Till innehåll på sidan

Förlängd försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Skånelän och Västra Götalands län

Betänkande 2004/05:KU7

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Förlängd försöksverksamhet i Skåne och Västra Götaland (KU7)

I Skåne län och i Västra Götalands län pågår försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Riksdagen förlängde försöksverksamheten till och med år 2010. Regeringen tillsatte 2003 en parlamentarisk kommitté, Ansvarskommittén, som ska se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Riksdagen anser att man ska vänta in Ansvarskommitténs slutrapport innan riksdagen beslutar om en ny permanent regional ansvarsfördelning.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 29
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-11-16
Justering: 2004-11-18
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-19
Trycklov: 2004-11-19
Reservationer: 2
Betänkande 2004/05:KU7

Alla beredningar i utskottet

2004-11-09, 2004-11-16

Förlängd försöksverksamhet i Skåne och Västra Götaland (KU7)

I Skåne län och i Västra Götalands län pågår försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Konstitutionsutskottet föreslår på förslag från regeringen att riksdagen ska förlänga försöksverksamheten till och med år 2010. Regeringen tillsatte 2003 en parlamentarisk kommitté, Ansvarskommittén, som ska se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Utskottet föreslår att riksdagen ska vänta in Ansvarskommitténs slutrapport innan riksdagen beslutar om en ny permanent regional ansvarsfördelning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-11-25

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 162 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Nu får jag vara först, och det kan vara roligt som omväxling. Beträffande detta betänkande som handlar om förlängd försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Skåne län och Västra Götalands län har jag en avvikande mening som jag yrkar bifall till när det gäller punkt 1. Från vår horisont ser vi ett Sverige byggt underifrån, ett Sverige med olika nivåer där makt delas i stället för att samlas på ett och samma ställe. Från vår utgångspunkt var det därför positivt när man formerade sig i olika försöksverksamheter för att komma fram. Man jobbade intensivt i Skåneregionen för att bilda Skånelandstinget, den samlade regionen. Det var en kraftsamling som vi också har sett har haft en stor betydelse för utvecklingen i den regionen, för tillväxt och för framtidshopp. Det har en stor betydelse vilka förutsättningar vi ger i vårt ramverk för hur vi kan utveckla vår gemensamma vardag. Här finns alltså goda exempel och en god grund att stå på för just en regionalisering av vårt land - att flytta makt, att dela makt och att göra det tydligare. Det var också på den grunden som man gjorde en utredning, den så kallade PARK-utredningen, som utvärderade försöksverksamheten och kom fram till att det här fungerade. Den föreslog i och för sig en förlängd försöksverksamhet för den gångna mandatperioden. Men regeringen ville då inte ha någon fortsatt försöksverksamhet. Regeringen ville då ha en utveckling mot kommunala samverkansorgan och föreslog att den här kammaren skulle rösta ned en fortsatt verksamhet i Skåne och i Västra Götaland, en verksamhet som utredningen visat fungerade väl, trots att den var bara i sin inledning. Vi vet ju alla att det tar ett tag för en organisation att sätta sig och finna sina former. Den här kammaren var klok då och sade nej till den modell som regeringen valde när det gäller Skåne och Västra Götaland. Från kammarens sida sade man att försöksverksamheten skulle förlängas till och med utgången av år 2006. Sedan dess har det tillsatts en ny utredning, Ansvarskommittén, som ska titta på ansvarsfördelningen mellan olika nivåer och naturligtvis också fundera på den regionala nivån och dess utformning. Det finns kanske de som hoppas att den regionala nivån helt ska avvecklas. Vi tillhör inte den grupperingen. Vi vill i stället utveckla den. Och vi ser att den har en framtid och en uppgift att fylla i en struktur som ger människor makt och möjligheter på olika nivåer att lösa sina gemensamma angelägenheter. Därför tycker vi att det finns skäl att ge både tilläggsuppdrag till Ansvarskommittén att utreda och forma med den utgångspunkten och titta på en fortsatt regionalisering av Sverige. Men vi tycker också att det finns skäl att slå fast att detta med Västra Götaland och Skåne har kommit för att stanna alldeles oavsett om Ansvarskommittén kommer fram till att några uppgifter ska omfördelas. Vi har i dag de facto kommuner, landsting, Skåne och Västra Götaland oavsett att det finns en ansvarskommitté. Varför ska vi också i fortsättningen ha försöksverksamhet med just Skåne och Västra Götaland? Varför ska vi då inte ha försöksverksamhet med alla andra landsting och kommuner? Det vore ju det bästa, för då hade vi skapat försöksverksamhet i hela vår struktur, och då skulle Ansvarskommittén ha helt fria händer. Vi tycker alltså inte att hänvisning till Ansvarskommittén är ett så tungt skäl att det finns anledning att lägga den här frågan på is ytterligare en omgång. Vi vill vara tydliga mot väljarna i Skåne och Västra Götaland inför nästa val. Man ska kunna föra en diskussion om regionernas framtid, och man ska kunna välja de partier som bäst stämmer överens med den vision som man har om sin egen region. Vi vill ge dessa förutsättningar. Därför yrkar vi avslag på propositionen. Vi vill att den verksamhet som nu finns i Skåne och Västra Götaland ska permanentas. Vi är övertygade om att det är de bästa förutsättningarna för att utveckla dessa regioner och en maktdelad demokrati byggd på federalismens principer. Jag yrkar bifall reservation nr 1.

Anf. 163 Billy Gustafsson (S)
Fru talman! Frågan om hur samhällsstrukturen ska se ut och vad som kan och bör förändras har riksdagen diskuterat väldigt många gånger. Bara sedan jag kom med i riksdagen, efter valet 2002, är det här andra gången som denna fråga tas upp. Det är naturligt att partierna under den här processen har positionerat sig i olika ståndpunkter i en rad sakfrågor. Det är inget konstigt med det. Jag har den största respekt för dessa positioneringar. Men det här handlar om att se på om förutsättningarna under den tid som debatten har pågått har förändrats. Ja, det har de. Förutsättningarna är inte statiska. Det har alltså hänt en hel del under den här resans gång - Kerstin Lundgren var inne på det. Som alla känner till har Ansvarskommittén tillsatts. Det är en parlamentarisk kommitté där alla partier finns representerade. Egentligen behöver jag inte beskriva vad Ansvarskommittén har för uppgift, men det finns ändå en poäng i att lyfta fram något av det som beskrivs i direktiven. Ansvarskommittén ska analysera och bedöma om struktur och uppgiftsfördelningen inom staten och mellan staten och landstingen och kommunerna behöver förändras. Man ska även på motsvarande sätt titta på hälso- och sjukvården. Det står också tydligt att man ska lägga fram förslag om man finner det motiverat. Såvitt jag kan begripa fångar detta in de olika uppfattningar som partierna har gett uttryck för. Även om uppfattningarna inte är möjliga att förena fångas de in och ges möjlighet att bli behandlade inom ramen för Ansvarskommittén. Värt att notera är kommitténs tidsram. Den ska vara klar den 28 februari 2007. Men det är inte bara Ansvarskommittén som är intressant i det här sammanhanget. Det har också tillsatts en författningsutredning som har ett ansvar på angränsade områden. Om det kommer upp frågor i Ansvarskommittén som rör grundlagsfrågor är det meningen att man ska flytta över dessa frågor till Författningsutredningen. På det sättet hänger dessa utredningar ihop. För Författningsutredningen finns det ett annat slutdatum, det vill säga den 31 december 2008. Fru talman! Jag kan inte se att det som vi nu hanterar handlar om vilka sakliga förändringar i samhällsstrukturen som är lämpliga eller önskvärda. I stället handlar det om att se det som vi nu diskuterar som en del i en process syftande till att få fram ett allsidigt belyst underlag för att vi ska kunna ta ställning. Det förslaget ska bygga på de erfarenheter som är gjorda. Det ska också göras en samlad bedömning utifrån behov och förutsättningar. Alla partier, oavsett uppfattning i sak, har insett det orimliga i att inte ta hänsyn till pågående utredningsarbete genom att föregripa ett kommande förslag. Det gäller alla partier utom Centerpartiet. Att först besluta och sedan utreda kan möjligen betraktas som en innovation för beslutsfattande, men enligt min mening är det inte speciellt efterföljansvärt. Fru talman! Jag kan inte komma fram till annat än att utskottsmajoritetens uppfattning är den enda rimliga. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till förslagen i utskottsbetänkandet och därmed avslag på reservationerna och aktuella motioner.

Anf. 164 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det finns ju många exempel på utredningar som har följts av utredningar. Man kan också se många exempel på frågor som inte har varit populära hos dem som har makten, frågor som har gått från utredning till utredning i en enda långdans. Min fråga till Billy Gustafsson är: Vad är det som skiljer Västra Götaland och Skåne från landets övriga 390 kommuner? Varför måste verksamheten där vara på försök medan övriga kommuner kan ha sin verksamhet permanent trots att de utreds? Vore det inte i så fall logiskt att majoriteten föreslog att all verksamhet i landsting och kommuner skulle betraktas som försöksverksamhet under kommande år, därför att vi nu ska se över det hela och då ska det inte finnas någon struktur som är fast? Allt ska vara försöksverksamhet. Det vore den logiska slutsatsen, om man vill utreda först och besluta sedan.

Anf. 165 Billy Gustafsson (S)
Fru talman! Som jag ser det har förutsättningarna för den regionala samhällsorganisationen förändrats över tiden. Det kan man se utifrån tre utgångspunkter. En ökad decentralisering och internationalisering har skapat nya förutsättningar för den regionala nivån. Även EU-medlemskapet har ökat det regionala samarbetet över nationsgränserna. Därmed har kraven på den lokala och regionala nivån förändrats. Det tredje som har påverkat detta är en ökad fokusering på tillväxt och ekonomisk utveckling. Det har skapat nya krav på den regionala nivån. Det finns anledning för mig att inledningsvis säga att jag ser att det finns behov av förändring därför att förutsättningarna har förändrats. Däremot är jag inte säker på att jag uppfattade Kerstin Lundgrens fråga helt korrekt: Vad är det som skiljer Västra Götaland och Skåne i det här sammanhanget? Vi kan inte bortse från historien. Det har bedrivits försöksverksamhet i dessa två län. Under den tiden har behovet av en mer total förändring ökat, och därför har man tillsatt dessa två utredningar som jag nyss nämnde. Därför tycker jag fortfarande att det mest logiska är att vi drar nytta av de erfarenheter som är gjorda där. Regeringen har ju också beslutat om att högskolan ska göra en utvärdering av försöken i Skåne och Västra Götaland.

Anf. 166 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Billy Gustafsson var tydlig när han beskrev behovet av tillväxt. Om det är vi överens, även om våra metoder skiljer sig åt. Skåneregionen är ett av de områden i landet som genom den nya strukturen har visat att man har möjlighet att förändra sin situation, att utveckla sin region och att samverka internationellt över gränser. Det är en god grund att stå på och en god erfarenhet att ta med i det fortsatta arbetet. Men varför ska de inte få fullfölja? Varför inte säga nu att detta inte längre är en försöksverksamhet? Det är en utredning som pågår, säger Billy Gustafsson. Men snälla fru talman, hjälp mig att få ett svar! Vad är det egentligen? Om man inte vill ha någon som helst fast mark under fötterna utan att allt ska vara öppet och försöksverksamhet för att man då ska kunna utreda fritt - varför föreslår man då inte att hela landet blir försöksverksamhet? Varför är det bara just Skåne och Västra Götaland? Gör dem permanenta precis som övriga strukturer, och fundera sedan över hur vi fördelar ansvaret! Det är väl det rimliga. Eller är det så, fru talman, att det pågår en diskussion inom majoriteten här i kammaren om att helt avveckla Skåne och Västra Götaland? Är det den öppningen man vill ha? Då tycker jag att det också skulle sägas rakt ut.

Anf. 167 Billy Gustafsson (S)
Fru talman! Låt mig börja med två konstateranden. Remissinstansernas inställning framgår av propositionen. Remissinstanserna tillstyrker förslaget om förlängning av försöksperioden. Västra Götaland säger visserligen att man helst skulle vilja se en permanentning, men man accepterar förslaget om förlängning. Jag menar att det bygger på en felanalys att detta skulle skapa osäkerhet. Det är ju inte försöket i sig som är grunden för en osäkerhet. Möjligen skulle man kunna hävda att man upplever en osäkerhet därför att frågan fortfarande är föremål för utredning. Där har, såvitt jag förstå, Kerstin Lundgren egentligen inte invänt och krävt att man skulle avbryta Ansvarskommitténs arbete. Den delen hänger inte ihop med själva försöket, utan den hänger ihop med att frågan inte slutligt är avgjord. Låt mig också konstatera att det finns en så kallad maktallians inför valet 2006, vad jag förstår. Men Kerstin Lundgren har inte ens lyckats övertyga sina koalitions- eller allianskamrater om det vettiga i att inte avvakta det pågående utredningsarbetet.

Anf. 168 Carl-Erik Skårman (M)
Fru talman! Den regionala indelningen är en kontroversiell fråga. Det framgår redan av de i anslutning till propositionen väckta motionerna. I det här ärendet är det inte fråga om några slutgiltiga beslut angående regionindelningen och dess innehåll. Den frågan finns det, enligt vår mening, anledning att vänta med tills Ansvarsutredningen har kommit till sina resultat. Det finns inte någon anledning att föregripa Ansvarsutredningen med ett beslut i det här läget. Därtill är frågorna alltför kontroversiella. I Skåne har man huvudsakligen en principiell inställning som inte tycks sammanfalla med den som finns i Västra Götaland. Jag tror att det där blir ännu mer tydligt om man talar med enskilda medborgare i de olika områdena. Den moderata uppfattningen har alltifrån början varit att regionsamgåendet borde ha skett på frivillighetens grund. Det hade förmodligen lett till en mer konfliktfri regionbildning även i Västra Götaland. Nu ligger saken som den gör. Det vi har att ta ställning till i propositionen är frågan om en fram till och med utgången av år 2010 tidsmässig förlängning av försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland. Vi ska inte ta ställning till verksamhetens innehåll eller dess geografiska omfattning. Utskottets majoritet har kommit fram till ett i grunden strikt formellt ställningstagande utan att ta ställning till regions- och ansvarsfördelningens innehåll. Man förlänger försökstiden till år 2010. Jag är väl medveten om att också detta kan väcka starka känslor, men jag ser fördelarna med att man med ett beslut i ett oenigt läge inte försvårar för Ansvarsutredningen i dess arbete med att hitta nya lösningar på ansvarsfrågorna. Där kan såväl läns- som landstings- och regionfrågorna komma att beröras. Ett beslut nu skulle alltså ha gjort det besvärligare att hitta sådana lösningar. Därför har resultatet blivit en strikt formell förlängning av försöken utan varje ansats till att ta ställning i sakfrågorna i sammanhanget. Förlängningen innehåller alltså inte något enda inslag av avsiktsförklaring i regionfrågans framtid. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till majoritetens förslag.

Anf. 169 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Regioner handlar om hur människor rör sig. För 100 år sedan rörde sig en genomsnittlig svensk 500 meter från sängen varje dag. För 50 år sedan var siffran fem kilometer och i dag är den fem mil. Rör man sig fem mil hamnar man ofta utanför den kommun där man bor, men man är kvar i sin region. I området där människor rör sig händer det mycket. Det är där människor söker arbetsgivare och arbetsgivare söker arbetskraft. Där handlar människor, där har man barnen på dagis och där vill man ha en flygplats och alla möjliga kulturella inrättningar. Vi vet därför att den regionala nivån är mycket viktig för sina invånare. Regioner med eget ansvar måste styras på något sätt. Folkpartiet anser att medborgarnas inflytande på den regionala nivån bör stärkas genom direktvalda regionfullmäktige. På sikt bör de ersätta landstingen och dessutom ta över betydande delar av länsstyrelsernas och andra länsorgans uppgifter. Ett folkvalt regionalt organ med regionala politiker som beslutar om regionala frågor gör beslutsgången öppnare och det politiska ansvaret tydligare. Folkpartiet menar att regionfullmäktige ska ha beskattningsrätt och ansvara för akutsjukvård, regional planering och utveckling, kommunikationer och vissa frågor när det gäller utbildning, kultur och miljö. I oktober 1996 fattade riksdagen beslut om försöksverksamhet med regionalt självstyre. Befogenheter främst när det gäller planering och regional utveckling fördes över till tre län: Kalmar, Skåne och Gotland. Senare tillkom även det nybildade Västra Götalands län. I Skåne och Västra Götaland flyttades uppgifterna från länsstyrelsen till ett direktvalt organ som kom att kallas just regionfullmäktige. I Kalmar län övertog ett indirekt valt regionförbund med länets kommuner och landsting befogenheter och på Gotland skedde överföringen till kommunen, som också är landsting. Beslutet var ett tydligt fall framåt i en fråga som stötts och blötts under årtionden. Det lovade, för oss i Folkpartiet, gott inför framtiden. Men vi blev hemskt besvikna när regeringen hösten 2001 presenterade en proposition. Då återföll nämligen Socialdemokraterna i ett centralistiskt betraktelsesätt på politiken och samhällsutvecklingen. Eller man återföll kanske inte, utan man markerade kanske mer att man ständigt har det här centralistiska och konservativa betraktelsesättet. Vi hade en mycket livlig debatt här i kammaren om de här frågorna. Vi som var med då minns det mycket tydligt. När riksdagen behandlade frågan blev beslutet att försöksverksamheten fick fortsätta. Folkpartiet har stött den försöksverksamhet som nu pågår med regionalt självstyre. Vi menar att det redan nu, såsom försöksverksamheten visar, finns goda skäl att ge signaler att utvecklingen bör fortsätta i riktning mot ett permanent system med direktvalda regionala organ. Vi menar emellertid, som också framgår av vårt särskilda yttrande, att de analyser och bedömningar som görs inom den parlamentariska Ansvarskommittén och de utvärderingar som görs till stöd för kommitténs arbete i denna del kommer att vara av stor betydelse för utformningen av ett framtida system för regionaliseringen. Därför anser vi det vara befogat att förlänga den pågående försöksverksamheten såsom regeringen föreslår. Vi törs nog räkna med att den här långa försöksverksamheten leder till att regionaliseringen permanentas. Det kommer att bli väldigt svårt att rycka upp den här försöksverksamheten senare. Därför ser jag ingen anledning att nu lägga fram något yrkande för Folkpartiets del. Jag har inte sett att Kerstin Lundgren har begärt replik, men jag vill ändå svara på hennes fråga varför man då vill fortsätta med försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland. Låt oss komma ihåg att det här två regionerna är förhållandevis nybildade. De andra länen och landstingen har vi haft sedan 1600-talet. Man kan kritisera det, men de får väl ändå anses stabila. Skåneregionen har bildats av en sammanslagning av två län, nämligen Kristianstad och Malmöhus. Jag har förstått att det har varit väldigt uppskattat. Vi har fått mycket tydliga signaler om det. Det var egentligen inte det som debatten 2001 handlade om, utan det var Västra Götaland. Det har varit, och är fortfarande, väldigt omstritt huruvida det är en bra regionbildning. Vi i Folkpartiet står bakom regionen Västra Götaland, men den är långt ifrån okontroversiell. Även om Kerstin Lundgren från Centern och jag från Folkpartiet är helt överens om att vi ska permanenta den här verksamheten, tycker jag ändå att vi får respektera att det finns tveksamheter kring den här regionbildningen och verksamheten. Vi vill vänta och tycker att det ska bli spännande att följa Ansvarskommitténs förslag och se vad Författningsutredningen kan komma fram till. Fru talman! Vi i Folkpartiet är helt övertygade om regionaliseringen har kommit för att stanna och kommer att utvecklas.

Anf. 170 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men när Helena Bargholtz nästan besviket lyfte upp frågan kändes det som ett motiv. Min fråga till Helena Bargholtz är: Var inte ni i Folkpartiet beredda att för tre år sedan, 2001, besluta att ge försöksverksamheten en permanent kostym?

Anf. 171 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Vi i Folkpartiet har sedan länge varit införstådda med att vi ska ha detta. Vi såg en vidareutveckling av landstingen och länsstyrelserna till en typ av regioner. I det läge som var 2001 upplevde vi ett väldigt starkt motstånd från regeringen. Därför tyckte vi att det var ett steg framåt. Det var ett steg framåt redan 1996 när man fattade beslut om regionalt självstyre. Vi ställde upp på det då, men vi hade inte tänkt oss att det skulle bli motstånd 2001. Det vill jag säga.

Anf. 172 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det innebär, om jag förstår Helena Bargholtz rätt, att 2001 var Folkpartiet berett att ge en permanent kostym till regionerna. Det är någonting som skulle ha kunnat klaras med en kortare försöksverksamhet än vad som nu blir fallet. Jag tycker att det är rimligt att man nu, när man har haft ytterligare ett antal år med försöksverksamhet, klarar ut det vi uppenbarligen är överens om, nämligen att ge en direktvald regional nivå en permanent ram. Jag tycker att det är rimligt att vi gör det här och nu, eftersom vi har goda erfarenheter. Vi klarar att utreda genom Ansvarskommitténs uppdrag alldeles oavsett om vi skulle göra detta eller inte. Jag hoppas att också Helena Bargholtz kan medge det.

Anf. 173 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag kanske uttryckte mig oklart. År 2001 var vi i Folkpartiet inte beredda att föreslå en permanentning av försöksverksamheten. Men det berodde på att vi ansåg att det gällde att få fram ett förslag som flera partier kunde enas om så att inte hela försöksverksamheten gick i graven därför att det var ett sådant motstånd från Socialdemokraterna. Vi hade intensiva förhandlingar både i och utanför konstitutionsutskottet om de här frågorna. Nu när det ser ut som det gör är vi beredda att ställa upp på det förslag som regeringen kommer med. Vi gör det i trygg förvissning om att vi kommer att ha den regionaliseringen.

Anf. 174 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Kristdemokraterna har ju varit, och är fortfarande, för att man ska ha direktvalda regionala självstyrelseorgan. Det framförde vi också i debatten 2001-2002 på olika sätt. Nu ställde Kerstin Lundgren en intressant fråga: Varför just bara Skåne och Västra Götaland? Socialdemokraterna ville inte ha en fortsatt försöksverksamhet. Moderaterna vill inte ha det heller, men sedan hade Moderaterna problem med sitt folk från Skåne. Då lade de fram ett särskilt yrkande om att Skåne skulle få fortsätta sin försöksverksamhet, men i övrigt skulle man ställa upp på regeringens linje. Det där var väldigt besvärligt för oss andra partier. Vi såg hela bilden framför oss att vi skulle lägga fram våra huvudreservationer, och det vill jag minnas att vi gjorde gemensamt också, på en permanentning av direktvalda självstyrelseorgan i regionerna. Den här frågan är faktiskt ett ganska intressant exempel på hur en enskild ledamot kan ha ett visst inflytande över beslutsprocessen. Jag låg en hel natt och funderade på hur vi skulle hantera den här frågan. Så kom jag på en lösning, nämligen att vi skulle lägga fram huvudreservationen och sedan skulle vi lägga fram en villkorad reservation. Om den första reservationen hade fallit kunde vi stödja Moderaternas linje om en fortsatt försöksverksamhet i Skåne. När detta blev klarlagt sade Socialdemokraterna att om det skulle bli majoritet för Skåne måste Västra Götaland också vara med. Vi fick det som bonus. Det är förklaringen till att den här försöksverksamheten har fortsatt. Sedan har man tillsatt Ansvarskommittén. I det läget har vi fortfarande kvar vår hållning i de här frågorna att PARK-kommitténs förslag borde permanentas. Men vi har viss respekt för en utredning som relativt nyligen har börjat och fortfarande har en öppenhet i redovisningen. Därför har vi inte velat reservera oss i det här sammanhanget, utan vi yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande i denna del. Låt mig bara säga att vi som sitter på Stockholmsbänkarna har motionerat om att även Stockholm skulle få bedriva försöksverksamhet i sammanhanget, men efter kontakter med vår representant i Ansvarskommittén har vi valt att inte reservera oss på den punkten. Vi tycker att det hade varit en bra lösning annars att få ytterligare ett försöksområde.

Anf. 175 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Min största politiska förebild här i livet är nog ändå min morfar. Min morfar brukade alltid säga att har man ingenting att säga så gör det inte. Jag funderade lite innan jag gick upp i den här debatten om jag har någonting att säga. Jag ställer upp på det nästan eniga utskottets ställningstagande att vi inväntar Ansvarskommittén. Jag tycker i huvudsak att mycket av det jag tycker - PARK-kommitténs betänkande var positivt - redan har kommit fram i debatten. Men det finns ändå några gröna ingångar som bör komma fram i den här debatten, och då får jag leverera dem. Fru talman! Jag är också rädd för den centralistiska syn som finns inom delar av socialdemokratin. Jag är också rädd för att den ska ta över regionfrågan. Den har försökt att göra det tidigare. Vi har fått det redovisat historiskt i den här talarstolen i de förra inläggen. Jag vill inte att det ska hända igen. Men jag hoppas på och ser Ansvarskommittén som en bortgång från den typen av socialdemokrati och som en öppenhet inför att man nu minsann också ska våga bejaka ett samhällssystem som är byggt underifrån där regionen har en naturlig plats. Det är en sak. Jag ser Ansvarskommittén som att centralisterna inom socialdemokratin håller på att förlora mot den decentralistiska tanken. Fru talman! Jag tror att vi måste behandla de här frågorna om ökad frihet för de olika regionerna att organisera sig på olika sätt. Jag tycker att frågan lider lite av att vi alltid i alla delar vill att riksdagen eller den statliga nivån ska besluta hur det ska organiseras. Jag tycker att det är ganska positivt att vi just nu har en flora av olika försöksverksamheter över landet. I vissa regioner är det kanske bäst att man samlas genom någon form av kommunförbund. I andra regioner är kanske regionparlamenten det bästa. Vi har sett att några av försöksverksamheterna har fallit ut på ett bra sätt. Jag är själv skåning och stolt över det som man har lyckats åstadkomma där hemma. Jag ser att det i andra delar finns en omfattande kritik som inte helt lätt går att avfärda. Jag tror att vi måste gå in för den decentralistiska synen också i själva organisationen och öppna upp olika sätt att organisera den regionala nivån. Fru talman! Varför reserverar jag mig då inte till förmån för en sådan linje? Jo, för att jag fullt ut litar på och har dialog med den miljöpartist som sitter i Ansvarskommittén, Håkan Wåhlstedt. Jag har ingen anledning att tycka att jag här från riksdagen ska ge någon form av direktiv till vilken politik han ska föra i Ansvarskommittén. Det löser vi på andra mycket bättre och mer partimässiga sätt. Jag har inget emot att permanenta försöket i Skåne, som jag har nämnt, men jag tycker nog att man ska invänta den utredning som sitter och som tittar över de här frågorna ur ett bredare perspektiv. Jag hoppas och tror också att Ansvarskommittén kommer att göra ett bra jobb och lyckas lösa de här frågorna, så att vi slipper ha de här återkommande debatterna flera gånger varje mandatperiod.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-01
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Förlängning av regionförsöken

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:8 och avslår motionerna 2003/04:K223 yrkande 5, 2003/04:K305, 2003/04:K331, 2004/05:K5, 2004/05:K6 yrkande 2, 2004/05:K7 yrkande 1, 2004/05:K8, 2004/05:K10 yrkande 1 och 2004/05:K440.
    • Reservation 1 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1290114
    m380611
    fp41016
    kd28005
    v25005
    c01804
    mp13004
    Totalt27418849
    Ledamöternas röster
  2. Permanentning och utvidgning av regionaliseringen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K223 yrkande 6, 2003/04:K229, 2003/04:K253 yrkandena 1 och 3, 2003/04:K290 yrkande 16, 2003/04:K384, 2003/04:Kr253 yrkandena 5 och 6, 2003/04:N225 yrkande 2, 2003/04:N288 yrkande 9, 2003/04:N332 yrkande 1, 2003/04:N335 yrkande 9, 2004/05:K6 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K9, 2004/05:K10 yrkande 2, 2004/05:K249, 2004/05:K250 yrkandena 1 och 2, 2004/05:K310 yrkandena 1 och 3, 2004/05:K345 yrkande 1, 2004/05:K446 yrkande 2, 2004/05:N238 yrkande 1, 2004/05:N398 yrkande 10, 2004/05:N403 yrkande 2, 2004/05:N404 yrkande 3 och 2004/05:N414 yrkande 9.
  3. Tilläggsdirektiv till Ansvarskommittén

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K7 yrkande 2 och 2004/05:K446 yrkande 1.
    • Reservation 2 (c)