Fortsatt svenskt deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission i Afghanistan

Anf. 1 Caroline Nordengrip (SD)

Fru talman! Vi ska i dag debattera sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande UFöU1 om fortsatt deltagande i Natos utbildningsinsats i Afghanistan.

Sverige har deltagit i olika militära insatser i Afghanistan sedan 2002, först genom den internationella säkerhetsstyrkan Isaf och därefter, sedan 2014, i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats Resolute Support Mission, RSM.

De soldater och officerare som Sverige skickat till Afghanistan har alla utfört ett beundransvärt arbete, och vi kan som svenska medborgare känna stolthet över vårt bidrag till Afghanistan och dess befolkning.

Sveriges militära insatser i Afghanistan har dessvärre också haft ett högt pris och då inte bara inte bara ekonomiskt. Ett antal av de officerare och soldater som vi skickat till Afghanistan i kampen för fred och frihet har fått betala det yttersta priset och kom aldrig hem igen till sina familjer och anhöriga.

Fru talman! I regeringens proposition föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande för deltagande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats RSM i Afghanistan till och med den 31 december 2021.

Samtidigt står det också att läsa att det fredsavtal som USA slöt i februari 2020 med talibanrörelsen, det så kallade Dohaavtalet, innebär att alla utländska militära förband stegvis ska dras tillbaka före maj 2021. Vi hoppas att fredsavtalet gör att Afghanistan, efter årtionden av plågsamma krig, nu äntligen kan gå en fredligare framtid till mötes.

Vi anser dock inte att Sverige ska vänta med tillbakadragandet. Avvecklingen bör i stället påbörjas. Anledningen till detta är enkel. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde har varit oerhört negativ. Sverige har på ett förtjänstfullt sätt bidragit militärt till en rad insatser runt om i världen, men det har nu blivit dags för oss som nation att fokusera på vår egen säkerhet och på vårt eget försvar.

Nästa vecka kommer riksdagen att fatta beslut om inriktningen av totalförsvaret för åren 2021-2025. Beslutet kommer att leda till att nedlagda regementen återupprättas, att antalet värnpliktiga blir fler och att ny materiel köps in. Även om vi anser att satsningarna hade kunnat vara mer omfattande är vi överens med regeringen om en sak: Upprustningen av försvaret kommer att kosta mycket pengar och ta mycket tid och energi i anspråk.

För att klara av denna återuppbyggnad av en stark försvarsmakt kommer det utöver ökade anslag till försvaret att krävas att Försvarsmakten åter till fullo fokuserar på försvaret av Sverige framför deltagande i internationella insatser såsom Resolute Support Mission i Afghanistan. Sverigedemokraterna anser även att deltagande i insatser utomlands alltid ska vara frivilligt för anställda inom Försvarsmakten.

Fru talman! Med anledning av det som nu anförts önskar vi sammanfattningsvis inte ett fortsatt svenskt deltagande i utbildningsinsatsen RSM, som regeringen föreslår, utan yrkar i stället bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer l.

Anf. 2 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett stort tack till alla er som befinner er på eller har varit på utlandsuppdrag för Sveriges räkning. Det är en svår uppgift som vi i riksdagen ger er, och för era insatser vill vi i Vänsterpartiet uttrycka vår stora uppskattning.

Fru talman! I över 40 år har Afghanistan befunnit sig i stridigheter, med ockupationsmakter på plats. År 1979 invaderade Sovjetunionen landet och blev kvar i tio år. Efter attacken den 11 september kom USA:s militär och har nu haft en snart tjugoårig närvaro. Sverige har haft en militär insats i Afghanistan i 15 år.

Ändå är Afghanistan världens dödligaste land för civila. Erfarenheterna från Afghanistan visar att väpnade insatser inte leder till ökad säkerhet för befolkningen. Detta verkar de flesta parter nu vara överens om, för 2020 är, i alla fall ur ett förhandlingsperspektiv, ett framgångsrikt år.

I februari slöts det så kallade Dohaavtalet mellan talibanernas företrädare och USA. Avtalet innebär att all utländsk militär ska dras tillbaka från Afghanistan före maj 2021. I utbyte garanterar talibanrörelsen att Afghanistan inte ska användas som bas för syften som riskerar USA:s eller dess allierades säkerhet. Avtalet innebär också att förhandlingar mellan talibanrörelsen och afghanska motparter ska inledas om en vapenvila och om landets politiska framtid.

De så kallade intraafghanska samtalen mellan regeringen och talibanerna inleddes i september 2020. Samtalen har hittills bara berört formerna för den kommande dialogen, men även i dessa frågor har man inte kommit framåt. Processen väntas bli mycket utdragen.

Det främsta målet för det afghanska folket är att få slut på våldet. Ett krav från civilsamhället är att samtalen ska vara inkluderande och att de, i alla fall formella, rättigheter som Afghanistans kvinnor och minoriteter har kämpat sig till under de senaste åren inte ska offras i förhandlingen. Trots påtryckningar kan parternas delegationer inte anses vara inkluderande. I regeringens förhandlingsdelegation på 20 personer ingår endast fyra kvinnor. I talibanernas delegation finns bara män.

I detta läge, när USA minskar sin trupp och förbereder sig för att lämna landet, borde regeringens och riksdagens budskap vara att det misslyckade äventyret i Afghanistan är slut. I realiteten innebär dagens beslut att Sverige fortsätter att under ännu ett år delta i en internationell insats som i grunden har misslyckats. Ännu en gång skjuts avvecklingen av Sveriges militära närvaro i Afghanistan på framtiden.

Vänsterpartiet har sex gånger tidigare yrkat avslag på propositioner med samma förslag som i dag och anser fortfarande inte att en svensk väpnad styrka bör ställas till förfogande i Natos insats. Totalt sett har vi yrkat avslag på militärt deltagande i 15 år. Vi ser RSM, som den nuvarande insatsen heter, som en fortsättning på den Natoledda insatsen Isaf, som vi är skarpt kritiska till.

Erfarenheterna från Afghanistan visar att väpnade insatser inte har lett till ökad säkerhet på marken för befolkningen. Särskilt barn är hårt drabbade enligt Rädda Barnen och FN. Och Afghanistan är i dag ett av världens farligaste länder att vara barn i.

Sverige borde arbeta för att FN ska få det direkta ansvaret för den fortsatta processen, både civilt och militärt. Det skulle underlätta fredsprocessen som man nu är inne i.

Enligt oss i Vänsterpartiet bör riksdagen avslå regeringens proposition om fortsatt svenskt deltagande i Natoinsatsen i Afghanistan. Eftersom såväl Vänsterpartiets som Sverigedemokraternas företrädare i utskottet yrkar avslag på propositionen måste vi enligt reglerna ha en gemensam reservation. Jag vill dock understryka att våra partier skiljer sig åt i grunden vad gäller synen på Sveriges engagemang för Afghanistan.

Fru talman! Afghanistan har enligt WHO haft omkring 42 000 bekräftade fall av covid-19 och drygt 1 500 dödsfall. WHO bedömer dock att det finns ett stort mörkertal på grund av brist på tester, bristande kapacitet i landets sjukvård, att folk inte söker sjukvård och att det saknas ett nationellt dödsregister. En ovanligt stor överrepresentation av manliga smittade tros bero på att män i högre grad söker sjukvård och testas. I Afghanistan saknas det ofta möjligheter att hålla social distans. Människor bor trångt, folksamlingar är vanliga och intrycket är att många anser att pandemin är överspelad.

Den tydligaste effekten av pandemin i Afghanistan har än så länge varit ekonomisk. Världsbanken bedömer att antalet personer i Afghanistan som lever under fattigdomsgränsen kommer att öka från 55 procent till 70 procent av befolkningen. Enligt Asiatiska utvecklingsbanken har inflationen fördubblats och priset på matvaror stigit än mer. Den afghanska statens intäkter antas minska med 17 procent under de första nio månaderna.

Pandemin kommer att få avsevärda sociala och ekonomiska effekter. Pandemin och restriktionerna har medfört avbrott i andra nödvändiga insatser såsom vaccinering mot polio. Redan nu ses en skarp ökning av polio, som för bara något år sedan nästan var utrotad. Dessa och andra följder för hälsa kommer att öka kostnaderna för vård och öka fattigdom och utanförskap. Arbetslöshet och fattigdom i spåren av pandemin kommer sannolikt också att driva på produktionen av opium bland Afghanistans bönder.

Att USA och president Donald Trump har motarbetat den internationella brottmålsdomstolen ICC:s försök att påbörja en utredning om misstänkta krigsbrott av amerikanska trupper i Afghanistan, bland annat genom att neka ICC:s personal visum, är mycket allvarligt. I september 2020 utökades sanktionerna från USA:s sida. Åklagaren Fatou Bensouda och ICC-chefen Phakiso Mochochoko belades med reseförbud, och deras tillgångar frystes. USA:s agerande underminerar internationell rätt såväl som rättvisa för det afghanska folket.

Den 23-24 november ägde en givarkonferens om Afghanistan rum på Finlands initiativ. Denna typ av konferens om Afghanistan äger rum vart fjärde år. Givarländerna har nu förnyat sina åtaganden om stöd till utveckling i landet.

Sverige har starka band till Afghanistan genom de många afghaner som i dag lever i vårt land och alla svenskar som i decennier engagerat sig i solidaritetsarbete med Afghanistan. Genom Svenska Afghanistankommitténs framgångsrika arbete i landet under mer än fyra decennier har Sverige vunnit trovärdighet och skapat ett unikt kontaktnät. Sverige skulle därför kunna bli en central aktör för fred, demokrati och jämställdhet i Afghanistan. Men det förutsätter att fokus flyttas från militära insatser till civila och politiska insatser.

Med det, fru talman, yrkar jag avslag på propositionen och bifall till reservation nummer 1. Vi begär inte omröstning, men vi står såklart bakom även vår reservation nummer 2.

Anf. 3 Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Sverige har ett långt engagemang i Afghanistan - militärt och säkerhetsmässigt i snart 20 år, humanitärt och utvecklingsmässigt betydligt längre än så. Genom en överenskommelse mellan den dåvarande borgerliga regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet engagerade sig Sverige långsiktigt i ett tioårigt internationellt åtagande om utvecklingsbistånd till Afghanistan. Sedan dess är Afghanistan Sveriges största enskilda mottagarland av bilateralt utvecklingsbistånd.

Grundläggande för utveckling är att det finns säkerhet, och utan utveckling blir det ingen hållbar säkerhet. Därför är det viktigt att se Sveriges samlade engagemang i Afghanistan, både det militära och det civila.

I den här debatten handlar det om den militära insatsen och det beslut som riksdagen tar utifrån regeringens förslag om att sända ut män och kvinnor i en väpnad insats med risk för liv och hälsa. Det är något som vi tar på största allvar, och alla väpnade insatser beslutas ytterst här i Sveriges riksdag. Det är viktigt för den folkliga förankringen, transparensen och ansvarsutkrävandet.

Vi eftersträvar så bred enighet som möjligt, helst total enighet mellan alla åtta partier. Tyvärr är vi inte helt eniga i det här fallet. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill inte att Sverige ska delta i den internationella militära insatsen i Afghanistan. Jag beklagar det. Det är viktigt för den personal som tjänstgör att den känner att den har fullt stöd hemifrån när den utför sina uppgifter.

Afghanistan är ett av världens fattigaste länder, och där det finns stor fattigdom finns det ofta också mycket våld. I Afghanistan tvingas många bönder att odla opiumråvaran till det kokain som flödar i världen. Vare sig de känner sig ekonomiskt tvingade till det eller tvingas till det genom väpnat hot och trakasserier är det lika illa.

För att bryta den här negativa situationen måste det skapas både utveckling och säkerhet. Sverige jobbar med båda delarna. Genom ett fantastiskt och mycket uthålligt arbete genom Svenska Afghanistankommittén - under flera decennier, som Håkan Svenneling sa - drivs stora delar av både utbildningssystemet och hälso- och sjukvården på landsbygden i Afghanistan. Det sker huvudsakligen med afghansk personal som har fått utbildning för uppgiften, och därigenom skapas långsiktiga och varaktiga utvecklingsresultat.

Andelen barn och framför allt flickor som får utbildning har ökat markant. Kunskap är en viktig grund för varje samhällsbygge, och det långsiktiga samhällsbygget pågår för fullt i Afghanistan.

Men för att samhällsbygget ska fungera måste samhället också vara säkert. Säkerhetsbygget har Sverige deltagit i tillsammans med andra länder i snart 20 år, inledningsvis med mycket stora insatser i landet och under senare år med färre personal men nu inriktat på att utbilda och stödja Afghanistans egen polis och militär. Precis som med skolorna och sjukvården är ju syftet att höja Afghanistans egen kompetens och att landet ska kunna stå på egna ben, både civilt och säkerhetsmässigt.

Grunden för att Sverige gör det här är att stödja en regelbaserad världsordning. För drygt 20 år sedan var Afghanistan en icke fungerande stat där terrorister hade en fristad att både träna i inför och operera från vid terrordåd.

Det är alltid viktigt att det finns ett folkrättsligt mandat för de internationella militära insatser som Sverige deltar i. I det här fallet är grunden en inbjudan från den afghanska regeringen till Nato, som leder insatsen.

För den svenska personalen i insatsen är kunskap om och genomförandet av FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet av central betydelse. Därför får de särskild utbildning om detta i sina förberedelser. Det är viktigt för att den internationella militära insatsen ska kunna bidra till konfliktlösning och varaktig fred i Afghanistan. Jämställdhet och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, inte minst kvinnors och flickors rättigheter, är en central del av Sveriges samlade engagemang i Afghanistan.

Afghanistan har ett fortsatt behov av internationellt militärt stöd för utvecklingen av de afghanska försvars- och säkerhetsstrukturernas förmåga att hantera säkerheten i landet. Säkerhetssituationen har återigen försämrats. Det innebär betydande påfrestningar för de afghanska försvars- och säkerhetsstyrkorna, och deras övergripande förmåga att hantera säkerheten i landet är ojämn. Det är av stor vikt att det internationella samfundet, inklusive Sverige, fortsätter att långsiktigt stödja och bistå den afghanska regeringen i dess strävan efter ett stabilt och säkert samhälle.

Som har påpekats i denna debatt har naturligtvis även Afghanistan påverkats av covid-19-epidemin. Smittspridningen har tidvis varit stor, och i ett fattigt land med mycket knappa resurser blir de socioekonomiska konsekvenserna stora och mycket kännbara. Pandemins konsekvenser har också bidragit till att försämra säkerhetsläget.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till de 50 personer som kommer att tjänstgöra i Afghanistan i den insats som riksdagen nu beslutar om. Jag vill också rikta tacket till alla de kvinnor och män som redan tjänstgjort i tidigare insatser. Några har gjort det till ett mycket högt personligt pris, eller till och med det yttersta priset: sitt liv. Stort tack till alla dem och även till deras anhöriga, som också är en viktig del i att Sverige kan bidra till Afghanistan med denna insats.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen.

Anf. 4 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Låt mig inleda i egenskap av ordförande för det sammansatta utrikes- och försvarsutskott som tagit fram förslagen till beslut när det gäller detta ärende och de två övriga, om svenskt militärt deltagande i internationella insatser i Afghanistan, Irak respektive Mali.

Tack till de företrädare för Försvarsmakten på alla nivåer - kvinnor och män - som deltar! Ni gör det på Sveriges uppdrag genom beslut i landets riksdag. Det är vi som ansvarar för att ni sänds iväg på viktiga men också farliga och svåra uppdrag. Ni gör det för att tjäna fredens sak och Sveriges intressen. Ett stort tack till alla nära och kära - era familjer - som stolta välkomnar er hem och under tiden följer era uppdrag utomlands med all kärlek och engagemang.

Fru talman! Sverige har tillsammans med andra länder under lång tid visat en stark uppslutning bakom Afghanistan. Vi har under åren varit en betydande biståndsgivare. Efter de förfärliga angreppen den 11 september 2001 har vi varit en del av den internationella koalitionen mot terror. Talibanernas tidigare vansinnesstyre med attacker på de egna medborgarnas mänskliga fri- och rättigheter, särskilt kvinnornas, samt avskyvärda brott i den egna religiösa tolkningens namn resulterade i ett brett engagemang för att försöka bygga upp landet, skapa förutsättningar för trygghet och säkerhet samt bekämpa fundamentalismen. Enkelt uttryckt har Sverige gått in gemensamt med andra, och vi ska lämna landet gemensamt med andra.

Av den anledningen har det varit oroväckande att det hörts tongångar från USA:s president och den avgående administration han leder om ett ensidigt tillbakadragande och om att överge något gemensamt utan koordinering. Vid utskottets överläggningar med företrädare för regeringen och Försvarsmakten har det framkommit att några formella framstötar från amerikansk sida inte gjorts, och för var dag som går rycker vi närmare en ny president i Vita huset, med allt vad det innebär av möjligheter till nya besked. Detta gör det rimligt att partier som tidigare ställt sig bakom Sveriges insats i Afghanistan gör så även fortsättningsvis, med alla de förbehåll som osäkerheten på marken och covid-19 skapar.

Fru talman! I Sverige har det sedan lång tid funnits ett starkt engagemang för Afghanistan. Min egen bild från studietiden i Uppsala för ganska länge sedan är insamlingarna vid torget på lördagar till förmån för folket i det då av Sovjetunionen kontrollerade landet och hur insamlingsbössorna klirrade av mynt från de förbipasserande.

Det har hänt saker de senaste åren. Svenska Afghanistankommittén skriver i år, 2020, följande: "Det är frustrerade att fattigdomsnivåerna i Afghanistan inte minskar, men samtidigt har stora framsteg gjorts i Afghanistan. Biståndet har lett till mödradödligheten mer än halverats sedan 2002. Barnadödligheten har också den minskat med nära hälften mellan 2010 och 2018. Antalet barn i den afghanska skolan har ökat från omkring en miljon barn 2001 till omkring 7-8 miljoner i dag."

Det är att göra skillnad. Men FN uppgav i början av år 2020 att fler än 100 000 civila afghaner dödats eller skadats i konflikten i Afghanistan under 2010-talet. Det afghanska försvaret är i stort beroende av stöd från USA, och Afghanistan är kraftigt biståndsberoende. Det är därför Sverige varit där militärt för att bistå i utbildningen av de styrkor som långsiktigt måsta axla ansvaret för att skydda och försvara den egna befolkningen.

Fru talman! Det här betyder att Sveriges regering noga behöver följa utvecklingen gällande förhandlingar mellan talibanerna, som är på väg att återta makt och kontroll, och den afghanska regeringen samt den amerikanska militära närvaron och vara beredd på att styrkebidraget lämnar landet tidigare om amerikanerna lämnar Afghanistan i ett tidigt skede, enligt devisen "in tillsammans och ut tillsammans".

Natoländernas utrikesministrar träffades onsdagen den 2 december. Generalsekreteraren Jens Stoltenberg sa att de allierade står inför ett vägskäl kommande år. Det är viktigt att regeringen, när information finns att ge, återkommer till riksdagen.

Insatser och uppoffringar är inte förgäves. Sverige har med hjälp av Försvarsmakten bidragit till att försöka bygga säkerhet och stabilitet i Afghanistan.

Fru talman! Moderaterna står bakom beslutet i respekt för alla som tjänstgjort eller kan komma att tjänstgöra i Afghanistan, men inte utan farhågor och oro för den vidare utvecklingen i landet.

Anf. 5 Lars Adaktusson (KD)

Fru talman! För att bistå Afghanistans säkerhetsstyrkor med utbildning och rådgivning delar Kristdemokraterna regeringens bedömning att Sveriges deltagande i Natoinsatsen Resolute Support Mission ska vara kvar under 2021.

Den svenska väpnade styrkan består av 50 personer. Om situationen så kräver ska möjlighet finnas att tillföra ytterligare personal - högst 150 personer. Förutom rådgivning och utbildning är syftet med denna insats, som vi har hört, att stärka säkerhetsstyrkornas förmåga att möta hot mot civilbefolkningen och den allmänna säkerheten.

Det är ingen tvekan om att säkerhetssituationen i Afghanistan är djupt oroande och att politiska motsättningar och våld sedan länge har destabiliserat landet. Trots ökade fredsansträngningar är väpnade konflikter och terrorism de största hoten mot stabilitet och ekonomisk utveckling. Inrikespolitiken präglas av djupa motsättningar och etniska konflikter.

Samtidigt har den humanitära situationen ytterligare försämrats. Spridningen av coronaviruset är omfattande, vilket får allvarliga konsekvenser.

Situationen är sammantaget med andra ord djupt allvarlig. Olika orsaker bidrar till instabilitet och osäkerhet som hämmar landets utveckling.

Mot den bakgrunden är det uppenbart att Afghanistan även i fortsättningen har behov av internationellt militärt stöd. Sveriges deltagande i Natos Resolute Support Mission är i den kontexten ett väsentligt bidrag. Att långsiktigt stödja Afghanistan är angeläget och riktigt i sak. Och det är rimligt att vi från svensk sida gör vad vi kan för att bistå en svårt utsatt befolkning, även om Vänsterpartiet, som vanligt, sätter sin aversion mot Nato framför meningsfulla humanitära insatser.

Fru talman! Till bilden av dagens Afghanistan hör att det sedan början av året finns en uppgörelse mellan talibanrörelsen och USA. Det så kallade Dohaavtalet från februari innebär att inrikespolitiska förhandlingar mellan talibanrörelsen och dess afghanska motparter ska följas i syfte att nå vapenvila och en uppgörelse om landets politiska framtid. Avtalet innebär också att alla utländska militära förband ska dras tillbaka före maj månads utgång 2021. Därmed kan Natoinsatsen, inklusive Sveriges truppbidrag, komma att påverkas. Ett förbehåll för ett tillbakadragande är dock att talibanrörelsen ger garantier för att inga grupper eller individer i fortsättningen ska kunna använda Afghanistan för syften som riskerar USA:s och dess allierades säkerhet.

Sedan Dohaavtalet ingicks har talibanrörelsen dessvärre fortsatt att genomföra våldsattacker riktade mot den afghanska regeringen med åtskilliga civila offer som följd. Parallellt fortsätter attackerna mot internationella organisationer, vilket naturligtvis ytterligare komplicerar situationen. I vilken mån det aviserade trupptillbakadragandet kommer att genomföras är mot den här bakgrunden således osäkert.

Fru talman! I Afghanistan hotar militant islamism i olika skepnader en fredlig utveckling och demokrati men också oskyldiga människors liv och framtid. Därför är de insatser som görs så viktiga. De skyddar civila och bidrar till trygghet.

Från Kristdemokraternas sida anser vi att Sverige borde göra mer och ta ett större ansvar i det arbete som ytterst handlar om att motverka hot mot internationell fred och säkerhet.

Den svenska Försvarsmaktens personal gör enastående insatser och är uppskattad runt om i världen för sin professionalitet och sitt kunnande. Som svenskar har vi all anledning att känna stolthet över de män och kvinnor i uniform som genom åren tagit på sig den svåra och komplicerade uppgiften att försöka bidra till ökad säkerhet i Afghanistan.

Till alla er som har varit med och som är med i det här uppdraget vill jag å mitt partis vägnar framföra ett varmt tack. Ni gör skillnad i ett av världens mest konfliktdrabbade länder.

Fru talman! Till sist: För Kristdemokraterna är det svenska styrkebidraget en del i ett sammanhållet och långsiktigt engagemang för Afghanistan. Att vi i den här debatten i dag fokuserar på säkerhet får inte skymma det faktum att bistånd, humanitära insatser och demokratistöd är det som långsiktigt skapar förutsättningar för ett bättre liv och för fred för Afghanistans befolkning. Dessa insatser är det viktiga stödet, och det viktiga stödet till det afghanska civilsamhället måste självklart fortsätta.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen säger ja till en förlängning av det svenska truppbidraget i Resolute Support Mission i Afghanistan.

Anf. 6 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack till de föregående talarna från de andra partierna!

Jag vill börja med att rikta ett stort tack till vår personal på plats, våra kvinnor och män som riskerar sina liv, utsätter sig för mycket stor fara och genom sina insatser bidrar till trygghet, säkerhet och att mänskliga rättigheter åtnjuter större respekt i världen och som är representanter för Sverige. Vi kan vara stolta och trygga i att våra män och kvinnor på plats, vår militära personal, faktiskt är väldigt duktiga, professionella företrädare för vårt land i den här tuffa insatsen. Såklart också, fru talman, ett stort tack till deras anhöriga och till dem som tidigare tjänstgjort eller tjänstgör i andra insatser.

Fru talman! Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. När ett land är så fattigt som Afghanistan utgör det en grogrund för extremism, fundamentalism, våld av olika slag, terrorism och grov brottslighet. Som tidigare nämnts här i debatten är Afghanistan världens främsta producent av opium, som är råvaran till heroin, för att nämna något.

I Afghanistan är det alltför få barn som får gå i skolan. Det är alltför många som inte får den vård de behöver. Och det är definitivt för många som inte känner sig trygga, som lever i osäkerhet i ett samhälle där man kan utsättas för våld av helt hiskeliga proportioner.

Fru talman! Det är av det skälet som Sveriges och andra demokratiers engagemang i Afghanistan behöver vara både långsiktigt och brett. Vi gör insatser i Afghanistan militärt, och det är de vi debatterar här i dag, men också på biståndssidan och humanitärt, därför att de sakerna samverkar. Det här handlar om ett land där människors rättigheter inte respekteras. Man har inte åtnjutit eller åtnjuter fred. Säkerheten är mycket låg. Etniska och religiösa konflikter har präglat landet mycket länge och riskerar att blossa upp gång på gång. Då måste vi som är politiker i demokratier och vi medborgare i demokratier möta detta med en politik som hanterar människors rätt till fred och frihet och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter men också hanterar människors rätt till skola och vård, till exempel.

Fru talman! Det är av det skälet som denna insats är så otroligt viktig. Den handlar om att se till att människor i fred och säkerhet ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Fru talman! Afghanistan har varit en fristad för terrorism. Det har varit en fristad för terrorism. Det har varit en plats där terrorister, terroristorganisationer, extremister och fundamentalister, som jag sagt tidigare, fritt har kunnat verka. De har kunnat träna och kunnat utbilda sina anhängare. Och vi ska inte tro något annat än att det kan ske igen. Det sker hela tiden försök att återigen ta mark som man inte har haft tidigare och återigen etablera sig på ett sätt som man inte har kunnat göra under den tid då de internationella insatserna har varit så intensiva i Afghanistan. Det sker hela tiden framryckningar och försök från de här organisationerna. Det är av det skälet som långsiktigheten är viktig. Man kan inte tro att det går att lösa en uppgift en dag, lämna landet dagen efter och sedan tro att det löser sig, att det funkar. Det här är en komplex situation, och landet är fortfarande sargat av den fattigdom som ligger till grund för alla de andra problemen

Fru talman! USA:s president Donald Trump, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har alla uttryckt vilja att deras länder ensidigt ska lämna detta viktiga åtagande för mänskliga rättigheter, trygghet och stabilitet. Jag är därför glad att övriga partier i Sveriges riksdag gemensamt ställer oss bakom denna insats. Det är viktigt för att vår personal på plats ska känna sig trygga med att demokratins fulla kraft stöttar deras viktiga arbete. Det skapar också den stabilitet som krävs för att långsiktigt se en respekt för mänskliga rättigheter.

Dessutom ska vi fullfölja våra åtaganden. Vi har sagt att vi ska gå in i denna insats tillsammans med andra och lämna den tillsammans med dem. Det är inte ansvarsfullt att företräda den linje som Donald Trump, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna gör: att en part ensidigt ska lämna något som man tillsammans med andra har bestämt sig för att göra ihop.

Fru talman! Det har också förts fram att det är en tuff och komplex situation i Afghanistan. Att pandemin har drabbat landet hårt, att det finns internpolitiska konflikter och att terrorism och fundamentalism pockar på för att åter få mer inflytande skulle vara skäl för att inte vara där. Det är precis tvärtom. Det är just för att det är en komplex situation, för att det är en krutdurk och för att det finns extremt stora risker som det behövs professionell personal från länder med demokratiska värderingar som är utbildad för att hantera denna typ av situationer. Det är därför vi behövs.

Fru talman! Vi behöver skydda oskyldiga människors liv och se till att Sveriges biståndspengar kan verka för att skapa skola, vård och respekt för mänskliga rättigheter och hindra de mörka krafterna från att växa sig starka igen. Därför är jag glad över att jag och en majoritet i riksdagen i dag yrkar bifall till Sveriges fortsatta deltagande i Afghanistan.

Det kommer på grund av komplexiteten att vara mycket viktigt att vi och regeringen följer detta noga och att riksdagen får ordentliga återrapporter. Komplexitet är dock aldrig ett skäl för att backa undan. Komplexitet är ett skäl för demokratier och demokrater världen över att sluta sig samman och bekämpa den terrorism, den fundamentalism, det våld och den fattigdom som tyvärr har skadat Afghanistan under så lång tid.

Anf. 7 Janine Alm Ericson (MP)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Sverige är ett tryggt land. Vi är förskonade från krig och katastrofer, vi lever i en demokrati och vi är ett av världens rikaste länder. Det ger oss ett ansvar att verka för fred och säkerhet i världen och att arbeta för att fler ska kunna ha den frihet som vi så enkelt tar för given. Med en mängd olika insatser runt om i världen är Sverige med och bygger fred, stabilitet och demokrati. Det har vi gjort länge, och det ska vi fortsätta med.

Den insats i Afghanistan som vi debatterar i dag är bara ett exempel på vårt långvariga och djupa engagemang i landet. Vi behöver vara en solidarisk, trovärdig och ansvarstagande partner i internationella krishanteringsinsatser som bygger säkerhet tillsammans med andra.

Under alltför lång tid har Afghanistan varit centrum för en konflikt som har kostat många människor livet. Denna konflikt är det största enskilda hindret för landets utveckling och för att en riktig demokrati ska kunna byggas och mänskliga rättigheter säkras. Till exempel är antalet attacker mot internationella organisationer och biståndsorganisationer fortfarande stort.

Det är många faktorer som bidrar till att situationen i Afghanistan är instabil och i ständig förändring. Pandemiutbrottet har förvärrat situationen där liksom på många andra ställen. Det gör att vi inte har tid att vänta och se. När eldstrid blossar upp och både kvinnor och barn hamnar i skottgluggen för terrorister och islamister kan världssamfundet inte bara passivt stå och se på.

I detta läge måste vi göra vad vi kan för att bidra till fred och stabilitet, och när Afghanistan säger sig ha ett fortsatt behov av internationellt militärt stöd för landets utveckling hjälper vi gärna till.

Syftet med Sveriges insats är att bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna med utbildning och rådgivning för att stärka deras egen förmåga att självständigt hantera landets säkerhet. Det svenska militära bidraget är viktigt men ändå bara en del av Sveriges breda och långsiktiga engagemang för Afghanistan. Militära insatser är inte det enda. För att bygga säkerhet behöver vi använda en mängd verktyg såsom diplomati, medling, konfliktförebyggande och förtroendeskapande åtgärder samt nationell, civil, polisiär och militär förmåga.

Utöver det har Sverige såväl bilateralt som genom FN och EU ett omfattande utvecklingssamarbete med Afghanistan. Vi ger också ett stort humanitärt stöd till landet, vilket är helt avgörande.

I detta utvecklingssamarbete har vi fokus på demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter, utbildning, sysselsättning samt privatsektors- och landsbygdsutveckling. Svenska Afghanistankommitténs arbete är långsiktigt och mycket viktigt. Sverige har också genom FN:s resolution 1325 och Folke Bernadotteakademin en särskild strategi för att fortsätta sätta fokus på kvinnors deltagande i fredsprocesser. Det är viktigt i sig självt men också för att nå målet om varaktig fred och demokrati.

Det är viktigt att det internationella samfundet, inklusive Sverige, fortsätter att långsiktigt stödja och bistå den afghanska regeringen i dess strävan efter stabilitet och ett säkert samhälle.

Fru talman! Det här arbetet är en del. Tillsammans med andra ska vi använda alla tillgängliga verktyg för att vända utvecklingen i Afghanistan. Dessa investeringar i landet kommer förhoppningsvis att bidra till en långsiktig fred byggd av landets egen militär, eget rättssystem och egen demokrati.

Jag vill liksom andra här i dag ta tillfället i akt att rikta ett stort tack till de kvinnor och män som på fältet tar den hårda striden för friheten - inte bara för vår frihet utan för allas. Dessa män och kvinnor i det svenska försvaret gör enormt stora insatser med risk för eget liv. För det har de mitt och hela svenska folkets stora stöd och tacksamhet.

Anf. 8 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Först vill jag understryka regeringens tack och respekt till dem som tjänstgör och har tjänstgjort i Afghanistan och för den insats som de gör i den vardagen.

Jag noterar att det finns en bred uppslutning i riksdagen för regeringens förslag. Det är bra, för det behövs ett brett stöd när vi sänder ut män och kvinnor på internationella insatser.

Just nu finns 16 personer på plats i RSM från svensk sida. Regeringen begär ett mandat om högst 200 personer. Under normala omständigheter brukar det svenska bidraget uppgå till högst 50 personer. Kostnaden är 60 miljoner kronor och är beräknad på 50 personer. Mandattiden är den 1 januari till den 31 december 2021, och det handlar om stabsofficerare och rådgivare. Uppdraget är att bidra med stabsofficerare till RSM och rådgivare till de afghanska säkerhetsstyrkorna. Mandatet bygger på en folkrättslig grund med inbjudan från den afghanska regeringen.

Isafinsatsen inleddes 2021, och sedan dess har mycket hänt. När man tittar på fakta från Förenta nationerna, UN-data, Unesco och Sida kan man konstatera följande: Medellivslängden i Afghanistan har ökat från år 2000, då den var 57 år, till 66 år under år 2020. Barnadödligheten har minskat från 8,4 procent år 2000 till 4,4 procent år 2020. Mödradödligheten har sjunkit markant sedan år 2002 från 1 600 till 400 kvinnor per 100 000 invånare. 4 000 barnmorskor har utexaminerats - detta att jämföra med för 10 år sedan då det handlade om 500. Antalet barn som överlever sin femårsdag har ökat: 12 procents dödlighet år 2000 och 5,7 procents dödlighet år 2020. Läs- och skrivkunnigheten har ökat. I dag går 39 procent av flickorna i grundskolan mot 3 procent under talibanstyret. Antalet användare av internet har också ökat.

Självklart har de civila och militära insatserna haft en rejäl effekt för säkerhet och trygghet i Afghanistan och för att kunna utveckla detta samhälle i en rimligare riktning. Jag tycker att det är någonting som man ändå ska orka med att stå för och orka med att säga tydligt och klart. Det är väldigt viktigt. Vår insats tillsammans med de andra länderna har haft stor betydelse.

Jag noterar att man har satt sig vid förhandlingsbordet för att nå en politisk lösning. Samtidigt ska man väl understryka att utsikterna för förhandlingsresultatet är ovissa. Det finns en stark osäkerhet kring utvecklingen i Afghanistan och även kring hur det påverkar förutsättningarna för en RSM-insats.

I villkoren för avtalet säger man att utländsk trupp ska lämna Afghanistan före maj 2021. Det är ändå så att man ska ha klart för sig att det kan finnas invändningar mot realismen i den tidsplanen. Det innebär att det svenska bidraget måste och ska ha beredskap att i samråd med insatsens ledning, Nato och partnerländer avveckla under 2021.

Men Sverige måste, liksom övriga länder som bidrar till RSM, arbeta efter principen "in together, adjust together and out together". Det innebär att genomförandet av förändringar inom insatsen och avslutande av insatsen sker tillsammans med övriga bidragande länder.

För svensk del innebär detta att Sverige har nära dialog med USA och Tyskland och övriga länder som under ledning av Tyskland verkar inom det norra träningskommandot placerat i Mazar-e Sharif.

Vi kommer att informera riksdagen från regeringens sida när vi har information att lämna. Vi följer utvecklingen oerhört noga. Sverige och andra truppbidragande länder har i samtal med USA tydligt framfört vikten av att den amerikanska regeringen agerar med förutsägbarhet och genomskinlighet, transparens, liksom att partnerländerna inom ramen för båda insatserna konsulteras i samband med förändrad truppnärvaro. Det här är viktigt för trovärdigheten och tilliten inom insatserna inom denna allians.

Även om 2021 kan vara det år då Sverige avslutar det nuvarande militära bidraget till Afghanistan måste vi ha beredskap att fortsätta över sommaren och under hösten och ha en beredskap att finnas på plats även under nästa år i någon form.

Sverige är en liten bidragare i RSM till numerären just nu. Men vårt bidrag kännetecknas av lojalitet och hög professionalism. Sverige är en partner att lita på. Vi spelar roll, vi är med och vi gör skillnad. Det här är viktigt också med tanke på det nationella försvaret. Om man bidrar med internationella insatser och visar sig vara professionell och lojal och tar uppgiften på allvar kopplas det naturligtvis också samman med de samarbeten som man bedriver i sitt eget närområde för att bygga stabilitet och trygghet. Det är så det fungerar; det är ingenting man kan bortse ifrån. Det här med att ställa internationella missioner rakt av emot behoven i det nationella försvaret är en felaktig ingångsvinkel.

Vår linje är fokus på det nationella försvaret, men det handlar om både och, och inte antingen eller. Problem som kan uppstå på olika ställen på jorden kan snabbt förflytta sig också till Europa och vårt närområde. Ur det perspektivet har våra insatser stor betydelse också för skyddet av Sverige.

Vi ska således mot bakgrund av de avtalsförhandlingar som har skett mellan USA och talibanrörelsen ha en beredskap - och den finns - för att avveckla deltagandet under 2021. Samtidigt ska vi vara realistiska och ha en beredskap att fortsätta vårt bidrag.

Situationen i Afghanistan är inte enkel och inte förutsägbar, och det är en av grundorsakerna till att vi är där. Det kan inte heller vara så att man med öppna ögon ska öppna upp för att Afghanistan ska bli ett centrum för internationell terrorism och för att olika grupper som kan verka med våld och terror i ett internationellt sammanhang får ett större fotfäste i framtiden. Så kan vi inte agera.

Vi är professionella, vi är lojala och vi visar att vi vill göra skillnad. Det är den grunden vi arbetar vidare utifrån nu.

Anf. 9 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag vill börja med att rätta försvarsministern. Jag kan förstå att det blir lite mycket siffror i sammanhanget, men Isafstyrkan började inte 2021 utan 2001. Det visar väl på hur länge den har funnits när man till och med blandar ihop hur länge den har pågått.

Men det är en helt annan fråga jag vill lyfta i mitt replikskifte med försvarsministern. Försvarsministern tar i sitt anförande upp vikten av militärt samarbete, och den här insatsen är ju starkt kopplad till samarbete med USA. Som jag lyfte i mitt anförande är det en väldigt allvarlig utveckling att USA och dess president Donald Trump försöker motarbeta den internationella brottsdomstolen ICC:s försök att utreda eventuella krigsbrott av amerikanska trupper i Afghanistan. Man har nekat ICC:s personal visum och även infört sanktioner mot chefen för ICC och mot åklagaren som är ansvarig för fallet. Man har också fryst tillgångar för dessa personer och deras familjer.

Det här underminerar internationell rätt. Det leder till att det afghanska folket inte har fått rättvisa för de krigsbrott som har begåtts.

Jag har en fundering. Försvarsministern är känd för sina goda kontakter med USA, framför allt på den militära sidan. Han har under sin tid som försvarsminister varit den som har drivit på och ökat banden med USA väldigt kraftfullt.

Jag undrar på vilket sätt försvarsministern har tagit upp de eventuellt begångna krigsbrotten av amerikanska soldater i sina kontakter med USA. Har han tryckt på för att detta ska utredas och att man ska kunna ställa dem till svars inom den internationella brottmålsdomstolen? Och har han lyft frågan om sanktionerna mot den internationella brottmålsdomstolen och kämpat för att de ska hävas?

Anf. 10 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! År 2021 har ännu inte inträffat, och det känner kanske Svenneling till. Självklart är det så att detta inleddes år 2001. Om jag lyckades uttrycka mig felaktigt här ber jag om ursäkt för det.

Vänsterpartiet har en annan syn på hela den här konflikten än vad regeringen har. Jag tycker att det är oerhört väsentligt att man nu hanterar det här på ett sådant sätt att inte Afghanistan blir en källa för internationell terrorism i framtiden och att man kan värna de olika typer av resultat som man har uppnått i insatsen och som jag har redogjort för. Det handlar om ett resultat för både det militära och det civila.

Sedan är vår hållning att man alltid ska beivra krigsbrott. Krigsbrott ska hanteras inom de internationella lagar och ramar som finns och som vi har fastställt i det internationella samfundet. Det är den svenska regeringens inställning.

Vilka resonemang jag för med USA i olika sammanhang är ingenting som jag tänker lyfta i detta sammanhang.

Anf. 11 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag vill börja med att hålla med försvarsministern. Jag tror att det är otroligt viktigt att omvärlden och framför allt Sverige bryr sig om utvecklingen i Afghanistan. Vi i Vänsterpartiet gjorde vårt val i fråga om hur vi såg på utvecklingen i ett tidigt skede. Och vi har gång på gång kritiserat det val som regeringen gjorde när man anslöt sig till USA:s militära insats i Afghanistan.

Vi kan stå länge och debattera det som har varit. Men jag tror att det är otroligt viktigt att vi bryr oss om framtiden.

När det gäller kontakterna med USA är det tråkigt att försvarsministern inte vill redovisa om han har lyft de allvarliga eventuella krigsbrotten och de här sanktionerna. Men jag vill skicka med detta till försvarsministern: Jag tycker att försvarsministern, som har god kontakt med världens största militär, har ett ansvar att peka på deras ansvar när det gäller att beivra krigsbrott och ställa folk till svars.

Från USA:s sida har argumentet varit att man vill sköta detta inom sitt eget system. Men då gör man två konstiga saker. Det ena är att man faktiskt inte gör det inom det amerikanska militära systemet. Det andra är att man liksom lägger sanktioner mot personer som arbetar för att krigsbrott ska utredas.

Här måste Sverige tydligt stå upp - det gäller oavsett om man är utrikesminister eller om man är försvarsminister.

Anf. 12 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Vi ska bry oss om framtiden. Därför måste vi också se vad vi har bidragit med i Afghanistan under de år som har gått, vad det har lett till och vilka risker som finns om man gör för brådstörtade förändringar, så att vi inte skapar ett läge där vi är tillbaka på ruta ett igen. Här gäller det att ha en strategi för hur man klarar framtiden på ett stabilt, genomtänkt och realistiskt sätt. Det är någonting som ligger till grund för regeringens ställningstagande.

Sedan upprepar jag vad jag har sagt: Brott mot folkrätten ska beivras, och det ska hanteras inom de internationella överenskommelser som finns. Detta är någonting som vi i den svenska regeringen verkar för i olika internationella forum och i olika sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)