Anf. 93 Ola Johansson (C)
Herr talman! Centerpartiet står bakom systemet med gode män. Vi anser att de allra flesta går in för uppgiften seriöst och med omtanke om huvudmannen, som är den som behöver hjälp i första hand. Systemet med gode män är hårt pressat. Framför allt har det varit det de sista åren då vi har haft en större migration än på mycket länge.
Vi vill se en professionalisering just när det handlar om ensamkommande och asylsökande ungdomar och en bättre tillsyn över gode män, med ett tydliggörande av myndigheters ansvar för verksamheten. På de flesta håll fungerar verksamheten med gode män, överförmyndarverksamheten, bra trots att den ofta är hårt belastad.
Huvudsakligen menar vi att systemet med gode män, som bygger på frivillighet och en hög grad av idealitet, är viktigt i en tid när alltmer i samhället blir institutionaliserat, myndighetsutövande och anonymt för den enskilda människa som har ett behov och som utnyttjar de här tjänsterna.
Av samma skäl som vi gillar systemet med gode män gillar vi förslaget om framtidsfullmakter, och vi har varit pådrivande för att få fram systemet. Men ingenting är så bra att det inte kan förbättras ytterligare.
Vår omsorg här handlar om dem som hamnar i den situation då behovet av detta stöd faller ut. Det kanske gör det decennier efter det att fullmakten utfärdades. Mycket kan då ha hänt med relationer, och minnesbilderna man har av utfärdandet av fullmakten kan ha påverkats av tidens gång och av händelser som har inträffat sedan framtidsfullmakten utfärdades.
Det är bland annat dessa överväganden som gör att Centerpartiet kommit fram till förslaget om en elektronisk anmälan, något som vi nu, sedan Alliansen gemensamt och Centerpartiet motionerat i frågan, har fått ett tillkännagivande om i utskottet. När en sådan elektronisk anmälan har kommit in och registrerats finns informationen tillgänglig och behöver inte förvaras undangömd i kassaskåp, någon pärm eller en pappershög under många år - tryggt och säkert för alla inblandade, kan det tyckas.
Men om saker och ting förändras och farhågan att det inte går att lita på fullmaktshavaren sedan visar sig vara sann menar Centerpartiet att rättigheterna för den som en gång i tiden upprättat fullmakten, fullmaktsgivaren, borde stärkas mer än vad som nu är fallet. Därför begär vi i vår motion att det ska bli möjligt att på juridisk väg återkalla en fullmakt som har trätt i kraft, utan att det är angivet i fullmakten att så ska kunna ske. Det vore därför logiskt att framtidsfullmakterna, som enligt tillkännagivandet redan ska vara registrerade, exempelvis hos överförmyndaren, ska kunna omprövas juridiskt, till exempel med stöd av överförmyndaren. Vi tycker att det är synd att regeringen inte har tagit tillräcklig hänsyn till det.
Det är också otydligt i vilken mån en framtidsfullmakt ger fullmaktshavaren befogenhet att köpa och sälja också en fastighet som inte är privatbostad. Det kan röra sig om en jordbruksfastighet eller en fastighet med flera privatbostäder i. En sådan prövning skulle i stället kunna göras av överförmyndaren.
Herr talman! Vi stöder vår motion och vår reservation i den delen, men vi väljer att inte yrka bifall till reservation 1.
Vi riktar i stället in oss på den andra delen i betänkandet, som rör en ny form av ställföreträdarskap. För oss i Centerpartiet är det en främmande tanke att vi här i dag, genom ett klubbslag i riksdagen, ska fastställa en ordning i vilken anhöriga ska träda in och företräda sin åldrande släkting. Tänk efter!
I betänkandet står det: "en rättslig ram för sådana vardagliga rättshandlingar som många anhöriga redan i dag utför". Då undrar vän av ordning: Vilket problem är det som behöver rättas till? Många anhöriga utför redan i dag det som man här vill reglera.
För Centerpartiet är en sådan regel närmast stötande, och jag är ytterst förvånad över att ingen annan i kammaren har ifrågasatt detta. I de fall en framtidsfullmakt inte finns - jag har tidigare redogjort för hur en sådan kan förlora sin aktualitet och helt enkelt glömmas bort, utan möjlighet att överprövas - är det meningen att ställföreträdare ska radas upp i följande ordning:
Make/maka eller sambo
Barn
Barnbarn
Föräldrar
Syskon
Syskonbarn
De ska sedan kunna upprätta fullmakter mellan varandra om de så önskar.
Herr talman! Centerpartiet har inget emot att anhöriga tar ansvar på det här sättet. I de flesta fall, om de är kapabla och det är praktiskt möjligt, kanske det sker i just den ordningen - som för övrigt är likadan som arvsrätten. Skillnaden är att det i de absolut flesta fallen är något man normalt sett bestämmer själv, i samförstånd bland den närmaste kretsen av anhöriga. Kanske gör man det inte alltid utan konflikter, men om sådana konflikter uppstår tror jag inte att regler som de här kommer att göra det enklare att komma överens. Kanske bidrar de till och med till fler konflikter. Vad vet vi?
Det är flera remissinstanser som håller med mig. Riksförbundet Gode Män och Förvaltare påpekar till exempel att när en sådan turordning väl är upprättad infaller frågan vilken turordning som sedan ska gälla inom de respektive kategorierna, exempelvis i en syskonskara, bland barn, barnbarn eller syskonbarn. Är det per automatik den äldste som ska träda in? Det står det inget om.
Eventuella särkullbarn, som inte är helt ovanliga i dag, är helt åsidosatta och rangordnas således efter syskonbarnen, som inte precis kan anses vara bland de närmast anhöriga.
Det kan leda till att de som står längre ned på listan undandrar sig ett ansvar för sin anhörige som de borde ha tagit, alternativt att de inte känner sig bekväma med att uteslutas från listan över nära anhöriga, om de i själva verket tidigare haft en nära relation med den person som blivit hjälpbehövande.
Det är som om förslaget om ställföreträdarskap hamnat helt under radarn och inte alls belysts på det sätt som vi i Centerpartiet skulle önska. I själva verket är det flera tunga remissinstanser som ifrågasätter behovet och dessutom pekar på just de problem som kan uppstå, med fördjupade konflikter inom anhörigkretsen och en gränsdragningsproblematik.
Bank- och försäkringsbranschen avstyrker eftersom förslaget ger dem ett ansvar som de inte vill ta för att själva reda ut vem som är anhörig och ska företräda. Det medför också en massa nya praktiska problem för dem. Det är problem som utan den här lagstiftningen enkelt löses i anhörigkretsen innan man går till banken eller försäkringsbolaget, som det görs i dag.
Herr talman! Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 3 om ställföreträdarskap. Det är nog bra med ett legalt ställföreträdarskap för anhöriga, men en sådan rangordning som föreslås här skapar fler problem än den löser. Det är ett praktexempel på sådant riksdagen inte bör lagstifta om.