Fossiloberoende transporter

Anf. 69 Karin Svensson Smith (MP)

Herr ålderspresident, kammare och alla som lyssnar! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet som jag som företrädare för Miljöpartiet står bakom.

Detta är ett betänkande om många saker. Vi har under många år debatterat klimatfrågor bit för bit. Antingen talar man om vägtrafik, flyg, sjötransporter eller om någon annan sektor där vi behöver minska klimatpåverkan. Det som är lite speciellt med trafikutskottets grepp här är att vi talar om en fossiloberoende transportsektor. Vi försöker se helheten i det.

Vi vet att olja behöver ersättas. Men vi måste också tänka efter lite klokt så att den råvara och det förnybara som vi ska ersätta oljan med inte intecknas mer än en gång. Såväl sjötransporterna och flyget som vägtransporterna kommer att behöva biologisk råvara som ersättning för fossilbränsle.

Regeringens arbete grundar sig i rätt så stor utsträckning på en utredning som heter Fossilfrihet på väg. Där tog man i och för sig bara den delen, men det är den största delen av den oljeanvändning vi har. Jag har med mig utredningen, och jag har läst den många gånger.

Fossilfrihet på väg, SOU 2013:84, är flaggskeppet som den förra regeringen lämnade efter sig. Ni ska ha kredd ni som då beslutade att genomföra utredningen. Man kan tycka att fyra år är en lång tid för ett regeringsinnehav och för att åstadkomma beslut i riksdagen. Vi som har varit med lite längre tycker kanske inte att fyra år är en lång tid. Vi tycker att det är en kort tid.

För att vara så effektiv som möjligt har samarbetsregeringen tittat i den utredning som alliansregeringen lämnade efter sig men inte gjorde några förslag av. Vi har sett vad som kan vara intressant att genomföra av detta. Sedan har vi systematiskt betat av stadsmiljöavtalen, som bör vara det första. Man har sagt att det är rimligt att de kommuner som går före och vill minska klimatpåverkan och oljeberoende i sin stad genom att genomföra kollektivtrafikinvesteringar får ett statligt understöd om det är motiverat och om man har bra planer. Detta har såvitt jag vet kunnat leda till att klimatkommuner och många andra kommuner som har bra planer för sina invånare har lyckats med det här.

Bonus-malus-system finns med i utredningen, och regeringen har nu lämnat förslag på detta. Det skulle vara intressant om de som kommer efter mig i debatten här kunde kommentera om man står bakom det förslag som lades fram i FFF-utredningen.

Även när det gäller bränslebyte och reduktionsplikt där man kvoterar ned fossilbränslen och kvoterar in förnybart har regeringen utgått från förslag och modifierat och tittat på dem så att man inte ska stöta på patrull vid EU-granskning av det som man genomför. Man kan säga att detta är ett paradigmskifte i svensk klimatpolitik. Det utgår nämligen inte i första hand från att man ska byta fordon, utan det handlar om att man ska byta bränsle i de bensin- och dieselpumpar som redan finns.

Anledningarna till bytet är främst två. Den ena handlar om att vi har kort tid på oss för att klara målen om att bli fossiloberoende och att minska klimatpåverkan med 70 procent senast 2030. Då kan vi inte utgå från att hela fordonsparken, vare sig personbilar eller lastbilar, ska bytas ut. Den huvudsakliga strategin måste i stället handla om att byta bränsle i de pumpar som finns. Detta är alltså tidsaspekten.

Den andra anledningen är att vi vill ha en klimatpolitik där alla ska vara med. Det ska inte bara vara de som kan ta del av en miljöbilspremie för 100 000 kronor för att köpa en helt ny elbil som ska omfattas av klimatarbetet, utan alla ska ha möjlighet att ställa om sin vardag för ett minskat oljeberoende.

Utredningen har flera förslag till hur man ska låta ekonomiska styrmedel komplettera. Den föreslår kilometerskatt för lastbilstransporter. Det debatterade vi i samband med det förra betänkandet. Utredningen menar, med en fullständigt övertygande bevisning, att man visst kan stå och prata om att vi ska ha en energieffektivare godshantering med mer gods på järnväg och spår. Men så länge man inte låter vägtrafiken ha en avståndsbaserad beskattning utan bara låter sjöfarten och järnvägarna betala farledsavgifter och banavgifter är det ett önsketänkande och ingenting som är konkret.

Det är i stället rimligt att Sverige ansluter sig till det som Schweiz införde 2001 och som Tyskland, Tjeckien, Österrike och många andra länder har infört eller kommer att införa, det vill säga en avståndsbaserad skatt för dem som sliter på vägen. De ska betala för det.

Vi har bockat av flera av de utredningsförslag som ni lämnade efter er men själva inte gjorde någonting av. Det är bra om vi kan vara överens om åtminstone vissa av dem.

Frågan här är: Finns det någon väg tillbaka? Kan man plötsligt säga att vi struntar i det här och låter olja vara den energikälla som vi baserar hela Sveriges transportsystem på? Nej, det kan man inte. Det är fullständigt oansvarigt.

På den senaste tiden har den politiska debatten fokuserat på kris, krig och sårbarhet och vad som händer med Sverige vid en eventuell avspärrning eller ett krig. Då är det tyvärr alldeles sant att Sverige skulle klara sig mycket dåligt om oljeimporten stängdes av. 78 procent av oljeimporten går till transportsektorn, och vi är alldeles för beroende av importerad energi. Särskilt med tanke på att 60 procent av oljan kommer från Ryssland är det mycket angeläget att vi på allvar överväger alla konkreta förslag utan ideologiska skygglappar. Hur kan vi göra för att i större utsträckning ha ett transportsystem som inte är beroende av importerad energi i denna omfattning?

Hur gör man då? Jag tycker inte så mycket om att sätta etiketter på vad andra gör, men det finns egentligen helt två olika strategier. Antingen kan man titta i backspegeln när man kör och fundera på hur det såg ut tidigare, och så försöker man att navigera efter detta. Så kan man kanske göra, för det är så jag uppfattar det när ni varken vill ha slitageskatt eller det ena eller andra. Ni vill ha det som man hade det tidigare. Ja, hur hade vi det tidigare, och hur har vi det nu? Det är ett totalt beroende av olja.

Jag vill inte påstå att vi i samarbetsregeringen har klyftiga förslag inom alla områden, men vi vågar i alla fall blicka framåt. Det är det andra sättet. Vi tror att det är bättre att se framåt, se vad andra länder gör och se möjligheter. Vi måste se att ett grönt samhällsbygge inte bara omfattar transportsektorn utan även bostadssektorn, uppvärmning, elektricitet - allt!

Det finns möjligheter. Klimatarbetet är inte bara tagelskjorta och försakelse, utan det är att bejaka framtiden och att inge hopp. Trots allt elände som finns är detta en enorm möjlighet att lyfta Sverige och bli ett av de första fossilfria välfärdsländerna i världen. Det var vårt löfte i Paris, och nu är det dags att stå upp för att göra verklighet av detta löfte.

Vi kan se på olika mässor dit olika företag kommer. Vi hör inte att de kommer dit och säger: Här har vi den senaste oljepannan! Är det detta de visar upp? Alla företag tävlar i stället om att vara bäst på förnybar energi och energibesparande insatser. Det handlar om hur man kan ordna med passivhus och hur man driver bussarna i framtiden. Vi ska hitta lösningar som passar hos oss. Men det handlar förstås också om att ha potential att passa i andra länder. Det handlar om gasbussar och metanlastbilar, och det finns massor av andra möjligheter.

Det är denna möjlighet - klimatomställningen som en möjlighet till ett grönt samhällsbygge med nya företag och nya arbetstillfällen - som vi i samarbetsregeringen vill lägga grunden för. Det är därför vi vill ha styrmedel som på ett effektivt sätt påskyndar utfasningen av den olja som innebär en helt oacceptabel klimatpåverkan men också ett oacceptabelt beroende och en sårbarhet för Sverige. Vi vill gå över till en cirkulär hantering av resurser där man bygger på förnybara råvaror och en energieffektiv verksamhet där man ger möjlighet till de kommuner och städer som vill trygga framtiden för sina invånare att göra detta.

Det finns många konkreta rubriker i betänkandet, och jag har ingen som helst ambition att gå igenom allihop. Men jag skulle vilja lyfta fram ett område där regeringen ännu inte har levererat men där jag hoppas att den kan leverera inom en snar framtid. Det handlar om miljözoner.

Utskottet åkte till Nederländerna för att se på hur man har gjort där. Där har man av naturliga skäl haft anledning att konfronteras med klimatfrågan tidigare än andra, för landet är fysiskt beroende av att man klarar att hålla vattnet och översvämningarna borta. De har tränat på det under många årtionden. Man har kommit fram till att miljözonsbestämmelser sannolikt är det effektivaste styrmedlet för att ställa om fordonsflottan till det som tillhör framtiden och bli av med klimatskadlig energi.

Vi i trafikutskottet säger att vi står bakom det som till exempel Sveriges klimatkommuner, Göteborgs stad och flera andra har sagt i sina remissvar: Vi vill ha miljözonsbestämmelser som helt inriktar sig på emissioner. Kommuninvånarna ska kunna leva i trygghet med att man inte har skadliga ämnen i de avgaser som finns i fordonen, och bestämmelserna ska grundas på det. Vi vill inte fånga alla andra aspekter, typ buller eller annat, utan vi vill ha en teknikneutral lösning. Vi tror att det blir effektivast för alla.

Så resonerar man också i Rotterdam, som har gått från att vara en stor industristad med många problem till att nu också ha ambitioner att delta i framtidsutmaningen och att ställa om. Det är det som jag känner är inspirerande när man träffar representanter från städer i andra länder: Här är vi på rätt väg i samarbetsregeringen när vi planerar för framtiden - inte genom att titta i backspegeln utan genom att våga se någonting som är i samklang med andra.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Rikard Larsson, Pia Nilsson, Jasenko Omanovic, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S).

Anf. 70 Pia Nilsson (S)

Herr talman! Beslutsamhet, ansvar och mod! Det krävs politisk beslutsamhet, ansvar och mod för att klara det tuffa betinget att minska utsläppen från transportsektorn med minst 70 procent till år 2030. Vi är sex partier i Sveriges riksdag som tillsammans har ställt oss bakom löftet, och frågan är givetvis högprioriterad för regeringen.

Sverige har tillsammans med 194 andra länder i världen skrivit under Parisavtalet för att komma till rätta med klimatförändringarna. I det arbetet spelar minskade utsläpp av fossila drivmedel en helt avgörande roll. En tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser kommer från transportsektorn, och merparten står vägtrafiken för. Så här kan vi inte fortsätta. Utsläppen ska minska, fossilberoendet ska brytas och omställningen ska påskyndas.

Vi står inför den kanske största omvälvningen av transportsystemet sedan bilen gjorde sitt intåg på 1950-talet. Därför krävs politisk beslutsamhet, ansvar och mod. Vi socialdemokrater räds inte uppgiften. Vi är fast beslutna att ta klimatfajten, och vi jobbar oförtrutet vidare med vår offensiva klimatpolitik, som är en av de viktigaste grundbultarna i vårt gemensamma samhällsbygge.

Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Vi ska ta täten i klimatomställningen. Det är inte bara moraliskt rätt, utan det är också ekonomiskt smart. Många nya gröna jobb skapas redan nu, och ännu fler är att vänta.

Herr talman! Regeringen har definitivt inte suttit med armarna i kors under de dryga två åren i regeringsställning. Tvärtom! Mycket har hänt, och många klimatsmarta beslut har fattats.

Vi har skapat Klimatklivet. Drygt 3 miljarder statliga kronor finns att ansöka om för företag, aktiebolag, organisationer, kommuner och regioner att användas för lokala klimatinvesteringar för att minska utsläppen.

Förhållandena ser olika ut i olika delar av landet. Investeringsbehoven i Kalmar kanske inte alls är desamma som i Kalix. Därför är det viktigt att låta de lokala behoven få prägla val av klimatinvesteringar. Tack vare Klimatklivet har Sverige i dag över 3 200 laddpunkter på plats, och fler är på gång. Söktrycket är så stort, herr talman, att regeringen i vårändringsbudgeten föreslår ytterligare 500 miljoner just till detta ändamål.

Regeringen har också utformat ett stadsmiljöavtal, där staten går in och medfinansierar lokala kollektivtrafikprojekt i våra stadskärnor. Det är projekt som på köpet ger draghjälp åt mer bostadsbyggande. Intresset har varit stort, och nu finns även möjlighet att ansöka om resurser till cykelinvesteringar.

Vi har höjt anslagen till järnvägsunderhållet kraftigt, och vi har höjt energiskatten på bensin och diesel. Vi har infört elbusspremier, och vi har anslagit mer resurser till kollektivtrafik på landsbygden. Vi har vidare, herr talman, beslutat om tonnageskatt för att skapa konkurrensfördelar för svensk sjöfart, och vi har tagit fram en flygstrategi för flygets roll i framtidens transportsystem.

Regeringen har lanserat fem samverkansprogram tillsammans med näringsliv och akademi. Ett av dem handlar om att hitta nya innovativa lösningar för nästa generations resor och transporter. Det är lösningar som bidrar till en hållbar utveckling och som skapar jobb. Demonstrationsprojekten med elvägar är ett sådant exempel.

Allt detta, och mer därtill, har regeringen lyckats åstadkomma på drygt två år. Det visar att det går att åstadkomma mycket på kort tid om det finns politisk beslutsamhet, ansvar och mod. Och bäst av allt - det ger resultat. Bara de miljarder staten satsar i Klimatklivet förväntas leda till att växthusgaserna kommer att minska med 1,4 miljoner ton koldioxid varje år.

Nu, herr talman, växlar vi upp arbetet ytterligare genom att föreslå ett bonus-malus-system. Vi måste få mer miljöanpassade fordon med lägre koldioxidutsläpp. Lägre utsläpp ska beskattas lägre medan bilar med högre utsläpp ska beskattas högre. Det är precis vad bonus-malus syftar till.

Som om det inte vore nog har regeringen nyligen fattat beslut om en så kallad reduktionsplikt som innebär en skyldighet för bränsledistributörerna att minska utsläppen av växthusgaser genom att blanda in kvalitetssäkrade biodrivmedel i den bensin och diesel de säljer. Reduktionsplikten innebär att regeringen levererar vad den lovat, det vill säga långsiktiga och stabila förutsättningar för biodrivmedel. Det bästa av allt är att förslaget åtminstone inte kommer att stoppas av EU eftersom reduktionsplikt inte omfattas av EU:s statsstödsregler.

Herr talman! Vad jag nu under en ganska lång tid har uppehållit mig vid att beskriva handlar om regeringens prioriterade arbete med konkreta beslut för att nå målet om 70 procent mindre utsläpp inom transportsektorn där en fossilfri fordonsflotta spelar en avgörande roll.

Hur reagerar då allianspartierna på detta? Jo, hör och häpna, med en reservation. De reserverar sig med motiveringen att regeringen ska prioritera arbetet med en fossilfri fordonsflotta. Det är precis vad regeringen gör, och det är vad jag har redogjort för.

Jag skulle vilja vända på frågan. Hur ser allianspartiernas plan ut för att nå vårt gemensamma mål om en 70-procentig reduktion av utsläppen? Finns det någon plan? Ni säger nej till Klimatklivet, nej till stadsmiljöavtalet, nej till kollektivtrafiksatsning på landsbygden, nej till höjda energiskatter för bensin och diesel och nej till en flygstrategi. Vad säger ni egentligen ja till?

Det som började så starkt med en utredning 2012 om en fossilfri fordonsflotta, tycks nu närmast ha landat i ett förvirrat politiskt limboläge. Vart tog Alliansens klimatambitioner vägen efter att FFF-utredningens slutbetänkande lades fram, som Karin Svensson Smith så förtjänstfullt redogjorde för? Stadsmiljöavtal, kollektivsatsning på landsbygden och höjda energiskatter på diesel var några av de förslag som den utredningen presenterade - samma förslag som ni nu säger blankt nej till.

Det duger inte att gömma sig bakom oppositionsrollen och sticka huvudet i sanden när nödvändiga klimatåtgärder väntar på beslut. Det krävs politisk beslutsamhet, ansvar och mod även från en opposition. Vi har tillsammans undertecknat en överenskommelse, och då borde vi i rimlighetens namn också tillsammans kunna komma överens om nödvändiga och långsiktiga åtgärder. Låt inte denna så viktiga överenskommelse bli bara en läpparnas bekännelse utan ansvar för fortsättningen.

Herr talman! De senaste tio åren har det hänt en hel del positivt. Personbilarnas energieffektivitet har förbättrats, koldioxidutsläppen från nya bilar har minskat och biodrivmedel inom vägtransportsektorn har ökat. Bra! Men det räcker inte. Vi behöver ett ännu mer transporteffektivt samhälle och sannolikt fler ekonomiska styrmedel för att nå ända fram. Vi måste helt enkelt klara av att göra fler saker samtidigt, men det är inte fullt så enkelt. Det visar inte minst Trafikverkets rapport om vilka styrmedel och åtgärder som krävs för att minska transportsektorns utsläpp. Fyra olika scenarier har presenterats.

I det första scenariot, herr talman, beskrivs en utsläppsminskning på 60 procent. För att nå dit räcker det långt med energieffektivisering, elektrifiering och biobränsle.

I det andra scenariot beskrivs en utsläppsminskning på 80 procent. Där antas behovet av biodrivmedel vara större än vad vi själva kan producera. Det innebär att det kommer att krävas nettoimport av biodrivmedel, vilket riskerar att leda till högre priser. Inga omfattande ändringar i infrastrukturen ser ut att krävas i det scenariot.

I det tredje scenariot beskrivs en minskning om 80 procent där det inte används lika mycket biodrivmedel. I stället styrs bebyggelsen mot större stadskärnor, samtidigt som det görs stora satsningar på ökad kollektiv, gång- och cykeltrafik. Det är investeringar som stöds av stadsmiljöavtal.

Det scenariot innehåller också ökade infrastrukturinvesteringar i framför allt järnväg, men också en överflyttning från bil till kollektivtrafik och cykel, och från lastbil till främst järnväg men även sjöfart.

I det fjärde och sista scenariot, med minskade utsläpp på 80 procent, låter man resandet med bil och transporterna med lastbil minska jämfört med basprognosen genom att använda kraftiga styrmedel som ska läggas till de ökade energipriserna.

Trafikverket konstaterar att alla scenarierna är möjliga men att de leder till för- och nackdelar av olika slag.

Herr talman! Detta visar med all tydlighet hur komplex frågan är. Men en slutsats man ändå kan dra är att det inte räcker med enbart energieffektivisering, elektrifiering och biodrivmedel. Mer måste göras för att minska utsläppen. Klimatkliv, stadsmiljöavtal, kraftigt ökade satsningar på järnvägsunderhållet, införande av bonus-malus och reduktionsplikt är bara några av alla de klimatsatsningar regeringen har fattat beslut om för att nå målet om minst 70 procent mindre utsläpp i transportsektorn till 2030 - ett mål som vi tillsammans med allianspartierna har undertecknat.

För att nå ända fram kommer det fortsatt att krävas beslutsamhet, ansvar och mod, inte bara från oss beslutsfattare utan även från andra viktiga samhällsaktörer. Vi är beslutsamma, vi tar ansvar, vi räds inte uppgiften! Vi jobbar oförtrutet vidare med vår offensiva klimatpolitik, som är en av de viktigaste grundbultarna i vårt gemensamma fossilfria samhällsbygge.

Sverige ska, herr talman, bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Tillsammans kan vi göra det!

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Rikard Larsson, Jasenko Omanovic, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S) samt Karin Svensson Smith (MP).

Anf. 71 Jessica Rosencrantz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fossiloberoende transporter

Herr talman! Jag står förstås bakom samtliga de reservationer som Moderaterna har del i, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna 4 och 8.

Herr talman! Klimatavtalet 2015 innebar att världens länder för första gången kunde enas om ett globalt, bindande avtal för att begränsa klimatförändringarna och arbeta för att förhindra att jordens medeltemperatur stiger med två grader. Hotet mot vårt klimat är en av vår tids stora politiska frågor, och dess gränsöverskridande karaktär gör att frågan måste lösas globalt. Globala problem kräver globala lösningar.

Men som ett led i att minska våra utsläpp måste vi ställa om vårt transportsystem till hållbarhet och fossiloberoende. Det tror jag att de flesta i denna kammare kan skriva under på, herr talman. Vad vi däremot inte är överens om är vilka medel vi ska använda oss av för att nå dit. Det är väldigt höga toner från de rödgröna i denna debatt. Men i grund och botten är det straffskatter och förbud man förespråkar som vägen mot ett hållbart transportsystem. Det tror inte jag är rätt väg att gå, herr talman. Det är viktigt att vi minskar våra utsläpp, men det är lika viktigt hur vi gör detta.

Möjligen kan den rödgröna politiken leda till en del minskade utsläpp. Men i så fall sker det på bekostnad av jobb och tillväxt i hela landet. Totalt talar vi om skattehöjningar för jobb och företag på 60 miljarder. Vem kommer att vilja ta efter Sveriges klimatpolitik - om man nu vill att Sverige ska vara ett grönt föregångsland - om den svenska modellen skulle innebära att man måste välja mellan jobb och tillväxt eller miljö?

Nej, herr talman, jag tror inte att vi måste välja. I stället ska vi använda oss av effektivisering, teknisk utveckling och smarta styrmedel. Då kan Sverige pressa ned både utsläppen och arbetslösheten.

Herr talman! Moderaterna vill nämligen värna om transportsystemet som en garant för människors rörlighet. Att människor har möjlighet att resa både inom vårt land och till andra länder är i grund och botten ett tecken på välstånd. Konkurrenskraftiga transporter är också en nödvändighet om ett litet avlägset land, långt upp i norra Europa, ska stå sig i en hård global konkurrens.

Politik handlar om att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. I det här fallet handlar det om att värna konkurrenskraftiga transporter som en grund för jobb och tillväxt, samtidigt som vi ska minska utsläppen.

Vi ska ha en ambitiös och effektiv klimatpolitik, men den ska inte fungera som en ursäkt för att införa ineffektiv och dålig vänsterpolitik. Tyvärr är det vad regeringen gör när man låter miljarderna rulla i sina satsningar på klimatkliv och höghastighetståg, som döms ut av den samlade expertisen för att de har försumbara klimateffekter, eller när man använder klimatet som ett svepskäl för att införa en flygskatt eller en kilometerskatt, som slår direkt mot jobb och tillväxt.

Men, herr talman, människor och företag kommer att fortsätta att nyttja och behöva vårt transportsystem. Då är det viktigt att vi utvecklar det i en hållbar riktning. Samtidigt är vi som sagt övertygade om att en ökad mobilitet går att förena med minskade utsläpp.

En väldigt viktig del för Sveriges tillgänglighet och konkurrenskraft är flyget. Medan vissa partier i denna kammare företräder en linje som går ut på minskat resande och flygande säger vi att det är bränslet vi ska bekämpa när det gäller flyget. Vi lever i en globaliserad värld, där konkurrensen är hård mellan länder. Det är inte, och ska inte vara, politikens mål att minska resandet eller att se till att flyglinjer flyttar till andra länder, vilket skulle bli effekten av en nationell flygskatt.

Vi kan se hur andra länder har agerat, som först infört en flygskatt och sedan dragit tillbaka den för att den slår mot bnp och tillväxt. Man ser att flygskatten, som ett så kallat klimatstyrmedel, snarare exporterar koldioxid till andra länder.

Vad skulle effekten bli i exempelvis södra Sverige? Jo, man väljer hellre att ta flyget från Kastrup. Flygandet minskar inte, men det slår mot jobb och tillväxt i Sverige och mot tillgängligheten i södra Sverige och i vårt land. Vad skulle effekten bli vad gäller Arlanda kontra Köpenhamn? Direktlinjerna ut i världen blir lika många, men de går från Köpenhamn i stället.

Nej, herr talman, flygskatten är fel väg att gå, men hållbarhet är rätt väg att gå. Det är därför en majoritet i trafikutskottet i dag säger att vi vill använda oss av smarta styrmedel för att ställa om flyget. Vi kräver att regeringen undersöker olika möjligheter att stimulera en ökad användning av biodrivmedel inom flyget. I Norge tittar man på modellen med differentierade start- och landningsavgifter baserat på bränsle. Det är en klok väg att gå om man faktiskt vill ta sikte på bränslet och utsläppen.

Tillsammans med de globala avtal om ett utsläppsystem för flyget som redan slutits inom ICAO innebär detta smarta åtgärder som både kan säkerställa en ökad hållbarhet och lägre utsläpp och bevarad konkurrenskraft.

Det bör kanske också påpekas att en majoritet i Sveriges riksdag ytterligare en gång påpekar att regeringen saknar stöd för sin flygskatt. Man kan tycka att detta är något som regeringen bör ha i åtanke när den lägger fram sina förslag framöver.

Men, herr talman, flyget är inte det enda som är avgörande för Sveriges konkurrenskraft. Vi är faktiskt EU:s till ytan tredje största land, även om det inte alltid avspeglas i vår självbild. Vi tror att vi är små, men vi är stora till ytan. Vi är omringade av vatten. Vår sjöfart är oerhört viktig för att vi ska kunna säkerställa goda transporter.

För att främja miljöarbetet inom sjöfarten vill Moderaterna tillgodose behovet av miljövänligt bränsle i våra hamnar. Hur kan vi säkerställa att fler fartyg kan konverteras till LNG och kan utnyttja metanolen? Hur kan vi säkerställa en fullgod elanslutning i våra hamnar? Allt detta behöver vi en strategi för. Vi behöver också, herr talman, verka för en ökad miljödifferentiering av våra farledsavgifter. Sjövägen är många gånger ett hållbart transportalternativ, men det kan också utvecklas. Även där kan utsläppen minskas.

Goda och miljövänliga transporter på våra vägar är också nödvändigt för Sverige. Om vi inte ska bekämpa bilen och lastbilen utan se att även våra vägtransporter behövs ska vi snarare ställa om vilket bränsle de går på. Därför är det fantastiskt att vi nu testar ett system med elvägar utanför Gävle, E16. Vi menar från Moderaternas sida att det är positivt att elvägarnas teknik har utvecklats så snabbt under de senaste åren att vi nu har demonstrationsprojekt. De ska testas i två års tid, utanför Arlanda-Rosersberg och i Gävle. Men vad händer sedan, undrar vi i Alliansen och Moderaterna. Ska vi stå stilla efter de två åren och utvärdera det hela i ett antal år medan chansen att ställa om hela lastbilsflottan går förbi oss?

Vi vill se en strategi här och nu för hur vi ska kunna gå vidare och fortsätta testa ny teknik och förbereda för en utbyggnad av elvägar. Jag vet att Miljöpartiet gärna bedriver kamp mot allt som går på gummihjul. Men om ni kan säkerställa att gummihjulen faktiskt innebär eldrift och nollutsläpp bör vi väl kunna vara överens om att detta är en utveckling vi alla önskar?

Herr talman! Regeringen bedriver en jakt på bilister. Det vet vi. Jag vill bedriva en jakt på utsläppen och på bränslet. För många människor är fortfarande bilen frihetssymbolen - kanske inte alla gånger i Stockholm, där jag bor, men för människor i andra delar av vårt land är bilen ibland det enda alternativet. Då behöver vi fortsätta bygga ut ett system av laddstolpar. Vi behöver utveckla biodrivmedel. Moderaterna vill se en reduktionsplikt, där vi successivt blandar in en högre andel biodrivmedel i våra bilar. Det är smart politik - inte att bekämpa bilen utan bränslet.

För att främja framväxten av ett hållbart transportsystem är det också viktigt vilka verktyg våra kommuner har för att säkerställa att vi faktiskt kan premiera dem som gör ett aktivt val för att minska sina utsläpp. Bilpooler i våra städer är ett väldigt bra exempel på hur vi kan behålla bilens flexibilitet och människors rörlighet men se mer av samåkning och minska bilägandet. I dag står en vanlig personbil stilla ungefär 97 procent av tiden. Då behöver vi möjliggöra för fler kommuner att reservera mark för bilpooler.

I dag kan vi tyvärr konstatera att det saknas en juridisk definition av vad en bilpool är för något. Det är anledningen till att många av oss som bor i Sveriges städer eller utanför inte vågar lita på att man kan byta den egna bilen mot en bilpool. Här är det viktigt att regeringen nu agerar utifrån den utredning som faktiskt finns på regeringens bord för att få fram en juridisk definition och möjliggöra för kommuner att bereda plats för den nya tekniken och det nya bildelandet.

Avslutningsvis vill jag koppla tillbaka till inledningen i mitt anförande. Klimatpolitik ska inte vara en tävling om vem som kan lova bort mest av skattebetalarnas pengar. Det ska vara en tävling om vem som har bäst och smartast åtgärder för att uppnå maximal klimatnytta samtidigt som tillväxt och konkurrenskraft värnas. Tyvärr har den här regeringen inte insett detta, utan på område efter område genomförs symbolpolitik utan verkan på bekostnad av jobb och företag.

Regeringens klimat- och transportpolitik är undermålig och saknar i väldigt hög utsträckning stöd i den här kammaren. Min ambition är att få ett slut på detta genom att Alliansen söker stöd för en gemensam budget under hösten. För Sverige behöver en politik och en regering som sätter resultat före symbolpolitik.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson och Boriana Åberg (båda M), Anders Åkesson (C) och Robert Halef (KD).

Anf. 72 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Jag konstaterar att beskedet att man tittar på vad man gjorde förr är det huvudsakliga draget i Alliansens sätt att beskriva klimatpolitiken. Låt mig då övergå till min analogi om hur man kör bil: Jag tror inte att jag skulle bli godkänd i en körskola - jag har aldrig försökt - om jag styrde genom att bara titta i backspegeln. Jag tror faktiskt att jag skulle bli underkänd som bilförare. Nu vet jag förstås inte, för jag har aldrig provat, men jag tror att man måste titta framåt och åt sidorna för att kunna navigera om man ska styra någonting. Det är detta vi gör i samarbetsregeringen.

Vi använder delar av det ni tog fram i utredningar men inte gjorde så mycket av. Ni satte dock igång en sak som jag verkligen tycker att ni ska ha kredd för, nämligen Sverigebygget. Det var år 2014 i Almedalen som er tidigare partiledare Fredrik Reinfeldt tog initiativ till att knyta ihop hela Sverige med moderna kommunikationer och stimulera bostadsbyggande och grönt samhällsbygge genom det som är den absolut mest effektiva eltransporten, det vill säga tåg och spår. Man ska inte bygga järnväg som man byggde på 1800-talet och i början av 1900-talet, utan man ska göra som man har gjort i Japan i över 40 år liksom i Frankrike, Spanien med flera länder, där man bygger järnvägen på ett sådant sätt att man kan ta andelar från flyget.

Då undrar jag av vilken anledning Jessica Rosencrantz inte håller med Johnny Magnusson och alla andra företrädare runt om i landet, som tillhör samma parti som hon själv men som ser att detta skulle gynna just deras bygd och deras förmåga att klara sig utan olja.

Anf. 73 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! De flesta av mina kollegor runt om i landet är överens om att det vi först vill ha är investeringar i den infrastruktur vi har. Vi litar inte på att tågen kommer och går i tid på den järnväg som finns.

Sedan finns det lite olika uppfattningar om huruvida höghastighetståg kan bidra till att utveckla transportsystemet. I valet är de flesta solklara med att det som behövs är investeringar i den järnväg som finns. Därutöver kan vi konstatera att för 230 miljarder av skattebetalarnas pengar - vi kan låta det sjunka in: 230 miljarder kronor, som Karin Svensson Smith vill använda för att bygga höghastighetståg - får vi väldigt liten klimatnytta. Det konstaterar forskningen.

Utöver att det är väldigt låg utsläppsminskning per investerad krona och utöver de massiva utsläpp som det innebär att bygga ett sådant här system av höghastighetståg kan vi också konstatera att vi i så fall måste välja bort något annat. Väljer vi att bygga ett system som i princip bara går ut på långväga trafik mellan Stockholm, Göteborg och Malmö väljer vi bort investeringar i den regionala tågtrafiken. Det är faktiskt där, herr talman, som de flesta resor görs.

Vi vill premiera den regionala arbetspendlingen. Vi vill ha medel att satsa på den järnvägen. Därför är det viktigt att faktiskt välja bort investeringar på 230 miljarder som bedöms vara samhällsekonomiskt onyttiga och ineffektiva till förmån för att värna den svenska järnväg vi har, säkerställa ett fullgott underhåll, bygga ut ny kapacitet, bygga ut nya spår där det behövs. Vi ska inte satsa allt på ett projekt som kostar mer än det smakar.

Anf. 74 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Järnvägen är ungefär som en mänsklig kropp: Man behöver ryggrad, revben och alla delar i systemet om man ska fungera bra.

De regionala företrädarna Johnny Magnusson, Malin Wengholm, Christian Gustavsson, Mats Eriksson och Magnus Gunnarsson uttryckte sig alldeles utmärkt som företrädare för Moderaterna när de skrev så här i Dagens Samhälle: "I valrörelsen 2014 presenterade Moderaterna tillsammans med övriga Alliansen Sverigebygget. En historisk satsning på investeringar som ska ge fler jobb och ökad tillväxt. Viktiga delar i paketet var byggandet av nya stambanor för persontrafik med höghastighetståg som knyter samman våra tre storstadsregioner och mellanliggande regioner samt byggandet av 100 000 nya bostäder. Detta är åtgärder som bygger Sverige starkt och modernt. Sverigebygget möttes av mycket positiv uppmärksamhet och gensvar bland såväl allmänhet som näringsliv. Vi, regionala företrädare för Moderaterna i Sydsverige, ser nu med oro på att ledande företrädare för vårt parti uttalar tveksamhet till Sverigebygget."

Vi har sett en tveksamhet inför det nya i alla partier. Vi vet ju inte allting om hur framtiden kommer att bli. Men vi vet att det inte funkar med ett transportsystem som bygger på olja.

Det funkar inte att familjer som bor utanför städer måste ha två bilar för att kunna sköta sina transporter. Folk i allmänhet vill kunna ha tåget som alternativ. Då behöver man både höghastighetsbanor och regional järnväg, och de behöver knytas ihop i hela Sverige.

Jag förstår inte varför Jessica Rosencrantz inte bejakar det som Fredrik Reinfeldt tog initiativ till.

Anf. 75 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! När Sverigebygget lanserades kostade det inte 230 miljarder. Det hade heller inte utvärderats ordentligt av den samlade expertisen. Den samlade expertisen har utrett frågan och konstaterat att det kostar mer än det smakar. Därför har vi valt att vara ansvarsfulla.

Jag kan bara konstatera - och det kanske Karin Svensson Smith till och med håller med mig om - att den här regeringen inte precis är tydlig med vad utbyggnaden av höghastighetståg ska innebära. Man har inga pengar att lägga in i den nationella plan som ska komma. Man har ingen exakt tidsplan. Det man säger är att man vill bygga Ostlänken och sträckan Lund-Hässleholm. Vi är för de satsningarna. Vi ser att det behövs kapacitet, till exempel i form av Ostlänken. Däremot ser vi inte poängen med att bygga småsnuttar av höghastighetsteknik utan att ha en plan för helheten, vilket är vad regeringen just nu företräder. Jag har hört Karin Svensson Smith själv säga: Bygger man ett sådant här system måste man ha ett helhetstänk. Det har inte denna regering.

Till skillnad från den här regeringen är mitt parti ärligt nog att säga: Vi kan inte stå bakom ett sådant här projekt när det saknas finansiering och tidsplan och den samlade expertisen dömer ut det.

Jag vet att Anna Johansson tidigare, i begynnelsen av denna debatt, påstod att detta kanske kunde byggas med någon form av alternativ finansiering. Det finns fortfarande de som tror det. Karin Svensson Smith själv påstod att kineserna kunde bygga det billigt och bra på bara några år. Det är inte särskilt troligt att det blir någon av de metoderna, herr talman. Det realistiska är att det är skattebetalarna som får stå för de 230 miljarderna. Med en samlad transportplan på 622 miljarder säger det sig självt att vi då måste välja bort väldigt mycket annat. Det är inte en klok och ansvarsfull politik. Det blir i stället bara symbol- och plakatpolitik. Det står inte mitt parti för.

Anf. 76 Pia Nilsson (S)

Herr talman! Det är inte ofta jag tittar på Moderaternas hemsida, men jag gjorde det häromdagen för att ta del av de klimatvisioner som jag trodde fanns där. Jag sökte först på fossilfrihet - noll träffar. Sedan sökte jag på fossiloberoende - noll träffar. Jag tänkte: Har jag stavat fel? Jag försökte igen - noll träffar. Jag sökte på alternativa bränslen - noll träffar. Jag tänkte: Det kanske är fel på sökmotorn. Jag sökte på skatter. Då rasslade det plötsligt till.

Jag kan dra slutsatsen att klimatvisionen lyser ganska rejält med sin frånvaro. Jag lyckas fånga kollektivtrafik. Det är ungefär som ett Twitterinlägg. Kollektivtrafiken är bra för miljön, och den underlättar resan till jobb och skola - så står det på Moderaternas hemsida.

Jessica Rosencrantz parti, Moderaterna, har skrivit under överenskommelsen om att man ska få ned utsläppen med 70 procent till 2030. Moderater brukar ofta säga att det handlar om att göra rätt saker för att man ska kunna åstadkomma så stor klimatnytta som möjligt. Då undrar jag, Jessica Rosencrantz: Är differentierade parkeringsavgifter och bilpooler de rätta sakerna för att nå så stor klimatnytta som möjligt? Eller vilka övriga styrmedel krävs för att nå målet om 70 procents reduktion av utsläppen inom transportsektorn?

Anf. 77 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Socialdemokraterna vill gärna prata om att Sverige ska vara ett grönt föregångsland. Låt mig bara påpeka det jag sa i mitt anförande: Ingen kommer att vilja följa efter Sverige om den svenska klimatpolitiken innebär rena straffskatter som slår mot jobb och tillväxt.

Då måste man välja en smartare väg. Från Moderaternas sida har vi presenterat väldigt många förslag. Det handlar om att ge verktyg till kommunerna i form av differentierade parkeringsavgifter - det är för övrigt absurt att det inte går att göra redan i dag. Men det handlar också om krav på inblandning av biodrivmedel i våra fordon - en reduktionsplikt. Det handlar om ett system för bonus-malus, som den här regeringen gärna pratar om men som det var vår regering som tog initiativ till. Jag kan anmärka på att denna regering väljer att överfinansiera systemet med 600 miljoner kronor och använda det som ytterligare ett sätt att dra ut nya skattepengar från våra medborgare. Men i grunden är vi för ett bonus-malus-system. Jag pratade om elvägar. Pia Nilsson slår sig gärna för bröstet när det gäller järnvägsunderhåll. Där satsar vi lika mycket som ni. Dessutom har vi råd att investera i våra vägar.

Det finns mycket vi kan göra. Men politik handlar återigen om att kunna göra flera saker samtidigt. En straffskatt på flygresande och en straffskatt på alla våra lastbilstransporter är inte en smart klimatpolitik om man inte är av uppfattningen att resande och transporter i sig är någonting dåligt - då vill man ju minska på dem. Men om man faktiskt tror att de flesta människor tycker att det är trevligt och bra att kunna resa och om man inser att de flesta företag behöver exportera sina varor för att Sverige AB ska fungera vill man inte bekämpa transporterna. Då vill man bekämpa utsläppen. Det är vad den moderata politiken står för.

Anf. 78 Pia Nilsson (S)

Herr talman! Moderaterna säger nej till i princip alla ekonomiska styrmedel utom bonus-malus, som vi hörde från Jessica Rosencrantz alldeles nyss. Man säger nej till Klimatklivet, det väldigt framgångsrika lokala klimatinvesteringsskapande som vi faktiskt har möjliggjort. Närmare 800 ansökningar har så här långt inkommit till Naturvårdsverket. Alla de projekt som har beviljats detta ger utsläppsminskningar motsvarande 140 000 bilar varje år. Det säger Moderaterna nej till.

I stället vill man ha differentierade parkeringsavgifter. Och man är väldigt mån om att få en juridisk definition av begreppet bilpool. Jag kan också tycka att vi behöver klargöra det. Men det räcker inte bara med det. Det räcker inte att säga att man måste hitta smartare vägar. Det går inte att bara fokusera på väg, Jessica Rosencrantz. Var finns kollektivtrafiken i Moderaternas klimatvision? Ingenstans. Ni saknar en klimatvision. Ni saknar ekonomiska styrmedel. Det är väldigt mycket av tom retorik.

I detta anförande instämde Karin Svensson Smith (MP).

Anf. 79 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Klimatklivet är ett intressant fenomen. Det är 3 000 kronor av skattebetalarnas pengar per ton utsläppsminskning. Det är en ganska dyr klimatåtgärd. Dessutom går pengarna - det är baserat på tidigare klimatprogram - till åtgärder som i ganska stor utsträckning skulle ha genomförts ändå, utan de extra bidragen.

Moderaterna väljer en annan väg. Vi satsar 100 miljoner kronor mer än regeringen på internationella klimatinsatser, som är 50 gånger mer effektiva och som kostar 60 kronor per ton utsläppsminskning. Insatserna är alltså sju gånger så effektiva. Sju gånger så mycket klimatnytta får vi, även om regeringen satsar sju gånger mer av skattebetalarnas pengar.

Jo, herr talman, det spelar roll vad man väljer att satsa sina pengar på. Ni kan kalla det vad ni vill - klimatkliv och höghastighetståg. Det låter väldigt fint, men det är symbolpolitik. Det handlar inte om vem som kan lova bort mest av skattebetalarnas pengar. Och det handlar inte om, menar jag, att bekämpa transporterna - här går en fundamental skiljelinje mellan oss. Det är i grund och botten ett tecken på ett ökat välstånd att människor och företag kan resa och kan exportera sina varor.

Men vi ska ställa om transportsystemet genom bonus-malus, genom reduktionsplikt, genom elvägar och genom differentiering av start- och landningsavgifter för flyget, av farledsavgifter och av parkeringsavgifter.

Ni vill bekämpa transporterna i sig. Där är vi inte överens, Pia Nilsson. Det kommer vi aldrig att vara. Men jag kan lova dig att det finns mycket från Moderaternas sida på transportområdet, även om vi troligen inte kommer att vara överens om vägen.

Anf. 80 Tony Wiklander (SD)

Herr talman! Jag vill först be att få yrka bifall till reservation 11 och i övrigt bifall till utskottets förslag.

Vi har nu att hantera fossiloberoende. Hur många gånger man har yttrat "klimatet" har jag tappat räkningen på, men frågan kommer upp i alla sammanhang. Sedan är man väldigt noga med att övertyga varandra, förmodar jag, om vem som är mest för ett fossiloberoende.

Jag kan dock inte föreställa mig annat, herr talman, än att vartenda parti vill göra sig oberoende av oljeimporterna. Jag kan inte föreställa mig någon människa alls som inte är för samma sak. Det borde vi egentligen inte sitta och försöka övertyga varandra och gräla så förskräckligt mycket om.

Som det har sagts här innan: Nu är det metoderna vi diskuterar. Jag är själv till exempel väldigt intresserad av vätgasdrift och produktion och utveckling av den liksom de världsledande industrier som utvecklar fordon för syftet. Jag försöker hålla kontakt med dem som kan frågan bäst internationellt och hoppas på att vi här har en bra lösning för framtiden - en av dem. Det finns säkert fler.

Låt mig beröra lite om punkt 2, som handlar om flyget. Vi ger än en gång ett tillkännagivande till regeringen. Jag läser upp delar av det kort: "Mot bakgrund av att det inom ICAO nu har nåtts en överenskommelse om ett internationellt system förutsätter utskottet att regeringen omprövar sitt beslut om att införa en nationell flygskatt.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen tillkännager för regeringen att den bör främja användningen av biodrivmedel i luftfarten genom lämpliga styrmedel och åtgärder som bl.a. att undersöka möjligheten att differentiera start- och landningsavgifter baserat på bränsle."

Det är ett alldeles utmärkt förslag, tycker jag.

Flygskatteförslaget är ju elefanten i rummet. Från regeringssidan berör man inte gärna ämnet alls. Jag tror inte att man tycker så värst mycket om det innerst inne, men man får göra sin regeringspartner glad. Därför sitter vi med detta hot över oss.

Flygskatten är utöver alla redan tidigare beskrivna problem dessutom ett slag mot våra regionala flygplatser. Det gör mig lite förvånad att en statsminister som reser omkring i de norra bygderna och försöker övertyga om sin vänlighet gentemot glesbygden, som han säger sig värna om, kommer med ett sådant här förslag. Det är ju trams! Det är ett stort hot mot dem.

I smått kan man erinra sig att när vi tidigare diskuterade flygets roll hade vi ett ärende om Vilhelmina flygplats. De bad riksdagen om ett litet stöd för utbyggnad av en landningsbana. Till min förvåning var Sverigedemokraterna ensamma om att vilja bifalla denna begäran. Det beklagar jag.

Det finns mycket som talar för, vilket Jessica Rosencrantz var inne på och jag håller med om, att lösningen på många av de problem som vi pratar om är teknisk utveckling. Det får inte bli så att klimatpratet blir ett svepskäl för en skattehöjningspolitik, något som tyvärr förefaller mig mer och mer sannolikt.

Jag ska tala lite grann om flyget och dess förbättringspotential. År 1983 lanserades Saab 340, ett flygplan för kortare distanser. Det hade en snittförbrukning på 4,39 liter per 100 kilometer per pax, alltså per passagerare. 15 år senare lanserade ATR en modell som jag själv flyger med ett par gånger i veckan, en modell i samma segment med en förbrukning på 2,47 liter, alltså närmast en halvering.

Flyget gör verkligen vad de kan för att förbättra det här - ännu ett tecken på att det är den tekniska utvecklingen vi ska se över i allra första hand om vi verkligen vill göra något åt klimatet eller oljeimporten.

Jag tycker lite synd om den som drabbas av Pia Nilssons mod vad gäller det man nu ska ta itu med, det vill säga bonus-malus, som vi i Sverigedemokraterna inte ställer oss bakom. Stackars den som inte har råd att köpa de här nya bilarna! Det är åtskilliga som inte har det, särskilt ute i glesbygderna. Åk upp och predika för dem att vi vill ha bort flyget och ålägga dem straffskatter på de äldre bilar de har, vilket inte gör det lättare för dem att byta till nya!

Bland de lösningar man också alltid hör talas om finns höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Den som företräder Sverigeförhandlingen uttalade väldigt tydligt att så slår vi ut flyget. Han tillade också att han personligen hatade flyg. Det är inte en särskilt saklig debatt.

Nu visar det sig att denna höghastighetssatsning troligen är en dröm från vissa håll, där man tror sig uppnå helt andra mål med den. Det löser i alla fall inte Sveriges transportproblem.

Jag nöjer mig med detta, herr talman, och yrkar som sagt var bifall till utskottets förslag så när som på punkt 7, där jag yrkar bifall till reservation 11.

I detta anförande instämde Jimmy Ståhl (SD).

Anf. 81 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Trafikutskottet diskuterar fossilfria transporter. Det är bra att vi gör det och ser tvärsektoriellt på de olika transportslag som utskottet har att bereda inför riksdagsbeslut. Vi tar upp miljöperspektivet och hur vi ska kunna ställa om, och vi talar om det faktum att en väldigt stor andel av den transportapparat vi har i vårt land är beroende av fossila och därmed klimatskadliga drivmedel.

Målet, som vi också är överens om politiskt i en väldigt stor majoritet i den här kammaren, är att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030. Dit är det drygt tolv år, och 70 procent är relaterat till 2010 års nivå. Det är alltså en mycket hög ambition som det finns en politisk enighet om, vilket är bra.

Det vi diskuterar är ju metoderna, och för att det ska vara möjligt att nå det här mycket ambitiösa målet krävs det en rad kraftfulla verktyg.

Man brukar säga att en elefant äter man i bitar, och Centerpartiet menar att om målet om en helt fossiloberoende fordonsflotta 2045 ska vara möjligt att tugga i sig ska vi redan till 2020, det vill säga om drygt två år, ha en ambition om 30 procent förnybar energi i den svenska transportsektorn. Det är en hög ambition, men den är möjlig att nå om vi gör rätt saker och gör dem raskt. Förmodligen är det så vi når slutmålet.

Utmaningarna i transportsektorn är många och skulle kunna uttryckas i två grova delar. Det handlar om att minska utsläppen på de fordon som redan trafikerar räls, vägar, luftfart, sjöfart etcetera, för de kommer att fortsätta rulla, flyta och flyga i många år framöver. Det kan då ske genom att vi ger dem starka incitament att byta bränsle.

Den andra utmaningen är att de nya fordon som kommer till i hög takt väljs rätt och att de är de mest klimateffektiva alternativ som finns.

Då är förmodligen, herr talman, styrmedel som skattebefrielse för biodrivmedel, differentierad fordonsskatt och supermiljöbilspremien saker som har bidragit till förbättringar. Men takten i omställningen är inte tillräckligt hög, och fler av de alternativ som nämnts här i debatten måste in.

Det finns en sak som är mycket viktig att minnas när vi diskuterar transporter och klimat. Det är att det inte är transporterna som sådana vi vill komma åt och stoppa utan att det är utsläppen som kommer från en transport som måste stoppas. Här vill jag upprepa vad Jessica Rosencrantz sa, att här går det en ideologisk skiljelinje mellan vänsterpartierna och Alliansen. Vänsterpartierna hemfaller alltför ofta till att angripa själva transporten i stället för att titta på vad som kommer ur avgasröret eller vad som händer vid energialstrandet som driver transporten.

En helt fossiloberoende fordonsflotta är ett ambitiöst men nödvändigt mål. Det inrymmer också en stor möjlighet för vårt land och vår industri att ta ledningen i en global omställning. Det är ju självklart inte bara Sverige som håller på att ställa om, utan det finns internationella åtaganden från årsskiftet som gör att hela världen letar möjligheter och förutsättningar för en omställning.

I synnerhet vi som sitter i riksdagens trafikutskott vet att svensk miljöteknik och fordonsteknologi redan nu är och också fortsatt kan vara en exportframgång som bereder vägen för miljövänliga transporter världen över. Det handlar om teknologin i fordon, produktion av biodrivmedel och råvaror från svenska skogs- och åkerbaserade arealer. Det kan också handla om smartare och bättre logistiska lösningar, så att de fem transportslagen samverkar på ett mer effektivt sätt.

Mobilitet och tillväxt är förenligt, också att vara klimatsmart. Det är vägen fram till en fortsatt god ekonomisk tillväxt, som i sin tur leder till välstånd.

Ett hot, herr talman, mot utvecklingen för att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta är de idéer som vi har berört i den tidigare debatten om en nationell och avståndsbaserad vägslitageavgift eller kilometerskatt för tunga landsvägstransporter som regeringen Löfven/Lövin fortfarande umgås med. I kammaren finns det en stor och stabil politisk majoritet för att ställa om den svenska fordonsflottan till något miljösmart. En kilometerskatt skulle självklart vara en mycket effektiv stoppkloss för denna gemensamma ambition.

Det hedrar Karin Svensson Smith att hon står upp för kilometerskatten. Jag delar inte hennes uppfattning, men hon står i alla fall upp för den uppfattning som omfattas av regeringen. Det vore välgörande om även Socialdemokraterna kunde viska lite högre om vad som händer med den omprövning av kilometerskatten som just nu pågår i Regeringskansliet.

Omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta omfattar självklart alla transportslag och stannar inte vid själva vägfordonen. Omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem är en av de största utmaningar vi står inför på hela det politikområde som vi i trafikutskottet har att hantera. Centerpartiets mål och riktning i det arbetet är att Sverige också fortsatt ska vara ett grönt, industriellt väl utvecklat föregångsland.

Herr talman! Det finns skäl att påminna om att alliansregeringen vidtog ett antal angelägna åtgärder för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen inom transportsektorn och för att också främja en fossiloberoende fordonsflotta. Under Centerpartiets och Alliansens tid i regering ökade andelen förnybara bränslen i svensk transportsektor nära fyra gånger, och målet som sattes upp om att nå 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020 uppnåddes med råge och långt, långt tidigare. Dessvärre kan vi konstatera att takten i omställningen numera har stannat av.

För att vi ska kunna nå målet i Miljömålsberedningen, som utgörs av en stor parlamentarisk majoritet i denna kammare, att Sverige ska vara klimatneutralt till 2045 krävs fler insatser. Människor och industri kommer att efterfråga resande och transporter. Centerpartiet och Alliansen är övertygade om att en ökad mobilitet för människor och varor går att förena med den höga ambitionen klimatneutralitet till 2045.

Ekonomisk tillväxt och klimathänsyn är förenligt och är den rätta vägen att gå för att komma till rätta med världens utmaningar på miljö- och klimatområdet. Det är en stor möjlighet för oss som industri- och exportnation. Men då får vi inte diskutera, hantera eller riskera att lägga fram förslag som blir stoppklossar, som exempelvis skatt på avstånd eller en kilometerskatt, eftersom det utgör ett hot mot omställningen. Det är ett hot om vi ska få fram det vi ska driva fordonen med i stället för rysk importerad fossil olja om vi inte ens skulle kunna nämna skogen i samband med en avståndsbaserad kilometerskatt.

Herr talman! När vi diskuterar fossilfrihet och transporter finns det skäl att nämna att regeringen även i detta betänkande föreslås få ett tillkännagivande riktat till sig. Det handlar denna gång om hur vi utvecklar den för landet så viktiga luftfarten eller flyget. Mot linjen att vi ska ha en heltäckande, effektiv och miljövänlig flygtrafik reserverar sig i detta betänkande Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Vad man i sak reserverar sig mot är att sjösätta lämpliga åtgärder och styrmedel för att främja användningen av biodrivmedel i luftfarten, bland annat att undersöka möjligheten att differentiera start- och landningsavgifter baserat på bränsle. Man reserverar sig även mot att skynda på processen för ett gemensamt europeiskt luftrum, som skulle innebära rakare och effektivare trafikvägar och därmed färre flygtimmar och minskade utsläpp. Vidare reserverar man sig mot att införa ett globalt styrmedel för klimatutsläpp från internationellt flyg, som redan finns framförhandlat av den internationella luftfartsorganisationen ICAO.

Samtidigt som man reserverar sig mot detta aviserade man så sent som i går i vårändringspropositionen att man avser att återkomma till riksdagens kammare med en flygskatt.

Sammantaget vill jag uppmana regeringen att ompröva - och jag förutsätter också att den gör det - sitt beslut om att införa en ur miljösynpunkt väldigt ineffektiv och ur transportsynpunkt rent skadlig nationell flygskatt. Självklart måste regeringen lyssna på kammarens majoritet innan man lägger fram förslag som saknar stöd.

Till sist, herr talman, ett par ord om sjöfarten. 90 procent, nio av tio ton, av världens handel sker via internationella sjötransporter. Skandinavien och Sverige är ju omgivet av vatten. Sjöfartsnäringen är därför av en mycket central betydelse för vårt välstånd och vår handel. Sjöfarten har också förutsättningar att vara mycket miljövänlig som transportform.

Centerpartiet anser att Sverige genom en stark svenskflaggad handelsflotta, som även ligger i framkant i arbetet med lägre svavelutsläpp och minskad klimatpåverkan, kan påverka utformningen av de internationella reglerna för sjöfarten och dess anställda. Genom ett mycket mer aktivt internationellt samarbete än det vi ser i dag skulle Sverige kunna stärka sjöfartens fördelar ytterligare.

Ett aktivt arbete för minskade utsläpp från sjöfarten har utförts under de senaste åren, men mer behövs. Internationell påverkan, samarbete och strategier är förutsättningar för att klara omställningen för den här typen av tunga transporter. Energianvändningen i sjöfarten behöver effektiviseras och klimatpåverkan minskas.

Nästa steg är självklart att arbeta för att även sjöfarten inkluderas i handelssystemet med utsläppsrätter. Enligt min och Centerpartiets syn på detta med transporter och utsläpp är det alltid den som släpper ut någonting som ska stå för kostnaden för att reducera eller stimuleras till att ta bort utsläppen. Självfallet är förnybara drivmedel möjliga att applicera också inom sjöfarten.

Jag står givetvis bakom Alliansens och Centerpartiets yrkanden kopplade till betänkandet, men här och nu yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 15.

I detta anförande instämde Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (båda M) samt Robert Halef (KD).

Anf. 82 Pia Nilsson (S)

Herr talman! Centerpartiet har undertecknat överenskommelsen om en reduktion av utsläppen i transportsektorn med 70 procent. Centern vill dock inte ha stadsmiljöavtal, Centern vill inte satsa mer pengar på kollektivtrafik på landsbygden och Centerpartiet vill heller inte ha ett klimatkliv, utan det vill man skrota. Det är i så fall synd för Kalmar.

I Kalmar har man varit ganska framgångsrik när det gäller att ansöka om dessa medel, Anders Åkesson. Ni slår faktiskt oss i Västmanland ganska rejält. Det visar sig att det är ungefär fem stora projekt som har fått närmare 15 miljoner: Det är Böta Kvarn, det är Kalmarhem och det är Orkla Foods. Dessa företag, om jag får säga så, släpper ut 20 000 ton mindre koldioxid varje år. Det motsvarar utsläppen för 5 700 bilar.

Det måste kännas väldigt skönt att bo i Kalmar med de minskade koldioxidutsläppen, Anders Åkesson. Jag vill veta vad som är så fel med Klimatklivet när det kan generera mindre utsläpp.

Anf. 83 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Tack, Pia Nilsson! Att Kalmarbygden slår Västmanland är en självklarhet i det mesta, och det gläder mig särskilt när det gäller miljö.

Ja, Centerpartiet ifrågasätter starkt effekten av Klimatklivet. Jag är alldeles övertygad om att några av de exempel från Kalmarbygden som Pia Nilsson nämnde hade funnits även utan det stöd som Klimatklivet har inneburit. Det är vad jag tror, men det jag säger bekräftas av den WSP-rapport som Naturvårdsverket har beställt på området. Väldigt mycket av det som sker inom ramen för Klimatklivet hade skett även utan det. Bekymret med Klimatklivet, Pia Nilsson, är att ni sprutar iväg det som en hagelsvärm, utan större träffsäkerhet.

Laddstolpar är ett bra inslag, men Centerpartiet vill se en effektivare och mycket mer träffsäker användning av de resurser som finns gömda i Klimatklivet. Kollektivtrafiktsatsningen på landsbygden stannade faktiskt vid pengar i växelbyte på Södra stambanan och ledde inte till ett smack bättre kollektivtrafik på den svenska landsbygden. Trafikverket tilläts använda pengarna för komplexa växelbyten, förvisso ute på vischan, men det hade ingen som helst betydelse för landsbygdens kollektivtrafik.

Stadsmiljöavtalen, avslutningsvis, är en ytterst tveksam sammanblandning mellan kommunal och statlig kompetens. Jag är alldeles övertygad om att den spårvagnssatsning som vi ser i till exempel staden Lund och som till stor del finansieras av stadsmiljöavtal hade kunnat bli möjlig ändå.

Anf. 84 Pia Nilsson (S)

Herr talman! Anders Åkesson från Centerpartiet är tveksam till Klimatklivets effekter. Men kan man verkligen vara det när det visar sig att närmare 800 ansökningar har kommit in och att de projekt som har beviljats medel ger minskade utsläpp som motsvarar 140 000 bilar årligen? Bara i Kalmar blir det 5 700 bilar - så mycket minskar utsläppen. Jag tycker inte att det borde finnas någon större tveksamhet.

Det är inte alls någon hagelskur, utan det är väldigt noggranna och professionella bedömningar som Naturvårdsverket gör. Det är inte så att alla som ansöker får pengar. Däremot har trycket blivit enormt mycket större nu, så regeringen har i sin vårändringsbudget föreslagit 500 miljoner extra till detta. Dessa pengar kommer att behövas.

När det gäller extrapengar till kollektivtrafik på landsbygden har VTI fått i uppdrag att titta närmare på vad man ska göra. Det är förstås viktigt att pengarna landar där de ska.

När det gäller området laddstolpar har Centern ett eget förslag. Man tycker inte att det räcker med Klimatklivet, eller man vill inte ha det därför att man vill ha ett eget förslag. Där står att ni vill att det ska finnas 30 000 laddstolpar till år 2020, Anders Åkesson. I dag finns det 8 000, och då tror ni att 150 miljoner mer fram till år 2020 ska ge dessa 30 000 stolpar, där varje stolpe kan subventioneras med 20 000 kronor.

Det blev många siffror, men så står det i er budgetmotion: 30 000 laddstolpar till 2020 för 150 miljoner. Hur går den ekvationen ihop?

Anf. 85 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Tack, Pia Nilsson, som är väldigt duktig på matte!

Om vi börjar med Klimatklivet är det Naturvårdsverket som hanterar det; det är helt korrekt. Naturvårdsverket ska se om det är ett effektivt sätt att arbeta på och har bett den välrenommerade revisionsbyrån WSP att bena ut om det är bra. Jag kan idka högläsning ur WSP:s rapport, men det tillåter inte min tid.

Väldigt mycket av det som sker inom ramen för Klimatklivet är bra grejer. Det är vi helt överens om, men de hade med stor sannolikhet genomförts i alla fall. Då är frågan varför man ska skvätta på statliga pengar om de ändå hade blivit av.

Om vi nu inte tror - det gör säkert varken Pia Nilsson eller jag - att vi har en obegränsad mängd statliga pengar är det bättre att använda dem med större träffsäkerhet, kanske för objekt som biogasframställning eller annat som i alla fall tidigare har stått och vägt i sin lönsamhet, så att privata investerare vågar gå in och satsa.

Avseende laddstolpar har Centerpartiet en mycket ambitiös utbyggnadsplan för dem, just för att vi vill uppnå målet om 30 procent redan 2020. Vi tror att elbilar är ett bra sätt att nå dit. Utmaningen för den som handlar en elbil är räckviddsångesten: Når jag dit jag ska - om jag dristar mig att köra till Västmanland, når jag fram med min elbil? Då behövs förmodligen fler laddstolpar och en tätare struktur av sådana.

Huruvida 20 000 kronor per subvention räcker som en genomsnittlig kostnad för att få till det återstår att se. Jag har inte svaret på det, men jag tror att det skulle räcka ett gott stycke på vägen. Jag tror att vi har en gemensam ambition men att vi är lite oense om metoderna.

Anf. 86 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Jag minns en tid när Centern stod för lokalsamhälle och ett decentraliserat samhälle. Jag måste säga att jag tycker att det är väldigt sympatiskt. Då kanske man inte ska ha en statlig politik som talar om hur varje kommun ska göra.

Det är själva idén med både stadsmiljöavtalen och Klimatklivet: att kommunpolitikerna bestämmer tillsammans med medborgarna vad de vill göra i sin kommun. Om det är effektivt enligt Naturvårdsverkets bedömning kan de få statlig medfinansiering. Jag förstår inte varför Anders Åkesson inte kan bejaka det som jag uppfattar som en bra vision: att kommunen bestämmer vad den ska göra och att staten inte styr i onödan.

Jag vill rekommendera Anders Åkesson att kontakta sina kollegor i Karlskrona och Lund och fråga: Hade den stadsförnyelse som nu sker med hjälp av stadsmiljöavtalen blivit av utan de pengarna? Svaret är nej. Jag råkar känna till Lunds kommun rätt väl. Läs protokollet från fullmäktige! Det hade inte blivit något alls utan stadsmiljöavtalen.

Jag har en fråga: Har Anders Åkesson läst Trafikverkets klimatscenario med de fyra olika varianter som Pia Nilsson redogjorde för tidigare? Där framgår tydligt att det inte räcker att byta bränsle utan att vi måste använda mindre energi i transportsystemet. Det går inte annars. Oljans förtjänst och förbannelse är att den är väldigt energität. Om vi ska klara biffen - det vi har kommit överens om mellan sex partier: minus 70 procent till 2030 - måste man byta transportslag.

Jag undrar: Har du tagit del av Trafikverkets klimatscenario, Anders?

Anf. 87 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Jag tackar Karin Svensson Smith för detta och för det varma minnet av Centerpartiet. Jag minns å min sida Miljöpartiet som ett grönt marknadsliberalt parti på sin tid, som bejakade riktig grön skatteväxling. Den tiden är dessvärre förbi. Numera har Miljöpartiet hemfallit till att bli ett rött skattehöjarparti. Men det är en annan historia.

Det är riktigt att vi måste använda mindre energi. Och den energi som vi använder måste vi använda på ett mycket mer effektivt sätt. Det är därför som stegen mot 2045 och det totala oberoendet av fossila drivmedel måste tas på många olika sätt.

Jag har säkert läst både det underlag som Karin Svensson Smith nämnde och andra underlag som Trafikverket och andra utredare har tagit fram om vägen fram till ett grönt och förnybart samhälle. Men jag delar inte den uppfattning som jag tolkar att Miljöpartiet och Karin Svensson Smith har om att hindra transporter.

I Centerpartiets och min vision är vi fortfarande ett mobilt samhälle. Där tillåts människor och gods att transporteras och röra sig, men de gör det på ett mer klimatsmart och energieffektivt sätt. Och den energi som vi tillför är förnybar och hållbar och orsakar inte skada.

Att förhindra människor från att röra sig och att förhindra gods från att transporteras kommer att göra denna omställning oändligt mycket svårare.

Anf. 88 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Jag undrar om Anders Åkesson har läst utredningen Fossilfrihet på väg. Om svaret är ja skulle jag rekommendera honom att läsa den igen. Där står nämligen med all önskvärd tydlighet att man bör ha en annan fördelning av transporter mellan energislagen. Det var därför som Anna-Karin Hatt mycket stolt presenterade utredningen - jag var med när hon gjorde det - och berättade att vi behöver utreda kilometerskatt på lastbilstransporter för att järnvägen och sjöfarten ska komma till sin rätt. Jag delar definitivt Anna-Karin Hatts uppfattning i detta avseende.

En grundläggande princip är att alla transportslag ska ha rättvisa och lika förutsättningar för att deras potential ska utnyttjas. Järnvägen har ett avståndsbaserat avgiftssystem - banavgifter. De tycker jag kanske är lite för höga. Är Anders Åkesson beredd att ta bort detta system? Jag förstår inte riktigt logiken. Om man inte kan ha avståndsbaserade avgifter på väg, varför ska man då ha det på järnväg? Är Centern emot gods på järnväg?

Trots samarbetsregeringens insatser ser vi nu tyvärr att det tillkommande godset går på väg, medan järnvägen har svårt att konkurrera. Jag tror inte att folk ute i bygderna uppskattar om godstransporterna på järnväg uteblir. Vi behöver ha avgifter som leder till de mål som vi har satt upp. Det står tydligt på s. 368 avsnitt 7.6.3 i FFF-utredningen om varför man ska ha avståndsbaserade avgifter på väg för att klara klimatmålen.

Anf. 89 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Jag tackar Karin Svensson Smith för lästipset. Jag har läst och följt FFF-utredningen sedan dess tillkomst. Till skillnad från Karin Svensson Smiths regeringskamrater bejakade jag också utredningens innehåll till stora delar under den tid den togs fram under olika delseminarier och efter att den presenterades. Så är inte fallet med den vägslitageavgift som Karin Svensson Smith starkt bejakar men som hennes kamrater och underlaget i samarbetsregeringen helst inte vill tala om alls.

Till skillnad från Karin Svensson Smith nöjer jag mig inte med att läsa utredningen. Jag besöker också verkligheten som den ser ut. I onsdags i förra veckan var jag i Värmlandsbro. Där finns ett företag som producerar 90 000 kvadratmeter uppvärmd yta per år, i all synnerhet för slutleverans till Mälardalen. Jag frågade varför man inte använder sig mer av järnvägen i sitt logistiska system för att leverera moduler i synnerhet till Mälardalen. Järnvägen passerar industrianläggningen tvärs över industrin med stickspår och allt. Man beskrev då ett antal problem, men jag ska inte upprepa dem här. Men för detta företag framstod en kombination av väg och järnväg som det rimliga. Vi vet att Lindbäcks bygg, som producerar mycket och modernt uppe i Piteå, nu tittar på sjötransporter för att i motsvarande mån förse Mälardalen med bostäder.

Jag tror att det är så man måste gå till väga, Karin Svensson Smith, nämligen att man inte kan bli religiös i sin syn på om hjulen går på räls eller på gummi utan i alla avseenden bör eftersträva största möjliga energieffektivitet, minsta möjliga klimatpåverkan och effektiva övergångar mellan de olika transportslagen. På det sättet tror jag att vi möter framtiden på bästa sätt.

Anf. 90 Emma Wallrup (V)

Herr talman! Det som nu händer med klimatet är skrämmande. Vi ser många tidiga tecken på att förstärkningsmekanismer som är mycket skrämmande sätts igång mer och mer. Än så länge är de inte ohanterliga, men vi ser fler och fler av dem. Vi ser hur haven värms upp, och haven har en förmåga att bli en koldioxidsänka i stället för att som i dag buffra för koldioxid om haven blir tillräckligt varma.

Detsamma gäller i fråga om fler skogsbränder. I dag buffrar skogen genom att binda in kol. Även isarna smälter, och vi ser andra sådana tecken.

Detta är mycket otäckt. Vi ser även starka väderhändelser bland annat i Europa. I Afrika pågår nu en stor svältkatastrof. Matproduktionen är påverkad. Vi ser även i Sverige att vattentillgången nu kommer att minska drastiskt på ett sätt som vi tidigare inte har sett i Sverige.

Detta aktualiserar klimatfrågan ännu mer. Det är mycket glädjande att alla talar om klimatfrågan och att alla partier tar tag i den i dagens läge. Det känns bra att mycket händer runt om i världen, och många länder ställer om. Men det är bråttom. Det är som en springtävling mellan klimatförändringarna å ena sidan och det klimatförändringsarbete, det utsläppsscenario och den omställning till förnybar teknik och hållbar samhällsplanering som vi har satt igång å andra sidan.

Därför vill Vänsterpartiet sätta upp ett tuffare mål än Miljömålsberedningen gjorde. Miljömålsberedningen satte upp ett mål om en minskning på 70 procent av vägtrafiken till 2030. Vänsterpartiet vill höja detta mål på grund av detta akuta läge. Vi vill ha en minskning med 80 procent, precis som Utredningen om fossilfri fordonstrafik pekade på att vi behöver ha. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 2.

Det är i dag möjligt att konvertera bilar till biogasdrift. Vänsterpartiet skulle gärna vilja se att det utreds hur vi skulle kunna ta fram ett statligt stöd för konvertering till biogasdrift. Detta är ett bra steg för att gå mot cirkulär ekonomi och cirkulera resurser. Det är även ett bra sätt att använda ett drivmedel som vi i dag inte tar till vara tillräckligt mycket.

Vi i Vänsterpartiet anser också att stadsmiljöavtalet är ett mycket bra sätt att medfinansiera åtgärder, både för hållbara stadsmiljöer och för den samhällsplanering som vi tidigare här i debatten har hört är så viktig eftersom endast ny teknik inte kommer att räcka för att nå klimatmålen i tid.

Vi skulle dock vilja se att stadsmiljöavtalet även innefattar godstransporter i städerna och att man ger möjlighet till samordning av varutransporter i städerna, eftersom detta är ett stort problem i dag och orsakar mycket utsläpp.

Vänsterpartiet har ytterligare ett förslag om att jobba som man gör i de städer där man har lyckats öka kollektivtrafikresandet mycket kraftigt, bland annat Freiburg. Där jobbar man med flera åtgärder samtidigt för att få en hävstångseffekt mot ett kraftigt ökat resande med kollektivtrafiken. Vi når inte fördubblingsmålet i den här takten. Jag har själv suttit i kollektivtrafiknämnden i Uppsala, till exempel, och där pratar vi om några få procents ökning med de åtgärder vi lade fram. Vi vill ju nå en 50-procentig ökning, och vi vill nå det i hela Sverige. Därför skulle vi behöva ta till mer effektiva sätt att arbeta.

Forskare som jag har talat med pekar på - och det gör även det vi kan se i Freiburg - att det är när man gör tre saker samtidigt som man kan nå en riktig hävstångseffekt. Det handlar om att kombinera en prissänkning i kollektivtrafiken med samhällsplanering, öka tillgängligheten till kollektivtrafik och minska tillgängligheten för bil. När man gör detta samtidigt får man ett kraftigt ökat användande av kollektivtrafiken.

På 1980-talet hade vi 25 procent fler resande i kollektivtrafiken i Uppsala kommun, men under 1990-talskrisen sparade man in på kollektivtrafiken. Man höjde priset och drog in på turerna, vilket minskade resandet så pass mycket att vi alltså hade 25 procent fler resande före dessa åtgärder. Det är så att säga den motsatta modellen till Freiburgmodellen: Man höjer priset och minskar tillgängligheten till kollektivtrafik.

För att nå målen och vara så modiga som vi har talat om tidigare i debatten skulle vi också behöva jobba med prisbilden. Det är någon sorts feghet som har infunnit sig sedan 1990-talet som gör att ingen ens vågar prata om pris när det gäller kollektivtrafik. Det är lite märkligt, för på alla andra områden erkänner alla att priset också är viktigt för att en kund ska välja en produkt - men inom kollektivtrafiken är det helt plötsligt absolut inte viktigt. När man talar med politiker, tjänstemän och tyvärr även många forskare är priset inte viktigt.

När man talar med till exempel resenärer hör man dock att kollektivtrafikpriserna är för höga och att människor därför inte åker kollektivt. Jag har också hört en chef från Volvo erkänna detta i en debatt nyligen. Det säger ju sig självt. Ofta jämför man priserna med att införskaffa en bil, men oftast är det faktiskt så att familjen kanske redan har en bil. Det handlar om att välja kollektivtrafiken dagligen och använda bilen lite mer sällan - eller samäga bilar, vilket är ännu bättre. Man ska använda bilen när den väl behövs, det vill säga när man ska åka längre sträckor.

Jag tycker alltså att vi måste våga prata pris i kollektivtrafiken igen. Det är viktigt. Vi kan inte sitta fast i detta att vi har haft för lite skatteintäkter för att man har velat sänka skatterna, utan vi måste tänka på miljön och klimatet och våga lägga pengarna på det som räddar planeten.

Det som är spännande i Freiburg är också att man har lyckats sänka priset och samtidigt få ökade intäkter. Man använder mindre skattemedel än tidigare för att subventionera kollektivtrafiken. Det beror på att det är så många fler som reser med kollektivtrafiken. Det finns brytpunkter man kan räkna på, där man sänker taxorna lite grann och möter upp med ett ökat resande och då till och med hamnar på plussidan, vilket man alltså gjorde i Freiburg.

Vänsterpartiet lägger fram som idé att man skulle kunna jobba med denna modell i stadsmiljöavtalet, det vill säga att kommunerna lägger pengar på taxesänkningar och då kombinerar dessa åtgärder och jobbar tajt med dem från alla håll. Man ska alltså inte dutta lite i kanterna med några av åtgärderna utan ta ett rejält tag och jobba med såväl tillgänglighet till kollektivtrafik och mindre biltrafik i stadens centrum i stadsplaneringen som taxorna.

Detta är en viktig modell jag hoppas kommer att tas till vara. Det är många kommuner som gör studiebesök i Freiburg, och man tittar på olika delar. Det är inte säkert att man uppfattar just den här modellen, men den är effektiv. Jag har talat med forskare som pekar på att det är precis så man ska arbeta om man ska nå en kraftig ökning av kollektivtrafiken.

Anf. 91 Nina Lundström (L)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 14, men Liberalerna står självfallet bakom alla de reservationer där vi finns med.

Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag är inte heltäckande för transportsektorn, och det visar debatten. Det finns många olika förslag i många olika partiers motioner och i många olika utskott. Det ska man nog ha med i bakhuvudet när vi debatterar frågorna i dag, för en hel del frågor saknas också.

Transportsektorn kontra utsläpp av växthusgaser och energianvändning har väldigt många olika dimensioner. Vad gäller en fossiloberoende transportsektor vore det i dag lite logiskt att inte minst diskutera dem som går och cyklar och verkligen bidrar till ett bättre klimat. De förslagen återkommer dock som sagt i olika betänkanden, både i det här utskottet och i andra utskott, och det är viktigt att ha med sig.

Vi i utskottet är överens om att det är viktigt att vidta åtgärder, men vi är inte alltid överens om vilka åtgärder som är viktiga och vad vi behöver göra mer. I detta betänkande är vi oense om några åtgärder och områden. Det handlar om luftfarten, elvägar, bilpooler och parkeringar, och där tycker vi olika. Vissa vill gå fram snabbare, vilket vi gör i våra reservationer, medan andra vill ta mer tid på sig. Det viktiga är dock att alla ser att det behövs åtgärder.

Herr talman! Liberalernas förslag inom området, vad gäller att vidta åtgärder, finns i en rad olika motioner både i trafikutskottet och i andra utskott. Vi menar att omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem är en av de största utmaningar som transportpolitiken står inför. Som många har nämnt här tidigare i dag står transportsektorn för ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.

Sverige kan bli ett föregångsland. Det vidtogs ett antal åtgärder redan 2006-2014, vilket också har berörts i debatten. Det finns dock områden där vi från Liberalernas sida inte delar regeringens uppfattning i politiken. Nyttan av stadsmiljöavtal är ett sådant område. Vi i Liberalerna har andra lösningar för detta, och dem har vi beskrivit inte minst i den motion vi lämnade i samband med infrastrukturpropositionen som behandlades i december. Där kan man också ta del av helheten och hur man kan resonera om olika typer av åtgärder.

De klimat- och miljöutmaningar vårt samhälle står inför vill vi i Liberalerna möta med ett antal olika åtgärder som bygger på kunskap, bästa tillgängliga teknik och vad som är samhällsekonomiskt effektivt. Det måste man också ha med sig i planeringen. Människor kommer att fortsätta efterfråga resande, och därför är det viktigt att transportsystemet utvecklas i hållbar riktning. En ökad mobilitet går att förena med minskade utsläpp.

Transporternas klimatpåverkan kan minska genom att man tillvaratar möjligheterna med ny teknik, ökar andelen förnybara drivmedel och har hög klimatprestanda på såväl fordon som drivmedel samt genom effektivare transporter. På så sätt ger våra åtgärder största möjliga resultat för miljön.

Tillväxt är viktigt. Det är en förutsättning för att vi ska komma till rätta med världens utmaningar på miljö- och klimatområdet. Sverige behöver också tillväxt. Klimathotet möts bäst genom effektiva och teknikneutrala styrmedel som bidrar till teknikutveckling och förändrat beteende samt ökad användning av mer hållbara lösningar genom ett gott näringslivsklimat.

Vi tror på forskning och effektiva styrmedel. Det öppnas nya möjligheter genom nya drivmedel, infrastruktur och elektrifiering som kan stärka vår konkurrenskraft och öppna nya exportmöjligheter. Vi i Liberalerna tror på tillväxt - hållbar tillväxt - i hela landet.

Herr talman! Vad gäller luftfarten blir vi lite fundersamma över hur regeringspartierna i utskottet tänker. Är biodrivmedel inom luftfarten viktigt för regeringspartierna? Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med stöd av Vänsterpartiet, har reserverat sig och menar att användning av biodrivmedel för luftfarten är av stor betydelse, men med hänsyn till det pågående arbetet med att bland annat ta fram en strategisk plan för att ställa om transportsektorn till fossilfrihet avstyrker man majoritetens förslag.

Sveriges geografiska förutsättningar innebär att flyget spelar en viktig roll i det samlade transportsystemet. Flyget har betydelse för att binda samman Sverige. Flyget skapar rörlighet ut i världen.

Eftersom Sverige är ett till ytan stort land med en relativt liten befolkning - 23 invånare per kvadratkilometer - är flyget på vissa håll det enda realistiska transportalternativet. En väl fungerande luftfart är således nödvändig för tillväxten men också en förutsättning för regional utveckling.

Men det behövs en utveckling av hållbar luftfart, med minskad miljöpåverkan. Där är betydelsen av forskning och av utveckling av biodrivmedel för flygindustrin otroligt stor.

Riksdagen riktade våren 2016 ett tillkännagivande till regeringen om att den bör verka för ett ökat användande av biodrivmedel i luftfarten. Det finns fler åtgärder som kan vidtas och styrmedel som kan användas. Vi har tidigare i dag hört att styrmedel kan vara bra.

Till exempel tycker vi att man bör överväga differentierade start- och landningsavgifter samt att skapa gröna inflygningskorridorer och energieffektiva flygplan. Flygets gröna omställning behöver fortsätta, utan att denna omställning skadar jobb eller tillväxt. Men en nationell flygskatt är varken en bra miljöåtgärd eller en åtgärd för hållbar tillväxt.

Herr talman! Bilen spelar en roll. I ett glesbefolkat land som Sverige - med, som sagt, 23 invånare per kvadratkilometer - kommer tåg inte att kunna lösa hela transportbehovet. Inte heller flyget kommer att kunna göra detta.

Elbilar, självkörande bilar, bilpooler, anropsstyrda transporter med bil - utvecklingen går väldigt fort. I framtiden kommer många att kunna välja bort den egna bilen, även om man behöver bil då och då, om vi i riksdagen skapar förutsättningar för att man inte själv ska behöva äga en bil.

Bilen skapar dock också utmaningar, till exempel vad gäller platsbrist i täta städer, parkeringar samt utrymmet för gående och cyklister. Lösningar måste därför utformas efter hur förutsättningarna ser ut.

Riksdagen kan skapa förutsättningar för utvecklingen av lösningar och ny teknik. Men här är utskottet oenigt om vad som kan göras, hur det kan göras och hur fort det kan göras.

Herr talman! Elvägar har redan nämnts, och jag vill uppmärksamma en reservation som handlar just om elvägar. Det är ju fantastiskt att världens första elväg invigdes i Sverige 2016 och att försöksverksamhet pågår med ytterligare en. Detta visar också på hur snabbt tekniken går framåt och vilka möjligheter som uppstår att även här skapa hållbara transporter.

Vid sidan av den teknik som testas i Sandviken pågår förberedelser för fler försöksprojekt i Sverige. Det byggs ytterligare en testanläggning. Det här visar att denna typ av tekniska innovationer kan utveckla, och därmed också värna, alla transportslag. Därigenom kan vi också nå ett mer hållbart samhälle.

Vad gäller reservation 14, som handlar om bilpooler och parkering, blir jag lite fundersam över hur Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har resonerat.

Vi vet alla att det saknas en juridisk definition av begreppet bilpool. Konsekvensen är att kommuner inte kan skapa parkeringsytor för bilpoolsbilar, då de inte kan tilldela fristående bolag platser. Det är intressant att en offentlig utredning påpekade just detta.

Det behövs en juridisk definition av begreppet bilpool så snart som möjligt, i syfte att göra bilpooler mer lättillgängliga. Utvecklingen av fler bilpooler innebär att man kan avstå från att äga en egen bil. När Klimatkommunerna gjorde ett besök i trafikutskottet påpekade man också just vikten av en juridisk definition av begreppet bilpool, bland annat för att göra det möjligt för kommuner att reservera särskilda parkeringsutrymmen för bilpoolsbilar.

Miljömålsberedningen föreslog att trafikförordningen respektive lagen om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats ändras så att kommunerna ges möjlighet att differentiera avgifter på parkeringsplatser utifrån fordons miljöegenskaper.

Min fråga till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är varför förslagen dröjer. Varför går beredningen så långsamt om det är så att vi är överens om att detta är viktigt?

En möjlighet är naturligtvis också att använda ekonomiska styrmedel, och detta tycker vi i Liberalerna är viktigt. Men ekonomiska styrmedel ska ge individer möjlighet att välja, och då gäller det att det finns alternativ.

Flera skatter som regeringen har aviserat handlar inte om miljöåtgärder utan om att prissätta det man inte gillar. Det handlar om att hindra konkurrens, och där har vi en annan syn. Det är en stor skillnad.

Vi frågar oss: Hur kan flyget bli mer klimatvänligt? Hur kan tunga transporter bli mer klimatvänliga? Hur kan bilen utvecklas, och hur ser framtidens bilutnyttjande ut? Hur kan fler gå och cykla?

Frågorna är många, men hur är det med svaren? En nationell cykelstrategi lyser med sin frånvaro. Regler för bilpooler saknas - de bereds. Differentierade parkeringsavgifter bereds också.

Nya lösningar för klimatvänligare flyg saknas. Tunga fordon nekas möjlighet att köra, även om vägen håller, av näringspolitiska skäl och av konkurrensskäl - inte av miljöskäl. Det är inte hållbart.

Vi i Liberalerna anser att ett svar på den stora klimatutmaningen är att skapa förutsättningar för klimatsmarta transporter. Vi anser att det behövs ny kunskap och nya idéer.

Det behövs spridning av goda exempel för att bygga nya strukturer för framtidens lösningar. Det behövs teknikneutrala lösningar som tar sikte på framtiden. Det behövs en regering med högre ambitionsnivå som lägger fram förslag. Klimatet kan inte vänta.

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M) och Robert Halef (KD).

Anf. 92 Robert Halef (KD)

Herr talman! Omställningen av transportsektorn i en hållbar riktning är en av vår tids stora utmaningar för att minska klimatpåverkan. Det är nödvändigt att bryta transportsektorns beroende av fossila bränslen, bland annat genom att främja teknikutvecklingen när det gäller elvägar, elbilar och elhybrider samt genom att ta fram nya fossilfria bränslen.

För att klara omställningen måste vi använda transporter smartare och verka för en överflyttning av gods- och persontrafik från väg till järnväg och sjöfart. Fossila bränslen måste också bytas ut mot hållbara bränslen såsom biodrivmedel.

Herr talman! Transportsektorn står för ungefär en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, och av denna tredjedel står vägtrafiken för 94 procent av utsläppen. För att nå målet om en fossiloberoende transportsektor år 2030 och ett klimatneutralt Sverige 2045 behövs ett flertal politiska insatser för att påskynda omställningen.

Bland annat är det nödvändigt att elektrifiera transportsystemet i högre grad, att snarast införa ett bonus-malus-system och att stimulera bilpooler, elvägar, elbilar och elhybrider.

Vidare är det nödvändigt att bygga ut laddinfrastrukturen, att öka tillgången på biogas samt att tillåta längre och tyngre lastbilar och längre godståg för att transportera mer gods åt gången, samtidigt som vi ändrar våra resvanor så att fler väljer kollektivtrafik, gång och cykel.

Herr talman! Cykling har stor utvecklingspotential med goda miljö- och klimateffekter såväl som hälsoeffekter. Cykeln måste på ett tydligare sätt ses som ett eget trafikslag och prioriteras högre i stadsplanering och infrastrukturinvesteringar. Det har visat sig att när så sker ökar också cyklingen markant och fler väljer cykeln i stället för bilen.

Kristdemokraterna föreslår att det ska tillsättas en utredning om att skapa möjlighet för arbetsgivare att subventionera cykel- och kollektivtrafikresor till och från arbetet utan att det räknas som skattepliktig löneförmån, alternativt göra det möjligt med bruttolöneavdrag för kollektivtrafikbiljetter.

Herr talman! Den tunga vägtrafiken är en stor källa till koldioxidutsläpp. Kristdemokraterna vill därför uppmuntra investeringar i produktion och distribution av förnybara drivmedel. För att investeringarna ska komma till stånd behövs långsiktiga spelregler på marknaden.

För att ett nytt fossilfritt drivmedel ska slå igenom i branschen måste man kunna lita på att det går att tanka överallt. Biogas är på många sätt ett smartare alternativ ur både klimat- och hälsosynpunkt än de biobränslen som kan användas i dagens lastbilar. För att få in biogasen på allvar behöver därför produktionen stimuleras, liksom utbyggnaden av tankstationer, inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Försäljningen av elhybrider och elbilar har utvecklats mycket snabbt på senare år. För att uppmuntra konsumenter att köpa elhybrider eller elbilar är det viktigt att laddinfrastrukturen i Sverige utvecklas. Det stora hindret för en ökad andel elbilar i dag är osäkerheten som följer med den hittills dåliga utbyggnaden av infrastrukturen.

Elbilar och elhybrider har en stor utvecklingspotential. Satsningar på laddstolpar är angeläget, liksom att de olika sätten att ladda underlättas genom teknikutveckling och samordning mellan företag som tillhandahåller systemen. Kristdemokraterna vill därför ha fortsatt stöd till investeringar i laddinfrastruktur. Detta stöd bör kunna ges till företag, bostadsrättsföreningar, privata och kommunala bostadsföretag samt kommuner.

Det behöver tas fram en sammanhållen strategi för elbilar, liksom en gemensam laddningsstandard för elbilar inom EU. Det borde också vara en självklarhet att el ska vara godkänt som ett alternativt drivmedel i den så kallade pumplagen.

Herr talman! Kristdemokraterna vill införa ett så kallat bonus-malus-system där miljöanpassade fordon med relativt låga utsläpp av koldioxid får en bonus vid inköpstillfället, medan fordon med höga utsläpp av koldioxid får högre skatt.

För att främja framväxten av bilpooler, som har nämnts tidigare, och användningen av bilpooler är det viktigt att skapa en juridisk definition av begreppet bilpool för att kommuner ska kunna skapa parkeringsytor för bilpoolsbilar.

Herr talman! En majoritet i utskottet är överens om att regeringen bör se över möjligheten att införa ett system med differentierade start- och landningsavgifter för flyget för att stimulera användning av biodrivmedel och föreslår därför att riksdagen tillkännager detta för regeringen.

Flyget är viktigt som transportslag och har stor betydelse för tillväxten i landet och för person- och godstransport, och det binder samman Sverige och gör att vi är tillgängliga för övriga världen. Det är samtidigt viktigt att även flyget minskar sin del av miljöpåverkan. Det finns flera exempel på hur man kan göra det. Differentierade start- och landningsavgifter, gröna inflygningskorridorer, energieffektiva flygplan och en ökad andel fossilfria bränslen bidrar till att minska flygets klimatpåverkan.

Ett gemensamt europeiskt luftrum kortar flygresetiden och minskar negativ miljöpåverkan. FN:s organisation för civilt flyg, ICAO, har också gjort en överenskommelse om en begränsning av utsläppen från flyget, vilken är ett viktigt globalt styrmedel för att minska klimatutsläpp från internationellt flyg. Överenskommelsen innebär att det internationella flygets koldioxidutsläpp ska stabiliseras på 2020 års nivå.

Herr talman! Omställningen av transportsektorn i en hållbar riktning är nödvändig för att minska klimatpåverkan. Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservationer nr 7 och nr 13 samt den alliansgemensamma reservationen nr 8.

(Applåder)

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

Fossiloberoende transporter

(Beslut fattades under § 15.)