeringen.

2021/22:4485 av Michael Anefur m.fl. (KD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om att arbetsvillkorsdirektivets bestämmelser inte ska tillämpas på arbetstagare som arbetar högst tre timmar per vecka, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag om att det i 6§ lagen (1982:80) om anställningsskydd ska tillföras en bestämmelse om att en provanställning ska förlängas i motsvarande mån som arbetstagaren under prövotiden haft semester, tjänstledighet eller semesterlönegrundande frånvaro som avses i 17–17b§§ semesterlagen (1977:480), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2021/22:4492 av Magnus Persson m.fl. (SD):

Riksdagen avslår propositionen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag