Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Genomförande av EG-direktivet om kliniskaprövningar av humanläkemedel samt andraläkemedelsfrågor

Betänkande 2003/04:SOU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 april 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Genomförande av EG-direktivet om kliniskaprövningar av humanläkemedel samt andraläkemedelsfrågor(doc, 5 MB)
PDF
Bilaga: bet_200304_sou_7(pdf, 6 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:7 Genomförande av EG-direktivet om kliniskaprövningar av humanläkemedel samt andraläkemedelsfrågor

Beslut

Klinisk prövning av läkemedel (SoU7)

Läkemedelslagens regler om klinisk prövning av läkemedel på människor ändras. Ändringarna handlar i huvudsak om utökade krav på information om och samtycke till kliniska läkemedelsprövningar samt begränsningar av när sådana prövningar får utföras på underåriga och icke beslutskompetenta vuxna.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till proposition. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottet
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 43
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-02-05
Justering: 2004-03-09
Trycklov: 2004-03-23
Trycklov till Gotab och webb: 2004-03-24
Trycklov: 2004-03-24
Reservationer: 28
Betänkande 2003/04:SOU7

Alla beredningar i utskottet

2004-02-05

Klinisk prövning av läkemedel (SoU7)

Läkemedelslagens regler om klinisk prövning av läkemedel på människor ändras. Ändringarna handlar i huvudsak om utökade krav på information om och samtycke till kliniska läkemedelsprövningar samt begränsningar av när sådana prövningar får utföras på underåriga och icke beslutskompetenta vuxna. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-03-31
Stillbild från Debatt om förslag 2003/04:SOU7, Genomförande av EG-direktivet om kliniskaprövningar av humanläkemedel samt andraläkemedelsfrågor

Debatt om förslag 2003/04:SOU7

Webb-tv: Genomförande av EG-direktivet om kliniskaprövningar av humanläkemedel samt andraläkemedelsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jan Emanuel Johansson (S)
Anf. 121 Jan Emanuel Johansson (S)
Fru talman! Låt mig först säga att jag uppskattar att det ansvariga statsrådet Morgan Johansson deltar i denna debatt här i kammaren. Det är inte för ofta som regeringens medlemmar finns i riksdagen för att medverka i ärendedebatter. Det är bra att folkhälsoministern är här i dag. Han och jag har också haft meningsutbyten vid tidigare tillfällen i denna fråga. Den lagstiftning som vi nu diskuterar rör vid några centrala frågeställningar i politisk debatt över huvud taget, frågor där våra svar i sin tur får konsekvenser också på andra områden. Smittskyddslagstiftningen handlar om vilka medel den offentliga makten ska använda för att skydda människor mot faror. Den handlar om vilket ansvar den enskilde måste ta och vilket ansvar den enskilde orkar ta. Den handlar om vilka metoder som är effektiva och vilka metoder som är försvarbara i ett demokratiskt samhälle. Sverige behöver en effektiv smittskyddslagstiftning som vilar på tre grundpelare: medicinska fakta, beteendevetenskaplig forskning och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är tre olika intressen där man inte ska förledas till att tänka sig att de ska jämkas samman så att man måste pruta av på något av dem. De tre ska samverka och förstärka varandra. Regeringens proposition innehåller en del ljuspunkter. Det är till exempel inte en dag för tidigt att avskaffa den klåfingriga och moraliserande bastuklubbslagen. Sättet som vuxna människor själva väljer att ha sex på ska inte betygssättas av staten. I den parlamentariska Smittskyddskommittén var Folkpartiet liberalerna det enda partiet som krävde att lagen skulle avskaffas rakt av utan ny lagstiftning i dess ställe. Jag välkomnar att det nu finns en bred uppslutning över partigränserna kring denna ståndpunkt. Därför är det också beklämmande att Kristdemokraterna frångår sin ståndpunkt i kommittén att avskaffa lagen. Man hänvisar till olika smittskyddsöverväganden. Men jag undrar om det är det egentliga skälet. Vi kunde till exempel för en tid sedan se på Dagens Nyheters debattsida Kristdemokraternas partiledare på ett intresserat sätt beskriva olika sexualtekniker som kunde förekomma på bastuklubbar. Det finns som sagt ljuspunkter. Det är utmärkt att sekretessbestämmelserna gällande beslut om tvångsåtgärder ses över. Men på flera centrala punkter är, tyvärr, regeringens förslag, som vi nu ska rösta om, de missade chansernas proposition. Låt mig först börja med att vara mycket tydlig. Det är ingen mänsklig rättighet att medvetet utsätta andra människor för smittfara. Men lika lite kan staten åsidosätta mänskliga rättigheter enbart med hänvisning till förekomsten av en smittsam sjukdom. Dessa frågor ställs på sin spets när det gäller hiv. Å ena sidan är det en smittsam sjukdom, än så länge obotbar, som obehandlad leder till döden. Å andra sidan är det en sjukdom som lyckligtvis har ganska låg smittsamhet. Hiv smittar över huvud taget inte vid vanliga sociala kontakter. Därför har frågan om tvångsåtgärder som medel att bekämpa hiv varit föremål för kontinuerlig diskussion i det internationella arbetet för mänskliga rättigheter. FN:s kommission för mänskliga rättigheter konstaterar att folkhälsa har accepterats som en giltig grund för inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. Men kommissionen fastslår också att folkhälsa sällan utgör ett legitimt skäl för inskränkningar av mänskliga rättigheter när det gäller hiv och aids. Inskränkande åtgärder kan vara effektiva när det gäller smittsamma sjukdomar som sprids genom sociala kontakter, men de är ineffektiva vid hivinfektion. Inom Europarådet har antagits tre rekommendationer som rör hiv/aids. En av dem har varit mycket uppmärksammad i Sverige i denna debatt, nämligen den rekommendation från 1989 som uttryckligen tar avstånd från alla former av tvångsisolering av hivpositiva. Som enda land lade Sverige ned sin röst med röstförklaringen att rekommendationen är oförenlig med den svenska smittskyddslagen, som ger möjlighet till tvångsisolering av hivpositiva utan någon bortre tidsgräns. Så kommer det också att bli med den nya lagstiftningen. Tvångsisolering blir intressant ur ett hivperspektiv eftersom den så gott som uteslutande tillämpas på hivpositiva patienter. Det finns fall där de har suttit isolerade upp till tio år. Här har Smittskyddskommittén föreslagit en strikt tidsgräns på högst sex månader. Det är en förbättring jämfört med det regeringen föreslår, men det finns problem också med detta - framför allt att man fortfarande inte nyanserar vilka tvångsåtgärder som kan vara berättigade beroende på om sjukdomar smittar eller inte vid sociala kontakter. Socialutskottet avstyrker två motioner från riksdagens HBT-grupp som tar upp detta problem. Utskottet anser att motionerna är tillgodosedda med regeringens proposition. Som ordförande i riksdagens tvärpolitiska HBT-grupp vill jag bestämt ta avstånd från en sådan beskrivning. Den lagstiftning som vi nu kommer att rösta om avviker på väsentliga punkter från Smittskyddskommitténs förslag och de intressen som vi lyfter fram i vår motion. Låt oss då se på hur det nya lagförslaget ser ut i förhållande till vad jag har tagit upp. Smittskyddskommittén konstaterar att det finns problem med obegränsad tvångsisolering i förhållande till Europakonventionen när det gäller hivpositiva. I propositionen medger regeringen denna risk, men man gör ändå bedömningen att den svenska lagstiftningen förhoppningsvis står i samklang med Europakonventionen. Frågan är om man verkligen har skäl för sin optimism. Enligt konventionens artikel 5.1.e är det visserligen tillåtet med frihetsberövanden för att förhindra spridning av smittsam sjukdom, och motsvarande gäller enligt artikel 8 när det gäller inskränkningar i privatlivet, men samtidigt har 1989 års rekommendation, som jag tidigare nämnde, särskilt uppmärksammats av Europadomstolen i ett fall som gäller en hivpositiv person. Här tycker jag att man kan dra paralleller till hur man över huvud taget bör förhålla sig till internationella konventioner. Jag ska ta ett helt annat exempel: Sverige fälldes för vår tidigare lagstiftning om skattetillägg. Det var en lagstiftning där det också gjordes bedömningen att den möjligtvis kunde stå i strid med konventionen men man hoppades att så inte skulle vara fallet - och förlorade. Huruvida regeringen har studerat möjligheten att ett fall faktiskt kommer upp till Europadomstolen vet jag inte. Tyvärr är möjligheten mycket liten. Därför är det viktigt att få dessa betänkligheter förda till protokollet. Vad gäller epidemiologin har tvångsisoleringen inte haft nämnvärd inverkan på det faktum att Sverige har varit relativt lindrigt drabbat av hivepidemin jämfört med länder med annan lagstiftning. När det gäller beteendevetenskapliga fakta finns det risker som måste lyftas fram. När människor med hiv utsätts för långtgående tvångsåtgärder riskerar det att indirekt motverka de förebyggande insatserna i samhället och även bidra till en ökad diskriminering av hivpositiva. Omfattande tvångsåtgärder riskerar också att ge allmänheten en felaktig bild av hur smitta sprids. Fru talman! För tids vinnande ska jag i stora drag instämma med Börje Vestlund i fråga om problemen med informationsplikten. Den hänger också ihop med frågan om tvångsisolering. Risken att felaktigt bli anklagad för smittfarligt beteende, till exempel av en tidigare partner, och i förlängningen i värsta fall bli föremål för tvångsåtgärder, gör att det finns hivpositiva som inte törs berätta om sin hivinfektion för omgivningen. Många hivpositiva upplever att de riskerar att inte bli trodda om ord står mot ord. Detta försvårar för patienterna att leva upp till smittskyddslagens informationsplikt. Allt detta bidrar till ökad stigmatisering, utanförskap och osynliggörande av hivpositiva i samhället. Fru talman! Tiden är knapp, och jag ska därför inte ytterligare gå in på djupet i dessa frågor. Men jag vill än en gång framhålla att även ifall det finns vissa ljuspunkter i denna proposition, till exempel avskaffandet av bastuklubbslagen och en del rättssäkerhetsförstärkningar i smittskyddslagen, tvingas jag konstatera att på centrala punkter är detta de missade möjligheternas proposition.
Carl-Axel Johansson (M)
Anf. 122 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! I detta ärende behandlas regeringens proposition 2003/04:32 Genomförande av EG-direktivet om kliniska prövningar av humanläkemedel , fyra motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt ett nittiotal motionsyrkanden i olika läkemedelsfrågor från allmänna motionstiderna 2002 och 2003. Betänkandet omfattar bland annat avsnitten: Samtycke till deltagande i klinisk läkemedelsprövning Tillstånd till klinisk läkemedelsprövning inklusive vissa jämställdhetsaspekter Läkemedelsförmånerna Läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning Producentoberoende utbildning och information om läkemedel Läkemedelsförsörjning i särskilda boendeformer för äldre och hemsjukvård Handel med läkemedel Läkemedelsreklam Läkemedel och miljön Ett enigt utskott ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bland annat läkemedelslagen. Förslagen syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel. Lagändringarna rör i huvudsak krav på information om och samtycke till kliniska läkemedelsprövningar samt begränsningar av i vilka fall sådana prövningar får utföras på underåriga och icke beslutskompetenta vuxna. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden, främst med hänvisning till pågående arbete på området. I betänkandet finns 28 reservationer och två särskilda yttranden. Med denna inledning överlämnar jag ärendet till debattörerna.
Marita Aronson (Fp)
Anf. 123 Marita Aronson (Fp)
Fru talman! De lagändringar som föreslås i propositionen rör framför allt krav på information och samtycke samt begränsningar av i vilka fall kliniska läkemedelsprövningar får utföras på underåriga och icke beslutskompetenta vuxna till följd av att detta EG-direktiv nu ska genomföras. Dessutom behandlas i ett antal andra läkemedelsmotioner olika läkemedelsfrågor. Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 1, och ställer mig även bakom våra övriga reservationer och vårt särskilda yttrande. Framläggandet av propositionen ger oss åter anledning att lyfta fram frågan om ställföreträdare. Regeringen har ännu inte presenterat ett förslag som syftar till att lösa de problem som uppstår när patienter inte själva förmår att ge sitt samtycke. Det är hög tid att detta nu sker, och EG-direktivet om kliniska prövningar av humanläkemedel - som nu ska genomföras - visar återigen på detta behov. Regeringens saktfärdighet i denna fråga förtjänar kritik, enligt vår uppfattning. Svensk rätt saknar ännu i dag klara bestämmelser om legala ställföreträdares behörighet i hälso- och sjukvårdssammanhang. Ställföreträdare kan krävas när patienter på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande förhållanden inte själva förmår att ge sitt samtycke till åtgärder eller forskning. God man, förvaltare eller anhörig har i dag inte juridisk rätt att i alla de situationer som propositionen berör föra patientens talan vid kliniska läkemedelsprövningar. Frågan har tidigare aktualiserats, till exempel i samband med biobankslagstiftningen. Men regeringen har, trots påpekanden från Socialstyrelsen, patientorganisationer och inte minst från oss moderater, ännu inte presenterat ett förslag i denna fråga. Därför kvarstår i dag endast att utesluta beslutsinkompetenta patienter från läkemedelsprövningar, eftersom dessa själva inte kan ge sitt samtycke. Det kan leda till att patientens rättssäkerhet minskar och att alla inte medges likvärdig vård. Det är oacceptabelt och oetiskt att forskning och klinisk läkemedelsprövning kan ställa beslutsinkompetenta patienter utanför den vård och behandling som skulle kunna hjälpa dem. Regeringen måste därför snarast återkomma till riksdagen med förslag om att i lag reglera vem som ska vara min röst - min ställföreträdare - den dag jag själv inte kan uttrycka min vilja. Ett område som nu särskilt bekymrar oss är på vilket sätt nya läkemedel kan omfattas av läkemedelsförmånen. Om man redan vid introduktionen av ett nytt läkemedel begränsar dess användningsområden genom att endast jämföra dess nytta med redan befintliga läkemedel och begränsar dess användning genom att utesluta det från subventionen bidrar det till att slå undan förutsättningarna för vidare forskning och utveckling. Dessutom är det så att nya läkemedel måste genomgå efterföljande klinisk forskning och dokumentering efter det att läkemedlet godkänts. För detta krävs att tillräckligt många patienter får tillgång till läkemedlet i praktiskt, kliniskt bruk under kontrollerade former för fortsatt uppföljning och utvärdering. Nuvarande system med kostnadskontrollen försvårar detta i högsta grad och därför försvåras utvecklingen och tillgången till nya läkemedel hos oss i Sverige, och det är inte bra. Nya läkemedel kan vara en tillgång för såväl patient som sjukvård. Operationer, vårddagar och sjukskrivningar kan minska till följd av att bättre läkemedel tas fram och livskvaliteten kan öka hos patienten. Det som är en kostnad på läkemedelsnotan kan vara en besparing i sjukvården eller i vårt sociala försäkringssystem. Den hälsoekonomiska analysen måste förfinas, men våra budgetsystem måste troligen också förändras. Vi har länge ansett att receptfria läkemedel borde kunna säljas via Internet. Apoteket AB har sedan 2002 via sin hemsida gjort det möjligt att få receptfria läkemedel levererade hem. Tjänsten omfattar för närvarande Stockholm, Göteborg, Kalmar, delar av Norrland och Skåne. Vi ser en utveckling där denna tjänst kommer att utökas till att omfatta hela landet. Men, fru talman, mot denna bakgrund anser vi att det är hög tid att snarast avskaffa Apoteket AB:s försäljningsmonopol beträffande receptfria läkemedel. Om så inte sker finns det en risk för att Apoteket AB utnyttjar sin monopolställning och bygger upp en marknad som försvårar för nya aktörer i framtiden. Vi anser att dagligvaruhandeln bör få möjlighet att bedriva motsvarande försäljning av receptfria läkemedel i sina affärer och via Internet. Denna konkurrens möjliggör en prisspridning som kommer kunden till nytta. Vi menar vidare att det är bra att receptbelagda läkemedel som förskrivits med flera uttag nu kommer att kunna levereras hem till kunden, frånsett vid det första uttaget som måste ske på apoteket. Det är angeläget att även detta kan införas i hela landet utan geografiska begränsningar. Enligt vår mening bör en liknande ordning införas avseende de recept som förskrivs elektroniskt till apoteken. Redan vid första uttaget av dessa recept bör kunden kunna få den förskrivna medicinen levererad hem till sig utan att behöva gå till apoteket. Detta bör gälla även för de elektroniska recept som är förskrivna med ett enda uttag. Det här borde kunna införas relativt omgående med undantag för tunga narkotikaklassificerade läkemedel där kundens identitet måste kunna styrkas vid uttaget på apoteket. Fru talman! Vi kommer att mycket noga följa utvecklingen på detta område och avser att återkomma i frågan om det visar sig nödvändigt. Härmed yrkar jag återigen bifall till reservation nr 1.
Chatrine Pålsson (Kd)
Anf. 124 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Detta EU-direktiv som vi ska fatta beslut om innebär att samtycke till deltagande i kliniska läkemedelsprövningar alltid ska inhämtas även i samband med sjukbehandling, vilket ett enigt utskott har ställt sig bakom. Vid underårigs deltagande ska samtycke inhämtas av vårdnadshavaren, men prövningen får inte utföras om barnet inser vad prövningen innebär och motsätter sig att den utförs. Det är viktigt att vi fastslår detta, tycker jag. Men det behövs tydliga bestämmelser om behörigheten för legala ställföreträdare för de vuxna som inte är i stånd att själva fatta beslut. Det är viktigt att redovisa var gränserna går för den gode mannens eller förvaltarens behörighet. En utredare är tillsatt för detta - det vet vi - vilket är bra. Vi har också hört att uppdraget ska vara klart till sommaren, men jag tycker att detta borde ha varit gjort innan vi fattar det här beslutet. Detta är inte någon bra ordning, och vi har också yrkat bifall till den motion som Moderaterna har väckt. När det gäller kliniska läkemedelsprövningar finns det också krav på genusperspektiv. Vi i Folkpartiet tycker att det är viktigt att läkemedel prövas på både män och kvinnor. Det har hänt en hel del på detta område. Forskningen har omfattats av detta, men det behövs i större utsträckning, och mer kan göras. Jag har stora förhoppningar på Centrum för Genusmedicin som nyss har startats. När det gäller läkemedelsförmåner har den nya läkemedelsförmånsnämnden varit i gång bara under ett år. Vi får väl hoppas att den ska fungera bra. Vi önskar också att det skulle finnas ett system som ger möjlighet att subventionera läkemedel där uppenbar risk föreligger för överutnyttjande och felförskrivningar. Kanske ska förskrivningsrätten för vissa medel begränsas till specialistläkare. Till exempel har avslag på ansökan om subvention på Viagra överklagats i länsrätten. I avvaktan på det har vi skrivit ett särskilt yttrande. Sedan gäller det läkemedelsförskrivning och läkemedelsanvändning. Vi i Folkpartiet har i motioner och interpellationer tagit upp frågan om förskrivning av narkotikaklassade läkemedel och missbruk av detta, och vi tycker att förskrivningsrätten borde begränsas. Jag har nyss haft en interpellationsdebatt med socialministern omkring införandet av läkemedelslistor på Apoteket AB. Läkarförbundet, Landstingsförbundet och flera andra tunga remissinstanser tycker att det är oklokt att man bara gör de här läkemedelslistorna på Apoteket. Däremot vill Läkarförbundet ha en läkemedelsjournal som är kopplad till patientjournalen som läkaren, och patienten förstås, har tillgång till. Där kan man också se diagnos, om patienten har allergier och så vidare. Det behövs också. Man ska inte bara titta på den utskrivna mängden läkemedel. Vi tycker att det förslag som Läkarförbundet har lagt fram låter bra. Därför tycker vi att det är lite tråkigt att inte socialministern vill titta på detta förslag i första hand. Kanske kan vi höra något annat av Conny Öhman. Jag hoppas att han kan tänka sig något annorlunda. Att det är lätt att få tag i narkotikaklassade läkemedel visade en journalist från Göteborgs-Posten. Nyligen var hon hos tre läkare på 37 minuter och lyckades få fatt i över 400 tabletter, trots att hon var helt frisk. Jag tycker att det är bråttom att göra någonting på detta område. De här över 400 tabletterna skulle kosta 6 000 på gatan för missbrukare till exempel. Det har hållits ett seminarium kring den här frågan för att lyfta upp den. Det visade sig på det seminariet att det här är ett jättestort problem. Vi tycker att regeringen måste ta fatt i det lite snabbare än vad man gör och kanske också komma på rätt lösning. När det gäller läkemedelsanvändningen har vi i Folkpartiet önskat en nationell plan för optimal läkemedelsanvändning. Vad som i dag sker är ett stort slöseri i och med överförskrivning. När vi i socialutskottet för ett tag sedan var på Apoteksbolaget fick vi veta, om jag inte minns fel, att varje år lämnas 2 000 ton läkemedel som ska förstöras, som inte behövs, in på Apoteket. Men man räknade med att det kanske fanns ett mörkertal, så att det var ungefär 9 000 ton per år. Det är svindlande siffror tycker jag. Dessa läkemedel kommer inte till någon nytta. De förstör miljön och framför allt ekonomin. Det är speciellt viktigt att våra äldre får rätt mediciner, att de inte får för många mediciner och inte i fel kombination. Därför behövs det en speciell kontroll. Det har vi tagit upp i betänkandet, men det finns mycket kvar att göra. Sedan gäller det producentoberoende och utbildning och information om läkemedel. Vi i Folkpartiet tycker att ämnet klinisk farmakologi borde byggas ut och att resurser borde avdelas för utbildning och information vid universiteten och Apoteket AB, så att man kan ge information till läkare och andra berörda. Det är brådskande att den producentobundna utbildningen blir mer frekvent. I dag är läkarna alltför beroende av läkemedelsföretagens utbildningar. När det gäller läkemedelsförsörjning för äldre i särskilda boenden och i hemsjukvården har vi i Folkpartiet varit särskilt kritiska till att patienter som får gratis medicin i sjukhusvården inte får det i lasarettsanknuten hemsjukvård. Ja, detta är några punkter där Folkpartiet har haft speciella krav och ett engagemang i de här frågorna. Jag står självklart bakom alla våra reservationer men yrkar bifall till reservation nr 9.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 126 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Betänkandet visar med glädjande tydlighet att riksdagen har ett uttalat individ- och patientperspektiv på frågor som rör läkemedel. Hela processen, från forskning, klinisk prövning, förskrivning och information till miljöpåverkan och omhändertagande av oanvänd medicin, avhandlas i detta betänkande. Dessa frågor kommer att bli allt viktigare ju mer individanpassade och träffsäkra framtidens mediciner kommer att bli. Patienten har rätt att få läkemedel av hög kvalitet, testat och vetenskapligt dokumenterat om läkemedlet är avsett för barn, gammal, kvinna eller man. Patienten har även rätt att få läkemedel på rätt indikation, det vill säga att det har bevisad effekt på min sjukdom eller mina symtom. Biverkningar ska dokumenteras och öppet deklareras för att säkerhet och tillförlitlighet ska vara på högsta möjliga nivå. I dag är det självklart att tillstå att flera läkemedel har olika effekt på kvinnor och män, just på grund av att de är kvinnor och män. Därför är det ett oavvisligt krav att läkemedel bara ska användas till dem som de är prövade på och avsedda för. Men det är också viktigt att komma ihåg att effekten kan vara densamma men biverkningarna olika. Biverkningar måste därför noga dokumenteras och rapporteras. Producentoberoende granskning och konsumentinformation behöver förbättras. Människors kunskap om läkemedel och deras användning ökar ständigt. Patienterna blir alltmer medvetna och ställer krav på läkarens val av preparat. Läkemedelsföretagen ser i detta stora möjligheter att genom reklamkampanjer påverka människors val av vilket läkemedel som är det bästa. Reklam kan ibland ge god information, men den är aldrig neutral och objektiv. Receptbelagda läkemedel ska aldrig kunna förväxlas med hälsosamma produkter eller läkemedel som är receptfria. Ett förbud mot patientinriktad reklam för receptbelagd medicin är ett steg i att stärka kvaliteten och öka säkerheten vid val av läkemedel. Missbruk och felanvändning av läkemedel är ett stort problem. Det kan få katastrofala följder för patienterna som påverkar hela deras livssituation och livskvalitet. Förskrivarens ansvar bör därför öka i syfte att minska ofrivilligt eller medvetet missbruk av läkemedel. Riksförsäkringsverkets studier visar att få läkare varnar för risken att bli beroende av lugnande och smärtstillande medel och sömnmedel. Patienterna har ofta ingen insikt om att läkemedlet kan bara beroendeframkallande. Vänsterpartiet anser det nödvändigt att utforma riktlinjer för obligatorisk skriftlig och muntlig information till patienten om risken för beroende. Läkaren ska dessutom vara skyldig att aktivt följa upp och dokumentera att patienten förstått informationen och följer de instruktioner som läkaren har givit. Fru talman! Tyvärr sponsras en alltför stor del av läkares utbildning och fortbildning i klinisk farmakologi, preparatval och introduktion av nya läkemedel på marknaden av producenterna, det vill säga läkemedelstillverkarna själva. Detta förhållande hotar allvarligt läkarnas förmåga att hålla sig opartiska och oberoende vid förskrivning. Av etiska och öppenhetsskäl borde läkemedelsföretagens kontakter med enskilda läkare och kliniker redovisas. Likaså bör det finnas en dokumentation av hur studieresor, konferenser och andra marknadsföringsaktiviteter finansieras. Tillsammans med en stärkt producentoberoende läkemedelsinformation och uppföljning av läkarnas förskrivningsprofiler skulle det bli säkrare och tilliten till systemet öka. Det finns en alltmer ökande medvetenhet om läkemedlens påverkan på miljön, olika påverkan i olika delar av läkemedlets livscykel beroende på vilka substanser det innehåller, vilken tillverkningsprocess man använder och administrationssättet. I morse hörde jag på radio att Chalmers i Göteborg satsar på forskningsprojekt som just rör miljökonsekvenser av läkemedel. Det börjar även komma miljömärkning av mediciner. Det är alldeles utmärkt, och det arbetet ska naturligtvis fortgå och bli ännu bättre. Det finns i dag åtta olika vacciner som innehållet kvicksilver som konserveringsmedel. Enligt de miljömål riksdagen antagit ska kvicksilveranvändning helt upphöra. Vänsterpartiet anser att kvicksilver måste förbjudas som konserveringsmedel i vacciner. Fru talman! Avslutningsvis vill jag gärna tillstyrka de direktiv och lagändringar som ökar skyddet och stärker patienters rättigheter i samband med klinisk prövning av läkemedel. Vänsterpartiet har flera motioner i detta betänkande. En del har jag berört. Jag står givetvis bakom samtliga. Jag yrkar dock i detta sammanhang bifall till de reservationer som handlar om producentoberoende information och utbildning till hälso- och sjukvårdspersonal samt förbud av läkemedelsreklam för receptbelagda läkemedel. Således yrkar jag bifall till reservationerna 18 och 22.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 127 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Vi har i dag att diskutera genomförandet av EG-direktivet om kliniska prövningar av humanläkemedel. Det är ett enigt utskott som står bakom det. När vi sedan kommer till andra läkemedelsfrågor går meningarna isär på några punkter. Jag står bakom alla Centerpartiets reservationer i betänkandet men yrkar av hänsyn till vår gemensamma dyrbara tid bifall endast till reservation 19. Att det i dag år 2004 i Sverige fortfarande finns osäkerhet för vem och vilka grupper medicin tas fram är allvarligt. De systematiska studierna kring läkemedelseffekter på olika grupper bör utökas. Det gäller kvinnor, äldre och barn. På så sätt kan läkemedelsbehandlingarna på sikt bli säkrare och risken för onödiga skadeverkningar minska. Läkemedel har ofta varit framtagna och utformade med mannen som norm, vilket gör att det fortfarande finns brister och risker för felmedicinering när kvinnor behandlas. Detta har uppmärksammats i debatten, men det är fortfarande osäkert vilket genomslag det har haft inom läkemedelsbranschen. Dessutom utgör de äldre den största användargruppen av läkemedel, samtidigt som de är överrepresenterade i statistiken över skador på grund av läkemedel. De äldre är därför en av de grupper som måste prioriteras vid de utökade studier av läkemedels effekter som vi anser är nödvändiga. Att barnperspektiv garanteras inom den kliniska läkemedelsforskningen är också angeläget. Vi ställer oss därför positiva till EU:s senaste förslag om att ytterligare stimulera läkemedelsforskningen som rör barn. Fru talman! Rätt använda läkemedel är självfallet nödvändiga och en förutsättning för god livskvalitet vid sjukdom. Men undersökningar från bland annat Helsingborg visar att till exempel äldre ofta får mycket läkemedel ordinerade. Olika mediciner motverkar varandra eller ger biverkningar som behandlas med ytterligare läkemedel. Samtidigt ökar kostnaderna för läkemedel snabbt och hotar att tränga ut andra viktiga delar av vårdsektorn. Enligt en undersökning som Apoteket AB, Landstingsförbundet och Vårdförbundet presenterade sommaren 2003 motsvarar felaktig eller onödig läkemedelsförskrivning miljardbelopp. Enligt en studie från Lunds universitet står tre av fyra äldre i Lunds kommuns särskilda boende på ett eller flera psykofarmaka. I hälften av fallen saknas såväl indikation för insättandet av läkemedlet som utvärdering av effekten, åtminstone enligt de aktuella läkemedelslistorna i journalerna. Patienternas läkemedelslistor i journalerna är granskade för att se i vilken omfattning patienterna har ordinerats psykofarmaka. Av de patienter som ingick i studien stod 73 % på ett eller flera psykofarmaka. Ett oroande tecken är den bristfälliga journalföringen. För mer än hälften av alla ordinerade läkemedel saknades det uppgifter om varför dessa ordinerats. Tidigare studier har visat att läkare ogärna sätter ut läkemedel som ordinerats av kolleger. Vet de dessutom inte varför ett läkemedel satts in blir det också svårare att sätta ut det. Det blir lätt att läkemedlet bara "hänger med". Lika dåligt ställt var det med uppföljningen av de läkemedel som hade satts in. För mer än hälften av de angivna läkemedlen saknades det uppgifter som vilken effekt de hade haft. Centerpartiet anser att det behövs ökade kunskaper och bättre arbetsformer för att förebygga felaktig läkemedelsanvändning. Dessutom behövs ett läkemedelsregister som gör det möjligt för läkare och annan vårdpersonal att enkelt informera sig om vilka andra läkemedel en patient har fått sig tillskrivna. På så vis skulle det vara lättare att motverka övermedicinering samt förutse eventuella biverkningar. Läkemedelsregistret är också viktigt för en bättre ekonomisk och hälsomässig uppföljning. Självfallet måste ett sådant register bygga på patientens medgivande. Jag vill också framhålla vikten av ett stärkt samarbete mellan vårdpersonal och apotekspersonal för att undvika felanvändning av läkemedel. Patientens förståelse för sin egen medicinska situation och hennes eller hans möjligheter att få tillgång till kunskap om läkemedel och deras effekter är en viktig resurs. Enligt min mening bör regeringen utarbeta ett åtgärdspaket för hur man tillsammans med landstingen kan motverka felanvändning av läkemedel och i stället uppnå en effektiv och säker läkemedelsanvändning. Fru talman! Jag ska till sist komma in på läkemedelsindustrin, som uppskattningsvis satsar 3-4 miljarder kronor årligen i Sverige på marknadsförings-, informations- och utbildningsinsatser riktade till förskrivarna. Sjukvårdshuvudmännens insatser i detta sammanhang har hittills i allmänhet varit ganska obetydliga jämfört med industrins, men enstaka undantag har förekommit. I betänkandet står det att regeringen ansåg det angeläget att sjukvårdshuvudmännen vidareutvecklar och intensifierar producentoberoende informations- och utbildningsinsatser riktade till dem som förskriver läkemedel och annan hälso- och sjukvårdspersonal. Regeringen ville inte utesluta att sådana insatser på olika sätt sker i samverkan med läkemedelsindustrin. En sådan samverkan får dock inte utformas på ett sådant sätt att informationsinsatsernas opartiskhet och saklighet sätts i fråga, anfördes det. Och när jag läser det måste jag säga: Det är bara att bifalla vår reservation nr 19! Där föreslår vi just en sådan modell som regeringen efterlyser. Det är en modell som man redan har infört i en del stater i USA, som innebär att samtliga läkemedelsföretag avsätter finansiella medel till en särskild fond för fortbildning. Genom en sådan gemensam fond läggs en grund för långsiktig hållbarhet inom läkemedelsindustrin, där patientperspektivet blir den självklara utgångspunkten. Det minskar också risken för att läkare kommer i någon form av beroendeställning till enskilda läkemedelsföretag. Vi i Centerpartiet anser att ett sådant system även bör prövas i Sverige.
Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Anf. 128 Kerstin-Maria Stalin (Mp)
Fru talman! Ärade kamrater! Jag börjar med jämställdheten. I vårt förändrade samhälle intar kvinnorna allt högre tjänster på arbetsmarknaden. Kvinnor konkurrerar med männen på männens villkor. Ansvaret för hem och barn ligger fortfarande i huvudsak på kvinnan. Kvinnor har på grund härav blivit utsatta för ökade stressfaktorer och således en ökande mängd stressjukdomar. Hjärtinfarkter hos kvinnor ökar, men det visar sig att kvinnor har svårare att klara en infarkt. Det är bland annat svårt att få rätt medicindosering för hjärtbesvär. Mallar för medicindosering baserade på kvinnokroppen saknas i stor utsträckning. Doseringen av medicin vid olika sjukdomstillstånd utgår från den manliga kroppen, och undersökningar har gjorts på hur väl en man tål olika mediciner och doseringsmängder. Trots att vi nu befinner oss på 2000-talet har inte någon större förändring skett. För drygt 20 år sedan började ohälsotalet öka för kvinnor medan det minskade för män. Arbetet med kvinnors hälsa och en helhetssyn på kvinnors situation är nödvändigt. Kvinnor har stort ansvar, men liten makt över sina liv. Den vetenskapliga forskningen, speciellt den medicinska, är inriktad på män. Det är unga män som är norm för alla standardvärden. I många fall är det unga män som gör sin värnplikt som ingår i undersökningar och utgör underlaget för forskningen. Förklaringen ligger bland annat i att forskare tycker att kvinnor är svårare att pröva på, bland annat på grund av deras hormoncykler och andra livscykler. Att kvinnor kan få barn är också en orsak till att det är lättare att fastställa medicinska värden efter manskroppen. Forskningen drivs av män, för män och på män. Den här frågan har Miljöpartiet arbetat med sedan 1995 - det är åtminstone så länge som jag vet. Det är mycket glädjande att så många fler har uppmärksammat betydelsen av den här frågan. Utskottet beskriver också mycket ingående hur arbetet med jämställdhet inom läkemedelsområdet pågår. Det är bra, men forskning på kvinnosjukdomar fattas fortfarande. Sedan har vi frågan om läkares vidareutbildning. Den sponsras mycket eller helt av läkemedelsbolagen. Det är en fruktansvärd styggelse, som har prisats i många år. Det har absolut ingen betydelse, hävdar många. Men det är inte sant. Det har visat sig att mutor förekommer i båda riktningarna. Det här har uppmärksammats mycket i medierna på senaste tiden. Vi har fått veta att läkare till och med hör av sig till läkemedelsbolag och kräver resor och så vidare. Här behövs en ordentlig uppstramning. Jag ska också prata lite om informationsplikten för läkare. Det handlar bland annat om upplysning om medicin är vanebildande eller inte. Det är väldigt viktigt att man får information om de beroendeframkallande läkemedel som förskrivs. Sedan bör läkare vara skyldiga att aktivt följa upp förskrivningarna på individnivå. Det visar sig också att det är en underrapportering av biverkningar, och det är också något som måste stramas upp. Allra sist vill jag ta upp frågan om läkemedel och miljö. Enligt en uppgift återfinns sammanlagt över 20 färgämnen i olika farmaceutiska specialiteter. Fördelen med färgade mediciner är att man lättare kan skilja dem åt. Men risken för överkänslighetsreaktioner borde enligt min mening väga tyngre. Jag anser att det är viktigt att läkemedel är så fria från tillsatser som möjligt. Då biverkningar uppstår kan det annars vara svårt att fastställa vad i medicinen som orsakar den oönskade effekten. Med det vill jag sluta, och jag yrkar bifall till reservation nr 5 och reservation nr 15.
Conny Öhman (S)
Anf. 129 Conny Öhman (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i detta betänkande och avslag på samtliga reservationer. Läkemedel är i grunden något positivt. Läkemedel representerar en dynamisk bransch. Det finns intensiv forskning för att få fram nya substanser och förhoppningar om att nya läkemedel ska bota fler åkommor eller förbättra behandlingen av åkommor som man behandlar i dag och bidra till folkhälsan. Vi kan glädjas åt att vårt land är en viktig aktör i den här utvecklingen. Läkemedelsbranschen är i allra högsta grad en internationell bransch. Vi har ett läkemedelsverk som är en viktig komponent i det europeiska arbetet på läkemedelsområdet. Vi har en läkemedelsindustri i detta land som på ett utomordentligt positivt sätt bidrar till det handelsöverskott vi har. För någon vecka sedan kunde vi ta del av sådan information på tidningarnas ekonomisidor. Läkemedelsbranschen är alltså viktig för både patienter och landet. Det investeras stora belopp i produktionsanläggningar och i forskning i Sverige på det här området. Samtidigt är det självfallet ett område som inger bekymmer när det gäller en del frågor. Huvuddelen av betänkandet handlar om EG-direktivet, som alla partier ställer sig bakom. Man kan kort sagt säga att det här i princip är ett förhållande som gäller redan i dag, när det gäller svensk läkemedelsforskning, som på något sätt kodifieras genom detta EG-direktiv. Jag är väl medveten om att ställningen för de personer som ingår i sådana här forskningsprövningar stärks i och med detta. Flera har tagit upp att vi ännu inte har en reglering av legala ställföreträdare. Jag vill för min del instämma i att det hade varit en fördel om vi hade haft det vid detta tillfälle. Men som någon redan har sagt pågår utredningsarbete, och jag ser fram mot en rättslig reglering av detta. Det enda lilla bekymmer man kan se med detta EG-direktiv är att forskning på akut medicinskt sjuka patienter möjligtvis försvåras, där man helt enkelt inte hinner eller har möjlighet att fråga om tillstånd för att försöka göra en forskningsinsats. Men det är ett problem som väl alla är medvetna om i detta sammanhang. När det gäller övriga delar i betänkandet vill jag ge några kommentarer. Vi känner igen de flesta av frågorna från tidigare läkemedelsbetänkanden. Det är inte så värst många nya motionsuppslag som vi har att behandla. Genusperspektivet i forskningen är självfallet viktigt. Här finns en redovisning av Läkemedelsverkets studie av detta där man kan se en klar förbättring under 90-talet när det gäller de studier som pågår både i Sverige och i Europa. I en mycket ökande andel inkluderar man kvinnor i studierna, och de här siffrorna är ändå fem år gamla, så det sker en positiv utveckling på det här området. När vi förra gången diskuterade läkemedel här i riksdagen fattade vi beslut om den reglering som gäller sedan den 1 oktober 2002. Vi kan glädjas åt, tycker jag, att efter det här beslutet har kostnadsutvecklingen för läkemedel i Sverige blivit klart lägre än den kostnadsutveckling vi hade innan. Användningen av billigast utbytbara läkemedel har, som jag ser det, fungerat i stort sett bra. Nu har Socialstyrelsen och Läkemedelsverket fått i uppdrag att titta på detta lite noggrant. Vi får se om de kommer med någon redovisning av allvarliga problem, men så här långt har det varit väldigt få rapporter om att detta inte skulle ha fungerat på ett bra sätt. Därför är det lite förvånande att ta del av Moderaternas reservation där man framhärdar i att man skulle velat ha det på det sätt som vi hade förut, nämligen ett förbud mot att byta ut läkemedel mot billigast jämförbara läkemedel. Man undrar hur Moderaterna hade finansierat de kostnaderna i sina budgetförslag. Som jag sade inledningsvis har vi några problem som jag tycker är allvarliga inom det här området men som kanske inte i första hand vi här i riksdagen kan göra så värst mycket åt. Ett problem är de rapporter som alltför ofta kommer in om att den ordinerade förskrivningen inte följs av patienter. De tar ut läkemedel men använder dem kanske inte alls, eller också tar de ut läkemedlen på apoteken men använder dem inte på det sätt som läkaren har förskrivit. Det behövs helt klart en uppmaning till förskrivare här i landet att förvissa sig om att patienterna förstår hur de ska använda de läkemedel som skrivs ut och dessutom tas ut på apoteken. Vi har ett i det stora hela litet men ändå allvarligt problem. Jag var själv på en konferens för några veckor sedan där man redovisade den förskrivning som ett mycket litet antal oseriösa läkare i det här landet sysslar med. De skriver ut utomordentligt stora mängder beroendeframkallande preparat som sedan säljs ute på den öppna marknaden till ganska stora pengar. Detta är ett missbruk av förskrivarrätten och något som genererar skador av läkemedel. Vi måste diskutera hur vi ska kunna tackla detta, för det är självfallet inte meningen att starka droger ska användas på detta sätt ute bland missbrukare och andra. Det sker ganska mycket utvecklingsverksamhet på det här området. Senast i dag kan vi läsa i dagens utgåva av Dagens Medicin att Läkemedelsverket från och med i morgon kommer att ändra föreskrifterna när det gäller förskrivning i det här landet och öppnar för försöksverksamhet där man skriver läkemedlets aktiva substans i stället för preparatnamnet i receptblocket. Enligt tidningen är Västra Götalandsregionen beredd att pröva en sådan försöksverksamhet. Jag tycker att det är utomordentligt intressant att man nu kan genomföra en sådan försöksverksamhet och se vad det faktiskt ger för resultat. För patienten är det ju den aktiva substansen som är det viktiga. Avslutningsvis måste jag säga ett par meningar om Vänsterpartiets förslag om att införa en statlig läkemedelsfabrik och produktion av läkemedel här i landet. För det första undrar jag hur Vänsterpartiet har tänkt sig att finansiera detta. För det andra undrar jag vad som vore nyttan med detta. För det tredje: Är det inte ett förslag som är bra gammalt och icke verksamt i den tidsålder vi lever i i dag? Det är förvånande att se sådana förslag som vi har sett från Vänsterpartiet i över 30-40 år nu återkomma år 2004, måste jag säga.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 130 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag skulle vilja höra lite grann vad Conny Öhman tror att det kommer att bli för resultat av att läkemedelsindustrin i dag marknadsför, informerar och utbildar läkarna direkt. Vi har föreslagit en form av fond. Jag kan tycka att vårt förslag stämmer väl med det som regeringen efterlyser och efterfrågar. Jag skulle vilja höra Conny Öhmans åsikt i den frågan.
Conny Öhman (S)
Anf. 131 Conny Öhman (S)
Fru talman! Det är väl detta med fonden som är skillnaden. Självfallet önskar vi så mycket producentobunden information som möjligt. Vi välkomnar också att Landstingsförbundet och Läkemedelsindustriföreningen ser över det avtal som reglerar hur förhållandet ska vara mellan industrin och läkarkåren i de här frågorna. Vi är också medvetna om att man avsätter pengar från Dagmarmedlen för att via Läkemedelsverket syssla med producentobunden information. Enskilda landsting har också tagit initiativ till att försöka reglera hur man ska ha det när det gäller relationen till industrin och de landstingsanställda läkarna. Det finns flera exempel på landsting som nu jobbar aktivt med frågan. Mitt intryck är ändå att det är en ganska positiv process på gång som innebär att läkarkåren får ökade möjligheter att ta till sig producentobunden information. Jag tycker att vi ska fortsätta på den vägen.
Annika Qarlsson (C)
Anf. 132 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag tycker att det är synd att man inte ser till att också få in de stora pengar som det handlar om i ett informativt obundet arbete. I betänkandet hänvisas det mycket till att Socialstyrelsen har ett uppdrag som ska slutredovisas i dag. Den redovisningen kunde vi ju inte gå och lyssna på eftersom vi befinner oss här och debatterar. Vi har däremot fått ett pressmeddelande från Socialstyrelsen som visar att det fortfarande finns mycket kvar att göra i genusperspektiv både när det gäller vård och behandling men framför allt när det gäller läkemedel. Den här uppföljningen bekräftar att det fortfarande finns brister både avseende kunskaper och behandlingspraxis när det gäller mäns och kvinnors ibland olika behov. Totalt sett är läkemedelskostnaderna högre för kvinnor, men män ordineras oftare nyare och därmed dyrare läkemedel. Det här är en alldeles ny rapport som Socialstyrelsen har lämnat i dag. Det skulle vara intressant att höra hur ni kommer att följa upp den rapport som nu kommit från Socialstyrelsen.
Conny Öhman (S)
Anf. 133 Conny Öhman (S)
Fru talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har tagit del av pressmeddelandet under dagen. Men det är i och för sig inte så konstigt att kvinnor konsumerar mer läkemedel över livet än vad män gör eftersom medellivslängden för kvinnor är bra mycket högre. En tidigare ledamot av det här utskottet, folkpartisten Barbro Westerholm, anförde de argumenten i många läkemedelsdebatter några år tillbaks i tiden. Självfallet ska tillgången till nya moderna läkemedel på intet sätt vara genusberoende. Om det är ett bra läkemedel ska det vara tillgängligt för alla typer av patienter. Det finns all anledning att fortsätta följa frågan om läkemedelsanvändning för alla grupper i det här samhället. Vad det handlar om är att få ut budskapet till förskrivarna i första hand. Tyvärr finns det bland vissa grupper av förskrivare en eftersläpning när det gäller att ta till sig modern läkemedelsterapi.
Carl-Axel Johansson (M)
Anf. 134 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Jag hörde Conny Öhman säga i sitt anförande att läkemedel är bra och värdefulla i egenvård, att de behövs där. Så minns jag, Conny Öhman, att du sade. Då frågar jag Conny Öhman: Varför ska det vara så svårt att komma över dessa receptfria läkemedel? Det finns mängder med receptfria läkemedel för magsjukdom, för allergi, för smärtlindring, men de får bara försäljas på apoteket. Vad är det som gör att det ska vara så svårt att komma över dessa preparat för egenvård eftersom man inte kan släppa försäljningen i till exempel dagligvaruhandeln över disk? Det har man gjort i Danmark utan att se några stora bekymmer med detta. Internetförsäljningen, som jag påpekade i anförandet, tycker jag inte löser problemet. Apoteket utnyttjar en monopolställning till att exploatera, det uttrycket vill jag använda, en marknad som egentligen skulle kunna ersättas väldigt mycket med dagligvaruhandeln eller med andra aktörer till fördel för konsumenterna och dem som behöver preparaten för sin egenvård. Vad är hindret?
Conny Öhman (S)
Anf. 135 Conny Öhman (S)
Fru talman! Jag minns inte nu om Carl-Axel Johansson var med när delar av utskottet var i Norge för någon vecka sedan och tog del av de norska erfarenheterna på det här området. Norrmännen har ju avskaffat monopolet och i stället fått tre privata koncerner som har delat upp marknaden mellan sig. Den erfarenhet man hade hittills, det här är visserligen inte så jättegammalt, är att det inte på något sätt har förbättrat prisbilden för läkemedel i Norge när det gäller det receptfria sortimentet. Jag tycker för min del att det här ändå är läkemedel, och läkemedel är inte vilken vara som helst. Därför bör det finnas vissa restriktioner omkring tillhandahållandet av läkemedel. Vidare bör det finnas utbildad personal som man kan ställa frågor till för att få svar på de frågor som man kan ha även kring receptfria läkemedel. Dessutom tror jag ändå att det är på det sättet att Carl-Axel Johansson överdriver svårigheterna att få tag på dessa läkemedel. I alla fall når det inte mig så ofta att folk är bekymrade över att de har svårigheter att få tag på en albyl.
Carl-Axel Johansson (M)
Anf. 136 Carl-Axel Johansson (M)
Fru talman! Nej, jag var inte med i Norge, men jag vet att man exempelvis i Danmark har ökat tillgängligheten. De erfarenheter man har i Danmark har visat att till exempel rökavvänjningsmedel har blivit billigare genom en försäljning i dagligvaruhandeln. Det är ju anmärkningsvärt att man får sälja tobak i affärerna men inte det som används för att kanske komma bort från tobaksbruket. Det tycker jag nog att man skulle kunna få göra. Vad gäller smärtstillande preparat har man inte sett en ökad konsumtion i Danmark, inte på något sätt. Däremot har priserna stigit något på smärtstillande preparat i Danmark beroende på att det är mindre förpackningar man köper. Det kanske också är så att man som patient, eller någon som är i behov av dessa preparat, är beredd att betala ett lite högre pris för bättre tillgänglighet. Man kanske slipper långa väntetider på apoteket. Man kanske slipper köra långa sträckor. Dessutom har man öppethållande som stämmer mer med ens arbetstider. Jag ser alltså inte hindret, i synnerhet som en statlig utredning i slutet av 90-talet - Konkurrensverket - också har pekat på att detta skulle kunna ge en mycket bättre egenvård. Dessutom har man ju faktiskt, nu när apoteket säljer via Internet, visat själv i sitt system att man kan sköta den farmaceutiska rådgivningen på annat sätt. Apoteksaktiebolaget gör det i alla fall. Så vari ligger hindret?
Conny Öhman (S)
Anf. 137 Conny Öhman (S)
Fru talman! Fortfarande säger Carl-Axel Johansson att det är problem för människor att få tag i det receptfria sortimentet. Min uppfattning är nog inte att människor klagar över att det skulle vara svårt att komma i åtnjutande av de här sakerna. Apoteket har i dag alldeles utmärkta öppethållandetider. Man har filialer på många håll ute i landet där man kan köpa dessa medel. Argumentet att det skulle vara någon svårighet när det gäller tillgången till detta tror jag inte håller. När man dessutom lägger till detta med Internet minskar självfallet de svårigheterna. Det finns preparat i det här receptfria sortimentet som innebär risker. Det finns preparat som man kan behöva ha rådgivning omkring när det gäller hur, när och i vilken omfattning man ska ta dem. Som jag ser det är garantin för att ha tillgång till den rådgivningen att man köper varorna på ett apotek där det finns tillgång till människor som kan klara av den rådgivningen.
Marita Aronson (Fp)
Anf. 138 Marita Aronson (Fp)
Fru talman! Jag ska bara först säga att det där med tillgängligheten till apoteken inte är så lätt. Jag satt häromdagen i en och en halv timme innan jag fick ut min medicin. Nu får jag låta min pensionerade man gå i stället, för det här går inte. Det var dock inte den fråga jag skulle ställa. Jag tänkte fråga om det som jag tog upp i mitt anförande, om att socialministern har velat göra ett läkemedelsregister som ska finnas på apoteket för att förhindra att patienter får för mycket läkemedel eller använder medicinerna på fel sätt. Så tunga instanser som både Läkarförbundet och Landstingsförbundet tycker att detta är en oklok metod att göra det på. Man säger att det är bättre att det finns en läkemedelsjournal som är kopplad till patientjournalen. Jag skulle vilja höra lite grann om Conny Öhmans tankar kring detta. Diskuterar ni detta i Socialdemokraterna? När jag ställde den här frågan till socialministern häromdagen i en interpellation tyckte jag att han mjuknade lite i kanten.
Conny Öhman (S)
Anf. 139 Conny Öhman (S)
Fru talman! Det var en trevlig iakttagelse. Visst diskuteras den här frågan, och den har diskuterats förut här i kammaren också vid ett flertal tillfällen. Helt klart är väl att man på något sätt måste ordna så att förskrivare har lättare att få tillgång till vilken förskrivning patienter står på. Inte minst har detta varit aktuellt under höstens debatt om svårigheterna med psykiatriska patienter som söker akut eller på någon jourmottagning. Svårigheten för vårdpersonalen att veta vad patienten står på kan ju helt klart försvåra omhändertagandet. På något sätt tror jag att det är ganska väl vidimerat vid det här laget att det behövs bättre tillgång till vilka mediciner en patient står på. Även i äldrevården finns den här problematiken alldeles uppenbart. Det som däremot är svårigheten är att komma fram till en teknisk lösning, och hur den ska se ut, som också innebär att man ändå kan säkerställa att dessa uppgifter inte blir tillgängliga för dem som inte ska ha tillgång till dem. Det är väl där problematiken ligger. Vilken av alla de olika lösningar som nu finns i debatten som man så småningom kommer att landa på vill jag inte ta ställning till för dagen.
Marita Aronson (Fp)
Anf. 140 Marita Aronson (Fp)
Fru talman! Vad socialministern sade var att det hade varit en utredning, och då har man föreslagit detta med läkemedelsregister. Att man sedan inte tar till sig kunskap från så tunga remissinstanser tycker jag låter lite konstigt. Först måste man göra som utredarna har sagt. Sedan kanske, i nästa steg, kan vi göra det andra. Så sade han. Jag vet inte om det är de diskussionerna ni har, men då blir jag lite bekymrad. Man ska först införa ett system. Sedan ska man börja titta på ett annat. Det vore kanske bättre med ett bättre system. Det finns flera sådana bra system, flera projekt ute i landet, med läkemedelsjournaler. Vad man behöver är att riksdag och regering förändrar patientjournalslagen och sekretesslagen. Det vore bättre att man tittade på det ordentligt från början, tycker jag, än att göra något slags halvmesyr som sedan ändå kanske måste göras om. De propåer som Läkarförbundet kommer med tycker jag det låter som att det finns mycket klokskap i.
Conny Öhman (S)
Anf. 141 Conny Öhman (S)
Fru talman! Jag är också medveten om vad Läkarförbundet anser. Jag är medveten om vad Apoteket anser. Jag är också medveten om vad den där utredningen sade. Men det är olika system man talar om. Det är olika tekniska lösningar man talar om. Det är olika lösningar där tillgängligheten - eller snarare begränsningen av tillgängligheten - i de olika systemen ser olika ut. De måste, som jag ser det, värderas mot varandra innan man så småningom kommer fram till vilket av dem man ska fastna för.
Gunilla Wahlén (V)
Anf. 142 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Jag kunde inte avstå att ta upp den kastade handsken om Vänsterpartiet och våra yrkanden om statligt läkemedelsföretag. Det är inte helt orealistiskt att man skulle kunna starta det. Man kan se Sverige som ett land som har en oerhörd kunskap inom bioteknik och medicin och som ligger långt framme inom branscher som är relaterade till läkemedel och olika tekniker som man kan använda inom medicin. Vi har också en forskning som genom olika institutioner ligger i framkant. Vi avsätter oerhörda belopp av statliga medel för att få fram en spetsforskning. Syftet med att få fram kompetens och framför allt behålla den kompetensen är att vi ska få nya företag inom dessa branscher. Tittar man historiskt på Sverige som ett läkemedelstillverkande land finner man att det finns kompetens kvar som snabbt skulle kunna byggas upp. Sverige har en lång tradition av statliga företag, såsom Vattenfall, SJ, ACO och Telia. Ganska nyligen har ni beslutat att vi ska ha statliga kasinon. Det är statlig verksamhet. Det är ett statligt företag som tillhandahåller tjänster med statlig personal. Vill man så kan man starta ett företag till och med i spelbranschen i Sverige.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-04-01
Förslagspunkter: 28, Acklamationer: 21, Voteringar: 7

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Samtycke till deltagande i klinisk läkemedelsprövning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedelslagen /1992:859) såvitt avser 13 b §.

    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedelslagen /1992:859) såvitt avser 13 b §.

    Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:32 i denna del.
  2. Förslag angående legala ställföreträdare för icke beslutskompetenta patienter

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So8.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m141013
    fp03909
    kd02706
    v23007
    c01804
    mp13004
    Totalt161125063
    Ledamöternas röster
  3. Tillstånd till klinisk läkemedelsprövning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) såvitt avser 14 §.
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859) såvitt avser 14 §.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:32 i denna del och avslår motionerna 2002/03:So490 yrkande 2, 2002/03:A242 yrkande 6, 2003/04:So9 yrkande 1 och 2003/04:A371 yrkande 5.
    • Reservation 2 (v, mp)
  4. Jämställdhetsaspekter

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So220, 2002/03:So254 yrkandena 3 och 4, 2002/03:So403 yrkande 1, 2002/03:So443 yrkande 28 i denna del, 2002/03:A366 yrkande 17, 2003/04:So313 yrkande 7, 2003/04:So339, 2003/04:So343 yrkande 17 i denna del och 2003/04:A302 yrkande 17.
    • Reservation 3 (m)
    • Reservation 4 (c, fp)
    • Reservation 5 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m004213
    fp10389
    kd26016
    v22017
    c00184
    mp01304
    Totalt1731310063
    Ledamöternas röster
  5. Studier av läkemedels effekter på äldre och barn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443 yrkande 28 i denna del och 2003/04:So343 yrkande 17 i denna del.
    • Reservation 6 (c)
  6. Krav på rapportering av kliniska läkemedelsprövningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So9 yrkande 3.
  7. Lagförslagen i övrigt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:589) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan samt
    2. lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.

    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:589) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan samt
    2. lag om ändring i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.

    Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:32 i denna del.
  8. Läkemedelsförmånerna

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So281 yrkandena 3-5 och 8, 2003/04:So248 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So386 yrkande 5 och 2003/04:So470 yrkandena 1-3.
    • Reservation 7 (m)
    • Reservation 8 (kd)
  9. Arbetsplatskod och förskrivarkod

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So281 yrkandena 6 och 13, 2002/03:So437 yrkande 13, 2002/03:So443 yrkande 33, 2002/03:So509 yrkande 22, 2003/04:So513 yrkande 12 och 2003/04:So640 yrkande 26.
  10. En säker och rationell förskrivning och användning av läkemedel

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So321, 2002/03:So358 yrkande 12, 2002/03:So403 yrkande 2, 2002/03:So437 yrkande 18, 2002/03:So443 yrkande 27, 2002/03:So509 yrkandena 21 och 23, 2003/04:So291, 2003/04:So313 yrkande 2, 2003/04:So343 yrkande 14, 2003/04:So456 yrkande 1, 2003/04:So494 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So513 yrkande 14, 2003/04:So572 yrkande 1 och 2003/04:So640 yrkandena 25 och 27.
    • Reservation 9 (fp)
    • Reservation 10 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m420013
    fp03819
    kd27006
    v23007
    c00184
    mp11204
    Totalt217501963
    Ledamöternas röster
  11. Läkemedelsregister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So289, 2002/03:So487, 2002/03:So490 yrkande 3, 2003/04:So367 och 2003/04:So506 yrkandena 1 och 2.
  12. Inskränkning i förskrivningsrätten i vissa fall

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So437 yrkande 17 och 2003/04:So513 yrkande 13.
    • Reservation 11 (fp)
  13. Läkemedelsforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:So437 yrkande 16.
    • Reservation 12 (fp)
  14. Läkares informationsplikt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So313 yrkande 3.
    • Reservation 13 (v, mp)
  15. Biverkningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So403 yrkande 4 och 2002/03:So490 yrkande 1.
    • Reservation 14 (v, mp)
  16. Färgämnen m.m. i läkemedel

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:So349 yrkande 3.
    • Reservation 15 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 15 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m420013
    fp39009
    kd27006
    v23007
    c18004
    mp01304
    Totalt27313063
    Ledamöternas röster
  17. Producentoberoende information och utbildning till hälso- och sjukvårdspersonal

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So281 yrkande 16, 2002/03:So403 yrkande 5 i denna del, 2002/03:So437 yrkande 14, 2002/03:So443 yrkande 29, 2003/04:So313 yrkande 1, 2003/04:So343 yrkande 16 och 2003/04:So513 yrkande 11.
    • Reservation 16 (m)
    • Reservation 17 (fp)
    • Reservation 18 (v, mp)
    • Reservation 19 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 18 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1230120
    m004213
    fp00399
    kd27006
    v02307
    c00184
    mp01304
    Totalt1503610063
    Ledamöternas röster
  18. Producentoberoende information till allmänheten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So403 yrkande 3, 2002/03:So509 yrkande 24 och 2003/04:So640 yrkande 28.
    • Reservation 20 (v, mp)
  19. Läkemedelsförråd i särskilda boendeformer för äldre

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:So281 yrkande 9.
  20. Läkemedelsförsörjning i hemsjukvård

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So437 yrkande 15, 2002/03:So443 yrkande 31 och 2003/04:So513 yrkande 15.
    • Reservation 21 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 21 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m042013
    fp03909
    kd02706
    v23007
    c01804
    mp11024
    Totalt158126263
    Ledamöternas röster
  21. Läkemedelsförsäljning via Internet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:So298 yrkande 10.
  22. Kroniskt sjuka patienters möjligheter till egenvård

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So217.
  23. Läkemedelsreklam

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So343, 2002/03:So403 yrkande 5 i denna del och 2002/03:So490 yrkande 4.
    • Reservation 22 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 22 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1240020
    m420013
    fp39009
    kd26106
    v02307
    c18004
    mp01304
    Totalt24937063
    Ledamöternas röster
  24. Läkemedels miljöpåverkan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So421, 2002/03:So443 yrkande 32, 2003/04:So9 yrkande 2, 2003/04:So343 yrkande 19 och 2003/04:So618.
    • Reservation 23 (v)
    • Reservation 24 (c)
    • Reservation 25 (mp)
  25. Kvicksilver i läkemedel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So349 yrkande 1 och 2003/04:So313 yrkande 5.
    • Reservation 26 (v, mp)
  26. Översyn av läkemedelslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:So282 yrkande 2.
    • Reservation 27 (m)
  27. Ett statligt läkemedelsföretag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So403 yrkande 6 och 2003/04:So313 yrkande 4.
    • Reservation 28 (v)
  28. Andra motionsyrkanden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So281 yrkande 14, 2002/03:So349 yrkande 2, 2002/03:So410, 2002/03:So429, 2002/03:So443 yrkande 26, 2003/04:So343 yrkande 15, 2003/04:So453 och 2003/04:So539.